Bet. 1977/78:SkU19

Med anledning av dels propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling såvitt avser skattefrågor (bilaga 3) jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1977-12-08
Källa: data.riksdagen.se

Skatteutskottets betänkande 1977/78:19

SkU 1977/78:19

med anledning av dels propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling såvitt avser skattefrågor (bilaga 3) jämte motioner, dels propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m., såvitt avser avdragsrätten vid beskattningen för uppskjuten ränta

Propositionen 1977/78: 40

I propositionen läggs fram förslag från fyra olika departement till ett åtgärdspaket som syftar till att främja utvecklingen för de mindre och medelstora företagen. Propositionen har hänvisats till näringsutskottet frånsett de delar som ingår i budgetdepartementets ämnesområde (bilaga 3) och som behandlas i detta betänkande.

I nämnda bilaga föreslås att riksdagen antar därvid fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

3. lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

4. lag om ändring i lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit.

De förslag, som läggs fram i bilaga 3, syftar i första hand till att lösa vissa för småföretagen akuta problem på kapitalbeskattningens område, dvs. problem som hänger samman med förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen av kapital nedlagt i småföretag. Statsmakterna har redan tidigare uppmärksammat dessa problem och medgivit särskilda lättnader vid kapitalbeskattningen av småföretagen. I propositionen konstateras att utredningsunderlag f. n. saknas för mera genomgripande principiella ändringar i nuvarande system. De nu framlagda förslagen innebär i huvudsak en utvidgning av de lättnader som f. n. medges. Enligt förslagen får substansvärdet av förmögenhet nedlagd i ett småföretags rörelse, jordbruk eller skogsbruk reduceras till 30% vid såväl förmögenhetsbeskattningen som arvs- och gåvobeskattningen. För att hindra spekulation i fastigheter föreslås samtidigt att vissa spärregler införs. Reduktionen av substansvärdet får enligt spärreglerna inte leda till att företagens värde bestäms till lägre belopp än som motsvarar taxeringsvärdet av fastigheter som ingår i förvärvskällan minskat med de skulder som efter proportionell fördelning belöper på dessa fastigheter. Spärreglerna omfattar dock inte ekonomibyggnader ijordbruk eller byggnader som används i rörelse. I likhet med nuva -

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 19

SkU 1977/78:19

rande lättnader berör förslagen inte börsnoterade företag eller andra företag vilkas aktier eller andelar omsätts på kapitalmarknaden. De nya reglerna om förmögenhetsskatt avses bli tillämpliga fr.o.m. 1979 års taxering, medan reglerna om arvs- och gåvoskatt föreslås bli tillämpliga i de fall då skattskyldighet har inträtt efter utgången av år 1977. I propositionen förutskickas att kapitalskatteproblemen och andra närliggande frågor skall utredas ytterligare.

Propositionen innehåller även andra förslag till ändringar i beskattningsreglerna. Sålunda föreslås att de regler om beskattning av s. k. fåmansföretag som infördes år 1976 ändras i ett par avseenden. Den särskilda bestämmelsen om värdering av bilförmån i fåmansföretag avses bli upphävd och ersatt av värderingsregler som gäller generellt för anställda i alla företag. En uppmjukning föreslås av den regel som gäller för fåmansföretagens avdrag för tantiemavsättningar o. d. Vidare föreslås viss utvidgning av rätten till det exportkreditstöd som medges i form av extra avdrag för exportkreditkostnader. Förslaget i denna del innebär att även export av konsulttjänster i fortsättningen skall kunna medföra rätt till extra avdrag och att den beloppsgräns som gäller beträffande omfattningen av stödberättigad kredit sänks från I milj. kr. till 0,5 milj. kr.

I propositionen aviseras slutligen att en särskild småföretagsdelegation skall tillkallas med uppgift att fortlöpande följa och bevaka utvecklingen på småföretagsområdet.

Propositionen 1977/78:19

I propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken hemställs bl. a. att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Propositionen har i denna del hänvisats till skatteutskottet och i övrigt till jordbruksutskottet.

Bland de förslag, som behandlas av jordbruksutskottet, ingår bl. a. att en särskild låneform införs för att underlätta nyetablering inom jordbruket för personer med god jordbruksutbildning men med litet eget kapital. 1 denna låneform skall räntan på lånet kunna läggas till kapitalet under högst fem år. Det till skatteutskottet hänvisade förslaget innebär att avdrag för den uppskjutna räntan får medges vid beskattningen först när den erläggs.

SkU 1977/78:19

3 F örfattningsförslagen

Prop. 1977/78:40 bilaga 3

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 42 §, punkt 2 a av anvisningarna till 22 §, punkt 3 b av anvisningarna till 29 §, punkt 1 av anvisningarna till 41 § samt anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 §'

Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller, i saknad av tillfälle till sådan jämförelse, efter annan grund, som må finnas lämplig.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön eller annan inkomst, beräknas efter ortens pris.

Vid beräkning av värde av för- Regeringen eller efter regeringmån av att för privat bruk få utnytt- ens bemyndigande riksskatteverket

ja arbetsgivaren tillhörig bil skall, fastställer för varje kalenderår fö såvitt

gäller företagsledare i få- reskrifter för värdering av bilför mansföretag

eller honom närståen- mån enligt de grunder som anges i

de person, anses som om bilen i anvisningarna. Med bilförmån

privat bruk körts minst 1000 mil. förstås sådan förmån att för privat

(Se vidare anvisningarna.) bruk få utnyttja bil som tillkommer

skattskyldig på grund av anställning eller uppdragsförhållande eller av annan liknande grund.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 22 §

2.a.2 Vid beräkning av nettointäkt av här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av skattskyldig, som är fysisk person, medges schablonavdrag för egenavgifter enligt bestämmelserna i denna punkt.

Schablonavdraget beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges nettointäkt av jordbruksfastigheten, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före schablonavdraget, minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 §, dels underskott av annan här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av den skattskyldige.

1 Senaste lydelse 1976:85.

2 Senaste lydelse 1976:1094.

SkU 1977/78:19

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om den skattskyldige begär det — intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt II kap. 2§ första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Motsvarande gäller beträffande skattskyldig som är delägare i handelsbolag (jfr 53 § 2 morn.).

Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § medhjälpande make för del av inkomst av verksamhet, som bedrives av den andra maken, skall schablonavdrag för egenavgifter beräknas särskilt för envar av makarna.

Schablonavdraget utgör — såvida Schablonavdraget utgör — såvida

annat icke följer av sjätte stycket — annat icke följer av sjätte och sju ritt) procent av den del av underlaget de styckena — 10 procent av den

som icke överstiger 10000 kronor, del av underlaget som icke översti 20

procent av den del av underlaget ger 10000 kronor, 20 procent av

som överstiger 10000 men icke den del av underlaget som översti 100000

kronor samt 15 procent av ger 10000 men icke 100000 kronor

den del av underlaget som översti- samt 15 procent av den del av unger 100000 kronor. derlaget som överstiger 100000

kronor.

Schablonavdraget utgör 4 pro- Schablonavdraget utgör 2 procent av underlaget om cent av underlaget om

a) den skattskyldige vid ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för december månad året näst före taxeringsåret har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom enligt 15 kap. 2 § samma lag,

c) den skattskyldige icke är inskriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året näst före taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten uteslutande eller så gott som uteslutande omfattas av överenskommelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

/ fall som avses i sjätte stycket beräknas schablonavdrag endast på underlag eller del därav för vilket egenavgift enligt 4 § lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift vid taxeringen bedömes komma att utgå. Vid denna bedömning anses underlaget utgöra sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i första stycket nämnda lagrum.

till 29 §

3.b.1 Vid planenlig avskrivning fördelas en tillgångs anskaffningsvärde såsom omkostnad på ett antal år i följd genom värdeminskningsavdrag

1 Senaste lydelse 1957:72.

SkU 1977/78:19

5 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

med belopp så avpassade att anskaffningsvärdet kan i sin helhet avdragas under den tidrymd tillgången beräknas vara ekonomiskt användbar (tillgångens varaktighetstid). Det årliga värdeminskningsavdraget bör normalt bestämmas enligt avskrivningsplan till viss bråkdel av anskaffningsvärdet. Kan utredning icke förebringas om anskaffningsvärdet eller om de avdrag som därå tidigare ägt rum, må avdraget beräknas till viss procent å bokförda värdet eller å annat värde, som med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må, såvitt angår skattskyldig som för handelsböcker, endast där utredning företes om hur mycket av anskaffningsvärdet som kvarstår oavskrivet i beskattningsavseende ske med större belopp än som under beskattningsåret avskrivits i räkenskaperna. Den omständigheten att utredning i nu angivna avseende icke företes skall dock ej utgöra hinder för skattskyldig att tillgodonjuta avdrag, som redan tidigare skett i räkenskaperna men då ej gjorts vid beskattningen, därest det påvisas hur stor skiljaktighet i sistnämnda avseende föreligger och avdraget eljest är behörigt.

Vid bestämmande av tillgångs varaktighetstid skall hänsyn tagas till omständigheter, som kunna föranleda, att tillgångens nytta för rörelsen beräknas bliva begränsad till kortare tid än som kan antagas svara mot dess förbrukning genom slitning eller dyl., såsom exempelvis då tillgången anskaffats för utnyttjande av en konjunktur, som väntas bliva allenast tillfällig, eller av ett särskilt arbetstillfälle, eller då tillgången kan väntas bliva såsom oekonomisk utbytt mot ny tillgång, innan den blir utsliten.

Såsom tillgångs anskaffningsvärde skall anses, då tillgången förvärvats genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga kostnaden för dess anskaffande och, då tillgången annorledes övergått till rörelsen, dess allmänna saluvärde vid tiden för övergången. Dock skall iakttagas följande. Har tillgäng i samband med förvärv av den rörelse, vari den nyttjas, erhållits annorledes än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, såsom anskaffningsvärde för tillgången anses det belopp som kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet för överlåtaren,/orsa v/M ej vid för\’ärv av rörelsen på grund av arv eller testamente stämpelplikt beräknats efter lägre belopp, i vilket fall det belopp efter vilket stämpelplikt sålunda beräknats skall anses såsom anskaffningsvärde. Skulle det i något fall befinnas, att den skattskyldige eller någon, som står honom

Såsom tillgångs anskaffningsvärde skall anses, då tillgången förvärvats genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga kostnaden för dess anskaffande och, då tillgången annorledes övergått till rörelsen, dess allmänna saluvärde vid tiden för övergången. Dock skall iakttagas följande. Har tillgång i samband med förvärv av den rörelse, vari den nyttjas, erhållits annorledes än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång. skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, såsom anskaffningsvärde för tillgången anses det belopp som kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet för överlåtaren. Skulle det i något fall befinnas, att den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt, och kan det antagas att detta skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i be -

SkU 1977/78:19

6 Nuvarande lydelse

nära, vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt, och kan det antagas att detta skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas. Såsom anskaffningsvärde för tillgäng, som moderbolag eller övertagande förening övertager från dotterbolag eller överlåtande förening vid sådan fusion, som i 28 § 3 mom. första eller andra stycket avses, skall anses det belopp, som vid fusionstillfållet kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet hos dotterbolaget eller den överlåtande föreningen.

till 41 §

I .4 Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Hänsyn skall därför tagas till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m., samt till fordringar och skulder. Som värde av ingående lager, fordringar och skulder skall därvid upptagas värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder. Bestämmelserna i 41 S om lager fä i varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge, pä vilket den skattskyldige utfört eller avser att utföra arbete i icke oväsentlig omfattning, utan hinder av att den skattskyldige avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget levererats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (1891:35 s. 1).

För skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av följande.

Därest vinstresultatet påverkats därav, att bland intäkter upptagits sådana intäkter, vilka icke skola beskattas såsom inkomst, eller uteslutits intäkt, som skolat medräknas, eller bland utgifterna avförts sådana poster, för vilka vid inkomstberäkningen avdrag icke får ske, skall företagas erforderlig justering av det bokföringsmässiga vinstresultatet till överensstämmelse med en inkomstberäkning enligt de i denna lag stadgade grunder.

Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall vid inkomstberäkningen godtagas, därest denna värdesättning icke står i strid med vad nedan sägs.

Föreslagen lydelse

skattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas. Såsom anskaffningsvärde för tillgång, som moderbolag eller övertagande förening övertager från dotterbolag eller överlåtande förening vid sådan fusion, som i 28 § 3 mom. första eller andra stycket avses, skall anses det belopp, som vid fusionstillfållet kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet hos dotterbolaget eller den överlåtande föreningen.

4 Senaste lydelse 1976:924.

SkU 1977/78:19

7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en period av tolv månader närmast före den 1 oktober beskattningsåret. Om sådant värde icke fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret upptagas lägst till fyrtio procent av allmänna saluvärdet.

Därest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), må lagret vid beskattningsårets utgång i stället upptagas till lägst ett belopp motsvarande förstnämnda värde å detta lager efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden ä lagren vid jämförelseårens utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest återanskaffnings\ärdena å balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse gäller dock att värdet av djuren skall hava upptagits till fulla det värde som riksskatteverket fastställt enligt föregående stycke eller till fulla allmänna saluvärdet. Föreligger sådant fall att sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande beloppet, därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till lagerregleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller stapelvaror, må lagret av sådana varor eller del därav upptagas till lägst sjuttio procent av värdet å tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren. Därest sist angivna grund för värdering av varulagret eller del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren icke gälla.

Utan avseende å vad förut stadgats angående den lägsta värdesättning å lagret, som vid inkomstberäkningen kan godtagas, må det lägre värde å lagret godtagas som skattskyldig med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.

Vad i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det lägsta värde å skattskyldigs varulager, sorn må vid inkomstberäkningen godtagas, har icke avseende å penningförvaltande företags och försäkringsföretags placeringar av förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller å skattskyldigs lager av fastigheter och liknande tillgångar beträffande vilka en sådan värdesättning finnes icke vara godtagbar. Värdet å lager av nu avsedda tillgångar skall upptagas till vad som med hänsyn till risk för förlust, prisfall m. m. framstår såsom skäligt.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lopp, ej föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige upptages till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett, upptagits till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad, må aktien vid utgången av det beskattningsår, varunder utdelningen äger rum, icke upptagas till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien, som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvara tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke äger motsvarande tillämpning på andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

Avdrag för inkurans må icke medgivas med större belopp än vad den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara mot den konstaterade värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat vad nu sagts må dock avdrag för inkurans medgivas med fem procent av det lägsta utav lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, därest detta ej framstår såsom uppenbart opåkallat, eller med det högre procenttal därav som riksskatteverket kan hava för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skattskyldiga angivit.

Vid bestämmandet av lagrets anskaffningsvärde skall så anses som om de lagertillgångar, vilka kvarligga i lagret vid beskattningsårets utgång, äro de senaste av den skattskyldige anskaffade eller av honom tillverkade. För tillgångar, som den skattskyldige framställt eller bearbetat, skola såsom anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg som motsvarar vad som av de indirekta tillverkningskostnaderna skäligen belöper å nu ifrågavarande tillgångar, därvid hänsyn dock icke behöver tagas till ränta å eget kapital.

Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt må godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick försäljas. Beträffande värdet å rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt må nedskrivning av värdet därå godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.

Vad här är stadgat gäller särskilt Vad här är stadgat gäller särskilt då fråga är om bestämmandet av då fråga är om bestämmandet av

det år, varunder en inkomst skall det år, varunder en inkomst skall

anses hava åtnjutits eller en utgift anses hava åtnjutits eller en utgift

skall anses hava ägt rum. I sist- skall anses hava ägt rum. 1 sistnämnda avseende gäller alltså, att nämnda avseende gäller alltså, att

inkomst skall anses hava åtnjutits inkomst skall anses hava åtnjutits

SkU 1977/78:19

9 Nuvarande lydelse

under det år, då densamma enligt allmänt vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom närstående person får dock åtnjutas först under det är då utbetalning skett. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras såsom inkomst under det år, dä de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år, pä vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst.

Föreslagen lydelse

under det år, då densamma enligt allmänt vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom närstående person får dock åtnjutas först under det år då ersättningen har utbetalats eller blivit tillgänglig för lyftning. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år, pä vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst.

Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upptagas den del av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående virkesförråd m. m., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande till den under varje år influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för ett år beskattat vinst, som enligt de vid bokföringen tillämpade grunderna först ett senare är framkommer såsom bokföringsmässig vinst, skall vid inkomstberäkningen för det följande år, då vinsten i bokföringen kommer till synes, det sistnämnda årets i bokföringen redovisade vinstresultat med

SkU 1977/78:19

10 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hänsyn härtill justeras pä sådant sätt, att den redan beskattade vinsten icke för det året ånyo tages till beskattning.

Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett förlust, av beskaffenhet att avdrag därför får ske, icke böra beaktas vid inkomstberäkningen för det år, under vilket den kommit till synes i räkenskaperna, eller beskattningsmyndighet eljest något år frångått den skattskyldiges bokföring i avseende, som kan hava inflytande på följande års inkomstberäkning.

till 42 §5

Stundom inträffar, att å en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten icke kan fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen består av jordbrukare, vilka bo å fastigheter, som av dem brukas. Den omständigheten, att uthyrningsmöjlighet icke föreligger, medför dock icke, att bostadsförmån saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön eller annan inkomst, skall beräknas efter det pris, som i orten gällt, därest det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris direkt angivas, skola nyttigheterna upptagas till det belopp, som med hänsyn till föreliggande förhållanden kan beräknas hava åtgått, om de skolat gäldas i penningar, eller, då fråga är om produkter eller varor från egen jordbruksfastighet eller egen rörelse, det belopp, som det kan beräknas, att den skattskyldige skulle hava erhållit vid försäljning under jämförbara förhållanden av motsvarande kvantiteter.

1 fråga om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och liknande förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersättning, som närmast har karaktär av fickpengar. I dylika fall må värdet av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår som skäligt.

Värdet av bilförmån skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för innehav av bilar i olika pris- och årsklasser vid olika ärliga körsträckor. Bilen skall anses ha körts minst 1000 mil i privat bruk under året, om icke den skattskyldige kan göra sannolikt att den privata körsträckan har varit mindre. Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fått utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad sorn kan anses erforderligt med hänsyn till företagets

5 Senaste lydelse 1964:70.

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna. Kan bil antagas ha anskaffats helt eller huvudsakligen för den skattskyldiges privata bruk, skall värdet av förmånen bestämmas till ett belopp motsvarande hela eller den huvudsakliga delen av de bilkostnader som har påförts företaget, dock att värdet icke på grund härav får bestämmas till lägre belopp än det som framkommer vid en värdering enligt schablon.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna i andra, femte och sjunde styckena av punkt 2 a av anvisningarna till 22 §, punkt 3 b av anvisningarna till 29 § och trettonde stycket av punkt 1 av anvisningarna till 41 § tillämpas första gången vid 1978 års taxering. I övrigt tillämpas de nya bestämmelserna första gängen vid 1979 års taxering.

SkU 1977/78:19

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrives att 4 § och punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Fastighet upptages till taxeringsvärdet vid beskattningsårets utgång. Var sådant värde då ej åsatt eller har under beskattningsåret omständighet inträffat, som kan under taxeringsperioden påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde, som för taxeringsåret bliver densamma åsatt. Finnas sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap.

3 § jordabalken, skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i tredje stycket om värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk ijordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse, upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna lag fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran upptages icke.

Värdepapper, som noteras å in- Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs, uppta- ländsk eller utländsk börs eller är

ges till det noterade värdet, så- föremål för liknande notering, upp framt

antagas kan, att detta mot- skattas till det noterade värdet, el svarar

vad som må hava varit på- ler, om detta icke motsvarar vad

räkneligt vid försäljning under nor- som skulle kunna påräknas vid förmala förhållanden. Sådana värde- säljning under normala förhållan papper,

som icke noteras å börs, den, till det pris som skulle ha kun värderas

med ledning av bestäm- nät påräknas vid en sådan försälj melserna

i punkt 2 av anvisningar- ning. Sådana värdepapper, som elna till 3 och 4 §§. jest omsättas på kapitalmarknaden

eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§, uppskattas enligt sist angivna grund.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859.

2 Senaste lydelse 1976: 332.

SkU 1977/78:19 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta uppskattas till tjugo gånger det belopp, vartill den uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eiler förmän uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskattningsåret, enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.

Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation allenast delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen därest föreningen trätt i likvidation.

Övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat vid försäljning under normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 3 och 4 §§

2.3 Vid beräkning av förmögenhet, som ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, gäller följande.

Sammanfaller icke räkenskapsåret med beskattningsåret, får som värde av förmögenheten tagas upp värdet vid utgången av det räkenskapsår som före den 1 mars taxeringsåret gått till ända närmast intill utgången av beskattningsåret. Detta värde skall emellertid rättas med belopp som den skattskyldige satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för egen räkning eller för annan av honom innehavd förvärvskälla. Utgår räkenskapsåret före beskattningsåret, skall nämnda värde ökas med insättningar och minskas med uttag som skett intill beskattningsårets utgång. Utgår räkenskapsåret efter beskattningsåret, skall värdet minskas med insättningar och ökas med uttag som skett efter utgången av beskattningsåret.

För inventarier, sorn åro avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan, liksom för lager upptages det värde som taxeringsåret kunnat godtagas vid inkomsttaxeringen avseende förvärvskällan. Härigenom får dock förmögenhetsvärdet av förvärvskällan icke sättas lägre än sextio procent av det vär -

Den värdesättning av tillgångarna i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen är icke bindande vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier som äro avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan upptagas till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering. Lager värderas

3 Senaste lydelse 1976:332.

SkU 1977/78:19

14 Nuvarande lydelse

de som framkommer vid en värdering där inventarierna upptagits till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering och lagret värderats som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj, varvid dock fastighet skall upptagas lägst till taxeringsvärdet. Hänsyn skall därvid tagas till inkurans och prisfallsrisk men i regel icke till annan latent skatteskuld än utskiftningsskatteskttld.

Föreslagen lydelse

som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj, varvid dock fastighet upptages lägst till taxeringsvärdet. Lager av djur på jordbruksfastighet upptages till de värden, som riksskatteverket enligt punkt I femte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) senast har fastställt före utgången av det år som närmast föregår taxeringsåret, eller — om sådant värde icke har fastställts för vissa djur — till det allmänna saluvärdet. Vid värdering av lager skall hänsyn tagas till inkurans och prisfallsrisk.

Skulder och andra avgående poster i förvärvskällan avräknas enligt bestämmelserna i 5 S. Hänsyn tages icke till annan latent skatteskuld än utskiftningsskatteskuld, såvida icke annat följer av punkt 3 första stycket av dessa anvisningar.

Om värdet av tillgångarna i förvärvskällan överstiger beloppet av skulder och andra avgående poster, får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan nedsättas till trettio procent av det översskjutande värdet. Om förvärvskällan innehaves med fideikommissrätt, får dock nedsättning ske till tjugo procent av sistnämnda värde.

Bestämmelserna i femte stycket får icke leda till att förmögenhetsvärdet av förvärvskällan sätts lägre än till vad som motsvarar värdet av sådana fastigheter i förvärvskällan, som tillhöra ägaren av denna, efter avdrag för de skulder som belöpa på dessa fastigheter. Härvid skall som värde av jordbruksfastighet upptagas fastighetens taxeringsvärde minskat med den del av det taxerade byggnadsvärdet som avser ekonomibyggnader och som värde av fastighet i rörelse det taxerade markvärdet. På fastigheterna skall anses belöpa så stor del av skulderna i förvärvskällan som

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nu angivna värde av fastigheterna utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan. Sistnämnda värde beräknas med hänsyn till fastigheternas hela taxeringsvärde. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas icke pä förvärvskälla som innehaves med fideikomissrätt.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt tillämpas även när förvärvskällan innehaves indirekt genom förmedling av juridisk person.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången vid 1979 ärs taxering.

SkU 1977/78:19

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 22 § 1 morn., 23 §, 55 § 1 och 2 mom. samt 56 § lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

I morn.2 Såsom värde å fast egendom vid tidpunkt, som avses i 21 §,skall, där ej annat föranledes av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst föregående årets taxeringsvärde. Finnes sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i 23 § vid F om värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

Fast egendom, som utgör lager- Fast egendom, som enligt komtillgång, värderas enligt reglerna i munalskattelagen (1928:370) ingår 23 § F andra stycket. i förvärvskälla inom inkomstslagen

jordbruksfastighet eller rörelse, värderas enligt reglerna i 23 § F andra stycket.

23 §3

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas i den mån ej annat följer av 20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Aktie, obligation eller därmed B. Värdepapper, som noteras po

jämförlig värdehandling uppskat- inländsk eller utländsk börs eller är

tas, där värdehandlingen noteras å föremål för liknande notering, upp inländsk

eller utländsk börs, till det skattas till det noterade värdet el noterade

värdet eller, om detta icke ler, om detta icke motsvarar vad

motsvarar vad som varit påräkne- som skulle kunna påräknas vid för ligt

vid försäljning under normala säljning under normala förhållan förhållanden,

till pris, som vid dylik den, till det pris som skulle ha kun försäljning

kan påräknas. Sådan nät påräknas vid en sådan försälj värdehandling,

som icke noteras å ning. Sådana värdepapper, som el börs

eller vars värde icke skall be- jest omsättas på kapitalmarknaden räknas med ledning av bestämmel- eller vars värde icke skall beräknas

serna i F nedan, uppskattas enligt med ledning av bestämmelserna i F

sist angivna grund. nedan, uppskattas enligt sist angiv na

grund.

C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid, som avses i 21 §. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som utgör dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen I.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857.

2 Senaste lydelse 1975:133.

3 Senaste lydelse 1976:333.

SkU 1977/78:19

17 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning åtnjutes enligt bestämmelserna om skogskonto eller investeringskonto för skog, upptagas till halva värdet. Har medel avsatts till fond för särskilt ändamål enligt föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid inkomstberäkningen medgivits för avsättningen, får halva det avsatta beloppet upptagas som skuld.

D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och lil. Där rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell lil, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs pä checkar, utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas efter denna grund, bestämmer regeringen eller den myndighet regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske.

F. Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

Inventarier, som äro avsedda för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörelse, liksom lager upptagas till det värde som kunnat godtagas vid inkomstberäkning enligt kommunalskattelagen (1928:370). Härigenom får dock förmögenhetsvärdet av förvärvskällan icke sättas lägre än sextio procent av det värde som framkommer vid en värdering där inventarierna upptagits till anskaff -

Vid värderingen av förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen (1928:370) ingår i inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse skola bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, utom femte stycket andra punkten, tillämpas.

2 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 19

SkU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering och lagret värderats som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj, varvid dock fast egendom skall upptagas lägst till taxeringsvärdet. Hänsyn skall därvid tagas till inkurans och prisfallsrisk men i regel icke till annan latent skatteskuld än utskiftningsskatteskuld.

55 §

/ mom. 4 Uppgå i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper sammanlagt icke till dubbla beloppet av den arvsskatt, som jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, eller föreligger i andra fall för någon som är skattskyldig enligt denna lag avsevärd svårighet att genast erlägga hela den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, må beskattningsmyndigheten medgiva, att skatten erlägges genom högst tio årli -

ga inbetalningar, dock att anståndet i talningar än som prövas erforderligt.

På regeringens prövning må ankomma att, där för viss skattskyldig synnerliga skäl därtill äro, medgiva att den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, erlägges genom högst tjugu årliga inbetalningar.

2 morn.5 Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 § 1 morn., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till en ljärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall

intet fall må utsträckas till flera inbe 1

fråga om skatt som belöper på egendom som skall värderas enligt bestämmelserna i 23 § F andra stycket får beskattningsmyndigheten medgiva att skatten erlägges genom högst tjugo årliga inbetalningar.

På regeringens prövning må i annat fall än som avses i föregående stycke ankomma att, där för viss skattskyldig synnerliga skäl därtill äro, medgiva att deh skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, erlägges genom högst tjugo årliga inbetalningar.

4 Senaste lydelse 1974:857 (ingressen).

5 Senaste lydelse 1974: 857.

SkU 1977/78:19

19 Nuvarande lydelse

verkställas å ärsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp^Å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes, utgår ränta. Räntan utgår från och med månaden efter den då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits till och med den månad då anständstiden gått till ända. I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 morn., dock att räntan påföres av länsstyrelsen.

56 Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, inom ett år frän det skattskyldighet inträtt, eftergives skatten.

I fråga om den, som på livstid bekommit egendom med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket, eller på livstid erhållit nyttjanderätt, rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, sker vidare eftergift av skatt sålunda:

a) då anstånd med skattens erläggande beviljats och den skattskyldige avlider inom fem år från skattskyldighetens inträde, eftergives vad av skatten icke förfallit till betalning vid dödstillfället; dock må ej i fall, då enligt anståndsbeslutet skatten uppdelats på flera inbetalningar än tio, eftergift ske för större de! av skatten än som skulle hava eflergivits, därest antalet inbetalningar utgjort tio;

b) då anstånd med skattens erläggande icke beviljats och den skattskyldige avlider inom fern år från skattskyldighetens inträde, ef -

Föreslagen lydelse

verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Har anstånd medgivits enligt bestämmelserna i I mom. andra stycket skola de årliga inbetalningarna uppgå till minst 3 000 kronor. Å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes, utgår ränta. Räntan utgår från och med månaden efter den då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits till och med den månad då anståndstiden gått till ända. 1 fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 morn., dock att räntan påföres av länsstyrelsen.

§6

Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år frän det skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt, eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som förflutit från sagda tidpunkt.

6 Senaste lydelse 1974:312.

SkU 1977/78:19

20 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tergives så stor del av skatten, som, därest anstånd medgivits och skatten därvid uppdelats på sju lika inbetalningar, icke skulle varit till betalning förfallen vid dödstillfället.

Fråga om eftergift av fastställd skatt upptages efter därom skriftligen gjord framställning av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande om skattskyldighet har inträtt eller, i fråga om 56 §, dödsfall har inträffat dessförinnan.

SkU 1977/78:19

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §>

Avdrag kan medges, om

1. exporten kan anses ha väsentlig betydelse från samhällsekonomisk och sysselsättningspolitisk synpunkt, samt anledning föreligger till antagande att konkurrent om exporten har tillgång till utländskt kreditstöd,

2. exporten avser kapitalvara, 2. exporten avser kapitalvara elborn sålts för användning i det land ler konsulttjänster, som sålts för

vartill försäljning skett, eller vid användning i det land vartill försälj underleverans,

som sålts för an- ning skett, eller vid underleverans,

vändning i det land vartill huvudle- som sålts för användning i det land

verantörens försäljning skett, vartill huvudleverantörens försälj ning

skett,

3. exportkredit lämnas köparen 3. exportkredit lämnas köparen

för mer än hälften av den avtalade för mer än hälften av den avtalade

köpeskillingen, dock minst en mil- köpeskillingen, dock minst 500000

jon kronor, kronor,

4. exportkrediten har en löptid av minst två och högst tio år,

5. finansiering av minst hälften av exportkrediten sker hos bank eller kapitalmarknadsinstitut, och den ränta som utgår för denna finansiering överstiger den ränta som utgår enligt exportkreditavtalet.

1 fall där flera skattskyldiga deltager i försäljning, får avdrag medges avseende skattskyldigs del av kostnad för exportkredit, även om denna del understiger en miljon kronor, under förutsättning att hela exportkrediten sammanlagt uppgår till nämnda belopp.

Föreligger synnerliga skäl, får avdrag medges, även om kredittiden överstiger tio år eller om ej minst hälften av exportkrediten finansieras hos bank eller kapitalmarknadsinstitut.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas i fråga om exportkreditavtal som ingås under tiden den 1 september 1977-31 december 1979.

1 Senaste lydelse 1975:1150.

SkU 1977/78:19

22 Prop. 1977/78:19 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 41 §

l.1 Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Hänsyn skall därför tagas till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m., samt till fordringar och skulder. Som värde av ingående lager, fordringar och skulder skall därvid upptagas värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder. Bestämmelserna i 41 § om lager få i varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge, på vilket den skattskyldige utfört eller avser att utföra arbete i icke oväsentlig omfattning, utan hinder av att den skattskyldige avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget levererats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (1891: 35 s. 1).

För skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av följande.

Lagret vid beskattningsårets utgång får icke upptagas till lägre belopp än fyrtio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdet på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. Dock får lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse icke upptagas till lägre belopp än fyrtio procent av de värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en period av tolv månader närmast före den 1 oktober beskattningsåret. Om sådant värde icke fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret upptagas lägst till fyrtio procent av allmänna saluvärdet.

1 Senaste lydelse 1976: 924.

SkU 1977/78:19

23 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ett belopp motsvarande förstnämnda värde å detta lager efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden å lagren vid jämförelseårens utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest återanskaffningsvärdena å balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse gäller dock att värdet av djuren skall hava upptagits till fulla det värde som riksskatteverket fastställt enligt föregående stycke eller till fulla allmänna saluvärdet. Föreligger sådant fall att sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande beloppet, därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till lagerregleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller stapelvaror, må lagret av sådana varor eller del därav upptagas till lägst sjuttio procent av värdet å tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren. Därest sist angivna grund för värdering av varulagret eller del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren icke gälla.

Vad i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det lägsta värde å skattskyldigs varulager, som må vid inkomstberäkningen godtagas, har icke avseende å penningförvaltande företags och försäkringsföretags placeringar av förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller å skattskyldigs lager av fastigheter och liknande tillgångar beträffande vilka en sådan värdesättning finnes icke vara godtagbar. Värdet å lager av nu avsedda tillgångar skall upptagas till vad som med hänsyn till risk för förlust, prisfall m. m. framstår såsom skäligt.

Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bankeller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skattskyldig, för vilken aktien utgör varulagertillgång, och är det icke uppenbart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn till hans rörelse, må sådan nedgång i aktiens värde som beror på utdelning till den skattskyldige av medel, vilka vid förvärvet funnos hos det utdelande bolaget och icke motsvara tillskjutet belopp, ej föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige upptages till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett, upptagits till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad, må aktien vid utgången av det beskattningsår, varunder utdelningen äger rum, icke upptagas till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker ut -

SkU 1977/78:19

24 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

delning utan att det värde för aktien, som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen. Utdelningen som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvara tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke äger motsvarande tillämpning på andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

Vad här är stadgat gäller sär- Vad här är stadgat gäller särskilt skilt då fråga är om bestämman- då fråga är om bestämmandet av

det av det år, varunder en inkomst det år, varunder en inkomst skall

skall anses hava åtnjutits eller en anses hava åtnjutits eller en utgift

utgift skall anses hava ägt rum. I skall anses hava ägt rum. I sist sistnämnda

avseende gäller alltså, nämnda avseende gäller alltså, att

att inkomst skall anses hava åtnju- inkomst skall anses hava åtnjutits

tits under det år, då densamma en- under det år, då densamma enligt

ligt allmänt vedertagen köpmanna- allmänt vedertagen köpmannased

sed eller enligt vad som beträffan- eller enligt vad som beträffande

de jordbruk är allmänt brukligt jordbruk är allmänt brukligt bör i

bör i räkenskaperna uppföras så- räkenskaperna uppföras såsom in som

inkomstpost, även om den än- komstpost, även om den ännu icke

nu icke av den skattskyldige upp- av den skattskyldige uppburits i

SkU 1977/78:19

25 Föreslagen lydelse

kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom närstående person får dock åtnjutas först under det år då utbetalning skett. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst. Avdrag för uppskjuten ränta för lån ur den under statens titldningsfonder uppförda lånefonden för lån med uppskjuten ränta åtnjutes för det är då räntan har hetalars.

Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för ett år beskattat vinst, som enligt de vid bokföringen tillämpade grunderna först ett senare år framkommer såsom bokföringsmässig vinst, skall vid inkomstberäkningen för det följande år, då vinsten i bokföringen kommer till synes, det sistnämnda årets i bokföringen redovisade vinstresultat med hänsyn härtill justeras på sådant sätt, att den redan beskattade vinsten icke för det året ånyo tages till beskattning.

Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett för -

Nuvarande lydelse

burits i kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom närstående person får dock åtnjutas först under det år då utbetalning skett. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst.

SkU 1977/78:19

26 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lust, av beskaffenhet att avdrag därför får ske, icke böra beaktas vid inkomstberäkningen för det år, under vilket den kommit till synes i räkenskaperna, eller beskattningsmyndighet eljest något år frångått den skattskyldiges bokföring i avseende, som kan hava inflytande på följande års inkomstberäkning.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1979 års taxering.

Motionerna

I detta sammanhang behandlas

dels de med anledning av prop. 1977/78:40 väckta motionerna

1977/78: 37 av Georg Åberg m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen beslutar att yrkesfiskarna som ett provisorium får rätt att vid 1978 års taxering göra avsättning till en utjämningsfond i huvudsaklig överensstämmelse med ett system som tillämpas för fiskare i Norge;

1977/78:148 av Erik Hovhammar m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att reducera den s. k. 80/85-procentsregeln till att endast omfatta 80 procent;

1977/78:151 av Axel Kristiansson (c) och Karl Erik Olsson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära en noggrann uppföljning beträffande icke avsedda effekter som kan bli en följd av den föreslagna förändringen i förmögenhetsbeskattningen,

2. att hos regeringen begära att frågan om jord- och skogsbrukets avgränsning från regler som generellt gäller vid förmögenhetsbeskattning beträffande rörelsefastighet blir föremål för utredning.

3. att hos regeringen begära att frågan om förmögenhetsbeskattningen vid nyförvärv av fastigheter utreds i enlighet med vad i motionen anförts;

1977/78:157 av Rolf Sellgren (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att gottskrivning av tantiem godtas i företagets bokslut under förutsättning att på tantiemet belöpande källskatt inbetalats senast tre månader efter räkenskapsårets utgång och att tantiemet tas upp till beskattning hos den som gottgjorts beloppet vid samma års taxering som det då företaget erhåller avdrag för tantiemavsättningen,

2. att beskattningsregeln om ”dyrare bil” i fåmansbolag avskaffas;

1977/78:159 av Sven-Olov Träff m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen beslutar att de föreslagna lättnaderna beträffande förmögenhetsbeskattningen skall träda i kraft redan vid 1978 års taxering;

SkU 1977/78:19

1977/78:177 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandet 2 vari hemställs att riksdagen beslutar att avslå de i propositionen föreslagna ändringarna i lagarna om förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen;

1977/78:189 av Olof Palme m. fl. (s) vari — med hänvisning till motionen 1977/78:190 — hemställs att riksdagen avslår propositionen i fråga om

1. ändrade värderingsregler vid beräkning av kapitalskatter,

2. ändrade regler för fåmansbolagsdelägares bilförmåner och

3. nedsättning av schablonavdraget för egenavgifter från 4 procent till 2 procent;

dels de vid riksmötet 1976/77 väckta motionerna

1976/77:320 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen antar följande förslag till ändring av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928: 370):

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 41 §

nedan sägs.

allmänna saluvärdet, icke gälla, vara påkallat, såsom skäligt.

inbetald insats, skattskyldiga angivit, eget kapital, tillgångarna levereras.

av sjölagen (1891:35 s. 1). av följande.

stadgade grunder.

1. Inkomst av För skattskyldig Därest vinstresultatet

Den i

Lagret vid

Därest värdet

Utan avseende

Vad i •

Förvärvas aktie

Avdrag för

Vid bestämmandet — ■ Nedskrivning av

Vad här är stadgat gäller särskilt då fråga är om bestämmandet av det år, varunder en inkomst skall anses hava åtnjutits eller en utgift skall anses hava ägt rum. I sistnämnda avseende gäller alltså, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma enligt allmänt vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande

SkU 1977/78:19

28 Nuvarande lydelse

jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom närstående person får dock åtnjutas först under det år då utbetalning skett. 1 fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst.

Har avverkningsrätt

Om beskattningsmyndighet

Motsvarande gäller

Föreslagen lydelse

jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. 1 fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst.

■ influtna likviden.

till beskattning.

års inkomstberäkning.

Bestämmelserna skall tillämpas första gången på beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1978.

SkU 1977/78:19

1976/77:615 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en snabbutredning med uppgift att lägga fram förslag om lättnader i förmögenhetsbeskattningen av familjeföretagare; 1976/77:619

av Axel Kristiansson (c) och Claes Elmstedt (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag angående de problem beträffande markförvärv och förmögenhetsredovisning som redovisats i motionen;

1976/77:624 av Sven-Olov Träff (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att företagsskatteberedningens särskilda expertgrupp med förtur måtte framlägga förslag till lösning av familjeföretagens förmögenhetsskatteproblem; 1976/77:1019

av Bengt Börjesson (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att i motionen framförda förslag föranleder ändring av formerna för beskattning av privatägda skogsfasiigheter i samband med arv.

Övriga yrkanden i motionen 1977/78:177 har hänvisats till näringsutskottet.

Utskottet

Kapitalbeskattningen

De förslag till åtgärder som lagts fram i prop. 1977/78:40 för att främja utvecklingen för de mindre och medelstora företagen innefattar ytterligare lättnader i beskattningen av kapital som lagts ned i rörelse, jordbruk och skogsbruk.

Lättnader av detta slag infördes första gången i samband med en skattereform år 1970 i syfte att undvika skatteskärpningar för s. k. arbetande kapital i avvaktan på resultatet av då pågående utredningsarbete med hithörande frågor. Gällande regler fick sin nuvarande utformning år 1974 och innebär i korthet att lager och inventarier vid förmögenhetsbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen får tas upp till det lägsta värde som godtas vid inkomstbeskattningen, vilket i fråga om lager och inventarier innebär väsentligt lägre värden än som framkommer enligt tidigare s. k. substansvärderingsregler. Enligt en spärregel skall dock förmögenhetsvärdet av förvärvskällan tas upp till minst 60% av substansvärdet. Motsvarande principer gäller också för värderingen av ej börsnoterade aktier.

Bakgrunden till det nu aktuella förslaget är att utskottet vid sin behandling av dessa frågor år 1974 (SkU 1974:38) fann att reglerna inte kunde anses utgöra en slutlig lösning av familjeföretagens kapitalskattesituation. Utskottet fann att företagsskatteberedningen borde ta upp de likviditetsproblem som förmögenhets- och arvsbeskattningen innebär för familjeföretagen till allsidig bedömning i sitt större sammanhang och därvid även ta

SkU 1977/78:19

ställning till frågan vilka åtgärder som erfordrades för att underlätta problemen vid generationsväxlingar i mindre och medelstora företag. Riksdagen antog utskottets förslag om tilläggsdirektiv till beredningen i detta hänseende. Det förslag som därefter utarbetats av en expertgrupp inom företagsskatteberedningen (promemorian Ds Fi 1976:10 Särskilda skattelättnader för familjeföretag) har emellertid inriktats på lättnader i arvsbeskattningen och har mött kritik från skilda utgångspunkter.

1 propositionen anför departementschefen att frågan om förmögenhetsbeskattningen av småföretagen kommit i förgrunden under remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag och i den allmänna debatten under senare år. De svårigheter som kapitalbeskattningen orsakar för dessa företag illustreras med att företagsägaren — om han inte vill sälja eller lägga ned företaget — i allmänhet måste betala förmögenhetsskatten med inkomster från företaget. Eftersom uttagen för detta ändamål belastas med inkomstskatt och arbetsgivaravgifter i vanlig ordning, kan förmögenhetsskatten medföra orealistiska lönsamhetskrav. Motsvarande gäller i viss utsträckning också arvs- och gåvoskatten. Enligt departementschefens uppfattning bör kapitalskattereglema utformas så att de inte hindrar eller onödigtvis försvårar fortsatt drift i småföretagets form. Principen bör enligt hans mening vara att en fysisk person skall kunna driva ett småföretag så att avkastningen ger — förutom en rimlig inkomst att leva av — även medel för att betala sådana skatter som kan sägas vara omedelbart anknutna till företaget. Med hänsyn till betydelsen av att främja nyföretagande och ett dynamiskt och livskraftigt näringsliv föreslås därför omedelbara åtgärder för att lindra beskattningen av det arbetande kapitalet i småföretag, vid såväl förmögenhets- som arvs- och gåvobeskattningen.

Eftersom det f. n. saknas utredningsunderlag för mer genomgripande ändringar i nuvarande system har skattelättnaderna utformats i nära anslutning till de värderingsregler som tillämpats hittills. Av flera skäl har emellertid den nuvarande anknytningen till inkomstbeskattningen slopats. Förslaget innebär, att man i ett första steg fastställer substansvärdet av förmögenhet som har lagts ner i ett företags rörelse, jordbruk eller skogsbruk, oberoende av inkomstbeskattningens värderingsregler. Lättnaderna i beskattningen uppnås genom att det skattepliktiga värdet bestäms till 30% av substansvärdet, eller för fideikommissen vid förmögenhetsbeskattningen 20% av substansvärdet. Reduktionen beräknas således enhetligt för samtliga tillgångar som ingår i förvärvskällan och motsvarande principer tillämpas också vid värderingen av aktier som inte noterats på börs eller liknande.

För att minska riskerna för att skattereglerna utnyttjas för spekulation av olika slag innehåller förslaget en spärregel, som innebär att det skattepliktiga förmögenhetsvärdet av en förvärvskälla inte kommer att understiga värdet enligt nuvarande regler av tillgångar som kan antas utgöra attraktiva kapitalplaceringsobjekt för passiva jordägare, i första hand mark och

SkU 1977/78:19

växande skog, bostadsbyggnader och vissa för jordbruket och skogsbruket obehövliga byggnader, s. k. överbyggnad. Enligt denna spärregel får värdet av förvärvskällan i dess helhet inte reduceras till lägre belopp än som motsvarar för jordbruk och skogsbruk fastighetens taxeringsvärde, frånsett värdet på ekonomibyggnader, och för rörelse fastighetens taxerade markvärde, minskat med de skulder som vid en proportionering av skulderna i förvärvskällan belöper härpå.

Som redan nämnts är avsikten att reglerna skall tillämpas förutom vid förmögenhetsbeskattningen även vid arvs- och gåvobeskattningen, där nuvarande regler om anstånd och eftergift av skatt byggs ut väsentligt. Gällande regler innebär att anstånd med betalning av arvsskatt får medges endast under visa bestämda förutsättningar och att inbetalningarna då får delas upp i högst 10, i undantagsfall högst 20 årliga inbetalningar. Eftergift av skatt kan f. n. i regel medges endast om arvtagaren avlider inom ett år från arvfallet. Propositionen innebär att arvsskatt, som belöper på tillgångar i jordbruksfastighet eller rörelse eller på ej börsnoterade aktier till den del de värderas enligt de ifrågavarande principerna, får delas upp på 20 årliga inbetalningar. Bestämmelserna om eftergift av skatt utvidgas generellt. Förslaget innebär i denna del att reglerna tillämpas om arvtagaren eller gåvotagaren avlider inom en tioårsperiod. Under denna förutsättning efterges ett belopp som motsvarar hela skatten minskat med en tiondel för varje år som förflutit från arvfallet eller gåvan.

De regler som nu föreslås i propositionen har - i likhet med tidigare skattelättnader för familjeföretagen — en i viss mån provisorisk karaktär. Av propositionen framgår att departementschefen inom kort kommer att föranstalta om ytterligare utredning av kapitalbeskattningen och av möjligheterna att ändra skattereglerna för att underlätta enskilda personers köp av företag och småföretagens kapitalanskaffning.

1 motionen 1977/78: 189 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas avslag på de föreslagna värderingsreglerna. Motionärerna instämmer i uppfattningen att kapitalbeskattningen bör bli föremål för en allmän översyn men menar att en riktpunkt för denna översyn bör vara att undvika särbehandling av skilda kategorier och att sätta in kapitalskattefrågorna i ett mer allmänt skattepolitiskt sammanhang. I motionen anförs, att det helt dominerande antalet småföretagare arbetar under sådana förhållanden att förmögenhetsskatten knappast utgör något problem, och att sådana åtgärder i form av förbättrade anståndsregler m. m., som föreslås i propositionen och som godtas av motionärerna, är tillräckliga för att komma till rätta med de svårigheter som arvsbeskattningen kan anses medföra. Yrkandet i motionen 1977/78: 177 av Lars Werner m. fl. (vpk) om avslag på propositionen i dess helhet i vad avser ändringar i kapitalbeskattningen grundar sig på uppfattningen att förslagen innebär otillbörliga förmåner för de större företagen. 1 detta sammanhang behandlar utskottet också de vid riksmötet 1976/77 väckta motionerna 615 och 624 där motionärerna begär utredning i syfte att

SkU 1977/78:19

uppnå en snar lösning av familjeföretagens förmögenhetsskatteproblem.

Vid tidigare års riksdagsbehandling har bred enighet uppnåtts såväl om de provisoriska regler som nu gäller i syfte att begränsa de särskilda problem som kapitalskatterna medför för familjeföretagen som om att härmed sammanhängande frågor borde tas upp av företagsskatteberedningen till en allsidig bedömning i sitt större sammanhang. I och för sig kan det beklagas att dessa spörsmål brutits ut ur företagsskatteberedningens uppdrag. Hithörande frågor bör, som anförs i propositionen, tas upp till ytterligare utredning när såväl företagsskatteberedningens som 1972 års skatteutrednings utredningsförslag föreligger. Av det utredningsmaterial som nu föreligger framgår emellertid att utvecklingen i form av skärpt progression, inflatoriska värdeökningar och allt större krav på företagen i olika hänseenden medfört att situationen för familjeföretagen förvärrats och att snabba åtgärder behövs för att det fortfarande skall te sig meningsfullt att driva ett familjeföretag. Utskottet delar departementschefens uppfattning att läget är sådant att dessa åtgärder inte kan anstå i avvaktan på ytterligare utredningsarbete och att nuvarande lättnader i kapitalbeskattningen nu bör utvidgas.

Utskottet ansluter sig till de ovan angivna målsättningar, som ligger till grund för utformningen av förslagen, och finner att de föreslagna skattelättnaderna är väl avvägda med hänsyn till ändamålet. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot utformningen av de nya värderingsreglerna eller mot de utbyggda regler om anstånd och eftergift av skatt som föreslås beträffande arvs- och gåvobeskattningen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i dessa delar och avstyrker således motionen 1977/78: 177 yrkandet 2 och motionen 1977/78: 189 yrkandet 1 i vad de avser värderingsreglerna. I den mån yrkandena i motionerna 1976/77:615 och 624 inte därigenom är tillgodosedda, avstyrker utskottet bifall till desamma.

Förslaget i propositionen är avsett att träda i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas i vad avser förmögenhetsbeskattningen första gången vid 1979 års taxering.

I motionen 1977/78: 159 yrkas att de nya reglerna skall tillämpas redan vid 1978 års taxering.

Eftersom de nya reglerna bl. a. berör ett stort antal aktier i ej börsnoterade företag, skulle det enligt utskottets uppfattning vara förenat med alltför stora praktiska svårigheter att tillämpa de nya reglerna redan vid 1978 års taxering. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78: 159 och tillstyrker propositionen även i denna del.

I motionen 1977/78: 148 tar motionärerna upp ett problem som berör stora förmögenheter och som uppmärksammats också i propositionen. De nya reglerna innebär betydande lättnader i förmögenhetsbeskattningen av småföretag men har på grund av de begränsningsregler som gäller redan i

SkU 1977/78:19

dag mindre betydelse för de stora förmögenhetsinnehaven. Enligt den s. k. 80/85-procentregeln får den sammanlagda skatten för en fysisk person uppgå till högst 80% av beskattningsbar inkomst under 200000 kr. och 85% av överskjutande inkomstbelopp. Som framgår av propositionen medför förslaget skattelättnader även när 80/85-procentregeln börjar sätta in, men vid större förmögenheter upphör lättnaderna successivt. I propositionen anförs att man här kommer in på den allmänna avvägningen av inkomst- och förmögenhetsskatteuttaget vid de största förmögenhetsinnehaven, en fråga som 1972 års skatteutredning har att se över, och att det kan finnas anledning att återkomma härtill när ställning skall tas till skatteutredningens förslag.

Motionärerna anser att även de större familjeföretagen behöver skattelättnader för att kunna utvecklas och att frågan brådskar. De föreslår att 80/85-procentregeln ändras till en ren 80-procentregel och yrkar att riksdagen ger till känna vad anförs i motionen.

Med hänvisning till vad departementschefen anfört i denna fråga och till att skatteutredningen avser att slutredovisa sitt utredningsuppdrag i år avstyrker utskottet motionen 1977/78: 148.

Till stöd för det utredningsyrkande som framställs i motionen 1976/77:619 åberopar motionärerna att spekulationsbetingad efterfrågan på jordbruksfastigheter lett till en prisstegring som inte står i proportion till lönsamheten i näringen. För att förhindra denna utveckling föreslår de som ett komplement till en skärpt jordförvärvslagstiftning att nyförvärvade jordbruksfastigheter skall tas upp till inköpspriset vid förmögenhetsberäkningen, om priset är högre än taxeringsvärdet. Ett likartat yrkande framställs i motionen 1977/78: 151, där motionärerna också begär att regeringen noga uppmärksammar effekterna av de nu aktuella skattelättnaderna. Motionärerna ifrågasätter också om inte dessa lättnader för jordbrukets del borde begränsas till inventarier, djur och lager och förordar en utredning i detta hänseende.

Utskottet har senast vid sin behandling av motsvarande frågor år 1977 (SkU 1976/77:43) instämt i uppfattningen att beskattningsreglerna i vissa fall kan ha bidragit till ej önskvärda prisbildningseffekter av den art som avses i motionerna och ansett att detta problem bör uppmärksammas. På jordbrukspolitikens område kan jordförvärvslagstiftningen vara ett verksamt medel för att hindra att skattelättnader som är avsedda för dem som är aktiva inom jordbruk och skogsbruk inte medges utanför denna krets. Utskottet vill åter framhålla att syftet med den översyn som pågår beträffande denna lagstiftning bl. a. är att söka förhindra spekulations- och kapitalplaceringsköp av jordbruksfastigheter. Det bör också påpekas att de skatteregler som har betydelse i detta sammanhang inte begränsar sig till kapitalbeskattningen utan till väsentlig del hänför sig till övriga delar av företagsskatteberedningens och 1972 års skatteutrednings ämnesområde och

3 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 19

SkU 1977/78:19

till skogsbeskattningens utformning som f. n. övervägs inom budgetdepartementet.

Man kan givetvis i likhet med motionärerna ifrågasätta om inte de nu föreslagna skattelättnaderna kommer att förstärka efterfrågan av jordbruksfastigheter som kapitalplaceringsobjekt. De spärregler häremot som föreslås i propositionen utgör dock en viss garanti mot en sådan utveckling. Som anförs i propositionen är det angeläget att söka undvika ej avsedda effekter av denna art, och utskottet utgår därför ifrån att erfarenheterna av de nya reglerna kommer att följas noggrant inom budgetdepartementet och av den aviserade utredningen. Med hänsyn härtill finner utskottet att några särskilda åtgärder inte f. n. påkallas med anledning av motionerna. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1976/77: 619 och 1977/78: 151.

Avskrivningsunderlaget vid vederlagsfria förvärv

Avskrivningsunderlaget för inventarier m. m. har visst samband med värderingen vid arvs- och gåvobeskattningen. Om tillgångar av detta slag förvärvas genom arv eller gåva tillsammans med den förvärvskälla, vari de ingår, skall avskrivningsunderlaget för den nye ägaren i allmänhet anses motsvara den föregående ägarens skattemässiga restvärde. Undantag från denna huvudregel gäller om arvs- eller gåvoskatt beräknats på ett lägre värde. Detta lägre värde läggs då till grund även för inkomstbeskattningen. Frågan uppkommer redan med nuvarande värderingsregler vid arvs- och gåvobeskattningen och betydelsen härav accentueras med de nu föreslagna reglerna. I propositionen föreslås i enlighet med utredningsförslaget att den föregående ägarens skattemässiga restvärde i dessa fall alltid skall övertas av den nye ägaren.

Värderingsreglerna vid arvs- och gåvobeskattningen beträffande tillgångar av ifrågavarande slag - såväl de nu gällande som de i propositionen föreslagna - avser att åstadkomma vissa lättnader vid beskattningen men kan, såsom reglerna om avskrivningsunderlag f. n. är utformade, medföra sådana skärpningar av inkomstbeskattningen att slutresultatet blir det motsatta. Eftersom sådana effekter givetvis inte varit avsedda, tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionen 1977/78: 189 yrkandet 1 till den del det kan anses innefatta avslag på det nu ifrågavarande förslaget.

Beskattningen av medel på skogskonto, m. m.

I motionen 1976/77: 1019 begär motionären förslag från regeringen om vissa ändringar i beskattningen av skogsfastigheter i samband med arv.

Som anförs i motionen blir de medel, som innestår på skogskonto vid dödsfallet, föremål för arvsbeskattning. Medlen kommer därefter också att inkomstbeskattas, antingen när medlen tas ut från kontot, när dödsboet skiftas eller — om skifte inte sker — senast när reglerna om handelsbolag skall tillämpas vid beskattningen. Utskottet vill inte bestrida att dessa reg -

SkU 1977/78:19

ler kan medföra vissa olägenheter för de efterlevande. Å andra sidan har dessa problem redan i dag beaktats så till vida att endast hälften av skogskontomedlen skall tas upp såsom tillgång vid arvs- och gåvobeskattningen. De i propositionen föreslagna reglerna innebär att värdet vid kapitalbeskattningen reduceras ytterligare till högst en sjättedel av det innestående kapitalbeloppet. Därmed torde yrkandet i motionen vara i allt väsentligt tillgodosett. Det bör också nämnas att skogskontolagstiftningen omfattas av den pågående översynen av skogsbeskattningen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1976/77: 1019.

De särskilda beskattningsreglerna för fåmansföretag

Vissa detaljfrågor rörande inkomstbeskattningen tas upp i prop. 1977/78:40 utan att de har något samband med kapitalbeskattningen. Till dessa frågor, som är av sådan natur att de inte föregriper ställningstagandena till företagsskatteberedningens och 1972 års skatteutrednings förslag, hör beskattningen a \ förmån av bil för privat bruk för företagsledare i fåmansföretag.

Under våren 1976 infördes vissa särskilda regler för beskattningen av fåmansföretag och intressenter i sådana företag. Enligt en av dessa specialregler skall förmånen att för privat bruk få utnyttja arbetsgivaren tillhörig bil såvitt gäller företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående alltid värderas med hänsyn till en privat körsträcka av minst 1 000 mil, oavsett om den verkliga körsträckan varit kortare. Regeln skall ses mot bakgrund av de särskilda bevissvårigheter som föreligger i dessa fall.

I propositionen föreslås att denna specialregel slopas och att frågan om värderingen av bilförmån får en mer allmän reglering i kommunalskattelagen (1928: 370) - KL - i nära anslutning till riksskatteverkets anvisningar i ämnet (RSV Dt 1976:27 och 35). Även de nya reglerna innehåller vissa speciella regler för fåmansföretag. Avsikten är att verket i fortsättningen skall meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av reglerna på liknande sätt som hittills.

De i propositionen föreslagna reglerna berör 42 § KL med tillhörande anvisningar och innebär att värdet av förmånen bestäms enligt en schablon på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för bilar i skilda pris- och årsklasser vid olika årliga körsträckor. Den privata körsträckan skall tas upp till minst 1 000 mil om året, om inte den skattskyldige kan göra sannolikt att den varit mindre. Om det kan antas att bilen helt eller huvudsakligen anskaffats för den skattskyldiges privata bruk skall förmånen tas upp till ett belopp som motsvarar hela eller huvudsakliga delen av bilkostnaderna, dock lägst till värdet enligt schablonen. Beträffande företagsledare i fåmansföretag och honom närstående personer innebär förslaget inte någon egentlig ändring av nuvarande principer i RSV:s anvisningar. Om bilförmånen avsett en betydligt dyrare bil än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet, skall man i dessa fall öka värdet en -

SkU 1977/78:19

ligt schablonen med ett belopp som kan anses motsvara merkostnaderna för den dyrare bilen.

1 motionen 1977/78: 189 yrkas avslag på propositionen i denna del, medan motionären i motionen 1977/78: 157 yrkar att specialregeln för dyrare bil slopas.

Enligt utskottets uppfattning har den nuvarande specialregeln för fåmansföretagare om en minsta körsträcka av 1 000 mil fått en något för rigorös utformning. I den praktiska tillämpningen har man också i viss utsträckning avvikit från en strikt tolkning av ordalydelsen. Det kan emellertid inte undvikas att regeln leder till för höga värden i de undantagsfall då utredningen klart utvisar att körsträckan väsentligt understiger 1000 mil. Förslaget i propositionen innebär att företagsledare såväl som andra har möjlighet att bryta presumtionen om minst 1 000 mils körning. Som framhålls i propositionen har man dock när det gäller fåmansföretagen anledning att ställa större krav på bevisningen för att presumtionen skall brytas, eftersom det här inte föreligger något egentligt tvåpartsförhållande. Enligt utskottets uppfattning innebär den föreslagna schablonen beträffande körsträckan att berättigade invändningar mot reglerna tillgodoses utan att ej avsedda skattelättnader behöver uppkomma. Utskottet avstyrker således motionen 1977/78: 189 yrkandet 2 och tillstyrker propositionen i denna del.

De ovan återgivna reglerna för fåmansföretagsfallen om värdering av förmån av dyrare bil än normalt skall givetvis ses mot bakgrund av den intressegemenskap som i dessa fall råder mellan den anställde och företaget. Med anledning av vad som anförs i motionen 1977/78: 157 vill utskottet framhålla, att regeln inte träder i funktion om företaget för ett lågt pris anskaffar en stor begagnad bil som endast drar låga kostnader. Förmånsvärdet enligt RSV:s tabeller torde tämligen i sådana fall regelmässigt överstiga företagets kostnader för bilen. Det kan också framhållas att den anställde i dessa fall i allmänhet torde ha möjlighet att påverka sina löneförmåner på sådant sätt att det - om det är mer förenligt med hans intressen - står honom fritt att undgå beskattningen av bilförmån genom att själv förvärva bilen och yrka avdrag för de kostnader som skäligen belöper på användning i tjänsten. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78: 157 yrkandet 2 och tillstyrker propositionen även i denna del.

1 propositionen föreslås också en ändring i de år 1976 antagna reglerna om fåmansföretagens avdragsrätt för tantiem o.d. till företagsledaren. Dessa regler innebär enligt ordalydelsen att avdrag får medges först det år då ersättningen utbetalats. Som RSV tolkat bestämmelserna får emellertid avdrag medges även i det fall att ersättningen ännu inte hunnit utbetalas men blivit tillgänglig för lyftning. Enligt RSV:s anvisningar bör man godta en uppgift om att beloppet gottskrivits företagsledaren vid räkenskapsårets utgång och då varit tillgängligt för lyftning, om preliminärskatt dragits på beloppet och inbetalats under närmaste uppbördstermin och om beloppet

SkU 1977/78:19

redovisats på kontrolluppgift i vederbörlig ordning. Härmed blir det i praktiken möjligt att fastställa tantiemets storlek under en period som i allmänhet uppgår till 18 dagar efter räkenskapsårets utgång. Propositionen innebär att bestämmelserna kompletteras så att det klart framgår att avdrag får medges även om ersättningen inte utbetalats men varit tillgänglig för lyftning.

I motionen 1976/77: 320 yrkar motionärerna, som utgår från en restriktiv tolkning av nuvarande regler, att specialbestämmelserna om tantiem slopas. I motionen 1977/78: 157 anser motionären att förslaget i propositionen är otillräckligt och yrkar att avdrag skall kunna medges även om källskatt inbetalas först tre månader efter räkenskapsårets utgång, under förutsättning att beloppet beskattas hos företagsledaren samma år som bolaget får avdrag.

Syftet med ifrågavarande regler är dels att begränsa möjligheterna till ej avsedda skattelättnader genom skuldavsättningar för tantiem, dels att förbättra möjligheterna till kontroll. Som anförs i propositionen skulle emellertid en strikt tolkning av bestämmelserna efter ordalydelsen i alltför hög grad begränsa möjligheterna att använda tantiem o. d. i resultatutjämnande syfte. Jämfört härmed innebär RSV:s tolkning av reglerna, som nu stadfästs enligt förslaget i propositionen, avsevärda lättnader utan att ändamålet förfelas. Därmed torde också syftet med motionen 1976/77: 320 åtminstone delvis vara tillgodosett. 1 den mån så inte är fallet avstyrker utskottet densamma.

Förslaget i motionen 1977/78: 157 förutsätter en ändring även av reglerna beträffande beskattningen av företagsledaren för de belopp som tillkommer honom. Lösningar i denna riktning har emellertid tidigare avvisats med hänvisning till de praktiska svårigheter som är förenade härmed. Som departementschefen anför är dessa invändningar alltjämt bärande. Utskottet avstyrker således även motionen 1977/78: 157 yrkandet 1.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Resultatutjämning för fiskare

Vissa problem för yrkesfiskare tas upp i motionen 1977/78: 37. Med hänvisning till de allt större svårigheter som kan förväntas inom yrkesfisket med tilltagande variationer i fångstmängd yrkas att denna yrkeskårs bristande resultatutjämningsmöjligheter kompenseras genom en rätt till avsättning till en utjämningsfond redan vid 1978 års taxering.

Utskottet vill framhålla, att möjligheterna till resultatutjämning vid beskattningen ingått som en av huvuduppgifterna i företagsskatteberedningens utredningsuppdrag och att det enligt utskottets mening inte är lämpligt att föregripa ställningstagandena till utredningens förslag med sådana regler som förordas i motionen. Därtill kommer att det också av praktiska skäl är uteslutet att nya regler av denna innebörd kan genomföras med verkan redan från innevarande beskattningsår. Utskottet avstyrker således motionen 1977/78: 37.

4 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 19

SkU 1977/78:19

38 Schablonavdraget för egenavgifter

Beträffande egenföretagarnas schablonavdrag för arbetsgivaravgifter föreslås i propositionen vissa smärre ändringar i syfte att undvika att avdraget beräknas till för högt belopp. Bl. a. föreslås en följdändring till det förslag om nedsättning av arbetsgivaravgiften med två procentenheter som lagts fram i prop. 1977/78: 54 och som utskottet tillstyrkt i sitt betänkande SkU 1977/78: 16.

1 motionen 1977/78: 189 yrkar motionärerna - med hänvisning till de yrkanden om den allmänna arbetsgivaravgiften som de framställt i motionerna 1977/78: 41 och 79 - avslag på propositionen i denna del.

Under förutsättning att riksdagen godtar utskottets förslag i betänkandet SkU 1977/78: 16 mom. 1 och 2 tillstyrker utskottet propositionen även i denna del och avstyrker således motionen 1977/78: 189 yrkandet 3.

Avdraget för exportkreditkostnader

I prop. 1977/78:40 föreslås slutligen vissa ändringar i fråga om gällande regier för extra avdrag för exportkreditkostnader. Stöd i denna form får för närvarande lämnas endast om krediten uppgår till minst 1 milj. kr. och avser kapitalvaror. Enligt förslaget sänks beloppsgränsen till 500000 kr. och får avse även konsulttjänster. Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.

Avdrag för ränta på lån med uppskjuten ränta

1 prop. 1977/78: 19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken föreslås bl. a. att en särskild låneform inrättas för att underlätta nyetablering inom jordbruket, s. k. lån med uppskjuten ränta. Räntan på sådana lån skall kunna läggas till kapitalet under högst fem år och skall därefter erläggas genom årliga amorteringar tillsammans med löpande ränta på skuldbeloppet. För att kunna uppnå en bättre och angelägen omfördelning av kapitalutgifterna föreslås i propositionen att avdrag för den under den räntebetalningsfria tiden upplupna räntan skall medges först under det år då räntan erlagts.

Som framgår av propositionen skall inkomst av jordbruksfastighet i princip deklareras enligt bokföringsmässiga grunder. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att denna princip upprätthålls genomgående. Det bör också framhållas att särskilda bestämmelser i fråga om olika detaljer medför svårigheter inte minst vid den praktiska tillämpningen. Å andra sidan är det av vikt att den nya låneform, som tillskapas genom propositionen för att underlätta nyetablering inom jordbruket, kan genomföras som planerat. Eftersom låneformen utarbetats med förutsättningen att räntorna på lånet skall vara avdragsgilla först i samband med betalningen, skulle ett bibehållande av gällande regler på detta område delvis rycka undan grunderna för förslaget. Mot denna bakgrund har utskottet funnit sig böra tillstyrka den i propositionen föreslagna ändringen av avdragsreglerna. Av praktiska skäl bör emellertid enhetliga regler gälla för all ränta som utgår på lånen. Kon -

SkU 1977/78:19

tantprincipen bör således tillämpas även beträffande avdragsrätten för betalningar av löpande ränta. Detta föranleder viss ändring av den föreslagna författningstexten i anvisningarna till 41 § KL, som samtidigt torde kunna förkortas något. Utskottet föreslår vidare att förslaget samordnas med den ändring av samma lagrum som förordas i prop. 1977/78: 40.

Författningsförslagen

Utöver vad som framgår av vad utskottet nyss anfört föreslår utskottet vissa justeringar av redaktionell karaktär i de föreslagna författningstexterna.

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen m.m.

a. att riksdagen med avslag på motionerna 1977/78: 177 yrkandet 2 i denna del och 1977/78: 189 yrkandet 1 i denna del bifaller propositionen 1977/78: 40 i denna del,

b. att riksdagen avslår motionerna 1976/77: 615 och 1976/77: 624 i den mån de inte är besvarade genom vad utskottet ovan hemställt; 2.

beträffande anstånd med skatt och eftergift av skatt

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 177 yrkandet 2 i denna del bifaller propositionen 1977/78: 40 i denna del;

3. beträffande ikraftträdandet

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 159 bifaller propositionen 1977/78: 40 i denna del;

4. beträffande 80185-procentregeln

att riksdagen avslår motionen 1977/78: 148;

5. beträffande prisbildningseffekter m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1976/77:619 och 1977/78: 151;

6. beträffande avskrivningsunderlaget vid vederlagsfria förvärv att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 189 yrkandet 1 i vad det kan anses innefatta yrkande om avslag på propositionen 1977/78: 40 i denna del bifaller propositionen i denna del;

7. beträffande beskattningen av medel på skogskonto, m. m. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1019;

8. beträffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 157 yrkandet 2 och motionen 1977/78: 189 yrkandet 2 bifaller propositionen 1977/78: 40 i denna del;

9. beträffande avdragsreglerna för tantiem o. d.

att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:320. i den mån den inte är tillgodosedd, och motionen 1977/78: 157 yrkandet 1 bifaller propositionen 1977/78:40 i denna del;

SkU 1977/78:19

10. beträffande resultatutjämning för fiskare att riksdagen avslår motionen 1977/78: 37;

11. beträffande schablonavdraget för egenavgifter

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 189 yrkandet 3 bifaller propositionen 1977/78:40 i denna del;

12. beträffande avdraget för exportkredit kostnad

att riksdagen bifaller propositionen 1977/78: 40 i denna del;

13. beträffande avdrag för ränta på lån med uppskjuten ränta

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78: 19 beslutar att avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta skall medges för det år då räntan har betalats;

14. beträffande författningsförslagen

att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan hemställt och i betänkandet anfört antar de vid propositionerna 1977/78: 19 och 40 bilaga 3 fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med de ändringar dels

att punkt 1 av anvisningarna till 41 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Anvisningar till 41 §

1. Inkomst av av sjölagen (1891: 35 s. 1).

För skattskyldig av följande.

Därest vinstresultatet stadgade grunder.

Den i nedan sägs.

Lagret vid allmänna saluvärdet.

Därest värdet icke gälla.

Utan avseende vara påkallat.

Vad i såsom skäligt.

Förvärvas aktie inbetald insats.

Avdrag för skattskyldiga angivit.

Vid bestämmandet eget kapital.

Nedskrivning av tillgångarna levereras.

Vad här är stadgat gäller särskilt Vad här är stadgat gäller särskilt då fråga är om bestämmandet av då fråga är om bestämmandet av

det år, varunder en inkomst skall det år, varunder en inkomst skall

anses hava åtnjutits eller en utgift anses hava åtnjutits eller en utgift

skall anses hava ägt rum. I sist- skall anses hava ägt rum. I sistnämnda avseende gäller alltså, att nämnda avseende gäller alltså, att

SkU 1977/78:19

41 Regeringens förslag

inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma enligt allmänt vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom närstående person får dock åtnjutas först under det år då ersättningen har utbetalats eller blivit tillgänglig för lyftning. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöpa å ett kommande .år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst.1 Avdrag för uppskjuten ränta för lån ur den un -

Utskottets förslag

inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma enligt allmänt vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom närstående person får dock åtnjutas först under det år då ersättningen har utbetalats eller blivit tillgänglig för lyftning. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för

1 Prop. 1977/78:40 bilaga 3 (s. 6-10 i detta betänkaode).

SkU 1977/78:19

42 Regeringens förslag Utskottets förslag

der statens utlåningsfonder uppför- lån med uppskjuten ränta åtnjutes da lånefonden för lån med uppskju- för det år då räntan har betalats, ten ränta åtnjutes för det år då räntan har betalats.1

Har avverkningsrätt influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet till beskattning.

Motsvarande gäller års inkomstberäkning.

dels ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna i andra, femte och sjunde styckena av punkt 2 a av anvisningarna till 22 §, punkt 3 b av anvisningarna till 29 § och, såvitt avser tantiem eller liknande ersättning, trettonde stycket av punkt 1 av anvisningarna till 41 § tillämpas första gången vid 1978 års taxering. I övrigt tilllämpas de nya bestämmelserna första gången vid 1979 års taxering.2

2. lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt med de ändringar att 4 § och anvisningarna till 3 och 4 §§ erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

4 §

Fastighet upptages motsvarande tillämpning.

Tomträtt eller normala förhållanden.

Lös egendom är nedlagd.

Fordran, som förfallen ränta.

Fordran, som upptages icke.

Värdepapper, som — angivna grund.

Annan för under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av II och lil.

Rättighet, som år motsvarat.

Är rättighet yngstes ålder.

Andel i i likvidation.

Övrig lös normala förhållanden.

1 Prop. 1977/78:19 (s. 25 i detta betänkande).

2 Jfr prop. 1977/78:19 och 40 bilaga 3 (s. 11 och 26 i detta betänkande).

SkU 1977/78:19

43 Regeringens förslag Utskottets förslag

Beträffande tillgångar i jordbruk med binäringar, skogsbruk och rörelse gäller vidare särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 3 och 4 §§

2. Vid beräkning gäller följande.

Sammanfaller icke av beskattningsåret.

Den värdesättning av tillgångar- Den värdesättning av tillgångarna i förvärvskällan som sker vid in- na i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen är icke bindande komsttaxeringen är icke bindande

vid förmögenhetsberäkningen. In- vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier som äro avsedda för sta- ventarier som äro avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan digvarande bruk i förvärvskällan

upptagas till anskaffningsvärdet ef- upptagas till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning el- ter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering. Lager värderas ler utrangering. Lager värderas

som helhet utan hänsyn till påräk- som helhet utan hänsyn till påräk nelig

vinst vid försäljning i detalj, nelig vinst vid försäljning i detalj,

varvid dock fastighet upptages varvid dock fastighet upptages

lägst till taxeringsvärdet. Lager av lägst till taxeringsvärdet. Lager av

djur på jordbruksfastighet upptages djur på jordbruksfastighet eller i

till de värden, som riksskatteverket renskötselrörelse upptages till de

enligt punkt 1 femte stycket av an- värden, som riksskatteverket enligt

visningarna till 41 § kommunalskat- punkt 1 femte stycket av anvisningtelagen (1928:370) senast har fast- arna till 41 § kommunalskattelagen

ställt före utgången av det år som (1928:370) senast har fastställt före

närmast föregår taxeringsåret, eller utgången av det år som närmast

- om sådant värde icke har fast- föregår taxeringsåret, eller — om

ställts för vissa djur - till det all- sådant värde icke har fastställts för

manna saluvärdet. Vid värdering vissa djur - till det allmänna saluav lager skall hänsyn tagas till inku- värdet. Vid värdering av lager skall

rans och prisfallsrisk. hänsyn tagas till inkurans och pris fallsrisk.

Skulder och dessa anvisningar.

Om värdet sistnämnda värde.

Bestämmelserna i med fideikommissrätt.

Bestämmelserna i juridisk person.

SkU 1977/78:19

44 Regeringens förslag Utskottets förslag

3. lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt med den ändringen att 23 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

23 §

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

F. Annan lös skedd försäljning.

Vid värderingen av förvärvskälla Vid värderingen av förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen som enligt kommunalskattelagen

(1928:370) ingår i inkomstslagen (1928:370) ingår i inkomstslagen

jordbruksfastighet eller rörelse sko- jordbruksfastighet eller rörelse till la

bestämmelserna i punkt 2 av an- lämpas bestämmelserna i 4§ och,

visningarna till 3 och 4 §§ lagen med undantag av femte stycket sis (1947:577)

om statlig förmögen- ta meningen, punkt 2 av anvisninghetsskatt, utom femte stycket and- arna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577)

ra punkten, tillämpas. om statlig förmögenhetsskatt.

