Bet. 1975/76:JoU34

Med anledning av propositionen 1975/76:88 om åtgärder inom skärgårdsområdena och propositionen 1975/76:100 i vad avser stöd till skärgårdsföretag jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1976-03-30
Källa: data.riksdagen.se

Jordbruksutskottets betänkande

JoU 1975/76: 34

1975/76: 34

med anledning av propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena och propositionen 1975/76: 100 i vad avser stöd till skärgårdsföretag jämte motioner

Propositionerna

I propositionen 1975/76: 88 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de grunder för stöd till skärgårdsföretag som förordats i propositionen,

2. godkänna de grunder för stöd till båttrafik i skärgårdarna som förordats i propositionen,

3. godkänna de grunder för sysselsättningsstöd till företag i skärgårdarna som förordats i propositionen,

4. medge att för budgetåret 1975/76 statlig kreditgaranti för lån till skärgårdsföretag beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

5. medge att för budgetåret 1975/76 statsbidrag till skärgårdsföretag beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

6. medge att regeringen eller efter regeringens bemyndigande lantbruksstyrelsen får biträda ackord och eljest efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för lån till skärgårdsföretag,

7. till Stöd till skärgårdsföretag på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

8. till Särskilda stödåtgärder i glesbygder på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

I propositionen läggs fram förslag till vissa åtgärder inom landets skärgårdsområden.

Ett särskilt finansieringsstöd till skärgårdsföretag föreslås. Stödet omfattar statliga kreditgarantier för lån och statsbidrag. Vidare föreslås statsbidrag till båttrafik i skärgårdarna. I propositionen behandlas också bl. a. frågor om regionalpolitisk! stöd till företag och behovet av planeringsåtgärder i skärgårdarna.

I propositionen 1975/76: 100 bilaga 11 under punkten B 17 (s. 37) har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. medge att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till skärgårdsföretag får beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

2. medge att för budgetåret 1976/77 statsbidrag till skärgårdsföretag får beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

3. till Stöd till skärgårdsföretag för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

1 Riksdagen 1975176. 16 sami. Nr 34

JoU 1975/76: 34

2 Motioner

Utskottet har i detta betänkande behandlat

dels de med anledning av propositionen 1975/76: 88 väckta motionerna 1975/76:186

av herr Norrby i Åkersberga (fp), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76: 88 beslutar

1. att uttala att handlingsprogram upprättas i berörda kommuner och län enligt vad som anförts i motionen,

2. att uttala att riktlinjer bör redovisas för dispensärenden,

3. att hemställa om förslag till särskilda samordningstjänster vid berörda länsstyrelser,

4. att avskrivningslån skall kunna utgå även för uppförande av uthymingsstugor på i motionen angivna villkor,

5. att lokaliserings- och sysselsättningsstöd skall kunna lämnas även till turistnäringen i skärgårdsområdena,

1975/76: 501 av herr Sellgren (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att det statliga stödet till båttrafik skall utgå även till ö-områden som saknar bofast befolkning under förutsättning att trafiken är intagen i den lokala trafikförsörjningsplanen.

1975/76: 816 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riksdagen beslutar att staligt stöd enligt propositionen 1975/76: 88 skall administreras av länens företagarföreningar,

1975/76: 1628 av herrar Andersson i Gamleby och Rosqvist (båda s), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76: 88 beslutar att bemyndiga regeringen att besluta om undantag för avgränsningen av skärgårdsområdena när särskilda skäl föreligger,

1975/76: 1645 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att vid definition av skärgårdsområden innefatta de delar av fastlandet där kustförsamlingama av tradition, och med hänsyn till regional utveckling, är att hänföra till skärgård samt att färjeförbindelse ej skall räknas som fast landförbindelse,

2. att det föreslagna skärgårdsstödet skall kunna utgå till såväl anskaffning av mark och annan fast egendom som till investeringar i uthyrningsstugor,

3. att skärgårdsområdena skall behandlas som om de tillhörde inre stödområdet,

4. att hos regeringen anhålla om att frågan om särskilt anskaffningslån för mindre isbrytartonnage och båtar för kompletterande skärgårdstrafik skall utredas,

5. att uttala att lots- och fyrväsendet skall vara organiserat även med hänsyn till dess betydelse för sysselsättningen i skärgården,

JoU 1975/76: 34

6. att förenklat planförfarande även skall kunna gälla fritidsbebyggelse,

7. att uttala att den pågående riksplaneringen inte får innebära att översiktsplaner och utfästelser till markägare frångås,

8. att särskilt stöd skall lämnas åt jordbrukare för bevarande av naturmiljön,

1975/76: 1648 av herr Dahlgren m. fl. (c, s, m, fp), vari hemställs att riksdagen beslutar dels att definiera begreppet skärdgårdsområde, så att detta innefattar öar med eller utan fastlands- eller färjeförbindelse samt det kustnära fastlandet, dels att hos regeringen begära att länsstyrelsen i samråd med berörda kommuner och länsstyrelser får i uppdrag att fastställa omfattningen av det kustnära fastlandet,

1975/76: 1651 av herr Dahlgren m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar

a. att med skärgård skall avses ö eller öar som har fast bosatt befolkning med eller utan fast landförbindelse, dock inte Gotlands län och öland, samt det kustnära fastlandet,

b. att det i propositionen föreslagna särskilda finansieringsstödet till skärgårdsföretag skall omfatta även uppförande av stugor för uthyrning till ett antal av högst tre per fastighet under förutsättning att avtal träffats om att stugor och markområde ej får försäljas,

c. att samma synsätt anläggs på jordbrukets rationalisering när det gäller skärgårdsstödet som i fråga om rationaliseringsstöd till vissa jordbruk enligt kungörelsen 1971:420,

d. att skärgårdsplaneringen skall bygga på vaktslående kring den bofasta befolkningens möjligheter till utövande av de areella näringarna,

e. att statligt stöd på 35 % för skärgårdstrafik skall utgå till den i kommunal trafikförsörjningsplan upptagna trafiken,

f. att det statliga stödet till båttrafik skall utgå med 50 % av kostnaderna om trafiken utförs som kompletteringstrafik,

g. att i beräkningen av den årskostnad för skärgårdstrafiken som berättigar till statligt bidrag skall ingå kapitaltjänstkostnader för båtar och bryggor, om inte bidrag till dessa utgått i annan ordning,

h. att den i propositionen föreslagna rabatteringen av avgifterna för skogsvårdsstyrelsens förrättningar skall gälla även lantbruksnämndens förrättningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär

a. att berörda länsstyrelser får i uppdrag att i samråd med kommunerna fastlägga omfattningen av skärgårdsområde i vad avser öar med landförbindelse samt det kustnära fastlandet enligt yrkande 1 a.,

b. att skogsvårdsstyrelsema får i uppdrag att årligen redovisa de ekonomiska konsekvenserna av samrådsförfarandet för skogsbruket i skärgårdarna,

JoU 1975/76: 34

c. skyndsam utredning och förslag angående frågan om särskilt stöd till fjällfisket i skärgårdarna,

d. skyndsam utredning och förslag angående frågan om möjlighet för fiskare till avsättning av medel på särskilt konto enligt samma princip som gäller för skogskonto,

e. att förslag framläggs innebärande att kostnaderna för landskapsvårdande åtgärder i skärgårdarna helt och hållet täcks med statsmedel,

f. förslag till 1976/77 års riksdag om särskilt fraktstöd för skärgårdarna på 50 % av kostnaderna,

g. förslag till 1976/77 års riksdag om särskilt skolskjutsbidrag till skärgårdskommunerna på 90 % av kostnaderna,

h. förslag till 1976/77 års riksdag om särskilda skärgårdskonsulenter inom företagarföreningarna,

i. att jordförvärvsutredningen får i uppdrag att utreda i motionen framförda krav beträffande förvärvsfrågor m. m.,

j. förslag angående statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna,

1975/76:1672 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till inriktning och utformning av en industriell utveckling i skärgården i statlig regi,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning av kustfraktens och småtonnagets förhållanden,

3. att riksdagen begär förslag om statliga insatser för att bevara och utveckla skolväsendet i skärgården,

4. att riksdagen begär förslag om statliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen så att denna bereds samma service som andra medborgare,

5. att riksdagen anvisar ett särskilt bidrag till driftsstöd för butiker och varubåtar i skärgården med förslagsvis 1 milj. kr.,

6. att riksdagen begär förslag om ett statligt projektstöd, för att reducera höga kostnader för va-anläggningar i samband med den bofasta skärgårdsbefolkningens flyttningar,

1975/76:1695 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp), vari föreslås 1.

att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till kreditstöd för investeringar i skärgårdstrafik,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till transportstöd i skärgårdarna,

1975/76:1714 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att extra investeringar i material och övriga kostnader för drift av skärgårdstrafik på grund av is- och andra klimatförhållanden skall vara berättigade till statsbidrag,

JoU 1975/76: 34

1975/76: 1730 av fru Söder m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76: 88 beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till s. k. skärgårdsföretag, uthymingsrörelse och marknadsföring av skärgårdens produkter, det stödberättigade områdets avgränsning och service samt skärgårdens planering,

2. att medge att för budgetåret 1975/76 statlig kreditgaranti för lån till skärgårdsföretag beviljas med sammanlagt högst 4 000 000 kr.,

3. att till Stöd till skärgårdsföretag på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000 kr.,

4. att hos regeringen begära förslag om tillsättande av skärgårdskonsulenter vid lantbruksnämnderna, främst i de län som berörs av de största skärgårdsområdena och med de uppgifter som anges i motionen,

5. att hos regeringen begära sådan ändring av vägtrafikskatteförordningen (1973: 601) att generellt undantag från fordonsskatt medges för traktor och motorredskap som endast används på öar utan fast landförbindelse eller allmän väg,

6. att hos regeringen begära förslag om särskilt stöd till fraktfärjor i skärgårdstrafik i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. att i övrigt godkänna vad regeringen hemställt,

1975/76: 1735 av herr Wictorsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1975/76: 88 beslutar

1. att bemyndiga regeringen att besluta om undantag för avgränsningen av skärgårdsområdena när särskilda skäl föreligger,

2. att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om återkommande stöd till skärgårdsföretag,

3. att hos regeringen begära utredning av möjligheterna till stödsystem för jordbruket i skärgårdsområdena med utgångspunkt i det nuvarande s. k. Norrlandsstödet,

4. att hos regeringen begära utredning om de juridiska möjligheterna att garantera fortsatt uthyrning av uthyrningsstugor i enskild eller kooperativ regi och i anslutning härtill möjligheterna till statsbidragsgivning även till dessa kategorier,

5. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kommunala insatser för inackordering av elever från skärgårdsområdena på gymnasieorter,

dels den fristående motionen

1975/76: 1654 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag om särskilda stödformer för investeringar i uthyrningsstugor i anslutning till befintliga lantbruksföretag i enlighet med vad som anförts i motionen.

JoU 1975/76: 34

6 Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen 1975/76: 88 och de med anledning av denna väckta motionerna från skatteutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet, trafikutskottet, näringsutskottet, inrikesutskottet och civilutskottet. Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

Utskottet har överlämnat motionen 1975/76:1645 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser yrkandet 7, till civilutskottet för beredning.

Utskottet

I propositionen 1975/76: 88 erinras om att skärgården sedan långt tillbaka har varit bosättningsplats för en befolkning, vars levnadsbetingelser varit beroende av havet som näringskälla och kommunikationsled. Det efter hand utvecklade skärgårdssamhället var i hög grad beroende av naturahushållning. Fiske, jordbruk, jakt och i viss mån skogsbruk utgjorde grundförutsättningarna för bärgningen. Förutsättningarna för skärgårdssamhället att leva vidare i sin gamla form har väsentligen ändrats.

Skärgårdarna har kommit att utnyttjas som rekreationsområden för tätorternas befolkning. Detta gäller rekreation i form av såväl fritidsboende som rörligt friluftsliv. Förutsättningarna för rekreation är också sällsynt goda i skärgårdarna, bl. a. genom dessas omväxlande naturmiljöer. Härtill kommer också de intressanta kultur- och bebyggelsemiljöer som växt fram. Skärgårdarnas betydelse i dessa hänseenden är stor. Genom kommunikationernas utveckling och det ökade fritidsbåtsägandet har också skärgårdarnas tillgänglighet blivit större.

För att skärgårdarnas från såväl kultur- och natursynpunkt som från rekreationssynpunkt värdefulla områden skall kunna tillgodogöras är det angeläget att det finns en bofast skärgårdsbefolkning. Eftersom förutsättningarna för de traditionella näringarna jordbruk, fiske och skogsbruk har ändrats, har sysselsättningen inom dessa näringar minskat kraftigt. Samtidigt har andra verksamheter inte etablerats i skärgårdarna i någon större utsträckning. Härigenom har befolkningen minskat.

Vid Sveriges kuster finns f. n. bofast befolkning på drygt 300 öar utan fast landförbindelse. Dessa öar har en bofast befolkning på sammanlagt omkring 24 000 personer. De största skärgårdsområdena finns inom Göteborgs och Bohus län samt inom Stockholms, östergötlands, Kalmar och Blekinge län. Därutöver finns enstaka öar med bofast befolkning efter Norrlandskusten samt i Öresund, Mälaren, Hjälmaren, Vänern och Vättern.

Den bofasta befolkningen i skärgårdarna har successivt minskat under en lång följd av år. På de öar som har varit mest glesbefolkade har också minskningen varit kraftig. Men det finns också exempel på öar som haft en förhållandevis stabil befolkningsmängd. Generellt kan

JoU 1975/76: 34

sägas att de mest tätbefolkade öarna har klarat sig bäst. De befolkningsprognoser som finns för skärgårdsområdena visar emellertid för flertalet områden på en fortsatt minskning under resten av 1970-talet.

Föredragande departementschefen framhåller att det hittills främst är insatser av skärgårdskommunerna och vissa landstingskommuner som har varit direkt inriktade på skärgårdsområdena. Även statliga insatser t. ex. på kommunikationsområdet har kommit att betyda mycket. Även fortsättningsvis måste skärgårdarnas utveckling vara en uppgift för berörda kommuner och landstingskommuner. Enligt föredragandens mening är det emellertid motiverat att staten gör en ökad insats i skärgårdarna. Skärgårdarna är sinsemellan ganska olika till sin karaktär och i fråga om förutsättningar för sysselsättning m. m. Flera gemensamma problem finns dock, t. ex. kommunikationerna. Principiellt bör det statliga stödet enligt föredragandens mening främst inriktas på åtgärder som kan komma alla skärgårdar till del.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till de allmänna synpunkter som föredragande departementschefen sålunda anfört.

För att en bofast befolkning skall kunna finnas i skärgården fordras enligt propositionen tre grundläggande ting, nämligen utkomstmöjligheter, kommunikationer och service. De förslag som framläggs skall enligt föredraganden ses mot denna bakgrund.

Enligt propositionen avses i förevarande sammanhang med skärgård ö eller öar som har fast bosatt befolkning men saknar fast landförbindelse. Således inkluderas också friliggande öar, dock inte Gotlands län. Som i det följande kommer att närmare utvecklas anses ett i propositionen förordat statligt trafikbidrag böra utgå endast för trafik till och från öar som har bofast befolkning men som saknar fast landförbindelse eller allmän färjeled.

I propositionen framhålls att en påfallande skillnad i fråga om arbetsförhållanden och företagsamhet mellan skärgårdarna och fastlandet är att de yrkesverksamma skärgårdsboma ofta har mer än en sysselsättning. Av flera skäl har de specialiserade och konkurrenskraftiga företag inom industri och servicenäringar samt jordbruk, skogsbruk och fiske som utvecklats på fastlandet inte vuxit fram i skärgårdarna. I stället har skärgårdsboma i stor utsträckning fått ägna sig åt flera näringsgrenar för att kunna bo kvar.

Enligt föredraganden måste sysselsättningen i skärgårdarna även framdeles i viss utsträckning baseras på mindre företag med en eller flera verksamheter. Sådana företag kan benämnas skärgård sföretag. Som exempel på verksamheter som kan ingå i skärgårdsföretag nämns jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk, fiske, stuguthyrning, varvsrörelse, tillsynsuppgifter och andra servicearbeten eller näringar. De begränsningar i möjligheterna till rationell verksamhet som i vissa fall karakteriserar dessa företag gör att sysselsättningen i skär -

JoU 1975/76: 34

gårdarna inte endast kan bygga på dem. Företag med en allmänt sett mera rationell och konkurrenskraftig produktionsstruktur måste också finnas, om förutsättningar skall skapas för en rimlig stabilitet i utbudet av arbetstillfällen. Även de sistnämnda företagen bör innefattas i begreppet skärgårdsföretag.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att sysselsättningen i skärgårdarna även framdeles i viss utsträckning måste baseras på mindre företag med en eller flera verksamheter. I likhet med föredraganden finner utskottet det mot bakgrund av vad tidigare redovisats nödvändigt för skärgårdarnas utveckling att tillkomsten och utvecklingen av företag i skärgården ges förstärkt stöd. Som sägs i propositionen får detta naturligtvis inte ske till priset av en näringsstruktur som inte kan erbjuda goda arbetsmiljöer eller trygg sysselsättning. Det gäller således att stimulera utvecklingen av företag och näringsfång som lämpar sig för skärgårdarna. Stödet bör avse en eller flera verksamhetsgrenar och inriktas på att få till stånd sådana enheter som kan ge tillfredsställande utkomst. Utskottet tillstyrker i enlighet med det sagda regeringens förslag att ett särskilt finansieringsstöd till skärgårdsföretag inrättas som ett komplement till de stödformer som redan finns.

Innan utskottet går in på de närmare detaljerna i regeringens förslag om åtgärder inom skärgårdsområdena vill utskottet beröra definitionen av begreppet skärgård. Som nyss nämnts begränsas i propositionen 1975/76: 88 de olika insatserna till att omfatta ö eller öar som har fast bosatt befolkning men som saknar fast landförbindelse, dock med undantag för Gotlands län. Mot denna definition av området för stödinsatser har riktats kritik i flera motioner. Motionärerna vill bl. a. att även vissa öar med fast landförbindelse och delar av fastlandet som ligger i nära anslutning till öar och som har liknande problem med den ekonomiska utvecklingen skall inkluderas i det stödberättigade området.

Av de övriga utskott som beretts tillfälle att yttra sig över propositionen har trafikutskottet (TU 1975/76: 2 y) vid sin prövning av nu berörda frågor om avgränsningen av skärgårdsområdet funnit sig i vad avser trafiksektorn kunna godta departementschefens förslag.

När det gäller boende-, plan- och markfrågor finns enligt civilutskottets (CU 1975/76: 2 y) mening knappast behov av en definition av förordad typ. Det ligger i sakens natur att vid översiktliga bedömningar i plansammanhang bedömningsområdet får avgränsas från fall till fall och att därvid de naturliga sambanden ofta leder till att som en enhet behandlas ett kust -eller strandområde som innefattar såväl en fastlandsdel som öar eller skärgårdar i traditionell mening. I dessa sammanhang finns inte heller anledning att avgränsa öar utan fast befolkning. Exploaterings- respektive skyddsintressena får här vägas i ett framåtsyftande tidsperspektiv. Också inom andra planeringssektorer är motsvarande bedömningar tillämpliga. I den mån en konkret begränsning

JoU 1975/76: 34

behövs för att ange tillämpningsområdet för vissa stödformer m. m. kan däremot en mer preciserad definition få praktisk betydelse. Civilutskottet har inte ansett sig böra anföra synpunkter i denna senare fråga.

Inrikesutskottet (InU 1975/76: 2 y) anser beträffande det regionalpolitiska stödet att det knappast finns behov av att absolut avgränsa ett särskilt stödberättigat skärgårdsområde. Regionalpolitisk! stöd utgår efter individuell prövning av olika projekt. Beträffande skärgårdsområdena kan problemen generellt sett antas vara större på öar utan fast landförbindelse, och det ter sig därför naturligt att primärt inrikta åtgärder på sådana områden. Detta utesluter emellertid inte att stöd även bör kunna ges till företag som är belägna på vissa öar med fast landförbindelse och i sådana kustnära fastlandsområden som ovan nämnts, under förutsättning att det föreligger samma skäl för regionalpolitisk! stöd som för öar utan fast landförbindelse. En sådan ordning står i överensstämmelse med gällande regler. Även sysselsättningsstöd bör i de aktuella fallen kunna komma i fråga på samma villkor som gäller för sysselsättningsstöd till företag strax utanför gränsen till det inre stödområdet.

Motsvarande resonemang i fråga om den geografiska gränsdragningen för stöd kan enligt inrikesutskottets mening föras beträffande det nya stöd till skärgårdsföretag på öar utan fast landförbindelse som föreslås i propositionen. Enligt utskottets mening bör alltså inte företag vara uteslutna från stöd, om de är belägna på öar med fast landförbindelse eller på fastlandet i anslutning till skärgårdsområde. Med häsyn till de medel som står till förfogande och till vad nyss sagts om att stöd i första hand bör avse öar utan fast landförbindelse kan det vara berättigat med en viss återhållsamhet när det gäller stöd till företag på öar med fast landförbindelse eller på fastlandet. Åtminstone i inledningsskedet bör stöd till företag som ej ligger på öar utan fast landförbindelse prövas av regeringen.

Jordbruksutskottet vill för sin del erinra om att landets skärgårdar, som i flera motioner framhålls, företer betydande olikheter när det gäller förutsättningarna för sysselsättning, näringsliv, turism, kommunikationer o. d. Även om den i propositionen förordade definitionen i flertalet fall innebär en ändamålsenlig avgränsning av området för nu förevarande stödåtgärder finns otvivelaktigt fall där en viss flexibilitet i gränsdragningen framstår som motiverad. Som inrikesutskottet anför bör det inte vara uteslutet att stöd ges även till företag som är belägna på öar med fast landförbindelse och i vissa kustnära delar av fastlandet. Jordbruksutskottet ansluter sig sålunda till inrikesutskottets bedömning, när det gäller stödområdets avgränsning. Även om stöd i första hand bör avse öar utan fast landförbindelse kan det dock vara berättigat med visst stöd även till företag utanför dessa öar. Jordbruksutskottet delar uppfattningen att regeringen, åtminstone i inledningsskedet bör pröva stöd till företag som ej ligger på öar utan fast landförbindelse.

JoU 1975/76: 34

10 En självklar förutsättning för att stöd härvidlag skall medges är att problemen i förekommande fall är av motsvarande karaktär och omfattning som när det gäller skärgårdsföretag på öar utan fast landförbindelse. Det bör vara möjligt för länsstyrelserna i berörda län att närmare precisera sådana kustnära områden som här kan komma i fråga.

Därest riksdagen bifaller vad utskottet här förordat torde de synpunkter som på förevarande punkt framförts i motionerna 1628, 1645, yrkandet 1, 1648, 1651, yrkandena 1 a och 2 a, 1730, yrkandet 1, och 1735, yrkandet 1, i väsentlig grad bli tillgodosedda.

Det särskilda finansieringsstödet till skärgårdsföretag bör enligt propositionen kunna lämnas till investeringar i byggnader och anläggningar samt för anskaffning av maskiner och andra inventarier. Stödet bör även kunna utgå till investeringar i objekt som är avsedda att användas gemensamt av flera företag. Stödet bör inte avse förvärv av mark eller annan fast egendom.

Utskottet finner ingen anledning till erinran mot den sålunda förordade avgränsningen av stödgivningen. I motionen 1645, yrkandet 2, framlagt förslag att stöd till skärgårdsföretag även skall kunna utgå för anskaffning av mark och annan fast egendom anser sig utskottet således inte böra biträda.

Ej heller finner sig utskottet kunna tillstyrka vad i motionen 1672, yrkandet 6, förordats om särskilt projektstöd till vatten- och avloppsanläggningar i samband med vissa flyttningar inom skärgårdsområdena och vad i samma motion, yrkande 1, föreslagits beträffande en industriell utveckling i statlig regi.

Stödet bör i första hand utgå till företag vars verksamhet är lokaliserad till öar som saknar fast landförbindelse men bör också, i överensstämmelse med vad utskottet i det föregående förordat, i vissa fall kunna efter regeringens prövning utgå till företag vars verksamhet är lokaliserad till andra öar eller kustnära områden med motsvarande förhållanden.

Enligt föredraganden bör stödet såvitt möjligt inriktas mot specialiserade företag med förmåga att bestå på sikt. Förutsättningarna för företag i skärgårdarna är emellertid sådana att man ofta får räkna med att verksamheten bedrivs på flera olika driftgrenar. I propositionen anförs att ett villkor för stöd bör vara att en plan över företagets drift företes. Stöd bör endast lämnas om planen utvisar att företaget ensamt eller tillsammans med annan bestående förtjänstmöjlighet i skärgården ger dem som verkar i företaget en tillfredsställande utkomst.

Ett annat villkor för att komma i åtnjutande av stödet till skärgårdsföretag bör vara att annat statligt stöd för samma ändamål inte utgår. I fråga om stöd till investeringar i jordbruksdelen i ett företag bör gälla att stödet inte får motverka jordbrukets rationalisering.

Utskottet vill framhålla att det föreslagna stödet till skärgårdsföretag konstruerats så, att stödet — även om det såvitt möjligt bör inriktas

JoU 1975/76: 34

mot specialiserade företag med förmåga att bestå på sikt — också skall kunna utgå till företag som bedriver sin verksamhet på olika driftsgrenar, där t. ex. jordbruk kan ingå som en beståndsdel. Bl. a. mot bakgrund härav bör enligt utskottets mening propositionen inte tolkas så, att hinder skulle föreligga att i nu förevarande fall anlägga samma synsätt på jordbrukets rationaliseringsstöd som när det gäller exempelvis det år

1971 införda investeringsstödet till vissa jordbruk i norra Sverige. Något särskilt påpekande härom från riksdagens sida, såsom yrkas i motionen 1651, yrkandet 1 c, synes därför inte erforderligt.

Med anledning av det i motionen 1735, yrkandet 3, framförda önskemålet om en utredning av möjligheten till stödsystem för jordbruket i skärgårdsområdena med utgångspunkt i det nuvarande prisstödet till jordbruket i norra Sverige, vill utskottet erinra om att en sådan utredning faller inom ramen för den prövning av behovet av ett regionalpolitisk! jordbruksstöd, som i överensstämmelse med riksdagsuttalanden år 1972 äger rum inom 1972 års jordbruksutredning. Som anges i årets kommittéberättelse beräknas jordbruksutredningen slutföra sitt uppdrag instundande höst. Motionsyrkandet synes mot bakgrund av det anförda inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stödet till skärgårdsföretag bör enligt regeringens förslag kunna utgå såväl i form av statlig kreditgaranti för lån som statsbidrag i form av avskrivningslån.

Kreditgaranti föreslås utgå till sådana investeringar i skärgårdsföretag som behövs för att de i företaget ingående verksamheterna skall kunna bedrivas ändamålsenligt. Lånegaranti bör enligt propositionen kunna lämnas intill ett belopp som motsvarar den godkända kostnaden för investeringsobj ektet.

Statsbidrag i form av avskrivningslån skall enligt förslaget kunna utgå med högst 50 % av godkänd kostnad för investeringar i byggnader, anläggningar och maskiner. Bidrag bör emellertid, sägs det i propositionen, inte kunna utgå till investeringar i sådana objekt som lätt kan likvideras. När det gäller byggnader bör, anförs det, bidrag t. ex. ej utgå till uthyrningsstugor.

Mot den sistnämnda inskränkningen riktas invändningar i flera motioner. I motionen 186, yrkandet 4, begärs att avskrivningslån skall på i motionen angivna villkor kunna utgå även för uppförande av uthyrningsstugor. Fullt tillfredsställande garantier mot försäljning av stugor kan uppnås genom reglering i exploateringsavtal, plan- eller naturreservatsbestämmelser, lånevillkor m. m., säger motionären, och även villkoret att stugor till vilka avskrivningslån utgår skall korttidsuthyras kan tillgodoses. Även i motionen 1645, yrkandet 2 i viss del, förordas att skärgårdsstödet skall kunna utgå till investeringar i uthyrningsstugor. I motionen 1651, yrkandet 1 b, föreslås att finansieringsstödet skall omfatta även uppförande av uthyrningsstugor till ett antal av högst tre per fastighet under förutsättning att avtal har träffats om att stugor

JoU 1975/76: 34

och markområde inte får försäljas. Enligt motionen 1730, yrkandet 1 i viss del, bör stöd kunna ges till stugor som ägs av kommun, landsting eller ideell stiftelse, om garantier kan skapas mot en framtida avstyckning. I motionen 1735, yrkandet 4, föreslås en utredning om de juridiska möjligheterna att garantera fortsatt uthyrning av uthymingsstugor i enskild eller kooperativ regi och i anslutning härtill av möjligheterna till statsbidragsgivning även till dessa kategorier.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande (NU 1975/76: 1 y) på denna punkt att stuguthyrning enligt utskottets mening är en betydelsefull verksamhet både med hänsyn till försörjningsmöjligheterna i skärgårdsområdena som med hänsyn till turismens intressen. Uppförande av uthyrningsstugor kan underlättas genom att statlig kreditgaranti ställs till förfogande. I likhet med motionärerna finner näringsutskottet det emellertid önskvärt att sådan verksamhet inte helt undantas från möjlighet till finansieringsstöd även genom statsbidrag i form av avskrivningslån. Det måste i så fall uppställas villkor som skapar klara garantier för att uthyrningsverksamheten blir bestående och att det uteslutande blir fråga om korttidsuthyrning.

Jordbruksutskottet delar näringsutskottets uppfattning att stuguthyrning är en betydelsefull verksamhet både med hänsyn till försörjningsmöjligheterna i skärgårdarna och med hänsyn till turismens intressen. Som nämnts innebär propositionen att kreditgarantier kan lämnas som stöd till uppförande av uthymingsstugor. Beräknad inkomst av stuguthyrning får också inräknas i kalkylen i den plan över företagets drift som skall företes som underlag för beslut om stöd i förevarande fall.

Som näringsutskottet anför framstår det som önskvärt att nu ifrågavarande verksamhet inte helt undantas från möjlighet till finansieringsstöd även genom statsbidrag i form av avskrivningslån. Utskottet vill dock kraftigt understryka näringsutskottets uttalande att det i så fall först måste skapas klara garantier för att uthyrningsverksamheten blir bestående och att det uteslutande blir fråga om korttidsuthyrning. Det förtjänar i sammanhanget nämnas att kombinationen jordbruk—uthyrningsverksamhet även berörts i motioner som tidigare överlämnats till

1972 års jordbruksutredning för beaktande inom ramen för dess prövning av stödet till jordbrukets rationalisering och förutsättningarna för ett regionalt jordbruksstöd.

Med hänsyn till vad utskottet nyss förordat och anfört finner utskottet inte någon särskild åtgärd från riksdagens sida erforderlig med anledning av i den fristående motionen 1654 gjord hemställan om utredning och förslag om särskilda stödformer för investeringar i uthyrningsstugor i anslutning till befintliga lantbruksföretag.

Statsbidrag i form av avskrivningslån bör enligt propositionen maximeras till 75 000 kr. per skärgårdsföretag. I motionen 1735, yrkandet 2, föreslås riksdagen uttala att härmed bör avses 75 000 kr. per investeringstillfälle. Det bör, menar motionärerna, inte vara omöjligt för en

JoU 1975/76: 34

skärgårdsbo att efter viss tid få ytterligare stöd för att utvidga sin rörelse, om detta leder till ökade sysselsättningsmöjligheter. Uttalande av motsvarande innebörd görs i motionen 1645, dock utan att åtföljas av något direkt yrkande.

Näringsutskottet anser att motionärerna här tagit upp en viktig definitionsfråga och ansluter sig i princip till deras synpunkter. I likhet med motionärerna förutsätter utskottet att saken blir tillfredsställande reglerad i de bestämmelser som regeringen utfärdar för bidragsgivningen.

När det gäller det maximala bidragsbeloppet enligt det nya stödet, 75 000 kr. per företag, föreslår inrikesutskottet att en höjning av detta belopp inte görs beroende av riksdagens godkännande. Det bör ankomma på regeringen att anpassa maximibeloppet till föreliggande behov och den ekonomiska utvecklingen. Inrikesutskottet går inte in på alla detaljer beträffande det nya företagsstödet men vill betona vikten av samordning med det regionalpolitiska stödet. Den omständigheten att företag fått stöd till en utbyggnad genom stödet till skärgårdsföretag bör heller inte utesluta regionalpolitisk! stöd exempelvis i form av avskrivningslån vid en senare investering.

Jordbruksutskottet ansluter sig till inrikesutskottets bedömning att det inte bör vara nödvändigt att göra en höjning av det maximala bidragsbeloppet beroende av riksdagens prövning. Likaså finner utskottet i likhet med näringsutskottet riktigt att bidragsbeloppen bör avse investeringstillfälle. Naturligtvis bör, som bl. a. framhålls i motionen 1735, stöd inte utgå flera gånger till samma skärgårdsföretag, om det inte leder till ökade sysselsättningsmöjligheter.

De närmare detaljerna beträffande det föreslagna skärgårdsstödet föranleder i övrigt inte några erinringar från utskottets sida.

Stödet till skärgårdsföretag skall enligt propositionen administreras av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. I ärenden som avser investering i annan näring än jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling och fiske bör, uttalas det, samråd ske med resp. företagarförening. I principiella och andra viktigare frågor bör samråd ske med länsstyrelsen. I motionen 816 yrkas att stödet i stället skall administreras av företagareföreningarna, som då i ärenden som avser någon av de nyss uppräknade näringarna skall samråda med resp. lantbruksnämnd. Enligt näringsutskottets mening talar övervägande skäl för den ordning som föreslås i propositionen. Utskottet understryker emellertid vikten av att samrådsförfarande! blir effektivt, något som bl. a. förutsätter att det inleds på ett tidigt stadium av varje ärendes behandling.

Jordbruksutskottet kan instämma med näringsutskottet och tillstyrker alltså propositionen i förevarande del och avstyrker motionen 816.

I motionerna 1651, yrkandet 2 h, och 1730, yrkandet 4, framställda förslag rörande inrättande av särskilda tjänster för skärgårdskonsulenter vid resp. företagareföreningar och lantbruksnämnder är av det slag

JoU 1975/76: 34

att de bör behandlas i samband med den årliga budgetprövningen. Utskottet har inte funnit motionsyrkandena ge tillräckligt underlag för riksdagen att nu ta bestämd ståndpunkt i frågan. Motionsyrkandena föreslås därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

För innevarande budgetår beräknas i propositionen 1975/76: 88 att det för kreditgarantier behövs en ram av 2 milj. kr. Behovet av medel för statsbidrag beräknar föredraganden till samma belopp. På statsbudgeten under nionde huvudtiteln bör för ändamålet på tilläggsbudget föras upp ett särskilt förslagsanslag av 2 milj. kr., benämnt Stöd till skärgårdsföretag. I propositionen 1975/76: 100, bil. 11, punkt B 17, beräknas motsvarande belopp för kreditgarantiram, bidragsram och anslag för nästa budgetår.

Utskottet har i det föregående förordat att bidrag under vissa villkor skall kunna utgå till investering i uthyrningsstugor. Någon särskild anslagsuppräkning härför torde inte vara behövlig, i varje fall inte i inledningsskedet. Utskottet är för sin del berett biträda regeringens förslag i nu berörda avseenden. Motionen 1730, yrkandena 2 och 3, avstyrks således.

I propositionen påpekas den betydelse skogsbruket har för sysselsättningen i skärgårdarna. Samtidigt utgör, framhåller föredraganden, skogen en viktig del av miljön i våra skärgårdar. Det är därför angeläget att skogsbruket där bedrivs i sådana former att negativa miljöeffekter undviks eller mildras. Utskottet kan instämma häri.

Som nämns i propositionen har genom ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen som beslöts av 1974 års riksdag (prop. 1974: 166, JoU 1974: 52, rskr 1974: 405), bestämmelser införts om utvidgat samråd mellan länsstyrelse/skogsvårdsstyrelse och markägarna före avverkning. I anslutning till förevarande avsnitt framförs i motionen 1651 ett yrkande (2 b) om att skogsvårdsstyrelsema bör ges i uppdrag att årligen redovisa de ekonomiska konsekvenserna av samrådsförfarandet för skogsbruket i skärgårdarna. Enligt motionärerna är det viktigt att fastslå att restriktioner för användandet av en skärgårdsfastighets skog inte får vara mera omfattande än inom annat skogsbruk i landet.

Utskottet vill framhålla om att det åligger 1973 års skogsutredning att särskilt beakta de möjligheter som finns att inom ramen för skogsvårdslagstiftningen tillgodose samhällets behov att styra skogsproduktionen. Utgångspunkten är därvid att skogsmarken skall utnyttjas på från samhällets synpunkt bästa sätt. Utredningen skall också närmare belysa de konsekvenser i miljövårdshänseende som nuvarande och en framtida avverkningspolitik kan komma att leda till. De sakkunniga skall vidare göra en översyn av formerna för statligt stöd till skogsbruket. Som framgår av det anförda har den fråga, som i förevarande del tas upp i motionen 1651, nära samband med skogsutredningens arbete. Under hänvisning härtill föreslår utskottet att riksdagen lämnar motionen utan åtgärd, såvitt nu är i fråga.

JoU 1975/76: 34

15 I sammanhanget bör även uppmärksammas de av riksdagen år 1972 fastställda grunderna för rätt till ersättning med anledning av dispositionsinskränkningar enligt byggnads- och naturvårdslagstiftningen, som bl. a. innebär att markinnehavare har rätt till ersättning om sådana inskränkningar medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att mark tas i anspråk.

I propositionen anförs att förhållandena för skogsbruket i skärgårdarna ofta är jämförbara med dem i de nordligaste delarna av landet. Det anses därför lämpligt att skogsvårdsstyrelsen biträder vid stämplingen. Avgifterna för stämpling enligt skogsvårdsstyrelsernas taxor föreslås böra rabatteras i skärgårdarna enligt samma principer som gäller för övrig rabattering.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot propositionen på förevarande punkt. Däremot anser sig utskottet inte böra biträda det i motionen 1651, yrkande 1 h, framförda förslaget om en analog rabattering av avgifterna för lantbruksnämndernas förrättningar. Det bör framhållas att propositionens förslag till rabattering syftar till att åstadkomma en ökad likformighet i stödhänseende med andra jämförbara områden. Motionärernas förslag innebär motsatsen. F. ö. faller sistnämnda fråga inom ramen för den prövning av förutsättningarna för ett regionalt jordbruksstöd som 1972 års jordbruksutredning fått sig anförtrodd.

Det särskilda stöd till skärgårdsföretag som utskottet i det tidigare förordat bör kunna utgå till fiskeföretag i den mån annat statligt stöd inte kan utgå för samma åtgärd. Som exempel på objekt som kan stödjas vid sådana företag nämns i propositionen rökugnar, bryggor och sjöbodar. Utskottet delar dock den i propositionen uttalade uppfattningen att stöd till fisket i skärgårdarna i första hand bör lämnas inom ramen för det statliga stödet till fisket. Som erinras om i propositionen har den nyligen tillsatta fiskerikommittén att utreda fiskets kort- och långsiktiga problem. Riksdagen har redan haft tillfälle att vid behandlingen av propositionen 1975/76: 101 om tilläggsbudget II till statsbudgeten för innevarande budgetår pröva vissa på kommitténs överväganden grundade förslag om särskilda stödåtgärder för fisket i syfte att lösa akuta problem inom näringen. Enligt utskottets uppfattning förefaller det lämpligt att riksdagen hos regeringen begär att motionen 1651, i vad den avser önskemål om utredning och förslag om särskilt stöd till fjällfisket i skärgårdarna, överlämnas till fiskerikommittén för övervägande (yrkande 2 c).

I motionen 1651 yrkas under 2 d skyndsam utredning och förslag angående frågan om möjlighet för fiskare till avsättning av medel på särskilt konto enligt samma principer som gäller för skogskonto.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU 1975/76: 3 y) att utskottet varje år har behandlat motionsyrkanden som syftar till resultatutjäm -

JoU 1975/76: 34

ning vid beskattningen. Vid 1975 års riksmöte avslogs på utskottets hemställan flera motioner om bl. a. sådan utjämning genom kontoavsättningar. Härvid hänvisade utskottet (SkU 1975: 15) till att företagsskatteberedningen (Fi 1970: 77), som enligt sina direktiv bl. a. bör kunna överväga att i utjämnande syfte åstadkomma temporära insättningar av vinstmedel på spärrkonto, f. n. omprövar hela det frågekomplex som hänger samman med skattereglerna för resultatutjämning.

Skatteutskottet anser att också frågan om fiskares skattefria kontoavsättningar — en fråga som för övrigt inte kan ses som en renodlad skärgårdsfråga — bör lösas i sitt större sammanhang. Då frågan om resultatutjämning är föremål för en allsidig utredning finner utskottet inte skäl att tillstyrka det här behandlade yrkandet i motionen 1651.

Jordbruksutskottet avstyrker i enlighet med skatteutskottets förslag motionen 1651, yrkande 2 d.

I propositionen erinras om den försöksverksamhet med landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet som pågår och till vilken kommun eller av kommun bildad stiftelse kan erhålla statsbidrag. Något förslag till åtgärder läggs inte fram i nu förevarande sammanhang. Föredraganden anmäler dock sin avsikt att återkomma till frågan om fortsatt verksamhet med landskapsvårdande åtgärder i budgetpropositionen.

Budgetpropositionen har för utskottets del behandlats i betänkandet JoU 1975/76: 33. Utskottet har där under punkten 62 (Vård av naturreservat m. m.) tillstyrkt ett av regeringen framlagt förslag att statligt stöd också i fortsättningen bör utgå till landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet. I enlighet med förslag av naturvårdsverket bör bidrag i princip endast utgå när det gäller områden som avsatts som naturreservat eller naturvårdsområde. I vissa fall är det emellertid angeläget att en pågående verksamhet inte avbryts eller att åtgärder vidtas innan igenväxning hunnit ske. Samtidigt kan det av olika skäl dröja innan ett område formellt hunnit avsättas som naturreservat eller naturvårdsområde. I sådana fall bör bidrag undantagsvis kunna ges till projekt inom områden där förordnande enligt naturvårdslagen ännu inte meddelats men där sådant förordnande avses komma till stånd.

Det statliga stödet till landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet bör utgå inom ramen för de medel som står till förfogande för vård av naturreservat m.m. Behovet av sådana åtgärder kommer därigenom att kunna avvägas mot behovet av andra skötselåtgärder inom avsatta naturvårdsobjekt. Bidrag till landskapsvårdsåtgärder bör utgå med högst 50 % av kostnaderna.

I propositionen 1975/76: 100 understryks det angelägna i att en samordning sker mellan de särskilda insatser som görs såsom landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet och den landskapsvård som utförs i form av beredskapsarbeten.

JoU 1975/76: 34

17 I motionen 1645, yrkande 8, föreslås riksdagen besluta att särskilt stöd skall lämnas åt jordbrukare för bevarande av naturmiljön. Motionärerna framhåller att bevarandet av landskapsmiljön i skärgårdarna är en fråga av största vikt. Även i motionen 1651, yrkande 2 e, berörs behovet av landskapsvårdande åtgärder i skärgårdarna. Enligt motionen bör sådana åtgärder stimuleras av myndigheterna. Restaureringen av förbuskade åkrar m. m. bör bedrivas med skyndsamhet och i sin helhet bestridas med statsmedel. Hithörande problem tas upp också i motionen 1730, yrkande 1 i viss del, enligt vilket till skärgårdsföretag förutom investeringsstöd bör utgå stöd till driften av sådana företag som gör särskilda insatser för naturvården.

Utskottet har som framgår av det föregående tillstyrkt regeringens förslag att statligt bidrag till landskapsvårdande åtgärder i odlingsbygd även i fortsättningen skall utgå med högst 50 % av kostnaderna. Någon anledning att frångå denna fördelningsprincip när det gäller skärgårdarna finner utskottet inte föreligga, varför utskottet avstyrker det förslag härom, som framlagts i motionen 1651, yrkandet 2 e. Som framhålls i nu berörda motioner är uppehållandet av ett öppet landskap i skärgården en fråga av stor betydelse, såväl för den fasta ortsbefolkningen som för den som söker sig till skogarna för rekreation och friluftsliv. Utskottet vill därför i förevarande sammanhang understryka vikten av att skärgårdslandskapet ägnas särskild uppmärksamhet, när det gäller utformningen av den fortsatta verksamheten på landskapsvårdens område. Någon annan åtgärd från riksdagens sida än att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av förevarande delar av motionerna 1645, 1651 och 1730 anser utskottet emellertid inte behövlig Vad

i propositionen anförs om skärgårdslandskapets stora betydelse för rekreationslivet kan utskottet ansluta sig till. Rekreationspolitiska synpunkter bör sålunda, som föredraganden framhåller, vara vägledande för insatser i skärgårdsområdena. I likhet med föredraganden vill utskottet i detta sammanhang betona vikten av att rekreationspolitiska åtgärder vidtas i skärgårdarna inom ramen för av statsmakterna beslutade stödformer. Utskottet avser här såväl anläggningsstödet till idrotten som arbetsmarknadsmedel. Härigenom kan utkomstmöjligheterna för skärgårdsbefolkningen också förbättras.

Utskottet övergår härefter till att behandla trafiksektorn och får efter trafikutskottets hörande anföra följande.

Riksdagen 1975176. 16 sami. Nr 34

JoU 1975/76: 34

det till busstrafiken inte omfattar de speciella förhållanden som råder i skärgårdarna genom att båttrafiken faller utanför bidragssystemet. Det borde kunna övervägas att införa stöd till denna enligt principer liknande dem som gäller för busstrafiken. Riksdagen begärde därför hos Kungl. Maj:t utredning och förslag i dessa frågor (TU 1974: 9, rskr 1974: lil).

Det kan, enligt vad föredragande departementschefen nu anför, finnas skäl som talar för att staten lämnar ekonomiskt stöd till båttrafiken i skärgårdarna i större utsträckning än vad som hittills varit fallet. Som utgångspunkt för utformningen av ett sådant vidgat stöd anses förut nämnda bidragssystem avseende lokal landsbygdstrafik kunna tjäna.

Ett grundkrav i vad gäller stöd till båttrafiken i skärgårdarna anses böra vara att trafiken — liksom i vad gäller den lokala landsbygdstrafiken — grundas på en genomtänkt planering och ingår i en av kommunen antagen lokal trafikförsörjningsplan. Trafiken skall till sin huvudsakliga inriktning tillgodose den bofasta öbefolkningens behov. Mot denna bakgrund bör bidrag kunna utgå till sådana båtleder (linjer), på vilka trafik bedrivs regelbundet under hela året (hela seglationsperioden) och på vilka trafikuppläggningen anpassats till öbefolkningens behov. I likhet med trafikutskottet ansluter sig jordbruksutskottet till departementschefens uppfattning i dessa delar.

Som tidigare redovisats har trafikutskottet vid sin prövning av frågan om avgränsningen av skärgårdsområdet funnit sig i vad avser trafiksektorn kunna godta departementschefens förslag. Från de synpunkter trafikutskottet har att företräda anses motionerna 1628, 1645, 1648 och 1735 i berörda delar sålunda inte böra föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Detsamma gäller yrkandet i motionen 501 att det statliga stödet till båttrafik skall utgå även till ö-områden som saknar bofast befolkning under förutsättning att trafiken är intagen i den lokala trafikförsörjningsplanen. Utskottet utgår nämligen från att under nämnda förutsättning stöd — om ock i begränsad omfattning — skall kunna utgå jämväl för trafik som utsträcks att omfatta enstaka områden utan bofast befolkning. Jordbruksutskottet ansluter sig till trafikutskottets bedömning.

Det statliga båttrafikbidraget föreslås utgå med 35 % av årskostnaderna, beräknade på det sätt som i propositionen närmare anges. Detta innebär i princip att kostnaderna för vad som kan betecknas som en rimlig trafikinsats för den bofasta öbefolkningen i de flesta fall kommer att delas lika mellan trafikanterna, staten och primärkommun/landstingskommun. Därmed kan man enligt departementschefen säga att bidraget i stort har byggts upp på liknande sätt som bidraget till lokal landsbygdstrafik, där enligt huvudregeln — efter avdrag av vad som täcks genom trafikintäkter — återstående underskott med lika delar faller på stat och kommun.

JoU 1975/76:34

19 Bidrag med samma procentsats föreslås utgå till sådan kompletterande trafik som efter förhandsbeställning utförs till och från öar som saknar reguljär båttrafik.

Med anledning härav yrkas i motionen 1651 att statligt stöd om 35 % skall utgå till hela den i kommunal trafikförsörjningsplan upptagna trafiken, att stödet skall utgå med 50 % av kostnaderna om trafiken utförs som kompletteringstrafik och att i beräkningen av årskostnaden för bidragsberättigad trafik skall ingå kapitaltjänstkostnader för båtar och bryggor om inte bidrag till dessa utgått i annan ordning.

Trafikutskottet erinrar för sin del om att stödet enligt de föreslagna bidragsreglerna skall utgå till den trafik som svarar mot fyra dagliga dubbelturer, medan i fråga om bussbidraget stöd utgår endast till två dubbelturer per dag. Med beaktande bl. a. av den avsevärt större täckningsgrad i fråga om trafikens omfattning som härigenom uppnås och då utskottet ser det nu införda stödet för det kommande året närmast som en försöksverksamhet har utskottet funnit sig nu kunna godta departementschefens förslag även i dessa delar. Inte minst beträffande kompletteringstrafiken vill utskottet f. ö. erinra om den möjlighet till höjt bidrag som föreslås om synnerliga skäl därtill föreligger.

Vad beträffar motionärernas yrkande rörande kapitaltjänstkostnader för båtar framhåller trafikutskottet att sådana kostnader förutsatts ingå i det bidragsberättigade kostnadsunderlaget. Bryggor i anslutning till väg räknas i regel som väganordning och byggs och underhålls följaktligen i samma ordning som vägen. Möjlighet torde f. ö. i viss utsträckning föreligga att i andra fall få arbeten av här ifrågavarande slag utförda med anlitande av medel för sysselsättningsskapande åtgärder.

Under hänvisning till av trafikutskottet redovisade förhållanden avstyrker jordbruksutskottet motionen 1651 i nu berörda delar.

I motionen 1714 begärs ett uttalande från riksdagens sida att extra investeringar i material och övriga kostnader för drift av skärgårdstrafik på grund av is- och andra klimatförhållanden skall vara berättigade till statsbidrag och även innefattas i de synnerliga skäl som motiverar extra bidrag. Då trafikutskottet utgår från att i överensstämmelse med bidragsbestämmelsernas innebörd så skall vara fallet, anser utskottet någon särskild åtgärd härför från riksdagens sida ej erforderlig.

Av bl. a. samma skäl finner trafikutskottet anledning ej heller föreligga att riksdagen, såsom i motionen 1645 yrkas, hos regeringen begär att frågan om särskilt anskaffningslån för mindre isbrytartonnage och båtar för kompletterande skärgårdstrafik skall utredas.

Jordbruksutskottet delar trafikutskottets uppfattning och anser att motionen 1645 i förevarande del och motionen 1714 bör kunna anses besvarade med en hänvisning till vad i betänkandet anförts.

I motionen 1651 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag angående statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna.

JoU 1975/76: 34

20 Vad motionärerna därvid anfört till stöd för sitt yrkande finner trafikutskottet värt beaktande. Fall synes sålunda föreligga där den i enskild regi bedrivna färjetrafiken närmast synas böra hänföras till allmän färjetrafik. Speciellt gäller detta när en betydande genomgångstrafik under större eller mindre del av året förekommer och vederbörande färjehållare har att — med eller utan kommunalt eller landstingskommunalt stöd — ombesörja trafiken. Samma synes vara förhållandet där färja till någon del ansluter till allmän väg. Ytterligare skäl synes i enskilda fall kunna anföras till stöd för ett förstatligande. Enligt trafikutskottets uppfattning bör det därför uppdras åt vägverket att i förekommande fall snarast pröva eller göra en förnyad prövning av frågan huruvida viss färjetrafik skall vara av statlig eller eventuellt statsbidragsberättigad karaktär samt vidta i anledning härav erforderliga åtgärder. Vad trafikutskottet härom anfört bör enligt dess uppfattning av riksdagen ges regeringen till känna.

Jordbruksutskottet ansluter sig till trafikutskottets nu redovisade förslag med anledning av motionen 1651, yrkande 2 j.

Med hjälp av det föreslagna bidraget till båttrafik kan man enligt departementschefen genom en lämplig anpassning mellan person- och godstaxorna på båtlederna även bidra till en acceptabel lösning på den fråga som väckts om ett särskilt stöd till godstrafiken, i första hand med hänsyn till de krav småindustrier och affärer ställer. En sådan taxeanpassning anses självfallet gälla också jordbrukets transporter, bl. a. i fråga om mjölktransporter. Med hänsyn till att persontaxan i skärgårdstrafiken redan är relativt låg anses ett ökat statligt stöd till skärgårdstrafiken enligt propositionens förslag till en del kunna utnyttjas till att reducera godstaxan.

Med anledning härav yrkas i motionen 1651 att riksdagen hos regeringen begär förslag till 1976/77 års riksmöte om särskilt fraktstöd för skärgårdarna på 50 % av kostnaderna. I motionen 1695 yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till transportstöd. I motionen 1730 föreslås att riksdagen skall begära särskilt stöd till fraktfärjor i skärgårdstrafik i enlighet med vad som anförts i motionen.

Även vad i nu förevarande motioner anförts till stöd för motionärernas yrkanden finner trafikutskottet vara beaktansvärt. Utskottet föreslår därför att regeringen överväger härmed sammanhängande spörsmål samt om möjligt i nästkommande års budgetproposition redovisar resultatet härav. Jordbruksutskottet instämmer med trafikutskottet härvidlag.

Vad utskottet i denna fråga anfört bör i överensstämmelse med vad trafikutskottet uttalat av riksdagen ges regeringen till känna.

I motionen 1645 har yrkats att riksdagen beslutar uttala att lots- och fyrväsendet skall vara organiserat även med hänsyn till dess betydelse för sysselsättningen i skärgården.

JoU 1975/76: 34

21 Redan i samband med behandlingen vid 1970 års riksdag av nya riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation (prop. 1970:119, SU 1970:143, rskr 1970: 347) framhölls att vid prövningen av kommande organisationsförändringar måste beaktas att i lots- och fyrväsendets arbetsuppgifter förutom lotsning ingår underhåll av fyrar, utsättning, intagning och underhåll m. m. av bojar och prickar etc. Lots- och fyrväsendet ingår också tillsammans med en rad andra organ i den statliga sjöräddningsverksamheten och havsövervakningen. Nämnda förhållanden nödvändiggjorde enligt trafikutskottets uppfattning att organisationsfrågorna inte bedöms enbart ur företagsekonomiska synpunkter — begränsade till sjöfartsverkets arbetsområde — utan från allmänt samhällsekonomiska och lokaliseringspolitiska grunder och berörande även övrig verksamhet avseende kust- och havsövervakningen m. m. Enligt trafikutskottet äger det sålunda anförda alltjämt giltighet.

Under hänvisning till det anförda finner jordbruksutskottet motionärernas yrkande i denna del inte påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1695, yrkande 1, hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till kreditstöd för investeringar i skärgårdstrafik. Näringsutskottet som yttrat sig över denna motion påpekar att trafikoch fraktrörelse är verksamhetsgrenar som kan tänkas ingå i ett skärgårdsföretag. Hithörande investeringar torde således principiellt sett inte böra vara undantagna från möjlighet till sådant skärgårdsstöd som föreslås i propositionen. Frågor om skärgårdstrafikens förutsättningar bör emellertid enligt näringsutskottets mening bedömas i ett trafikpolitiskt sammanhang som ligger utanför sagda utskotts ämnesområde.

I sistnämnda fråga vill jordbruksutskottet liksom beträffande motionen 1672, yrkande 2, om utredning av kustfraktens och småtonnagets förhållanden endast hänvisa till att riksdagen år 1973 (TU 1973: 8, rskr 1973: 123) uttalat sig för att den trafikpolitiska utredningen (K 1972: 07) även borde uppmärksamma och pröva sjöfartens roll i den framtida trafikpolitiken. I övrigt synes nu ifrågavarande båda motionsyrkanden inte böra föranleda något särskilt initiativ från riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks därför.

I förevarande sammanhang vill utskottet beröra den skattefråga, anknuten till trafiksektorn, som tas upp i motionen 1730. I yrkandet 5 hemställer motionärerna att riksdagen begär sådan ändring av vägtrafikskatteförordningen (1973: 601) att generellt undantag från fordonsskatt medges för traktor och motorredskap som endast används på öar utan fast landförbindelse.

Skatteutskottet har yttrat sig över förslaget och erinrar om att motorredskapen faller utanför reglerna för vägtrafikbeskattningen och att frågan därför bara gäller traktorer. Redan i samband med att nu gällande skattesatser för traktorskatt infördes behandlade bevillningsutskottet (BeU 1969: 74) frågan om möjligheten till dispens för traktorer på öar

JoU 1975/76: 34

utan fast landförbindelse. Utskottet konstaterade då att regeringen med stöd av gällande dispensregler meddelat befrielse från traktorskatt i sådant fall. Sedermera har regeringn med stöd av 39 § vägtrafikskatteförordningen genom kungörelsen (1973: 788) om nedsättning av eller befrielse från vägtrafikskatt i vissa fall delegerat sådana avgöranden till riksskatteverket. Enligt uppgift från bilregisternämnden var antalet skattebefriade traktorer på öar samt i några fall också inom fjällregionen sammanlagt 225 st. den 1 juli 1975. Med hänsyn till att skattebefrielsen på grund av de skiftande omständigheterna måste grundas på förhållandena i det enskilda fallet förordar skatteutskottet att det nuvarande dispensförfarandet bibehålls.

Av det anförda framgår att yrkandet i motionen redan kan anses tillgodosett i sak genom gällande dispensbestämmelser. Med hänsyn härtill avstyrker jordbruksutskottet i likhet med skatteutskottet bifall till yrkandet om ändring i vägtrafikskattebestämmelsema.

Vad i proposition och motioner i övrigt anförts beträffande förslagen under trafiksektorn har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Regionalpolitisk! stöd i olika former tillhör de insatser som föreslås i propositionen. Det regionalpolitiska stödet styrs i princip av landets indelning i stödområden men under vissa omständigheter kan stöd utgå även utanför stödområdena. Departementschefen säger att det enligt hans uppfattning finns goda möjligheter att med gällande bestämmelser tillgodose önskemålen om stöd till skärgårdsområdena. Det gäller sålunda både skärgårdar längs Norrlandskusten, som från Hälsingland och norrut ingår i allmänna stödområdet, och övriga skärgårdsområden. Inrikesutskottet delar departementschefens uppfattning och vill särskilt framhålla att det inte är lämpligt att i dag ta ställning till förändringar av stödområdena med hänsyn till att den frågan kommer att prövas i sin helhet till hösten då statsmakterna väntas göra en slutbedömning av länsplanering 1974.

Inrikesutskottet uttalar sin tillfredsställelse över att även regionalpolitisk! stöd i form av sysselsättningsstöd under vissa förutsättningar skall kunna utgå i skärgårdsområdena, nämligen om det beviljas i samband med annat regionalpolitisk! stöd. Sysselsättningsstöd är eljest förbehållet inre stödområdet eller områden belägna omedelbart i anslutning därtill.

Beträffande sysselsättningsstödets utformning bör det enligt inrikesutskottet noteras att riksdagen senare i år kommer att få pröva frågan om man i framtiden skall behålla villkoret att sådant stöd utanför inre stödområdet endast får beviljas i samband med lokaliseringsstöd. Om det skulle ske en förändring av sysselsättningsstödets utformning i detta hänseende förutsätter inrikesutskottet att ändringen även kommer att avse sysselsättningsstöd till företag i skärgårdarna.

JoU 1975/76: 34

23 Inrikesutskottet utgår vidare från att myndigheterna kommer att ha en generös inställning vid prövning av regionalpolitisk! stöd och att även bidrag och avskrivningslån skall kunna komma i fråga. Med hänsyn till näringsstrukturen i skärgårdarna bör stödet — om det skall få avsedd effekt — även komma mindre företag till godo. En sådan inriktning av stödet bör gynnas av den planerade decentralisering av beslutsfattandet i regionalpolitiska frågor varom förslag kan väntas till riksdagen inom kort.

Jordbruksutskottet, som även vill hänvisa till vad i det föregående anförts beträffande avgränsningen av det stödberättigade skärgårdsområdet, har i likhet med inrikesutskottet en positiv inställning till propositionens förslag beträffande det regionalpolitiska stödet. Vad föredraganden i förevarande avseende anfört föranleder sålunda ingen erinran från utskottets sida. Detta innebär bl. a. att utskottet, i avvaktan på kommande övervägande rörande stödområdena och dess utformning, inte anser sig nu böra förorda några riksdagens åtgärder till följd av de förslag som framlagts i motionerna 186, yrkande 5, och 1645, yrkande

3, om vissa ytterligare utvidgningar av det regionala stödet. Av regeringen föreslagna grunder för sysselsättningsstöd till företag i skärgårdarna bör sålunda kunna godkännas.

I motionen 1730, yrkandet 1 i viss del, föreslås att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna att hemslöjdsföreningarna, företagarföreningarna, lantbrukets och fiskets organisationer samt hushållningssällskapen bör stödjas i sina marknadsförande insatser för skärgårdens produkter. Några konkreta åtgärder i det angivna syftet ger motionärerna inte anvisning om. Näringsutskottet anför, att det i detta sammanhang liksom vid tidigare tillfällen vill understryka vikten av att det stöd som ges till produktionsstimulerande åtgärder kompletteras med aktiva insatser på marknadsföringens område.

Jordbruksutskottet ansluter sig till vad näringsutskottet anfört. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida påfordras inte med anledning av motionen 1730 i förevarande del.

I propositionen berörs också frågan om kommersiell service i skärgårdsområdena. Härvid erinras om det statliga stöd till kommersiell service i glesbygd som förekommer och slås fast att samhällets ansvar för sådan service i första hand åvilar kommunerna. I motionen 1672, yrkandet 5, hemställs att riksdagen anvisar ett särskilt bidrag till driftsstöd för butiker och varubåtar i skärgården med förslagsvis 1 milj. kr. Näringsutskottet är inte berett att tillstyrka anslag med visst belopp men vill hänvisa till det uttalande som riksdagen den 17 mars 1976 på grundval av utskottets betänkande NU 1975/76: 36 (punkten 18 moment 2) har gjort till regeringen om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd. Riksdagen har där förutsatt att regeringen vid utformningen av en proposition om det framtida stödet till

JoU 1975/76: 34

sådan service beaktar vissa motionsledes framlagda förslag om utvidgning av stödet. Förslagen rör stöd till transport av varor till butiker med handlares eget fordon, servicegaranti till mindre orter, höjning av hemsändningsbidraget m. m.

Vad i propositionen anförts om kommersiell service föranleder ingen erinran från jordbruksutskottets sida. Under hänvisning till vad näringsutskottet anfört förordar utskottet att motionen 1672, yrkande 5, lämnas utan åtgärd av riksdagen.

I propositionen framför föredraganden i samråd med chefen för bostadsdepartementet vissa uttalanden och förslag om boende-, plan- och markfrågor i skärgårdarna.

Sålunda erinras om att riksdagen i enlighet med den bostadspolitiska propositionen (prop. 1974:150) i syfte att förbättra kreditförsörjningen till främst bostadsbyggandet på landsbygd och i glesbygd öppnat möjligheter för stadshypoteksföreningama att bevilja lån till företag utanför s. k. hälsovårdstätort. Vidare har riksdagen fattat beslut om särskilda gynnsamma fördjupningsregler för områden där underliggande kredit inte kan erhållas upp till statslånets nedre gräns. Föredragande departementschefen framhåller att det ankommer på bostadsstyrelsen att bestämma vilka områden som skall beröras av särskilda fördjupningsregler. Landets skärgårdsområden har inte f. n. bedömts vara aktuella i detta sammanhang. I sammanhanget framhålls också att kreditriskerna i samband med bostadsbyggandet i skärgårdsområdena i praktiken torde vara små. Ansvariga länsorgan anses böra kunna ta upp hithörande frågor i förhandlingar med berörda kreditinstitut i likhet med vad som skett i Stockholms län. Skulle problem med kreditförsörjning uppkomma i det enskilda fallet finns redan i dag möjligheter till individuell prövning.

Det som i detta sammanhang anförts om bostadskrediter har inte gett civilutskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

I propositionen anförs att det i arbetet med plan- och byggnadsärenden som berör skärgårdsområdena bör eftersträvas att den nybebyggelse för permanent bosättning och sysselsättning som kommer till stånd blir av god standard. Dispensgivning och förenklade detaljplaner för åretombosättning bör vara medel som kan utnyttjas i detta syfte. Därvid måste göras en avvägning med hänsyn till behovet av att hushålla med tillgångar på oexploaterad mark och rimliga krav på sanitär standard och god miljö. Mycket beror därvid på tillämpningen i de enskilda fallen av de principer och standardkrav som planmyndigheterna bör beakta i sin verksamhet.

Vad gäller plan- och byggnadsärenden har civilutskottet ingen erinran mot vad i propositionen anförts beträffande permanent bosättning.

Förslaget i motionen 186 angående riktlinjer för dispensärenden bör enligt civilutskottets mening inte leda till avsett uttalande. Det är obe -

.ToU 1975/76: 34

stritt att brister i den översiktliga planeringen liksom ändringar i byggnadslagstiftningen kan medföra svårigheter vid tillämpning i enskilda fall. Kommunernas pågående arbete med den översiktliga planeringen kommer emellertid att leda till att nästan samtliga kommuner upprättar marköversikt eller kommunomfattande dispositionsplan efter ett regionalt samråd. Därvid kommer den planmässiga bedömningen att klarläggas. Motionärens syfte blir därmed enligt civilutskottets mening i väsentliga delar tillgodosett.

I fråga om fritidsbebyggelse uttalar föredraganden att man bör eftersträva att begränsa viss markanvändning för fritidsbebyggelse, nämligen sådan som skulle ta i anspråk skyddsvärda områden eller medverkar till oskälig markvärdestegring. De stigande markpriserna anges i motionen 1651 som ett av de största problemen i detta sammanhang. Civilutskottet anför att enighet torde råda om vikten av att redan i den översiktliga planeringen skilja ut såväl skyddsområden som rekeationsområden och mark för jordbrukets och övriga näringars behov. Förslaget i motionen 1645, yrkandet 6, om ett förenklat planförfarande för fritidsbyggande torde, uttalar civilutskottet, inte i första hand syfta till att främja en viss planeringsmetodik utan snarast till att hindra att planläggningen motverkar en av markägaren önskad exploatering för fritidsbyggande. Förslaget motiveras med bl. a. önskemålet om en mindre restriktiv och doktrinär byggnadspolitik. Civilutskottet avstyrker bestämt bifall till ett yrkande som syftar till att minska kommunens möjligheter till en översiktlig fysisk planering. Riktlinjerna för denna planering har enligt betänkandet CU 1975/76: 1 lagts fast av riksdagen under enighet på här aktuella punkter.

I propositionen (s. 31) refereras även vissa riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Civilutskottet har här ingen erinran och hänvisar till sitt tidigare betänkande CU 1975/76: 1, innefattande bl. a. en bedömning av dessa riktlinjers tillämpning i det pågående planarbetet. I motionen 1651, yrkandet 1 d, föreslås riksdagen besluta att skärgårdsplaneringen skall bygga på vaktslående kring den bofasta befolkningens möjligheter till utövande av de areella näringarna. Civilutskottet erinrar om att det tidigare i betänkandet CU 1975/76:1 (s. 25) har behandlat ett närliggande förslag i motionen 9. Utskottet uppfattade då förslaget inte som syftande till ändringar av de geografiska riktlinjerna för berörda kustområden utan som avsett att betona vikten av den fasta skärgårdsbefolkningens intressen. I anslutning därtill anfördes att detta i väsentliga avseenden torde komma att kräva åtgärder också inom vissa sektorer utanför civilutskottets ansvarsområde, därmed åsyftande åtgärder av den typ som den nu föreliggande propositionen behandlar. Riktlinjer till skydd för de areella näringarnas markbehov har lagts fast i den fysiska riksplaneringen. Civilutskottet stannar också beträffande det nu behandlade motionsyrkandet för att det i fråga om den fysiska planeringen inte bör leda till några särskilda förslag från riksdagens sida.

JoU 1975/76: 34

26 Behovet av samordnade planeringsinsatser betonas starkt i propositionen. Föredraganden anför att ett genomgående drag för landets olika skärgårdsområden är att de skär över kommungränser. Därför behövs vidgade kontakter mellan kommuner och ökat interkommunalt samarbete samt samarbete över länsgränser i planeringsfrågor.

Skärgårdsområdena är också särskilt känsliga delar av landets kustområden. Sambandet mellan kust och övärld, balanseringen mellan utvecklingsintressen och andra intressen samt samordningen mellan flera kommuner får stor betydelse.

Härvid är det angeläget att berörda kommuner och landstingskommuner samverkar och samordnar sina åtgärder för skärgårdarna på ett sådant sätt att de tillsammans med de statliga insatserna kan genomföras planmässigt och härigenom få maximal effekt. Det bör vara en angelägen uppgift för berörda länsstyrelser att stödja en sådan samordning och biträda skärgårdskommunerna i den planering som behövs. På detta sätt bör förutsättningar kunna skapas för en samordnad aktiv politik till stöd för skärgårdarna.

I fråga om behovet av samordnade planeringsinsatser har utskottet endast att ansluta sig till och stryka under bedömningen i propositionen.

Medel för att stödja en avsedd samordning av insatserna och för att biträda skärgårdskommunerna i den samordnade planeringen avses ställas till förfogande för innevarande budgetår genom överskridande av det under kommundepartementets huvudtitel uppförda anslaget Länsstyrelserna. Civilutskottet har ingen erinran mot detta. Medlen, som torde komma att stå till regeringens disposition, får förutsättas kunna ställas till förfogande utan andra begränsningar än de som ligger i angivet ändamål. Civilutskottet förutsätter vidare att bedömningarna kan samordnas med övriga avvägningar och dispositioner av medel från anslaget såvitt avser planeringsändamål.

I motionen 186 föreslås att riksdagen skall begära förslag till särskilda samordningstjänster vid berörda länsstyrelser. Civilutskottet påpekar att förslaget har visst samband med frågorna om det särskilda stödets administration och förslag i motioner om motsvarande funktioner vid lantbruksnämnd och företagareförening — frågor som civilutskottet inte tar upp. Civilutskottet anser sig emellertid även bortsett därifrån inte kunna tillstyrka motionsförslaget med dess specifika innehåll. Genom fastslåendet av länsstyrelsernas uppgift att samordna kommunala, landstingskommunala och statliga insatser i denna del får motionärens syfte enligt civilutskottets mening anses vara i sak tillgodosett.

Jordbruksutskottet, som för sin del vill understryka vikten av att krediter i erforderlig utsträckning ställs till förfogande för den permanenta bebyggelsen i skärgårdsområdena, ansluter sig f. ö. helt till civilutskottets bedömningar under avsnittet om boende-, plan- och markfrågor och vill därför förorda att riksdagen i berörda frågor beslutar i enlighet med civilutskottets förslag.

JoU 1975/76: 34

27 I sammanhanget må nämnas att civilutskottet i betänkandet CU 1975/76: 21 med anledning av motionen 1953 förordat en ökning av länsstyrelseanslaget för nästa budgetår med 1 milj. kr. för bl. a. planeringsinsatser i skärgårdarna.

I motionerna 186, yrkande 1, och 1730, yrkande 1 i viss del, föreslås att riksdagen uttalar sig för att handlingsprogram upprättas i berörda kommuner och län som resultat av skärgårdsplaneringen, ur vilka enskilda människor skulle kunna läsa ut vilka villkor som under överskådlig tid kan erbjudas i fråga om service av olika slag, t. ex. i fråga om detaljhandel, skola, förskola och kommunikationer.

Jordbruksutskottet ställer sig tveksamt till om det är möjligt eller ens önskvärt att upprätta program av så formaliserat slag som efterlyses i motionerna. Det är emellertid naturligt att resultatet av de överväganden som från berörda kommuners och länsorgans sida görs i fråga om insatser till framför allt den bofasta skärgårdsbefolkningens fromma så utförligt som möjligt redovisas inom ramen för arbetet med den översiktliga planeringen. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av förevarande motionsyrkanden är utskottet inte berett förorda.

I motionen 1651, yrkande 2 i, hemställs att jordförvärvsutredningen ges i uppdrag att utreda vissa i motionen framförda krav beträffande ändrade regler i fråga om förvärv av fastigheter i skärgården. Motionsyrkandet syftar till att underlätta den bofasta skärgårdsbefolkningens möjligheter härvidlag.

Enligt utskottets mening har jordförvärvsutredningen inom ramen för lämnade direktiv möjlighet att pröva förevarande fråga. Utskottet har för sin del inte något att erinra mot att motionen i förevarande del överlämnas till utredningen för beaktande.

Utskottet får avslutningsvis ta upp några motionsyrkanden rörande vissa speciella frågor.

Sålunda anförs i motionen 1672 att en för skärgårdsbefolkningen viktig fråga är hur skolfrågorna inom skärgårdsområdena löses. Motionärerna begär därför förslag om statliga insatser för att bevara och utveckla skolväsendet i skärgården.

Utbildningsutskottet (UbU 1975/76: 2 y) erinrar om att i propositionen 1973: 77 angående skolväsendets organisation i glesbygd m. m. behandlas vissa förslag från glesbygdsutredningen rörande utbildning i glesbygder. I sitt av riksdagen godkända betänkande över propositionen (UbU 1973: 29, rskr 1973: 243) framhöll utbildningsutskottet beträffande klassanordningar i glesbygd bl. a. att möjlighet att med en förnuftig anpassning till särskilda omständigheter medge en annan klassanordning vid en skolenhet än den som en strikt tillämpning av bestämmelserna i 5 kap. 18 § skolförordningen skulle ge borde liksom hittills tillkomma länsskolnämnd. Vidare gav riksdagen på för -

JoU 1975/76: 34

slag av utskottet som sin mening till känna för Kungl. Maj:t att länsskolnämnd för viss avvikande klasstyp i glesbygd borde kunna medge speciella resurstimmar till skolenheten. Genom beslut har Kungl. Maj:t den 26 april 1974 godkänt vissa av skolöverstyrelsen framlagda förslag för prövningen av frågor om bevarande av dels skolenheter med lågoch/eller mellanstadier i glesbygd, dels skolenheter med grundskolans högstadium. Det bör också erinras om att det i propositionen 1975/76: 39 om skolans inre arbete föreslås en särskild glesbygdsgaranti i form av ett särskilt statsbidrag till skolverksamhet i kommuner med ett stort antal s. k. b/B-skolor. Vidare läggs i samma proposition fram förslag om ett statligt resursfördelningssystem för skolväsendet som möjliggör beaktande av regionala och lokala resursbehov.

Vad utbildningsutskottet i betänkandet 1973: 29 anfört om glesbygder gäller enligt dess mening självfallet i motsvarande mån även skärgårdsområdena. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att jordbruksutskottet avstyrker motionen 1672 yrkandet 3.

I motionen 1651 begärs förslag till 1976/77 års riksmöte om särskilt skolskjutsbidrag till skärgårdskommunerna på 90 % av kostnaderna. Speciella skolskjutsturer med snabba båtar anses angelägna i skärgårdskommunerna, och kravet på ett särskilt bidrag motiveras med att de nämnda skolskjutsarna är dyrare än skolskjutstransporter på fastlandet.

Utbildningsutskottet erinrar om vad som i propositionen 1975/76: 88 anförs om vidgat stöd till sådan båttrafik i skärgården som tillgodoser den bofasta öbefolkningens trafikbehov. Vidare är det i detta sammanhang av intresse att nämna att frågan om statsbidrag till kostnader som är förenade med att kommun driver skolverksamhet behandlas av utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK). Enligt utredningens direktiv är det angeläget att statsbidragets storlek kan anpassas till kommunernas skiftande förutsättningar att organisera skolverksamheten. Det är enligt utskottet naturligt att avvakta utredningens förslag. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att yrkandet 2 g i motionen 1651 avstyrks av jordbruksutskottet.

I motionen 1735 tas upp möjligheterna att ge elever från skärgårdsområden inackordering i anslutning till tätorternas gymnasieskolor på fastlandet.

Gymnasiekommuns ansvar för inackordering av gymnasieskolelever samt tillsyn över inackorderingsverksamheten för elever under 18 år aktualiserades under allmänna motionstiden år 1975 i motionen 1975: 1427. Utskottet, som i sitt utlåtande över motionen fann att motionärerna tagit upp en för vissa delar av landet väsentlig fråga, föreslog med hänvisning till utredningsarbetet inom SSK och inom utredningen om det studiesociala stödet att yrkandet i motionen 1975: 1427 inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (UbU 1975/76: 2). Med hänvisning härtill föreslår

JoU 1975/76: 34

utskottet att jordbruksutskottet avstyrker motionen 1735 yrkandet 5.

Jordbruksutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och förordar sålunda att riksdagen lämnar utan åtgärd motionerna 1651, yrkandet

2 g, 1672, yrkandet 3 och 1735, yrkandet 5.

1 motionen 1672, yrkandet 4, hemställs att riksdagen skall begära förslag om statliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen så att denna bereds samma service som andra medborgare. Motionärerna påpekar att tillgången på hälso- och sjukvård ofta är dålig i skärgården.

Socialutskottet (SoU 1975/76: 1 y) erinrar i sitt yttrande om att ansvaret för den allmänna hälsovården åvilar primärkommunerna och ansvaret för hälsovården i övrigt och sjukvården åvilar landstingen.

Den av landstingen bedrivna hälso- och sjukvården befinner sig för närvarande i ett utvecklingsskede som kännetecknas av en omfattande utbyggnad av den öppna hälso- och sjukvården och en ökad inriktning på förebyggande åtgärder. En utgångspunkt för reformarbetet utgör ett av socialstyrelsen redovisat strukturprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet. Den viktigaste grundsatsen i strukturprogrammet är utveckling och utbyggnad av den decentraliserade distriktsvården. Avsikten är att den övervägande delen av alla besök på läkarmottagning skall ske inom distriktsvården. Inom ramen för det sjukvårdspolitiska reformarbetet har vidare i december 1975 tillkallats en utredning med uppgift att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Som en grundval för sitt arbete skall utredningen föra en målsättningsdiskussion som skall ha som utgångspunkt att alla som bor i landet skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor.

Frågor rörande den av primärkommunerna bedrivna allmänna hälsovården utreds för närvarande genom en år 1974 tillkallad utredning (S 1974: 08) angående översyn av hälsovårdsstadgan (1958: 663). Denna utredning skall bl. a. behandla frågor om organisationen av hälsovårdsarbetet.

Fram till den 1 juli 1967 utgick särskilda statsbidrag till anordnande och drift av kliniker m. m. avseende olika vårdgrenar inom hälso- och sjukvården. Dessa olika bidrag ersattes år 1967 av ett enhetligt bidrag, för vilket medel anvisades under ett anslag till Bidrag till viss hälso- och sjukvård. Detta bidrag avvecklades emellertid från och med år 1973 enligt en överenskommelse mellan representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen, vilken redovisades i prop. 1972:104. Statsbidrag utgår numera i huvudsak endast för den av landstingen från staten övertagna psykiatriska sjukvården.

Frågor om finansieringskällor — bl. a. statsbidrag — för såväl den primärkommunala som den landstingskommunala verksamheten är för närvarande föremål för utredning genom den år 1971 tillkallade kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971: 08).

JoU 1975/76: 34

30 Socialutskottet delar uppfattningen att det är angeläget att befolkningen inom skärgårdsområdena får lika god samhällsservice på hälsooch sjukvårdsområdet som befolkningen i övriga delar av landet. Med hänsyn till det ansvar som åvilar huvudmännen för hälso- och sjukvården och till den ovan redovisade inriktningen av reformarbetet på området är det emellertid enligt utskottets mening inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av det här aktuella motionsyrkandet. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:1672 i vad avser yrkandet 4.

Jordbruksutskottet instämmer på anförda skäl i socialutskottets förslag.

De delar av förevarande proposition och propositionsdel som ej närmare behandlats i det föregående har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med anledning av regeringens förslag ävensom motionerna 1975/76:1628, 1975/76:1645, yrkandet 1, 1975/76: 1648, 1975/76:1651, yrkandena 1 a och 2 a, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, samt motionerna 1975/76: 1730, yrkandet 1 i förevarande del, och 1975/76: 1735, yrkandet 1, godkänner vad utskottet anfört om avgränsningen av skärgårdsområdet,

2. med avslag på motionen 1975/76: 1645, yrkandet 2 i förevarande del, godkänner vad i propositionen förordats beträffande stöd till anskaffning av mark och annan fast egendom,

3. lämnar motionen 1975/76: 1672, yrkandet 1, utan åtgärd,

4. anser motionerna 1975/76: 1651, yrkandet 1 c, och 1975/76: 1735, yrkandet 3, besvarade med vad utskottet anfört,

5. med anledning av regeringens förslag samt motionerna 1975/ 76: 186, yrkandet 4, 1975/76: 1645, yrkandet 2 i förevarande del, 1975/76: 1651, yrkandet 1 b, 1975/76: 1654, 1975/76: 1730, yrkandet 1 i förevarande del, och 1975/76: 1735, yrkandet 4, godkänner vad utskottet förordat om investeringsstöd till uppförande av uthymingsstugor m. m.,

6. med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76: 1735, yrkandet 2, godkänner vad utskottet förordat angående maximibelopp för statsbidrag i form av avskrivningslån till skärgårdsföretag,

7. lämnar motionen 1975/76: 1672, yrkandet 6, utan åtgärd,

8. med avslag på motionen 1975/76: 816 godkänner vad i propositionen förordats beträffande administrationen av stöd till skärgårdsföretag,

9. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76:1651, yrkandet 2 h,

JoU 1975/76: 34

b. 1975/76: 1730, yrkandet 4,

10. godkänner de grunder för stöd till skärgårdsföretag sorn i propositionen i övrigt förordats,

11. lämnar motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 b, utan åtgärd,

12. lämnar motionen 1651, yrkandet 1 h, utan åtgärd,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 c,

14. lämnar motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 d, utan åtgärd,

15. med avslag på motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 e i vad avser bestridande av kostnaderna för landskapsvårdande åtgärder i skärgårdarna, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i ämnet anfört med anledning av nyssnämnda motion i övrigt samt motionerna 1975/76:1645, yrkandet 8, och 1975/76: 1730, yrkandet 1 i förevarande del,

16. med avslag på motionerna 1975/76: 1628, 1975/76: 1645, yrkandet 1, 1975/76:1648, 1975/76: 1651, yrkandet 1 a och 2 a, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänner vad i propositionen förordats beträffande avgränsningen av området för stöd till båttrafik i skärgårdarna,

17. lämnar motionen 1975/76: 501 utan åtgärd,

18. med avslag på motionen 1975/76: 1651, yrkandena 1 e, f och g, godkänner vad i propositionen förordats beträffande beräkningen av det statliga bidraget till båttrafik i skärgårdarna,

19. anser motionerna 1975/76: 1645, yrkandet 4, och 1975/76: 1714 besvarade med vad utskottet anfört,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 j, anfört beträffande statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna,

21. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionerna 1975/76: 1651, yrkandet 2 f, 1975/ 76: 1695, yrkandet 2 och 1975/76: 1730, yrkandet 6, anfört beträffande överväganden rörande särskilt stöd till godstrafiken i skärgårdarna m. m.,

22. lämnar motionen 1975/76: 1645, yrkandet 5, utan åtgärd,

23. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76: 1672, yrkandet 2,

b. 1975/76: 1695, yrkandet 1,

24. avslår motionen 1975/76: 1730, yrkandet 5,

25. godkänner de grunder för stöd till båttrafik i skärgårdarna som i propositionen i övrigt förordats,

26. med avslag på motionerna 1975/76: 186, yrkandet 5, och 1975/76: 1645, yrkandet 3, godkänner de grunder för syssel -

JoU 1975/76: 34

sättningsstöd till företag i skärgårdarna som i propositionen förordats,

27. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76: 1672, yrkandet 5,

b. 1975/76: 1730, yrkandet 1 i vad avser kommersiell service m. m.,

28. anser motionen 1975/76:186, yrkandet 2, besvarad med vad utskottet anfört,

29. avslår motionen 1975/76: 1645, yrkandet 6,

30. lämnar motionen 1975/76: 1651, yrkandet 1 d, utan åtgärd,

31. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76: 186, yrkandet 1,

b. 1975/76: 1730, yrkandet 1 i vad avser skärgårdens planering,

32. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 i,

33. lämnar motionen 1975/76:186, yrkandet 3, utan åtgärd,

34. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76: 1651, yrkandet 2 g,

b. 1975/76:1672, yrkandet 3,

c. 1975/76: 1735, yrkandet 5,

35. lämnar motionen 1975/76: 1672, yrkandet 4, utan åtgärd,

36. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76: 1730, yrkandet 2, medger att för budgetåret 1975/76 statlig kreditgaranti för lån till skärgårdsföretag beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

37. med bifall till regeringens förslag och med avslag på, såvitt nu är i fråga, motionen 1975/76: 1730, yrkandet 3, medger att för budgetåret 1975/76 statsbidrag till skärgårdsföretag beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

38. medger att regeringen eller efter regeringens bemyndigande lantbruksstyrelsen får biträda ackord och eljest efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för lån till skärgårdsföretag,

39. med bifall till regeringens förslag och med avslag på, såvitt i övrigt är i fråga, motionen 1975/76: 1730, yrkandet 3, till Stöd till skärgårdsföretag på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

40. medger att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till skärgårdsföretag får beviljas med sammanlagt högst

2 000 000 kr.,

41. medger att för budgetåret 1976/77 statsbidrag till skärgårdsföretag får beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

JoU 1975/76: 34

42. till Stöd till skärgårdsföretag för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

43. till Särskilda stödåtgärder i glesbygder på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

Stockholm den 30 mars 1976

På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Kronmark (m), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s), herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredriksson (c) och herr Enlund (fp).

Reservationer

angående stöd till skärgårdsföretag

1. av herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”böra biträda” bort ha följande lydelse: Utskottet biträder det i motionen 1645 yrkandet 2, framlagda förslaget om att det föreslagna skärgårdsstödet skall kunna utgå till anskaffande av mark och annan fast egendom. På så sätt skapas ytterligare förutsättningar för att åstadkomma förbättrade utkomstmöjligheter för den bofasta skärgårdsbefolkningen.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975/76: 1645, yrkandet 2 i förevarande del, godkänner vad utskottet förordat beträffande stöd till anskaffning av mark och annan fast egendom,

2. av herr Takman (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Ej heller” och slutar med ”statlig regi” bort ha följande lydelse:

I motionen 1672 föreslås (yrkande 6) att ett särskilt projektstöd införs för att minska kostnaden för va-anläggningar för att underlätta den bofasta befolkningens flyttningar från exempelvis mindre till större öar i skärgården. Förslag i angiven riktning bör enligt motionärernas mening föreläggas riksdagen. Enligt samma motion, yrkande 1, bör för 3

Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 34

JoU 1975/76: 34

slag även underställas riksdagen i syfte att i skärgårdarna skapa en statlig verksamhet baserad på mindre industrienheter med lämplig produktionsinriktning. Utskottet vill för sin del ansluta sig till motionärernas förslag i nu nämnda hänseenden. Även om de sysselsättningsfrämjande åtgärder som föreslås i propositionen 1975/76: 88 kan utgöra ett värdefullt komplement för att trygga en gynnsam sysselsättningsutveckling i skärgården måste, som sägs i motionen, grundstommen ändå vara ett statligt företagande.

dels utskottets hemställan under 3 och 7 bort ha följande lydelse:

3. med bifall till motionen 1975/76: 1672, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om statlig företagsverksamhet i skärgården,

7. med bifall till motionen 1975/76: 1672, yrkandet 6, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anför om projektstöd till vissa va-anläggningar i skärgården,

3. angående regionalpolitisk! stöd av herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Jordbruksutskottet, som” och slutar med ”kunna godkännas” bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottet, som här vill hänvisa till vad i det föregående anförts beträffande avgränsningen av det stödberättigade skärgårdsområdet, anser det dock befogat att gå något längre än inrikesutskottet i fråga om positiv inställning till propositionens förslag beträffande det regionalpolitiska stödet. I motionen 1645 yrkas (3) att skärgårdsområdena skall behandlas som om de tillhörde det inre stödområdet. Enligt utskottets mening finns det skäl att i varje fall på de öar som saknar landförbindelse tillämpa samma regler som gäller för det inre stödområdet. Sålunda bör sysselsättningsstöd i dessa fall kunna utgå även om det icke sker i samband med annat regionalpolitisk! stöd. I övrigt tillstyrker utskottet vad som i propositionen föreslagits beträffande stödformerna.

dels utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76: 1645, yrkandet 3, samt med avslag på motionen 1975/76: 186, yrkandet 5, godkänner de grunder för sysselsättningsstöd m. m. till skärgårdsföretag som utskottet förordat,

4. angående kommersiell service av herr Takman (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Vad i” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

JoU 1975/76: 34

35 Jordbruksutskottet vill för sin del anföra att de gällande bestämmelserna om kommersiell service i glesbygd enligt utskottets mening är alltför snäva. Man måste beakta att kommunernas svåra finansiella läge gör det omöjligt att enbart hänvisa till det kommunala ansvaret. Inte heller är det tillfredsställande att statligt stöd för ändamålet bara undantagsvis ges utanför det inre stödområdet. De geografiska och transportmässiga villkor som gäller i skärgårdsområdena motiverar generösare principer för stöd där. Mot denna bakgrund ter sig det berörda yrkandet i motionen 1672 berättigat.

dels utskottets hemställan under 27 a bort ha följande lydelse:

27 a. med anledning av motionen 1975/76: 1672, yrkandet 5, som som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om särskilt bidrag till driftsstöd för butiker och varubåtar i skärgården,

5. angående boende-, plan- och markfrågor av herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Jordbruksutskottet, som” och på s. 27 slutar med ”berett förorda” bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottet kan inte helt dela de bedömningar som från civilutskottet gjorts under avsnittet om boende-, plan- och markfrågor. Som framförts i motionen 1645 finns det behov av ett förenklat planförfarande även för fritidsbebyggelse. På samma sätt som föredragande statsrådet uttalat sig till förmån för ett förenklat planförfarande för åretruntbosättning bör samma princip vara vägledande för fritidsbebyggelse. Härigenom skulle fördelar nås. Sålunda skulle skärgårdsbefolkningens möjligheter att i anslutning till skärgårdsby arna uppföra fritidshus öka. Ett förenklat planförfarande i nu berört avseende borde också kunna tillåtas i områden där översiktliga planer utarbetats. Utskottet finner denna fråga vara så väsentlig för skärgårdsbefolkningens utkomstmöjligheter att det tillstyrker yrkandet 6 i motionen 1645 angående förenklat planförfarande.

dels utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. med bifall till motionen 1975/76:1645, yrkandet 6, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet förordat om förenklat planförfarande vid fritidsbebyggelse,

6. angående hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen av herr Takman (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Socialutskottet (SoU 1975/76: 1 y)” och på s. 30 slutar med ”yrkandet 4” bort ha följande lydelse:

JoU 1975/76: 34

36 Det bör inte längre vara så, att befolkningen i skärgårdsområdena skall vara tvungen att nöja sig med en sämre samhällsservice på hälsooch sjukvårdsområdet än den som kommer befolkningen i andra delar av landet till del. En förbättring av samhällsservicen i fråga om hälsooch sjukvård i skärgårdsområdena kräver emellertid avsevärda ekonomiska satsningar. Även om ansvaret för den allmänna hälsovården åvilar primärkommunerna och ansvaret för hälsovården i övrigt och sjukvården åvilar landstingen bör staten träda in och bära en del av det ekonomiska ansvaret. Utskottet tillstyrker därför motionen 1975/76: 1672, såvitt däri föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om statliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen så att denna bereds samma service som andra medborgare.

dels utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. med bifall till motionen 1975/76: 1672, yrkandet 4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förbättring av hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen,

Särskilt yttrande

angående statsbidrag till utbildning i skärgårdsområdena av herr Takman (vpk):

I motionen 1672 har vänsterpartiet kommunisterna (vpk) begärt förslag om statliga insatser för att bevara och utveckla skolväsendet i skärgården. Bakgrunden är att tillgången till en skola spelar stor roll för ett skärgårdssamhälles möjligheter att överleva. Om skolan läggs ner upphör ön ofta att leva som ett permanent samhälle. Det är därför nödvändigt att öka insatserna för att bevara och utveckla skolväsendet i skärgården.

Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande till propositionen 1975/76: 39 om skolans inre arbete där föredraganden förordar en särskild glesbygdsgaranti i form av ett särskilt statsbidrag till skolverksamhet i kommuner med ett stort antal s. k. b/B-skolor. Föredraganden räknar emellertid med att detta statsbidrag endast skall utgå under en övergångstid. Förslag till beslut om denna särskilda glesbygdsgaranti framläggs ej för riksdagen i samband med propositionen 1975/76: 39, men vpk förutsätter att ett sådant förslag snarast kommer att läggas fram. Vpk förutsätter vidare att detta förslag ges en sådan utformning att kommunerna inte av ekonomiska skäl skall tvingas lägga ner skolor vare sig i skärgården eller i annan glesbygd. Vidare måste skolpolitiken i den del den särskilt berör skärgårdens förhållanden ses som en del av och sättas i samband med ett vidare politiskt program för att utveckla skärgårdens ekonomiska och sociala liv.

JoU 1975/76: 34 Bilaga

Bilaga

Yttranden från andra utskott

JoU 1975/76: 34

39 Bilaga

Skatteutskottets yttrande 1975/76:3 y

över vissa yrkanden i motioner, sorn väckts med anledning av propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över de med anledning av propositionen 1975/76:88 väckta motionerna. Skatteutskottet får med anledning härav anföra följande.

I motionen 1975/76: 1651 yrkas under punkten 2 d skyndsam utredning och förslag angående frågan om möjlighet för fiskare till avsättning av medel på särskilt konto enligt samma principer som gäller för skogskonto.

Skatteutskottet har varje år behandlat motionsyrkanden som syftar till resultatutjämning vid beskattningen. Vid 1975 års riksmöte avslogs på utskottets hemställan flera motioner om bl. a. sådan utjämning genom kontoavsättningar. Härvid hänvisade utskottet (SkU 1975: 15) till att företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), som enligt sina direktiv bl. a. bör kunna överväga att i utjämnande syfte åstadkomma temporära insättningar av vinstmedel på spärrkonto, f. n. omprövar hela det frågekomplex som hänger samman med skattereglerna för resultatutjämning.

Skatteutskottet anser att också frågan om fiskares skattefria kont» avsättningar — en fråga som för övrigt inte kan ses som en renodlad skärgårdsfråga — bör lösas i sitt större sammanhang. Då frågan om resultatutjämning är föremål för en allsidig utredning finner utskottet inte skäl att tillstyrka det här behandlade yrkandet i motionen 1975/76: 1651.

En skattefråga av mera renodlad skärgårdskaraktär tas upp i motionen 1975/76:1730. I punkten 5 hemställer motionärerna att riksdagen begär sådan ändring av vägtrafikskatteförordningen (1973: 601) att generellt undantag från fordonsskatt medges för traktor och motorredskap som endast används på öar utan fast landförbindelse.

Skatteutskottet vill först erinra om att motorredskapen faller utanför reglerna för vägtrafikbeskattningen och att frågan därför bara gäller traktorer. Redan i samband med att nu gällande skattesatser för traktorskatt infördes behandlade bevillningsutskottet (BeU 1969: 74) frågan om möjligheten till dispens för traktorer på öar utan fast landförbindelse. Utskottet konstaterade då att regeringen med stöd av gällande dispensregler meddelat befrielse från traktorskatt i sådana fall. Seder -

JoU 1975/76: 34

mera har regeringen med stöd av 39 § vägtrafikskatteförordningen genom kungörelsen (1973: 788) om nedsättning av eller befrielse från vägtrafikskatt i vissa fall delegerat sådana avgöranden till riksskatteverket. Enligt uppgift från bilregisternämnden var antalet skattebefriade traktorer på öar samt i några fall också inom fjällregionen sammanlagt 225 st. den 1 juli 1975. Med hänsyn till att skattebefrielsen på grund av de skiftande omständigheterna måste grundas på förhållandena i det enskilda fallet förordar skatteutskottet att det nuvarande dispensförfarandet bibehålls.

Av det anförda framgår att yrkandet i motionen redan kan anses tillgodosett i sak genom gällande dispensbestämmelser. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet för sin del bifall till yrkandet om ändring i vägtrafikskattebestämmelsema.

Stockholm den 17 februari 1975

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Carlstein (s), Mundebo (fp), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors* (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), fru Troedsson (m) och herr Boström (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

JoU 1975/76: 34

41 Bilaga

Socialutskottets yttrande 1975/76:1

över viss del av motion som väckts med anledning av propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena

Till jordbruksutskottet

Genom beslut den 3 februari 1976 har jordbruksutskottet berett socialutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte med anledning av propositionen väckta motioner i de delar propositionen och/eller motionerna berör utskottets ämnesområde.

De förslag som lagts fram i propositionen avser bl. a. vissa ekonomiska stödåtgärder inom skärgårdsområdena. I motionen 1975/76: 1672 (yrkandet 4) av herr Hermansson m. fl. (vpk) tas upp en fråga som berör utskottets ämnesområde, nämligen fråga om statliga bidrag till hälsooch sjukvården för skärgårdsbefolkningen. Utskottet har beslutat att avge yttrande över nämnda motion i denna del.

Utskottet

I motionen 1975/76:1672 (yrkandet 4) hemställs att riksdagen skall begära förslag om statliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen så att denna bereds samma service som andra medborgare. Motionärerna påpekar att tillgången på hälso- och sjukvård ofta är dålig i skärgården.

Ansvaret för den allmänna hälsovården åvilar primärkommunema och ansvaret för hälsovården i övrigt och sjukvården åvilar landstingen.

Den av landstingen bedrivna hälso- och sjukvården befinner sig för närvarande i ett utvecklingsskede som kännetecknas av en omfattande utbyggnad av den öppna hälso- och sjukvården och en ökad inriktning på förebyggande åtgärder. En utgångspunkt för reformarbetet utgör ett av socialstyrelsen redovisat strukturprogram för hälso- och sjukvården inför 80-talet. Den viktigaste grundsatsen i strukturprogrammet är utveckling och utbyggnad av den decentraliserade distriktsvården. Avsikten är att den övervägande delen av alla besök på läkarmottagning skall ske inom distriktsvården. Inom ramen för det sjukvårdspolitiska reformarbetet har vidare i december 1975 tillkallats en utredning med uppgift att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Som en grundval för sitt arbete skall utredningen föra en målsättnings -

JoU 1975/76: 34

diskussion som skall ha som utgångspunkt att alla som bor i landet skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor.

Frågor om finansieringskällor — bl. a. statsbidrag — för såväl den primärkommunala som den landstingskommunal verksamheten är för närvarande föremål för utredning genom den år 1971 tillkallade kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971: 08).

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att befolkningen inom skärgårdsområdena får lika god samhällsservice på hälso- och sjukvårdsområdet som befolkningen i övriga delar av landet. Med hänsyn till det ansvar som åvilar huvudmännen för hälso- och sjukvården och till den ovan redovisade inriktningen av reformarbetet på området är det emellertid enligt utskottets mening inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av det här aktuella motionsyrkandet. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:1672 i vad avser yrkandet 4.

Stockholm den 17 februari 1976

På socialutskottets vägnar RUNE GUSTAVSSON

Närvarande: herrar Gustavsson i Alvesta (c), Dahlberg (s)*, Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), fru Lagergren (s), herrar Alftin (s) och Hagberg i Borlänge (vpk)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Joll 1975/76: 34

43 Avvikande mening

av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med ”Ansvaret för” och slutar på s. 2 med ”yrkandet 4” bort ha följande lydelse:

Det bör inte längre vara så, att befolkningen i skärgårdsområdena skall vara tvungen att nöja sig med en sämre samhällsservice på hälsooch sjukvårdsområdet än den som kommer befolkningen i andra delar av landet till del. En förbättring av samhällsservicen i fråga om hälsooch sjukvård i skärgårdsområdena kräver emellertid avsevärda ekonomiska satsningar. Även om ansvaret för den allmänna hälsovården åvilar primärkommunema och ansvaret för hälsovården i övrigt och sjukvården åvilar landstingen bör staten träda in och bära en del av det ekonomiska ansvaret. Utskottet tillstyrker därför motionen 1975/76: 1672, såvitt däri föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om statliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen så att denna bereds samma service som andra medborgare.

JoU 1975/76: 34

44 Bilaga

Utbildningsutskottets yttrande 1975/76: 2 y

över vissa delar av propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motioner

Till jordbruksutskottet

Genom beslut den 3 februari 1976 har jordbruksutskottet berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1975/76: 88 och med anledning av propositionen väckta motioner i de delar propositionen och motionerna berör utbildningsutskottets ämnesområde.

I den nämnda propositionen läggs fram förslag till vissa stödåtgärder m. m. inom landets skärgårdsområden.

I motionen 1975/76: 1672 anförs att en för skärgårdsbefolkningen viktig fråga är hur skolfrågorna inom skärgårdsområdena löses. Motionärerna begär därför förslag om statliga insatser för att bevara och utveckla skolväsendet i skärgården.

I propositionen 1973: 77 angående skolväsendets organisation i glesbygd m. m. behandlades vissa förslag från glesbygdsutredningen rörande utbildning i glesbygder. I sitt av riksdagen godkända betänkande över propositionen (UbU 1973: 29, rskr 1973: 243) framhöll utbildningsutskottet beträffande klassanordningar i glesbygd bl. a. att möjlighet att med en förnuftig anpassning till särskilda omständigheter medge en annan klassanordning vid en skolenhet än den som en strikt tillämpning av bestämmelserna i 5 kap. 18 § skolförordningen skulle ge borde liksom hittills tillkomma länsskolnämnd. Vidare gav riksdagen på förslag av utskottet som sin mening till känna för Kungl. Majit att länsskolnämnd för viss avvikande klasstyp i glesbygd borde kunna medge speciella resurstimmar till skolenheten. Genom beslut har Kungl. Majit den 26 april 1974 godkänt vissa av skolöverstyrelsen framlagda förslag för prövningen av frågor om bevarande av dels skolenheter med lågoch/eller mellanstadier i glesbygd, dels skolenheter med grundskolans högstadium. Det bör också erinras om att det i propositionen 1975/76: 39 om skolans inre arbete föreslås en särskild glesbygdsgaranti i form av ett särskilt statsbidrag till skolverksamhet i kommuner med ett stort antal s. k. b/B-skolor. Vidare läggs i samma proposition fram förslag om ett statligt resursfördelningssystem för skolväsendet som möjliggör beaktande av regionala och lokala resursbehov.

Vad utskottet i betänkandet 1973: 29 anfört om glesbygder gäller självfallet i motsvarande mån även skärgårdsområdena. Med hänvis -

JoU 1975/76: 34

ning till det anförda föreslår utskottet att jordbruksutskottet avstyrker motionen 1975/76: 1672 yrkandet 3.

I motionen 1975/76: 1651 begärs förslag till 1976/77 års riksmöte om särskilt skolskjutsbidrag till skärgårdskommunerna på 90 procent av kostnaderna. Speciella skolskjutsturer med snabba båtar anses angelägna i skärgårdskommunerna, och kravet på ett särskilt bidrag motiveras med att de nämnda skolskjutsarna är dyrare än skolskjutstransporter på fastlandet.

Utskottet vill erinra om vad som i propositionen 1975/76: 88 anförs om vidgat stöd till sådan båttrafik i skärgården som tillgodoser den bofasta öbefolkningens trafikbehov. Vidare är det i detta sammanhang av intresse att nämna att frågan om statsbidrag till kostnader som är förenade med att kommun driver skolverksamhet behandlas av utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK). Enligt utredningens direktiv är det angeläget att statsbidragets storlek kan anpassas till kommunernas skiftande förutsättningar att organisera skolverksamheten. Det är enligt utskottet naturligt att avvakta utredningens förslag. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att yrkandet 2 g i motionen 1975/76: 1651 avstyrks av jordbruksutskottet.

I motionen 1975/76: 1735 tas upp möjligheterna att ge elever från skärgårdsområden inackordering i anslutning till tätorternas gymnasieskolor på fastlandet.

Stockholm den 24 februari 1976

På utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i Staffanstorp (c), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund (s), Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), fröken Hörlén (fp), fru Gradin (s), herr Johansson i Skärstad (c), fru Dahl (s), fru Sundberg (m), herrar Sundgren (s), Karlsson i Mariefred (c) och fru Lantz (vpk).

JoU 1975/76: 34

46 Särskilt yttrande

beträffande statsbidrag till utbildning i skärgårdsområdena av fru Lantz (vpk):

I motionen 1975/76: 1672 har vänsterpartiet kommunisterna (vpk) begärt förslag om statliga insatser för att bevara och utveckla skolväsendet i skärgården. Bakgrunden är att tillgången till en skola spelar stor roll för ett skärgårdssamhälles möjligheter att överleva. Om skolan läggs ner upphör ön ofta att leva som ett permanent samhälle. Det är därför nödvändigt att öka insatserna för att bevara och utveckla skolväsendet i skärgården.

Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande till propositionen 1975/76: 39 om skolans inre arbete där föredraganden förordar en särskild glesbygdsgaranti i form av ett särskilt statsbidrag till skolverksamhet i kommuner med ett stort antal s. k. b/B-skolor. Föredraganden räknar emellertid med att detta statsbidrag endast skall utgå under en övergångstid. Förslag till beslut om denna särskilda glesbygdsgaranti framläggs ej för riksdagen i samband med propositionen 1975/76: 39, men vpk förutsätter att ett sådant förslag snarast kommer att läggas fram. Vpk förutsätter vidare att detta förslag ges en sådan utformning att kommunerna inte på grund av ekonomiska skäl skall tvingas lägga ner skolor vare sig i skärgården eller annan glesbygd. Vidare måste skolpolitiken i den del den särskilt berör skärgårdens förhållanden ses som en del av och sättas i samband med ett vidare politiskt program för att utveckla skärgårdens ekonomiska och sociala liv.

JoU 1975/76: 34

47 Bilaga

Trafikutskottets yttrande 1975/76: 2 y

över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motioner

Till jordbruksutskottet

Genom beslut den 20 januari 1976 har jordbruksutskottet hemställt att trafikutskottet avger yttrande över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motioner såvitt avser trafikutskottets ämnesområde.

Propositionen

I propositionen 1975/76:88 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att, såvitt nu är i fråga (yrkandet 2), godkänna de grunder för stöd till båttrafik i skärgårdarna som i propositionen förordats.

Motionerna

I motionen 1975/76: 501 av herr Sellgren (fp) hemställs att riksdagen beslutar att det statliga stödet till båttrafik skall utgå även till ö-områden som saknar bofast befolkning under förutsättning att trafiken är intagen i den lokala trafikförsörjningsplanen.

I motionen 1975/76: 1628 av herrar Andersson i Gamleby och Rosqvist (båda s) hemställs att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om undantag för avgränsningen av skärgårdsområdena när särskilda skäl föreligger.

I motionen 1975/76: 1645 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1, 4 och 5), att riksdagen beslutar

1. att vid definition av skärgårdsområden innefatta de delar av fastlandet där kustförsamlingama av tradition och med hänsyn till regional utveckling är att hänföra till skärgård samt att färjeförbindelse ej skall räknas som fast landförbindelse,

4. att hos regeringen anhålla att frågan om särskilt anskaffningslån för mindre isbrytartonnage och båtar för kompletterande skärgårdstrafik skall utredas,

5. att uttala att lots- och fyrväsendet skall vara organiserat även med hänsyn till dess betydelse för sysselsättningen i skärgården.

JoU 1975/76: 34

48 I motionen 1975/76: 1648 av herr Dahlgren m. fl. (c, s, m, fp) hemställs att riksdagen beslutar dels definiera begreppet skärgårdsområde så att detta innefattar öar med eller utan fastlands- eller färjeförbin<delse samt det kustnära fastlandet, dels hos regeringen begära att länsstyrelsen i samråd med berörda kommuner och länsstyrelser får i uppdrag att fastställa omfattningen av det kustnära fastlandet.

I motionen 1975/76:1651 av herr Dahlgren m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 a, 1 e—g, 2 f och 2 j),

1. att riksdagen beslutar

a) att med skärgård skall avses ö eller öar som har fast bosatt befolkning med eller utan fast landförbindelse, dock inte Gotlands län och öland, samt det kustnära fastlandet,

e) att statligt stöd på 35 procent för skärgårdstrafik skall utgå till den i kommunal trafikförsörjningsplan upptagna trafiken,

f) att det statliga stödet till båttrafik skall utgå med 50 procent av kostnaderna om trafiken utförs som kompletteringstrafik,

g) att i beräkningen av den årskostnad för skärgårdstrafiken som berättigar till statligt bidrag skall ingå kapitaltjänstkostnader för båtar och bryggor, om inte bidrag till dessa utgått i annan ordning,

2. att riksdagen hos regeringen begär

f) förslag till 1976/77 års riksdag om särskilt fraktstöd för skärgårdarna på 50 procent av kostnaderna,

j) förslag angående statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna.

I motionen 1975/76: 1695 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp) föreslås, såvitt nu är i fråga (yrkandet 2), att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till transportstöd i skärgårdarna.

I motionen 1975/76: 1714 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c, m, fp) hemställs att riksdagen beslutar att extra investeringar i material och övriga kostnader för drift av skärgårdstrafik på grund av is- och andra iklimatförhållanden skall vara berättigade till statsbidrag.

I motionen 1975/76: 1730 av fru Söder m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 6), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om särskilt stöd till fraktfärjor i skärgårdstrafik i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionen 1975/76:1735 av herr Wictorsson m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att besluta om undantag för avgränsningen av skärgårdsområdena när särskilda skäl föreligger.

JoU 1975/76: 34

49 Utskottet

I propositionen erinras om att 1973 års riksdag (TU 1973: 15, rskr 1973: 282) fann det angeläget att den principiellt viktiga frågan om upprätthållande av trafikförbindelserna mellan öar eller ö-områden och fastlandet samt kostnadstäckningen härför finge en snar och tillfredsställande lösning. Vidare konstaterade 1974 års riksdag att det statliga stödet till busstrafiken inte omfattar de speciella förhållanden som råder i skärgårdarna genom att båttrafiken faller utanför bidragssystemet. Det borde kunna övervägas att införa stöd till denna enligt principer liknande dem som gäller för busstrafiken. Riksdagen begärde därför hos Kungl. Maj:t utredning och förslag i dessa frågor (TU 1974:9, rskr 1974: lil).

Ett grundkrav i vad gäller stöd till båttrafiken i skärgårdarna anses böra vara att trafiken — liksom i vad gäller den lokala landsbygdstrafiken

— grundas på en genomtänkt planering och ingår i en av kommunen antagen lokal trafikförsörjningsplan. Trafiken skall till sin huvudsakliga inriktning tillgodose den bofasta öbefolkningens behov. Mot denna bakgrund bör bidrag kunna utgå till sådana båtleder (linjer), på vilka trafik bedrivs regelbundet under hela året (hela seglationsperioden) och på vilka trafikuppläggningen anpassats till öbefolkningens behov. Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning i dessa delar.

Begreppet skärgård definieras i propositionen som ö eller öar som har fast bosatt befolkning men saknar fast landförbindelse. Således inkluderas häri också friliggande öar, dock inte Gotlands län. Statligt trafikbidrag anses dock böra utgå endast för trafik till och från öar som har bofast befolkning men som saknar fast landförbindelse eller allmän färjeled.

Med anledning av nämnda förslag yrkas i motionerna 1628 och 1735 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om undantag för avgränsningen av skärgårdsområdena när särskilda skäl föreligger. I motionen 1645 yrkas att riksdagen beslutar att vid definition av skärgårdsområden häri innefatta de delar av fastlandet där kustförsamlingarna av tradition och med hänsyn till regional utveckling är att hänföra till skärgård samt att färjeförbindelse ej skall räknas som fast landförbindelse. I motionen 1648 yrkas att riksdagen beslutar dels definiera be -

4 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 34

JolJ 1975/76: 34

greppet skärgårdsområde så att detta innefattar öar med eller utan fast land- eller färjeförbindelse samt det kustnära fastlandet, dels hos regeringen begära att länsstyrelsen i samråd med berörda kommuner får i uppdrag att fastställa omfattningen av det kustnära fastlandet. I motionen 1651 yrkas att riksdagen beslutar att med skärgård skall avses ö eller öar som har fast bosatt befolkning med eller utan fast landförbindelse

— dock inte Gotlands län och öland — samt det kustnära fastlandet.

Utskottet har vid sin prövning av nu berörda frågor om avgränsningen av skärgårdsområdet funnit sig i vad avser trafiksektorn kunna godta departementschefens förslag. Från de synpunkter trafikutskottet har att företräda bör motionerna i här berörda delar sålunda inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Det statliga bidraget föreslås utgå med 35 procent av årskostnaderna, beräknade på det sätt som i propositionen närmare anges. Detta innebär i princip att kostnaderna för vad som kan betecknas som en rimlig trafikinsats för den bofasta öbefolkningen i de flesta fall kommer att delas lika mellan trafikanterna, staten och primärkommun/landstingskommun. Därmed kan man enligt departementschefen säga att bidraget i stort har byggts upp på liknande sätt som bidraget till lokal landsbygdstrafik, där enligt huvudregeln — efter avdrag av vad som täcks genom trafikintäkter — återstående underskott med lika delar faller på stat och kommun.

Bidrag med samma procentsats föreslås utgå till sådan kompletterande trafik som efter förhandsbeställning utförs till och från öar som saknar reguljär båttrafik.

Med anledning härav yrkas i motionen 1651 att statligt stöd om 35 procent skall utgå till hela den i kommunal trafikförsörjningsplan upptagna trafiken, att stödet skall utgå med 50 procent av kostnaderna om trafiken utförs som kompletteringstrafik och att i beräkningen av årskostnaden för bidragsberättigad trafik skall ingå kapitaltjänstkostnader för båtar och bryggor om inte bidrag till dessa utgått i annan ordning.

Utskottet vill för sin del erinra om att stödet enligt de föreslagna bidragsreglerna skall utgå till den trafik som svarar mot fyra dagliga dubbelturer, medan i fråga om bussbidraget stöd utgår endast till två dubbelturer per dag. Med beaktande bl. a. av den avsevärt större täck -

JoU 1975/76: 34

ningsgrad i fråga om trafikens omfattning som härigenom uppnås och då utskottet ser det nu införda stödet för det kommande året närmast som en försöksverksamhet har utskottet funnit sig nu kunna godta departementschefens förslag även i dessa delar. Inte minst beträffande kompletteringstrafiken vill utskottet f. ö. erinra om den möjlighet till höjt bidrag som föreslås införd om synnerliga skäl därtill föreligger.

Vad beträffar motionärernas yrkande rörande kapitaltjänstkostnader för båtar vill utskottet framhålla att sådana kostnader förutsatts ingå i det bidragsberättigade kostnadsunderlaget. Bryggor i anslutning till väg räknas i regel som väganordning och byggs och underhålls följaktligen i samma ordning som vägen. Möjlighet torde f. ö. i viss utsträckning föreligga att i andra fall få arbeten av här ifrågavarande slag utförda med anlitande av medel för sysselsättningsskapande åtgärder.

Under hänvisning jämväl till anförda förhållanden avstyrks motionen i nu berörda delar.

I motionen 1714 begärs ett uttalande från riksdagens sida att extra investeringar i material och övriga kostnader för drift av skärgårdstrafik på grund av is- och andra klimatförhållanden skall vara berättigade till statsbidrag och även innefattas i de synnerliga skäl som motiverar extra bidrag. Då utskottet utgår från att i överensstämmelse med bidragsbestämmelsemas innebörd så skall vara fallet, synes någon särskild åtgärd härför från riksdagens sida ej erforderlig.

Av bl. a. samma skäl finner utskottet anledning ej heller föreligga att riksdagen, såsom i motionen 1645 yrkats, hos regeringen begär att frågan om särskilt anskaffningslån för mindre isbrytartonnage och båtar för kompletterande skärgårdstrafik skall utredas.

I motionen 1651 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag angående statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna.

Vad motionärerna därvid anfört till stöd för sitt yrkande finner utskottet värt beaktande. Fall synes sålunda föreligga där den i enskild regi bedrivna färjetrafiken närmast synes böra hänföras till allmän färjetrafik. Speciellt gäller detta när en betydande genomgångstrafik under större eller mindre del av året förekommer och vederbörande färjehållare har att — med eller utan kommunalt eller landstingskommunalt stöd — ombesörja trafiken. Samma synes vara förhållandet där färja till någon del ansluter till allmän väg. Ytterligare skäl synes i enskilda fall kunna anföras till stöd för ett förstatligande. Enligt utskottets uppfattning bör det därför uppdras åt vägverket att i förekommande fall snarast pröva eller göra en förnyad prövning av frågan huruvida viss färjetrafik skall vara av statlig eller eventuellt statsbidragsberättigad karaktär samt vidta i anledning härav erforderliga åtgärder. Vad utskottet härom anfört bör enligt dess uppfattning av riksdagen ges regeringen till känna.

JoU 1975/76: 34

52 Med hjälp av det föreslagna bidraget till båttrafik kan man enligt departementschefen genom en lämplig anpassning mellan person- och godstaxorna på båtlederna även bidra till en acceptabel lösning på den fråga som väckts om ett särskilt stöd till godstrafiken, i första hand med hänsyn till de krav småindustrier och affärer ställer. En sådan taxeanpassning anses självfallet gälla också jordbrukets transporter, bl. a. i fråga om mjölktransporter. Med hänsyn till att persontaxan i skärgårdstrafiken redan är relativt låg anses ett ökat statligt stöd till skärgårdstrafiken enligt propositionens förslag till en del kunna utnyttjas till att reducera godstaxan.

Med anledning härav yrkas i motionen 1651 att riksdagen hos regeringen begär förslag till 1976/77 års riksmöte om särskilt fraktstöd för skärgårdarna på 50 procent av kostnaderna. I motionen 1695 yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till transportstöd. I motionen 1730 föreslås att riksdagen skall begära särskilt stöd till fraktfärjor i skärgårdstrafik i enlighet med vad som anförts i motionen.

Även vad i nu förevarande motioner anförts till stöd för motionärernas yrkanden finner utskottet vara beaktansvärt. Utskottet vill därför föreslå att regeringen överväger härmed sammanhängande spörsmål samt om möjligt i nästkommande års budgetproposition redovisar resultatet härav.

Vad utskottet i denna fråga anfört bör enligt dess uppfattning av riksdagen ges regeringen till känna.

I motionen 1645 har yrkats att riksdagen beslutar uttala att lots- och fyrväsendet skall vara organiserat även med hänsyn till dess betydelse för sysselsättningen i skärgården.

Redan i samband med behandlingen vid 1970 års riksdag av nya riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation (prop. 1970:119, SU 1970: 143, rskr 1970: 347) framhölls att vid prövningen av kommande organisationsförändringar måste beaktas att i lots- och fyrväsendets arbetsuppgifter förutom lotsning ingår underhåll av fyrar, utsättning, intagning och underhåll m. m. av bojar och prickar etc. Lots- och fyrväsendet ingår också tillsammans med en rad andra organ i den statliga sjöräddningsverksamheten och havsövervakningen. Nämnda förhållanden nödvändiggjorde enligt utskottets uppfattning att organisationsfrågorna inte bedöms enbart ur företagsekonomiska synpunkter — begränsade till sjöfartsverkets arbetsområde — utan från allmänt samhällsekonomiska och lokaliseringspolitiska grunder och berörande även övrig verksamhet avseende kust- och havsövervakningen m. m.

Det sålunda anförda äger alltjämt giltighet. Under hänvisning härtill finner utskottet motionärernas yrkande i denna del inte påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

JoU 1975/76: 34

53 Statens kostnad för det nya bidragssystemet för båttrafik beräknas till ca 3 milj. kr. per år. Härtill kommer ca 3,5 milj. kr. för stöd till Waxholmsbolagets trafik.

Det nya bidraget skall enligt förslaget administreras av bussbidragsnämnden, på vilken skall ankomma att utfärda närmare anvisningar för ansökningsförfarandet. De nya bestämmelserna avses gälla fr. o. m. budgetåret 1976/77.

I fråga om medelsanvisningen avser enligt propositionen regeringen framdeles skola återkomma härtill.

Vad av departementschefen i övrigt anförts beträffande förslagen under trafiksektorn har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Stockholm den 17 februari 1976

På trafikutskottets vägnar SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lindahl i Lidingö (s), Hjorth (s), Hugosson (s), Håkansson i Rönneberga (c), Clarkson (m), östrand (s), Stjernström (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Johansson i Hållsta (c), Johansson i Vrångebäck (m), Lindahl i Hamburgsund (fp) och Lekberg (s).

JoU 1975/76: 34

54 Bilaga

Näringsutskottets yttrande 1975/76:1 y

över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motioner

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har genom beslut den 20 januari 1976 berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motioner. Näringsutskottet får med anledning härav anföra följande.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de grunder för stöd till skärgårdsföretag som chefen för jordbruksdepartementet har förordat. Utskottet finner det värdefullt att ett stöd av detta slag införs. I stort har utskottet ingenting att erinra mot propositionens förslag i denna del. Utskottet vill emellertid beröra vissa frågor beträffande stödet som har aktualiserats genom motioner.

Statsbidrag i form av avskrivningslån skall enligt propositionen kunna utgå med viss del av kostnad för investeringar i byggnader, anläggningar och maskiner. Bidrag bör emellertid, sägs det i propositionen, inte kunna utgå till investeringar i sådana objekt som lätt kan likvideras. När det gäller byggnader bör, anförs det, bidrag t. ex. ej utgå till uthyrningsstugor.

Mot den sistnämnda inskränkningen riktas invändningar i flera motioner. I motionen 1975/76: 186 av herr Norrby i Akersberga (fp) begärs att avskrivningslån skall på i motionen angivna villkor kunna utgå även för uppförande av uthyrningsstugor. Fullt tillfredsställande garantier mot försäljning av stugor kan uppnås genom reglering i exploateringsavtal, plan- eller naturreservatsbestämmelser, lånevillkor m. m., säger motionären, och även villkoret att stugor till vilka avskrivningslån utgår skall korttidsuthyras kan tillgodoses. I motionen 1975/76: 1651 (yrkandet 1 b) av herr Dahlgren m. fl. (c) föreslås att finansieringsstödet skall omfatta även uppförande av uthyrningsstugor till ett antal av högst tre per fastighet under förutsättning att avtal har träffats om att stugor och markområde inte får försäljas. Enligt motionen 1975/76: 1730 (yrkandet 1 i viss del) av fru Söder m. fl. (c) bör stöd kunna ges till stugor som ägs av kommun, landsting eller ideell stiftelse, om garantier kan skapas mot en framtida avstyckning. I motionen 1975/76:1735 (yrkandet 4) av herr Wictorsson m. fl. (s) föreslås en utredning om de juridiska möjligheterna att garantera fortsatt uthyrning av uthyrnings -

JoU 1975/76: 34

stugor i enskild eller kooperativ regi och i anslutning härtill av möjligheterna till statsbidragsgivning även till dessa kategorier.

Stuguthyrning är enligt utskottets mening en betydelsefull verksamhet både med hänsyn till försörjningsmöjligheterna i skärgårdsområdena och med hänsyn till turismens intressen. Uppförande av uthyrningsstugor kan underlättas genom att statlig kreditgaranti ställs till förfogande. I likhet med motionärerna finner utskottet det emellertid önskvärt att sådan verksamhet inte helt undantas från möjlighet till finansieringsstöd även genom statsbidrag i form av avskrivningslån. Det måste i så fall uppställas villkor som skapar klara garantier för att uthyrningsverksamheten blir bestående och att det uteslutande blir fråga om korttidsuthyrning.

Statsbidrag i form av avskrivningslån bör enligt propositionen maximeras till 75 000 kr. per skärgårdsföretag. I motionen 1975/76: 1735 (yrkandet 2) föreslås riksdagen uttala att härmed bör avses 75 000 kr. per investeringstillfälle. Det bör, menar motionärerna, inte vara omöjligt för en skärgårdsbo att efter viss tid få ytterligare stöd för att utvidga sin rörelse, om detta leder till ökade sysselsättningsmöjligheter. Utskottet, som finner att motionärerna har tagit upp en viktig definitionsfråga, ansluter sig i princip till deras synpunkter. I likhet med motionärerna förutsätter utskottet att saken blir tillfredsställande reglerad i de bestämmelser som regeringen utfärdar för bidragsgivningen.

I motionen 1975/76: 1695 (yrkandet 1) av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till kreditstöd för investeringar i skärgårdstrafik. Trafik- och fraktrörelse är verksamhetsgrenar som kan tänkas ingå i ett skärgårdsföretag. Hithörande investeringar torde således principiellt sett inte böra vara undantagna från möjlighet till sådant skärgårdsstöd som föreslås i propositionen. Frågor om skärgårdstrafikens förutsättningar bör emellertid bedömas i ett trafikpolitiskt sammanhang som ligger utanför näringsutskottets ämnesområde.

Stödet till skärgårdsföretag skall enligt propositionen administreras av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. I ärenden som avser investering i annan näring än jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling och fiske bör, uttalas det, samråd ske med resp. företagareförening. I motionen 1975/76: 816 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) yrkas att stödet i stället skall administreras av företagareföreningarna, som då i ärenden som avser någon av de nyss uppräknade näringarna skall samråda med resp. lantbruksnämnd. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för den ordning som föreslås i propositionen. Utskottet vill emellertid understryka vikten av att samrådsförfarandet blir effektivt, något som bl. a. förutsätter att det inleds på ett tidigt stadium av varje ärendes behandling.

