1 §  Riksgäldskontoret är statens centrala finansförvaltning.

Myndigheten är också

1. garantimyndighet enligt
   1. lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och
   2. lagen (1999:158) om investerarskydd,
2. stödmyndighet enligt
   1. lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden, och
   2. lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter, samt
3. beredskapsmyndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.

Av 1 kap. 3 § lagen (2015:1016) om resolution framgår det att Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för kreditinstitut, värdepappersbolag och vissa andra företag.

Av 1 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter framgår det att Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för centrala motparter. Förordning (2022:752).

2 §  Myndigheten har till uppgift att

1. efter regeringens beslut, utan att tjänsterna subventioneras, tillhandahålla utlåning till och ta emot medel på konto från i första hand statliga myndigheter,
2. ansvara för den statliga betalningsmodellen inklusive statens centralkonto,
3. ta upp och förvalta lån till staten enligt budgetlagen (2011:203),
4. ställa ut och förvalta statliga lån och garantier enligt förordningen (2011:211) om utlåning och garantier, och
5. handlägga Sveriges lån till andra stater som riksdagen bemyndigat regeringen att besluta om. Förordning (2017:716).

2 a §  Myndigheten får ta till vara möjligheten att bedriva tjänsteexport som är direkt kopplad till myndighetens kärnverksamhet och som ligger inom ramen för det uppdrag som anges i denna instruktion eller i någon annan förordning. Förordning (2011:1500).

2 b §  Myndigheten får utföra uppdrag åt andra statliga myndigheter inom garanti- och utlåningsverksamheten. Förordning (2014:1393).

3 §  Myndigheten ska särskilt

1. regelbundet besluta statslåneräntan som den genomsnittliga marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid på minst fem år,
2. senast den 1 november varje år besluta statens utlåningsränta och statens avkastningsränta som den genomsnittliga marknadsräntan under de tre närmast föregående åren, varvid marknadsräntan är räntan på nominella statsobligationer med en återstående löptid på 4-6 år med tillägg av 0,25 procentenheter för förvaltningskostnader m.m.,
3. lämna Spelinspektionen de uppgifter som Spelinspektionen behöver för sin kontroll och tillsyn över den utlottningsverksamhet som Riksgäldskontoret utför inom ramen för svenska statens premieobligationslån, och
4. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken.

Myndigheten ska, mot bakgrund av sina uppgifter enligt 1 § som garantimyndighet och stödmyndighet, delta i utredning och planering av stödverksamhet i frågor som rör bank- och kreditväsendet och centrala motparter.

Myndigheten ska bistå regeringen med nödvändiga analyser och utredningar för att fullgöra uppdraget enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden och lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter samt även i övrigt biträda regeringen med utredningar, analyser och yttranden.

Myndigheten ska i sin balansräkning särredovisa den del av statsskulden som ligger inom myndighetens statsskuldsförvaltning. Statsskulden ska redovisas som statens andel av den offentliga sektorns bruttoskuld enligt rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Tillgångarna och skulderna inom statsskuldsförvaltningen ska redovisas på samma sätt. Förordning (2022:748).

3 a §  Myndigheten ansvarar för finansieringsfrågor enligt förordningen (2017:1179) om finansiering av kärntekniska restprodukter.

Myndigheten ska hålla Kärnavfallsfonden informerad om storleken på de in- och utbetalningar av fondmedel som planeras och prognostiseras för varje reaktorinnehavare och annan tillståndshavare samt om myndighetens verksamhet på finansieringsområdet i övrigt på ett sådant sätt att Kärnavfallsfonden kan fullgöra sina uppgifter. Förordning (2023:71).

3 b §  Myndigheten ska förvalta svenska statens garantiåtagande enligt deltagaravtalet av den 24 augusti 2020, mellan Sverige och Europeiska investeringsbanken (EIB), och garantiavtalet av den 24 augusti 2020, mellan EIB och deltagande länder, om en garantifond för stöd till i första hand företag i ekonomiska svårigheter orsakade av utbrottet av covid-19.

Om EIB begär att svenska staten ska infria garantiåtagandet, ska myndigheten hantera infriandet. Detsamma gäller om EIB begär att svenska staten ska infria ett åtagande enligt punkterna 10 a och 10 b i det deltagaravtal som avses i första stycket. Förordning (2023:71).

3 c §  Myndigheten ska förvalta svenska statens garantiåtagande enligt avtalet av den 18 september 2020, mellan Sverige och Europeiska kommissionen, om en garanti för ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation till följd av utbrottet av covid-19 (SURE).

Om Europeiska kommissionen begär att svenska staten ska infria garantiåtagandet, ska myndigheten hantera infriandet. Förordning (2023:71).

4 §  Myndigheten ska ha

1. en beskrivning av de huvudsakliga risker som är förenade med verksamheten och hur dessa risker ska hanteras, och
2. interna instruktioner för hantering av de risker som anges i 1.

Myndigheten ska fortlöpande se över beskrivningen och instruktionerna och följa upp hur instruktionerna följs.

