1 §  Statens geotekniska institut är central förvaltningsmyndighet för geotekniska frågor. Institutet har ett övergripande och från olika partsintressen skilt ansvar för de geotekniska frågorna i landet.

2 §  Institutet skall särskilt

1. initiera, bedriva och samordna geoteknisk forskning,
2. utveckla metoder för
   1. bestämning av jords och bergs egenskaper,
   2. identifiering och hantering av föroreningar i mark och vatten,
   3. riskbedömning vid markanvändning, samt
   4. grundläggning och jordförstärkning,
3. informera om forskning och forskningsresultat samt bearbeta och sprida geoteknisk kunskap.

3 §  Institutet utför undersökningar, utredningar och andra uppdrag åt statliga myndigheter och kommuner. Institutet utför också uppdrag åt andra i den mån arbetet i övrigt tillåter det.

Uppdragen får utföras mot ersättning. Grunderna för ersättningen bestäms av institutet.

4 §  Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på statens geotekniska institut med undantag av 19, 20, 27, 30 och 35 §§.

5 §  Institutets generaldirektör är chef för myndigheten.

6 §  Utöver vad som anges i 11-13 §§verksförordningen (1995:1322) skall styrelsen särskilt ägna sig åt den långsiktiga utvecklingen av institutets verksamhet.

6 a §  En delegation för ras- och skredfrågor är knuten till institutet.

Delegationen skall vara ett kontakt- och samverkansorgan för myndigheter som är involverad i ras- och skredfrågor. Förordning (2001:1015).

6 b §  Delegationen består av institutets generaldirektör, som är delegationens ordförande, institutets sakkunniga inom området ras och skred samt ledamöter utsedda av Statens räddningsverk, Boverket, Vägverket, Banverket, Sjöfartsverket, Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Därutöver kan delegationen adjungera ledamöter. Delegationen sammanträder när ordföranden finner anledning till det eller när någon annan ledamot begär det. Förordning (2001:1015).

7 §  Institutets beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av

1. lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,
2. lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga eller
3. andra föreskrifter.

Institutets beslut i andra ärenden får överklagas endast om det

1. följer av en annan bestämmelse än 22 a § förvaltningslagen (1986:223) eller
2. i en föreskrift särskilt hänvisas till 22 a § förvaltningslagen. Förordning (1998:1086).