4. lag om ändring i lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit.

Stockholm den 8 december 1977

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s). Nils Hörberg (fp). Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s). Kurt Söderström (m), Johan Olsson* (c), Curt Boström (s). Karin Ahrland (fp), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m), Eric Marcusson* (s) och Carin Nygren (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1977/78:19

45 Reservationer

1. beträffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen m. m. av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Eric Marcusson (s), som

dels anfört följande:

Som framhålls i motionen 1977/78: 189 anser vi att kapitalbeskattningen bör bli föremål för en total översyn. På grund härav bör inte så genomgripande förändringar av förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna för vissa grupper som föreslås i propositionen 1977/78: 40 komma till stånd med det beslutsunderlag som nu föreligger.

Rent principiellt är det felaktigt att ha olika nivåer på kapitalskatterna beroende av i vilka objekt förmögenheterna är placerade. Undantag från principen om likhet mellan olika skattskyldiga måste grundas på mycket starka skäl. Enligt vår uppfattning har skäl som berättigar till ytterligare förmånsställning för de aktuella grupperna ej redovisats i propositionen. Sett mot bakgrunden av att de flesta andra grupper i vårt land fått vidkännas stora uppoffringar det senaste året och att ytterligare krav ställs i samma riktning är det ännu svårare att förklara de extra skattelättnader som nu föreslås för vissa företagargrupper.

Kapitalskatterna kan heller inte isoleras från sitt skattepolitiska sammanhang. Då såväl företagsskatteberedningen som 1972 års skatteutredning nu är färdiga med sitt arbete borde resultatet därav ha inväntats för att verkställa den inledningsvis omnämnda översynen. Av vad som framkommit måste det anses föreligga sådana förslag från framför allt företagsskatteberedningen att substansvärderingen kommer att påverkas härav.

Enligt vår uppfattning kan heller inte kapitalskatterna vara något lämpligt medel att driva konjunkturpolitik med, varför det inte av det skälet varit nödvändigt att driva fram de skatteändringar som föreslås i propositionen.

Vi anser att undantag från den totala översynen kan göras för speciella områden där lösningar kan nås utan alltför genomgripande förändringar av den totala bilden. Till detta område kan hänföras olika åtgärder för att underlätta generationsväxlingar för familjeföretag. Sådana åtgärder kan genomföras utan förändringar av värderingsreglerna. Vi finner att de förändringar som föreslagits i fråga om reglerna för AB Företagskapitals verksamhet kan spela en stor roll liksom de ökade lånemöjligheterna från företagarföreningarna. Vi är också beredda att ställa oss bakom förslaget till förbättrade uppskovsmöjligheter vid erläggandet av arvsskatterna. Beträffande värderingsreglerna anser vi däremot att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78: 177 yrkandet 2

SkU 1977/78:19

i denna del och 1977/78: 189 yrkandet 1 i denna del bör avslå det i propositionen framlagda förslaget.

I den mån yrkandena i motionerna 1976/77: 615 och 624 inte är tillgodosedda med den totala översyn av kapitalbeskattningen som vi förordar bör motionerna avslås.

dels ansett att utskottet under momenten 1 och 14 i motsvarande del bort hemställa

1. beträffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen m. m.

a. att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78: 177 yrkandet 2 i denna del och 1977/78: 189 yrkandet 1 i denna del avslår propositionen 1977/78: 40 i denna del,

b. att riksdagen avslår motionerna 1976/77: 615 och 1976/77: 624 i den mån de inte är besvarade genom vad som anförts i reservationen;

14. beträffande författningsförslagen

a. att riksdagen avslår det vid propositionen 1977/78: 40 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

b. att riksdagen med avslag på det i propositionen 1977/78: 40 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 55 § 1 och 2 mom. samt 56 § lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §

1 mom. Uppgå i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper sammanlagt icke till dubbla beloppet av den arvsskatt, som jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, eller föreligger i andra fall för någon som är skattskyldig enligt denna lag avsevärd svårighet att genast erlägga hela den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, må beskattningsmyndigheten medgiva, att skatten erlägges genom högst tio årliga inbetalningar, dock att anståndet i intet fall må utsträckas till flera inbetalningar än som prövas erforderligt.

I fråga om skatt som belöper på förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen (1928: 370) ingår i inkomstslaget jordbruksfastighet

SkU 1977/78:19

47 Nuvarande lydelse

2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 § 1 morn., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes, utgår ränta. Räntan utgår från och med månaden efter den då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits till och med den månad då anståndstiden gått till ända. I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 morn., dock att räntan påföres av länsstyrelsen.

56 Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, inom ett år från det skattskyldighet inträtt, eftergives skatten.

Föreslagen lydelse

eller rörelse eller på andra tillgångar som skall värderas med ledning av bestämmelserna i 23 § F andra stycket får beskattningsmyndigheten medgiva att skatten erlägges genom högst tjugo årliga inbetalningar.

På regeringens prövning må i annat fall än som avses i föregående stycke ankomma att, där för viss skattskyldig synnerliga skäl därtill äro, medgiva att den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, erlägges genom högst tjugo årliga inbetalningar.

2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 § 1 morn., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Har anstånd medgivits enligt bestämmelserna i 1 mom. andra stycket skola de årliga inbetalningarna uppgå till minst 3 000 kronor. Å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes, utgår ränta. Räntan utgår från och med månaden efter den då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits till och med den månad då anståndstiden gått till ända. I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 morn., dock att räntan påföres av länsstyrelsen.

Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år från det skattskyldighet inträtt, ef -

SkU 1977/78:19

48 Nuvarande lydelse

l fråga om den, som på livstid bekommit egendom med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket, eller på livstid erhållit nyttjanderätt, rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, sker vidare eftergift av skatt sålunda:

a) då anstånd med skattens erläggande beviljats och den skattskyldige avlider inom fem år från skattskyldighetens inträde, eftergives vad av skatten icke förfallit till betalning vid dödstillfället; dock må ej i fall, då enligt anståndsbeslutet skatten uppdelats på flera inbetalningar än tio, eftergift ske för större del av skatten än som skulle hava eftergivits, därest antalet inbetalningar utgjort tio;

b) då anstånd med skattens erläggande icke beviljats och den skattskyldige avlider inom fem år från skattskyldighetens inträde, eftergives så stor del av skatten, som, därest anstånd medgivits och skatten därvid uppdelats på sju lika inbetalningar, icke skulle varit till betalning förfallen vid dödstillfället.

Föreslagen lydelse

tergives hela skattebeloppet. Avlider den skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt, eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som förflutit från sagda tidpunkt.

Fråga om eftergift av fastställd skatt upptages efter därom skriftligen gjord framställning av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande om skattskyldighet har inträtt eller, i fråga om 56 §, dödsfall har inträffat dessförinnan.

2. beträffande prisbildningseffekter m. m. av Valter Kristenson (s), som

dels anfört följande:

Som framgår av motionerna 1976/77: 619 och 1977/78: 151 är redan de nuvarande beskattningsreglerna för jordbrukare så förmånliga att särskilda problem uppkommer för näringen. Dessa problem kommer givetvis att förvärras med regeringens förslag om ytterligare skattelättnader för dem som har förmögenhet och driver jordbruk och rörelse. I stället för att införa en klasslagstiftning av detta slag bör man försöka få reglerna mer rättvisa. Enligt min uppfattning bör man givetvis ta upp förmögenhe -

SkU 1977/78:19

terna till sitt rätta värde vid förmögenhetsbeskattningen, och ett steg i denna riktning är att — som föreslås i motionerna — nyinköpta fastigheter skall tas upp till ett värde som inte är lägre än köpeskillingen. Jag instämmer därför i motionärernas krav på utredning av denna fråga.

dels ansett att utskottet under moment 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77: 619 och 1977/ 78: 151 yrkandet 3 begär utredning och förslag från regeringen beträffande den i motionerna berörda frågan om förmögenhetsbeskattningen vid nyförvärv av fastigheter.

3. beträffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk m. m. av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Eric Marcusson (s), som

dels anfört följande:

Det i propositionen 1977/78: 40 framlagda förslaget att mjuka upp de speciella skattereglerna för delägare i fåmansbolag i fråga om beskattning av bilförmån kan vi inte ställa oss bakom. Vi vill erinra om att företagsskatteberedningen på ett övertygande sätt klargjort att bolagsformen i många fall använts endast för att uppnå opåkallade skattefördelar och att därför speciella skatteregler erfordrades för att förhindra skatteflykt. En av de vanligaste skatteflyktsmetoderna omfattade just företagets personbilar. Mot denna bakgrund kan vi inte finna det motiverat att genomföra de ändringar som föreslås i propositionen eller i motionen 1977/78: 157. Vi anser således att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 189 bör avslå propositionen 1977/78: 40 i denna del och motionen 1977/78: 157 yrkandet 2.

Trots att vi är tveksamma även till motivet för ändringar som berör tantiemavsättningar o. d. har vi ändå accepterat propositionen i denna del. Anledningen härtill är att ändringarna är av begränsad omfattning och att dessutom vissa spärregler som försvårar skatteflykt arbetats in i förslaget.

dels ansett att utskottet under momenten 8 och 14 i motsvarande del bort hemställa

8. beträffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 189 yrkandet 2 avslår propositionen 1977/78: 40 i denna del och motionen 1977/78: 157 yrkandet 2;

14. beträffande författningsförslagen

att riksdagen avslår det vid propositionen 1977/78: 40 fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) i vad avser ändring i 42 § med tillhörande anvisningar.

SkU 1977/78:19

50 Särskilt yttrande

av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Eric Marcusson (s):

Då vårt tidigare framställda yrkande om ett oförändrat schablonavdrag för egenavgifter var baserat på att den allmänna arbetsgivaravgiften skulle förbli oförändrad, vidhåller vi inte längre detta yrkande sedan riksdagen beslutat om en sänkning med två procentenheter.

SkU 1977/78:19

51 Innehåll

Propositionen 1977/78: 40 1

Propositionen 1977/78: 19 2

Författningsförslagen 3

Prop. 1977/78: 40 bilaga 3 3

Prop. 1977/78: 19 22

Motionerna 26

Motioner väckta med anledning av prop. 1977/78: 40 26

Motioner väckta vid riksmötet 1976/77 27

Utskottet 29

Kapitalbeskattningen 29

Avskrivningsunderlaget vid vederlagsfria förvärv 34

Beskattningen av medel på skogskonto, m. m 34

De särskilda beskattningsreglerna för fåmansföretag 35

Förmån av bil för privat bruk 35

Tantiem o. d 36

Resultatutjämning för fiskare 37

Schablonavdraget för egenavgifter 38

Avdraget för exportkreditkostnader 38

Avdrag för ränta på lån med uppskjuten ränta 38

Författningsförslagen 39

Hemställan 39

Reservationer 45

beträffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen

m. m 45

beträffande prisbildningseffekter m. m 48

beträffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk m. m. 49 Särskilt yttrande 50

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770046