1 §  Försäkring enligt 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön meddelas, efter skriftlig ansökan från en arbetsgivare, av den allmänna försäkringskassa som anges i 25 § andra stycket samma lag.

Ansökan görs på blankett som fastställs av riksförsäkringsverket.

2 §  Vid beräkning av en arbetsgivares sammanlagda lönekostnader skall, utöver vad som anges i 17 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön, bortses från arbetsgivarens lönekostnader för arbetstagare för vilka beslut enligt 13 § samma lag gäller (arbetstagare med omfattande korttidsfrånvaro) samt från ersättning som arbetsgivaren betalar till försäkringskassan enligt 24 § första stycket samma lag.

3 §  Den som ansöker om försäkring skall styrka sin rätt att teckna försäkringen.

4 §  Försäkringstagaren skall till den allmänna försäkringskassa hos vilken försäkringen gäller anmäla förhållanden som vid tillämpning av 25 § lagen (1991:1047) om sjuklön medför att försäkringen skall föras över till en annan kassa. Efter en sådan överföring skall försäkringen gälla i samma omfattning i den nya kassan.

5 §  Försäkringen gäller från och med det månadsskifte som inträffar en kalendermånad efter det att ansökan kommit in till försäkringskassan. Om sökanden begär att försäkringen skall gälla från ett senare månadsskifte, skall giltighetstiden bestämmas i enlighet med sökandens begäran.

6 §  Försäkringen tecknas för tiden till det årsskifte som följer närmast efter försäkringens första giltighetsdag.

Försäkringens giltighetstid förlängs automatiskt med ett kalenderår, om försäkringstagaren eller försäkringskassan inte säger upp försäkringen före årsskiftet.

Om försäkringstagaren inte längre uppfyller villkoren för att vara försäkrad, får försäkringskassan säga upp försäkringen att upphöra att gälla från det månadsskifte som följer närmast efter det att försäkringskassan fått kännedom om förhållandet.

7 §  Försäkringskassan får säga upp försäkringen att upphöra omedelbart, om försäkringstagaren medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift om ett förhållande, som är av betydelse för rätten att vara försäkrad eller för rätten till ersättning från försäkringen.

Om försäkringen upphört att gälla av en sådan orsak som anges i första stycket, får en ny försäkring inte börja gälla förrän minst ett år förflutit sedan den tidigare försäkringen upphörde.

8 §  Avgift för försäkringen bestäms för kalenderår. För en månad är avgiften en tolftedel av det belopp som bestämts för kalenderåret. Månadsbeloppet avrundas nedåt till helt krontal.

Avgiften betalas in kvartalsvis i förskott. Vid nyteckning enligt 5 § kan en annan betalningstermin tillämpas.

9 §  Avgiften för kalenderår skall utgöra en viss procentandel av arbetsgivarens beräknade sammanlagda lönekostnader enligt 2 §. Avgiften skall även täcka kostnaderna för administration av försäkringen. Samma procentandel skall gälla för alla försäkringstagare.

10 §  Riksförsäkringsverket meddelar föreskrifter om avgift enligt 9 § för tid från och med år 1993.

11 §  Betalas inte en avgift trots påminnelse, skall försäkringen upphöra att gälla med verkan från ingången av det kvartal som avgiften avser, om det inte finns särskilda skäl för att försäkringen ändå bör bestå.

Om försäkringen upphört att gälla av en sådan orsak som anges i första stycket, får en ny försäkring inte börja gälla förrän minst ett år förflutit sedan den tidigare försäkringen upphörde.

12 §  Om endast en del av avgiften har betalats för ett kvartal och försäkringen har upphört att gälla, skall det erlagda beloppet återbetalas till försäkringstagaren.

Har försäkringen sagts upp enligt 6 § tredje stycket skall erlagd avgift som avser tid efter det att försäkringen upphört återbetalas. Belopp under 50 kronor återbetalas inte.

13 §  Om det beräknade löneunderlaget förändrats väsentligt, skall jämkning ske av den avgift som försäkringstagaren skall betala under löpande kalenderår.

Försäkringstagaren skall anmäla förhållanden som kan medföra jämkad avgift.

Jämkad avgift gäller från och med det kvartal som börjar efter det att förändringen inträtt.

14 §  Försäkringen ersätter försäkringstagarens kostnader för sjuklön enligt 6 § lagen (1991:1047) om sjuklön. Försäkringen ersätter även dennes avgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift samt skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, till den del avgifterna och skatten är hänförliga till den utbetalda sjuklönen.

Försäkringen ersätter inte försäkringstagarens kostnader enligt första stycket om kostnaderna skall hänföras till de första två dagarna med sjuklön i sjuklöneperioden.

Försäkringen ersätter inte heller försäkringstagarens kostnader för sjuklön till arbetstagare för vilka beslut enligt 13 § lagen (1991:1047) om sjuklön gäller. Förordning (2000:1014).

15 §  Ersättning från försäkringen betalas ut endast om avgiften för försäkringen till fullo betalats för den period som ersättningen avser.

16 §  Försäkringstagaren skall, om försäkringskassan begär det,

1. styrka att sjuklön har betalats ut och hur den har beräknats,
2. om en sjuklöneperiod varar mer än sju dagar ge in läkarintyg som styrker att arbetstagarens arbetsförmåga varit nedsatt på grund av sjukdom, och
3. i övrigt ge in de handlingar som behövs för att ersättningsfrågan skall kunna bedömas. Förordning (1995:1499).

17 §  Utbetalning av ersättning från försäkringen skall ske månadsvis i efterskott.

Begäran om utbetalning görs på blankett som fastställs av riksförsäkringsverket.

18 §  De föreskrifter om omprövning och ändring av en försäkringskassas beslut som finns i 20 kap.10 och 10 a §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas också i fråga om beslut enligt denna förordning.

Beslut enligt 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön får överklagas enligt vad som sägs i 28 § andra stycket samma lag.

19 §  Riksförsäkringsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.