lagen.nu

Lagar
Rättsfall
Förarbeten
Föreskrifter
Praxis
Begrepp
Nyheter

⁠

Habitatdirektivet

Beskrivning saknas!

Rättsfall8

MÖD 2003:139: Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
MÖD 2014:47: Ansökan om tillstånd för vindkraftverk ----- Bolaget ansökte hos länsstyrelsen om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftspark med maximalt 4 vindkraftverk. Miljöprövningsdelegationen prövade verksamheten utifrån miljöbalkens mål och allmänna hänsynsregler och fann att risken för rovfåglar var så stor att den planerade vindkraftsetableringen inte kunde tillåtas. Bolaget överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen som fann att driften av de fyra ansökta vindkraftverken skulle utgöra ett sådant avsiktligt dödande av vilda fåglar för vilket förbud råder enligt 4 § första stycket punkt 1 artskyddsförordningen (2007:845). Överklagandet avslogs därför. Bolaget överklagade därefter domen till Mark- och miljööverdomstolen som fann att risken för fågelkollisioner i det aktuella området kunde med ledning av tillgängligt material bedömas vara relativt begränsad. Det stod helt klart att bolagets avsikt med vindkraftsetableringen inte var att döda eller störa fågellivet. Inte heller fanns det någon som helst grund för att tro att bolaget med uppenbar likgiltighet för artskyddsförordningens förbud avsåg att uppföra vindkraftverken. En etablering av vindkraftverken kunde därför enligt Mark- och miljööverdomstolen inte anses i sig stå i strid med bestämmelserna i 4 § artskyddsförordningen. Prövningen fick istället ske inom ramen för hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Med hänsyn till att alla relevanta förutsättningar för beviljande av tillstånd inte hade prövats av underinstanserna återförvisade Mark- och miljööverdomstolen målet till miljöprövningsdelegationen för fortsatt handläggning.
MÖD 2002:78: Tillstånd till minikraftverk-----Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk. Domen överklagades. Under handläggningen i Miljööverdomstolen (MÖD) förtecknades ån där kraftverket skulle ligga som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (Natura 2000). MÖD fann att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. 0-alternativet skulle beskriva rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran så att konsekvenserna framgick av att verksamheten inte skulle komma till stånd. Vidare saknades uppgifter för prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, nämligen en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och växter som skulle skyddas i området samt konsekvenserna av verksamheten för det syfte som området avsåg. Domstolen återförvisade målet i denna del.
MÖD 2006:44: Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
MÖD 2003:112: Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
MÖD 2014:48: Dispens enligt 14 § artskyddsförordningen (2007:845) ----- Ett vindkraftsbolag ansökte hos länsstyrelsen om dispens från artskyddsförordningen för att få uppföra vindkraftverk inom ett område där det sedan flera år häckat ett havsörnspar. Länsstyrelsen gjorde bedömningen att verken skulle komma att hamna så nära örnboet att sannolikheten för att havsörnen skulle komma att förolyckas var stor. Att medge en dispens under dessa förhållanden innebar enligt länsstyrelsens mening ett avsiktligt dödande eller störande enligt 4 § punkterna 2 och 4 i artskyddsförordningen. Länsstyrelsen avslog därför ansökan. Bolaget överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen som avslog överklagandet. Bolaget överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att det stod helt klart att bolagets avsikt inte var att döda eller störa havsörn. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det var fråga om tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet där verksamhetsutövaren är skyldig att visa att de förpliktelser som följer av hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken iakttas och att artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter. Kommer man vid denna miljöprövning fram till att verksamheten, med föreskrivna villkor om försiktighetsmått och skyddsåtgärder, inte kommer i konflikt med fridlysningsbestämmelserna blir det inte aktuellt med någon dispensgivning. I motsatt fall är verksamheten olämpligt lokaliserad och ska inte tillåtas. Domstolen fann därför att dispens från artskyddsförordningen inte borde prövas i detta skede och bolagets ansökan avvisades.
MÖD 2004:47: Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) att uppföra bank- och nätstängsel vid Stripavan i Laisälven-----Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) har lämnats till en s.k. put and take-anläggning inom ett området av Laisälven som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (dvs. ett Natura 2000-område). Det har ansetts inte erforderligt att komplettera miljökonsekvensbeskrivningen – som saknat de uppgifter som behövs för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ – med hänsyn till att det planerade företaget bedömts inte komma att påverka de marina livsmiljöer som är avsedda att skyddas i det föreslagna Natura 2000-området.
MÖD 2004:3: Dispens från föreskrifter för naturreservat och område med skydd för landskapsbilden samt dispens från strandskyddsbestämmelser för anläggande av en gång- och cykelväg-----Kommunen ville anlägga en gång- och cykelväg i ett område som dels är av riksintresse för friluftsliv och naturvård, dels naturreservat och dels är ett område med skydd för landskapsbilden. Reservatsföreskrifterna avser att skydda området pga. dess betydelse för kännedomen om landets natur, för landskapsbilden och för allmänhetens friluftsliv. En gång- och cykelväg skulle främja friluftslivet men vara till nackdel för naturskyddet, bl.a. för de två häckande paren av fältpiplärka. Denna är en art som är upptagen i EU:s fågeldirektiv, vilket innebär att den skall ges en gynnsam bevarandestatus. Miljööverdomstolen (MÖD) har ansett att ytterligare åtgärder för att öka tillgängligheten till området inte är påkallade och att vägen därför inte är erforderlig för reservatets utnyttjande. Kommunen har heller inte redovisat någon alternativ sträckning för vägen utanför reservatet. När det gäller möjligheterna att göra en avvägning mellan de olika intressen som reservatsföreskrifterna skall skydda konstaterade MÖD att en sådan prövning måste ha gjorts i samband med att reservatet bildades och att den inte får ändras genom att det ena intresset gynnas på bekostnad av det andra vid en dispensprövning. MÖD tillät därför inte att vägen anlades.

Legaldefinitioner8

1 § 2 st 2 p Artskyddsförordning (1998:179)

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator