Prop. 1987/88:82

om en ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m.

Regeringens proposition % 1987/88: 82

om en ny kontrollordning för elektrisk ' . rop. materiel, m.m. l987/88:82

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 februari 1988 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Kjell-OIOfFe/dl

Thage G Peterson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en ny kontrollordning för elektrisk materiel samt föreslås vissa därav föranledda ändringar i bl. a. lagen (l9tl2z7l s. l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).

Förslagen har sin bakgrund dels i den översyn av reglerna inom området teknisk provning och kontroll som de senaste åren pågått inom regerings- kansliet. dels i den översyn av kontrollordningen för elektrisk materiel som gjorts i syfte att åstadkomma en anpassning till den ordning som tillämpas inom den gemensamma marknaden. EG. Förslagen bygger på förslag som redovisats i betänkandet (Ds I 1986: I) Effektivare kontroll och underlättad handel — förslag till nya regler för kontroll av elektrisk materiel.

Enligt nuvarande bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel i Sveri- ge mäste huvuddelen av de elektriska produkter som säljs till allmänheten vara provade och typgodkända av SEMKO. Svenska Elektriska Materiel- kontrollanstalten AB. som är riksprovplats för elektriska artiklar. Produk- ter som godkänts "S-märks”.

Enligt förslaget öppnas möjlighet för tillverkare och importör att — som alternativ till SEMKO-kontroll med åtföljande "'$-märkning" — utföra motsvarande kontroll vid vissa andra med SEMKO samarbetande prov- ningsinstitutioner eller att själv utföra denna kontroll, som i såfall överva- kas av SEM KO. Kravet på typgodkännande av SEMKO ("'$-märkning") ersätts med ett krav på registrering före marknadstillträdet. Kontrollen av de produkter som finns på marknaden kommer att förstärkas.

I propositionen föreslås vissa ändringar i ellagen i anslutning till den nya kontrollordningen. Förslagen innebär bl.a. att tillsynsmyndigheter får ut-

ökade befogenheter och att regler om registrering som förutsättning för överlåtelse m. m. av elartiklar införs. En sanktionsavgift införs för den som inte följer reglerna om registrering: skyldigheten.

Ändringarna i ellagen föreslås träda i kraft den I juli l988. Den nya kontrollordningen planeras att införas successivt fr.o.m. den ljuli 1989.

PJ

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 1988

Närvarande: statsrådet Feldt. ordförande. och statsråden Sigurdson. Gus- tafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. S. Andersson. Bodström. Gö- ransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Johansson. Hulterström. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist. 'l'hale'n

Föredragande: statsråden Peterson och Dahl

Proposition om en ny kontrollordning för elektrisk materiel. m.m.

Chefen för industridcpartementet, statsrådet Peterson anför.

Regeringen har i prop. 1987/88:66 formulerat förslag till vissa riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska integrationsarhetet. Bl.a. föreslås att regeringen skall medverka i EFTA:s och EG:s arbete för att skapa ökad rörlighet med varor, tjänster. människor och kapital i Västeu- ropa. Med detta för ögonen bör regeringen bl.a. arbeta för att en gemen- sam marknad upprättas i Västeuropa.

Ett konkret excmpel på strävanden i denna riktning har varit elområdet. där EG redan i april 1984 aktualiserade frågan om EFTA-ländcrna skulle vara beredda att anpassa sina regler till det s.k. lägspänningsdirektivet som reglerar kontrollen av elektrisk materiel inom EG.

Schweiz. Österrike och Norge har redan beslutat sig för att i princip göra en sådan anpassning. 1 Finland har nyligen med detta syfte lagts fram ett utredningsli'irslag om ändrade regler.

1 Sverige föranledde EG:s förfrågan att en särskild utredare tillkallades med uppgift att se över det svenska regelsystemet för kontroll av elmate- riel. Översyncn skedde också mot bakgrund av den allmänna översyn av regelsystemet inom området teknisk provning och kontroll som jag senast redovisat i proposition |986/87:8 om handel med ädelmetallarbeten och om bestämning av volym och vikt. Utredarens förslag. (.Ds I 1986zl) Effektivare kontroll och underlättad handel. har efter remissbehandling överarbetats inom regeringskansliet. Bl.a. har överläggningar skett med Norge och Finland. vilka resulterat i att den ordning jag kommer att redovisa i sina huvuddrag är gemensam för Sverige och Norge. Syftet med den kontrollordningjag nu kommer att redovisa är att anpas- sa kontrollen till den ordning som råder inom EG med bibehållen nivå vad gäller elsäkerhet och konsumentskydd. Förslaget innebär en oförändrad kravnivå vad gäller elsäkerhet. Där- emot öppnas alternativ till den nuvarande obligatoriska typkontrollen vid SEMKO. Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB. Alternativen bygger i huvudsak på redan fungerande internationella arrangemang för samarbete mellan kontrollorgan i olika länder. Mitt förslag innebär också att statens energiverks roll som ansvarig myndighet förstärks. Vidare innebär förslaget en utökad kontroll av de produkter som finns på markna-

'.»

den samtidigt som sanktionsmöjlighetcrna mot de tillverkare och importö- rer som bryter mot reglerna förstärks.

Statsråden Peterson och Dahl anmäler sina förslag. Anförandena redovi- sas i underprotokollen för industri- resp. miljö- och energidepartementet.

Statsrådet Peterson hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad han och statsrådet Dahl anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena anfört för de åtgärder och de ändamål som de hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna I och 2.

Industridepartementet

Bilaga 1 ' Prop. l987/88282

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 1988

Föredragande: statsrådet Peterson

Anmälan till proposition om en ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m. "

1 Inledning

Utredningen om kontroll av elektrisk materiel har i betänkandet (Ds 1 1986: 1) Effektivare kontroll och underlättad handel föreslagit nya regler om kontroll av elektrisk materiel. En sammanfattning av betänkandet liksom utredarens lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga [:I. Utredningen tillsattes mot bakgrund av handelspolitiskt moti- verade strävanden att med bibehållande av de höga svenska säkerhetskra- ven anpassa Sveriges och andra EFTA-lånders regler om sådan kontroll till den procedurordning som gäller inom den Europeiska Gemenskapen (EG) enligt det 5. k. lågspänningsdirektivet (Low Voltage Directive. LVD). Bak- grunden var en förfrågan från EG till EFTA-länderna inom ramen för det' fördjupade och utvidgade samarbete mellan EG och EF'I'A som förutsätts i den s. k. Luxemburgdeklarationen från år 1984. Motsvarande utredningar ' har skett i övriga EFIA-länder med kontroll liknande den svenska.

Sveriges Industriförbund. Sveriges Elektroindustriförening och Sveriges Mckanförbund har i skrivelse till regeringen tagit upp konsekvenser för svensk industri av att stå utanför EG:s lågspänningsdirektiv.

Översyncn av de svenska kontrollreglerna ansluter till de åtgärder för att förenkla och modernisera kontroll genom teknisk provning som har vidta- gits de senaste åren och som bland annat inneburit en ny lagstiftning på området (prop. 1985/86:27. NU 8. rskr. %. SFS 1985: I 105).

Det förslag till ändrad ordning för kontroll av elektrisk materiel som nu har utarbetats. efter remissbehandling och efterföljande beredning. inne- bär vissa modifieringar av utredningsförslaget men grundar sig på detta. En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remiss- yttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1:2. Bered- ningen har skett under medverkan av närmast berörda organ. Också på nordisk nivå har det förekommit överläggningar. som har resulterat i att Sverige och Norge har nått samstämmighet i fråga om ny kontrollordning. Denna innebär ett förenklat tillträde till marknaden för elmateriel. Den'

svenska elsäkerheten bibehålls på en hög nivå. Den förstärkning av kont- rollen som sker i en del avseenden bör leda till en bättre elsäkerhet.

[_l]

Bilaga 1

Förslaget innebär en viss modernisering av den svenska kontrollordningen samtidigt som möjligheterna till europeiskt samarbete blir bättre.

Innan förslaget presenteras är det lämpligt att placera in frågan i det större sammanhang som EG—EFTA-samarbetet på området kontroll ge- nom teknisk provning utgör. Jag vill därför inledningsvis lämna en kort beskrivning av detta område.

2 Kontroll genom teknisk provning

Syftet med statlig produktkontroll är normalt att farliga produkter inte skall komma till användning. Det bör understrykas att sådan kontroll endast är en av många faktorer som påverkar produkternas faktiska säker- het. Det grundläggande ansvaret i detta hänseende vilar på tillverkare och importörer. Inom EG införs nu lagregler om strikt produktansvar. En lagstiftning om detta övervägs också i Sverige. Lämpligt utformade sank- tioner är också faktorer av stor betydelse. Att företagen har ett starkt egenintresse av att produkterna är säkra påverkar naturligtvis behovet av och utformningen av den statliga kontrollen. Jag återkommer strax till detta.

Produktkrav anges ofta i standarder. Med standard avses en regel som innehåller problemlösningar för återkommande tillämpning och som har utarbetats i samförstånd mellan berörda intressenter och fastställts av ett erkänt organ. Även dokumentet som innehåller regeln brukar kallas stan- dard. Organ som fastställer standarder kallas .ttandardiseringsorgan. Stan— darder och standardiseringsorgan finns på såväl nationell som internatio- nell nivå. Standarder är alltid frivilliga överenskommelser och standardise- ringsorgan är som regel enskilda organ med oberoende ställning. Av sär- skilt intresse i detta sammanhang .är produktstandarder. som innehåller tekniska specifikationer för angivna produkter. En produktstandard kan innehålla saväl krav på egenskaper som provningsmetoder för att kontrol- lera att kraven är uppfyllda. .

Standardiseringsverksamheten tillkom-ursprungligen för industrins be- hov och har mycket stor betydelse för industri och handel. Dess funktion har dock efter hand vidgats. Myndigheter anknyter i ökande utsträckning till standarder i sina bestämmelser om farliga produkter. Man talar då om hänvisning till standard. som kan göras på olika sätt. Standarden som sådan behåller alltid sin karaktär av frivillig överenskommelse. Strävande- na att harmonisera bestämmelser mellan olika länder har i hög grad ökat standardiseringens betydelse för myndigheter och andra offentliga organ. Dessa deltar aktivt i både nationellt och internationellt standardiseringsar- bete. lnte minst det sistnämnda är viktigt. eftersom nationella standarderi stor utsträckning bygger på internationella.

En viss provning och kontroll utför tillverkare normalt själva frivilligt av kvalitetsskäl. En sådan kontroll brukar kallas egenkontroll. Allt eftersom kvalitetsaspekten har ökat i betydelse har inom industrin avancerade sy- stem för kontroll av produktionen byggts upp. Ibland ställs krav på tillver- kare att styrka kvaliteten hos sina produkter. Detta kan ske genom s. k.

Bilaga 1

certi/iering ar överensstänznte/.te. i fortsättningen kallad certifiering. Där- med menas att ett fristående organ efter kontroll intygar att produkten överensstämmer med standard eller annat regelgivande dokument. Nor- malt förutsätter detta provning av produkten. Överensstämmelse verifie- ras med ett intyg eller märke. Certilieringsverksamheten är privaträttslig.

Tillverkaren kan också själv utfärda ett motsvarande intyg. som då får innebörd av en garanti. Detta kallas_li'irxäkran om (iveren.s'stiimnzclw. En ofta använd term är också tillvw-kardukluration. (')cksä tillverkardeklara- tioner förutsätter föregående provning och kontroll. men då av tillverkaren själv. Denne kan givetvis inte garantera att produkten uppfyller kraven i en standard utan att ha genomfört den pro'vning som standarden förutsätter.

I Sverige förekommer ofta offentligrättslig kontroll av farliga produkter. Vilken omfattning och utformning en sådan kontroll får beror på flera faktorer. bland annat hur vanliga och hur farliga produkterna är. En avvägning måste också göras mellan behovet av kontroll och'kostnaderna för kontrollen. Häri ligger att kontrollen bör utformas så rationellt som möjligt och inte vara mer ingripande än som motiveras av säkerhetsnivån. Det finns många kontrollformer att välja mellan. Inte minst viktigt är att utnyttja företagens egenkontroll. Myndighetskontroll kan ofta med fördel ske som övervakning av egenkontroll (jfr prop. 1985/86:27 s. 8). Utveck- lingen mot att. där såär möjligt. hellre övervaka tillverkarens egenkontroll och produktionsapparat än att i särskild ordning kontrollera de färdiga produkterna är logisk och produktsäkerhetshöjande. Internationellt sker en tydlig utveckling i denna riktning.

Med provning menar man en undersökning för att bestämma en eller flera egenskaper hos ett objekt. Provning dokumenteras i ett provningspro- tokoll med mätdata eller i en provningsrapport. som förutom mätdata innehåller något utlåtande. Med kontroll avses en undersökning för att undersöka om ett objekt beträffande en eller flera egenskaper fyller ställda krav. Kontrollen utförs ofta med hjälp av provning. Resultaten från prov- ning av en produktjämförs då med de egenskapskrav som gäller. varefter kontrollen mynnar ut i ett ställningstagande huruvida produkten uppfyller kraven eller inte.

Den kontroll genom teknisk provning som här avses är sådan som staten har bedömt nödvändig på områden där särskilda risker föreligger. Staten ställer då upp särskilda krav på produkters'eller anläggningars egenskaper och kräver också en kontroll av att egenskaperna är uppfyllda.

Statens krav på produkter till skydd för liv. hälsa. miljö. egendom m.m. kommer normalt till uttryck i rättsregler av olika slag. Ofta ställs även upp krav på en offentligrättslig kontroll genom provning för att produkten skall få användas eller säljas. Det betyder att en myndighet — eller ett annat organ på statens vägnar — kontrollerar och med ett särskilt beslut verific- rar att produkten uppfyller ställda krav. Man talar då om myndigthxgod- känna/Ida.

Offentligrättslig kontroll kan ske innan en produkt tas i bruk eller senare. Ibland sker en återkommande kontroll under användningstiden. I sådana fall kontrolleras alla exemplar av produkten. För massproducerade artiklar — t. ex. elektrisk materiel — sker kontrollen vanligen som typ/control! av

Bilaga 1

enstaka exemplar. Kontrollen gäller då konstruktionen och garanterar inte att produkterna på marknaden får samma utförande. En typkontroll komp- letteras därför ofta med f_vpufierkunrroll. En sådan kan ske i samband med övervakning av tilli'crkningskunlrrn'l eller i samband med nmrknudskan- troll. Sistnämnda kontroll görs i efterhand på produkter som finns på marknaden och handhas normalt av en tillsynsmyndighet med befogenhet att ingripa i olika avseenden.

Inom EG kan man se en strävan att begränsa de offentligrättsliga insla- gen i sådan provning och kontroll som föregår marknadsföring av produk- ter. Det yttersta ansvaret för att inga farliga produkter finns på marknaden har den enskilda staten. som måste ha medel för att se till detta. Däremot skall statlig generell "förhandskontroll" innan produkterna förs ut på marknaden undvikas. Det betyder dock inte att provning och kontroll före marknadsföringen kan underlåtas. Tvärtom förutsätter EG:s nya metod. som jag strax återkommer till. att det vid marknadsföringen på visst sätt skall ha verifierats att säkerhetskraven är uppfyllda. Detta kan ske på olika sätt och vad som skall gälla för olika produkter bestäms närmare i varje direktiv. Huvudprincipen är att pre-dukter som inte har tillverkats enligt standard skall ha kontrollerats av ett utomstående kvalificerat provnings- organ, medan tillverkaren i fråga om produkter som tillverkats enligt standard skall kunna välja mellan tillverkardeklaration och certifiering. Jag har tidigare nämnt att den praktiska skillnaden mellan ett myndighetsgod- kännande och en certifiering inte behöver vara stor. Av grundläggande betydelse är dock principen att obligatorisk kontroll av utomstående så långt som möjligt bör undvikas och förbehållas högriskprodukter. ' Tillverkardcklaration skall således vara tillåten i så många fall som möjligt. En tydlig tendens iir-emellertid att någon form av insyn hos en tillverkare från något kontrollorgan. t.ex. i form av övervakning av tillver- karens kvalitetskontroll, ofta kommer att krävas för att denne skall få utnyttja tillverkardeklaration som verifieringsmetod.

Särskilt stor betydelse har standardiseringsverksamheten fått i det euro- peiska harmoniseringsarbetet. Inom EG har utarbetats en ny metod ("new approach") för harmonisering av regler inom särskilda produktområden. Karaktäristiskt för den nya metoden är att som bindande rättsregler gäller tämligen allmänt hållna krav. som presumeras vara uppfyllda om produk- ten är tillverkad enligt harmoniserad standard. I sak betyder detta att uppgiften att utarbeta tekniska specifikationer för produkterna överlämnas till de europeiska standardiseringsorganen CEN (Committee Européen de Normalisation) och CENELEC (Committee Européen de Normalisation Electrotechnique). med vilka EG har träffat särskilda avtal. I CEN och CENELEC deltar även Sverige och övriga EFTA-länder och EFTA har nyligen träffat motsvarande avtal med dessa organ.

För att samspelet mellan föreskrifter och standarder skall fungera väl krävs att myndigheterna följer och i behövlig omfattning också aktivt deltar i standardiseringsarbetet.

Myndigheterna kan således i sin offentligrättsliga verksamhet på olika sätt utnyttja den privaträttsliga standardiseringsverksamheten. bl. a. i syfte att åstadkomma internationellt harmoniserade regler om olika produkter.

Bilaga 1

På motsvarande sätt kan myndigheterna utnyttja kontroll som sker i form av privaträttsliga certifieringar. Certifieringar får därmed särskilda rätts- verkningar. Så är fallet när i Est nya metod standarder presumeras uppfyllda rättsliga krav. Även staten får därigenom ett direkt intresse av att certifieringsverksamheten utförs korrekt. Produktcertitiering av mass- tillverkade artiklar innefattar typkontroll och ofta även tillverkningskont- roll och typefterkontroll. Om kraven i en föreskrift är desamma som i en standard — vilket ofta är fallet — blir skillnaden mellan myndighetsgodkän- nande och certifiering uteslutande formell. eftersom det är precis samma faktiska kontroll som utförs. I många länder. bl. a.England och Tyskland. har certifieringsverksamheten av tradition utnyttjats i samhällets intresse för en stor del av sådan kontroll som i Sverige'utniynnar i ett myndighets- godkännande.

Den s.k. kontrollformsutredningen (1 86:01) har nyligen avslutat sitt arbete med att kartlägga den pågående internationella utvecklingen inom området kontroll genom teknisk provning och bedömer eventuella konse- kvenser av denna utveckling för Sveriges del. Utredningen överlämnar i dagarna sitt betänkande (SOU 1988:6) Provning och kontroll i internatio- nell samverkan. '

3 EFTA/EG-samarbete inom området kontroll genom teknisk provning

Sedan samtliga tullar mellan EG- och EFTA-länderna är borta. har an- strängningarna i ökad omfattning riktats mot de icke-tariffära handelshind- ren. Vid ett ministermöte i april 1984 drogs riktlinjer upp i den s.k. Luxemburgdeklarationen för fördjupat och utvidgat samarbete inom och vid sidan av frihandelsavtalen. Som särskilt angelägna områden nämndes harmonisering av standarder och tekniska föreskrifter samt undanröjande av tekniska handelshinder.

Betydelsen av dessa riktlinjer underströks ytterligare vid ett möte mel-' lan statsministrarna för EF'I'A-länderna i maj 1984. Där framhölls bl.a. att ett område som borde ges en bredare omfattning var ömsesidiga godkän- nandcn av provnings- och certificringsresultat. Vikten av EG/El—"l'A-sam- arbete på området kontroll genom teknisk provning har sedan dess under- strukits vid flera tillfällen. senast vid ministermötet i Interlaken i maj 1987.

De politiska viljcyttringarna har följts upp dels genom regelbundna mö- ten på hög tjänstemannanivå mellan EI—"l'A-länderna och EG-kommissio- nen. dels genom möten på expertnivå. Det är i detta sammanhang som EG till EF'I'A-länderna ställt frågan om de senare skulle vara beredda att anpassa sina regler om kontroll av elektrisk materiel till en procedurord- ning likartad med den som gäller inom EG enligt det s. k. Iågxpänningsdi- raktivcl (LVD) från år 1973. Från EG framhölls att exportvillkoren till EG var förmånligare än till Iil—"l'A.-eftersom de flesta EF'I'A-länderna krävde nationella myndighetsgodkännanden före marknadsföringen. Enligt LVD, som tjänade som förebild vid utarbetande av EG:s nya metod. presumeras

Bilaga 1

produkter tillverkade enligt standarder uppfylla direktivets allmänt hållna säkerhetskrav. Verifiering av att produkten uppfyller kraven i standarden kan ske genom certifiering eller tillverkardeklaration.

Ett led i arbetet med att möjliggöra ömsesidiga godtaganden av prov- nings- och kontrollresultat utgörs av att åstadkomma harmoniserade for- mer för hur produktkrav skall verifieras. Om provning och kontroll måste upprepas när produkter säljs över gränserna försvåras handeln. Därför söker man åstadkomma att provning och kontroll endast behöver ske i ett land. normalt tillverkningslandet. Detta förutsätter-att andra länder godtar denna provning och kontroll. Det har dock visat sig svårt att skapa funge- rande system för ömsesidigt godtagande beroende på att många förutsätt- ningar måste vara uppfyllda för att i ett land företagen provning och kontroll godtas i ett annat land. Som jag senare kommer att redovisa finns just på elmaterielområdet exempel 7å sådana system som Sverige är an- slutna till.

Lättast är att godta varandras prevningsresultat. Vad som här krävs är att man är säker på att provningen utförs på samma sätt och att prevnings- protokollen innehåller korrekta mätdata. Den grundläggande förutsättning- en är att det finns ett förtroende för provningsresultaten i dessa hänseen- den. Detta försöker man åstadkomma med olika förtroendeskapande ät- gärder. Ett viktigt instrument är de system för ackreditering av provnings- laboratorier som nti snabbt håller på att byggas upp i många länder. Inom EG har nu tagits fram allmänna kriterier för provningslaboratorier. tillvä- gagångssättet vid bedömning av laboratorier. ackrediteringsorgan, certifie- ringsorgan och tillverkardcklarationer. Dessa kriterier kan väntas bli euro- peiska standarder. Ett praktiskt samarbctc och erfarenhetsutbyte mellan berörda organ är också väsentligt. Det karaktäristiska för de områden där det nu finns fungerande internationella system för ömsesidigt godtagande ärjust att de berörda organen samarbetar på sådant sätt.

Svårare är att åstadkomma ömsesidigt godtagande av kontrollresultat. Eftersom provningsresultat i dessa fall ligger till grund för kontrollbeslutet. krävs först och främst förtroende för provningen. Dessutom måste för att en utomlands gjord kontroll av där gällande produktkrav skall medge marknadstillträde i det egna landet ytterligare förutsättningar vara uppfyll- da. Produktkraven måste vara harmoniserade så att beslutet innebär att kraven i det egna landet är uppfyllda. Verijikatiunsrcglw'nu måste vara harmoniserade så att den aktuella vcrifikationsformen godtas i båda län- derna. Förirocndeft'ir verifikutioner-nu behövs också så att man är säker på att kontrollen gjorts på ett objektivt sätt.

4 Teknisk provning och kontroll inom elområdet

>å elmaterielområdet har en långtgående harmonisering av produktkraven skett. Samma regler gäller i stort sett i Sverige och övriga EFTA-länder som i EG. Vissa nationella särkrav förekommer dock. Harmoniseringen har skett inom ramen för standardiscringsverksamhetcn på området. fram- för allt spelar det internationella standardiseringsorganct IEC och det

Bilaga 1

europeiska CENELEC en viktig roll. De svenska föreskrifterna'om prov- ning av elektrisk materiel anknyter i mycket stor utsträckning till standar- der. För svenska standarder på elområdet svarar SEK (Svenska Elektriska Kommissionen). som är medlem i CENELEC och IEC.

EG:s förfrågan gäller enharmonisering av verifikationsformerna. där reglerna i Sverige och de flesta övriga EFTA-ländcrna skiljer sig markant från vad som gäller enligt LVD.

På elmaterielområdet förekommer flera väl fungerande arrangemang för ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat. Man har då lyckats skapa det nödvändiga förtroendet mellan de berörda organen. Arrangemang inom elmaterielområdet har inom EG utpekats som förebil- der för arbetet med att åstadkomma ömsesidigt godtagande av provnings— och kontrollresultat. Enligt LVD skall medlemsländerna utse särskilda kontrollorgan. vars kontrollbeslut och märkning skall godtas inom EG. Det har i andra fall hittills varit omöjligt för kontrollorgan utanför EG att formellt inordnas i ett sådant EG-arrangemang. På elmaterielområdet finns dock provningsöverenskommelser. där även certifieringsorgan inom EG deltar. Dessas kontrollbeslut kan därigenom grundas på provningsresultat också från organ utanför EG. LVD skiljer sig från liknande direktiv på det sättet att produkterna märks med nationella märken och inte med det gemensamma EG-märke som utnyttjas för många produkter.

5 Gällande kontroll av elsäkerhet i Sverige

I Sverige får viss elektrisk materiel (närmare angiven i föreskrifter från statens energiverk) inte försäljas eller användas utan föregående provning och godkännande av SEMKO. Sådan materiel skall förses med s.k. "'$-märkning". "S-märket" tillhör SEMKO och är skyddat enligt kollek- tivmärkeslagen (196():645). Provningsplikten gälleri huvudsak materiel för - hem och hushåll och installationsmateriel för lågspänning. Denna avgräns— ning sammanhänger med htir kontrollen i stort av elsäkerheten är ordnad i Sverige.

Den grundläggande lagstiftningen för kontrollen av elektrisk materiel återfinns i ellagen. Denna lag innehåller inga direkta bestämmelser om elsäkerhet. även om de risker som är förknippade med elanvändning ligger till grund för lagens bestämmelser om krav på tillstånd i olika avseenden och ansvar för skada. I stället finns i lagen ( 15 &) generella bemyndigandcn för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda vidare föreskrifter om vissa objekt samt om ansökningsavgifter. I bemyn- digandet anges endast de objekt som föreskrifterna får omfatta. Någon angiven nivå eller begränsning vad gäller kraven på elsäkerhet anges inte. De objekt som omfattas av bemyndigandet är elektriska anläggningar. anordningar som är avsedda att anslutas till sådana anläggningar. elektrisk materiel samt elektriska installationer. Bemyndigandet omfattar således hela distributionsnätet från generering ända ut i enskilda byggnader inkl. elektrisk materiel som ansluts till elnätet.

Med stöd av detta bemyndigande har regeringen utfärdat flera förord-

Bilaga 1

ningar med bestämmelser som syftar till elsäkerhet. Av intresse här är främst förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar (starkströmsförordningen) samt förordningen (1977:585) om elektrisk ma- teriel m.m. Starkströmsförordningen gäller elektriska starkströmsanlägg- ningar. varmed menas anläggningar för sådan spänning. strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person eller egendom. Den innehåller ett allmänt bemyndigande för statens energiverk att utfärda närmare föreskrif- ter om utförande och skötsel av sådana anläggningar. Energiverket har också utfärdat sådana föreskrifter. starkströmsföreskrifterna (STEV-FV 1985: 1). Där finns vissa allmänna bestämmelser som också berör prov- ningspliktig materiel.

Förordningen om elektrisk materiel m.m. gäller anordningar som är avsedda att anslutas till starkströmsanläggningar och elektrisk materiel som är avsedd att användas i eller Vid sådana anläggningar. Enligt förord- ningen får energiverket föreskriva att anordningar eller materiel inte får användas. innehas. saluföras. upplåtas eller förvärvas utan särskild för- handskontroll. Energiverket får också meddela andra föreskrifter som" är påkallade från säkerhetssynpunkt. Enligt energiverkets föreskrifter om kontroll av viss elektrisk materiel (STEV-FV 1985:4) gäller provningsplikt i fråga'om viss uppräknad materiel ur följande huvudgrupper: strömför- sörjningsdon. teleteknisk och elektronisk materiel. elektrisk ljusarmatur och tillbehör. elektriska kyl- och värineapparater. hushållsapparater. verk- tyg m. m.. elektrisk installationsmateriel. elektrisk materiel för fotografe- ring och visning av bilder och elektriska stängselapparater.

Enligt förordningen (1985:1107) om riksprovplatser och auktoriserade provplatser m.m. är SEMKO riksprovplats för — med-vissa undantag — elektrisk materiel som är avsedd att anslutas till elektrisk starkströmsan- läggning med en systemspänning av högst 1000 V samt elektrisk materiel som är avsedd att användas i eller vid en sådan anläggning. SEMKO, som varit riksprovplats alltsedan år 1977. ägs till 51 procent av staten och till resterande del av Svenska Elverksfözreningcn och Svenska Brandförsvars- föreningen. Företaget finansieras helt genom avgifter från kontrollverk- samheten. Provningen vid SEMKO sker enligt föreskrifter från förutom statens energiverk bl.a. arbeiarskyddsstyrelsen. statens strålskyddsinsti- tur och statens planverk. Myndighetsuppgiften att besluta i kontrollärende- na om materiel skall godkännas eller inte har delegerats till SEMKO från statens energiverk i energiverkets föreskrifter om godkännande av viss elektrisk materiel vid SEMKO (_SINI)-FS 1981: 1 ). '

Kontrollen hos SEMKO sker nästan uteslutande som typkontroll av enstaka exemplar. En sådan kontroll gäller konstruktionen av produkten. Det åligger innehavaren av ett typgodkännande att själv se till att varje levererat exemplar överensstämmer med det godkända. Kontroll av att detta uppfylls kan ske i form av tillverkningskontroll och typefterkontroll. Tillverkningskontroll förekommer endast beträffande två produktslag. 'l"ypefterkontrollverksainhcteu har en tämligen ringa omfattning och upp- går till omkring fem procent av den totala provningsverksamheten. SEMKO:s typefterkontroller skall omfatta materiel som typgodkänts av SEMKO. Dock påträffas därvid också produkter på marknaden som inte

Bilaga 1

är godkända. Typefterkontrollen tjänar således även som marknadskont- roll och brukar också benämnas så. En viss marginell marknadskontroll utförs även av statens energiverk och statens elektriska inspektion. Till- .synsverksamheten på arbetsmiljöområdet kan i viss mån också fungera som en sådan kontroll. '

Produktkrav och provningsmetoder återfinns i av energiverket fast- ställda "Provningsbestämmelser". Dessa bygger huvudsakligen på harmo- niserade produktstandarder för elektrisk materiel. Produktstandarderna innehåller säkerhetskrav även i andra avseenden än elsäkerhet. Krav från andra myndigheter måste också inarbetas i standarden. eftersom ingen svensk standard utfärdas som strider mot en bindande svensk föreskrift. Även andra myndigheter än energiverket måste därmed aktivt delta i standardiseringsarbetet. ”S-märkningen” betyder i nu avsedda fall att alla ' standardens krav har bedömts uppfyllda så att materielen uppfyller gällan- de säkerhetskrav med hänsyn till såväl elektriska som andra n'sker.

Provningsplikten gäller som nämnts i huvudsak elektrisk materiel för hem och hushåll och installationsmateriel för lågspänning. För elsäkerhe- ten i övrigt finns kontroll i annan ordning. Enligt starkströmsförordningen utövas tillsyn över starkströmsanläggningar av företrädare för statens energiverk eller statens elektriska inspektion (SEI), vilken är en regionalt organiserad myndighet under energiverket. Tillsynsmännen besiktigar an- läggningar och har befogenhet att besluta om säkerhetsåtgärder. På arbets- miljöområdet kompletterar SEI yrkesinspektionen när det gäller elsäker- hetsfrågor. Gränsdragningen dem emellan har grundats på praktiska över- väganden. eftersom det är svårt att dra en klar gräns mellan å ena sidan elektriska risker. som i första hand avser brand och elchock. och å andra sidan övriga risker. Samarbetet mellan SEI och yrkesinspektionen funge- rar väl.

Kraven på elsäkerhet i arbetslivet ställs i energiverkets starkströmsfö- reskrifter och kontrolleras genom den tidigare beskrivna kontrollorganisa- tionen. Av stor betydelse i arbetslivet är det skyddsansvar som arbetsgiva- re har enligt arbetsmiljölagen (1977: 1 160). Denne skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. För maskiner, redskap m.m. som används i arbetslivet kan arbetarskyddsstyrelsen föreskriva kontroll genom provning. Av energiverket föreskriven provningsplikt finns för flyttbara elverktyg och för elektrisk installationsmateriel. Elinstallatö- rerna får genom denna bevis för att artiklar som de använder har typpro- vats. Att materiel som kan användas i arbetslivet också kan göras prov- ningspliktig enligt arbetsmiljölagen har knappast medfört några praktiska avgränsningsproblem. Som nämnts omfattar standarder" som ligger till grund för SEMKO-provningen också andra säkerhetskrav än sådana som gäller ren elsäkerhet.

6 Läget i Danmark och EFTA-länderna

Ett kontrollsystem motsvarande det svenska har sedan gammalt funnits även i de övriga nordiska länderna. Danmark har efter inträdet i EG

Bilaga 1

anpassat reglerna enligt lågspänningsdirektivet. vilket bl. a. innebär att den obligatoriska statliga förhandskontrollen av varje produkt har avskaffats. I Norge och i Finland har liksom i Sverige frågan om ändring av de gällande kontrollordningarna utretts. i syfte att uppnå en anpassning till EG-regler- na. Överläggningar har skett mellan Sverige. Norge och Finland för att undersöka möjligheterna till en samordnad lösning. Överläggningarna har lett till att Sverige och Norge nu är beredda att lägga fram i huvudsak samma förslag till ändrad kontrollordning. I Finland har nyligen presente- rats ett utredningsförslag. som avviker från det svensk-norska. I övrigt kan nämnas att Schweiz under sommaren 1987 antagit ett förslag till en ändrad kontrollordning som innebär att den obligatoriska förhandskontrollen till en del ersätts med en registreringsplikt för farliga produkter. Österrike har sedan tidigare ett system utan obligatorisk förhandskontroll.

7 Lågspänningsdirektivet inom EG

För "EG-länderna gäller som jag tidigare redovisat LVD från år 1973. Detta innehåller vissa gemensamma bestämmelser i fråga om all elektrisk materi- el som är konstruerad för användning vid en spänning mellan 50 och 1000 volt växelström. Dess avgränsning är inte helt klar. Enligt ett EG-doku- ment från år 1981 täcker det i stort sett konsumentprodukter och materiel konstruerad för att användas inom dessa spänningsgränser. inkl. hushålls- apparater. handverktyg."belysningsmateriel. elektriska ledningar. kablar samt viss installationsmateriel. Direktivet gäller alla säkerhetsaspekter för denna utrustning inkl. skydd mot mekaniska risker.

Enligt LVD skall alla produkter som uppfyller elva allmänt formulerade "säkerhetsmål" få säljas om detta verifieras på i direktivet angivet sätt. Produkter som är tillverkade enligt: vissa standarder presumeras uppfyllda säkerhetsmålen. Myndigheterna inom EG kan således inte ställa krav som strider mot en sådan standard utan att få bevisbördan för att standarden inte uppfyller säkerhetsmålen. Att produkterna motsvarar dessa standar- der kan bekräftas genom märke eller certifikat som visar överensstämmel- se utfärdat av ett av medlemsstaten utpekat certifieringsorgan eller genom tillverkarens deklaration. Märkena. certifikaten och deklarationerna er- känns av alla medlemsländer och tillåter saluförande och fri handel av produkterna. Produkter som inte är tillverkade enligt standard kan visas ändå uppfylla säkerhetskraven genom rapport från ett utpekat kvalificerat provningsorgan. [ fråga om markn.:idskontrollen gäller att varje land avgör hur och i vilken utsträckning denna skall utföras. En åtgärd som innebär att man begränsar saluförande eller fri handel kan endast vidtas med stöd av EG:s säkerhetsklausul. En sådan åtgärd kan endast vidtas av en myn- dighet och bevisbördan för åtgärdens förenlighet med Rom-fördraget faller på denna myndighet.

Bilaga 1

8 Överenskommelser om ömsesidigt godtagande av provnings- eller kontrollresultat

Som jag tidigare redovisat har SEMKO ingått en rad överenskommelser. som syftar till att förenkla kontrollprocedurerna. Härigenom skall elektris- ka artiklar inte behöva provas på nytt i alla länder där de används. Man skiljer mellan å ena sidan provningsöverenskommelser. som innebär att utländska provningsresultat läggs till grund för nationella godkännande- eller certifieringsbeslut och å andra sidan certifieringsöverenskommelser som innebär att. en certifiering från ett land automatiskt gäller i övriga länder.

Som exempel på certifieringsöverenskommelser kan nämnas det s.k. HAR-avtalet. medan CB-. CCA- och EMKO-systcmen är exempel på provningsövercnskommelser. CB-systemet (CB = Certification Board) ingår i IEC och är tillgängligt för alla länder. Det innebär i princip att CB- certilikat och provningskontroll utförs av ett medlemslands matericlkon- trollanstalt efter provning där. Tillverkaren kan sedan på basis av dessa dokument och provexemplar anhålla om certifiering eller nationellt god- kännande vid annat medlemslands kontrollanstalt. som skall utfärda så- dant godkännande pä basis av certifikatet och eventuella tillläggsprov. Följande 20 länder är för närvarande medlemmar i systemet: Belgien. Danmark. Finland. Frankrike. Grekland. Irland. Israel. Italien. Japan. Nederländerna. Norge. Polen. Schweiz. Spanien. Storbritannien. Sverige. Tjeckoslovakien. Ungern. Västtyskland och Österrike.

CENELEC Certification Agreement (CCA) är ett avtal som omfattar tolv certilieringsorgan från de länder vilkas standardiscringsorgan är med- lemmar i CENELEC. Endast ett certifieringsorgan per produktslag från varje land omfattas av avtalet. Avtalet innebär i korthet att en tillverkare kan lämna in sin produkt till vilken som helst av Signatärerna för provning. Visar det sig vid provningen att produkten uppfyller CENELEC-standar- dens krav. utfärdas "Notification of Test Result" (NTR). Tillverkaren kan sedan lämna in dessa handlingar och provföremål till signatärcrna i de länder där han vill ha sin produkt certifierad. Signatärerna certilierar .produkten om handlingarna är i ordning och produkten uppfyller landets bestämmelser.

Inom Norden utarbetas gemensamma bestämmelser och överenskom- melser inom EMKO. som är ett samarbetsorgan för de elektriska materiel- kontrollanstalterna i de nordiska länderna. EM KO-systemct innebär såle- des att ett provningsresultat i något av de nordiska länderna kan läggas till grund för nationella godkännandebeslut i övriga nordiska länder utan nå- gon ny provning av produkten.

9 Förslag till en ny kontrollordning

Förslaget till ny kontrollordning har som utgångspunkt att de höga svenska kraven på säkerhet inom elmaterielområdet står oförändrade. Det finns

Bilaga 1

förutsättningar för att Sverige och Norge kan följas åt när en sådan anpass- ning sker.

I Sverige har "S-märket" sedan gammalt stor genomslagskraft som en garanti för säkra elprodukter. Den nya ordningen innebär att "'$-märket". som tillhör SEMKO. inte längre blir obligatoriskt utom för en mindre grupp högriskprodukter. Detta är en nödvändig följd av att vissa andra verilieringsmetoder än kontroll hos SEMKO öppnas. Att man kan utnyttja på annat håll företagen provning och kontroll som man har förtroende för medför emellertid också fördelar. En sådan försiktig öppning. som nu görs för alternativ verifiering behöver inte innebära några stora förändringar. Erfarenheten visar att även i EG-länderna förekommer certifiering vid det nationella certifieringsorganet i mycket stor utsträckning. Man kan även i Sverige räkna med att SEMKO i framtiden kommer att bli ett huvudaltcr- nativ när det gäller att visa att de svenska kraven är uppfyllda. "S- märkningen” får därmedäven i fortsättningen mycket stor betydelse.

Förslaget till den nya kontrollordningen bygger på utredarens förslag men skiljer sig från detta i några betydelsefulla avseenden. bl.a. genom att användningen av tillverkardeklaration . förutsätter samverkan med SEMKO. Borttagandet av obligatoriskt förhandsgodkännande vid SEMKO skall enligt den nya kontrollordningen ersättas med en registre- ringsplikt. en utökad marknadskontroll samt effektiva sanktioner för brott mot gällande föreskrifter. Energiverkets roll som säkerhetsansvarig myn- dighet skall vidare komma till tydligare uttryck. En klar åtskillnad bör därför göras mellan vissa uppgifter av myndighetskaraktär. som energiver- ket bör ansvara för. och SEMKO:s uppgifter som riksprovplats. Det betydcr bl.a. att ansvaret för säkerhetstillsyn inkl. marknadskontrollen skall vila på energiverket.

Även om utredarens förslag i stora delar har fått ett positivt bemötande. har flera remissinstanser menat att förslaget behöver ändras eller modifie- ras. Några. bland dem LO. har avstyrkt. LO:s yttrande präglas av oro för. vad en anpassning till EG kan innebära för arbetsmiljöomrädet.

I anledning av kritiken vid remissbehandlingen har ärendet som nämnts beretts vidare inom regerin'gskansliet. Frågan har också varit föremål för överläggningar med Norge och Finland. Den kontrollordning som jag nu presenterartillgodoser i väsentliga delar den kritik som utredningsförslaget har mött.

En fråga som tagits upp av arbetarskyddsstyrelsen och som har visst samband med LO:s remissvar gäller förslagets anknytning till arbetsmiljö- områdct och dess effekter på arbetarskyddsstyrelsens möjligheter att ut-. färda föreskrifter inom sitt område. Jag vill understryka att några föränd- ringar i detta avseende inte avses. Arbetarskyddsstyrelscns befogenheter påverkas således inte av förslaget.

Som nyss nämnts har LO uttryckt farhågor för vad en anpassning till EG kan innebära för svensk arbetsmiljö. Jag vill understryka att frågör som rör samordning av EG- och EFTA-regler på arbetsmiljöområdet från svensk sida måste bedömas med utgångspunkt i vad som är godtagbart enligt våra värderingar. Detta bör dock inte hindra en anpassning i fråga om kontrol- len av elartiklar. som bedöms kunna ske med oförändrad eller till och med

Bilaga 1

högre elsäkerhet. Det bör dessutom beaktas att den internationella harmo- niseringen gått mycket långt inom elsäkerhetsområdet och att det inte finns några större skillnader i sättet att se på risker och säkerhetsnivåer mellan olika länder.

Statsrådet Dahl kommer senare att anmäla de delar ur förslaget som kräver ändringar i ellagen. Det bör som hittills ankomma på regeringen att med stöd av bemyndigande i ellagen besluta om den närmare utformningen av kontrollordningen. Med tanke på frågans principiella betydelse bör dock riksdagen beredas tillfälle att ta del av förslaget till ny kontrollordning i sin helhet.

I följande avsnitt lämnas därför en sammanfattande redovisning av de viktigaste frågorna i förslaget till ny kontrollordning av elmaterial.

9.1 Kontrollordning m.m.

Mitt ställningstagande: Elmateriel skall för att få säljas. hyras ut, installeras eller användas uppfylla de säkerhetskrav som fastställs av föreskrivande myndigheter. Elmateriel utförd enligt svensk stan- dard förutsätts uppfylla kraven.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt ställningstagande utom vad gäller avvikelser från svensk standard i föreskrift där frågan enligt utredaren bör underställas regeringen.

Remissinstanserna: Tillstyrker i allmänhet utredarens förslag. Några re- missinstanser. bl.a. statens energiverk, Svenska elektrikerförbundet. SEMKO och arbetarskyddsstyrelsen avstyrker förslaget vad gäller under- ställning till regeringen av avvikande föreskrifter.

Skälen för mitt ställningstagande: Med stöd av ellagen skall det liksom hittills ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer att ställa upp säkerhetskrav för elektrisk materiel.

Av stor vikt är att harmoniseringen av säkerhetskrav gentemot omvärl- den därvid beaktas. Det betyder att stor restriktivitet bör iakttas med svenska särkrav på produkter som säljs över gränserna så att de måste tillverkas i ett särskilt utförande för användning i Sverige. Jag anser det dock inte nödvändigt att, som utredaren föreslagit. underställa regeringen frågan om svenska särkrav. Den författningsteknik som avses tillämpas är att i en förordning om elektrisk materiel fastställa relativt allmänt formule— rade säkerhetskrav. Elmateriel utförd enligt svensk standard skall enligt förordningen förutsättas uppfylla dessa krav. En motsvarande princip används i EG:s nya metod. Att anknytning till standard görs på detta sätt kan underlätta överenskommelser om ömsesidiga godtaganden av prov- nings- och kontrollresultat. Som nämnts har harmoniseringen av produkt- -

kraven nått långt på elmaterielområdet. Svensk och europeisk standard överensstämmer i flertalet fall.

Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om svenskt deltagande i arbetet på att få en internationell samordning av regler som gäller säker-

Bilaga 1

hetskrav på produkter som säljs över gränserna och hur man skall kontrol- lera att dessa krav uppfylls. Sådant arbete pågår inom många områden och kan väntas få ökad betydelse i framtiden. För att kunna påverka resultaten från detta arbete är det viktigt att svenska myndigheter kommer in i det så tidigt som möjligt. Det internationella harmoniseringsarbetet gäller både formuleringen av allmänna säkerhetskrav och specificeringen av dessa i standarder. Jag vill understryka vikten av att berörda svenska myndigheter avväger sina resurser så att de kan följa och vid behov delta i sådant harmoniseringsarbete. Det är också viktigt att dessa resurser används där de gör bäst nytta.

Jag återkommer till denna fråga vad gäller elektrisk materiel vid min redovisning av finansieringen av den nu föreslagna kontrollordningen.

9.2 Kontrollformer och registrering

Mitt ställningstagande: För en begränsad grupp högriskprodukter bibehålls kravet på förhandsgodkännande. För den stora gruppen provningspliktig elmateriel i övrigt införs istället en registrerings- plikt. Tillverkningskontroll kan komma att föreskrivas i särskilda fall. Statens energiverk faställer omfattningen av godkännande- resp. registreringsplikt.

Registrering erhålls automatiskt för elmateriel som är frivilligt godkänd av SEMKO. För annan elmateriel krävs vid registrering följande dokument — ett intyg om att elmaterielen uppfyller relevant svensk standard — dokumentation som identifierar elmaterielen — ett provningsprotokoll. utfärdat av provningsanstalt tillhörande EMKO-. CCA- eller CB-systemen som styrker" intyget att svensk standard är uppfylld eller ett sådant provningsprotokoll av motsva- rande innehåll utfärdat av tillverkare med avtal med SEMKO om egenprovning.

Elmateriel. som inte är tillverkad enligt svensk standard skall vara godkänd av SEMKO.

Utredarens förslag: Avviker från mitt ställningstagande vad gäller krav på förhandskontroll av högriskprodukter. Vidare finns i utredarens förslag inga formella krav på tillverkarkontroll och provningsorgan.

Vad gäller kontroll av tillverkningen föreslår utredaren att sådan gene- rellt skall finnas för certifierade produkter.

Remissinstanserna: Tillstyrker i allmänhet förslaget. Några. bl.a. arbe— tarskyddsstyrelsen. LO och SEMKO avstyrker förslaget.

Flera remissinstanser vill behålla godkännandetvånget för en väl definie- rad grupp från säkerhetssynpunkt kritiskt materiel.

Konsumentverket är negativt men menar att ett provningsintyg från andra laboratorier än SEMKO med tillräcklig kompetens skulle kunna vara ett acceptabelt alternativ till nuvarande ordning.

Bilaga 1

Skälen för mitt ställningstagande: En ny. förordning om elektrisk materiel bör enligt min mening liksom hittills omfatta anordningar som är avsedda att anslutas till elektrisk starkströmsanläggning och elektrisk materiel. ' Produktkraven skall om möjligt anknytas till svensk standard. Produkterna bör delas in i tre grupper enligt följande. — I fråga om en begränsad grupp högriskprodukter behålls kravet på förhandsgodkännande av SEMKO. — För en stor grupp elartiklar införs en registreringsplikt som villkor för yrkesmässig överlåtelse eller uthyrning. Registreringsskyldigheten bör i huvudsak motsvara de artiklar som nu är godkännandepliktiga. Vilka produkter som skall vara godkännande- resp. registreringspliktiga fast- ställs av statens energiverk. Registreringsförfarandet preciseras närmare i regeringsföreskrifter. En viss skärpning av kraven för registrering av icke "S-märkt" materiel görs i förhållande till utredarens förslag. Jag anser att följande villkor bör gälla för registrering.

1. Registrering erhålls automatiskt för elmateriel som är-godkänd av SEMKO ("S-märkt"). Artiklar som inte är tillverkade enligt svensk stan- dard skall vara godkända av SEMKO. För andra produkter finns. förutom SEMKO-kontroll. alternativa verifieringsformer enligt 2.

2. För icke SEMKO-kontrollerade artiklar krävs för registrering a intyg från sökanden att artikeln uppfyller svensk standard. b dokumentation som identifierar artikeln och c provningsprotokoll utfärdat av provningsanstalt tillhörande EMKO-. CCA- eller CB-systemet. som styrker intyget enligt a. eller ett provnings- protokoll av motsvarande innehåll från en tillverkare som har ett särskilt avtal med SEMKO om egenprovning. ' ' Vid registreringen bör kontrolleras att produkten är identifierad på ett tillfredsställande sätt och att föreskrivna intyg och provningsprotokoll finns med bland den ingivna dokumentationen. Någon teknisk granskning av underlaget ingår inte i kontrollen. Beslutet om registrering bör normalt kunna fattas omgående. Ett viktigt inslag i kontrollordningen är att en registreringspliktig pro- dukt inte skall få överlåtas eller hyras ut om den inte är registrerad. — För övriga elartiklar. dvs. de som inte skall förhandsgodkännas eller registreras. gäller enligt den nya ordningen inga särskilda kontrollkrav för marknadsföring. Det bör emellertid understrykas att även sådana artiklar måste uppfylla svenska säkerhetsföreskrifter. Den nu redovisade ordningen innebär att kritik från flera remissinstanser av utredarens förslag har tillgodosetts. För SEMKO:s och "S-märkningens" del får den nya ordningen följande konsekvenser beroende på vilken typ av produkter kontrollen avser. [högriskprodukter med bevarad godkänmmdeplikr skall kontrolleras av SEMKO och därmed obligatoriskt uS-märkas". SEMKO:s kontroll ut- mynnar här i ett traditionellt myndighetsgodkännande. Registreringspliktiga produkter. som är tillverkade enligt standard. kan men behöver inte kontrolleras av SEMKO. "'$-märkningen" blir därmed inte obligatorisk. Produkter som inte är tillverkade enligt standard skall- kontrolleras av SEMKO och därmed ”'$-märkas”. I båda dessa fall ut- '

Bilaga 1

mynnar SEMKO:s kontroll av. att kraven är uppfyllda i ett beslut som till sin innebörd är en'certifiering (intygande att produkten uppfyller svensk standard eller att den ändå uppfyller säkerhetskraven).

Andra produkter kan hos SEMKO liksom nu bli föremål för en helt frivillig certifiering gentemot standard. Sådana produkter får också "S-märkning".

Kontroll enligt de två förstnämnda fallen har rättsverkningar och'omfat- tas därmed av lagen (1985: 1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. SEMKO förblir riksprovplats för samma område som tidigare.

Med ledning av bland annat de danska erfarenheterna från byte av kontrollordning utgår jag från att möjligheterna till "S-märkning" av re- gistreringspliktig materiel kommer att utnyttjas i stor omfattning.

Den föreslagna ordningen bör kompletteras med effektiva sanktioner vid överträdelser av föreskrifterna om registrering. Statsrådet Dahl kommer senare denna dag att redovisa ett förslag i dessa avseenden.

9.3 Marknadskontroll

Mitt ställningstagande: Marknadskontrollen utökas.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt ställningsta- gande.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredarens förslag. Några remissinstanser har synpunkter på kostnaderna för mark- nadskontrollen. Några anser att SEMKO bör utföra kontrollen.

Skälen för mitt ställningstagande: Det grundläggande syftet med mark- nadskontrollen är att se till att det på marknaden inte förekommer bristfäl- liga elektriska artiklar som kan medföra olycksrisker. SEMKO utför för närvarande en viss marknadskontroll. Denna verksamhet. som har en tämligen ringa omfattning. utgör i dag den praktiskt taget enda kontrollen av elartiklar på marknaden. Dess syfte är att se till att serietillverkade anordningar och elektrisk materiel överensstämmer med typprovade och typgodkända exemplar av produkten. I likhet med utredaren anser jag att marknadskontrollen bör förstärkas. .

Ansvaret för marknadskontrollen faller enligt min mening-helt naturligt på den huvudansvariga säkerhetsmyndigheten på elområdet, nämligen sta- tens energiverk. Marknadskontrollen av materiel som är ”PS-märkt” bör kunna vara mer begränsad än beträffande övrig materiel. eftersom sådan materiel även i fortsättningen kommer att vara föremål för SEMKO:s typefterkontroll. Det betyder att marknadskontrollen i högre grad kan . inriktas på sådan materiel där de största riskerna finns. t. ex. sådan som i dag skulle vara men inte är "S-märkt" och som i framtiden skulle vara men inte är registrerad.

Vid utförandet av kontrollen bör tillsynsmyndigheten kunna ta vara på de resurser som för närvarande främst finns hos SEMKO. Med en sådan .

Bilaga 1

ordning kan en onödig resurssplittring undvikas och tillsynsverksamheten bedrivas på ett rationellt sätt.

En fråga som har tagits upp av utredaren gäller möjligheten att ålägga en tillverkare att återkalla farliga produkter från marknaden. Frågan har bety- delse för produkter av nu aktuellt slag. Sådana återkallanden görs ibland frivilligt. Frågan har utretts av produktåterkallelsekommitte'n (H 1982:06). som nyligen avlämnat betänkandet ("SOU 1987:24) Produktsäkerhetslag med ett förslag till lagstiftning i ämnet. Enligt förslaget skall marknads- domstolen under vissa förutsättningar kunna utfärda ålägganden om pro- duktåterkallelse.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Frågan om återkallelse av elektrisk materiel får tas upp i samband med beredningen av detta ärende.

9.4 Finansiering

Mitt ställningstagande: Kostnaderna för det föreslagna kontrollsys- temet bör inte överstiga nuvarande nivå och bör täckas med avgif- ter.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt ställningstagande. Remissinstanserna: Synpunkterna på förslaget hänför sig till storleken på de beräknade kostnader för kontrollordningen. '

Skälen för mitt ställningstagande: Den nu redovisade ordningen innebär att avgifter som tas ut för registrering av elektriska anordningar och elekt- risk materiel utöver själva registreringen och registerhållningen även finan- sierar bl.a. deltagande i internationellt harmoniseringsarbete. marknads- kontroll och viss informationsverksamhet både hos energiverket och. SEMKO.

Kostnaderna och intäkterna för detta bör redovisas via ett särskilt reser- vationsanslag till statens energiverk. De sammanlagda kostnaderna för det föreslagna kontrollsystemet bör inte överstiga nuvarande nivå.

Jag har erfarit att statsrådet Dahl avser att återkomma till regeringen beträffande finansiering av kontrollsystemet.

9.5 Övrigt *

Den nya kontrollordningen påverkar bl. a. statens energiverks resursbehov och bör införas successivt med början från och med budgetåret 1989/90. Enligt förslaget bör det nuvarande kravet på förhandsgodkännande av- vecklas succesivt från den 1 juli 1989. Den nya kontrollordningen bör så långt som det är möjligt samordnas med motsvarande kontrollordning i Norge.

10 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om den nya kontrollordningen för elektrisk materiel. m.m.

|») rJ

Bilaga 1:I

Bilaga I.'I

Sammanfattning intagen i betänkandet Ds I 1986: ] Effektivare kontroll och underlättad handel Utredarens lagförslag (Ds I 1986: 1)

Sammanfattning Mitt uppdrag

Mitt uppdrag har tillkommit efter en förfrågan från EG till EFTA-länderna om dessa skulle vara beredda att anpassa sina regler om kontroll av elektrisk materiel till en procedurordning likartad med principerna i det s.k. lågspänningsdirektivet (LVD). Frågan har ställts mot bakgrund av att exportvillkoren till EG är förmånliga på grund av frånvaron av godkännan- deplikt.

Den svenska kontrollen sker för närvarande på så sätt att viss elmateriel. i huvudsak sådan som används för hem och hushåll och installationsmate- riel för lågspänning. får säljas endast om den kontrollerats och godkänts av SEMKO. Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB. som är riks- provplats för elektrisk materiel. Kontrollen sker nästan uteslutande som typkontroll. .

Min uppgift har varit att dels identifiera möjligheterna att med bibehål- lande av oförändrat höga svenska krav på säkerhet inom elmaterielområ- det få till stånd en anpassning till LVD. dels lägga förslag om sådana åtgärder som är nödvändiga för en anpassning och som kan vinna bred uppslutning.

Kraven på anpassning gäller tre frågor av principiell karaktär nämligen

1. hur allmänt formulerade säkerhetskrav preciseras med hjälp av en speciell form att anknyta till standard.

2. hur kontrollen av produkter utformas. '3. hur kontrollresultat från ett land skall erkännas i andra länder. Jag har inte funnit det vara möjligt att få till stånd en tillräcklig anpass- ning till principerna i LVD inom ramen för det nuvarande svenska syste- met med bibehållande av kravet på förhandsgodkännande. Däremot har jag funnit att en anpassning till LVD kan göras samtidigt som den nuvaran- de elsäkerhetsnivån inte bara bibehålls utan t.o.m. förbättras. Jag föreslår ett nytt regelsystem som bygger på principerna i LVD.

Skäl för mitt förslag

Utgångspunkt för mina överväganden har varit Säkerhetsfrågan. Produkt- säkerhet upprätthålls med åtgärder av olika slag. varav den kontroll som min översyn gäller endast är en del. Det grundläggande ansvaret har tillverkaren som skall bygga in säkerhet i sina produkter vid såväl kon"- struktion som tillverkning: Olika statliga regler. som syftar till att hindra farliga produkter från att komma ut på marknaden kan avse egenskaps-

Is)

krav. kontroll. produktansvar och olika sanktioner som straff. försäljnings- förbud och återkallande av farliga produkter från marknaden. Det är den samlade effekten av tillverkarnas egna säkerhetsåtgärder, statliga regler och andra faktorer såsom t. ex. allmänhetens medvetande om elektricite- tensrisker som påverkar elsäkerhetsnivån. En helhetssyn på dessa fakto- rer är väsentlig för ställningstagandet till kontrollens utformning. Delarna i systemet måste verka i samma riktning. vilket bl.a. betyder att kontrollen bör utformas så att den stimulerar tillverkarnas eget produktsäkerhets- medvetande och betonar deras produktsäkerhetsansvar.

Sverige har i internationelljämförelse en hög elsäkerhetsnivå. En analys av den nuvarande SEMKO-kontrollen visar emellertid att denna inte ger så goda säkerhetsgarantier som ofta hävdats. Min slutsats är att kontrollen av elektrisk materiel i Sverige behöver moderniseras och effektiviseras. oav- sett de handelspolitiskt motiverade önskemålen om en anpassning till EG:s kontrollordning.

' Den nuvarande svenska kontrollordningen har för det första sådan in- riktning att den i praktiken kan minska tillverkarens ansvarskänsla och insikt om behoven att vidta produkt säkerhetshöjande åtgärder. Det är inte ovanligt att tillverkare skickar in en bristfällig produkt och avvaktar SEMKO.s anmärkningar. Ett slutligen erhallet typgodkännande betraktas ibland som en form av 'avlatsbrev beträffande säkerheten hos produk- ten. Vidare inriktas kontrollen ensidigt på produktens konstruktion. Säker- hetsbrister hos en produkt beror ofta på fel vid tillverkningen eller på att produktens konstruktion ändras. SEMKO:s kontroll av vad som händer med en produkt efter typgodkännandet har ringa omfattning. Nuvarande sanktioner är också ineffektiva. De mest effektiVa åtgärderna har SEMKO åstadkommit utan författningsstöd.

Frånvaron av ett obligatoriskt statligt förhandsgodkännande är en av nyckelprinciperna i LVD och existensen av ett sådant har särskilt framhål— lits som ett handelshinder i EG:s förfrågan till EFTA-länderna. Föränd- ringar med bibehållande av ett förhandsgodkännande kan i och för sig effektivisera den nuvarande kontrollen. Detta innebär emellertid inte en sådan anpassning till principerna i LVD att frihandelsintresset och EG:s önskemål tillgodoses.

Den ordning jag föreslår bedömer- jag både tillgodose EG:s önskemål och medföra en moderniserad och effektivare kontroll. Kostnaderna för kont- rollen blir i stort sett oförändrade.

Förslaget till ny kontrollordning Säkerhetskraven

Som rättsligt bindande regler skall gälla allmänt formulerade säkerhets- krav. Produkter som tillverkats i enlighet med svensk standard presumeras uppfylla dessa krav och får marknadstillträde. Ansvariga myndigheter har dock rätt att ifrågasätta och pröva om produkten är säker. Ansvariga myndigheter behåller rätten att fastställa säkerhetskrav. För att få till stånd

Bilaga 1: l

en lämplig avvägning mellan säkerhets- och harmöniseringsintressen skall myndigheterna vara skyldiga att underställa regeringen förslag till före- skrifter som inte är förenliga med internationellt harmoniserade säkerhets- krav.

Eftersom säkerhetskraven i myndigheternas föreskrifter för närvarande till mycket stor del bygger på och anknyter till harmoniserade standarder blir kraven på produkterna i praktiken desamma som enligt nuvarande ordning.

Kontrollen

Produktsäkerheten enligt LVD bygger på tillverkares och importörers skyldighet att före marknadsintroduktionen själva förvissa sig om att deras produkter uppfyller ställda säkerhetskrav. Mitt förslag innebär i likhet med LVD att alla produkter före marknadsintroduktionen skall ha genomgått kvalificerad provning antingen hos ett godkänt certifieringsorgan eller av tillverkaren själv om denne har kompetens och resurser för sådan prov- ning. Tillverkaren utfärdar i sådana fall en s.k. tillverkardeklaration. Om produkten inte är utförd enligt standard. krävs provningsintyg av kvalifi- cerat organ. Förslaget innebär med andra ord inte någon övergång från förhandskontroll till efterhandskontroll. Den kontroll som åligger tillverka- re och importörer kompletteras med en statlig marknadskontroll. som byggs ut i förhållande till SEMKO:s nuvarande typefterkontroll.

Certifiering av produkter vid godkända certifieringsorgan är en ny kont- rollmodell. där verksamheten vid certifieringsorganen inte är offentlig- rättslig på annat sätt än att organen utses av staten och står under viss tillsyn. Certifieringsverksamheten skall enligt förslaget omfatta typprov- ning, tillverkningskontroll och typefterkontroll.

Genom att certifierade produkter är underkastade tillverknings- och typefterkontroll kan den statliga marknadskontrollen av dessa produkter ha en mindre omfattning än när det gäller icke certifierade produkter. Marknadskontrollen skall utgöra ett säkerhetsnät med syfte att fånga upp dels det fåtal produkter som. trots kvalificerad kontroll före marknadsin- troduktionen. ändå har säkerhetsbrister. dels produkter som — olovligt —— marknadsförs utan att tillverkaren eller importören förvissat sig om pro- duktens säkerhet.

Ett inslag i mitt förslag som avviker från EG-ländernas normala tillämp- ning av LVD är att viss elektrisk materiel skall vara registrerad hos ansvarig myndighet (statens energiverk) för att få försäljas m.m. Vid" registreringen skall tillverkaren visa-att hans produkt genomgått tillförlitli- ga kontroller av att säkerhetskraven är uppfyllda. Registreringen tjänar som grund för marknadskontrollen och ärinte en form av statligt förhands- godkännande. För registrering föreslår jag en särskild avgift.

Sanktioner

Ansvariga myndigheter måste ges möjlighet att snabbt kunna vidt'a effekti- va åtgärder mot produkter som inte uppfyller ställda krav. Brott mot

Bilaga 1 : 1

reglerna skall medföra kännbara sanktioner. Tillsynsmyndigheten måste bl. a. ha rätt till upplysningar. handlingar. tillträde och provtagning. Såda- na regler ges normalt i lagform. Jag föreslår därför att det i ellagen tas in bestämmelser som ger sådana möjligheter samt att tillsynsmyndigheten ges allmän rätt att vid vite meddela de förelägganden och förbud som behövs. Vidare bör i ellagen tas in en straffbestämmclse som omfattar fängelse. En särskild fråga avser återkallelse av farliga varor. som för närvarande stude- ras av produktåterkallelsekommittér. med vilkenjag haft samråd. Förslag från kommittén kan väntas tidigast i slutet av år 1986. I dess arbete beaktas de behov som finns av adekvata åtgärder i fråga om farlig elektrisk materi- el.

För brott mot registreringsskyldighet föreslårjag en sanktionsavgift som motsvarar ca tio procent av försäljningspriset på saluförd materiel. För materiel som inte uppfyller ställda säkerhetskrav föreslårjag att kostnader- na för erforderliga provningar i samband med marknadskontrollen tas ut av tillverkaren eller importören.

Erkännande av utländska kontrollresultat

Mitt förslag innebär att även utländska certifieringar skall kunna accepte- ras som underlag för registrering förutsatt att de utländska certifieringarna gjorts enligt svensk standard och att man förvissat sig om att de har samma kvalitet som certifieringar utförda av godkända svenska certifieringsorgan. lnnan certifieringar av utländska organ accepteras i Sverige bör man få garantier för att svenska certifieringar accepteras i andra länder. Detta är en förhandlingsfråga som bör leda till överenskommelser av formellt slag. En fördel i detta sammanhang skulle vara om man mellan EG och EFTA kunde komma överens om en gemensam certifieringsmärkning av elektris- ka produkter.

Konsekvenser av förslaget

Den föreslagna kontrollordningen medför en förbättrad säkerhetskontroll utan höjda kostnader. För företagens del innebär förslaget i fiera fall lägre kostnader och ökad flexibilitet. Det gäller t.ex. de tillverkare som väljer att själva kontrollera sina produkter och utfärda en tillverkardeklaration eller tillverkare vars provningsresultat kan accepteras som grund för certi- fieringsorganens beslut.

Omfånget av SEMKO:s provningsverksamhet bedömerjag inte komma att påverkas i någon för företaget avgörande omfattning. För statens ener- giverk innebär förslaget vissa omfördelade resp. nya arbetsuppgifter. Kostnaderna för behövlig resursförstärkning täcks av den föreslagna re- gistreringsavgiften.

Genomförande av förslaget

Mitt förslag har principiell karaktär och visst arbete återstår att utforma olika detaljer. Vidare fordras tid att förbereda och genomföraomställning-

en till den nya kontrollordningen. Förslaget är inte avhängigt av någon överenskommelse med EG. Det innebär en allmän modernisering och effektivisering av kontrollen av elektrisk materiel och bör genomföras så snart det är praktiskt möjligt. Tidigast möjliga ikraftträdandedatum är enligt min bedömning den ljanuari 1988.

Sammanfattande slutsats

Mitt förslag tillgodoser kravet på anpassning till principerna i LVD och underlättar den internationella handeln med elektrisk materiel. Det innebär också en modernare och mer effektiv kontrollordning inom ramen för ett samordnat säkerhetssystem. där de olika reglerna kompletterar varandra och betonar tillverkarnas säkerhetsansvar. Mitt förslag bör således resulte- ra i en höjd elsäkerhetsnivå.

EG har inom ramen för sitt allmänna harmoniseringsarbete för att un- danröja tekniska handelshinder antagit ett s.k. modelldirektiv. Detta är uppbyggt med LVD som förebild och skall kunna tillämpas på andra produktgrupper. Att jag funnit en på motsvarande principer byggd kont- rollordning lämplig för svensk del på elmaterielområdet betyder inte att samma slutsats kan dras för andra områden. För att modellen skall vara lämplig krävs att det finns tillgång till harmoniserade standarder med godtagbar säkerhetsnivå och att det finns ett förtroendefullt samarbete mellan myndigheter och standardiseringsorgan. Det måste prövas från fall till fall om sådana förutsättningar föreligger.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902z71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (I902:7l s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

dels att nuvarande 16 och 18 skall betecknas 23 respektive 24 . dels att det i lagen skall införas sju nya bestämmelser. 16—22 . av

följande lydelse.

dels att 15 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 å'

Regeringen bemyndigas att med dela föreskrifter

] . som angår elektrisk anlägg- ning. anordning som är avsedd att anslutas till sådan anläggning. elektrisk materiel eller elektrisk in- stallation.

2. om avgifter för ansökningar -

enligt denna lag eller föreskrifter.- som har meddelats med stöd av lagen.

Regeringen bemyndigas att ifrå- ga om elektriska anläggningar. an- ordningar som är avsedda att an- slutas till sådana anläggningar. elektrisk materiel eller elektriska in- stallationer meddela föreskrifter om

I . skötsel, utförande. beskaffen- het, egenskaper, kompetens hos personal eller som i övrigt är påkal- lade från sa'ker/zetshetssynpunkt,

2. kontroll av att vad som krävs i eller med stöd av denna lag efter- levs

3. avgifter för ansökningar enligt denna lag eller enligt föreskrifter, som har meddelats med stöd av lagen, eller för myndig/tets verk- samhet för kontroll av att vad som krävs i eller med stöd av lagen efterlevs.

4. avgifterför underlåtenhet mot skyldighet attföre saluförande eller uthyrning registrera elektrisk mate- riel om sådan registrering är före- skriven. Sådana avgifter skall grim- das på omfattningen av den materi- el som saluförts eller uthyrts och det pris som begärts.

Regeringen får överlämna åt förvaltningsmyndighet att meddela före- skrifter som avses i första stycket.

16 å

' Senaste lydelse 1981z596.

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av den eller de myndigheter som rege- ringen bestämmer.

Bilaga 1:1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 53

En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar sotn behövs för tillsy- nen.

18 5

En tillsynsmyndighet får medde- la de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller förr-*skri/ter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Ett vitesfi'ireläggande skall delges. Ett utdömt vite får inte förvandlas tillfc'ingelse.

195

För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till tillträ- de till områden, lokaler och andra utrymmen dock inte bostäder, och får där göra undersökningar sotn behövs för tillsynen.

Vid tillsyn får hos fabrikanter. importörer. grossister och detalj- handlare ett eller. om det behövs för tillsynen. flera exemplar av elektriska artiklar som har mark- nadsintrodia'erats eller som" skall marknadsintroduceras tas ut för provning. Ilos fabrikanter. impor- törer och grossister får sådana exemplar tas ut utan ersättning. medan Itos detaljhandlare betalas dennes inköpspris. Fabrikanter och importörer kan åläggas att betala provningen. om produkten inte uppfyller gällande säkerhetskrav.

20 &

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för utövan- de av tillsyn enligt denna lag.

21 5

Till böter ellerfängelw i högst ett år döms, om gärningen inte är be- lagd med straf'l'i brottsbalken. den som med uppsåt eller av oaktsam- het

: Paragrafen i senaste lydelse upphävd genom 1975168.

Bilaga 1: 1

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

] . underlåter att fullgöra skyldig- het som avses i 17 $$ eller vidfullgö- randet lämnar oriktig uppgift.

2. underlåter att lämna tillträde enligt I9 9' eller annars hindrar un- dersökning eller åtgärd sorn avses där,

3. saluför. uthyr. installerar eller tar i bruk elektrisk materiel, som inte uppfyller gällande säkerhets- krav.

] ringa fall döms inte till ansvar. Den sorti har åsidosatt ett vites- föreläggande enligt 18 # dötns inte till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.

22å

En tillsynsmyndighets beslut i frågor som avses i 18 och 19 $$$" får överklagas genom besvär hos kam- marrälten.

Bilaga 1 : 2

Bilaga l:2

Remissammanställning i fråga om betänkandet Ds I 1986: 1

Sammanfattning av remissyttranden över betänkandet (Ds I 1986: 1) Effektivare kontroll och underlättad handel — förslag till nya regler för kontroll av elektrisk materiel

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av

kommerskollegium socialstyrelsen barnmiljörådet

televerket

generaltullstyrelsen

näringsfrihetsombudsmannen (NO) konsumentverket

statens strålskyddsinstitut

arbetarskyddsstyrelsen planverket

statens industriverk (SIND) vattenfall

statens energiverk (STEV) och statens elektriska inspektion i gemensamt yttrande statens provningsanstalt (SP) statens mät- och provråd (MPR) statskontoret

riksrevisionsverket (RRV) kammarrätten i Jönköping produktåterkallelsekommittén (H 1982:06) utredningen om den medicintekniska säkerheten (S 1985:O3)

Arbetsgivarcförcningen SFO _

Elektriska arbetsgivareföreningen och Elektriska installatörsorganisa- tionen E10 i gemensamt yttrande Landsorganisationen i Sverige (LO) Ljusarmaturleverantörerna Miljöljuskretsen

SHlO-Familjcföretagen

Standardiseringskommissionen i Sverige (515) Svensk industriförening Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) Svenska brandförsvarsföreningen Svenska elektrikerförbundet

Svenska elektriska kommissionen

Svenska elektriska materielkontrollanstalten (SEMKO) Svenska elverksföreningen Svenska handelskammarförbundet

Sveriges elektroindustriförening (ELIF) Exportrådet

Bilaga 1: 2

Exportrådet Sveriges grossistförbund

Sveriges handelsagenters förbund lndustriförbundet

Sveriges köpmannaförbund .

Sveriges radio- och hemelektronikleverantörer Sveriges villaägarförbund Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Svenska försäkringsbolags riksförbund har anslutit sig till Svenska brandförsvarsförcningens yttrande Elektriska hushållsapparatleverantörer har anslutit sig till Sveriges radio- och hemelektronikleverantörers yttran- de

AB Statens Anläggningsprovning. Elinspektionseentralen. Helsingfors. Svenska metallindustriarbetareförbundet. Fagerhults Belysning AB. Nor- ges elektriske materielkontroll NEMKO samt FRICO AB har på eget initiativ avgivit yttrande

SEMKO tjänstemannaklubb har på eget initiativ anslutit sig till SEMKO:s yttrande.

Ny kontrollordning som bygger på principerna i LVD

Utredningens huvudförslag om införandet av en ny kontrollordning som bygger på principerna i det s.k. lågspänningsdirektivet"'(LVD) tillstyrks av en majoritet av remissorganen även om flertalet av dem har synpunkter på delfrågor i utredarens förslag.

Huvuddelen av myndigheterna tillstyrker. Hit hör bl. a. kommerskollegi- um, socialstyrelsen, televerket. strålskyddsinstitutet, trafiksäkerhetsver- ket. NO. planverket. SIND. vattenfall. statens provningsanstalt. statskon- toret och RR V.

STEV anser att kontrollordningen bör genomföras med vissa modifi- eringar. :

Konstarter:tverket anser att man inte skall ändra systemet förrän'man infört lagstiftning om produktansvar och produktåterkallelser.

Statens mät- och provråd anser att det är svårt att värdera effekterna av' utredarens förslag och menar att man bör belysa ett antal principiella frågor av betydelse för kontrollen på andra områden.

För att arbetarskyddsstyrelsen skall kunna ställa sig bakom den föreslag- na modellen krävs att det görs en klar avgränsning mot arbetsmiljöområ- det.

Barnmiljörådet menar att även om kontrollordningen för elektrisk mate- riel förändras måste förhandsgodkännande av säkerhetsåtgärder mot barn- olycksfall kvarstå. .

Strålskyddsinstitutet anser att en renodlad tillämpning av LVD allvarligt försämrar institutets möjligheter att ur strålskyddssynpunkt överblicka marknaden. "

Också huvuddelen av organisationerna tillstyrker huvudförslaget. Så t.ex. SAF, lndustriförbundet. Svensk industrtförening, SHIO-FamiUefö- retagen. Exportrådet. Sveriges grossistförbund. Svenska elverksf'örening-

Bilaga 1:2

en. Svenska handelskammar/örbundet. Sveriges'elektroindustriförening, Sveriges hatule/sagenters förbund. Sveriges köpmannaförbund. Sveriges radio- och hemelektronik/everantt'irer, Sveriges villaägar/örbund. och Standardiseringskommissionen [ Sverige. K F avstår från yttrande.

Svenska elektriska kommissionen förordar en stegvis anpassning till lågspänningsdirektivets principer.

Arbetsgii'ardöreningen SFO. Elektriska arbetsgivat'Q/i'ireningen och 510 avstyrker förslaget och föreslår fortsatt utredning för att nå en optimal kontrollordning.

Bland de fackliga organisationerna accepterar TCO utredarens förslag med vissa reservationer. mot bakgrund av att elsäkerhetsbestämmelserna är så etablerade också i andra länder.

LO. SvenskaJQIbriks- och rnetallarbetareförbunden avstyrker. LO:s ytt- rande kan citeras:

"EG utövar nu påtryckning för att få igenom förslag enligt LVD. LO vill här göra industridepartementet uppmärksamt på de principer som EG är på väg att tvinga igenom. Nästa område är arbetsmiljöområdct. där man förbereder föreskrifter för tryckkärl. schaktmaskiner. kranar m.m. Hur ska de grundläggande hälso- och säkerhetsriskerna bestämmas och vilka möjligheter har Sverige att påverka"? LO anser det inte motiverat att Sverige av handelspolitiska skäl ska avhända sig möjligheten att utöva obligatorisk kontroll av elprodukter”.

SEMKO anser att utredarens huvudförslag inte är förenligt med ett bibehållande av nuvarande kostnads- och säkerhetsnivå och avstyrker det föreslagna kontrollsystemet.

AB Statens anläggningsprovning. som är riksprovplats för bl. a tryck- kärl och lyftanordningar har negativa synpunkter på förslaget och menar att av förutsättningarna inte riktigt framgått om de handelspolitiska förde- larna av en anslutning till LVD bedöms så stora att de uppväger viss sänkning av säkerheten och viss höjning av kostnaderna för kontrollförfa- randet.

Från SEMKO:s motsvarigheter i Norge och Finland. NEMKO och Elinspektionscentralen.framförs varierande synpunkter. NE,-LIKO menar att det är viktigt att utnyttja tillgängliga resurser för att få högsta möjliga säkerhet till lägsta möjliga kostnad.Elinspektionscentralen är mest negativ och anser att utredarens slutsatser "är fullständigt obegripliga" och att dessa måste "bero på antingen bristfällig sakkunskap eller på en strävan att vilseleda beslutsfattare i ämnet".

Företrädare för clbranschen i övrigt Liusarmatmleverantörerna. tl/Iiljöljuskretsen, I-"agerhults Belysnings AB samt FRICO AB avstyrker förslaget.

Elsäkerhetsnivån i Sverige

Utredaren har hävdat att en anpassning till LVD:s principer kan göras samtidigt som den nuvarande elsäkerhetsnivån inte bara bibehålls utan också höjs.

Detta är en fråga som flera remissorgan har en kritisk inställning till.

Bilaga l:2

LO. Svenska elektrikerfi'irbundet. strålskyddsinstitutet, Miljöljuskret- sen. Ljusarmaturleverantörerna. Fagerhults Belysnings AB och Brandför- si'arsf'öreningen menar att förslaget måste leda till stora eftergifter i vår nuvarande höga elsäkerhetsnivå och anser att det inte får göras avkall på elsäkerheten.

Konsumentverket anser att förslaget kan innebära negativa konsekven- ser för säkerhetsnivån vad gäller vissa produkter.

'I'CO menar att det nya kontrollsystemet måste ges erforderliga resurser och kompetens för en hög ambitionsnivå när det gäller säkerheten. S'I'EV instämmer i detta och menar att om Sverige. Norge och Finland slopar kravet på förhandsgodkännande skapas ett osäkerhetsmoment för bedöm- ningen av effekterna på säkerheten i de nordiska länderna och även i övriga Europa.

Televerket menar det är svårt att dra slutsatser om elsäkerheten i ett land eftersom det kan ta lång tid innan den elsäkerhet som är inbyggd i kon- struktioner och tillverkningsprocesser förändras. Antalet bränder förorsa- kade av elfel kan vara svåra att fastställa och dessutom saknas statistik.

Arbetarskyddsstyrelsen konstaterar att de säkerhetskrav som tagits in i elförordningen inte är tillräckliga för att tillgodose en tillfredsställande arbetsmiljö vid arbete med elektrisk materiel.

SAF m.fl. remissorgan betonar att trots ett förändrat kontrollsystem är det viktigt att elsäkerheten i landet inte försämras.

Kontrollordningen De rättsligt bindande reglerna är allmänt formulerade säkerhetskrav

KK är positiva till lagstiftningstckniken att standarder får vissa rättsverk- ningar som dock inte binder myndigheterna utan ger dem en möjlighet att pröva om standarden uppfyller rättsreglernas krav.

SEMKO. Sveriges industriförbund och Svenska brandförsvarsförening- en är positiva till förslaget att produkter som tillverkats i enlighet med svensk standard presumeras uppfylla säkerhetskraven och får marknads- tillträde.

Socialstyrelsen är också positiv och anser att "förslaget ger vissa möjlig- heter till ickestandardenligt utförande. vilket kan vara en fördel".

Mot bakgrund av att ansvariga myndigheter behåller rätten att fastställa säkerhetskrav anser STEV att presumtionen skall knytas till såväl LVD:s krav och säkerhetsmål som myndigheters säkerhetsföreskrifter samt under en övergångsperiod även SEMKO-bestämmelser som ej motsvaras av svensk standard.

Arbetarskyddsstyrelsen. kammarrätten i Jönköping och NEMKO till- styrker förslaget att ansvariga myndigheter behåller rätten att fastställa säkerhetskrav. . '

Många remissorgan har framfört synpunkter på förslaget att avvikelser från standard underställs regeringen för godkännande.

STEV. Elektriska arbetsgivardöreningen och 510. Svenska brandför- svarsföreningen. Svenska elektrikerförbundet. SEMKO. Svenska handels-

Bilaga 1: 2

kamirrar/örbttiulet och Fagerhults Belysnings AB menar att nationella av- vikelser från internationella standarderi verkligheten är ett större handels- hinder än godkännandeplikten och menar att ett intensifierat arbete med att minska dessa nationella avvikelser vore det effektivaste sättet att underlätta en friare handel. [ detta förslag instämmer också TCO.

NO, SIS och KK anser att förslaget är ägnat att öka restriktiviteten när det gäller avvikelser från standard och tillstyrker ordningen.

S TE V. Svenska elektrikerfi'irhunder. Svenska elektriska kt'HIIlSSlOIlé'Il och SEMKO avstyrker förslaget och menar att det medför ökad byråkrati och försening av nödvändiga föreskrifter och standard. Ansvarig myndig- het bör ges det övergripande ansvaret och även uppgiften att godkänna avvikelser från standard.

Arbetarskyddsstyre/sen anser att standarderna för många produkter i otillräcklig utsträckning tagit med svenska säkerhetskrav på arbetsmiljö- området. Detta leder sannolikt till ett mycket stort antal underställnings- ärenden. Styrelsen ifrågasätter starkt att detta är en praktisk ordning.

Förslaget om borttagande av obligatorisk statlig förhandskontroll som enligt utredaren är en av förutsättningarna för en anpassning till LVD har tillstyrkts av flera av de remissorgan som besvarat frågan om anslutning till LVD positivt.

Arhetarskyddsstyrelsen menar att EG inte principiellt ställer sig avvisan- de till förhandskontroll och det är för styrelsen oklart efter vilka kriterier EG avser välja den ena eller andra kontrollformen. Dessutom är styrelsen tveksam till om obligatorisk förhandskontroll utgör ett handelshinder.

I det senare instämmer televerket och menar att nuvarande SEMKO- kontroll fungerar bra.

Flera instanser såsom STI—JV. NEMKO. KK, barnmiljörådet och Svens- ka elektriska kommissionen. menar att man tills vidare bör behålla godkän- nandetvång för en väl definierad grupp från säkerhetssynpunkt kritisk elmateriel.

Sveriges villaiigarfr'irhmzd vill ha kvar godkännandeplikten på elproduk- ter för hemmet.

STEV menar att det ej finns anledning att slopa existerande godkännan- deplikt eller utesluta möjligheten att införa godkännandeplikt utanför LVD:s område.

LO avstyrker förslaget och anser det inte motiverat att Sverige av handelspolitiska skäl skall avhända sig möjligheten att utöva obligatorisk kontroll av elprodukter.

Konsumentverket är också negativa. En förhandsregistre'ring som inne- fattar framläggande av provningsintyg från andra laboratorier med tillräck- lig kompetens skulle eventuellt kunna utgöra ett acceptabelt alternativ till det nuvarande systemet.

SEMKO avslår förslaget och anser att framtida kontrollsystem bör byg- gas upp enligt något av tre presenterade alternativa kontrollsystem i priori- tetsordning A. B och C. där A och B innebär endast smärre förändringar och där C står för ctt-system utan förhandsgodkännande. SEM KO bedö- mer alternativ C innebära både avsevärda negativa konsekvenser för bola- get och försämrad elsäkerhet.

Bilaga l:2

"Alternativ A .

— Den obligatoriska typgodki'innadeplikten bibehålls men produktområdet ses över.

— Kravet på S-märkning av godkännandepliktig materiel bibehålls. — Fortsatt stor svensk insats för ökad användning av de internationella certifteringssamarbetssystemen och i harmoniserande standardiseringsar- bete. — Ökad användning av provningsresultat framtagna hos eller av tillverkare som underlag för typgodkännande.

— Ökad marknadskontroll. -

— Skärpta sanktionsmöjligheter.

Alternativ B Lika med alternativ A. Dock införes rätt att marknadsföra produkter fr.o.m. dagen för inlämning av produkten för typgodkännande eller certifi- ering. Användning av S-märkning måste då vara frivillig. Vid införandet av dessa lättnader bör sanktionssystemet vara anpassat att klara snabba pro'- duktåterkallelser.

Alternativ C

Om i ett nytt system en registreringsplikt skall införas bör systemet baseras på följande principer. — Registreringsprincipen tillämpas för materiel med låg riskbelastning. Godkännandeplikten behålls i övrigt. Materielområdet bör motsvara minst det som omfattas av LVD.

— Registrering bör ske utan teknisk granskning. — Marknadsföring bör inte tillåtas före registrering. — Endast S-märket bör tillåtas som certifieringsmärke på den svenska marknaden.

— Fortsatt stor svensk insats för ökad användning av de internationella certifieringssamarbetssystemen och i harmoniserande internationellt stan- dardiseringsarbete. — Ökad användning av provningsresultat framtagna hos eller av tillverkare som underlag för typgodkännande. . — Ökad marknadskontroll. främst för icke certifierade produkter. — Skärpta sanktionsmöjligheter. — Genomförandet av registrering. registerhållning. marknadskontroll och typefterkontroll lägges på SEMKO".

Utredarens förslag innebär i likhet med LVD att alla produkter före marknadsintroduktion skall ha genomgått kvalificerad provning antingen hos ett godkänt certifieringsorgan eller av tillverkaren själv s. kl tillverkar- deklaration. '

LO menar att det är positivt att företagen ges större ansvar för produkt- säkerheten. Tiderna för provning och därigenom också kostnaderna kan minska. LO anser inte att företag som tillverkar en produkt skall ha ansvaret för provning och kontroll.

SEMKO tillstyrker förslaget om användning av tillverkares provningsre— sultat som grund för godkännande och certifiering. Avgörandet bör dock ligga hos riksprovplatsen eller certilieringsorganet.

Kammarrätten i Jönköping. Sveriges intiustri/i'irlnmtl. Ljusarmaturleve-

Bilaga l:2

rantörerna. i'l'lilj't'iliil.s'kt'c'isen. Sveriges t'illaiigarjörhuntl tillstyrker försla- get och llera av dem är särskilt positiva till förslaget om tillverkardeklara- tion.

SIND anser det positivt att företag. som själva väljer att kontrollera sina produkter vinner i provnings- och väntetid gentemot tidigare. " Barnmil/örridet anser att de som utför provning bör få utbildning för att förstå barns speciella riskpanorama.

Utredaren föreslår att kontrollen som åligger tillverkare och importörer kompletteras med en statlig marknadskontroll. som byggs ut i förhållande till SEMKO:s nuvarande typefterkontroll.

Detta förslag har väckt anklang hos många remissinstanser. Barnmiljö— rådet. televerket. NO. konsumentverket. STEV. Statens provningsanstalt. statens mät- or-h provråd. kammarrätten i Jönköping. tl-lilir'iliuskretsen. Svenska hrantl/i'irsvarsji'irenitigen. SEMKO. Svenska elverksji'ireningen. Industrijörlmtidel ()('l1 Sveriges villaägarförlmnd tillstyrker förslaget.

AB Statens Anlr'iggningsprovning är också positivt till förslaget men anser att kontrollen måste komma in också tidigare i kontrollprocessen om så erfordras mot bakgrund av vid registreringen inlämnad dokumentation.

T("O menar att insatserna måste vara mer omfattande än förslaget för att okunniga och oseriösa tillverkare skall upptäckas och säkerheten garante- ras.

Flera remissinstanser t. ex. S'I'EV och Svenska-Elverksföreningen anser att utredaren underskattat kostnaderna för marknadskontrollen.

Svenska elektriker/b'rhuntlet. Ljusarmaturleverantörerna'. Sveriges elektroindustrilörening. Fagerhults Belysnings AB och FRICO AB avstyr- ker förslaget att inom STEV bygga upp en ny organisation för marknads- kontroll vilket anses medföra onödiga kostnader och ökad byråkratisering. Remissorganen menar att SEMKO kan sköta marknadskontrollen efter- som där linns den sakkunskap som erfordras.

.S'TIfVär berett att ansvaraför kontrollen men utgår från att en stor del av tjänsterna kan köpas utifrån.

Den nya kontrollmodellen certifiering vid godkända certilieringsorgan där certifieringen omfattar typprovning. tillverkningskontroll och typefter- kontroll tillstyrks av planverket. Ljusarmatnrleveranti'irerna. SIS och Sve- riges villaägarj/örlnmd.

Televerket menar att modellen i princip utgör förhandsgodkännande. Konsumentverket anser att ingenting tyder på att problemen med avslö- jade brister i SEMKO:s typefterkontroller och avsaknaden av kontroll av tillverkningsprocesser reduceras inom ramen för det föreslagna systemet. Verket menar att innan det nya systemet införs bör man undersöka hur cfterkontroller och tillverkningskontroller kan införas i systemet.

ll'liljöljuskretsen vill att certifiering skall ske före produktens marknads- föringsdag. . '

S'l'EV menar att kostnaden för en utvidgad kontrollverksamhet inte ståri proportion till den ökning av säkerheten som uppnås och avstyrker försla- get att införa tillverkningskontroll för frivilligt. godkänd material. men tillstyrker en viss ökning av typefterkontrollen.

Utredaren har övervägt huruvida det i Sverige bör utses endast ett

Bilaga 1: 2

certitieringsorgan. i praktiken SEMKO. men har inte funnit bärande skäl för att det skulle vara nödvändigt att ge SEMKO monopolställning.

Positiva till förslaget är NO. MI'R och kammarrt'itten iJönkÖping. Statens pravningsanstalt förordar en lösning som innebär att kunderna får en rationell hantering av sina uppdrag samtidigt som tillgängliga resur- ser utnyttjas på bästa sätt. Provningsanstalten anser att SEMKO i princip bör fungera som nationellt certifieringsorgan inom elsäkerhetson'trådet. Provningsanstalten böri samarbete med SEM KO ges möjlighet att certifie- ra inom vissa produktområden där elsäkerhet endast är en av flera egen- skaper som provas.

För bibehållande av SEMKO:s monopol som ccrtitieringsorgan talar flera remissorgan Svensk indastrifi'irening. Svenska elektriska kmnmissio- nen. Svenska elverksjiireningen. .S'veriges elektroindttstrijörening. TC 0, AB Statens Anläggningspravning. Elektriska arhetsgivareföreninge/1 och EIO. De senare menar att man riskerar hamna i en situation där certifie- ringsorganen konkurrerar med mildheten i bedömningarna.

NO som är positiv till förslaget menar i sin tur att den ökade marknads- kontrollen balanserar oron för milda bedömningar vid konkurrens i prov- ningsverksamhcten.

Utredaren föreslår att viss elektrisk materiel skall vara registrerad hos statens energiverk för att få säljas eller uthyras. Registreringen skall göras inom åtta arbetsdagar och för registreringen skall tas ut en avgift. som till större delen är avsedd att finansiera marknadskontrollverksamheten.

Strålskytldsinstitlttet. planverket. MPR. Sveriges grossistf't'irbantl. Sve- riges indttstri/i'irhttnd. S veriyes radio-nen hemelektrtmikleverantt'irer och AB Statens anläggningsprm'ning tillstyrker förslaget om registrering.

STEV är också positivt och finner att registreringsförfarandet är en bra .

grund för marknadskontrollen. Verket har följande synpunkter på registre- ringen. "Statens energiverk anser att registrering enligt alternativ ]” (dvs. om material som tillverkats i enlighet med svensk standard har certifierats av inhemskt eller utländskt certifieringsorgan. som regeringen'godkänt). "endast skall omfatta materiel som tillverkats i enlighet med svensk stan- dard. certifierats av svenskt ccrtilieringsorgan och är försedd med dess typgodkännandemärke..

att registrering enligt alternativ 2" /dvs. om materielen åtföljs av en skriftlig försäkran frän tillverkaren (tillverkardeklaration) att materielen tilverkats i enlighet med svensk standard/ "skall vara formell dvs. utan teknisk granskning av inlämnat provningsprotokoll.

Det 3:e alternativet" (om materiel. som inte är tillverkad enligt svensk standard. åtföljs av provningsintyg från ett provningsorgan. vilket rege- ringen har godkänt. och som styrker att materielen uppfyller ställda krav och säkerhetsmål) "bör begränsas till materiel för vilken svensk standard saknas eller när något krav i svensk standard pga. t.ex. ny teknik ej är tillämpligt.

Vid samtliga alternativ bör gälla att ett erhållet registreringsbevis skall vara villkor för rätt till försäljning. uthyrning eller användning.

Statens energiverk är berett att svara för registreringsförtarandet men utgår ifrån att en stor del av tjänsterna kan köpas utifrån."

Bilaga l:2

Sveriges han(le/sagenters riksförbund vill fästa uppmärksamheten på problemet med sidoimport dvs. då varor som registrerats av agent/impor- tör kan komma att införas utan medverkan av den registrerande svenske mcllanmannen. '

Förslaget avstyrks av KK. arbetarskwddsstyrelsen. Elektriska arbets- givwft'ireningen Och EIO. LO. Ljusarmaturleverantörerna. Svenska brandjörst'arsfi'iretu'ngen. SEMKO och NEMKO.

Flera av dessa remissorgan menar att det innebär onödig byråkratisering att hos STEV bygga upp resurser för registreringsverksamheten när det redan nu finns rCSurser hos SEMKO. [ detta instämmer Svenska elektri- kerförbundet och Svenska elektriska kommissionen.

Sveriges radio- och Itemelektronikleverantörer med flera remissorgan emolsätter sig dOCk starkt att vid varje enskilt registreringstillfällc över- lämna dokumentation som styrker att produkter uppfyller säkerhetsmålen. De anser att det torde vara till fyllest att sådan dokumentation vid anford- ran finns tillgänglig hos företagen.

"Åttadagarsfristen" vid registrering avstyrks av barnmiljt'irådet. te- leverket. S TE V. Svenska brandjörsvarsföreningen. Svenska elektriska kommissionen. SEMKO. Svenska elverksföreningen. Sveriges elektroin- dttsttUörening och Sveriges villaägare/örbund som menar att ett stort antal av ett farligt materielslag kan komma ut på marknaden och medföra bety- dande risker.

Beträffande registreringsavgiftcn menar STEV att avgiftssystemet måste utformas så att resultatet av uppföljningen av säkerhetsnivån kan leda till snabba intensitetsförändringar av marknadskontrollen.

lndustriförbundet anser att avgiften bör hållas på en nivå liknande den i andra västeuropeiska länder så att den inte av utländska importörer och myndigheter uppfattas som ett handelshinder.

Vattenfall. Svenska elektrikerfi'irbtotdet och SEM K 0 menar att den före- slagna årliga registreringsavgiften per produkttyp är för låg.

Sveriges .!JFO-S'Si-thörbttttd och Sveriges radio- och hemelektronikleveran- törer reagerar principiellt mot att ytterligare avgifter läggs på företagen.

Frågan om märkning av godkänd materiel har tagits upp av många remissorgan.

Statens provningsanstalt, SIS och Sveriges exportråd ser det som sär- skilt värdefullt all möjligheter ges till en inom EG och EFTA gemensam certifieringsmärkning av godkänd material.

Konsumentverket. lmrnmiljt'iråtlet. Svenska brandförsvarsföreningen och SEMKO avstyrker införandet av flera olika certifieringsmärken.

Konsumentverket vill förorda att man undersöker möjligheterna att an- vända ett eller högst ett par internationella certifieringsmärken och påtalar den informationsinsats som kommer att krävas vid införandet av flera certifieringsmärken.

Svenska brant/försvat-sjöreningen föreslår att S-märkningen blir obliga- torisk för godkännandepliktig materiel men frivillig för registreringspliktig och fri materiel. Materiel av de senare slaget kan underkastas frivillig typprovning och Certifiering hos SEMKO och därmed få rätten att S-mär- kas.

Bilaga 1: 2

Televerket anser att floran av nya certifieringsmärken kan leda till en fördyring av produkten. utgöra indirekta handelshinder och minska säker- heten.

LO och berörda mecllemsft'jrbund vill klart markera "att oavsett om regler för elmateriel i Sverige och andra länder utvecklas vidare. skall ett saluförande av sådan materiel i Sverige även framledes S-märkning vara ett krav i lika omfattning som i dag." '

För att S-märket skall vara kvar pläderar också Elektriska arbetsgivare- föreningen och E10. Mil/'öliuskreIsen. Sveriges villaiigarförbund. Svenska el verksji'ireningen och F RIC () AB.

Skärpta sanktioner

Utredaren föreslår att det i ellagen tas in bestämmelser som ger tillsyns- myndigheten rätt till upplysningar. handlingar. tillträde och provtagning samt att tillsynsmyndigheten ges allmän rätt att vid vite meddela de före- lägganden och förbud som behövs. l ellagen tas också in straffbestämmelse som omfattar fängelse.

Ett flertal remissorgan tillstyrker utredarens förslag om skärpta sank- tioner så t. ex. soeialstyrelsen. NO. STEV. ttIiljöl/"uskretsen. Svenska hratulfift'rsi'arsft'ireningen. Svenska ttrhetsgivareftiireningen. Svenska elekt- rikerförbutulet. Svenska elektriska kommissionen. SEMK (). NEMKO. Svenska hantie/skammarfi'irlntndel. Sveriges villaägatförbuntl och TCO.

MPR och kammm-rältmi [ Jönköping är inte övertygade om att de föreslagna sanktionerna är tillräckligt kraftfulla i praktiken. Den senare instansen menar också "att den publicitet som blir följden av dåliga säker- hetsanordningar är säkert ofta ett bättre korrektiv än rättsliga sanktioner".

"Televerket och vattenfall menar att tillsynsrätt med polisstöd utgör en onödig utökning av "kontrollsverige" som dessutom kräver stora ekono- miska resurser.

SlIIO-Familjefi'jretagen tycker att den kraftiga skärpningen av sanktio- nerna är helt omotiverad mot bakgrund av att nuvarande förbudsmöjlighe- ter utnyttjas mycket sparsamt.

Svenska eli'erksfiäreningen menar att förslaget är mycket omfattande och inte helt entydigt. Föreningen menar att formuleringen av sista delen i cllagens l5 så 3 mom. skulle kunna tas till intäkt för avgiftstinansiering av hela elinspektionens verksamhet.

I-"agerhults Belysnings AB anser att nuvarande sanktionssystem funge- rar bra pga. SEMKO:s och fabrikanternas gemensamma målsättning. att hålla antalet olyckor nere.

[ fråga om återkallelse av farliga varor har utredaren samrått med pro- dukt(iterkallelsekommittén som i sitt remissvar bekräftar att den i sitt arbete beaktar adekvata åtgärder i fråga om farlig elektrisk materiel. Kom- mittén anser att vid övergång till det föreslagna nya kontrollsystemet blir det närmast ofrånkomligt att införa någon form av återkallelsereglering. Återkallelse blir ett nödvändigt element i en förstärkt cfterhands- och marknadskontroll. Produktåterkallelsekommittén menar vidare att utreda— rens förslag att den nya kontrollordningen kan genomföras utan att pro-

Bilaga l: 2

duktåterkallclsekommitténs förslag behöver avvaktas är otillfredsställan- de. Det skulle innebära att den nya kontrollordningen till en början blir ofullständig i ett viktigt hänseende. Kommittén anser att författningsför- slagen bör samordnas. ] detta instämmer konsutnentverket, LO. TCO. AB Statens anläggningspravning och SEMKO.

Flera remissorgan t.ex. Svenska elektriska kommissionen, NO. MPR och Svenska elektriker/i'irlmndet menar att frågan om produktäterkallelse är viktig utan att särskilt kräva samordning med införandet av en ny kontrollordning för elmateriel.

Elektriska arbetsgivareorganisationen och 1510 anser att ett system med registrering med stöd av tillverkarintyg torde produktåterkallelse få en helt annan frekvens än i dag. Med de långa handläggningstider. som kommer att bli aktuella från marknadsintroduktion till beslut om produktåterkallel- se kommer det bli svårt om ens möjligt att produktåterkalla.

SHIO-Familjeji'iretagen menar att mot bakgrund av att SEMKO i sin marknadskontroll utan författningsstöd fått tillverkare och importörer att frivilligt vidta relativt långtgående åtgärder som återkallelse av farliga produkter behövs inga skärpta sanktioner.

Den föreslagna sanktionsavgiften för brott mot registreringsskyldigheten menar konsumentverket och MPR bör vara så hög att den blir verkligt kännbar för näringsidkaren.

Ömsesidighetsfrågan

Utredaren föreslår i enlighet med LVD:s principer att en strävan bör vara att i så stor utsträckning som möjligt acceptera utländska certifieringar förutsatt att dessa har samma kvalitet som certifieringar utförda av svens- ka certifleringsorgan. En förutsättning för registrering är att det genom certifieringen visas att kraven i den svenska standarden är uppfyllda. Vi bör inte vara beredda att ensidigt acceptera certifieringar av utländska certifieringsorgan utan att få garantier för att svenska certifieringsorgan accepteras inom EG.

[ detta instämmer KK. televerket. NO. Statens provningsanstalt. Svens- ka brandförsvarsföreningen. SEMKO, Svenska elverksföreningen. Sveri- ges elektroindustri/örening. Industri/örbundet. S TEV . TCO och NEMKO.

SEMKO, Im'lustrtförbundet. TCO. Svenska elektrikerförbundet och STEV betonar vikten av att man använder sig av samarbetet inom de existerande internationella systemen (EMKO. CCA. CB. CENELEC).

Utredningens förslag att STEV skall ha uppgifter: att kontrollera svenska avvikelser./ör av utländska certifieringsorgan certifierad materiel innebär enligt STEV att det i realiteten skulle ha samma roll som SEMKO inom de etablerade samarbetssystemen. Verkets uppfattning är att detta parallell- system ej kan motiveras.

Arbetarskyddsstyrelsen. Sveriges elektroindustriförening och planver- ket menar att det är viktigt att det ges resurser för att bedriva det interna- tionella standardiseringsarbetet mot harmonisering.

NO anser att under en övergångstid medan europeisk standard utarbetas

Bilaga l:2

bör ömsesidigt godkännande av nationella standarder under vissa förut- sättningar kunna ske.

Ljusarmaturleverantörerna menar att det är positivt att provningsbe- stämmelserna i de olika europeiska länderna harmoniseras. Avgörande för elsäkerheten är hur bestämmelserna tolkas och menar att SEM KO:s kont- roll av armaturer är hårdare än i andra länder trots att man använder samma provningsbestämmelse.

Nordiskt samarbete

STEV understryker vikten av att en anpassning till LVD utformas på ett likartat sätt framför allt i de nordiska länderna.

I detta instämmer Elektriska arhetsgivardöreningen och E10. Miljöljuskretsen. Svenska elektriska kommissionen och Svenska elverks- _/'(')'renin_t;'en.

NEMKO menar att det goda nordiska samarbetet på detta område måste fortsätta.

Övrigt

Utredaren har föreslagit en författningsteknisk nyhet dvs. att möjlighet skapas till en "samordnad" myndighetsförfattning

Planverket. RRV och Sveriges elektriska kommission är positiva till förslaget.

RRV påpekar att problem kan komma att uppstå med anledning av författningssamlingskungörelsen (.l976:725)—1984:212. Särskilda bestäm- melser måste utfärdas därför att myndigheter i sina författningssamlingar endast får ta in sina egna föreskrifter och allmänna råd. Ett alternativ kunde vara att låta de berörda myndigheterna kungöra sina föreskrifter var för sig men återge alla som berör elektrisk materiel i en av STEV redigerad handbok.

