1 §  Denna förordning innehåller särskilda bestämmelser om förbud mot eller andra restriktioner för hantering av

1. tvåkomponentsepoxi som innehåller bisfenol A eller bisfenol A-diglycidyleter,
2. kadmium och ammoniumkarbonat i gödselmedel,
3. plastpartiklar i kosmetiska produkter,
4. oxo-nedbrytbar plast,
5. klorerade lösningsmedel,
6. kvicksilver,
7. kadmium och kvicksilver i batterier,
8. tungmetaller i förpackningar,
9. ammunition som innehåller bly, och
10. vissa andra hälso- eller miljöfarliga kemiska produkter och varor.

Förordningen gäller inte kemiska produkter och biotekniska organismer som omfattas av livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter eller läkemedelslagen (2015:315). Förordning (2023:521).

1 a §  Denna förordning är meddelad med stöd av

• 14 kap. 8 § miljöbalken i fråga om 2-3 a, 5-11, 11 c-14 och 14 b-20 a §§, - 15 kap. 40 § miljöbalken i fråga om 4 a och 4 c §§,
• 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 21 §, och
• 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2021:1007).

2 §  Tvåkomponentsepoxi som innehåller bisfenol A eller bisfenol A-diglycidyleter får inte användas vid gjutning av nya plaströr inuti befintliga tappvattenrör.

Förbudet gäller endast kemiska produkter som består av en bas och en härdare och som blandas på platsen för gjutningen. Förordning (2016:829).

2 a §  Kemikalieinspektionen får

1. meddela sådana föreskrifter om undantag från förbudet i 2 § som det finns särskilda skäl för, och
2. i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i 2 §, om det finns synnerliga skäl. Förordning (2016:829).

3 §  Gödselmedel hänförliga till tulltaxenummer 25.10, 28.09, 28.35, 31.03 eller 31.05 som innehåller högre halt kadmium än 100 gram per ton fosfor får inte saluföras eller överlåtas.

Kemikalieinspektionen får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i första stycket, om det finns särskilda skäl. Förordning (2009:654).

3 a §  Ammoniumkarbonatgödselmedel får inte användas. Förordning (2019:173).

4 §  I denna paragraf och i 4 a-4 c §§ avses med

kosmetisk produkt: en kosmetisk produkt i den mening som avses i Europaparlaments och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter,

plast: en polymer, i den mening som avses i artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, som kan ha tillförts tillsatser eller andra ämnen,

plastpartiklar: partiklar av plast i fast form som är mindre än fem millimeter i någon dimension och är olösliga i vatten,

naturligt förekommande polymer: en polymer som förekommer naturligt i miljön och som, om den har genomgått en kemisk process eller behandling eller en fysikalisk mineralogisk omvandling, inte har förändrats i sin kemiska struktur,

oxo-nedbrytbar plast: plast som innehåller tillsatser som gör att plasten genom oxidation sönderdelas till plastpartiklar eller andra mikrofragment, eller bryts ned kemiskt,

tillhandahållande på marknaden: varje gång en produkt görs tillgänglig för distribution, förbrukning eller användning på den svenska marknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis, och

släppa ut på den svenska marknaden: det första tillhandahållandet av en produkt på den svenska marknaden. Förordning (2021:1007).

4 a §  Det är förbjudet att på marknaden tillhandahålla en kosmetisk produkt som är avsedd att sköljas av eller spottas ut efter att den används på hud, hår, slemhinnor eller tänder och som innehåller plastpartiklar som har tillsatts för att ha en rengörande, skrubbande eller polerande effekt.

Förbudet gäller inte kosmetiska produkter som innehåller plastpartiklar som enbart består av naturligt förekommande polymerer. Förordning (2018:55).

4 b §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i 4 a § för kosmetiska produkter som innehåller plastpartiklar som

1. tillverkas med naturligt förekommande polymerer som råvara, och
2. snabbt bryts ner till monomerer i akvatiska miljöer och inte innebär någon risk för skada på vattenlevande organismer.

Dispens ska ges för kosmetiska produkter som är lagligen saluförda enligt regelverk i andra medlemsstater inom Europeiska unionen eller Turkiet eller lagligen tillverkade i ett land som har undertecknat avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om en likvärdig skyddsnivå uppnås genom dessa regelverk. Förordning (2018:55).

4 c §  Det är förbjudet att på den svenska marknaden släppa ut en vara som helt eller delvis består av plast som är oxo- nedbrytbar och som kan användas som huvudsaklig strukturkomponent i slutprodukter. Förordning (2021:1007).

5 §  Kemiska produkter som helt eller delvis består av metylenklorid eller tetrakloretylen får inte saluhållas eller överlåtas till konsumenter för enskilt bruk.

Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om att varor som innehåller metylenklorid eller tetrakloretylen inte får saluhållas eller överlåtas till konsumenter för enskilt bruk.

Förbudet mot metylenklorid gäller endast om ett motsvarande förbud inte redan följer av punkt 59.1 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006. Förordning (2018:55).

6 §  Kemiska produkter som helt eller delvis består av metylenklorid får inte saluhållas, överlåtas eller användas yrkesmässigt.

I fråga om metylenklorid som färgborttagningsmedel

1. gäller förbudet mot saluhållande och överlåtelse endast om ett motsvarande förbud mot utsläppande på marknaden inte redan följer av punkt 59.1 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006, och
2. gäller förbudet mot användning inte sådan användning som är tillåten enligt punkt 59.4 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006. Förordning (2016:144).

7 §  Kemikalieinspektionen får i fråga om förbuden i 5 § första stycket och 6 § första stycket

1. meddela föreskrifter om sådana undantag som det finns särskilda skäl för, och
2. i det enskilda fallet ge dispens, om det finns synnerliga skäl.

Undantag och dispenser får inte avse sådan användning eller sådant utsläppande på marknaden av metylenklorid som färgborttagningsmedel som avses i punkt 59.2 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006. Förordning (2010:1145).

8 §  Med kvicksilver avses i denna förordning kvicksilver och kemiska föreningar och beredningar där kvicksilver används eller har tillsatts.

Med varor som innehåller kvicksilver avses i denna förordning varor och utrustning där kvicksilver används eller har tillsatts. Förordning (2009:14).

11 a §  /Upphör att gälla U:2024-02-18 genom förordning (2023:661)./ Med elutrustning avses i denna förordning detsamma som i förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning.

Med batterier och bärbara batterier avses i denna förordning detsamma som i förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier.

Med batterier av knappcellstyp avses i denna förordning små runda bärbara batterier med större diameter än höjd och som används i hörapparater, i klockor, i små bärbara apparater, som reservkraft eller för andra särskilda ändamål. Förordning (2022:1279).

11 b §  /Upphör att gälla U:2024-02-18 genom förordning (2023:661)./ Med tillhandahålla på marknaden avses i 11 c och 11 d §§ varje tillhandahållande i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis, för distribution, förbrukning eller användning på gemenskapsmarknaden. Förordning (2015:559).

11 c §  /Upphör att gälla U:2024-02-18 genom förordning (2023:661)./ Batterier som innehåller mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver får inte tillhandahållas på marknaden eller yrkesmässigt föras in till Sverige. Förbudet gäller även batterier som är inbyggda i elutrustning. Förordning (2015:559).

11 d §  /Upphör att gälla U:2024-02-18 genom förordning (2023:661)./ Bärbara batterier som innehåller mer än 0,002 viktprocent kadmium får inte tillhandahållas på marknaden eller yrkesmässigt föras in till Sverige. Förbudet gäller även batterier som är inbyggda i elutrustning.

Förbudet gäller inte bärbara batterier som är avsedda att användas i

1. nödbelysningssystem och andra nöd- och alarmsystem, eller
2. medicinsk utrustning. Förordning (2015:560).

11 e §  /Upphör att gälla U:2024-02-18 genom förordning (2023:661)./ Förbuden i 11 c och 11 d §§ gäller inte batterier som är avsedda att användas i

1. utrustning som särskilt har utformats eller anpassats för militära syften och som används i samband med skydd av väsentliga svenska säkerhetsintressen,
2. vapen, ammunition eller krigsmateriel som särskilt har utformats eller anpassats för militära syften, eller
3. utrustning som är avsedd att skickas ut i rymden. Förordning (2019:130).

12 §  Förpackningar och förpackningskomponenter får inte tillverkas, saluföras eller överlåtas om summan av koncentrationerna av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom överstiger följande värden:

1. 600 µg/g,
2. 250 µg/g efter den 30 juni 1999,
3. 100 µg/g efter den 30 juni 2001.

Beträffande användning av kadmiumämne för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne finns särskilda bestämmelser i 3 och 4 §§.

Första stycket gäller inte förpackningar som varit i bruk före den 31 december 1994.

13 §  Bestämmelserna i 12 § gäller inte förpackningar eller förpackningskomponenter som uteslutande är framställda av sådant blykristallglas som avses i rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas2, senast ändrat genom rådets beslut av den 1 januari 19733.

14 §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge dispens från 12 §, i den utsträckning det behövs för att följa de beslut som Europeiska kommissionen har fattat enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/852. Förordning (2023:521).

Ammunition som innehåller bly

14 a I denna förordning avses med

ammunition: patroner laddade med hagel eller med kula,

blyhagel: hagelammunition med en blyhalt (uttryckt som metall) som motsvarar eller överstiger 1 viktprocent, och

jaktstigsskytte: skytte mot målfigurer i terräng. Förordning (2023:521).

14 b §  Patroner som är laddade med blyhagel får inte användas vid skytte som inte är jakt.

Förbudet gäller endast om användningen inte redan är förbjuden enligt förordning (EG) nr 1907/2006.

I punkt 63.11 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 finns bestämmelser om förbud mot avlossande och medhavande av blyhagel vid skjutning i eller nära våtmark. Förordning (2023:521).

14 c §  Om det med hänsyn till syftet eller säkerheten vid användningen inte finns något godtagbart ammunitionsalternativ till blyhagel, får blyhagel trots förbudet i 14 b § första stycket användas vid

1. provskjutning,
2. jaktstigsskytte, och
3. prov avseende jägarexamen för godkänd provledare.

Användningen får dock inte strida mot förordning (EG) nr 1907/2006. Förordning (2023:521).

14 d §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om

1. undantag från förbudet i 14 b § första stycket för
   1. historiskt skytte, och
   2. skytte i sportskyttegrenarna trap, dubbeltrap och skeet, om Internationella sportskyttefederationens regler inte ger utrymme för användning av annan ammunition än blyhagel i dessa grenar, och
2. åtgärder som ska vidtas av andra än Försvarsmakten och Försvarets materielverk på skjutbanor och skjutfält där ammunition som innehåller bly används, så att blyet inte medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Förordning (2023:521).

15 §  Följande kemiska produkter eller varor får inte saluhållas eller överlåtas:

1. tändstickor i vars tändmassa ingår vit eller gul fosfor,
2. varor för rensning av avlopp, om varan innehåller syra till en halt som överstiger tio viktprocent eller bas (lut) i flytande form till en halt som överstiger två viktprocent,
3. motorkylarvätska eller andra bilvårdsmedel som innehåller metanol, såvida medlet inte samtidigt innehåller etanol och metanolhalten uppgår till högst fem viktprocent av mängden etanol.

I fråga om metanol i bilvårdsmedel gäller förbudet mot saluhållande och överlåtelse endast om ett motsvarande förbud inte redan följer av förordning (EG) nr 1907/2006. Förordning (2023:521).

16 §  Varor av följande slag får inte saluhållas eller överlåtas, om de innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och därigenom kan befaras medföra skada på människor:

1. sjukvårds- och sanitetsartiklar,
2. klädesplagg och material till sådana,
3. hushållsgods. Förordning (1999:620).

17 §  Om det finns särskilda skäl, får Kemikalieinspektionen i det enskilda fallet medge dispens från 15, 16 eller 16 a §. Förordning (1999:620).

18 §  I fråga om spridning av kalk eller annat ämne för att motverka försurning i sjöar eller vattendrag får länsstyrelsen meddela föreskrifter om

1. de försiktighetsmått som skall iakttas vid spridningen,
2. de kontrollåtgärder som i övrigt behövs.

En kopia av länsstyrelsens beslut skall sändas till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

19 §  En kemisk produkt som är avsedd för att bekämpa olja som har kommit lös i eller invid ett vattenområde eller för sanering med anledning av sådant utflöde får endast användas enligt föreskrifter som Naturvårdsverket meddelar.

20 §  Avloppsslam för jordbruksändamål får saluhållas och överlåtas endast om metallhalten inte överstiger vad som framgår av följande:

Om det finns särskilda skäl, får Naturvårdsverket, med iakttagande av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i det enskilda fallet medge dispens från vad som sägs i första och andra stycket.

20 a §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006. Sådana undantag och dispenser får inte strida mot bestämmelserna i bilagan. Förordning (2010:1145).

21 §  Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av Kemikalieinspektionen.

22 §  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap.miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 2 kap.4, 21-23 och 29-32 §§miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Förordning (2020:639).

23 §  I 19 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om överklagande.

24 §  I 29 kap.miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande.