föreskrifter och allmänna råd om värmemätare
Bemyndigande
Genomför EU-direktiv
Upphävs eller ersätts av
Dessa föreskrifter gäller värmemätare som är avsedda att användas i bostäder, butiks- och kontorslokaler samt lätt industri.
Definitioner
I dessa föreskrifter och i dess bilagor används ord och begrepp i den betydelse som anges i 2 § Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll föreskrifter (STAFS 2006:4) om mätinstrument. Vidare gäller följande definitioner och ordförklaringar.
| Distributör | Den som låter installera en värmemätare för debitering av förbrukningsavgift för termisk energi. |
| Värmemätare | Instrument som är utformat för mätning av värme, som i en värmeväxlarkrets avges av en vätska som kallas värmebärare. En värmemätare är antingen ett komplett instrument eller ett kombinerat instrument bestående av del-enheterna flödesgivare, temperaturgivarpar samt integreringsverk, enligt definitionen i 2 § b Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll föreskrifter (STAFS 2006:4) om mätinstrument, eller en kombination av dessa. |
| Del-enhet | Sådan del-enhet som anges i avsnitt 7 i bilagan till dessa föreskrifter. |
Tidigare bestämmelser i ämnet, se Boverkets föreskrifter (1994:26) om vatten- och värmemätare. Författningen omtryckt BFS 1998:25 och senast ändrad BFS 2002:12. Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/22/EG av den 31 mars 2004 om mätinstrument (EGT L 135, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0022).
Värmebärarens temperatur.
| in | Värdet på vid värmeväxlarkretsens framledning. |
| ut | Värdet på vid värmeväxlarkretsens returledning. |
| Temperaturdifferensen | in – ut med ≥ 0. |
| max | Övre värdegräns på vid vilken värmemätaren skall fungera korrekt inom största tillåtna fel. |
| min | Undre värdegräns på vid vilken värmemätaren skall fungera korrekt inom största tillåtna fel. |
| max | Övre värdegräns på vid vilken värmemätaren skall fungera korrekt inom största tillåtna fel. |
| min | Undre värdegräns på vid vilken värmemätaren skall fungera korrekt inom största tillåtna fel. |
| q | Flödet hos det värmebäraren. |
| q s | Det största värde på q som är tillåtet under korta tidsperioder för att värmemätaren skall fungera korrekt. |
| q p | Det största värde på q som är permanent tillåtet för att värmemätaren skall fungera korrekt. |
| q i | Det minsta värde på q som är tillåtet för att värmemätaren skall fungera korrekt. |
| P Värmeeffekten | från värmeutbytet. |
| P s | Övre gräns för P som är tillåten för att värmemätaren skall fungera korrekt. |
Krav på värmemätare och del-enheter
En värmemätare eller en del-enhet skall uppfylla
1. tillämpliga krav i bilaga I till Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll föreskrifter (STAFS 2006:4) om mätinstrument samt 2. kraven i dessa föreskrifter, inklusive bilagan till dessa föreskrifter,
för att få sättas på marknaden eller tas i bruk för att användas av en distributör för mätning av hushållsförbrukning av värmeenergi. Detta krav gäller dock inte mätare som används för att fördela kostnader mellan hushåll för värmeenergi som uppmätts med en huvudmätare.
En värmemätare som avses i 1 § får i övriga fall märkas med CE-märkning m.m. enligt 11 § endast om den uppfyller kraven i första stycket och har genomgått bedömning av överensstämmelse enligt 8–10 §§.
Kraven i 3 § innefattar även krav på elektromagnetisk tålighet. Avseende den elektromagnetiska störning som alstras finns krav i föreskrifter meddelade med stöd av lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.
Ibruktagande och användning
En värmemätare skall, för att få tas i bruk och användas för de syften som anges i 3 § första stycket, vara konstruerad för de temperatur- och fuktförhållanden i vilka den avses användas. Som lägsta krav gäller att den skall klara en övre temperaturgräns på 55 °C samt, om den avsedda placeringen är öppen, att den skall vara konstruerad för kondenserande luftfuktighet och klara en undre temperaturgräns på - 25 °C.
När det gäller kraven i punkt 1.1–1.4 i bilagan till dessa föreskrifter skall egenskaperna fastställas av distributören, så att mätaren är lämplig för korrekt mätning av den förbrukning som förutses eller som kan förutses.
