1 §  Denna förordning gäller användningen av de flygplan som staten anskaffat för statschefens och den högsta civila och militära ledningens resor.

Förordningen skall också tillämpas på flygplan som används tillfälligt för detta ändamål och som staten innehar eller hyr.

2 §  När statschefen eller den högsta civila eller militära ledningen inte använder sig av ett flygplan får det användas för andra statliga myndigheters behov.

3 §  Den som reser med ett flygplan kan bestämma att någon eller några andra personer får följa med på flygningen.

4 §  Försvarsmakten skall svara för driften av de flygplan som avses i 1 § första stycket och samordna beställningar av flygningar.

5 §  De flygplan som avses i 1 § första stycket skall vara baserade på Stockholm-Bromma.

6 §  Försvarsmakten skall svara för det säkerhetsskydd på Stockholm-Bromma som har med användningen av flygplanen att göra. När skyddet tillfälligt behöver förstärkas, skall Säkerhetspolisen svara för den tillfälliga förstärkningen.

Säkerhetspolisen skall svara för säkerhetsskyddet på andra platser.

Försvarsmakten och Säkerhetspolisen skall samverka i säkerhetsskydds-frågor.

7 §  När det för en resa behövs ett flygplan som tillfälligt ersätter eller kompletterar de flygplan som avses i 1 § första stycket, skall Försvarsmakten genomföra flygningen med ett annat statligt flygplan om så är lämpligt.

8 §  På uppdrag av Regeringskansliet eller någon annan beställare skall Försvarsmakten hyra flygplan och sköta den upphandling som behövs för detta.

9 §  För varje flygning skall det hos Försvarsmakten finnas en handling som visar

1. dagen för flygningen,
2. vilket flygplan som använts,
3. destinationen,
4. vem beställaren är,
5. vilka passagerarna är,
6. ändamålet med resan,
7. vilken ersättning för flygtransportkostnader och för upphandling som beställaren skall betala till Försvarsmakten enligt 11 §.

10 §  Beställaren skall se till att uppgifter om vilka passagerarna är och om ändamålet med resan lämnas till Försvarsmakten senast när passagerarna går ombord.

11 §  Beställaren skall ersätta Försvarsmakten för

1. flygtransportkostnader,
2. upphandling,
3. kostnader när beställningar återtas,
4. avgifter för riskfinansiering och skadereglering enligt 16 §.

12 §  Om Regeringskansliet eller någon annan myndighet under regeringen är beställare, skall myndigheten ta betalt av passagerare vars resa inte är en statlig tjänsteresa.

13 §  Skyldigheten enligt 12 § gäller inte

1. när beställaren skall bekosta ett statsråds resa mellan Stockholm och hemorten enligt 6 § lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m., eller
2. när det finns andra särskilda skäl att inte ta betalt.

14 §  Betalningen skall motsvara fullpriset för en liknande resa med reguljärt flyg. Om det är uppenbart att passageraren kunde ha skaffat en billigare flygbiljett, skall i stället priset för en sådan biljett läggas till grund för beräkningen.

Vid enkel resa skall hälften av priset för en tur och retur- biljett tas ut.

Om en tjänsteresa kombineras med något annat arrangemang, skall myndigheten göra en fördelning och ta betalt efter vad som är skäligt.

15 §  Enligt förordningen (1993:674) om försäkringsskydd m.m. vid statliga tjänsteresor är Regeringskansliet och andra myndigheter under regeringen skyldiga att se till att deras anställda och uppdragstagare är försäkrade eller har ett motsvarande skydd vid tjänsteresor.