1 §  Denna förordning gäller användningen av de flygplan som staten anskaffat för statschefens och den högsta civila och militära ledningens resor.

Förordningen skall också tillämpas på flygplan som används tillfälligt för detta ändamål och som staten innehar eller hyr.

2 §  Följande prioriteringsordning ska gälla för flygningar med statsflyget:

statschefen,

riksdagens talman,

statsministern,

utrikesministern,

övriga statsråd,

överbefälhavaren,

generaldirektören i Försvarsmakten.

Utöver vad som anges i första stycket kan riksdagen och en statlig myndighets ledning beställa resor med statsflyget i mån av tillgänglighet. Förordning (2014:86).

3 §  Den som reser med ett flygplan kan bestämma att någon eller några andra personer får följa med på flygningen.

4 §  Försvarsmakten skall svara för driften av de flygplan som avses i 1 § första stycket och samordna beställningar av flygningar.

5 §  De flygplan som avses i 1 § första stycket ska vara baserade på Arlanda flygplats. Förordning (2017:420).

6 §  Försvarsmakten ska som flygoperatör ansvara för säkerhetsskyddet avseende flygplanen.

Säkerhetspolisen ska informera Försvarsmakten om hotbilden när det gäller en person som medföljer planet och som omfattas av 5 § förordningen (2022:1719) med instruktion för Säkerhetspolisen.

Försvarsmakten och Säkerhetspolisen ska samverka i säkerhetsskyddsfrågor. Förordning (2022:1721).

7 §  När det för en resa behövs ett flygplan som tillfälligt ersätter eller kompletterar de flygplan som avses i 1 § första stycket, skall Försvarsmakten genomföra flygningen med ett annat statligt flygplan om så är lämpligt.

8 §  På uppdrag av Regeringskansliet eller någon annan beställare skall Försvarsmakten hyra flygplan och sköta den upphandling som behövs för detta.

9 §  För varje flygning skall det hos Försvarsmakten finnas en handling som visar

1. dagen för flygningen,
2. vilket flygplan som använts,
3. destinationen,
4. vem beställaren är,
5. vilka passagerarna är,
6. ändamålet med resan,
7. vilken ersättning för flygtransportkostnader och för upphandling som beställaren skall betala till Försvarsmakten enligt 11 §.

10 §  Beställaren skall se till att uppgifter om vilka passagerarna är och om ändamålet med resan lämnas till Försvarsmakten senast när passagerarna går ombord.

11 §  Beställaren ska ersätta Försvarsmakten för

1. flygtransportkostnader,
2. upphandling,
3. kostnader när beställningar återtas,
4. avgifter för riskfinansiering och skadereglering enligt 16 §.

I de fall statschefen eller den högsta civila ledningen är beställare ska Försvarsmakten ta ut avgifter för flygning med statsflyget med högst 10 800 kronor per flygtimme.

Beställaren ska även ersätta Försvarsmakten för kostnaden för skatt enligt lagen (2017:1200) om skatt på flygresor. Förordning (2018:97).

12 §  Om Regeringskansliet eller någon annan myndighet under regeringen är beställare, skall myndigheten ta betalt av passagerare vars resa inte är en statlig tjänsteresa.

13 §  Skyldigheten enligt 12 § gäller inte

1. när beställaren skall bekosta ett statsråds resa mellan Stockholm och hemorten enligt 6 § lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m., eller
2. när det finns andra särskilda skäl att inte ta betalt.

14 §  Betalningen skall motsvara fullpriset för en liknande resa med reguljärt flyg. Om det är uppenbart att passageraren kunde ha skaffat en billigare flygbiljett, skall i stället priset för en sådan biljett läggas till grund för beräkningen.

Vid enkel resa skall hälften av priset för en tur och retur- biljett tas ut.

Om en tjänsteresa kombineras med något annat arrangemang, skall myndigheten göra en fördelning och ta betalt efter vad som är skäligt.

15 §  Enligt förordningen (1993:674) om försäkringsskydd m.m. vid statliga tjänsteresor är Regeringskansliet och andra myndigheter under regeringen skyldiga att se till att deras anställda och uppdragstagare är försäkrade eller har ett motsvarande skydd vid tjänsteresor.

16 §  Enligt de regler som finns i lagen (2010:510) om lufttransporter ska staten betala ersättning för skador som drabbar passagerare vars resa inte är en statlig tjänsteresa och vars resa beställaren ska ta betalt för enligt 12 §. Försvarsmakten ska bära statens skadeståndsansvar.

Försvarsmakten ska också ansvara för att passagerare vars resa inte är en statlig tjänsteresa och vars resa beställaren inte ska ta betalt för enligt 12 § har en motsvarande möjlighet att få skadeersättning.

Försvarsmakten får träffa överenskommelse med Kammarkollegiet om riskfinansiering och skadereglering enligt förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering. Förordning (2010:781).