'I'I'Il Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 18 december 1942 statsrådet och chefen för kungl. handelsdepartementet att tillkalla högst åtta utredningsmän för att verkställa utredning rörande möjligheterna att genom salens medver- kan på ett mera planmässigt sätt än hittills trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft. På grund härav till- kallade departementschefen den- 23 januari 1943 f. d. landshövdingen S A E Hagströmer, agronomen G G Brandin, Sanda, Österhaninge, kommerse- rådet N P Malm, belysningschefen i Örebro civilingenjören P H Y Pers- son, lantbrukaren D Svensson, Björnås, Långås, överdirektören och sous- chefen i vattenfallsstyrelsen N E Sylwan, sekreteraren i svenska vatten- kraftföreningen civilingenjören E G .] Upmark och vattenrättsingenjören vid Norrbygdens vattendomstol S 0 G Zickerman att verkställa ifråga— varande utredning och framlägga därav föranledda förslag samt uppdrog åt Hagströmer att i egenskap av ordförande leda utredningsarbetet. Sedan Hagströmer avlidit, tillkallades den 8 juli 1943 landshövdingen E F L Lindeberg att deltaga i och såsom ordförande leda ifrågavarande utred- ningsarbete. Utredningsmannen Brandin avled i november 1945.

Vid konstituerande sammanträde den 17 mars 1943 antog utredningen benämningen »elkraftutredningen av år 1943». Utredningsmännen ha där— efter sammanträtt in pleno ytterligare två gånger under år 1943, sex gång- er under år 1944 och sju gånger under vartdera av åren 1945 och 1946. Enligt medgivande av chefen för handelsdepartementet har elkraftutred- ningen vid utförandet av sitt uppdrag anlitat biträde av vissa hos vatten-'

• Sida 6
•  Original

fallsstyrelsen anställda personer. Överdirektören Åke Rusck är sedan den 1 mars 1943 förordnad såsom kanslichef hos utredningsmännen. Kraft- verksdirektören Gösta Nilsson har varit knuten till utredningen tidigare såsom sekreterare och sedan den 1 juni 1945 såsom biträdande kanslichef. Den omedelbara planläggningen och ledningen av det tekniska utrednings- arbetet har intill den 1 juli 1944 hanhafts av civilingenjören M 0 lVes- terberg och därefter av civilingenjören Sven Meiton. Å kansliet tjänstgöra f. n. dessutom tre från lägre teknisk läroanstalt utexaminerade ingenjörer och två skrivbiträden. Vidare har e. o. länsnotarien Birger Carle förord— nats att från och med den 1 juni 1945 som juridisk sekreterare biträda ut— redningen.

För fullgörandet av det vittomfattande utredningsuppdraget och när- mast för att få ett sakligt underlag till den fortsatta diskussionen har det varit nödvändigt att i första hand vinna kännedom om, i vilka hänseenden missförhållanden råda beträffande produktionen och distributionen av elektrisk kraft.

Särskilt undersökningen av de villkor, på vilka distributionsföretagen anskaffa och avsätta elektrisk energi, förutsätter ett vidlyftigt utrednings- arbete med insamling och sammanställning av företagens tariffer och be- räkning av ett därpå grundat genomsnittspris, som kan användas för jäm— förelse mellan de olika företagens kraftpriser och samtidigt möjliggöra ett bedömande av den rådande prisnivån för elkraft.

Det har synts elkraftutredningen angeläget, att resultatet av delta i många avseenden grundläggande avsnitt av utredningsuppdraget redan nu överlämnas till departementschefen och i samband därmed publiceras i tryck i form av en redogörelse för varje län angående distributionsförela- gen och deras priser på elektrisk kraft. Redan, det i länsredogörelserna framlagda materialet bör genom att det [kommer till såväl distributionsfö- retagens som råkraftleverantörermas och konsumenternas kännedom bidra- ga till förenhetligande av de vid detaljdistributionen tillämpade villkoren och rationellare utnyttjande av den elektriska kraften. För den konsulte- rande verksamhet, som bedrives genom elektriska länsföreningar eller eil- jest, torde redogörelsema få stort värde. Vidare är det för ett ingripande i en eller annan form från det allmännas sida en förutsättning, att de i redo- görelsen angivna uppgifterna finnas tillgängliga.

På därav av elkraftredningen den 19 mars 1946 gjord framställning med- delade Kungl. Maj:t den 29 november 1946 tillstånd till tryckning av ifråga- varande redogörelser. Genom ändring i kungl. stadgan angående statsde- partementen har utredningen från och med den 1 januari 1947 underställts chefen för kungl. kommunikationsdepartementet.

Elkraftutredningen får härmed överlämna en första del av sitt betin— kande, innefattande en inledande översikt rörande förutnämnda avsnitt av

• Sida 7
•  Original

utredningen, i vilket redogörelse länsvis kommer att lämnas för de företag, som distribuera elektrisk kraft till allmänheten, samt för dessa företags priser vid inköp och försäljning av kraft.

På nuvarande utredningsstadium är elkraftutredningen icke beredd att framlägga några slutgiltiga förslag ifråga om detaljdistributionen av elekt- risk kraft. Utredningen har funnit ett ställningstagande böra anstå, tills samtliga länsredogörelser och en på grundval därav sammanställd riks— redogörelse äro utarbetade.

Den närliggande frågan om standardisering av tarifferna vid detaljdistri- bution företrädesvis på landsbygden har nyligen slutbehandlats och elkraft- utredningen framlägger i denna fråga ett särskilt betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft.

Stockholm den 2 januari 1947.

ERIK LINDEBERG

NILS MALM P H YNGVE PERSSON .] F DANIEL SVENSSON EINAR SYLNVAN ERIK UPMARK GUSTAF ZICKERMAN

/ Åke Ruse]: Birger Carle

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

Inledning

I elkraftutredningens uppdrag att verkställa utredning rörande möjlig— heterna att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft ingår enligt givna direktiv såsom en förstahandsuppgift att klargöra, i vilka hänseenden missförhållanden eventuellt råda beträffande produk- tionen och distributionen av elektrisk kraft samt vilka orsakerna till dessa missförhållanden äro. Jämsides med pågående undersökningar bland an- nat av spörsmålen angående råkraftförsörjningen och av landsbygdselektri- fieringens speciella problem har utredningsarbetet hittills främst varit in- riktat på vissa frågor rörande detaljdistributionen. Härutinnan har arbetet till väsentlig del ägnats åt en undersökning av de villkor, på vilka distribu- tionsföretagen anskaffa och avsätta elektrisk kraft. Eftersom distributions- företagens tariffer, dvs. bestämmelserna rörande avgifter för kraftleveran— ser, kunna vara sammansatta på de mest skiftande sätt och de särskilda företagen dessutom vanligen använda flera alternativa tariffer, kunna jäm- förbara kraftpriser för de olika företagens samlade distribution icke omedel- bart utläsas ur tarifferna.

Elkraftutredningen har enligt direktiven verkställt en systematisk sam- manställning av hos landets samtliga distributörer förekommande tariffer. På grundval av det insamlade materialet ha gällande medelpris å elektrisk kraft hos de olika företagen kunnat uträknas och vidare har ett särskilt jämförelsepris, beräknat under förutsättning av samma förbrukningsinten— sitct inom alla distributionsområden, kunnat fastställas.

Resultatet av undersökningen rörande distributionsförctagen och deras priser vid anskaffning och avsättning av elektrisk kraft inom landets olika delar kommer att framläggas i form av en redogörelse för varje län, mne- hållande bl.a. förteckning över samtliga detaljdistributörer i länet, upp- gifter om råkraftleverantörer, tariffer, beräknade medelpris och förekom- mande kedjehandel i samband med distributörernas råkraftanskaffning, vi- dare redogörelse för distributionsföretagens organisation och storlek samt de av dessa företag tillämpade tarifferna inom detaljdistributionen, uppgifter om vissa för de olika företagen karakteristiska genomsnittsvärden, särskild granskning av företag med höga medelpriser vid distribution av kraft samt slutligen redogörelse angående förekommande engångsavgifter (inträdes-

• Sida 10
•  Original

och anslutningsavgifter) hos distributiousföretagen i länet. Av särskilt in- tresse äro de beräknade medelpriserna på elektrisk kraft hos olika företag, enär man med ledning av dessa medelpriser kan direkt få en ungefärlig jäm- förelse mellan kostnaden för elektrisk kraft hos olika distributionsföretag utan att behöva taga närmare kännedom om de ifrågakommande tariffer- nas uppbyggnad och verkningar.

Elkraftutredningen har för avsikt att på grundval av materialet till samt- liga länsredogörelser sedan dessa färdigställts utarbeta en översiktlig sam— manställning avseende hela landet. Av denna riksredogörelse kommer att framgå eventuella skiljaktigheter i olika delar av landet ifråga om detalj- distributionens organisation, företagens storlek, använda tariffsystem, kraft- förbrukningens omfattning, råkraftleverantörernas och detaljdistributörer— nas genomsnittspriser m.m.

Ur länsredogörelserna kan för varje distributionsföretag utläsas det ge- nomsnittspris, som den eller de av företaget tillämpade tarifferna medför, och jämförelse verkställas mellan likartade företag. Elkrat'tutredningen hål- ler för troligt, att redan offentliggörandet av länsredogörelserna är ägnat att verka för rättelse av eventuella missförhållanden, särskilt sådana som bero på olämpliga tariffer. I särskilt betänkande framlägger elkraftutredningen förslag till stan-dardtariffer vid detaljdistribution av elektrisk kraft.

Tariffinventeringen har även stor betydelse för fullföljandet av elkraft- utredningens uppdrag i andra avseenden. Sålunda böra vissa undersök- ningar av verkningarna av införandet av standardtariffer kunna göras med ledning av tariffredogörelserna. Vidare kan därur vinnas underlag för be- dömandet av vissa landsbygdselektrifieringen berörande frågor, t.ex. an- gående elektrifieringens omfattning och krafttillgången på landsbygden.

Det ligger i sakens natur, att det vidlyftiga material, som insamlas och be- arbetas i och för tariffinventeringen, i stor utsträckning måste framläggas i koncentrerad och översiktlig tabellform och att framställningen med hänsyn till ämnets tekniska natur i vissa delar lätt kan bli svårförståelig för icke tekniskt skolade läsare. För att underlätta förståelsen av länsredogörelserna lämnas i föreliggande inledande översikt en del allmänna synpunkter, som ha beröring med prisbildningen inom den elektriska kraftförsäljningen, ävensom en redogörelse för det grundläggande arbetsmaterialet och princi- perna för dess bearbetande. Den följande framställningen är sålunda av- sedd att tjäna till vägledning vid studiet av elkraftutredningens länsredo- görelser.

• Sida 11
•  Original

Kap. I

Kort översikt angående produktionen och distributionen

av elektrisk kraft i Sverige

Kraftförsörjningen i allmänhet

Intill slutet av 1800-talet var den svenska industrien för att kunna till- godose sitt behov av drivkraft i stor utsträckning bunden till vattenfallens omedelbara närhet. Sedan elektrisk kraftöverföring till avlägsna orter möj- liggjorts, började kring sekelskiftet en ny epok inom industriens historia. De första kraftverken voro av naturliga skäl knutna till en viss industri, men redan på ett tidigt stadium tillkommo även fristående elektricitetsverk, som levererade kraft för allmänhetens behov. Kraftverksbyggandet fick stor om- fattning och som företagare ställde sig icke blott bolag och enskilda perso- ner utan även många kommuner. Enligt beslut vid 1906 års riksdag började också staten uppträda som företagare på vattenkraftomrädet, och därmed var grunden lagd till statens vattenfallsverk. Karakteristiskt för utvecklingen är, att utnyttjandet av de svenska vattenkrafttillgångarna skett genom säväl enskilda som kommunala och statliga intressen, ibland i samverkan, ibland i fri konkurrens. Vid sidan av stora statliga, kommunala och enskilda före- tag för distribution av kraft finnes en mängd smärre bygdekraftverk, de flesta tillkomna under krigs- och krisåren 1916—1921, med enskilda eller småbolag som ägare. Dessutom finnas såväl stora som små kraftföretag hu— t vudsakligen avsedda för tillgodoseendet av kraftbehovet vid ägarens in- * dustrier. * Nun era svarar statens vattenfallsverk (inkl. verkets andel i produktionen i vissa endast delvis statsägda kraftstationer) för omkring 36 0/0 av den totala energiproduktionen i landet. Eftersom staten äger de största outnytt- jade vattenkrafttillgångarna, kan man vänta att den statliga andelen i kraft- produktionen kommer att öka i fortsättningen. På de rent kommunala kraftverksl'öretagen komma endast omkring 60/0, men det är härvid att märka, att kommuner ofta stå som delägare i stora som aktiebolag organise-

rade kraftföretag. Som exempel kan nämnas Sydsvenska kraftaktiebolaget, vari flera sydsvenska städer ha del, samt Aktiebolaget Svarthålsforsen och Lanforsens kraftaktiebolag, i vilka Stockholms stad äger aktiemajoriteten.

• Sida 12
•  Original

Industrier med produktion huvudsakligen för eget behov alstra omkring 24 0/0 och de enskilda distributionsföretagen cirka 34 0/0 av den totala pro- duktionen.

Samkörning äger för närvarande rum mellan flertalet av landets krzaft- stationer. Härigenom har möjlighet skapats att, samtidigt som totala pro- duktionen avpassas efter det föreliggande sammanlagda kraftbehovet i llan- det, produktionen i de särskilda kraftverken kan på bästa sätt avvägas efter rådande vattentillgång och regleringsmöjligheter. Man kan säga, att Sverige med undantag för Gotland nr kraftförsörjningssynpunkt är praktiskt taget en enhet. Utomstående äro bland de på distribution inriktade företagen en del smärre företag eller mindre grupper av sådana företag, som icke ha nå- gon som helst förbindelse med andra kraftföretag.

Den utbyggda vattenkraften i Sverige motsvarar för närvarande en ärlig produktion av över 13000 miljoner kWh (kilowattimmar). Den totala ut- byggnadsvärda vattenkraften beräknas vara ungefär tre gånger så stor som den nu utbyggda. I Svealand och Götaland äro vattenkrafttillgängarna näs- tan helt utnyttjade. Utbyggnaderna måste därför förläggas allt längre mot norr. Redan nu överföras omkring 3 500 milj. kWh från Norrland till mel- lersta och södra Sverige.

Av den totalt alstrade elektriska energien producerades tidigare normalt S 51 10 0/0 i värmekraftstationer. Ångkraftandelen varierade allt efter vatten- tillgång och konjunktur säsongmässigt mellan de ungefärliga gränsvärdena 5 och 15 0/0. Under kriget har denna andel kunnat nedpressas till omkring 2 0/0. En betydande del av värmekraften härrör från industrier, som för sin tillverkning behöva fabrikationsånga och som utnyttja den erforderliga ångan för produktion av elektrisk kraft i mottrycksanläggningar. Under kri- get har cellulosaindustriens produktion av mottryckskraft gått ned väsentligt.

Utvecklingen av landets totala produktion av elektrisk energi framgår av diagrammet i fig. 1. Från att år 1915 ha varit 1 805 miljoner kWh har den är 1925 stigit till 3673, år 1935 till 6895 och år 1945 till 13 526 miljoner leh. Under varje tioårsperiod har produktionen sålunda i stort sett för- dubbtats.

Den snabba utvecklingen av produktionen hänger huvudsakligen samman med stor-industriens uppsving. Bland kraftförbrukarna intar nämligen stor- industrien en dominerande ställning såsom avnämare av omkring 70 0/0 av den totalt nyttiggjorda kraften.

Förbrukningen för elektrisk järnvägs- och spårvägsdrift utgör 10 0/0 och för s.k. borgerliga behov (belysning samt kraft till hushåll, lantbruk, hant- verk och småindustri) i runt tal 20 0/0 av den totala konsumtionen. Landets energiomsättning fördelad på producent- och konsumentgrupper åskådlig- göres i fig. 2.

• Sida 13
•  Original

/

¹⁰⁰⁰ ,!'/', 1911. |: 10 :s 30 55 40 IMS

Fig. 1. Produktionen av elektrisk kraft i Sverige åren 1912—1945

Produce ntgrupper Konsumentgrupper

Förluster

Fig. 2. Landets energiomsättning fördelad på producent- och konsumentgrupper

• Sida 14
•  Original

Av ifrågavarande tre stora konsumentgrupper falla storindustrien och de elektriska trafikmedlen utanför det område, som närmast är föremål för elkraftutredningens förevarande undersökningar angående kraftpriserna. Icke ens hela den borgerliga förbrukningen har omedelbart intresse, enär undersökningen i första hand skall avse den svenska landsbygden. Av de 20 0/0 av landets nyttiggjorda energi, som förbrukas för borgerliga behov, falla ungefär 15 på förbrukning inom städer och köpingar. Att landsbygden —— och därmed avses i detta sammanhang även mer eller mindre stadslik- nande tätorter — sålunda endast tar omkring 5 0/0 av landets totala energi- konsumtion i anspråk innebär emellertid ej, att kraft icke skulle finnas till- gänglig på landsbygden. Enligt de uppgifter, som i samband med 1944 års allmänna jordbruksräkning infordrats angående landsbygdselektrifieringens omfattning, äro 71 0/0 av jordbruksfastigheterna i Sverige åtminstone belys- ningselektrifierade. Av landets åkerareal är 76 0/o belysningselektrifierad och minst 58 0/o därjämte motorelektriferad. Av de bostadshushåll, som äro belägna på jordbruksfastigheter, äro 79 0/0 elektrifierade. Med- räknas samtliga hushåll, som ej äro belägna i städer eller köpingar, kan elektrifieringsgraden på Sveriges landsbygd uppskattas till 84 0/0. Av de oelektrifierade hushållen, vilkas antal beräknats utgöra omkring 150000, torde ungefär en tredjedel ligga inom områden med mycket gles bosättning, där en elektrifiering ej kan anses genomförbar med rimliga kostnader. En redogörelse för den undersökning av landsbygdselektrifieringens omfattning, som verkställts på grundval av ovannämnda uppgifter i 1944 års allmänna jordbruksräkning, lämnas i bilaga 1. Därav framgår, att elek—trificrings- graden torde ha blivit något underskattad vid undersökningen.

Storkraftföretagen ha ofta icke själva hand om detaljdistributionen av elektrisk kraft till konsumenterna. I samband med landsbygdens elektri- fiering ha distributionsföretag i stor omfattning organiserats som ekonomi- ska föreningar. Även andra organisationsformer förekomma (se sid. 53). 1 den mån ett distributionsföretag ej disponerar tillräcklig egen kraftkälla köpes kraft, vanligen vid högspänning (1500—20000 volt), från statliga, större kommunala eller enskilda kraftföretag vid lämplig transformator— station på producentens kraftnät och därifrån överföres kraften medelst distributionsföretagets eget ortsnät till abonnenterna och tillhandahållas dessa vid förbrukningsspänning (127—220 380 volt). Stundom händer, att en distributör, som själv köper råkraft, äterförsäljer kraft till en eller flera underdistributörer. Bland de smärre kraftverksföretagen är dock direktdistribution regel.

• Sida 15
•  Original

Eftersom de många kraftverken i landet under årens lopp vuxit upp un- der högst skiftande naturliga, tekniska och ekonomiska betingelser, måste också de olika företagens kostnader för elkraftens framställning och distri- bution bli varierande. Det är härvid att märka, att då det gäller kraftbe- hovet för hushåll, lantbruk, hantverk och dylik förbrukning. där behovet på varje plats är relativt litet, den dominerande rollen för självkostnaden och därmed för konsumtionspriset spelas av överföringskostnaderna för kraften. Ett företags anläggningskostnader avse för ett vattenkraftverk med till- hörande distributionsnät huvudsakligen kostnaderna för fastigheter och vattenrätt (vattenregleringar, vattenbyggnader och kraftstationsbyggnad), maskinell utrustning i kraftverket (turbiner, generatorer och instrumente- ring), distributionsanläggningar (kraftledningar, transformator- och andra understationer) samt diverse kostnader under byggnadstiden. För ett distri- butionsföretag, som inköper all råkraft, inskränkas anläggningskostnaderna till att i huvudsak avse distributionsanläggningarna. Kostnaderna för distri- butionsnätets utbyggande ha särskilt i trakter med gles bebyggelse en avgö- rande betydelse för ett distributionsföretags ekonomiska bärkraft. Årskostnaderna för ett företag utgöras i regel av dels ränta och avskriv- ningar på anläggningskapitalet, dels ock årliga driftkostnader (administra- tion, driflpersonal, förbrukningsmateriel, inköp av råkraft m. m.) samt kost- nader för underhåll av anläggningens permanenta delar. Det har visat sig, att ärskostnaderna vid ett företag med tillräckliga resurser normalt icke ökas i samma grad som den levererade energimängden. Kostnaden för en ytterligare levererad kWh (ökningskostnaden) minskar med stigande belast— ning. Självkostnadskurvan har därför den form, som åskådliggöres i fig. 6 (sid. 33).

Ett vattenkraftverk utbygges vanligen väsentligt större än den närmast avsedda kraftförbrukningen kräver, detta med hänsyn till förefintliga kraft- tillgångar, lokala byggnadsförhållanden och väntad ökning av kraftförbruk- ningen. För ett distributionsföretag, som ej har egen kraftstation, gäller på motsvarande sätt, att det redan från början bör dimensionera sina kraft- ledningar och transformatorer så, att de kunna bära en väsentligt högre be- lastning än den vid anläggningen omedelbart aktuella. Som en följd härav mäste distributionsföretagen ofta under den första tiden räkna med en sämre räntabilitet. Relativt gynnsamt ställda härvidlag äro dock sådana företag, vilka huvudsakligen avsätta kraft inom större städer eller samhäl- len med storindustri och som därför kunnat koncentrera sig till ett eller några få till omfånget begränsade områden. På egentliga landsbygden stäl- la sig distributionskostnaderna betydligt högre dels på grund av de i för—

• Sida 16
•  Original

kraf/Jfal/bn

Malla/uven”: !( ra/frrafion

200 kV

Kväffå'r _ ”af/an

Fig. 3. Schematisk bild över kraftöverföringen till landsbygden

Från en mellansvensk kraftstation föres kraft vid en spänning av 50 å 130 kV (kilovolt) -— för tillförsel till ett eller flera län —- genom landslinjer (primärlinjer), vilka stå i förbindelse med sekundärstationer, där kraften transformeras till 20 å 40 kV spänning. Sekundärstatio- nerna förläggas på ett avstånd från varandra av i runt tal 50 km, ofta I närheten av större

• Sida 17
•  Original

hållande till antalet förbrukare långa ledningarna, dels till följd därav, att för lantbrukets behov krävas relativt stora effekter, med påföljd att led— ningar och transformatorer måste dimensioneras rikligt i förhållande till den förekommande energiförbrukningen.

Ett företags självkostnader, inberäknat en marginal för företagarrisk och eventuell vinst, måste givetvis täckas genom motsvarande inkomster. Ta- rifferna böra utformas och avgifterna avvägas så, att en ökad konsumtion av elkraft tillförsäkrar företaget en inkomstökning svarande mot kostna- derna för den tillkommande leveransen.

arskilda prispåverkande produktions- och distributionsförhållanden

Distributionsföretagens inköpspris för råkraft påverkas av självkostna— derna för produktionen av kraft och kraftens överförande t. ex. via lands- ledningar, sekundärstationer, bygdeledningar och ortstransformatorer för inmatning på dis-tributörens ortsnät. (Se fig. 3.) Konsumtionspriset röner inflytande icke blott av nu nänmda kostnader utan även av distributions- företagets självkostnader, som väsentligen hänföra sig till kapital-, drift- och underhållskostnader för distributionsnä-tet med tillhörande transfor- matorstationer.

En uttömmande redogörelse för alla på prisbildningen inverkande fak- torer kan självfallet ej här komma ifråga. En schematisk framställning av vissa förhållanden inom produktionen och distributionen kan emellertid vara av intresse vid bedömande av orsakerna till kraftprisernas nivå och växlingar.

Det är givetvis ett ekonomiskt intresse för leverantören liksom för hela landet, att den naturtillgång, som vattenkraften utgör, utnyttjas i största möjliga grad. Krafttillgången i ett vattenfall beror dels på vattenföringen, dels på fallhöjden. Vattenmängden i de svenska vattendragen kunna vara mycket olika från tid till annan. Till följd härav varierar produktionskapa- citeten hos ett kraftverk med årstiderna. Betydande variationer olika är emellan kunna även förekomma.

städer. På den schematiska bilden tillföres kraft även från en norrländsk kraftstation genom avtappning från den därifrån utgående stamlinjen (med lägst 120—130 kV spänning), vilken är avsedd för överföring av kraft över hela landet. Från sekundärstationen sprides kraften genom bygdelinjer (sekundärlinjer) till tätorter eller större industriföretag. Till bygdelinjer- na äro anslutna tertiårstationer, som normalt ligga på ungefär 10 km avstånd från varandra. Vid tertiärstationerna hämta distributionsföretagen på landsbygden sin råkraft och vanligen ages det därifrån utgående ledningssystemet -— stundom även själva tertiårstationen — av vederbörande distributionsföretag. Hår transformeras kraften till 1,5 år 10 kV (normalt 3 eller 6 kV) och överföres pä ortslinjer (tertiärlinjer) till kvartärstationcr. Efter transformering till lågspänning (220—380 volt) föres kraften via gårdsledningar (kvartårlinjer) med en högsta längd av omkring en km till de olika förbrukarna.

• Sida 18
•  Original

Huru vattenmängden i en älv kan växla under loppet av ett år åskådlig— göres av diagrammet i fig. 4.

mi,/s

IOOO -

500 -

) I | | | 0 . . Jan. Feb: Mars April Neij Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.

Fig. #. Diagram utvisande variationerna [' vattenmängd under ett normalår för en oreglerad norrländsk älv

Vattentillgångens växlingar återverka stundom direkt på priserna för elektrisk kraft. För att stimulera till större uttagning under den säsong, då vattentillgången är god, tillämpas ibland ett särskilt lågt energipris under denna tid.

Om sålunda tillgången på vattenkraft och därmed på elektrisk energi i stort sett är beroende av växlingarna i vattenföringen i landets floder, så är å andra sidan efterfrågan på elkraft också varierande under olika tider av året likom under olika tider på dygnet. Behovet av belysningsenergi är naturligtvis väsentligt lägre under sommarmånaderna, behovet av industrikraft är störst under normal arbetstid på dagen osv. Huru det samlade behovet av elkraft inom ett visst distributionsområde kan växla under dygnets olika tider lik- som under skilda årstider belyses av diagrammen i fig. 5, av vilka det ena kan anses typiskt för ett industrisamhälle eller en stad och det andra för ett område på egentliga landsbygden.

• Sida 19
•  Original

Effekt Sladsförelag IOO'Å—

so—

60 — le'erVqrdag 40 — l . , 20 _ Sommai-vardag Semmorsöndag 0 | | I 6 [2 IB 24 6 kloc kan

Effekt Landsbygdsförelog l00%' n _q

? i! n

Vint: rva vdas

Tröskdqg

Semm'arvordqq Samma rsö ndog

6 Tz 18 24 6 klockan

Fig. 5. Diagram över karakteristiska dygnsvarialioner i kraftultagningen under olika årstider dels inom en stad, dels på landsbygden

De här återgivna diagrammen äro endast slumpvis valda exempel. För- hållandena äro givetvis skiftande inom olika orter och vid olika årstider.

• Sida 20
•  Original

En utjämning i belastningsförhållandena (sammanlagring) kan i viss mån ernås genom särskilt avpassad prissättning. Om exempelvis ett lägre pris tillämpas för energi, som uttages endast nattetid (nattkraftl, då belastningen på kraftverket normalt är låg, kan en ökning av nattkraftuttagningen ernås. I stället för att på detta sätt söka anpassa belastningen efter variationerna i vattenkrafttillgången, inriktar man sig emellertid normalt på att anpassa produktionen efter kraftbehovets växlingar.

Eftersom man ej har någon möjlighet att i erforderliga mängder lagra (ackumulera) den elektriska kraften såsom sådan, är man hänvisad att i stället söka magasinera det tillrinnande vattnet, så att vattenkraften stårtill förfogande vid de tider, då det är tjänligast. En sjöreglering tillgår i allmän- het så, att genom en fördämning över utloppet från en sjö vattnet innehålles under vattenrika perioder för att möjliggöra ökad avtappning, när den na- turliga vattenföringen i vattendraget sjunker under en viss gräns. Utom en sådan årsreglering förekommer vecko- och dygnsreglering genom att vatt- net under nätter samt sön- och helgdagar kan innehållas för att man på söckendagar, då fabrikerna äro igång, eller på kvällen under belysningstid skall kunna uttaga så mycket större effekt. Om regleringsmöjligheter sak— nas, måste man givetvis vid de tillfällen, då hela kraften ej kan finna av- sättning, låta motsvarande vattenmängd släppas förbi kraftverket.

Olägenheterna av den växlande vattenföringen under olika årstider liksom av den ojämna belastningen på ett kraftverk under skilda tider av dygnet och året kan sålunda i större eller mindre grad mildras tack vare reglerings- möjligheterna. Dessa möjligheter äro emellertid icke obegränsade.

Ett kraftverk kan bli så hårt belastat, att det blir hänvisat att erhålla krafttillskott från annat håll genom råkraftinköp. Om företaget har regle- ringsmöjligheter vid det egna kraftverket, kan inköpet ofta förläggas till rå- kraftleverantörens lågbelastningstid och därför ske på förmånligare villkor. Under förutsättning att toppbelastning hos två eller flera olika företag före- kommer under skilda tider, kan en utjämning av belastningsförhållandena dessa kraftverk emellan uppnås genom samkörning. På samma sätt kan ett kraftutbyte ske mellan företag med olika variationer i vattentillgång, t. ex. på grund av att vårfloden infaller under olika tider i skilda landsdelar. Ge- nom att det för tillfället kraftrikaste företaget avstår kraft till övriga före— tag, som ha behov av krafttillskott, vinnes en rationell utjämning i vatten- reglering och belastning de samkörande företagen emellan.

Ovan berörda omständigheter utgöra exempel på några av de faktorer. som öva inflytande på produktionskostnader och råkraftpris. Att konsum- tionspriset på elektrisk energi ofta är mångdubbelt högre än produktions- kostnaden vid kraftverket förklaras därav, att kostnaderna för kraftens överföring från kraftverket ända fram till varje förbrukare spela en oerhört stor roll, i synnerhet då det gäller förbrukningen på landsbygden. Förutom

• Sida 21
•  Original

att kraftledningsnätet med dess förgreningar till de spridda konsumenterna där blir särdeles vidsträckt, måste transformatorer och ledningar utföras i relativt kraftiga dimensioner för att kunna behärska högsta förekommande belastning. I praktiken innebär detta vanligen att ledningssystemet måste dimensioneras med hänsyn till den belastningstopp, som på landsbygden regelmässigt inträffar under tröskningstiden och som är oproportionerligt hög i förhållande till landsbygdsuttagningen under övriga tider på året. (Jämför fig. 5.) Med de långa avstånden följer också, att strömförlusterna i distributionsnätet bli avsevärda. Inom glesbehyggda trakter kunna kostna- derna för ledningssystemet vara så höga, att en elektrifiering icke är ur rent ekonomisk synpunkt försvarlig. Här möta emellertid även jordpolitiska och socialpolitiska överväganden, som höra nära samman med det allmänna spörsmålet om näringslivets olika förhållanden på landsbygden.

• Sida 22
•  Original

Kap. II

Allmänna riktlinjer för undersökningen av kraftpriserna

Elkra'ftutredningens undersökning av distributionsföretagens inköps- och försäljningspriser på elektrisk kraft omfattar hela landet och gäller samtliga företag, som distribuera kraft till allmänheten för detaljkonsumtion såväl i städer som på landsbygden. Undersökningen avser främst förhållandena på landsbygden, men jämväl städerna ha medtagits, enär eljest på åtskilliga håll den landsbygd, som ligger omkring en stad och förses med kraft från stadens elverk, skulle förbises. Under begreppet landsbygd ingå för övrigt många stadsliknande samhällen. Genom att även städerna medtagits har det blivit möjligt att göra en jämförelse mellan stads- och landsbygdsföre- tagens kraftpriser.

Undersökningen grundar sig på uppgifter, som inhämtats från distribu- tionsföretagen. På några undantag när hänföra sig uppgifterna genom- gående till år 1943 eller -— för vissa län _ år 1944.

Produktionskostnaderna upptagas icke till granskning i detta samman- hang. Utredningen omfattar distributionsföretagens råkraftanskaffning en- dast om och i den mån företagen täcka sitt kraftbehov genom inköp. All- männa synpunkter angående företagens råkraftinköp och därvid förekom— mande kedjehandel avhandlas nedan 1 kap. VI.

Då undersökningen av kraftpriserna inom detaljdistributionen endast av— ser förbrukningen för borgerliga behov, ha praktiskt taget alla tariffer för högspänningskraft, varmed här avses kraft med högre spänning än vanlig förbrukningsspänning (220—380 volt), ävensom förekommande special- tariffer för kraft till industrier uteslutits.

För att möjliggöra en jämförelse mellan de olika företagens kraftpriser, vilka som förut nämnts debiteras enligt tariffer med ytterst skiftande upp- byggnad, erfordras i första hand kännedom om, vilka olika typer av tariffer som förekomma. Svenska elektricitetsverksföreningen har i en samman- ställning över tariffer, den s.k. Tariffboken, utarbetat en klassificering av inom städer och vissa större samhällen förekommande tariffer medelst en indelning av tarifferna efter deras art och användningsområde. Detta klas— sificeringssystem har elkraftutredningen funnit ändamålsenligt även vid

• Sida 23
•  Original

bearbetning av landsbygdstarifferna. Genom tariffernas klassificering kun- na tariffer av samma typ jämföras och man kan vidare få en uppfattning om vilka tarifftyper, som kunna användas för ett givet ändamål, t. ex. be- lysning eller motordrift. Tariffernas olika uppbyggnad och verkningssätt framgå av den följande redogörelsen i kap. III.

För att få fram ett jämförbart värde på kraftpriset hos olika företag er- fordras en bearbetning av de från distributionsföretagen inkomna uppgif- terna angående antalet abonnenter inom varje tariff, dessa abonnenters cnergiförbrukning samt bruttoinkomsten av försåld energi enligt tariffen ifråga. Ur uppgifterna kan det verkliga genomsnittspriset bestämmas, dvs. priset per kWh för den kraft, som under ett visst är försålts efter tariffen ifråga. Vidare kan den specifika energiförbrulmingen, dvs. den genom- snittliga uttagningen per abonnent eller hushåll beräknas. Noggrannare kan den specifika energiförbrukningen bestämmas, om hushållen graderas i förhållande till sin storlek genom att angivas med ett särskilt värde, be- räknat med hänsyn till antal rum, åkerarealens storlek eller dylikt. För ut- redningens ändamål har införts begreppet förbrukningsenhet såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. Den specifika energi- l'örbrulmingen uttryckes sålunda såsom den genomsnittliga uttagningen per förbrukningsenhet.

En jämförelse mellan de olika företagens genomsnittspriser kommer att avse den årliga kostnaden för elektrisk kraft vid den rådande energiintag— ningen inom företagets kraftavsättningsområde. Stegras denna förbrukning, blir emellertid medelpriset ett annat. Tarifferna medge nämligen i regel ett lägre pris vid större uttagning. Den ytterligare avgift en abonnent får be— tala. om han ökar sin förbrukning med 1 lth, benämnes fortsättningspris. Med användning av de ovan angivna värdena, nämligen det verkliga genom— snittspriset, fortsättningspriset och den specifika energiförbrukningen, är det möjligt att direkt uträkna det medelpris, som varje företags tariffer skulle ha lett till vid en viss förutsatt specifik energiförbrukning inom före- tagets distributionsområde.

I kap. VII nedan lämnas en närmare redogörelse för principerna vid be- räkningen av medelpriserna, nämligen det verkliga genomsnittspriset (ml) och det genomsnittspris, som skulle uppkomma, om uttagningens intensitet vore lika hög inom alla distributionsområden i landet (m=).

Vid beräkning av medelpriserna har hänsyn ej kunnat tagas till de på landsbygden vanliga engångsavgifter, som konsumenterna få erlägga såsom bidrag till anläggningskostnaderna i samband med installationen av elekt- risk kraft. Dessa avgifter ägnas därför i länsredogörelserna en särskild , granskning. Allmänna synpunkter på engångsavgifternas betydelse lämnas l 1 kap. VIII nedan.

• Sida 24
•  Original

Utredningen har vid beräkningen av medelpriserna ej heller kunnat taga hänsyn till den omständigheten, att de tidigare utgående årliga avgifterna eventuellt varit särskilt höga eller låga. I det förra fallet kan anläggningen ha snabbt amorterats, varigenom möjliggöres ett förhållandevis lågt kraft- pris. 1 det senare fallet kan måhända amortering och även underhåll ha ef- tersatts, vilket förr eller senare kan komma att medföra ett förhöjt pris.

Sedan medelpriserna för de olika företagen fastställts, kunna de företag, som tillämpa höga priser, gallras ut och specialundersökas. Att en distri- butör tillämpar höga kraftpriser kan härledas ur en mängd tänkbara or- saker, såsom höga anläggningskostnader _ t. ex. då kraftstation eller led- ningsnät anlagts under dyrtid eller om ledningsnätet är särskilt utsträckt genom stor spridning av abonnenuterna -— höga driftkostnader, underhal- tigt ledningsnät, otillräcklig krafttillgång för företag, som leverera energi endast från eget kraftverk, brister i företagets organisation eller ledning —— t. ex. genom avsaknad av ekonomisk eller teknisk sakkunskap —, strävan efter höga vinster av rörelsen, högt pris på inköpt råkraft, exempelvis på grund av fördyrande kedjehandel, eller tillämpning av tariffer, som icke sporra till förbrukning i sådan omfattning, att företagets kapacitet ratio— nellt utnyttjas.

En fullständig kännedom om samtliga orsaker till höga kraftpriser kan vinnas endast genom en ingående utredning om företagens ekonomiska för- hållanden. Vissa allmängiltiga slutsatser kunna emellertid dragas genom undersökning av det föreliggande materialet. En närmare undersökning på grundval av ytterligare uppgifter angående företagens ekonomiska och tek- niska förhållanden kan emellertid i vissa fall visa sig nödvändig. En så långt gående granskning synes knappast kunna genomföras centralt och torde ej inrymmas i elkraftutredningens uppdrag.

• Sida 25
•  Original

Kap. III

Prissättning på elektrisk kraft

Allmänna principer för tariffsättningen

Betalning för elektrisk kraft utgår i form av olika avgifter enligt av di- stributören uppgjord taxa eller tariff. I det följande användes genomgående beteckningen tariff som en gemensam benämning på de för en kraftleverans fastställda avgiftsbestämmelserna.

Vid distribution av elektrisk kraft gäller liksom vid all försäljning, att priset i längden ej kan understiga distributörens självkostnader och ej över- stiga vad konsumenterna äro villiga att betala.

Trots att distributionsföretagen i själva verket intaga en viss monopol— slällning inom sina olika distributionsområden, så kan denna likväl ej ut- nyttjas till att taga vilka priser som helst. Detta förhindras nämligen av att det finnes konkurrens t. ex. från fotogen för belysning, från förbrännings- motorer för drivkraft, från ved och koks för kokning osv.1

De obestridliga fördelar den elektriska energiformen besitter ha gjort den framgångsrik i tävlan med andra former för tillgodoseende i första hand av belysning och drivkraft, men i allt vidare omfattning även av olika värmebehov. Utvecklingen har medfört, att ständigt nya användnings- ändamål för elektrisk energi kunnat tillgodoses, varvid kraftpriserna, i den mån distributörens självkostnader det tillåtit, anpassats bl. a. efter elektricitetens allmänna konkurrensförmåga inom olika områden. Man kan iakttaga, att den praktiska prissättningen i stor utsträckning skett med hän- synstagande till energiens användningssätt genom att särskilda tariffer ut- formats för energi till exempelvis motordrift, matlagning och andra speciella värmeändamål, resulterande i lägre pris per kWh än de rena belysnings— tarifferna.

Grundvalen för priset på elkraft och därmed indirekt för tariffernas ut- f ormning måste emellertid i första hand bli självkostnaderna. Av den före-

1 För innehavare av elektrisk starkströmsanläggning, till vilken tillstånd lämnats av Ko- nungen eller den Konungen därtill bemyndigat, gäller dessutom, att han är skyldig under- kasta sig prisreglering enligt stadgandet i 2 5 6 mom. lagen den 26 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

• Sida 26
•  Original

gående framställningen (kap. I) framgår, att självkostnaden röner inflytan- de av ett flertal var för sig svårberäkneliga och svårbestämbara faktorer. En analys av den totala årliga självkostnaden för elkraftförsörjningen inom ett distributionsområde ger vid handen, att den teoretiskt sett kan uppdelas i

1) en fast kostnad 2) en kostnad, beroende av antalet abonnenter 3) en kostnad, beroende av uttagen maximieffekt 4) en kostnad, beroende av uttagen energimängd.

Dessa fyra kostnadselcment kunna ingå i självkostnaden i de mest väx- lande proportioner.

En gruppering av självkostnaderna kan även ske efter något andra linjer. Som ett särskilt kostnadselcment skulle exempelvis kunna införas en kostnad beroende av genomsnittsavståndet mellan de enskilda konsumenterna. Spridningen varierar redan för olika slag av tätbebyggelse, men än mer mellan tätbebyggelse och rena landsbygden. Vid den ovannämnda uppdelningen måste spridningskostnaden huvud- sakligen inläggas i den under 1) angivna fasta kostnaden. Den under 2) upptagna kostnaden avser uppmätning och debitering av energien och är alltså i stort sett oberoende av spridningen och energiuttagningen. De övriga under 1), 3) och 4) an- givna kostnaderna kunna även uppdelas endast i två grupper, nämligen en med energiförbrukningen rörlig del, energikostnaden, (: 4) ovan), och en fast del, rest- kostnaden, som är i stort sett oberoende av energiuttagningen. Ehuru intet enkelt samband råder, är restkostnaden dock beroende av den av abonnenter—na uttagna effektens storlek.

Eftersom självkostnaderna måste utgöra grundvalen för försäljningspri- sets storlek, borde teoretiskt sett tarifferna innehålla mot kostnadselcmenten svarande tariffelement. Vid uppdelning av självkostnaderna på ovan först nämnda sätt skulle alltså en tariff innehålla en fast grundavgift, en abon— nentavgift, en effektavgift och en energiavgift. En tariff med denna full- ständiga uppbyggnad skulle emellertid fordra alltför omfattande mätanord— ningar och vara alltför invecklad för att kunna tillämpas vid den praktiska tariffutformningen inom detaljdistributionen. I verkligheten ha detaljtarif— ferna regelmässigt en enklare uppbyggnad genom att ett eller flera tariff— element uteslutits och företagets självkostnader i stället fördelats på övriga i tariffen ingående avgifter. Detaljtarifferna uppvisa också ofta större eller mindre avvikelser från vederbörande distributionsföretags självkostnads— kurva.

Till en början voro tarifferna av mycket enkelt slag. Tämligen allmänt förekommo ackordstariffer med ett fast årspris per installerad lampa, per watt lampeffekt, per motorhästkraft eller någon annan med installationen sammanhängande enhet. En fördel med ackordstariffen var att man slapp ifrån mätare, vartill kom att tarifftypen var lätt att fatta för allmänheten. En annan vanlig tarifftyp var den enkla energitariffen med Uppmätning av

• Sida 27
•  Original

de förbrukade energikvantiteterna för de olika ändamålen — belysning, motordrift, värme —— var för sig och debitering med fixa pris per leh. De nu nämnda tarifftyperna voro användbara och försvarliga så länge energi- distributionen var jämförelsevis litet utvecklad och huvudsakligen bestod av energileveranser till några få abonnenter med enhetlig förbrukning. När sedan den elektriska energikonsumtionen, från att ha avsett endast belys- ning i bostäder, butiker, kontor o.d. samt till motordrift i hantverk och industri, vidgades till att omfatta de mest olikartade former av icke blott belysning utan även motordrift och en mångfald värmebehov inom hem, handel, jordbruk, hantverk och industri, blev det allt svårare att få fram lämpliga tariffer genom påbyggnader på det äldre systemet.

Den historiska utvecklingen av prissättningen på elektrisk kraft skall här ej närmare beröras. Mer eller mindre metodiskt har tariffsättningen inom detaljdistributionen utbildats i riktning mot att åstadkomma en tariff så beskaffad, att avgifterna vid ökad energiuttagning automatiskt anpassas efter ökningen i leverantörens självkostnader. Denna självkostnadsprincip ' överensstämmer även. med kundens värdesättning av den elektriska ener- gien: vid en låg förbrukning för högvärdigt ändamål, exempelvis belys- ning, är han villig att betala ett förhållandevis högt pris per kXVh; skall hans behov av värmeenergi även tillgodoses, speciellt för kokning, måste och kan även priset för den tillkommande förbrukningen sättas lägre per kWh. I detta stadium ligger det nära till hands att uppmäta hela energi- leveransen med gemensam mätare och debitera densamma enligt lägsta energipriset, varvid merkostnaden för belysningsenergien och i viss mån även för motorkraften tages ut i form av en grundavgift, utslagen på en lämplig tariffenhet.

I fråga om råkrafttarifferna har en efter självkostnaderna anpassad ut- formning sedan länge förefuimits. Härvidlag ha vattenfallsstyrelsens nor- maltariffer varit normerande även inom områden där vattenfallsstyrelsen icke ombesörjer råkraftleveranserna. På åtskilliga håll, särskilt hos vissa mindre råkraftleverantörer, förekomma emellertid fortfarande råkraftta— riffer med en utformning, som icke möjliggör införandet av rationella de- taljdistributionstariffer.

I fråga om utformningen av detaljdistributionstarifferna ha betydelse- fulla insatser gjorts från olika håll, bl. a. från Svenska elektricitets- verksföreningens sida. I många fall ha företagsledningarna, särskilt inom de större företagen, befrämjat utvecklingen genom att med stöd av sin ti- digare erfarenhet utarbeta nya och förbättrade tariffsystem. Inom en mängd distributionsföretag på olika håll i landet har emellertid någon reformverk- samhet på detta område ej bedrivits. Utvecklingen har sålunda lett fram till en synnerligen rikhaltig och skiftande flora på tariffområdet.

Den av elkraftutredningen verkställda tariffinventeringen visar, att Sve-

• Sida 28
•  Original

riges omkring 3700 distributörer tillsammans ha inemot 11000 tariffer. Många av dessa äro visserligen lika eller likartade, men flertalet skilja sig dock från varandra i åtminstone något avseende. Denna bristande enhet- lighet i tariffernas uppbyggnad försvårar i hög grad en jämförelse mellan kraftpriserna. För att övervinna dessa svårigheter måste tarifferna analy- seras och klassificeras med hänsyn dels till förekomsten av olika tariffele- ment, dels tilll energiens användningsändamål (belysning, motordrift,värme, matlagning etc.).

Tariffernas uppbyggnad och klassificering

I den av Svenska elektricitetsverksföreningen utgivna T ariffboken, som utgör en sammanställning av inom städer och vissa större samhällen före- kommande tariffer, har genomförts en systematisering av tarifferna med avseende på deras uppställning och benämning. För att känneteckna tarif— f erna har dessutom använts ett klassificeringssystem bestående av en siffer- kombination innehållande tre siffror. Denna systematiseringsmetod har vi- sat sig ändamålsenlig för tariffinventeringen, och de principer, som använts i Tariffboken, ha i huvudsak upptagits vid den av elkraftutredningen verk- ställda systematiseringen av landsbygdsdistributörernas tariffer. En närma- re redogörelse för systemets uppbyggnad lämnas längre fram. De till utred- ningen inkomna tariffuppgifterna från distributörerna sammanföras på tariffkort, vilka äro uppställda så, att de medgiva en analys av varje tariff enligt nämnda principer. (Se bilaga 2.) Ett särskilt kort upplägges för varje tariff.

En undersökning av tariffernas uppbyggnad ger vid handen, att avgifJ— terna för elektrisk kraft huvudsakligen kunna på sätt ovan antytts utgå efter fyra olika beräkningsgrunder, nämligen dels såsom fasta avgifter i form av abonnentavgift och grundavgift, dels såsom förbrukningsavgifter i form av effektavgift och energiavgift.

Abonnentavgiften (stundom kallad »mätningsavgift») utgår med ett visst belopp per år för varje abonnent eller mätare. Den avser i allmänhet att täcka kostnaderna för hållande av mätare åt abonnenten, för avläsning av mätare samt för debitering och inkassering av avgifter o.d. (_De förbrukare inom en elektrisk distributionsförenings verksamhetsområde, som ej ingått som medlemmar i föreningen, bruka i motsats till medlemmarna kallas abonnenter. Abonnentavgift bör emellertid självfallet erläggas av såväl med- lemmar som abonnenter.) Abonnentavgift utgår såsom varande en fast av— gift oberoende av energiuttagningens omfattning. Till sitt belopp är den jämförelsevis obetydlig. Vid enfasanslutning till nätet brukar den utgå med mellan 3 och 6 kronor, vid trefasanslutning med mellan 9 och 15 kronor,

• Sida 29
•  Original

allt under förutsättning att endast mätare med enkelt räkneverk användes. Ifrågakommer mer än en mätpunkt eller specialmätare, sättes abonnent- avgiften vanligen högre. Ofta förekommer, att särskild abonnentavgift icke debiteras, t. ex. då mätare saknas eller bekostas av förbrukaren själv. Från- varon av abonnentavgift kan också förklaras därmed, att distributionsföre— taget inräknar sina kostnader för mätare och dylikt i grundavgiften.

Grundavgiften debiteras liksom abonnentavgiften utan hänsyn till för— brukningens omfattning och är sålunda även den en fast avgift, men i mot- sats till abonnentavgiften står den i visst samband med kraftleveransens art och omfång. Dess storlek är icke lika för alla abonnenter, utan beroende av vederbörande abonnents elektrifieringsbehov. Den utgår nämligen med ett visst belopp för varje elektrifieringsenhet eller tariffenhet. Tariffenheten (te) är en särskilt konstruerad enhet, som avser att tjäna som ett mått på abonnentens allmänna konsumtionsförmåga (elektrifieringsbehov).

Någon enhetlig norm för tariffenhetsberäkning finnes icke. Antalet tariff- enheter kan vara baserat på anläggningens storlek (uttryckt i rumsantal, golvyta eller odlad jordbruksareal) eller på installationens omfattning (t. ex. antalet ljuspunkter eller installerade motorhästkrafter). Olika kombina- tioner av dessa värderingsgrunder kunna också förekomma. Inom statens vat'tenfallsverks mellansvenska avsättningsområde, centralblocket, användes ett tariffenhetssystem, det s.k. CB-systemet, som har vunnit tillämpning i stora delar av mellersta Sverige även utanför centralblocket. Enligt detta pålägges varje lägenhet först 2 grundenheter, vartill lägges 1 enhet för varje rum eller kök inom lägenheten. En bostad om tre rum och kök motsvarar sålunda 6 tariffenheter. För jordbruksfastigheter tillämpas ofta en tariff- enhetsberäkning, som grundar sig icke endast på bostadens utan även på åkerarealens storlek. Antalet hektar odlad jord utgör nämligen ett relativt tillförlitligt mått på en gårds behov av elektrisk kraft samt är dessutom ett mått på gårdens ekonomiska bärförmåga. I CB-systemet räknas 1 tariff— enhet per hektar odlad jord, dock minst enligt bostadsnormen ökat med 1/2 tariffenhet per hektar. Om exempelvis den ovannämnda bostaden ingår i en jordbruksfastighet med tio hektar odlad jord, blir sålunda antalet tariff— enheter lika med 11. Som mått på konsumtionsförmågan ifråga om affärs- och yrkeslokaler o. d. användes ofta den installerade effekten, dvs. den ef- fekt, för vilken den ifrågavarande apparaten är inrättad och varom uppgift finnes påstämplad apparaten (märkeffekt). Så kan t.ex. tariffenheten bc- räknas för belysning i förhållande till påbörjat 100-ta1 watt belysnings- anslutning och för motorer efter påstämplat antal hästkrafter.

Detta system med den installerade effekten som tariffenhetsgrund är det

* äldsta och alltjämt ofta förekommande beräkningssättet för fastställande av j grundavgift även för rena belysningsabonnenter. Det har för abonnenten * den fördelen jämfört med en av den installerade effekten oberoende grund-

• Sida 30
•  Original

avgift, att den som av någon orsak icke önskar använda sig av de fördelar en mera fullständig elektrifiering innebär, får en motsvarande sänkning av sina grundavgifter. De effektberoende grundavgifterna motverka emeller- tid åstadkommandet av en rationell gårdseleklrifiering. Abonnenten frestas att avstå från rationella belysningsanordningar och att i stället installera endast några få ljuspunkter, varigenom antalet tariffenheter hålles nere och grundavgiften alltså blir lägre. Ifråga om motorer blir förhållandet likartat; installerandet av flera eller kraftigare motorer motverkas av en effektbe- roende grundavgift. På grund av de anförda förhållandena kunna de effekt- beroende grundavgifterna icke anses lämpliga.

Det är att märka, att själva benämningen »tariffenhet» ofta icke alls före- kommer i distributionsföretagens tariffuppgifter. Detta är särskilt förhål- landet då grundavgiften utgår direkt i förhållande till någon enkel elektri- fieringsenhet, t. ex. med ett visst belopp per rum eller ljuspunkt. Vid den systematiska bearbetningen av tariffuppgifterna har i sådana fall den ifrå— gavarande elektrifieringsenheten likväl betecknats såsom tariffenhet.

Då tariffenheterna avse att vara likvärdiga konsumtionsenheter, oavsett förbrukningens art och ändamål, blir det sammanlagda antalet tariffenheter inom ett distributionsområde ett uttryck för områdets totala konsumtions- förmåga, liksom det sammanräknade antalet tariffenheter för en viss abon- nent anger storleken av dennes samlade konsumtionsförmåga.

Effektavgiften utgår oberoende av energiuttagningens omfattning och hänför sig såsom namnet anger till effekten; den debiteras med andra ord per kWV (kilowatt) eller hk (hästkraft). Med effekt avses i detta samman- hang medelbelastningen under en bestämd tidrymd, vanligen en kvarts timme.

Effektavgiften blir av olika karaktär allt eftersom den avser abonnerad eller uttagen effekt. (Hänför den sig till den installerade effekten, går den in under begreppet grundavgift, varvid den installerade effekten —— märk- effekten — ligger till grund för tariffenhetsberäkningen. Någon uppmät- ning av effekten kommer i detta fall ej ifråga.)

Om avgiften avser den abonnerade effekten, medför detta, att en viss övre gräns för effektuttagning fastställes. Genom särskild mätare registre- ras överförbrukningen. Effektavgift för abonnerad effekt utgår med ett visst belopp per abonnerad k'W och den kompletteras i regel av en energi- avgift, som är låg så länge förbrukningen håller sig inom den abonnerade effekten men hög vid överförbrukning. Man kan även använda strömbe- gränsare eller självbrytare, som omöjliggör uttagning över viss effektgräns (ef fektspärr) .

Om effektavgiften utgår efter den uttagna effekten, måste denna mätas och detta sker genom en mätare med effektregistrering, vilken visar den högsta medelbelastning, som förekommit vanligen per 15—minutersperiod

• Sida 31
•  Original

(kvartstimmes maximalmätare). Denna effektavgift är sålunda rörlig direkt med den uttagna effekten. Avgiften brukar ofta utgå efter medelvärdet av de fyra högsta månadsvärdena, avlästa på en kvartstimmes maximalmätare.

F.när effektavgiften förutsätter relativt dyrbara mätare, är den ganska sparsamt förekommande inom detaljdistributionen. Vid försäljning av hög- spänd kraft tillämpas däremot ofta effektavgift. Den ingår sålunda regel— mässigt som beståndsdel i råkrafttarifferna.

Energiaugiften är en typisk förbrukningsavgift, som utgår i förhållande till energiuttagningen med ett visst belopp i öre per kWh. För uppmätning av energien användas kilowattimmätare.

På grundval av tariffernas elementära sammansättning ha dessa klassi— ficerats och i enlighet med den i Tariffboken använda metoden betecknats med en sifferkombination bestående av tre siffror, av vilka den första upp— lyser om förekomsten av abonnent- och grundavgift, den andra om effekt— avgift och den tredje om energiavgift samt huru dessa avgifter utgå. De fasta avgifterna anges sålunda medelst en gemensam siffra, vilket innebär, att abonnentavgift, som förekommer vid sidan av grundavgift, ej särskilt utmärkes. Detta är emellertid av underordnad betydelse, då abonnent- avgiften ej spelar någon avgörande roll för angivande av tariffens typ. Ge- nom kombinationen av tre siffror kan man karakterisera en tariff dels med avseende på dess uppbyggnad, dvs. vilka tariffelement —— fast avgift, effekt— avgift och energiavgift —— som finnas företrädda i tariffen, dels ock huru dessa avgifter beräknas. Siffran 0 betyder, att den avgift, siffran represen— terar, icke förekommer i tariffen och siffrorna 1—9 ange olika sätt för av- gifternas beräknande. Sifferkombinationen ger emellertid ej upplysning om storleken av de i en tariff ingående avgifterna och ej heller om däri even- tuellt förekommande garanti— och minimivillkor. De olika Siffrornas inne- börd framgår av bilaga 3. I bilaga 1 till länsredogörelserna identifieras varje företags tariffer genom ifrågavarande sifferkombination, tariffens » typnummer».

Bland de vanligast förekommande detaljtarifferna kunna fyra olika grundtyper urskiljas, alltefter de avgiftsformer, som förekomma i tarifferna. Härvid bortses från abonnentavgiften. De fyra huvudgrupper av tariffer, som här åsyftas äro: A. tariffer med endast energiavgift (energitariffer), B. tariffer med effektavgift jämte energiavgift, men utan grundavgift (ef— fektavgif tstariff er) , C. tariffer med grundavgift jämte energiavgift och eventuellt även effekt— avgift tgrundavgiftstariffer) samt D. tariffer utan energiavgift (ackordstariffer).

Samtliga i landet förekommande detaljtariffer kunna hänföras under nå— gon av dessa huvudgrupper.

• Sida 32
•  Original

A. Energitariffer

Bortsett från eventuellt förekommande abonnentavgift innehålla energi- tarifferna endast avgift för förbrukad energi (kWh). Grundavgift och effektavgift förekomma icke. Tariffens benämning och typnummer här- ledas av de olika sätt, varpå energiavgiften beräknas. Typnumrets tredje siffra kommer sålunda att variera mellan 1 och 9, beroende på hur energi- avgiften utgår. Första och andra siffrorna, som representera fast avgift resp. effektavgift, bli alltid 0, utom för det fall, att abonnentavgift förekom- mer, dä första siffran blir 1.

Till energitarifferna hänföres en serie av tariffer, som benämnes och sif- ferbetecknas på följande sätt:

Benämning Typnummer Enkel energitariff ........................ 001 eller 101 Enkel blocktariff ........................ 002 » 102 Polygontariff ............................ 003 » 103 Utnyttjningstariff ........................ 004 » 104 Tidspärrtariff ............................ 005 » 105 Säsongtariff .............................. 006 » 106 Tidgränstarif f ............................ 007 » 107 Stegrabattariff ............................ 008 108 Energitariff av specialtyp .................. 009 » 109

I det följande lämnas en närmare beskrivning av de olika energitarifferna.

Enkel energitariff (001 eller 101)

Enligt den enkla energitariffen betalar konsumenten ett visst pris i öre per kXVh för all den energi, som han förbrukat enligt kilowattimmätaren. Priset per kWh är detsamma oavsett uttagningens storlek och oavsett för- brukningens art.

En grundläggande princip för prissättningen vid ett företag bör vara, att tarifferna givas sådan form, att de i lämplig utsträckning följa företagets självkostnader. Det faktum, att stigande belastning, t. ex. genom att den genomsnittliga energiuttagningen per hushåll växer, normalt icke ökar ett distributionsföretags självkostnader i samma proportion som belastningen stiger, bör sålunda medföra, att ett lägre pris sättes på meruttagningen. Att distributörens självkostnader relativt sett minskas vid större uttagning av energi bör återspeglas i detaljtarifferna genom att dessa göras progressiva, dvs. medge lägre energipris vid stigande förbrukning. Denna grundsats är viktig även ur den synpunkten, att en utsträckt användning av eldrift där- igenom befordras. Den enkla energitariffen fyller icke detta krav. Förhål—

• Sida 33
•  Original

Avgift enligt Sjöleostnqd enkel energitoriff

kWh

Fig. 6. Principdiagram utvisande kostnadskurvan för den enkla energilariffen utan abonnentaugift jämförd med självkostnadskuruan

landet mellan tariffens kostnadskurva och självkostnadskurvan framgår av fig. 6.

Den enkla energitariffens kostnadskurva ansluter sig till självkostnads- kurvan tämligen väl vid låg förbrukning, särskilt om tariffen även innehål- ler abonnentavgift. Vid ökad förbrukning blir avvikelsen från självkostnads- kurvan allt större. Denna tariff är alltså i tillämpningen icke ägnad att sporra till ökad användning av elektrisk energi. Den är emellertid mycket rikligt förekommande inom landsbygdsdistributionen. Då kravet på att kunna till ett överkomligt pris använda strykjärn, dammsugare, kokappa- rater, kylskåp o.d. gjort sig mera gällande, har den enkla energitariffen i stor utsträckning övergivits eller kompletterats med andra tariffer.

Enkel blocktariff (002 eller 102)

Den enkla blocktariffen utmärkes därav, att avgiften för förbrukad energi sättes lägre för den förbrukning, som överstiger ett visst angivet antal kWh per år. Avgiften säges vara »blockad», varvid energipriset intill dess för- brukningen uppnått en viss gräns, dvs. inom första blocket, är högre än för meruttagningen, som ligger inom andra blocket. Ingenting hindrar att av- giften är blockad i flera steg (se fig. 8). Gränsen mellan blocken är lika för alla förbrukare inom distributionsområdet, varför tariffen särskilt gynnar sådana förbrukare, som ha en stor total energiförbrukning räknat i kWh per år. Fördelen av tariffens progressivitet kan emellertid icke komma de mindre konsumenterna till godo. Även en relativt högt driven elektrifie-

• Sida 34
•  Original

ringsstandard behöver för dem icke betyda, att förbrukningen når över gränsen till ett block med lägre energipris. Den enkla blocktariffen är gan- ska vanlig inom detaljdistributionen.

Polygontariff (003 eller 103)

Den nackdel, som vidlåder den enkla blocktariffen därigenom, att block- ningen sker endast efter den totala energiförbrukningen och att denna ta- riff sålunda gynnar de stora abonnenterna, har undanröjts genom införande av tariffer uppbyggda enligt den s. k. polygonprincipen. Det utmärkande för denna princip är, att energipriset faller med stigande 5 p ecifik förbruk- ning, dvs. förbrukning per tariffenhet (te). Antalet tariffenheter bestämmes för varje abonnent på sätt som tidigare angivits (sid. 29). Om —— såsom ofta är fallet _ för en bostadsabonnent räknas en tariffenhet för varje rum i lägenheten, blir det alltså årsförbrukningen per rum, som lägges till grund för debiteringen. Detta betyder exempelvis, att en abonnent med ett rum endast behöver ha förbrukat en femtedel så mycket energi som en abon- nent| md fem rum för att komma i åtnjutande av ett lägre pris per kWh för överskjutande förbrukning. Polygontariffen befordrar sålunda en ut- sträckt användning av eldrift även hos de mindre konsumenterna. Av ener- giförbrukningen kan exempelvis första delen eller blocket debiteras till ett pris av 25—40 öre/kWh, ett följande block till 10—15 öre/ kWh och över- skjutande förbrukning till ett ännu lägre pris, 5—8 öre/kWh.

kr/te

kWh/te

Fig. 7. Principdiagram ulvisande förhållandet mellan polygonlariffen och självkostnadskuruan

• Sida 35
•  Original

Förhållandet mellan självkostnadskurvan och polygontariffens kost- nadskurva framgår av principdiagrammet i fig. 7.

Polygonprincipen har kommit till allt större användning i samband med grundavgiftsdebitering såsom närmare skall beröras vid beskrivningen av grundavgiftstarifferna.

Utnyttjningstariff (004 eller 104)

Enligt en utnyttjningstariff är avgiften för förbrukad energi (kWh) blockad efter utnyttjningstiden, dvs. för energiuttagningen över en viss ntnyttjnjngstid tillämpas en lägre avgift per kWh. Med utnyttjningstid me- nas den tid i timmar per år, under vilken hela effekten skall vara påkopp— lad för att samma energikvantitet skall uttagas, som i verkligheten uttages under året vid olika tillfällen och med olika apparater. Utnyttjningstiden uträknas sålunda såsom det totala antalet kWh dividerat med den uttagna effekten. Utnyttjningstariffen premierar långtidsuttagning men befrämjar icke ökad anslutning. Den förekommer mycket sällan inom detaljdistribu- tionen. Däremot tillämpas den ganska ofta vid försäljning av råkraft.

Tidspärrtariff (005 eller 105)

Tidspärrtariffen är en vanlig enkel energitariff, dvs. avgiften utgår med ett visst pris i öre per kWh "för all förbrukad energi, men uttagningen är mellan vissa klockslag omöjliggjord eller icke tillåten. Abonnenten har så- lunda ej tillgång till elektrisk kraft under vissa på förhand bestämda tider av dygnet. Genom att energiuttagningen sker på tider, då belastningen i övrigt är låg, kan avgiften per kWh sättas lägre än normalt. Tariffen till— lämpas t. ex. för energi till värmeackumulerande bakugnar med uttagning endast nattetid.

Säsongtariff (006 eller 106)

Utmärkande för säsongtariffen är, att energipriset är olika under skilda tider av året. Under sommartid, då tillgången på vattenkraft vanligtvis är god och uttagningen av energi låg, tillämpas ofta lägre kraftpriser. Här- igenom möjliggöres t. ex. för många hushåll att imder sommartid använda elektriska kokplattor för matlagning m.m. Säsongtariffen är ganska all- mänt förekommande. Såväl sommar— som vinterpriserna kunna var för sig vara blockade såsom vid enkel blocktariff, polygontariff eller utnyttjnings- tariff.

• Sida 36
•  Original

Enligt en tidgränstariff utgår energiavgiften med olika pris per kWh un- der olika delar av dygnet. I syfte att ernå en jämnare utnyttjning av kraf- ten tillämpas ett högre energipris under sådan tid av dygnet, då det allmän- na kraftbehovet är stort, s.k. högtarifftid, och ett lägre under övrig tid, låg— tarifftid. Energipriserna under hög— resp. lågtarifftid kunna vara blockade var för sig enligt någon av ovan angivna principer. För tillämpning av tidgränstariff erfordras en mätare med flera räkneverk, som genom ett ur inkopplas i tur och ordning vid vissa på förhand bestämda klockslag. Om antalet räkneverk är två, talar man om dubbeltariff. Användas tre räkne- verk och sålunda tre olika prislägen för energien under dygnet föreligger trippeltariff osv. För företag med begränsade krafttillgångar och som äro beroende av kraftverk med små eller inga möjligheter att under nätterna magasinera vatten för dess utnyttjande under dagar och kvällar, då behovet normalt är störst, kan en dubbeltariff med lägre pris för »nattkraft» verka utjämnande på uttagningen. Dubbeltariffen är företrädesvis representerad i södra Sverige men synes alltmer komma ur bruk.

Stegrabaltariff (008 eller 108)

Såsom ovan nämnts innebär blockning, att avgiften är lägre för den energimängd, som förbrukas utöver en viss bestämd gräns. Priset är högst för den energi, som ligger inom första blocket, lägre inom andra blocket osv. och den totala avgiften erhålles som summan av energikostnaderna inom vart och ett av blocken. I stället för blockning kan användas »steg-

kWh , . Biockning Stegmng

Fig. 8. Grafisk framställning av skillnaden mellan blockning och stegning

• Sida 37
•  Original

ning» av priset, vilket innebär, att hela den förbrukade energimängden be- talas efter ett lägre pris, när förbrukningen överstiger ett visst gränsvärde. Skillnaden mellan stegning och blockning framgår av fig. 8.

Stegrabattariffen är en energitariff, där avgiften för hela den förbrukade energimängden sänkes i de fall, då förbrukningen överstigit ett visst gräns- värde. Stegningen kan givetvis ske i flera steg. Ett vanligt sätt att ange stegning är att en viss rabatt i procent på räkningens summa medgives, då denna summa uppgår till visst belopp.

Stegrabattariffen har ej kommit till någon avsevärd användning.

Energitariff av specialtyp (009 eller 109)

Tariffer, som —— bortsett från eventuell abonnentavgift _,— innehålla en— dast avgift för förbrukad energi och där avgiften beräknas enligt någon annan metod än ovan angivna, kunna tänkas förekomma i undantagsfall.

B. Effektavgiftstariffer

Liksom energitarifferna innehålla effektavgiftstarifferna en energiavgift och eventuellt även en abonnentavgift, men dessutom förekommer här en ef fektavnift I den karakteristiska Sifferkombinationen för dessa tariffer — tariffeinas typnummer — kan alltså liksom beträffande energitarifferna fiiista siffran vara 1 eller 0, beroende på om ahonnentavgift förekommer eller ej. Den tredje siffran kan vara 1—9, alltefter den metod. som använ- des för beräkning av energiavgiften. Typnumrets andra siffra, som avser effektavgiften, kan vara 1,2, 3, 4, 5 eller 9, beroende på vilket av nedan an- givna sätt effektavgiften utgår.

Inom ifrågavarande grupp särskiljas tre olika huvudarter av tariffer, nämligen effekttariffer, effektspärrtariffer och effektgränstariffer. Inom varje art finnas underarter, betingade av energiavgiftens typ. Dessa under- arter benämnas effekttariff av blocktyp, effekttariff av polygontyp, effekt- gränstariff av säsongtyp osv. Teoretiskt sett finnes inom ifrågavarande grupp ett mycket stort antal tariffer, men i praktiken förekomma ej alla tänkbara kombinationer av effekt- och energiavgifter. För samtliga dessa tariffer med både effekt- och energiavgifter gäller, att de ej äro alltför van- liga inom detaljdistributionen, eftersom de fordra uppmätning av såväl ef- fekt som energi.

De vanligast förekommande effektavgiftstarifferna benämnas och siffer- betecknas på följande sätt:

• Sida 38
•  Original

Benämning Typnummer Effekttariff .................................... 011 eller 111 Effekttariff av blocktyp ........................ 012 » 112

» av utnyttjningstyp ................... 014 >> 114 » av Säsongtyp ........................ 016 » 116 » med tidsgräns ...................... 017 » 11 7 Iiffektspärrtariff ............ ' .................... 031 » 131 Ef f ektgränstarif f av blocktyp .................... 042 » 142

» av utnyttjningstyp .............. 044 » 144 » av säsongtyp ................... 04 6 » 146

De tre huvudtyperna av tariffer inom ifrågavarande grupp skilja sig i av- seende på sättet för effektavgiftens beräknande, vilket i sin tur i regel beror på huru effekten uppmätes.

Effekttariffer (01, 11., oa, 12.)1

Den i en effekttariff ingående effektavgiften kan beräknas endera efter maximalt uttagen effekt (kW) eller per abonnerad effekt med en per kW beräknad s.k. straffavgift vid överskridande av den abonnerade effekten. I förra fallet blir andra siffran i tariffens typnummer 1 och i senare fallet 2. För tillämpning av en effekttariff fordras två mätare, dels en med effekt- 1'egistrering, som visar den högsta belastning, som förekommit sedan maxi- malvisaren återställdes till nolläget — i regel en kvartstimmes maximal- mätare _, dels ock en vanlig kilowattimmätare för uppmätning av ener- gien. Vid beräkning av effektavgiften kan effekten bestämmas antingen såsom den högsta kvartstimmeseffekten under året eller såsom medelvärdet av de t. ex. 4 högsta månadsavläsningarna på en kvartstimmesmätare.

Inom. detaljdistributionen användes effekttariff med avgiftsberäkning ef- ter maximalt uttagen effekt egentligen endast för smäindustrier. Ofta är till tariffen fogad en garantibestämmelse att effektavgift skall utgå med visst minimum. Den andra effektavgiftstypen med avgiftsdebitering direkt efter abonnerad effekt med straffavgift för därutöver uttagen effekt förekommer knappast alls inom detaljdistributionen.

Effekttariffens typ, benämning och typnummer bestämmes i övrigt av hur den vid sidan av effektavgiften utgående energiavgiften beräknas. Ut- går energiavgiften på samma sätt som vid den enkla energitariffen, kallas tariffen endast effekttariff (typnummer 011 eller 111). Beräknas energi— avgiften såsom vid den enkla blocktariffen, användes benämningen effekt-

1 En punkt i ett typnummer kan utbytas mot vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras.

• Sida 39
•  Original

tariff av blocktyp (typnummer 012 eller 112), om energiavgiften utgår på samma sätt som vid säsongtariff benämnes tariffen effekttariff av säsong— typ (typnummer 016 eller 116) osv.

Effektspärrtariffer (03., 13.)

En effektspärrtariff innehåller en effektavgift, som utgår efter abonne- rad effekt (kW) med spärr, dvs. uttagning över gränsen för abonnerad ef- fekt är omöjliggjord genom s.k. strömbegränsare eller självbrytare. Andra siffran i tariffens typnummer är 3. Energiavgiften beräknas enligt någon av de ovan under A. angivna metoderna. I praktiken torde knappast någon annan effektspärrtarifftyp förekomma än den, där energiavgiften utgår efter antalet förbrukade kWh såsom vid den enkla energitariffen, sålunda med typnummer 031 eller 131.

Effektgränstariffer (04., 14., 05., 15.)

Den i en effektgränstariff ingående effektavgiften bestämmes efter abon- nerad effekt med olika energipris under och över gränsen, dvs. man abonne- rar på en viss effekt och betalar ett jämförelsevis lågt pris för den energi, som uttages inom en effekt, som är lägre än den abonnerade och ett betyd- ligt högre energipris, om den abonnerade effekten överskrides. Andra siff- ran i typnumret är 4 eller — om tariffen innehåller bestämmelser om siir- skild effektavgift för överstigande effekt —— 5.

För att skilja den energi, som uttages under effektgränsen (bottenkraft) från den energi, som uttages över denna gräns (toppkraft) användes s.k. subtraktionsmätare. Denna mätare är så beskaffad, att den, inställd på en viss effektgräns motsvarande bottenkraften, uppmäter för sig de kWh, som ligga över denna effektgräns. I regel uppmätas också samtliga kWh, även om det icke hehöves för debiteringen. Så är t. ex. fallet vid statens vatten- fallsverks bygdetaxa, där ingen kWh-avgift utgår för bottenkraften.

Energiförbrukningen kan, som vid alla tariffer med effektavgift, utgå efter någon av de under A. angivna beräkningsmetoderna. Om energiavgif— ten beräknas som vid den enkla energitariffen, benämnes tariffen endast effektgränstariff (typnummer 041 eller 141). Denna kan ha t. ex. följande uppställning.

(Abonnentavgift ................................ 20 kr./år) Effektavgift ................................... 120 kr./kW/år Energiavgift: under gränsen . .................. 5 öre/kWh

over >> . .................. 15 öre/kWh

• Sida 40
•  Original

Denna tarifftyp kompletterad med en garantibestämmelse om visst minimi- abonnemang är ganska vanlig, speciellt vid råkraftförsäljning. Beräknas energiavgiften som vid utnyttjningstariffen, uppkommer en effektgräns— tariff av utnyttjningstyp (typnummer 044 eller 144) med uppbyggnad en- ligt följande exempel.

(Abon-nentavgift ............................... 20 kr./år) Effektavgift ................................... 120 kr./kW/år Energiavgift under gränsen: första 2 000 kWh/kW/år ...................... 6 öre/kWh övrig förbrukning ............................ 4 öre/kWh Energiavgift över gränsen ........................ 15 öre/kWh

Effektgränstariffer med tidspärr (typnummer 045 eller 145) och effekt- gränstariffer av säsongtyp (typnummer 046 eller 146) förekomma även nå- gon gång i praktiken.

Kombinerade tariffer (09., 19.)

De möjliga fall, då den vid sidan av energiavgift utgående effektavgiften bestämmes på något annat sätt än de ovan angivna, hänföras under den gemensamma benämningen kombinerade tariffer med andra siffran 9 i typ- numret.

C. Grundavgiftstariffer (2 . ., 3 . ., 4 . ., 5 . ., 6 . .)

Grundavgiftstarifferna, som alltid innehålla grundavgift och energiavgift, kunna därjämte upptaga abonnentavgift och effektavgift. Sistnämnda av— gift förekommer emellertid mycket sällan och andra siffran i grundavgifts- tariffens typnummer är därför oftast 0. Energiavgift och eventuellt före- kommande effektavgift beräknas enligt de metoder, som beskrivits ovan under A. och B. Det sätt, på vilket dessa avgifter utgå, angives av tredje resp. andra siffran i typnumret.

Som ovan nämnts (sid. 29) är grundavgiften en fast avgift, som utgår per tariffenhet och år. Beräkningssättet är mycket skiftande hos olika före- tag. Första siffran i grundavgiftens typnummer varierar mellan 2 och 6, alltefter det sätt, på vilket tariffenhetsberäkningen sker (se bilaga 3). Första siffran blir om tariffenheterna beräknas efter antal rum 2, våningsyta 3, areal odlad jord 4, ansluten effekt 5 och vid kombinationer av dessa stor—

• Sida 41
•  Original

heter 6. (Är första siffran 0 eller 1 innebär detta, att grundavgift icke ut- går, är den 7, 8 eller 9 är tariffen av ackordstarifftyp.)

Då grundavgiftstariffen förutom grundavgift och eventuell abonnent- avgift endast innehåller en enkel energiavgift, kallas den vanligen endast grundavgiftstariff (typnummer 201, 301, 401, 501 eller 601). Grundavgifts- tariffernas benämningar ange eljest, huru effekt- och energiavgifterna utgå men ej hur tariffenheterna beräknas. En grundavgiftstariff av blocktyp (typnummer 202, 302, 402, 502 eller 602) innehåller alltså en grundavgift och en energiavgift, vilken utgår på samma sätt som vid den enkla block- tariffen, en grundavgiftstariff av polygontyp (typnummer 203, 303, 403, 503 eller 003) innehåller en grundavgift jämte en energiavgift, vilken utgår som vid polygontariffen osv.

Av nedanstående principdiagram, fig. 9, framgår huru kostnadskurvan för en grundavgiftstariff förhåller sig till självkostnadskurvan.

Kr/te

kWh/te

Fig. 9. Principdiagram över kostnadskurvan för en grundavgiflstariff jämförd med självkostnadskurvan

Liksom vid den enkla energitariffen utmärkes energiavgiften med en rät linje, men denna börjar vid grundavgiftstariffen på ett visst avstånd, mot- svarande grundavgiftens storlek, från den horisontala axeln. Lutningen av tariffens kostnadslinje är beroende av energipriset. Genom att variera energiavgiften och grundavgiften kan tariffens kostnadslinje få vilken lut- ning och vilket läge som helst i kostnadsdiagrammet.

En närmare anslutning till självkostnadskurvan kan åstadkommas genom en serie tariffer på sätt diagrammet i fig. 10 utvisar.

• Sida 42
•  Original

kr*/ie

| | | I I | I

I | | I | I | | | I | | | 1

kWh/te

Fig. 10. Principdiagram för ett system med grundavgiftslari/fer jämfört med självkostnadskurvan

Alltefter sin beräknade energikonsumtion kan en abonnent Välja antingen en enkel energitariff med ett högt energipris (t. ex. 25—40 öre/kWh) eller en grundavgiftstariff med en relativt låg grundavgift och en energiavgift av måttlig storlek (10—15 öre/kWh) eller också en grundavgiftstariff med en hög grundavgift och ett lågt energipris (5—8 öre/kWh).

En dylik serie av alternativa grundavgiftstariffer ger i princip samma re- sultat som en polygontariff med blockdebitering. Systemet med flera alter— nativa grundavgiftstariffer har emellertid ur åtskilliga synpunkter visat sig vara att föredraga framför polygontarifferna och detta system har vunnit stor användning särskilt för bostäder i städer och större samhällen.

D. Ackordstariffer (. . 0)

Ackordstarifferna kännetecknas därav, att någon energiavgift ej utgår. Den uttagna energimängden uppmätes icke. Abonnenten betalar endast en fast årsavgift, som kan bestämmas på flera olika sätt. Om årsavgiften utgår per ansluten lampa (ljuspunkt) eller lampeffekt (watt, normalljus), blir tariffens typnummer 700. Fastställes årsavgiften efter installerad motor- eller apparateffekt eller efter själva apparatens typ (t. ex. hydrofor eller se- parator), blir typnumret 800. Stundom utgår årsavgiften på annat sätt, exempelvis i förhållande till den elektrifierade fastighetens areal eller helt enkelt per gård (typnummer 900).

• Sida 43
•  Original

För det fall att årsavgiften bestämmes efter abonnerad lampeffekt eller apparateffekt, kan man kontrollera, att den abonnerade effekten ej överskri- des genom strömbegränsare (effektspärr) eller kopplingsur (tidspärr). I en ackordstariff med effektspärr (typnummer 070, 170, 080, 180) utgöres så— lunda årsavgiften av en effektavgift efter abonnerad effekt med spärr.

Ackordstarifferna kunna icke anses vara ändamålsenliga. En ackords— tariff med årsavgift per ljuspunkt föranleder lätt konsumenten att i möjli- gaste mån begränsa antalet ljuspunkter. Å andra sidan bli distributörens in- komster icke högre, om abonnenten ökar utnyttjningstiden beträffande de installerade ljuspunkterna. Ackordstarifferna tillhöra det tidigaste elektri- fieringsstadiet. Ehuru de måste anses otidsenliga, tillämpas de alltjämt i ganska stor utsträckning, särskilt av småföretag på landsbygden.

• Sida 44
•  Original

Kap. IV

Grundläggande undersökningsmaterial

För att kunna genomföra en inventering av förekommande tariffer för in- köp och försäljning av elektrisk kraft för allmän distribution är det i första hand nödvändigt att ha tillgång till ett register över samtliga distributions- företag i landet. Någon fullständig förteckning över distributörerna, vilka — frånsett de statliga och kommunala —— kunna vara såväl industri— och kraft- bolag, ekonomiska föreningar och andra sammanslutningar som enskilda personer, har tidigare icke funnits. Beträffande städerna och vissa större sam- hällen ha upplysningar kunnat erhållas ur den av Svenska elektricitetsverks— föreningen utgivna Tariffboken. För landsbygdens del har elkraftutredningen måst lita till ett flertal olika källor för att erhålla uttömmande material till ett distributörsregister. Därvid har i första hand använts en inom kommers- kollegium uppgjord förteckning över sådana innehavare av koncessionerade starkströmsanläggningar, som kunde förutsättas bedriva allmän distribution. Denna förteckning, som upptog omkring 3 000 distributionsföretag, visade sig emellertid vara ofullständig.

För att erhålla fullständigt källmaterial till ett distributörsregister har elkraftutredningen från samtliga kommunalordförande i landet inhämtat uppgifter om nanm och adress på de företag och personer inom veder- börande kommuner, vilka tillhandahålla delägare eller utomstående elektrisk kraft för belysning, motordrift m.m. eller förvalta de för detta ändamål erforderliga anläggningarna. Uppgifterna avse sålunda jämväl sam- manslutningar, vilka icke själva uppbära avgifterna för den försålda kraf- ten utan vilkas verksamhet inskränker sig till att underhålla de gemensamma anläggningarna såsom transformatorer, lednvingsnät o. (1. Det material, som frambragts genom kommunalnämndsordförandenas förmedling, har på många håll visat sig vara givande. Utredningen har vidare i samband med distributörsregistrets uppläggande tagit del av dels vissa genom Bränslekom- missionens kraftbyrå infordrade uppgifter från Centrala driftledningens blockchefer angående kraftleverantörer, som äro anslutna till rikets stam- linjenät, dels Svenska elektricitetsverksföreningens omfattande uppgifter an- gående förefintliga kraftanläggningar utöver dem, som innefattas i Tariff- boken, dels ock vattenfallsstyrelsens förteckning över de områden, där sty- ,

• Sida 45
•  Original

relsen bedriver detaljdistribution i egen regi, samt de distributionsföretag, till vilka styrelsen levererar råkraft.

Som komplement till och för kontroll av det insamlade materialet ha vi- dare upplysningar inhämtats ur den av kommerskollegium år 1931 utgivna publikationen Sveriges utbyggda vattenkraft med de tillägg och ändringar däri, som senare årligen offentliggjorts i Svenska vattenkraftföreningens publikationer, samt ur de av 1917 års elektrifieringskommitté uppgjorda, i Statens offentliga utredningar intagna förteckningarna över anläggningar för produktion och distribution av elektrisk kraft i de olika länen i landet. I en del fall ha handelskalendern och telefonkatalogen använts för att lokali— sera och identifiera fÖretag. Slutligen kan nämnas, att förtydliganden och kompletteringar särskilt av kommunalnämndsordförandenas uppgifter i viss utsträckning skett genom telefonförfrågm'ngar. Åtgärder ha även vidtagits för att införskaffa uppgifter angående företag, som ny- eller ombildats un- der utredningsarbetets gång.

Av undersökningen framgår, att i Sverige finnas i runt tal 3 700 företag, * som till allmänheten distribuera elektrisk kraft för detaljkonsumtion.

De grundläggande uppgifterna för inventeringen av förekommande tarif- fer vid inköp och försäljning av elkraft insamlas medelst utsändande till samtliga distributörer av en uppgiftsblankett, som med tillhörande anvis— ningar har följande innehåll:

• Sida 46
•  Original

POSTADRESS ELKRÅFTUTREDNINGEN, KUNGL. VATYENFALLSSTXRELSEN, SYOCKHOLM C

TELEFON (NAMNANROP): V ATT E N F I L L

Uppgifter till Elkraftutredningen

angående förbrukningsavgifter m. m. för elektrisk kraft

Distributionsföretagets

namn: .......................................................................................................................................................

postadress: ......................................... . tel. i .. .. . . .. .. . .. . kommun av . Uppgiftslämnarens nanm: . .

1. Distributionen sker inom följande kommuner: (se anvisning l) .

. Den elektriska kraften erhålles: (se anvisning 2)

a) från egen kraftstation, belägen i ............. ,. ,. .................................... (ort. samhälle e. d.)

inom .. .. . .. . .. . kommun av

' "Mihai" ';,c'h'adréss' på rallarna-alltå?) """"""""""""""""""" . Uppgift om förefintliga distributionsföretag lämnas som bilaga 1 (se anvisning 3).

. Bestämmelser angående de avgifter, som distributionsföretaget får" erlägga vid inköp av råkraft bifogas som bilaga 2 (se anvisning 4).

'. Bestämmelser för anslutning och underhåll bifogas som bilaga 3 (se anvisning 5). '. Bestämmelser angående förbrukningsavgifter (tarill'cr) bifogas som bilaga 4 (se anvisning 6). . Uppgift om antalet förbrukare m. m. bifogas som bilaga 5 (se anvisning 7).

. Exempel på utfärdade räkningar för olika slag av tariffer och förbrukare bifogas som bilaga 6 (se an- visning 8).

• Sida 47
•  Original

Anvisningar

Anvisning 1

Om distributionen sker inom flera län anges länet inom parentes efter kommunen.

()m distributionen sker inom skilda ouirådeu, lämnas särskild uppgift för varje område. såvida irke tariffer och andra bestämmelser äro lika.

Anvisning 2 ()m elektrisk kraft erhålles från flera egna kraft- stationer eller frän flera råkrafllcierantörer angivas samtliga.

Anvisning 3

liIkraflulreduingen har för avsikt att utsända detta formulär till samtliga distributionsföretag och har därför sammanställt en förteckning Över dessa. Det har emellertid visat sig omöjligt att med till— gängliga uppgifter få förteckningen fullständig här för lämnas i bilaga 1 uppgift om namn och adress på alla de företag, sammanslutningar och enskilda inom lider trakt (kommun), vilka distribuera kraft direkt till enskilda förbrukare eller vilka under- halla härför erforderliga anläggningar,t ex led-

ningsnät.

Anvisning 4

Här lämnas en fullständig redogörelse för den tariff, som gäller vid distributionsföretagets inköp av råkraft. Detta kan lämpligen ske i form av ett utdrag ur kraftleveranskontraktet. Dessutom skall angivas, hur stora årliga avgifter, som för närva- rande erläggas till råkraftleverantören, samt hur mänga kilowatlimmar (kWh), som årligen inköpns

Anvisning 5 n) Äges och underhålles någon del av distributions- anläggningen (t.ex. lågspänningsleduingarna) av förbrukarna? I så fall, gäller detta säväl för delägare (med—

lemmar) som för övriga förbrukare (abon- nenter)?

b) Erlägger nytillträdaude förbrukare särskild an— slulniugs- (inträde-&) avgift? [ så fall: [tur beräknas den:» Ar den lika för delägare (medlemmar) och övriga förbrukare (abonnenter)?

c Erlägges n_v anslutnings- (inträdes) avgift, om en fastighet övergår till ny innehavare?

1 så fall, hur beräknas den?

d Erlågga förbrukarna (vid behov) särskilda ax- gifter eller naturaprestationer för. att täcka reparations- och under-hålIskostnader Itt m.? I så fall' Betalas de enbart av den förbi-rikare, vars anläggning reparerats. eller Fördelas kostnaderna pä alla förbrukare"! [ så fall, hur"!

Anvisning (i

Fiuuas de tariffer, som distributionsförelnget till- lämpar, i tryck, insändas dessa l-"innas de i form av protokoll, avtal e d, insändes utdrag härav. Komplettering skall härvid ske så, att nedanstående frågor a—j bliva besvarade. l'lljest lämnas en redo- görelse för tarifferua. vilken lämpligen får formen av svar på nedanstående frågor. Härvid bör nian behandla en larill' i taget och besvara frågorna a—j för denna tariff och därefter upprepa förfarandet med nästa tariff osv.

Om förbruIuririgsaugi/Ier eller andra förhållanden äro olika [är delägare (medlenunur) och övriga [är- brukare (utvunnen/el) skall del/a aligiuas iunrje stir- skill [all.

a) Äro avgifterna helt beroende av antalet för— brukade kilowattimmar (kWh)?

()ni förbrukare utan mätare faekordsförbrukare) finnas, redogör för hur deras avgifter be- räknas.

b) Utgår avgiften efter förbrukade kilowattimmar (kW'h)?

[ så fall: Hur stort är priset per kilowattiinme (kWh)? Är det olika under dygnet eller under året? .-tr det lägre vid större förbrukning?

• Sida 48
•  Original

. Erlägges utöver avgiften för förbrukade kilo- wattimmar (kWh) någon annan avgift, som är oberoende av förbrukningens storlek, »fast av- gift)?

I så fall: Hur stor är denna avgift? Erlägges den i form av mätarhyra, abonnent- avgift e. d.? Erlägges den i form av effektavgift? lirlägges den i form av grundavgift (per tariff— enhet eller per andel)? I så fall, redogör för hur taritlhnheterna (andelarna) beräknas.

d) Finnas garantiavgifter?

Om en minimiavgift mäste erläggas, hur litet kraft man än förbrukar. redogör för hur den beräknas.

e) Erliälles rabatt vid större förbrukning?

I så fall, redogör för hur den beräknas,

() För vilket eller vilka förbrukningsobjekt är tariffen avsedd? Exempel på förbrukningsobjekt: belysning,småapparater,elektriskmatlagning, motorer, varmvattenbcredare, vårmekaminer etc.

g) Finnes någon begränsning beträffande rätt att ansluta och använda förbrukniugsobjekt?

I så fall. redogör för om begränsningen gäller anslutna lampor, motorstorlek e. d., eller om vissa apparater, motorer m. m. endast få begagnas viss tid av dygnet eller av året.

Tillägg:

h) För vilket eller vilka slag av förbrukare är tariffen avsedd?

Exempel på olika slag av förbrukare: bostadslägenheter. lantgårdar, butiker, hant— verk, industri, sågar, kvarnar, etc.

i) Förekomma ytterligare några villkor eller för- maner?

Exempel: särskilda avgifter för amortering av lån, nu utgående kristillägg; återbäring av vinst eller återbetalning av insatser,

j) Är tariffen stadd på avskrivning?

1 så fall, vad är orsaken härtill"! Anvisning 7 För varje tariff skall svar lämnas på följande frågor, varvid en relativt grov uppskattning år till-

räcklig.

a) Ungefär hur många förbrukare använda sig av taritl'en?

b) Ungefär hur många kilowattimmar (kWh) per

år levereras sammanlagt enligt tariffen? c) Ungefär hur stora sammanlagda avgifter erläggas årligen enligt tariffen?

Anvisning 8

Här bifogas som exempel avskrift av utfärdade räkningar för tariffer, gällande för olika förbruk- ningsobjekt såsom belysning, matlagning, motorer e, d. och för olika slag av förbrukare, t.ex. bostads- lägenheter, lantgårdar, butiker e.d. Råkningarna skola utvisa samtliga slag av avgifter, som kunna förekomma under året. Det bör framgå, om räk- ningarna avse kvartal,tertial eller annan tidsperiod.

9. Uppgift om antalet elektrifierade hushåll (bifogas som bilaga 7).

Inom vissa distributionsföretag förekommer, att flera hushåll åro anslutna till samma mätare. Detta är fallet om t. ex. en större jordbrukare inköper elektrisk kraft från distributionsföretaget åt både sig själv och sina anställda. Han räknas då som en förbrukare, men representerar flera elektrifierade hushåll. Samma blir förhållan- det då en husägare inköper elektrisk kraft till hela sin fastighet och sedan distri— buerar kraft till sina hyresgäster. Då Elkraftutredningen är intresserad av antalet elektrifierade hushåll, anhåller Utredningen om svar på följande frågor:

a) Förekommer att någon av de i bilaga 5 (se anvisning 7, a) uppgivna förbru- karna motsvarar flera elektrifierade hushåll?

b) Om så är fallet, hur många elektrifierade hushåll finnas, som ej äro räknade som förbrukare i bilaga 5 (Eventuellt får denna siffra uppskattas).

• Sida 49
•  Original

Medelst detta formulär erhålles svar på en hel del frågor av stort intresse för tariffinventeringen, vilka icke kunna anses ha blivit nöjaktigt besvarade genom det för elkraftutrednjngen tillgängliga materialet från den taxeunder- sökning, som verkställts inom kommerskollegium under år 1942. Denna un— dersökning hade haft en mera begränsad uppgift, nämligen att åstadkomma underlag för den taxeprövning, som enligt bestämmelse i 1902 års elektrici- tetslag numera ankommer på kommerskollegium att verkställa, då klago- mål över för höga strömprisver ingivas till ämbetsverket. För att få ett ur elkraftutredningens synpunkt fullständigt och enhetligt underlag för tariff- inventeringen har utredningen sett sig nödsakad frångå tanken på ett direkt fullföljande av den av kommerskollegium föranstaltade undersökningen.

De till elkraftutredningen inkomna uppgifterna avse genomgående år 1943 eller — för Vissa län — år 1944. Undantag från denna regel förekomma dock beträffande ett obetydligt antal företag, t. ex. där räkenskapsåret icke sam- manfaller med kalenderåret eller ock uppgifter för det ifrågavarande året av annan anledning ej kunnat lämnas.

De inkomna svaren ha i stor utsträckning visat sig otillfredsställande, var- för kompletterande upplysningar ha måst inhämtas i flertalet fall, särskilt då det gällt vissa smärre företag och sådana industrier, som ha en jämförelse- vis obetydlig distribution till allmänheten och där det ofta brister ifråga om tillgång till teknisk-ekonomisk sakkunskap i hithörande frågor.

Stundom har av inkomna uppgifter framgått, att vederbörande företag icke bedriver detaljdistribution, t. ex. större gårdar med egen kraftstation eller industriföretag, som avsätta kraft endast för den egna rörelsen. Sådana företag ha givetvis icke medtagits i förevarande undersökning.

För att åstadkomma ett överskådligt och lätthanterligt arbetsunderlag av det vidlyftiga material, som de inkomna uppgifterna utgöra, överföras dessa på tariffkort, ett för varje förekommande tariff. Då de flesta distributörer ha flera tariffer att välja på —— i genomsnitt omkring 3 per företag —— kom- mer tariffkortens antal att överstiga 10 000. Tariffkortets uppställning har ut- formats efter en omfattande statistisk undersökning av en mångfald tariffer av olika uppbyggnad och för skilda användningsområden. För att göra kor— tet så användbart som möjligt såsom tariffbeskrivning har utrymmet för text och förklaringar måst inskränkas till ett minimum och förkortningar ha måst användas i stor utsträckning. Genom sin starkt koncentrerade form bli tariffkorten svårförståeliga för icke initierade. De ha emellertid i första hand till syfte att tjäna som underlag för bearbetning av de insamlade tariff- uppgifterna. Tariffkortets utseende och principerna för dess ifyllande framgå av bilaga 2.

I en rundskrivelse till samtliga länsstyrelser den 1 april 1943 begärde elkraftutredningen svar på vissa angivna frågor angående den elektriska kraftförsörjningen. De inkomna svaren, som i regel varit åtföljda av yttran—

• Sida 50
•  Original

den från vederbörande hushållningssällskap, egnahemsnämnder och even- tuellt förefintliga elektriska länsföreningar, innehålla flera upplysningar och synpunkter, som kunna vara av värde vid bedömanden, vartill tariffinven- teringen inom de olika länen kunna ge anledning.

Insamlandet av de för tariffinventeringen erforderliga uppgifterna har skett etappvis län för län. Det bearbetade materialet framlägges i en särskild redogörelse för varje län. I de fall, då ett företags distributionsområde ingår i mera än ett län, har verksamheten i sin helhet redovisats i redogörelsen för det län, där företagets administrationsort är belägen. Undantag från denna regel har dock gjorts beträffande vissa större, i de särskilda länsredogörel- serna angivna företag, t. ex. statens vattenfallsverk och Sydsvenska kraft- aktiebolaget, som ha en betydande distribution jämväl inom ett eller flera andra län än det, där administrationsorten finnes. Dessa företags detaljdistri- bution har uppdelats och varje länsredogörelse innehåller sålunda uppgifter om den inom vederbörande län till allmänheten för detaljkonsumtion avsatta kraften. De avvikelser från länsindelningen, som nödvändiggjorts med hän- syn därtill, att vissa smärre företags distributionsområden icke följa länsgrän- serna, ha icke någon inverkan på resultatet ur statistisk synpunkt.

• Sida 51
•  Original

Kap. V Detaljdistributörerna

Den förteckning över detaljdistributörer, som finnes intagen som bilaga 1 till varje länsredogörelse, upptager samtliga länets såväl städer som lands- bygd betjänande kraftleveran—törer. som ha sin administratio-nsort ilänet eller eljest därinom ha avsevärd avsättning av kraft, allt under förutsättning att leveransen helt eller delvis avser elektrisk energi för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för borgerliga behov (belysning samt kraft till hushåll, jordbruk, småindustri och hantverk). Uteslutna äro alltså bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. kraft — i regel med högre spänning än vanlig förbrukningsspänning — som inköpes av en eller flera distributörer, dels företag, som lämna kraft endast till industrier med så stor förbrukning att specialtaxor, s. k. industritariffer, tillämpas (industriell kraft). l'teslutna äro därjämte dels sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare och vilka alltså ej kunna anses bedriva distribution till allmänheten, dels ock sådana företag som tillhandahålla kraft endast till vissa anställda utan kontant vederlag (frikraft).

Förteckningen upptar ej allenast de företag, som idkat distributionsverk— samhet under det år, de införskaffade uppgifterna avse, utan även därefter tillkomna företag, i den mån upplysningar därom kunnat erhållas.

'I städer och stadsliknande samhällen handhaves ofta distributionen och därmed sammanhängande spörsmål av ett kommunalt organ, t. ex. styrelsen för stadens elektricitetsverk eller en s. k. affärsverksstyrelse. Den omständig- heten att elkraftförsörjningen sålunda år en kommunal angelägenhet torde i princip utgöra garanti för en skälig prissättning. Möjlighet förefinnes emel— lertid för fullmäktige att bestämma ett pris, som betydligt överstiger själv- kostnaderna, varigenom en indirekt beskattning av konsumenterna kommer till stånd.

Elkraftdistributionen på landsbygden handhas antingen av det kraftpro- ducerande företaget självt genom direkt distribution till konsumenterna eller också av mellanliggande distributörer. Direktdistribution är regel bland små- företag och bland industrier, som vid sidan av sin kraftproduktion för den egna rörelsens ändamål förse den kringliggande bygden med elkraft. Även de stora kraftföretagen tillämpa emellertid på sina håll en omfattande direkt

• Sida 52
•  Original

detaljdistribution. t. ex. inom vissa delar av vattenfallsstyrelsens och Syd- svenska kraftaktiebolagets avsättningsområden.

De lokala distributionsföretagen på landsbygden ha i mycket stor utsträck- ning organiserats såsom ekonomiska föreningar. Dessa fylla vanligen sitt kraftbehov genom inköp från något större kraftföretag. Denna organisations- , form har understötts av flera av de stora kraftproducenterna. Vattenfallssty- relsen har utarbetat ett förslag till stadgar för elektriska distributionsför- eningar utan personlig ansvarighet, vilka ha till ändamål att distribuera elektrisk kraft till medlemmar och abonnenter. Enligt detta förslag skall varje medlem inneha det antal andelar i föreningen, som enligt vissa av föreningen fastställda normer bestämmes med hänsyn till omfattningen av och ändamålet med den av medlemmen ägda eller brukade fastigheten eller dess elektriska anläggning. Vid inträde i föreningen erläggas vissa engångs- avgifter, beräknade i proportion till antalet andelar. Föreningen bekostar i huvudsak ledningarna fram till respektive fastigheter samt transformatorer och mätare och dessa förbli föreningens egendom. Varje medlem har där— emot att själv bekosta den elektriska anläggningen inom av honom inne- havd fastighet. Denna anläggning blir alltså icke föreningens tillhörighet.

Systemet med lokala distributionsföreningar innebär bl. a., att elektri- fieringen kan genomföras under medverkan av personer med god kännedom i om bygdens förhållanden och att konsumenterna kunna tillgodose sina in- tressen i den kommunala självstyrelsens anda.

Ifrågavarande anordning med underdistributörer på landsbygden i form av lokala ekonomiska föreningar tillämpas förutom av vattenfallsstyrelsen i stor utsträckning av bl. a. Kraftaktiebolaget Gullspång—Munkfors, Ynge- redsfors kraftaktiebolag och många av de stora bruksföretagen. Även inom Sydsvenska kraftaktiebolagets avsättningsområde —— södra Sverige med en nordgräns ungefär i linjen Halmstad—Västervik —— handhaves landsbygds- distributionen delvis av ekonomiska föreningar. På många håll föreligger den tendensen att småföretagen genom försäljningar uppgå i de större distri- butionsföretagen.

