1 §  Riksgäldskontoret är statens centrala finansförvaltning. Myndigheten är också garantimyndighet enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och lagen (1999:158) om investerarskydd samt stödmyndighet enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut. Förordning (2008:818).

2 §  Myndigheten har till uppgift att

1. efter regeringens beslut, utan att tjänsterna subventioneras, tillhandahålla utlåning till och ta emot medel på konto från i första hand statliga myndigheter,
2. ansvara för den statliga betalningsmodellen inklusive statens centralkonto,
3. ta upp och förvalta lån till staten enligt budgetlagen (2011:203), samt
4. ställa ut och förvalta statliga garantier enligt förordningen (2011:211) om utlåning och garantier. Förordning (2011:1500).

2 a §  Myndigheten får ta till vara möjligheten att bedriva tjänsteexport som är direkt kopplad till myndighetens kärnverksamhet och som ligger inom ramen för det uppdrag som anges i denna instruktion eller i någon annan förordning. Förordning (2011:1500).

2 b §  Myndigheten får utföra uppdrag åt andra statliga myndigheter inom garanti- och utlåningsverksamheten. Förordning (2014:1393).

3 §  Myndigheten ska särskilt

1. regelbundet besluta statslåneräntan som den genomsnittliga marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid på minst fem år,
2. senast den 1 november varje år besluta statens utlåningsränta och statens avkastningsränta som den genomsnittliga marknadsräntan under de tre närmast föregående åren, varvid marknadsräntan är räntan på nominella statsobligationer med en återstående löptid på 4–6 år med tillägg av 0,25 procentenheter för förvaltningskostnader m.m.,
3. lämna Lotteriinspektionen de uppgifter som Lotteriinspektionen behöver för sin kontroll och tillsyn över den utlottningsverksamhet som Riksgäldskontoret utför inom ramen för svenska statens premieobligationslån, och
4. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken.

Myndigheten ska, mot bakgrund av sina uppgifter enligt 1 § som garantimyndighet och stödmyndighet, delta i utredning och planering av stödverksamhet i frågor som rör bank- och kreditväsendet.

Myndigheten ska bistå regeringen med nödvändiga analyser och utredningar för att fullgöra uppdraget enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut samt även i övrigt biträda regeringen med utredningar och yttranden. Förordning (2012:636).

4 §  Myndigheten ska ha

1. en beskrivning av de huvudsakliga risker som är förenade med verksamheten och hur dessa risker ska hanteras, och
2. interna instruktioner för hantering av de risker som anges i 1.

Myndigheten ska fortlöpande se över beskrivningen och instruktionerna och följa upp hur instruktionerna följs.

5 §  Myndigheten ska placera sina medel, i den utsträckning de inte behöver användas till utbetalningar, på konto i Riksbanken, en bank eller ett kreditmarknadsföretag eller i statspapper eller andra skuldförbindelser med låg kreditrisk. Placeringar får ske i utlandet och i utländsk valuta.

För avgifter och andra medel som myndigheten förvaltar i egenskap av garantimyndighet finns särskilda bestämmelser i 15 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och 31 § lagen (1999:158) om investerarskydd.

För ersättningar och andra medel som myndigheten förvaltar i egenskap av stödmyndighet finns särskilda bestämmelser i 7 kap. 1 § första stycket lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut. Förordning (2008:818).

6 §  Myndighetens hantering av växlingar mellan svensk och utländsk valuta ska präglas av förutsägbarhet och tydlighet.

7 §  Myndigheten ska täcka de underskott som kan uppstå på statens centralkonto.

8 §  Myndigheten får i ett enskilt fall besluta att obligationer och räntekuponger samt utbetalning av vinster på premieobligationslån får lösas in, även om betalningsrätten är preskriberad.

9 §  Om det finns särskilda skäl, får myndigheten helt eller delvis i ett enskilt fall besluta att efterskänka sådana fordringar som förvaltas av myndigheten.

10 §  Avgifter och andra medel som betalas till myndigheten avseende insättningsgarantin och investerarskyddet ska redovisas under en inkomsttitel på statsbudgeten med ett belopp motsvarande myndighetens kostnader för förvaltning av dessa ersättningssystem.

11 §  Myndigheten ska samverka med

1. Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket i fråga om myndighetens prognoser över statens lånebehov, och
2. behöriga myndigheter och företrädare för system för insättningsgaranti, system för investerarskydd eller andra motsvarande ersättningssystem i andra länder.

12 §  Myndigheten ska samråda med

1. Riksbanken i frågor om de delar av upplåningsverksamheten som kan antas vara av större penningpolitisk betydelse,
2. Finansinspektionen i de frågor om insättningsgarantin och investerarskyddet som berör inspektionen, och
3. Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken i de frågor om statligt stöd till kreditinstitut eller inlösen av aktier i kreditinstitut som berör den aktuella myndigheten.

Vid samråd enligt första stycket 2 eller 3 ska myndigheten lämna Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken de uppgifter som dessa myndigheter behöver. Förordning (2008:818).

13 §  Myndigheten leds av en styrelse.

14 §  Styrelsen ska bestå av högst nio ledamöter. Förordning (2008:1257).

15 §  Förutom att besluta i de ärenden som anges i 4 § myndighetsförordningen (2007:515) ska styrelsen besluta om

1. viktigare frågor enligt 8 och 9 §§,
2. underlag för utvärdering enligt 26 f § 1,
3. förslag till riktlinjer enligt 26 f § 3,
4. principer för hur de av regeringen fastställda riktlinjerna för förvaltningen av statens skuld ska genomföras,
5. frågor enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, om de gäller
   1. stöd eller avtal som rör stöd,
   2. inlösen av aktier, eller
   3. ansökan hos Prövningsnämnden för statligt stöd till kreditinstitut,
6. viktigare frågor som rör sådana aktier eller andra tillgångar som staten äger eller får som säkerhet i samband med att stöd lämnas enligt lagen om statligt stöd till kreditinstitut och som förvaltas av myndigheten, och
7. ramar och riktlinjer för hantering av de risker som är förenade med verksamheten.

Första stycket 5 a gäller dock inte i fråga om stöd och avtal som rör stöd enligt förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl. Förordning (2014:1393).

21 §  Riksgäldsdirektören är myndighetschef.

22 §  Regeringen utser vice ordförande i myndighetens styrelse. Förordning (2008:1257).

23 §  Andra ärenden än de som avses i 15 § denna förordning och 4 § myndighetsförordningen (2007:515) får avgöras av riksgäldsdirektören, eller om styrelsen inte bestämt något annat, av den som riksgäldsdirektören bestämmer. Förordning (2008:1257).

24 §  Den som är ledamot i myndighetens styrelse eller är anställd hos myndigheten, får inte utan tillstånd

1. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för
   1. ett finansinstitut, eller
   2. ett sådant företag som har inrättats av ett kreditinstitut som ett led i en rekonstruktion och som avses i 1 kap. 2 § första stycket lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, eller
2. vara anställd hos eller åta sig uppdrag för
   1. ett finansinstitut, eller
   2. ett sådant företag som avses i 1 b.

Tillstånd enligt första stycket meddelas av regeringen i fråga om ledamot i styrelsen och av myndigheten i fråga om andra anställda hos myndigheten än riksgäldsdirektören. Tillstånd enligt första stycket 1 får dock inte ges i fråga om ett kreditinstitut eller ett sådant företag som avses i första stycket 1 b. Tillstånd enligt första stycket 2 får i fråga om ett kreditinstitut eller ett sådant företag som avses i första stycket 2 b ges bara för uppdrag i institut eller företag i vilket staten äger aktier.

Ledamöterna i styrelsen och de anställda som styrelsen bestämmer får inte utan tillstånd ha del i ett kreditinstitut eller i ett sådant företag som avses i första stycket 1 b eller ha lån hos ett kreditinstitut. Tillstånd meddelas av regeringen i fråga om ordföranden och av ordföranden i fråga om övriga ledamöter i styrelsen inklusive riksgäldsdirektören samt av myndigheten i andra fall. Förordning (2008:1257).

25 §  Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

26 §  Myndigheten ska tillämpa

1. personalföreträdarförordningen (1987:1101), och
2. internrevisionsförordningen (2006:1228).

26 a §  Myndigheten ska i verksamhet enligt 2 § inte tillämpa 7 § avgiftsförordningen (1992:191) om samråd med Ekonomistyrningsverket om avgifter. Förordning (2011:1500).

26 b §  Myndigheten ska i verksamhet enligt 1 § andra meningen inte tillämpa 10 § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring när det gäller periodisering av intäkter och kostnader för inbetalda och återbetalda avgifter för insättningsgarantin, investerarskyddet samt stabilitetsfonden. Förordning (2011:1500).

26 c §  Myndigheten ska ta ut avgifter för den verksamhet som anges i 2 a §, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna i verksamheten. Förordning (2011:1500).

26 d §  Myndigheten får ta ut avgifter för tjänster som utförs åt statliga myndigheter enligt 2 § 1 och besluta om avgifternas storlek. Förordning (2014:1393).

26 e §  Myndigheten får ta ut avgifter för uppdrag som utförs åt statliga myndigheter enligt 2 b §, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna i verksamheten. Förordning (2014:1393).

26 f §  Myndigheten ska varje år rapportera till regeringen enligt följande uppställning:

27 §  Myndigheten har rätt att från andra myndigheter få den information som myndigheten behöver för sin verksamhet.

28 §  När myndigheten fattar sådana beslut som avses i 3 § andra stycket lagen (1995:1571) om insättningsgaranti samt 4 § tredje stycket, 5 § första stycket och 6 § första och andra styckena lagen (1999:158) om investerarskydd, ska den se till att den har rätt att få sådana uppgifter om institutet och dess verksamhet vid filialen som den behöver.

29 §  Myndigheten får meddela föreskrifter om

1. inskrivning i statsskuldboken, och
2. avgiften enligt 29 § lagen (1999:158) om investerarskydd.

Ytterligare bestämmelser om myndighetens rätt att meddela föreskrifter finns i 14 § förordningen (2006:1097) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning, 51 § förordningen (2008:715) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet, 17 § förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl., 10 § förordningen (2008:820) om statligt stöd till kreditinstitut och 3 § förordningen (2011:834) om insättningsgaranti. Förordning (2011:837).

30 §  Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på myndigheten:

5 § om delegering, och

29 § om skyldighet att lämna en förteckning till Justitiekanslern över vissa ärenden som inte har avgjorts, när det gäller myndighetens verksamhet enligt 1 § första meningen i denna förordning.