Förordning

Ersättning av allmänna medel lämnas enligt bestämmelserna i denna förordning till arbetsgivare och annan anordnare av rehabilitering eller ett arbetsmarknadspolitiskt program än det reguljära skolväsendet, för skador som orsakats av den som

1. 1.deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program, dock inte stöd till start av näringsverksamhet, och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd,
2. 2.deltar i jobbgarantin för ungdomar utan att få aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning och är under 18 år,
3. 3.deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering och får rehabiliteringsersättning, sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
4. 4.fullgör praktik eller tar del av utbildning hos annan än arbetsgivaren under en utvecklingsanställning enligt förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, eller
5. 5.gör ett obligatoriskt studiebesök, ett besök för kartläggning av sökandens yrkeskunskaper eller ett förbesök vid en icke-statlig arbetsplats innan han eller hon anvisas ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning, anvisas det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetsmarknadsutbildning utan att få aktivitetsstöd eller anvisas jobbgarantin för ungdomar utan att få aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning; detta gäller dock inte före en anvisning till stöd till start av näringsverksamhet.

Skadan ska ha orsakats under ett besök som avses i första stycket 5 eller i verksamhet som helt eller delvis förlagts till en icke-statlig arbetsplats eller hos en annan anordnare av arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning än det reguljära skolväsendet. Förordning (2007:819).

Ersättning lämnas för person- eller sakskada som har tillfogats arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren, oavsett om den som har orsakat skadan är vållande till skadan eller ej. Detsamma gäller i fråga om ren förmögenhetsskada som har tillfogats arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren genom brott.

Vid bestämmandet av ersättning tillämpas 5 kap. 7 § och 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207). Förordning (1990:502).

Ersättning lämnas för annan skada än som avses i 2 § i den mån arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren enligt skadeståndslagen (1972:207) är skyldig att ersätta skadan. Förordning (1990:502).

Om inte annat följer av andra stycket, lämnas ersättning vid en och samma skadehändelse till varje skadelidande med högst 2 000 000 kronor för personskada, med högst 100 000 kronor för sakskada och med högst 100 000 kronor för ren förmögenhetsskada genom brott.

Efter medgivande av regeringen får avtalas att ersättning för person skada, sakskada eller ren förmögenhetsskada skall kunna lämnas med högre belopp än som anges i första stycket.

Under förutsättning att ersättningen inte överstiger 100 000 kronor beslutar

1. 1.Arbetsmarknadsstyrelsen om ersättning för skador orsakade av någon som avses i 1 § första stycket 1, 2, 4 och 5, och
2. 2.Försäkringskassan om ersättning för skador orsakade av någon som avses i 1 § första stycket 3.

Om myndigheten finner att ersättning bör lämnas med högre belopp eller om ärendet är av principiell betydelse, ska myndigheten med eget yttrande och den utredning som behövs lämna över ärendet till regeringen för avgörande. Förordning (2007:819).

Ansökan om ersättning skall göras senast två år efter skadehändelsen.

Ansökan görs hos den myndighet som enligt 5 § skall besluta om ersättning eller lämna över ärendet till regeringen. Förordning (1993:831).

Den som erhåller ersättning skall intill ersättningens belopp överlåta till staten sin rätt till skadestånd.