Arbetarsk_vda'sstyrelsen är positiv till en sådan andrahandspubliccring av styrelsens författningar. '

STEV och kammarrätten i Jönköping anser förslaget är intressant men att det kräver ytterligare utredning.

Tillämpningsområdet för den nya förordningen om elmateriel

Kammarrätten i Jönköping och prt)duktåterkallelsekommittén menar att de allmänna krav som anges i förslaget till förordning är väl avvägda och utgör ett användbart underlag för det fortsatta författningsarbetet.

SEMKO anser det rationellt att STEV agerar sammanhållande för de tekniska kraven på elmateriel.

LO anser att obligatorisk S-märkning av kontorsmaskiner skall införas. Arbetarskyddsstyrelsen menar att det nya tillämpningsområdet dvs. alla säkerhetsaspekter på elektrisk materiel innebär att den föreslagna förord- ningen skulle komma att reglera arbetsmiljön vid ett antal elektriska appa- rater och utrustningar. som i beaktansvärd utsträckning används både i

Bilaga l:2

hem och hushåll och i yrkesmässig verksamhet. Förslaget innebär inte några inskränkningar i det nuvarande systemet men väl en dubblering. Arbetarskyddsstyrelsen föreslår att förordningen begränsas till att gälla enbart sådana risker som hör hemma inom det egentliga elsäkerhetsområ- det. Styrelsen vill i första hand förorda en sådan lösning. En annan möjlig- het skulle vara att undanta all material som kan användas i arbetslivet.

STEV utgår från att förordningen även i framtiden måste omfatta all elmateriel utan begränsningar .till vissa spänningsområden. Verket anser vidare att omfattningen av materiel som skall vara registrerad inte skall vara fixerad i förordningen utan fastställas av energiverket samt att de bemyndiganden som finns avseende kontroll i förordningen skall bibehål- las för elmateriel utanför LVD-området.

Utredningen om den medicintekniska säkerheten (S 198503) har noterat att enligt 2 förslaget till förordning om elektrisk materiel skall materiel för sjukvården vara undantagen. Utredningen vill i detta sammanhang anföra följande:

"Ett icke ringa antal elektromedicinska utrustningar utnyttjas såväl inom den offentliga sjukvården som inom privat verksamhet och av hus- hållen. Hit hör apparater för stimulering av muskler och nerver samt elektriska blodtrycksmätare m.m. Den ökande användningen av traditio- nell medicinteknisk utrustning inom hemsjukvården är ytterligare ett för- hållande som bör uppmärksammas i detta sammanhang med hänsyn till att användarna som regel är patienter och anhöriga eller anställda inom den sociala hemtjänsten. vilka i stort'sett regelmässigt saknar såväl medicinsk som elektroteknisk kunskap. Det torde vara svårt redan i dag att särskilja den utrustning som Skall registreras från övrig utrustning. Sannolikt hänför sig den nuvarande uppdelningen till de förhållanden som har förelegat tidigare då sjukvården utnyttjat elektromedicinsk utrustning i blygsam omfattning och av unikt slag. ej lämpad för typprovning. Från medicintek- nisk säkerhetssynpunkt talar därför enligt utredningens mening mycket för att även elektromedicinsk utrustning bör kontrolleras. Om även denna grupp skall höra till energiverkets ansvarsområde eller ej förtjänar att övervägas ytterligare.”

Kostnaderna för den nya kontrollordningen

Konsmnentverket. Elektriska arbetsgivareorganisationen och 15/0. Svens- ka 0lvt'rksföreningen. MPR och TCO ifrågasätter utredarens slutsats att kostnaden för kontrollen blir lägre än för närvarande. Ökad marknadskont- roll kan komma att innebära en betydligt högre kostnad än den vi har i dag. Resurser kommer också att behöva avsättas för information till konsumen- ter tillverkare. importörer och säljare.

STEV har i bilaga till sitt remissvar gjort en kostnadskalkyl under vissa antagna förutsättningar för en ny kontrollordning. Detta medför en osäker- het men ger ändå en uppfattning om storleken "av kostnader för olika delkomponenter och systemet som helhet.

Som utgångspunkt antas att 50000 registreringspliktiga produkter kom- ' mer att finnas på den svenska marknaden och-att 10000 produkter är

nyregistreringar per år. .

Utredarens uppskattning att 90 % av produkterna även i framtiden kom- mer att vara frivilligt typgodkända bedöms av verket som alltför optimis- tisk. Koslnadskalkylcn görs därför för tre nivåer nämligen 90 %. 70 % och 50 %.

Nedan återges ur STEV:s remissvar en sammanställning av kostnader för registrering. standardisering och marknadskontroll.

Andel i reg. Standardi- . Summa kostnader som skall prod. med S sering Registrering Marknadskontrolltäckas av reg. avgifter Alt. Alt. . - S'l'EVs försl. utredn. försl. A* B** Alt. A Alt B 90 (.)-'f- 2500 ' 4 230 5 680 3265 10 000 11 700*** 70 % 3 100 5 090 10 340 9 175 17 400 23 200 34 300 50 ffc 3 500 5 950 14 700 15 085 24 500 Kostnader i tkr * S'l'EVs förslag ** Utredningens förslag om teknisk granskning vid registrering *** Utredaren uppskattar kostnaderna till 7 500

Konsekvenserna för STEV

Arbeturxkyddsstyrelsen anser att ur säkerhetssynpunkt synes energiver- kets föreslagna nya roll på detta område inte innebära någon nämnvärd ' förstärkning. Däremot inrymmer den avsevärda risker för dubbelarbete. kompetenskonflikter. motstridiga regleringar och gränsområden där ingen- dera myndigheten upplever 'sig ha de egentliga ansvaret. Det kan också leda till en olycklig resurssplittring. som i sig kan bli kostnadskrävande. STEV anser att övergången bör ske stegvis för att möjliggöra en noggrann övervakning av säkerhetsnivån med även en inom verket successiv upp- ' byggnad av registreringen och marknadskontrollen.

Konsekvenserna för SEMKO

SEMKO menar att deras ekonomiska förhållanden ändras radikalt om utredarens huvudförslag genomförs. Mot bakgrund av bl. a. tyska erfaren- heter bedömer SEMKO att certifieringsvolymen skulle bli högst 50 % och inte 90 92 som utredaren anger. Dessutom skulle de tekniska och admini- strativa stordriftsfördelar som finns inom nuvarande riksprovplatssystem elimineras.

TCO. NEMKO och Fagerhults Belysning AB delar uppfattningen att certitieringsvolymen hos SEMKO kan komma att sjunka väsentligt.

TCO menar också att förändringarna bör genomföras successivt och att person;-tlpolitiska åtgärder måste sättas in för att underlätta omställningar.

MPR anser att förändringen av SEMKO:s ställning och uppgifter inne- bär en risk för att den samlade överblicken. kunskapen och erfarenheter på elsäkerhetsområdet inte längre kan bibehållas och utnyttjas allmänt.

Bilaga l:2

SEMKO kan möjligen på sikt återvinna marknadsandelar genom att visa sig kunna erbjuda större sakkunskap än kanske t.o.m. tillverkarna själva i vissa fall. En annan osäker faktor för SEMKO är möjligheterna att kunna vidga verksamheten på det frivilliga området. MPR tror att den frivilliga provningen utvecklas i samma riktning som den som krävs för registrering dvs. att tillverkarna i ökad utsträckning kommer att avge tillverkardeklara- tioncr grundade på egen provning. '

LO anser att SEMKO behöver bli effektivare. att den obligatoriska kontrollen hOS SEMKO skall vara kvar samt att SEMKO skall ges möjlig- het till tillverkningskontroll.

Indnsti'Ui'irbunc/W menar att om provningsverksamheten i Västeuropa kan rationaliseras genom att onödigt dubbelarbete undviks. kan detta i viss mån påverka SEMKO. men detta får ses som en positiv rationaliserings- vinst. Inom en överskådlig framtid kommer säkert de flesta tillverkare av elartiklar för konsuinentbruk på den svenska marknaden att vara angeläg- na om att frivilligt S-märka sina produkter pga. den starka ställning S-mär- ket har som kvalitetsgaranti.

STEV pekar påatt en konsekvens av införande av registrering för en stor del av i dag godkännandepliktig materiel och den därigenom minskade uppdragsmängdcn för SEMKO är att SEMKO:s deltagande i standardise- ringsarbetet delvis måste finansieras med medel från registreringsavgifter- na. Vidare bör observeras att SEMKO:s möjligheter att med egna medel delta i standardisering minskar när andelen registrerade produkter med SEMKO-godkännande minskar. För att erhålla en finansiering som inte beror på andelen i framtiden frivillig typgodkända materiel föreslås för standardiseringsarbete ett bidrag från registreringsavgiften som är diffe- rentierat för materiel med resp. utan typgodkännande.

Fortsatt utredning

K:ursmnentverkt'f. Arbetsgii'are/öreningen SFO. Elektriska arbetsgivare- _/'(')'reningen och EIO. SEMKO. Svenska elverksfb'reningen. Sveriges elekt- roindustri/i'irening och Fagerhults Belysning AB förordar en fortsatt utred- ning av frågan om införande av ny kontrollordning.

Miljö- och energidepartementet

Bila ga 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 1988

Föredragande: statsrådet Dahl

. Anmälan till proposition om en ny kontrollordning för elektrisk materiel, m. m.

1 Inledning

Statsrådet Peterson har i sitt anförande lämnat en redogörelse för den nya kontrollerdningen beträffande elektrisk materiel. Avsikten är att den nya kontrollordningen skall införas successivt från och med den ljuli 1989.

Jag vill särskilt understryka att det nya systemet har utformats med målsättningen att den nuvarande höga elsäkerheten i Sverige inte i något avseende skall försämras. Tvärtom är avsikten att. genom oförändrat höga tekniska krav på produkterna men en betydligt utökad marknadskontroll. om möjligt öka elsäkerheten.

Genom den nya kontrollordningen kommer både statens energiverk och SEMKO att få delvis nya roller. För energiverket har hittills det direkta tillsynsarbctet haft en relativt liten omfattning. såvitt gäller de produkter som skall S-märkas. Även om energiverket i framtiden förutsätts överlåta registrerings- och marknadskontrollsuppgifter på SEMKO så kommer till- synsverksamheten att kräva ett mer aktivt uppträdande från energiverket. Erforderlig förstärkning av verkets personella och andra resurser för till- synsverksamheten bör därför ske.

Samtidigt bör kostnaderna för denna tillsynsverksamhet liksom hittills betalas av dem som marknadsför produkterna. De avgifter som skall tas ut för registrering av produkter bör därför avpassas så att de täcker kostna- derna för registrering. marknadskontroll. svenskt deltagande i standardise- ringsarbete och informationsverksamhet. Handläggningen av registre- ringsärenden och en del av marknadskontrollen förutsätts överlåtas på SEMKO. De sammanlagda kostnaderna för det föreslagna kontrollsyste- met bör dock inte överstiga nuvarande nivå. Jag avser att återkomma till regeringen i annat sammanhang beträffande energiverkets resursbehov och den närmare utformningen av det nya kontrollsystemet.

Ett genomförande av den nya kontrollordningen förutsätter vissa änd- ringar i lagen ( 19()2:71 s. 1 ). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen) och 20 & kommunalskattelagen (1928:37()). Jag vill nu behandla dessa lagstiftningsfrågor.

I fråga om det utredningsförslag som ligger till grund för den nya kont-

Bilaga 2

rollordningen och remissbehandlingen av detta hänvisar jag till statsrådet Petersons anförande.

Regeringen beslutade den 10 december 1987 att inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till ändring i ellagen. m.m. Lagrådet har i sitt yttrande. som bör fogas till protokollet som bilaga 2.) inte haft någon erinran mot förslaget. Propositionens lagförslag skiljer sig från detta endast genom att en redaktionell bearbetning gjorts av vissa bestämmelser i ellagen och att en hänvisning i 20 å kommunalskattelagen ändrats. Den sistnämnda änd- ringen är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydel- se. Lagförslaget i lagrådsremissen har inte tagits med i propositionen.

2 Allmän motivering

2.1 Bemyndiganden att meddela föreskrifter om elsäkerhet och avgifter

Mitt förslag: Det allmänna bemyndigandet i ellagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela elsäker- hetsföreskrifter förtydligas. Genom ett nytt bemyndigande ges vida- re regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att ta ut avgifter för myndighets verksamhet enligt ellagen.

Utredarens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: Frågan har inte berörts av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: Den grundläggande lagstiftningen för den nuva- rande kontrollen av elsäkerhet har sin grund i ellagen. Lagen saknar dock direkta bestämmelser om elsäkerhet. Enligt ett allmänt hållet bemyndigan- de (15 5) får regeringen eller den myndighetsom regeringen bestämmer utfärda föreskrifter som angår elektrisk anläggningganordning som är avsedd att anslutas till sådan anläggning. elektrisk materiel eller elektrisk installation. Med elektrisk anläggning avses i ellagen en anläggning med däri ingående Särskilda föremål för produktion. upplagring. omformning. överföring. distribution eller nyttjande av elektrisk ström. Bemyndigandet omfattar alltså hela cldistributionsnätet från generering av el ända ut i enskilda byggnader samt elmateriel och alla de apparater och tekniska anordningar som är avsedda att anslutas till elnätet.

Enligt min mening är det lämpligt att i detta sammanhang förtydliga 15 & ellagen så att det klart framgår att bemyndigandet omfattar elsäkerhetsfrå- gor. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör där- för. i den mån det är påkallat från elsäkerhetssynpunkt. få meddela före- skrifter om elektriska anläggningar. anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar. elektrisk materiel eller elektriska installationer. Av

Bilaga 2

bemyndigandet bör klart framgå att föreskrifter om kontroll. provning och besiktning kan meddelas.

Redan nu kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer meddela föreskrifter om avgifter för ansökningar enligt ellagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Den nya ordningen för kontroll av elmateriel skall finansieras med avgifter som tas ut för registrering av elektriska artiklar. Med denna avgift skall inte bara med registreringen direkt sammanhängande verksamhet utan även viss kont- roll- och standardiseringsverksamhet samt informationsverksamhet kunna finansieras. Nu gällande avgiftsbemyndigande är som nämnts inskränkt till avgifter för ansökningar. Det är därför nödvändigt att införa ett nytt. vidare avgiftsbemyndigande. [ den nya bestämmelsen bör anges att rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om avgifter för myndighets verksamhet enligt ellagen. Avgiftsbe- myndigandet bör också avse regåstreringsverksamhet enligt lagen som bedrivs av en riksprovplats. som är bolag eller stiftelse (jfr. avsnitt 2.2).

2.2 Registrering

Mitt förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om registrering av dels anordningar avsedda att anslutas till en elektrisk anläggning och dels elektrisk materiel. Handläggningen av registreringsärenden skall enligt bemyndigandet kunna överlämnas till riksprovplats som är bolag eller stiftelse. '

Utredarens förslag: Utredaren föreslår att ett registreringssystem införs. Förslaget innebär sammanfattningsvis att tillverkaren eller importören inom viss tid skall visa att tillförlitliga kontroller av att produkten uppfyller säkerhetskrav har utföns. Registreringen skall handhas av statens ener- giverk. Utredarens lagförslag innehåller inget uttryckligt bemyndigande att föreskriva om registrering eller att överlåta prövningen av frågor om regist- rering till en riksprovplats. .

Remissinstanserna: Åtskilliga remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Några remissinstanser. däribland kommerskollegium och LO. av- styrker förslaget med motiveringen att det innebär en onödig byråkratise- ring att hos statens energiverk bygga upp sådana resurser för registrerings- verksamhet som redan finns hos SEMKO.

Skälen för mitt förslag: Den nya kontrollordningen innebär bl. a. att det nuvarande kravet på kontroll och godkännande hos SEMKO ersätts med en registreringsplikt. För en begränsad grupp produkter kvarstår dessutom kravet på förhandsgodkännande. Sådana produkter bör registreras auto- matiskt när de godkänts. Produkter som inte är registrerade skall inte få säljas eller hyras ut. I motsats till utredaren anser jag att ellagen bör innehålla ett uttryckligt bemyndigande att föreskriva om registrering av anordningar och materiel. Registreringsskyldigheten skall kunna omfatta

Bilaga 2

den som tillverkar. importerar eller yrkesmässigt överlåter eller hyr ut en elartikel. Med import bör avses såväl yrkesmässig införsel till landet som införsel för egen användning.

Sammanfattningsvis bör registreringsskyldigheten i utgångsläget inriktas på sådan materiel som nu är provningspliktig. Kravet på provning och godkännande som villkor för marknadsföring och användning av en pro- dukt bör gälla endast i fråga om en begränsad krets av högriskprodukter. Vilka produkter som skall föras till de olika kategorierna fastställs av statens energiverk som föreskrivande myndighet. Registreringsförfarandet bestäms närmare i regeringsföreskrifter. Registrering skall ske om den som begär registrering på visst sätt visar att produkten har kontrollerats i enlighet med gällande svenska säkerhetskrav. Någon teknisk granskning förutsätts inte ske varför beslut om registrering kan ske omgående. om dokumentationen är fullständig. Granskningen avser endast att provning har skett enligt gällande svenska föreskrifter.

För registreringen skall som nämnts i avsnitt 2.1 en avgift utgå som är avsedd att täcka kostnaderna för bl. a. registrering och marknadskontroll.

Registreringen är principiellt en myndighetsuppgift. Utredaren har före- slagit att den skall handhas av statens energiverk. Även om jag har samma inställning som utredaren att energiverkets myndighetsfunktion bör göras tydligare än tidigare. bör enligt min mening av praktiska skäl möjlighet finnas att överlåta registreringen till en riksprovplats som är bolag eller stiftelse. Jag anser att prövningen av registreringsfrågor bör läggas på riksprovplatsen för elektrisk materiel. SEMKO. Jag vill i det sammanhang- et framhålla att — till skillnad från utredarens förslag — registreringsförfa- randet inte avses få något inslag av teknisk granskning. Det bör finnas en möjlighet att överklaga SEMKO:s beslut i registreringsfrågor.

Ett viktigt inslag i den nya kontrollordningen är att det bör finnas en möjlighet. för den som önskar. att få veta om en viss elartikel är registrerad hos SEMKO. Principen om allmänna handlingars offentlighet omfattar dock inte den verksamhet som bedrivs av SEMKO som riksprovplats för elektrisk materiel. Frågan om handlingsoffentlighet utanför myndighets- området har behandlats i prop. 1986/87: 151 om ändringari tryckfrihetsför- ordningen m.m. Enligt förslaget skall principen om allmänna handlingars offentlighet ges en mer vidsträckt tillämplighet utanför myndighetsområ- det. Den skall tillämpas hos vissa aktiebolag. föreningar. stiftelser och andra enskilda organ som på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgif- ter som innefattar myndighetsutövning eller liknande.

Enligt den nya kontrollordning skall SEMKO även i framtiden behålla ställningen som riksprovplats enligt lagen (l985: 1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. Dessutom förutsätts SEMKO på uppdrag av energiverket. utföra registreringen av elmateriel och huvudan- dclen av marknadskontrollen. Som nämnts bör principen om allmänna handlingars offentlighet ges en mera vidsträckt tillämplighet utanför myn- dighetsområdet. Målsättningen vad gäller SEMKO bör således vara att i möjligaste mån hålla handlingar tillgängliga för allmänheten. SEMKO:s verksamhet sker dock i stor utsträckning som typprovning av nya produk- ter före marknadsintroduktionen. Så kommer även bli fallet enligt den nya

Bilaga 2

kontrollordningen. Företagen är i detta skede av konkurrensskäl mycket beroende av sekretess och redan det förhållandet att ett företag har begärt provning kan vara intressant för konkurrenterna. ] praktiken skulle det vara nödvändigt att genom sekretessregler kraftigt begränsa eller rent av helt upphäva insynen. Det bör vidare påpekas att SEMKO arbetar i kon- kurrens med utländska provningsanstalter som inte omfattas av offentlig- het. En tillämpning av offentlighetsprincipen på SEMKO:s verksamhet skulle mot denna bakgrund innebära en stor konkurrensnackdel. även om visst sekretesskydd erbjuds enligt sekretesslagen. Med hänsyn till dessa omständigheter bör enligt min mening den verksamhet som SEMKO bedri- ver i egenskap av riksprovplats för elmateriel inte omfattas av offentlig- hetsprincipen.

Den nya kontrollordningen innebär att SEM KO får till uppgift att hand- ha registreringsft'irfarandet beträffande elmateriel som omfattas av regist- reringsskyldighet. Till grund för registrering ligger antingen provning ut- förd av SEM KO eller provningsprotokoll utfärdade av andra provnings- anstalter inom internationella provningssystem eller av tillverkaren under vissa förutsättningar. '

Somjag tidigare nämnt måste det i framtiden finnas möjlighet att få veta om en elartikcl som förekommer på marknaden är registrerad. En sådan offentlighet bör dock endast gälla registret och inte de handlingar som ligger till grund för registreringen. Provningsprotokoll innehåller nämligen från konkurrenssynpunkt mycket känsliga uppgifter rörande elartiklarna.

SEM KO utger för närvarande en förteckning över all godkänd elektrisk materiel. Av förteckningen framgår bl.a. tillverkare. svenska ombud för utländska tillverkare. typbeteckning och vissa tekniska data. SEMKO bör även i framtiden föra en motsvarande förteckning avseende registrerad elmateriel. Var och en som önskar bör kunna ta del av förteckningen. Närmare föreskrifter om SEMKO:s informationsskyldighet bör meddelas av regeringen i samband med att SEMKO får bemyndigandet att svara för registreringsförfarandet. .

2.3 Ett förbättrat tillsynssystem

Mitt förslag: För att underlätta en förbättradmarknadskontroll in- ' förs i ellagen regler om tillsyn och om befogenheter för tillsynsmyn- digheten. '

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredarens förslag. _ '

Skälen för mitt förslag: Det grundläggande syftet med marknadskontrol-' len är. som statsrådet Peterson påpekat. att se till att det på marknaden inte förekommer bristfälliga elektriska artiklar som kan medföra olycksris- ker. '

Bilaga 2

Ansvaret för marknadskontrollen faller enligt min mening helt naturligt på den huvudansvariga säkerhetsmyndigheten på elområdet. nämligen sta- tens energiverk.

Vid utförandet av kontrollen bör tillsynsmyndigheten som framhållits kunna ta vara på de resurser som för närvarande främst finns hos SEMKO. Med en sådan ordning kan en onödig resurssplittring undvikas och tillsyns- ' verksamheten bedrivas på ett så rationellt sätt som möjligt. Inga av de legala befogenheter för tillsynsmyndigheten som jag föreslår bör dock kunna överlämnas till SEMKO. Om sådana befogenheter behöver utnytt- jas får tillsynsmyndigheten besluta om dem.

För att möjliggöra att tillsynen kan bedrivas på ett så rationellt sätt som . möjligt bör. efter mönster i annan produktkontrollagstiftning. ett antal bestämmelser om befogenheter för tillsynsmyndigheten tas in i ellagen. Så bör t. ex. tillsynsmyndigheten ges rätt till upplysningar. handlingar. tillträ- de. provtagning m.m. Tillsynsmyndigheten bör också få befogenhet att meddela de förbud och förelägganden som är" påkallade från elsäkerhets- synpunkt för att lagen skall efterlevas. Ett föreläggande eller förbud bör kunna förenas med vite. De nya bestämmelserna behandlas närmare i specialmotiveringen. avsnitt 4.1.

2.4 Sanktionsavgift m.m.

Mitt förslag: Befattning med från elsäkerhetssynpunkt bristfälliga produkter skall även i fortsättningen kunna straffbeläggas. Fängelse skall ingå i straffskalan. Den som yrkesmässigt överlåter eller hyr ut . elartiklar utan att kravet på registrering har iakttagits skall inte dömas till straff. En särskild sanktionsavgift skall i stället utgå för överträdelser mot registreringsskyldigheten.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Förslaget har kommenterats av konsumentverket och statens mät- och provråd som uttalar att sanktionsavgiften bör vara så hög att den blir verkligt kännbar för den näringsidkare som bryter mot registreringsplikten.

Skälen för mitt förslag: Grundläggande för det registreringssystem som avses ingå i den nya kontrollordningen är att ett försäljningsförbud skall gälla, om produkten inte är registrerad. En viktig fråga blir då vilken påföljd som skall följa. när en otillåten produkt påträffas på marknaden. Det finns anledning att därvid skilja mellan påföljder för åsidosättande av registreringsskyldigheten som sådan och påföljd för saluförande m.m. av bristfälliga produkter.

För det senare fallet gäller redan straffbestämmelser som meddelats med stöd av bemyndigandet i 15 & ellagen. Straffbestämmelserna. som endast innehåller böteri straffskalan. återfinns bl. a. i förordningen (1977:585) om elektrisk materiel m.m. Även i fortsättningen bör det vara möjligt att straffbelägga otillåten befattning med bristfälliga elprodukter. Fängelse bör

Bilaga 2

dock ingå i straffskalan. Jag föreslår därför att det i ellagen införs en straftbestämmelse härom.

Jag övergår nu till att behandla "frågan om lämpligt påföljdssystem för åsidosättande av den föreslagna registreringsskyldigheten. Som bakgrund till mitt ställningstagande vill jag inledningsvis nämna något om de straff- rättsliga sanktionsformer som är möjliga att använda.

Ett brott som begås i näringsverksamhet kan enligt gällande regler följas av olika straffrättsliga sanktioner. Brottspåföljd kan ådömas den fysiska person som har det straffrättsliga ansvaret för gärningen. Detta traditionel- la sanktionssystem har under senare år kompletterats med nya sanktions- former. Är 1982 infördes sålunda bestämmelser om förverkande av ekono- miska fördelar vid brott i näringsve rksamhet. År 1986 infördes regler om företagsbot. De nya sanktionsformerna regleras i 36 kap. brottsbalken.

Enligt bestämmelserna om förverkande av ekonomiska fördelar är det möjligt att förverka sådan företags-ekonomisk vinst som uppkommit hos näringsidkare till följd av att ett brott har begåtts i utövningen av dennes verksamhet.

Bestämmelsen tar inte enbart sikte på direkta förtjänster av brott utan även på värdet av sådana ekonomiska fördelar som på ett mera indirekt sätt kan härledas till brottet.

Bestämmelserna om företagsbot innebär att näringsidkare skall kunna åläggas företagsbot för brott som har begåtts i utövningen av näringsverk- samhet. För att företagsbot skall kunna utdömas krävs att brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller är av allvarligt slag och näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottslighe- ten. Boten skall bestämmas direkt i pengar till minst 10000 kr. och högst tre milj. kr.

Vid sidan av det traditionella straffrättsliga sanktionssystemet har på vissa områden också s. k. sanktionsavgifter införts. Härmed avses sådana straffavgifter som kommit till vid sidan av eller i stället för skadestånd, vite. böter och förverkande. Avgifterna är knutna till-vissa bestämmelser på sådant sätt att en överträdelse av bestämmelserna medför skyldighet att betala en avgift till det allmänna. Som exempel kan nämnas miljöskyddsav- gift enligt miljöskyddslagen (1969z3tt7). varselavgift enligt lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder. vattenföroreningsavgift enligt lagen ( 1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. övertidsav- gift enligt arbetstidslagen (l982-"2:673). lagringsavgift enligt lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol och lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet samt byggnadsavgift m.m. en- ligt plan- och bygglagen (1987: 10). .

Avgifter av det här slaget kan ofta tillämpats i fråga om såväl juridiska som fysiska personer. I fråga om de subjektiva rekvisiten för avgiftsskyl- dighetens inträde skiljer sig emellertid avgifterna i viss mån från varandra. Stundom krävs sålunda att den aktuella överträdelsen har skett uppsåt- ligen eller av oaktsamhet. 1 andra fall åläggsavgiften enligt modellen för strikt ansvar. På liknande sätt skiljer sig reglerna om de myndigheter som har att pröva avgiftsfrågorna. En del avgifter beslutas av de allmänna

Bilaga 2

domstolarna. Andra administreras av förvaltningsmyndigheter. i vissa fall med möjlighet att överklaga ett avgiftsbeslut till domstol.

Avgifterna bestäms i regel enligt vissa schabloner som alla har det gemensamt att de utgår från ett mätbart moment — en parameter — i den aktuella överträdelsen. Som exempel kan i det sammanhanget nämnas vattenföroreningsavgiften som skall bestämmas med hänsyn till utsläppets omfattning och fartygets storlek enligt en särskild tabell.

Riksdagen har angett vissa riktlinjer för användningen av sanktionsav- gifter (prop. 1981/82: 142. JuU 53. rskr. 328).

1 samband med införandet av reglerna om företagsbot framhöll föredra- gande statsrådet att sanktionsavgifter även i fortsättningen kan komma att spela en betydelsefull roll när det gäller att genom punktinsatser komma till rätta med vissa slag av överträdelser (prop. DSS/86:23). Enligt uttalandet torde de riktlinjer som riksdagen tidigare antagit alltjämt vara vägledande vid utformandet av nya avgifter. Riksdagen lämnade uttalandena utan erinran (JuU 1985/86: 13. rskr. 110).

Utredaren har föreslagit att en sanktionsavgift införs för överträdelser mot registreringsskyldigheten. Enligt förslaget bör avgiften i första hand tas ut hos tillverkare och importörer och sättas så högt att den får en avskräckande effekt. Det bör vidare överlämnas till tillsynsmyndigheten att ålägga avgiftsskyldighet.

l likhet med utredaren anserjag att ett system med sanktionsavgift bör införas. Som stöd för min ståndpunkt vill jag åberopa främst följande omständigheter. '

Som jag tidigare framhållit blir registreringen av elartiklar ett av de väsenligaste inslagen i den nya elkontrollordningen. Det är därför mycket viktigt att registreringsskyldigheten efterlevs. Eventuella brott mot regist- reringsskyldigheten måste kunna beivras snabbt och sakkunnigt. Sank- tionssystemet måste ha en uttalad preventiv effekt.

ljämförelse med det straffrättsliga sanktionssystemet. inklusive värde- förverkande och företagsbot. är enligt min mening ett system med sank- tiOnsavgifter avsevärt mera flexibelt. En avgift kan utformas med särskild inriktning på att komma till rätta med missförhållanden inom vissa områ- den och kan därvid "skräddarsys" förjust det område som det gäller. Jag har därför kommit fram till att ett system med avgiftssanktioncr är lämpli- gare än en ordning med straffsanktioner i det nu aktuella fallet.

Jag övergår nu till frågan om hur en sanktionsavgift bör utformas. Jag har i denna del beaktat de av riksdagen antagna riktlinjerna för sanktions- avgifter i prop. 1981/82: 142.

Avgiftsskyldigheten bör begränsas till att omfatta dem som yrkesmässigt överlåter eller hyr ut en elektrisk artikel utan att kravet på registrering har iakttagits. Om annan än den som yrkesmässigt överlåter eller hyr ut elartiklar åsidosätter kravet på registrering bör i stället straffsanktioner kunna användas. Både juridiska och fysiska personer skall kunna åläggas betalningsskyldighet. Eftersom avgiften skall verka preventivt måste den vara ekonomiskt kännbar.

Bestämmelserna om beräkning av avgiftsbeloppet bör i all möjlig ut- sträckning konstrueras så att de utgår från ett mätbart moment i den

Bilaga 2

aktuella överträdelsen som gör det möjligt att förutse och fastställa hur stor avgiften skall bli i det särskilda fallet:. Jag föreslår att avgiften skall motsva- ra 25% av det vederlag som en överlåtare eller uthyrare har mottagit i samband med yrkesmässig överlåtelse eller uthyrning av icke registrerade elartiklar.

Avgiftsskyldigheten bör bygga på principen om strikt ansvar. En sådan konstruktion är enligt min mening försvarbar från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att överträdelser på området inte torde kunna förekomma annat än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet. Det bör finnas en möjlighet att sätta ned avgiften eller efterg'e den i sådana fall då det. framstår som oskäligt att ta ut full avgift. Denna möjlighet bör dock användas restriktivt och endast i rena undantagsfall.

Jag övergår härefter till frågan om i vilken ordning frågor om avgift skall prövas. Som jag tidigare nämnt beslutas en del sanktionsavgifter av de allmänna domstolarna. Andra administreras av förvaltningsmyndigheter. Det torde främst vara lämpligt att överlämna prövningen till domstol när avgiftsskyldigheten görs beroende av huruvida överträdelsen skett av upp- såt eller oaktsamhet och när reglerna är utformade på sådant sätt att det finns utrymme för betydande skönsmässiga bedömningar.

Ett grundläggande krav när en ny sanktionsavgift införs är som nämnts en snabb och sakkunnig behandling av den myndighet som beslutar om avgiften. Den nu avsedda avgiftsskyldigheten skall bygga på strikt ansvar och det blir därför inte aktuellt att göra bedömningen huruvida en överträ- delse skett av uppsåt eller oaktsamhet. Avgiften skall beräknas utifrån ett mätbart moment i den aktuella överträdelsen och det torde knappast bli svårt att fastställa avgiften i enskilda fall. Mot denna bakgrund finner jag det mest ändamålsenligt att låta en förvaltningsmyndighet besluta om betalningsskyldighet. Enligt min mening bör statens energiverk, i egenskap - av elsäkerhetsansvarig myndighet. pröva frågor om sanktionsavgift. Detta bör. med hänsyn till frågans vikt. framgå direkt av lagen.

Det bör finnas en möjlighet att få överklaga ett beslut om avgiftsskyldig- het till kammarrätt. .

Ett beslut om påförd avgift bör vara direkt verkställbart enligt utsök- ningsbalkcn. Det bör dock finnas möjlighet att genom ett särskilt beslut förbjuda verkställighet av ett icke lagakraftvunnet avgiftsbeslut. Verkstäl- lighet bör inte heller kunna ske om säkerhet ställs för avgiftsskyldighetens fullgörande.

Den av mig föreslagna sanktionsavgiften bör — i enlighet med vad som normalt gäller för sådana avgifter — inte vara avdragsgill vid inkomsttaxe- ringen. För att uppnå detta föreslår jag att uppräkningen av icke avdrags- gilla avgifter m.m. i 20 & kommunalskattelagen (1928z370) kompletteras med den nya sanktionsavgiften enligt ellagen.

Jag övergår nu till frågan om vilka preskriptionsregler som bör gälla beträffande den nya sanktionsavgiften.

För fordringar i allmänhet gäller enligt preskriptionslagen (1981: 130) att de preskriberas tio år efter tillkomsten. om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. .

Enligt miljöskyddslagen och lagen om åtgärder mot vattenförorening

Bilaga 2

från fartyg gäller en kompletterande preskriptionsregel för påförd avgift. En motsvarande preskriptionsbestämmelse bör införas beträffande den nu föreslagna sanktionsavgiften. Enligt bestämmelsen bör en avgift bortfalla

om inte verkställighet sker inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. '

2.5 Ikraftträdande

De föreslagna ändringarna i ellagen och kommunalskattelagen bör träda i kraft den ljuli 1988.

Hänvisningar till PS5

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vadjag nu har anfört har inom miljö- och energidepartemen- tet upprättats förslag till '

1. lag om ändring i lagen (1902z71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Det under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för fmansdepartementet. , .

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.2.

4. Specialmotivering 4.1 Förslaget till lag om ändring i ellagen

Som jag tidigare nämnt kräver det nya elkontrollsystemet att vissa ändring- ar i ellagen genomförs. Ändringarna innebär att bemyndiganderegeln i 15 &. förutom vissa redaktionella ändringar. förtydligas och utvidgas. Vi- dare införs nya bestämmelser om registrering av elartiklar. sanktionsav- gift. tillsyn. straff och överklagande (16—32 åå). De nya reglerna om över- klagande och straff föranleder i sin tur dels att vissa ändringar görs i 2 5 6 mom. och dels att 2 5 9 mom. upphävs.

2 å6mom.

Enligt lagrummet i gällande lydelse skall frågor om återkallelse av konces- sion prövas av den regeringen bemyndigar. l paragrafen finns vidare en bestämmelse om överklagande av beslut om återkallelse av koncession. Ändringen innebär att bemyndigandet får ny lydelse och att regleringen av hur överklagande skall ske flyttas till en ny paragraf (31 å). -

15 & Ellagen innehåller inga direkta bestämmelser om elsäkerhet. även om de risker som är förknippade med användning av el ligger till grund för lagens

Bilaga 2

bestämmelser om koncession och ansvar för skada m.m. Enligt 15 å i dess nuvarande lydelse får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utfärda föreskrifter del:: om elektriska anläggningar. anord- ningar som är avsedda att anslutas till en sådan anläggning samt elektrisk materiel eller elektriska installationer. dels om avgifter för ansökningar enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Med stöd av bemyndigandet har en mängd föreskrifter utfärdats som syftar till elsäkerhet.

Paragrafen motsvarar i den nya lydelsen första stycket punkt 1 och andra stycket i den gamla lydelsen. Bemyndigandet avser alltjämt elektris- ka anläggningar. anordningar som är avsedda att anslutas till sådana an- läggningar. elektrisk materiel och elektriska installationer. I förhållande till den gamla lydelsen innebär den nya ett förtydligande av bemyndigandet. Någon saklig ändring av bemyndigandcts omfattning är inte avsedd. '

16 & Paragrafen motsvarar 15 & första stycket punkt 2 i den gamla lydelsen. Den nya bestämmelsen innebär ett utvidgat bemyndigande. Som jag tidigare nämnt i den allmänna motiveringen skall elsäkerhetskontrollen finansieras med avgifter som tas ut i samband med registrering av anordningar och elektrisk materiel. Avgifterna skall finansiera inte bara med registreringen direkt sammanhängande verksamhet. utan även viss kontroll- och standar— disetingsverksamhet. som utgör delar av kontrollsystemet. 1 den nya be- stämmelsen ges ett bemyndigande att ta ut bl.a. en sådan registreringsav- gift. Bemyndigandets formulering medger att föreskrifter meddelas om att avgifter får tas ut för annan verksamhet hos en myndighet än sådan som avser kontroll och provning av anordningar och materiel. Som exempel kan nämnas den verksamhet som avser elsäkerhetstillsynen av elektriska anläggningar. Med en sådan anläggning menas enligt 1 & anläggning med däri ingående särskilda föremål för produktion. upplagring. omformning, överföring. distribution eller nyttjande av ström.

Avgiftsbemyndigandet avser också registreringsverksamhet av en riks- provplats som är bolag eller stiftelse (jfr. 22 å).

Nuvarande 16 & har fått den nya beteckningen 33 &.

175

Ett viktigt inslag i den nya kontrollordningen är att vissa elartiklar skall vara registrerade samt att det skall vara förbjudet att yrkesmässigt överlåta eller hyra ut oregistrerade artiklar. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela . föreskrifter om skyldighet att registrera anordningar avsedda att anslutas till elektrisk anläggning eller elektrisk materiel.

Registreringen av elartiklar är inte ett godkännandelörfarande. Någon teknisk granskning skall inte förekomma. Avsikten är att registrering skall ske om den som begär registrering på visst sätt visar att produkten har

Bilaga 2

kontrollerz'tts i enlighet med gällande svenska säkerhetskrav. Överlåtelse eller uthyrning får påbörjas när registrering har skett.

I en föreskrift som meddelas enligt paragrafen bör anges vad som skall registreras och vem som är skyldig att göra anmälan om registrering. Registreringsskyldigheten kan avse den som tillverkar. importerar eller yrkesmässigt överlåter eller hyr ut en artikel. Om registreringsskyldighe- ten omfattar mer än ett av dessa led i omsättningskedjan får registrerings- skyldigheten anses uppfylld om artikeln har registrerats en gång. Med import avses både yrkesmässig införsel till landet och införsel för privat bruk. Den närmare utformningen av registreringsskyldigheten och regist- reringsförfarandet avses ske i administrativ ordning.

18.5

Enligt paragrafen skall en särskild sanktionsrwgift betalas till staten av den som yrkesmässigt överlåter eller hyr trt en elartikel titan att kravet på registrering enligt 17 & har iakttagits. Om annan än den som yrkesmässigt överlåter eller hyr ut elartiklar överträder föreskrifter om registrering kan straff ådömas med stöd av 27 s. _

Såväl juridiska som fysiska personer kan åläggas skyldighet att betala avgift för underlåten registrering. Avgiftsskyldigheten bygger på principen om strikt ansvar.

Paragrafens reglering av hur avgiften skall beräknas har utformats mot bakgrund av att det på ett enkelt sätt bör gå att förutse och fastställa hur stor avgiften blir i det särskilda fallet. Enligt paragrafen skall avgiften beräknas för varje överlåtet eller uthyrt exemplar och motsvara 25 9? av vederlaget. Avgiften kan tas ut i alla försäljningsled så länge kravet på registrering inte har iakttagits. vilket innebär att avgift kan tas ut i flera led för samma produkt. Det ligger därför i sakens natur att avgiftens storlek avseende en och samma vara kan variera beroende på om avgiften tas ut av en grossist eller av en detaljhandlare.

En konstruktion med strikt ansvar kan i vissa fall leda till oskäliga resultat. Med hänsyn bl. a. härtill har en möjlighet att nedsätta eller eftergc avgiften tagits in i paragrafen. Avsikten är att avsteg från betalningsskyl- digheten endast skall göras i rena undantagsfall. ] lagtexten har detta kommit till uttryck genom kravet på att betalningsskyldighet endast får nedsättas eller efterges om det finns synnerliga skäl.

Nuvarande 18 år har fått den nya beteckningen 34 &.

19.5

Frågan om vem som skall handlägga ärenden om sanktionsavgift har behandlats i den allmänna motiveringen. Enligt paragrafen är det statens energiverk som skall pröva frågor om avgift.

20 &

Beträffande preskription av fordringar på avgift enligt 18 s gäller allmänt reglerna i prcskriptionslagen. Enligt den lagen preskriberas en fordran tio

Bilaga 2

år efter tillkomsten. om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Paragra- fen innehåller en från preskriptionslagcn avvikande preskriptionsregel av- seende beslut om avgift för underlåten registrering. Tidsfristen fem år är densamma som gäller enligt 35 kap. 7 s och 8 & 1 brottsbalken i fråga om ådömda böter resp. då fängelse ej över ett år ådömts.

215

Enligt paragrafen. som saknar motsvarighet i ellagens gällande lydelse. skall tillsynen över efterlevnaden av lagen utövas av den eller de myndig- heter som regeringen bestämmer.

Det är viktigt att olika säkerhetsaspekter på elmateriel samordnas och att risken i särskilda situationer. t. ex. i arbetslivet. beaktas. Tillsynsmyn- dighetcrna bör därför samråda med andra sektorsansvariga myndigheter.

22.5

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen bör prövningen av registreringsfrågor kunna överlämnas till en riksprovplats.

Som jag tidigare nämnt är avsikten att den myndighetsutövning som beståri registreringsverksamhet av elektriska artiklar skall kunna överläm- nas till en riksprovplats som besitter särskild sakkunskap. Med riksprov- plats menas en sådan provplats som avses i lagen (1985: 1 105) om obligato- risk kontroll genom teknisk provning m.m. Riksprovplats för elektriskt materiel är SEM KO.

Enligt 11 kap. 6 & tredje stycket regeringsformen kräver ett överlämnan- de av myndighetsutövning till bl. a. bolag eller stiftelse stöd i lag. Paragra- fen innchåller ett sådant bemyndigande.

För riksprovplatsens verksamhet kan föreskrivas avgifter med stöd av 16 &.

23.5

Enligt paragrafen har en tillsynsmyndighet rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Den som inte efterkommer en fram- ställning cnligt paragrafen kan föreläggas vite enligt 26 På.

245

Paragrafen kan ses som en komplettering till 23 5. Första stycket ger tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden. lokaler och andra utrymmen. Avsikten med paragrafen är främst att underlätta för tillsyns- myndigheten att utöva tillsyn över verksamhet som bedrivs yrkesmässigt. l paragrafen uttalas därför att rätten till tillträde inte omfattar bostäder. Eventuella tvångsingripanden i bostäder som påkallas från elsäkerhetssyn- punkt kan ske med stöd av rättegångsbalkens bestämmelser om husrannsa- kan.

] den allmänna motiveringen har marknadskontrollen av elektrisk mate-

Bilaga 2

riel framhållits som ett viktigt inslag i den nya kontrollordningen. För att möjliggöra en effektiv tillsyn av marknadsförda elartiklar har andra stycket införts. Enligt bestämmelsen ges en tillsynsmyndighet rätt att för provning ta ut ett eller llera exemplar av en anordning avsedd att anslutas till elektrisk anläggning eller elektrisk materiel som har införts på marknaden eller som skall införas på marknaden. Åtgärden kan vidtas hos tillverkare. importörer, grossister eller detaljhandlare.

Av tredje stycket följer. att regeringen eller den myndighet som regering- en bcstämmer får föreskriva om dels ersättning för uttaget prov. dels skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighet för provning.

Fjärde mycket är en nyhet i ellagen. Enligt bestämmelsen skall polisen på begäran av en tillsynsmyndighet lämna det biträde som behövs för tillsynen.

25.5

Genom paragrafen införs bestämmelser om de tillsynsåtgärder som en tillsynsmyndighet kan vidta i enskilda fall.

Enligt paragrafen är det möjligt att meddela de förelägganden och förbud som är påkallade från elsäkerhetssynpunkt för att lagen skall efterlevas. Ett föreläggande eller förbud kan alltså omfatta de skyldigheter som direkt framgår av lagen. Enligt stadgandet kan vidare förelägganden och förbud meddelas i de fall föreskrifter har meddelats med stöd av lagen. Som exempel kan nämnas föreskrifter enligt 15 &. Paragrafen ger även möjlighet att meddela förelägganden och förbud för att framtvinga efterlevnad av ett tillståndsvillkor.

Som tidigare nämnts är paragrafens tillämpningsområde inskränkt till de fall då ett ingripande är påkallat från elsäkerhetssynpunkt. Föreläggande eller förbud enligt paragrafen kan alltså inte meddelas t. ex. rörande lagens bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla ström (2 5 4 mom.) eller att svara för skador (4 s).

265

Paragrafen innehåller bestämmelser om vite.

En tillsynsmyndighet har enligt 23 så rätt att på begäran få de upplysning— ar och handlingar som behövs för tillsynen. Bestämmelsen kan tillämpas både i fråga om tillsyn som gäller elsäkerheten och tillsyn av efterlevnaden av registreringsskyldighet enligt 17 &. Det kan t.ex. vara nödvändigt att begära upplysningar eller ta del av handlingar för att registrering enligt 17 5 skall kunna ske eller då sanktionsavgift enligt 18 så skall bestämmas. Enligt paragrafen kan en begäran enligt 23 & förenas med vite.

Enligt paragrafen kan vidare ett föreläggande eller förbud enligt 25 å förenas med vite. Ett sådant föreläggande kan meddelas i den mån det är påkallat från elsäkerhetssynpunkt för att lagen eller föreskrifter eller vill- kor som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Bilaga 2

275

Paragrafen innehåller ansvarsbestämmelser.

Av redaktionella skäl har straffbestämmelserna i 2 & 9 mom. flyttats till första stycket punkterna I och 2 i förevarande paragraf. Straffmaximum har höjts till fängelse i högst ett år.

Straffbestämmelsen ijb'rsta stycket punkt 3 avser den som bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 15 &. Punkten avser även den som bryter mot föreskrift enligt 17 & om registrering.

Enligt 29 å andra stycket skall inte ansvar ådömas för brott mot före- skrift om registrering om sanktionsavgift skall betalas enligt 18 så på grund av den uteblivna registreringen. '

Enligt andra stycket skall inte dömas till ansvar i ringa fall.

28%

Ellagens straffregler är subsidiära i förhållande till brottsbalkens. Det innebär att brottsbalkens regler skall tillämpas om en gärning kan hänföras till båda lagarnas brottsbeskrivningar.

29.5

Ändringarna i ellagen innebär att en ordning med både vite och straff kan komma i fråga vid ett och samma förfarande. Efter mönster i annan lagstiftning har en särskild bestämmelse införts iförsta stycket om att den som har åsidosatt ett vitesföreläggande eller överträtt ett vitesförbud ej får dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Motsvarande bestämmelse finns i bl. a. 28 & lagen ( 1984:3) om kärnteknisk.

verksamhet. .

Andra stycket avser att reglera motsvarande förhållande vad gäller sank- tionsavgift enligt 18 å och straff. Enligt bestämmelsen skall inte ansvar ådömas för brott mot föreskrift om registrering enligt 17 & om sanktionsav- gift skall betalas enligt 18 .5 till följd av den uteblivna registreringen.

30%

Genom paragrafen införs en möjlighet att förverka elektriska anläggningar. ' anordningar avsedda attanslutas till sådan anläggning eller elektrisk mate- riel som varit föremål för brott enligt ellagen. Enligt paragrafen är det även möjligt att förverka värdet av sådant som inte längre innehas. Även utbytet av ett brott kan förverkas. Innebörden av paragrafens undantagsbestäm- melse är att förverkande skall ske utom i det speciella undantagsfall då en sådan påföljd framstår som oskäligt hård.

31?

] paragrafen finns bestämmelser om överklagande. Enligt första stycket får beslut om prisreglering enligt 2 & 7 mom. inte

Bilaga 2

överklagats. Bestämmelsen är överflyttad frän förordningen (1979:466) om prisreglering enligt lagen (I902:71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Enligt andra stycket får beslut enligt 18 % om sanktionsavgift överklagas hos kammarrätten. '

Tredje stycket innehåller en erinran om att vissa överklagandebestäm- melser kommer att utfärdas i administrativ ordning.

Enligt/järde stycket skall regeringen meddela bestämmelser om överkla- gande av beslut av en riksprovplats som erhållit bemyndigande enligt 22 &.

32.5

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut enligt lagen eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen.

Enligt första stycket gäller som huvudregel att ett meddelat beslut skall gälla omedelbart.

1 andra stycket finns en särskild bestämmelse om verkställighet av beslut om avgift enligt 18 &. Ett sådant beslut skall verkställas genast enligt utsökningsbalken i den ordning som gäller för allmänna mål. Enligt be- stämmelsen finns en möjlighet att förhindra verkställighet av ett icke lagakraftvunnet beslut genom att ställa säkerhet för avgiftsskyldighetens fullgörande. Verkställigheten kan även förhindras genom ett inhibitions- beslut.

33.5

Paragrafen. som motsvarar nuvarande 16 så. har ändrats redaktionellt.

3_4s'

Paragrafen. som motsvarar nuvarande 18 så. har ändrats redaktionellt.

4.2. Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

Som jag tidigare nämnt innebär ändringarna i ellagen bl.a. att en särskild sanktionsavgift införs för underlåten registrering av elektrisk materiel m.m. Avgiften bör. i enlighet med vad som normalt gäller för sådana avgifter. inte vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Ändringen i 20? kommunalskattelagen har gjorts för att uppnå detta.

Samtidigt har en hänvisning i 20 & ändrats. Den ändringen hänger sam- man med att sanktionsavgifterna enligt byggnadslagstiftningen numera finns i 10 kap. plan- och bygglagen (1987: 10"). PBL. Hänvisningen till lagen (l976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. har därför ersatts med en hänvisning till 10 kap. PBL. Enligt övergångsbe- stämmelsen till lagändringen skall äldre bestämmelser fortfarande tilläm- pas i fråga om avgifter enligt lagen (197o:666) om påföljder och ingripan- den vid olovligt byggande m.m.

Prop. 1987/88: 82

Bilaga 2

5. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta förslagen till 1. lag om ändring i lagen ( 1902:71 s. 1). innefattande vissa bestäm- melser om elektriska anläggningar. 2. lag om ändring i kommunalskattelagen( 1928z370).

Bilaga 2.1

Bilaga 2.1

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-12-21.

Närvarande: f. d. regeringsrådet Wieslander. regeringsrådet Wadell.justi- tierädet Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 10 december 1987 har re- geringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. m. rn.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats Jender.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Bilaga 2.2

Propositionens lagförslag

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 1988 . .

Bilaga 1 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 feb- ruari 1988 (industridepartementet) ...................

1 Inledning ................................................. 2 Kontroll genom teknisk provning ............................ 3 EF'I'A/EG-samarbete inom området kontroll genom teknisk prov- ning ...................................................... 4 Teknisk provning och kontroll inom elområdet ................ 5 Gällande kontroll av elsäkerhet i Sverige ..................... 6 Läget i Danmark och EFTA-länderna ......................... 7 Lågspänningsdirektivet inom EG ............................ 8 Överenskommelser om ömsesidigt godtagande av provnings- eller kontrollresultat ............................................ Förslag till en ny kontrollordning ............................ 9.1 Kontrollordning m.m. .................................. 9.2 Kontrollformer och registrering .......................... 9. 3 Marknadskontroll ...................................... 9. 4 Finansiering ........................................... 9. 5 Övrigt ................................................ 10 Hemställan ............................................... 0

Bilaga 1: 1 Sammanfattning intagen i betänkandet Ds [ 1986: 1 Ef- fektivare kontroll och underlättad handel Utredarens lagförslag (Ds I 1986: 1) ............................

Bilaga l:2 Remissammanställning i fråga om betänkandet Ds I 1986: 1 ...........................................

Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 feb- ruari 1988 (miljö- och energidepartementet) ........... 1 Inledning .................................................. 2 Allmän motivering .......................................... 2.1 Bemyndiganden att meddela föreskrifter om elsäkerhet och avgifter ................................................

2... 2 Registrering ............................................ 2 3 Ett förbättrat tillsynssystem .............................. 2. 4 Sanktionsavgift m.m. ................................... 2. 5 Ikraftträdande .......................................... 3 Upprättade laglörslag ....................................... . 4 Specialmotivering .......................................... 4.1 Förslaget till lag om ändring i ellagen ...................... 4.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen ......... 5 Hemställan ................................................

Bilaga 2.1 Lagrådets yttrande ................................ Bilaga 2.2 Propositionens lagförslag. Förslag till Lag om ändringi lagen (1902: 71 s. 1). innefat- tande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) .... ...................................

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988

'.'-J

Ch'Jl'Jl

11 13 14

15 15 17 18 20 21 21

'.V)

23

31

46 46 47

47 48 50 51- 55 _55 55 55 61 62

63

64

1. Förslag till

Bilaga 2.2

Lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1902:71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningarl

dels att 2 5 9 mom. skall upphör:-_ att gälla. dels att nuvarande 16 och 18 åå skall betecknas 33 respektive 34 &. dels att 2 & 6 mom. andra stycket:. 15 å och de nya 33 och 34 ss skall ha

följande lydelse.

dels att det i lagen skall införas sjutton nya paragrafer. 16-32 ss. av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 ät") mom.2

Äsidosätter koncessionshavaren i väsentlig mån föreskrift. som givits vid meddelande av koncession. eller förpliktelser. som avses i 4 mom.. eller har han under tre år i följd ej haft ledningen eller ledningsnätet i bruk. må koncessionen helt eller delvis återkallas.

Fråga om återkallelse prövas av den regeringen bemyndigar. Mat beslut om återkallelse järes talan Itos kammarrätten genom besvär.

Frågor om återkallelse prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

15 se

Regeringen bemyndigas att uted- dela _li'ireskrif'ter

I. som angår elektrisk anlägg- ning. anordning som är avsedd att anslutas till sådan anläggning. elektrisk materiel eller elektrisk in- sta/(ation,

2. om avgi/"ter för ansökningar enligt denna lag eller enligt före- skrifter. som har meddelats med städar denna lag.

Regeringen _l'är Överlåta åt _l'ärvaltningsmyndigltet att meddela föreskrifter som avses i första styc- ket.

' Senaste lydelse av 2 s' 9 mom. 1982:48'7. : Senaste lydelse l975:68. " Senaste lydelse 198lz596.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får. i den mån det är påkallat frän elsä- kerltetssynpunkt. meddela före- skrifter um kontroll. provning eller besiktning samt andra jt'ireskri/ter som angår elektriska anlc'iggningar. anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar. elektrisk materiel eller elektriska installatio- ner.

16ä

Regeringen eller den myndighet som re_t_.'eringen bestämmer fär meddela _lå'ireskriftt'n' om avgifter

Bilaga 2.2

tN'uvarande lydelse Föreslagen lydelse fär myndig/tets verksamhet som sker med stöd av denna lag. Med myndighet jt't'mställs riksprovplats som avses i22 ä'.

17 &

Regeringen eller den myndig/tet som regeringen besti't'mmer får meddela jt'ireskrifter om att den som tillverkar eller importerar eller som yrkesmässigt överlåter eller ltyr ut anordttingar. avsedda att an- slutas till elektrisk anläggning. eller elektrisk nuiteriel skall vara skyldig att registrera sådana anordningar eller sädan materiel.

18 5

Den som yrkesmässigt överlåter eller hyr ut en anordning. avsedd att anslutas till elektrisk att/ägg- ning. eller elektrisk materiel utan att kravet på registrering enligt [7.6 har iakttagits skall till staten betala en särskild avgift för under- läten registrering.

Avgiften skall motsvara tjugofem procent av vederlaget för varje exemplar som äverlt't'tits eller hyrts ut.

Om det/itms synnerliga skäl. fär avgiften sättas ned eller efterges.

19 * Statens energiverk prävarjrågor om avgift enligt 18 s.

20 s'

Pälärda avgifter enligt 18 # bort- faller i den mån verkställighet inte har skett inom fem ärfrän det att beslutet vann laga kraft.

21 å

Tillsynen ("iver elterlevnaden av denna lag oclt av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den eller de myndigheter som regeringen be- stämmer.

4 Paragrafen i tidigare lydelse upphävd genom 1975268.

Bilaga 2.2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 &

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får overlata [til en riksprovplats som ar bolag eller stiftelse att pröva frågor om registrering av anordningar. avsedda att anslutas till elektrisk anläggning. eller elektrisk materiel.

23 lå

Tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsy- nen.

24.5

För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmylulighet rätt att få till- träde till områden. lokaler och and- ra utrymmen. doek inte bostäder.

Om det behövs för tillsynen får tillsynsmyndigheten hos tillverkare, importörer. grossister och detalj- handlare för provning ta ut ett eller flera exemplar av en anordning. av- sedd att anslutas till elektrisk an- läggning, eller elektrisk materiel som har införts eller skall införas på marknaden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fiiireskrif'ter om ersättning för uttaget prov och om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndigltets kostnader för prm-'ning.

Polismyndig/teten skall lämtta det biträde som behövs för tillsy— nen.

25 ä

1 den mån det är påkallat från elsäker/1etssynpunktfår en tillsyns- myndighet meddela de föreläggan- den och förbud som behövs i enskil- da fall för att denna lag ellerföre- skrifter eller villkor som har medde- lats med stöd av lagen skall efter- levas.

26 &

En begäran enligt 23 35 samtföre- läggande eller förbud enligt 25 9' fårförenas med vite.

Bilaga 2.2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 27 5

Till böter ellerfängelse i högst ett är döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

[. bryter mot 2 9" ] mom. första eller tredje stycket.

2. bryter mot villkor som medde- lats med stöd av 2 9" 3 mom. andra stycket.

3. bryter mot föreskrift som med- delats med stöd av 15 eller [7 _6.

I ringafall döms inte till ansvar.

28 5

Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med straffenligt brottsbalken.

29 5

Den som har åsidosatt ett vites- föreläggande eller överträtt ett vi- tesförbud döms inte till ansvar en- ligt denna lag för gärning som om- fattas avföreläggandet ellerförbu- det.

Till ansvarför brott mot registre- ringsskyldighet enligt 17 5 döms inte. om avgift skall betalas enligt 18 åför under/ålen registrering.

30.5

Elektriska anläggningar. anord- ningar avsedda att anslutas till en elektrisk anläggning eller elektrisk materiel som varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras förverkade. om det inte är uppen- bart oskäligt. I stället för sådan egendom kan värdet förklaras förverkat. Även utbytet av brott en- ligt denna lag skall förklaras förverkat. om det inte är uppenbart oskäligt.

3lä

Beslut ett/igt 2 .6 7 mom. får inte överklagas.

Beslut av str'ttens energiverk ett- ligt 18 # får överklagas hos kam- marrätten .

Föreskrifter om överkla gande av en myndighets beslut enligt 23 5. 24 .öförsta eller andra stycket. 25 5? eller 26 5 eller med stöd av ett be-

Bilaga 2.2

Nuvarande lydelse

16 55 Med avseende ä vissa stark- strömsanläggningar meddelas. ut- över vad i denna lag stadgas, be- stämmelser i lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftan- läggningar.

18 å*" Om atomskada gälla särskilda bestämmelser.

Föreslagen lydelse

myndiga/ide enligt lagen meddelas av regeringen.

Föreskrifter om ("it-'erklagatule av ett beslut av en riksprm'plats med- delas av regeringen.

325

Beslut som meddelats enligt dett- na lag eller nted stöd avlfifireskrifter som meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart. om inte an- nat bestäms.

Beslut om avgift enligt [8 .é' får verkställas genast. om inte annat förordnas eller säkerhet ställs för avgiftsskyldighetens fullgörande. För verkställighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i utn'ikningsbal- ken om allmänna mål.

33 & Ifråga om vissa starkströms- anläggningar finns ytterligare be— ' stämmelser i lagen (I942: 335) om

särskilda skyddsåtgärder för vissa kraflanläggningar.

34 & Om utomskada gäller särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1988.

5 Senaste lydelse 1942: 338. " Senaste lydelse 1968: 49.

Bilaga 2.2

2. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 % kommunalskattelagen (1928z370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 ål

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibe- hållande avräknas från samtliga intäkteri pengar eller pengars värde (brut- tointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter. så'- som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll:

sådana kostnader för hälsovård. sjukvård samt förctagshälsovård som anges i anvisningarna;

kostnaderi samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 s:

värdet av arbete. som i den skattskyldiges förvärvsverksamhct utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år:

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för- värvsverksamhet:

svenska allmänna skatter;

kapitalavbctalning på skuld: avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973z349): avgift enligt lagen ( 1972:435) om överlastavgift:

avgift enligt lagen (1976: 666) om avgift enligt 10 kap. plan- och påföljder och ingripanden vid olov- bygglagen (1987: 10): ligt byggande m. m.:

avgift enligt 99 a & utlänningslagen (1980z376): avgift enligt 26 & arbetstidslagen (1982zö73): skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada:

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken: straffavgift enligt 8 kap. 7 å tredje stycket rättegångsbalken: belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 :$ uppbörds- lagen (1953: 272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag cnligt lagen (1982:1006) om avdrags— och uppgiftsskyldighct beträffande vissa uppdragsersättningar:

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkcringsavgift: kontrollavgift enligt lagen (1984z318) om kontrollavgift vid olovlig par- kering:

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagcn (1978z268): vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten- förorening från fartyg:

' Senaste lydelse 1987: 1303.

Bilaga 2.2

avgift enligt 3 så lagen (1975185) med bemyndigande att meddela före- skrifter om in- eller utförsel av varor: lagringsavgift enligt lagen ( 1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen ( 1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdct: avgift enligt 18 35 lagen (190271 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska an- läggningar: ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 &: kapitalförlust m.m. i vidare mån än som får ske enligt 36 &. (Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre bestämmelser skall fortfa- rande tillämpas i fråga om avgifter enligt lagen ( l976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.