1 §  Denna förordning har till syfte att

1. förebygga att smittsamma eller ärftliga djursjukdomar kommer in i landet och får ytterligare spridning här,
2. förhindra en inplantering av utländska djurarter som är skadlig för landets fauna,
3. tillgodose djurskyddsintresset.

Sådan förflyttning av djur från Finland eller Norge som föranleds av renskötseln och sker enligt internationella överenskommelser räknas inte som införsel.

1 a §  Statens jordbruksverk skall, om inte annat följer av 10 §, utföra de uppgifter som ankommer på behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003 av den 26 maj 2003 om djurhälsovillkor som skall tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och om ändring av rådets direktiv 92/65/EEG1. Förordning (2004:682).

2 §  Jordbruksverket får förordna officiell veterinär att utföra kontroller av djur och vissa andra varor.

Jordbruksverkets befogenhet att besluta i enskilda fall enligt förordningen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen får verket helt eller delvis överlåta på officiell veterinär. Förordning (2004:682).

3 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om krav på särskilt tillstånd och om andra villkor för införsel av djur, produkter av djur, sjukdomsalstrande organismer, hö, halm och annat material som används vid hantering av djur.

Verket får vidare meddela föreskrifter om införselförbud för sådana djur och produkter av djur som för att hindra spridning av smittsamma djursjukdomar inte får förflyttas enligt särskilda beslut meddelade av Europeiska unionen.

Verket får också meddela föreskrifter om registreringsskyldighet för den som för in djur och djurprodukter i landet.

Innan Jordbruksverket fattar beslut i ett ärende om tillstånd att föra in djur för utplantering ska verket höra

1. Havs- och vattenmyndigheten, om ärendet gäller fisk, fiskrom, blötdjur, kräftdjur och andra akvatiska djurslag eller ägg från sådana djurslag, och
2. Naturvårdsverket, om ärendet gäller andra djurslag eller ägg än sådana som avses i 1. Förordning (2011:647).

4 §  Införsel av djur och produkter av djur från ett land utanför Europeiska unionen är inte tillåten om djuren eller djurprodukterna

1. kommer från ett område från vilket införsel inte får ske till Europeiska unionen,
2. omfattas av ett införselförbud enligt särskilt beslut inom Europeiska unionen,
3. transporten inte uppfyller svenska djurskyddsbestämmelser.

5 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om hur kontrollen skall genomföras vid införsel av djur och varor.

6 §  Införsel från land utanför Europeiska unionen av djur eller varor som avses i 3 § första stycket får ske endast på de platser som Jordbruksverket föreskriver.

7 §  Vid införsel från land utanför Europeiska unionen av levande djur får djuren inte lastas ur utan medgivande av en officiell veterinär.

9 §  Vid införsel från land inom Europeiska unionen av djur och produkter av djur får en transport stoppas under färd till destinationsorten om

1. det finns särskild anledning att misstänka förekomst av smittsam sjukdom,
2. det finns anledning att misstänka att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur,
3. medföljande dokument är ofullständiga, felaktiga eller saknas helt, eller
4. de villkor som gäller för införsel till landet inte är uppfyllda.

10 §  Tullverket skall övervaka att införsel sker enligt denna förordning och de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen samt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003.

Tullverket skall utföra de uppgifter som ankommer på behörig myndighet enligt artikel 12 första stycket a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003. Förordning (2004:682).

11 §  Om införsel inte är tillåten på grund av meddelade förbud eller därför att villkoren för införseln inte är uppfyllda, skall Jordbruksverket bestämma vad som skall göras med godset. Till dess Jordbruksverket meddelat sitt beslut får godset inte lossas eller lämnas ut. I avvaktan på Jordbruksverkets beslut får officiell veterinär bestämma hur levande djur skall tas om hand. Förordning (1996:223).

12 §  Om det är nödvändigt för att förebygga djursjukdom, får Jordbruksverket i fråga om varor som avses i 3 § första stycket och i fråga om levande växter, potatis, rotfrukter, utsädesvaror, vegetabiliska fodermedel och spånadsämnen meddela föreskrifter om desinfektion av varor, emballage, förvaringskärl och transportmedel.

13 §  I fråga om rätten att hantera oförtullade varor som inte får föras in i landet gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m. m., om inte något annat följer av förordningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om begränsning av rätten att hantera oförtullade varor.

14 §  Om djur skall hållas i karantän skall det ske på karantänsanstalter som är godkända av Jordbruksverket och som står under tillsyn av en av verket förordnad officiell veterinär.

Ansökan om godkännande av karantänsanstalt skall, med beskrivning och plan över anstaltens byggnader och inredning, sändas in till länsstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar handlingarna till verket.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om anstaltens skötsel samt villkor i övrigt för att hålla djur i karantän. Förordning (2004:682).

15 §  En officiell veterinär som har tillsyn över en karantänsanstalt skall pröva om det finns hinder mot att ett djur förs in i karantänsanstalten med hänsyn till risken för överföring av smitta mellan djuret och djuren i anstalten.

Om det kommer fram någon omständighet som tyder på att ett djur som hålls i karantän har en smittsam sjukdom, skall Jordbruksverket besluta vad som skall ske med djuret och övriga djur i karantänsanstalten.

16 §  Jordbruksverket meddelar med stöd av förordningen (1994:1313) om avgifter vid veterinär yrkesutövning föreskrifter om ersättning för besiktning eller annan förrättning som utförs enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen.

Kostnader för åtgärder enligt förordningen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen eller enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003 skall betalas av den som vill föra in djur eller produkter av djur i landet eller av den som äger eller ansvarar för transportmedel som används vid införseln.

Kostnaden för stickprovskontroll skall betalas av statsmedel. Förordning (2004:682).

17 §  Om ett djur avlivas till följd av bestämmelser i förordningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen, lämnas inte någon ersättning av statsmedel för djurets värde.

18 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om avgifter för

1. registrering och tillstånd enligt 3 § denna förordning eller enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003, samt
2. tillhandahållande av sådana pass som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003. Förordning (2004:682).

19 §  En officiell veterinärs beslut enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen får överklagas hos Jordbruksverket.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.

Beslut enligt denna förordning gäller omedelbart om inte något annat bestäms. Detsamma gäller beslut enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen och beslut enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003. Förordning (2004:748).

20 §  Bestämmelser om påföljd för olovlig införsel av djur eller produkter av djur och för försök därtill finns i lagen (2000:1275) om straff för smuggling. I fråga om beslagtaget gods skall de försiktighetsmått iakttas som Jordbruksverket efter anmälan av Tullverket anser nödvändiga.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av denna förordning döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i lagen om straff för varusmuggling. Förordning (2000:1275).

21 §  Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av förordningen får beslutas av Jordbruksverket. Om det då uppkommer någon fråga som berör en annan myndighet, skall Jordbruksverket samråda med den myndigheten.