Om ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m. (prop. 1987/88:82)

Näringsutskottets betänkande 1987/88:30

om ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m. NU

(prop. 1987/88:82) 1987/88:30

Ärendet

I detta betänkande behandlas dels proposition 1987/88:82 om en ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m.,

dels fyra motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Upplysningar i ärendet har lämnats av företrädare för statens energiverk, för Svenska elektriska kommissionen, SEK, och för SEMKO, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB.

Sammanfattning

Utskottet lämnar utan erinran den redovisning av en ny kontrollordning för elektrisk materiel som lämnas i propositionen. Samtidigt avstyrker utskottet en motion (vpk) med krav på bibehållande av nuvarande obligatoriska typkontroll genom SEMKO. Detta krav följs upp i reservationer (vpk).

Vidare tillstyrker utskottet förslag till lagändringar som sammanhänger med den nya kontrollordningen. Motionsyrkanden (s; c) om vissa ändringar i förslagen avstyrks.

Propositionen Förslag m.m.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet - industriminister Thage G Peterson - i bilaga 1 till propositionen har anfört om en ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m.

Vidare föreslår regeringen - efter föredragning av statsrådet Birgitta Dahl - att riksdagen antar inom miljö- och energidepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Lagförslagen finns i bilaga 2.2 till propositionen (s. 64-70).

1 Riksdagen 1987188. 17sami. Nr 30

Huvudsakligt innehåll

I propositionen redovisas en ny kontrollordning för elektrisk materiel samt föreslås vissa därav föranledda ändringar i bl.a. lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).

Förslagen har sin bakgrund dels i en översyn av reglerna inom området teknisk provning och kontroll som de senaste åren har pågått inom regeringskansliet, dels i en översyn av kontrollordningen för elektrisk materiel som har gjorts i syfte att åstadkomma en anpassning till den ordning som tillämpas inom de europeiska gemenskaperna, EG. De bygger på betänkandet (Ds I 1986:1) Effektivare kontroll och underlättad handel - förslag till nya regler för kontroll av elektrisk materiel. Med anledning av synpunkter som har kommit fram vid remissbehandlingen av betänkandet har ärendet beretts vidare i regeringskansliet. Överläggningar i frågan har också ägt rum med Finland och Norge. Den nya kontrollordning som redovisas i propositionen är i sina huvuddrag gemensam för Sverige och Norge.

Enligt nuvarande bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel i Sverige måste huvuddelen av de elektriska produkter som säljs till allmänheten vara provade och typgodkända av SEMKO, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB, som är riksprovplats för elektriska artiklar. Produkter som har godkänts ”S-märks”.

Enligt den nya kontrollordningen öppnas möjlighet för tillverkare och importörer att - som alternativ till SEMKO-kontroll med åtföljande S-märkning - utföra motsvarande kontroll vid vissa andra med SEMKO samarbetande provningsinstitutioner eller att själva utföra denna kontroll, som i så fall övervakas av SEMKO. Kravet på typgodkännande av SEMKO ersätts för flertalet produkter med ett krav på registrering före marknadstillträdet. Vid registreringen - som avses ske hos SEMKO - skall styrkas att produkten uppfyller kraven i svensk standard för sådan materiel, vilket innebär att den förutsätts också uppfylla de krav på säkerhet som ställs av de ansvariga myndigheterna, i första hand statens energiverk. För en begränsad grupp högriskprodukter behålls dock kravet på förhandsgodkännande av SEMKO.

Ett viktigt inslag i den nya kontrollordningen är en förstärkt marknadskontroll. Ansvaret för denna avses ligga hos tillsynsmyndigheten statens energiverk, som vid utförandet av kontrollen antas komma att ta vara på de resurser som för närvarande finns främst hos SEMKO. Vidare förutsätts ett ökat deltagande av myndigheter i internationellt standardiseringsarbete.

Kostnaderna för den nya kontrollordningen antas inte komma att överstiga nuvarande nivå. Avgifter som tas ut för registrering avses komma att användas för att finansiera även annan verksamhet, bl.a. marknadskontroll, information och deltagande i internationellt harmoniseringsarbete. Avsikten är att kostnader och intäkter skall redovisas på ett särskilt anslag till statens energiverk. Förslag härom läggs dock inte fram nu.

I anslutning till den nya kontrollordningen föreslås i propositionen vissa ändringar i ellagen. Förslagen innebär bl.a. att tillsynsmyndigheten får ökade befogenheter och att regler om registrering som förutsättning för överlåtelse

NU 1987/88:30

m.m. av elartiklar införs. En sanktionsavgift införs för den som inte följer reglerna om registreringsskyldighet. Avgiften skall motsvara 25 % av vederlaget för varje exemplar av artikel som har överlåtits eller hyrts ut.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988. Den nya kontrollordningen planeras bli införd successivt fr.o.m. den 1 juli 1989.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1987/88:N17 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ny kontrollordning [för] elektrisk materiel.

1987/88:N18 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. avslår propositionens förslag om slopande av den obligatoriska kontrollen av elektrisk materiel,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om behovet av en förstärkning av SEMKO.

1987/88:N19 av Gustav Persson (s) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att ellagen skall omfatta även brott mot godkännandeplikten,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statens energiverk i ellagen bör få uttalad rätt att använda produktåterkallelseåläggande för att eliminera risker från materiel som befunnits farlig på marknaden,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om SEMKO:s uppgifter,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att viss marknadskontroll skall kunna utföras för materiel utanför den obligatoriska kontrollen.

1987/88:N20 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring i lagen om elektriska anläggningar (1902:71) beträffande a) produktåterkallelse, b) marknadskontroll, c) sanktionsavgifter i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

I detta avsnitt redovisas i korthet vissa allmänna synpunkter i motionerna. I övrigt refereras motiveringen för motionsyrkandena i anslutning till behandlingen av olika sakfrågor under rubriken Utskottet.

Den svenska elsäkerheten måste bibehållas på en hög nivå, anförs det i motion 1987/88:N17 (s). De nuvarande bestämmelserna om S-märkning är väl kända och det befintliga systemet har fungerat väl. En ändrad lagstiftning får inte ge upphov till en sämre säkerhet för konsumenter och för dem som arbetar med elmateriel.

Motionärerna framför följande synpunkter och önskemål rörande den nya

NU 1987/88:30

kontrollordningen. Det bör ske en uppföljning av verksamheten vid de provningsinstitutioner som enligt den nya ordningen skall kunna lämna intyg om överenstämmelse med svensk standard. Även tillverkares egenprovning skall följas upp. Marknadskontrollen bör vara effektiv och kontinuerlig. Vid försäljningstillfället bör det genom en enhetlig märkning framgå att varan är registrerad. Krav på förhandsgodkännande bör behållas för produkter när det ställs särskilda krav på barnsäkerhet. Åtgärder bör vidtas för att öka den frivilliga S-märkningen. Konsumenterna bör informeras om de ändrade förhållandena.

I motionerna 1987/88:N 19 (s) och 1987/88:N20 (c) godtas i huvudsak den föreslagna nya kontrollordningen. Motionärerna framför dock vissa till innebörden identiska yrkanden om modifieringar. Dessa yrkanden, som gäller bl.a. vissa författningsfrågor, behandlas under rubriken Utskottet.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i partimotionen 1987/88:N18 avstånd från den i propositionen redovisade nya kontrollordningen. Partiet ser det som angeläget att Sverige bibehåller nuvarande höga elsäkerhet och t.o.m. förstärker den. Man menar att ett avskaffande av den svenska obligatoriska provningen innebär en klar försämring av förutsättningarna härför. I motionen betraktas frågan också i ett vidare perspektiv. De påtryckningar som EG nu utövar för att Sverige skall ändra sin lagstiftning på elsäkerhetsområdet kommer att följas av krav på försämrad säkerhet även inom arbetsmiljön, anförs det. ”Det är en oacceptabel utveckling som inletts.”

I motionen sägs vidare att SEMKO - som även i fortsättningen antas svara för den obligatoriska kontrollen av elmateriel - behöver förstärkas och att dess ställning som riksprovplats bör bibehållas.

Gällande ordning

Den nuvarande kontrollordningen för elektrisk materiel i Sverige grundas ytterst på ellagen. Denna lag innehåller inga direkta föreskrifter om elsäkerhet, även om de risker som är förknippade med elanvändning utgör motivet för lagens bestämmelser om tillstånd (koncession) m.m. I stället finns i lagen (15 §) ett generellt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om elektriska anläggningar, anordningar som är avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel och elektriska installationer.

Med stöd av nämnda bemyndigande har regeringen utfärdat flera förordningar med bestämmelser som syftar till elsäkerhet. Av intresse i detta sammanhang är främst förordningen (1977:585) om elektrisk materiel m.m. Denna gäller anordningar som är avsedda att anslutas till starkströmsanläggningar och elektrisk materiel som är avsedd att användas i eller vid sådana anläggningar. Enligt förordningen får statens energiverk föreskriva att anordningar eller materiel inte får användas, innehas, saluföras, upplåtas eller förvärvas utan särskild förhandskontroll. Energiverket har också meddelat sådana föreskrifter beträffande viss närmare angiven materiel, i huvudsak materiel för hem och hushåll samt installationsmateriel för lågspänning.

