1 §  Vad som sägs i denna förordning om tull gäller även annan skatt samt avgift som skall tas ut för varor vid import från tredje land, såvida inte annat uttryckligen anges eller framgår av sammanhanget.

2 §  I denna förordning förstås med

hemtagning: att ta hand om och i övrigt förfoga över varor med stöd av tillstånd enligt 8 §1 eller 2,

hemtagare: den som fått tillstånd till hemtagning,

godkänd importör: den som fått tillstånd enligt 8 § 3 att tillämpa lokalt klareringsförfarande för överföring av varor till fri omsättning,

transportmedel: anordning som är inrättad för färd på eller i vatten, på marken eller i luften,

fartyg: transportmedel som är inrättat för färd på eller i vatten och svävare när den framförs över vatten,

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken,

luftfartyg: flygplan, helikopter, luftballong och liknande transportmedel,

tullplats: plats där det finns tullkontor.

I övrigt har uttryck i denna förordning samma innebörd som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och i tullagen (1994:1550). Förordning (1999:524).

3 §  Med "behörig myndighet" i förordning (EEG) nr 2913/92 och i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 med föreskrifter för verkställighet av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen avses Tullverket, såvitt inget annat uttryckligen föreskrivits i lag eller förordning. Förordning (1999:524).

4 §  Underrättelse till ett tullkontor om att en vara ankommit till plats som Tullverket anvisat eller godkänt får ske muntligt eller på annat lämpligt sätt. Förordning (1999:524).

5 §  Summarisk deklaration skall lämnas enligt föreskrifter som meddelas av Tullverket. Förordning (1999:524).

6 §  Tullverket får, i den utsträckning EG-rätten medger det, meddela föreskrifter om

1. vilka uppgifter som skall lämnas i en tulldeklaration för ett tullförfarande och därvid medge lättnader i uppgiftsplikten i fråga om varor vars värde understiger visst tröskelvärde eller om det finns andra särskilda skäl,
2. vilka uppgifter en deklarant skall lämna för kontroll av att en vara får införas eller utföras,
3. användningen av enhetsdokumentet,
4. tryckning av enhetsdokumentet,
5. vilka handlingar som deklaranten skall lämna samtidigt med en tulldeklaration,
6. i vilken mån handlingar som lämnats för att styrka uppgifterna i en tulldeklaration skall behållas av Tullverket,
7. det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt när uppgifter lämnas genom ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet eller på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling, och
8. villkor och inskränkningar i fråga om användning av ombud. Förordning (1999:524).

7 §  Om den som är tullskyldig eller den för vars räkning en vara importerats eller exporterats finner att en uppgift, som lämnats i en tulldeklaration, är oriktig eller ofullständig skall han utan dröjsmål anmäla detta hos Tullverket och rätta uppgiften, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull undandras eller att en vara införs eller utförs i strid mot förbud eller villkor. Förordning (1999:524).

8 §  Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 7 § första stycket tullagen (1994:1550) kan ges till

1. importör i form av förenklat deklarationsförfarande för övergång till fri omsättning,
2. företag som är ombud för importör i form av förenklat deklarationsförfarande för övergång till fri omsättning för annans räkning,
3. importör i form av lokalt klareringsförfarande för övergång till fri omsättning för egen räkning.

9 §  Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 8 § får efter ansökan lämnas den som betalar tull enligt 26 § tullagen (1994:1550).

Ett sådant tillstånd får lämnas för viss tid eller tills vidare.

Om det är nödvändigt för Tullverkets övervakning och kontroll får verket föreskriva att varor av visst slag inte får tas om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande. Föreligger särskilda skäl får beslut om sådan begränsning även fattas för ett enskilt fall. Förordning (1999:524).

10 §  Den som fått tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 8 § skall föra de anteckningar och lämna de uppgifter om importverksamheten som Tullverket bestämmer. Förordning (1999:524).

11 §  En importör som har tillstånd enligt 8 § 1 får ta hand om en vara som förs in och i övrigt förfoga över den, om han lämnar en förenklad deklaration för övergång till fri omsättning. Tullverket kontrollerar att det inte finns något hinder mot hemtagningen.

Deklarationen skall innehålla de uppgifter som Tullverket föreskriver. Förordning (1999:524).

12 §  Ett företag som har tillstånd enligt 8 § 2 får ta hand om en vara som förs in och i övrigt förfoga över den, om företaget i egenskap av ombud lämnar en förenklad deklaration för övergång till fri omsättning för importörens räkning med uppdrag att avge kompletterande tulldeklaration. I sådant fall får även importören ta hand om och i övrigt förfoga över varan. Tullverket kontrollerar att det inte finns något hinder mot hemtagningen.

Ombudet skall ha åtagit sig enligt 26 § tullagen (1994:1550) att fullgöra den betalningsskyldighet som vilar på den tullskyldige. Förordning (1999:524).

13 §  En importör som medgetts tillstånd enligt 8 § 3 (godkänd importör) får, enligt de närmare föreskrifter som Tullverket meddelar, ta hand om och i övrigt förfoga över en vara om han underrättar Tullverket om varans ankomst.

I tillstånd enligt 8 § 3 skall anges om någon åtgärd av Tullverket krävs innan mottagaren får förfoga över en vara. Förordning (1999:524).

14 §  Tullverket får föreskriva att säkerhet skall ställas för annan skatt än tull. Verket får även meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av regler om säkerhet för tull i förordningar (EEG) nr 2913/92 och 2454/93. Förordning (1999:524).

15 §  Kungörelse om tullauktion skall införas i en eller flera ortstidningar enligt vad Tullverket bestämmer. Införandet skall ske senast en vecka före auktionsdagen, om det inte finns särskilda skäl.

Tullauktion bör kungöras även i en eller flera riks- eller facktidningar eller i annan ordning, om det är lämpligt med hänsyn till varans beskaffenhet eller någon annan omständighet. Förordning (1999:524).

16 §  Underrättelser till den som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den som kan antas ha särskild rätt till varan skall innehålla uppgifter om tid och plats för auktionen. Underrättelserna skall sändas senast två veckor före auktionsdagen. Om den som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan blir känd först därefter skall underrättelse sändas genast.

17 §  Tullverket får föreskriva att tulldeklaration för export av en vara inte behöver lämnas i fall av mindre ekonomisk betydelse. Förordning (1999:524).

18 §  Tullverket får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av regler i förordningar (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 om export och annan utförsel av varor från gemenskapens tullområde. Förordning (1999:524).

19 §  Generaltullstyrelsen får efter samråd med Kommerskollegium, Statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet utfärda en statistisk varuförteckning i anslutning till tull- och statistiknomenklaturen i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan. Förordning (1999:524).

20 §  Den som för ett transportmedel till eller från ett tredje land skall för statistiska ändamål lämna de uppgifter om transportmedlet som Tullverket föreskriver efter samråd med Statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet.

21 §  När Tullverket tillhandahåller särskilt begärda uppgifter om handeln med tredje länder skall ersättning tas ut enligt taxa som Tullverket fastställer. Förordning (1999:534).

22 §  Bindande besked om en varas klassificering enligt en tullnomenklatur som ingår i EG-rätten (klassificeringsbesked) och bindande besked om en varas ursprung som avses i artiklarna 22 och 27 i förordning (EEG) nr 2913/92 (ursprungsbesked) meddelas av Tullverket. Förordning (1999:524).

23 §  Om laboratorieundersökning görs eller sakkunnig anlitas för att utreda en varas beskaffenhet vid handläggningen av ett ärende om bindande klassificeringsbesked eller bindande ursprungsbesked, skall sökanden enligt beslut av Tullverket ersätta kostnaden för detta, om inte verket i särskilt fall beslutar annat.

Om Tullverket med hänsyn till innehållet i en ansökan om bindande klassificeringsbesked eller ursprungsbesked, utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter finner att klassificeringsbesked eller ursprungsbesked inte bör meddelas, skall ansökningen avvisas. Förordning (1999:524).

24 §  Tillstånd att inrätta tillfälligt lager får efter ansökan lämnas den som bedriver sin verksamhet så att Tullverket kan utöva sin tillsyn över verksamheten.

Tillstånd lämnas för viss tid, tills vidare eller för särskilt fall. Det kan förbindas med de villkor Tullverket anser behövs.

Innan Tullverket avgör ett ärende om tillstånd att inrätta tillfälligt lager bör verket i förekommande fall bereda hamn- eller flygplatsinnehavare tillfälle att yttra sig. Förordning (1999:524).

25 §  Tullverket får föreskriva att gemenskapsvaror som står under tullkontroll skall förvaras på tillfälligt lager och att gemenskapsvaror även i övrigt får förvaras på tillfälligt lager. Förordning (1999:524).

26 §  Innehavare av tillfälligt lager skall

1. förvara varorna i lokal eller annat utrymme som godkänts av Tullverket och på sätt som verket bestämmer,
2. svara för att icke-gemenskapsvaror inte tas ut från lagret i strid mot någon inskränkning i rätten att förfoga över sådana varor eller att varorna annars behandlas i strid mot någon sådan inskränkning,
3. föra de anteckningar och lämna de uppgifter om rörelsen som Tullverket föreskriver, och
4. lämna Tullverket den hjälp som behövs för tillsyn över verksamheten på lagret och för undersökning av varor som förvaras där.

Av 24 § andra stycket följer att även andra villkor kan gälla för tillfälligt lager. Förordning (1999:524).

27 §  Tullverket får ställa som villkor för tillstånd att inrätta tillfälligt lager att innehavaren ställer de lokaler och anordningar som behövs för tullförrättning på lagret till Tullverkets förfogande utan kostnad för verket. På tillfälligt lager där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får dock innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är avsedda enbart för tullpersonalen. Förordning (1999:524).

28 §  Tillfälligt lager kan inrättas av Tullverket.

Den som lägger upp en vara på tillfälligt lager som inrättats av Tullverket skall betala en avgift till verket enligt taxa som verket fastställer. Fastställelse eller ändring av taxan träder i kraft tidigast en månad efter det att den har kungjorts.

Tullverket får föreskriva att varan skall utgöra säkerhet för avgift som avses i andra stycket. Förordning (1999:524).

29 §  Om en vara, som förvaras på tillfälligt lager som innehas av Tullverket inte avhämtats i rätt tid får den säljas. Om tull eller annan skatt eller avgift inte skall tas ut ur varan, gäller lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Vad som i den lagen sägs om förvaring enligt avtal skall gälla i fråga om förvaringen på Tullverkets tillfälliga lager.

30 §  Tullverket får meddela de föreskrifter som behövs till utfyllnad och verkställighet av regler om tullager i förordning (EEG) nr 2454/93. Förordning (1999:524).

31 §  Bestämmelserna i 48 § andra stycket tullagen (1994:1550) tillämpas även i fråga om allmänt tullager och bestämmelserna i 28 § andra och tredje styckena och 29 § denna förordning tillämpas även i fråga om tullager som inrättats av Tullverket.

32 §  Tullverket skall fullgöra den skyldighet att informera EG-kommissionen om tillämpningen av tullförfarandet lagring i tullager som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2454/93. Förordning (1999:524).

33 §  Gränser för frizonsområde bestäms av Tullverket. Detsamma gäller belägenheten av infarter och utfarter och andra övergångar till eller från en frizon.

Innehavaren av en frizon skall utan kostnad för staten uppföra och underhålla stängsel och andra avspärrningar som enligt Tullverkets bedömning behövs för bevakningen. Förordning (1999:524).

34 §  Tullverket får bestämma vid vilka övergångar och vid vilka tidpunkter frizonsgränsen får passeras i olika slags trafik. Förordning (1999:524).

35 §  Den som för en vara till eller från en frizon skall anmäla det för Tullverket och lämna uppgifter till verket i enlighet med vad verket föreskriver. Därvid kan föreskrivas att förare av fordon som anländer till frizonsutgång skall utan anmaning stanna och invänta medgivande av tulltjänsteman eller befattningshavare hos frizonsförvaltningen att fortsätta färden. Förordning (1999:524).

36 §  Den som för ett transportmedel till eller från en frizon skall på anmaning av tulltjänsteman bereda denne tillfälle att undersöka transportmedlet.

37 §  I en frizon får inte förekomma detaljhandel med icke-gemenskapsvaror eller sådana gemenskapsvaror som avses i artikel 166 b i förordning (EEG) nr 2913/92. Detaljhandel med andra varor får ske endast efter medgivande av Tullverket. Förordning (1999:524).

38 §  Etablering av industriell verksamhet i frizon samt uthyrning av lokaler i frizon för annat ändamål än handels- och industriverksamhet får ske endast efter medgivande av Tullverket. Förordning (1999:524).

39 §  Innehavare av en frizon skall lämna Tullverket den hjälp som behövs för tillsyn över verksamheten i frizonen och för undersökning av varor som förvaras där. Förordning (1999:524).

40 §  I fråga om skyldighet för innehavaren av en frizon att ställa de lokaler och anordningar som behövs för tullbevakning och tullförrättning i frizonen till Tullverkets förfogande utan kostnad för verket gäller de villkor som regeringen anger för tillståndet. I frizon där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är avsedda enbart för tullpersonalen.

41 §  Innehavare av en frizon skall utse en föreståndare för frizonen. Föreståndaren skall vara godkänd av Tullverket.

Föreståndaren för frizonen får handla på frizonens vägnar i förhållande till tredje man och företräda frizonen inför domstolar och andra myndigheter. Föreståndaren är skyldig att se till att de föreskrifter som gäller för frizon efterlevs. Förordning (1999:524).

42 §  Vad som sägs i 35--41 §§ om frizon gäller även frilager.

43 §  Tullverket skall fullgöra den skyldighet att informera EG-kommissionen om vissa förhållanden rörande frizoner och frilager som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2454/93. Förordning (1999:524).

44 §  Tullverket får meddela de föreskrifter som behövs för tillämpning av reglerna om frizoner och frilager i förordningar (EEG) nr 2913/92 och 2454/93. Förordning (1999:524).

49 §  Tullverket får föreskriva att transitering med fordon eller container får ske endast om fordonet eller containern har godkänts för internationell godsbefordran under tullförsegling och alltjämt är i behörigt skick. Förordning (1999.524).

50 §  Den som transiterar en icke-gemenskapsvara skall, sedan transiteringen avslutats, lägga upp varan på tillfälligt lager. Därvid tillämpas 47 § tullagen (1994:1550).

51 §  Tullverket får meddela de föreskrifter som behövs till utfyllnad och verkställighet av EG-regler om transitering. Verket skall fullgöra den skyldighet att informera EG-kommissionen om tillämpningen av regler om transitering som föreskrivs i förordningen (EEG) nr 2454/93. Förordning (1999:524).

52 §  Tullverket får föreskriva om förenklade förfaranden för transitering rörande vissa typer av trafik eller vissa företag enligt överenskommelser som ingåtts med en eller flera andra medlemsstater i den Europeiska gemenskapen eller med ett eller flera länder som biträtt konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande. Detsamma gäller i fråga om transitering som inte berör annan medlemsstats område. Förordning (1999:524).

53 §  Tullverket får föreskriva att sådana ändringar av tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen), som enligt artikel 59 skall anses godkända eller enligt artikel 60 skall anses antagna, skall gälla här i riket.

TIR-konventionens grundbestämmelser är publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1976:133. En ändring av artikel 18 i konventionen har publicerats i SÖ 1989:76. Konventionens bilagor samt andra ändringar till konventionen finns publicerade i Tullverkets författningssamling (TFS). Förordning (1999:524).

54 §  Frågor om godkännande av fordon eller containrar enligt bilaga 3 eller del II av bilaga 7 till TIR-konventionen prövas av Aktiebolaget Svensk Bilprovning. Prövningen skall ske efter samråd med Tullverket. Sådant samråd behöver dock inte ske i fråga om prövning som avser förnyelse av tidigare lämnat godkännande. Om det blir nödvändigt på grund av olyckshändelse att göra omlastning till ett fordon eller en container som inte har godkänts, får frågan om medgivande enligt bilaga 1 till TIR-konventionen till fortsatt transport i fordonet eller containern prövas av Tullverket.

Tullverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga om godkännande av fordon eller containrar enligt TIR- konventionen och skall därvid samråda med Vägverket i frågor av betydelse för trafiksäkerheten. Förordning (1999:524).

55 §  Tullverket får medge en sammanslutning rätt att utfärda TIR-carneter och uppträda som garant i enlighet med bestämmelserna i TIR-konventionen under villkor att sammanslutningen uppfyller de minimivillkor och minimikrav som anges i bilaga 9, del I till konventionen.

Tullverket får medge en person rätt att använda TIR- carneter i enlighet med bestämmelserna i TIR-konventionen under villkor att personen uppfyller de minimivillkor och minimikrav som anges i bilaga 9, del II till konventionen.

Tullverket bestämmer det högsta belopp per TIR-carnet som kan krävas av en garanterande sammanslutning på grundval av bestämmelserna i TIR-konventionen. Förordning (1999:524).

56 §  I samband med ankomst till eller avgång från det svenska tullområdet skall fraktförare eller den som annars svarar för transportmedlet till Tullverket anmäla och lämna uppgifter om transportmedlet och om varor som medförs på detta, utom resandes handresgods, i enlighet med vad verket föreskriver. Befälhavare eller förare på transportmedel som står under tullkontroll får inte föra det till eller avgå med det från annan plats än tullplats, om inte Tullverket föreskriver annat.

Anställda eller andra som utför arbete på transportmedel och resande skall vid ankomst till eller avresa från tullområdet anmäla och lämna uppgifter om de varor de medför i enlighet med vad Tullverket föreskriver.

Tullverket kan för viss tullplats föreskriva att endast de slag av transportmedel och andra varor som verket anger får föras till eller från tullplatsen. Förordning (1999:524).

56 a §  Verkställighetsföreskrifter för Tullverket när det gäller möjligheten att begära uppgifter från ett transportföretag i enlighet med 67 a och 67 b §§tullagen (1994:1550) finns i förordningen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, m.m. Förordning (1996:707).

57 §  Tullverket skall utfärda en förteckning över tullplatserna. I förteckningen skall anges de begränsningar som verket föreskriver med stöd av 56 § tredje stycket. Förteckningen skall vidare innehålla upplysningar om tullkontorens öppethållande och om tid som avses i 74 §.

Tullverket meddelar föreskrifter om de områden inom tullplatserna dit varor och transportmedel skall föras samt för trafiken till och från områdena. Förordning (1999:524).

58 §  Tullverket får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för förare eller befälhavare på fordon och fartyg som står under tullkontroll att använda viss väg eller farled,
2. förbud mot att transportmedel som står under tullkontroll gör annat uppehåll under färd än som föranleds av annan myndighets åtgärd,
3. förbud mot att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedel som står under tullkontroll från en tullplats eller en frizon, lasta eller lossa sådana transportmedel eller beträda eller lämna transportmedlen.

Förbud att beträda eller lämna transportmedel som står under tullkontroll gäller inte den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet. Förordning (1999:524).

59 §  Tullverket kan bestämma när ett transportmedel som står under tullkontroll får komma till eller avgå från en tullplats. Tullverket får föreskriva att befälhavaren eller föraren på förhand skall meddela när transportmedlet beräknas komma till eller avgå från en tullplats och lämna uppgift om transportmedlet och dess last. Vad som sagts nu gäller inte i fråga om järnvägståg.

Tullverket får föreskriva att befälhavaren eller föraren på ett transportmedel som står under tullkontroll skall under färden medföra en passhandling som verket utfärdat angående transportmedlet och de varor som medförs på detta. Förordning (1999:524).

60 §  En förare av ett fordon är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning. Sådan anmaning får ges när

1. fordonet befinner sig i trakterna invid rikets landgräns mot tredje land eller kuster eller i närheten av eller inom tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager, flygplats eller annat område som har trafikförbindelse med tredje land,
2. tulltjänstemannen annars har anledning anta att med fordonet befordras varor som står under tullkontroll, eller
3. fordonet är försett med export- eller turistvagnsskylt eller registreringsskylt från tredje land.

Även den som färdas på annat sätt än med transportmedel är skyldig att stanna på tulltjänstemans anmaning, om han anträffas i trakterna invid rikets landgräns mot tredje land eller kuster eller i närheten av eller inom tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager, flygplats eller annat område som har trafikförbindelse med tredje land.

61 §  Anvisning, anmaning och förbud som avses i 56 § andra stycket och 58--60 §§ får meddelas endast om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

62 §  Om tullkontrollen oundgängligen kräver det får Tullverket uppehålla tåg på järnvägsstation vid gräns mot tredje land samt på tågets slutstation inom riket.

I 98 § första stycket 3 luftfartsförordningen (1986:171) finns föreskrifter om befogenhet för tulltjänsteman att begära att luftfartyg hindras att avgå eller anmanas att landa. Förordning (1999:524).

63 §  Tulltjänsteman får undersöka alla utrymmen i transportmedel för kontroll av uppgifter som lämnats angående transportmedlet och på detta medförda varor. Om det behövs får transportmedlet undersökas sedan det lossats på bestämmelseorten.

64 §  Befälhavare eller förare på transportmedel som skall undersökas skall på begäran av tulltjänsteman föra transportmedlet till närmaste ställe där det kan undersökas på tillfredsställande sätt samt lämna biträde vid undersökningen. På tulltjänstemans begäran skall befälhavaren eller föraren om möjligt själv närvara vid undersökningen.

Befälhavare eller förare på transportmedel skall utöva tillsyn över att ingen skadar eller tar bort förseglingar eller annars olovligt öppnar vad en tulltjänsteman eller annan har tillslutit enligt 59 § tullagen (1994:1550). Vad som sagts nu gäller även i fråga om tullförseglingar som enligt tullagstiftningen anbragts av tullmyndighet i annan medlemsstat i den Europeiska unionen eller av personer som vederbörligen godkänts av dessa tullmyndigheter samt om utländska tullförseglingar i övrigt som enligt särskild föreskrift skall jämställas med det svenska Tullverkets förseglingar. Förordning (1999:524).

65 §  På begäran av Tullverket skall en polismyndighet bistå verket, om det behövs för att verket skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd samt medverka vid verkets kontroll av utrikes flygtrafik. Vad som sägs i 56 och 58-63 §§ om Tullverket och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och polisman.

Kustbevakningen skall medverka i Tullverkets kontrollverksamhet genom att utöva tullkontroll av sjötrafiken. På begäran av Tullverket skall Kustbevakningen även bistå verket, om det behövs för att verket skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd. Vad som sägs i 56, 58-60, 63 och 64 §§ om Tullverket och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också Kustbevakningen och sådan tjänsteman vid Kustbevakningen som sägs i 2 § förordningen (1983:124) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning. Förordning (1999:524).

66 §  Om en polisman får kännedom om att ett luftfartyg har landat i strid mot 56 § första stycket skall han skyndsamt underrätta närmaste tullkontor eller tulltjänsteman och, om det kan ske utan att polistjänsten eftersätts, hålla kvar luftfartyget och vidta de andra åtgärder som behövs för tullkontrollen. Motsvarande gäller om en polisman får kännedom om att en svensk eller utländsk tullförsegling skadats eller tagits bort vid transitering eller att ett fordon har använts i strid mot bestämmelserna om temporär import. Förordning (1999:524).

67 §  Befälhavare eller förare på ett transportmedel eller annan som på grund av nöd eller annat tvingande skäl avviker från vad som föreskrivs om tullkontroll i tullagen (1994:1550), i denna förordning eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av förordningen, skall snarast anmäla det för närmaste tullkontor eller tulltjänsteman. I fråga om fordon eller luftfartyg kan avvikelsen även anmälas för polisman som skall underrätta närmaste tullkontor eller tulltjänsteman om anmälningen.

I fråga om fartyg kan avvikelsen även anmälas för tjänsteman vid Kustbevakningen som skall underrätta närmaste tullkontor eller tulltjänsteman om anmälningen.

Om ett transportmedel som står under tullkontroll eller som medför varor som står under tullkontroll förolyckas, skall den som innehar någon handling som avser transportmedlet eller lasten snarast lämna handlingen till närmaste tullkontor eller tulltjänsteman. Är transportmedlet ett fartyg får handlingen lämnas till tjänsteman vid Kustbevakningen. Denne skall överlämna handlingen till Tullverket. Förordning (1999:524).

68 §  Tullverket får föreskriva om lättnader i tullkontrollen i fråga om statsfartyg, fiskefartyg och fritidsfartyg samt även i andra fall, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för import och export eftersätts. Förordning (1999:524).

69 §  Tullverket får föreskriva om sådan skyldighet att lämna uppgift om organisationsnummer eller personnummer som avses i 65 § tullagen (1994:1550). Förordning (1999:524).

70 §  Av rådets förordning (EEG) nr 339/93 av den 8 februari 1993 om kontroll av att produkter som importeras från tredje land är i överensstämmelse med regler för produktsäkerhet framgår att Tullverket under vissa förutsättningar skall tills vidare inställa förtullningen av varor som deklarerats för övergång till fri omsättning och som omfattas av förordningen.

Nationell myndighet för övervakning av regler om produktsäkerhet som avses i första stycket skall anmäla sig till Tullverket och underrätta verket om de regler vars efterlevnad skall övervakas.

Tullverket beslutar efter samråd med berörd myndighet om formerna för utbyte av meddelanden.

Uppkommer kostnader för en tullmyndighet för förvaring, hantering och liknande på grund av kvarhållande av varor som omfattas av regler som avses i första stycket, skall den berörda övervakningsmyndigheten ersätta tullmyndigheten för dessa kostnader. Förordning (1999:524).

70 a §  Anmälningsskyldigheten enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen (1998:204) gäller inte för behandling av personuppgifter som utförs vid kontroll med stöd av 69 eller 70 §§tullagen (1994:1550). Detsamma gäller sådan behandling som utförs vid tillämpningen av lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. Förordning (1999:111).

71 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 56 § första stycket andra meningen,
2. bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 56 § tredje stycket, 57 § andra stycket, 58 § eller bestämmelsen i 59 § första stycket om rätt för Tullverket att bestämma om ett transportmedels ankomst- eller avgångstider,
3. underlåter att lägga upp en vara på tillfälligt lager enligt 50 §,
4. underlåter att lämna förhandsmeddelande enligt föreskrift som avses i 59 § första stycket,
5. underlåter att medföra passhandling enligt föreskrift som meddelats med stöd av 59 § andra stycket,
6. underlåter att stanna på tulltjänstemans anmaning i fall som avses i 60 §,
7. underlåter att efterkomma tulltjänstemans begäran eller lämna biträde enligt 64 § första stycket,
8. underlåter att utöva tillsyn enligt 64 § andra stycket,
9. underlåter att lämna uppgifter för statistiskt ändamål enligt 20 § eller lämnar oriktig sådan uppgift,

döms för tullförseelse till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Förordning (1999:524).

72 §  Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket. Förordning (1999:524).

73 §  Posten Distribution AB är i den egna verksamheten tullskyldigt i fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser, om varorna inte deklareras till övergång till fri omsättning eller anges till annan godkänd tullbehandling av någon annan.

Tullverket får efter samråd med Statens järnvägar, Posten Distribution AB och Luftfartsverket meddela föreskrifter om hur varor som befordras på järnväg, med post eller med luftfartyg skall anges till en godkänd tullbehandling. Därvid kan föreskrivas att deklaration för övergång till fri omsättning av en vara får återkallas, så länge varan förvaras hos järnvägsföretaget, Posten Distribution AB eller lufttrafikföretag.

För Tullverkets räkning utövas tullkontroll av järnvägsföretaget i fråga om varor som befordras på järnväg och av Posten Distribution AB i fråga om varor som befordras med post. Vid sådan kontrollverksamhet tillämpas 48 § första stycket och 66 § andra styckettullagen (1994:1550). Närmare föreskrifter om kontrollverksamheten meddelas av Tullverket efter samråd med Statens järnvägar och Posten Distribution AB. Förordning (1999:524).

74 §  Tullverket föreskriver om de områden och tider på vilka tullförrättning sker utan kostnad för allmänheten. Verket föreskriver efter samråd med Kommerskollegium i vad mån tullförrättning som äger rum i samband med trafik av särskild beskaffenhet eller annan tullförrättning skall ske utan kostnad för allmänheten. Förordning (1999:524).

75 §  Tullverket föreskriver taxa för förrättningsavgift. Fastställelse och ändring av taxan träder i kraft tidigast en månad efter det att den har kungjorts. Förrättningsavgift skall betalas till Tullverket. Förordning (1999:524).

76 §  Den som beviljas tillstånd att betala tull enligt särskild tullräkning enligt 26 § tullagen (1994:1550) skall betala en avgift till Tullverket om 500 kronor.

77 §  Den som föranleder att särskild tullräkning som avses i 26 § tullagen (1994:1550) utfärdas skall till Tullverket betala en avgift som uppbärs på samma sätt som tull. Avgiften utgår med följande belopp.

Tullräkningsbelopp, kronor Avgift, kronor 501-- 1 000 10 1 001-- 10 000 25 10 001-- 50 000 35 50 001--100 000 50 100 001-- 60

När avgiften fastställs skall förseningsavgift, respitränta och dröjsmålsavgift inte räknas in i tullräkningsbeloppet.

79 §  Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 56 § att föra transportmedel till eller avgå med det från annan plats än tullplats.

För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 2 tillämpas.

80 §  Avgift tas ut för att Tullverket efter särskild begäran utfärdar bevis som innefattar uppgifter om importerade och exporterade varor. För avgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 20-24 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass A tillämpas. Förordning (1999:524).

81 §  Obetalda avgifter enligt 75-77, 79 och 80 §§ skall på begäran av Tullverket drivas in i den ordning som sägs i 37 § tullagen (1994:1550).

Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4-9 §§indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Tullverket får medge nedsättning av eller befrielse från avgifter enligt 75-77 §§, om det finns särskilda skäl. Förordning (1999:524).

82 §  Den som vill låta förstöra en icke-gemenskapsvara eller överlåta en sådan vara till staten enligt 113 § tullagen (1994:1550) skall anmäla detta för Tullverket och lämna uppgifter om varan i enlighet med vad Tullverket föreskriver. Förordning (1999:524).

83 §  Om en vara har överlåtits till staten skall den så snart det kan ske säljas på tullauktion eller, om varan inte får säljas på auktion eller Tullverket anser annat förfaringssätt vara lämpligare, på annat sätt. Att tull skall tas ut för varan om den släpps ut i fri omsättning framgår av artikel 867a i förordning (EEG) nr 2454/93.

Medel som inflyter genom försäljningen skall, med avdrag för kostnader för varans vård och försäljning och i förekommande fall för tull, tillfalla statskassan.

Om varan är skadad eller förskämd eller om Tullverket annars anser att det finns särskilda skäl för det, får varan i stället förstöras. Var varan skadad eller förskämd vid tiden för överlåtelsen, skall överlåtaren bekosta förstöringen.

Om en vara har förstörts enligt artikel 182.4 i förordning (EEG) 2913/92 skall förstöringen bekostas av den som har begärt den. Förordning (1999:524).

84 §  Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av tullagen (1994:1550) och föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av Tullverket. Förordning (1999:524).

85 §  Vad som föreskrivs i tullagen (1994:1550) och denna förordning om icke-gemenskapsvaror gäller i tillämpliga delar även andra varor för vilka begärs eller åtnjuts bidrag på grund av export, eller på grund av annan åtgärd som till följd av särskild föreskrift är att jämställa med export, befrielse från eller återbäring av skatt eller avgift.