JoU 1975/76: 34

56 I motionen 1975/76: 1730 (yrkandet 1 i viss del) föreslås också att riksdagen skall ge regeringen till känna som sin mening att hemslöjdsföreningarna, företagareföreningarna, lantbrukets och fiskets organisationer samt hushållningssällskapen bör stödjas i sina marknadsförande insatser för skärgårdens produkter. Några konkreta åtgärder i det angivna syftet ger motionärerna inte anvisning om. Utskottet vill i detta sammanhang liksom vid tidigare tillfällen understryka vikten av att det stöd som ges till produktionsstimulerande åtgärder kompletteras med aktiva insatser på marknadsföringens område.

I propositionen berörs också frågan om kommersiell service i skärgårdsområdena. Härvid erinras om det statliga stöd till kommersiell service i glesbygd som förekommer och slås fast att samhällets ansvar för sådan service i första hand åvilar kommunerna. Frågan om statligt stöd till kommersiell service utanför inre stödområdet prövas av regeringen i varje särskilt fall, framhålls det. I motionen 1975/76: 1672 (yrkandet 5) av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen anvisar ett särskilt bidrag till driftsstöd för butiker och varubåtar i skärgården med förslagsvis 1 milj. kr.

Utskottet är inte berett att tillstyrka anslag med visst belopp men vill hänvisa till det uttalande som riksdagen den 17 mars 1976 på grundval av utskottets betänkande NU 1975/76: 36 (punkten 18 moment 2) har gjort till regeringen om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd.

Stockholm den 18 mars 1976

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Petersson i Ronneby (c), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s) och Siegbahn (m).

Avvikande mening

av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser att sista stycket i yttrandet bort ha följande lydelse:

De gällande bestämmelserna om kommersiell service i glesbygd är enligt utskottets mening alltför snäva. Man måste beakta att kommunernas svåra finansiella läge gör det omöjligt att enbart hänvisa till det kommunala ansvaret. Inte heller är det tillfredsställande att statligt stöd för ändamålet bara undantagsvis ges utanför det inre stödområdet. De geografiska och transportmässiga villkor som gäller i skärgårdsområdena motiverar generösare principer för stöd där. Mot denna bakgrund ter sig det berörda yrkandet i motionen 1975/76: 1672 berättigat.

JoU 1975/76: 34

57 Bilaga

Inrikesutskottets yttrande 1975/76: 2 y

över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motioner

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har begärt att inrikesutskottet i de delar som berör inrikesutskottets ämnesområde skall avge yttrande över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motionerna 1975/76: 186, 1975/76: 501, 1975/76: 816, 1975/76: 1628, 1975/76: 1645, 1975/76: 1648, 1975/76: 1651, 1975/76: 1672, 1975/76: 1695, 1975/76: 1714, 1975/76: 1730 och 1975/76: 1735.

Inrikesutskottet får för sin del anföra följande. Propositionens syfte är att förbättra utkomstmöjligheter, kommunikationer och service för den bofasta befolkningen i våra skärgårdsområden. Från allmänna regionalpolitiska utgångspunkter är det angeläget med sådana förbättringar, och utskottet har därför en positiv inställning till propositionens förslag.

Regionalpolitisk! stöd i olika former tillhör de insatser som föreslås i propositionen. Det regionalpolitiska stödet styrs i princip av landets indelning i stödområden men under vissa omständigheter kan stöd utgå även utanför stödområdena. Departementschefen säger att det enligt hans uppfattning finns goda möjligheter att med gällande bestämmelser tillgodose önskemålen om stöd till skärgårdsområdena. Det gäller sålunda både skärgårdar längs norrlandskusten, som från Hälsingland och norrut ingår i allmänna stödområdet, och övriga skärgårdsområden. Utskottet delar departementschefens uppfattning och vill särskilt framhålla att det inte är lämpligt att i dag ta ställning till förändringar av stödområdena med hänsyn till att den frågan kommer att prövas i sin helhet till hösten då statsmakterna väntas göra en slutbedömning av länsplanering 1974.

Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över att även regionalpolitiskt stöd i form av sysselsättningsstöd under vissa förutsättningar skall kunna utgå i skärgårdsområdena, nämligen om det beviljas i samband med annat regionalpolitisk! stöd. Sysselsättningsstöd är eljest förbehållet inre stödområdet eller områden belägna omedelbart i anslutning därtill.

Beträffande sysselsättningsstödets utformning bör det noteras att riksdagen senare i år kommer att få pröva frågan om man i framtiden skall behålla villkoret att sådant stöd utanför inre stödområdet endast

JoU 1975/76: 34

får beviljas i samband med lokaliseringsstöd. Om det skulle ske en förändring av sysselsättningsstödets utformning i detta hänseende förutsätter utskottet att ändringen även kommer att avse sysselsättningsstöd till företag i skärgårdarna.

Utskottet utgår vidare från att myndigheterna kommer att ha en generös inställning vid prövning av regionalpolitisk! stöd och att även bidrag och avskrivningslån skall kunna komma i fråga. Med hänsyn till näringsstrukturen i skärgårdarna bör stödet — om det skall få avsedd effekt — även komma mindre företag till godo. En sådan inriktning av stödet bör gynnas av den planerade decentralisering av beslutsfattandet i regionalpolitiska frågor varom förslag kan väntas till riksdagen inom kort.

I propositionen begränsas de olika insatserna till att omfatta öar som har fast bosatt befolkning men som saknar fast landförbindelse. Sålunda inkluderas också friliggande öar, dock inte Gotlands län. Mot denna definition av området för stödinsatser har riktats kritik i flera motioner. Motionärerna vill bl. a. att även vissa öar med fast landförbindelse och delar av fastlandet som ligger i nära anslutning till öar och som har liknande problem med den ekonomiska utvecklingen skall inkluderas i det stödberättigade området.

Inrikesutskottet anser beträffande det regionalpolitiska stödet att det knappast finns behov av att absolut avgränsa ett särskilt stödberättigat skärgårdsområde. Regionalpolitisk! stöd utgår efter individuell prövning av olika projekt. Beträffande skärgårdsområdena kan problemen generellt sett antas vara större på öar utan fast landförbindelse, och det ter sig därför naturligt att primärt inrikta åtgärder på sådana områden. Detta utesluter emellertid inte att stöd även bör kunna ges till företag som är belägna på vissa öar med fast landförbindelse och i sådana kustnära fastlandsområden som ovan nämns, under förutsättning att det föreligger samma skäl för regionalpolitisk! stöd som för öar utan fast landförbindelse. En sådan ordning står i överensstämmelse med gällande regler. Även sysselsättningsstöd bör i de aktuella fallen kunna komma i fråga på samma villkor som gäller för sysselsättningsstöd till företag strax utanför gränsen till det inre stödområdet.

Motsvarande resonemang i fråga om den geografiska gränsdragningen för stöd kan enligt utskottets mening föras beträffande det nya stöd till skärgårdsföretag på öar utan fast landförbindelse som föreslås i propositionen. Detta stöd, som avses bli administrerat av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna, föreslås utgå som bidrag i form av avskrivningslån och som statlig lånegaranti. Bidraget föreslås bli maximerat till 75 000 kr. per skärgårdsföretag. Enligt utskottets mening bör alltså inte företag vara uteslutna från stöd, om de är belägna på öar med fast landförbindelse eller på fastlandet i anslutning till skärgårdsområde. Med hänsyn till de medel som står till förfogande och till vad ovan

JoU 1975/76: 34

sagts om att stöd i första hand bör avse öar utan fast landförbindelse kan det vara berättigat med en viss återhållsamhet när det gäller stöd till företag på öar med fast landförbindelse eller på fastlandet. Åtminstone i inledningsskedet bör stöd till företag som ej ligger på öar utan fast landförbindelse prövas av regeringen.

Utskottet går inte in på alla detaljer beträffande det nya företagsstödet men vill betona vikten av samordning med det regionalpolitiska stödet. Den omständigheten att företag fått stöd till en utbyggnad genom stödet till skärgårdsföretag bör heller inte utesluta regionalpolitisk! stöd exempelvis i form av avskrivningslån vid en senare investering. När det gäller det maximala bidragsbeloppet enligt det nya stödet, 75 000 kr. per företag, föreslår utskottet att en höjning av detta belopp inte görs beroende av riksdagens godkännande. Det bör ankomma på regeringen att anpassa maximibeloppet till föreliggande behov och den ekonomiska utvecklingen.

Utöver det anförda har utskottet inte funnit anledning att yttra sig över de remitterade dokumenten.

Stockholm den 25 februari 1976

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), fru Jonäng (c), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c), fru Berglund (s) och herr Carlström (fp).

JoU 1975/76: 34

60 Bilaga

Civilutskottets yttrande 1975/76: 2 y

över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motioner

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har beslutat inhämta yttrande från civilutskottet över propositionen 1975/76: 88 jämte motioner i de delar frågorna berör civilutskottets ämnesområde.

Propositionens hemställan berör inte frågor som direkt ansluter till civilutskottets område. Jordbruksministerns i propositionen återgivna anförande till regeringsprotokollet omfattar bl. a. uttalanden om det i propositionen använda skärgårdsbegreppet (s. 2 och 14) samt om boende*, plan- och markfrågor (s. 30—31). Vidare aviseras (s. 31—32) ett medgivande att överskrida fjortonde huvudtitelns förslagsanslag Länsstyrelserna. Utskottet begränsar sitt yttrande till dessa ämnen.

I fråga om motionerna begränsar civilutskottet sitt yttrande till

dels frågor som berör skärgårdsbegreppet (mot. 1975/76: 501, 1628, 1645, 1648, 1651, 1730 och 1735),

dels förslagen i motionerna 1975/76:

186 av herr Norrby i Äkersberga (fp) såvitt gäller hemställan att riksdagen beslutar (2) att uttala att riktlinjer bör redovisas för dispensärenden, och (3) att hemställa om förslag till särskilda samordningstjänster vid berörda länsstyrelser,

1645 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt däri hemställs att riksdagen beslutar (6) att förenklat planförfarande även skall kunna gälla fritidsbebyggelse,

1651 av herr Dahlgren m. fl. (c) såvitt däri hemställs att riksdagen beslutar (l.d) att skärgårdsplaneringen skall bygga på vaktslående kring den bofasta befolkningens möjligheter till utövande av de areella näringarna.

Jordbruksutskottet har till behandling inom civilutskottet överlämnat motionen 1975/76: 1645 (m), yrkandet 7.

Civilutskottet har i angivna frågor gjort följande bedömningar. Vad först angår frågan om definitionen av begreppet skärgård i här föreliggande sammanhang får civilutskottet anföra följande. I propositionen (s. 2 och 14) anges att med skärgård avses ö eller öar som har fast bosatt befolkning eller saknar fast landförbindelse. Sålunda inkluderas också friliggande öar, dock inte Gotlands län. I flera motioner framställs förslag som berör denna definition.

JoU 1975/76: 34

61 När det gäller boende-, plan- och markfrågor finns enligt utskottets mening knappast behov av en definition av förordad typ. Det ligger i sakens natur att vid översiktliga bedömningar i plansammanhang bedömningsområdet får avgränsas från fall till fall och att därvid de naturliga sambanden ofta leder till att som en enhet behandlas ett kusteller strandområde som innefattar såväl en fastlandsdel som öar eller skärgårdar i traditionell mening. I dessa sammanhang finns inte heller anledning att avgränsa öar utan fast befolkning. Exploaterings- respektive skyddsintressena får här vägas i ett framåtsyftande tidsperspektiv. Också inom andra planeringssektorer är motsvarande bedömningar tilllämpliga. I den mån en konkret begränsning behövs för att ange tilllämpningsområdet för vissa stödformer m.m. kan däremot en mer preciserad definition få praktisk betydelse. Civilutskottet har inte ansett sig böra anföra synpunkter i denna senare fråga.

Vad jordbruksministern i samråd med bostadsministern anfört om boen de-, plan- och markfrågor anknyter till begreppet skärgårdsområden, vilket utskottet uppfattat gälla i traditionell och i planfrågor använd mening.

Det som i detta sammanhang anförts om bostadskrediter har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Vad gäller plan- och byggnadsärenden har utskottet ingen erinran mot vad i propositionen anförts beträffande permanent bosättning.

Förslaget i motionen 1975/76:186 (fp) angående riktlinjer för dispensärenden bör enligt utskottets mening inte leda till avsett uttalande. Det är obestritt att brister i den översiktliga planeringen liksom ändringar i byggnadslagstiftningen kan medföra svårigheter vid tillämpning i enskilda fall. Kommunernas pågående arbete med den översiktliga planeringen kommer emellertid att leda till att nästan samtliga kommuner upprättar marköversikt eller kommunomfattande dispositionsplan efter ett regionalt samråd. Därvid kommer den planmässiga bedömningen att klarläggas. Motionärens syfte blir därmed i väsentliga delar tillgodosett.

I fråga om fritidsbebyggelse uttalar jordbruksministern att man bör eftersträva att begränsa viss markanvändning för fritidsbebyggelse, nämligen sådan som skulle ta i anspråk skyddsvärda områden eller medverkar till oskälig markvärdestegring. De stigande markpriserna anges i motionen 1975/76: 1651 (c) som ett av de största problemen i detta sammanhang. Enighet torde också råda om vikten av att redan i den översiktliga planeringen skilja ut såväl skyddsområden som rekreationsområden och mark för jordbrukets och övriga näringars behov. Förslaget i motionen 1975/76: 1645 (m), yrkandet 6, om ett förenklat planförfarande för fritidsbyggande torde inte i första hand syfta till att främja en viss planeringsmetodik utan snarast till att hindra att planläggningen motverkar en av markägaren önskad exploatering för fritidsbyggande. Förslaget motiveras med bl. a. önskemålet om en mindre

JoU 1975/76: 34

restriktiv och doktrinär byggnadspolitik. Utskottet avstyrker bestämt bifall till ett yrkande som syftar till att minska kommunens möjligheter till en översiktlig fysisk planering. Riktlinjerna för denna planering har enligt betänkandet CU 1975/76: 1 lagts fast av riksdagen under enighet på här aktuella punkter.

I propositionen (s. 31) refereras även vissa riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Utskottet har här ingen erinran och hänvisar till sitt tidigare betänkande CU 1975/76: 1, innefattande bl. a. en bedömning av dessa riktlinjers tillämpning i det pågående planarbetet. I motionen 1975/76: 1651 (c), yrkandet 1 d, föreslås riksdagen besluta att skärgårdsplaneringen skall bygga på vaktslående kring den bofasta befolkningens möjligheter till utövande av de areella näringarna. Utskottet har tidigare i betänkandet CU 1975/76: 1 (s. 25) behandlat ett närliggande förslag i motionen 1975/76: 9 (c). Utskottet uppfattade då förslaget inte som syftande till ändringar av de geografiska riktlinjerna för berörda kustområden utan som avsett att betona vikten av den fasta skärgårdsbefolkningens intressen. I anslutning därtill anfördes att detta i väsentliga avseenden torde komma att kräva åtgärder också inom vissa sektorer utanför civilutskottets ansvarsområde, därmed åsyftande åtgärder av den typ som den nu föreliggande propositionen behandlar. Riktlinjer till skydd för de areella näringarnas markbehov har lagts fast i den fysiska riksplaneringen. Utskottet stannar också beträffande det nu behandlade motionsyrkandet för att det i fråga om den fysiska planeringen inte bör leda till några särskilda förslag från riksdagens sida.

I fråga om behovet av samordnade planeringsinsatser har utskottet endast att ansluta sig till och stryka under bedömningen i propositionen.

Medel för att stödja en avsedd samordning av insatserna och för att biträda skärgårdskommunerna i den samordnade planeringen avses ställas till förfogande för innevarande budgetår genom överskridande av det under kommundepartementets huvudtitel uppförda anslaget Länsstyrelserna. Utskottet har ingen erinran mot detta. Medlen, som torde komma att stå till regeringens disposition, får förutsättas kunna ställas till förfogande utan andra begränsningar än de som ligger i angivet ändamål. Utskottet förutsätter vidare att bedömningarna kan samordnas med övriga avvägningar och dispositioner av medel från anslaget såvitt avser planeringsändamål.

I detta sammanhang bör noteras att civilutskottet i ett senare sammanhang kommer att behandla motionen 1975/76:1953 (c), vari bl. a. föreslås särskild medelsberäkning — 1 milj. kr. — för behandlat ändamål även för nästa budgetår.

Slutligen föreslås i motionen 1975/76: 186 (fp) att riksdagen skall begära förslag till särskilda samordningstjänster vid berörda länsstyrelser. Förslaget har visst samband med frågorna om det särskilda stödets administration och förslag i motioner om motsvarande funktioner vid

JoU 1975/76: 34

lantbruksnämnd och företagareförening — frågor som civilutskottet inte tar upp. Utskottet anser sig emellertid även bortsett därifrån inte kunna tillstyrka motionsförslaget med dess specifika innehåll. Genom fastslåendet av länsstyrelsernas uppgift att samordna kommunala, landstingskommunala och statliga insatser i denna del får motionärens syfte anses vara i sak tillgodosett.

Stockholm den 10 februari 1976

På civilutskottets vägnar ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Strömberg i Botkyrka (fp), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Häll (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s), Danell (m) och Håkansson i Trelleborg (s).

Avvikande mening

av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att det stycke i utskottets yttrande som på s. 2 börjar ”1 fråga” och på s. 3 slutar ”aktuella punkter” bort ha följande lydelse:

I propositionen (s. 30) anförs att förenklat planförfarande för åretruntbosättning bör kunna utnyttjas i plan- och byggnadsärenden i skärgårdsområden. Utskottet instämmer häri men anser liksom motionärerna i motionen 1975/76: 1645 (m) att ett sådant förfarande även skall kunna gälla fritidsbebyggelse. Härigenom skulle fördelar nås. Som framhålls i motionen skulle skärgårdsbefolkningens möjligheter att i anslutning till skärgårdsbyama uppföra fritidshus öka. Ett förenklat planförfarande i nu berört avseende borde alltså kunna tillåtas i områden där översiktliga planer utarbetats. Utskottet finner alltså att motionsförslaget bör tillstyrkas i denna del. Detta innebär även ökade möjligheter för den bofasta befolkningen att bo kvar i skärgården genom att viss inkomstförstärkning genom t. ex. uthyrning av fritidshus bör kunna ske, något som delvis tas upp i motionen 1975/76:1651 (c).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 7600S6