BDT-vatten

Beskrivning saknas!

Rättsfall5

MÖD 2004:58: Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande om anläggande av trekammarbrunn och markbädd har omformulerats till att avse förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten med hänsyn till att det inte kan uteslutas att en godtagbar rening av avloppsvattnet kan uppnås med andra metoder än de förelagda.
MÖD 2001:34: Föreläggande om avloppsanläggning-----Ett föreläggande om anläggande av avloppsanläggning (markbädd) har omformulerats av Miljööverdomstolen till att avse förbud mot att släppa ut allt avloppsvatten som inte undergått en av nämnden godkänd längre gående rening än slamavskiljning. På så vis har utrymme lämnats för adressaten att själv - i samråd med miljönämnden - välja de tekniska lösningar som behövs för att uppnå miljökravet.
MÖD 2015:1: Förbud mot utsläpp av orenat avloppsvatten ----- Mark- och miljööverdomstolen fastställde nämndens beslut att förbjuda utsläpp av avloppsvatten (BDT-vatten) från befintlig avloppsanordning (stenkista). Domstolen fann att en stenkista inte kan anses uppfylla dagens krav på rening och omhändertagande av avloppsvatten. Anläggningen kunde inte anses uppfylla de miljö- och hälsoskyddskrav som bör ställas på en avloppsanordning för BDT-vatten.
MÖD 2003:134: Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från enskild avloppsanläggning----- Frågan i målet gällde om rättskraftregeln 24 kap. 1 § miljöbalken utgjorde hinder för tillståndsmyndigheten att meddela förbud mot utsläpp från en enskild avloppsanordning som år 1984 fått tillstånd enligt hälsoskyddslagen. Miljööverdomstolen fann att rättskraftregeln inte utgjorde hinder och delade också underinstansernas bedömning att det var motiverat att meddela förbud mot utsläpp.
MÖD 2002:21: Tillstånd till enskilt avlopp-----En fastighetsägare hade fått tillstånd av miljönämnden till en avloppsanläggning som bestod av ett s.k. minireningsverk kompletterat med en infiltrationsbädd. Efter överklagande av grannarna som fruktade att deras brunnar skulle bli förorenade upphävde miljödomstolen tillståndet. Fastighetsägaren och miljönämnden klagade till Miljööverdomstolen (MÖD). Domstolen uttalade att vid bedömningen av tillåtligheten av en miljöfarlig verksamhet skall redan risken för olägenheter beaktas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Verksamhetsutövarens utredningsskyldighet är långtgående. När det sedan gällde den konkreta bedömningen i målet delade MÖD miljödomstolens uppfattning att det inte kunde uteslutas att avloppsvatten från anläggningen kunde påverka brunnarna på de angränsande fastigheterna. Domstolen pekade på att det, trots omfattande utredning av parterna, kvarstod osäkerhet i fråga om markförhållandena på platsen.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator