Lag (1957:668) om utlämning för brott

Departement
Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad
1957-12-06
Ändring införd
SFS 1957:668 i lydelse enligt SFS 2024:45
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2024-02-13

1 §  Den som i en annan stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning och uppehåller sig här i riket får efter beslut av regeringen utlämnas till den staten i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

[S2]Lagen gäller inte om lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder eller lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder är tillämplig i förhållande till den andra staten.

[S3]Lagen gäller inte heller om avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan, och den tillhörande lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket är tillämpliga. Lag (2021:710).

Prop. 2000/01:83: Andra stycket är nytt och behandlas i avsnitt 7.3.9. Stycket har tillkommit för att genom en särskild hänvisning till det förenklade utlämningsförfarandet förbättra lagens överskådlighet.

  • NJA 1993 s. 242:Frågor i ärende om utlämning till Ryska Federationen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 eller 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2019 s. 611:Utlämning för lagföring. Hinder mot utlämning till Kina har ansetts föreligga enligt 7 § utlämningslagen. En utlämning till Kina har också ansetts vara oförenlig med artiklarna 2, 3 och 6 i Europakonventionen.
  • NJA 2021 s. 1109:Utlämning till Rwanda för folkmord m.m. Särskilt frågan om en utlämning skulle stå i strid med bestämmelserna i artikel 6 i Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång.

Förutsättningar för utlämning

2 §  En svensk medborgare får inte utlämnas enligt denna lag. Lag (2003:1158).

Prop. 2000/01:83: En svensk medborgare får inte utlämnas enligt denna lag i annat fall än där det är särskilt föreskrivet.

Paragrafen har i enlighet med Lagrådets förslag ändrats med anledning av att det införs möjligheter att enligt 3–3 c §§ i vissa fall utlämna en svensk medborgare till en EU-stat.

  • NJA 1993 s. 242:Frågor i ärende om utlämning till Ryska Federationen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 eller 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2022 s. 709:De omständigheter som en unionsmedborgare fört fram har vid en helhetsbedömning inte ansetts innebära stadigvarande bosättning i Sverige. Han har därför inte kunnat likställas med en svensk medborgare enligt reglerna för utlämning.
3 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
3 a § Har upphävts genom lag (2003:1158).
3 b § Har upphävts genom lag (2003:1158).
3 c § Har upphävts genom lag (2003:1158).

4 §  Utlämning får beviljas endast om den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Har personen i den ansökande staten dömts för gärningen, får han utlämnas endast om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.

[S2]Skall utlämning ske till en annan stat för gärning som avses i första stycket, får utlämning till den staten samtidigt beviljas även för annan gärning som motsvarar brott enligt svensk lag.

[S3]Har personen i den ansökande staten dömts till gemensam påföljd för gärning som avses i första stycket första meningen och för annan gärning som motsvarar brott enligt svensk lag, får utlämning för gärningarna beviljas, om den gemensamma påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid. Lag (2003:1158).

Prop. 2000/01:83: Ändringen i första stycket första meningen är en anpassning till strafftröskeln i 1957 års utlämningskonvention, se avsnitt 7.3.2. Den innebär att om det maximala straffet för ett brott enligt svensk lag är minst fängelse i ett år så är brottet numera utlämningsbart.

Tillägget i första stycket andra meningen motsvarar artikel 2.1 i 1996 års utlämningskonvention. När det gäller svenska ...

  • NJA 1989 s. 498:I framställning från Amerikas Förenta Stater begärs utlämning för brott, bestående i att gärningsmannen på beställning försålt narkotika till en person som utan hans vetskap var polisman i tjänsteutövning. Fråga om gärningen motsvarar brott enligt svensk lag.
  • NJA 2000 s. 73:En person har begärts utlämnad till en annan stat för skilda brott som enligt svensk lag motsvarar dels stämpling och förberedelse till häleri, dels fullbordade häleribrott avseende samma egendom. De förberedande åtgärderna har ansetts enligt svensk lag ingå i de fullbordade brotten och kunna föranleda utlämning, trots att de - sedda för sig - inte motsvarar brott enligt svensk lag.
  • NJA 1993 s. 242:Frågor i ärende om utlämning till Ryska Federationen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 eller 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2019 s. 611:Utlämning för lagföring. Hinder mot utlämning till Kina har ansetts föreligga enligt 7 § utlämningslagen. En utlämning till Kina har också ansetts vara oförenlig med artiklarna 2, 3 och 6 i Europakonventionen.
  • NJA 2002 s. 237:Fråga om kravet på dubbel straffbarhet enligt 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 1990 s. 484:Frågor i ärenden om utlämning till Sovjetunionen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 § (II och III) eller 8 § (I, II och III) lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 1990 s. 492:En begäran om utlämning har ansetts kunna grundas på ett i Förbundsrepubliken Tyskland meddelat häktningsbeslut utan hinder av att tysk domstol senare inhiberat verkställigheten av beslutet och den häktade till följd härav frigivits. 9 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2000 s. 158:Hinder mot utlämning har ansetts föreligga när det främmande häktningsbeslutet inte tydligt utvisade att de gärningar som låg till grund för häktningen motsvarade grovt bedrägeri eller grovt ocker enligt svensk rätt samt preskription skulle ha inträtt enligt svensk rätt, om gärningarna varit att bedöma som icke grova brott.
  • NJA 1993 s. 137:Fråga om kravet på dubbel straffbarhet enligt 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2021 s. 1109:Utlämning till Rwanda för folkmord m.m. Särskilt frågan om en utlämning skulle stå i strid med bestämmelserna i artikel 6 i Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång.
  • NJA 2022 s. 1045:Högsta domstolens prövning enligt 4 § utlämningslagen av om gärningen motsvarar brott enligt svensk lag ska utgå från lagens innehåll vid tidpunkten för prövningen.
  • NJA 2002 s. 396:Om utlämning skall ske av en svensk medborgare till en medlemsstat i Europeiska unionen med stöd av 3 § första stycket 2 utlämningslagen, dvs. för lagföring avseende gärning som motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än fyra år, har hinder ansetts föreligga mot att bevilja utlämning enligt 4 § andra stycket samma lag också för andra brott. Även fråga om betydelsen av bevisning som den brottsmisstänkte förebragt i utlämningsärendet i Högsta domstolen.
  • NJA 1987 s. 825:Fråga om räckvidden av 4 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.

5 §  För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap.brottsbalken som avser brott av krigsman eller i 21 kap.brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges, om inte annat följer av en internationell överenskommelse som är i kraft mellan Sverige och den ansökande staten.

[S2]Detta utgör inte hinder mot att, om gärningen även innefattar brott för vilket utlämning annars får ske, utlämna personen för det brottet. Lag (2004:1001).

Prop. 2004/05:7: Bakgrunden till den ändrade bestämmelsen redovisas i avsnitt 8.2.1.

Bestämmelsen medför att utlämning för militära brott kan ske när gällande statusavtal som t.ex. PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA eller EU SOFA är tillämpliga. Det är således fråga om specifika undantagsfall från huvudregeln att utlämning inte skall ske för militära brott.

Det förfarande som gällande lagstiftning ger uttryck ...

  • NJA 1993 s. 242:Frågor i ärende om utlämning till Ryska Federationen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 eller 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.

6 §  Utlämning får inte beviljas för ett politiskt brott.

[S2]Innefattar gärningen även ett brott som inte är politiskt, får utlämning beviljas för det brottet, om gärningen i det särskilda fallet övervägande har karaktären av ett icke politiskt brott.

[S3]Första stycket gäller inte om ett avslag på denna grund skulle strida mot en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den ansökande staten. Lag (2003:1158).

Prop. 2000/01:83: Paragrafen har fått ett nytt tredje stycke, som innebär att utlämning i vissa fall inte längre kan vägras enbart på den grunden att det är fråga om ett politisk brott. Bestämmelsen är en anpassning till artikel 5.1 i 1996 års utlämningskonvention, se avsnitt 7.3.3.

En utrycklig bestämmelse om förbud mot utlämning av svenska medborgare för politiska brott har tagits in i fjärde stycket. ...

  • NJA 1993 s. 242:Frågor i ärende om utlämning till Ryska Federationen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 eller 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2008 s. 680:Fråga om hinder mot utlämning för politiska brott. 6 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2009 s. 557:Fråga om hinder mot utlämning för politiska brott. 6 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 1982 s. 520:I ärende angående utlämning för brott till Italien uppkommer fråga, om vissa gärningar, däribland försök till mordbrand, skall vid tillämpning av lagen (1957:668) om utlämning för brott anses övervägande äga karaktären av icke politiska brott, 6 § 2 st. Tillika fråga om tillämpning av 9 § 3 st samma lag.

7 §  Ej må den utlämnas, som på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden löper risk att i den främmande staten utsättas för förföljelse, som riktar sig mot hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet, eller ock där icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till stat, i vilken han löper sådan risk.

  • NJA 1993 s. 242:Frågor i ärende om utlämning till Ryska Federationen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 eller 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2019 s. 611:Utlämning för lagföring. Hinder mot utlämning till Kina har ansetts föreligga enligt 7 § utlämningslagen. En utlämning till Kina har också ansetts vara oförenlig med artiklarna 2, 3 och 6 i Europakonventionen.
  • NJA 1990 s. 46:Fråga i ärende om utlämning till Jugoslavien om hinder mot utlämningen förelåg enligt 7 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2005 s. 700:Hinder enligt 7 § lagen (1957:668) om utlämning för brott har i visst fall ansetts föreligga mot utlämning till Rumänien.
  • NJA 2007 s. 574:Hinder har ansetts föreligga mot utlämning av en person till Albanien, eftersom det bedömts vara sannolikt att han där löper en allvarlig risk att utsättas för en behandling som strider mot artikel 3 Europakonventionen och inte kan få erforderligt skydd av de albanska myndigheterna. Vid detta förhållande har det ansetts att beslut om häktning inte skall bestå i utlämningsärendet.
  • NJA 1990 s. 484:Frågor i ärenden om utlämning till Sovjetunionen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 § (II och III) eller 8 § (I, II och III) lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 1990 s. 492:En begäran om utlämning har ansetts kunna grundas på ett i Förbundsrepubliken Tyskland meddelat häktningsbeslut utan hinder av att tysk domstol senare inhiberat verkställigheten av beslutet och den häktade till följd härav frigivits. 9 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2020 s. 426:Utlämning för straffverkställighet. Risk för förföljelse på grund av kön – liksom på grund av sexuell läggning – utgör hinder mot utlämning enligt 7 § utlämningslagen.
  • NJA 2021 s. 1109:Utlämning till Rwanda för folkmord m.m. Särskilt frågan om en utlämning skulle stå i strid med bestämmelserna i artikel 6 i Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång.

8 §  Utlämning må ej beviljas, om den i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

  • NJA 1993 s. 242:Frågor i ärende om utlämning till Ryska Federationen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 eller 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2002 s. 624:I ärende om utlämning har art. 3 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter beaktats vid sidan av 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2016 s. 80:Hinder mot utlämning har inte ansetts föreligga i ett fall där domen baserats på en överenskommelse mellan den dömde och åklagaren (s.k. plea bargaining).
  • NJA 2000 s. 128:Fråga i ärende om utlämning till Ryska Federationen om hinder mot utlämning förelåg enligt 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 1991 s. 572:Fråga i ärende om utlämning till Turkiet om hinder mot utlämning en förelåg enligt 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 1992 s. 621:Fråga om tillämpning av 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2007 s. 574:Hinder har ansetts föreligga mot utlämning av en person till Albanien, eftersom det bedömts vara sannolikt att han där löper en allvarlig risk att utsättas för en behandling som strider mot artikel 3 Europakonventionen och inte kan få erforderligt skydd av de albanska myndigheterna. Vid detta förhållande har det ansetts att beslut om häktning inte skall bestå i utlämningsärendet.
  • NJA 1990 s. 484:Frågor i ärenden om utlämning till Sovjetunionen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 § (II och III) eller 8 § (I, II och III) lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 1990 s. 492:En begäran om utlämning har ansetts kunna grundas på ett i Förbundsrepubliken Tyskland meddelat häktningsbeslut utan hinder av att tysk domstol senare inhiberat verkställigheten av beslutet och den häktade till följd härav frigivits. 9 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 1993 s. 760:Fråga om tillämpning av 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2004 s. 264:Fråga i ärende om utlämning om hinder enligt 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott förelåg på grund av psykisk ohälsa.
  • NJA 2021 s. 1109:Utlämning till Rwanda för folkmord m.m. Särskilt frågan om en utlämning skulle stå i strid med bestämmelserna i artikel 6 i Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång.

9 §  Har den som begäres utlämnad dömts för gärningen i den främmande staten, må utlämning ej beviljas, med mindre domen stödjes av utredningen och ej heller eljest föranleder allvarlig erinran.

[S2]Om dom angående gärningen ej meddelats i den främmande staten, skall framställningen om utlämning grundas på beslut om häktning, som meddelats av behörig myndighet i den främmande staten. I fråga om gärning, för vilken utlämning kan ske enligt 4 § andra stycket, må dock framställningen grundas på annan utredning. Framställningen må ej bifallas, med mindre sannolika skäl äro, att personen begått gärningen.

