1 §  Denna lag gäller dels tull som tas ut vid import eller export av varor från eller till tredje land, dels Tullverkets övervakning och kontroll av import från och export till sådant land. Vad som sägs i denna lag om tull gäller även andra skatter samt sådana avgifter som skall tas ut för varor vid import från tredje land, om inte annat uttryckligen anges eller framgår av sammanhanget.

Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Lagen innehåller även vissa bestämmelser om förfarandet avseende skatt på varor som förs in i landet från sådan del av EG:s tullområde som ligger utanför EG:s skatteområde. Genom dessa bestämmelser genomförs delar av rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter. Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund och rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattebelagda varor och om innehav, rörlighet och övervakning av sådana varor.

Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 finns i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

2 §  I denna lag förstås med

det svenska tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt luftrummet däröver,

EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2913/92,

EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga,

tredje land: område som inte omfattas av EG:s tullområde,

tullklarering: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som angetts till godkänd tullbehandling.

förtullning: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som deklarerats för övergång till fri omsättning.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma innebörd som i förordning (EEG) nr 2913/92.

Med tullagstiftningen förstås såväl EG:s bestämmelser som svenska tullförfattningar. Lag (1999:425).

3 §  Bestämmelser om skyldigheter för den som för in varor i EG:s tullområde finns i förordning (EEG) nr 2913/92. Regeringen får meddela närmare föreskrifter till utfyllnad av dessa bestämmelser.

4 §  Regeringen får meddela föreskrifter om på vilka platser varor får deklareras för övergång till fri omsättning eller anges till annan godkänd tullbehandling av varor.

5 §  Om inte annat följer av denna lag eller tullagstiftningen i övrigt får inte någon förfoga över en icke-gemenskapsvara innan den har förtullats.

6 §  Oförtullade oljeprodukter får tillföras sådana märkämnen som avses i 2 kap. 8 § lagen (1994:1776) om skatt på energi. Lag (1996:703).

7 §  Tullverket får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, bevilja importör eller sådant företag som i sin verksamhet deklarerar varor för övergång till fri omsättning för importörs räkning (ombud för importör), tillstånd att ta hand om och i övrigt förfoga över varor innan tull fastställts. När det förenklade förfarandet används med stöd av ett ombuds tillstånd, får även importören ta hand om och förfoga över varan.

Om det är nödvändigt för Tullverkets kontroll, får regeringen föreskriva begränsningar i rätten att ta hand om varor.

Det finns särskilda föreskrifter om andra begränsningar i rätten att ta hand om varor enligt första stycket och att förfoga över varor som tagits om hand. Lag (1999:425).

8 §  Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 7 §, skall deklaranten ge in kompletterande tulldeklaration senast nio dagar efter den dag då varan frigjordes.

9 §  Den som till landet för in eller låter föra in en vara från ett område som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket. Motsvarande gäller den som för ut eller låter föra ut en vara till ett sådant område.

En gemenskapsvara som förs in i landet från ett sådant område får förvaras på tillfälligt lager, hänföras till tullförfarandena uppläggning på tullager, aktiv förädling eller temporär import med fullständig befrielse från tull samt föras in i en frizon eller i ett frilager. En vara som skall föras ut ur landet till ett sådant område får hänföras till tullförfarandena export eller passiv förädling.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om anmälningsskyldighet och tillämpning av förfaranden för godkänd tullbehandling på ifrågavarande varor. Lag (1999:425).

9 a §  Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom EG:s tullområde, till det svenska tullområdet inför eller låter införa en icke-gemenskapsvara, som inte är underkastad ett tullförfarande, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen.

Tullverket uppbär därvid tull för varan och övervakar att handelspolitiska åtgärder vidtas och andra villkor för övergång till fri omsättning iakttas.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Lag (1999:425).

10 §  Den som är skyldig att betala import- eller exporttull för en vara, eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd (den tullskyldige), är skyldig att betala annan skatt eller avgift som skall tas ut för varan vid import eller export.

Den som lämnar anmälan eller borde lämna anmälan enligt 9 § är skyldig att betala annan skatt än tull samt avgift som skall tas ut för varan på grund av införseln eller utförseln.

Skatt och avgift enligt denna paragraf skall fastställas och betalas i den ordning som gäller för tull, om inte annat föreskrivits.

Om det finns särskilda skäl, kan Tullverket i de fall som avses i 83 § medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull samt avgift. Lag (1999:425).

11 §  I verksamheten enligt tullagstiftningen använder Tullverket ett system för automatisk databehandling (tulldatasystemet). Bestämmelser om register som ingår i systemet finns i tullregisterlagen (1999:425).

12 §  Tullverket kan ge tillstånd till att tulldeklarationer och andra handlingar och uppgifter som skall avges till Tullverket får lämnas genom ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet eller på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

Regeringen får meddela föreskrifter om det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.

Ett tillstånd enligt första stycket får förenas med särskilda villkor om det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.

Tullverket får genom tulldatasystemet överföra elektroniska dokument och andra upptagningar till en uppgiftslämnare. Lag (1999:425).

13 §  Ett elektroniskt dokument anses ha kommit in till Tullverket när det blivit tillgängligt för verket för överföring till sådan form att det kan läsas.

Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom annan myndighet än Tullverket eller genom juridisk person efter bemyndigande enligt 9 § tullregisterlagen (1990:137) anses dokumentet dock ha kommit in till Tullverket redan när det tagits emot och kan antas ha avskilts för Tullverket hos förmedlaren. Lag (1999:425).

14 §  Om uppgifter lämnats genom överföring av ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet, skall Tullverket handlägga ärendet i sak först sedan uppgiftslämnaren begärt tullklarering under åberopande av dokumentets tullidentifikationsnummer (tullid). Lag (1999:425).

15 §  Tullverkets beslut i ett ärende som väckts genom ett elektroniskt dokument får meddelas genom ett sådant dokument. Lag (1999:425).

16 §  Att var och en får anlita ombud i sina mellanhavanden med Tullverket är föreskrivet i förordning (EEG) nr 2913/92. Regeringen får meddela föreskrifter om villkor och inskränkningar i fråga om användning av ombud. Lag (1999:425).

17 §  Tulldeklaration för en vara får avges genom någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning hos deklaranten eller, om tulldeklaration avges genom ombud, hos ombudet.

18 §  Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i en tulldeklaration eller anmälan till annan godkänd tullbehandling.

19 §  Den som enligt enligt artikel 14 i förordning (EEG) nr 2913/92 är skyldig att förse Tullverket med handlingar skall bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning. Lag (1999:425).

20 §  Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter fastställer Tullverket tull som skall betalas vid import från eller export till tredje land (tulltaxering). Lag (1999:425).

21 §  Tullverket skall ompröva ett beslut i en fråga som kan ha betydelse för tulltaxeringen om den tullskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Ytterligare regler om omprövning av tull finns i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93.

Bestämmelserna i denna lag och i tullagstiftningen i övrigt om omprövning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Att omprövning av sådana beslut skall ske om de överklagats framgår av 104 och 106 §§. Lag (1999:425).

22 §  Om en fråga som avses i 21 § har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft, får Tullverket inte pröva frågan. Lag (1999:425).

23 §  Tulltaxering och sådan omprövning som innefattar bokföring i efterhand får göras även efter utgången av annars föreskriven tid om den tullskyldige samtyckt till att sådan tulltaxering sker.

Om den tullskyldige har åtalats för brott enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, får tulltaxering och omprövning enligt första stycket göras även efter utgången av nämnda tid för den vara som åtalet avser. Beslut om det får dock inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då åtalet väcktes. Om den tullskyldige har avlidit, får beslutet inte meddelas senare än sex månader efter dödsfallet. Ogillas åtalet, skall Tullverket undanröja beslutet, om domen vinner laga kraft.

Andra stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för varusmuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen haft att betala. Lag (1999:425).

24 §  Om tull inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering eller omprövning, fastställs vad som skall betalas efter skälig grund (skönstulltaxering).

25 §  Tull skall betalas till Tullverket inom tio dagar från den dag då den tullskyldige underrättades om kravet, om inte betalningsanstånd medgetts. Lag (1999:425).

26 §  Tullverket får medge betalningsanstånd för den som bedriver importverksamhet eller annan som importerar varor i större omfattning (kreditimportör). Kreditimportör betalar tull enligt särskild tullräkning. Motsvarande gäller den som bedriver exportverksamhet eller annan som exporterar varor i större omfattning.

Särskild tullräkning får utställas även på den som lämnat tulldeklaration som ombud för tullskyldig, om ombudet gentemot Tullverket åtagit sig att fullgöra den tullskyldiges betalningsskyldighet.

Särskild tullräkning utfärdas en gång i veckan och omfattar tulltaxeringsbeslut för alla varor som frigjorts under en kalendervecka. Räkningen skall betalas senast på fredagen i fjärde veckan efter nämnda kalendervecka.

Om ett ombud har tagit emot medel av tullskyldiga för betalning av tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra tillgångar. Lag (1999:425).

27 §  Av förordning (EEG) nr 2913/92 framgår att ställande av säkerhet är ett villkor för betalningsanstånd i fråga om tull. Även i övrigt finns gemenskapsföreskrifter om att säkerhet skall ställas för tull. Regeringen får föreskriva att säkerhet skall ställas för andra skatter och avgifter. Om säkerhet inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

28 §  Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till utfyllnad av reglerna om uppbörd i förordningen (EEG) nr 2913/92.

29 §  Bestämmelser om återbetalning och eftergift av tull finns i förordning (EEG) nr 2913/92. Om en tullskyldig har betalat annan skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift eller annan avgift med högre belopp än han rätteligen skall betala, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han betalat annan skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift eller annan avgift som rätteligen inte skall betalas. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap.9--13 §§ samma lag återbetalas dock inte.

Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för tull och annan skatt samt avgift som förfallit till betalning och som den tullskyldige skall betala till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till utfyllnad av reglerna i förordningen (EEG) nr 2913/92 om återbetalning eller eftergift av tull.

30 §  Bestämmelserna om dröjsmålsränta och befrielse från dröjsmåls- ränta i artikel 232 i förordningen (EEG) nr 2913/92 tillämpas även på annan skatt än tull och avgift som skall tas ut för varor vid import.

Dröjsmålsräntan skall beräknas på det sätt som anges i 19 kap. 8 § skattebetalningslagen (1997:483).

Dröjsmålsräntan är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsränta dock endast tas ut med motsvarande belopp.

Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även beträffande dröjsmålsränta. Lag (1999:1375).

31 §  I förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 föreskrivs i vilka fall ränta skall tas ut på tull som skall betalas. I motsvarande fall skall ränta tas ut även på andra skatter och avgifter som skall betalas.

Ränta tas ut även på andra skatter än tull samt på avgifter som skall betalas

1. på grund av bokföring i efterhand enligt förordning (EEG) nr 2913/92,
2. enligt beslut av Tullverket eller allmän förvaltningsdomstol,
3. i fall som avses i artiklarna 202--204 i förordning (EEG) nr 2913/92, när andra skatter eller avgifter undandragits genom förfarandet,

Om utfärdande av särskild tullräkning fördröjs till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull samt på avgifter.

Ränta enligt första -- tredje styckena tas dock inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

Bestämmelserna i denna lag och tullagstiftningen i övrigt om tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i denna paragraf.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Generaltullstyrelsen får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull eller på avgift enligt denna paragraf, om det finns synnerliga skäl. Lag (1999:425).

32 §  Ränta som avses i 31 § andra stycket 1 eller 2 skall beräknas från utgången av den första månaden efter den då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet skall betalas. Ränta på skatt eller avgift, som motsvarar tidigare återbetalat belopp, beräknas dock från utgången av den månad då beloppet återbetalades.

Ränta enligt 31 § andra stycket 3 skall beräknas från utgången av den månad då varan infördes eller det olovliga förfarandet ägde rum till och med den månad då beloppet skall betalas.

Ränta enligt 31 § tredje stycket tas ut för den tid fördröjningen omfattar.

33 §  På belopp som återbetalas i fall som anges i 29 § utgår ränta. Ränta utgår även på ränta enligt 31 § och på dröjsmålsränta som återbetalas. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet återbetalas. Lag (1999:1375).

34 §  Om beräkning av ränta i fall som avses i 31 § första stycket finns bestämmelser i förordningen (EEG) nr 2454/93.

Ränta i fall som avses i 31 § andra och tredje styckena och 33 § beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november det föregående året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. För den tid som infaller efter utgången av det år då skatten eller avgiften slutligt fastställs tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som inte uppgår till femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

35 §  Om ett beslut som föranlett ränta enligt 31 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, skall ny beräkning av räntan göras. För mycket erlagd ränta återbetalas.

Ränta utgår inte på räntebelopp som en tullskyldig åläggs betala enligt 31 § utöver tidigare erlagd ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 33 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han uppburit för mycket. Bestämmelserna i tullagstiftningen om tull gäller därvid i tillämpliga delar.

36 §  För betalning enligt bestämmelserna i 25--35 §§ får uppgifter lämnas mellan Tullverket och annan genom överföring av elektroniska dokument. Regeringen meddelar föreskrifter om sådan överföring.

37 §  Tull som har förfallit till betalning skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får Tullverket ta ut beloppet ur säkerheten. Lag (1999:425).

38 §  I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en tullskyldig som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och ordning gäller 12 kap.6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 §skattebetalningslagen (1997:483).

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för tull enligt 37 §. Lag (1999:425).

39 §  De föreskrifter om ränta, dröjsmålsränta, indrivning, avräkning, och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en tullskyldig gäller även när motsvarande fordringar tagits upp i tullräkning, som utställts på ombud enligt 26 § andra stycket. Lag (1999:1375).

40 §  Om en vara skall säljas av Tullverket enligt bestämmelser i förordning (EEG) nr 2913/92 eller förordning (EEG) nr 2454/93, får varan säljas genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på annat sätt, om Tullverket finner det vara lämpligare. Om varan är skadad eller förskämd eller om köpeskillingen inte kan beräknas täcka minst kostnaden för försäljningen eller om Tullverket annars finner att det finns särskilda skäl, får varan i stället förstöras.

Att vissa varor inte får säljas av Tullverket följer av särskilda bestämmelser. Lag (1999:425).

41 §  En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, skall Tullverket i god tid skicka särskild underrättelse, om adressen är känd, till den som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den som kan antas ha särskild rätt till varan. Vad som sagts nu skall om möjligt tillämpas även innan en vara förstörs. Lag (1999:425).

42 §  Medel från försäljningen enligt 40 § skall användas till att täcka i första hand Tullverkets kostnader för förvaring och försäljning av varan, i andra hand tull för varan och i tredje hand andra skatter och avgifter samt ränta.

Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas den tullskyldige eller, om någon annan visar att han var ägare till varan, denne. Om någon visar att han hade särskild rätt till varan, skall dock häremot svarande del av beloppet tillställas honom.

Om beloppet eller del därav inte har kunnat tillställas någon enligt andra stycket inom ett år från dagen för försäljningen, tillfaller det staten.

43 §  Regeringen får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av regler i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 om export och annan utförsel av varor från gemenskapens tullområde.

44 §  Uppgifter som en tullskyldig eller någon annan lämnat om en vara enligt föreskrifter i förordning (EEG) nr 2454/93 eller föreskrifter som avses i 18 § denna lag används även för statistiska ändamål.

Regeringen får meddela föreskrifter om att den som för transportmedel från eller till tredje land skall lämna särskilda uppgifter till Tullverket för transportstatistiska ändamål.

Tillfälliga lager, tullager, transitering, frizoner m.m. Lag (1999:425).

45 §  Bestämmelser om tillfälliga lager, tullager, transitering samt frizoner och frilager finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93. Regeringen får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av dessa bestämmelser. Lag (1999:449).

46 §  Tillstånd att inrätta frizon eller frilager meddelas av regeringen. Lag (1999:449).

47 §  En fraktförare är skyldig att lägga upp en icke-gemenskapsvara som införs till det svenska tullområdet på tillfälligt lager. Om ingen fraktförare åtagit sig att befordra varan, skall den som befordrat varan lägga upp den på tillfälligt lager. Vad som sagts nu gäller inte, om varan blir deklarerad till ett tullförfarande eller anmäld till annan godkänd tullbehandling och inte heller om varan redan är underkastad ett tullförfarande.

Befordras en vara på ett fordon som kommer till det svenska tullområdet med fartyg är den som svarar för vägtransporten skyldig att lägga upp varan på tillfälligt lager om fordonets förare medföljer fartyget. I annat fall har redaren denna skyldighet. Om en fraktförare eller den som annars befordrat en vara inte fullgör sin skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp på tillfälligt lager genom Tullverkets försorg. Den som inte fullgör skyldigheten skall ersätta Tullverket dess kostnader för varans uppläggning och förvaring. Tullverket kan bestämma att varan inte får tas ut från upplaget förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem. Lag (1999:425).

48 §  Tullverket får tillfälligt ta hand om en oförtullad vara om det behövs för tullkontrollen. Varan får läggas upp på tillfälligt lager eller tullager. I sådant fall skall 47 § tredje stycket tillämpas.

Innehavaren av ett tillfälligt lager är skyldig att ta emot oförtullade varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet. Lag (1999:425).

49 §  Regeringen får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om varor, inklusive transportmedel, som förs till eller från en frizon eller ett frilager.

50 §  I en frizon och ett frilager får industriell verksamhet, annan kommersiell verksamhet och serviceverksamhet bedrivas med de begränsningar och på de villkor regeringen föreskriver.

52 §  Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager är underkastade Tullverkets övervakning och kontroll.

Regeringen får meddela föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga om varor som förvaras på sådana platser. Lag (1999:449).

53 §  Den som i verksamhet vid tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnas för tullbehandling av varor, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i verksamheten fått veta om någon enskilds ekonomiska och personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

54 §  Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för transportmedels förare eller befälhavare att göra anmälan om transportmedlets ankomst från eller avgång till annat land.

55 §  Icke-gemenskapsvaror och varor som hänförts till en godkänd tullbehandling som innefattar att varorna förs ut ur EG:s tullområde är underkastade Tullverkets övervakning och kontroll (står under tullkontroll). Detta gäller inte oförtullade varor som lämnats ut till fritt förfogande enligt en deklaration för övergång till fri omsättning, utom i fall då deklarationen ogiltigförklarats. Lag (1999:425).

56 §  Transportmedel står under tullkontroll, om det

1. ombord på transportmedlet finns varor som står under tullkontroll,
2. kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, till dess anmälan om transportmedlet enligt 54 § har behandlats av Tullverket,
3. skall avgå från det svenska tullområdet direkt till tredje land utan att medföra varor, sedan anmälan gjorts om detta.

Utöver vad som följer av första stycket 1 och 2 står transportmedel, som kommer till det svenska tullområdet och skall undersökas enligt 57 §, under tullkontroll till dess undersökningen slutförts. Lag (1999:425).

57 §  För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt får Tullverket undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,
2. områden för tillfälligt lager, tullager, frizoner och frilager, flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll förvaras, och även lokaler inom sådana områden, samt
3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s tullområde eller av person som kan anmanas stanna enligt 58 §.

Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i 19 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Lag (1999:449).

57 a §  För sådan kontroll som avses i 57 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser. En sådan försändelse får öppnas om det finns anledning anta att den innehåller en vara, och att anmälnings- och uppgiftsskyldigheten inte fullgjorts samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret. Lag (1999:425).

57 b §  Beslut om öppnande med stöd av 57 a § av brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av chefen för en tullregion eller efter dennes förordnande av någon annan tjänsteman vid tullregionen. Lag (1999:425).

57 c §  En försändelse som öppnas med stöd av 57 a och 57 b §§ får inte undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen.

Protokoll skall föras över undersökningen. Av protokollet skall framgå ändamålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna.

Har en försändelse öppnats skall adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det. Lag (1996:703).

57 d §  Under de förutsättningar som anges i andra stycket får chefen för en tullregion besluta att postförsändelse som väntas till viss postanstalt, och som kommer från tredje land, skall hållas kvar av postbefordringsföretaget när försändelsen kommer in till postanstalten. Ett beslut skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tidsrymd.

Förutsättningarna för ett beslut om kvarhållande är

1. att det finns anledning anta att sådan postförsändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, samt
2. att ett sådant beslut är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall uppnås.

Ett beslut om kvarhållande får verkställas omedelbart men skall snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist. Lag (1999:425).

58 §  Förare eller befälhavare på transportmedel som står under tullkontroll är skyldig att använda anvisad väg eller led, att medföra passhandling för transportmedlet och dess last och att stanna på Tullverkets anmaning.

Förbud får meddelas föraren eller befälhavaren att göra uppehåll under resa inom det svenska tullområdet, att utan Tullverkets medgivande ankomma eller avgå med transportmedlet samt att beträda eller lämna och lossa eller lasta transportmedlet.

Förare och befälhavare på transportmedel som inte står under tullkontroll och även andra personer är skyldiga att stanna på Tullverkets anmaning. Sådan anmaning får ges, när det finns anledning att anta att anmälningsskyldighet föreligger för honom enligt tullagstiftningen.

Anvisning, anmaning och förbud som avses i denna paragraf får meddelas endast om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål. Lag (1999:425).

59 §  Tullverket får anbringa lås, förseglingar och igenkänningsmärken på transportmedel, containrar och andra varor som står under tullkontroll. Tullverket får också tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar, som avser ett sådant transportmedel, när det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

Bestämmelserna om befogenhet för Tullverket att tillfälligt ta hand om oförtullade varor finns i 48 § första stycket. Lag (1999:425).

60 §  Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Detta gäller även annat område närmast transportmedel, liksom infarter till och utfarter från tillfälliga lager, frizoner och flygplatser. Lag (1999:425).

61 §  Tullverket får preja fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Om ett fartyg under resa mellan orter inom EG:s tullområde lämnar detta område och därvid avviker från sin rätta kurs utan att nöd eller annat tvingande skäl föreligger, får Tullverket, om befälhavaren inte följer en anmaning att återvända till EG:s tullområde, inbringa fartyget till en plats inom det svenska tullområdet. Om en anmaning inte kan ges eller om det finns särskild anledning anta att en anmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra ett inbringande av fartyget, får det inbringas utan föregående anmaning.

Inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg eller inom annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten. Lag (1999:425).

62 §  För sådan kontroll som avses i 57 § skall den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan importeras eller exporteras ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet. Denne skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Den som inte fullgör skyldigheten enligt förordning (EEG) nr 2913/92 att svara för den transport och hantering som är nödvändig för undersökning och provtagning av varor, skall enligt beslut av Tullverket ersätta staten dess kostnad för åtgärderna. Vad som sägs i 37 § om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullverket får medge befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten. Lag (1999:425).

63 §  Även i annat fall än som avses i 62 § första stycket får en tulltjänsteman undersöka och ta prov på varor som står under tullkontroll.

64 §  Om det finns anledning att anta att en uppgift som lämnats enligt tullagstiftningen inte är riktig, får Tullverket anlita särskild sakkunnig för att få fram den upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, är den som lämnat uppgiften skyldig att stå för kostnaden för den sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio procent.

Tullverket får anlita särskild sakkunnig även när en uppmaning att lämna uppgift eller handling rörande en vara inte har följts. Den som rätteligen skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen skall stå för kostnaden, om verket inte beslutar annat.

Om Tullverket haft kostnad som enligt första eller andra stycket någon annan skall stå för, skall denne enligt beslut av Tullverket ersätta staten dess kostnad. Vad som sägs i 37 § om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Lag (1999:425).

65 §  Om det behövs för kontrollverksamheten eller för uppgiftsskyldigheten enligt 118 §, får regeringen föreskriva att den som deklarerar en vara till ett tullförfarande eller anmäler en vara till annan godkänd tullbehandling skall lämna uppgift om sitt organisationsnummer eller personnummer.

66 §  Polisen och Kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 57, 58-63 §§ om Tullverket och en tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också en polismyndighet och Kustbevakningen samt en polisman och en tjänsteman vid Kustbevakningen.

Ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer är skyldigt att på begäran av Tullverket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt 57 d §.

Ett befordringsföretag är skyldigt att göra anmälan till Tullverket om det i företagets verksamhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, och att även i övrigt medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg. I fråga om sådan medverkan gäller inte 57-63 §§.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i första och tredje styckena. Lag (199 9:425).

67 §  Transportföretag som befordrar resande från tredje land skall utan kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till Tullverkets förfogande som enligt vad Tullverket bedömer behövs för undersökning och tullklarering av resgods och fordon som resande för med sig, för förhör, kroppsvisitation och kroppsbesiktning av resande samt för tullpersonal under uppehåll i tjänstgöringen. Lag (1999:425).

67 a §  Transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige skall på begäran av Tullverket skyndsamt lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter, som företaget har tillgång till. Transportföretag har endast skyldighet att lämna de uppgifter om passagerare som avser namn, resrutt, bagage och medpassagerare samt sättet för betalning och bokning.

Tullverket får begära uppgifter enligt första stycket endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Lag (199 9:425).

67 b §  Transportföretag får lämna uppgifter enligt 67 a § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.

Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Tullverket får inte ändra eller på annat sätt bearbeta eller lagra uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst, skall omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning och lagföring av brott. Lag (1999:425).

68 §  Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts på ett riktigt och fullständigt sätt.

Vad som sagts i första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats.

Om ett föreläggande enligt första eller andra stycket avser uppgifter i räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling skall dessa därvid efter Tullverkets bestämmande tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling. Lag (1999:425).

69 §  Tullverket får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den andre personen (kontrolluppgift). Lag (1999:425).

70 §  Tullverket får besluta om revision hos den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen samt den som bedriver verksamhet av sådan art att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten.

Revisionen får avse att kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen fullgjorts riktigt och fullständigt. Lag (1999:425).

71 §  Ett beslut om revision skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 76 och 77 §§.

Företas revisionen för granskning av annan än den som revideras, får Tullverket, om det finns särskilda skäl, utesluta uppgift om vem eller vilken rättshandling granskningen avser.

I ett beslut om revision skall Tullverket förordna en eller flera tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).

Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Om det är av betydelse för kontrollen att företa inventering eller liknande fysisk kontroll, får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse. Lag (1999:425).

72 §  En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde stycket och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Revisionen får verkställas hos den reviderade, om han medger det. Revisionen skall ske hos den reviderade, om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet.

Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto. Lag (1997:505).

73 §  Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 76 §.

Vid revision får revisorn även ta prov på varor och granska varulager.

Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

74 §  Vid revision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han skall också lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten för sådan åtgärd som avses i 73 § och om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande samt i övrigt ge den hjälp som behövs vid revisionen.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs för att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via telenät.

Om den reviderade inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller andra stycket får Tullverket förelägga honom vid vite att fullgöra dem. Finns det anledning att anta att den reviderade eller, om den reviderade är juridisk person, ställföreträdare för den reviderade har begått brott, får den reviderade inte föreläggas vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser. Lag (1999:425).

75 §  En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.

Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas, skall Tullverket överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Tullverket skall underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Tullverket skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom. Lag (1999:425).

76 §  På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision undantas

1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken,
2. annan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom.

Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om handlingens skyddsintresse överväger dess betydelse för kontrollen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även föreläggande att lämna uppgifter.

77 §  En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling, skall ges in till länsrätten, tillsammans med föreläggandet och den begärda handlingen eller uppgiften.

Om den reviderade begär att en handling skall undantas från revision skall handlingen, om Tullverket anser att den bör granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten.

Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften skall undantas från kontrollen. Lag (1999:425).

78 §  I fråga om upptagning som avses i 73 § tredje stycket bestämmer länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.

Länsrätten får i fråga om upptagning som avses i föregående stycke besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgift, som skall undantas från granskning, inte skall bli tillgänglig för verket. Lag (1999:425).

79 §  Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av kontrollen handläggs frågan om undantagande på sätt som anges i 77 och 78 §§ samt i första stycket.

80 §  Om en handling eller del av handling undantagits från kontroll, får dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts undantagen.

Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

81 §  I fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser skall postbefordringsföretag som regeringen bestämmer anses som deklarant och tullskyldig, om varorna inte deklareras för övergång till fri omsättning eller hänförs till annan godkänd tullbehandling av någon annan.

Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock denne anses som deklarant och tullskyldig vid tillämpning av regler om omprövning och bokföring i efterhand.

82 §  Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad deklaration, i en deklaration eller ett annat dokument som under förfarandet avgetts till ledning för fastställande av tull, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser omprövning av tulltaxeringsbeslut eller i ett överklagat ärende som avser fastställande av tull.

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent dels när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som bifogats deklarationen, dels när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

Om avvikelse från deklaration har skett vid skönstulltaxering skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

83 §  Tulltillägg skall påföras om tullskyldighet uppkommer på grund av

1. olaga införsel,
2. olaga undandragande av varor från tullövervakning, eller
3. förfogande i övrigt över en oförtullad vara, i strid mot för varan föreskriven inskränkning i förfoganderätten som föreskrivits för varan.

Första stycket gäller endast om den tullskyldige rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad deklaration till ledning för fastställande av tull.

84 §  Tulltillägget enligt föregående paragraf är tjugo procent av den tull som påförs. Även den som förfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull skall påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

85 §  Vid tillämpning av 82 § ansvarar den som är tullskyldig för handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en tullskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den tullskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den tullskyldige.

86 §  Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.

Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning eller fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Om en tullskyldig frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält förhållande som avses i 83 § påförs inte tulltillägg.

87 §  Om den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning med tillämpning av förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsförfarande inte har kommit in med kompletterande tulldeklaration vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 400 kronor. Avgiften är dock 800 kronor, om den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklarationen, men inte fullgjort skyldigheten inom den bestämda tiden. Lag (1995:964).

88 §  Den tullskyldige skall helt eller delvis befrias från tulltillägg och förseningsavgift

1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig,
2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, eller
3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften.

Den tullskyldige får befrias helt från tulltillägget när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt.

Den tullskyldige får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när underlåtenheten är obetydlig. Lag (1997:505).

89 §  Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den tullskyldige har avlidit.

90 §  Om en oförtullad vara eller dess värde blir föremål för förverkande, skall annan skatt än tull, avgifter och tulltillägg inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga skall upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft.

Erlagd tull skall beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

91 §  Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombudet som avses i 100 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.

Underrättelse om att Tullverket överväger att påföra tulltillägg eller förseningsavgift får ske genom överföring av elektroniskt dokument. Lag (1999:425).

92 §  Bestämmelserna om befrielse från tulltillägg och förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsavgift.

Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.

Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om tulltillägg eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift tas ut. Lag (1997:505).

93 §  Tulltillägg under femtio kronor påförs inte.

Tulltillägg tillfaller staten.

94 §  Om betalningsskyldighet för tull inte längre kan åläggas, får Tullverket inte påföra tulltillägg på beloppet. Lag (1999:425).

95 §  Bestämmelserna i 25--27, 30, 36 och 37 §§ tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift.

96 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att lämna uppgift eller inge handling till Tullverket enligt föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som Tullverket meddelat med stöd av denna lagstiftning,
2. underlåter att lägga upp en vara på tillfälligt lager enligt 47 §,
3. använder eller förbrukar en icke-gemenskapsvara i strid mot föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som Tullverket meddelat med stöd av denna lagstiftning, eller
4. bryter mot föreskrift i förordningen (EEG) nr 2913/92, förordningen (EEG) nr 2454/93, denna lag eller föreskrifter som utfärdats med stöd av denna tullagstiftning eller beslut som Tullverket meddelat med stöd av denna lagstiftning om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras på tillfälligt lager eller tullager eller i frizon eller i frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande

döms för tullförseelse till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Lag (1999:425).

97 §  Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

98 §  Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket. Lag (1999:425).

99 §  När Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan tullklarering eller för Tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas. Finns det anledning att anta att den tullskyldige eller, om den tullskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den tullskyldige har begått brott, får den tullskyldige inte föreläggas enligt 68 § vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser.

Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyldighet som föreskrivs i 62 § eller med stöd av 65 §.

Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre än femtusen kronor.

Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om viten. Lag (1999:425).

99 a §  Vite får av Tullverket föreläggas ett transportföretag som inte fullgör sina skyldigheter enligt 67 a §. Lag (1999:425).

100 §  Hos Tullverket skall finnas ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden som avses i 102 och 106 §§.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och ersättare för denne. Lag (1999:425).

101 §  Ett beslut av Tullverket enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen i övrigt, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Tullverkets beslut om revision enligt 70 § får inte överklagas.

Föreskrifter om överklagande av Tullverkets beslut om föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen. Lag (1999:425).

102 §  Om överklagande enligt 101 § gäller beslut vid tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull eller beslut om fastställelse av annan skatt än tull samt avgift enligt 10 § andra stycket, skall överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskyldigheten eller den anmälningsskyldighet som anges i 9 § uppkom. Om beslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten eller anmälningsskyldigheten uppkom får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige eller anmälningsskyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första stycket omprövats får även omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten eller anmälningsskyldigheten uppkom, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige eller anmälningsskyldige fick del av omprövningsbeslutet.

En tullskyldigs eller anmälningsskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall prövas, oavsett tidsfristerna i första och andra styckena, om beslutet om den tull som tulltillägget eller förseningsavgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det skall tas upp och handläggas av Tullverket.

En tullskyldig eller anmälningsskyldig får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om det inte gått honom emot. Lag (1999:425).

103 §  Tullverket skall pröva om den tullskyldiges eller anmälningsskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall Tullverket avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att Tullverket har lämnat en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in till allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till Tullverket med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen. Lag (1999:425).

104 §  Om överklagandet inte avvisas enligt 103 §, skall Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.

Ett överklagande förfaller, om Tullverket ändrar beslutet så som den tullskyldige eller anmälningsskyldige begär.

Om Tullverket ändrar beslutet på annat sätt än den tullskyldige eller anmälningsskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får Tullverket lämna den tullskyldige eller anmälningsskyldige tillfälle att återkalla överklagandet. Lag (1999:425).

105 §  Ett överklagande som inte avvisas enligt 103 § eller förfaller enligt 104 § skall tillsammans med handlingarna i ärendet överlämnas till den domstol som skall pröva överklagandet. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas utan föregående omprövning. Lag (1999:425).

106 §  Vad som sägs i 102--105 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, dröjsmålsränta, tulltillägg och förseningsavgift. Lag (1999:1375).

108 §  Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 102 eller 106 §, får också motparten överklaga beslutet, även om den för honom föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då han fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om han inte fick del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet. Lag (1999:425).

109 §  Bestämmelserna i 6 kap.9-15 §§, 16 § andra och tredje styckena samt 17-24 §§taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar vid överklagande av beslut som avses i 102 och 106 §§. Vad som i nämnda bestämmelser sägs om Riksskatteverket skall gälla det allmänna ombudet och vad som sägs om skattemyndighet Tullverket. Lag (1999:425).

110 §  I artiklarna 7 och 244 i förordningen (EEG) nr 2913/92 finns bestämmelser om verkställighet av beslut som överklagas.

Beslut om skönstulltaxering, tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av Tullverket som meddelats enligt tullagstiftningen eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av tullagstiftningen och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs. Lag (1999:425).

111 §  Belopp som enligt tullagstiftningen skall betalas till eller utbetalas från Tullverket, skall avrundas till närmast lägre hela krontal. Lag (1999:425).

112 §  Av förordningen (EEG) nr 918/83 framgår att tullfrihet skall medges för försändelser som avsänts från ett tredje land till en mottagare i gemenskapen och vars sammanlagda värde uppgår till högst 22 ecu, dock inte till den del sådan försändelse innehåller alkoholhaltiga produkter, parfym, luktvatten, tobak eller tobaksvaror.

Utöver vad som följer av första stycket skall tull och annan skatt och avgift inte tas ut för en varuförsändelse när den tull och annan skatt och avgift som är föreskriven för försändelsen sammanlagt inte uppgår till etthundra kronor. Detta gäller dock inte om försändelsen

1. innehåller spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror, eller
2. utgör ett led i en postorderförsäljning i andra fall än då försändelsen består av utländska periodiska publikationer. Lasg (1996:1329).

113 §  Tullverket kan medge att en icke-gemenskapsvara överlåts till staten, om överlåtelsen inte medför olägenhet eller kostnad för Tullverket.

Tull skall inte tas ut för en vara som överlåts till staten enligt första stycket. Att varan skall anses ha blivit upplagd på tullager framgår av artikel 867a i förordning (EEG) nr 2454/93. Lag (1999:425).

114 §  Regeringen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter om hur varor skall hänföras till en godkänd tullbehandling i vissa fall, när varor importeras till eller exporteras från tullområdet på järnväg, med post eller med luftfartyg.

115 §  På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten inom område och på de tider som regeringen föreskriver. Regeringen får föreskriva att tullförrättning även i andra fall skall ske utan kostnad för allmänheten.

116 §  Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall betala avgift för förrättningen (förrättningsavgift) enligt taxa som regeringen föreskriver.

Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om förrättningsavgift.

117 §  Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för

1. tillstånd till betalningsanstånd, och
2. utfärdande av särskild tullräkning.

Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om avgifter enligt första stycket. Lag (1999:449).

118 §  Tullverket skall på begäran tillhandahålla Sveriges Riksbank, Riksskatteverket, Statens livsmedelsverk, Statens jordbruksverk, Kommerskollegium, skattemyndighet, Statistiska centralbyrån, Kemikalie-inspektionen och Fiskeriverket uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor.

I tullregisterlagen (1990:137) finns bestämmelser om utlämnande till vissa myndigheter av uppgifter ur tullregistret på medium för automatisk databehandling. Lag (1999:425).

119 §  Regeringen får bemyndiga Tullverket att meddela föreskrifter i de ämnen som anges i 3 §, 4 §, 7 § första och andra styckena, 9 §, 12 § tredje stycket, 16, 18, 27, 36 och 43 §§, 44 § andra stycket, 45 § första stycket, 49 §, 50 §, 52 § andra stycket, 54 §, 65 §, 66 § tredje stycket och 114--117 §§. Lag (1999:425).