MÖD 2007:5

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom den 28 juni 2005 i mål nr M 3543-04, se bilaga A

KLAGANDE

Naturskyddsföreningen i Göteborg, Fjällgatan 3 E, 413 17 Göteborg

MOTPART

Renova Aktiebolag, Box 156, 411 25 Göteborg

Ombud: Advokaterna R.L. och M.A.

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till förbränning av avfall vid avfallskraftvärmeverk

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom endast på följande sätt.

A) Till villkorspunkten 6 skall läggas ett andra stycke med följande lydelse

6. - - -

Den nya fjärde linjen för avfallsförbränning skall även utrustas med anordningar för katalytisk reduktion av kväveoxider, SCR.

B) Villkorspunkten 7 skall ha följande nya lydelse.

7. Utsläppet av kväveoxider (NO och NO2) omräknat till NO2 i renad rökgas från de tre befintliga linjerna för avfallsförbränning får som riktvärde och årsmedelvärde inte överstiga 80 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

C) För tillståndet skall därutöver följande nya villkor gälla.

Transporter

34. För de avfallstransporter som har Sävenäsanläggningen som slutdestination (transporter från omlastningsstationer, lagring och sorteringsanläggningar samt direkttransporter av insamlat avfall från Centrum, Hisingen, Norr, Askim, Lerum, Partille, Härryda och Tjörn) skall följande gälla.

Bolaget skall begränsa utsläppen av kväveoxider genom aktiv transportstyrning och förarutbildning enligt ett program som årligen skall redovisas till tillsynsmyndigheten tillsammans med miljörapporten.

Från och med den 1 oktober 2012 skall 75 % av transportarbetet med tunga fordon på väg ske med fordon av lägst miljöklass 2008 (enligt klassificeringen i bilaga 1 till lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen) eller motsvarande.

D) Miljööverdomstolen skjuter upp avgörandet av vilka villkor som slutligt skall gälla beträffande begränsningsvärde för kväveoxider till luft från den nya linjen för avfallsförbränning. Bolaget skall anmäla till tillsynsmyndigheten när den nya linjen tas i drift och senast två år efter idrifttagandet till Miljödomstolen i Vänersborg redovisa erfarenheter av reningsanordningarna samt förslag till begränsningsvärde.

__________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturskyddsföreningen i Göteborg har i första hand yrkat att tillståndet för verksamheten och beslutet att godkänna miljökonsekvensbeskrivningen skall upphävas. I andra hand har föreningen yrkat att följande villkor skall gälla för verksamheten.

- För reduktion av utsläpp av kväveoxider till luft från anläggningen för ny och befintlig verksamhet skall minst SCR-rening eller motsvarande användas.

- Fordon som minst klarar Euro III skall användas för vägtransporter av avfall och restprodukter till och från verksamheten. Fr.o.m. år 2010 skall fordon som minst klarar Euro IV användas och fr.o.m. år 2013 skall fordon som minst klarar Euro V användas alternativt att utsläppen av kväveoxider från vägtransporter av avfall och restprodukter till och från verksamheten inom en radie på 20 km från anläggningen skall minska med 30 % till år 2006, med 50 % till år 2010 och med 70 % till år 2013 jämfört med år 2003 och att utsläppen av partiklar från vägtransporter av avfall och restprodukter till och från verksamheten inom en radie på 20 km från anläggningen skall minska med 30 % till år 2006 och med 80 % till år 2010 jämfört med år 2003.

- De gemensamma utsläppen av fossil koldioxid från förbränning och från transporter till och från avfallsförbränningsverket skall minska med 15 % till år 2010, 25 % till år 2015 och med 30 % till år 2020 jämfört med år 2003.

- Gas från förnyelsebar energikälla, biogas, skall köpas in till volym som motsvarar 50 % av gasförbrukningen för gasdrivna fordon för transporter till och från avfallsförbränningsverket. Fr.o.m. år 2010 skall inköpen av gas från förnyelsebar energikälla motsvara 100 % av gasförbrukningen som drivmedel.

- Bolaget skall årligen redogöra för den vikt avfall som förbränns uppdelat på fraktioner enligt gällande föreskrift om producentansvar för förpackningar samt miljökvalitetsmål för god bebyggd miljö, delmål för matavfall.

- Bolaget får endast förbränna den volym förpackningar från upptagningsområdet som överstiger målen om materialåtervinning enligt gällande föreskrift om producentansvar för förpackningar och endast den volym matavfall som överstiger gällande mål om återvinning genom biologisk behandling enligt miljökvalitetsmål för bebyggd miljö, delmål för matavfall, får förbrännas.

- Förbränning av fossilt brännbart avfall får högst uppgå till 15 viktprocent av total förbränd volym, år 2010 får det fossila brännbara avfallet högst uppgå till 10 viktprocent och år 2015 till högst 5 viktprocent.

- Importerat avfall från annat land får inte förbrännas inom anläggningen.

- Avfall som förbränns inom anläggningen får enbart komma från nuvarande kontrakterade kommuner.

Renova AB har medgivit en skärpning av villkor 7 så att utsläppet av kväveoxider omräknat till NO2 i renad rökgas som riktvärde och årsmedelvärde inte får överstiga 80 mg/m3 normal, torr, till 11 % O2-halt omräknad, gas. Bolaget har i övrigt bestritt bifall till överklagandet.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Miljönämnden i Göteborgs stad har avstyrkt bifall till överklagandet.

Bygg- och miljönämnden i Partille kommun har tillstyrkt överklagandet i den delen det avser förbud mot importerat avfall och avfall från andra än kontrakterade kommuner.

Naturvårdsverket anser att då verksamheten vid Sävenäs avfallskraftvärmeverk bidrar till att miljökvalitetsnormerna sannolikt kommer att överskridas, bör det ställas ytterligare krav på verksamhetsutövaren än vad som normalt ställs på en verksamhet av detta slag. Naturvårdsverket anser att tillstånd inte bör ges till den utökade verksamheten innan det utretts om inte ytterligare villkor kan ställas på verksamhetsutövaren som medför att haltbidraget minskar eller förblir oförändrat i de mest utsatta delarna av närområdet.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i allt väsentligt anfört samma omständigheter till stöd för sin talan som vid miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden.

Naturskyddsföreningen i Göteborg

Miljökvalitetsnormer

Enligt bolagets ansökan och miljökonsekvensbeskrivning kommer den sökta verksamheten att öka utsläppen av kväveoxider från den fasta anläggningen och bidra till den totala halten kvävedioxid. Det finns därmed risk för att miljökvalitetsnormen för kvävedioxid kommer att överskridas i områden nära de stora trafiklederna inom Göteborgs och Partille kommun.

Miljökonsekvensbeskrivningen saknar underlag och information om bästa möjliga teknik för rening av kväveoxidutsläpp till luft från förbränningsanläggningen. Den innehåller inte heller någon beskrivning av miljö- och klimatpåverkan från transporterna, vilka kommer att öka med den sökta verksamheten. Miljökonsekvensbeskrivningen ger därmed inte tillräckligt underlag för en bedömning om verksamheten är tillåtlig och beslutet att godkänna miljökonsekvensbeskrivningen skall därför upphävas.

Enligt 16 kap. 5 § miljöbalken får tillstånd inte lämnas till en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Stadgandet skall enligt föreningen tolkas som ett förbud mot all ny och utökad verksamhet som bidrar till att en miljökvalitetsnorm överskrids. Något lagstöd för att tillåta små bidrag till överskridande av miljökvalitetsnormen finns inte. Bolaget har inte visat att det föreligger något avtal som visar att andra verksamheter kommer att begränsa sina bidrag till kvävedioxid halten och därmed ge bolagets sökta verksamhet utrymme för en utsläppsökning. Bolagets ansökan skall därför inte bifallas.

Även om 16 kap. 5 § miljöbalken inte är tillämplig i målet är den tillståndsgivande myndigheten enligt 2 kap. 7 § och 5 kap. 3 §miljöbalken skyldig att tillse att en verksamhet inte bidrar till att en miljökvalitetsnorm riskerar att överskridas. Föreligger det någon osäkerhet i mätningar och beräkningar av föroreningshalter och normöverskridande måste tillståndsgivande myndighet vara särskilt restriktiv vid meddelande av eventuellt tillstånd och tillämpa erforderliga säkerhetsmarginaler. Bristande kunskap om ett eventuellt normöverskridande får inte vara ett skäl till att ge tillstånd. Det ankommer på den sökande att visa att verksamheten inte bidrar till att miljökvalitetsnormen överskrids.

Om tillstånd ges till den sökta verksamheten skall bästa möjlig teknik användas. Att bolaget redan har gjort investeringar för att minska miljöpåverkan från transporterna är inget skäl för att inte föreskriva villkor för transporterna samt fordon och bränslen som används till dessa. Villkor för rening av kväveoxider från den fasta anläggningen samt villkor för transporter skall därför fastställas.

SYSAV, Sydskånes Avfallsaktiebolag, har installerat SCR-rening vid en av sina linjer för avfallsförbränning. Enligt SYSAV:s miljörapport var årsmedelvärdet för halten av kväveoxider under 2005 i de renade gaserna 11 mg/m3 vid 11 % O2. Föreningen anser att ett villkor på 20 mg/m3 vid 11 % O2 bör motsvara bästa möjliga teknik. Installation av SCR-teknik på en av de befintliga linjerna, utöver på den nya fjärde linjen skulle ge en nollökning till haltbidraget. Föreningen anser dock att detta inte är tillräckligt med hänsyn till principen om förbättringsöverskott, utan att SCR bör införas på samtliga förbränningslinjer. En sådan utsläppsminskning motiveras också av behovet av att minska utsläpp av försurande och gödande ämnen och av att Sverige beräknas komma att överskrida det kväveoxidutsläpp som anges i EU:s takdirektiv.

Beträffande transporterna bör utredning krävas av miljökonsekvenserna av dessa till och från anläggningen i anläggningens närområde. Med beaktande av att anläggningen har en skorsten som är 126 meter hög, transportflödet och att anläggningen ägs av kommuner i Göteborgsregionen, bör närområdet definieras som de kommuner som levererar avfall till anläggningen. Alternativt skall en redovisning av miljöpåverkan från transporter ske antingen inom minst 20 kilometers radie från bolagets anläggningar och som inkluderar de områden där dygnsmedelvärdet riskerar att överskridas, eller inom Göteborgs tätort.

Den utredning bolaget givit in efter föreläggande från Miljööverdomstolen saknar uppgifter om färdvägar för avfallstransporterna i förhållande till platser där miljökvalitetsnormen överskrids eller riskerar att överskridas. Redovisningen innehåller inte heller uppgifter om transporter av restprodukter (aska m.m.) från anläggningen.

Bolaget har inte någon skyldighet att omhänderta avfall utan ansvaret ligger på kommunerna. Bolaget kan i avtal med sina kunder ställa villkor på de fordon kunden anlitar för att transportera avfall till Renovas anläggning, på samma sätt som bolaget i avtal ställer villkor beträffande avfallets sammansättning och reglerar i vilken utsträckning farligt avfall får levereras.

Hushållningsprincipen

Enligt 2 kap. 5 § miljöbalken skall alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. Avfall skall endast förbrännas med energiutvinning om det inte är möjligt att återanvända eller materialåtervinna avfallet. I ett långsiktigt perspektiv är det att föredra att kommuner och verksamhetsutövare ges möjlighet att bygga ut ökad kapacitet för materialåtervinning och biologisk behandling.

Bolaget har inte visat i vilken mån det avfall som skall förbrännas i stället är lämpligt för materialåtervinning. Studier har till exempel visat att endast 13 % av hushållens restavfall, dvs. efter hushållens källsortering, lämpar sig för förbränning. Ett tillstånd till ökad avfallsförbränning bör därför begränsas till sådant avfall som kommer från insamlingar där återvinningsmålen för förpackningsavfall under producentansvar samt miljökvalitetsmålet för god bebyggd miljö, delmål för återvinning av matavfall, klaras. En begränsning till mottagande av avfall endast från ägarkommunerna och i synnerhet ett förbud mot förbränning av importerat avfall skulle underlätta ett säkerställande av att endast avfall, från vilket tillräcklig utsortering av förpackningar respektive biologiskt behandlingsbart avfall skett, kommer att förbrännas.

Klimatpåverkan

Fossilt avfall består huvudsakligen av plast. I bolagets beräkningar har inte hänsyn tagits till att viktandelen kol är betydligt högre i avfall av fossilt ursprung än i övrigt avfall. Verksamhetens utsläpp av fossil koldioxid kan därför beräknas till ca 2,3 gånger högre än bolagets uppgifter i miljökonsekvensbeskrivningen. Om bolagets värmeleveranser tränger ut andra källor i fjärrvärmenätet kommer inte det att innebära att de fossila koldioxidutsläppen minskar. Antingen kommer de andra aktörerna att fortsätta tillverka sina produkter eller så ingår de i systemet för handel med utsläppsrätter. De aktörer som ingår i systemet för handel med utsläppsrätter kan sälja sina utsläppsrätter. Sett i ett europeiskt perspektiv kommer därför inte koldioxidutsläppen att förändras. För att minska de fossila koldioxidutsläppen bör ett tillstånd begränsa förbränning av fossilt brännbart avfall.

Ett annat sätt att begränsa klimatpåverkan från verksamheten är att sätta ett gemensamt villkor för utsläpp av fossilt koldioxid från avfallsförbränning och från transporter till och från anläggningen. Bolaget har då möjlighet att välja de åtgärder som minskar klimatpåverkan till lägsta kostnad. Till en mycket låg merkostnad skulle klimatpåverkan från de transporter som sker med gasfordon kunna minska genom att biogas köps in i stället för fossilgas.

Bolaget har inte visat att eventuella skatter på fossilt brännbart avfall eller andra styrmedel kommer att ge som resultat att det regionala miljömålet för en begränsad klimatpåverkan i Västra götaland kommer att nås.

Långa transporter skall undvikas eftersom de genererar koldioxidutsläpp. Därför skall inte importerat avfall få förbrännas inom anläggningen utan endast avfall som kommer från nuvarande kontrakterade kommuner.

Renova AB

Miljökvalitetsnormer

Förbudet i 16 kap. 5 § miljöbalken gäller endast för ny verksamhet och inte för en utvidgning av befintlig verksamhet. Vad som avses med ny verksamhet anges inte i förarbetena till bestämmelsen. I SOU 2005:113 har det däremot konstaterats att 16 kap. 5 § miljöbalken inte är tillämplig i samband med utvidgning eller ändring av en befintlig verksamhet med tillstånd sedan tidigare. Enligt förarbetena till 17 kap. 1 § miljöbalken sägs bland annat att en ny byggnad inte är detsamma som en ny verksamhet utan så är fallet endast om denna är avsedd för en verksamhet som har en helt annan omfattning än den befintliga eller om det i den nya byggnaden skall bedrivas en helt annan typ av verksamhet. Ingen av dessa omständigheter föreligger i detta mål, varför 16 kap. 5 § miljöbalken inte är tillämplig.

Den miljökvalitetsnorm som är relevant i målet är dygnsmedelvärdet av kväveoxider som för 98-percentilen av dygnsmedelvärdena inte får överstiga 60 µg/m3 NO2. Den totala verksamhetens bidrag till halten av kväveoxid i de områden där miljökvalitetsnormen kan överskridas beräknas uppgå till maximalt 0,04 - 0,4 % av normen. Utsläpp från en fjärde förbränningslinje beräknas öka utsläppen av kväveoxid från 180 till 200 årston. Denna ökning har inte någon praktisk påverkan på kväveoxidhalten i berörda områden.

Utsläpp av kväveoxider från förbränning av avfall

Bolaget använder SNCR för rening av kväveoxider i utgående rökgaser från de befintliga förbränningslinjerna. Bolaget kan godta en skärpning av villkor 7 så att utsläppet av kväveoxider omräknat till NO2 i renad rökgas som riktvärde och årsmedelvärde inte får överstiga 80 mg/m3 normal, torr, till 11 % O2-halt omräknad, gas. Bolagets investering i en fjärde förbränningslinje med SNCR uppgår till ca 500 miljoner kronor.

Ett alternativ till SNCR är SCR som kan utföras på olika sätt.

”High Dust SCR” innebär att katalysatorn placeras direkt efter eller som en del i pannan. Risken för igensättningar och förgiftning av katalysatorn är stor. Tekniken är idag på försöks- och forskningsstadiet och kan inte anses kommersiellt tillgänglig.

”Low Dust SCR” eller ”Raw Gas SCR” innebär att katalysatorn placeras efter stoftavskiljning, dvs. vanligen efter elektrofilter. Arrangemanget kräver som regel att pannans ekonomiserytor placeras separat efter elektrofilter och katalysator. Tekniken är förhållandevis ung; det finns en handfull installationer i Europa, varav inte någon i Skandinavien. Bolaget har besökt tre referensanläggningar och konstaterat att metoden förefaller fungera väl både tekniskt och miljömässigt med de förhållanden som råder vid respektive anläggning. Det är ännu inte fullt utrett hur applikationen skulle fungera i Sävenäsanläggningen.

”Tail End SCR” är den teknik som hittills dominerat vid avfallsförbränning och är det system som kommit till utförande i flera av de senaste installationerna, bland annat i SYSAV:s anläggning. Tekniken kan anses etablerad. Den är dock förenad med höga investerings- och driftkostnader.

Metoden med SNCR respektive ”Tail End” och ”Low Dust” SCR har följande jämförelsedata.

SNCR Tail End SCR Low Dust SCR

investering

(processutrustning 100 % ca 130 % ca 110 %

och byggkostnader)

driftkostnader

(energi och kemi- 8 MSEK/år 12 MSEK/år 8 MSEK/år

kalier)

påverkan på

elproduktion +/- 0 -7,2 GWh/år -1,2 GWh/år

”Tail End SCR” innebär att en tillbyggnad krävs. ”Low Dust SCR” eller SNCR fordrar inte lika omfattande tillbyggnad. ”Tail End SCR” fordrar återuppvärmning av rökgaserna efter kondenseringen, vilket minskar möjligheterna till elproduktion. Även om värmen återvinns ur den renade gasen uppkommer en exergiförlust.

Marginalkostnaderna för ett kilo avskilt NOx med ”Tail End SCR” jämfört med SNCR beräknas uppgå till nästan 300 kr. Bolaget anser inte att det är rimligt att kräva denna åtgärd på den fjärde förbränningslinjen med hänsyn till anläggningens begränsade bidrag till koncentrationen av NOx i utomhusluft. ”Low Dust SCR” kan dock vara ett tillgängligt alternativ trots att denna teknik inte har uppförts i Skandinavien. Avskiljningsgraden av NOx är likvärdig med ”Tail End” och ”Low Dust” SCR. Marginalkostnaden för ett kilo avskilt NOx är något högre med ”Low Dust SCR” än med SNCR. Bolaget motsätter sig inte SCR-rening i sig, men vill ha möjlighet att utvärdera olika system tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt under den upphandling som påbörjats.

Transporter

Transporter till och från verksamheten är inte tillståndspliktiga men hänsyn skall tas till dessa som en följdverksamhet till den tillståndspliktiga verksamheten. I målet är det utsläppens påverkan på kväveoxidkoncentrationen i utomhusluft som är av intresse.

Bolaget har redovisat det totala utsläppet av kväveoxider från all insamling av avfall och vidare transport till Sävenäsverket. Transportfordonen ägs till viss del av bolaget och i övrigt av externa avfallsinsamlare. Redovisningen kan sammanfattas enligt följande där utsläppsmängderna anges i ton NOx/år.

Nuläge 2005 Ansökt 2010 Nollalt. 2010

A Omlastat avfall

omlastn. - Sävenäs 2,1 2,2 1,7

källa - omlastn. 9,9 10,2 8,1

B Lagrat avfall

lager - Sävenäs 0,4 0,4 0,3

källa - lager 1,7 1,5 1,3

C Sortering

sortering - Sävenäs 0,9 0,8 0,7

källa - sortering 4,8 4,7 3,8

D Direkttransporter

närtransporter 10,6 9,6 8,3

fjärrtransp. t. oml 2,8 2,6 2,2

fjärrtransp fr oml. 1,3 1,2 1,1

totalt 34,5 33,2 27,5

Bidraget från bolagets anläggning i Sävenäs till kväveoxidhalterna i utomhusluft är så låga att utsläppen inte kommer att medföra någon påvisbar påverkan på något närområde till anläggningen. De områden inom vilka normen riskerar att överskridas utgörs av vägområden inom vilka människor normalt sett inte vistas.

Bolaget har som första verksamhetsutövare i landet tagit i drift en lastbil som uppfyller Euro 5. Bolaget har fortsatt att föra diskussioner med Volvo om den kommande utvecklingen av lastbilsmotorer. Överläggningarna har lett till följande avsiktsförklaring. I lastbilar för storbilstransporterna från omlastningsstationerna skall kunna användas en nyutvecklad motor som uppfyller Euro 5 och som kan framföras med DME (dimetylester); ett icke-fossilt bränsle som uppges kunna framställas av svartlut. Tekniken kräver för ett kommersiellt utnyttjande att tillgången på DME säkras. De första fordonen beräknas kunna levereras i början av år 2009.

Bolaget anser inte att transporterna skall villkorsregleras. För det första råder fri konkurrens om insamlingsverksamheten. Bolaget är en av flera transportörer som lämnar anbud på denna verksamhet till respektive huvudman. För det andra är bolaget beroende av att nyutvecklad teknik blir kommersiellt tillgänglig. Slutligen har bolaget visat att villkor i denna del tidigare inte varit nödvändiga. Även utan villkorsreglering har bolaget varit ledande inom området.

Av spridningsberäkningen avseende partiklar framgår att bidraget till dygnsmedelvärdet beräknas till högst 0,04 µg/m3, vilket skall jämföras med miljökvalitetsnormen om 50 µg/m3, och bidraget till årmedelvärdet beräknas till högst 0,012µg/m3, jämfört med miljökvalitetsnormen om 40 µg/m3. Den ansökta produktionsökningen innebär endast en marginell påverkan på koncentrationen. Haltbidraget från bolagets anläggning bedöms även, med hänsyn till att det stora problemet med överskridande av miljökvalitetsnormer gällande partiklar är att hänföra till trafiken och främst användandet av dubbdäck, sakna betydelse för möjligheten att uppnå miljökvalitetsnormen för partiklar.

Bolagets anläggning tillhör världens mest effektiva anläggningar. Verksamheten styrs av omfattande generell lagstiftning rörande bland annat producentansvar för förpackningsavfall, hantering av brännbart avfall och skatt på fossilt brännbart avfall. Någon ytterligare reglering av mottaget avfallsbränsle är inte nödvändig.

Tillståndet enligt den överklagade domen har tagits i anspråk, men ingen byggnation är påbörjad. Det pågår en utvärdering av den upphandling som är gjord.

REMISSYTTRANDEN TILL MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Miljökvalitetsnormen gäller där människor vistas. Den omständigheten att värdena överskrids längs trafikleder medför inte att värdena automatiskt överskrids där människor visas. De beräkningar och mätningar som kommunen genomför är även förenade med osäkerheter som gör att överskridande inte med säkerhet har fastställts i Göteborg. Länsstyrelsen gör därför ingen annan bedömning beträffande miljökvalitetsnormer än den miljödomstolen har gjort.

Bolagets verksamhet i Sävenäs utgör en viktig del av regionens avfallsbehandlingssystem. Med hänsyn till att verksamheten, liksom avfallshanteringen i övrigt, är utförligt reglerad kan det på goda grunder antas att en stor del av avfallet som lämnas till förbränning inte är lämpligt för något annat än energiutvinning. Det är ofrånkomligt att en miljöriktig avfallshantering medför ett omfattande transportarbete, vars nackdelar dock klart understiger fördelarna. Transportarbetets bidrag är jämfört med 2 500 ton från hela transportsektorn i Göteborg marginellt. Av bolagets ansökan framgår även att bolaget har en hög ambition och standard på sina fordon. Några ytterligare villkor behöver inte föreskrivas för bolagets tillstånd.

Miljödomstolens dom bör ändras så att ”Low Dust SCR” föreskrivs för den nya ugnen. Vidare bör riktvärdet för kväveoxider och befintliga ugnar ändras från 100 mg/m3 till 80 mg/m3. För den nya ugnen bör föreskrivas värdet 40 mg/m3.

Miljönämnden i Göteborgs stad

Miljönämnden har godtagit miljödomstolens dom och har inget ytterligare att tillföra målet.

Bygg- och miljönämnden i Partille kommun

Importerat avfall från annat land får inte förbrännas inom anläggningen. Inom anläggningen skall endast avfall som kommer från nuvarande kontrakterade kommuner få förbrännas.

Naturvårdsverket

Problemen med luftkvaliteten är så stora i Göteborgsregionen att ett åtgärdsprogram för att uppfylla miljökvalitetsnormerna har fastställs av regeringen. Det är därför särskilt viktigt att miljökvalitetsnormerna för utomhusluft beaktas vid tillståndsprövningar i Göteborgsområdet.

Tillstånd till verksamheter i områden där det är svårt att uppfylla miljökvalitetsnormerna enligt 5 kap.miljöbalken bör endast medges under förutsättning att sådana villkor ställs på verksamheten som medför att haltbidraget av föroreningen minskar eller i vart fall inte ökar överskridandet eller risken för överskridande av normerna.

Bolagets verksamhet kommer sannolikt att bidra till att miljökvalitetsnormerna överskrids. Det bör därför, i enlighet med 2 kap. 7 § miljöbalken, ställas ytterligare krav på verksamheten innan tillstånd kan ges för den utökade verksamheten. Att haltbidragen, som bolaget hävdar, är låga från anläggningen saknar betydelse vid tillämpningen av 2 kap. 7 § eller 5 kap. 3 §miljöbalken. Ett haltbidrag på en procent av normen är inte heller så litet att det skulle kunna anses försumbart.

Bolaget har inte visat hur den utökade verksamhetens utsläpp från avfallsförbränningsanläggningen och transporterna till och från verksamheten påverkar möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormerna beträffande partiklar. Det är därför inte möjligt att bedöma i hur stor utsträckning den utökade verksamheten skulle bidra till överskridanden av miljökvalitetsnormen för partiklar. I underlaget finns inte heller redovisat vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas så att utsläppen minskar och därmed halterna i påverkansområdet.

Om utsläppen från andra anläggningar för värmeproduktion kommer att minska i samband med att den utökade verksamheten kommer att ersätta produktion i dessa anläggningar är det ett sådant förhållande som bör beaktas vid avvägningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. I underlaget framgår inte att så är fallet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Verksamhetens tillåtlighet

Naturskyddsföreningen har anfört att det inte går att lämna tillstånd till den sökta verksamheten eftersom miljökonsekvensbeskrivningen är otillräcklig och inte borde ha godkänts av miljödomstolen. Miljööverdomstolen delar inte den uppfattningen, utan anser att det beslutsunderlag som nu finns tillgängligt i målet kan ligga till grund för en tillståndsprövning av den sökta verksamheten. Den miljökonsekvensbeskrivning som givits in i målet och som därefter kompletterats i miljödomstolen och Miljööverdomstolen har inte några sådana brister att miljödomstolens godkännande skall upphävas.

Miljökvalitetsnormer

Enligt 16 kap. 5 § miljöbalken får tillstånd inte lämnas för en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Enligt Naturskyddsföreningen skall bestämmelsen tolkas så att en utökning av verksamheten vid bolagets avfallsanläggning inte kan tillåtas eftersom den innebär ökade utsläpp av kvävedioxid samtidigt som miljökvalitetsnormen för detta ämne överskrids eller riskerar att överskridas i Göteborg och Partille.

Av förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45, del 2, s. 206 f.) framgår att det är nyetableringar som är avsedda att träffas av denna bestämmelse. Begreppet ”ny verksamhet” får antas ha samma betydelse som i 17 kap.miljöbalken där begreppet enligt förarbetena (prop. 1997/98:45, del 2, s. 215) normalt inte skall omfatta utbyggnader av befintliga verksamheter, t.ex. nya kompletterande fabriksbyggnader.

Miljööverdomstolen konstaterar att det i detta fall är fråga om en befintlig verksamhet - avfallsförbränning - och att bestämmelsen därför inte är tillämplig. Oavsett i vilken utsträckning miljökvalitetsnormen är överskriden och vilket utsläpp den utökade verksamheten bidrar med så kan alltså inte bestämmelsen i 16 kap. 5 § miljöbalken utgöra grund för att förbjuda utbyggnaden. Vid tillämpningen av bestämmelserna i 2 kap.miljöbalken kan däremot utsläpp som bidrar till att en miljökvalitetsnorm överskrids leda till stängare krav än om normen klaras (2 kap. 7§ andra stycket).

Hushållnings- och kretsloppsprinciperna samt klimatpåverkan

Naturskyddsföreningen har anfört att den sökta verksamheten inte uppfyller miljöbalkens hushållnings- och kretsloppsprinciper som bland annat innebär att energiutvinning ur avfall endast bör uttnyttjas om avfallet inte lämpar sig bättre för återanvändning eller återvinning (prop. 1997/98:45, del 1, s. 222). Föreningen anser därför att den utökade verksamheten inte är tillåtlig eller att det i andra hand fordras villkor beträffande vilket förpacknings- och matavfall som får tas emot vid anläggningen. Föreningen anser också att mängden avfall med fossilt ursprung - plast - successivt bör begränsas för att klimatpåverkan skall minskas. I samma syfte fordras enligt föreningen villkor om drivmedlet för transporter i anslutning till anläggningen.

Miljööverdomstolen anser att sammansättningen av det avfall som levereras till bolagets anläggning i huvudsak är en fråga för kommunerna och de enskilda avfallsproducenterna. Bolaget bör se till att det inkommande avfallet har en sådan sammansättning att det inte kan störa processerna vid anläggningen eller ge upphov till störningar för omgivningen. Denna fråga får lösas avtalsvägen mellan bolaget och avfallsleverantörerna. Det är inte möjligt att reglera dessa frågor genom villkor för tillståndet. Utsläpp av koldioxid har globala effekter och regleras lämpligen genom generella bestämmelser. De bör inte regleras i ett enskilt tillståndsavgörande som avser en anläggning för förbränning av avfall.

Enligt Miljööverdomstolens mening lägger varken hushållnings- och kretsloppsprinciperna eller risken för klimatpåverkan hinder i vägen för ett tillstånd till den sökta verksamheten. Frågor av detta slag bör heller inte villkorsregleras i tillståndet. Naturskyddsföreningens yrkanden om villkor som gäller det mottagna avfallets sammansättning eller geografiska ursprung skall därför avslås, liksom yrkandena om villkor beträffande utsläpp av koldioxid från anläggningen och transporter i anslutning till verksamheten.

Sammanfattning

Vad Naturskyddsföreningen invänt mot den sökta verksamhetens tillåtlighet leder enligt Miljööverdomstolens mening inte till att tillståndet skall upphävas. Det behövs heller inte ytterligare villkor med hänsyn till hushållnings- och kretsloppsprinciperna eller verksamhetens klimatpåverkan. Däremot kan det finnas skäl att i vissa avseenden skärpa de villkor som skall gälla beträffande utsläpp av i första hand kväveoxider.

Kväveoxider och partiklar

Påverkan på miljö och hälsa samt samhällets krav och mål

Kväveoxider påverkar miljön på flera olika sätt. De har försurande och gödande effekter och deltar vid bildningen av fotokemiska oxidanter, exempelvis marknära ozon. De har också direkta hälsoeffekter.

I syfte att minska miljöpåverkan på grund av bland annat kväveoxider har EU i direktivet (2001/81/EG) om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar - takdirektivet - angivit hur mycket medlemsstaterna skall minska sina totala utsläpp. För Sveriges del gäller att utsläppet från och med år 2010 skall ha minskat till 148 000 ton per år. Enligt Naturvårdsverkets lägesrapport 2006-09-25 till regeringen angående genomförandet av direktivet var utsläppet 197 000 ton per år under år 2004 och det fordras enligt verket kraftfulla insatser för att klara takdirektivets krav.

För att minska risken för hälsoeffekter gäller enligt förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft bestämmelser om halter av kvävedioxid som endast på visst sätt får överskridas. Av länsstyrelsens åtgärdsprogram från maj 2006 framgår att miljökvalitetsnormerna för kvävedioxid inte klaras i gatumiljö i centrala Göteborgsregionen. Det gäller för såväl årsmedelvärde, dygnsmedelvärde som timmedelvärde. De högsta halterna av kvävedioxid förekommer längs de stora lederna och vid tunnelmynningar.

Utsläpp av kväveoxider har betydelse för möjligheterna att uppnå flera av de miljökvalitetsmål som beslutats av riksdagen. I miljömålet ”Frisk luft” ingår som delmål 2 att halterna av kvävedioxid till år 2010 skall ha begränsats till vissa värden som är ytterligare lägre än vad som följer av miljökvalitetsnormerna. Genom att delta vid bildningen av marknära ozon har kväveoxider även betydelse för delmål 3 som anger en högsta ozonhalt. I miljömålet ”Bara naturlig försurning” ingår som delmål 4 att de totala utsläppen av kväveoxider till luft i Sverige skall klara EU:s takdirektiv. Detta ingår också som delmål 4 i miljömålet ”Ingen övergödning”. (Se Miljömålen, Miljömålsrådets uppföljning av Sveriges 16 miljömål, de Facto 2006.)

Verksamheten vid bolagets anläggning ger upphov till utsläpp av kväveoxider dels från förbränningen av avfall, dels från transporterna av främst insamlat avfall. Av diagram som bolaget redovisat vid Miljööverdomstolens huvudförhandling i målet framgår att utsläppet från förbränningen under år 2005 uppgick till knappt 150 ton per år. Motsvarande utsläpp från den sökta utbyggda verksamheten beräknas uppgå till 200 ton per år. Bolaget har beräknat att det totala utsläppet av kväveoxider från transporterna av avfall i hela insamlingskedjan - ända från enskilda hushåll och övriga produktionsställen fram till Sävenäsanläggningen - uppgick till 34 ton år 2005. De beräknas uppgå till 33 ton år 2010 då anläggningen byggts ut enligt ansökan. Minskningen beror på förutsedda förbättringar av fordonen.

Miljööverdomstolen anser att det är angeläget att både minska det totala utsläppet av kväveoxider med hänsyn till bland annat deras försurande och gödande egenskaper, och att begränsa halterna av kvävedioxid i Göteborgsregionen med hänsyn till hälsoeffekterna.

Bolagets utsläpp av kväveoxider från avfallsförbränningen - som utgör en relativt stor punktkälla - har betydelse för totalbelastningen av kväveoxider på miljön mätt som ton per år, men bidrar på grund av den höga utsläppspunkten bara i liten del till halterna av kvävedioxid i gatunivå i centrala Göteborgsregionen. Utsläppen från avfallstransporterna däremot sker i gatunivå. Transporterna rör sig till allra största delen inom regionen och i anläggningens närområde. De deltar därmed i stort sett i sin helhet till de kvävedioxidhalter som byggs upp utmed transportlederna i Göteborgsområdet.

Behovet av att minska utsläppen av kväveoxider från bolagets verksamhet motiveras således när det gäller utsläppet från förbränningen främst av totalbelastningen på miljön i ett storskaligt perspektiv, medan behovet av en minskning av utsläppen från transporterna främst motiveras av att de bidrar till haltnivåer som är skadliga för hälsan och till en risk för överskridande av miljökvalitetsnormer lokalt i Göteborgsområdet.

Det är givetvis av intresse att kunna begränsa även bidraget till totalbelastningen på miljön av transporter. I detta fall är dock utsläppet från transporterna litet i förhållande till utsläppet från förbränningen. Totalbelastningen på miljön begränsas också genom generella bestämmelser för transportsektorn som helhet, och en sådan reglering bör inte ske i ett enskilt tillståndsmål. (Jämför NJA 2004 s. 421.)

Liksom för kvävedioxid finns till skydd för människors hälsa en miljökvalitetsnorm som anger vilka halter av partiklar (PM 10) som inte får överskridas annat än på visst sätt. Det finns viss risk för överskridande av normen i gatunivå på de mest utsatta platserna i Göteborg. Enligt riksdagens miljökvalitetsmål ”Frisk luft”, delmål 5, skall halter ytterligare lägre än normvärdena klaras. Dessutom anges haltvärden även för enbart mindre partiklar (PM 2,5). I tätorterna härrör partiklarna mätta som PM 10 främst från vägslitage och uppvirvling av damm, medan de i mindre utsträckning indikerar avgaspartiklar.

Enligt Miljööverdomstolens mening motiverar inte utsläppsförhållandena och miljökvalitetsnormen för partiklar i sig några särskilda krav i detta tillståndsmål.

Utsläppet av kväveoxider från förbränningen av avfall

Naturskyddsföreningen har yrkat att samtliga linjer för avfallsförbränning, både de befintliga och den nya, skall utrustas med SCR. Bolaget har åtagit sig att på samma sätt som skett vid befintliga linjer för avfallsförbränning, utrusta den nya fjärde linjen med SNCR för att begränsa utsläppen av kväveoxider. Bolaget har uppgivit att man inte motsätter sig SCR, men vill ha möjlighet att utvärdera olika system tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt.

Bolaget har, baserat på bland annat erfarenheter från europeiska installationer, redovisat uppgifter om SCR-teknik i tre olika utföranden; med katalysatorenheten placerad vid pannan (”High Dust SCR”), efter den torra stoftavskiljningen (”Low Dust SCR”) respektive sist i rökgassystemet, efter rökgaskondenseringen (”Tail End SCR”). Av redovisningen framgår att ”High Dust”-utförandet befinner sig på försöks- och forskningsstadiet. ”Tail end”-tekniken kan enligt bolaget anses etablerad och har bland annat tillämpats i en svensk anläggning (SYSAV). Den har dock högre investerings- och driftkostnader än SNCR- tekniken, och innebär framför allt en betydande förlust i möjligheterna till elproduktionen. ”Low Dust”-tekniken som är förhållandevis ny innebär en något högre investering än SNCR, men samma driftkostnad och endast en mindre förlust av elproduktion.

Mot bakgrund av vad som ovan redovisats om kväveoxiders miljöeffekter och omfattningen av bolagets utsläpp, finner Miljööverdomstolen att det inte är orimligt att kräva att den nya fjärde förbränningslinjen utrustas med SCR-teknik (jämför 2 kap. 7 § första stycket miljöbalken). Det är dock alltför långtgående att även kräva att de befintliga linjerna skall byggas om för att utrustas med en sådan teknik. Vid bedömningen utgår Miljööverdomstolen från förutsättningen att ett utförande enligt ”Low Dust”-utformningen är tekniskt genomförbart i Sävenäsanläggningen. ”High Dust”-utformningen utgör ännu inte kommersiellt tillgänglig teknik och en installation enligt det utförandet kan därför inte krävas. ”Tail End”-utformningen utgör visserligen etablerad teknik, men har samtidigt sådana nackdelar från energihushållningssynpunkt att den inte bör föreskrivas.

Det bör således föreskrivas som villkor för bolagets tillstånd att den nya fjärde förbränningslinjen skall utrustas med SCR-teknik. Det finns inte underlag för att föreskriva något begränsningsvärde för utsläppet av kväveoxider från den fjärde linjen. Den frågan bör skjutas upp och bolaget bör åläggas att senast två år efter det att den nya linjen tagits i drift till miljödomstolen redovisa erfarenheter av driften samt förslag till begränsningsvärde. Något provisoriskt begränsningsvärde behövs inte, utan de bestämmelser om utsläpp av kväveoxider som gäller enligt Naturvårdsverkets föreskrifter 2002:28 om avfallsförbränning är tillräckliga under prövotiden.

För de tre befintliga förbränningslinjerna bör begränsningsvärdet för kväveoxider skärpas i enlighet med vad bolaget godtagit.

Transporter

Naturskyddsföreningen har yrkat att bolaget skall åläggas att från och med vissa tidpunkter utnyttja fordon med allt högre så kallad Euroklass, alternativt att successivt minska utsläppen från transporter av kväveoxider och partiklar. Bolaget har motsatt sig en reglering av transporterna överhuvudtaget med hänsyn till att bolaget inte anser sig till fullo råda över frågan samt till att bolaget även utan reglering aktivt arbetar för minskad miljöpåverkan från transporterna.

Miljööverdomstolen konstaterar att bolaget arbetar ambitiöst med att begränsa miljöpåverkan från avfallstransporterna genom bland annat ny fordonsteknik, aktiv transportstyrning, satsning på omlastning/samlastning och regelbunden utbildning av förare i så kallad ecodriving. Med hänsyn till vad som ovan redovisats beträffande utsläppen från avfallstransporterna av främst kväveoxider, utsläppens betydelse för människors hälsa, den geografiska anknytningen till Göteborgsregionen samt svårigheterna att i denna region klara gällande miljökvalitetsnormer, anser dock Miljööverdomstolen att det i detta fall är motiverat att genom villkor säkerställa att miljöpåverkan på grund av avfallstransporterna även i fortsättningen begränsas (jämför 2 kap. 7 § andra stycket miljöbalken).

De avfallstransporter som enligt Miljööverdomstolens mening har sådan anknytning till förbränningsverksamheten att de kan regleras i detta mål är de som har Sävenäsanläggningen som slutdestination, dvs. transporter från omlastningsstationer, lager och sortering till anläggningen, samt direkttransporter från närområdet. De insamlingstransporter som sker från enskilda hushåll och övriga avfallsproducenter med omlastningsstationer, lager och sortering som slutdestination bör inte omfattas av regleringen.

Med denna begränsning sker också en ytterligare geografisk avgränsning till anläggningens närområde och den centrala Göteborgsregionen, eftersom de åtta omlastningsstationerna ligger på ett medelavstånd på 22,4 km, lagret på ett avstånd på 11 km och de tre sorteringsanläggningarna på ett medelavstånd på 11,9 km från Sävenäsanläggningen. (Medelavstånden har viktats med hänsyn till antalet transporter). Direkttransporterna från närområdet härrör i dagens läge främst från Centrum, Hisingen och Norr, men även Partille och Härryda. Bolaget har i sin utredning även räknat transporter från Askim, Lerum och Tjörn som närområdestransporter.

Även om dessa transporter inte till fullo skulle ske i bolagets egen regi, bedömer Miljööverdomstolen att bolaget har möjligheter att genom avtal med avfallsleverantörerna ställa krav på transporterna. Det finns därmed inte sådana brister i bolagets rådighet över transporterna att villkor inte kan föreskrivas. Eventuella direkttransporter som företas av enskilda privatpersoner bör inte regleras av villkoret utan enbart transporter av insamlat avfall.

Bolaget bör åläggas att även fortsättningsvis begränsa utsläppen av främst kväveoxider från de nämnda transporterna genom bland annat aktiv transportstyrning och förarutbildning enligt ett program som årligen skall redovisas till tillsynsmyndigheten tillsammans med miljörapporten.

Det bör också föreskrivas att 75 % av det transportarbete (mängd avfall i ton multiplicerad med vägsträcka i kilometer) som utförs genom de angivna transporterna senast den 1 oktober 2012 skall ske med fordon av lägst miljöklass 2008 enligt lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. Enligt denna lag och enligt förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening gäller miljöklassningen och de allmänna krav som följer av klassningen för tunga fordon med diesel- eller gasmotor. Det villkor som bör föreskrivas i det aktuella fallet omfattar också sådana eventuella transporter som sker med tunga fordon som drivs med andra bränslen än diesel eller gas. I dessa fall får fordonen klassas på samma sätt som dieselfordon när det gäller utsläpp av kväveoxider och partiklar (se tabellerna 1 och 2 i bilaga 1 till europaparlamentets och rådets direktiv 1999/96/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer med kompressionständning som används i fordon samt mot utsläpp av gasformiga föroreningar från motorer med gnisttändning drivna med naturgas eller motorgas (LPG) vilka används i fordon och om ändring av rådets direktiv 88/77/EEG).

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2007-03-14

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Anna-Lena Rosengardten samt hovrättsråden Liselotte Rågmark och Marinette Andersson, referent. Enhälligt.

___________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

Renova AB, 556108-3337

Box 156, 411 25 Göteborg,

Ombud: Advokaterna R.L. och M.A.

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till förbränning av avfall vid avfallskraftvärmeverket i Sävenäs, Göteborgs kommun, Västra Götalands län

Nbo: 108:6 x: 6406750 y: 1275000 SNI-kod: 90.004-1

_____________

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen, som godkänner miljökonsekvensbeskrivningen, Lämnar Renova AB tillstånd enligt miljöbalken att i bolagets avfallskraftvärmeverk i Sävenäs årligen genom förbränning återvinna maximalt 550 000 ton samt att uppföra en fjärde förbränningslinje med därtill hörande anläggningar och reningsutrustning.

Bolaget får förbränna de avfallskategorier som anges i bilaga A med de undantag som där anges, samt sådant avfall som anges i 5 § förordningen (2002:1060) om förbränning av avfall.

Bolaget får förbränna avfall som klassas som farligt enligt vad som anges i bilaga B. Brännbart farligt avfall får tas emot om avfallets egenskaper inte kräver destruktion genom högtemperaturförbränning. Innan nya kategorier av farligt avfall tas emot skall samråd ske med tillsynsmyndigheten. Utsorterade fraktioner skall vid behov blandas med annat avfall så att lägsta värmevärdet inte understiger 8 MJ/kg avfall och högsta inte överstiger 17 MJ/kg avfall.

Villkor

1. Om inte något annat framgår av denna dom skall verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar samt andra störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad Renova har uppgett eller åtagit sig i målet.

2. Bolaget skall hålla beredskap för att omhänderta avfall på annat sätt än deponering vid underhållsåtgärder eller störningssituationer.

3. Kemikalier och farligt avfall som uppkommer i verksamheten skall förvaras på ogenomsläppliga ytor försedda med invallning och under tak.

4. Den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder får som riktvärde* på grund av verksamheten inte överstiga

50 dB(A) under vardagar (dagtid kl. 07-18)

40 dB(A) nattetid (kl. 22-07)

45 dB(A) under övrig tid. Om bullret innehåller impulsljud eller hörbara komponenter, skall angivna värde sänkas med 5 dB(A)-enheter.

Vid byggnadsåtgärder som omfattas av denna dom skall dock tillämpas vad som anges i NFS (2004:15).

5. Bolaget skall verka för att transporter till och från anläggningen inte sker via Utbyvägen.

Utsläpp till luft

Följande skall alltid gälla.

6. Rökgaser skall före avledning till omgivningen renas genom elektrofilter, våt rökgasrening och spärrfilter eller med utrustning med motsvarande reningsresultat. Spärrfilter skall drivas med tillsats av aktivt kol eller motsvarande material.

7. Utsläppet av kväveoxider (NO och NO2) omräknat till NO2 i renad rökgas får som riktvärde* och årsmedelvärde inte överstiga 100 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

8. Utsläppet av kvicksilver (Hg, i renad form, vätskeform och gasform) i renad rökgas får som riktvärde* vid mätning enligt gällande föreskrifter inte överstiga 0,03 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

9. Utsläppet av lustgas (N2O) i renad rökgas får som riktvärde* vid mätning inte överstiga 10 mg/m3, till 11 % syrehalt omräknad gas.

10. Mätning av utsläppet av vätefluorid behöver inte ske kontinuerligt. Sådan mätning skall istället ske minst två gånger per år.

Till och med den 28 december 2005 skall följande gälla utöver vad som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter 2000:6 och förordningen om förbränning av farligt avfall (SFS 1997:692)

11. Utsläppet av kolmonoxid i renad rökgas får som riktvärde* och dygnsmedelvärde under fortvarig drift inte överstiga 50 mg/m3 nt, till 11% syrehalt gas. Om halten kontinuerligt under en timme överstiger 200 mg/m3 skall ugnen tas ur drift.

12. Halten stoft i renad rökgas får som riktvärde* och månadsmedelvärde sammantaget inte överstiga 10 mg/m3 nt, till 11% syre omräknad, gas.

13. Utsläppet av svaveldioxid (SO2) i renad rökgas får som riktvärde* och årsmedelvärde inte överstiga 100 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

14. Utsläppet av dioxiner (TCDDekv) i renad rökgas får som riktvärde* vid mätning inte överstiga 0,1 ng/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas. Dioxinvärdet avser toxisk ekvivalens (I-TEQ) enligt NFS 2002:28.

15. Utsläppet av väteklorid i renad rökgas får som riktvärde* och månadsmedelvärde inte överstiga 10 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

16. Utsläppet av vätefluorid i renad rökgas får som riktvärde* vid mätning inte överstiga 1 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

Efter den 28 december 2005 skall följande gälla utöver vad som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2002:28

17. Kontinuerligt registrerande instrument skall finnas även för mätning av ammoniak på varje ugnslinje där ammoniak tillsätts.

18. Utsläppet av ammoniak i renad rökgas får som riktvärde* och dygnsmedelvärde inte överstiga 10 mg/m3 ntg, till 11 % syrehalt omräknad gas.

Utsläpp till vatten

19. Kondensvattnet och slaggsläckningsvattnet skall före avledning till recipient behandlas genom kemisk fällning med efterföljande filtrering eller med utrustning med motsvarande reningsresultat.

20. Renat kondensvatten skall avledas till Göta älv. Vid underhåll eller haveri på utloppsledningen får det renade kondensatet tillfälligt avledas till Ryaverket. Ryaverket och tillsynsmyndigheten skall informeras innan åtgärden. Tidpunkt för underhåll av ledningen skall ske i samråd med tillsynsmyndigheten.

21. För utsläpp av kondensvatten skall gälla följande riktvärden* som årsmedelvärde om inte annat anges

pH-värde pH 7-11

Suspension 20 mg/l

Hg 5 mg/l

Cd, Tl, Pb, Cr, Ni vardera 10 mg/l

As 10 µg/l

Cu 50 µg/l

Zn 0,2 mg/l

Dioxiner 0,1 ng/l vid mätning

22. Kylvatten får avledas till Säveån. Kylvattnet får vid utsläppet i Säveån ha en temperatur som med högst 15o C överstiger temperaturen hos det intagna vattnet.

23. När vattenföringen i Säveån vid intagspunkten understiger 2 m3/s får inget kylvatten släppas ut i ån. När vattenföringen i ån vidintagspunkten uppgår till 2 m3/s men inte 4 m3/s får utsläppet i ån uppgå till högst 400 m3/h. Utsläppet får inte leda till ett överskridande av kravet på maximal temperaturhöjning enligt förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten.

Restprodukter

24. Förbränningsprocessen skall drivas så effektivt att totalt organiskt kol (TOC) i bottenaskan från anläggningen såsom riktvärde är högst 3 % (avser ”torr vikt”).

25. Flygaska och slam från vattenrening skall blandas till en produkt i sådana proportioner att stabilisering uppnås.

Övrigt

26. Vid ett sådant haveri av reningsutrustning som för med sig att utsläppsgränsvärdena överskrids, får förbränning av avfall i förbränningsanläggningen under inga förhållanden fortsätta längre tid än fyra timmar i följd. Den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden får inte heller överstiga 60 timmar per år. Om flera förbränningslinjer är anslutna till samma utrustning för rökgasrening, skall begränsningen till 60 timmars drifttid gälla den sammanlagda tiden för alla dessa linjer.

Förbehandlingsanläggningen

27. Golvbrunnar i utrymmen med risk för spill av olja skall förses med täta lock.

28. Stofthalten i utgående luft får vid avledning som riktvärde vid mätning inte överstiga 5 mg/m3.

29. Om luktolägenheter uppstår skall bolaget vidta åtgärder så att olägenheter inte uppkommer för närboende.

Återvinningscentralen

30. Hantering av farligt avfall skall ske på ytor som är ogenomsläppliga så att spill, föroreningar och förorenat vatten kan samlas upp. Ytor där flytande avfall hanteras skall var invallade eller försedda med motsvarande skydd mot spill och läckage. Invallningen skall rymma den största behållarens rymd plus 10 % av den övrigt lagrade mängden.

31. Vatten som förorenats av spill och läckage skall tas om hand och behandlas som farligt avfall. Absorptionsmedel för omhändertagande av spill skall finnas lätt tillgängligt.

32. Lagring av avfall eller parkering över dagvattenbrunnar får ej ske. Dagvattenbrunnar skall förses med täta lock eller annan anordning i händelse av olycka.

33. Förvaringsplatserna för de olika typerna av avfall vad gäller både inkommande och utgående avfall skall märkas ut.

Delegation

Miljödomstolen överlämnar enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken åt tillsynsmyndigheten

- att vid behov fastställa villkor avseende kondensvattnets innehåll av kväve,

- att när förutsättningar härför föreligger föreskriva att frekvensen av de periodiska mätningarna av tungmetaller respektive dioxiner och furaner i renad rökgas skall ske en gång om året,

- att bestämma om drift av anläggningen utöver vad som följer av villkorsförslag 6 och 19,

- att vid behov fastställa villkor för kontroll av oljeavskiljare,

- att vid behov föreskriva om åtgärd vid utsläpp av kylvatten till Säveån, och

- att bestämma om och under vilka förutsättningar mellanlagring av avfall får ske.

Övrigt

Anläggningsåtgärder enligt ovan skall ha vidtagits inom fem år efter lagakraftvunnen dom, annars förfaller tillståndet.

Tillståndet får tas i anspråk även om domen inte fått laga kraft.

_____________

ANSÖKAN

Bolaget har framställt yrkanden och redovisat sin ansökan enligt i huvudsak följande.

Yrkanden

Renova AB (”Bolaget”) ansöker om tillstånd enligt miljöbalken (1998:808) att i Bolagets avfallskraftvärmeverk i Sävenäs öka den mängd avfall som årligen genom förbränning får återvinnas från 460 000 ton till 550 000 ton samt att få uppföra en fjärde förbränningslinje med därtill hörande anläggningar och reningsutrustning.

Bolaget ansöker om att få förbränna de avfallskategorier som anges i bilaga A till ansökan med de undantag som där anges, samt sådant avfall som anges i 5 § förordning (2002:1060) om förbränning av avfall.

Bolaget ansöker vidare om att få förbränna avfall som klassas som farligt enligt vad som anges i bilaga B till ansökan.

Brännbart farligt avfall får tas emot om avfallets egenskaper inte kräver destruktion genom högtemperaturförbränning. Innan nya kategorier av farligt avfall tas emot skall samråd ske med tillsynsmyndigheten. Utsorterade fraktioner skall vid behov blandas med annat avfall så att lägsta värmevärdet inte understiger 8 MJ/kg avfall och högsta inte överstiger 17 MJ/kg avfall.

Bolaget hemställer att Miljödomstolen föreskriver att anläggningsåtgärder enligt ovan skall vara vidtagna inom fem år efter lagakraftvunnen dom, annars förfaller tillståndet.

Bolaget hemställer slutligen att miljödomstolen förordnar att domen skall gälla omedelbart.

Bakgrund

Renova AB bildades 1998 då GRAAB, Göteborgs Regionens Avfallsaktiebolag, och Renhållningsverket i Göteborg gick samman. Bolaget ägs av kommunerna Ale, Göteborg, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö - en region med cirka 900 000 invånare. Bolaget driver bland annat Sävenäs avfallskraftvärmeverk, komposteringsanläggningar, sorteringsanläggningar och deponier samt utför insamling och transport av hushålls- och verksamhetsavfall. Totalt hanterar Bolaget mer än 670 000 ton avfall per år.

Bolaget är certifierat enligt miljöledningssystemet ISO 14 001 och enligt kvalitetsledningssystemet ISO 9001:2000. Bolaget arbetar vidare med systematiskt arbetsmiljöarbete. Certifiering beräknas äga rum i december 2004.

Avfallskraftvärmeverket togs i drift 1972 och idag förbränns mer än 400 000 ton avfall per år. Omkring 40 % av det avfall som förbränns kommer för närvarande med stortransport från någon av omlastningsstationerna. Anläggningen producerade år 2003 mer än 1 072 GWh värme och 204 GWh elkraft. Värmeleverans till Göteborg Energis fjärrvärmenät svarade för omkring 26 % av Göteborgs totala fjärrvärmeförbrukning. Elproduktionen täcker för närvarande cirka 4 % av Göteborgs elbehov.

Avfallskraftvärmeverket har genom åren optimerats och utvecklats till en av världens mest effektiva förbränningsanläggningar. Anläggningen har sedan starten 1972 genomgått en omfattande teknisk utveckling. Detta har medfört en kraftig reduktion av emissioner och nästan en fördubbling av energiutvinning per ton avfall.

I anslutning till avfallskraftvärmeverket finns en försorteringsanläggning samt en återvinningscentral för allmänheten.

Anläggningen utnyttjas idag i princip fullt ut. En väl fungerande avfallshantering är en viktig förutsättning för en regions hållbara utveckling. En infrastruktur som kan klara av regionens behov bör eftersträvas. Antal avfallstransporter kan därmed begränsas. Det är känt att stora mängder framför allt industriavfall exporteras från regionen. Betydande andel av detta avfall deponeras på annat håll. Samtidigt är det känt att Göteborg och Västsverige är en av de regioner som utvecklas starkast.

Bolaget ansöker nu om att få utöka den årliga förbränningen till maximalt 550 000 ton per år. I den bifogade miljökonsekvensbeskrivningen lämnas en bedömning av effekterna på människors hälsa och miljön av utökningen av verksamheten.

Tidigare tillstånd av betydelse

Genom dom 2002-12-12, mål M 296-01, lämnade Miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt bolaget tillstånd att årligen genom förbränning med energiutvinning återvinna från och med år 2002 maximalt 460 000 ton avfall. Domen överklagades till Miljööverdomstolen som fastställde Miljödomstolens dom genom dom 2003-09-01, mål M 541-03.

Vattendomstolen vid Vänersborgs tingsrätt meddelade 1994-03-17 (DVA 13, mål nr VA 41/93) tillstånd att ta ut vatten ur Säveån m.m. inom fastigheterna X 747:164 samt X 753:452 och 753:325 Göteborgs kommun. Domen överklagades till Vattenöverdomstolen vilken fastställde vattendomstolens dom samt meddelade ytterligare villkor genom dom 1996-06-17, DTV 11, mål nr TV 759/94.

Anläggningen är även godkänd av Jordbruksverket för förbränning av animaliska biprodukter. Inom anläggningen har dels den s.k. specialugnen (beslut om godkännande av förbränningsanläggning med hög kapacitet 2003-12-10, dnr 37-5065/03), dels specialhanteringen i ordinarie ugnar (beslut om godkännande av samförbränningsanläggning med hög kapacitet 2003-12-02, dnr 37 3095/03) sådant godkännande.

Omgivningsbeskrivning och planfrågor

Avfallskraftvärmeverket ligger på von Utfallsgatan i Sävenäs industriområde. Anläggningen ligger i mycket nära anslutning till den hårt trafikerade E 20 och stambanan mellan Göteborg och Stockholm. Vidare är Sävenäsanläggningen omgiven av industrier samt gränsar till järnvägens rangerbangård. Närmast belägna bostadsområden är Utby och Torpa cirka 400 meter från avfallskraftvärmeverket. Området är detaljplanelagt för avfallsverksamhet. Detaljplanen har vunnit laga kraft 1992-05-07.

Vattendraget Säveån med näraliggande områden är i flera fall klassade av intresse för olika naturvärden. Bland annat kan nämnas att det inom Lerums kommun finns ett område som är klassat som naturreservat och i Alingsås kommun är Nolhagaviken, vid Säveåns strand, klassad som naturreservat.

Säveån omfattas av generellt strandskydd. Strandskyddet omfattar land- och vattenområden intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Säveån omfattas även av ett flertal fiskevårdsområden längs olika partier av ån.

Säveåns nedre del ingår vidare i ett av regeringen föreslaget Natura 2000-område enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Skyddet avser naturområden med kod 3201 (naturliga vattendrag av fennoskandisk typ), fåglar med koderna A 229 och A 264 (kungsfiskare och strömstare) samt fiskar med kod 1160 (lax). Den art som kan komma att beröras av den nu aktuella verksamheten är lax. Laxen vandrar upp i Säveån under perioden maj-oktober.

Säveån omfattas såsom biflöde till Göta älv av förordningen om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten enligt naturvårdsverkets förteckning i NFS 2002:6. Tillämplig miljökvalitetsnorm avser laxfiskevatten.

Sammanfattningsvis konstateras att den planerade åtgärden inte på ett betydande sätt kan komma att påverka miljön i Natura 2000-området. Åtgärden kommer inte heller att skada de livsmiljöer i området som avses att skyddas. Den planerade verksamheten medför inte att de arter som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet av arten i området.

Nuvarande verksamhet

En detaljerad beskrivning av den nuvarande verksamheten återfinns i kapitel 3 i MKB och i den tekniska beskrivningen (bilaga 5 till MKB). Nedan lämnas en sammanfattning.

Process

Avfallet transporteras till anläggningen med lastbil. Avfallet går via avfallsvåg till en tömningshall där det töms i avfallsbunkern. Verksamhetsavfall har vid behov sorterats eller behandlats så att det lämpar sig för förbränning. Avfallet lagras i förbränningsanläggningens avfallsbunker och förbränns efter hand i de tre avfallsugnarna. Ugnarna betjänas av två avfallskranar.

Specialugnen har en separat och från övrig hantering avskild inmatning. Specialugnen beskrivs närmare nedan.

Avfallskranarna matar ugnarna med avfall via en påfyllningstratt och ett åfyllningsschakt. Avfallet matas fram på rosten genom förbränningsprocessen och den utbrända slaggen faller ner i slaggsläckare. Härifrån transporteras den släckta slaggen ut till slaggbunkern, där slaggen får svalna i väntan på transport till sortering för vidareutnyttjande eller deponering.

Överskottsvatten från förbränningsprocessen lagras i tankar före avledandet till vattenreningsanläggningen.

Reningsutrustning

De vid förbränningen bildade rökgaserna passerar genom en avgasångpanna med selektiv icke katalytisk reduktion, s.k. SNCR, vidare genom en matarvattenekonomiser, överhettare och ett elektrofilter. Elektrofiltret tillsammans med SNCR utgör första steget i rökgasreningen. Rökgasreningen sker i tre linjer, en för varje ugnslinje.

Från elektrofiltret går rökgaserna via en fjärrvärmeekonomiser och quench (störtkylare) till en tvättreaktor och en kondenserande rökgasreningsdel (kondensreaktor), där även betydande energiutvinning sker. Efter kondenseringsreaktorn fortsätter rökgaserna genom rökgasåtervärmare, rökgasfläkt med efterföljande ljuddämpare och vidare ut genom skorstenen. Under 1999 installerades ett spärrfilter för respektive ugnslinje.

I fjärrvärmeekonomisern avger rökgaserna värme till ett hetvattensystem. Quenchen har till uppgift att kyla rökgaserna, vilket sker med ett cirkulerande spolvatten. Nästa steg är tvättreaktorn där rökgaserna renas genom att cirkulerande vatten spolas över rökgaserna. I kondenseringsreaktorn renas rökgaserna genom kondensering. Föroreningar och fukt övergår därmed till vätskefas. Den härvid utvunna ångbildningsvärmen tillvaratas sedan som värmekälla för absorbtionsvärmepumparna. Ett överskottsvatten uppstår i detta cirkulerande quench-, tvätt- och kondenseringsreaktorsystem p.g.a. kondenseringen. Detta överskottsvatten bräddas till en pumptank och renas i vattenreningsanläggningen. Det neutraliserade och från tungmetaller renade processvattnet leds därefter genom ett sandfilter och avleds till Göta älv genom en bottenförlagd utloppsledning i Säveån.

Pannor

Under 1994-1995 installerades pannorna P 4 och P 5. Vardera av dessa två pannor har en förbränningskapacitet på nominellt 22 ton avfall per timme. Pannan P1 har en förbränningskapacitet på nominellt 15 ton avfall per timme.

Inom anläggningen finns även en specialugn där animaliskt avfall och djurkadaver i form av smådjur förbränns. Specialugnen installerades 1976. Förbränningen sker i en jämn ugnstemperatur vid 1000 ºC. Ugnen stödeldas med olja för att uppnå erforderliga temperaturer. Mätvärden avseende temperatur registreras och diarieförs. Förbränningstiden är vanligtvis mellan 1,5 och 2 timmar. Ugnen har en kapacitet på cirka 200 kg/timma. Ugnen körs idag endast på dagtid.

Avfallsmottagning och förbehandlingsanläggning

Inom anläggningen finns även våg och försorteringsanläggning. När materialet ankommer till anläggningen vägs det in och kontrolleras vid vågen. En verksamhetsutövare är skyldig att anteckna vilken mängd och vilket slag av avfall som skall förbrännas, om möjligt skall avfallet klassificeras med tillämplig EWC-kod. Denna registrering sker vid vågen då materialet inkommer till anläggningen. Bolaget har omfattande rutiner för avfallskontroll.

Kontroll av verksamheten

Försorteringsanläggningen togs i drift 1986. Sorteringsanläggningen nyttjas i samverkan med Bolagets övriga sorteringsanläggningar (Högsbo och Skräppekärr) samt andra anläggningar. I försorteringsanläggningen finns bl. a. en kross- och flismaskin. Denna kan användas för förbehandling av material som skall förbrännas i avfallskraftvärmeverket eller återvinnas på annat sätt.

Återvinningscentral

Intill försorteringsanläggningen finns en återvinningscentral för allmänheten. På återvinningscentralen sorterar allmänheten sitt avfall i en rad fraktioner - brännbart, komposterbart, skrot, obrännbart m.m. Inom centralen finns även en s.k. miljöcontainer för farligt avfall samt insamling av elektronikavfall. Återvinningscentralen är alltid bemannad då den är öppen.

Avfallstyper och -mängder

Avfallstyper

Avfallskraftvärmeverkets syfte är dels att behandla hushålls- och industriavfall, dels att framställa energi. Avfallskraftvärmeverket är en samhällsnyttig anläggning som på ett positivt sätt och under en lång tid bidragit till regionens utveckling. Avfallskraftvärmeverket har utvecklats till att på ett miljöriktigt sätt kunna behandla och återvinna alla typer av brännbart avfall, utom sådant farligt avfall som kräver högtemperaturförbränning.

I ansökan har mängderna av sådant material som formellt klassificeras som farligt avfall (enligt bilaga B) utökats jämfört med idag gällande tillstånd till verksamheten. Bolaget avser inte att i stort förändra sammansättningen på det avfall som förbränns i anläggningen. Den huvudsakliga anledningen till detta är istället att allt eftersom avfallsförordningen och den nya EWC-bilagan tillämpas, har fler avfallsslag kategoriserats som farligt avfall. Bland annat kan nämnas att diskussioner pågår avseende begagnat kreosotimpregnerat trä och flis från returträ (s.k. RT-flis). Det kan förutses att RT-flis endast kommer att kunna förbrännas i anläggningar som uppfyller kraven på avfallsförbränning och att vissa fraktioner av RT-flis formellt kan klassas som farligt avfall.

Avfallsmängder

Bolaget har idag tillstånd att förbränna 460 000 ton avfall per år. Med beaktande av det genomsnittliga energiinnehåll som finns i det idag behandlade avfallet uppnås avfallskraftvärmeverkets tekniska kapacitet vid en förbränd mängd på ca 430 000 ton per år. Exakt hur mycket som kan förbrännas beror således på avfallets energiinnehåll. Ju högre värmevärde avfallet har desto mindre avfall kan förbrännas. Ett välsorterat avfall har ofta högt värmevärde, samtidigt som andra avfallsslag som kan lämpa sig för förbränning av andra orsaker, exempelvis slam, har ett lågt värmevärde. Värmevärdet ligger för närvarande på 10,5 MJ/kg avfall i genomsnitt.

Renovas delägarkommuner samt övriga kommuner i Västsverige saknar idag tillräcklig kapacitet för att ta hand om det avfall som framöver kommer att uppstå. En av de stora anledningarna till behandlingskapacitetsbristen är förbudet mot deponering av brännbart och organiskt avfall. Den kommande bristen på lämplig behandlingskapacitet har på senare tid dokumenterats i ett flertal utredningar. Renova har lämnat i uppdrag till Profu AB att sammanställa resultaten från de senaste årens utredningar, att kartlägga mängden brännbart avfall i regionen samt ge en prognos över framtida mängder. Profu AB har tagit fram rapporten med tillämpning av metoder framtagna vid Chalmers Tekniska Högskola. Ansvarig för utredningen har varit teknisk doktor Johan Sundberg som är verksam såväl vid Chalmers som i Profu.

I utredningens sammanfattning konstateras följande.

”Totalt saknar Västra Götaland idag kapacitet motsvarande cirka 360 kton/år (år 2002 exklusive slam) om vi då också tar hänsyn till att brännbart avfall inte skall deponeras. Bristen beräknas dessutom bestå under flera år även om bristen minskar när även andra kommuner bygger nya förbränningsanläggningar. Enligt den senaste kapacitetsstudien (2004-01-29) beräknas bristen i länet vara ca 180 kton/år efter år 2008. Detta förutsätter att alla nu redovisade planer verkställs inklusive Renovas etapp 2 vid Sävenäs.”

Profu har även utrett vilka olika möjliga utvecklingsscenarier för avfallshanteringen i Göteborgsregionen som finns. Utredningen visar att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att bryta den uppåtgående trenden av behovet att behandla avfall genom förbränning. Åtgärderna måste vara inriktade såväl på att bryta sambandet mellan den ekonomiska tillväxten och ökning av avfallsmängderna som på att ytterligare utveckla andra metoder för återanvändning och återvinning av avfall. Trendbrottet är ett primärt mål i EU:s deklarerade avfallspolitik.

Bolaget arbetar aktivt för att medverka till detta trendbrott. Bolagets praktiska erfarenheter, kännedom om avfallssituationen i regionen och Bolagets långsiktiga satsning på hållbar utveckling av den egna avfallshanteringen har lett till att Bolaget tagit fram en egen vision av ett troligt framtida scenario.

Mot ovan angiven bakgrund har Profu i ytterligare en rapport - ”Alternativ avfallsbehandling Underlagsrapport till utbyggnadsplanen av etapp II Sävenäs 2004-04-01” - utrett möjliga alternativ till avfallsbehandling och konsekvenser av dessa alternativ. I rapporten har identifierats tre tänkbara - tidsmässigt genomförbara - alternativ till ökad avfallsbehandling genom energiåtervinning. Alla tre alternativen fokuserar på hur den brännbara restfraktionen skall kunna behandlas. Alla tre alternativ utgår ifrån att kraftfulla insatser görs såväl på materialåtervinning som på biologisk behandling. De tre alternativen är

- deponering i regionen/utanför regionen,

- avfallsförbränning i annan svensk region,

- export av avfallet för förbränning i annat land.

Ett flertal slutsatser dras i Profus utredning. Bl.a. konstateras att vid en integrerad bedömning av avfalls- och energisystemen, avfallsförbränningen är det bästa alternativet för Göteborgsregionen för den brännbara fraktion som av olika skäl (egenskaper, kapacitet m.m.) inte kan behandlas på annat sätt.

Avfallskraftvärmeverkets roll i Göteborgs energisystem

Göteborg har ett unikt fjärrvärmenät. Avfallskraftvärmeverket är en viktig del i detta nät. Fjärrvärmenätet byggs enligt uppgifter från Göteborg Energi AB nu ut ytterligare i snabb takt. Bolaget har avtal med Göteborg Energi om leverans av producerad värme i avfallskraftvärmeverket. Enligt detta avtal skall Göteborg Energi ta emot värme som produceras i anläggningen. Den av Renova producerade energin utgör s.k. baslastproduktion i fjärrvärmesystemet. Beräkningar visar att vid en utbyggnad av avfallskraftvärmeverket kommer de samlade utsläppen av NOx, S och CO2 från fjärrvärmesystemet att sjunka.

Utbyggnaden av fjärrvärmenätet ställer krav på förstärkning av den i fjärrvärmenätet tillgängliga effekten. För miljöbelastningen i Göteborg totalt är det angeläget att effektförstärkningen sker i baslastproduktion. Behovet av exempelvis oljebaserad spetslastproduktion minskar i motsvarande omfattning.

Motsvarande marginalproduktionstänkande och följder av denna gäller även för den tillkommande elkraftproduktionen. I Nordeuropa finns idag en gemensam elmarknad. Tillskott till produktionen från den nya ugnslinjen medför att behovet av elproduktion genom elkondens kommer att minska. Kolkondenskraft tillförs elmarknaden på marginalen.

Ansökt verksamhet

Ökningen av tillståndsgiven årlig mängd avfall från högst 460 000 ton till 550 000 ton avfall per år förutsätter uppförande av en ny ugnslinje med ny panna. Denna linje kan huvudsakligen uppföras inom befintlig byggnad och med samutnyttjande av befintlig infrastruktur såsom avfallsbunker, skorsten, m.m. Några förändringar av anläggningen vad avser byggnad, tillfartsväg, våg etc. kommer således inte att göras. Eventuellt kan fasaden på anläggningens östra sida komma att ”fasas ut något” beroende på hur mycket utrymme reningsutrustningen tar i anspråk.

Den nya ugnslinjen avses att förses med egen reningsutrustning. Med den fjärde ugnslinjen ökar Sävenäsanläggningens totala tillgänglighet. Säkerheten förbättras i samband med exempelvis driftstörningar. Bolaget bedömer att behovet att mellanlagra avfall på annat håll avsevärt kan minskas med en ny fjärde ugnslinje. Uppförandet skapar förutsättningar att utveckla bränslehanteringen inom området. Bränsle som inte medför några olägenheter i form av lakning eller lukt kan tillfälligtvis lagras även utanför förbränningsbyggnaden. Från detta lager kan därefter bränslet föras till förbränning. De materialslag som kan bli aktuella är producentansvarsmaterial, träflis etc. Den maximala mängd avfall som avses att samtidigt lagras är 5 000 ton. Lagringen kommer att vara säsongsberoende vilket innebär att maximal lagringstid är en driftsäsong (ett år). Bolaget avser att vidta försiktighetsmått för att begränsa i första hand brand- och föroreningsrisk. De åtgärder som kan bli aktuella är begränsning av lagrets höjd, upprättande av brandgator (efter samråd med Räddningstjänsten) samt att tillse att avfallet inte lakar eller läcker - vilket kan betyda att avfall vid behov balas. Lagringen planeras till två områden inom fastigheten, dels ett område mellan våganläggningen och järnvägsspåren, dels ett område väster om återvinningscentralen. Bolaget utreder möjligheterna att avskärma området på lämpligt sätt.

I den tekniska beskrivningen anges närmare hur den nya pannan med reningssteg kommer att utföras samt dess placering inom anläggningen.

Skyddsåtgärder

Skyddsåtgärder som avses att vidtas för den ansökta verksamheten är exempelvis följande

- Rökgaser från den nya pannan kommer att renas i en egen rökgasreningslinje.

Luften kommer att släppas ut i befintlig skorsten, dock i egen pipa vilket möjliggör separat provtagning.

- Ev. processvattnen från den nya pannan kommer att ledas till befintligt

reningsverk för behandling. Det renade vattnet leds sedan, via ledning i Säveån, till Göta Älv.

- Restprodukterna från den utökade verksamheten är dels s.k. Bambergkaka, dels slagg. Bambergkakan deponeras och slaggen sorteras i skrot-, grus- och restfraktion. Slaggskroten och -gruset återvinns så långt praktiskt möjligt.

- Påverkan från transporterna från den utökade verksamheten begränsas genom förbättringar av logistiksystem och stortransporter. Bl.a. kan nämnas användandet av GIS (geografiska informationssystem) och av GPS samt förbättrade fordonsegenskaper. Efter omförhandling av ramavtal med fristående transportörer ställs sedan den 1 juli 2004 samma krav på dessa som på Bolagets egna transporter.

- Ny mätutrustning kommer att installeras för den nya rökgasreningen.

Nedan anges skyddsåtgärder hos befintlig verksamhet vilka även kommer att gälla utvidgningen. Exempelvis har följande åtgärder vidtagits.

- Speciella ljuddämpare har installerats på anläggningens fläktsystem.

- Allt processvatten leds till befintligt reningsverk för behandling. Det renade

vattnet leds sedan, via ledning i Säveån, till Göta Älv.

- Ledningen i Säveån inspekteras regelbundet genom dykinspektioner.

- Riskanalyser genomförs löpande och i nära samarbete med Räddningstjänsten i Storgöteborg.

- Bolaget arbetar med förbättringar av logistiksystem och stortransporter för att minska påverkan från transporterna.

- Anläggningen har avancerad utrustning för mätning samt ett väl utarbetat

kontrollprogram.

- De brunnar inom återvinningscentralen samt på gården som är anslutna till dagvattnet är försedda med säkerhetslock.

- Återvinningscentralen har invallade ytor för att undvika ev. utsläpp till Säveån.

- Anläggningen genomgår löpande underhåll och har bl.a. en egen serviceverkstad.

- Samtliga tryckkärl inom anläggningen besiktigas löpande.

Utsläppskällor och miljökonsekvenser

I det följande redovisas utsläpp och viss annan miljöpåverkan från den planerade utökade verksamheten. En detaljerad redovisning och ingående jämförelse med nollalternativet görs i MKB:n, kapitel 8. Nollalternativet är definierat som en situation där en förbränning av avfall sker enligt nu gällande tillstånd, dvs. med 460 000 ton per år.

Beskrivning av respektive utsläpp avslutas med en redogörelse över miljökonsekvenserna från utvidgningen och en jämförelse med nollalternativet.Sammanfattningsvis kan konstateras att miljö- och hälsoeffekterna från den utökade avfallsförbränningen är små.

Utsläpp till luft

Genom den omfattande rökgasreningen i tre steg - SNCR och elektrofilter, våt kondenserande rening samt spärrfilter - har betydande förbättringar åstadkommits sedan anläggningen etablerades.

Vid en utökad förbränning av avfall kommer utsläppen till luft att öka. Ökningen bedöms i vissa fall bli mindre än proportionellt. Särskilt gäller detta kväveoxidutsläppen. I nedanstående tabeller redovisas beräknade framtida utsläpp jämfört med nollalternativet. Utsläppen anges i ton om inget annat anges.

Ansökt Nollalternativ

Förbränning ton 550 000 460 000

Kväveoxider 200 182

Stoft 4,5 3,8

Svaveldioxid 41 35

Koldioxid 611 000 511 000

- nettotillskott 92 000 77 000

Dioxin mg 35 30

Kvicksilver kg 1,6 1,3

Kadmium kg 7,1 5,9

Bly kg 59 49

Arsenik kg 13 11

Nickel kg 56 46

Anläggningens haltbidrag bedöms som litet och är likartat för olika utsläppssituationer. Utsläppen av kväveoxider bedöms öka mindre än proportionellt mot den utökade förbränningen. Bidragen till föroreningshalter är små i förhållande till de miljökvalitetsnormer som har fastställts.

Genom att utnyttja möjligheterna till en utökad förbränning i befintlig anläggning behöver något nytt område inte tas i anspråk. Den energiåtervinning som sker bidrar till att minska användningen av ändliga resurser i Göteborgs fjärrvärmenät.

Avfallsverksamhet kan ge upphov till lukt. Bolagets verksamhet i avfallskraftvärmeverket har dock inte haft några omfattande luktproblem. Bolaget arbetar löpande med att tillse att inkommande bilar är väl täckta, att avfallet inte lagras någon längre tid, att samtliga ytor vilka har kontakt med avfall spolas av regelbundet samt med att hålla en allmänt god ordning på anläggningen.

Utsläpp till vatten

Vattnet från Sävenäs avleds efter rening till Göta älv via en ledning i Säveån. Tillförseln av närsalter till Västerhavet via Göta älv är en viktig miljöfråga. Den totala kvävetransporten i Göta Älv har under de senaste åren uppgått till cirka 15 000 ton/år. Bidraget från anläggningen, 34 ton/år, är således i storleksordningen 0,2 %. Utsläpp av kväve till Göta Älv kommer inte att öka genom den ansökta verksamheten. För att uppnå detta är flera lösningar tänkbara. Ett alternativ är att utreda om det är lämpligt att ta i drift en ammoniakstripper, ett annat är att förse den nya förbränningslinjen med sådan utrustning att några utsläpp av kväve till vatten inte uppkommer. Slutligt val av teknik bör anstå till genomförande av den upphandling som kommer att ske för förbränningslinjens uppförande.

Även såvitt gäller utsläpp till vatten har betydande minskningar uppnåtts sedan anläggningen etablerades. Utsläpp till vatten med utökad behandling av avfall i enlighet med denna ansökan beräknas utvecklas enligt följande.

Ansökt Nollalternativ

Förbränning ton 550 000 460 000

Avloppsvatten m3 230 000 190 000

Kväve ton 34 34

Kadmium kg 0,9 0,7

Bly kg 0,7 0,6

Arsenik kg 5,1 4,2

Koppar kg 2,3 1,9

Dioxin mg 3,9 3,2

Krom kg 0,6 0,5

Kvicksilver kg 0,1 0,1

Zink kg 11 9

Susp. ämnen ton 3,3 2,7

Utsläppen av förorenade ämnen till Göta Älv utom kväve bedöms i huvudsak öka proportionellt mot förbränningen men kommer fortsatt att vara mycket små. Även påverkan på Säveån bedöms bli likartad vid en utökad förbränning.

För att säkerställa rökgaskondenseringen och anläggningens drift finns ett system med intag av kylvatten från Säveån. Kylvattnet återförs till Säveån. Vid avbrott på fjärrvärmenätet kan en begränsad drift av anläggningen även upprätthållas genom kylning i kyltorn.

De begränsningar som idag finns vad gäller kylvatten skall även fortsättningsvis innehållas och den utökade verksamheten bedöms därför inte ha någon inverkan på Säveån som skulle kunna komma i konflikt med intresset att bevara den omgivande naturmiljön.

Bolaget har upprättat en rad rutiner för nödlägen vilka tillser att ev. släckvatten etc. inte påverkar omgivande vatten.

Restprodukter

Restprodukterna från anläggningen består av Bambergkaka (stabiliserad flygaska och rester från rökgas- och vattenreningsanläggningarna). Mängderna av dessa kommer att öka om mängden behandlat avfall ökar i anläggningen. Bambergkakan deponeras för närvarande på Bolagets deponi på Tagene i Göteborg. Bolaget deltar aktivt i arbetet med att finna alternativ användning till restprodukterna i än större utsträckning än vad som sker idag. Exempelvis gäller för slagg att endast en mindre del deponeras. Av under år 2003 uppkommen slagg på totalt drygt 71 000 ton har endast omkring 2 100 ton förts till deponi. Cirka 5 000 ton kunde utsorteras som skrot och cirka 64 000 användas som slaggrus för konstruktionsändamål.

Mängderna restprodukter förväntas utvecklas enligt följande:

Ansökt produktion Nollalternativ

Förbränning ton 550 000 460 000

Bambergkaka ton 23 200 19 400

Slagg ton 108 900 91 100

Flera utredningar avseende hantering av restprodukter från avfallsförbränning har genomförts. Exempelvis har Renhållningsföreningen publicerat rapport om kvalitetssäkring av slaggrus från förbränning av avfall (RVF Utveckling Rapport 02:10). Av rapporten, som bygger på ett flertal forskningsprojekt under de senaste 10-15 åren, framgår att det finns förutsättningar för att använda slaggrus som en nyttig produkt, exempelvis som konstruktionsmaterial under asfalt. Vidare har särskilda rapporter avseende hantering av rökgasreningsrest (RVF Utveckling Rapport 02:01) och avseende karbonatstabilisering av flygaska publicerats (RVF Utveckling Rapport 02:05). Bolaget deltar aktivt genom Renhållningsverksföreningen i fortsatt utvecklingsarbete. Det är därmed säkerställt att restprodukterna från anläggningen hanteras på ett vid varje tidpunkt lämpligt sätt.

Mängden restprodukter bedöms öka proportionellt med mängden förbränt avfall. Bolaget strävar efter att utnyttja så stor andel av restprodukterna som möjligt.

Transporter

Avfallet transporteras till anläggningen med lastbil och i viss omfattning med järnväg. Under år 2003 uppgick det totala antalet transporter till omkring 56 000. De ökade mängderna avfall kan komma att innebära en ökning av antalet transporter till anläggningen. Ökningen bedöms dock inte att ske helt proportionellt. Bolaget arbetar med en utveckling av logistiksystemet och med s.k. stortransporter.

Antal transporter förväntas utvecklas enligt följande:

Ansökt produktion Nollalternativ

Förbränning ton 550 000 460 000

Antal transporter 69 400 61 700

- varav in, sopbil 56 000 47 000

- varav in, storbil 12 500 11 000

- varav utgående 4 400 3 700

Den nya länk med bro över Säveån som förbinder Kviberg med von Utfallsgatan har bidragit till att ytterligare att minska riskerna för störningar längs med Utbyvägen.

Bolaget har antagit en ny transportpolicy. Såvitt gäller de egna fordonen, innehåller policyn strikta föreskrifter om undvikande av transporter på Utbyvägen. Policyn reglerar även Bolagets förhållande till externa avfallstransportörer. Befintliga ramavtal har omförhandlats. Sedan den 1 juli 2004 gäller samma regler för externa avfallstransportörer som för Bolagets egna transporter. Transporterna till och från avfallskraftvärmeverket skall enligt Bolagets instruktioner ske via von Utfallsgatan.

Nedan följer några exempel på hur Renova för närvarande miljöanpassat sin fordons och arbetsmaskinflotta.

- 45 av 130 tunga fordon drivs med natur- eller metangas (dvs. ca en tredjedel).

- Bolaget har femton sopbilar med elhybridteknik. Komprimatorn drivs med el och själva bilmotorn med naturgas. Dessa bilar körs i första hand i centrala Göteborg, där det är som mest angeläget att minska utsläpp och buller.

- Bolaget har fem sopbilar med vattenhydraulik.

- På tio sopbilar (elhybrider) har en katalysator (typ Ecat) installerats som reducerar det totala kolväteutsläppet med 80 %.

- Alla chaufförer som kör tunga fordon utbildas i eco-driving, vilket minskar bensin/gasförbrukning och därmed utsläpp till luften.

- På flertalet av Bolagets tunga dieselfordon har s.k. CRP filter monterats. Sådant filter reducerar mängden partiklar med 90 %.

- Vid inköp av nya personbilar väljs, i samtliga fall det är möjligt, fordon som kan drivas med gas eller el.

- Alla sopbilsrutter läggs med hjälp av ett avancerat ruttplaneringsprogram (s.k. GIS-system) så att man alltid får fram det bästa vägvalet.

Renova har sedan länge köpt in sop- och personbilar med alternativa bränslen. Renova har dock gått längre än så och har bl.a. deltagit i utvecklingsprojekt med alternativa sätt till miljöanpassad avfallshantering. Renova var först i världen med sopbilar utrustade med elhybridteknik. Alla moment vid lastning och lossning sköts av en elmotor som drivs med uppladdningsbara batterier. Förbränningsmotorn, som drivs med naturgas, stängs av automatiskt vid varje hämtställe för att hämtningen skall bli så tyst och miljövänlig som möjligt.

Det har tidigare redovisats att anläggningen har ett gott läge avseende möjligheten till transport med järnväg samt att Bolaget arbetar aktivt med att öka graden av järnvägstransporter till anläggningen. Avgörandet om transport med järnväg är möjlig ligger dock alltid ytterst på kunden.

Mot bakgrund av Bolagets aktiva medverkan för miljövänliga transporter saknas skäl att föreskriva om transportplan.

Buller

Buller från verksamheten kan hänföras till skorsten, fläktar, viss hantering av avfallet samt transporter till och från anläggningen.

En fjärde ugnslinje kommer att ge visst ytterligare bidrag till näraliggande bostäder. En bedömning är att bullerbidraget kommer att öka med maximalt 1-2 dB(A). Ljudnivån bedöms inte överstiga gällande riktvärden för buller.

Dioxiner

En omfattande utredning om dioxinfrågan vid avfallsförbränning har genomförts av civilingenjören Nils Ahlgren och professorn Stellan Marklund. Utredningen publicerades i oktober 2001 i form av en rapport från Renhållningsverksföreningen, RVF Rapport 01:13 ”Förbränning av avfall - en kunskapssammanställning om dioxiner”.

Syftet med den i rapporten genomförda inventeringen och genomgången har varit att klarlägga och redovisa kunskapsläget när det gäller nedbrytnings- och lakningsegenskaperna hos dioxiner i aska och andra rester från rökgasreningen från avfallsförbränningsanläggningar. Till de viktigaste slutsatserna hör enligt rapporten konstaterandet att dioxin i flygaska inte alls eller i mycket liten omfattning lakas ut vid användning av destillerat vatten eller opåverkat naturvatten som utlakningsmedel, att olika former av lösningsmedel i och för sig medför att väsentligt större mängder dioxin lakas ut och att bakgrundsvärden för dioxiner i regnvatten och nedfall ligger på samma nivå som dioxinhalterna i lakvatten.

Mot bakgrund av de redovisade slutsatserna kan konstateras att risken för utlakning av dioxiner från exempelvis flygaska är mycket liten under förutsättning att denna hanteras separat och deponeras skilt från annat avfall. Som jämförelse redovisas i rapporten för en studie enligt vilken utlakningen av dioxiner är cirka 10 gånger högre i en avfallsdeponi för hushållsavfall jämfört med en askdeponi.

Som uppgetts är dioxinhalterna låga i restprodukten slaggrus (jämför även RVF Rapport 01:14 - Dioxin ut ur kretsloppet). Genomförda utredningar visar att slaggruset lämpar sig väl för alternativ användning.

Hänsynsregler

Kunskapskrav

Bolaget är miljöcertifierat enligt ISO 14001. Tillämpning av miljöledningssystem innebär bl.a. att fastlagda rutiner föreligger för upprätthållande av erforderlig kunskap och kompetens avseende drift och skötsel av anläggningen och dess komponenter. Rutinerna säkerställer även att bevakning och uppdatering sker av lagar och förordningar tillämpliga på verksamheten.

Inom ramen för miljöledningssystemet genomgår de anställda löpande miljöutbildning. Utbildningen har varit dels allmän, dels anpassad till inom vilken verksamhetsgren den anställde arbetar.

Bolaget ligger väl framme inom sitt område. Det pågår fortlöpande utbyte med universitet och högskolor. Bolaget deltar även i branschspecifika arbetsgrupper för erfarenhetsutbyte och utredning av aktuella frågor.

Försiktighetsprincipen

Bolaget har i samband med införandet av miljöledningssystemet genomfört riskanalyser för alla sina anläggningar. Vid en sådan riskanalys framkommer verksamhetens svaga punkter, som exempelvis risk för negativ påverkan på miljö och hälsa. Dessa svaga punkter identifieras och åtgärdas. De händelser som har identifierats beskrivs tillsammans med angivandet av orsak och konsekvens. Konsekvensen värderas. En värdering sker även av händelsens sannolikhet. I samband med detta arbete har en rad säkerhetsåtgärder och försiktighetsmått vidtagits. Den senaste riskanalysen genomfördes under våren 2003.

Riskanalysen avser verksamheten som den gestaltade sig 2003. Utvidgningen av verksamheten bedöms inte påverka riskerna för människors hälsa eller miljön. Nedan redovisas översiktligt de mest betydande riskerna som identifierades vid den senaste riskanalysen.

Vid störningar i vattenreningsanläggningen, vid den årliga kontrollen av den i Säveån förlagda utloppsledningen av renat vatten från avfallskraftvärmeverket eller vid störningar på denna utloppsledning kan vatten avledas till spillvattennätet för rening i Ryaverket. Någon förändring av detta back up-system är inte avsedd.

Risken för ett större brandtillbud vid avfallskraftvärmeverket har bedömts som liten. Det potentiellt allvarligaste brandtillbudet torde kunna uppträda i avfallsbunkern. Avfallsbunkern är helt tät. Släckvattnet stannar således i denna. Även släckvatten vid brand i tömningshallen leds till avfallsbunkern. Släckvattnet kan därefter hanteras på ett kontrollerat sätt. Exempelvis kan detta länspumpas till vattenreningsanläggningen - i förekommande efter utjämning (jämför nedan) - eller till Ryaverket.

Brand kan dock uppstå även i den planerade lagringen eller vid återvinningscentralen. Samtliga brunnar inom anläggningen har tillgång till lock för att hindra släckvatten från att rinna ner i brunnarna. Den planerade lagringen kommer att utformas i samråd med räddningstjänsten.

Bolaget har två bufferttankar med en total volym på 160 m3. Dessa tankar kan användas som utjämningsmagasin för släckvatten i händelse av brand i exempelvis ugnshuset, vattenreningsanläggningen eller rökgasreningsanläggningen.

Efter bedömning i enskilt fall kan släckvattnet därefter avledas för rening i vattenreningsanläggningen eller till Ryaverket.

Bolaget arbetar aktivt med att nyttja bästa tillgängliga teknik. Bland annat kan nämnas att representanter från Bolaget medverkar i utformningen av de nya ”BAT-ref” dokumenten som utarbetas inom EU.

Lokalisering

Utvidgningen kommer inte (annat än eventuellt marginellt) att påverka befintlig byggnad och endast marginellt utsläppen från anläggningen enligt vad som visats ovan och i miljökonsekvensbeskrivningen.

