1 §  Denna förordning syftar till att bilar ska utformas och framställas på ett sådant sätt att uppkomsten av avfall förebyggs och, i fråga om det avfall som ändå uppkommer, att

1. producenter ska tillhandahålla system för mottagning av uttjänta bilar,
2. uttjänta bilar kan återvinnas eller komponenter från sådana bilar kan återanvändas, och
3. de mål som anges i 6 § kan nås. Förordning (2016:802).

1 a §  Förordningen är meddelad med stöd av

• 15 kap. 12 § miljöbalken i fråga om 3, 4, 6 och 7 §§,
• 15 kap. 13 § miljöbalken i fråga om 8–10 och 13 §§,
• 15 kap. 45 § miljöbalken i fråga om 11 §, och
• 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2016:802).

2 §  I denna förordning avses med

direktivet om uttjänta bilar: Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/

53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon, senast ändrat genom kommissionens beslut 2010/115/EU,

bil: personbil, buss eller lastbil vars totalvikt inte överstiger 3 500 kilogram och som inte är försedd med medar eller band, och

uttjänt bil: en bil som är avfall. Förordning (2010:347).

2 a §  Med ekonomisk aktör avses i denna förordning den som

1. tillverkar eller distribuerar bilar eller bilars komponenter och material,
2. försäkrar bilar, eller
3. samlar in, demonterar, fragmenterar, återvinner, materialåtervinner eller på annat sätt behandlar uttjänta bilar eller bilars komponenter och material. Förordning (2010:347).

2 b §  Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt i Sverige tillverkar eller yrkesmässigt till Sverige för in bilar. Förordning (2010:347).

2 c §  Med auktoriserad bilskrotare avses i denna förordning en bilskrotare som är auktoriserad enligt bilskrotningsförordningen (2007:186). Förordning (2010:347).

2 d §  Med farliga ämnen avses i denna förordning alla ämnen som enligt bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 uppfyller kriterierna för faroklass 2.1, faroklass 2.2, faroklass 2.3, faroklass 2.4, faroklass 2.6, faroklass 2.7, faroklass 2.8 typ A eller B, faroklass 2.9, faroklass 2.10, faroklass 2.12, faroklass 2.13 kategori 1 eller 2, faroklass 2.14 kategori 1 eller 2, faroklass 2.15 typ A, B, C, D, E eller F, faroklass 3.1, faroklass 3.2, faroklass 3.3, faroklass 3.4, faroklass 3.5, faroklass 3.6, faroklass 3.7 i fråga om skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på utvecklingen, faroklass 3.8 i fråga om andra effekter än narkosverkan, faroklass 3.9, faroklass 3.10, faroklass 4.1 eller faroklass 5.1. Förordning (2010:347).

2 e §  I denna förordning avses med

återanvändning: användning av en komponent från en uttjänt bil i samma syfte som komponenten är avsedd för,

materialåtervinning: upparbetning av avfallsmaterial för annan användning än återanvändning eller energiåtervinning,

energiåtervinning: användning av avfallsmaterial för att ta vara på den energi som finns i materialet, och

mottagningssystem: ett system som en producent eller annan ekonomisk aktör upprätthåller eller är ansluten till och dit uttjänta bilar och bildelar kan lämnas för att återanvändas, återvinnas eller bortskaffas. Förordning (2010:347).

3 §  En producent skall utan ersättning ta emot en uttjänt bil för skrotning, om

1. producenten tillverkat bilen i eller yrkesmässigt fört in den till Sverige, eller
2. det för bilen inte finns någon ansvarig producent enligt 1.

I fråga om sådana uttjänta bilar som avses i första stycket 2 är producenten endast skyldig att varje kalenderår ta emot en lika stor andel av de uttjänta bilarna som motsvarar producentens marknadsandel av antalet nyregistrerade bilar i Sverige under det närmast föregående kalenderåret.

En producent får trots första stycket begära skälig ersättning om bilen saknar motor, växellåda, katalysator eller andra sådana väsentliga och från ekonomisk synpunkt likvärdiga delar. Detta gäller dock inte när en kommun lämnar ett sådant fordonsvrak som avses i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall.

4 §  Producenten ska fullgöra sin skyldighet enligt 3 § genom att själv eller tillsammans med andra ekonomiska aktörer se till att det finns ett eller flera lämpliga mottagningssystem.

Ett mottagningssystem ska anses lämpligt om det

1. är möjligt för bilägaren att lämna en uttjänt bil eller bildel till mottagningssystemet vid ett fast mottagningsställe, en mobil mottagningsstation eller på annat sätt
   1. inom ett avstånd om 50 kilometer, eller
   2. inom den kommun där bilägaren har sin hemvist,
2. är lättillgängligt och ger god service åt bilägare, kommuner och andra som kan antas vilja lämna en uttjänt bil eller bildel till systemet,
3. innebär att en uttjänt bil eller bildel som lämnas till mottagningssystemet tas om hand för skrotning av en auktoriserad bilskrotare,
4. är utformat så att de som hanterar uttjänta bilar eller bildelar i systemet inte på grund av bilarnas och bildelarnas beskaffenhet utsätts för hälso- eller säkerhetsrisk, och
5. innebär att material och komponenter
   1. återanvänds,
   2. materialåtervinns, om återanvändning inte är miljömässigt motiverat, och
   3. energiåtervinns, om materialåtervinning inte är miljömässigt motiverat. Förordning (2010:347).

5 §  Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge dispens från kravet i 4 § andra stycket 1, om det är motiverat med hänsyn till befolkningstäthet eller geografiska förutsättningar. En dispens får dock inte ges som innebär att fler än 15 procent av landets bilägare får en sträcka längre än 50 kilometer till mottagningssystemet.

En dispens skall gälla för viss tid.

6 §  I fråga om de bilar som tas emot i det eller de mottagningssystem som avses i 4 § ska producenten se till att

1. minst 85 procent av bilens vikt återanvänds eller återvinns, varav minst 80 procent av bilens vikt ska utgöras av återanvändning eller materialåtervinning, och
2. från och med år 2015 minst 95 procent av bilens vikt återanvänds eller återvinns, varav minst 85 procent av bilens vikt ska utgöras av återanvändning eller materialåtervinning.

De andelar som avses i första stycket ska beräknas på bilens tjänstevikt enligt lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner med avdrag för förarvikt (75 kilogram) och bränslevikt (40 kilogram) och utgöra ett genomsnitt per bil och år.

Första stycket gäller inte bilar som har särskilda karosseriarrangemang eller särskild utrustning för att kunna användas för särskilda transportuppgifter, såsom campingbilar, ambulanser, begravningsbilar eller andra bilar avsedda för särskilda ändamål i enlighet med punkten A5 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) 371/2010. Förordning (2010:347).

7 §  Producenten skall samråda med berörd kommun i frågor som rör mottagningssystemet.

8 §  En producent ska i samband med marknadsföring av nya bilar lämna information om

1. bilarnas och komponenternas konstruktion med avseende på möjligheter till återvinning och materialåtervinning,
2. hur uttjänta bilar är avsedda att tas om hand så att bilarna demonteras, töms på vätskor och i övrigt hanteras på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt,
3. vad som görs i fråga om att utarbeta bästa möjliga metoder för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av uttjänta bilar och deras komponenter, och
4. vilka framsteg som gjorts för att minska behovet av att bortskaffa avfall som uppkommer av uttjänta bilar och deras komponenter till förmån för ökad materialåtervinning och annan återvinning.

Producenten ska fullgöra sin skyldighet genom att själv eller tillsammans med andra ekonomiska aktörer göra informationen tillgänglig för tänkbara bilköpare. Informationen ska finnas i en broschyr, i ett informationsblad, på en webbplats eller på annat sätt skriftligt i det material som används i marknadsföringen av nya bilar.

Om information som anges i första eller andra stycket inte lämnas, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas med undantag av 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. Förordning (2010:347).

