1 §  Arbetsgivarverket är en förvaltningsmyndighet för statliga arbetsgivarfrågor.

Föreskrifter om Arbetsgivarverket som företrädare för staten som arbetsgivare finns i förordningen (1976:1021) om statliga kollektivavtal, m.m.

Verket får också företräda icke-statliga arbetsgivare som verket bedömer har intressegemenskap med statliga arbetsgivare och som har uppdragit åt verket att träffa kollektivavtal samt besluta om lockout eller andra stridsåtgärder mot arbetstagare hos arbetsgivaren. Förordning (2004:1384).

2 §  Arbetsgivarverket skall som arbetsgivarorganisation utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Verket skall utföra förhandlingsarbete för statliga myndigheter samt företräda dem i arbetstvister.

Verket får besluta om anslutning till statliga avtalsförsäkringar av icke-statliga arbetsgivare. Ett sådant beslut förutsätter att arbetstagarna har anställningsvillkor som i fråga om avtalsförsäkringarna i huvudsak stämmer överens med villkoren för statligt anställda.

Verket svarar för sådan information, rådgivning och utbildning som arbetsgivare på det statliga området behöver. Detsamma gäller de icke-statliga arbetsgivare som verket företräder.

Arbetsgivarverkets verksamhet finansieras med avgifter som verket bestämmer. Förordning (2004:377).

3 §  Arbetsgivarverket skall utföra sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att efterfråga hos verket. Förordning (1997:965).

4 §  Arbetsgivarverket leds av ett arbetsgivarkollegium. I myndigheten finns också en styrelse och en generaldirektör.

5 §  Den som anställts genom beslut av regeringen som chef för en myndighet som lyder omedelbart under regeringen är ledamot i arbetsgivarkollegiet. Regeringen förordnar övriga ledamöter i arbetsgivarkollegiet. Hur ledamöternas röstetal beräknas anges i en bilaga till denna förordning.

Efter förslag från arbetsgivarkollegiet förordnar regeringen styrelseledamöter för en bestämd tid. Förordning (2004:1384).

6 §  Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Arbetsgivarverket med undantag av 3-6, 12, 14, 18-28, 30 och 32-35 §§.

Följande frågor som rör verkets personal skall prövas av generaldirektören tillsammans med två andra tjänstemän vid verket:

1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden, dock inte i fråga om provanställning,
2. disciplinansvar,
3. åtalsanmälan,
4. avstängning.

Föreskrifterna i verksförordningen om myndighetens chef och styrelsen skall i stället avse styrelsen respektive arbetsgivarkollegiet i Arbetsgivarverket. Arbetsgivarkollegiet får dock delegera uppgifter enligt 13 § verksförordningen till styrelsen. Förordning (2002:830).

7 §  Arbetsgivarkollegiet är beslutfört när minst hälften av ledamöterna är närvarande. Förordning (2004:1384).

8 §  Arbetsgivarkollegiet skall besluta

1. om grunderna för myndighetens avgifter enligt 2 §,
2. om inriktningen av förhandlingsarbetet och andra arbetsgivarpolitiska frågor av principiell natur eller större ekonomisk betydelse.

Kollegiet skall meddela de närmare föreskrifter och de beslut i övrigt som behövs om Arbetsgivarverkets organisation och formerna för verkets verksamhet. Förordning (1997:965).

9 §  Styrelsen består av högst femton ledamöter, generaldirektören medräknad, och är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (2004:1384).

10 §  Styrelsen skall svara för verksamheten i enlighet med arbetsgivarkollegiets föreskrifter och beslut.

11 §  Generaldirektören ansvarar enligt styrelsens uppdrag för myndighetens löpande verksamhet och förvaltning. Förordning (1997:965).

13 §  Generaldirektören anställs av styrelsen. Andra arbetstagare anställs av generaldirektören enligt den ordning som styrelsen bestämmer.

14 §  Frågor om bisyssla som avses i 7 a - 7 d §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning handhas och prövas av styrelsen när det gäller generaldirektören.

Frågor om generaldirektörens skiljande från anställningen enligt 33 § första stycket lagen om offentlig anställning prövas av styrelsen. Förordning (2001:1029).

15 §  Arbetsgivarverkets beslut får överklagas bara om det följer av en annan bestämmelse än 22 a § förvaltningslagen (1986:223). Förordning (1998:1098).