[S3]Genom överenskommelse med främmande stat må bestämmas, att i förhållande till den staten fällande dom eller sådant beslut om häktning som meddelats av domstol eller domare skall godtagas, om det ej i särskilt fall framgår, att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. I sådan överenskommelse kan föreskrivas att dom, som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol, skall godtagas endast om den dömdes rättighet att försvara sig likväl kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller den dömde, enligt försäkran som den främmande staten lämnar i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla ny domstolsprövning som tillgodoser nämnda rättighet. Lag (1979:98).

  • NJA 2009 s. 531:Hinder mot utlämning. Ett beslut att gripa en person för att denne skall föras till förhör under förundersökning och ett beslut om internationell efterlysning som syftat till att verkställa detta beslut har inte, varken vart för sig eller tillsammans, ansetts som ett beslut om häktning eller annat beslut med samma verkan.
  • NJA 1993 s. 242:Frågor i ärende om utlämning till Ryska Federationen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 eller 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2013 s. 88:Det har inte ansetts föreligga sannolika skäl enligt 9 § andra stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott då den som begärts utlämnad har åberopat alibibevisning och motbevisning inte har förts. Hinder mot utlämning har därmed förelegat.
  • NJA 2019 s. 611:Utlämning för lagföring. Hinder mot utlämning till Kina har ansetts föreligga enligt 7 § utlämningslagen. En utlämning till Kina har också ansetts vara oförenlig med artiklarna 2, 3 och 6 i Europakonventionen.
  • NJA 1984 s. 903:I ärende angående utlämning för brott till Italien har som grund för framställningen om utlämning åberopats en s k utevarodom. Italien har liksom Sverige ratificerat 1957 års europeiska utlämningskonvention. Däremot har Italien i motsats till Sverige inte ratificerat ett d 17 mars 1978 dagtecknat andra tilläggsprotokoll till nämnda konvention om bl a förutsättningar för utlämning vid utevarodomar. Vid tillämpning av 9 § lagen (1957:668) om utlämning för brott har likväl hinder mot utlämning ansetts föreligga av det skälet att utlämning skulle vara oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket, eftersom det inte visats att den dömde före rättegången i Italien fått del av anklagelsen mot honom och ingen nöjaktig omprövning av saken står honom till buds. Tillika fråga om tillämpning av 9 § utlämningslagen i ärende rörande utlämning för brott till Amerikas Förenta Stater, där såsom grund för framställningen om utlämning åberopats häktningsbeslut av domare och där HD:s bedömning skett, sedan tilläggskonventionen d 17 mars 1983 till 1961 års utlämningskonvention mellan Förenta Staterna och Sverige trätt i kraft.
  • NJA 2016 s. 80:Hinder mot utlämning har inte ansetts föreligga i ett fall där domen baserats på en överenskommelse mellan den dömde och åklagaren (s.k. plea bargaining).
  • NJA 2003 s. 354:Det mellan Sverige och Australien gällande utlämningsavtalet har ansetts utgöra en sådan överenskommelse som avses i 9 § 3 st. lagen (1957:668) om utlämning för brott om att godta häktningsbeslut som meddelats av domstol eller domare om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt.
  • NJA 1998 s. 265:Sedan den europeiska utlämningskonventionen trätt i kraft i förhållande till Lettland har konventionen vid prövning enligt 9 § utlämningslagen ansetts tillämplig även i fall där framställningen gjorts före ikraftträdandet.
  • NJA 2003 s. 405:Fråga om beviskravet vid häktning i utlämningsärende.
  • NJA 2007 s. 574:Hinder har ansetts föreligga mot utlämning av en person till Albanien, eftersom det bedömts vara sannolikt att han där löper en allvarlig risk att utsättas för en behandling som strider mot artikel 3 Europakonventionen och inte kan få erforderligt skydd av de albanska myndigheterna. Vid detta förhållande har det ansetts att beslut om häktning inte skall bestå i utlämningsärendet.
  • NJA 1990 s. 492:En begäran om utlämning har ansetts kunna grundas på ett i Förbundsrepubliken Tyskland meddelat häktningsbeslut utan hinder av att tysk domstol senare inhiberat verkställigheten av beslutet och den häktade till följd härav frigivits. 9 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2000 s. 158:Hinder mot utlämning har ansetts föreligga när det främmande häktningsbeslutet inte tydligt utvisade att de gärningar som låg till grund för häktningen motsvarade grovt bedrägeri eller grovt ocker enligt svensk rätt samt preskription skulle ha inträtt enligt svensk rätt, om gärningarna varit att bedöma som icke grova brott.
  • NJA 2015 s. 41:Hinder mot utlämning för verkställighet av straff har förelegat beträffande en person som dömts till ett långvarigt fängelsestraff i sin utevaro utan att ha underrättats om hur anklagelsen mot honom slutligt kom att utformas och efter att ha delgetts kallelse till förhandling enbart genom kungörelsedelgivning.
  • NJA 2021 s. 1109:Utlämning till Rwanda för folkmord m.m. Särskilt frågan om en utlämning skulle stå i strid med bestämmelserna i artikel 6 i Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång.
  • NJA 1995 s. 3:Fråga i ärende om utlämning för brott huruvida det förelåg sannolika skäl att den som begärdes utlämnad begått den gärning som avsågs med framställningen om utlämning.
  • NJA 1982 s. 830:Sedan HD funnit hinder mot utlämning möta enligt 9 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott och regeringen därefter avslagit framställningen, har ny framställning gjorts om utlämning för samma brott. Fråga om förutsättning för omprövning av HD:s beslut.
  • NJA 2000 s. 243:Utlämning har inte ansetts kunna beviljas på grund av en utevarodom som står i strid med artikel 6 i Europakonventionen.
  • NJA 2014 s. 413:Utlämning till Iran för straffverkställighet. För att utlämning ska kunna beviljas utan stöd i ett utlämningsavtal krävs att den åberopade domen i allt väsentligt är riktig. Vad som är känt om rättsväsendet i den ansökande staten är av betydelse för prövningen. Den iranska domen har inte ansetts uppfylla kraven enligt 9 § första stycket lagen om utlämning för brott.
  • NJA 2002 s. 396:Om utlämning skall ske av en svensk medborgare till en medlemsstat i Europeiska unionen med stöd av 3 § första stycket 2 utlämningslagen, dvs. för lagföring avseende gärning som motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än fyra år, har hinder ansetts föreligga mot att bevilja utlämning enligt 4 § andra stycket samma lag också för andra brott. Även fråga om betydelsen av bevisning som den brottsmisstänkte förebragt i utlämningsärendet i Högsta domstolen.
  • NJA 2009 s. 729:Utlämning. Om den bevisning som anges ligga till grund för ett häktningsbeslut visats vara ohållbar måste det anses att beslutet är behäftat med sådant fel att det ska anses vara uppenbart oriktigt i den mening som avses i 9 § tredje stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2003 s. 318:Hinder mot utlämning för brott har ansetts föreligga, när den som begärs utlämnad dömts i sin utevaro till långt fängelsestraff och det inte visats i utlämningsärendet att han personligen och i detalj underrättats om åtalet mot honom och inte heller att han personligen kallats till huvudförhandlingen.
  • NJA 1982 s. 520:I ärende angående utlämning för brott till Italien uppkommer fråga, om vissa gärningar, däribland försök till mordbrand, skall vid tillämpning av lagen (1957:668) om utlämning för brott anses övervägande äga karaktären av icke politiska brott, 6 § 2 st. Tillika fråga om tillämpning av 9 § 3 st samma lag.
  • NJA 1993 s. 18:En person har begärts utlämnad på grund av en utevarodom, som meddelats av en överinstans i anledning av hans eget överklagande. Fråga om den dömdes rätt att försvara sig kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd. 9 § 3 st andra meningen lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2003 s. 520:Hinder mot utlämning för brott har ansetts föreligga när den som begärts utlämnad fått sitt fängelsestraff skärpt av en överinstans genom en utevarodom.
  • NJA 1989 s. 263:Sedan en person begärts utlämnad till annan stat på grund av en dom, varigenom han dömts till frihetsstraff i sin utevaro, har den dömde gjort flera invändningar med avseende på målets handläggning. Fråga, vid bedömande huruvida den dömdes rätt att försvara sig kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd, bl a i vad mån uppgifter i domen och övriga åberopade handlingar bör godtas. 9 § 3 st andra meningen lagen (1957:668) om utlämning för brott.

10 §  Har i fråga om den som begärs utlämnad här i riket meddelats dom beträffande det uppgivna brottet eller med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning meddelats beslut att inte åtala för brottet, får utlämning för det brottet inte beviljas.

[S2]Utlämning får inte heller beviljas, om straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag.

[S3]Har fråga om ansvar för brottet prövats genom en dom som har fått laga kraft och som meddelats i en annan stat än den som gjort framställning om utlämning, och brottet har begåtts i den först nämnda staten eller har denna stat tillträtt den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957 eller en överenskommelse som avses i 2 kap. 9 § andra stycket brottsbalken eller har den staten slutit särskilt avtal med Sverige om utlämning för brott, får den som begärs utlämnad inte utlämnas för det brottet,

  1. om han eller hon har frikänts från ansvar,
  2. om han eller hon har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,
  3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår, eller
  4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den stat där domen meddelats.

[S4]Tredje stycket gäller inte i fråga om brott, som har förövats i den stat som gjort framställning om utlämning eller mot denna stat eller menighet eller allmän inrättning i den staten, såvida inte lagföringen har skett på begäran av den stat som gjort framställning om utlämning eller efter det att den som begärs utlämnad har utlämnats från denna stat för lagföring. Lag (2021:1019).

Prop. 2000/01:83: Har i fråga om den som begärs utlämnad här i riket meddelats dom beträffande det uppgivna brottet eller med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning meddelats beslut att inte åtala för brottet, får utlämning för det brottet inte beviljas.

Utlämning får inte heller beviljas, om straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk ...

  • NJA 1993 s. 242:Frågor i ärende om utlämning till Ryska Federationen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 eller 8 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2019 s. 611:Utlämning för lagföring. Hinder mot utlämning till Kina har ansetts föreligga enligt 7 § utlämningslagen. En utlämning till Kina har också ansetts vara oförenlig med artiklarna 2, 3 och 6 i Europakonventionen.
  • NJA 2016 s. 1001:Hinder mot utlämning för verkställighet av straff har ansetts föreligga på grund av åtalspreskription enligt svensk rätt. Frågan om preskriptionen har avbrutits genom en åtgärd i ett annat land har bedömts som om åtgärden ägt rum här i landet.
  • NJA 2000 s. 158:Hinder mot utlämning har ansetts föreligga när det främmande häktningsbeslutet inte tydligt utvisade att de gärningar som låg till grund för häktningen motsvarade grovt bedrägeri eller grovt ocker enligt svensk rätt samt preskription skulle ha inträtt enligt svensk rätt, om gärningarna varit att bedöma som icke grova brott.
  • NJA 2021 s. 1109:Utlämning till Rwanda för folkmord m.m. Särskilt frågan om en utlämning skulle stå i strid med bestämmelserna i artikel 6 i Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång.
  • NJA 2022 s. 1045:Högsta domstolens prövning enligt 4 § utlämningslagen av om gärningen motsvarar brott enligt svensk lag ska utgå från lagens innehåll vid tidpunkten för prövningen.
  • NJA 2003 s. 435:En person har i Sverige åtalats och dömts för bl.a. införsel av viss mängd narkotika till Sverige. Domen har ansetts utgöra hinder för utlämning till annat land för utförsel av samma narkotika från detta land.
  • NJA 1991 s. 436:Utlämningsärende. BrB:s bestämmelser om villkorlig frigivning och om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts inte som preskriptionsregler utan som verkställighetsregler, varför de saknat betydelse för tillämpningen av 10 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.

11 §  Den som här i riket är åtalad för annat brott, för vilket är stadgat fängelse, eller som enligt dom mot honom skall undergå fängelse eller eljest omhändertagas på anstalt , må ej utlämnas så länge hindret betstår. Samma lag vare, om förundersökning inletts för brott som nyss nämnts.

[S2]Utan hinder av vad i första stycket sägs må utlämning äga rum för rättegång om den gärning som avses med den främmande statens begäran, på villkor att den utlämnade senare överlämnas till svensk myndighet enligt vad regeringen bestämmer. Lag (1975:292).

12 §  Vid beviljande av utlämning skola i tillämpliga delar uppställas följande villkor:

  1. Den som utlämnas må icke, utan särskilt medgivande enligt 24 §, i den främmande staten åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före utlämningen eller, utom i fall som avses i 13 § andra stycket, utlämnas till annan stat, med mindre han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom fyrtiofem dagar efter rättgång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför utlämning ägt rum, eller återvänt dit sedan han lämnat landet.
  2. Den som utlämnas må icke för brottet åtalas vid domstol, som endast för tillfället eller för särskilda undantagsförhållanden erhållit befogenhet att pröva mål av sådan beskaffenhet. Regeringen äger dock medgiva undantag från vad nu sagts, om det finnes förenligt med rättssäkerheten.
  3. Den som utlämnas må ej för brottet straffas med döden.

