Ändringar i marknadsföringslagen med anledning av EES-avtalet, m
1992/93 LU20
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:110 vari läggs fram förslag till ändringar i marknadsföringslagen m.m. Ändringarna är en följd av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet. I betänkandet behandlas också ett förslag till ändring i marknadsföringslagen som framlagts i proposition 1992/93:75 och som överlämnats till utskottet från konstitutionsutskottet.
I ärendet har inkommit en skrivelse från Bilindustriföreningen.
Utskottet tillstyrker lagändringarna.
I proposition 1992/93:110 föreslår regeringen (Civildepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till 1. lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418), 2. lag om ändring i radiolagen (1966:755).
Lagförslagen återfinns i bilaga 1 till betänkandet.
I proposition 1992/93:75 föreslår regeringen (Kulturdepartementet) efter hörande av Lagrådet -- såvitt nu är i fråga (lagförslag 4) -- att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418).
Lagförslaget, som av konstitutionsutskottet överlämnats till lagutskottet, återfinns i bilaga 2 till betänkandet. Övriga lagförslag i propositionen behandlas av konstitutionsutskottet i betänkandet 1992/93:KU12.
Riksdagen har nyligen godkänt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-avtalet (prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1, rskr. 18). Genom avtalet har Sverige och övriga EFTA-länder förbundit sig att införliva stora delar av EG:s regelverk i sin rättsordning.
I det regelverk som omfattas av EES-avtalet ingår ett direktiv om vilseledande reklam. Syftet med direktivet är att ge skydd mot vilseledande reklam och de otillbörliga följderna av denna. Skyddsobjekt är konsumenterna, de som bedriver närings- eller affärsverksamhet eller de som utövar hantverk eller ett fritt yrke samt den stora allmänheten. Med uttrycket reklam avses i direktivet varje form av framställning i närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller yrkesutövning för att främja tillhandahållandet av varor eller tjänster. När det gäller uttrycket vilseledande reklam förstås därmed all reklam som på något sätt -- också genom sin presentation -- vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda de personer den riktar sig till eller de som kan nås av den, så att deras ekonomiska beteende kommer att påverkas.
I Sverige finns allmänna regler om marknadsföring i marknadsföringslagen (1975:1418). Lagen har till ändamål att främja konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Lagen innehåller tre generalklausuler, som i allmänna ordalag anger vad en näringsidkare skall iaktta vid sin marknadsföring. Generalklausulerna behandlar otillbörlig marknadsföring (2§), informationsskyldighet (3§) och produktotjänlighet (4§). De sanktioner som lagen erbjuder för att säkerställa efterlevnaden av marknadsföringslagens generalklausuler utgörs av förbud mot att fortsätta det påtalade förfarandet resp. ålägganden att lämna information i något visst avseende. Konsumentverket/Konsumentombudsmannen är den centrala övervakande och ingripande myndigheten på marknadsföringsområdet. De dömande uppgifterna ankommer på Marknadsdomstolen som är specialdomstol för bl.a. marknadsföringsfrågor.
År 1991 tillsattes Marknadsföringsutredningen (C 1991:10) med uppgift att se över marknadsföringslagen (1975:1418) och att lämna de förslag till lagändringar som behövs för att den svenska lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med EG:s regler på marknadsföringsområdet. Utredningen har lagt fram delbetänkandet (SOU 1992:49) EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen. Betänkandet innehåller förslag om att anpassa den svenska lagstiftningen till bl.a. EG:s direktiv om vilseledande reklam. Betänkandet har remissbehandlats.
I proposition 1992/93:110 görs bedömningen att marknadsföringslagen i allt väsentligt uppfyller de krav som direktivet om vilseledande reklam ställer. Det gäller såväl generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring som sanktionssystemet och systemet för övervakning och kontroll. Endast på en punkt behöver enligt propositionen lagen justeras, nämligen när det gäller inköpsreklam m.m. Det marknadsföringsbegrepp som används i marknadsföringslagen avser endast avsättningsfrämjande åtgärder och omfattar således inte inköps- eller andra anskaffningsfrämjande åtgärder som riktas bakåt mot t.ex. kreditgivare, leverantörer och arbetssökande. Direktivets definition av reklambegreppet kan dock -- trots att definitionen i första hand leder tanken till avsättningsfrämjande reklam -- tolkas så att även anskaffningsfrämjande reklam, t.ex. inköpsreklam, omfattas. I propositionen föreslås därför att generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen kompletteras att gälla även reklamåtgärder eller andra handlingar som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan av en vara, tjänst eller annan nyttighet.
Med hänsyn till att begreppet marknadsföring också förekommer i radiolagen föreslås i proposition 1992/93:110 en motsvarande utvidgning i radiolagens censurförbudsparagraf.
Utskottet anser för sin del att den erforderliga anpassningen till EG-direktivet nu bör göras på sätt som föreslås i propositionen. Utskottet tillstyrker således proposition 1992/93:110.
I proposition 1992/93:75 om satellitsändningar av TV-program, vilken remitterats till konstitutionsutskottet, behandlas frågan om en anpassning av svensk rätt till EG:s direktiv om TV-sändningar till allmänheten. Därvid föreslås en ny lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten samt vissa ändringar i bl.a. marknadsföringslagen. Med anledning av att förslaget till ändring i marknadsföringslagen berör samma paragraf som det i proposition 1992/93:110 framlagda förslaget om ändring i marknadsföringslagen har konstitutionsutskottet överlämnat det förstnämnda lagförslaget till lagutskottet för samordning. Konstitutionsutskottet tillstyrker i betänkandet 1992/93:KU12 bifall till propositionen i övrigt.
Lagutskottet konstaterar att de i propositionerna 1992/93:75 och 1992/93:110 framlagda förslagen till ändringar i marknadsföringslagen bör sammanföras till ett lagförslag, och utskottet framlägger i bilaga 3 till betänkandet ett sådant lagförslag.
Utskottet hemställer
1. beträffande marknadsföringslagen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:75 i denna del och proposition 1992/93:110 i denna del antar det av utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418),
2. beträffande radiolagen att riksdagen antar i proposition 1992/93:110 framlagt förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755).
Stockholm den 3 december 1992
På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m), Maud Ekendahl (m) och John Bouvin (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andesson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
I proposition 1992/93:110 framlagda lagförslag
I proposition 1992/93:75 framlagt Bilaga 2
Förslag till Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)
Av utskottet framlagt lagförslag Bilaga 3
Förslag till Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)
Härigenom föreskrivs att 2§ marknadsföringslagen (1975:1418) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Företager näringsidkare Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan tjänst eller annan nyttighet reklamåtgärd nyttighet reklamåtgärd eller annan handling, som eller annan handling, som genom att strida mot god genom att strida mot god affärssed eller på annat affärssed eller på annat sätt är otillbörlig sätt är otillbörlig mot konsumenter eller mot konsumenter eller näringsidkare, kan näringsidkare, kan marknadsdomstolen förbjuda Marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta honom att fortsätta därmed eller att företa därmed eller att företa annan liknande handling. annan liknande handling. Förbud kan meddelas även Detsamma gäller vid anställd hos efterfrågan på vara, näringsidkare och annan som tjänst eller annan handlar på nyttighet. Förbud kan näringsidkares vägnar meddelas även anställd samt var och en som i hos näringsidkare och annan övrigt väsentligt har som handlar på bidragit till handlingen. näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen.
Första stycket tillämpas även på sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.