1 §  Statens krigsförsäkringsnämnd har till uppgift att pröva ärenden om sådan försäkring som avses i 2 och 4 §§ lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring. Nämnden skall också förbereda de åtgärder som från statens sida behövs för att meddela statlig krigsförsäkring.

2 §  Försäkring som avses i 2 § lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring får nämnden bevilja endast när det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller för att vidmakthålla handel eller annan näring.

3 §  Nämnden får ta återförsäkring av sådana försäkringar som nämnden har meddelat.

4 §  Nämnden skall

1. följa försäkringsmarknadens utveckling, särskilt vad gäller behovet av statlig krigsförsäkring,
2. fastställa villkoren för sådan försäkring som nämnden meddelar,
3. efter samråd med statens krigsskadenämnd planlägga samordningen av statlig krigsförsäkring med statligt krigsskadeskydd.

5 §  Nämnden består av försäkringsinspektionens generaldirektör, som är nämndens ordförande, samt ytterligare högst sju ledamöter och ersättare för dem. Dessa ledamöter och ersättare utses av försäkringsinspektionen för en bestämd tid. Bland ledamöterna utser inspektionen en vice ordförande.

6 §  Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på nämnden:

18 § om myndighetens organisation,

26 § om ärendenas handläggning,

27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter,

29 § om inhämtande av uppgifter m.m.,

30 §om ärendeförteckning, och

31 § om myndighetens beslut. Förordning (1996:585).

7 §  Nämnden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges i 6-9, 13 och 15 §§verksförordningen (1995:1322). Förordning (1996:585).

8 §  Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

När ärenden av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande.

9 §  Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning, tillämpas föreskrifterna i 16 kap.rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.

10 §  Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet.

Om detta förfarande inte är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

11 §  Nämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till ordföranden eller till någon som tjänstgör hos nämnden att avgöra ärende som är av det slaget att det inte behöver prövas av nämnden.

12 §  Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 11 § inte behöver föredras.

13 §  Vid sammanträdena skall protokoll föras.

14 §  Nämndens beslut i försäkringsärenden får inte överklagas.

Övriga beslut får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av

• lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,
• lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga,
• andra föreskrifter.