Standarder och normerande dokument
En värmemätare får förutsättas uppfylla kraven i 3 § första stycket till den del den uppfyller kraven i någon relevant standard eller normerande dokument enligt definitionerna av dessa begrepp i 2 § SWEDAC:s föreskrifter (2006:4) om mätinstrument. En sådan mätare får förutsättas klara de miljökrav som anges i EG-typintyg, försäkran om överensstämmelse eller EG-intyg om konstruktionskontroll om den i relevant hänseende har tillverkats i enlighet med de tekniska lösningar som föreskrivs i en sådan standard eller normerande dokument.
Allmänt råd: Hänvisningar till sådana standarder och normerande dokument som nämns i 6 § finns tillgängliga på SWEDAC:s webbplats, <www.swedac.se>.
Visning vid mässor m.m.
Utan hinder av 3–5 §§ får en värmemätare, som inte överensstämmer med bestämmelserna i dessa föreskrifter, visas på mässor och utställningar, vid demonstrationer och liknande. I sådana fall skall det tydligt och klart anges att den inte överensstämmer med bestämmelserna i dessa föreskrifter och att den inte får sättas på marknaden eller tas i bruk för de syften som anges i 3 § första stycket förrän den uppfyller kraven i dessa föreskrifter.
Bedömning av överensstämmelse
För säkerställande av att kraven i 3–5 §§ är uppfyllda skall en värmemätare genomgå bedömning av överensstämmelse. Tillverkaren kan därvid välja mellan förfarandena
1. B + F 2. B + D eller 3. H1.
som de beskrivs i bilagorna B, D, F och H1 till Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll föreskrifter (STAFS 2006:4) om mätinstrument.
Ett anmält organ, som medverkar vid bedömning av överensstämmelse, skall uppfylla kraven i bilaga II till Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll föreskrifter (STAFS 2006:4) om mätinstrument.
Ytterligare krav på anmälda organ finns i 2 och 3 §§ förordningen (2005:894) om teknisk kontroll och i föreskrifter meddelade av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.
Tillverkaren skall vid behov tillhandahålla det anmälda organet teknisk dokumentation för specifika instrument eller grupper av instrument i enlighet med tillämpliga delar av bilaga III till Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll föreskrifter (STAFS 2006:4) om mätinstrument.
Märkning
En värmemätare som genomgått bedömning av överensstämmelse enligt 8–10 §§ och befunnits uppfylla kraven i 3 § första stycket och tillämpliga krav i 4 och 5 §§ skall märkas i enlighet med bilaga IV till Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll föreskrifter (STAFS 2006:4) om mätinstrument.
–––––––––––––
Övergångsbestämmelser
1. Denna författning träder i kraft den 30 oktober 2006.
2. Äldre bestämmelser med krav på värmemätare har upphävts från den 30 oktober 2006 genom Boverkets föreskrifter (BFS 2006:10) om upphävande av verkets föreskrifter (BFS 1994:26) om vatten- och värmemätare.
3. Utan hinder av denna författning får dock en värmemätare släppas ut på marknaden och tas i bruk för de syften som anges i 3 § första stycket även om de inte uppfyller kraven i 3–5 §§, förutsatt att den uppfyller kraven i Boverkets föreskrifter (BFS 1994:26) om vatten- och värmemätare. Detta undantag gäller endast så länge som värmemätarens typgodkännande är giltigt och i vart fall inte längre än till den 30 oktober 2016.
4. En värmemätare som omfattas av 3 punkten i övergångsbestämmelserna till BFS 1998:25 får fortsätta att tas i bruk för de syften som anges i 3 § första stycket så länge värmemätarens certifikat gäller.
5. En värmemätare som omfattas av 4 punkten i övergångsbestämmelserna till BFS 1998:25 får inte sättas på marknaden eller tas i bruk för de syften som anges i 3 § första stycket efter att dessa föreskrifter trätt i kraft.
På SWEDAC:s vägnar
Hans-Eric Holmqvist Sven Nyström
Bilaga
Särskilda krav på värmemätare
1. Nominella driftsförhållanden Värdena för nominella driftsförhållanden skall specificeras av tillverkaren enligt följande. 1.1 För värmebärarens temperatur: max, min, – För temperaturdifferenser: max, min, Med följande restriktioner. max/min 10, min = 3 K eller 5 K eller 10 K. 1.2 För värmebärarens tryck: Det största positiva inre tryck som mätaren klarar permanent vid temperaturens övre gräns. 1.3 För värmebärarens flödesområde: qs, qp, qi, där värdena qp och qi är underställda följande restriktion. för qp/qi ≥10. 1.4 För värmeeffekten: Ps. 2. Noggrannhetsklasser Följande noggrannhetsklasser är fastställda för värmemätare. Klass 1, klass 2 och klass 3. 3. Största tillåtna fel vad avser kompletta värmemätare Vad avser kompletta värmemätare är största tillåtna relativa fel, uttryckta i procent av det sanna värdet, för varje noggrannhetsklass följande. Klass 1: E = Ef + Et + Ec, med Ef, Et, Ec enligt punkt 7.1–7.3. – Klass 2: E = Ef + Et + Ec, med Ef, Et, Ec enligt punkt 7.1–7.3. – Klass 3: E = Ef + Et + Ec, med Ef, Et, Ec enligt punkt 7.1–7.3. 4. Tillåtna elektromagnetiska störningsinfluenser 4.1 Instrumentet får inte påverkas av statiska magnetfält eller av elektromagnetiska fält med nätfrekvens. 4.2 Influensen av elektromagnetiska störningar skall vara sådan att förändringen i mätresultatet inte överskrider det kritiska avvikelsevärdet enligt punkt 4.3, eller att presentationen av mätresultatet är sådan att den inte kan tolkas som ett giltigt mätresultat.
4.3 Det kritiska avvikelsevärdet för en komplett värmemätare utgör det absoluta värdet för det största tillåtna fel som är tillämpligt på den värmemätaren (se punkt 3). 5. Långtidsstabilitet Sedan en lämplig provning genomförts, varvid hänsyn tagits till den tid som tillverkaren beräknat, skall följande kriterier uppfyllas. 5.1 Flödesgivare: variationen i mätresultatet efter provet får, i förhållande till det initiala mätresultatet, inte överskrida det kritiska avvikelsevärdet. 5.2 Temperaturgivare: variationen i mätresultatet efter provet får, i förhållande till det initiala mätresultatet, inte överskrida 0,1°C. 6. Märkning på en värmemätare Noggrannhetsklass. Flödesgränser. Temperaturgränser. Temperaturdifferensgränser. Plats för flödesgivarinstallation – framledning eller retur. Angivande av flödesriktning.
7. Del-enheter Bestämmelserna för del-enheter får tillämpas på del-enheter som tillverkats av samma eller av olika tillverkare. Då en värmemätare består av del-enheter gäller samma grundläggande krav på värmemätaren som på del-enheterna när detta är lämpligt. Utöver detta gäller följande krav. 7.1 Största tillåtna relativa fel för flödesgivaren uttryckt i procent (%) för följande noggrannhetsklasser. Klass 1: Ef = (1 + 0,01 qp/q), men inte större än 5 %, – Klass 2: Ef = (2 + 0,02 qp/q), men inte större än 5 %, – Klass 3: Ef = (3 + 0,05 qp/q), men inte större än 5 %, – där felet Ef sätter det visade värdet i relation till det sanna värdet av sambandet mellan flödesgivarens utsignal och massan eller volymen. 7.2 Största tillåtna relativa fel för temperaturgivarparet uttryckt i procent (%): – Et = (0,5 + 3·min/),
där felet Et sätter det visade värdet i relation till det sanna värdet av sambandet mellan temperaturgivarparets utsignal och temperaturdifferensen. 7.3 Största tillåtna relativa fel för integreringsverket uttryckt i procent (%): – Ec = (0,5 + min /), där felet Ec sätter det visade värmemängdsvärdet i relation till det sanna värmemängdsvärdet. 7.4 Det kritiska avvikelsevärdet för en underhet till en värmemätare motsvarar respektive absoluta värdet för det största tillåtna fel som är tillämpligt på delenheten (se punkterna 7.1,7.2 och 7.3). 7.5 Märkning av del-enheterna Flödesgivare: Noggrannhetsklass Flödesgränser Temperaturgränser Nominella mätarfaktorer (t.ex. liter/puls) eller motsvarande utsignal Angivande av flödesriktning Temperaturgivarparet: Typ av temperaturgivare (t.ex. Pt 100) Temperaturgränser Temperaturdifferensgränser Integreringsverk: Typ av temperaturgivare – Temperaturgränser – Temperaturdifferensgränser – Erforderlig nominell mätarfaktor (t.ex. liter/puls) eller motsvarande insignal från flödesgivaren – Plats för flödesgivarinstallation – framledning eller retur.