1 §  Denna förordning är meddelad

1. med stöd av 15 kap. 24 § miljöbalken i fråga om 3–21, 34–39 och 47 §§,
2. med stöd av 9 kap. 5 § och 15 kap. 24 §miljöbalken i fråga om 23–32 §§,
3. med stöd av 6 § lagen (2007:162) om bilskrotningsfonden i fråga om 40–42 §§,
4. med stöd av 5 kap. 8 § fordonslagen (2002:574) i fråga om 33 a §, och
5. i övrigt med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen.

Förordningen syftar till att uttjänta bilar ska omhändertas på ett sådant sätt att återanvändning, återvinning och miljöriktigt bortskaffande främjas. Förordning (2010:348).

2 §  I denna förordning avses med

uttjänt bil: en personbil, buss eller lastbil vars totalvikt inte överstiger 3 500 kilogram och som är avfall,

bilskrotningsverksamhet: en verksamhet som syftar till att återvinna, återanvända eller bortskaffa uttjänta bilar,

bilskrotare: den som bedriver yrkesmässig bilskrotningsverksamhet,

mottagningsbevis: ett skriftligt bevis enligt bestämmelser i denna förordning om att en uttjänt bil har förvärvats för skrotning,

skrotningsintyg: ett intyg som visar att åtgärder har vidtagits för en hälso- och miljömässigt godtagbar hantering av en uttjänt bil, och

producent: den som är producent enligt förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar.

3 §  En bilskrotare skall vara auktoriserad.

4 §  Den som bedriver eller avser att bedriva bilskrotningsverksamhet kan efter ansökan få auktorisation, om

1. de tillstånd som kan behövas enligt plan- och bygglagen (2010:900) eller miljöbalken har meddelats för verksamheten och för upplag, byggnader eller andra anläggningar,
2. sökanden kan visa att uttjänta bilar som sökanden tar emot för skrotning kommer att omhändertas på ett från hälso- och miljösynpunkt godtagbart sätt,
3. det inte finns anledning att anta att sökanden åsidosätter de bestämmelser och tillståndsvillkor som gäller för verksamheten enligt miljöbalken, plan- och bygglagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av dem, och
4. sökanden inte är underårig, försatt i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Förordning (2011:376).

5 §  En ansökan om auktorisation skall innehålla

1. uppgifter om
   1. sökandens namn, adress och person- eller organisationsnummer,
   2. platsen för upplag, byggnader eller andra anläggningar där sökanden bedriver eller avser att bedriva bilskrotningsverksamhet, och
   3. förhållanden som avses i 4 §1 och 2, och
2. handlingar som visar att de villkor som anges i 4 § 1, 2 och 4 är uppfyllda.

6 §  En ansökan om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där bilskrotningsverksamheten huvudsakligen ska bedrivas.

Länsstyrelsen ska ge kommunen och Polismyndigheten tillfälle att yttra sig över ansökan. Om sökanden avser att till någon del utföra bilskrotningsverksamhet vid en anläggning i ett annat län, ska även länsstyrelsen i det länet ges tillfälle att yttra sig över ansökan. Förordning (2014:1239).

6 a §  I ett ärende om auktorisation enligt 6 § ska länsstyrelsen besluta i ärendet inom tre månader från det att en fullständig ansökan kom in till länsstyrelsen. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden förlängas. En sådan förlängning får inte göras mer än en gång i ärendet. Förlängningen får inte avse mer än en månad utöver de ursprungliga tre månaderna. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.

Bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om innehållet i ett sådant bevis finns i 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden. Förordning (2010:49).

7 §  Auktorisation ges för viss tid, högst fem år, och får förnyas efter ansökan.

8 §  En auktorisation upphör att gälla

1. ett år efter det att en auktoriserad bilskrotare har avlidit eller fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, eller
2. om en auktoriserad bilskrotare försätts i konkurs, när konkursen är avslutad.

9 §  Om en auktoriserad bilskrotare avlider, försätts i konkurs eller får förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken skall dödsboet, konkursförvaltaren eller förvaltaren enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan dröjsmål anmäla dödsfallet, konkursen respektive förvaltarförordnandet till länsstyrelsen.