Vid en utbyggnad av avfallsförbränningsanläggningen med en fjärde ugnslinje har den aktuella lokaliseringen sammantaget bedömts vara den mest lämpliga. Det bör understrykas att befintlig infrastruktur kan utnyttjas. Redan vidtagna investeringar kan tas till vara. Exempelvis behöver inte någon ny skorsten, avfallsbunker, pannbyggnad, slambyggnad m.m. uppföras. Stora synergieffekter uppkommer vid anläggningens drift och underhåll. Personalens långa erfarenhet och stora praktiska och teoretiska kunskaper av avfallsförbränning tas till vara.

Resursansvändning/Kretsloppsanläggning

I enlighet med EU:s avfallsstrategier avseende miljömässig prioritering för omhändertagande av avfall så skall avfall i första hand återanvändas, (material)återvinnas eller energiutvinnas och i andra hand deponeras. Förbränning med energiutvinning är således ett bra sätt att omhänderta avfall.

Genom att utnyttja energin i avfallet till produktion i Sävenäsanläggningen av fjärrvärme och el åstadkommer man dels ett miljöriktigt omhändertagande av avfall, dels ett effektivt utnyttjande av den i avfallet bundna energin. Alternativa bränslen för att åstadkomma denna produktion innebär ofta ett förbrukande av icke förnybara naturresurser som olja och kol. För Göteborgsregionens del har Profu konstaterat att avfallsförbränning framstår som det bästa alternativet ur miljösynpunkt för att tillgodose det dubbla behovet av värme- och elproduktion samt avfallsbehandling.

Produktvalsprincipen

All kemikaliehantering sker inom ramen för miljöledningssystemet certifierat enligt ISO 14001. Inom Bolaget finns ett flertal kemister anställda och en speciellt utvald grupp har utarbetat en kemikalieförteckning där endast godkända kemikalier medtas. Listan uppdateras och revideras löpande av kemikaliegruppen. Endast de kemikalier som är upptagna på listan får användas i verksamheten.

Övriga tillåtlighetsfrågor

Verksamheten strider inte mot detaljplan.

Verksamheten påverkar inte områdesskydd eller riksintressen enligt MB 3 och 4 kap.

Något tillstånd enligt MB 7 kap. krävs inte för verksamheten.

Den utökade verksamheten bedöms inte försvåra uppfyllandet av någon

miljökvalitetsnorm.

Det kan i sammanhanget påpekas att ansökan inte avser en sådan ny anläggning som omfattas av bestämmelsen i miljöbalken 16 kap. 5 §. Vidare kan konstateras att den ansökta verksamheten bidrar till att minska utsläppen till luft från andra verksamheter i regionen då energin från anläggningen tillför fjärrvärmesystemet som s.k. baslast. Verksamheten bidrar inte heller till att miljökvalitetsnormen för lax- och musselvatten överskrids.

Kontroll av verksamheten

Som angetts ovan sker kontroll av verksamheten inom ramen för Bolagets miljöledningssystem som certifierats enligt ISO 14001. Denna kontroll kompletteras med föreskrifter enligt ett av tillsynsmyndigheten fastställt kontrollprogram. Detta kontrollprogram har reviderats vid ett stort antal tillfällen sedan anläggningen togs i drift.

Bolaget avser att i enlighet med utarbetade riktlinjer för löpande samråd med tillsynsmyndigheten arbeta fram ett förslag till justeringar av kontrollprogrammet i de delar en sådan justering kan vara påkallad av avsedd ökning av hanterade mängder avfall.

Mätning

Generella föreskrifter om mätning av utsläpp till luft återfinns idag i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2002:28 om avfallsförbränning. Enligt denna skall kontinuerlig mätning ske av utsläpp av kväveoxider, kolmonoxid, stoft, totalt organiskt kol, väteklorid, vätefluorid och svaveldioxid. Vidare skall följande driftparametrar mätas kontinuerligt: temperatur, rökgasernas syrehalt, tryck, temperatur och halt av vattenånga samt inledningsvis minst två mätningar årligen av utsläppen av tungmetaller, dioxiner och furaner. Såvitt gäller mätning av vätefluorid, väteklorid och svaveldioxid finns möjlighet att medge undantag från kraven på kontinuerlig mätning.

Mätningskraven är noggrant och detaljerat beskrivna i de generella föreskrifterna. I den tekniska beskrivningen återfinns uppgifter om hur dessa krav skall uppfyllas.

Avfallskontroll

Bolaget arbetar aktivt med kontroll av inkommande avfall för att på så sätt säkerställa att endast sådant avfall som lämpar sig för förbränning förbränns i avfallskraftvärmeverket.

Avfallet kontrolleras rutinmässigt i den vardagliga produktionen. När avfallet kommer in till anläggningen görs en jämförelse mot angiven kod för att säkerställa att avfallet lämpar sig för behandling i anläggningen. Vid eventuell avvikelse kontaktas den kund som lämnat avfallet samtidigt som en avvikelserapport skrivs. Om avvikelsen är av mindre art kan avfallet kodas om till annan materialkod.

Som ett komplement till den löpande kontrollen görs även stickprovskontroller. Vid en stickprovskontroll har någon på anläggningen ögonkontakt med det fordon som tippar avfallet, i bunker eller på golv/mark. Överensstämmer inte avfallet med angiven kod omdirigeras avfallet. Dessutom kontaktas kunden.

Bolaget har under de senaste åren kraftfullt arbetat med information till sina kunder om vikten av att sortera rätt. Bland annat har en omfattande insats gjorts för att sortera ut gips från inkommande byggavfall. Detta arbete har gett goda resultat, något som lett till lägre utsläpp av svavel från anläggningen.

Förslag till villkor

Allmänna överväganden

Föreslagna villkor har sin grund i Europarlamentets och Rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall (”Direktivet”), 22 kap. 25 b § miljöbalken, förordning om förbränning av avfall SFS (2002:1060) samt Naturvårdsverkets föreskrifter om förbränning av avfall NFS (2002:28). Enligt dessa bestämmelser skall de nya villkoren tillämpas på nya anläggningar från och med den 28 december 2002 och på befintliga anläggningar från och med den 28 december 2005. Den nya ugnslinjen kommer inte att uppföras i sådan tid att avfallskraftvärmeverket blir ny anläggning. Följaktligen kommer föreskrifter i NFS (2000:6) och förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall att tillämpas fram till den 28 december 2005.

Idag gällande villkor är huvudsakligen utformade med beaktande av dessa generella föreskrifter.

Villkorsförslag

1. Om inte något annat framgår av denna dom skall verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar samt andra störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad Renova har uppgett eller åtagit sig i målet.

2. Kemikalier och farligt avfall som uppkommer i verksamheten skall förvaras på ogenomsläppliga ytor försedda med invallning och under tak.

3. Den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder får som riktvärde* på grund av verksamheten inte överstiga

50 dB(A) under vardagar (dagtid kl. 07-18)

40 dB(A) nattetid (kl. 22-07)

45 dB(A) under övrig tid.

Om bullret innehåller impulsljud eller hörbara komponenter, skall angivna värde sänkas med 5 dB(A)-enheter. Vid byggnadsåtgärder som omfattas av denna dom skall dock tillämpas vad som anges i NFS (2004:15).

4. Bolaget skall verka för att transporter till och från anläggningen inte sker via Utbyvägen.

Utsläpp till luft

Följande skall alltid gälla:

5. Rökgaser skall före avledning till omgivningen renas genom elektrofilter, våt rökgasrening och spärrfilter eller med utrustning med motsvarande reningsresultat. Spärrfilter skall drivas med tillsats av aktivt kol eller motsvarande material.

6. Utsläppet av kväveoxider (NO och NO2) omräknat till NO2 i renad rökgas får som riktvärde* och årsmedelvärde inte överstiga 100 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

7. Utsläppet av kvicksilver (Hg, i renad form, vätskeform och gasform) i renad rökgas får som riktvärde* vid mätning enligt gällande föreskrifter inte överstiga 0,03 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

8. Utsläppet av lustgas (N2O) i renad rökgas får som riktvärde* vid mätning inte överstiga 10 mg/m3, till 11 % syrehalt omräknad gas.

9. Mätning av utsläppet av vätefluorid behöver inte ske kontinuerligt. Sådan mätning skall istället ske minst två gånger per år.

Till och med den 28 december 2005 skall följande gälla utöver vad som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter 2000:6 och förordning av förbränning av farligt avfall (SFS 1997:692)

10. Utsläppet av kolmonoxid i renad rökgas får som riktvärde* och dygnsmedelvärde under fortvarig drift inte överstiga 50 mg/m3 nt, till 11% syrehalt gas. Om halten kontinuerligt under en timme överstiger 200 mg/m3 skall ugnen tas ur drift.

11. Halten stoft i renad rökgas får som riktvärde* och månadsmedelvärde sammantaget inte överstiga 10 mg/m3 nt, till 11% syre omräknad, gas.

12. Utsläppet av svaveldioxid (SO2) i renad rökgas får som riktvärde* och årsmedelvärde inte överstiga 100 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

13. Utsläppet av dioxiner (TCDDekv) i renad rökgas får som riktvärde* vid mätning inte överstiga 0,1 ng/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas. Dioxinvärdet avser toxisk ekvivalens (I-TEQ) enligt NFS 2002:28.

14. Utsläppet av väteklorid i renad rökgas får som riktvärde* och månadsmedelvärde inte överstiga 10 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

15. Utsläppet av vätefluorid i renad rökgas får som riktvärde* vid mätning inte överstiga 1 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad, gas.

Efter den 28 december 2005 skall följande gälla utöver vad som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2002:28

16. Kontinuerligt registrerande instrument skall finnas även för mätning av ammoniak på varje ugnslinje där ammoniak tillsätts.

17. Utsläppet av ammoniak i renad rökgas får som riktvärde* och dygnsmedelvärde inte överstiga 10 mg/m3 ntg, till 11 % syrehalt omräknad gas.

Utsläpp till vatten

18. Kondensvattnet och slaggsläckningsvattnet skall före avledning till recipient behandlas genom kemisk fällning med efterföljande filtrering eller med utrustning med motsvarande reningsresultat.

19. Renat kondensvatten skall avledas till Göta älv. Vid underhåll eller haveri på utloppsledningen får det renade kondensatet tillfälligt avledas till Ryaverket. Ryaverket och tillsynsmyndigheten skall informeras innan åtgärden. Tidpunkt för underhåll av ledningen skall ske i samråd med tillsynsmyndigheten.

20. För utsläpp av kondensvatten skall gälla följande riktvärden* som årsmedelvärde om inte annat anges

pH-värde pH 7-11

Suspension 20 mg/l

Hg 5 mg/l

Cd, Tl, Pb, Cr, Ni vardera 10 mg/l

As och Cu vardera 0,1 mg/l

Zn 0,2 mg/l

Dioxiner 0,1 ng/l vid mätning

21. Kylvatten får avledas till Säveån. Kylvattnet får vid utsläppet i Säveån ha en temperatur som med högst 15o C överstiger temperaturen hos det intagna vattnet.

22. När vattenföringen i Säveån vid intagspunkten understiger 2 m3/s får inget kylvatten släppas ut i ån. När vattenföringen i ån vidintagspunkten uppgår till 2 m3/s men inte 4 m3/s får utsläppet i ån uppgå till högst 400 m3/h. Utsläppet får inte leda till ett överskridande av kravet på maximal temperaturhöjning enligt förordning (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten.

Restprodukter

23. Förbränningsprocessen skall drivas så effektivt att totalt organiskt kol (TOC) i bottenaskan från anläggningen såsom riktvärde är högst 3 % (avser ”torr vikt”).

24. Flygaska och slam från vattenrening skall blandas till en produkt i sådana proportioner att stabilisering uppnås.

Övrigt

25. Vid ett sådant haveri av reningsutrustning som för med sig att utsläppsgränsvärdena överskrids, får förbränning av avfall i förbränningsanläggningen under inga förhållanden fortsätta längre tid än fyra timmar i följd. Den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden får inte heller överstiga 60 timmar per år. Om flera förbränningslinjer är anslutna till samma utrustning för rökgasrening, skall begränsningen till 60 timmars drifttid gälla den sammanlagda tiden för alla dessa linjer.

Förbehandlingsanläggningen

26. Golvbrunnar i utrymmen med risk för spill av olja skall förses med täta lock.

27. Stofthalten i utgående luft får vid avledning som riktvärde vid mätning inte överstiga 5 mg/m3.

Återvinningscentralen

28. Hantering av farligt avfall skall ske på ytor som är ogenomsläppliga så att spill, föroreningar och förorenat vatten kan samlas upp. Ytor där flytande avfall hanteras skall var invallade eller försedda med motsvarande skydd mot spill och läckage. Invallningen skall rymma den största behållarens rymd plus 10 % av den övrigt lagrade mängden.

29. Vatten som förorenats av spill och läckage skall tas om hand och behandlas som farligt avfall. Absorptionsmedel för omhändertagande av spill skall finnas lätt tillgängligt.

30. Lagring av avfall eller parkering över dagvattenbrunnar får ej ske. Dagvattenbrunnar skall förses med täta lock eller annan anordning i händelse av olycka.

31. Förvaringsplatserna för de olika typerna av avfall vad gäller både inkommande och utgående avfall skall märkas ut.

Delegerade frågor

Miljödomstolen överlämnar enligt 22 kap. 25 § 3 st. miljöbalken åt tillsynsmyndigheten

D1. att vid behov fastställa villkor avseende kondensvattnets innehåll av kväve,

D2. att när förutsättningar härför föreligger föreskriva att frekvensen av de periodiska mätningarna av tungmetaller respektive dioxiner och furaner i renad rökgas skall ske en gång om året,

D3. att bestämma om drift av anläggningen utöver vad som följer av villkorsförslag 5 och 18,

D4. att vid behov fastställa villkor för kontroll av oljeavskiljare och

D5. att vid behov föreskriva om åtgärd vid utsläpp av kylvatten till Säveån.

_____________________

*Med riktvärde menas ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet hålls.

Grunder för verkställighetsförordnande

Genom såväl Profus som Naturvårdsverkets utredningar är det klarlagt att behov av ytterligare avfallsbehandlingskapacitet - annan än deponering - fortfarande kvarstår. Sävenäsanläggningen kan genom införande av ytterligare en ugnslinje förbränna upp till 550 000 ton avfall årligen. Miljökonsekvensbeskrivningen har utvisat att en sådan ökning av verksamheten kan ske utan märkbar påverkan på omgivningen.

En utökning enligt denna ansökan kräver att en ny ugnslinje etableras. En sådan etablering kräver upphandlingsförfaranden och relativt omfattande tekniska konstruktioner. För att kunna påbörja denna process och för att tillse att Sävenäsverket kan möta efterfrågan på behandlingskapacitet när behovet uppkommer bör föreskrivas att domen gäller omedelbart.

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har som den slutligen bestämt sin talan yttrat följande. Länsstyrelsen avstyrker bifall till ansökan i den del som avser lagring av avfall utomhus men tillstyrker i övrigt att bifall lämnas till ansökan.

Länsstyrelsen tillstyrker att bolagets förslag till försiktighetsmått föreskrivs med följande justering av text och förslag till tilläggsvillkor.

Allmänt

- Oljeavskiljare inom de olika anläggningarna med avlopp till Säveån skall förses med automatiska larm.

- Vid val av pumpar, fläktar och annan utrustning skall särskilt beaktas att komponenter med så låg elförbrukning som möjligt väljs.

- Ett aktuellt kontrollprogram skall finnas för verksamheten och följas.

Förbränningsanläggningen

Utsläpp till luft.

Följande skall alltid gälla.

- Om halten kolmonoxid kontinuerligt under en timme överstiger 100 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad gas skall ugnen tas ur drift.

- Utsläppet av kadmium och kadmiumföreningar och tallium och talliumföreningar uttryckt som summan av kadmium och tallium i renad rökgas får som riktvärde inte överstiga 0,03 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad gas.

Till och med den 28 december 2005 skall följande gälla utöver vad som anges i Naturvårdsverket föreskrifter (2000:6) och förordning om förbränning av farligt avfall SFS (1997:692).

- Utsläppet av kolmonoxid i renad rökgas får som riktvärde och dygnsmedelvärde under fortvarig drift inte överstiga 50 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad gas.

Utsläpp till vatten

- Villkor 20. Villkoret bör justeras enligt följande; pH värde 7-10, As 10 µg/l och Cu 50 µg/l.

Lagring av avfall

Om tillstånd lämnas till lagring av avfall bör det föreskrivas att lagring utomhus endast få ske av balat och inplastat avfall.

Länsstyrelsens bedömning

Länsstyrelsen delar bolagets bedömning om behovet av förbränningskapacitet och att det är motiverat att utöka anläggningen med ytterligare ugn. Skälen är flera men kan i huvudsak anges till

- Att stora mängder avfall som inte är undantagna i förordning om förbränning av avfall och som idag förbränns i energianläggningar kommer att överföras till befintliga och planerade avfallsförbränningsanläggningar.

- Även om det för närvarande inte har lämnats några dispenser för deponering av brännbart material deponeras sådant material i blandade fraktioner.

- I takt med att källsorteringssystemen förbättras och att tillämpningen av naturvårdsverkets föreskrift om hantering av brännbart avfall och organiskt avfall vinner terräng ökar efterfrågan på förbränningskapacitet.

- Förbränningsanläggningarna i regionen utnyttjas för närvarande fullt ut vilket medför sårbarhet vid haverier eller ökade avfallsmängder. Länsstyrelsen anser också att det är angeläget att en viss reservkapacitet finns.

Allmänt

Det bör föreskrivas villkor om att oljeavskiljare som avleder vatten till Säveån skall förses med automatiska larm. Vidare bör föreskrivas villkor om energieffektivitet och kontrollprogram mot bakgrund av att anläggningen omfattas av IPPC-regelverket.

Förbränningsanläggningen

Utsläpp till luft

Följande skall alltid gälla:

Den del av villkorsyrkandet avseende CO som lyder; ”Om halten kontinuerligt under en timme överstiger 200 mg/m3 skall ugnen tas ur drift” bör kvarstå med ändring av värdet 200 till 100 mg/m3. Skälet är att föreskrifterna är strängare (se bilaga 5 pkt e ) genom att samtliga halvtimmesmedelvärden, mätt under 24 timmar skall understiga 100 mg. Förordning SFS (1997:692) har samma innebörd då farligt avfall förbränns.

Villkor bör föreskrivas avseende summan av utsläpp av kadmium och tallium som riktvärde inte överskrida 0,03 mg/m3 nt, till 11 % syrehalt omräknad gas. Det strängare värdet jämfört med föreskrifterna tillämpas vid andra avfallsförbränningsanläggningar enligt vad miljöprövningsdelegationen har beslutat för motsvarande anläggningar i Skövde och Lidköping.

Utsläpp till vatten

Bolaget yrkar för utsläppet av kondensvatten att gällande värde för As och Cu höjs från 10 µg/l till 100 µg/l. Samtidigt anges inte årsmängderna för utsläpp öka annat än proportionellt mot den ökade förbränningen. Riktvärden skall enligt länsstyrelsens uppfattning beskriva den kapacitet reningsverket har vid god skötsel och underhåll. Beträffande As bedömer länsstyrelsen att värdet 10 µg/l klaras. I fråga om Cu har det visats att 10 är för strängt. Länsstyrelsen bedömer att 50 kan klaras.

Mellanlagring

Ansökan omfattar lagring utomhus av bränslefraktioner som bränslekross. Vid hantering och lagring av brännbart avfall finns stor risk för brand och vindspridning av skräp och damm. Anläggningen ligger inom tätbebyggda områden och verksamheten är av det skälet olämpligt. Länsstyrelsen avstyrker därför ansökan i den delen. Om tillstånd lämnas till lagring bör föreskrivas att lagring endast får ske av balat och inplastat avfall. En sådan metod har erfarenhetsmässigt visat sig ge en god trygghet mot brand.

Bolaget bör genom villkor få skyldighet att i miljörapporten redovisa hur slaggrus omhändertas. I fråga om återvinning bör uppgifterna omfatta plats och mängd återvunnet material.

Övrigt

Det bör föreskrivas ett luktvillkor för förbehandlingsanläggningen som innebär att eventuell lukt inte skall orsaka obehag för närboende. Om så blir fallet skall bolaget vidta åtgärder. Villkor 2 i nuvarande tillstånd bör vara kvar. Det är särskilt viktigt när det gäller hushållsavfall.

Göteborgs Stad, miljöförvaltningen har tillstyrkt ansökan och sammanfattningsvis anfört följande. Förvaltningen anser att bolaget i sin ansökan har motiverat att det föreligger behov av utökad förbränningskapacitet. I likhet med bolaget anser förvaltningen emellertid att det är viktigt att försöka bryta den uppåtgående trenden av att behandla avfallet genom förbränning.

Förvaltningen anser också att en utbyggnad av den befintliga anläggningen bör vara ändamålsenligt ur miljö- och resurssynpunkt. Härigenom ökar tillgängligheten för anläggningen och möjligheterna till reparationer och underhåll förbättras. Några väsentliga invändningar i övrigt har inte heller framkommit genom miljökonsekvensbeskrivningen eller ansökningshandlingar. Påverkan på miljön bedöms bli liten.

Med hänsyn tagen till ovanstående anser förvaltningen att Miljödomstolens beslut bör kunna gälla omedelbart.

Ansökan bör kunna tillstyrkas med nedanstående synpunkter.

- Utökad förbränning skall ske med maximal energiåtervinning för fjärrvärme och elproduktion med samtidig minimering av utsläpp till luft och vatten.

- Mängden restprodukter skall minimeras och bolaget skall fortsätta arbetet med att finna alternativa användningar för restprodukterna.

- Bolaget skall ha en effektiv försortering och kontroll av avfall som skall förbrännas. Ovidkommande avfall skall så långt möjligt utsorteras redan vid källan hos kunderna. Särskild uppmärksamhet skall riktas på hushållsavfalls innehåll av avfall som inte skall brännas.

- Bolaget skall utreda hur utsläpp av kväve till vatten kan minskas ytterligare.

- Särskild uppmärksamhet skall riktas mot risken för utsläpp av släckvatten till Säveån vid eventuell brand i återvinningscentralen. Handlingsplan skall finnas.

- För att minska riskerna för påverkan på Säveån bör i första hand tillfällig lagring av visst avfall förläggas till området mellan våganläggningen och järnvägsspåren.

- Det är viktigt från emissions- och resurssynpunkt att tågtransporter används så mycket som möjligt. Bolaget skall i sina förhandlingar med kunderna betona vikten av detta. En handlingsplan för bolagets arbete med frågan i stort skall tas fram.

- Vid reparationer, olyckor m.m. som tidvis skulle kunna alstra buller och andra störningar från anläggningen skall alla skäliga åtgärder vidtas för att minimera dessa störningar för omgivningen.

- Förvaltningen anser att återvinningscentralen skall betraktas som en särskild enhet och bör därför ha ett separat tillstånd.

Partille kommun, Bygg- och miljönämnden har anfört följande. Storleken på bidraget av kvävedioxid från en fjärde förbränningslinje är av största vikt att klarlägga. Enligt luftmätningar utförda i Partille kommun under 2004 tangeras normen för dygnsmedelvärde gällande kväveoxider inom vissa områden. Renovas tillståndsansökan gäller emellertid utökat tillstånd av befintlig verksamhet men bygg- och miljökontoret hänvisar likväl till 16 kap. 5 § miljöbalken där det framgår att tillstånd, godkännande eller dispens inte får meddelas för en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

Bygg- och miljökontoret har noterat att det i Rapporten Spridningsberäkningar daterad 2001-05-29 framgår att Renovas bidrag av kvävedioxid (98 percentilen av dygnsmedelvärde) i Utby beräknades till 6 µg/m3 (bilaga 11 s. 27). Enligt miljökonsekvensbeskrivningen beräknas Renovas bidrag av kvävedioxid vid ansökt produktion uppgå till högst 0,6 µg/m3 i området (MKB:n s. 68). Det framgår inte av ansökningshandlingarna vilka åtgärder som vidtagits eller beräkningar som gjorts för att åstadkomma denna minskning.

Hänsyn till angränsande förbränningsanläggningars kapacitet skall vägas in i beslutet. Om förbränningen skall ökas, skall detta ske endast från nuvarande kontrakterade kommuner.

Fiskeriverket har för det fall ansökan bifalls anfört att det bör föreskrivas vissa villkor för utsläpp till luft och vatten och har dessutom pekat på att Säveån omfattas av förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. Verket har vidare haft synpunkter i frågor som avser sedan tidigare tillståndsgivna vattenuttag ur Säveån.

Naturskyddsföreningen i Göteborg har anfört att miljökonsekvensbeskrivningen brister i olika avseenden och att tillstånd inte skall ges till ökad förbränning. Skulle ansökan bifallas har föreningen föreslagit ett antal villkor för verksamheten.

Utby Egnahemsförening har bestritt ansökan och framfört synpunkter på bl.a. transporter.

Bolaget har svarat följande. Från anläggningen går två dagvattenledningar. Den från ÅVC-området är försedd med oljeavskiljare och automatlarm. Larmet består av en givare och en ”saftblandare”. Den andra ledningen tar hand om allt övrigt dagvatten från Sävenäs. Denna ledning är inte försedd med oljeavskiljare och följaktligen inte heller med larm. Ledningen från Renovas område ansluter till en ledning från andra sidan järnvägen innan den rinner ut i Säveån. Att förse huvudledningen med oljeavskiljare bedöms som orimligt.

Enligt Renovas säkerhetsrutiner skall samtliga dagvattenbrunnar vid olycka som kan medföra spill omedelbart täckas med lock. Lock samt absorbtionsmedel finns i anslutning till brunnarna. Renova bedömer att dagvattnet inte kommer att förändras nämnvärt genom den lagring av vissa avfallsbränslen som bolaget nu ansöker om.

De ledningar som är anslutna till spillvattnet har alla oljeavskiljare. Av dessa tre är två oljeavskiljare utrustade med larm. Bolaget utför regelbundna inspektioner av oljeavskiljarna. Oljeavskiljarna töms med regelbundna intervall och brukar vara långt ifrån fulla.

Bolaget har inget att erinra mot att oljeavskiljare övervakas på lämpligt sätt. Ett eventuellt villkor i denna fråga bör därför utformas så att samtliga oljeavskiljare skall förses med larm eller övervakas genom regelbundna inspektioner och tömning.

Såvitt gäller värdena för arsenik och koppar är det bolagets uppfattning att de av bolaget föreslagna värdena bör kunna fastställas. Det bör noteras att dessa värden ligger under vad som angetts i de generella föreskrifter som gäller för avfallsförbränning.

När det gäller kolmonoxid behövs inget särskilt stoppvillkor eftersom frågan redan är reglerad i NFS (2002:28) 19-21 §§. Om något skall anges bör det inte ändras i förhållande till vad som gäller idag. Den teknik bolaget använder överensstämmer med BAT. Ytterligare åtgärder är därmed överflödiga.

Utsläppet av kadmium och tallium i rökgaser från avfallskraftvärmeverket är sådana att det i och för sig inte föreligger något hinder mot att föreskriva villkor i enlighet med länsstyrelsens förslag. Bolaget vill dock ifrågasätta om detta är skäl nog för att avvika från vad som gäller enligt Naturvårdsverkets föreskrifter som baseras på avfallsförbränningsdirektivet. Såvitt bolaget förstår har andra domstolar inte funnit skäl att avvika från föreskrifterna beträffande de aktuella ämnena. Bolaget förespråkar därför att särskilt villkor inte ges för utsläpp av kadmium och tallium i rökgaserna.

I miljökonsekvensbeskrivningen framgår att anläggningens bidrag av NO2 avseende dygnsmedelvärden - vilket är den mest kritiska parametern - uppgår till ca 0,2 µg/m3 i centrala Partille för såväl ansökt produktion som för nollalternativet. Miljökvalitetsnormen för NO2 är för dygnsmedelvärde 60 µg/m3 och anläggningens bidrag uppgår således till ca 0,3 % av normen. Bidragen från anläggningen är små och riskerna för överskridanden i området är helt avhängiga av hur den framtida vägtrafiken utvecklas. Anläggningen är inte en sådan nyetablering för vilka reglerna om miljökvalitetsnormer i 16 kap.miljöbalken är tillämpliga.

Ett luktvillkor för förbehandlingsanläggningen medges under förutsättning att det formuleras som ett riktvärde med möjlighet att vidta åtgärder.

DOMSKÄL

Renovas verksamhet i Sävenäs tillståndsprövades enligt miljöbalken i miljödomstolens dom den 12 oktober 2002. Domen överprövades i Miljööverdomstolen som fastställde miljödomstolens dom den 1 september 2003. Den aktuella ansökan avser en verksamhet som är identisk med den senast tillståndsgivna, förutom att bolaget vill öka den årliga förbränningen av avfall från 460 000 till 550 000 ton.

Partille kommun, Bygg och miljönämnden har ifrågasatt tillåtligheten av verksamheten med hänvisning till 16 kap. 5 § miljöbalken där det anges att tillstånd inte får meddelas för en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Enligt kommunen har normen för dygnsmedelvärdet av kväveoxider tangerats inom vissa områden i kommunen. Det finns inte något motsvarande förbud mot att tillåta en utvidgning av en befintlig verksamhet där utvidgningen medverkar till att en miljökvalitetsnorm överskrids. Risken för att en miljökvalitetsnorm överskrids bör dock vägas in vid bedömningen av om en utökning skall tillåtas (jfr Bengtsson m.fl., Miljöbalken En kommentar, Del II s. 16:12).

Av utredningen i målet framgår att den ansökta verksamheten bidrar till att minska utsläppen till luft från andra verksamheter i regionen eftersom energin från anläggningen tillförs fjärrvärmesystemet som baslast. Mot denna bakgrund och med beaktande av vad som anförts ovan finner miljödomstolen att risken för att en miljökvalitetsnorm överskrids inte utgör skäl att inte medge tillstånd till utökad verksamhet.

Även i övrigt föreligger förutsättningar enligt miljöbalken att tillåta den ökade förbränningen.

När det gäller villkor för verksamheten m.m. gör miljödomstolen följande bedömning.

Enlig gällande villkor (2) skall bolaget hålla beredskap för att omhänderta avfall på annat sätt än deponering vid underhållsåtgärder eller störningssituationer. Enligt bolaget kan det villkoret utgå. Det har emellertid inte framkommit några omständigheter som ger anledning att ta bort villkoret.

När det gäller utsläppet av kolmonoxid kommer det från årsskiftet att regleras av Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning (NFS 2002:28) vad som skall gälla vid onormala driftförhållanden. Det finns ingen anledning att ändra i nu gällande villkor för tiden fram till dess.

Även när det gäller utsläppen av kadmium och tallium finns det generella föreskrifter från Naturvårdsverket. Det bör därför inte föreskrivas något särskilt villkor.

Samtliga frågor som rör utsläppet till vatten av kväve bör liksom frågan om tillfällig lagring av avfall bör lämpligen delegeras till tillsynsmyndigheten.

När det gäller värden för arsenik och koppar i kondensvattnet bör dessa bestämmas enligt länsstyrelsens förslag.

Vad som i övrigt bör gälla anges närmare i domslutet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C

Överklagande skall ges in till Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen, senast den 19 juli 2005 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

Gunnar Bergelin

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Gunnar Bergelin och miljörådet Staffan Ljung samt de sakkunniga ledamöterna Thorsten Blomquist och Rune Niklasson.