1 §  Denna förordning har till syfte att

1. förebygga att smittsamma eller ärftliga djursjukdomar kommer in i landet och får ytterligare spridning här,
2. förhindra en inplantering av utländska djurarter som är skadlig för landets fauna,
3. tillgodose djurskyddsintresset.

Sådan förflyttning av djur från Finland eller Norge som föranleds av renskötseln och sker enligt internationella överenskommelser räknas inte som införsel.

3 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om krav på särskilt tillstånd och om andra villkor för införsel av djur, produkter av djur, sjukdomsalstrande organismer, hö, halm och annat material som används vid hantering av djur.

Verket får vidare meddela föreskrifter om införselförbud för sådana djur och produkter av djur som för att hindra spridning av smittsamma djursjukdomar inte får förflyttas enligt särskilda beslut inom Europeiska unionen.

Verket får också meddela föreskrifter om registreringsskyldighet för den som för in djur och djurprodukter i landet.

I ärenden om tillstånd att föra in djur för utplantering skall Jordbruksverket samråda med Fiskeriverket i fråga om fisk, fiskrom, blötdjur och kräftdjur och med Naturvårdsverket i fråga om andra djurslag eller ägg. Förordning (1998:1301).

4 §  Införsel av djur och produkter av djur från ett land utanför Europeiska unionen är inte tillåten om djuren eller djurprodukterna

1. kommer från ett område från vilket införsel inte får ske till Europeiska unionen,
2. omfattas av ett införselförbud enligt särskilt beslut inom Europeiska unionen,
3. transporten inte uppfyller svenska djurskyddsbestämmelser.

5 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om hur kontrollen skall genomföras vid införsel av djur och varor.

6 §  Införsel från land utanför Europeiska unionen av djur eller varor som avses i 3 § första stycket får ske endast på de platser som Jordbruksverket föreskriver.

7 §  Vid införsel från land utanför Europeiska unionen av levande djur får djuren inte lastas ur utan medgivande av en officiell veterinär.

8 §  Om gods måste lastas ur på annan plats eller på annat sätt än som föreskrivs i förordningen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen, skall Tullverket eller polismyndigheten på platsen begära besked hos en officiell veterinär om vilka åtgärder som skall vidtas i avvaktan på Jordbruksverkets beslut om vad man skall göra med godset. Om det är nödvändigt skall veterinären besikta platsen. Förordning (1999:531).

9 §  Vid införsel från land inom Europeiska unionen av djur och produkter av djur får en transport stoppas under färd till destinationsorten om

1. det finns särskild anledning att misstänka förekomst av smittsam sjukdom,
2. det finns anledning att misstänka att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur,
3. medföljande dokument är ofullständiga, felaktiga eller saknas helt, eller
4. de villkor som gäller för införsel till landet inte är uppfyllda.

11 §  Om införsel inte är tillåten på grund av meddelade förbud eller därför att villkoren för införseln inte är uppfyllda, skall Jordbruksverket bestämma vad som skall göras med godset. Till dess Jordbruksverket meddelat sitt beslut får godset inte lossas eller lämnas ut. I avvaktan på Jordbruksverkets beslut får officiell veterinär bestämma hur levande djur skall tas om hand. Förordning (1996:223).

12 §  Om det är nödvändigt för att förebygga djursjukdom, får Jordbruksverket i fråga om varor som avses i 3 § första stycket och i fråga om levande växter, potatis, rotfrukter, utsädesvaror, vegetabiliska fodermedel och spånadsämnen meddela föreskrifter om desinfektion av varor, emballage, förvaringskärl och transportmedel.

13 §  I fråga om rätten att hantera oförtullade varor som inte får föras in i landet gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m. m., om inte något annat följer av förordningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om begränsning av rätten att hantera oförtullade varor.

15 §  En officiell veterinär som har tillsyn över en karantänsanstalt skall pröva om det finns hinder mot att ett djur förs in i karantänsanstalten med hänsyn till risken för överföring av smitta mellan djuret och djuren i anstalten.

Om det kommer fram någon omständighet som tyder på att ett djur som hålls i karantän har en smittsam sjukdom, skall Jordbruksverket besluta vad som skall ske med djuret och övriga djur i karantänsanstalten.

17 §  Om ett djur avlivas till följd av bestämmelser i förordningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen, lämnas inte någon ersättning av statsmedel för djurets värde.

19 §  En officiell veterinärs beslut enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen får överklagas hos Jordbruksverket.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.

Beslut som meddelats enligt förordningen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Förordning (1998:799).

20 §  Bestämmelser om påföljd för olovlig införsel av djur eller produkter av djur och för försök därtill finns i lagen (2000:1275) om straff för smuggling. I fråga om beslagtaget gods skall de försiktighetsmått iakttas som Jordbruksverket efter anmälan av Tullverket anser nödvändiga.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av denna förordning döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i lagen om straff för varusmuggling. Förordning (2000:1275).

21 §  Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av förordningen får beslutas av Jordbruksverket. Om det då uppkommer någon fråga som berör en annan myndighet, skall Jordbruksverket samråda med den myndigheten.