Tillåtlighet

Beskrivning saknas!

Rättsfall9

MÖD 2010:46: Tillåtlighetsprövning m.m. av ny kraftstation vid befintlig vattenkraftanläggning ----- Ägaren till ett vattenkraftverk ansökte om tillstånd att bl.a. anlägga en ny kraftstation, i närheten av den gamla och uttjänta stationen, med större slukförmåga och viss ändring av vattenvägen. Miljödomstolen fann i särskild dom enligt 22 kap. 26 § miljöbalken vattenverksamheten tillåtlig och meddelade tillstånd till sådana arbeten som detta lagrum omfattar. Miljööverdomstolen bedömde att en tillåtlighetsprövning av vattenverksamheten såsom den var avgränsad här, jämte tillståndsprövning av därmed förknippade byggnadsarbeten, var möjlig utan att t.ex. åtgärder på vattenkraftverkets regleringsdamm samt eventuell ändring av vattenhushållningsbestämmelser omfattades av prövningen.
MÖD 2004:10: Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade villkor rörande sättningar m.m. Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio om den uppdelning av prövningen av ansökan som miljödomstolen gjort utgjorde rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen av de olika typerna av verksamheter. Därmed uppstod det oklarheter om vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt risk för att vissa frågor skulle falla utanför prövningen. MÖD menade att redan detta innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade hinder för en sådan uppdelning av prövningen som gjorts. En sådan skulle dessutom strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD fann att den uppdelning som miljödomstolen hade gjort utgjorde rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i MÖD återförvisades målet till miljödomstolen.
MÖD 2013:8: Ansökan enligt 11 kap. MB till anläggande av järnvägsbro ----- I mål om ansökan om tillstånd till vattenverksamhet för uppförande av järnvägsbro har mark- och miljödomstolen med tillämpning av 11 kap. 23 § MB underlåtit att göra en fullständig tillåtlighetsprövning och i stället villkorat ianspråktagandet av tillståndet med att järnvägsplan för en viss sträcka fastställs med den placering av järnvägsbron som angetts i ansökan. En fiskevårdsförening överklagade domen. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att en tillämpning av 11 kap. 23 § MB förutsätter att tillåtligheten har prövats i annan ordning, i aktuellt mål genom fastställande av järnvägsplanen, samt att det inte är förenligt med bestämmelsens ordalydelse eller dess syfte att villkora tillståndet på det sätt som mark- och miljödomstolens gjort. Målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.
MÖD 2007:5: Förbränning av avfall-----Utökning av befintlig verksamhet ansågs inte vara att jämställa med ny verksamhet även om utökningen medverkade till att en miljökvalitetsnorm överträddes. Bestämmelsen i 16 kap. 5 § miljöbalken (MB) utgjorde således inte grund för att förbjuda en utbyggnad. Däremot kunde strängare krav ställas om normen inte klarades (2 kap. 7 § 2 st. MB). Miljööverdomstolen konstaterade vidare att det var angeläget att både minska det totala utsläppet av kväveoxider på grund av deras försurande och gödande egenskaper och att minska halterna av kvävedioxid i regionen med hänsyn till hälsoeffekterna - miljökvalitetsnormen klarades inte. Därför föreskrevs dels villkor om SCR-rening av utsläppen från avfallsförbränningen och dels villkor om avfallstransporterna.
MÖD 2013:7: Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk m.m. inom område med förordnande om landskapsbildsskydd ---- Ett vindkraftverk skulle uppföras i ett område som omfattas av ett förordnande om landskapsbildsskydd meddelat enligt naturvårdslagen. Enligt naturvårdslagen krävdes inte ett tillstånd enligt förordnandet om en tillåtlighetsprövning istället skedde enligt miljöskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen fann, i likhet med mark- och miljödomstolen, att tillåtligheten av ett vindkraftverk som är anmälningspliktigt enligt 9 kap. miljöbalken prövas inom ramen för anmälningsärendet och att prövningen motsvarar en tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen, som konstaterade att något särskilt tillstånd enligt förordnandet om landskapsbildsskydd därmed inte krävs, fastställde mark- och miljödomstolens dom.
MÖD 2004:72: Tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till fortsatt och ändrad verksamhet i Igelstaverket i Södertälje kommun, vad gäller bränsleanvändningen-----Miljööverdomstolen har konstaterat att tillståndssökt verksamhet där avfall skall användas som bränsle för att generera energi innebär ett sådant återvinningsförfarande som enligt bilagan till avfallsförordningen klassificeras som s.k. R 1-förfarande. Med hänvisning till EG-domstolens praxis har den s.k. närhetsprincipen inte utgjort hinder mot att meddela tillstånd för verksamheten.
MÖD 2016:1: Tillstånd till befintlig och utökad täktverksamhet m.m. ----- I mål om tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet har Mark- och miljööverdomstolen funnit att verksamheten inte kommer att skada ett närliggande Natura 2000-område och att det av mark- och miljödomstolen lämnade Natura 2000-tillståndet därmed ska kvarstå. Mark- och miljööverdomstolen har vidare konstaterat att täktverksamheten inte innebär någon sådan risk för påverkan på fridlysta växter att förbuden i 8 och 9 § artskyddsförordningen aktualiseras samt att införandet av ett nytt villkor om skyddsåtgärder för skyddade fjärilsarter innebär att verksamheten inte heller kommer i konflikt med 4 § artskyddsförordningen. Då domstolen sammantaget funnit att ingen artskyddsdispens krävs, har den av mark- och miljödomstolen lämnade dispensen upphävts.
NJA 2001 s. 828: Frågor om prövning enligt vattenlagen (1983:291) av tillåtligheten av ett företag för utvinning av värme och kyla genom bortledning av grundvatten och återledning av samma mängd grundvatten.
NJA 2013 s. 613: Om en sökande begär tillstånd till en verksamhet som kan påverka ett Natura 2000-område, ska domstolen göra en samlad bedömning som uppfyller unionsrättens krav på fullständighet, exakthet och slutlighet. Detta har ansetts gälla också när tillåtligheten har prövats i en särskild dom som har vunnit laga kraft. Den samlade bedömningen ska i sådana fall ske vid den efterföljande tillståndsprövningen utan hinder av tillåtlighetsdomen.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator