Upphävd författning

Lag (1902:71 s.1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Version:

Jämför med tidigare versioner

Departement
Närings- och handelsdepartementet
Utfärdad
1902-06-27
Ändring införd
SFS 1902:71 s.1 i lydelse enligt SFS 1997:346
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

1 §  Med elektrisk anläggning förstås i denna lag anläggning med däri ingående särskilda föremål för produktion, upplagring, omformning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström.

[S2]Ha olika delar av samma elektriska anläggning skilda innehavare, anses varje sådan del som en särskild anläggning.

[S3]Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar. Närmare bestämmelser härom meddelas av regeringen.

[S4]Med nätverksamhet avses att ställa elektriska starkströmsledningar till förfogande för överföring av ström. Till nätverksamhet hör också projektering, byggande och underhåll av ledningarna, ställverk och transformatorer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning av överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att överföra ström på det elektriska nätet.

[S5]Med anslutning av elektriska anläggningar avses också återinkoppling av befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i inmatnings- eller uttagspunkt.

[S6]Regeringen skall utse en myndighet (nätmyndigheten) som skall handlägga de frågor som anges i denna lag. Lag (1994:617).

1 a § har upphävts genom lag (1973:1147).

2 §  1 mom. Elektriska starkströmsledningar får inte dras fram eller begagnas utan tillstånd (nätkoncession) av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. En ansökan om nätkoncession som avser en utlandsförbindelse skall dock prövas av regeringen. Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller liknande åtgärder för att bereda plats för ledningen.

[S2]En koncession skall avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område). I ett beslut om nätkoncession för område skall anges en för ledningsnätet högsta tillåtna spänning.

[S3]En transformator- eller kopplingsstation som är avsedd för en spänning av 40 kilovolt eller däröver och som skall anslutas till en eller flera nya ledningar får inte börja byggas förrän nätkoncession har meddelats för framdragande av minst en ny ledning eller medgivande har lämnats enligt 8 mom. för sådant framdragande.

[S4]Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelserna i första och tredje styckena i fråga om vissa slag av ledningar eller stationer eller i fråga om ledningar eller stationer inom vissa områden. En sådan föreskrift får dock inte avse utlandsförbindelser. Lag (1994:617).

2 §  2 mom. Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt.

Nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl meddelas för ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession som berörs av ledningen.

Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett annat koncessionsområde.

Nätkoncession som avser en utlandsförbindelse får inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet.

Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.

Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. Vid prövning av ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall femte stycket tillämpas. Lag (1995:1139).

2 §  3 mom. Nätkoncession ges för bestämd tid, längst 40 år.

En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller som annars behövs från allmän synpunkt. Lag (1994:617).

2 §  4 mom. Den som har nätkoncession för linje är skyldig att på skäliga villkor ansluta en anläggning till ledningen.

Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den som har nätkoncession för linje inte behöver ansluta en anläggning till ledningen.

Den som har nätkoncession för område är skyldig att på skäliga villkor ansluta en anläggning inom området till ledningsnätet.

Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den som har nätkoncession för område inte behöver ansluta en anläggning till ledningsnätet.

Vill någon ansluta en anläggning till en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område, får den som har nätkoncessionen för linje göra anslutningen endast efter medgivande av den som har nätkoncession för området eller efter tillstånd av nätmyndigheten.

Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra ström åt annan.

Innehavare av nätkoncession är skyldig att utföra mätning av överförd ström samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar. Föreskrifter om kostnader för mätning finns i 2 § 10 mom.

Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment prövas av nätmyndigheten. Lag (1995:1139).

2 §  5 mom. Gränserna för en nätkoncession för område får ändras av nätmyndigheten, om det behövs för en ändamålsenlig nätverksamhet och det kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren. Lag (1994:617).

2 §  6 mom. Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten. Tillsynen omfattar dock inte frågor om elsäkerhet. Nätmyndigheten utövar också tillsynen över efterlevnaden av 1 § lagen (1994:618) om handel med el, m. m.

Nätmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen.

Ett föreläggande får förenas med vite.

En nätkoncession får helt eller delvis återkallas om koncessionshavaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter enligt 4 mom. eller 7 mom. eller 1 § lagen (1994:618) om handel med el, m. m. eller enligt villkor i nätkoncessionen eller om han under tre år i följd inte har haft ledningen eller ledningsnätet i bruk.

Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av nätmyndigheten. Lag (1995:1139).

2 §  7 mom. Nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet. Vid redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för område skall varje område redovisas för sig om inte nätmyndigheten på koncessionshavarens begäran beviljar undantag. Sådant undantag skall beviljas om berörda områden ligger geografiskt nära varandra och sammantagna utgör en för nätverksamhet lämplig enhet. Ett beviljat undantag är för sin giltighet beroende av att en enhetlig nättariff tillämpas för samtliga områden som omfattas av undantaget. När koncessionstiden för något av de områden som omfattas av det beviljade undantaget löper ut, skall nätmyndigheten pröva om undantaget skall bestå. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverksamhet.

Revisor hos den som bedriver nätverksamhet skall särskilt granska redovisningen av nätverksamheten. Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om redovisningen av nätverksamheten skett enligt gällande bestämmelser. Intyget skall av revisorn ges in till nätmyndigheten. Regeringen får meddela föreskrifter om revision av nätverksamhet.

Avgifter och övriga villkor för överföring av ström och anslutning till ledning (nättariffer) skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder. Nättariffer för område, utom engångsavgift för anslutning, får dock inte utformas med hänsyn till var inom området en anslutning är belägen. På en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och där spänningen understiger 220 kilovolt (regionledning) får inte nättariffen, utom engångsavgift för anslutning, på varje spänningsnivå, utformas med hänsyn till var en uttagspunkt är belägen i förhållande till ledningens anslutning till annan koncessionshavares ledning som omfattas av nätkoncession för linje. Tillstånd till avvikelse från vad som anges i föregående mening meddelas i enlighet med vad som anges i 9 mom. Nättariffer för överföring av ström skall utformas så, att betald avgift för en anslutning ger rätt att använda det elektriska nätet inom landet, med undantag för utlandsförbindelserna.

Vid bedömning av en nättariffs skälighet skall särskilt beaktas konsumentintresset. Hänsyn skall dessutom tas till kravet på en rimlig avkastning i nätverksamheten. Vid skälighetsbedömningen skall nättariffen för varje koncessionsområde bedömas för sig. Om nätmyndigheten enligt första stycket har medgivit att flera nätkoncessioner för område får redovisas samlat, skall dock dessa vid skälighetsbedömningen anses utgöra ett område.

Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en regionledning skall

  1. koncessionshavarens kostnader för att ha samtliga sina regionledningar inom samma region anslutna till annan koncessionshavares ledning bedömas samlat,
  2. koncessionshavarens kostnader för nedtransformering bedömas samlat för hela landet inom varje normalt spänningsintervall när lika många nedtransformeringar utförts för att nå detta spänningsintervall,
  3. koncessionshavarens övriga kostnader bedömas samlat inom varje normalt spänningsintervall för koncessionshavarens samtliga regionledningar i hela landet.

Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en ledning med en spänning om 220 kilovolt eller däröver skall alla kostnader på koncessionshavarens samtliga ledningar i landet med undantag för utlandsförbindelserna bedömas samlat, dock att tariffen får utformas med hänsyn till var på koncessionshavarens ledningsnät en anslutningspunkt är belägen.

Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om nättariffer och övriga villkor för överföring eller anslutning. Vid begäran om ny anslutning skall uppgiften om villkoren lämnas inom skälig tid. Den skriftliga uppgiften skall innehålla en upplysning om möjligheten att hos nätmyndigheten begära prövning enligt 4 mom. sista stycket.

Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt första och sjunde styckena prövas av nätmyndigheten. Lag (1995:1139).

2 §  8 mom. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att en elektrisk starkströmsledning får dras fram redan innan behövlig nätkoncession har meddelats eller att en transformator- eller kopplingsstation får byggas utan hinder av bestämmelsen i 1 mom. tredje stycket. När ledningen är färdig att tas i bruk får, i den ordning som regeringen föreskriver, tillstånd lämnas att tills vidare under tre år begagna ledningen i avvaktan på att koncessionsansökningen slutligt prövats. Lag (1994:617).

2 §  9 mom. Nättariffen för en enskild elkonsument, vars anläggning är ansluten till en regionledning, skall, om nätmyndigheten meddelat tillstånd till det, utformas med hänsyn till var på regionledningen elkonsumentens uttagspunkt är belägen.

På ansökan av koncessionshavaren eller berörd elkonsument skall nätmyndigheten meddela tillstånd om den berörda uttagspunkten fanns den 1 juli 1995 och ett avtal, innebärande att priset för överföringen av el baseras bland annat på uttagspunktens belägenhet, tillämpades den 1 juli 1995.

Tillstånd skall gälla från viss dag samt meddelas för bestämd tid, högst trettio år.

Om tillstånd meddelats skall, vid fastställande av nättariff för elkonsumenten, uttagspunktens belägenhet beaktas i samma utsträckning som i det avtal som nämns i andra stycket.

Om uttagspunktens läge ändras eller avses bli ändrad eller om den avtalade effekten i uttagspunkten höjs eller avses bli höjd, skall koncessionshavaren anmäla detta till nätmyndigheten. När en sådan anmälan har gjorts skall nätmyndigheten pröva i vilken utsträckning och under vilken tid det tidigare meddelade tillståndet skäligen skall bestå. Lag (1995:1138).

2 §  10 mom. Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i uttagspunkten hos en elkonsument skall av nätkoncessionshavaren debiteras elkonsumenten. Elkonsumenter vars konsumtion mäts genom direktmätning får dock inte debiteras mer än 2 500 kronor.

En elkonsument som är lågspänningskund och vars konsumtion inte mäts genom direktmätning har vid flyttning rätt att av nätkoncessionshavaren få tillbaka den del av erlagd kostnad som motsvarar värdet av mätaren med tillhörande insamlingsutrustning med beaktande av dess återstående tekniska livslängd. Belopp under 1 000 kronor behöver dock inte återbetalas till elkonsumenten.

En elkonsument vars elförbrukning mäts på annat sätt än enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av 2 § 4 mom. sjunde stycket skall debiteras merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av mätresultaten.

Andra kostnader för mätning än de som nämns i första och tredje styckena får inte debiteras enskilda elkonsumenter.

Första-tredje styckena gäller inte elkonsumenter som köper sin el från innehavaren av leveranskoncession enligt 6 § lagen (1994:618) om handel med el, m.m.

Frågor om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment prövas av nätmyndigheten. Lag (1997:346).

2 §  11 mom. Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos en elproducent skall av nätkoncessionshavaren debiteras elproducenten.

Frågor om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment prövas av nätmyndigheten. Lag (1996:507).

2 §  12 mom. Innehavare av elproduktionsanläggning som kan leverera en effekt om högst l 500 kilowatt skall för inmatning av el inte erlägga annan del av nättariffen än engångsavgift för anslutning, avgift för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten samt årlig avgift för mätning och rapportering. Lag (1995:1138).

2 §  13 mom. Innehavare av en elproduktionsanläggning har rätt till ersättning av den koncessionshavare till vars ledningsnät anläggningen är ansluten. Ersättningen skall motsvara

l. värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från anläggningen medför i koncessionshavarens ledningsnät, och

  1. värdet av den reduktion av koncessionshavarens avgifter för att ha sitt ledningsnät anslutet till annan koncessionshavares ledningsnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av ersättningen enligt första stycket.

Frågor om ersättning enligt detta moment prövas av nätmyndigheten. Lag (1995:1138).

3 §  1 mom. Upphör en nätkoncession att gälla, är den som senast haft koncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta behövs från allmän eller enskild synpunkt.

[S2]Frågan om skyldighet att vidta sådana åtgärder prövas av nätmyndigheten. Prövningen skall ske i samband med att koncessionen upphör.

[S3]Om den som har haft nätkoncessionen inte iakttar vad som har ålagts honom, får nätmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. Lag (1994:617).

3 §  2 mom. Har en elektrisk starkströmsledning dragits fram utan nätkoncession, där detta behövs, får nätmyndigheten förelägga ledningens innehavare att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta behövs från allmän eller enskild synpunkt.

Föreläggandet får förenas med vite. Lag (1994:617).

3 §  3 mom. Om annans mark behöver tas i anspråk för sådana återställningsåtgärder som avses i 1 eller 2 mom., får nätmyndigheten besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid.

Återställningsåtgärderna skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken samtyckt till det eller nätmyndigheten lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningsåtgärderna skall kunna vidtas.

Föranleder återställningsåtgärderna skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger. Lag (1994:617).

3 §  4 mom. har upphävts genom lag (1982:487).

3 §  5 mom. har upphävts genom lag (1982:487).

4 §  För skada orsakad genom inverkan av elektrisk ström från anläggning, som har egen generator eller transformator, ansvare anläggningens innehavare. Har skada timat genom inverkan av elektrisk ström från anläggning, som icke har egen generator eller transformator, svare innehavaren av den anläggning, från vilken strömmen tillförts förstnämnda anläggning.

[S2]Har skadan tillkommit genom händelse av högre hand, vare anläggningens innehavare ej ansvarig för skadan, där han icke kunnat genom iakttagande av föreskrivna skyddsåtgärder avvända densamma.

[S3]Vad i första stycket sägs gäller ej skada som uppkommit inom byggnad genom inverkan av ström, vilken med en spänning av högst tvåhundrafemtio volt mellan en ledare och jord eller vid icke direkt jordat system mellan två ledare tillförts förbrukningsanläggning för starkström.

[S4]Med generator eller transformator avses i denna paragraf icke apparat, som alstrar ofarlig elektrisk ström för användning i telegraf-, telefon- eller annan dylik anläggning.

[S5]Skyldighet att betala skadestånd för skada genom inverkan av elektrisk ström kan dessutom föreligga enligt 4 a §. Lag (1992:668).

[S6]4-a § Den som innehar en elektrisk anläggning med egen generator eller transformator är, om inte annat följer av 4 b §, skyldig att betala skadestånd för skada som har orsakats av en säkerhetsbrist i elektrisk ström som har satts i omlopp från anläggningen. Med säkerhetsbrist avses att den elektriska strömmen inte är så säker som skäligen kan förväntas.

[S7]Skadeståndsskyldigheten gäller för

  1. personskada, och
  2. sakskada på egendom som till sin typ vanligen är avsedd för enskilt ändamål, om den skadelidande vid tiden för skadan använde egendomen huvudsakligen för sådant ändamål.

[S8]Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan verkan. Lag (1992:668).

4 b §  Skadeståndsskyldig enligt 4 a § är inte den som

  1. visar att han inte har satt den elektriska strömmen i omlopp i en näringsverksamhet,
  2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när han satte den elektriska strömmen i omlopp,
  3. visar att säkerhetsbristen beror på att den elektriska strömmen måste stämma överens med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, eller
  4. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet vid den tidpunkt då han satte den elektriska strömmen i omlopp inte var möjligt att upptäcka säkerhetsbristen. Lag (1992:668).

5 §  1 mom. Kan elektrisk anläggning genom inverkan på redan befintlig dylik anläggning vålla skada å person eller egendom eller störning i driften, svarar innehavaren av förstnämnda anläggning för erforderliga åtgärder vid denna för att förebygga sådan skada eller störning.

[S2]Innehavare av starkströmsanläggning, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, vare ock pliktig att, så snart han vunnit kännedom om senare tillkommen anläggning för svagström eller för starkström med en spänning av högst 1 000 volt, räknat såsom angives i 4 § tredje stycket, vidtaga erforderliga åtgärder vid sin anläggning för att förebygga att denna genom inverkan på den andra anläggningen medelst induktion eller förhöjda markpotentialer vållar skada å person eller egendom eller annan störning än ljudstörning.

[S3]Ändras anläggning i fråga om läge, utförande eller drift så, att ökad risk uppkommer för skada eller störning, skall i fråga om skyldighet att svara för skyddsåtgärd som föranledes av den ökade risken anses som om ny anläggning tillkommit.

[S4]Anläggning skall anses ha tillkommit då den togs i bruk. Är anläggning i olika delar att anse som tillkommen vid skilda tidpunkter, skall varje sådan del anses som en särskild anläggning. Lag (1982:487).

5 §  2 mom. Kan i fall, som avses i 1 mom., erforderligt skydd med bättre verkan eller till lägre kostnad vinnas genom åtgärd vid annan elektrisk anläggning än den vars innehavare enligt 1 mom. är skyldig att svara för åtgärden, ankommer det på dess innehavare att efter överenskommelse eller rättens förordnande utföra åtgärden.

Innehavaren äger, i den mån åtgärden ej är till båtnad för hans anläggning genom minskning av utgifter för dess underhåll och drift eller annan stadigvarande förbättring av driften, att av den som enligt 1 mom. är skyldig att vidtaga skyddsåtgärder njuta ersättning för utgifter vilka varit nödvändiga.

Har i fall, som avses i 1 mom. andra stycket, innehavaren av den senare tillkomna anläggningen genom bristande planläggning av anläggningens utförande eller på annat sätt föranlett att kostnaden för skyddsåtgärd blivit väsentligt högre än nödvändigt, svarar han för merkostnaden. Lag (1970:905).

5 a §  1 mom. Innehavare av elektrisk ledning, som dragits fram inom område för befintlig allmän väg, till farväg nyttjad enskild väg, järnväg, spårväg eller kanal eller annan sådan vattentrafikled (trafikled), är skyldig att vid ändring av trafikleden vidtaga de åtgärder beträffande ledningen som behövas för att ändringen av trafikleden skall kunna genomföras. Kostnaden för sådan åtgärd åvilar ledningens innehavare, om ej annat följer av 2 mom. Lag (1970:905).

5 a §  2 mom. Är syftet med ledningen att överföra kraft för belysning av allmän väg, skall väghållaren ersätta ledningens innehavare hans kostnad för åtgärd, som avses i 1 mom. Tjänar ledningen även annat ändamål, skall ersättningen bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Har i fall, som avses i 1 mom., åtgärd vidtagits beträffande ledning, där denna korsar trafikled, skall den under vars förvaltning trafikleden står ersätta ledningens innehavare kostnaden för sådan åtgärd, som ej avser flyttning av stolpe, stag eller liknande anordning inom trafikledens område. Lag (1970:905).

5 a §  3 mom. Föranleder ledning, som dragits fram inom område för befintlig trafikled, ökade kostnader för trafikledens underhåll, skall ledningens innehavare ersätta kostnadsökningen. Lag (1970:905).

5 a §  4 mom. Kan arbete med ledning inom område för annan trafikled än allmän väg inverka på trafiksäkerheten eller medför det större ingrepp i trafikleden, skall det utföras efter anvisningar av den som förvaltar trafikleden eller genom hans försorg. Kostnaden för arbetet åvilar dock ledningens innehavare, om ej annat följer av 2 mom.

I fråga om arbete med ledning inom område för allmän väg gälla särskilda bestämmelser. Lag (1970:905).

5 a §  5 mom. Innehavare av starkströmsledning inom område för järnväg skall ersätta den kostnad och skada som kan komma att tillskyndas järnvägsföretaget genom framdragande, begagnande eller underhåll av ledningen. Lag (1975:68).

5 b §  1 mom. Har elektrisk ledning efter expropriation dragits fram i eller över allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket finns en detaljplan, eller inom fastställt hamnområde och visar det sig att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel på egendomen eller hindrar någon för samhället nödvändig anläggning eller utgör hinder för egendomens underhåll eller eljest för behövliga arbeten på egendomen eller är synnerligen vanprydande, skall ledningen på bekostnad av dess innehavare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån det behövs för hindrets eller olägenhetens undanröjande.

[S2]Har i annat fall än som avses i första stycket nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtits genom expropriation för framdragande av ledning, och medför ledningen på grund av ändrade förhållanden betydande olägenhet för fastigheten, är ledningens innehavare skyldig att på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån det behövs för olägenhetens undanröjande och det kan ske utan synnerligt men för ledningen.

[S3]Tvist i fråga som avses i första eller andra stycket prövas av fastighetsdomstol. Lag (1987:142).

5 b §  2 mom. Vill ägare av fastighet, där elektrisk ledning är framdragen efter expropriation, för undanröjande av därmed förenad olägenhet för fastigheten på egen bekostnad få ledningen ändrad eller flyttad, kan länsstyrelsen, i den mån det prövas skäligt med hänsyn till å ena sidan nämnda olägenhet och å andra sidan sådant men för ledningen som följer av ändringen eller flyttningen, giva fastighetsägaren rätt att själv utföra erforderlig ändring eller flyttning, om sådan åtgärd ej utföres av ledningens innehavare inom viss, av länsstyrelsen förelagd tid. Fastighetsägaren är i sådant fall skyldig att ersätta uppkommande men för ledningen. Har ledningens innehavare utfört ändringen eller flyttningen, skall fastighetsägaren ersätta även kostnaden för sådan åtgärd. Kunna parterna ej enas om ersättningen, bestämmes den av fastighetsdomstol. Lag (1972:721).

5 b §  3 mom. Upphör egendom att vara allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket finns en detaljplan, eller inom fastställt hamnområde, gäller ej längre sådan rätt att ha ledning framdragen där som förut förvärvats genom expropriation. Lag (1987:142).

6 §  Har elektrisk anläggning skadats eller dess drift störts genom inverkan av elektrisk ström från annan dylik anläggning, vare sistnämnda anläggnings innehavare från ersättningsskyldighet fri, där icke han underlåtit vidtaga de skyddsåtgärder som jämlikt 5 § på honom ankommit eller eljest skadan eller störningen föranletts av vårdslöshet vid anläggningens utförande eller skötsel; uppkommer skada eller störning å den anläggning, från vilken strömmen utgått, och föranleddes skadan eller störningen av vårdslöshet vid den andra anläggningens utförande eller skötsel, vare denna anläggnings innehavare pliktig att ersätta skadan eller förlusten.

[S2]Finnes vårdslöshet hava förelupit vid båda anläggningarnas utförande eller skötsel, äge rätten, med avseende å beskaffenheten av de å ömse sidor begångna fel, bestämma, till huru stort belopp skadan eller förlusten skall drabba vardera sidan. Lag (1958:429).

7 §  Från ersättningsskyldighet, som i 4 § sägs, vare elektrisk anläggnings innehavare fri, där den, som skadan led, genom överträdelse av gällande föreskrifter eller annan grov vårdslöshet själv vållade skadan, eller skadan var föranledd genom hans uraktlåtenhet att fullgöra honom jämlikt åtagande eller av annan grund åliggande skyldigheter emot den elektriska anläggningens ägare eller innehavare. I fråga om personskada gäller dock 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).

[S2]Var ägaren av skadad egendom jämlikt åtagande eller av annan grund pliktig att vidkännas den från anläggningen härrörande faran för skada å egendom, vare ändock till ersättning berättigad, där skadan föranleddes av vårdslöshet vid anläggningens utförande eller skötsel.

[S3]Skadestånd enligt 4 a § jämkas efter vad som är skäligt, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. Lag (1992:1138).

8 §  I fråga om bestämmande av ersättning för skada enligt 4 eller 4 a § tillämpas 5 kap.skadeståndslagen (1972:207).

[S2]När ersättning för sakskada bestäms enligt 4 a § avräknas ett belopp om 3 500 kronor. Lag (1992:668).

9 §  Har innehavare av elektrisk anläggning nödgats utgiva ersättning för skada, som orsakats genom inverkan av en medelst induktion eller överledning eller eljest på ej åsyftat sätt från annan anläggning inkommen elektrisk ström, och var skadan vållad genom vårdslöshet vid den sistnämnda anläggningens utförande eller skötsel, äge den, som fått utgiva ersättningen, att av den senare anläggningens innehavare söka åter vad han sålunda fått utgiva. Finnes sådan vårdslöshet, som nyss sagts, hava förelupit jämväl vid den förstnämnda anläggningen, äge rätten, med avseende å beskaffenheten av de å ömse sidor begångna fel, bestämma, till huru stort belopp ersättningen skall av vardera sidan slutligen gäldas. Ligger dylik vårdslöshet ej någondera sidan till last, skola båda anläggningarnas innehavare sig emellan taga del i ersättningens gäldande, såsom om de gemensamt vållat skadan; dock att i ty fall ansvarighet icke åligger innehavare av telegraf-, telefon- eller annan dylik i och för sig ofarlig anläggning.

[S2]Har skada, som i denna lag avses, föranletts därav, att, efter det elektrisk anläggnings utförande påbörjades, utan innehavarens samtycke vidtagits åtgärd, som i väsentlig mån ökat faran för skadas åstadkommande genom den elektriska strömmens inverkan, vare den, som vidtagit sådan åtgärd, där han insett eller bort inse faran, anläggningens innehavare ansvarig för den skada, som sålunda uppkommit. Lag (1958:429).

10 §  Elektrisk anläggnings ägare, som åt annan överlåter nyttjanderätten till anläggningen, vare för skada, som därefter inträffar, ansvarig enligt 4-9 §§ lika som anläggningens innehavare, dock ej med annan egendom än anläggningen och vad därtill hörer samt under nyttjanderätten inbegripes; och må ägaren söka sitt åter av anläggningens innehavare.

11 §  Talan mot elektrisk anläggnings ägare eller innehavare om skadestånd enligt 4 eller 6 § skall väckas inom två år från det skadan timade.

[S2]Den som vill ha ersättning enligt 4 a § skall väcka talan inom tre år från det han fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen kunde göras gällande.

[S3]Talan mot ersättning enligt 4 a § måste dock väckas inom tio år från det att den som påstås vara skadeståndsskyldig satte den elektriska strömmen i omlopp.

[S4]Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning. Lag (1992:668).

12 §  Vad elektrisk anläggnings ägare eller innehavare utgivit enligt 4-10 §§ äge han, där ej annat av 9 § föranledes, söka åter av den, som skadan vållat.

13 §  Utgöres den elektriska anläggningen av inrättning för befordran av gods eller är den för sådan inrättnings behov avsedd, skall vad ovan är stadgat rörande ersättningsskyldighet för skada icke äga tillämpning i fråga om egendom, som blivit av inrättningens förvaltning eller betjäning för befordran emottagen.

14 § har upphävts genom lag (1970:905).

15 §  Regeringen eller den eller de myndigheter som regeringen bestämmer får, i den mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt eller av hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som angår elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer. Lag (1994:617).

15 a §  Den myndighet regeringen utser skall ha systemansvaret för elektrisk ström.

[S2]Med systemansvar för elektrisk ström avses det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av ström.

[S3]Enligt vad regeringen närmare föreskriver får den systemansvariga myndigheten, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra kraftproducenter att, mot marknadsmässig ersättning, öka eller minska produktionen av ström.

[S4]Regeringen får utfärda föreskrifter om skyldighet för kraftproducenter och elkonsumenter att till den systemansvariga myndigheten ge in uppgifter om produktion eller konsumtion av ström, som behövs för utövandet av systemansvaret. Lag (1994:617).

16 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker med stöd av denna lag. Lag (1993:711).

17 § har upphävts genom lag (1993:711).
18 § har upphävts genom lag (1993:711).
19 § har upphävts genom lag (1993:711).
20 § har upphävts genom lag (1993:711).

21 §  Såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet utövas tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Lag (1996:507).

22 § har upphävts genom lag (1993:711).

23 §  Tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Lag (1988:218).

24 §  För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.

[S2]Om det behövs för tillsynen får tillsynsmyndigheten hos tillverkare, importörer, grossister och detaljhandlare för provning ta ut ett eller flera exemplar av en anordning, avsedd att anslutas till elektrisk anläggning, eller elektrisk materiel som har införts eller skall införas på marknaden.

[S3]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättning för uttaget prov och om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provning.

[S4]Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Lag (1988:218).

25 §  I den mån det är påkallat från elsäkerhetssynpunkt eller av hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella elsystemet får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Lag (1996:507).

26 §  En begäran enligt 23 § samt föreläggande eller förbud enligt 25 § får förenas med vite. Lag (1988:218).

27 §  Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. bryter mot 2 § 1 mom. första eller tredje stycket,
  2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 § 3 mom.andra stycket,
  3. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 15 §.

[S2]I ringa fall döms inte till ansvar. Lag (1993:711).

28 §  Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken. Lag (1988:218).

29 §  Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande eller överträtt ett vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Lag (1993:711).

30 §  Elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till en elektrisk anläggning eller elektrisk materiel som varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för sådan egendom kan värdet förklaras förverkat. Även utbytet av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Lag (1988:218).

31 §  Beslut av nätmyndigheten enligt 2 § 4, 6, 7, 9-11 eller 13 mom. eller 3 § och beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 15 a § tredje stycket beordrats att öka eller minska produktionen av ström får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

[S2]Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23 §, 24 § första eller andra stycket, 25 § eller 26 § eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

[S3]Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats meddelas av regeringen. Lag (1996:507).

32 §  Beslut som meddelats enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat bestäms.

[S2]För verkställighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i utsökningsbalken om allmänna mål. Lag (1993:711).

33 §  I fråga om vissa starkströmsanläggningar finns ytterligare bestämmesler i elberedskapslagen (1997:288). Lag (1997:289).

34 §  Om atomskada gäller särskilda bestämmelser. Lag (1988:218).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1902:71 s.1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Övergångsbestämmelse

    På ansökan av innehavaren av en byggnad får nätmyndigheten meddela undantag från förbudet om värmeförsörjningen av byggnaden med större fördel kan tillgodoses med elenergi än med det för området gemensamma värmesystemet. Lag (1995:1140).

Ändring, SFS 1907:69 s.2

    Omfattning
    ändr. 1, 2, 3 §§

Ändring, SFS 1916:237

    Omfattning
    ändr. 14 §

Ändring, SFS 1917:192

    Omfattning
    ändr. 1 §

Ändring, SFS 1918:280

    Omfattning
    ändr. 2 §

Ändring, SFS 1920:478

    Omfattning
    ändr. 1, 3 §§

Ändring, SFS 1931:148

    Omfattning
    ändr. 1, 2, 3 §§

Ändring, SFS 1938:458

    Omfattning
    ändr. 2, 3, 15 §§

Ändring, SFS 1941:958

    Omfattning
    ändr. 1 §, 2 § 1 mom

Ändring, SFS 1942:338

    Omfattning
    ny 16 §

Ändring, SFS 1945:215

    Omfattning
    ändr. 2 § 3 mom

Ändring, SFS 1946:219

    Omfattning
    ändr. 2 § 1-6 mom, 3 § 1 mom

Ändring, SFS 1957:383

    Omfattning
    ändr. 2, 3, 4 §§

Ändring, SFS 1958:429

    Omfattning
    ändr. 1, 4, 5, 6, 9, 11, 14 §§; ny 17 §

Ändring, SFS 1968:49

    Omfattning
    ny 18 §

Ändring, SFS 1970:905

    Förarbeten
    Prop. 1970:139
    Omfattning
    upph. 14 §; ändr. 4, 5, 15 §§; nya 1 a, 5 a §§

Ändring, SFS 1971:576

Ändring, SFS 1972:721

    Förarbeten
    Prop. 1972:109
    Omfattning
    nuvarande 1 a § betecknas 1 §, nuvarande 1 § betecknas 1 a §; ändr. nya 1 a §, 3 § 1 mom; ny 5 b §

Ändring, SFS 1973:569

Ändring, SFS 1973:1147

Ändring, SFS 1975:68

    Förarbeten
    Prop. 1975:8
    Omfattning
    upph. 17 §; ändr. 1 §, 2 § 1, 2, 4-8 mom, 15 §; ny 5 a § 5 mom

Ändring, SFS 1975:583

Lag (1976:239) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Lag (1977:441) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Lag (1981:596) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Lag (1981:1352) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Lag (1982:487) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Prop. 1981/82:188
    Omfattning
    ändr. 2 § 1, 7-9 mom, 3, 4 §§, 5 § 1 mom

Lag (1985:48) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:5
    Omfattning
    ändr. 2 § 4 mom
    Ikraftträder
    1985-04-01

Lag (1987:142) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:90
    Omfattning
    ändr. 2 § 2 mom, 5 b § 1, 3 mom
    Ikraftträder
    1987-07-01

Lag (1987:1166) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Prop. 1986/87:167
    Omfattning
    ändr. 2 § 4, 7 mom
    Ikraftträder
    1988-01-01

Lag (1988:218) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:82
    Omfattning
    upph. 2 § 9 mom; nuvarande 16, 18 §§ betecknas 33, 34 §§; ändr. 2 § 6 mom andra stycket, 15 §, de nya 33, 34 §§; nya 16-32 §§
    Ikraftträder
    1988-07-01

Lag (1991:2020) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Prop. 1991/92:25
    Omfattning
    ändr. 19, 31 §§
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1992:668) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Prop. 1991/92:135
    Omfattning
    ändr. 4, 7, 8, 11 §§; nya 4 a, 4 b §§
    Ikraftträder
    1993-01-01

Lag (1992:1138) om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Prop. 1992/93:38, Bet. 1992/93:LU9
    Omfattning
    ändr. 7 § i 1992:668

Lag (1993:711) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:362, Prop. 1992/93:100, Bet. 1992/93:NU28
    Omfattning
    upph. 17, 18, 19, 20, 22; ändr. 16, 27, 29, 31, 32 §§
    Ikraftträder
    1994-01-01

Ändring, SFS 1993:1646

    Omfattning
    ikrafttr. av 1993:711

Lag (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:358, Prop. 1993/94:162, Bet. 1993/94:NU22
    Omfattning
    ändr. 1, 2, 3, 15, 21, 31 §§; ny 15 a §
    Ikraftträder
    1995-01-01

Lag (1994:1801) om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:141, Prop. 1994/95:84, Bet. 1994/95:NU10
    Omfattning
    ändr. 31 §, övergångsbest. till 1994:617

Lag (1995:1138) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:2, Prop. 1994/95:222, Bet. 1995/96:NU1
    Omfattning
    ändr. 31 §; nya 2 § 9, 10, 11, 12 mom
    Ikraftträder
    1996-01-01

Lag (1995:1139) om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:2, Prop. 1994/95:222, Bet. 1995/96:NU1
    Omfattning
    ändr. 2 § 2, 4, 6, 7 mom i 1994:617

Lag (1995:1140) om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:2, Prop. 1994/95:222, Bet. 1995/96:NU1
    Omfattning
    ändr. 1 p övergångsbest. till 1994:1801; ny 4 p övergångsbest. till 1994:1801

Lag (1902:71 s.1) (1996:79), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Omfattning
    omtryck

Lag (1996:507) om ändring i lagen (1902:71 s.1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
    I ärenden där nätmyndigheten meddelat beslut före den 1 maj 1996 tillämpas 31 § i sin äldre lydelse.
    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:266, Prop. 1995/96:151, Bet. 1995/96:NU20
    Omfattning
    nuvarande 2 § 11, 12 mom betecknas 2 § 12, 13 mom; ändr. 21, 25, 31 §§; ny 2 § 11 mom
    Ikraftträder
    1996-07-01

Lag (1997:289) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

    Förarbeten
    Prop. 1996/97:86, Bet. 1996/97:FöU6
    Omfattning
    ändr. 33 §
    Ikraftträder
    1997-07-01

Lag (1997:346) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
De äldre föreskrifterna i andra stycket tillämpas i de fall en elkonsument har debiterats kostnader enligt första stycket före lagens ikraftträdande.
Förarbeten
Rskr. 1996/97:266, Prop. 1996/97:85, Bet. 1996/97:NU11
Omfattning
ändr. 2 § 10 mom
Ikraftträder
1997-07-01

Ändring, SFS 1997:857

    Omfattning
    upph.