1 §  Denna förordning är meddelad med stöd av

• 23 kap. 24 § rättegångsbalken i fråga om 4 §,
• 48 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken i fråga om 5 §, – 1 § lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål i fråga om 6 §,
• 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2018:161).

2 §  Avvikelserna i 3-5 §§ i fråga om samråd, underrättelser och fullmakt får göras vid handläggning av brott där åtal enligt 19 kap.rättegångsbalken ska väckas vid någon av följande tingsrätter:

• Alingsås tingsrätt,
• Attunda tingsrätt,
• Borås tingsrätt,
• Eksjö tingsrätt,
• Gotlands tingsrätt,
• Gävle tingsrätt,
• Göteborgs tingsrätt,
• Hälsinglands tingsrätt,
• Jönköpings tingsrätt,
• Linköpings tingsrätt,
• Luleå tingsrätt,
• Malmö tingsrätt,
• Nacka tingsrätt,
• Norrköpings tingsrätt,
• Norrtälje tingsrätt,
• Skaraborgs tingsrätt,
• Solna tingsrätt,
• Stockholms tingsrätt,
• Sundsvalls tingsrätt,
• Södertälje tingsrätt,
• Södertörns tingsrätt,
• Umeå tingsrätt,
• Uppsala tingsrätt,
• Värmlands tingsrätt,
• Växjö tingsrätt,
• Örebro tingsrätt,
• Östersunds tingsrätt. Förordning (2022:1358).

3 §  Ett sådant samråd som föreskrivs i 1 § andra stycket förordningen (1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m. behövs inte om yttrandet ska lämnas inom kortare tid än en månad.

4 §  En underrättelse som lämnas skriftligen enligt 12 b § andra stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) får sändas på elektronisk väg i stället för med post. En skriftlig underrättelse behöver endast delges den misstänkte om det är föreskrivet ett svårare straff än fängelse i tre år för brottet.

Om en underrättelse inte behöver delges enligt första stycket ska den misstänkte informeras om detta och även om på vilket sätt han eller hon kommer få del av underrättelsen.

Polismyndigheten får, efter att ha gett Åklagarmyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela närmare föreskrifter om den information som ska lämnas enligt andra stycket.

5 §  En polisman eller någon annan som håller förhör med den misstänkte får föreslå honom eller henne att utfärda en fullmakt som avses i 48 kap. 10 § rättegångsbalken, även om kravet i 3 § strafföreläggandekungörelsen (1970:60) på att det ska finnas särskild anledning att anta att saken inte eller bara med svårighet kan avgöras genom strafföreläggande om någon fullmakt inte utfärdas inte är uppfyllt.

Den misstänkte ska skriftligen underrättas av åklagaren om att ett strafföreläggande har godkänts med stöd av en fullmakt enligt första stycket.

Åklagarmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om underrättelser enligt andra stycket.

6 §  Tillgänglighetsdelgivning enligt lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål får användas vid de tingsrätter som anges i 2 §. Förordning (2019:675).

7 §  Information om tillgänglighetsdelgivning enligt 3 § lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål ska lämnas skriftligen.

Polismyndigheten får, efter att ha gett Domstolsverket och Åklagarmyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela närmare föreskrifter om vad informationen ska innehålla. Förordning (2018:161).

8 §  Handlingar som görs tillgängliga vid tingsrätten enligt 2 § lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål ska samma dag sändas till den tilltalade om det är möjligt och inte bedöms obehövligt.

Handlingarna ska sändas på elektronisk väg. Om det inte är möjligt ska de sändas med post till den tilltalades senast kända adress eller folkbokföringsadress.

Den som delger information om tillgänglighetsdelgivning enligt 3 § andra stycket lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål ska fråga den misstänkte till vilken adress handlingar enligt första stycket ska sändas. Förordning (2018:161).

9 §  En tilltalad som inställer sig hos tingsrätten för att hämta handlingar som hålls tillgängliga enligt 2 § lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål kan få ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå och omständigheterna i övrigt.

Rätten beslutar om ersättningen och får bevilja förskott. I övrigt gäller vad som i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. är föreskrivet om part enligt 21 kap. 12 § rättegångsbalken. Förordning (2018:161).