Lag (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Departement
Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad
1994-06-02
Ändring införd
SFS 1994:569 i lydelse enligt SFS 2017:132
Ikraft
1994-07-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

Allmänna bestämmelser

1 §  Denna lag gäller i förhållande till följande tribunaler:

  1. den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 25 maj 1993 inrättade internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien,
  2. den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 8 november 1994 inrättade internationella tribunalen för Rwanda, och
  3. den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 22 december 2010 inrättade internationella avvecklingsmekanismen för brottmålstribunaler.

[S2]Om någon av tribunalerna begär rättsligt biträde av Sverige, ska den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i denna lag. Lag (2013:448).

2 §  En ansökan som avses i 1 § skall ges in till Justitiedepartementet. Underrättelser i och redovisning av ett ärende till tribunalen skall vidarebefordras av Justitiedepartementet.

[S2]En ansökan och bifogade handlingar enligt denna lag skall vara skrivna på engelska eller svenska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk. Lag (2002:330).

Prop. 2001/02:88: Paragrafen har ändrats så att den överensstämmer med föreskrifterna i 2 § lagen om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen. Det innebär att bestämmelserna om vilka organ inom tribunalen som får göra en ansökan utmönstras, vilket har behandlats i avsnitt 6.3.3, och att det föreskrivs att underrättelser i och redovisning av ärenden till tribunalen skall vidarebefordras av Justitiedepartementet, vilket avviker ...

Utlämning

3 §  En person som vid tribunalen är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott som omfattas av tribunalens behörighet och som uppehåller sig i Sverige får utlämnas till tribunalen efter beslut av regeringen.

[S2]Ett beslut om häktning eller en dom som tribunalen meddelat i behörig ordning skall godtas som grund för ett beslut om utlämning, om det inte framgår att häktningsbeslutet eller domslutet är uppenbart oriktigt.

4 §  En begäran om att en person som avses i 3 § första stycket skall överlämnas till tribunalen skall sändas vidare till Riksåklagaren. Denne skall avge yttrande till regeringen. Till grund för sitt yttrande skall Riksåklagaren låta verkställa nödvändig utredning enligt vad som är föreskrivet om förundersökning i brottmål. Sedan utredningen avslutats skall Riksåklagaren överlämna ärendet tillsammans med sitt yttrande till regeringen.

[S2]Innan regeringen avgör ärendet skall den, om det finns särskilda skäl, inhämta yttrande från Högsta domstolen.

5 §  I ett ärende om utlämning till en tribunal får tvångsmedel användas utan att särskild utredning har lämnats till stöd för att den som avses med ansökan har begått det uppgivna brottet. Om tribunalen har begärt att den som avses med ansökan skall frihetsberövas, skall häktning ske om det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas. Den som är häktad får begära att ny förhandling hålls inom tre veckor från det att beslut senast har meddelats. I övrigt gäller i fråga om tvångsmedel vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål.

[S2]Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har beslutats. Beslut av rätten gäller, om inte annat beslutas, till dess ärendet har avgjorts eller, när utlämning beslutats, tills denna har verkställts. Lag (2002:330).

Prop. 2001/02:88: Paragrafen har ändrats så att föreskrifterna överensstämmer med vad som gäller enligt 5 § lagen om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (se kommentaren till den paragrafen). I första stycket har en bestämmelse införts angående den utredning som krävs vid tvångsmedelsanvändning. Den innebär att den utredning som tribunalen skall lämna vid en ansökan om utlämning normalt skall vara tillräcklig för att uppfylla de krav på brottsmisstanke som ställs för användning av tvångsmedel. ...

6 §  Den som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning till en tribunal, får på begäran av tribunalen, eller på grund av efterlysning som har utfärdats på grund av beslut av tribunalen, omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud eller anmälningsskyldighet av en åklagare enligt vad som i allmänhet gäller i brottmål. Beslag får också ske i sådant fall. Anhållande skall ske om det inte är uppenbart att skäl för anhållande saknas.

[S2]Tvångsmedel enligt första stycket får användas utan att särskild utredning har lämnats till stöd för att den som avses med ansökan har begått det uppgivna brottet.

[S3]Om det beslutas om tvångsmedel enligt första stycket, skall 23 § andra-fjärde styckena lagen (1957:668) om utlämning för brott tillämpas. Lag (2002:330).

Prop. 2001/02:88: Paragrafen har ändrats för att överensstämma med 6 § lagen om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (se kommentaren till den paragrafen). Förutom vissa redaktionella ändringar har det i första stycket införts en presumtion för att anhållande skall ske när en tribunal så begär samt en bestämmelse om beslag. I andra stycket finns en ny bestämmelse om utredningen vid tvångsmedelsanvändning, vilken motsvarar vad som föreskrivs i 5 §. Frågorna har redovisats i <a href="https://lagen.nu/prop/2001/02:88#S6-4-2" ...

7 §  I fråga om utlämning till tribunalen gäller 25 och 26 a §§ lagen (1957:668) om utlämning för brott. Lag (2002:330).

Prop. 2001/02:88: I konsekvens med de nya bestämmelserna om transitering i 12 a § har hänvisningen till föreskrifterna om transport av frihetsberövade i 26 § utlämningslagen strukits. Vidare har redaktionella ändringar gjorts.

8 §  Ett beslut om utlämning till tribunalen ska verkställas av Polismyndigheten. Om den som ska utlämnas är på fri fot, får han eller hon, om det är nödvändigt för att utlämningen ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 48 timmar. Lag (2014:638).

8 a §  Om tribunalen och en stat begär utlämning av samma person, beslutar regeringen om personen skall utlämnas till tribunalen eller till staten. Lag (2002:330).

Prop. 2001/02:88: Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om konkurrerande ansökningar om utlämning av en person till en tribunal respektive till en annan stat. Bestämmelserna, som i sak överensstämmer med motsvarande föreskrifter i 12 § lagen om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (se vidare i kommentaren till den paragrafen), har behandlats i avsnitt 6.7.2.

Rättslig hjälp

9 §  På ansökan av tribunalen skall rättslig hjälp lämnas enligt lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål om inte annat framgår av denna lag. Rättslig hjälp får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag.

[S2]Bestämmelserna i 2 kap. 14 § första stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål gäller inte om ett avslag skulle strida mot Sveriges förpliktelser mot tribunalen. Bestämmelserna i 2 kap. 14 § andra stycket, 4 kap. 33 § och 34 §andra stycket samma lag skall inte tillämpas.

[S3]Tribunalen skall ges tillfälle att yttra sig innan rättslig hjälp förenas med villkor som avses i 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Lag (2002:330).

Prop. 2001/02:88: I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om rättslig hjälp till en tribunal. Paragrafen har, på Lagrådets inrådan, slagits i hop med 9 a §, som nu har upphävts, så att den överensstämmer med vad som gäller enligt 13 § lagen om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (se kommentaren till den paragrafen). Olika frågor som rör rättslig hjälp har behandlats i avsnitt 6.3.1–6.3.7.

Bestämmelserna ...

9 a § har upphävts genom lag (2002:330).

Bevisupptagning m. m.

10 §  Om det vid handläggningen av en ansökan om rättslig hjälp i brottmål från tribunalen framkommer att ansökan är oförenlig med en sådan ansökan om rättslig hjälp i brottmål från en annan stat som handläggs enligt lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, skall frågan överlämnas till regeringen som beslutar vilken av ansökningarna som skall ha företräde. Lag (2002:330).

Prop. 2001/02:88: Paragrafens särskilda bestämmelser om handläggningen av beslag upphör att gälla. För rättslig hjälp med beslag tillämpas i stället ordinarie bestämmelser i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål (se kommentaren till 9 §). Frågan har redovisats i avsnitt 6.3.5. Regler om beslag i anslutning till utlämning finns också i 5 och 6 §§.

I sin nya lydelse innehåller paragrafen i stället bestämmelser ...

Straffverkställighet m.m.

11 §  Regeringen kan på tribunalens begäran besluta att en av tribunalen meddelad fängelsedom får verkställas i Sverige. Regeringen får meddela de anvisningar som i det enskilda fallet behövs för verkställigheten av straffet här.

[S2]Vid verkställigheten tillämpas 25 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Verkställigheten skall upphöra, om tribunalen upplyser att den har beviljat den dömde nåd eller meddelat något annat avgörande som innebär att den utdömda påföljden inte längre får verkställas.

[S3]Frågor om villkorlig frigivning prövas av regeringen sedan tribunalen beretts tillfälle att yttra sig. Regeringen får i dessa fall besluta att villkorlig frigivning skall ske vid en senare tidpunkt än som följer av brottsbalken. Lag (2002:330).

Prop. 2001/02:88: I paragrafen finns bestämmelser om straffverkställighet. I enlighet med den redogörelse som lämnats i avsnitt 6.8.1 ändras bestämmelserna i första stycket om svensk straffverkställighet av tribunalernas fängelsedomar så att inga villkor anges i lagen. Regeringens prövning är skönsmässig. Samma ordning gäller för straffverkställighet av Internationella brottmålsdomstolens fängelsedomar (se kommentaren till 23 § ...

  • HFD 2011:22:I mål om rättsprövning bör det regeringsbeslut som klandras anses vara av det slaget att det rör civila rättigheter eller skyldigheter om det inte finns klart stöd för en annan bedömning.

12 §  Företrädare för tribunalen eller den tribunalen utser för att undersöka behandlingen av den som avtjänar straff utdömt av tribunalen, har rätt att besöka den plats där personen är placerad. Den som ansvarar för någon som avtjänar ett sådant straff, skall lämna den som genomför undersökningen det biträde som denne behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter. Lag (2000:573).

Transport av frihetsberövade i och genom Sverige

12 a §  Om en av tribunalen meddelad fängelsedom ska verkställas i Sverige, ska Kriminalvården ansvara för transporten av den dömde i Sverige. Vid en sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):

Prop. 2001/02:88: I denna paragraf, som är ny, finns bestämmelser om transport genom Sverige av frihetsberövade personer till eller från en tribunal. Bestämmelserna reglerar transitering av frihetsberövade i alla situationer. De ersätter föreskrifter i 7 och 11 §§ samt de bestämmelser som annars gäller enligt 4 kap. 33 § och 34 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, se 9 §. Frågan har behandlats i avsnitt 6.4.6. ...

12 b §  Ansvarigt statsråd får meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som för att utlämnas eller i annat syfte ska överföras mellan en annan stat och tribunalen. Under en sådan transport ska frihetsberövandet bestå om inte tribunalen begär att den som överförs ska friges.

[S2]För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet krävs inte tillstånd enligt första stycket. Om en oplanerad mellanlandning sker, ska Polismyndigheten ta den som överförs i förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till transport enligt första stycket och genast underrätta ansvarigt statsråd om detta. Görs ingen ansökan inom 96 timmar från den oplanerade landningen, ska personen omedelbart friges.

[S3]Om tillstånd har meddelats enligt första stycket, får Polismyndigheten vid behov ta den som överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om transport gäller bestämmelserna i 5 §. Lag (2017:132).

Övriga bestämmelser

13 §  På begäran av tribunalen skall en i Sverige pågående lagföring överföras till tribunalen. Om en sådan begäran görs får åtal inte väckas för brottet. Förs lagföringen över efter det att åtal har väckts, utgör detta rättegångshinder i brottmålet.

[S2]Har frågan om ansvar för en viss gärning prövats vid tribunalen, får åtal för samma gärning inte väckas i Sverige.

Prop. 2020/21:204: Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om lagföring vid en internationell tribunal och om betydelsen av ett avgörande från en sådan tribunal. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Första stycket moderniseras språkligt.

14 §  Om tribunalen begär att en åtgärd skall vidtas beträffande den som misstänks eller har åtalats eller dömts för brott, skall denne, om han begär det, biträdas av en offentlig försvarare. I fråga om sådan gäller rättegångsbalkens bestämmelser. Lag (2000:573).

15 §  Ett vittne eller en målsägande eller sakkunnig i Sverige som har kallats för att höras av tribunalen har rätt till ersättning för sin inställelse enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

16 §  Ersättning av allmänna medel till offentlig försvarare eller till annan samt övriga kostnader för åtgärder som vidtagits enligt denna lag skall betalas av staten.

17 §  Bestämmelser i annan lag eller författning om delgivning och rättslig hjälp åt domstol eller myndighet i en annan stat tillämpas på ansökningar från tribunalen, om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag. Lag (2002:330).

Prop. 2001/02:88: I paragrafen har endast ett förtydligande – hänvisningen till delgivning och rättslig hjälp – och redaktionella ändringar gjorts så att den överensstämmer med motsvarande bestämmelser i 14 § lagen om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen.

Ändringar

Lag (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:376, Prop. 1993/94:142, Bet. 1993/94:JuU29
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1995:1306) om ändring i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:57, Prop. 1995/96:48, Bet. 1995/96:JuU8
    Omfattning
    ändr. författningsrubr., 1 §; nya 12 a §, rubr. närmast före 12 a §
    Ikraftträder
    1996-01-01

Lag (2000:573) om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:216, Prop. 1999/2000:61, Bet. 1999/2000:JuU19
Omfattning
upph. 11, 12 §§, rubr. närmast före 12 §; nuvarande 12 a § betecknas 11 §, rubr. närmast före 12 a § sätts närmast före den nya 11 §; ändr. 2, 9, 10, den nya 11, 14 §§, rubr. närmast före 9 §; nya 9 a 12 §§
Ikraftträder
2000-10-01

Lag (2002:330) om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarebte med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Förarbeten
Rskr. 2001/02:224, Prop. 2001/02:88, Bet. 2001/02:JuU17
Omfattning
upph. 9 a §; ändr. 2, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 17 §§; nya 8 a, 12 a §§, rubr. närmast före 12 a §
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2003:1165) om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Förarbeten
Rskr. 2003/04:107, Prop. 2003/04:7, Bet. 2003/04:JuU8
Omfattning
ändr. 8 §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2013:448) om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Förarbeten
Rskr. 2012/13:243, Prop. 2012/13:126, Bet. 2012/13:JuU18
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2013-07-01

Lag (2014:638) om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
ändr. 8, 12 a §
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2015:105) om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Förarbeten
Rskr. 2014/15:110, Prop. 2014/15:29, Bet. 2014/15:JuU07
Omfattning
ändr. 12 a §
Ikraftträder
2015-04-01

Lag (2017:132) om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Förarbeten
Rskr. 2016/17:149, Prop. 2016/17:57, Bet. 2016/17:JuU9
Omfattning
upph. rubr. närmast före 12 a §; nuvarande 12 a § betecknas 12 b §; ny 12 a §, rubr. närmast före 12 a §
Ikraftträder
2017-04-01