[S2]I fall som avses i 5 eller 6 § skall särskilt angivas, att den som utlämnas icke må straffas enligt bestämmelse som avser brott av krigsman eller såsom för politiskt brott.

[S3]I övrigt uppställer regeringen de villkor som prövas erforderliga. Lag (1975:292).

  • NJA 2005 s. 669:Utlämning för brott. Hinder mot att lämna medgivande till lagföring för andra gärningar än den för vilken utlämning redan skett har ansetts föreligga när framställningen inte grundats på dom eller häktningsbeslut och det inte befunnits föreligga sannolika skäl för att personen gjort sig skyldig till de gärningar som framställningen avsett.
  • NJA 2019 s. 611:Utlämning för lagföring. Hinder mot utlämning till Kina har ansetts föreligga enligt 7 § utlämningslagen. En utlämning till Kina har också ansetts vara oförenlig med artiklarna 2, 3 och 6 i Europakonventionen.
  • NJA 1990 s. 484:Frågor i ärenden om utlämning till Sovjetunionen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 § (II och III) eller 8 § (I, II och III) lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 2003 s. 133:Den tid om 45 dagar, som enligt art. 14 i den europeiska utlämningskonventionen skall ha förflutit innan den som utlämnats får, utan samtycke från den främmande staten, åtalas för annat, före hans utlämnande begånget brott än det för vilket han utlämnats, skall räknas från det att straffet har till fullo verkställts och inte från tidpunkten för villkorlig frigivning.

12 a §  När det följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige, får den som har utlämnats, utöver vad som följer av 12 § första stycket 1, åtalas eller straffas för annat brott som han eller hon har begått före utlämningen, om han eller hon har lämnat sitt samtycke till det. Lag (2003:1158).

Prop. 2000/01:83: Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 7.3.6 och motsvarar artiklarna 10–12 i 1996 års utlämningskonvention. Lagtexten i första stycket har formulerats om med anledning av Lagrådets yttrande. Lagrådet har även föreslagit att bestämmelsen i andra stycket i stället skrivs in i första stycket. Av skäl som har utvecklats vid kommentaren till 6 § bör dock den av regeringen föreslagna lydelsen inte ändras. ...

13 §  Om två eller flera stater begära utlämning av samma person, skall, med hänsyn till beskaffenheten av brottet eller brotten, tiden och platsen därför, framställningarnas tidsföljd, hans nationlitet och hemvist samt övriga omständigheter, prövas till vilken stat utlämning bör ske.

[S2]När framställningarna avse olika brott, må föreskrivas, att den som utlämnas till en stat skall från den staten vidare utlämnas till annan stat på villkor som besätmts enligt 12 §.

Förfarandet

14 §  En framställning om utlämning skall göras skriftligen. Den får översändas per telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat sätt. Framställningen skall ges in till Justitiedepartementet.

[S2]Vid framställningen skall fogas avskrift av häktningsbeslut eller dom som åberopas eller, i fall som avses i 4 § andra stycket, annan utredning på vilken framställningen grundas. I den mån det inte framgår av nämnda handlingar, skall uppgift lämnas om personens nationalitet och hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt i den ansökande staten tillämpliga straffbestämmelser. Signalement skall om möjligt lämnas. Lag (2001:612).

15 §  Innan regeringen meddelar beslut i anledning av framställningen, skall yttrande avges av riksåklagaren. Har inte den som avses med framställningen samtyckt till att han utlämnas, skall ärendet dessutom prövas av högsta domstolen. Är det uppenbart att framställningen ej bör bifallas, skall den dock omedelbart avslås. Lag (1981:1090).

  • NJA 2009 s. 280:Fråga om utlämning till Rwanda för folkmord m.m. Bl.a. spörsmålet om omfattningen av Högsta domstolens prövning när det gäller frågan om en utlämning, med hänsyn till de allmänna förhållandena inom rättsväsendet i Rwanda, skulle stå i strid med bestämmelserna i artikel 6 i Europakonventionen om rätt till en rättvis rättegång.

16 §  Riksåklagaren skall till grund för sitt yttrande verkställa erforderlig utredning enligt vad som gäller vid förundersökning i brottmål.

[S2]Riksåklagaren eller åklagare som verkställer utredningen får under utredningen begära kompletterande information av behörig myndighet i en annan stat om den andra staten tillåter det.

[S3]Om tvångsmedel gäller vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut av rätten gäller tills vidare intill dess ärendet har avgjorts eller, om utlämning beviljas, intill dess denna har verkställts. Finner Högsta domstolen att det finns hinder mot utlämning enligt 1-10 §§, upphör dock beslutet genast att gälla. Föreligger sådant hinder mot utlämning som avses i 11 § första stycket, gäller beslutet inte under tid då personen med anledning av misstanke om brott som där avses är berövad friheten som anhållen eller häktad eller undergår fängelsestraff eller på annat sätt är omhändertagen på anstalt.

[S4]Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har beviljats.

[S5]Rättens beslut i fråga om tvångsmedel överklagas till Högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.

[S6]Den som hålls häktad i utlämningsärendet kan begära att ny förhandling skall äga rum inom tre veckor från det att beslut senast har meddelats. Lag (2003:1158).

Prop. 2000/01:83: Ändringen i andra stycket är en anpassning till artikel 14 i 1996 års utlämningskonvention och behandlas i avsnitt 7.3.8.

Om direkt kommunikation är möjlig i det enskilda fallet beror på om den ansökande staten avgett en förklaring av den innebörden till 1996 års utlämningskonvention. Sverige kommer att avge en sådan förklaring. Av förklaringen skall också framgå vilken eller vilka myndigheter ...

  • NJA 2003 s. 405:Fråga om beviskravet vid häktning i utlämningsärende.
  • NJA 2007 s. 574:Hinder har ansetts föreligga mot utlämning av en person till Albanien, eftersom det bedömts vara sannolikt att han där löper en allvarlig risk att utsättas för en behandling som strider mot artikel 3 Europakonventionen och inte kan få erforderligt skydd av de albanska myndigheterna. Vid detta förhållande har det ansetts att beslut om häktning inte skall bestå i utlämningsärendet.
  • NJA 2011 s. 518:Proportionalitetsprincipens tillämpning vid häktning i utlämningsärende.

17 §  Sedan utredningen avslutats, överlämnar riksåklagaren ärendet jämte sitt yttrande till högsta domstolen. Har den som avses med framställningen samtyckt till att han utlämnas, skall ärendet jämte yttrande i stället överlämnas till regeringen. Lag (1981:1090).

18 §  Högsta domstolen prövar, huruvida utlämning kan lagligen beviljas enligt vad i 1-10 §§ sägs.