4 a §  Myndigheten får ingå sådana internationella överenskommelser som följer av artikel 14.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem, i den ursprungliga lydelsen. Detta gäller dock inte om överenskommelsen kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Förordning (2016:630).

5 §  Myndigheten ska placera sina medel, i den utsträckning de inte behöver användas till utbetalningar, på konto i Riksbanken, en bank eller ett kreditmarknadsföretag eller i statspapper eller andra skuldförbindelser med låg kreditrisk. Placeringar får ske i utlandet och i utländsk valuta.

För avgifter och andra medel som myndigheten förvaltar i egenskap av garantimyndighet finns särskilda bestämmelser i 15 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och 31 § lagen (1999:158) om investerarskydd.

För medel och andra tillgångar som myndigheten förvaltar enligt lagen (2015:1016) om resolution finns särskilda bestämmelser i 27 kap. 2 § andra stycket den lagen.

För ersättningar och andra medel som myndigheten förvaltar i egenskap av stödmyndighet finns särskilda bestämmelser i 3 kap. 1 § första stycket lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden. Förordning (2022:748).

6 §  Myndighetens hantering av växlingar mellan svensk och utländsk valuta ska präglas av förutsägbarhet och tydlighet.

7 §  Myndigheten ska täcka de underskott som kan uppstå på statens centralkonto.

8 §  Myndigheten får i ett enskilt fall besluta att obligationer och räntekuponger samt utbetalning av vinster på premieobligationslån får lösas in, även om betalningsrätten är preskriberad.

9 §  Om det finns särskilda skäl, får myndigheten helt eller delvis i ett enskilt fall besluta att efterskänka sådana fordringar som förvaltas av myndigheten.

10 §  Avgifter och andra medel som betalas till myndigheten avseende insättningsgarantin och investerarskyddet ska redovisas under en inkomsttitel på statsbudgeten med ett belopp motsvarande myndighetens kostnader för förvaltning av dessa ersättningssystem.

11 §  Myndigheten ska samverka med

1. Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket i fråga om myndighetens prognoser över statens lånebehov,
2. behöriga myndigheter och företrädare för system för insättningsgaranti, system för investerarskydd eller andra motsvarande ersättningssystem i andra länder,
3. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), Exportkreditnämnden, Centrala studiestödsnämnden, Boverket och övriga berörda myndigheter vid framtagande av den samlade riskanalysen enligt 26 f § 2, och
4. Utbetalningsmyndigheten i fråga om betalningar som administreras via systemet med transaktionskonto. Förordning (2023:465).

12 §  Myndigheten ska samråda med

1. Riksbanken i frågor om de delar av upplåningsverksamheten som kan antas vara av större penningpolitisk betydelse,
2. Finansinspektionen i de frågor om insättningsgarantin och investerarskyddet som berör inspektionen, och
3. Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken i frågor om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

Vid samråd enligt första stycket 2 eller 3 ska myndigheten lämna Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken de uppgifter som dessa myndigheter behöver. Förordning (2015:1039).

13 §  Myndigheten leds av en styrelse.

14 §  Styrelsen ska bestå av högst nio ledamöter. Förordning (2008:1257).

15 §  Förutom att besluta i de ärenden som anges i 4 § myndighetsförordningen (2007:515) ska styrelsen besluta om

1. viktigare frågor enligt 8 och 9 §§,
2. underlag för utvärdering enligt 26 f § 1,
3. förslag till riktlinjer enligt 26 f § 4,
4. principer för hur de av regeringen fastställda riktlinjerna för förvaltningen av statens skuld ska genomföras, och
5. ramar och riktlinjer för hantering av de risker som är förenade med verksamheten. Förordning (2017:716).

16 §  Inom myndigheten ska det finnas ett särskilt beslutsorgan för resolution, resolutionsdelegationen.

Resolutionsdelegationen ansvarar för sina beslut. Förordning (2015:1039).

17 §  Resolutionsdelegationen ska besluta i frågor som Riksgäldskontoret ska pröva enligt lagen (2015:1016) om resolution, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter, om frågorna

1. är av principiell karaktär eller större betydelse, eller
2. avser föreskrifter.

Resolutionsdelegationen ska även besluta i frågor som Riksgäldskontoret ska pröva i egenskap av garantimyndighet enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och lagen (1999:158) om investerarskydd eller stödmyndighet enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter, om frågorna

1. är av principiell karaktär eller större betydelse, eller
2. avser föreskrifter.

Resolutionsdelegationen får även besluta i andra frågor som Riksgäldskontoret ska pröva enligt de lagar och den EU- förordning som anges i första och andra styckena. Förordning (2022:748).

18 §  Resolutionsdelegationen ska bestå av myndighetschefen, som är ordförande, och högst sex andra ledamöter som utses av regeringen.

Regeringen utser vice ordförande i resolutionsdelegationen.

Resolutionsdelegationen är beslutsför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (2015:1039).