I ett mindre antal fall, särskilt inom Sydsvenska kraftaktiebolagets detalj- distributionsområde, har en särskild organisationsform tillämpats, nämligen en ekonomisk förening, som har till ändamål att åt sina medlemmar ombe- sörja och bekosta utbyggande, skötsel och underhåll av elektriska distribu— tionsanläggningar samt att träffa avtal om elektrisk energileverans åt med- lemmarna med användande av nämnda anläggningar. En förening av denna art benämnes här underhållsförening. Enär föreningen icke själv ombesör- jer detaljdistributionen, är den icke att betrakta som ett fristående distribu- tionsföretag i vanlig mening. I södra Sverige, där denna organisationsform är jämförelsevis vanlig, gäller som regel att sedan underhållsföreningen på egen bekostnad utbyggt ledningsnätet detta överlåtes till kraftleverantören

• Sida 53
•  Original

(Sydsvenska kraftaktiebolaget), som ombesörjer detaljdistributionen även- som underhållet av ledningsnätet. Föreningen betalar sedan till kraftleve- rantören en årlig avgift, avsedd att täcka underhållskostnaderna. På andra håll bibehåller föreningen äganderätten till anläggningen och ombesörjer själv underhållet. Medel till förräntning och amortering av anläggningskapi- talet och till underhållskostnaderna erhåller föreningen genom utdebitering på medlemmarna av en viss årlig avgift för varje andel, varmed medlem ingått i föreningen. En andel motsvarar i regel en ljuspunkt, på varje motor- hästkraft belöper vanligen 4—6 andelar. Om en medlem i en underhålls— förening önskar installera nya förbrukningsobjekt, som kräva en förstärk- ning av ledningsnätet, bekostas förstärkningen av föreningen, som i sin tur vanligen uttager hela kostnaden av vederbörande medlem.

Systemet med underhållsföreningar, som medför en onödig splittring ifråga om betalning för elkraften, synes vara under successiv avveckling.

Vid den statistiska bearbetningen av detaljdistributörernas uppgifter an— gående inköpt råkraft, försåld energi, antal konsumenter, tillämpade tarif- fer osv. har det varit av intresse att lära känna, huru dessa värden fördela sig på företag med olika organisationsformer. Såsom framgår av länsredo— görelserna ha de olika detaljdistributörerna inordnats under någon av föl- jande typer av företag: statligt företag, kommunalt företag, aktiebolag, eko- nomisk förening, underhållsförening, industri och enskild person. F oretags— formen för enstaka företag, som ej kunnat inbegripas under någon av dessa organisationstyper, har rubricerats såsom speciell företagsform.

Såsom statligt företag redovisas endast statens vattenfallsverk. Kraftleve- ranserna inom statens, dvs. Trollhätte, Älvkarleby, Motala, Norrbottens, Övre Norrlands och Mellersta Norrlands kraftverks verksamhetsområden, avse till överväldigande del kraft till industrier, elektrifierade järnvägar samt underdistributörer. Endast inom enstaka områden på landsbygden, där svårigheter mött att få till stånd eller bibehålla elektriska distributionsför- eningar, ombesörjer vattenfallsstyrelsen detaljdistribution för borgerliga be- hov under egen förvaltning. Tarifferna fastställas av vattenfallsstyrelsen och den lokala ekonomiska och tekniska skötseln av företaget handhaves av sty— relsens tjänstemän vid vederbörande lokalförvaltning.

De kommunala företagen utgöras företrädesvis av stadselverk. Utöver den i länsredogörelserna redovisade försålda energien för borgerliga behov leve- rera stadselverken vanligen energi i betydande omfattning till industriför— tag inom distributionsområdet. De kommunala företagen ha i regel tillgång till god teknisk sakkunskap.

Under rubriken aktiebolag ha upptagits endast sådana aktiebolag, vilkas huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla elkraft, vare sig denna helt eller delvis alstras i bolagets egna kraftstationer eller i sin helhet inköpes.

• Sida 54
•  Original

Dessa företag betecknas ofta som kraftaktiebolag eller elektriska aktiebolag. Sådana aktiebolag, som i huvudsak driva industriell verksamhet, ha upp- tagits under beteckningen industrier.

Till gruppen aktiebolag kunna hänföras flera av de största kraftföre— tagen i landet. En del av dem äro huvudsakligen inriktade på leverans av ' industriell kraft och råkraft till underdistributörer, andra kunna dessutom » ha en betydande detaljdistribution för borgerliga behov. Till sistnämnda kategori höra t. ex. Sydsvenska kraftaktiebolaget, Yngeredsfors kraftaktie— bolag, Östersunds elektriska aktiebolag, Smålands kraftaktiebolag och Aktie- bolaget Gotlands kraftverk.

De stora kraftaktiebolagen ha självfallet goda resurser i fråga om eko- nomisk och teknisk sakkunskap, som komma även den lokalt betonade distributionsverksamheten till godo. Annorlunda ställer det sig med många av de smärre kraftaktiebolag, vilkas verksamhet ofta inskränker sig till elektrifiering av den närmaste landsbygden kring ett litet, av aktiebolaget drivet kraftverk. Dessa små företag ha vanligen ingen eller mycket begrän- sad tillgång på sakkunskap inom företagets ledning.

Den ekonomiska föreningen är den vanligast förekommande typen av distributionsföretag. En dylik förening är som ovan antytts organiserad en- ligt kooperativa grunder med insatser av medlemmarna i förhållande till clektrifieringsbehovets storlek. För distributionsföreningarna föreligga i all- mänhet samma svårigheter i fråga om tillgång på sakkunnig ledning som för de smärre kraftbolagen på landsbygden. De föreningar, som köpa kraft från staten eller de större kraftbolagen, torde ha det bättre ordnat i före- varande avseende, delvis tack vare att råkraftleverantören tillhandagår med sakkunniga råd och anvisningar. Men även beträffande sistnämnda kate- gori kunna brister föreligga i avseende på företagens tekniska och ekono- miska skötsel.

Underhällsföreningarnas organisation har tidigare närmare beskrivits. Dessa föreningar köpa eller sälja icke själva någon elkraft. De avgifter, som uppbäras av föreningen, avse att täcka — förutom ränta och amortering på eventuellt lånat anläggningskapital — kostnaderna för underhåll av led- ningsnätet. Energiavgifterna erläggas direkt till kraftleverantören, som också handhar detaljdistributionen. Underhållsföreningen är sålunda icke ett distri- butionsföretag i egentlig mening, men denna företagsform har på grund av sin speciella karaktär likväl redovisats särskilt.

Som industri har betecknats varje företag, som huvudsakligen drives för industriändamål, oavsett om företaget är organiserat som aktiebolag eller under annan bolagsform. Utmärkande för denna grupp av distributionsföre- tag är sålunda, att produktion eller inköp av råkraft för distributionsända- mål endast sker såsom en utökning av kraftanskaffningen för det egna indu- striella behovet.

• Sida 55
•  Original

Som följd av en naturlig utveckling förhåller det sig ofta så, att stora industriföretag med egen kraftkälla tillgodoser den kringliggande bygdens behov av elkraft. Flera storindustrier ha en detaljdistribution för borgerliga behov, som kan mäta sig med de stora kraftaktiebolagens. Som exempel kunna nämnas Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, Aktiebolaget Bofors, Uddeholms aktiebolag och Avesta jernverks aktiebolag, vilka alla ha en avse- värd direktdistribution till allmänheten. Många storindustrier leverera dess- utom råkraft till olika distributionsföretag.

Ett flertal smärre industribolag på landsbygden ha en distributionsverk- samhet, som endast tillgodoser energibehovet hos de vid företaget anställda eller ett på annat sätt begränsat antal konsumenter. Uppenbart är, att åt- minstone de små industriföretagen endast i undantagsfall ha tillgång till en för elektrisk distributionsverksamhet anpassad sakkunskap.

Under rubriken enskild person ha upptagits sådana distributionsföretag. som äges av privatpersoner. Oftast utgöras dessa företag av kvarnrörelser, som lämna kraft för elektrifiering av närliggande trakt. Organisation och förvaltning inom dessa företag äro i många fall av primitivaste slag.

De företag, som icke tillhöra någon av föregående organisationstyper, ha inordnats under beteckningen speciella företagsformer. Här redovisas främst sådan detaljdistribution, som handhaves av järnvägsstyrelsen, lotsstyrelsen, militära organisationer och sjukhusdirektioner och som närmast avser att tillgodose vederbörande personals behov av elektrisk energi.

• Sida 56
•  Original

Kap. VI

Distributörernas råkraftkostnader

Allmänt om råkraftanskaffning

En hel del detaljdistributörer äro självförsörjande, dvs. de täcka hela sitt kraftbehov genom produktion vid egen kraftstation. Det stora flertalet distributionsföretag inköpa emellertid den för rörelsen erforderliga kraften från Statens vattenfallsverk eller något av de stora kraft- eller industriaktie- bolagen. Av de ursprungligen självförsörjande företagen ha många, sedan den egna kraftkällan blivit otillräcklig, övergått till att i större eller mindre utsträckning komplettera krafttillgången inom det egna kraftsystemet ge- nom inköp av s.k. stödkraft. Kvantiteten inköpt kraft kan i många fall överstiga den energimängd, som produceras vid den egna kraftkällan. Om behovet av krafttillskott är relativt litet och endast beroende på en mer eller mindre tillfällig vattenbrist, talar man i stället om reservkraft. Allt eftersom ett distributionsföretag helt eller delvis inköper kraft utifrån, har för enkel- hetens skull på dem införts beteckningarna »totalinköpande» och »delin- köpande» företag. De förra sakna egen kraftkälla, de senare komplettera kraften från det egna kraftsystemet genom inköp av stödkraft eller reserv- kraft.

Som ovan nämnts är det vanligtvis något storkraftföretag, som levererar råkraft till detaljdistributörerna. Under de sista årtiondena har samkörning mellan så gott som landets samtliga kraftföretag av någon betydelse kom- mit till stånd. Medelst flera stamlinjer, dvs. ledningar för 120—130 kV (kilo- volt) eller högre spänning, sammanbindas landets olika delar. Härigenom möjliggöres överföring av mycket höga kraftbelopp de olika kraftföretagen emellan och därmed en utjämning av växlande krafttillgångar och ömse- dig reserv m.m. Storkraftföretagen äro undantagslöst och de mindre och medelstora företagen till väsentlig grad anknutna till stamlinjenätet.

Vid sidan av de nämnda kraftföretagen förekomma såsom leverantörer av råkraft till distributionsföretag ett flertal mindre företag med egna kraft- stationer utan förbindelse med stamlinjenätet. Energiomsättningen vid dessa företag är emellertid obetydlig. Två eller flera sådana fristående kraftverk

• Sida 57
•  Original

äro i några fall sinsemellan sammanslutna till en lokal samkörningsenhet, som sålunda bildar ett samkörande kraftverksblock utan förbindelse med de stora stamlinjerna.

Stundom förekommer att ett distributionsföretag, även om det är total- inköpande, jämsides med sin detaljdistribution bedriver engrosdistribution, * dvs. levererar kraft till underdistributörer, industrier eller liknande. Dylika leveranser fullgöras vanligen vid högre spänning än förbrukningsspänning.

Av det sagda framgår, att någon bestämd gränslinje ej kan dragas mellan kategorierna råkraftleverantörer och detaljdistributörer. Många av de stora kraftproducerande företagen bedriva även detaljdistribution och flera före- tag, vars egentliga ändamål är detaljdistribution, försälja även elkraft en- gros, ehuru givetvis i mindre skala. De råkraftleverantörer, som icke till— lika bedriva detaljdistribution i större eller mindre omfattning, äro i själva verket lätt räknade. Råkraftleverantörerna företräda därför i huvudsak samma företagsformer som distributörerna, nämligen statliga och kommu- nala företag, aktiebolag, industrier, ekonomiska föreningar och enskilda personer.

Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 1 500— 20 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspännings— nät. Villkoren för en råkraftleverans bruka regleras genom kraftleverans- kontrakt mellan leverantören och distributionsföretaget.

I bilaga 1 till varje länsredogörelse lämnas för de total- och delinköpande distributionsföretagen uppgifter om råkraftleverantör, inköpt mängd (kW'h) råkraft och det beräknade medelpriset därför (öre/kWh). För de självför- sörjande företagen ha råkraftkostnaderna, dvs. deras produktionskostnader, ej kunnat undersökas. Beträffande underhållsföreningarna gäller som ovan nämnts (sid. 54), att de ej själva inköpa någon energi. De detaljdistri- buerande industriföretagens råkraftpriser sakna egentligt intresse, eftersom den ojämförligt största delen av den inköpta råkraften användes i den egna rörelsen och följaktligen inköpes på de skiftande speciella villkor, som kunna gälla för industriell kraft. Utanför undersökningen av råkraftpri- , serna ha därför lämnats dels alla självförsörjande distributionsföretag, dels ock distributionsföretag, som tillhöra grupperna underhållsföreningar och industrier.

Den i bilaga 1 till länsredogörelserna intagna uppgiften om inköpt rå— kraft avser vederbörande företags hela inköp, oavsett om en del därav av- sättes engros såsom högspänd kraft till återförsäljare eller industrier. Huru stor del av den inköpta råkraften, som distribueras till allmänhetens för- brukning, framgår även av nämnda bilaga. Om ett företag endast har de- taljdistribution, utgöres skillnaden mellan inköpt och försåld energi av för- luster, som uppstå vid nedtransformering och överföring av elkraften. Dessa förluster kunna variera mellan ganska vida gränser, huvudsakligen bero-

• Sida 58
•  Original

ende på ledningsnätets längd och dimensionering. Normalt hålla sig för- lusterna mellan 15 och 30 0/0 av den inköpta råkraftmängden.

Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. Stundom förekommer emellertid särskilda tillsatstariffer för kraft, som levereras enligt särskilt tilläggskontrakt eller som är avsedd till något speciellt ändamål. Engrostarifferna äro i princip uppbyggda på samma sätt som detaljtarifferna (se kap. III).

Medelpris för råkraft

Medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat mo, har beräknats med led- ning av distributörens uppgifter om totalt erlagda avgifter och inköpt energi- mängd. Vid beräkningen av in() har alltså hänsyn tagits till kristillägg på avgifterna enligt förekommande index- och kolklausuler i leveranskon- traktet.

Medelpriset mo kan icke utan vidare användas för en jämförelse mellan de olika företagens genomsnittskostnader för råkraft. Detta sammanhänger med att mo-värdet är ett rent medelpris, beräknat utan hänsyn till kraft- beloppets storlek och utnyttjning i de särskilda fallen. Ersättning för rå- kraft utgår vanligen enligt en effektavgiftstariff. En stor del av kraftkost— naden utgöres därvid av avgiften för effekten och denna avgift utgår oav- sett i vilken utsträckning energi verkligen uttages. Ett företag, vars avsätt- ning medger en någorlunda jämn uttagning dygnet och året runt, utnyttjar sålunda sitt kraftabonnemang väl och råkraftpriset per kWh räknat (mo) blir lägre. Om däremot företagets abonnentstock är så sammansatt, att kraftuttagningen blir ojämn med tillfälliga topputtagningar och dessemel- lan ingen eller obetydlig förbrukning, utnyttjas abonnemanget dåligt och kostnaden per kWh för råkraften blir relativt hög. För ett företag med eget kraftverk, där vattenbrist tidvis inträder, kunna förhållandena bli desamma beträffande företagets uttagning av och kostnader för reservkraft.

Ju större förbrukarnas antal är ju bättre möjligheter har i allmänhet distributionsföretaget att åstadkomma en sammanlagring, dvs. en utjämning i belastningen. På liknande sätt gäller, att om av två företag med lika stor avsättning för borgerlig förbrukning det ena dessutom har en betydande leverans av industriell kraft, bör detta företag kunna bättre utnyttja sitt kraftabonnemang, under förutsättning att — såsom är regel — industri- kraften uttages under arbetstid, då den borgerliga förbrukningen är lägre än under belysningstid. De större distributionsföretagen, som vanligtvis till- godose industraliserade städer och tätorter, ernå sålunda en lägre råkraft- kostnad per kWh räknat (mo) icke blott därför att deras inköp vanligen avse större energimängder, utan också för att de ha längre utnyttjningstid

• Sida 59
•  Original

än små landsbygdsföretag, vars abonnenter kanske huvudsakligen använda energi för belysning om kvällarna under den mörka årstiden. (Jämför dia- grammen i fig. 5.)

Av det anförda framgår, att medelpriset mo för olika företag är i hög grad beroende av det inköpta kraftbeloppets storlek och uttagningsätt. Vid bedömandet av distributionsföretagens inköpspriser för råkraft böra dessa omständigheter iakttagas. En direkt jämförelse mellan m.,-värdena är lämp- lig endast beträffande sådana företag, som ha något så när likartade av- sättningsförhållanden. Detta kan emellertid sägas vara fallet med det stora flertalet landsbygdsföretag.

De delinköpande företagens inköp kunna avse reservkraft (vid tillfällig vattenbrist) eller stödkraft (vid mera permanent behov). Storleksförhållan— det mellan den inköpta kraften och den kraft, som produceras vid det egna kraftverket, kan variera mellan mycket vida gränser. Priset på den inköpta råkraften röner inflytande ej endast av den energimängd och effekt, som uttages, utan även av den rådande belastningen på leverantörens kraft— system under de tider, då kraften uttages. Har distributionsföretaget regle- ringsmöjligheter vid det egna kraftverket, kan inköpet såsom ovan nämnts (sid. 20) ofta ske på förmånligare villkor. Det kan mycket väl hända, att ett distributionsföretag, vars egna kraftsystem saknar regleringsmöjligheter, för inköpt reservkraft betalar ett medelpris (mo), som är högre än företagets egna genomsnittliga försäljningspris (ml).

Kedjehandel

Det förekommer icke sällan, att ett företag är såväl abonnent på som leve- rantör av råkraft. Flera distributionsföretag, även totalinköpande, leverera vid sidan av sin detaljdistribution kraft engros till en eller flera under— distributörer. Råkraften blir sålunda föremål för kedjehandel. Den naturliga förklaringen härtill är, att vid elektrifieringens utsträckande till bygder allt avlägsnare från kraftkällan anslutning skett till det geografiskt närmast be— lägna kraftledningsnätet, varigenom man undvikit eller uppskjutit utbyg- gandet av särskilda matningsledningar genom förut elektrifierade områden. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då ett detaljdistribuerande företag inköper råkraft från en leverantör, som själv är abonnent på råkraft (total- eller delinköpande). Direktköp föreligger då råkraft erhålles direkt från den ursprungliga råkraftleverantören, dvs. ett företag som antingen producerar all sin energi vid egen kraftkälla eller i varje fall tillhör något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen.

Kedjehandel i nu nämnda vidsträckta mening behöver ej innebära att några oskäliga mellanhandsvinster förekomma. De länkar i kedjan, som

• Sida 60
•  Original

förmedla råkraftens överförande från den ursprungliga råkraftleverantören till den slutliga detaljdistributören, benämnas här för undvikande av varje missförstånd »mellanled». Till kedjehandel definierad på ovannämnda sätt hänföras exempelvis jämväl följande specialfall:

lzo) Om ett mellanled har egen kraftkälla, avser dess inköp ofta reserv- kraft, som kan betinga ett relativt högt pris, medan priset för försåld rä- kraft kan bestämmas med hänsyn till självkostnaderna för produktionen vid den egna kraftstationen. De delinköpande företagen utgöra sålunda ofta ej mellanled i egentlig mening. Av praktiska skäl räknas emellertid här i allmänhet en förut självförsörjande råkraftleverantör såsom mellanled i och med att han anskaffar krafttillskott utifrån såsom stödkraft eller reserv- kraft. Producenten av tillskottskraften blir då att anse såsom ursprunglig kraftleverantör beträffande åtminstone någon del av den råkraft, som för- såljes till distributören.

2:o) Om ett företag, exempelvis en industri, som på grund av stor energi- omsättning erhåller råkraft till lågt genomsnittspris, avsätter en del härav till en distributör, kan detta eventuellt ske för lägre pris än det distribu— tören skulle fått betala vid direktinköp från den ursprungliga råkraftleve- rantören.

310) Ha flera distributörer bildat en sammanslutning för gemensamt in- köp av råkraft, anses denna samköpsförening vara ett mellanled i kedjehan- deln. Föreningen kan dels genom gemensamma anläggningar exempelvis för transformering, dels genom sammanlagring av belastningen erhålla ett något lägre genomsnittspris för medlemmarna än det var och en skulle fått betala vid inköp var för sig.

I den kedjehandelsundersökning, som framlägges i länsredogörelserna, inbegripas samtliga fall av kedjehandel i vidsträckt bemärkelse. Vissa fall av s. k. »skenbar kedjehandel» behandlas emellertid helt summariskt. Om återförsäljaren exempelvis är en samköpsförening eller ett dotterföretag till vederbörande råkraftleverantör, betraktas kedjehandeln som skenbar. Det- samma gäller o-m sista ledet i kedjan strängt taget är att anse som en slutlig konsument, t.ex. gårdar och industrier, som distribuera elkraft endast till ett fåtal anställda. En underhållsförening kan givetvis icke betraktas som mellanled vid råkraftförsäljning, eftersom råkraftleverantören själv ombe- sörjer detaljdistributionen. Även detta fall betecknas som skenbar kedje- handel. Under rubriken >>övrig kedjehandel» granskas närmare sådana fall, som ej omedelbart hänföras till skenbar kedjehandel. Som av det förgå- ende framgår behöver ej heller till denna kategori hörande kedjehandel verka prisuppdrivande. Några fullt objektiva slutsatser i fråga om kedje- handelns prisuppdrivande verkan kunna givetvis icke dragas utan en ingå- ende teknisk—ekonomisk utredning för varje särskilt fall. Varje kedjehan-

• Sida 61
•  Original

delsfall kommenteras emellertid mot bakgrunden av enbart det material, som stått till elkraftutredningens förfogande. Därvid har använts följande schematiska undersökningsmetod. Inköpspriset ( mo) för sista företaget i kedjan jämföres med det pris företaget skulle fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprunglige råkraftleverantören. Sistnämnda pris beräknas med ledning av gällande medelpris för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsvarande energimängder från samma ur- sprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vad mån kedjehandeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktinköpande företagens me- delpriser. Dessutom är metoden användbar endast då den ursprunglige rå- kraftleverantören har ett så stort antal direktköpande abonnenter, att de erbjuda tillräckligt jämförelsematerial. I praktiken innebär detta att blott den kedjehandel, som stammar från storkraftföretagen, kan med nöjaktig tillförlitlighetsgrad granskas enligt ifrågavarande metod. Även av råkraft- tarifferna kunna dock vissa slutsatser dragas.

Kedjehandelsundersökningen avser endast att söka utröna, i vad mån kedjehandeln som sådan verkar fördyrande på råkraftpriset. Ett högt rå- kraftpris kan emellertid även ha sin grund i en mängd andra förhållanden. De olika prisuppdrivande faktorerna kunna inverka med varierande styrka, varför förefintligheten och betydelsen av en eventuell mellanhandsvinst ej kan bedömas separat. Den i varje länsredogörelse lämnade förteckningen över samtliga förekommande kedjehandelsfall med tillhörande kommenta- rer torde emellertid lämpa sig som underlag för och underlätta senare mera ingående undersökningar av sådana fall, där mellanhandsvinsten kan miss- tänkas utgöra en dominerande prisuppdrivande faktor.

Ett högt råkraftpris medför givetvis ofta ett högt konsumtionspris. I den mån föreliggande undersökningsmaterial tillåter, granskas kedjehandelns in- verkan på konsumtionspriset i samband med en särskild undersökning av distributionsföretag med höga medelpriser (mg), de 5. k. topprisföretagen. (Se nedan sid. 69.)

• Sida 62
•  Original

Kap. VII

Distributörernas medelpris vid detaljdistribution

Med den mångfald tariffer av olika uppbyggnad, som tillämpas inom den elektriska detaljdistributionen, är det omöjligt att bedöma prisläget på elkraft inom olika orter enbart genom att direkt jämföra vederbörande fö— retags tariffer. En jämförelse måste i stället grunda sig på tariffernas verk— ningar vid en viss typ av leveranser och man har sålunda att för varje ort eller distributionsområde söka fastställa det resulterande priset, dvs. det pris, .som de där gällande tarifferna leda till.

Det enklaste sättet att bestämma ett visst distributionsföretags medel- pris på elektrisk kraft för borgerlig förbrukning är att direkt ur företagets uppgifter om under ett år för sådant ändamål totalt försåld energi och där- för totalt uppburna avgifter uträkna vad varje kWh i genomsnitt kostat. Ett på detta sätt beräknat medelpris benämnes här det verkliga medelpri— set och betecknas ml. För att fastställa detta fordras sålunda ingen känne- dom om företagets tariffer, men 1111 anger dock det pris, som företagets ta— riffer leda till (det resulterande priset) under nu rådande förbrukningsför- hållanden.

Det verkliga medelpriset är icke utan vidare lämpligt att använda vid jämförelse mellan olika företags kraftpris. Medelpriset m1 påverkas näm- ligen av i vilken omfattning och på vilka sätt elkraften utnyttjas inom de olika distributionsområdena. För att få olika företags medelpriser jämför- bara, böra de alltså hänföras till avsättningsförhållanden, som äro så lik- artade som möjligt. Man kan härvid använda sig av olika metoder.

Enligt »normalgårdsmetoden», som tidigare kommit till användning vid en av Svenska elektricitetsverksföreningen verkställd undersökning av landsbygdstariffer i Örebro län, beräknas kraftkostnaden för en serie standardförbrukare. Man kan t. ex. behandla en mindre och en större lantgård samt en mindre och en större bostadslägenhet och för var och en av dessa kategorier räkna med en kraftför- brukning motsvarande exempelvis tre olika elektrifieringsstadier. Kraftkostnaden skulle på detta sätt uträknas för 12 olika fall beträffande varje företag med tillämp- ning av den för varje särskilt fall lämpligaste av företagets tariffer. Bortsett från svårigheten att få fram ett enhetligt uttryck för en normalgård, som kan anses typisk för alla delar av landet, blir denna metod mycket tidskrävande att genom- föra och resultatet dessutom svåröverskådligt.

• Sida 63
•  Original

Enligt en annan metod, »normalföreningsmetoden», kunde man beräkna kraft— kostnaden enligt olika tariffer vid ett distributionsföretag med en abonnentstock, som är sammansatt på ett visst på förhand bestämt sätt och sålunda kan tänkas representera olika förbrukarkategorier och olika elektrifieringsstadier. Denna metod lider emellertid liksom normalgårdsmctoden av den svagheten, att den ej återger priserna på orten under de där verkligen rådande förhållandena i fråga om förbrukningens omfattning och abonnentstockens sammansättning. I ännu högre grad än vid normalgårdsmetoden kräves en minutiös specificering av förbrukarnas förhållanden, exempelvis beträffande bostädernas utformning, produktionsinrikt- ningen, motorinstallation, kraftförbrukningcns fördelning under olika delar av dyg— net och året osv.

Den metod elkraftutredningen använt, kallad normalprismetoden, grun- dar sig på den inom varje avsättningsområde faktiskt förekommande för- brukningen för borgerliga behov. Några antaganden beträffande abonnent- stockens sammansättning och elektrifieringsnivån behöva sålunda ej göras. Metoden innebär med andra ord, att det verkliga medelpriset m1 lägges som grundval för beräkningen, men att detta värde på sätt nedan närmare beskrives omräknas till en— bestämd enhetlig elektrifieringsnivå.

För ett företag med progressiva tariffer sjunker medelpriset m1 vid sti- gande förbrukning. Om förbrukningen per hushåll eller annan enhet, dvs. den specifika förbrukningen, är hög inom ett distributionsområde, medför sålunda detta ett lägre medelpris 1111, än om elektrifieringsnivån varit låg. För att medelpriserna skola vara fullt jämförbara måste det förutsättas, att den specifika energiuttagningen är lika hög inom de jämförda områ- dena. För den skull har uträknats ett särskilt medelpris, betecknat mg, som är ägnat att användas som jämförelsepris och som anger vederböran- de företags medelpris per försåld kWh vid en viss förutsatt specifik ener- giuttagning, lika för alla distributionsområden.

Det är att märka, att medelpriserna ml och In:. icke avse att vara ett ut— tryck för vad en enstaka abonnent får betala. Även om abonnenten har en uttagning, som motsvarar genomsnittet för samtliga förbrukare inom di- stributionsområdet, behöva 1111 och mg ej överensstämma med abonnentens genomsnittspris per kWh. Ett enligt normalprismetoden uträknat medel- pris utvisar nämligen distributionsföretagets genomsnittliga inkomst per kWh av företagets samlade avsättning för olika borgerliga behov och den- na inkomst återspeglar uppenbarligen endast det medelpris, som gäller in- om avsättningsområdet såsom helhet betraktat.

För att möjliggöra beräkningen av medelpriset mg erfordras en metod, enligt vilken den specifika energiförbrukningen inom varje område kan bestämmas.

Ur uppgifterna om totalt levererad energi och antalet förbrukare kan den spe— cifika energiförbrukningen uttryckas i antal kWh per förbrukare eller hushåll. Detta värde blir emellertid ej tillräckligt noggrant, eftersom man därvid skulle förut-

• Sida 64
•  Original

sätta, att abonnentstocken vore sammansatt av stora och små hushåll i samma pro- portioner hos alla distributionsföretag. Detta mått för den specifika energiförbruk- ningen skulle alltså lätt bli missvisande, eftersom vissa distributionsområden utgöras av bygder med t. ex. huvudsakligen stora lantgårdar, medan i andra områden abon- nenterna övervägande bestå av småförbrukare.

Ett noggrannare mått erhålles, om man uttrycker den specifika energiförbruk- ningen i antal kWh per tariffenhet. Såsom tidigare nämnts (sid. 29) har emellertid begreppet tariffenhet en mycket skiftande innebörd inom olika distributionsområdcn i landet.

För att räkna ut antalet tariffenheter inom ett visst distributionsområde erfordras en ytterst ingående kännedom om de lokala förhållandena. Utredningen är sålunda hänvisad att söka åstadkomma en för hela landet gemensam enhetsberäkning och grunda denna beräkning på sådana uppgifter, som kunna hämtas ur officiell sta- tistik.

För elkraftutredningens ändamål har använts en måttenhet för grade- ring av konsulnenthushållens storlek, som grundar sig på statistiska upp— gifter angående hushållen och som därför är lämplig som grundval vid bc- räkningen av den specifika energiförbrukningen inom olika delar av lan- det. Denna måttenhet benämnes förbrukningsenhet (F) och den specifika energiförbrukningen uttryckes sålunda genom antalet kWh per förbruk- ningsenhet (kWh/F).

En nära till hands liggande möjlighet hade varit, att definiera förbrukningsen- heten på samma sätt som CB-enheten (se sid. 29) och uträkna denna med ledning av ovannämnda statistiska uppgifter. Det visade sig emellertid, att beräkningen kunde avsevärt förenklas, om enheten bestämdes på det något avvikande sätt, som nedan angives.

Liksom tariffenheten avser förbrukningsenheten att vara ett mått på abonnentens elektrifieringsbehov, men meningen är ej att denna enhet bör komma till använd— ning i praktiken vid tariffenhetsberäkning för enskilda förbrukare. Förslag till en sådan allmängiltig tariffenhet framlägges visserligen år 1947 av elkraftutredningen i särskilt betänkande angående standardisering av landsbygdstarifferna, men då ar- betet med tariffredogörelserna upptogs förelåg ännu inga resultat av denna special- utredning. Förbrukningsenheten har sålunda här bestämts endast med tanke på be— behovet att vid medelprisberäkningen ha ett mått på den genomsnittliga storleken av samtliga hushåll inom ett helt distributionsområde.

Beräkningen av antalet förbrukningsenheter grundar sig på samtliga inom ett distributionsområde förefintliga abonnenters elektrifieringsbehov med hänsyn till antal rum och areal odlad jord. Varje konsumenthushåll inom området åsättes det antal förbrukningsenheter (F), som motsvarar 2 grundenheter med tillägg av antalet rum (R) och arealen odlad jord i hektar (A). Formeln för beräkningen blir alltså för varje konsumenthushåll

F=2+R+A

För ett visst område kan antalet förbrukningsenheter i genomsnitt per hushåll (Fm) uträknas med ledning av antalet rum i medeltal per hushåll (Rn), antalet in- vånare i medeltal per lägenhet, dys. det genomsnittliga antalet hushållsmedlemmar (i), total åkerareal (Ao) och antalet invånare (10) enligt följande formel:

• Sida 65
•  Original

A Fm=2+Rn+i-—I—0— O

Ur Årsbok för Sveriges kommuner ha upplysningar om total åkerareal (Ao) och antal invånare (10) erhållits kommunvis. Uppgifter om antalet rum i medeltal per hushåll (Rn) och antalet invånare i genomsnitt per lägenhet (i) ha hämtats ur Sär- skilda folkräkningen 1935/36, del VII, vars uppgifter hänföra sig till, beträffande landsbygden grupper av lån och beträffande städerna efter invånareantal ordnade grupper av städer.

Det genomsnittliga antalet förbrukningsenheter per hushåll (Fm) skall hänföras till vissa bestämda distributionsområden, vilka ej alltid följa kommungränserna. I den mån ett företags distributionsområde omfattar endast en del av en kommun och denna del ej har samma karaktär i fråga om åkerareal per invånare som hela kommunen i genomsnitt, kan en viss avvikelse uppkomma. Detsamma gäller om medelvärdena för distributionsområdet ifråga om antal rum och antal invånare per hushåll avvika från motsvarande genomsnitt för vederbörande läns- eller stads- grupp. De avvikelser från de särskilda områdenas medelvärden, som den tillämpade metoden kan innebära, torde som regel ej nämnvärt kunna påverka medelpriset m;».

Det har vidare förutsatts, att varje lägenhet motsvaras av ett hushåll ävensom att hela det av distributionsföretaget uppgivna antalet förbrukare år av hushålls- typ. Med hushåll ha alltså jämställts samlingslokaler, butiker, lokaler för hantverk, som ej bedrives i förening med ägarens bostad, och andra dylika utrymmen, för vilka statistiska uppgifter saknas. Något större fel torde emellertid ej uppkomma härigenom, enär — åtminstone i fråga om landsbygden — dels förekomsten av dylika lokaler i förhållande till antalet hushåll är ganska lika inom olika områden, dels den specifika energiuttagningen för dessa lokaler är av samma storleksordning som hushållens.

För att utröna förhållandet mellan förbrukningsenhet och CB-enhet har ett antal distributionsföreningar inom vattenfallsstyrelsens verksamhetsområde undersökts. Därvid har antalet förbrukningsenheter befunnits vara i genomsnitt något större än antalet CB-enheter. Förhållandet år av naturliga skäl icke konstant utan växlar från fall till fall. Överslagsvis kan man räkna med att antaletförbrukningsenheter normalt är ett eller annat tiotal procent större än antalet CB-cnheter.

Den av elkraftutredningen använda metoden att beräkna den rådande specifika energiförbrulmingen (kWh/F) inom ett visst företags distribu- tionsområde innebär sålunda ett fastställande av huru stor andel av företa- gets under ett visst är försålda energi (kWh), som belöper på varje för— brukningsenhet (F), därvid vart och ett av det uppgivna antalet förbruka- re åsatts det medeltal förbrukningsenheter, som den officiella statistikens medelvärden för bygden i fråga om rum och åkerareal per hushåll m. m. givit anledning till.

Den specifika energiförbrukningen är ett uttryck för elektrifieringsni- vån inom ett område.

För att få fram ett värde, som kan anses motsvara en på utvecklingens nuvarande ståndpunkt normal specifik energiförbrukning företog elkraft- utredningen, innan tariffinventeringen påbörjades, en stickprovsundersök— ning beträffande ett flertal landsbygdsföretag inom olika delar av landet.

• Sida 66
•  Original

Denna gav till resultat, att en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F kunde antagas motsvara en rimlig elektrifieringsnivå för landsbygdens del. Jämförelsepriset 1112 har i anledning härav bestämts såsom det medelpris, som ett företags tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energi— uttagning av i genomsnitt 65 kWh/F .

Som ovan nämnts innebär en ändring av den specifika energiförbruk— ningen inom ett område, där progressiva tariffer tillämpas, att medelpriset ml ändras. För att beräkna medelpriset vid en specifik energiuttagning av 65 kWh/F ( m=) inom ett dylikt distributionsområde, där den rådande spe- cifika energiuttagningen är en annan, bestämmes till en början fortsätt— ningspriset beträffande varje tariff. Fortsättningspriset för en tariff utgöres av priset per kWh för den förbrukning, som ligger mellan den rådande ut— tagningen enligt tariffen och den uttagning enligt samma tariff, som skulle ske, om elektrifieringsnivån inom området motsvarade 65 kWh/F. Före- komma flera tariffer inom ett företag, fastställas först fortsättningspriserna för var och en av tarifferna, varefter det resulterande fortsättningspriset för hela företaget uträknas genom sammanvägning av de enskilda tarif- fernas fortsättningspriser.

Vid beräkningen av fortsättningspriset ha stundom vissa antaganden måst göras, särskilt då det gällt företag, beträffande vilka föreliggande uppgifter varit i ett eller annat avseende ofullständiga. De enkla förutsättningar, som sålunda i undantagsfall varit nödvändiga för fullföljandet av beräkningarna, grunda sig i allmänhet på er- farenhetsvärden eller undersökning av förhållanden inom andra liknande företag och torde ej medföra någon nämnvärd osäkerhet beträffande slutresultatet.

Beräkningen av de särskilda tariffernas fortsättningspris har genomförts enligt _ följande principer.

Vid de enkla energitarifferna användes energipriset som fortsättningspris. Detta gäller även säsong- och tidsgränstariffer, varvid dock hänsyn måste tagas till energi- förbrukningens fördelning på olika årstider resp. olika tider på dygnet. Denna för- delning har utrönts genom undersökning av rådande förhållanden inom ett större antal företag» med dessa tariffer. Beräkningen av fortsättningspriset vid block-, polygon- och stegrabattariffer fordrar kännedom om hur de enskilda abonnenternas förbrukning förhåller sig till medelförbrukningen för hela företaget vid olika elekt- rifieringsnivåer. Även för detta fall har undersökning skett av ett flertal företag och på grundval därav ha spridningskurvor kunnat fastställas, vilka använts för bestäm— ningen av fortsättningspriset.

Vid grundavgiftstariffer, där tariffenheterna icke äro effektberoende, har energi— priset använts som fortsättningspris. Vid effektberoende grundavgiftstariffer har hänsyn även måst tagas till den ökning av antalet tariffenheter, som förutsättes vid ökad förbrukning. Detta har gjorts medelst erfarenhetsvärden beträffande utnyttj- ningstider för olika förbrukningsobjekt.

Vid effekttarifferna har, då icke särskilda skäl till annat föranlett, utnyttjnings- tiden antagits vara konstant och fortsättningspriset satts lika med det för tariffen gällande medelpriset. Ackordstarifferna äro vanligen stadda på avskrivning eller förekomma i obetydlig omfattning. De ha därför ej medtagits vid beräkning av det resulterande fortsättningspriset.

• Sida 67
•  Original

fortsättningspris. Eftersom man för varje företag har uppgift om den energimängd, som levereras enligt varje tariff, ligger det närmast till hands att beräkna det resul- terande fortsättningspriset som medelvärdet av de enskilda tariffernas fortsättnings- pris, vägt med hänsyn till energiuttagningen enligt de olika tarifferna. Detta s.k. pro- portionella fortsättningspris torde emellertid bli för högt, eftersom vid stegrad för- brukning en del abonntenter kan antagas övergå till tariffer med högre fast avgift och lägre energiavgift, alltså med lägre fortsättningspris. När elektrifieringsnivån höjes, inträder alltså en förskjutning i energifördelningen tarifferna emellan. Det proportionella fortsättningspriset tar ingen hänsyn till detta förhållande och är så- lunda i viss mån missvisande vid mera avsevärd ändring i uttagningen. Man kan å andra sidan ej utgå ifrån, att vid en högre elektrifieringsnivå samtliga förbrukare komma att använda sig av den av företagets tariffer, som ger det lägsta fortsätt- ningsprisct. Även vid en hög genomsnittlig specifik energiförbrukning finnas näm- ligen abonnenter med låg förbrukning, som använda sig av tariffer med låga fasta avgifter och höga energiavgifter. Dessutom medför övergången till tariffer med låga cnergiavgiftcr som regel ökade fasta avgifter.

Efter prövning av olika metoder för beräkning av ett resulterande fortsättnings- pris, som nära överensstämmer med verkliga förhållanden, har elkraftutredningen funnit, att det resulterande fortsättningspriset bäst beräknas som aritmetiskt medel- värde av det proportionella fortsättningspriset och det lägsta förekommande fort- sättningspriset enligt någon av företagets allmängiltiga tariffer. Sistnämnda fort- sättningspris får alltså ej hänföra sig till en tariff med inskränkt användning vare sig beträffande förbrukare eller användningsåndamål.

Eftersom det nuvarande medelpriset ml är beräknat ur företagens uppgifter an- gående inbetalda avgifter och levererad energi, innefattar det även utgående bränsle- och kristillägg. Dessa tillägg ha därför inräknats i fortsättningspriset.

Vid den praktiska tillämpningen av ovanstående grundprinciper för beräkning av det resulterande fortsättningspriset ha vissa allmänna antaganden stundom måst tillgripas, särskilt då fullständiga uppgifter ej erhållits från företagen.

Ibland ha uppgifter ej lämnats på energiförbrukningens fördelning på de olika tarifferna. Vägning har då skett efter antalet förbrukare per tariff. Därvid har emel- lertid mäst iakttagas, att en vägning efter antalet förbrukare endast kan ske beträf- fande tariffer, avsedda för samma användningsändamål. Energiuttagningcn per för- brukare är nämligen mycket olika enligt exempelvis en belysningstariff och en värme- tariff.

I de fall uppgifter ej heller lämnats på förbrukarnas fördelning på olika tariffer, har den förutsatta ökningen av förbrukningen antagits till lika delar falla på belys- ning, motorer och i förekommande fall matlagning och värme. För förbrukning en- ligt tariffer av tidspärrtyp måste en reduktion ske i förhållande till den beräknade andel av året tariffen gäller.

Jämförelsepriset 1712 kan fastställas med kännedom om det verkliga me- delpriset m,, den rådande genomsnittliga specifika energiförbrukningen (XV,) och det resulterande fortsättningspriset (d) enligt följande formel:

m, - 65 = m1 - W1 + dass—W,)

mg 3'Z_1—(m1—d)—j— d 60 I bilaga 1 till länsredogörelserna lämnas för varje distributionsföretag uppgifter bl. a. om medelpriserna i öre/kch för i detaljdistribution försåld

eller

• Sida 68
•  Original

energi, dels vid rådande specifik energiförbrukning (m,), del-s vid ' en förutsatt specifik energiförbrukning av 65 kWh/F (mg), ävensom om medelpriset för inköpt råkraft (mo). Förhållandet mellan inköps- och för- säljningspris kan vara mycket olika hos olika företag. Konsumtionspriset påverkas nämligen i så väsentlig grad av andra faktorer än inköpspriset för råkraft — särskilt de stora och i olika trakter starkt skiftande kostna- derna för hela distributionsapparaten — att en jämförelse mellan skillna— derna i inköps— och försäljningspris (m., och 1111) hos olika företag icke ger ett rättvist utslag.

Detaljdistributionspriset m1 återspeglar den nuvarande prisnivån inom varje distributionsområde. Att ett företag har ett högt ml- 'ärde kan ofta ha sin grund i att den specifika energiförbrukningen inom området är låg. Detta i sin tur beror i många fall på att företaget tillämpar tariffer, som ej stimulera till ökad förbrukning. En jämförelse mellan uppgifterna i kolum- nerna 7 och 10 i länsredogörelsernas bilaga 1 angående den- specifika ener— giförbrukningen inom ett visst område och de där tillämpade tarifftyperna kan i detta hänseende ofta vara upplysande. Att elkraften inom ett distri— butionsområde ej utnyttjas i normal omfattning kan emellertid ha sin grund även i andra omständigheter, t'. ex. bristande kännedom om elkraftens an- vändnin-gsmöjligheter, svag ekonomi eller bristande företagsamhet hos be— folkningen eller andra rent praktiska hinder för genomförande av behövlig elektrifiering av bostäder, jordbruk o. (1. Vid förevarande tariffundersökning bortses från sistnämnda svårbedömliga faktorer och i stället förutsättes, att en elektrifieringsnivå av 65 kVVh/F kan uppnås inom alla distributionsom- råden. Om medelpriset vid denna nivå (mg) alltjämt är högt, kan man I allmänhet utgå ifrån», att berättigade anmärkningar kunna framställas mot företagets prispolitik. Det är emellertid icke omöjligt att ett dylikt företag kan ha nyligen infört för det stora flertalet förbrukare förmånliga tariffer och att det höga medelpriset endast beror på, att verkningarna av de nya tarifferna under en övergångsperiod ej hunnit göra sig gällande. Är den rådande elektrifieringsnivån inom ett område högre än 65 kVVh/F, blir det verkliga medelpriset 1111 i regel lägre än 1712, men därmed är ej sagt, att pris— nivån är tillfredsställande.

Eftersom vissa allmänna antaganden måst göras vid beräkningen av jäm- förelsepriset Hig, kan detta pris i enstaka fall ge värden, som icke äro fullt rättvisande. Uppenbart är, att jämförelsepriset måste bli mindre exakt ju mera den verkliga elektrifieringsnivån avviker från den- förutsatta (65 kVVh/F). En viss osäkerhet i mz—värdet kan därför uppstå ifråga om omrä- den med utpräglat hög specifik energiförbrukning, vilket företrädesvis gäl- ler vissa städer. Här blir jämförelsepriset 1112 av mindre intresse, eftersom det avser ett redan passerat elektrifieringsstadium. I allmänhet torde dock de antaganden, som måst göras, icke medföra större osäkerhet i Ing-vär- dena än ett eller annat öre/kWh. Det ligger i sakens natur, att en enda siffra

• Sida 69
•  Original

( m= ) icke kan giva en absolut riktig bild av tariffernas mångskiftande verk- ningar. För en noggrann jämförelse mellan två företag måste man därför gå tillbaka till de av företagen tillämpade tarifferna och ägna dem en ingåen- de granskning. De beräknade mg-värdena äro dock tillräckligt noggranna för att ge en allmän överblick av prisläget hos olika företag och för att möjliggöra en utgallring av sådana företag, som i prishänseende ligga sär— skilt högt.

Medelprisberäkningen grundar sig på företagens uppgifter angående för- såld energi. Dylika uppgifter ha emellertid ej stått att erhålla i de fall, där ackordstariffer tillämpas och energien alltså ej uppmätes. (Likställd med ackordstariff är i detta hänseende en effektgränstariff, enligt vilken ingen energiavgift utgår för den förbrukning, som faller under gränsen.) I vissa fall, där endast en obetydlig del av avsättningen debiteras efter ackordstariff, kan den därpå belöpande energimängden med tillräcklig noggrannhet upp- skattas, så att en medelprisberäkning för företagets hela avsättning möjlig- göres. Däremot kunna medelpriserna 1111 och m;. icke fastställas för sådana företag, vilkas hela eller huvudsakliga distribution sker enligt ackordsta- riffer. De företag, som sålunda falla utanför undersökningen, äro emellertid i regel fåtaliga och ha oftast en obetydlig avsättning.

I varje länsredogörelse upptagas de företag, vilkas jämförelsepris m2 äro särskilt höga (»topprisföretagen»), till särskild granskning i de avseenden det för elkraftutredningen tillgängliga materialet medgiver. Sålunda under- sökes bl. a. topprisföretagens organisationsformer, deras geografiska belä- genhet, huru de anskaffa sin råkraft, om kedjehandel förekommer, ävensom storleken av deras råkraftinköp och deras medelpriser för råkraft. Ifråga om distributionsförhållandena undersökes vidare antalet förbrukare hos topprisföretagen och vilka tarifftyper de tillämpa.

I förekommande fall lämnas med stöd av tillgängligt undersökningsma- terial även en särskild redogörelse för vissa förhållanden rörande de företag, som ha ackordstariffer och därför falla utanför medelprisundersökningcn.

Som förut angivits hänföra sig uppgifterna i länsredo-görelserna huvud— sakligen till förhållandena år 1943 eller — för vissa län _ år 1944. Vid denna tid tillämpade ett stort antal företag såväl på landsbygden som i stå— derna kri-stillägg, varierande mellan 5 och 20 0/0 antingen på samtliga eller på vissa av tariffernas avgifter. I många fall har detta kristillägg senare slopats eller reducerats. I vissa andra fall har fullständig tariffomläggning skett. Den fortskridande utvecklingen medför givetvis, att de i länsredogö- relserna anförda siffrorna på många håll kunna få begränsad aktualitet. Detta gäller dock i mindre mån medelvärdet mg, som är avsett att användas vid jämförelse mellan priserna på olika orter. Detta jämförelsepris påverkas ej på samma sätt som ml av ändringar i förbrukningsförhållanden o. d., eftersom det hänför sig till en viss förutsatt elektrifieringsnivå.

• Sida 70
•  Original

Kap. VIII Engångsavgifter

I samband med anslutning till distributionsnätet ha abonnenterna på många håll att erlägga en en—gångsavgift, vilken har till syfte att i större eller mindre utsträckning täcka företagets kostnader för distributionsan- läggningen. I undantagsfall kan en avgift av liknande art utkrävas av abon— nenterna utan samband med anslutning, t. ex. om anläggningskapitalet helt eller delvis gått förlorat genom bristande underhåll av ledningsnätet, för— skingring eller annan särskild orsak.

l städer och andra tätorter, där ett gemensamt distributionsnät kan ut- byggas i takt med samhällets utveckling enligt stads- och byggnadsplaner, blir anläggningskostnaden per förbrukare ganska enhetlig. Där är kapital- anskaffningen för elektrifieringens genomförande i regel en kommunal an- gelägenhet. Några engångsavgifter vid anslutningen till nätet förekomma därför vanligen ej hos stadsförctagen.

Annorlunda ställer det sig inom landsbygdsdistributionen, där avstån- den i allmän-het äro långa mellan de olika förbrukarna. För att trygga ka- pitalanskaffningen till de jämförelsevis höga anläggningskostnaderna ut- taga landsbygdsföretagen vanligen en icke obetydlig engångsavgift vid an- slutningen till distributionsnätet. Detta har också gjort det möjligt för dem att tillämpa förbrukningsavgifter, som ej nämnvärt avvika från prisnivån i städerna.

De kooperativa distributionsföretagen uttaga i regel engångsavgift av medlemmarna i form av insats eller inträdesavgift, beräknad i relation till det antal andelar (tariffenheter), varmed medlemmen ingår i föreningen. Hos andra distributionsföretag brukar engångsavgiften utgå i form av en anslutningsavgift.

Engångsavgiftens storlek och sättet för dess uttagande varierar högst be- tydligt. Stundom kan en inträdesavgift åtminstone delvis utbytas mot natu- raprestationer, t. ex. leverans av stolpar, röjning av skog, körslor. Vanligen behöver en föreningsmedlem icke betala hela sitt insatsbelopp kontant, utan detta kan till en viss del gäldas medelst revers, som föreningen sedan kan använda som säkerhet för lån. Medlemmen betalar därefter årligen till för- eningen amortering på oguldet insatsbelopp jämte ränta dårå, såvida ej, så-

• Sida 71
•  Original

som ofta är fallet, reversen uteslutande är avsedd att läggas som säker- het för föreningens lån och betalning ej utkräves i den mån lånet kan amor- teras och förräntas genom föreningens kraftinkomster.

Givet är, att engångsavgifterna ha sin huvudsakliga betydelse vid startan— det av ett företag. Senare tillträdande konsumenter få vanligen inträda som medlemmar genom att betala en engångsavgift enligt samma grunder, som gällt för de ursprungliga medlemmarna. Detta innebär bl. a., att avgiftens storlek bestämmes i förhållande till förbrukarens elektrifieringsbehov och alltså utgår med ett bestämt belopp för varje på visst sätt beräknad konsum- tionsenhet, t. ex. i förhållande till antalet CB-enheter, rum, ljuspunkter, häst- krafter hos de motorer, som installeras, eller hektar odlad jord på den fastig- het, som elektrifieras. Enär det ibland kan vara svårt för en nyansluten förbrukare att erlägga stadgad inträdesavgift i föreningen, medgiva en del fören-ingar anslutning såsom abonnent hos föreningen, och förbruknings- avgifterna sättas då något högre för abonnenten för att täcka förräntning och amortering av inträdesavgiften. Ett icke ovanligt tillvägagångssätt är att en nytillträdande konsument själv får bestrida alla nödiga anläggnings— kostnader i anledning av anslutningen. Ibland behöver abonnenten endast bekosta en del av anläggningen, medan företaget svarar för återstoden. Vis- sa företag tillämpa återigen bestämda fasta avgifter, som äro oberoende av anläggningskostnaden. På andra håll fastställes engångsavgiften individuellt från fall till fall.

Vid distributionsföretag av kooperativ natur utgör engångsavgiften 'den huvudsakliga formen för kapitalanskaffningen. Vid företag, som icke ägas av konsumenterna, täcker däremot engångsavgiften i regel endast en del av kapitalbehovet. Som av det ovan sagda framgår kan storleken av engångs- avgiften vara olika icke endast för olika företag utan även för skilda områ— den inom samma företag, beroende på kostnaderna för distributionsnätets utförande. Inom tätorter kan en enhetlig avgift tillämpas, medan vid spridd bebyggelse en förbrukare, vars anslutning fordrar särskilt höga anlägg- ningskostnader, ofta måste erlägga förhöjd engångsavgift. Det är i allmän- het endast de större företagen, som tillämpa enhetliga engångsavgifter.

Att storleken av engångsavgifterna är så växlande synes stå i samband med föreningarnas skiftande ekonomiska förhållanden. Allt eftersom ett företag hunnit konsolideras, kan det givetvis tillämpa frikostigare villkor beträffande engångsavgifterna.

Någon undersökning av distributionsföretagens nuvarande ekonomiska förhållanden har elkraftutredningen ej i detta sammanhang verkställt. Det torde emellertid vara uppenbart, att de engångsavgifter, som fastställdes för täckande av anläggningskapitalet, i stor utsträckning blivit slutbetalade be- träffande sådana föreningar, som tillkommit före 1930-talet. Den intensi- vaste föreningsbildningen- ägde rum redan under åren 1917—1920. Lands-

• Sida 72
•  Original

bygdselektrifier-ingen beräknas för närvarande vara genomförd till i runt tal 85 ”.'o. Visserligen förekommer alltjämt nybildning av distributionsföre- tag, men förutsättningarna äro numera i viss mån andra, bl. a. på grund av möjligheten att erhålla statsbidrag i sådana fall, då anläggningskostna— derna bli särskilt höga.

Vid den utredning, som verkställdes av särskilda inom jordbruksdeparte- mentet år 1923 tillkallade sakkunniga beträffande »de elektriska distribu- tionsföretagens å landsbygden ekonomiska svårigheter och möjligheterna för dessas avhjälpande» (Statens offentliga utredningar 1924: 52) framgick, att av då förefintliga distributionsföretags sammanlagda anläggningskostnad 36 "/o amorterals redan den 1 januari 1923. Enligt 1930 års krafttaxesakkun- niges betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden (Statens offentliga utredningar 1933: 8) hade 334 undersökta föreningar inom vattenfallsstyrelsens verksamhetsområde den 1 januari 1931 i genomsnitt amorterat 70,5 0/0 av sina anläggningskost— nader. De sakkunnige uppskattade, att med rådande amorteringstakt 90 ”/0 av de undersök-ta föreningarna skulle vara skuldfria omkring år 1940. Det fastslogs också, att en påtaglig förbättring i genomsnitt räknat inträtt i di— stributionsföreningarnas ekonomiska förhållanden sedan år 1923, särskilt ifråga om nedgången av deras årskostnader för förräntning och amorte- ring av anläggningskostnaderna.

Den gynnsamma utvecklingen av landsbygdselektrifieringen- har sålunda för många företag medfört, att det upplånade anläggningskapitalet kunnat amorteras snabbare än som varit ekonomiskt nödvändigt eller från början planlagt. Därmed har engångsavgifternas betydelse minskats eller bortfal- lit. För små företag i glest bebyggda trakter, där anläggningskostnadema äro oproportionerligt höga och utvecklingsmöjligheterna ogynnsamma, kun— na engångsavgifterna emellertid alltjämt ha stor betydelse även i de fall. där företagen ej längre befinna sig i startperioden.

l länsredogörelserna har vid beräkningen av de karakteristiska medelpri— serna på elkraft för olika företag endast tagits hänsyn till de avgifter, som förbrukarna betala enligt företagens gällande tariffer, samt till eventuellt utgående underhåll-savgifter. Det hade givetvis varit önskvärt, att även ut- gående engångsavgifter kunnat medtagas i beräkningen av medelpriserna. Ett hänsynstagande till dessa avgifter skulle emellertid ha "tvingat till om- fattande undersökningar och i många fall rena antaganden beträffande tid— punkten för varje förbrukares anslutning, engångsavgifternas storlek, natu- raprestationernas värde, gällande råntefot under olika tider osv. De från företagen inkomna uppgifterna angående engångsavgifterna äro också i många fall ofullständiga eller osäkra. Företagens nuvarande ledning saknar ofta möjlighet att lämna klara besked angående de ursprungliga inträdes— och anslutningsavgifterna.

• Sida 73
•  Original

linär det sålunda icke varit möjligt att taga hänsyn till engångsavgifter- na vid beräkning av medelpriserna, lämnas i länsredogörelserna en särskild ÖVCI'SIIQI angående dessa avgifter.

Sammanfattning

[ förestående redogörelse har elkraftutredningen till en början lämnat en summarisk översikt av kraftförsörjningen i Sverige med en det exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som kunna öva in- flytande på priset för elektrisk kraft. Redogörelsen behandlar i övrigt det in- samlade undersökningsmaterialets omfattning och de av elkraftutredningen använda riktlinjerna vid inventeringen av tarifferna. Ett systematiskt klar- läggande av de många förekommande tariffernas uppbyggnad och innebörd har framlagts. Vidare har redogjorts för huru en förteckning över samtliga i landet förekommande företag för detaljdistribution åstadkommits och huru företagens uppgifter sammanställts för att bilda underlag vid en läns— vis gjord undersökning angående företagens organisation samt deras an- skaffning och avsättning av kraft. Ifråga om kraftanskaffningen ha bl. a. formerna för undersökningen av kedjehandel beskrivits. Beträffande de- taljdistributionen har uppmärksamhet i första hand ägnats åt huru företa- gens uppgifter om försåld energi och inkomst därav samt antalet förbru- kare inom vederbörande distributionsområde använts för fastställande av de olika företagens medelpriser vid försäljning i detaljdistribution till all- mänheten dels under verkligen rådande avsättningsförhållanden, dels un- der förutsättning av en viss enhetlig elektrifieringsnivå. Detta sistnämnda medelpris är avsett att användas vid jämförelse mellan de olika företagens kraftpriser och ger möjlighet att för särskild granskning avskilja de före- tag, som ha höga priser (topprisföretag). Slutligen har också lämnats några allmänna synpunkter på engångsavgifternas betydelse.

Denna inledande översikt är avsedd att tjäna som ledning vid studiet av de särskilda länsredogörelserna, vari specificerade uppgifter lämnas om de olika företagens inköp och försäljning av elektrisk kraft och därav följande medelpriser m. 111. Med stöd av länsredogörelsernas uppgifter om gällande och beräknade medelpris kan ett bedömande göras av priserna på elkraft inom olika distributionsområden. Det är avsett att sedermera på grundval av uppgifterna i länsredogörelserna utarbeta en riksredogörelse, av vilken en överskådlig bild av förhållandena inom landet i dess helhet kan er— hållas.

• Sida 74
•  Original

Förklaringar till vissa förkortningar och begrepp

Särskilda förkortningar och beteckningar, som förekomma i text eller tabeller:

F förbrukningsenhet ha hektar hk hästkraft kV kilovolt (= 1000 volt) kW kilowatt kWh kilowattimme

medelpris vid inköp av råkraft

verkligt medelpris vid detaljdistribu— tion beräknat medelpris vid detaljdistribu— tion (jämförelsepris)

tariffenhet

Följande begrepp återfinnas med närmare förklaring å nedan angivna sidor i texten:

abonnentavgift . ........................ 28 anslutningsavgiit ....................... 70 borgerliga behov . ...................... 12 bottenkraft . ............................ 39 CB-enhet ............................... 29 effekt .................................. 30 effektavgift ............................. 30 energiavgift ............................ 31 engångsavgift ........................... 70 tortsättningspris .................. 23566 frikrat't ................................ 51 törbrukningsenhet ................... 23, 64 grundavgift ............................. 29 industriell kraft ........................ 51 kedjehandel ............................ 59 medelpris mo ........................... 58

» m1 ........................ 23, 52 » mg ........................ 23, 66

mellanled i kedjehandel . .............. 60 nattkraft ............................... 20 polygonprincipen ...................... 34 progressiv tariff ........................ 32 reservkraft ............................. 56 råkraft ................................. 51 samkörning ............................ 20 sammanlagring ........................ 20 specifik energiförbrukning ........... 23, 63 stödkraft ............................... 56 tariffenhet . ............................ 29 toppkraft ............................... 39 topprislöretag ..... ' ..................... 69 typnummer för tariff . .................. 31 ursprunglig råkraftleverantör ........... 59 utnyttjningstid . ........................ 35 värmekralt ............................. 12 ökningskostnad ......................... 15

• Sida 75
•  Original