10 §  En auktoriserad bilskrotare som inte utnyttjar sin auktorisation skall snarast skriftligen anmäla detta till länsstyrelsen.

11 §  Länsstyrelsen ska återkalla en auktorisation, om

1. det inträder en sådan omständighet att bilskrotaren enligt 4 §1 eller 2 inte skulle ha fått auktorisation,
2. bilskrotaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen,
3. bilskrotaren vid bedrivande av verksamheten i väsentlig mån åsidosätter de bestämmelser och tillståndsvillkor som gäller för verksamheten enligt miljöbalken, plan- och bygglagen (2010:900) eller föreskrifter som meddelats med stöd av dem, eller
4. det har gått mer än ett år sedan bilskrotaren senast utfärdade ett skrotningsintyg, och ett återkallande inte är oskäligt med hänsyn till att verksamheten inte har kunnat bedrivas på grund av sådan sjukdom eller annat liknande hinder som kan förväntas upphöra inom det närmast kommande året. Förordning (2014:1050).

12 §  Endast en auktoriserad bilskrotare, en producent eller den som enligt avtal med producenten på producentens vägnar förvärvar en uttjänt bil för skrotning får utfärda mottagningsbevis.

13 §  När någon som avses i 12 § förvärvar en uttjänt bil för skrotning skall förvärvaren utfärda ett mottagningsbevis. Bestämmelser om anmälan av ägarbytet finns i 10 kap. förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.

14 §  Mottagningsbeviset skall innehålla

1. utfärdarens underskrift,
2. utfärdarens namn, adress och person- eller organisationsnummer,
3. uppgift om datum för utfärdandet av beviset,
4. uppgift om fordonets nationalitetsbeteckning, registreringsnummer, fordonsslag, märke, modell och chassinummer,
5. uppgift om kontrollnumret på registreringsbeviset del II, och
6. överlåtarens underskrift samt uppgift om dennes namn, person- eller organisationsnummer, nationalitet och adress.

Mottagningsbeviset skall utfärdas på en blankett enligt ett formulär eller genom elektronisk överföring på det sätt som Transportstyrelsen föreskriver. Förordning (2008:1202).

15 §  Ett mottagningsbevis får endast undertecknas av

1. den som enligt 12 § får utfärda beviset, och
2. person som av den som får utfärda mottagningsbevis har utsetts att på dennes vägnar underteckna beviset och som inte är försatt i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Om någon som avses i första stycket 1 försätts i konkurs eller får förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar rörelsen, är det konkursförvaltaren eller förvaltaren enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken som får underteckna mottagningsbeviset.

16 §  Utfärdaren skall skicka mottagningsbeviset till Transportstyrelsen. Bestämmelser om direktanmälan finns i 13 kap. förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Förordning (2008:1202).

17 §  En producent som avser att utfärda mottagningsbevis skall anmäla det till länsstyrelsen i det län där de uttjänta bilarna avses att tas emot.

Producenten skall också anmäla till länsstyrelsen vilka som på producentens vägnar får ta emot uttjänta bilar för skrotning och om ändring sker i det förhållandet.

18 §  Den som får utfärda mottagningsbevis skall till länsstyrelsen anmäla den eller de personer som enligt 15 § första stycket 2 får underteckna sådana bevis och om ändring sker i det förhållandet.

19 §  Konkursförvaltare eller förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken som enligt 15 § andra stycket får underteckna mottagningsbevis skall utan dröjsmål anmäla konkursen respektive förvaltarförordnandet till länsstyrelsen.

20 §  Den som har utfärdat ett mottagningsbevis skall se till att en auktoriserad bilskrotare tar hand om den uttjänta bilen.

21 §  En auktoriserad bilskrotare som i sin bilskrotningsverksamhet har tagit emot en uttjänt bil för skrotning skall se till att bilen genomgår en sådan behandling att ett skrotningsintyg kan utfärdas.

22 §  Bestämmelserna i 23-33 §§ gäller endast i bilskrotningsverksamhet.

23 §  En bilskrotningsverksamhet skall bedrivas inom ett område som är så avgränsat att det är möjligt att kontrollera tillträde till området.

24 §  Lagring av bilarna före behandling enligt 26 § ska ske på en plats med tät ytbeläggning.

På platsen ska det finnas anordningar för att samla upp spill och utrustning för att ta hand om avloppsvatten och dagvatten genom slam- och oljeavskiljning. Anordning för dagvattenrening behövs inte om lagring sker under tak. Förordning (2010:348).

25 §  Bilarna ska behandlas på en plats med

1. tät ytbeläggning,
2. anordningar för att samla upp spill,
3. utrustning för att ta hand om avloppsvatten genom slam- och oljeavskiljning,
4. utrustning för att ta hand om dagvatten genom slam- och oljeavskiljning, om behandling inte sker under tak,
5. möjlighet att tömma bilarna på vätskor även under vintern,
6. lager för demonterade reservdelar,
7. lämpliga behållare för att lagra demonterade batterier, filter, kondensatorer som innehåller PCB eller PCT, komponenter som innehåller kvicksilver och behållare för andra demonterade delar som kräver särskild lagring,
8. tankar där vätskor från bilarna kan lagras åtskilt, och
9. lämpliga lager för uttjänta däck.

Ett lager enligt första stycket 9 ska ha skydd mot brandfara och i övrigt vara utformat så att inte fler däck kan lagras än vad som är lämpligt med hänsyn till en eventuell brand och omständigheterna i övrigt. Förordning (2010:348).

26 §  Bilarna skall tömmas, demonteras eller på annat sätt neutraliseras på

1. oljor och oljefilter,
2. drivmedel,
3. andra vätskor än drivmedel och oljor,
4. kondensatorer och filter som innehåller PCB eller PCT,
5. köldmedier i klimatanläggningar,
6. startbatterier,
7. batterier i elbilar,
8. samtliga komponenter som innehåller kvicksilver,
9. blyvikter,
10. gastankar för flytande gas,
11. potentiellt explosiva komponenter,
12. katalysatorer,
13. glasrutor,
14. metallkomponenter som innehåller koppar, aluminium eller magnesium, om inte komponenterna kan separeras i fragmenteringsprocessen, och
15. däck och större sammanhängande plastdetaljer, om dessa inte avskiljs vid fragmenteringen på ett sätt som gör att materialet återvinns effektivt.

Bilarna skall behandlas enligt första stycket innan någon ytterligare behandling av bilarna får ske.

Ämnena, vätskorna och komponenterna skall samlas in, hanteras och lagras separat på ett sådant sätt att skador och olägenheter för människors hälsa och miljön undviks. För de ämnen, vätskor och komponenter som anges i första stycket 1-11 skall det ske snarast möjligt.

27 §  Lösa uppsamlingskärl och demonterade bildelar som består av eller innehåller ämnen som anges i 26 § första stycket1-11 skall märkas och förvaras under tak på ett tätt underlag som är invallat och utan avlopp. Utrymmet skall vara låsbart. Innan märkning har skett får någon ytterligare behandling inte ske.

28 §  Komponenter och reservdelar ska demonteras och lagras på ett sätt som säkerställer

1. deras lämplighet för återanvändning och återvinning, särskilt materialåtervinning, och
2. att det inte uppstår skador på komponenter som innehåller vätskor. Förordning (2010:348).

29 §  Oljeavskiljare skall vara konstruerade så att de möjliggör avstängning och provtagning.

Oljeavskiljare och uppsamlingstankar skall förses med tömningslarm. De skall vid behov och minst en gång per år tömmas på avskild olja och slam.

30 §  På platser där spill av olja eller andra kemiska produkter kan ske skall sanerings- eller absorptionsmedel finnas tillgängligt.

Olje- och vätskeutsläpp på mark eller hårdgjorda ytor skall omedelbart saneras genom att jord eller absorptionsmedel schaktas bort eller tas om hand på annat sätt.

31 §  Avfall får inte brännas.

32 §  Bilarna får inte staplas på höjden inom den del av verksamhetsområdet som allmänheten har tillträde till.

33 §  Om strängare krav har beslutats vid en prövning enligt 9 kap. eller vid tillsyn enligt 26 kap.miljöbalken gäller de bestämmelserna.