19 §  Myndighetens styrelse ansvarar inför regeringen för att resolutionsdelegationen tilldelas medel och resurser i övrigt för sin verksamhet, att den verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt samt att den redovisas på ett tillförlitligt sätt.

Resolutionsdelegationens verksamhet ska redovisas i myndighetens årsredovisning. Förordning (2015:1039).

21 §  Riksgäldsdirektören är myndighetschef.

22 §  Regeringen utser vice ordförande i myndighetens styrelse. Förordning (2008:1257).

23 §  Andra ärenden än de som avses i 15 § och 17 § första och andra styckena denna förordning och 4 § myndighetsförordningen (2007:515) får avgöras av riksgäldsdirektören eller, om styrelsen eller resolutionsdelegationen inte bestämt något annat, av den som riksgäldsdirektören bestämmer. Förordning (2022:748).

24 §  Den som är ledamot i styrelsen eller resolutionsdelegationen, eller är anställd hos myndigheten, får inte utan tillstånd

1. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett finansinstitut eller ett företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket, 18 kap. 2 § eller 19 kap. 2 § lagen (2015:1016) om resolution, eller
2. vara anställd hos eller åta sig uppdrag för ett sådant företag som avses i 1.

Tillstånd enligt första stycket meddelas av regeringen i fråga om ledamot i styrelsen eller resolutionsdelegationen och av myndigheten i fråga om andra anställda hos myndigheten än riksgäldsdirektören. För ledamot i resolutionsdelegationen får tillstånd enligt första stycket 1 dock inte ges i fråga om ett kreditinstitut. För en sådan ledamot får tillstånd enligt första stycket 2 i fråga om ett kreditinstitut ges bara för uppdrag i institut som staten äger aktier i.

Ledamöterna i styrelsen och resolutionsdelegationen samt de anställda som styrelsen bestämmer får inte utan tillstånd ha del i ett kreditinstitut eller ha lån hos ett kreditinstitut. Tillstånd meddelas av regeringen i fråga om ordföranden i styrelsen, av respektive ordföranden i fråga om övriga ledamöter i styrelsen och resolutionsdelegationen samt av myndigheten i andra fall. Förordning (2015:1039).

25 §  Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

26 §  Myndigheten ska tillämpa

1. personalföreträdarförordningen (1987:1101), och
2. internrevisionsförordningen (2006:1228).

26 a §  Myndigheten ska i verksamhet enligt 2 § inte tillämpa 7 § avgiftsförordningen (1992:191) om samråd med Ekonomistyrningsverket om avgifter. Förordning (2011:1500).

26 b §  Myndigheten ska i verksamhet enligt 1 § andra meningen inte tillämpa 10 § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring när det gäller periodisering av intäkter och kostnader för inbetalda och återbetalda avgifter för insättningsgarantin, investerarskyddet samt stabilitetsfonden. Förordning (2011:1500).

26 c §  Myndigheten ska ta ut avgifter för den verksamhet som anges i 2 a §, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna i verksamheten. Förordning (2011:1500).

26 d §  Myndigheten får ta ut avgifter för tjänster som utförs åt statliga myndigheter enligt 2 § 1 och besluta om avgifternas storlek. Förordning (2014:1393).

26 e §  Myndigheten får ta ut avgifter för uppdrag som utförs åt statliga myndigheter enligt 2 b §, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna i verksamheten. Förordning (2014:1393).

26 f §  Myndigheten ska varje år rapportera till regeringen enligt följande uppställning:

26 g §  Myndigheten ska senast den 1 november vartannat år, med början 2016, till regeringen lämna en redogörelse för de samlade riskerna i den statliga betalningsmodellen. Förordning (2015:1039).

27 §  Myndigheten har rätt att från andra myndigheter få den information som myndigheten behöver för sin verksamhet.

28 §  När myndigheten fattar sådana beslut som avses i 3 § andra stycket lagen (1995:1571) om insättningsgaranti samt 4 § tredje stycket, 5 § första stycket och 6 § första och andra styckena lagen (1999:158) om investerarskydd, ska den se till att den har rätt att få sådana uppgifter om institutet och dess verksamhet vid filialen som den behöver.

29 §  Myndigheten får meddela föreskrifter om

1. inskrivning i statsskuldboken, och
2. avgiften enligt 29 § lagen (1999:158) om investerarskydd.

Ytterligare bestämmelser om myndighetens rätt att meddela föreskrifter finns i

• 8 § förordningen (2011:834) om insättningsgaranti,
• 22 § förordningen (2015:1034) om resolution,
• 10 § förordningen (2015:1035) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden,
• 15 § förordningen (2017:170) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning,
• 55 § förordningen (2017:1179) om finansiering av kärntekniska restprodukter,
• 8 och 31 §§ förordningen (2021:1142) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, och
• 11 § förordningen (2022:747) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter. Förordning (2022:748).

30 §  Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på myndigheten:

5 § om delegering, och

29 § om skyldighet att lämna en förteckning till Justitiekanslern över vissa ärenden som inte har avgjorts, när det gäller myndighetens verksamhet enligt 1 § första meningen i denna förordning.