[S2]Om det finnes erforderligt, skall förhandling hållas. Förhandling må ej vägras, med mindre tidigare förhandling måste anses tillfyllest eller saken finnes uppenbar. Oaktat ärendet anmälts hos högsta domstolen, skall fråga om tvångsmedel prövas av underrätt, om ej högsta domstolen förordnar annat. I övrigt gäller om ärendets handläggning vad om brottmål i allmänhet är stadgat. Ersättning åt offentlig försvarare, vittne eller annan som hörts i ärendet skall stanna på staten, om det inte finns särskilda skäl för att den skall återbetalas av den som begärs utlämnad. Lag (1996:1628).

  • NJA 2019 s. 377:Utlämning av unionsmedborgare för straffverkställighet i tredje land.
  • NJA 2017 s. 677:Fråga om utlämning för straffverkställighet. En utlämning till Bosnien och Hercegovina har ansetts inte vara oförenlig med artikel 6 i Europakonventionen om rätt till en rättvis rättegång. För att brott mot artikel 6 ska anses föreligga vid utlämning krävs att den dömde har utsatts för en flagrant orättvisa. Så är fallet om brottet mot artikel 6 är så grundläggande att den rätt som garanteras i artikeln helt tillintetgjorts eller att kärnan i rätten har ödelagts.
  • NJA 2009 s. 280:Fråga om utlämning till Rwanda för folkmord m.m. Bl.a. spörsmålet om omfattningen av Högsta domstolens prövning när det gäller frågan om en utlämning, med hänsyn till de allmänna förhållandena inom rättsväsendet i Rwanda, skulle stå i strid med bestämmelserna i artikel 6 i Europakonventionen om rätt till en rättvis rättegång.
19 § Har upphävts genom lag (1980:182).

/Upphör att gälla U: 2024-03-01/

20 §  När Högsta domstolen har meddelat beslut ska ärendet anmälas för regeringen. Om Högsta domstolen funnit att det finns hinder mot utlämning enligt 110 §§, får framställningen inte bifallas. Genom överenskommelse med en främmande stat får det dock bestämmas att, om det anses finnas hinder enligt 8 eller 9 §, frågan ska kunna hänskjutas till internationell skiljedom.

[S2]När utlämning beviljas ska det bestämmas inom vilken tid den ansökande staten ska hämta den som ska utlämnas. Tiden får inte utan synnerliga skäl överstiga en månad från det att den ansökande staten har fått del av beslutet.

[S3]Beslutet om utlämning verkställs av Polismyndigheten. Om den som ska utlämnas är på fri fot, får han eller hon, om det är nödvändigt för att utlämningen ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 48 timmar. Lag (2014:635).

/Träder i kraft I: 2024-03-01/

20 §  När Högsta domstolen har meddelat beslut ska ärendet anmälas för regeringen. Om Högsta domstolen funnit att det finns hinder mot utlämning enligt 1-10 §§, får framställningen inte bifallas. Genom överenskommelse med en främmande stat får det dock bestämmas att, om det anses finnas hinder enligt 8 eller 9 §, frågan ska kunna hänskjutas till internationell skiljedom.

När utlämning beviljas ska det bestämmas inom vilken tid den ansökande staten ska hämta den som ska utlämnas. Tiden får inte utan synnerliga skäl överstiga en månad från det att den ansökande staten har fått del av beslutet.

Beslutet om utlämning verkställs av Polismyndigheten. Om den som ska utlämnas inte är frihetsberövad får han eller hon, om det är nödvändigt för att utlämningen ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar. Lag (2024:45).

21 §  Vid beviljande av utlämning må regeringen förordna, att föremål som tagits i beslag skall överlämnas till den främmande staten; och må därvid stadgas de förbehåll som av hänsyn till enskild rätt eller ur allmän synpunkt finnas påkallade. Lag (1975:292).

22 §  Regeringen eller justitiedepartementet beslutar om ersättning av allmänna medel till offentlig försvarare för arbete hos regeringen. Lag (1992:109).

Tvångsmedel i avvaktan på en framställning om utlämning

23 §  Den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning, får på begäran av behörig myndighet i den främmande staten eller med anledning av en där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud eller anmälningsskyldighet av åklagare enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag får också ske i sådant fall.

[S2]Beslut om användning av tvångsmedel ska utan uppskov anmälas hos rätten, som skyndsamt efter förhandling enligt rättegångsbalkens bestämmelser om brottmål prövar åtgärden. Om rätten kommer fram till att anhållande eller reseförbud eller anmälningsskyldighet ska bestå, ska den genast underrätta ansvarigt statsråd om det. Om det ansvariga statsrådet anser att det finns hinder mot utlämning eller att utlämning annars inte bör ske, ska regeringen upphäva åtgärden. I annat fall ska den främmande staten genom Justitiedepartementets försorg underrättas om åtgärden. Det ansvariga statsrådet ska då ange en viss bestämd tid inom vilken framställning om utlämning ska göras. Denna tid får inte vara längre än fyrtio dagar från den dag personen anhölls eller reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelades enligt första stycket. När en framställning om utlämning kommer in, ska Justitiedepartementet genast underrätta den myndighet som först meddelat beslut om åtgärden. Sådan underrättelse ska även lämnas, om en framställning om utlämning inte kommer in inom utsatt tid.

[S3]Rättens beslut får inte överklagas. Den som anhållits eller meddelats reseförbud eller anmälningsskyldighet får dock för prövning av om åtgärden ska bestå begära ny förhandling inom tre veckor från det att beslut senast meddelats.

[S4]Har en framställning om utlämning av den som är anhållen eller har meddelats reseförbud eller anmälningsskyldighet inte gjorts inom den enligt andra stycket bestämda tiden, ska den anhållne friges eller beslutet om reseförbud eller anmälningsskyldighet hävas. Detsamma gäller när en framställning avslås enligt 15 §. Om den anhållne i annat fall inte friges, ska en framställning om häktning lämnas till rätten senast på åttonde dagen efter den då riksåklagaren fick del av utlämningsframställningen. Görs inte det, ska den anhållne omedelbart friges. Lag (2015:104).

I Ahorugeze vs Sverige konstaterade Europadomstolen att art. 6 EKMR ska tolkas generösare om det avser en utlämning till ett land utanför EU.

Vid en utlämning utanför EU så förekommer verkställighetshinder endast om det kan påvisas att kränkningen av art. 6 EKMR är flagrant. Med flagrant avses ett övergrepp som är så allvarligt att det kan resultera i en nullifikation eller en total förintelse av innebörden i artikeln. Det ska således avse ett i direkt strid med den fundamentala innebörden av rätten till en rättvis rättegång.

Övriga bestämmelser

24 §  Utan hinder av villkor som uppställts för utlämning äger regeringen på framställning av den främmande staten medgiva, att den som utlämnats må ställas till ansvar för annan före utlämningen förövad gärning än den, för vilken utlämning skett, eller utlämnas till annan stat. I fråga om sådan framställning skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat angående framställning om utlämning.

[S2]Medgivande må lämns allenast om, såvitt handlingarna visa, utlämning för gärningen kunnat lagligen äga rum.

[S3]Framgår av inkomna handlingar, att framställningen icke kan lagligen bifallas, eller finner regeringen eljest anledning att icke villfara framställningen, skall den omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av högsta domstolen, om inte den som avses med framställningen har medgivit denna. Finner högsta domstolen att hinder möter, får framställningen inte bifallas. Lag (1981:1090).

  • NJA 2005 s. 669:Utlämning för brott. Hinder mot att lämna medgivande till lagföring för andra gärningar än den för vilken utlämning redan skett har ansetts föreligga när framställningen inte grundats på dom eller häktningsbeslut och det inte befunnits föreligga sannolika skäl för att personen gjort sig skyldig till de gärningar som framställningen avsett.
  • NJA 2003 s. 76:När en person som utlämnats till Sverige begärs vidareutlämnad till annan stat, behövs inte samtycke från den stat som ursprungligen utlämnat honom till sådant frihetsberövande som syftar till att säkerställa vidareutlämningen. Art. 14 och 15 i den europeiska utlämningskonventionen.
  • NJA 2000 s. 363:Fråga om tillämpning av bestämmelsen i 24 § utlämningslagen om medgivande att ställa den som utlämnats till ansvar för annan före utlämningen förövad gärning än den för vilken utlämning skett.
  • NJA 1984 s. 707:Sedan D. utlämnats till Schweiz för att ställas till ansvar för viss brottslighet, gjordes framställning om medgivande enligt 24 § utlämningslagen att få åtala D. också för annan i Schweiz begången brottslighet, bestående i tillgrepp av viss egendom. Av den till stöd för framställningen åberopade utredningen framgick, att D. vid de med framställningen avsedda tillfällena tillgripit också egendom, som han enligt en här i riket meddelad lagakraftvunnen dom dömts för att ha tillgripit på annan plats och vid annan tidpunkt. Fråga huruvida på grund av denna dom hinder föreligger mot bifall till framställningen.

25 §  Sedan framställning om utlämning gjorts, må ej åtal för det uppgivna brottet väckas, såvida icke framställningen avslagits.

[S2]Beviljas utlämning sedan åtal väckts, skall detta förhållande anses utgöra rättegångshinder i brottmålet. Lag (1975:292).

26 §  Ansvarigt statsråd får medge, att den som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom riket, om han eller hon inte är svensk medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Framställning om detta ges in till Justitiedepartementet.

[S2]Har tillstånd meddelats enligt första stycket får Polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst under 48 timmar.

[S3]När tillstånd till transport begärs i fråga om någon som utlämnas till en medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge tillämpas 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i stället för första och andra styckena. Lag (2015:104).

/Upphör att gälla U: 2024-03-01/

26 a §  Har utlämning till Sverige skett för lagföring här i landet, på villkor att den som utlämnats senare återförs till den andra staten, ska Polismyndigheten se till att den som har utlämnats återförs.

[S2]Om den som ska återföras inte är frihetsberövad får han eller hon, om det är nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, hållas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 48 timmar. Lag (2017:141).

Prop. 2013/14:110: I första stycket har ett namnbyte gjorts och den lokala anknytningen tagits bort. Vidare har stycket moderniserats språkligt. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

Prop. 2016/17:57: I första stycket byts ordet rättegång ut till lagföring. Avsikten med ändringen är att bestämmelsen ska omfatta samtliga former av återförande till den andra staten, såväl efter s.k. tillfällig utlämning som när en person ska återföras med anledning av att han eller hon har utlämnats till Sverige på villkor att en eventuell frihetsberövande påföljd

Prop. 2023/24:37: Paragrafen innehåller bestämmelser om återförande av en person som utlämnats till Sverige för lagföring. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

/Träder i kraft I: 2024-03-01/

26 a §  Har utlämning till Sverige skett för lagföring här i landet, på villkor att den som utlämnats senare återförs till den andra staten, ska Polismyndigheten se till att den som har utlämnats återförs.

Om den som ska återföras inte är frihetsberövad får han eller hon, om det är nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, hållas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar. Lag (2024:45).

26 b §  Om det vid en transport som avses i 26 § sker en oplanerad mellanlandning i Sverige, ska tillstånd till transport enligt den paragrafen begäras, för det fall transporten inte fortsätter inom tjugofyra timmar från landningen. Tillstånd till transport ska begäras inom nittiosex timmar från landningen.

[S2]Polismyndigheten får, om det är nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst till dess en begäran om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till transport inte begärs inom den tid som anges i första stycket, ska personen omedelbart friges.

[S3]Om tillstånd till transport meddelas, gäller därefter 26 § andra stycket. Tidsfristen ska räknas från det att tillstånd meddelats.

[S4]När transporten avser någon som utlämnas till en medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge tillämpas 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i stället för denna paragraf. Lag (2011:1166).

Prop. 2004/05:46: I 26 § utlämningslagen finns bestämmelser om transport – transitering – genom Sverige av en person som utlämnas mellan två andra stater.

I 26 b § införs regler om oplanerade landningar med flygplan i Sverige. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.4.

Enligt första stycket behövs det inte något tillstånd vid en oplanerad mellanlandning i Sverige som inte varar längre än 24 timmar. ...

26 c §  Vid utlämning till Sverige ska Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige. Lag (2017:141).

27 § Har upphävts genom lag (2020:386).
28 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
29 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
30 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
31 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
32 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
33 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
34 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
35 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
36 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
37 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
38 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
39 § Har upphävts genom lag (2003:1158).
40 § Har upphävts genom lag (2001:612).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1957:668) om utlämning för brott

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958. Genom lagen upphäves lagen den 4 juni 1913 (nr 68) angående utlämning av förbrytare.
    Har framställning om utlämning gjorts före nya lagens ikraftträdande men ej blivit dessförinnan slutligen prövad, skall frågan prövas enligt nya lagen. Beträffande förfarandet i ärendet må dock äldre lag tillämpas.
    Bestämmelser i överenskommelse med främmande stat, som för Sveriges del är gällande vid nya lagens ikraftträdande, skola lända till efterrättelse även om de avvika från vad lagen stadgar.
    Förarbeten
    Prop. 1957:156

Ändring, SFS 1959:255

    Omfattning
    ny 26 §

Ändring, SFS 1962:82

    Omfattning
    ändr. 3 §

Ändring, SFS 1964:176

    Omfattning
    ändr. 4, 5, 11 §§

Ändring, SFS 1973:124

Ändring, SFS 1975:292

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.
    Bestämmelser i överenskommelse med främmande stat, som för Sveriges del är gällande vid lagens ikraftträdande, skall lända till efterrättelse även om de avviker från vad lagen föreskriver.
    Förarbeten
    Prop. 1975:35
    Omfattning
    upph. 3 §; nuvarande 25, 26 §§ betecknas 26, 27 §§; ändr. 1, 4, 9-12, 14-17, 20-24, den nya 26 §§; ny 25 §

Lag (1979:98) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Lag (1980:182) om ändring i lagen(1957:668) om utlämning för brott

Lag (1981:1090) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Lag (1981:1297) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förordning (1983:168) om ikraftträdande av lagen (1979:98) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

    Omfattning
    ikrafttr. av 1979:98
    Ikraftträder
    1983-06-05

Lag (1983:227) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:91
    Omfattning
    ändr. 16, 20, 22 §§; ny 26 a §
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1986:658) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:9
    Omfattning
    ändr. 5 §
    Ikraftträder
    1987-06-01

Lag (1992:109) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Lag (1994:2066) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning av brott

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:78, Prop. 1994/95:6, Bet. 1994/95:FöU1
    Omfattning
    ändr. 5 §
    Ikraftträder
    1995-07-01

Lag (1996:1628) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:55, Prop. 1996/97:9, Bet. 1996/97:JuU3
    Omfattning
    ändr. 18 §
    Ikraftträder
    1997-12-01

Lag (1997:209) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande till någon eller några av Europeiska unionens medlemsstater.
    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:198, Prop. 1996/97:88, Bet. 1995/96:JuU15
    Omfattning
    nya 28-40 §§, rubr. närmast före 28 §
    Ikraftträder
    1999-10-01

Förordning (1999:746) om ikraftträdande av lagen (1997:209) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999 i förhållande till Tyskland och Spanien.
Omfattning
ikrafttr. av 1997:209 såvitt avser Tyskland och Spanien
Ikraftträder
1999-10-01

Lag (2000:567) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:216, Prop. 1999/2000:61, Bet. 1999/2000:JuU19
Omfattning
ändr. 14, 23, 26 §§
Ikraftträder
2000-10-01

Förordning (2000:701) om ikraftträdande i förhållande till Österrike och Nederländerna av lagen (1997:209) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 27 september 2000 i förhållande till Österrike och Nederländerna.
Omfattning
ikrafttr. av 1997:209 såvitt avser Österrike och Nederländerna
Ikraftträder
2000-09-27

Lag (2001:612) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förarbeten
Rskr. 2000/01:281, Prop. 2000/01:83, Bet. 2000/01:JuU26
Omfattning
upph. 40 §; ändr. 1, 2, 4, 6, 10, 14, 16, 26, 28, 32 §§, rubr. närmast före 1, 23 §§ sätts närmast före 2, 24 §§, rubr. närmast före 2 §; nya 3, 3 a, 3 b, 3 c, 12 a, 27 a §§, rubr. närmast före 23 §
Ikraftträder
2001-10-01

Förordning (2001:758) om ikraftträdande i förhållande till Luxemburg av lagen (1997:209) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 6 november 2001 i förhållande till Luxemburg.
Omfattning
ikrafttr. av 1997:209 såvitt avser Luxemburg
Ikraftträder
2001-11-06

Förordning (2002:234) om ikraftträdande i förhållande till Storbritannien och Nordirland av lagen (1997:209) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 13 maj 2002 i förhållande till Storbritannien och Nordirland.
Omfattning
ikrafttr. av 1997:209 såvitt avser Storbritannien och Nordirland
Ikraftträder
2002-05-13

Förordning (2002:722) om ikraftträdande i förhållande till Belgien av lagen (1997:209) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 14 oktober 2002 i förhållande till Belgien.
Omfattning
ikrafttr. av 1997:209 såvitt avser Belgien
Ikraftträder
2002-10-14

Lag (2003:1158) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden om utlämning som har inletts vid ikraftträdandet.
  3. Äldre bestämmelser gäller i förhållande till en stat som den 1 januari 2004 var medlem i Europeiska unionen och som när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna13, dock endast om ärendet har inletts före den 1 januari 2005.
Förarbeten
Rskr. 2003/04:107, Prop. 2003/04:7, Bet. 2003/04:JuU8
Omfattning
upph. 3, 3 a, 3 b, 3 c, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39 §§, rubr. närmast före 28 §; nuvarande 27 a § betecknas 27 §; ändr. 1, 2, 4, 6, 10, 12 a, 16, 20, 26, 26 a §§
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2004:1001) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förarbeten
Rskr. 2004/05:44, Prop. 2004/05:7, Bet. 2004/05:FöU2
Omfattning
ändr. 5 §
Ikraftträder
2005-01-01

Lag (2005:503) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förarbeten
Rskr. 2004/05:288, Prop. 2004/05:46, Bet. 2004/05:JuU35
Omfattning
ny 26 b §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2011:1166) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. De nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter.
  2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden om utlämning som har inletts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2011/12:21, Prop. 2010/11:158, Bet. 2011/12:JuU5
Omfattning
ändr. 1, 26, 26 b §§
Ikraftträder
2012-10-16

Förordning (2012:573) om ikraftträdande av lagen (2011:1166) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Omfattning
ikrafttr. av 2011:1166

Lag (2014:635) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
ändr. 20, 26, 26 a §§
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2015:104) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förarbeten
Rskr. 2014/15:110, Prop. 2014/15:29, Bet. 2014/15:JuU07
Omfattning
ändr. 23, 26 §§
Ikraftträder
2015-04-01

Lag (2017:141) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förarbeten
Rskr. 2016/17:149, Prop. 2016/17:57, Bet. 2016/17:JuU9
Omfattning
ändr. 26 a §; ny 26 c §
Ikraftträder
2017-04-01

Lag (2020:386) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förarbeten
Rskr. 2019/20:274, Prop. 2019/20:89, Bet. 2019/20:JuU40
Omfattning
upph. 27 §
Ikraftträder
2020-07-01

Lag (2021:710) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förarbeten
Rskr. 2020/21:423, Prop. 2020/21:197, Bet. 2020/21:JuU38
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2021-07-15

Lag (2021:1019) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Förarbeten
Rskr. 2021/22:20, Prop. 2020/21:204, Bet. 2021/22:JuU4
Omfattning
ändr. 10 §
Ikraftträder
2022-01-01

Lag (2024:45) om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2024.
  2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har inletts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2023/24:126, Prop. 2023/24:37, Bet. 2023/24:JuU5
Omfattning
ändr. 20, 26 a §§
Ikraftträder
2024-03-01