Förordning om felparkeringsavgift
Lagen (1976:206) om felparkeringsavgift tillämpas i fråga om överträdelse av
- 1.3 kap. 47–49 a §§, 52 § första och andra styckena, 53–55 §§ samt 8 kap. 1 § första stycket 2 trafikförordningen (1998:1276),
- 2.sådan lokal trafikföreskrift som rör stannande eller parkering som har meddelats enligt 10 kap. 1 § andra stycket trafikförordningen,
- 3.sådan föreskrift om stannande och parkering på grund av vägarbete eller liknande arbete som har meddelats enligt 10 kap. 14 § trafikförordningen, eller
- 4.sådana föreskrifter som anges i 2 och 3 och som har meddelats enligt motsvarande bestämmelser i äldre författning. Förordning (2007:99).
Parkeringsanmärkningar för överträdelser av lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § trafikförordningen (1998:1276) eller föreskrifter enligt 10 kap. 14 § trafikförordningen får meddelas endast om föreskrifterna i sådana fall då det skall ske har
- 1.märkts ut enligt bestämmelserna i 10 kap. 13 § trafikförordningen,
- 2.tillkännagivits i enlighet med tillämpliga bestämmelser i 10 kap. 11 § trafikförordningen, och
- 3.förts in i ortstidning enligt 10 kap. 13 a § tredje stycket trafikförordningen.
Parkeringsanmärkningar får, trots vad som anges i första stycket 1, meddelas om bristerna i utmärkningen är utan betydelse för trafikantens förståelse av trafikregleringen. Förordning (2007:99).
Kommunen fastställer felparkeringsavgiftens belopp.
Avgiftens belopp får fastställas till lägst sjuttiofem och högst ettusen kronor. Förordning (2004:193).
Om en felparkeringsavgift inte betalas inom den tid som föreskrivs i en uppmaning enligt 6 § första stycket lagen (1976:206) om felparkeringsavgift höjs avgiften med etthundrafemtio kronor. Förordning (1993:1354).
Felparkeringsavgift skall betalas i den ordning som Vägverket bestämmer. Förordning (1992:1282).
Vid en sådan utredning som avses i 9 § andra stycket lagen (1976:206) om felparkeringsavgift får skriftliga berättelser infordras från dem som antas kunna lämna upplysningar av betydelse. Behöver någon höras muntligen skall det om möjligt ske på tid och sätt som kan antas medföra den minsta olägenheten för honom.
Den som utan att vara part hörs under utredningen kan få ersättning av allmänna medel enligt förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m. m. Förordning (1982:811).
Om det under utredningen behöver vidtagas åtgärd utanför polisdistriktet, får polismyndigheten begära biträde av polismyndigheten i det distrikt där åtgärden skall vidtagas.
Om en felparkeringsavgift inte betalas efter ett sådant åläggande som avses i 6 § andra stycket lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, skall Vägverket begära indrivning av avgiften. Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. finns i 4--9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.
Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.
Kronofogdemyndigheten skall redovisa indrivna felparkeringsavgifter till Vägverket. Förordning (1993:1238).
7 § har upphävts genom förordning (1993:1238).
8 § har upphävts genom förordning (1993:1238).
Beslut om återbetalning som avses i 15 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift meddelas och verkställes av Vägverket. Förordning (1992:1282).
Har polismyndighet eller allmän domstol meddelat beslut som innebär att betalningsansvar för felparkeringsavgift har undanröjts, underrättas Vägverket om beslutet. I fråga om beslut som har meddelats av tingsrätt sändes underrättelse endast om beslut som har vunnit laga kraft.
Väckes åtal eller utfärdas strafföreläggande i fall som avses i 14 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift och framgår av utredningen att parkeringsanmärkning har meddelats, underrättas Vägverket. Förordning (1992:1282).
Felparkeringsavgifter som skall tillfalla kommuner överförs av Vägverket. Därvid görs avdrag för statens kostnader med femtiotre kronor för varje helt eller delvis betald avgift. Förordning (2003:861).
Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av lagen (1976:206) om felparkeringsavgift eller denna förordning meddelas i fråga om 8 och 9 §§ lagen om felparkeringsavgift och 4 och 5 §§ denna förordning av Rikspolisstyrelsen och i fråga om 13 § första stycket lagen om felparkeringsavgift och 6 § denna förordning av Skatteverket efter samråd med Vägverket. I övrigt meddelas verkställighetsföreskrifter av Vägverket. Formulär till blanketter fastställs av Vägverket efter samråd med annan myndighet som berörs. Vägverket kan föreskriva att inbetalning av felparkeringsavgift endast får ske med användande av blankett som verket har fastställt efter samråd med Posten Aktiebolag. Förordning (2003:920).
Ändringar och övergångsbestämmelser
SFS 1976:1128
Ändring, SFS 1977:115
Ändring, SFS 1979:766
Ändring, SFS 1980:980
Ändring, SFS 1981:144
Ändring, SFS 1981:704
Ändring, SFS 1982:811
Ändring, SFS 1982:1003
Ändring, SFS 1983:189
Ändring, SFS 1985:21
Övergångsbestämmelse
Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 2 a §, den 1 april 1985 och i övrigt den 1 juli 1985. Beträffande överträdelser av 69 § andra stycket eller 72 § 9 vägtrafikkungörelsen (1972:603) som har skett före den 1 juli 1985 gäller äldre bestämmelser.
Ändring, SFS 1985:347
Övergångsbestämmelse
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985.
I fråga om parkeringsanmärkning som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Ändring, SFS 1985:898
Övergångsbestämmelse
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1986. I fråga om överträdelser som har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Ändring, SFS 1987:88
Ändring, SFS 1988:414
Ändring, SFS 1988:1087
Ändring, SFS 1988:1182
Övergångsbestämmelse
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989.
I fråga om parkeringsanmärkning som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
Ändring, SFS 1989:746
Ändring, SFS 1990:815
Övergångsbestämmelse
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1990.
I fråga om överträdelser som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Ändring, SFS 1992:251
Övergångsbestämmelse
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.
Felparkeringsavgifter som före ikraftträdandet fastställts av länsstyrelsen gäller intill dess att ett nytt belopp fastställts av kommunen.
Ändring, SFS 1992:1282
Ändring, SFS 1993:1238
Ändring, SFS 1993:1354
Övergångsbestämmelse
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1994 utom i fråga om 2 b §, som träder i kraft den 1 januari 1994. Genom förordningen upphävs förordningen (1986:210) om felparkeringsavgifter i vissa fall.
Ändring, SFS 1993:1712
Ändring, SFS 1994:127
Ändring, SFS 1998:1280
Övergångsbestämmelse
- 1.Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1999.
- 2.Beträffande överträdelser av 72 § första stycket 6 och 74 § första stycket 3 vägtrafikkungörelsen (1972:603) som har skett före den 1 oktober 1999 gäller äldre bestämmelser.
Ändring, SFS 2003:861
Övergångsbestämmelse
- 1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004.
- 2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för parkeringsanmärkningar som har meddelats före ikraftträdandet.
Ändring, SFS 2003:920
Ändring, SFS 2004:193
Ändring, SFS 2005:272
- Tryckt format (PDF)
- Konsoliderad version med ändringar införda till och med SFS 2005:272
- Visa ändringarna (jämfört med lydelsen enligt SFS 2004:193)
Övergångsbestämmelse
- 1.Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2005.
- 2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för parkeringsanmärkningar som har meddelats före ikraftträdandet.