Kontrollverksamheten handhas av SEMKO, som är riksprovplats enligt

NU 1987/88:30

förordningen (1985:1107) om riksprovplatser och auktoriserade provplatser m.m. SEMKO ägs till 51 % av staten och till resterande del av Svenska elverksföreningen och Svenska brandförsvarsföreningen. Företaget finansieras främst genom avgifter från kontrollverksamheten. För verksamhetsåret 1986/87 uppgick dessa till ca 77 milj. kr. Myndighetsuppgiften att besluta i kontrollärenden har delegerats till SEMKO från statens energiverk.

Kontrollen hos SEMKO sker nästan uteslutande som typkontroll av enstaka exemplar. Det åligger innehavaren av ett typgodkännande att se till att varje levererat exemplar överensstämmer med det godkända. Kontroll av att så är fallet kan ske i form av bl.a. typefterkontroll. Denna kontroll uppgår till ca 5 % av SEMKO:s totala provningsverksamhet.

Produktkrav och provningsmetoder återfinns i av energiverket fastställda bestämmelser. Dessa bygger huvudsakligen på produktstandarder för elektrisk materiel, vilka innehåller säkerhetskrav även i andra avseenden än beträffande elsäkerhet enligt föreskrifter av bl.a. arbetarskyddsstyrelsen, statens strålskyddsinstitut och statens planverk. S-märkningen av en vid SEMKO:s typprovning godkänd materiel innebär alltså att alla standardens krav har bedömts uppfyllda och att materielen därmed också uppfyller gällande säkerhetskrav med hänsyn till såväl elektriska som andra risker.

Av det sagda framgår att kontrollen på elmaterielområdet - liksom på andra områden - väsentligen bygger på produktkrav angivna i standarder. Av särskilt intresse i detta sammanhang är produktstandarder, som innehåller tekniska specifikationer för angivna produkter. Standarder och standardiseringsorgan finns på såväl nationell som internationell nivå. Standarder är alltid frivilliga överenskommelser och standardiseringsorgan är som regel enskilda organ med oberoende ställning. Även om standardiseringsverksamheten sålunda inte har offentligrättslig karaktär anknyter myndigheterna i ökande utsträckning till standarder i sina bestämmelser om farliga produkter.

För svenska standarder på elområdet svarar Svenska elektriska kommissionen, SEK, som är medlem i det internationella standardiseringsorganet IEC och i det motsvarande europeiska organet CENELEC. En långtgående harmonisering av produktkraven för elmateriel har genomförts. Samma regler gäller i huvudsak såväl i Sverige och övriga EFTA-länder som i EG.

Mot bakgrund härav har det varit möjligt att upprätta olika internationella system för ömsesidigt godtagande av provningsresultat. Exempel härpå är CB-systemet inom IEC, CCA-systemet inom CENELEC och EMKOsystemet inom Norden. Sverige deltar genom SEMKO i dessa tre system. Ett provningsresultat från ett erkänt provningsorgan i ett land som är anslutet till något av systemen kan läggas till grund för godkännande i ett annat anslutet land utan förnyad provning.

I propositionen behandlas i första hand frågan om kontroll av elektrisk materiel för vilken krav på godkännande av SEMKO för närvarande gäller, dvs. materiel för hem och hushåll och installationsmateriel för högspänning. Materiel som används företrädesvis på arbetsplatser faller däremot i huvudsak utanför såväl den nuvarande som den föreslagna kontrollordningen. Även sådan materiel måste dock uppfylla föreskrivande myndigheters krav på säkerhet. Produkter utförda enligt svensk standard förutsätts

NU 1987/88:30

uppfylla dessa krav. Viss kontroll utövas av statens elektriska inspektion, som därvid samarbetar med yrkesinspektionen.

Utskottet

Inledning

Syftet med den nya kontrollordning för elektrisk materiel som redovisas i propositionen är att den svenska elmaterielkontrollen skall vara anpassad till den ordning som råder inom EG med bibehållande av nuvarande nivå i vad avser elsäkerhet och konsumentskydd. Anpassningen innebär att den nuvarande obligatoriska typkontrollen vid SEMKO slopas. Å andra sidan förstärks andra element i kontrollordningen, främst marknadskontrollen och påföljdssystemet.

I formellt hänseende ankommer det på regeringen att besluta om kontrollordningen för elektrisk materiel med stöd av allmänna bemyndiganden i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Med hänsyn till frågans principiella betydelse har dock regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av en redogörelse för den tilltänkta nya kontrollordningen som lämnas av industriministern i propositionen. På några punkter förutsätter den nya ordningen också lagändringar. Förslag härom läggs fram i propositionen efter föredragning av miljö- och energiministern.

Utskottet tar först upp frågan om kontrollordningen för elektrisk materiel. Endast de ställningstaganden av industriministern som har föranlett motionsyrkanden behandlas närmare. I övrigt har vad som anförs i propositionen om den nya ordningen inte givit anledning till några erinringar eller kommentarer från utskottets sida. Till sist tar utskottet upp lagförslagen.

Kontrollformer

En huvudpunkt i den nya kontrollordningen är att SEMKO:s typkontroll med åtföljande ”S-märkning” ersätts av en registrering. Sådan materiel som är frivilligt kontrollerad hos SEMKO registreras automatiskt. För annan materiel krävs ett intyg om att materielen uppfyller svensk standard. Ett sådant intyg skall styrkas genom ett provningsprotokoll som är utfärdat av en provningsanstalt ansluten till något av de internationella system för ömsesidigt godtagande av provningsresultat i vilka SEMKO deltar. Även ett protokoll utfärdat av en tillverkare godtas under förutsättning att tillverkaren har träffat avtal med SEMKO om egenprovning. Det beskrivna registreringsförfarandet - som inte innebär någon teknisk granskning - skall gälla för det stora flertalet produkter. För en begränsad grupp högriskprodukter behålls dock kravet på förhandsgodkännande av SEMKO. Samma gäller för materiel som inte är tillverkad enligt svensk standard.

Vänsterpartiet kommunisterna underkänner i motion 1987/88:N18 de redovisade nya kontrollformerna. Ett slopande av den obligatoriska kontrollen skulle innebära såväl en försämring av elsäkerheten som en betänklig eftergift för påtryckningar från EG, hävdas det. Också i motion 1987/88:N17

NU 1987/88:30

(s) ges uttryck för oro för att de nya kontrollformerna kommer att leda till försämrad elsäkerhet. Motionärerna för fram ett antal önskemål som enligt deras uppfattning bör tillgodoses i samband med en avveckling av den obligatoriska kontrollen. Utskottet redovisar i det följande dessa önskemål och lämnar i anslutning därtill vissa kommentarer.

Ett första önskemål gäller produkter på vilka särskilda barnsäkerhetskrav ställs. Motionärerna anser att sådana produkter även i fortsättningen skall förhandsgodkännas av SEMKO. Utskottet har från statens energiverk inhämtat att denna fråga kommer att beaktas då verket fastställer vilka produkter som även i fortsättningen skall vara godkännandepliktiga.

Vidare sägs i motionen att det inte får råda något tvivel om att de utländska institut som skall kunna utfärda provningsprotokoll som underlag för registrering uppfyller svenska krav. Samma gäller tillverkarnas egenprovning. Motionärerna ser det som angeläget att dessa verksamheter följs upp. Utskottet vill här påpeka att SEMKO redan nu i stor utsträckning godtar provningar av utländska organ inom ramen för de internationella systemen för ömsesidigt godkännande. Utskottet har erfarit att dessa granskas noga innan de ansluts till systemen och att de därefter utsätts för en fortlöpande kontroll. Också sådan egenkontroll som bygger på att SEMKO övervakar företagens kompetens och rutiner godtas av SEMKO som underlag för godkännande enligt nuvarande ordning.

Ett tredje önskemål från motionärerna är att det vid försäljningstillfället genom en enhetlig märkning skall framgå att en vara är registrerad. De menar att en konsument omedelbart skall kunna förvissa sig om att en produkt svarar mot svensk standard, dvs. att produkten är registrerad. Det betecknas som otillfredsställande från säkerhetssynpunkt om konsumenten måste ta kontakt med SEMKO för att få reda på om registrering har skett. Utskottet hyser förståelse för denna synpunkt. En följd av den föreslagna nya ordningen är att det kommer att finnas elmateriel på marknaden som är registrerad - och som alltså uppfyller säkerhetskraven - men som inte är S-märkt. Sådan materiel kan inte utan vidare särskiljas från materiel som inte är registrerad och som alltså marknadsförs olovligt. Detta innebär från konsumentsynpunkt en klar försämring i förhållande till nuvarande ordning. Samtidigt är det enligt utskottets mening uppenbart att ett krav på särskild märkning av registrerade elprodukter skulle utgöra ett grundskott mot den föreslagna nya kontrollordningen. Denna syftar ju till en anpassning till den ordning som gäller inom EG och som innebär bl.a. att nationella särkrav som kan utgöra handelshinder i möjligaste mån skall elimineras. Utskottet anser alltså att motionärernas önskemål på denna punkt inte kan tillgodoses inom ramen för den nya kontrollordningen. Huruvida detta utgör ett tillräckligt skäl för bibehållande av det nuvarande systemet kan emellertid avgöras först efter en samlad bedömning av de olika elementen i den nya ordningen. Utskottet återkommer strax härtill.

Vidare anför motionärerna att det kan behövas särskilda åtgärder för att förmå tillverkare att frivilligt S-märka sina produkter. I enlighet med vad som anförs i propositionen (s. 20) räknar utskottet med att möjligheterna till S-märkning kommer att utnyttjas i stor omfattning även efter en övergång till den nya kontrollordningen. Härför talar bl.a. att S-märket är synnerligen väl

NU 1987/88:30

etablerat och att det därför ligger i företagens intresse att produkter avsedda för den svenska marknaden är S-märkta även om detta inte skulle vara obligatoriskt. Utskottet har vid besök hos SEMKO inhämtat att också SEMKO gör denna bedömning. Inför den väntade övergången till en ny kontrollordning har SEMKO breddat sitt utbud av provningstjänster, vilket har lett till såväl ökad verksamhet som en markant förbättring av det ekonomiska resultatet.

Vidare anser motionärerna att det behövs information för att göra konsumenterna uppmärksamma på de ändrade förhållandena vid en ny kontrollordning. Utskottet, som delar denna uppfattning, hänvisar till vad som i propositionen (s. 21) anförs om att de avgifter som skall tas ut vid registreringen skall kunna användas för att finansiera bl.a. viss informationsverksamhet hos både statens energiverk och SEMKO. Enligt vad utskottet har erfarit planeras omfattande informationskampanjer riktade till såväl konsumenter som tillverkare, importörer och distributörer.

Slutligen tas i motionen upp frågan om marknadskontrollen. En sådan kan bli mycket omfattande om den skall vara en garanti för konsumenterna, anförs det. Marknadskontrollen bör därför följas upp kontinuerligt. Utskottet har samma uppfattning. Det framgår också av propositionen (s. 20) att en förstärkt marknadskontroll ses som ett nödvändigt inslag i den nya kontrollordningen. Utskottet vill för sin del inte utesluta att kostnaderna för en tillfredsställande marknadskontroll kan komma att bli så betydande att de totala kostnaderna för den nya ordningen kommer att överstiga kostnaderna för nuvarande system. Underlag saknas emellertid nu för en närmare bedömning av frågan; av betydelse i sammanhanget är bl.a. omfattningen av frivillig S-märkning i framtiden. Utskottet återkommer till frågan om marknadskontrollen med anledning av motionsyrkanden om hur ansvaret för kontrollen skall fördelas mellan statens energiverk och SEMKO.

Utskottet har gjort en tämligen utförlig genomgång av de olika synpunkter och önskemål som framförs i motion 1987/88:NI7 (s). Det som anförts belyser vissa centrala frågor som aktualiseras vid en övergång till en ny kontrollordning enligt redovisningen i propositionen. Vid en samlad bedömning anser utskottet att den nya ordningen är godtagbar från elsäkerhetssynpunkt. Utskottet delar sålunda regeringens uppfattning att bortfallet av den obligatoriska kontrollen kan kompenseras genom andra åtgärder, främst en förstärkning av marknadskontrollen och påföljdssystemet. Utskottet har självfallet också beaktat intresset av att Sverige på detta område inför en ordning som underlättar en fortsatt medverkan i den västeuropeiska integrationsprocessen. Sin syn på sistnämnda fråga har utskottet nyligen redovisat i yttrande till utrikesutskottet (NU 1987/88:2 y) över proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen.

Mot bakgrund av vad som anförts finner näringsutskottet inte att motion 1987/88:N17 (s) ger anledning till något särskilt uttalande av riksdagen. Motionen avstyrks alltså. Samma gäller motsvarande yrkande i motion 1987/88:N18 (vpk). Utskottet står främmande för den allmänt negativa inställning till ett närmare samarbete med EG som präglar denna motion.

NU 1987/88:30

8 SEMKO:sroll

NU 1987/88:30

I tre motioner berörs frågan om SEMKO:s roll. SEMKO behöver förstärkas och dess ställning som riksprovplats bör bibehållas, sägs det i motion 1987/88:N18 (vpk). Den förstärkta marknadskontroll som krävs vid ett slopande av den obligatoriska typprovningen bör för energiverkets räkning utföras av SEMKO, anförs det i motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/ 88:N20 (c).

Beträffande kravet i motion 1987/88:N18 (vpk) på en förstärkning av SEMKO hänvisas till vad utskottet nyss har anfört om verksamheten där. Såvitt utskottet kan bedöma kommer övergången till den nya kontrollordningen inte att få några negativa konsekvenser för SEMKO. Övergången torde snarare komma att bidra till en vitalisering av verksamheten. Motionärernas krav på att SEMKO skall förbli riksprovplats är redan tillgodosett, vilket klart framgår av propositionen (s. 20). Motionen avstyrks i berörd del.

Beträffande rollfördelningen mellan statens energiverk och SEMKO i fråga om marknadskontrollen sägs i propositionen att ansvaret naturligen faller på den huvudansvariga säkerhetsmyndigheten, dvs. energiverket. Detta ansvar torde innefatta bl.a. planeringen av kontrollen. När det gäller genomförandet av kontrollen synes det vara regeringens avsikt att i första hand SEMKO:s resurser skall utnyttjas men att energiverket skall vara oförhindrat att uppdra även åt andra organ att utföra viss kontroll. Utskottet finner en sådan ordning ändamålsenlig. Följaktligen kan utskottet inte ansluta sig till kraven i motionerna 1987/88:N 19 (s) och 1987/88:N20 (c) på att marknadskontrollen skall ske uteslutande genom SEMKO.

Marknadskontroll av icke registreringspliktig materiel

I motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c) påtalas att frågan om marknadskontroll av sådan materiel som faller utanför kontrollordningen inte berörs i propositionen. Vad som avses är materiel som används företrädesvis på arbetsplatser; sådan materiel är för närvarande inte godkännandepliktig och kommer efter övergången till en ny kontrollordning inte heller att vara registreringspliktig. Motionärerna anser att den marknadskontroll som ingår i den nya ordningen skall omfatta även materiel av nämnda slag.

Den fråga som motionärerna väcker är enligt utskottets mening av betydande intresse mot bakgrund bl.a. av att den övervägande delen av alla elolyckor inträffar på arbetsplatserna. Utskottet har erfarit att statens energiverk också har uppmärksammat frågan och att verket överväger möjligheterna att låta statens elektriska inspektion öka sin kontrollverksamhet på området. Såvitt utskottet kan finna innebär den nya kontrollordning som redovisas i propositionen inget hinder för en intensifierad marknadskontroll även av elmateriel som inte omfattas av ordningen.

Motionärerna anser vidare att marknadskontrollen av icke registrerad materiel i framtiden bör finansieras på samma sätt som kontrollen av registrerad materiel, dvs. genom den avgift som enligt den nya kontrollordningen skall tas ut vid registreringen. I propositionen föreslås (s. 47 f.) en ändring i ellagen av innebörd att regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker med stöd av ellagen. Med myndighet jämställs i detta sammanhang SEMKO.

Utskottet konstaterar att det begärda avgiftsbemyndigandet i ellagen skapar en rättslig grund för finansiering av marknadskontroll också av icke registreringspliktig materiel. Detta innebär att motionärernas önskemål på denna punkt tillgodoses. Utskottet återkommer till frågan om de föreslagna ändringarna i ellagen.

Mot bakgrund av det anförda synes de två motionerna i nu berörda delar inte böra föranleda något initiativ av riksdagen.

Åsidosättande av godkännandeplikt

Sorn framgått är det ett centralt inslag i den nya kontrollordningen att produkter som omfattas av ordningen inte får säljas eller hyras ut om de inte har registrerats. I miljö- och energidepartementets del av propositionen framläggs förslag om att en särskild sanktionsavgift skall betalas till staten av den som bryter mot registreringsplikten. Förslaget, som förutsätter en ändring i ellagen, har inte mött några erinringar. Emellertid föreslås i motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c) att sanktionsavgift skall utgå också vid överträdelse av bestämmelse om sådant förhandsgodkännande som enligt den nya ordningen skall krävas i fråga om vissa högriskprodukter. Motionärerna föreslår i angivna syfte vissa modifieringar av lagförslaget.

Utskottet har tolkat den i propositionen föreslagna registreringsplikten så att alla produkter som omfattas av kontrollordningen skall registreras innan de får säljas eller hyras ut. Vid registreringen, som avses komma att ske genom SEMKO, bör det undersökas om en viss produkt hör till kategorin högriskprodukter. Även om registreringen inte avses ha något inslag av teknisk granskning måste ifrågavarande produkt kunna identifieras på ett sådant sätt att det klart framgår om produkten hör till denna kategori och därmed är godkännandepliktig. Det får förutsättas att SEMKO inte registrerar en sådan produkt förrän den har godkänts.

Av det anförda följer att kravet på godkännande knappast kan komma att åsidosättas utan att också kravet på registrering har åsidosatts. Det saknas därför enligt utskottets mening anledning att, såsom motionärerna önskar, låta tillämpningsområdet för sanktionsavgiften vidgas till att omfatta också överträdelse av godkännandeplikt. Utskottet avstyrker motionerna i berörda delar.

Produktåterkallelse

Kontrollordningen för elektrisk materiel har, i likhet med motsvarande bestämmelser på andra områden, till huvudsyfte att förhindra att farliga produkter kommer ut på marknaden. Det saknas emellertid för närvarande möjlighet att ålägga en tillverkare att återkalla en sådan produkt. I propositionen (s. 21) nämns att förslag till lagstiftning på området har lagts fram av produktåterkallelsekommittén i betänkandet (SOU 1987:24) Produktsäkerhetslag. Enligt förslaget skall marknadsdomstolen under vissa

NU 1987/88:30

förutsättningar kunna utfärda åläggande om produktåterkallelse. Frågan om återkallelse av elektrisk materiel får tas upp i samband med beredningen av lagförslaget, anförs det i propositionen.

Betänkandet har nu remissbehandlats. Enligt vad utskottet har erfarit förbereds en lagrådsremiss inom regeringskansliet. Förutsatt att regeringen lägger fram en proposition i frågan som kan behandlas av riksdagen under nästa riksmöte skulle en lagstiftning på området kunna komma att gälla fr.o.m. den 1 juli 1989, dvs. när den nya kontrollordningen för elektrisk materiel avses börja införas.

Frågan om produktåterkallelse på elmaterielområdet tas upp i motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c). Motionärerna anser att statens energiverk genom bestämmelser i ellagen bör ges befogenhet att besluta om återkallelse av elektriska produkter som befunnits farliga för liv eller egendom. Vikten av ett snabbt agerande i sådana situationer betonas.

Enligt utskottets mening finns det goda skäl för att tillsynsmyndigheten på elsäkerhetsområdet själv skall kunna ingripa med ett åläggande om bl.a. återkallelse då farliga produkter kommer ut på marknaden. Emellertid anser utskottet inte att riksdagen redan nu bör ta ställning till om bestämmelser i frågan skall införas i ellagen enligt vad som yrkas i de nämnda motionerna eller i en särskild produktsäkerhetslag. Utskottet anser inte heller att ställning bör tas nu till frågan om de närmare formerna för produktåterkallelse m.m. Denna fråga bör i stället tas upp i samband med att förslag om generell lagstiftning om produktåterkallelse m.m. läggs fram för riksdagen. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna i berörda delar.

Lagförslagen

Som framgått innehåller propositionen vissa förslag om ändringar i ellagen. Ändringarna syftar till att skapa en rättslig grund för den i propositionen redovisade nya kontrollordningen.

Några av de motionsyrkanden om kontrollordningen som utskottet har behandlat i det föregående har innefattat också krav på ändringar i ellagen i förhållande till vad regeringen har föreslagit. Dessa yrkanden har utskottet avstyrkt. Även på övriga punkter ansluter sig utskottet till regeringens lagförslag. Detta tillstyrks alltså.

Propositionen innehåller också förslag om ändring i kommunalskattelagen. Ändringen innebär att sanktionsavgift enligt ellagen inte skall vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Förslaget tillstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kontrollformer

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:82 bilaga 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N17 och motion 1987/88:N18 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande SEMKO.s roll

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:82 bilaga 1 i

NU 1987/88:30

ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N18 yrkande 2, motion 1987/88:N19 yrkande 3 och motion 1987/88:N20 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande marknadskontroll av icke registreringspliktig materiel att riksdagen avslår motion 1987/88:N19 yrkande 4 och motion 1987/88:N20 i ifrågavarande del,

4. beträffande kontrollordningen i övrigt

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:82 bilaga 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande åsidosättande av godkännandeplikt

att riksdagen avslår motion 1987/88:N19 yrkande 1 och motion 1987/88:N20 i ifrågavarande del,

6. beträffande produktåterkallelse

att riksdagen avslår motion 1987/88:N19 yrkande 2 och motion 1987/88:N20 i ifrågavarande del,

7. beträffande lagförslagen att riksdagen

a) antar det i proposition 1987/88:82 bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

b) antar det i proposition 1987/88:82 bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Stockholm den 5 april 1988 På näringsutskottets vägnar Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Reynoldh Furustrand (s), Per-Richard Molén (m). Lars Ahlström (m) och Paul Lestander (vpk).

Reservationer

1. Kontrollformer (morn. 1)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”denna motion” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N18 (vpk) om att den i propositionen redovisade nya kontrollordningen för elektrisk materiel skulle leda till en sänkning av den nuvarande höga elsäkerhetsnivån i Sverige. Trots de modifieringar av det ursprungliga förslaget som har skett efter kritik

NU 1987/88:30

från bl.a. arbetarskyddsstyrelsen och fackliga organisationer kvarstår allvarliga brister. Såsom påpekas i motion 1987/88:N17 (s) innebär det en allvarlig försämring av säkerheten för konsumenterna om det inte direkt av produkten framgår huruvida den uppfyller gällande säkerhetskrav. Detta utgör enligt utskottets mening ett tillräckligt skäl för att den i propositionen redovisade kontrollordningen bör avvisas. Även i andra hänseenden präglas denna ordning av oklarhet och av onödiga eftergifter för påtryckningar från EG. Utskottet ser den nya kontrollordningen som ännu ett utslag av en missriktad och ensidig strävan efter västeuropeisk integration på bekostnad av viktiga nationella intressen.

Utskottet tar särskilt avstånd från den uppfattning som kommer till uttryck i såväl den nu aktuella propositionen som i olika handelspolitiska uttalanden av regeringen, nämligen att nationella säkerhets- och kvalitetskrav nödvändigtvis innebär handelshinder som bör avvecklas. Detta är enligt utskottets mening en felsyn. Det verkliga förhållandet är att de höga krav som traditionellt har ställts på svenska tillverkare ger dessa en viktig konkurrensfördel. En ”harmonisering” med EG:s bestämmelser kan alltså komma att få helt andra effekter för svensk industri än de avsedda.

Utskottet anser alltså att den nuvarande obligatoriska kontrollen av elmateriel bör bibehållas. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till detta krav. Därmed skulle motsvarande yrkande i motion 1987/88:N18 (vpk) tillgodoses i sak. Samma gäller väsentligen också motion 1987/88:N17 (s), även om motionärerna inte har varit beredda att dra slutsatserna av den kritik som de riktar mot den i propositionen skisserade kontrollordningen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kontrollformer att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:82 bilaga 1 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N18 yrkande 1 och med anledning av motion 1987/88:N17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. SEMKO:s roll (mom. 2)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Beträffande kravet” och slutar med ”genom SEMKO” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1987/88:N18 (vpk) om att SEMKO bör förstärkas. Ett område där det finns ett uppenbart behov av ökade insatser från SEMKO:s sida är marknadskontrollen. Detta gäller även för det fall att den obligatoriska typkontrollen bibehålls. Utskottet delar också uppfattningen i motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c) att SEMKO ensamt bör svara för genomförandet av marknadskontrollen på energiverkets uppdrag. Därigenom kan en splittring av resurserna undvikas och verksamheten bedrivas på ett rationellt sätt. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av angiven innebörd. De tre nämnda motionerna tillstyrks alltså i berörda delar.

NU 1987/88:30

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande SEMKO.s roll att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:82 bilaga 1 i ifrågavarande del och med bifall till motion 1987/88:N18 yrkande 2, motion 1987/88:N19 yrkande 3 och motion 1987/88:N20 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Marknadskontroll av icke registreringspliktig materiel (mom. 3)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Paul Lestander (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”i ellagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ansluta sig till vad som anförs i motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c) om finansieringen av den marknadskontroll som avser materiel utanför kontrollordningen, dvs. huvudsakligen materiel på arbetsplatser. Till skillnad från motionärerna utgår utskottet från att den nuvarande obligatoriska typprovningen skall bibehållas. Utskottet anser att marknadskontrollen av icke typprovad materiel på arbetsplatser m.m. bör ske genom SEMKO jämsides med marknadskontrollen av den provade materielen. Finansieringen bör i båda fallen ske på samma sätt som för SEMKO:s verksamhet i övrigt, dvs. med avgifter från provningen. Det finns alltså inget behov av ett särskilt avgiftsbemyndigande enligt ellagen.

4. Åsidosättande av godkännandeplikt (mom. 5)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Paul Lestander (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottets uppfattning är att den nuvarande obligatoriska förhandskontrollen av elmateriel bör bibehållas. Med denna utgångspunkt saknas det anledning för utskottet att närmare behandla yrkandena i motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c), som ju bygger på förutsättningen att kravet på förhandskontroll kommer att begränsas till en liten grupp högriskprodukter. Motionerna avstyrks i berörda delar.

5. Lagförslagen (mom. 7)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Några av” och slutar med ”Förslaget tillstyrks” bort ha följande lydelse:

De föreslagna ändringarna i ellagen och kommunalskattelagen sammanhänger med den i propositionen redovisade nya kontrollordningen, som innebär att den obligatoriska kontrollen avvecklas. Eftersom utskottet ställer

NU 1987/88:30

sig avvisande till en sådan ändring av nuvarande ordning kan utskottet inte NU 1987/88:30 tillstyrka regeringens lagförslag. Dessa bör alltså avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lagförslagen att riksdagen

a) avslår det i proposition 1987/88:82 bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

b) avslår det i proposition 1987/88:82 bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

gotab Stockholm 1988 15013