33 a §  En tillverkare av komponenter ska, utan att skyddet av konfidentiell kommersiell och industriell information åsidosätts, göra lämplig information om demontering, lagring och provning av komponenter och separata tekniska enheter som kan återanvändas tillgänglig för auktoriserade bilskrotare och motsvarande aktörer i andra medlemsstater i Europeiska unionen i den utsträckning som aktörerna begär det. Förordning (2010:348).

34 §  En bilskrotare skall, utöver det som sägs i 23-33 §§ och i den mån det är skäligt med hänsyn till bilskrotarens förutsättningar att påverka återanvändningen och återvinningen av uttjänta bilar, vidta de åtgärder som behövs för att de mål för återanvändning och återvinning som anges i 6 § förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar nås i fråga om alla uttjänta bilar i Sverige räknat som ett årligt genomsnitt per bil.

35 §  Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att en auktoriserad bilskrotare skall ställa säkerhet för fullgörandet av sådana åtgärder för att ställa i ordning platsen för bilskrotningen som i den händelse att verksamheten upphör kan åligga bilskrotaren enligt miljöbalken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken.

36 §  Endast en auktoriserad bilskrotare får utfärda skrotningsintyg.

Ett sådant intyg skall utfärdas när behandlande åtgärder enligt 26 § första stycket1-11 har vidtagits.

37 §  Ett skrotningsintyg skall innehålla

1. utfärdarens underskrift,
2. utfärdarens namn, adress och person- eller organisationsnummer,
3. uppgift om vilken länsstyrelse som meddelat auktorisationen,
4. uppgift om datum för utfärdande av intyget, och
5. uppgift om fordonets nationalitetsbeteckning, registreringsnummer, fordonsslag, märke, modell och chassinummer.

Skrotningsintyg skall utfärdas på en blankett enligt ett formulär eller genom elektronisk överföring på det sätt som Transportstyrelsen föreskriver. Om direktanmälan finns bestämmelser i 13 kap. förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Förordning (2008:1202).

38 §  Ett skrotningsintyg får endast undertecknas av

1. den auktoriserade bilskrotare som utfärdat intyget, och
2. person som bilskrotaren har utsett att på dennes vägnar underteckna intyget och som inte är försatt i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Om bilskrotaren försätts i konkurs eller får förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar rörelsen, är det konkursförvaltaren eller förvaltaren enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken som får underteckna skrotningsintyget.

39 §  En bilskrotare skall till länsstyrelsen anmäla den eller de personer som enligt 38 § första stycket 2 får underteckna skrotningsintyg och om ändring sker i det förhållandet.

40 §  Skrotningsersättning enligt lagen (2007:162) om bilskrotningsfonden ges med 4 000 kronor om bilen omfattas av 3 § första stycket 1 lagen om bilskrotningsfonden och 1 500 kronor om bilen omfattas av 3 § första stycket 2 lagen om bilskrotningsfonden.

41 §  Skrotningsersättning betalas ut i samband med att bilen ställs av enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 förordningen (2001:650) om vägtrafikregister till den som var antecknad som ägare i vägtrafikregistret när bilen lämnades för skrotning.

Utbetalningen sker genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret.

41 a §  Frågor om skrotningsbidrag enligt 4 och 5 §§ lagen (2007:162) om bilskrotningsfonden och denna förordning prövas av

1. Länsstyrelsen i Stockholms län, när skrotningsbidrag ska ges till en kommun i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands eller Västmanlands län,
2. Länsstyrelsen i Östergötlands län, när skrotningsbidrag ska ges till en kommun i Östergötlands, Jönköpings eller Kalmar län,
3. Länsstyrelsen i Skåne län, när skrotningsbidrag ska ges till en kommun i Skåne, Kronobergs eller Blekinge län,
4. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, när skrotningsbidrag ska ges till en kommun i Västra Götalands eller Hallands län,
5. Länsstyrelsen i Dalarnas län, när skrotningsbidrag ska ges till en kommun i Dalarnas, Värmlands, Örebro eller Gävleborgs län,
6. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, när skrotningsbidrag ska ges till en kommun i Västernorrlands eller Jämtlands län, och
7. Länsstyrelsen i Norrbottens län, när skrotningsbidrag ska ges till en kommun i Norrbottens eller Västerbottens län. Förordning (2012:361).

42 §  Skrotningsbidrag enligt lagen (2007:162) om bilskrotningsfonden får ges med högst 90 procent av den kostnad som anges i 4 § samma lag. I kostnaden får inte räknas in utgift för åtgärd som kan anses ingå i kommunens löpande förvaltningsuppgifter.

Bidrag får ges endast om kostnaden uppgår till minst 25 000 kronor.

43 §  Innan länsstyrelsen beslutar om skrotningsbidrag skall länsstyrelsen kontrollera med Transportstyrelsen att det finns medel i fonden. Förordning (2008:1202).

44 §  Länsstyrelsen skall till Transportstyrelsen lämna uppgift om

1. beslut om att ge eller återkalla en auktorisation,
2. auktorisation som har upphört att gälla enligt 8 §,
3. producenter och de som på producenters vägnar tar emot uttjänta bilar,
4. vem som får underteckna mottagningsbevis enligt 15 §,
5. vem som får underteckna skrotningsintyg enligt 38 §, och
6. ändring i ett förhållande som avses i 3-5. Förordning (2008:1202).

45 §  Transportstyrelsen skall föra en förteckning över vilka som får

1. utfärda mottagningsbevis eller skrotningsintyg, och
2. underteckna mottagningsbevis eller skrotningsintyg.

Förteckningen får föras genom automatisk databehandling.

Transportstyrelsen skall se till att varje länsstyrelse har tillgång till förteckningen och får kännedom om tillägg eller ändringar som görs i den.

Transportstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i förteckningen. Förordning (2008:1202).

46 §  Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna förordning.

47 §  En auktoriserad bilskrotare ska senast den 28 februari varje år lämna följande uppgifter till de berörda producenterna och den operativa tillsynsmyndigheten i den eller de kommuner där bilskrotningsverksamheten bedrivs:

1. uppgifter om sammanlagda mängder av de ämnen, vätskor och komponenter som hanterats enligt 26 § första stycket, specificerat för var och en av punkterna 1–15 i den bestämmelsen, och
2. de uppgifter i övrigt som producenterna behöver för att fullgöra redovisningsskyldigheten enligt 13 § 2 förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar. Förordning (2014:1050).

48 §  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap.miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt 2 kap.4, 29 och 30 §§miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Förordning (2011:46).

49 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som en auktoriserad bilskrotare enligt 47 § skall rapporterna till producenten och hur uppgifterna skall lämnas.

50 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om utbetalning av skrotningsersättning och skrotningsbidrag samt om utfärdandet av mottagningsbevis och skrotningsintyg. Förordning (2008:1202).

51 §  Bestämmelser om överklagande av beslut om skrotningsersättning och skrotningsbidrag finns i 5 § lagen (2007:162) om bilskrotningsfonden. Bestämmelse om överklagande i övrigt finns i 19 kap. 1 § miljöbalken.

Ett beslut om förlängd handläggningstid enligt 6 a § får inte överklagas. Förordning (2010:49).

52 §  Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bedriver yrkesmässig bilskrotning utan att vara auktoriserad,
2. obehörigen utger sig för att vara auktoriserad bilskrotare,
3. utfärdar ett mottagningsbevis utan att vara behörig enligt 12 §,
4. bryter mot bestämmelsen i 13 § om när ett mottagningsbevis skall utfärdas,
5. bryter mot någon av bestämmelserna i 20 och 21 §§ om skrotningsansvar,
6. utfärdar ett skrotningsintyg utan att vara behörig enligt 36 § första stycket,
7. bryter mot bestämmelsen i 36 § andra stycket om när ett skrotningsintyg skall utfärdas, eller
8. underlåter att anmäla ett förhållande enligt 9, 10, 17, 18, 19 eller 39 §.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud enligt 26 kap.miljöbalken får inte dömas till straff enligt denna förordning för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Ansvar skall inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 29 kap.miljöbalken.