9 §  En producent ska lämna information om

1. att uttjänta bilar kan lämnas kostnadsfritt till ett mottagningssystem och var uttjänta bilar och bildelar kan lämnas,
2. betydelsen av att en uttjänt bil eller bildel omhändertas på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt med hänsyn till förekomsten av farliga ämnen, och
3. det återvinnings- och återanvändningsresultat som återlämnandet bidrar till.

Informationen ska utformas och lämnas på ett sådant sätt att den når dem som kan antas vilja lämna en uttjänt bil eller bildel till ett mottagningssystem. Förordning (2010:347).

10 §  En producent ska, i syfte att nå de mål som anges i 6 §, tillhandahålla de upplysningar om material, komponenter och farliga ämnen i bilarna som behövs för att underlätta återanvändning och återvinning. Upplysningarna ska tillhandahållas inom sex månader från det att producenten släppt ut en ny biltyp på marknaden.

Producenten ska se till att auktoriserade bilskrotare och motsvarande aktörer i andra medlemsstater i Europeiska unionen får tillgång till anvisningar om dränering och demontering.

Producenter ska använda kodningsstandarder för komponenter och material i syfte att underlätta identifieringen av vilka komponenter och material som lämpar sig för återanvändning och materialåtervinning. För detta syfte ska producenterna samarbeta med tillverkare av material och utrustning. Med kodningsstandarder avses standarder som har fastställts enligt artikel 8.2 i direktivet om uttjänta bilar. Förordning (2010:347).

11 §  När en kommun informerar hushållen om avfallshanteringen inom kommunen skall kommunen även informera om hanteringen av uttjänta bilar. Den informationen skall innehålla upplysningar om de mottagningssystem som hushållen har tillgång till.

12 §  En producent skall, utöver det som sägs i 6 § och i den mån det är skäligt med hänsyn till producentens förutsättningar att påverka återanvändningen och återvinningen av uttjänta bilar, vidta de åtgärder som behövs för att de mål för återanvändning och återvinning som anges i 6 § nås i fråga om alla uttjänta bilar i Sverige räknat som ett årligt genomsnitt per bil.

13 §  En producent ska årligen till Naturvårdsverket

1. redovisa på vilket sätt producenten har uppfyllt sina skyldigheter enligt denna förordning, och
2. sammanställa och lämna de uppgifter som producenterna har fått från auktoriserade bilskrotare enligt 47 § första stycket bilskrotningsförordningen (2007:186) som Naturvårdsverket behöver för kontroll av att återvinnings- och återanvändningsmålen i 6 och 12 §§ nås samt för att fullgöra uppgifter i fråga om rapportering enligt 14 §. Förordning (2010:347).

14 §  Naturvårdsverket ska fullgöra de uppgifter i fråga om rapportering till Europeiska kommissionen som framgår av

1. artikel 9.1 i direktivet om uttjänta bilar, och
2. artikel 3 i kommissionens beslut 2005/293/EG av den 1 april 2005 om närmare föreskrifter för övervakning av de mål för återanvändning/återvinning och återanvändning/materialåtervinning som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon. Förordning (2010:347).

15 §  Transportstyrelsen skall bidra med underlag till rapporteringen enligt 14 §. Förordning (2008:1203).

16 §  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap.miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt 2 kap.4, 29 och 30 §§miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Förordning (2011:45).

17 §  Naturvårdsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av 3, 4, 10 och 13 §§.

18 §  Naturvårdsverkets beslut enligt 5 § får inte överklagas.

19 §  Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter att

1. ta emot en uttjänt bil för skrotning enligt det som följer av 3 § eller 4 § första stycket, eller
2. lämna upplysningar enligt det som följer av 10 § första stycket eller av föreskrifter avseende verkställigheten av 10 § första stycket som Naturvårdsverket meddelat med stöd av 17 §.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud enligt 26 kap.miljöbalken får inte dömas till straff enligt denna förordning för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Ansvar skall inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 29 kap.miljöbalken.