Betänkande 1992/93:EU1

1. Detta associationsavtals syfte är att främja ett fortgående och balanserat stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslu- tande parterna på lika konkurrensvillkor och med respekt för samma regler, i avsikt att skapa ett homogent Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, härefter kallat EES.

2. För att nå de mål som anges i punkt 1 skall associeringen i enlighet med bestämmelserna i detta avtal leda till

a) fri rörlighet för varor,

b) fri rörlighet för personer,

c) fri rörlighet för tjänster,

d) fri rörlighet för kapital,

e) upprättande av ett system som säkerställer att konkurrensen inte snedvrids och att reglerna därom respekteras lika, samt till

f) ett närmare samarbete på andra områden, såsom forskning och ut- veckling, miljö, utbildning och socialpolitik.

I detta avtal avses med

a) avtal', huvudavtalet, dess protokoll och bilagor samt de rättsakter som det hänvisas till i dessa,

b) EFTA-staterna: de avtalsslutande parter som är medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen,

c) avtalsslutande parter, vad beträffar gemenskapen och EG-medlems- staterna: gemenskapen och EG-medlemsstaterna, eller gemenska- pen, eller EG-medlemsstaterna. Den innebörd som detta uttryck skall ges i varje enskilt fall skall härledas från de relevanta bestäm- melserna i detta avtal och från gemenskapens och EG-medlemssta- ternas respektive behörighet som den är bestämd i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördra- get om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.

De avtalsslutande parterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal fullgörs.

De skall avstå från vaije åtgärd som kan äventyra att avtalets mål uppnås. De skall dessutom underlätta samarbetet inom ramen för detta avtal.

Inom detta avtals tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämp- ningen av någon särskild bestämmmelse i avtalet, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

En avtalsslutande part får när som helst ta upp ett problem i Gemensamma EES-kommittén eller i EES-rådet i enlighet med de bestämmelser som anges i artiklarna 92.2 och 89.2.

Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestämmel- serna i detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestäm- melser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska- pen och i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska- pen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två fördrag, vid genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med relevanta avgöran- den av Europeiska gemenskapernas domstol som meddelats före dagen för undertecknandet av detta avtal.

Rättsakter som det hänvisas till eller som ingår i bilagorna till detta avtal eller i beslut av Gemensamma EES-kommittén skall vara bindande för de avtalsslutande parterna samt utgöra en del av, eller införlivas med deras in- terna rättsordning enligt följande:

a) En rättsakt som motsvarar en EEG-förordning skall som sådan in- förlivas med de avtalsslutande parternas interna rättsordning.

b) En rättsakt som motsvarar ett EEG-direktiv skall ge de avtalsslu- tande parternas myndigheter rätt att välja form och metod för ge- nomförandet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

DEL II FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR

KAPITEL 1 GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER

1. Fri rörlighet för varor mellan de avtalsslutande parterna skall åstadkom- mas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.

2. Om inte annat anges, skall artiklarna 10 -15,19, 20 och 25 - 27 tillämpas endast på varor med ursprung i en stat som är avtalsslutande part.

3. Om inte annat anges, skall bestämmelserna i detta avtal tillämpas endast på

a) varor som faller under kapitlen 25 - 97 i systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, med undantag för de varor som räknas upp i protokoll 2,

b) varor som anges i protokoll 3 i enlighet med de speciella arrange- mang som anges i protokollet.

1. Ursprungsreglerna finns i protokoll 4. De skall inte inverka på något inter- nationellt åtagande som har gjorts eller kan komma att göras av de avtalsslu- tande parterna i enlighet med Allmänna tull- och handelsavtalet,

2.1 syfte att utveckla de resultat som nåtts i detta avtal kommer de avtalsslu- tande parterna att fortsätta sina ansträngningar att ytterligare förbättra och förenkla ursprungsreglerna i alla avseenden och öka samarbetet om tullfrå- gor.

3. En första översyn kommer att äga rum före utgången av år 1993. Ytterli- gare översyner kommer att ske med tvåårsintervaller. På grundval av dessa översyner åtar sig de avtalsslutande parterna att besluta om lämpliga åtgär- der att regleras i avtalet.

Tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna. Utan att det påverkar till- lämpningen av arrangemangen i protokoll 5 skall detta också gälla tullar av fiskal karaktär.

Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

Kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna.

10 Artikel 13

Bestämmelserna i artiklarna 11 och 12 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hän- syn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda na- tionella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restrik- tioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller inne- fatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutande parterna.

Ingen avtalsslutande part skall, direkt eller indirekt, på varor från andra av- talsslutande parter lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är, som är högre än de avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande in- hemska varor.

Vidare skall ingen avtalsslutande part på varor från andra avtalsslutande parter lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor.

För varor som exporteras till någon annan avtalsslutande parts territorium får återbetalning av interna skatter eller avgifter inte ske med belopp som överstiger de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt lagts på varorna.

1. De avtalsslutande parterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaff- nings- och marknadsförings-villkor föreligger mellan medborgare i EG-med- lemsstaterna och medborgare i EFTA-staterna.

2. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på varje organ genom vil- ket de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter, rättsligt eller i prakti- ken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import eller export mellan de avtalsslutande parterna. Dessa bestämmelser skall även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra.

KAPITEL 2 JORDBRUKS- OCH FISKEPRODUKTER

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

Bilaga I innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser vete- rinära frågor och växtskyddsfrågor.

11¶Artikel 18

Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om handeln med jordbruksprodukter skall de avtalsslutande parterna säker- ställa att arrangemangen som avses i artikel 17 samt artikel 23 första stycket a och b, så som de tillämpas på andra produkter än de som omfattas av arti- kel 8.3, inte äventyras genom andra tekniska handelshinder. Artikel 13 är tillämplig.

1. De avtalsslutande parterna skall undersöka varje svårighet som kan upp- stå i deras handel med jordbruksprodukter samt sträva efter att finna lämp- liga lösningar.

2. De avtalsslutande parterna åtar sig att fortsätta sina ansträngningar för att nå en gradvis liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.

3.1 detta syfte skall de avtalsslutande parterna före utgången av år 1993 och därefter med tvåårsintervaller se över villkoren för handeln med jordbruks- produkter.

4.1 ljuset av resultaten av dessa översyner, inom ramen för respektive parts jordbrukspolitik och med hänsyn till resultaten av Uruguay-rundan, skall de avtalsslutande parterna, inom ramen för detta avtal, besluta om ytterligare nedskärningar av alla slag av handelshinder inom jordbrukssektorn, bilate- ralt eller multilateralt, på grundval av preferenser, reciprocitet och ömsesi- diga fördelar — inklusive sådana nedskärningar som följer av statliga handelsmonopol på jordbruksområdet.

Bestämmelser och arrangemang som avser fisk och andra marina produkter finns i protokoll 9.

KAPITEL 3 SAMARBETE I TULLFRÅGOR OCH OM HANDELSLÄTTNADER

1. För att underlätta handeln sinsemellan skall de avtalsslutande parterna förenkla kontroller och formaliteter vid sina gränser. Bestämmelser som syf- tar till detta finns i protokoll 10.

2. De avtalsslutande parterna skall lämna varandra bistånd i tullfrågor för att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen. Bestämmelser som syftar till detta finns i protokoll 11.

3. De avtalsslutande parterna skall stärka och bredda samarbetet i avsikt att förenkla de procedurer som rör handel med varor, särskilt i samband med de av gemenskapens program, projekt och verksamheter som syftar till att uppnå handelslättnader, i enlighet med reglerna i del VI.

4. Utan hinder av artikel 8.3 skall artikel 21 tillämpas på alla varor.

1992/93.EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

12¶Artikel 22

En avtalsslutande part, som avser antingen att sänka den faktiskt tillämpade nivån på de tullar eller avgifter med motsvarande verkan som tillämpas gent- emot tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation eller att inte tillämpa dessa, skall såvitt möjligt anmäla åtgärden till Gemensamma EES-kommittén senast trettio dagar innan den träder i kraft. Den avtalsslu- tande parten i fråga skall ta del av varje invändning från andra avtalsslutande parter om de snedvridningar som kan bli följden av åtgärden.

KAPITEL 4 ANDRA REGLER SOM AVSER FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR

Särskilda bestämmelser och arrangemang finns i

a) protokoll 12 och bilaga II vad gäller tekniska föreskrifter, standar- der, provning och certifiering,

b) protokoll 47 vad gäller avveckling av tekniska handelshinder vid handel med vin,

c) bilaga III vad gäller produktansvar.

De skall tillämpas på alla varor, om inte annat anges.

Bilaga IV innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser energi.

Om uppfyllandet av bestämmelserna i artiklarna 10 och 12 leder till

a) återutförsel till ett tredje land gentemot vilket den exporterande av- talsslutande parten, vad gäller varan i fråga, tillämpar kvantitativa exportrestriktioner,exporttullar eller åtgärder eller avgifter med motsvarande verkan, eller

b) en allvarlig brist, eller hot om en sådan, vad avser en vara som är nödvändig för den exporterande avtalsslutande parten,

och om de situationer som avses ovan ger upphov till eller kan tänkas ge upphov till avsevärda svårigheter för den exporterande avtalsslutande par- ten, får denna avtalsslutande part vidta lämpliga åtgärder i enlighet med för- farandena i artikel 113.

Anti-dumpningsåtgärder, utjämningstullar och åtgärder för att motverka otillåtet handelsbruk från tredje lands sida skall inte tillämpas på förbindel- ser mellan de avtalsslutande parterna, om inte annat anges i detta avtal.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

13¶KAPITEL 5 KOL- OCH STÅLPRODUKTER

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bestämmelser och arrangemang som avser kol- och stålprodukter finns i pro- tokollen 14 och 25.

Bilaga 1 till EES-lagen

14¶DEL III FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, TJÄNSTER OCH KAPITAL

KAPITEL 1 ARBETSTAGARE OCH

EGENFÖRETAGARE

1. Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas mellan EG-medlemssta- terna och EFTA-staterna.

2. Denna fria rörlighet skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, ersättning och övriga arbets- och anställ- ningsvillkor.

3. Den skall, med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa, innefatta rätt att

a) anta faktiska erbjudanden om anställning,

b) förflytta sig fritt inom EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas territorium för detta ändamål,

c) uppehålla sig inom en EG-medlemsstats eller en EFTA-stats territo- rium i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medbor- gare i den staten,

d) stanna kvar inom en EG-medlemsstats eller EFTA-stats territorium efter att ha varit anställd där.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offent- lig tjänst.

5. Bilaga V innehåller särskilda bestämmelser om fri rörlighet för arbetsta- gare.

1. För att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och egenföretagare skall de avtalsslutande parterna inom den sociala trygghetens område i enlighet med bestämmelserna i bilaga VI särskilt se till, vad avser arbetstagare och egenföretagare samt deras familjemedlemmar, att

a) alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmå- ner och för beräkning av förmånernas storlek,

b) förmåner betalas ut till personer bosatta inom de avtalsslutande par- ternas territorier.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

För att underlätta för personer att uppta och utöva förvärvsverksamhet som arbetstagare eller som egenföretagare skall de avtalsslutande parterna vidta

de nödvändiga åtgärderna enligt bilaga VII, för ett ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis samt samordning av de avtalsslutande parternas bestämmelser i lagar och andra författningar som rör arbetstagares och egenföretagares upptagande och utövande av för- värvsverksamhet.

KAPITEL 2 ETABLERINGSRÄTT

1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte förekomma några inskränkningar för medborgare i en EG-medlemsstat eller en EFTA- stat att fritt etablera sig på vilken som helst av dessa staters territorium. Detta skall även gälla rätten för medborgare i vaije EG-medlemsstat eller EFTA-stat som är etablerad i någon av dessa stater att upprätta kontor, filia- ler eller dotterbolag.

Etableringsfriheten skall innefatta rätt att uppta och utöva verksamhet som egen företagare samt rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag som de definieras i artikel 34 andra stycket, på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare, om inte annat följer av bestäm- melserna i kapitel 4.

2. Bilagorna VIII - XI innehåller särskilda bestämmelser om etableringsrät- ten.

Bestämmelserna i detta kapitel skall för den avtalsslutande part som är be- rörd inte omfatta verksamhet som hos den avtalsslutande parten, om än en- dast tillfälligt, är förenad med myndighetsutövning.

Bestämmelserna i detta kapitel och åtgärder som vidtagits med stöd av dessa skall inte hindra tillämpning av bestämmelser i lagar, andra författningar och myndighetsåtgärder som föreskriver särskild behandling av utländska med- borgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän hälsa.

Bolag som bildats i överensstämmelse med en EG-medlemsstats eller EFTA-stats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin hu- vudsakliga verksamhet inom de avtalsslutande parternas territorium skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska personer som är medborgare i EG-medlemsstaterna eller EFTA-staterna.

Med ”bolag” förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbegripet kooperativa sammanslutningar samt andra offentligrättsliga eller privaträtts- liga juridiska personer, med undantag av sådana som inte drivs i vinstsyfte.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

16¶Artikel 35

Bestämmelserna i artikel 30 skall tillämpas på de frågor som regleras i detta kapitel.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

KAPITEL 3 TJÄNSTER

1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några in- skränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom de avtalsslutande par- ternas territorier för medborgare i EG-medlemsstater och EFTA-stater som har etablerat sig i en annan EG-medlemsstat eller EFTA-stat än mottagaren av tjänsten.

2. Bilagorna IX - XI innehåller särskilda bestämmelser om friheten att till- handahålla tjänster.

Som ”tjänster” i detta avtals mening skall anses prestationer som normalt utförs mot ersättning, i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, kapital och personer.

Med tjänster skall särskilt avses verksamhet

a) av industriell natur,

b) av kommersiell natur,

c) inom hantverk,

d) inom fria yrken.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 2 får den som tillhandahåller en tjänst i detta syfte tillfälligt utöva sin verksamhet i det land där tjänsten tillhandahålls på samma villkor som landet uppställer för sina egna medborgare.

Fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i kapitel 6.

Bestämmelserna i artiklarna 30 och 32 - 34 skall tillämpas på de frågor som regleras i detta kapitel.

KAPITEL 4 KAPITAL

Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några restrik- tioner mellan de avtalsslutande parterna avseende rörligheten för kapital som tillhör personer bosatta i EG-medlemsstater eller EFTA-stater och inte

2 Riksdagen 1992193. 20 sand. Nr 1. Del 3

heller någon diskriminering som grundas på parternas nationalitet eller bo- stadsort eller på den ort där sådant kapital är placerat. Bilaga XII innehåller de bestämmelser som behövs för att genomföra och tillämpa denna artikel.

Löpande betalningar som har samband med rörlighet för varor, personer, tjänster eller kapital mellan avtalsslutande parter inom ramen för bestäm- melserna i detta avtal, skall vara befriade från alla restriktioner.

1. När nationella regler för kapitalmarknad och kreditväsende tillämpas på kapitalrörelser som liberaliserats i enlighet med bestämmelserna i detta av- tal, skall detta ske på ett icke-diskriminerande sätt.

2. Lån för direkt eller indirekt finansiering av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat eller dess regionala eller lokala myndigheter får inte emitteras eller placeras i andra EG-medlemsstater eller EFTA-stater utan att de stater som saken gäller har enats om detta.

1. Om skillnader i EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas valutabestäm- melser skulle kunna leda till att personer som är bosatta i en av dessa stater använder de mer liberala regler inom de avtalsslutande parternas territorium som avses i artikel 40 för att kringgå någon av staternas regler för kapitalrö- relser till och från tredje land, får den avtalsslutande parten i fråga vidta lämpliga åtgärder för att övervinna dessa svårigheter.

2. Om kapitalrörelser medför störningar på kapitalmarknaden i en EG-med- lemsstat eller en EFTA-stat, får den avtalsslutande part som saken gäller vidta lämpliga åtgärder på kapitalrörelseområdet.

3. Om en avtalsslutande parts behöriga myndigheter genomför en ändring i växelkursen som allvarligt snedvrider konkurrensvillkoren, får de andra av- talsslutande parterna för en strikt begränsad tid vidta nödvändiga åtgärder för att motverka följderna av en sådan ändring.

4. Om en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans, antingen som följd av en omfattande obalans i betalningsbalansen eller som följd av sammansätt- ningen av dess valutatillgångar, och om sådana svårigheter är ägnade att äventyra särskilt detta avtals funktion, får de avtalsslutande parterna vidta lämpliga åtgärder.

Gemenskapen, å ena sidan, och EFTA-staterna, å den andra, skall tillämpa sina interna förfaranden i enlighet med protokoll 18 för att genomföra be- stämmelserna i artikel 43.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

18 Artikel 45

1. Beslut, yttranden och rekommendationer i samband med de åtgärder som anges i artikel 43 skall anmälas till Gemensamma EES-kommittén.

2. Alla åtgärder skall bli föremål för förhandskonsultationer och informa- tionsutbyte inom Gemensamma EES-kommittén.

3.1 den situation som avses i artikel 43.2 får den berörda avtalsslutande par- ten dock, av sekretesskäl eller på grund av frågans brådskande karaktär, vidta åtgärder utan förhandskonsultationer och informationsutbyte, när detta visar sig vara nödvändigt.

4.1 den situation som avses i artikel 43.4, när en plötslig kris inträffar i fråga om betalningsbalansen och de förfaranden som anges i punkt 2 inte kan föl- jas, får den berörda avtalsslutande parten i förebyggande syfte vidta nödvän- diga säkerhetsåtgärder. Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga stör- ningar i detta avtals funktion och får inte gå utöver vad som är helt nödvän- digt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna.

5. När åtgärder vidtas i enlighet med punkterna 3 och 4, skall detta anmälas senast den dag då de träder i kraft, och informationsutbytet och konsultatio- nerna samt de anmälningar som avses i punkt 1 skall därefter ske så snart som möjligt.

KAPITEL 5 EKONOMISKT OCH MONETÄRT SAMARBETE

De avtalsslutande parterna skall utbyta åsikter och information rörande ge- nomförandet av detta avtal och integrationens inverkan på ekonomisk verk- samhet samt utformningen av den ekonomiska och monetära politiken. Dessutom kan de diskutera det makroekonomiska läget samt politiken och framtidsutsikterna på detta område. Åsikts- och informationsutbytet skall inte vara förpliktande.

KAPITEL 6 TRANSPORTER

1. Artiklarna 48 - 52 skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar.

2. Bilaga XIII innehåller särskilda bestämmelser om alla transportgrenar.

1. En EG-medlemsstats eller en EFTA-stats bestämmelser om transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar, och vilka inte täcks av bilaga XIII, får inte vare sig direkt eller indirekt ge mindre gynnsamma effekter för andra staters transportföretag än för inhemska transportföretag.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

2. Varje avtalsslutande part, som avviker från principen i punkt 1, skall an- mäla detta till Gemensamma EES-kommittén. Övriga avtalsslutande parter, som inte godkänner avvikelsen, får vidta motsvarande motåtgärder.

Stöd är förenligt med detta avtal, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt.

1. Vid transporter inom de avtalsslutande parternas territorium får det inte förekomma någon diskriminering, som består i att transportföretag tilläm- par olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland.

2. Den behöriga myndigheten enligt del VII skall på eget initiativ eller på begäran av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat undersöka de fall av dis- kriminering som avses i denna artikel och fatta nödvändiga beslut inom ra- men för sina egna regler.

1. Det är förbjudet att på transporter inom de avtalsslutande parternas terri- torium tillämpa fraktsatser och villkor som i något avseende innefattar stöd eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag eller näringsgrenar, om inte tillstånd har getts av den behöriga myndighet som avses i artikel 50.2.

2. Den behöriga myndigheten skall på eget initiativ eller på begäran av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat granska de fraktsatser och villkor som avses i punkt 1 och särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig regional-ekonomisk politik, de underutvecklade regionernas behov och pro- blemen i regioner som allvarligt påverkas av politiska förhållanden samt, å andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen mel- lan olika transport-grenar.

Den behöriga myndigheten skall inom ramen för sina egna regler fatta nödvändiga beslut.

3. Det förbud som anges i punkt 1 gäller inte tariffer som fastställts för att bemöta konkurrens.

Pålagor eller avgifter vid gränspassage som tranportföretag tar ut utöver fraktsatserna får inte överstiga vad som är skäligt, sedan de kostnader som gränspassagen faktiskt föranlett beaktats. De avtalsslutande parterna skall sträva efter att gradvis sänka dessa kostnader.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

20¶DEL IV KONKURRENSREGLER OCH ANDRA GEMENSAMMA REGLER

KAPITEL 1 REGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG

1. Följande skall vara förbjudet såsom oförenligt med avtalets funktion: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom det territorium som omfattas av detta avtal, särskilt sådana som inne- bär att

a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be- gränsas eller kontrolleras,

c) marknader eller inköpskällor delas upp,

d) olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa han- delspartners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

e) det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt han- delsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.

3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tillämpliga på

avtal eller kategorier av avtal mellan företag,

beslut eller kategorier av beslut av företagssammanslutningar, samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,

som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon- sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås och som inte

a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,

b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en vä- sentlig del av varorna i fråga.

Artikel 54

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning inom det terri- torium som täcks av detta avtal eller inom en väsentlig del av detta skall, i den mån det kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter, vara förbju- det såsom oförenligt med detta avtals funktion.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj- ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nack- del för konsumenterna,

c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handels- partners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytter- ligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Artikel 55

1. Utan att det påverkar de bestämmelser om tillämpningen av artiklarna 53 och 54 i detta avtal som finns i protokoll 21 och bilaga XIV till avtalet, skall EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet, som avses i artikel 108.1, säkerställa tillämpningen av de principer som anges i artiklarna 53 och 54.

Den behöriga övervakningsmyndighet som avses i artikel 56 skall, på eget initiativ eller på begäran av en stat inom respektive territorium eller av den andra övervakningsmyndigheten, undersöka fall av förmodade överträdel- ser av dessa principer. Den behöriga övervakningsmyndigheten skall genom- föra dessa undersökningar i samarbete med de behöriga nationella myndig- heterna inom respektive territorium samt i samarbete med den andra över- vakningsmyndigheten, vilken skall ge den sitt bistånd i enlighet med sina egna regler.

Om den finner att en överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åt- gärder för att få denna att upphöra.

2. Om överträdelsen inte upphör, skall den behöriga övervakningsmyndig- heten genom ett motiverat beslut fastslå att en överträdelse av principerna föreligger.

Den behöriga övervakningsmyndigheten får offentliggöra sitt beslut och bemyndiga staterna inom respektive territorium att, på de villkor och enligt de regler som den fastställer, vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa situationen. Den kan även anmoda den andra övervakningsmyndigheten att bemyndiga stater inom respektive territorium att vidta sådana åtgärder.

Artikel 56

1. Enskilda ärenden enligt artikel 53 skall avgöras av övervakningsmyndig- heterna enligt följande:

a) EFTA:s övervakningsmyndighet skall besluta i enskilda ärenden, där endast handeln mellan EFTA-staterna berörs,

b) utan att det påverkar tillämpningen av c skall EFTA:s övervaknings- myndighet besluta, i enlighet med bestämmelserna i artikel 58, pro- tokoll 21 och de regler som antagits för deras genomförande, proto- koll 23 och bilaga XIV, i ärenden där omsättningen i de berörda företagen inom EFTA-staternas territorium uppgår till 33 procent eller mer av deras omsättning inom det territorium som täcks av detta avtal,

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

c) EG-kommissionen beslutar i övriga ärenden samt i ärenden som av- ses i b när handeln mellan EG:s medlemsstatater berörs, med beak- tande av bestämmelserna i artikel 58, protokoll 21, protokoll 23 och bilaga XIV.

2. Enskilda ärenden enligt artikel 54 skall avgöras av övervakningsmyndig- heten för det territorium där det konstateras att en dominerande ställning förekommer. Bestämmelserna i punkt 1 b och c skall tillämpas endast om dominans förekommer inom båda övervakningsmyndigheternas territorier.

3. Enskilda ärenden enligt punkt 1 c vilkas följder för handeln mellan EG:s medlemsstater eller för konkurrensen inom gemenskapen inte är märkbara, skall avgöras av EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. Vad som avses med ”företag” och ”omsättning” i denna artikel anges i protokoll 22.

Artikel 57

1. Företagskoncentrationer som skall kontrolleras enligt punkt 2 och som skapar eller stärker en dominerande ställning, till följd av vilken effektiv konkurrens skulle hindras i betydande omfattning inom det territorium som täcks av detta avtal eller en avsevärd del av detta, skall förklaras vara ofören- liga med detta avtal.

2. Kontroll av företagskoncentrationer enligt punkt 1 skall verkställas av

a) EG-kommissionen i de ärenden som avses i förordning (EEG) 4064/89 i enlighet med den förordningen och i enlighet med proto- kollen 21 och 24 samt bilaga XIV i detta avtal. EG-kommissionen skall med förbehåll för EG-domstolens prövning ensam vara behö- rig att fatta beslut i dessa ärenden.

b) EFTA:s övervakningsmyndighet i de ärenden som inte omfattas av a, när de relevanta tröskelvärden som anges i bilaga XIV uppnås inom EFTA-staternas territorium i enlighet med protokollen 21 och 24 samt bilaga XIV. Detta begränsar inte EG-medlemsstaternas be- hörighet.

Artikel 58

För att utveckla och bevara en enhetlig övervakning på konkurrensområdet inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och för att främja att detta avtals bestämmelser därom genomförs, tillämpas och tolkas på ett ho- mogent sätt, skall de behöriga myndigheterna samarbeta i enlighet med be- stämmelserna i protokollen 23 och 24.

Artikel 59

1. Beträffande offentliga företag och företag som EG-medlemsstater och EFTA-stater beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter, skall de avtalsslu- tande parterna säkerställa att någon åtgärd inte vidtas och inte heller bibe-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

hålls som strider mot reglerna i detta avtal, i synnerhet reglerna i artiklarna 4 och 53 - 63.

2. Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade reglerna i detta avtal, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgif- ter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot de avtalsslutande parternas intresse.

3. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsorgan skall inom respektive behörighetsområde säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas och, när det är nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder vad avser stater inom respektive behörighetsområde.

Artikel 60

Bilaga XIV innehåller särskilda bestämmelser för tillämpning av de princi- per som anges i artiklarna 53, 54, 57 och 59.

KAPITEL 2 STATLIGT STÖD

Artikel 61

1. Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemssta- ter, EFTA-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.

2. Förenligt med detta avtal är

a) stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under för- utsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varor- nas ursprung,

b) stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser,

c) stöd som ges till näringslivet i vissa områden av Förbundsrepubliken Tyskland och som påverkats genom Tysklands delning, i den ut- sträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom denna delning.

3. Som förenligt med detta avtal kan anses

a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där lev- nadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning,

b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en EG-medlemsstats eller en EFTA-stats ekonomi,

c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

d) stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensamma EES-kommittén kan komma att ange i enlighet med del VII.

Artikel 62

1. Alla befintliga former av statligt stöd inom de avtalsslutande parternas territorium samt alla planer på att ge eller ändra sådant stöd skall vara före- mål för fortlöpande granskning med avseende på stödets förenlighet med ar- tikel 61. Denna granskning skall genomföras

a) vad avser EG-medlemsstaterna: av EG-kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 93 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

b) vad avser EFTA-staterna: av EFTA:s övervakningsmyndighet i en- lighet med bestämmelserna i ett avtal mellan EFTA-staterna om upprättande av EFTA:s övervakningsmyndighet, som har de befo- genheter och uppgifter som anges i protokoll 26.

2.1 syfte att säkerställa en enhetlig övervakning av statsstödet inom hela det territorium som omfattas av detta avtal skall EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet samarbeta i enlighet med bestämmelserna i proto- koll 27.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

Artikel 63

Bilaga XV innehåller särskilda bestämmelser om statligt stöd.

Artikel 64

1. Om någon av övervakningsmyndigheterna anser att den andra övervak- ningsmyndighetens tillämpning av artiklarna 61 och 62 i detta avtal samt arti- kel 5 i protokoll 14 inte är förenlig med upprätthållandet av lika konkurrens- villkor inom det territorium som täcks av detta avtal, skall utbyte av syn- punkter ske inom två veckor i enlighet med förfarandet i protokoll 27 punkt f.

Om en gemensamt överenskommen lösning inte nåtts i slutet av denna tvåveckorsperiod, får den drabbade avtalsslutande partens behöriga myn- dighet omedelbart vidta lämpliga interimistiska åtgärder för att avhjälpa den snedvridning av konkurrensen som uppkommit.

Samråd skall då äga rum i Gemensamma EES-kommittén i syfte att finna en gemensamt godtagbar lösning.

Om Gemensamma EES-kommittén inte inom tre månader har lyckats nå en lösning och om förfarandet i fråga orsakar eller hotar att orsaka en sned- vridning av konkurrensen som påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna, får de interimistiska åtgärderna ersättas av slutliga åtgärder som är helt nödvändiga för att neutralisera följderna av snedvridningen. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen av EES funktion.

2. Bestämmelserna i denna artikel skall också tillämpas på statliga handels- monopol upprättade efter dagen för avtalets undertecknande.

KAPITEL 3 ANDRA GEMENSAMMA REGLER

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

Artikel 65

1. Bilaga XVI innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang om of- fentlig upphandling som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla där an- givna varor och tjänster.

2. Protokoll 28 och bilaga XVII innehåller särskilda bestämmelser om imma- teriell äganderätt inbegripet industriell och kommersiell äganderätt; bestäm- melser som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla varor och tjänster.

DEL V ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER OM DE FYRA FRIHETERNA

KAPITEL 1 SOCIALPOLITIK

Artikel 66

De avtalsslutande parterna är ense om behovet att främja en förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard.

Artikel 67

1. De avtalsslutande parterna skall särskilt sträva efter att, främst i fråga om arbetsmiljön, främja förbättringar av arbetstagares hälsa och säkerhet. För att medverka till att detta mål uppnås, skall minimikrav tillämpas, som skall genomföras stegvis, varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tek- niska bestämmelser hos var och en av de avtalsslutande parterna. Sådana minimikrav skall inte hindra någon avtalsslutande part från att bibehålla el- ler införa sådana mera långtgående bestämmelser för att värna om arbetsvill- kor som är förenliga med detta avtal.

2. Bilaga XVIII anger närmare vilka bestämmelser de avtalsslutande par- terna skall genomföra som minimikrav enligt punkt 1.

Artikel 68

Inom området arbetsrätt skall de avtalsslutande parterna genomföra de åt- gärder som krävs för att säkerställa att detta avtal fungerar väl. Åtgärderna anges närmare i bilaga XVIII.

Artikel 69

1. Vaije avtalsslutande part skall säkerställa och upprätthålla principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete.

I denna artikel skall med ”lön” förstås den gängse grund- eller minimilö- nen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställ- ningen.

Lika lön utan könsdiskriminering innebär att

a) ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräknings- grunder,

b) tidlön skall vara lika för lika arbete.

2. Bilaga XVIII innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av punkt 1.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

27¶Artikel 70

De avtalsslutande parterna skall främja principen om lika behandling av kvinnor och män genom att genomföra och tillämpa de bestämmelser som anges närmare i bilaga XVIII.

Artikel 71

De avtalsslutande parterna skall sträva efter att främja dialogen på euro- peisk nivå mellan arbetsgivare och arbetstagare.

KAPITEL 2 KONSUMENTSKYDD

Artikel 72

Bilaga XIX innehåller bestämmelser om konsumentskydd.

KAPITEL 3 MILJÖ

Artikel 73

1. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall ha till syfte

a) att bevara, skydda och förbättra miljön,

b) att bidra till skyddet av människornas hälsa,

c) att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresur- serna.

2. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall grundas på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrä- desvis bör hejdas vid källan och att den som skadat miljön skall betala. Mil- jöskyddskraven skall vara en del av de avtalsslutande parternas politik i öv- rigt.

Artikel 74

Bilaga XX innehåller de särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder som skall tillämpas enligt artikel 73.

Artikel 75

De skyddsåtgärder som avses i artikel 74 skall inte hindra någon avtalsslu- tande part från att bibehålla eller införa strängare skyddsåtgärder som är förenliga med detta avtal.

KAPITEL 4 STATISTIK

Artikel 76

1. De avtalsslutande parterna skall säkerställa framtagning och spridning av sammanhållna och jämförbara statistiska uppgifter för att beskriva och följa alla relevanta ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter på EES.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

2.1 detta syfte skall de avtalsslutande parterna utveckla och använda harmo- niserade metoder, definitioner och klassificeringar samt gemensamma pro- gram och förfaranden och därvid organisera det statistiska arbetet på lämp- liga administrativa nivåer och med tillräcklig hänsyn till behovet av skydd mot obehörig insyn i fråga om statistik.

3. Bilaga XXI innehåller särskilda bestämmelser om statistik.

4. Protokoll 30 innehåller särskilda bestämmelser om hur samarbetet på sta- tistikområdet skall organiseras.

KAPITEL 5 BOLAGSRÄTT

Artikel 77

Bilaga XXII innehåller särskilda bestämmelser om boiagsrätt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

29¶DEL VI SAMARBETE VID SIDAN OM DE FYRA FRIHETERNA

Artikel 78

De avtalsslutande parterna skall stärka och bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet inom följande områden:

- forskning och teknisk utveckling,

- informationstjänster,

- miljö,

- utbildning, yrkespraktik och ungdomsfrågor,

- socialpolitik,

- konsumentskydd,

- små och medelstora företag,

- turism,

- den audiovisuella sektorn och

- räddningstjänst,

i den utsträckning som dessa frågor inte regleras genom bestämmelser i andra delar av detta avtal.

Artikel 79

1. De avtalsslutande parterna skall med alla lämpliga medel förstärka den ömsesidiga dialogen, särskilt genom de förfaranden som anges i del VII, i syfte att visa på områden och verksamheter där ett närmare samarbete skulle kunna bidra till att deras gemensamma syften uppnås inom de områden som avses i artikel 78.

2. De skall särskilt utbyta information och, på begäran av en avtalsslutande part, samråda inom Gemensamma EES-kommittén vad gäller planer och förslag om upprättande eller ändring av ramprogram, särskilda program, verksamheter och projekt inom de områden som avses i artikel 78.

3. Bestämmelserna i del VII skall med nödvändiga ändringar tillämpas på del VI, när detta särskilt anges i del VI eller i protokoll 31.

Artikel 80

Det samarbete som avses i artikel 78 skall normalt ske i någon av följande former:

- EFTA-staternas deltagande i EG:s ramprogram, särskilda program, pro- jekt eller andra verksamheter.

- Upprättande av gemensam verksamhet inom särskilda områden, som kan innefatta planering eller samordning av verksamheter, sammanslag- ning av pågående verksamheter och genomförande av tillfälliga gemen- samma verksamheter.

- Formellt och informellt utbyte eller tillhandahållande av information.

- Gemensamma ansträngningar för att främja viss verksamhet inom de av- talsslutande parternas hela territorium.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

- Parallell lagstiftning, när så är lämpligt, med identiskt eller likartat inne- håll.

- Samordning, när detta är av gemensamt intresse, av ansträngningar och verksamheter genom eller inom ramen för internationella organisationer samt av samarbete med tredje land.

Artikel 81

När samarbetet sker i form av EFTA-staternas deltagande i EG:s rampro- gram, särskilda program, projekt eller andra verksamheter, skall följande principer tillämpas:

a) EFTA-staterna skall ha tillgång till alla delar av ett program.

b) EFTA-staternas ställning i de kommittéer som bistår EG-kommis- sionen med genomförande och utveckling av en EG-verksamhet som EFTA-staterna eventuellt bidrar till finansiellt genom sitt delta- gande, skall i full utsträckning återspegla detta bidrag.

c) Bestämmelserna i artikel 79.3 skall tillämpas på sådana beslut av ge- menskapen som inte avser den allmänna budgeten, om dessa direkt eller indirekt berör ramprogram, särskilda program, projekt eller andra verksamheter som EFTA-staterna deltar i genom ett beslut enligt detta avtal. Villkor och betingelser för ett fortsatt deltagande i verksamheten i fråga får granskas av Gemensamma EES-kommit- tén i enlighet med artikel 86.

d) På projektnivå skall institutioner, företag, organisationer och med- borgare i EFTA-stater ha samma rättigheter och skyldigheter vad avser ett EG-program eller annan verksamhet som de som är till- lämpliga på institutioner, företag, organisationer och medborgare i EG-medlemsstaterna som deltar i samma verksamhet. Detta skall med nödvändiga ändringar tillämpas på deltagare i utbyten mellan EG-medlemsstater och EFTA-stater inom ramen för verksamheten i fråga.

e) EFTA-staterna, deras institutioner, företag, organisationer och medborgare, skall ha samma rättigheter och skyldigheter vad gäller spridning, utvärdering och utnyttjande av resultaten som de som till- kommer EG:s medlemsstater, deras institutioner, företag, organisa- tioner och medborgare.

f) De avtalsslutande parterna åtar sig att, i enlighet med sina respek- tive regler och förordningar och i den utsträckning det är nödvän- digt, underlätta rörligheten för deltagare i ett program eller annan verksamhet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

Artikel 82

1. När samarbetet enligt denna del innefattar finansiell medverkan från EFTA-staterna, skall denna medverkan ske i någon av följande former:

a) EFTA-staternas bidrag, som följer av deras deltagande i gemenska- pens verksamheter, skall fördelas i proportion till

- anslagen för ekonomiska åtaganden och anslagen för betalningar vilka varje år fastställs i gemenskapens allmänna budget för de bud- getposter som motsvarar verksamheterna i fråga.

Den ”proportionalitetsfaktor” som skall bestämma EFTA-stater- nas medverkan skall utgöra summan av förhållandet mellan å ena sidan var och en av EFTA-staternas bruttonationalprodukter, till marknadspriser, och å andra sidan summan av gemenskapens och respektive EFTA-stats bruttonationalprodukter, till marknadspri- ser. Denna faktor skall för varje budgetår beräknas på grundval av de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna.

EFTA-staternas bidragsbelopp skall, både för anslagen för eko- nomiska åtaganden och anslagen för betalningar, utgöra tillägg till de belopp som fastställts för gemenskapen i den allmänna budgeten för varje budgetpost som motsvarar verksamheterna i fråga.

De bidrag som varje år skall betalas ut av EFTA-staterna skall fastställas på grundval av anslagen för betalningar.

Åtaganden som gemenskapen gjort innan EFTA-staterna börjat medverka i dessa verksamheter på grundval av detta avtal - samt de betalningar som följer härav - skall inte föranleda några bidrag från EFTA-staternas sida.

b) EFTA-staternas finansiella bidrag till följd av deras medverkan i vissa projekt eller andra verksamheter skall grundas på principen att varje avtalsslutande part skall stå för sina egna kostnader och därut- över betala ett skäligt bidrag, som skall fastställas av Gemensamma EES-kommittén till gemenskapens fasta kostnader.

c) Gemensamma EES-kommittén skall fatta de nödvändiga besluten om de avtalsslutande parternas bidrag till kostnaderna för verksam- heten i fråga.

2. De närmare bestämmelserna för tillämpning av denna artikel finns i proto- koll 32.

Artikel 83

När samarbetet sker i form av informationsutbyte mellan offentliga myndig- heter, skall EFTA-staterna ha samma rättigheter att ta emot och samma skyl- digheter att ge information som EG- medlemsstaterna samt vara underkas- tade de sekretesskrav som skall fastställas av Gemensamma EES-kommit- tén.

Artikel 84

Bestämmelser om samarbetet inom särskilda områden finns i protokoll 31.

Artikel 85

Om inte annat följer av protokoll 31, skall samarbete som redan upprättats mellan EG och enskilda EFTA-stater inom de områden som anges i artikel 78 vid tiden för detta avtals ikraftträdande framdeles ske enligt de tillämpliga bestämmelserna i denna del och i protokoll 31.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

32¶Artikel 86

1992/93:EU1

Gemensamma EES-kommittén skall, i enlighet med del VII, fatta alla nöd- vändiga beslut om tillämpning av artiklarna 78 - 85 samt om de åtgärder som grundar sig på dessa artiklar, vilket bland annat kan inbegripa tillägg till och ändringar i bestämmelserna i protokoll 31 samt antagande av sådana över- gångsbestämmelser som behövs för genomförandet av artikel 85.

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

Artikel 87

De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att utveckla, stärka eller bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet inom områden som inte finns uppräknade i artikel 78, när sådant samarbete anses kunna bidra till förverkligandet av detta avtals mål eller av de avtals- slutande parterna anses vara av gemensamt intresse. Sådana åtgärder kan innefatta ändring av artikel 78 genom att nya områden läggs till dem som finns uppräknade där.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i andra delar av detta avtal skall bestämmelserna i denna del inte utesluta möjligheten för en avtalsslutande part att självständigt förbereda, vidta och genomföra åtgär- der.

3¶Riksdagen 1992/93. 20saml. Nr 1. Del 3

DEL VII INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER

KAPITEL I SAMMANSLUTNINGENS STRUKTUR

AVSNITT 1 EES-RÅDET

Artikel 89

1. Ett EES-råd upprättas härmed. Det skall särskilt svara för att ge politiska impulser vid genomförandet av detta avtal och för att fastställa de allmänna riktlinjerna för Gemensamma EES-kommittén.

I detta syfte skall EES-rådet bedöma hur avtalet i dess helhet fungerar och utvecklas. Det skall fatta de politiska beslut som leder till ändringar i avtalet.

2. De avtalsslutande parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlemssta- terna inom sina respektive behörighetsområden, får, efter att ha diskuterat frågan i Gemensamma EES-kommittén eller direkt i synnerligen bråds- kande fall, i EES-rådet ta upp varje fråga som ger upphov till svårigheter.

3. EES-rådet skall genom beslut anta sin arbetsordning.

Artikel 90

1. EES-rådet skall bestå av medlemmarna av Europeiska gemenskapernas råd och ledamöter av EG-kommissionen samt av en regeringsmedlem från var och en av EFTA-staterna.

EES-rådets medlemmar får låta sig representeras i enlighet med de villkor som skall fastställas i rådets arbetsordning.

2. EES-rådets beslut skall fattas genom överenskommelse mellan å ena sidan gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna.

Artikel 91

1. Ordförandeskapet i EES-rådet skall innehas omväxlande, under en sex- månadersperiod, av en medlem av Europeiska gemenskapernas råd och en medlem av regeringen i en EFTA-stat.

2. EES-rådet skall sammankallas två gånger om året av dess ordförande. EES-rådet skall också sammanträda i enlighet med sin arbetsordning, när- helst omständigheterna kräver det.

AVSNITT 2 GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN

Artikel 92

1. En gemensam EES-kommitté upprättas härmed. Den skall säkerställa att avtalet genomförs på ett effektivt sätt. I detta syfte skall den se till att ett utbyte sker av åsikter och information samt fatta beslut i de fall som anges i detta avtal.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

2. De avtalsslutande parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlemssta-

terna inom sina respektive behörighetsområden, skall i Gemensamma EES- kommittén samråda på vaije punkt av betydelse för avtalet som ger upphov till svårigheter och som tagits upp av en av parterna.

3. Gemensamma EES-kommittén skall genom beslut anta sin arbetsordning.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

Artikel 93

1. Gemensamma EES-kommittén skall bestå av företrädare för de avtalsslu- tande parterna.

2. Gemensamma EES-kommittén skall fatta beslut genom överenskom- melse mellan å ena sidan gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna, som talar med en röst.

Artikel 94

1. Ordförandeskapet i Gemensamma EES-kommittén skall innehas omväx- lande, under en sexmånadersperiod, av företrädaren för gemenskapen, det vill säga EG-kommissionen, och företrädaren för en av EFTA-staterna.

2. I syfte att fullgöra sina uppgifter skall Gemensamma EES-kommittén i allmänhet sammanträda minst en gång i månaden. Den skall även samman- träda på initiativ av sin ordförande eller på begäran av någon av de avtalsslu- tande parterna i enlighet med sin arbetsordning.

3. Gemensamma EES-kommittén kan besluta att inrätta underkommittéer eller arbetsgrupper för att bistå den vid fullgörandet av dess uppgifter. Ge- mensamma EES-kommittén skall i sin arbetsordning bestämma sådana un- derkommittéers och arbetsgruppers sammansättning och verksamhetsfor- mer. Deras uppdrag skall i varje enskilt fall fastställas av Gemensamma EES-kommittén.

4. Gemensamma EES-kommittén skall i en årlig rapport redogöra för avta- lets funktion och utveckling.

AVSNITT 3 PARLAMENTARISKT SAMARBETE

Artikel 95

1. En gemensam parlamentarikerkommitté för EES (EES gemensamma parlamentarikerkommitté) upprättas härmed. Den skall bestå av ett lika an- tal ledamöter av, å ena sidan, Europaparlamentet och, å andra sidan, EFTA- staternas parlament. Det sammanlagda antalet ledamöter i kommittén anges i stadgan i protokoll 36.

2. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall ha möten växelvis inom gemenskapen och i en EFTA-stat i enlighet med bestämmelserna i pro- tokoll 36.

3. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall genom dialog och de- batt bidra till en bättre förståelse mellan gemenskapen och EFTA-staterna inom de områden som täcks av detta avtal.

4. EES gemensamma parlamentarikerkommitté kan framlägga sina syn- punkter i form av rapporter eller resolutioner, så som den finner lämpligt. Den skall särskilt granska Gemensamma EES-kommitténs årsrapport, upp- rättad i enlighet med artikel 94.4.

5. EES-rådets ordförande får inställa sig inför EES gemensamma parlamen- tarikerkommitté för att höras av denna.

6. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall anta sin arbetsord- ning.

AVSNITT 4 SAMARBETE MELLAN SAMHÄLLSLIVETS PARTER

Artikel 96

1. Medlemmar av Ekonomiska och sociala kommittén och andra organ, där arbetsmarknadens parter inom gemenskapen är representerade och av mot- svarande organ inom EFTA-staterna, skall sträva efter att stärka kontak- terna sinsemellan och att samarbeta organiserat och regelbundet för att öka medvetenheten om de ekonomiska och sociala aspekterna av det ökande ömsesidiga beroendet mellan de avtalsslutande parternas ekonomier och de- ras intressen i EES-sammanhang.

2. I detta syfte upprättas härmed en rådgivande EES-kommitté. Den skall bestå av ett lika antal medlemmar av, å ena sidan, Europeiska gemenskaper- nas ekonomiska och sociala kommitté och, å andra sidan, EFTA:s rådgi- vande kommitté. Kommittén kan lägga fram sina åsikter i form av rapporter eller resolutioner, så som den finner lämpligt.

3. Rådgivande EES-kommittén skall anta sin arbetsordning.

KAPITEL 2 FÖRFARANDET VID BESLUTSFATTANDE

Artikel 97

Detta avtal inskränker inte någon avtalsslutande parts rätt att utan att det påverkar icke-diskrimineringsprincipen ändra sin interna lagstiftning inom de områden som täcks av avtalet under förutsättning att parten först har in- formerat övriga avtalsslutande parter,

- om Gemensamma EES-kommittén finner att lagstiftningen i dess änd- rade lydelse inte negativt påverkar avtalets tillfredsställande funktion, eller

- om förfarandet enligt artikel 98 har fullföljts.

Artikel 98

Bilagorna till detta avtal och protokollen 1-7, 9-11, 19-27, 30-32, 37, 39, 41 och 47, kan vid behov ändras genom beslut av Gemensamma EES-kommit- tén i enlighet med artiklarna 93.2, 99, 100, 102 och 103.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

36¶Artikel 99

1. Så snart ny lagstiftning är under utarbetande av EG-kommissionen på ett område som omfattas av detta avtal, skall kommissionen underhand råd- fråga experter i EFTA-staterna på samma sätt som den rådfrågar experter i EG:s medlemsstater vid utarbetandet av sina förslag.

2. När EG-kommissionen överlämnar sitt förslag till Europeiska gemenska- pernas råd, skall den överlämna kopior av detta till EFTA-staterna.

På begäran av någon av de avtalsslutande parterna skall ett preliminärt utbyte av åsikter äga rum inom Gemensamma EES-kommittén.

3. Under den fas som föregår ett beslut inom Europeiska gemenskapernas råd skall de avtalsslutande parterna i en fortgående informations- och sam- rådsprocess, vid viktiga tillfällen, åter samråda med varandra i Gemen- samma EES-kommittén, då detta begärs av någon av parterna.

4. De avtalsslutande parterna skall med gott uppsåt samarbeta under infor- mations- och samrådsfasen i syfte att underlätta beslutsfattandet i Gemen- samma EES-kommittén i slutet av denna process.

Artikel 100

EG-kommmissionen skall tillförsäkra experter från EFTA-staterna ett så omfattande deltagande som möjligt, med hänsyn till de områden som be- rörs, under beredningen av förslag till åtgärder, vilka därefter skall föreläg- gas de kommittéer som bistår kommissionen vid utövandet av dess verkstäl- lande befogenheter. När EG-kommissionen utarbetar förslag till åtgärder, skall den anlita experter i EFTA-staterna på samma sätt som den anlitar ex- perter i EG:s medlemsstater.

I de fall då hänvändelse sker till Europeiska gemenskapernas råd i enlighet med det förfarande som är tillämpligt på det slags kommitté som berörs, skall kommissionen för rådet redovisa de synpunkter som lagts fram av EFTA-staternas experter.

Artikel 101

1. Vad gäller kommittéer som varken omfattas av artikel 81 eller artikel 100 skall experter från EFTA-staterna knytas till arbetet, när så behövs för att detta avtal skall fungera på ett tillfredsställande sätt.

Dessa kommittéer är uppräknade i protokoll 37. Villkoren för en sådan medverkan anges i de tillämpliga protokollen och bilagorna för respektive område, där de aktuella frågorna behandlas.

2. Om de avtalsslutande parterna finner att en sådan medverkan skall ut- sträckas till andra kommittéer av liknande slag, kan Gemensamma EES- kommittén ändra protokoll 37.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

Artikel 102

1. För att säkerställa rättssäkerheten och enhetligheten inom EES skall Ge- mensamma EES-kommittén fatta beslut om ändring av en bilaga till detta

avtal så snart som möjligt efter det att gemenskapen har antagit den motsva- rande nya EG-lagstiftningen i syfte att möjliggöra en samtidig tillämpning av denna samt av ändringarna i bilagorna till avtalet. Gemenskapen skall där- för, varje gång den antar lagstiftning i en fråga som regleras i detta avtal, snarast underrätta övriga avtalsslutande parter i Gemensamma EES-kom- mittén.

2. Gemensamma EES-kommittén bedömer vilken del av en bilaga till detta avtal som är direkt berörd av den nya lagstiftningen.

3. De avtalsslutande parterna skall på allt sätt sträva efter att nå en överens- kommelse i frågor som är relevanta för detta avtal.

Gemensamma EES-kommittén skall särskilt sträva efter att söka nå en ömsesidigt godtagbar lösning när en allvarlig svårighet uppstår på ett område som i EFTA-staterna omfattas av lagstiftarens behörighet.

4. Om, trots tillämpning av föregående punkt, en överenskommelse om en ändring av en bilaga till detta avtal inte kan nås, skall Gemensamma EES- kommittén undersöka alla ytterligare möjligheter att säkerställa att avtalet även fortsättningsvis fungerar tillfredsställande samt fatta varje beslut som kan vara nödvändigt i detta hänseende, däri inbegripet möjligheten att er- känna att lagstiftningen är likvärdig. Ett sådant beslut skall fattas senast vid utgången av sex månader från den dag då ärendet hänskjutits till Gemen- samma EES-kommittén eller, om denna dag infaller senare, den dag då mot- svarande EG-lag-stiftning träder i kraft.

5. Om Gemensamma EES-kommittén vid utgången av den tidsfrist som an- ges i punkt 4 inte har fattat beslut om en ändring av en bilaga til) detta avtal, skall den del som berörs härav, fastställd i enlighet med punkt 2, betraktas som provisoriskt suspenderad, om inte Gemensamma EES-kommittén be- slutar om motsatsen. En sådan suspension skall börja gälla sex månader efter utgången av den tid som avses i punkt 4, men i inget fall tidigare än den dag då motsvarande EG-rättsakt genomförs i gemenskapen. Gemensamma EES-kommittén skall fullfölja sina strävanden att enas om en ömsesidigt godtagbar lösning, så att suspensionen kan återkallas så snart som möjligt.

6. De praktiska konsekvenserna av den suspension som avses i punkt 5 skall diskuteras i Gemensamma EES-kommittén. De rättigheter och skyldigheter som redan förvärvats av enskilda och företag enligt detta avtal skall kvarstå. De avtalsslutande parterna skall, när så är lämpligt, besluta om de ändringar som blir nödvändiga på grund av suspensionen.

Artikel 103

1. Om ett av Gemensamma EES-kommittén fattat beslut kan bli bindande för en avtalsslutande part först efter det att konstitutionella krav uppfyllts, skall beslutet, om det anger en viss dag, träda i kraft den dagen under förut- sättning att den avtalsslutande parten före den dagen har anmält till övriga avtalsslutande parter att de konstitutionella kraven uppfyllts.

Om en sådan anmälan inte har gjorts före den dagen träder beslutet i kraft den första dagen i den andra månaden efter den sista anmälan.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

2. Om en sådan anmälan inte har gjorts inom sex månader efter Gemen- samma EES-kommitténs beslut, skall beslutet tillämpas provisoriskt i avvak- tan på att de konstitutionella kraven skall uppfyllas, om inte en avtalsslu- tande part anmäler att en sådan provisorisk tillämpning inte kan äga rum. I detta fall, eller om en avtalsslutande part anmäler icke-ratifikation av ett beslut av Gemensamma EES-kommittén, skall det upphävande som anges i artikel 102.5 träda i kraft en månad efter en sådan anmälan, men inte i något fall tidigare än den dag då motsvarande EG-rättsakt genomfors i gemenskapen.

Artikel 104

Beslut som fattas av Gemensamma EES-kommittén i de fall som anges i detta avtal skall, om inte annat anges däri, vara bindande för de avtalsslu- tande parterna sedan de trätt i kraft. De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa beslutens genomförande och till- lämpning.

KAPITEL 3 HOMOGENITET, ÖVERVAKNINGSFÖRFARANDE OCH TVISTLÖSNING

AVSNITT 1 HOMOGENITET

Artikel 105

1.1 syfte att uppnå de avtalsslutande parternas mål att nå fram till en så en- hetlig tolkning som möjligt av bestämmelserna i detta avtal och av de be- stämmelser i EG-lagstiftningen som i sak återges i avtalet skall Gemen- samma EES-kommittén vidta åtgärder i enlighet med denna artikel.

2. Gemensamma EES-kommittén skall fortlöpande granska utvecklingen av rättspraxis inom Europeiska gemenskapernas domstol och den EFTA-dom- stol som avses i artikel 108.2.1 detta syfte skall dessa domstolars domar över- lämnas till Gemensamma EES-kommittén, som skall vidta åtgärder för att upprätthålla den homogena tolkningen av avtalet.

3. Om Gemensamma EES-kommittén inom två månader efter det att frågan om en skiljaktighet i rättspraxis mellan de båda domstolarna har väckts hos den inte har lyckats bevara en homogen tolkning av avtalet, får förfarandena enligt artikel 111 tillämpas.

Artikel 106

I syfte att främja en så enhetlig tolkning av detta avtal som möjligt, varvid full hänsyn skall tas till domstolars oberoende ställning, skall ett system för utbyte av information rörande domar av EFTA-domstolen, Europeiska ge- menskapernas domstol och Europeiska gemenskapernas första instansrätt samt EFTA-staternas domstolar som utgör sista instans upprättas av Gemen- samma EES-kommittén. Detta system skall omfatta

1992/93: EU 1

Bilaga 3 Bilaga I till EES-lagen

a) överlämnande till registratorn vid Europeiska gemenskapernas domstol av dessa domstolars domar när de avser tolkning och till- lämpning av, å ena sidan, detta avtal och, å andra sidan, Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och För- draget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen med ändringar och tillägg, samt de rättsakter som antagits i överens- stämmelse med dessa fördrag, i den mån de rör bestämmelser som i sak är identiska med bestämmelser i detta avtal,

b) klassificering av dessa domar verkställd av registratorn vid Euro- peiska gemenskapernas domstol, vilket i den utsträckning det be- hövs innefattar utarbetande och publicering av översättningar och sammanfattningar,

c) överlämnande från registratorn vid Europeiska gemenskapernas domstol av relevanta handlingar till de behöriga nationella myndig- heter som skall utses av varje avtalsslutande part.

Artikel 107

Bestämmelser om möjligheten för en EFTA-stat att bemyndiga en domstol eller annan dömande myndighet att begära att Europeiska gemenskapernas domstol fattar beslut om tolkningen av en EES-regel finns i protokoll 34.

AVSNITT 2 ÖVERVAKNINGSFÖRFARANDE

Artikel 108

1. EFTA-staterna skall upprätta en oberoende övervakningmyndighet (EFTA:s övervakningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande dem som finns inom gemenskapen, däri inbegripet förfaranden för att säkerställa att skyldigheterna enligt detta avtal uppfylls och för att kontrollera lagenlig- heten av åtgärder av EFTA:s övervakningsmyndighet gällande konkurrens.

2. EFTA-staterna skall upprätta en domstol (EFTA-domstolen).

EFTA-domstolen skall, i enlighet med ett särskilt avtal mellan EFTA-sta- terna, vad gäller tillämpningen av detta avtal, vara behörig särskilt för

a) mål eller ärenden som rör övervakningsförfarandet avseende EFTA-staterna,

b) överklaganden av beslut på konkurrensområdet i ärenden som fat- tats av EFTA:s övervakningsmyndighet,

c) lösning av tvister mellan två eller flera EFTA-stater.

Artikel 109

1. Fullgörandet av skyldigheterna enligt detta avtal skall övervakas av, å ena sidan, EFTA:s övervakningsmyndighet och, å andra sidan, EG-kommissio- nen, som skall handla i enlighet med Fördraget om upprättandet av Euro- peiska ekonomiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Euro- peiska kol- och stålgemenskapen och detta avtal.

1992/93.-EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

2. För att säkerställa en enhetlig övervakning inom hela EES skall EFTA:s

övervakningsmyndighet och EG-kommissionen samarbeta, utbyta informa- tion och samråda i frågor som rör övervakningspolitiken och enskilda ären- den.

3. Alla klagomål som rör tillämpningen av detta avtal skall lämnas till EG- kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet. Dessa skall underrätta varandra om de klagomål som de tagit emot.

4. Vart och ett av dessa organ skall pröva de klagomål som faller inom dess behörighet och till det andra organet överlämna de klagomål som faller inom det organets behörighet.

5. Om dessa två organ är oeniga om vilken åtgärd som bör vidtas med anled- ning av ett klagomål, eller om de är oeniga vad avser resultatet av pröv- ningen, har vart och ett av organen rätt att hänskjuta frågan till Gemen- samma EES-kommittén, som skall handlägga ärendet i enlighet med artikel

111.

Artikel 110

Beslut enligt detta avtal av EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kom- missionen, som medför betalningsskyldighet för andra än stater, skall vara verkställbara. Detsamma skall gälla domar som enligt detta avtal har medde- lats av Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska gemenskapernas första instansrätt och EFTA-domstolen.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den myndighet som varje avtalsslutande part skall utse för detta ändamål och meddela de övriga avtalsslutande parterna, EFTA:s över- vakningsmyndighet, EG-kommissionen, Europeiska gemenskapernas dom- stol, Europeiska gemenskapernas första instansrätt och EFTA-domstolen.

När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denna part fullfölja verkställigheten i enlighet med lagen i den stat inom vars territorium verkställigheten skall äga rum genom att direkt hänskjuta ären- det till den behöriga myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska ge- menskapernas domstol, vad gäller beslut av EG-kommissionen, Europeiska gemenskapernas första instansrätt eller Europeiska gemenskapernas dom- stol, eller genom beslut av EFTA-domstolen vad gäller beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet eller EFTA-domstolen. Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställighe- ten inte genomförs på regelrätt sätt.

AVSNITT 3 TVISTLÖSNING

Artikel 111

1. Gemenskapen eller en EFTA-stat får till Gemensamma EES-kommittén överlämna en tvist som rör tolkningen eller tilllämpningen av detta avtal i enlighet med följande bestämmelser.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

2. Gemensamma EES-kommittén får lösa tvisten. Kommittén skall förses med all den information som kan vara av betydelse för att möjliggöra en in- gående undersökning av situationen för att finna en godtagbar lösning. I detta syfte skall kommittén undersöka alla möjligheter att säkerställa att av- talet fortsätter att fungera tillfredsställande.

3. Om en tvist gäller tolkningen av bestämmelser i detta avtal som i sak är identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska stål- och kolgemenskapen samt rättsakter som antagits med till- lämpning av dessa två fördrag, och om tvisten inte har lösts inom tre måna- der efter det att den överlämnats till Gemensamma EES-kommittén, får de avtalsslutande parterna i tvisten komma överens om att begära att Euro- peiska gemenskapernas domstol meddelar ett avgörande om tolkningen av de relevanta bestämmelserna.

Om Gemensamma EES-kommittén i en sådan tvist inte har nått en över- enskommelse om en lösning inom sex månader från den dag då förfarandet inleddes, eller om de avtalsslutande parterna i tvisten då inte har beslutat att begära ett avgörande om tolkningen från Europeiska gemenskapernas domstol, får en avtalsslutande part, i syfte att avhjälpa eventuell obalans,

- antingen vidta en skyddsåtgärd i enlighet med artikel 112.2 och i enlighet med förfarandet i artikel 113,

- eller tillämpa artikel 102 med nödvändiga ändringar.

4. Om en tvist avser omfattningen eller varaktigheten av skyddsåtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 111.3 eller artikel 112 eller frågan om de mot- åtgärder som i enlighet med artikel 114 vidtagits för att återställa balansen står i ett rimligt förhållande till skyddsåtgärderna, och om Gemensamma EES-kommittén efter tre månader från den dag då ärendet överlämnades till den inte har lyckats lösa tvisten, får en avtalsslutande part hänskjuta tvisten till skiljedom enligt de förfaranden som anges i protokoll 33. Ingen fråga om tolkning av de bestämmelser i detta avtal som avses i punkt 3 får behandlas vid ett sådant förfarande. Skiljedomen skall vara bindande för parterna i tvisten.

KAPITEL 4 SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 112

1. Om det uppstår allvarliga ekonomiska, samhälleliga eller miljömässiga svårigheter på ett visst samhällsområde eller i en viss region och dessa kan tänkas bli bestående, får en avtalsslutande part ensidigt vidta lämpliga åtgär- der i enlighet med de villkor och förfaranden som anges i artikel 113.

2. Sådana skyddsåtgärder skall, med avseende på omfattning och varaktig- het, begränsas till vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa situationen. 1 första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen av detta avtals funktion.

3. Skyddsåtgärderna skall vara tillämpliga gentemot alla avtalsslutande par- ter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

42¶Artikel 113

1. En avtalsslutande part som överväger att vidta skyddsåtgärder enligt arti- kel 112 skall utan dröjsmål anmäla detta till övriga avtalsslutande parter ge- nom Gemensamma EES-kommittén och tillhandahålla all relevant informa- tion.

2. De avtalsslutande parterna skall omedelbart inleda samråd i Gemen- samma EES-kommittén i syfte att finna en för alla parter godtagbar lösning.

3. Den berörda avtalsslutande parten får inte vidta skyddsåtgärder förrän en månad efter dagen för anmälan enligt punkt 1, för så vitt inte samrådsförfa- randet enligt punkt 2 har avslutats före utgången av den angivna fristen. När särskilda omständigheter som kräver omedelbara åtgärder utesluter för- handsgranskning, får den berörda avtalsslutande parten genast vidta de skyddande åtgärder som är helt nödvändiga för att avhjälpa situationen.

Vad avser gemenskapen, skall skyddsåtgärderna vidtas av EG-kommissio- nen.

4. Den berörda avtalsslutande parten skall utan dröjsmål anmäla de vidtagna åtgärderna till Gemensamma EES-kommittén och ställa all relevant infor- mation till förfogande.

5. De vidtagna skyddsåtgärderna skall var tredje månad efter den dag då beslut om dem fattades bli föremål för samråd i Gemensamma EES-kommit- tén syftande till att avskaffa dem före den dag då de avsetts upphöra eller att begränsa deras tilllämpningsområde.

Vatje avtalsslutande part får när som helst anmoda Gemensamma EES- kommittén att granska åtgärderna.

Artikel 114

1. Om en skyddsåtgärd som vidtagits av en avtalsslutande part skapar oba- lans mellan rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal, får vaije annan avtalsslutande part gentemot den avtalsslutande parten i fråga vidta sådana proportionella motåtgärder som är helt nödvändiga för att återställa balan- sen. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta stör- ningen av EES funktion.

2. Förfarandet enligt artikel 113 skall vara tillämpligt.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

43¶DEL VIII FINANSIELL MEKANISM

Artikel 115

I syfte att främja ett fortgående och balanserat stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna i enlighet med artikel 1 är de avtalsslutande parterna överens om behovet att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan sina regioner. De uppmärksam- mar i detta hänseende bestämmelserna på andra ställen i detta avtal och i protokollen till detta, inbegripet vissa av de arrangemang som avser jord- bruk och fiske.

Artikel 116

En finansiell mekanism skall upprättas av EFTA-staterna för att inom ramen för EES och utöver de ansträngningar som EG redan gör i detta hänseende bidra till de syften som anges i artikel 115.

Artikel 117

Bestämmelser om den finansiella mekanismen finns i protokoll 38.

1992/93.-EU1

Bilaga 3

Biläga 1 till EES-lagen

44¶DEL IX ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 118

1. När en avtalsslutande part anser att det skulle ligga i alla avtalsslutande parters intresse att utveckla de förbindelser som knutits genom detta avtal genom att utvidga dem till områden som inte omfattas av avtalet, skall den för övriga avtalsslutande parter i EES-rådet lägga fram en motiverad begä- ran. Rådet kan uppdra åt Gemensamma EES-kommittén att granska begä- ran i alla avseenden och att avge en rapport.

EES-rådet kan, när detta är lämpligt, fatta politiska beslut i syfte att inleda förhandlingar mellan de avtalsslutande parterna.

2. De avtal som blir ett resultat av förhandlingarna enligt punkt 1 skall bli föremål för ratifikation eller godkännande av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 119

Bilagorna och de rättsakter som det hänvisas till där med anpassning för de- ras tillämpning inom ramen för detta avtal, liksom protokollen, skall utgöra en integrerad del av detta avtal.

Artikel 120

Om inte annat föreskrivs i detta avtal och särskilt i protokollen 41, 43 och 44, skall bestämmelserna i detta avtal ha företräde framför bestämmelserna i nu gällande bilaterala eller multilaterala avtal som binder Europeiska eko- nomiska gemenskapen, å ena sidan, och en eller flera EFTA-stater, å andra sidan, i den utsträckning samma fråga regleras i detta avtal.

Artikel 121

Bestämmelserna i detta avtal skall inte hindra samarbete

a) inom ramen för det nordiska samarbetet, i den utsträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att avtalet fungerar tillfredsställande,

b) inom ramen för den regionala unionen mellan Schweiz och Liechtenstein, i den utsträckning som denna unions syften inte upp- nås genom tillämpning av detta avtal och detta avtals tillfredsstäl- lande funktion inte hindras,

c) inom ramen för samarbete mellan Österrike och Italien rörande Ty- rolen, Vorarlberg och Trentino - Sydtyrolen/Alto Adige, i den ut- sträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att avtalet funge- rar tillfredsställande.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

Artikel 122

De avtalsslutande parternas ombud, delegater och experter, samt tjänste- män och övriga anställda som är verksamma enligt detta avtal, skall även

efter det att deras uppdrag upphört vara förpliktade att inte lämna ut upplys- ningar som omfattas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras affärs- förbindelser eller deras kostnadsförhållanden.

Artikel 123

Ingenting i detta avtal skall hindra en avtalsslutande part från att vidta åtgär- der

a) som den anser vara nödvändiga för att hindra att sådan information avslöjas som strider mot dess väsentliga säkerhetsintressen,

b) som avser tillverkning av eller handel med vapen, ammunition, krigsmateriel eller andra varor som oundgängligen behövs för för- svarsändamål eller till forskning, utveckling eller produktion som är oumbärlig för försvarsändamål, under förutsättning att sådana åt- gärder inte försämrar konkurrensvillkoren vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål,

c) som den anser väsentliga för sin egen säkerhet i händelse av allvar- liga interna störningar, som påverkar upprätthållandet av lag och ordning, i krigstid eller vid en allvarlig internationell spänning som innebär krigsfara, eller för att fullgöra de skyldigheter den har iklätt sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet.

Artikel 124

De avtalsslutande parterna skall, utan att det påverkar tilllämpningen av öv- riga bestämmelser i detta avtal, ge medborgare i EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna samma behandling som sina egna medborgare med avseende på kapitalplacering i bolag som avses i artikel 34.

Artikel 125

Detta avtal skall inte i något hänseende ingripa i de avtalsslutande parternas egendomsordning.

Artikel 126

1. Detta avtal skall vara tillämpligt på de territorier på vilka Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen är tillämpliga och på de villkor som anges i dessa fördrag, samt på Republiken Finlands, Republi- ken Islands, Furstendömet Liechtensteins, Konungariket Norges, Konunga- riket Sveriges, Schweiziska Edsförbundets samt Republiken Österrikes ter- ritorier.

2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall detta avtal inte tillämpas beträffande Åland. Finlands regering får dock genom en förklaring, vilken vid ratifika- tion av detta avtal deponeras hos depositarien som skall överlämna en be- styrkt kopia av denna till var och en av de avtalsslutande parterna, anmäla att avtalet skall tillämpas beträffande Åland på samma villkor som gäller för

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

dess tillämpning beträffande andra delar av Finland, med förbehåll för föl- jande bestämmelser:

a) Bestämmelserna i avtalet skall inte hindra tillämpning av de bestäm- melser som gäller vid vaije given tidpunkt på Åland om

i) inskränkningar i rätten för fysiska personer som inte har hem- bygdsrätt på Åland samt för juridiska personer att förvärva och inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga myndigheter,

ii) inskränkningar i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland eller juridiska personer utan tillstånd av de behöriga myndighe- terna på Åland.

b) De rättigheter som ålänningar har i Finland skall inte beröras av detta avtal.

c) Myndigheterna på Åland skall behandla de avtalsslutande parternas alla fysiska och juridiska personer på samma sätt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

Artikel 127

Varje avtalsslutande part kan säga upp detta avtal under förutsättning att den minst tolv månader dessförinnan skriftligen anmäler uppsägningen till de övriga avtalsslutande parterna.

Omedelbart efter anmälan av den avsedda uppsägningen skall de övriga avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonferens i syfte att be- handla de ändringar som behöver göras i avtalet.

Artikel 128

1. Vaije europeisk stat som blir medlem av gemenskapen skall, eller varje europeisk stat som blir medlem av EFTA kan, ansöka om att ansluta sig till detta avtal. Den skall ställa sin ansökan till EES-rådet.

2. Betingelserna och villkoren för en sådan anslutning skall bli föremål för ett avtal mellan de avtalsslutande parterna och den ansökande staten. Detta avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutande parter för ratifikation eller god- kännande i enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 129

1. Detta avtal är upprättat i ett enda original på danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, norska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika giltiga.

Texterna till de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna är lika giltiga på danska, engelska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, och tyska, så som dessa publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, och de skall för autentifiering upprättas på finska, is- ländska, norska och svenska.

2. Detta avtal skall ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

47¶Det skall deponeras hos Europeiska gemenskapernas råds generalsekreta- riat, som skall överlämna bestyrkta kopior till alla övriga avtalsslutande par- ter.

Ratifikations- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Euro- peiska gemenskapernas råds generalsekretariat, som skall anmäla detta till alla övriga avtalsslutande parter.

3. Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993, under förutsättning att alla avtalsslutande parter har deponerat sina ratifikations- eller godkännan- deinstrument före den dagen. Efter nämnda dag träder detta avtal i kraft den första dagen i den andra månaden som följer efter den sista anmälan. Den slutliga tidpunkten för en sådan anmälan skall vara den 30 juni 1993. Efter den dagen skall de avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonfe- rens för att bedöma läget.

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta av- tal.

Som skedde i Oporto, Portugal den andra maj nittonhundranittiotvå.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

48 PROTOKOLL 1

Bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till detta av- tal skall, om inte annat sägs i respektive bilaga, tillämpas i enlighet med avta- let och detta protokoll. Den särskilda anpassning som är nödvändig i fråga om enskilda rättsakter anges i den bilaga där den berörda rättsakten är upp- tagen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

1. Inledningarna till rättsakterna

Ingresserna till de rättsakter som det hänvisas till har inte anpassats inom ramen för detta avtal. De är av betydelse i den utsträckning som är nödvän- dig för den rätta tolkningen och tillämpningen, inom ramen för avtalet, av bestämmelserna i dessa rättsakter.

2. Bestämmelser om EG-kommittéer

Procedurer, institutionella arrangemang eller andra bestämmelser avseende EG-kommittéer i de rättsakter som det hänvisas till behandlas i artiklarna 81, 100 och 101 i avtalet samt i protokoll 31.

3. Bestämmelser om förfaranden för anpassning!ändring av gemenskapsrättsakter

Om en rättsakt som det hänvisas till innehåller bestämmelser om EG-förfa- randen för dess anpassning, utvidgning eller ändring eller för utvecklingen av en ny gemenskapspolitik, nya gemenskapsinitiativ eller gemenskapsrätts- akter, gäller de tillämpliga förfaranden för beslutsfattande som anges i avta- let.

4. Informationsutbyte och anmälningsförfaranden

a) I de fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till EG- kommissionen skall en EFTA-stat lämna motsvarande uppgifter till EFTArs övervakningsmyndighet och till en ständig kommitté för EFTA-staterna. Samma gäller när information skall vidarebefordras av behöriga myndigheter. EG-kommissionen och EFTA:s övervak- ningsmyndighet skall utbyta information som de har fått från EG- medlemsstaterna, från EFTA-stater eller från behöriga myndighe- ter.

b) I sådana fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till en eller flera andra medlemsstater skall den också lämna uppgifterna till EG-kommissionen, som skall vidarebefordra dem till den stän- diga kommittén för distribution till EFTA-staterna.

En EFTA-stat skall lämna motsvarande uppgifter till en eller flera andra EFTA-stater och till den ständiga kommittén, som skall vidare- befordra dem till EG-kommissionen för distribution till EG-med-

4 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Dell

lemsstaterna. Detsamma gäller när uppgifterna skall lämnas av be- höriga myndigheter.

c) På områden där det i brådskande fall krävs en snabb överföring av information skall områdesvis tillämpas lämpliga lösningar som med- ger direkt informationsutbyte.

d) EG-kommissionens funktioner i samband med förfaranden för veri- fikation, godkännande, information, anmälningar, samråd eller lik- nande skall, för EFTA-staternas vidkommande fullgöras i enlighet med de förfaranden som fastställs mellan dessa. Detta gäller utan att det påverkar punkterna 2, 3 eller 7. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet eller i förekommande fall den ständiga kommittén skall utbyta all tillgänglig information om dessa frågor. Frågor som uppstår i samband med detta kan hänskjutas till Gemen- samma EES-kommittén.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

5. Förfaranden för översyn och rapportering

Om EG-kommissionen eller något annat EG-organ enligt en rättsakt som det hänvisas till skall sammanställa en rapport eller utvärdering eller lik- nande, skall, såvida inte annat bestäms, EFTA:s övervakningsmyndighet el- ler i förekommande fall den ständiga kommittén samtidigt sammanställa en motsvarande rapport eller utvärdering eller liknande avseende EFTA-sta- terna. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet eller i före- kommande fall den ständiga kommittén skall samråda med varandra och ut- byta information under sammanställandet av sina respektive rapporter. Ko- pior av dessa skall skickas till Gemensamma EES-kommittén.

6. Offentliggörande av information

a) Om en EG-medlemsstat enligt en rättsakt som det hänvisas till skall offentliggöra vissa uppgifter om sakförhållanden, förfaranden eller liknande, skall också EFTA-staterna inom ramen för avtalet offent- liggöra denna information på motsvarande sätt.

b) Om det i en rättsakt som det hänvisas till föreskrivs att sakförhållan- den, förfaranden, rapporter eller liknande skall offentliggöras i Europeiska gemenskap- ernas officiella tidning, skall motsva- rande uppgifter avseende EFTA-staterna offentliggöras i en särskild EES-del 1 i tidningen.

7. Rättigheter och skyldigheter

Rättigheter som har tillerkänts och skyldigheter som har ålagts EG-med- lemsstater eller deras offentliga organ, företag eller enskilda i förhållande till varandra skall anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutande parterna, med vilka också förstås i förekommande fall deras behöriga myndigheter, offentliga organ, företag eller enskilda.

1 Innehållsförteckningen för EES-delen skall också innehålla hänvisningar till var mot- svarande uppgifter avseende EG och dess medlemsstater står att läsa

8. Hänvisningar till territorier

När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till ”gemenska- pens” eller ”den gemensamma marknadens” territorium skall dessa inom ra- men för avtalet förstås som hänvisningar till de avtalsslutande parternas ter- ritorier enligt definitionen i artikel 126 i avtalet.

9. Hänvisningar till medborgare i EG:s medlemsstater

När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till medborgare i EG:s medlemsstater skall dessa inom ramen för avtalet förstås som hänvis- ningar även till medborgare i EFTA-stater.

10. Hänvisningar till språk

Om EG-medlemsstatema eller deras offentliga organ, företag eller enskilda genom en rättsakt som det hänvisas till tillerkänns rättigheter eller åläggs skyldigheter beträffande användningen av något av Europeiska gemenska- pernas officiella språk, skall motsvarande rättigheter och skyldigheter be- träffande användningen av något av samtliga avtalsslutande parters officiella språk anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutande parterna, deras behö- riga myndigheter, offentliga organ, företag eller enskilda.

11. Rättsakternas ikraftträdande och genomförande

Bestämmelser om ikraftträdande och genomförande av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till avtalet är inte tillämpliga inom ramen för avta- let. De tidsfrister och tidpunkter som för EFTA-staternas del gäller för ikraftträdande och genomförande av rättsakter som det hänvisas till framgår av artikel 129.3 i avtalet samt av övergångsbestämmelser.

12. Adressaterna för gemenskapens rättsakter

Bestämmelser som anger att en gemenskapsrättsakt riktar sig till gemenska- pens medlemsstater är inte relevanta inom ramen för avtalet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

51 PROTOKOLL 2

OM VAROR SOM UNDANTAGITS FRÅN AVTALETS

TILLÄMPNINGSOMRÅDE I ENLIGHET MED ARTIKEL 8.3 a

Följande varor som faller under kapitel 25 - 97 i HS-systemet är undantagna från avtalets tillämpningsområde.

Hilltaxenummer Produktbeskrivning

3501 Kasein, kaseinater och andra kaseinderivat; kaseinlim

3502 Albuminer, albuminater och andra albuminderivat:

10 - Äggalbumin:

ur 10 — Annat än otjänligt eller avsett att göras otjänligt till människoföda

90 - Andra slag:

ur 90 - - Mjölkalbumin (laktalbumin), annat än otjänligt eller avsett att gö-

ras otjänligt till människoföda

3505 Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller för-

estrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller an- nan modifierad stärkelse:

10 - Dextrin och annan modifierad stärkelse:

ur 10 - - Förestrad eller företräd stärkelse

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

52¶PROTOKOLL 8

OM STATLIGA MONOPOL

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1

1. Artikel 16 i avtalet skall börja gälla senast den 1 januari 1995 i fråga om till EES-lagen följande statliga handelsmonopol:

- Österrikes saltmonopol,

- Islands monopol på gödningsmedel,

- Schweiz och Liechtensteins monopol på salt och krut.

2. Artikel 16 skall också vara tillämplig på vin (tulltaxenr 22.04).

53¶PROTOKOLL 13

OM ICKE-TILLÄMPLIGHETEN AV ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER OCH UTJÄMNINGSTULLAR

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

Tillämpningen av artikel 26 i avtalet är begränsad till de områden som omfat- tas av avtalets bestämmelser och inom vilka gemenskapsrättsakterna full- ständigt har integrerats med avtalet.

Såvida inte de avtalsslutande parterna enas om andra lösningar, utgör till- lämpningen av denna artikel inte heller något hinder för åtgärder som vidtas av de avtalsslutande parterna för att förhindra försök att kringgå följande åtgärder riktade mot tredje land:

- antidumpningsåtgärder,

- utjämningstullar,

- åtgärder mot otillåtet handelsbruk som kan tillskrivas tredje land.

54¶PROTOKOLL 14

OM HANDEL MED KOL OCH STÅL

Detta protokoll är tillämpligt på de produkter som omfattas av de bilaterala frihandelsavtal (härefter kallade ”frihandelsavtalen”) som har träffats mel- lan Europeiska kol- och stålgemenskapen och dess medlemsstater å ena si- dan och de individuella EFTA-staterna å den andra, eller i förekommande fall mellan medlemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen och re- spektive EFTA-stater.

1. Om inte annat följer av detta protokoll, påverkas inte frihandelsavtalen. Om inte frihandelsavtalen är tillämpliga, gäller bestämmelserna i detta avtal. Vid fortsatt tillämpning av de materiella bestämmelserna i frihandelsavtalen skall också de institutionella bestämmelserna i avtalen vara tillämpliga.

2. Kvantitativa restriktioner i fråga om export eller åtgärder med motsva- rande verkan, tullavgifter samt avgifter med motsvarande verkan och som är tillämpliga på handeln inom EES skall avskaffas.

De avtalsslutande parterna skall inte införa restriktioner eller administrativa och tekniska föreskrifter som i handeln mellan de avtalsslutande parterna kan utgöra hinder för fri rörlighet för de produkter som omfattas av detta protokoll.

Protokoll 25 innehåller de materiella konkurrensregler som är tillämpliga på företag och som avser de produkter som omfattas av detta protokoll. Här- ledd lagstiftning återfinns i protokoll 21 och bilaga XIV.

De avtalsslutande parterna skall iaktta reglerna för stöd till stålindustrin. De erkänner särskilt relevansen och tilllämpligheten av de gemenskapsregler om stöd till stålindustrin som anges i kommissionens beslut 322/89/EKSG, som upphör att gälla den 31 december 1991. De avtalsslutande parterna ut- fäster sig att vid ikraftträdandet av EES-avtalet införliva nya gemenskaps- regler om stöd till stålindustrin med avtalet, förutsatt att dessa i huvudsak är likartade med reglerna i nyss nämnda rättsakt.

1. De avtalsslutande parterna skall utbyta information om marknader. Efta- staterna skall på allt sätt verka för att stålproducenter, konsumenter och återförsäljare tillhandahåller sådan information.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

2. EFTA-staterna skall på allt sätt verka för att de stålproducerande företa- gen inom dessas territorier medverkar vid de årliga investeringsundersök- ningar som avses i artikel 15 i kommissionens beslut 3302/81/EKSG av den 18 november 1981. De avtalsslutande parterna skall, med beaktande av skyl- digheten att skydda affärshemligheter, utbyta information om större investe- rings- eller desinvesteringsprojekt.

3. Alla frågor som rör informationsutbyte mellan de avtalsslutande parterna skall omfattas av de allmänna institutionella bestämmelserna i detta avtal.

De avtalsslutande parterna konstaterar att de ursprungsregler som anges i protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan Europeiska ekonomiska gemenska- pen och enskilda EFTA-stater ersätts av protokoll 4 i detta avtal.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

56¶PROTOKOLL 17

1. Artikel 34 i avtalet skall inte hindra avtalsparterna från att anta lagstift- ning eller genomföra åtgärder som avser ett tredje lands tillträde till deras marknader.

All lagstiftning inom ett område som regleras av avtalet skall behandlas enligt det förfarande som anges i avtalet och avtalsparterna skall sträva efter att utarbeta motsvarande EES-regler.

I alla andra fall skall avtalsparterna underrätta Gemensamma EES-kom- mittén om sina åtgärder och, om det behövs, sträva efter att anta bestämmel- ser som garanterar att åtgärderna inte kringgås via de andra avtalsparternas territorium.

Om överenskommelse inte kan träffas om sådana regler eller bestämmel- ser, får den berörda avtalsparten vidta de åtgärder som behövs för att hindra ett kringgående.

2. Vid bestämningen av vem som innehar rättigheter som grundas på artikel 34, skall avsnitt I i Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av be- gränsningar i etableringsfriheten (EGT nr 2, 15.1.1962 s. 36/62) tilllämpas med samma rättsliga verkan som inom gemenskapen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

57¶PROTOKOLL 21

OM GENOMFÖRANDET AV KONKURRENSREGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG

EFTA:s övervakningsmyndighet skall vid tidpunkten för undertecknandet av detta avtal genom överenskommelse mellan EFTA-staterna anförtros be- fogenheter och funktioner motsvarande EG-kommissionens för tillämpning av konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen för att den skall kunna förverkliga de principer som anges i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i avtalet och i protokoll 25.

Gemenskapen skall i förekommande fall utfärda bestämmelser avseende tillämpningen av de principer som anges i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i avtalet och i protokoll 25 för att säkerställa att EG-kommissionen enligt detta avtal har befogenheter och funktioner som motsvarar dem som den vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet förfogar över för tillämpning av konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.

Om nya rättsakter om tillämpningen av artikel 1.2 e och artikel 53-60 och av protokoll 25 eller ändringar i derättsakter som uppräknas i artikel 3 i detta protokoll utfärdas i enlighet med de förfaranden som anges i del VII i avta- let, skall motsvarande ändringar införas i avtalet om upprättandet av EFTAzs övervakningsmyndighet för att säkerställa att EFTA:s övervak- ningsmyndighet samtidigt anförtros befogenheter och funktioner motsva- rande dem som tillkommer EG-kommissionen.

1. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG- kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens- reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska- pen av följande rättsakter:

Kontroll av koncentrationer

1. 389 R 4064: Artikel 6 - 25 i rådets förordning nr 4064/89/EEG av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989, s.l)

2. 390 R 2367: Kommissionens förordning (EEG) nr 2367/90 av den 25 juli 1990 om de anmälningar, frister och förhör som avses i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 219, 14.8.1990, s.5)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

58¶Allmänna procedurregler

3. 362 R 0017: Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962. Första för- ordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62) i dess lydelse enligt

362 R 0059: Förordning nr 59/62/EEG av den 3 juli 1962 (EGT nr 58, 10.7.1962, s. 1655/62)

363 R 0118: Förordning nr 118/63/EEG av den 5 november 1963 (EGT nr 162, 7.11.1963, s. 2696/63)

371 R 2822: Förordning (EEG) nr 2822/71 av den 20 december 1971 (EGT nr L 285, 29.12.1971, s. 49

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT nr L 73, 27.03.1972, s. 92)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s.93)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s.165)

4. 362 R 0027: Kommissionens förordning (EEG) nr 27 av den 3 maj 1962. Första tillämpningsförordning till rådets förordning nr 17 av den 6 februari

1962 (Form, innehåll och övriga detaljer beträffande ansökningar och an- mälningar) (EGT nr 35, 10.5.1962, s. 1118/62) i dess lydelse enligt

368 R 1133: Förordning (EEG) nr 1133/68 av den 26 juli 1968 (EGT nr L 189, 1.8.1968, s. 1)

- 375 R 1699: Förordning (EEG) nr 1699/75 av den 2 juli 1975 (EGT

nr L 172, 3.7.1975, s. 11)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s.93)

385 R 2526: Förordning (EEG) nr 2526/85 av den 5 augusti 1985 (EGT nr L 240, 7.9.1985, s. 1)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 16)

5. 363 R 0099: Kommissionens förordning (EEG) nr 99/63 av den 25 juli

1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning (EEG) nr 17/62 (EGT nr 127, 20.8.1963, s. 2268/63)

Transport

6. 362 R 0141: Rådets förordning (EEG) nr 141/62 av den 26 november 1962 om undantag från tillämpning av rådets förordning nr 17 för transportområ- det, ändrad genom förordningar nr 165/65/EEG och 1002/67/EEG (EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62)

7. 368 R 1017: Artikel 6 och artikel 10 - 31 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transpor- ter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L175,23.7.1968, s. 1)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

8. 369 R 1629: Kommissionens förordning (EEG) nr 1629/69 av den 8 au- gusti 1969 om form, innehåll och övriga detaljer beträffande klagomål enligt

artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209, 21.8.1969, s. 1)

9. 369 R 1630: Kommissionens förordning (EEG) nr 1630/69 av den 8 au- gusti 1969 om förhör enligt artikel 26.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209, 21.8.1969, s. 11)

10. 374 R 2988: Rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av på- följder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkur- rensregler (EGT nr L 319, 29.11.1974, s. 1)

11. 386 R 4056: Avsnitt II i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)

12. 388 R 4260: Kommissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 de- cember 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och muntliga för- handlingar som avses i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 decem- ber 1986 med detaljerade regler för hur artiklarna 85 och 86 i fördraget skall tillämpas på sjöfarten (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 1)

13. 387 R 3975: Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1) i dess lydelse enligt

391R 1284: Rådets förordning (EEG) nr 1284/91 av den 14 maj 1991 (EGT nr L 122, 15.5.1991, s. 2)

14. 388 R 4261: Kommissionens förordning (EEG) nr 4261/88 av den 16 de- cember 1988 om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets för- ordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreg- lerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 10).

2. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG- kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens- reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol-och stålgemenska- pen av följande rättsakter:

1. Artikel (EKSG) 65.2 tredje till femte stycket, 65.3, 65.4 andra stycket och 65.5.

2. Artikel (EKSG) 66.2, andra till fjärde stycket, och 66.4 - 6.

3. 354 D 7026: Höga myndighetens beslut nr 26/54 av den 6 maj 1954 med en förordning om uppgiftsskyldighet enligt fördragets artikel 66.4 (ECE, 11.5.1954, s. 350/54)

4. 378 S 0715: Kommissionens beslut nr 715/78/EKSG av den 6 april 1978 om preskriptionstider för förfaranden och verkställande av påföljder enligt fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EGT nr L 94, 8.4.1978, s.22).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

5. 384 S 0379: Kommissionens beslut nr 379/84/EKSG av den 15 februari

1984 om fastställande av befogenheter för kommissionens tjänstemän och befullmäktigade företrädare som har till uppgift att genomföra kontroller enligt EKSG-fördraget och beslut avseende dess tilllämpning (EGT nr L 46, 16.2.1984, s.23).

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1, som har tillkommit efter det att avtalet har trätt i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall enligt arti- kel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten. Så länge en sådan an- mälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 53.3 inte fattas.

2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om

a) endast företag från en EG-medlemsstat eller EFTA-stat är parter och avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena inte berör import eller export mellan de avtalsslutande parterna,

b) högst två företag är parter och avtalen endast innebär

i) att ena avtalspartens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor begränsas vid återförsäljning av varor som denne har förvärvat av den andra parten, eller

ii) att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter in- dustriellt rättsskydd - särskilt patent, bruksmönster, mönster el- ler varumärken - eller den som enligt avtal om överlåtelse eller upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kun- skaper om användning och tillämpning av industriella processer åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessa rättigheter,

c) de endast syftar till

i) utarbetande eller enhetlig tillämpning av normer eller typer, el- ler

ii) gemensam forskning eller utveckling,

iii) specialisering av tillverkningen av produkter, inklusive avtal som är nödvändiga för att uppnå detta

- om de varor som är föremål för specialisering inte inom en vä- sentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal utgör mer än 15 procent av affärsvolymen för varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin använd- ning av konsumenterna betraktas som likartade, och

- om den sammanlagda årsomsättningen för de berörda företa- gen inte överstiger 200 miljoner ecu.

Dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden kan anmälas till den behö- riga övervakningsmyndigheten i enlighet med artikel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträffande vilka parterna

önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 56, pro- tokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll inom sex må- nader från det att avtalet har trätt i kraft.

2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i avtalet och som omfattas av artikel 4.2 i detta protokoll. Dessa kan anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten i enlighet med artikel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta proto- koll.

Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i sina beslut enligt artikel 53.3 ange den dag då beslutet skall gälla. Denna dag kan sättas tidigare än dagen för anmälan när det gäller sådana avtal, beslut av företagssammanslutningar eller samordnade förfaranden som omfattas av artiklarna 4.2 och 5.2 i detta protokoll eller som omfattas av artikel 5.1 i detta protokoll och som har an- mälts inom den tidsfrist som anges i artikel 5.1.

1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och som har anmälts inom den tidsfrist som anges i artikel 5.1 i detta protokoll inte uppfyller villkoren i arti- kel 53.3 och de berörda företagen eller företagssammanslutningarna upphör att tillämpa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller un- der förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyller villkoren i artikel 53.3, skall förbudet i artikel 53.1 endast gälla för den tidsperiod som den behöriga övervakningsmyndigheten fastställer. Beslut av den behöriga övervaknings- myndigheten i enlighet med föregående mening gäller inte företag och före- tagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till anmälan.

2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som av- ses i artikel 4.2 i detta protokoll och som föreligger när avtalet träder i kraft, om de har anmälts inom sex månader från den dagen.

Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissionen in- nan avtalet träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelserna om ansök- ningar och anmälningar enligt detta avtal.

Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet och artikel 10 i protokoll 23 kan kräva att ett vederbörligen ifyllt formulär, såsom är föreskrivet för tillämpningen av avtalet, inlämnas till den inom en tidsfrist som den bestämmer. I så fall skall ansökningar och anmälningar anses ha skett på rätt sätt endast om formulären inlämnas inom den fastställda tiden och i enlighet med bestämmelserna i avtalet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

62 Artikel 9

Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 skall inte åläggas med avseende på en åtgärd som har vidtagits före anmälan av sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 5 och 6 i detta pro- tokoll och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

De avtalsslutande parterna skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex må- nader från det att avtalet har trätt i kraft för att ge EFTA:s övervaknings- myndighet och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de behöver för att kunna genomföra sina undersökningar enligt detta avtal.

Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när av- talet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader från det att avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de uppfyller vill- koren för gruppundantag enligt bilaga 14.

Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade för- faranden som föreligger när avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla från dagen för avtalets ikraftträ- dande om avtalen, besluten eller förfarandena inom sexmånader från det att avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av förbudet i artikel 53.1.

Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som före avtalets ikraftträdande har medgetts ett individuellt undantag en- ligt artikel 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall även i fortsättningen vara undantagna i förhållande till bestämmelserna i avtalet till utgången av den period som har angetts i undantagsbeslutet eller till den tidpunkt som EG-kommissionen annars bestämmer, om denna infal- ler tidigare.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

63¶PROTOKOLL 22

OM DEFINITIONEN AV ”FÖRETAG” OCH ”OMSÄTTNING” (ARTIKEL 56)

När det gäller tilldelning av enskilda ärenden enligt artikel 56 i avtalet avses med ”företag” varje enhet som bedriver verksamhet av kommersiell eller ekonomisk art.

Med ”omsättning” enligt artikel 56 i avtalet avses de berörda företagens in- täkter inom det territorium som omfattas av detta avtal under föregående räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom ramen för företa- gens ordinarie verksamhet efter avdrag för försäljningsrabatter samt mer- värdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen.

I stället för omsättning används följande:

a) för kreditinstitut och andra finansinstitut, deras totala tillgångar multiplicerade med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med invånare inom det territorium som omfattas av avtalet och den totala summan av denna utlåning,

b) för försäkringsbolag, värdet av de bruttopremier som mottas från invånare inom det territorium som omfattas av avtalet, som skall omfatta samtliga mottagna och utestående belopp enligt försäk- ringsavtal som har tecknats av försäkringsbolagen eller för deras räkning, inklusive utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för skatter och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av de individuella premiebeloppen eller premiernas totala värde.

1. Med avvikelse från den definition av omsättning som gäller vid tillämp- ning av artikel 56 i avtalet och som anges i artikel 2 i detta protokoll, består omsättningen

a) i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord- nade förfaranden som avser system för distribution och inköp mel- lan företag som inte är konkurrenter, av intäkter från försäljning av de varor eller tjänster som avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena avser och av andra varor eller tjänster som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin användning av konsumenterna betraktas som likartade,

b) i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord- nade förfaranden som avser överföring av teknik mellan företag som inte är konkurrenter, av intäkter från försäljningen av de varor eller

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

tjänster som produceras med den teknik som avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena avser och av intäkterna från försälj- ningen av de varor eller tjänster som tekniken i fråga är avsedd att förbättra eller ersätta.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

2. Om det vid tidpunkten för tillkomsten av sådana system som avses i punkt 1 a och b inte föreligger någon omsättning avseende försäljning av varor eller tjänster, skall dock den allmänna bestämmelsen i artikel 2 vara tillämplig.

1. Om ett enskilt ärende berör varor som omfattas av protokoll 25, är det omsättningen av dessa varor som skall ligga till grund för tilldelningen av ärendet.

2. Om ett enskilt ärende berör både varor som omfattas av protokoll 25 och varor eller tjänster som omfattas av artiklarna 53 och 54 i avtalet, skall ifrå- gavarande omsättning beräknas på grundval av alla varor och tjänster enligt artikel 2.

5 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

PROTOKOLL 23

OM SAMARBETET MELLAN ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETERNA (ARTIKEL 58) ALLMÄNNA PRINCIPER

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran av endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda med varandra beträffande allmänna policyfrågor.

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall, i överens- stämmelse med sina interna regler, med beaktande av artikel 56 i avtalet och protokoll 22 samt av båda sidors beslutsautonomi, samarbeta vid handlägg- ningen av individuella ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 på det sätt som föreskrivs i nedanstående bestämmelser.

Inom ramen för detta protokoll avses med termen ”en övervakningsmyn- dighets territorium”, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstater- nas territorium, på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen respektive Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämp- ligt och, vad EFTA:s övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas ter- ritorier, på vilka avtalet är tilllämpligt.

FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommis- sionen så snart som möjligt till varandra översända anmälningar och klago- mål, om det inte klart framgår att dessa är riktade till båda övervaknings- myndigheterna. De skall också meddela varandra när de vidtar åtgärder på eget initiativ.

Den övervakningsmyndighet som har mottagit ett meddelande enligt första stycket kan framföra sina synpunkter på detta inom 40 arbetsdagar från mottagandet.

Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i ärenden som omfattas av ar- tikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, samråda med den andra övervakningsmyndigheten när den

- offentliggör sin avsikt att utfärda icke-ingripandebesked,

- offentliggör sin avsikt att fatta ett beslut enligt artikel 53.3 , eller

- riktar en skrivelse med anmärkningar till de berörda företagen eller före- tagssammanslutningarna.

Den andra övervakningsmyndigheten kan framföra sina synpunkter inom

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

den tidsfrist som anges i offentliggörandet eller skrivelsen med anmärk- ningar. Synpunkter som mottas från de berörda företagen eller tredje man skall vidarebefordras till den andra övervakningsmyndigheten.

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten till den andra övervakningsmyndigheten översända de administrativa skrivelser ge- nom vilka en akt avslutas eller ett klagomål avvisas.

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten inbjuda den andra övervakningsmyndigheten att låta sig företrädas vid förhör med de berörda företagen. Inbjudan skall också riktas till de stater som ligger inom den andra övervakningsmyndighetens behörighet.

RÅDGIVANDE KOMMITTÉER

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten i rätt tid meddela den andra övervakningsmyndigheten om tidpunkten för mötet med Rådgivande kommittén och överlämna de handlingar som är av betydelse.

Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av den andra övervak- ningsmyndigheten skall läggas fram för Rådgivande kommittén hos den övervakningsmyndighet som är behörig att fatta beslut i ett ärende enligt ar- tikel 56 i avtalet tillsammans med det material som har skickats ut av denna övervakningsmyndighet.

Vardera övervakningsmyndigheten samt de stater som ligger inom dess behörighet har rätt att närvara vid möten med den andra övervakningsmyn- dighetens rådgivande kommittéer och att framföra sina synpunkter där. De har dock inte rösträtt.

BEGÄRAN OM HANDLINGAR OCH RÄTTEN ATT FRAMFÖRA SYNPUNKTER

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, får den övervakningsmyndighet som inte är behörig att avgöra ett ärende enligt artikel 56 i vaije skede av handläggningen begära kopior av de viktigaste handlingar som överlämnas till den behöriga över- vakningsmyndigheten för fastställande av överträdelser av artiklarna 53 och 54 eller erhållande av icke-ingripandebesked eller undantag och får dess- utom innan det slutgiltiga beslutet fattas framföra sådana synpunkter som den anser påkallade.

1992/93 :EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

67¶ADMINISTRATIVT BITRÄDE

1992/93: EU 1 Bilaga 3 Bilaga 1

1. När den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet EES-lagen riktar en begäran om uppgifter till ett företag eller en företagssammanslut-

ning inom den andra övervakningsmyndighetens territorium skall den samti- digt översända en kopia av begäran till den andra övervakningsmyndighe- ten.

2. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av den behöriga övervak- ningsmyndigheten, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall den behöriga övervakningsmyndigheten genom beslut kräva att dessa uppgifter lämnas. När det gäller företag eller företagssammanslutningar inom den andra över- vakningsmyndighetens territorium skall den behöriga övervakningsmyndig- heten översända en kopia av beslutet till den andra övervakningsmyndighe- ten.

3. På begäran av den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel

56 i avtalet skall den andra övervakningsmyndigheten inom sitt territorium företa undersökningar i enlighet med sina interna bestämmelser, om den be- höriga övervakningsmyndigheten som framställer begäran anser det nöd- vändigt.

4. Den behöriga övervakningsmyndigheten har rätt att vara representerad vid, och aktivt delta i, undersökningar som genomförs av den andra övervak- ningsmyndigheten enligt punkt 3.

5. Alla uppgifter som inhämtas under sådana undersökningar som sker på begäran skall överlämnas till den övervakningsmyndighet som begärde un- dersökningarna så snart de har avslutats.

6. Om den behöriga övervakningsmyndigheten i ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, artikel 56.2, andra meningen och artikel 56.3, genomför undersökningar inom sitt territorium, skall den underrätta den andra över- vakningsmyndigheten om att sådana undersökningar har ägt rumoch på be- gäran överlämna resultaten av undersökningarna till den övervakningsmyn- digheten.

1. Uppgifter som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll skall endast användas för sådana åtgärder som vidtas med stöd av artiklarna 53 och 54 i avtalet.

2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta- ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda skall inte avslöja uppgifter som de har inhämtat med stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt detta avtal el- ler de avtalsslutande parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för det informationsutbyte som föreskrivs i detta protokoll.

68 Artikel 10

1. Företag skall sända anmälningar av avtal till den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56. Klagomål får sändas till vilken som helst av övervakningsmyndigheterna.

2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den övervakningsmyndig- het som enligt artikel 56 i avtalet inte är behörig att avgöra ett visst ärende skall överlämnas utan dröjsmål till den behöriga övervakningsmyndigheten.

3. Om det vid förberedelser för eller inledande av förfaranden på eget initia- tiv visar sig att den andra övervakningsmyndigheten enligt artikel 56 i avtalet är behörig att pröva ärendet, skall ärendet överlämnas till den behöriga övervakningsmyndigheten.

4. När ett ärende har överlämnats till den andra övervakningsmyndigheten enligt punkt 2 eller 3 får ärendet inte återlämnas. Ett ärende får inte över- lämnas efter det att avsikten att utfärda icke-ingripandebesked eller att fatta ett beslut enligt artikel 53.3 i avtalet har offentliggjorts eller efter det att en skrivelse med anmärkningar har skickats till de berörda företagen eller före- tagssammanslutningarna eller en skrivelse har skickats till sökanden med ett meddelande om att det inte finns tillräckliga skäl för att fullfölja klagomålet.

Datum för inlämnande av en ansökan eller anmälan skall anses vara den dag när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyn- dighet, oavsett vilken av dessa som är behörig att besluta i ärendet enligt artikel 56 i avtalet. Om ansökan eller anmälan skickas med rekommenderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändnings- ortens poststämpel.

SPRÅK

Företag skall i samband med anmälningar, ansökningar och klagomål ha rätt att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissio- nen på ett av EFTA-staternas eller EG:s officiella språk som de väljer. Detta gäller även i fråga om samtliga stadier av ett förfarande, oavsett om det in- leds av den behöriga övervakningsmyndigheten med anledning av en anmä- lan, ansökan eller klagomål eller på eget initiativ.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

69¶PROTOKOLL 24

OM SAMARBETE VID KONTROLL AV FÖRETAGSKONCENTRATIONER

ALLMÄNNA PRINCIPER

1. EFTAzs övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran av endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda med varandra beträffande allmänna policyfrågor.

2. När det gäller ärenden som omfattas av artikel 57.2 a skall EG-kommis- sionen och EFTAzs övervakningsmyndighet samarbeta vid handläggningen av företagskoncentrationer i enlighet med nedanstående bestämmelser.

3. I detta protokoll avses med termen en övervakningsmyndighets territo- rium, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstaternas territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska- pen alternativt Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålge- menskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämpligt och, vad EFTAzs övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas territorier på vilka avtalet är tillämpligt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

1. Samarbete skall förekomma enligt bestämmelserna i detta protokoll, om:

a) de berörda företagens omsättning inom EFTA-staternas territorium uppgår till 25 procent eller mer av deras sammanlagda omsättning inom det territorium som omfattas av detta avtal, eller

b) minst två av de berörda företagens omsättning överstiger 250 miljo- ner ecu inom EFTA-staternas territorium, eller

c) koncentrationen kan skapa eller stärka en dominerande ställning som skulle medföra att en effektiv konkurrens inom EFTA-staternas territorium eller en väsentlig del av det påtagligt hämmades.

2. Samarbete skall också förekomma om:

a) koncentrationen hotar att skapa eller stärka en dominerande ställ- ning som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt häm- mades på en marknad i en EFTA-stat som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal, eller

b) en EFTA-stat önskar vidta åtgärder för att skydda legitima intressen enligt artikel 7.

FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS

1. EG-kommissionen skall till EFTAzs övervakningsmyndighet överlämna kopior av anmälningar av ärenden enligt artikel 2.1 och 2 a inom tre arbets-

dagar och kopior av de viktigaste handlingar som tas emot eller utfärdas av EG-kommissionen så snart som möjligt.

2. EG-kommissionen skall i nära och ständig samverkan med EFTA:s över- vakningsmyndighet vidta de åtgärder som föreskrivs för tillämpning av arti- kel 57 i avtalet. EFTAzs övervakningsmyndighet och EFTA-staterna får framföra synpunkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 6 i detta protokoll skall EG-kommissioncn inhämta uppgifter från den behöriga myn- digheten i den berörda EFTA-staten och lämna den tillfälle att framföra sina synpunkter i varje skede i förfarandet fram till dess att ett beslut enligt den nämnda artikeln fattas. I detta syfte skall den låta myndigheten ta del av ak- ten.

FÖRHÖR

I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen in- bjuda EFTAzs övervakningsmyndighet att låta sig företrädas vid förhör med de berörda företagen. På samma sätt får EFTA-staterna representeras vid dessa förhör.

EG:s RÅDGIVANDE KOMMITTÉ FÖR KONCENTRATIONER

1. I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen i rätt tid underrätta EFTAzs övervakningsmyndighet om tidpunkten för mö- ten som hålls av Rådgivande kommittén för koncentrationer och överlämna de handlingar som är av betydelse.

2. Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av EFTAzs övervak- ningsmyndighet, inklusive sådana handlingar som härrör från EFTA-stater, skall läggas fram för Rådgivande kommittén för koncentrationer tillsam- mans med övriga handlingar av betydelse som har skickats ut av EG-kom- missionen.

3. EFTAzs övervakningsmyndighet och EFTA-staterna har rätt att närvara vid möten i Rådgivande kommittén för koncentrationer och att framföra sina synpunkter där. De har dock inte rösträtt.

ENSKILDA STATERS RÄTTIGHETER

1. EG-kommissionen kan genom ett beslut som utan dröjsmål meddelas de berörda företagen, EG-medlemsstaternas behöriga myndigheter och EFTAzs övervakningsmyndighet hänskjuta en anmäld koncentration till en EFTA-stat, om den hotar att skapa eller stärka en dominerande ställning som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt hämmades på en marknad i den staten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad mark- nad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av det territorium som omfat- tas av detta avtal eller ej.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

2. I sådana fall som avses i punkt 1 kan en EFTA-stat, på samma grunder och villkor som en EG-medlemsstat enligt artikel 173 i Fördraget om upprät- tandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, överklaga vid EG-domsto- len och särskilt begära att interimsbestämmelser tillämpas för att dess natio- nella konkurrensregler skall kunna tillämpas.

1. Trots att EG-kommissionen enligt förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 1) ensam är behörig att behandla koncentrationer med en ge- menskapsdimension, får EFTA-staterna vidta lämpliga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av förordningen, förut- satt att sådana åtgärder är förenliga med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller indirekt fastställs i detta avtal.

2. Med legitima intressen enligt punkt 1 avses allmän säkerhet, mediernas mångfald och regler om tillräckliga reserver.

3. Alla andra allmänna intressen skall meddelas EG-kommissionen och skall erkännas av EG-kommissionen efter en bedömning av deras förenlig- het med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller in- direkt fastställs i detta avtal innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. EG- kommissionen skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet och den be- rörda EFTA-staten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

ADMINISTRATIVT BITRÄDE

1. För att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts den för tillämpningen av artikel 57 får EG-kommissionen inhämta alla uppgifter som behövs från EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna.

2. När EG-kommissionen riktar en begäran om uppgifter till en person, ett företag eller en företagssammanslutning inom EFTA-staternas territorium skall den samtidigt översända en kopia av begäran till EFTA:s övervaknings- myndighet.

3. Om dessa personer, företag eller företagssammanslutningar inte lämnar de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av EG-kommis- sionen, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EG-kommissionen genom beslut kräva att uppgifterna lämnas och översända en kopia av beslutet till EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. På begäran av EG-kommissionen skall EFTA:s övervakningsmyndighet företa undersökningar inom sitt territorium.

5. EG-kommissionen har rätt att vara representerad vid och aktivt delta i undersökningar som genomförs enligt punkt 4.

6. Alla uppgifter som inhämtas under sådana begärda undersökningar skall överlämnas till EG-kommissionen så snart undersökningarna har avslutats.

7. Om EG-kommissionen i ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a ge- nomför undersökningar inom gemenskapens territorium, skall den under- rätta EFTA:s övervakningsmyndighet om att sådana undersökningar har ägt rum och på begäran på lämpligt sätt överlämna resultaten av undersökning- arna.

SEKRETESS

1. Upplysningar som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll skall endast användas i samband med sådana åtgärder som vidtas med stöd av artikel 57 i avtalet.

2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta- ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda skall inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekre- tess.

3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt avtalet eller de avtalsslutande parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för det utbyte och den användning av information som föreskrivs i detta protokoll.

ANMÄLNINGAR

1. Företag skall sända anmälningar till den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 57.2 i avtalet.

2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den myndighet som enligt artikel 57 inte är behörig att avgöra ett visst ärende skall utan dröjsmål över- lämnas till den behöriga övervakningsmyndigheten.

Datum för inlämnande av en anmälan skall vara den dag när den inkommer till den behöriga övervakningsmyndigheten.

Om ärendet har anmälts enligt tillämpningsföreskrifterna i artikel 57, men omfattas av artikel 53, skall datum för inlämnande av en anmälan vara den dag när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervaknings- myndighet.

SPRÅK

1. Företag skall i samband med anmälningar ha rätt att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen på ett av EFTA-sta- ternas eller gemenskapens officiella språk som de väljer. Detta gäller även i fråga om alla stadier i förfarandet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

2. Om företag väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom den myndighetens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, skall de samtidigt till samtliga handlingar bifoga en översättning till ett av myndighe- tens officiella språk.

3. I den mån företag som inte har deltagit i anmälan berörs, skall de också ha rätt att ta emot meddelanden från EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen på ett lämpligt språk som är officiellt språk i en EFTA- stat eller gemenskapen eller på ett av dessa myndigheters arbetsspråk. Om de väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom den myndighe- tens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, gäller punkt 2.

4. Det språk som väljs för översättningen skall avgöra vilket språk som skall användas av den behöriga myndigheten när den kommunicerar med företa- gen.

TIDSFRISTER OCH ANDRA PROCEDURFRÅGOR

När det gäller tidsfrister och andra procedurbestämmelser skall, om inte an- nat följer av detta protokoll, bestämmelserna för tillämpning av artikel 57 vara tillämpliga även på samarbetet mellan EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna.

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE

Artikel 57 gäller inte koncentrationer som var föremål för ett avtal eller med- delande, eller om kontroll förvärvades före avtalets ikraftträdande. Artikeln är under inga omständigheter tillämplig på en koncentration beträffande vil- ken ett förfarande har inletts före den tidpunkten av en nationell myndighet som är ansvarig för konkurrensfrågor.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

74¶PROTOKOLL 25

OM KONKURRENS BETRÄFFANDE KOL OCH STÅL

1. Alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och sam- ordnade förfaranden avseende särskilda varor enligt den förteckning som av- ses i protokoll 14 vilka kan påverka handeln mellan de avtalsslutande par- terna och direkt eller indirekt kan hindra, begränsa eller snedvrida den nor- mala konkurrensen inom det territorium som omfattas av detta avtal är för- bjudna, särskilt de som innebär att

a) priser fastställs eller bestäms,

b) produktion, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c) marknader, varor, kunder eller inköpskällor delas upp.

2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet skall dock tillåta specialiseringsavtal eller avtal om gemensamma inköp eller gemensam försäljning i fråga om de varor som avses i punkt 1, om den kon- staterar att

a) sådan specialisering eller sådana gemensamma inköp eller gemen- sam försäljning medför en väsentlig förbättring av produktionen el- ler distributionen av dessa varor,

b) avtalet i fråga är nödvändigt för att uppnå dessa resultat och inte är mer konkurrensbegränsande än vad som behövs för detta ändamål, och

c) avtalet inte är ägnat att ge de berörda företagen möjlighet att be- stämma priserna för, eller kontrollera eller begränsa produktionen eller marknadsföringen av, en väsentlig del av varorna i fråga inom det territorium som omfattas av detta avtal eller att avskärma företa- gen från effektiv konkurrens från andra företag inom det territorium som omfattas av detta avtal.

Om den behöriga övervakningsmyndigheten, med särskilt beaktande av att denna punkt avser distributionsföretag, finner att vissa avtal till sin karaktär och sina följder är helt likvärdiga med dem som avses ovan, skall den, när den har förvissat sig om att de uppfyller samma villkor, tillåta även dessa avtal.

3. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt punkt 1 är automatiskt ogil- tiga och kan inte åberopas vid någon domstol i EG-medlemsstaterna eller EFTA-staterna.

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel, kräver varje transaktion ett förhandsgodkännande från den övervakningsmyndig- het som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal, om den i sig direkt eller

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

indirekt orsakar inom det territorium som omfattas av detta avtal, till följd av en åtgärd av en person eller ett företag eller en grupp av personer eller företag, en koncentration av företag, av vilka minst ett omfattas av artikel 3, som kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna, oavsett om transaktionen berör en enda vara eller ett antal olika varor och om den ge- nomförs genom fusion, förvärv av aktier eller delar av företaget eller till- gångar, lån, avtal eller någon annan form av kontroll.

2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal skall bevilja det godkännande som avses i punkt 1 om den konstaterar att den planerade transaktionen inte kommer att ge de berörda personerna eller företagen möjlighet, med avseende på den vara eller de varor som omfattas av dess jurisdiktion,

- att bestämma priser, kontrollera eller begränsa produktion eller distribu- tion eller hindra en effektiv konkurrens på en väsentlig del av marknaden för dessa varor, eller

- att kringgå de konkurrensregler som fastställs enligt detta avtal, särskilt genom att med konstgjorda medel skapa en gynnad ställning som innebär en betydande fördel när det gäller tillgång till inköpskällor eller markna- der.

3. Vissa grupper av transaktioner kan med hänsyn till storleken av de be- rörda tillgångarna eller företagen sammantaget med karaktären av den kon- centration som skall genomföras undantas från kravet på förhandsgodkän- nande.

4. Om den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal finner att offentliga eller privata företag som, faktiskt eller rättsligt, innehar eller förvärvar på marknaden för en av varorna inom dess jurisdik- tion en dominerande ställning som avskärmar dem från effektiv konkurrens inom en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal, använ- der denna ställning för syften som strider mot målen för detta avtal och om sådant missbruk kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna, skall den till dem rikta sådana rekommendationer som är ägnade att för- hindra att ställningen utnyttjas på det sättet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

När det gäller artiklarna 1 och 2 samt de uppgifter som behövs för deras till- lämpning och för de förfaranden som grundas på dessa artiklar, avses med ”företag” vaije företag som inom det territorium som omfattas av detta avtal är verksamt inom produktion inom kol- och stålindustrin och vaije företag eller agentur som regelmässigt är verksamt inom annan distribution än för- säljning till hushåll eller hantverksindustri.

Bilaga XIV i avtalet innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av de principer som anges i artiklarna 1 och 2.

76 Artikel 5

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall säkerställa till- lämpningen av de principer som anges i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll i överensstämmelse med bestämmelserna för genomförandet av artiklarna 1 och 2 enligt protokoll 21 och bilaga XIV i avtalet.

Beslut i enskilda ärenden som avses i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll skall fattas av EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i avtalet.

Med inriktning på utveckling och upprätthållande av en enhetlig övervak- ning på konkurrensområdet inom hela Europeiska ekonomiska samarbets- området och för att i detta syfte främja enhetlighet i genomförande, tillämp- ning och tolkning av bestämmelserna i detta avtal, skall de behöriga myndig- heterna samarbeta enligt bestämmelserna i protokoll 23.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

77¶PROTOKOLL 39

OM ECUN

Med ”ecu” avses i detta avtal ecun enligt den definition som har fastställts av gemenskapens behöriga myndigheter. I alla rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till avtalet skall ”europeiska beräkningsenheter” ersättas med ”ecu”.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till EES-lagen

78¶AVTAL MELLAN EFTA-STATERNA OM UPPRÄTTANDE AV EN ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET OCH EN DOMSTOL

REPUBLIKEN FINLAND, REPUBLIKEN ISLAND, FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN, KONUNGARIKET NORGE, SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, KONUNGARIKET SVERIGE OCH REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

SOM BEAKTAR EES-avtalet,

SOM BEAKTAR att EFTA-staterna, i enlighet med artikel 108.1 i EES-avtalet, skall upprätta en oberoende övervakningsmyndighet (EFTA:s övervakningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande dem som finns inom gemenskapen, liksom förfaranden för att säker- ställa att skyldigheterna enligt EES-avtalet uppfylls och för att kontrol- lera lagenligheten av åtgärder av EFTA:s övervakningsmyndighet på konkurrensområdet,

SOM VIDARE BEAKTAR att EFTA-staterna i enlighet med artikel

108.2 i EES-avtalet skall upprätta en domstol för EFTA-staterna,

SOM ERINRAR OM målsättningen för de avtalsslutande parterna i EES-avtalet att, med full hänsyn till domstolarnas oberoende ställning, nå och upprätthålla en enhetlig tolkning och tillämpning av EES- avtalet samt de bestämmelser i gemenskapslagstiftningen som i sak återges i det avtalet samt att nå lika behandling av enskilda och företag vad avser de fyra friheterna och konkurrensvillkoren,

SOM UPPREPAR att EFTA:s övervakningsmyndighet och Europeiska gemenskapernas kommission skall samarbeta, utbyta information och samråda i frågor om övervakningspolicy och i enskilda ärenden,

SOM BEAKTAR ATT ingresserna till rättsakter som antagits med tillämpning av fördragen om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och om Europeiska kol- och stålgemenskapen, i den mån som dessa rättsakter motsvarar bestämmelserna i protokollen 1-4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som är uppräk- nade i bilagorna I och II till detta avtal, skall vara relevanta i den utsträckning som är nödvändig för en riktig tolkning och tillämpning av bestämmelserna i dessa protokoll och bilagor,

EFTERSOM, vid tillämpning av protokollen 1-4 till detta avtal, veder- börlig hänsyn skall tas till rättspraxis och administrativ sedvänja inom Europeiska gemenskapernas kommission från tiden före detta avtals ikraftträdande,

HAR BESLUTAT att ingå följande avtal.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

79¶DEL I

Artikel l

I detta avtal avses med

a) "EES-avtalet" huvuddelen av EES-avtalet, dess protokoll och bilagor samt de rättsakter som det hänvisas till i dessa,

b) "EFTA-stat" den avtalsslutande part som är medlem av Europe- iska frihandelssammanslutningen samt part i EES-avtalet och i föreva- rande avtal.

EFTA-staterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal fullgörs.

De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att avtalets mål uppnås.

1. Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestäm- melserna i protokollen 1-4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som är uppräknade i bilagorna 1 och II till detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenska- pen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två fördrag, vid genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med relevanta avgöranden av Europeiska gemenskapernas domstol, vilka meddelats före dagen för undertecknandet av detta avtal.

2. Vid tolkning och tillämpning av EES-avtalet och förevarande avtal skall EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen ta vederbörlig hänsyn till de principer som fastställts genom relevanta avgöranden av Europeiska gemenskapernas domstol, som meddelats efter dagen för undertecknandet av EES-avtalet och som avser tolk- ningen av det avtalet eller av sådana bestämmelser i Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen som i sak är identiska med bestämmelserna i EES-avtalet eller bestämmelserna i protokollen 1-4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som finns förtecknade bilagorna 1 och II till förevarande avtal.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

80¶DEL II

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

En oberoende övervakningsmyndighet för efta-staterna, eftais övervak- ningsmyndighet, upprättas härmed.

1. EFTAis övervakningsmyndighet skall i enlighet med bestämmelser- na i detta avtal och i EES-avtalet och i syfte att säkerställa att EES-avtalet fungerar väl,

a) säkerställa att efta-staterna uppfyller sina skyldigheter enligt EES- avtalet och förevarande avtal,

b) säkerställa att EES-avtalets konkurrensregler tillämpas,

c) övervaka att EES-avtalet tillämpas av de övriga avtalsslutande parterna i nämnda avtal.

2. I detta syfte skall EFTAis övervakningsmyndighet

a) fatta beslut och vidta andra åtgärder i de fall som avses i detta avtal och i EES-avtalet,

b) avfatta rekommendationer, avge yttranden och utfärda meddelan- den eller riktlinjer i frågor som behandlas i EES-avtalet, om det avtalet eller förevarande avtal uttryckligen föreskriver det eller om EFTAis övervakningsmyndighet anser det nödvändigt,

c) genomföra samarbete, informationsutbyte och samråd med Euro- peiska gemenskapernas kommission i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet,

d) fullgöra de uppgifter som, med tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet, följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till det avtalet, enligt vad som närmare anges i protokoll 1 till förevarande avtal.

I enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet far EFTAis övervakningsmyndighet, när den utför de uppgifter som ålagts den, begära in all nödvändig information från EFTA-staternas rege- ringar och behöriga myndigheter samt från företag eller företagssam- manslutningar.

EFTAis övervakningsmyndighet skall bestå av sju medlemmar, som skall utses på grundval av sin allmänna duglighet och vilkas oberoende inte kan ifrågasättas.

Endast medborgare i EFTA-staterna far vara medlemmar av EFTAis övervakningsmyndighet.

6¶Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr I. Del 3

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet skall vara helt obe- roende när de fullgör sina skyldigheter. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter. Varje EFTA- stat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka övervakningsmyndighetens medlemmar när de fullgör sina uppgifter.

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet far inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.

De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt skyldigheten att iaktta redbarhet och omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om dessa förpliktelser åsidosätts får EFTA-domstolen, på begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet, allt efter omständigheterna besluta antingen att den berörda medlemmen skall avsättas från ämbetet eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet skall utses av EFTA- staternas regeringar i samförstånd.

Deras mandattid är fyra år. Mandatet kan förnyas.

Frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, skali ämbetet för en medlem i EFTA:s övervakningsmyndighet upphöra när medlem- men begär sitt entledigande eller avsätts. För den avgående medlem- mens återstående mandattid skall en ersättare utses.

Om en medlem av EFTA:s övervakningsmyndighet inte längre uppfyl- ler de krav som ställs för att han skall kunna fullgöra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till en allvarlig försummelse, får EFTA- domstolen på begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet avsätta ho- nom.

Ordföranden i EFTA:s övervakningsmyndighet skall utses bland dess medlemmar för en period av två år i samförstånd mellan EFTA- staternas regeringar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

EFTA:s övervakningsmyndighet skall själv anta sin arbetsordning.

82 Artikel 14

EFTA:s övervakningsmyndighet skall utse tjänstemän och andra an- ställda, så att den kan fungera.

EFTA:s övervakningsmyndighet far konsultera experter eller besluta att tillsätta sådana kommittéer och andra organ som den anser vara nödvändiga för att bistå den med att fullgöra sina uppgifter.

När de fullgör sina skyldigheter, får tjänstemän och andra anställda i EFTA:s övervakningsmyndighet varken begära eller ta emot instruktio- ner från någon regering eller någon organisation utanför EFTA:s övervakningsmyndighet.

Medlemmar av EFTA:s övervakningsmyndighet, tjänstemän och öv- riga anställda samt ledamöter i kommittéer skall, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut med majoriteten av sina medlemmar. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

I arbetsordningen skall fastställas när beslutsförhet föreligger.

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet skall ange vilka skäl de grundas på.

Om inte annat anges i detta avtal eller i EES-avtalet, skall beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet delges dem som de riktar sig till och bii gällande efter en sådan delgivning.

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet.

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet som medför betalningsskyl- dighet för andra än stater skall vara verkställbara i enlighet med artikel 110 i EES-avtalet.

Enskilda personer och företag skall ha rätt att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet på något av EFTA-staternas och Euro- peiska gemenskapernas alla officiella språk vad gäller anmälningar, ansökningar och klagomål. Detta skall även gälla alla stadier av ett förfarande, vare sig detta inletts genom anmälan, ansökan eller klago- mål eller på eget initiativ av EFTA:s övervakningsmyndighet.

83 Artikel 21

EFTA:s övervakningsmyndighet skall varje år offentliggöra en allmän rapport om sin verksamhet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

84¶DEL III

För att säkerställa en riktig tillämpning av EES-avtalet skall EFTA:s övervakningsmyndighet övervaka hur EFTA-staterna tillämpar bestäm- melserna i EES-avtalet och i förevarande avtal.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 22 och 37 i detta avtal samt artiklarna 65.1 och 109 i, och bilaga XVI, till, EES-avtalet och med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 2 till förevarande avtal, säkerställa att bestämmelserna om upphandling i EES-avtalet tillämpas av EFTA-staterna.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 49, 61-64 och 109 i, samt protokollen 14, 26, 27, bilagorna XIII, avsnitt I.iv och XV till, EES-avtalet och med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 3 till förevarande avtal, förverkliga bestämmelserna om statsstöd i EES-avtalet samt säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas av EFTA-staterna.

Med tillämpning av artikel 5.2 b skall EFTA:s övervakningsmyndig- het, sedan detta avtal har trätt i kraft, i synnerhet anta rättsakter som motsvarar dem som är uppräknade i bilaga I.

EFTAzs övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 53-60 och 109 i, samt protokollen 21-25 och bilaga XIV till, EES-avtalet och med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 4 till förevarande avtal, förverkliga bestämmelserna i EES-avtalet om genomförandet av kon- kurrensregler tillämpliga på företag samt säkerställa att dessa bestäm- melser tillämpas.

Med tillämpning av artikel 5.2 b skall EFTAzs övervakningsmyndig- het, sedan detta avtal har trätt i kraft, i synnerhet anta rättsakter som motsvarar dem som är uppräknade i bilaga II.

Bestämmelser om samarbete, informationsutbyte och samråd mellan EFTAzs övervakningsmyndighet och Europeiska gemenskapernas kom- mission om tillämpningen av EES-avtalet finns i artikel 109 samt i artiklarna 58 och 62.2 i, och protokollen 1, 23, 24 och 27 till EES-avtalet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

85 DEL IV

En domstol för EFTA-staterna, nedan kallad EFTA-domstolen, upp- rättas härmed. Den skall fullgöra de uppgifter som följer av bestäm- melserna i detta avtal och i EES-avtalet.

Domstolen skall bestå av sju domare.

EFTA-domstolen skall sammanträda i plenum. Domstolens beslut skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal av dess ledamöter är närvaran- de. Domstolens beslut skall vara giltiga om fem ledamöter är närvaran- de. På domstolens begäran får EFTA-staternas regeringar i samförstånd bemyndiga domstolen att inrätta avdelningar.

Domarna skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utnämning till de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer. De skall utses för sex år av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

En partiell nytillsättning av domarna skall äga rum vart tredje år. Den skall gälla omväxlande tre och fyra domare. De tre domare som skall ersättas efter de första tre åren skall utses genom lottning.

Avgående domare kan utnämnas på nytt.

Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Han kan återväljas.

Om EFTA:s övervakningsmyndighet anser att en EFTA-stat har under- låtit att uppfylla en skyldighet enligt EES-avtalet eller förevarande avtal, skall den, om inte annat föreskrivs i förevarande avtal, avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten möjlighet att inkomma med sina synpunkter.

Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angivits av EFTA:s övervakningsmyndighet, får denna föra ären- det vidare till EFTA-domstolen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

86¶Artikel 32

EFTA-domstolen skall vara behörig att avgöra tvister mellan två eller flera EFTA-stater angående tolkningen eller tillämpningen av EES- avtalet, avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna eller föreva- rande avtal.

De berörda EFTA-staterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att efterkomma EFTA-do msto lens domar.

EFTA-domstolen skall vara behörig att avge rådgivande yttranden angående tolkningen av EES-avtalet.

När en sådan fråga väcks vid en domstol i en EFTA-stat, far den domstolen, om den anser att det är nödvändigt för att döma i saken, begära att EFTA-domstolen avger ett sådant yttrande.

I sin interna lagstiftning kan en EFTA-stat begränsa rätten att begära ett sådant rådgivande yttrande till domstolar mot vilkas avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning.

EFTA-domstolen skall ha obegränsad behörighet i fråga om påföljder som ålagts av EFTA:s övervakningsmyndighet.

EFTA-domstolen skall vara behörig att pröva en EFTA-stats talan mot ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet rörande bristande behö- righet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta avtal, av EES-avtalet eller av någon bestämmelse som gäller dessas tillämpning eller rörande maktmissbruk.

Varje fysisk eller juridisk person far på samma villkor föra talan vid EFTA-domstolen mot ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet som är riktat till honom eller motett beslut riktat till en annan person, om detta direkt och personligen berör honom.

Talan som avses i denna artikel skall anhängiggöras inom två månader från dagen då åtgärden offentliggjorts eller delgivits klagan- den eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omständigheterna.

Om talan är välgrundad, skall beslutet av EFTA:s övervakningsmyn- dighet förklaras ogiltigt.

Om EFTAzs övervakningsmyndighet, i strid med detta avtal eller bestämmelserna i EES-avtalet, underlåter att vidta åtgärder, far en EFTA-stat anhängiggöra talan vid EFTA-domstolen för att få överträ- delsen fastslagen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

87¶En sådan talan skall endast tas upp om EFTA:s övervakningsmyn- dighet dessförinnan anmodats att vidta åtgärder. Om myndigheten inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning, får talan anhängiggöras inom en ytterligare frist av två månader.

Varje fysisk eller juridisk person far på de villkor som slagits fast i föregående stycken föra talan vid EFTA-domstolen över att EFTA:s övervakningsmyndighet har underlåtit att rikta ett beslut till personen i fråga.

Om ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet har förklarats ogil- tigt, elter om det har fastställts att EFTA:s övervakningsmyndighet i strid med detta avtal eller bestämmelserna i EES-avtalet underlåtit att vidta åtgärder, skall EFTA:s övervakningsmyndighet vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

Denna skyldighet skall inte påverka någon skyldighet som kan följa av tillämpningen av artikel 46 andra stycket.

Om inte annat föreskrivs i protokoll 7 till detta avtal, skall EFTA- domstolen vara behörig i mål mot EFTA:s övervakningsmyndighet avseende ersättning för skada i enlighet med bestämmelserna i artikel 46 andra stycket.

Talan som förs vid EFTA-domstolen skall inte hindra verkställighet. EFTA-domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade åtgärden.

I ärenden som anhängiggjorts vid EFTA-domstolen far denna föreskri- va nödvändiga interimistiska åtgärder.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

88¶DEL V

Protokollen och bilagorna till detta avtal skall utgöra en integrerad del av avtalet.

1. EFTA-domstolens stadga finns i protokoll 5 till detta avtal.

2. EFTA-domstolen skall anta sina procedurregler, som skall godkän- nas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

1. Den rättskapacitet, de privilegier och den immunitet som skall erkännas och beviljas av EFTA-staterna vad gäller EFTA:s övervak- ningsmyndighet och EFTA-domstolen är angivna i protokollen 6 och 7 till detta avtal.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen får med regeringen i den stat på vars territorium de har sitt säte ingå ett avtal avseende de privilegier och den immunitet som skall erkännas och beviljas i samband härmed.

Artikel 45

EFTA:s övervakningsmyndighets och EFTA-domstolens säte skall fast- ställas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

EFTA:s övervakningsmyndighets kontraktsmässiga ansvar skall regleras av den lag som är tillämplig på avtalet i fråga.

När det är fråga om icke kontraktsmässigt ansvar, skall EFTArs övervakningsmyndighet i enlighet med allmänna rättsprinciper ersätta varje skada som den eller dess anställda har förorsakat under fullgö- rande av sina uppgifter.

EFTA-staternas regeringar skall, på förslag av EFTA:s övervaknings- myndighet och efter samråd med en kommitté bestående av de parla- mentsledamöter från EFTA-staterna som är ledamöter i EES gemen- samma parlamentarikerkommitté, årligen före den 1 januari i samför- stånd upprätta en budget för det nästkommande året samt fördela dessa utgifter mellan EFTA-staterna.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall höras innan ett beslut fattas som på något sätt medför ändring i dess budgetförslag.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

89¶Artikel 48

EFTA-staternas regeringar skall, på förslag av EFTA-domstolen, årligen före den 1 januari gemensamt upprätta en budget för EFTA-domstolen för det nästkommande året samt fördela dessa utgifter mellan sig.

EFTA-staternas regeringar far, om inte annat föreskrivs i detta avtal, på förslag av eller efter att ha hört EFTA:s övervakningsmyndighet, i samförstånd ändra huvudavtalet och protokollen 1-4 samt 6 och 7. En sådan ändring skall underställas EFTA-staterna för godtagande och träda i kraft under förutsättning att den godkänts av alla EFTA-stater. Godtagandeinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering, som skall anmäla detta till alla andra EFTA-stater.

1. Varje EFTA-stat som frånträder EES-avtalet skall upphöra att vara part i detta avtal samma dag som frånträdandet blir gällande.

2. Varje EFTA-stat som ansluter sig till Europeiska gemenskapen skall upphöra att vara part i detta avtal samma dag som anslutningen blir gällande.

3. Regeringarna i de återstående EFTA-staterna skall i samförstånd besluta om de nödvändiga ändringar som skall göras i detta avtal.

Varje EFTA-stat som ansluter sig till EES-avtalet skall ansluta sig till förevarande avtal på de villkor och betingelser som får fastställas av EFTA-staterna i samförstånd. Anslutningsinstrumentet skall deponeras hos Sveriges regering, som skall anmäla detta till övriga EFTA-stater.

EFTA-staterna skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om de åtgärder som vidtagits för att genomföra detta avtal.

1. Detta avtal, som upprättats i ett enda original på engelska språket, skall ratificeras av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

Innan detta avtal träder i kraft skall det också upprättas och autenti- fieras på finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och tyska språken.

2. Detta avtal skall deponeras hos Sveriges regering, som skall överläm- na en bestyrkt kopia till varje EFTA-stat.

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering som skall anmäla detta till alla övriga EFTA-stater.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

3. Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993 om EES-avtalet träder i kraft den dagen och under förutsättning att ratifikationsinstrumenten för förevarande avtal har deponerats av alla EFTA-stater.

Om EES-avtalet inte träder i kraft den dagen, träder förevarande avtal i kraft den dag då EES-avtalet träder i kraft eller när alla ratifikationsinstrument för förevarande avtal har deponerats av alla EFTA-stater, beroende på vilken dag som inträffar senast.

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

Som skedde i Oporto, Portugal, den andra maj nittonhundranittio- två.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

91 PROTOKOLL 1

OM EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM MED TILLÄMPNING AV PROTOKOLL 1 TILL EES-AVTALET FÖLJER AV DE RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL I BILAGORNA TILL DET AVTALET

Som beaktar EES-avtalet och särskilt protokoll 1 till detta.

Som beaktar att punkterna 4 d och 5 i protokoll 1 till EES-avtalet innehåller hänvisningar till EFTA:s övervakningsmyndighet och till Ständiga kommittén,

Som vidare beaktar att det i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet hänvisas till förfaranden som fastställts mellan EFTA-staterna,

Eftersom det för en riktig tillämpning av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet är nödvändigt att bland EFTA- staterna fastställa de uppgifter som motsvarar EG-kommissionens upp- gifter, som genom tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet skall fullgöras antingen av EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga kommittén, samt att fastställa vilka förfaranden som skall tillämpas mellan EFTA-staterna för detta ändamål.

Artikel l

1. När de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet innehåller bestämmelser om förfaranden enligt vilka EG-kommissio- nen

a) underrättar en medlemsstat om huruvida en förebyggande åtgärd eller skyddsåtgärdsom vidtagits av en medlemsstat var befogad,

b) skall höras av en medlemsstat innan ett undantag eller en avvikelse från en bestämmelse i en rättsakt beviljas eller genomförs av staten i fråga,

c) kan, innan ett undantag eller en avvikelse från en bestämmelse i en rättsakt beviljaseller genomförs av en medlemsstat, ge sitt samtycke eller bemyndiga staten att göradetta, samt vid behov närmare ange på vilka villkor som tillståndet beviljas elierfastställa detaljerade regler rörande dess tillämpning,

d) skall vid behov samråda med de berörda medlemsstaterna eller deras behörigamyndigheter i syfte att bilägga meningsskiljaktigheter och tvister samt, iförekommande fall, föreslå lämpliga lösningar,

e) på det veterinära och fytosanitära området

- kan göra eller föranstalta om utvärderingar, undersökningar och kontroller på platsen,

-kan ge godkännanden eller liknande, eller avge rekommendationer avseende planering, program, vaccinationer i nödsituationer, hög- riskområden, m.m.,

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

-skall göra förteckningar, såsom förteckningar över experter, godkän- da områden, godkända gårdar osv., och i förekommande fall vidare- befordra dem tillmedlemsstaterna,

f) på det veterinära området

-får vidta lämpliga åtgärder i samband med tvister,

g) på området tekniska föreskrifter, standarder, provning och certi- fiering

-skall underrätta medlemsstaterna om nationella tekniska föreskrifter, som antas överensstämma med de väsentliga säkerhetskraven och, i förekommande fall,inleda förfaranden när den anser att ett sådant antagande om överensstämmelsemåste återkallas,

h) på livsmedelsområdet

-kan besluta om huruvida vissa villkor är uppfyllda,

i) på energiområdet

-skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i gemenskapsrätten,

j) på området för offentlig upphandling

- kan begära information från medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheteroch/eller skall fastställa arten av den tilläggsstatistik som behövs,

- kan upprätta förteckningar över de kategorier av verksamheter eller tjänster somden anser omfattas av ett undantag,

-skall fastställa villkoren för meddelanden från upphandlande enheter om resultatenav ett anbudsförfarande,

skall dessa och liknande uppgifter för EFTA-staterna utföras av EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med de förfaranden som anges i de rättsakter som det hänvisas till.

2. Om EG-kommissionen skulle åläggas andra liknande uppgifter, skall motsvarande uppgifter också fullgöras av EFTA:s övervaknings- myndighet.

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall ta emot information som en EFTA-stat eller en behörig myndighet i enlighet med EES-reglerna skall lämna den samt vidarebefordra informationen till EG-kommissio- nen.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall vidare ta emot motsvarande information från EG-kommissionen för spridning till EFTA-staterna eller deras behöriga myndigheter.

När EG-kommissionen, enligt en rättsakt som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet och som innehåller de förfaranden som beskrivs i artikel 1, skall lämna ett utkast till ett beslut om åtgärd som skall vidtas, till, eller på annat sätt samråda med, en EG-kommitté, skall EFTA:s övervakningsmyndighet, i enlighet med motsvarande

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

förfaranden som skall fastställas av Ständiga kommittén, samråda med en eventuell motsvarande kommitté, som upprättas eller utses i enlig- het med avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, om inte annat överenskoms med EG-kommissionen, samtidigt med EG-kommissionen på lämpligt sätt upprätta rapporter, utvärderingar eller liknande med avseende på EFTA-staterna i de ärenden som med tillämpning av punkt 5 i protokoll 1 till EES-avtalet följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till det avtalet och som inte direkt har samband med Ständiga kommitténs uppgifter enligt protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna. EFTA:s övervakningsmyndighet skall samråda och utbyta synpunkter med EG-kommissionen när deras respektive rapporter upprättas, av vilka kopior skall sändas till Gemen- samma EES-kommittén.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

94 PROTOKOLL 2

Artikel l

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 31 i detta avtal kan EFTA:s övervakningsmyndighet inleda det förfarande som förevarande artikel föreskriver när den, innan ett avtal har träffats, anser att en klar och konkret överträdelse av bestämmelserna i EES-avtalet på upp- handlingsområdet har ägt rum i samband med ett upphandlingsförfa- rande inom tillämpningsområdet för de rättsakter som det hänvisas till i punkterna 2 och 3 i bilaga XVI i EES-avtalet.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrätta EFTA-staten och den upphandlande enheten som berörs om skälen till varför man anser att en klar och konkret överträdelse ägt rum och begära att rättelse sker.

3. Inom 21 dagar efter mottagande av underrättelsen enligt punkt 2 skall den berörda EFTA-staten till EFTAis övervakningsmyndighet översända:

a) dess bekräftelse på att överträdelsen rättats, eller

b) en motiverad inlaga om varför ingen rättelse har skett, eller

c) ett meddelande om att upphandlingsförfarandet har ställts in tills vidare antingen avden upphandlande enheten på eget initiativ eller med stöd av de befogenheter somanges i artikel 2.1.a i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5 i bilaga XVI tillEES-avtalet.

4. Den motiverade inlagan enligt punkt 3.b i denna artikel kan bland annat grundas på det faktum att den påstådda överträdelsen redan är föremål för rättsligt förfarande eller annan granskning eller översyn enligt artikel 2.8 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5 i bilaga XVI i EES-avtalet. I så fall skall EFTA-staten informera EFTA:s övervakningsmyndighet om resultaten av dessa förfaranden så snart de blir kända.

5. När meddelande har lämnats att ett upphandlingsförfarande har ställts in tills vidare enligt punkt 3.c i denna artikel skall EFTA-staten anmäla till EFTA:s övervakningsmyndighet när upphandlingen åter- upptagits eller annat upphandlingsförfarande inletts avseende samma ärende i dess helhet eller del därav. Denna anmälan skall bekräfta att den påstådda överträdelsen har rättats eller innefatta en motiverad inlaga om varför rättelse inte skett.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

95 Artikel 2

1. Senast den 1 januari 1996 skall EFTA:s övervakningsmyndighet tillsammans med en rådgivande kommitté, sammansatt av representan- ter från EFTA-staterna, granska det sätt varpå bestämmelserna i detta protokoll samt bestämmelserna i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5 i bilaga XVI i EES-avtalet har genomförts och, om så anses nödvändigt, komma med förslag till ändringar. Till ordförande i denna kommitté skall utses en representant från EFTA:s övervakningsmyn- dighet.

Ordföranden sammankallar kommittén på eget initiativ eller på begäran av en av dess ledamöter.

2. Senast den 1 mars varje år skall EFTA-staterna till EFTA:s övervak- ningsmyndighet översända information om granskningsförfaranden som förekommit på det nationella planet under föregående kalenderår. Vad denna information skall innehålla fastställs av EFTA:s övervak- ningsmyndighet i samråd med rådgivande kommittén.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

96 Artikel l

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i samarbete med EFTA-stater- na fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater. Den skall till EFTA-staterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den fortlöpande utvecklingen eller EES- avtalets funktion.

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas av en EFTA-stat eller med medel från en EFTA-stat inte är förenligt med EES-avtalet enligt vad som anges i artikel 61 i EES-avtalet, eller att sådant stöd missbru- kas, skall den besluta om att EFTA-staten i fråga skall upphäva eller ändra dessa stödåtgärder inom den tidsfrist som övervakningsmyndig- heten fastställer.

Om EFTA-staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom föreskriven tid får EFTA:s övervakningsmyndighet eller andra berörda EFTA-stater, med avvikelse från artiklarna 31 och 32 i detta avtal, hänskjuta ärendet direkt till EFTA-domstolen.

På ansökan av en EFTA-stat kan EFTA-staterna i samförstånd beslu- ta att stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt med EES-avtalet, med avvikelse från bestämmelserna i artikel 61 i EES-avtalet, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella omständigheter. Om EFTA:s övervakningsmyndighet be- träffande stödet i fråga redan inlett det förfarande som anges i denna punkts första stycke, skall den i de fall staten i fråga har lämnat in en ansökan till EFTA-staterna skjuta upp detta förfarande tills EFTA- staterna i samförstånd har tillkännagivit sin inställning till ansökan.

Om EFTA-staterna inte har tillkännagivit sin inställning till nämnda ansökan inom tre månader efter det att den inlämnats, skall EFTA:s övervakningsmyndighet fatta beslut i ärendet.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrättas i så god tid, att den kan yttra sig, om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med EES-avtalet enligt vad som anges i artikel 61 i EES-avtalet, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2. Staten i fråga far inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

7 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

1. En rådgivande kommitté skall bistå EFTA:s övervakningsmyndighet vid granskningen av stöd som lämnats för transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar. Kommittén skall som ordförande ha en representant från EFTA:s övervakningsmyndighet och skall bestå av representanter utnämnda av varje enskild EFTA-stat. Kallelse till kom- mitténs sammanträden skall skickas ut minst tio dagar i förväg och innehålla en detaljerad dagordning. Denna tid kan dock i brådskande fall förkortas.

2. Kommittén får granska och lämna synpunkter på samtliga frågor som rör tillämpningen av bestämmelserna i EES-avtalet beträffande stöd inom transportsektorn.

3. Kommittén skall hållas underrättad om arten och omfattningen av det stöd som lämnats till transportföretag och, i allmänhet, om alla relevanta detaljer om sådant stöd, så snart detta anmälts till EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i bilaga XIII, avsnitt I.iv, i EES-avtalet som reglerar stödåtgärder inom transportsek- torn.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

98¶PROTOKOLL 4

Innehållsförteckning med hänvisningar till motsvarande EG-rättsakter eller bestämmelser i EES-avtalet

DEL I ALLMÄNNA REGLER

Kapitel I Inledning

Kapitel II Allmänna procedurregler för tillämpning av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet (jfr förordning nr 17/62)

Kapitel III Form, innehåll och övriga enskildheter beträffande ansökningar och anmälningar (jfr förordning nr 27/62)

Kapitel IV Förhör enligt artikel 19.1 och 2 i kapitel II (jfr förordning nr 99/63)

Kapitel V Preskription av möjligheten att ålägga ekonomiska påföljder enligt transport- och konkurrensreglerna i kapitel II-IV och VI-XIV och att verkställa sådana påföljder (jfr förordning nr 2988/74)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

DEL II TRANSPORT

Kapitel VI Tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (jfr förordning nr 1017/68, artikel 6 och artikel 10-31)

Kapitel VII Form, innehåll och övriga enskildheter beträffande klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i kapitel VI (jfr förordning nr 1629/69)

Kapitel VIII Förhör enligt artikel 26.1 i kapitel VI (jfr förordning nr 1630/69)

Kapitel IX Regler för tillämpning av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet på sjöfarten (jfr förordning nr 4056/86, avsnitt

II)

Kapitel X Anmälningsskyldighet, form, innehåll och övriga enskildheter beträffande klagomål, ansökningar och förhör enligt kapitel IX (jfr förordning nr 4260/88)

Kapitel XI Proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (jfr förordning nr 3975/87)

99¶Kapitel XII Form, innehåll och övriga enskildheter beträffande klagomål, ansökningar och förhör enligt kapitel XI, som fastställer proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (jfr förordning nr 4261/88)

DEL III KONTROLL AV KONCENTRATIONER

Kapitel XIII Regler för kontroll av företagskoncentrationer (jfr förordning nr 4064/89, artikel 6-25)

Kapitel XIV Närmare bestämmelser om anmälningar, tidsfrister och förhör beträffande företagskoncentrationer (jfr förordning nr 2367/90)

DEL IV KOL OCH STÅL

Kapitel XV Bestämmelser tillämpliga på företag på kol- och stålområdet

Avsnitt I Allmänna bestämmelser om avtal och koncentrationer (jmf. artikel 65.2, styckena 3-5, punkt 3, punkt 4, stycke 2, och punkt 5, artikel 66.2, styckena 2-4, och punkt 4-6 samt artikel 47, 36.1 och 82 i CECA-fördraget)

Avsnitt II Uppgiftsskyldighet (artikel 2.4 i avsnitt I) (jmf. beslut nr 26/54)

Avsnitt 111 Preskription av möjligheten att ålägga ekonomiska påföljder enligt protokoll 25 till EES-avtalet och detta kapitel och att verkställa sådana påföljder (jfr beslut nr 715/78)

Avsnitt IV Befogenheter för EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade företrädare som har till uppgift att genomföra kontroller enligt bestämmelserna i protokoll 25 till EES-avtalet och i detta kapitel (jfr beslut nr 379/84)

DEL V ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Kapitel XVI Övergångsbestämmelser

Avsnitt I Bestämmelser som är tillämpliga på kapitel II-XII och XV (jfr artikel 5 ff i protokoll 21 till EES-avtalet)

Avsnitt II Bestämmelser som är tillämpliga på kapitel XIII och XIV (jfr artikel 25.2 i förordning nr 4064/89)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

100¶Tillägg 1

Tillägg 2

Tillägg 3

Tillägg 4

Tillägg 5

Tillägg 6

Tillägg 7

Tillägg 8

Tillägg 9

Tillägg 10

Formulär som avses i artikel 4.1 och 4 i kapitel III

Förteckning över helgdagar som avses i artikel 11.3 i kapitel IV, artikel 11.3 i kapitel VIII, artikel 15.3 i kapitel X och artikel 14.3 i kapitel XII

Formulär som avses i artikel 1.1 i kapitel VII

Formulär som avses i artikel 3.1 i kapitel VII

Formulär som avses i artikel 3.2 i kapitel VII

Formulär som avses i artikel 4.1 i kapitel VII

Förteckning över vissa tekniska avtal inom luftfartssektorn som avses i artikel 2 i kapitel XI

Formulär som avses i artikel 3.1 i kapitel XII

Formulär som avses i artikel 2.1 i kapitel XIV

Förteckning över helgdagar som avses i artikel 19 i kapitel XIV

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

101¶DEL I ALLMÄNNA REGLER

Artikel l

Detta protokoll innehåller bestämmelser för genomförandet av EES- avtalets konkurrensregler som är tillämpliga på företag, särskilt beträf- fande genomförandet av protokollen 21-25 till det avtalet.

1. Om inte annat anges, är kapitel 1I-V, XIII och XIV tillämpliga på samtliga områden som omfattas av EES-avtalet.

2. Kapitlen II-IV skall inte tillämpas på avtal, beslut eller samordnade förfaranden på transportområdet som har till syfte eller resultat att fastställa transportpriser och transportvillkor, begränsa eller kontrolle- ra transportutbudet eller dela upp transportmarknader. De skall inte heller tillämpas på missbruk av en dominerande ställning, som avses i artikel 54 i EES-avtalet, på transportmarknaden. Sådana fall omfattas av kapitlen VI-XII.

3. Kapitlen II-V, XIII och XIV skall inte tillämpas på sådana fall som omfattas av kapitel XV enligt de förutsättningar som anges där.

Kapitel XVI innehåller de övergångsbestämmelser som skall tillämpas beträffande kapitlen 1I-XV.

EFTA:s övervakningsmyndighet far i enlighet med artikel 49 i detta avtal till EFTA-staternas regeringar lämna förslag till ändringar i detta protokoll med bilagor.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

102 Artikel l

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Principbestämmelse

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 6 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI, är sådana avtal, beslut och samordnade förfa- randen som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet samt sådant missbruk av en dominerande ställning på marknaden som avses i artikel 54 i EES-avtalet förbjudna utan att det krävs föregående beslut om detta.

Icke-ingripandebesked

EFTA:s övervakningsmyndighet kan efter ansökan av berörda företag eller företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de om- ständigheter som har kommit till dess kännedom inte finns anledning för den att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller artikel 54 i EES- avtalet mot ett avtal, beslut eller förfarande.

Åläggande att upphöra med överträdelser

1. Konstaterar EFTAzs övervakningsmyndighet, efter ansökan eller på eget initiativ, en överträdelse av bestämmelserna i artikel 53 eller artikel 54 i EES-avtalet, kan den ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen.

2. Rätt att framställa ansökan om detta har

a) EFTA-stater,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

3. Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta protokoll kan EFTAzs övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt punkt 1, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssam- manslutningarna för att fa dem att upphöra med överträdelsen.

Anmälan av nya avtal, beslut och förfaranden

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1 i EES-avtalet, som har tillkommit efter det att EES-avtalet har trätt i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmel- serna i artikel 53.3 i EES-avtalet skall anmälas till EFTAzs övervak- ningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som anges i artikel 1-3 i protokoll 21 och i protokoll 23 till EES-avtalet

samt i kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV. Så länge en sådan anmälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 53.3 inte fattas.

2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om

a) endast företag från en och samma EG-medlemsstat eller EFTA- stat är parter och avtalen, besluten eller förfarandena inte berör import eller export mellan avtalsslutande parter i EES-avtalet,

b) högst två företag är parter och avtalen endast innebär

i) att ena partens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor begränsas vid återförsäljning av varor som denne förvärvat av den andra parten, eller

ii) att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd — särskilt patent, bruksmönster, mönster eller varumärken — eller den som enligt avtal om överlåtelse eller upplåtelse har rätt att använda entillverkningsmetod eller kunskaper om användning och tillämpning avindustriella processer åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessarättigheter,

c) de endast syftar till

i) utarbetande eller enhetlig tillämpning av standarder eller typer, eller

ii) gemensam forskning eller utveckling, eller

iii) specialisering beträffande tillverkningen av produkter, inklusive de avtal som är nödvändiga för att genomföra denna

- om de produkter som är föremål för specialisering inte inom en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal svarar för mer än 15 % av affärsvolymen för identiska produkter eller produkter som med hänsyn till sina egenskaper, sitt pris och sin användning av konsumenterna uppfattassom likartade, och

- om de berörda företagens sammanlagda årsomsättning inte överstiger 200 milj. ecu.

Dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden kan anmälas till EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES- avtalet, de regler som anges i artikel 1-3 i protokoll 21 och i protokoll 23 till EES-avtalet samt i kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV.

Anmälan av gällande avtal, beslut och förfaranden

(Se artikel 1 i kapitel XVI)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

104 Artikel 6

Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet

1. När EFTA:s övervakningsmyndighet meddelar beslut enligt artikel

53.3 i EES-avtalet skall den ange den dag då beslutet träder i kraft. Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan.

2. Andra meningen i punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 4.2 i detta kapitel och artikel 1.2 i kapitel XVI och inte heller sådana som avses i artikel 1.1 i kapitel XVI och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

Särskilda bestämmelser om befintliga avtal, beslut och förfaranden

(Se artikel 3 i kapitel XVI)

Giltighetstid för och återkallande av beslut enligt artikel 53.3

1. Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet ges för en bestämd period och kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslut kan på ansökan förnyas, om villkoren i artikel 53.3 i EES-avtalet fortfarande är uppfyllda.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet ändras i något väsentligtavseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslutet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligtsätt, eller

d) om parterna missbrukar undantag från bestämmelsen i artikel

53.1 i EES-avtaletsom har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Behörighet

1. Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i förevarande avtal är EFTA:s övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet förklara med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet att bestämmelserna i artikel 53.1 inte är tillämpliga.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

1. EFTA:s övervakningsmyndighet är behörig att tillämpa artiklarna

53.1 och 54 i EES-avtalet, även om de tidsfrister för anmälan som anges i artiklarna 1.1 och 3.2 i kapitel XVI inte har löpt ut.

3. Så länge EFTA:s övervakningsmyndighet inte har inlett ett förfaran- de enligt artiklarna 2, 3 eller 6, är myndigheterna i de berörda EFTA-staterna alltjämt behöriga att tillämpa artiklarna 53.1 och 54, även om de tidsfrister för anmälan som anges i artiklarna 1.1 och 3.2 i kapitel XVI inte har löpt ut.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA- staternas behöriga myndigheter översända kopior av ansökningar och anmälningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTA:s övervakningsmyndighet för att överträdelser av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet skall kunna konstateras eller för att negativattest eller beslut om tillämpning av artikel 53.3 skali kunna erhållas.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-stater- nas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål och uppgifter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i protokoll 23 till EES-avtalet.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-stater- nas behöriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt punkt 1, första stycket, i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åtgärder.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopolfrågor före beslut som följer på åtgärder enligt punkt 1 samt beslut om att förnya, ändra eller återkalla beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet.

Samråd skall ske med Rådgivande kommittén innan ett sådant förslag som avses i artikel 22 läggs fram.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sakkunniga i kartell- och monopoifrågor. Varje EFTA-stat skall utse en tjänsteman som representant, som vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina syn- punkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankallas av EFTA:s övervakningsmyndighet och som hålls tidi-

gast 14 dagar efter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG-kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.

6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogö- relsen skall inte offentliggöras.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig- het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTA:s övervakningsmyndig- het inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas rege- ringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam- manslutningar.

2. När EFTAzs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplys- ningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samti- digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssamman- slutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAzs övervakningsmyndighet ange den rättsli- ga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 15.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAzs övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAzs övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.1 b och 16.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm- melserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTAzs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

107 Artikel 12

Utredning av branscher

1. Om inom en bransch utvecklingen av handeln, prisrörelser, prisstel- het eller andra omständigheter tyder på att konkurrensen inom det territorium som omfattas av EES-avtalet är begränsad eller snedvriden i branschen i fråga, kan EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i protokoll 23 till EES-avtalet besluta att företa en allmän utredning och i samband därmed begära att företagen i denna bransch lämnar de upplysningar som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet och för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts EFTA:s övervakningsmyndighet.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan särskilt begära att alla företag och företagsgrupper inom den berörda branschen informerar den om samtliga avtal, beslut och samordnade förfaranden som i enlighet med artikel 4.2 i detta kapitel och artikel 1.2 i kapitel XVI är undantagna från anmälningsskyldighet.

3. När EFTAzs övervakningsmyndighet företar utredningar enligt punkt 2, skall den även begära att företag eller företagsgrupper, vars storlek tyder på att de har en dominerande ställning på det territorium som omfattas av EES-avtalet eller på en väsentlig del av det, lämnar de uppgifter om företagens struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 54 i EES-avtalet.

4. Artiklarna 10.3-6, 11, 13 och 14 äger motsvarande tillämpning.

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAzs övervakningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 14.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 14.3. De tjänstemän hos EFTA- staternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utSrdad av den behöriga myndigheten i den EFTA- stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmak- ten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTAzs övervakningsmyndighet eller den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän bi- träda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

108 Artikel 14

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig- het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvän- diga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom en EFTA-stats territorium. För detta ändamål har de av EFTA:s övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAzs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 15.1 c för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte fram- läggs på ett fullständigt sätt. EFTAzs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTAzs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommissionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTAzs övervakningsmyndighet har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökning- en, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.1 c och 16.1 d samt upplysas om rätten att enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTAzs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begä- ran av myndigheten eller EFTAzs övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

7. För detta ändamål skall EFTA-staterna, efter samråd med EFTA:s övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Böter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt artikel 2 eller i enanmälan enligt artikel 4 i detta kapitel eller artikel 1 i kapitel XVI, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artiklarna 11.3, 11.5 ellerl2 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslutenligt artikel 11.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 13 eller 14 framlägger begärdaböcker eller andra affärshandlingar på ett ofullstän- digt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 14.3.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssam- manslutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett högre belopp som dock inte far överstiga 10 % av föregående räken- skapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller artikel 54 i EES- avtalet, eller

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 8.1.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 10.3-6 är tillämplig.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär.

5. Böter enligt punkt 2 a kan inte åläggas för åtgärder

a) som har vidtagits efter anmälan till EFTA:s övervakningsmyndig- het och före dessbeslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna liggerinom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan,

b) som har vidtagits före anmälan inom ramen för sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när EES-avtalet träder i kraft, förutsatt attdenna anmälan har gjorts inom de tidsfrister som anges i artikel 1.1 och artikel 3.2i kapitel XVI.

6. Bestämmelserna i punkt 5 är inte tillämpliga när EFTArs övervak- ningsmyndighet har meddelat de berörda företagen att den efter preli- minär undersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artikel 53.3.

Viten

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag eller företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53 eller 54 i EES- avtalet i överensstämmelse med EFTA:s övervakningsmyndighets beslut enligt artikel 3 idetta kapitel,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 8.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 11.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTA:s övervak- ningsmyndighet harbeslutat om enligt artikel 14.3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldighe- ten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTA:s övervaknings- myndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Artikel 10.3-6 är tillämplig.

EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämp- liga bestämmelserna i förevarande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i förevarande avtal, i fråga om överkla- ganden av beslut genom vilka EFTA:s övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 15-17 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndighe- ter.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

111 Artikel 19

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTA:s övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna

2, 3, 6, 8, 15 och 16 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI skall den lämna de berörda företagen och företagssammanslutningarna till- fälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTAzs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFTAzs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripan- debesked med stöd av artikel 2 eller meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ansökan eller anmä- lan i sammandrag och lämna berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tidsfrist som EFTAzs övervakningsmyndig- het fastställer och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggö- randet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9.3 i protokoll 23 till EES-avtalet, får upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 11-14 i detta kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 19 och 21, får EFTAzs övervak- ningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-medlemsstater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 10.4 och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel

IV.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutning- ar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

112 Artikel 21

Offentliggörande av beslut

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 2, 3, 6, och 8 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parternas namn och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legiti- ma intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet får förelägga EFTA-staterna, för sam- råd inom Ständiga kommittén enligt artikel 2 i avtalet om EFTA- staternas Ständiga kommitté, förslag om att med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet undanta vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden från förbudet i artikel 53.1 i sistnämnda avtal.

8 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

Artikel l

Personer som är berättigade att inlämna ansökningar och anmälningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel 2 i kapitel II eller en anmälan enligt artikel 4 i kapitel II och artikel 1 i kapitel XVI. Om ansökan eller anmälan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar eller anmälningar enligt artiklarna 2, 3.1, 3.2 b och 4 i kapitel II och artikel 1 i kapitel XVI undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar eller anmälningar bör en gemensam företrädare utses.

Inlämnande av ansökningar och anmälningar

1. Varje ansökan och anmälan skall inlämnas till EFTA:s övervak- ningsmyndighet i nio exemplar.

2. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

3. Ansökningar och anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA- staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga hand- lingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

Giltighetsdatum för ansökningar och anmälningar

Datum för ansökan eller anmälan skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTA:s övervakningsmyndighet. Om ansökan eller anmälan skickas med rekommenderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

114 Artikel 4

Innehållet i ansökningar och anmälningar

1. Ansökningar enligt artikel 2 i kapitel II som avser tillämpligheten av artikel 53.1 i EES-avtalet samt anmälningar enligt artikel 4 i kapitel II eller artikel 1.2 i kapitel XVI skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd, enligt vad som framgår av tillägg 1, eller av EG-kommissionen.

2. Ansökningarna och anmälningarna skall innehålla de uppgifter som begärs i formulären.

3. Flera deltagande företag far göra ansökan eller anmälan på ett enda formulär.

4. Ansökningar enligt artikel 2 i kapitel II som avser tillämpligheten av artikel 54 i EES-avtalet skall innehålla en fullständig redogörelse för förhållandena och skall särskilt ange förfarandet i fråga samt företagets eller företagens ställning inom det territorium som omfattas av EES-avtalet, eller en väsentlig del av det, beträffande de varor eller tjänster som omfattas av förfarandet. De formulär som för detta ända- mål utfärdas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd, enligt vad som framgår av tillägg 1, eller av EG-kommissionen kan användas.

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet far i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

115 Artikel 1

Innan EFTA:s övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor skall den hålla ett förhör enligt artikel 19.1 i kapitel II.

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och företagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Meddelandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemen- samt ombud som de har utsett.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kun- görelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omständigheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelan- det skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar endast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.

4. Då EFTAzs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssamman- slutningarna kan framföra sina synpunkter till EFTA:s övervaknings- myndighet.

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfristen skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har framställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade omständigheterna. De får även föreslå att EFTAzs övervakningsmyndig- het hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

EFTAzs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana anmärkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

116 Artikel 5

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken begär att få yttra sig enligt artikel 19.2 i kapitel II, skall EFTA:s övervakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skrift- ligt inom den tidsfrist som den fastställer.

Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit en ansökan enligt artikel 3.2 i kapitel II, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla ansökan, skall den meddela sökandena sina skäl och faststäl- la en tidsfrist inom vilken de far inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt, tillfälle att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om EFTA:s övervakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person tillfälle att muntligt framföra sina synpunkter.

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas behöriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTA:s övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemsstaterna.

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTA:s övervakningsmyn- dighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag och företagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett veder- börligen befullmäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

Personer som hörs av EFTA:s övervakningsmyndighet kan biträdas av advokater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domstolen eller av andra kvalificerade personer.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshem- ligheter skyddas.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2.2 skall meddelanden och kallelser från EFTA:s övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.

1. När EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 2, 5 och 6 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskan- de natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTA:s övervakningsmyndig- het eller vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tidsfristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfristen skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till de helgdagar som anges i tillägg 2 till detta protokoll och när det gäller avsändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

118 KAPITEL V PRESKRIPTION AV MÖJLIGHETEN ATT ÅLÄGGA EKONOMISKA PÅFÖLJDER ENLIGT TRANSPORT- OCH KONKURRENSREGLERNA I KAPITLEN II-IV OCH VI-XIV OCH ATT VERKSTÄLLA SÅDANA PÅFÖLJDER

Artikel l

Preskriptionstider vid förfaranden

1. Följande preskriptionstider gäller EFTA:s övervakningsmyndighets befogenhet att ålägga böter eller viten för överträdelser av transport- och konkurrensreglerna i EES-avtalet:

a) tre år vid överträdelser av bestämmelser om företags eller före- tagssammanslutningars ansökningar eller anmälningar, begäran om upplysningar eller genomförande av undersökningar,

b) fem år vid övriga överträdelser.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när överträdelsen begås. När det gäller fortsatta eller upprepade överträdelser skall dock tiden räknas från den dag när överträdelsen upphör.

Avbrott av preskriptionstider vid förfaranden

1. Preskriptionstiden vid förfaranden avbryts av åtgärder som vidtas av EFTA:s övervakningsmyndighet eller av EG-kommissionen på EFTA:s övervakningsmyndighets begäran enligt artikel 8 i protokoll 23 till EES-avtalet eller av en EFTA-stat på EFTA:s övervakningsmyndighets begäran i syfte att fa till stånd en förberedande undersökning eller ett förfarande beträffande en överträdelse. Avbrottet i preskriptionstiden gäller från den dag när minst ett företag eller en företagssammanslut- ning som har deltagit i överträdelsen har underrättats om åtgärden. Åtgärder som avbryter preskriptionstiden omfattar särskilt

a) skriftliga framställningar om upplysningar, som görs av EFTA:s övervakningsmyndighet eller av den behöriga myndigheten i en EFTA- stat påEFTA:s övervakningsmyndighets begäran, eller beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet i vilka de begärda upplysningarna krävs,

b) skriftliga bemyndiganden att genomföra undersökningar som har lämnats till desstjänstemän av EFTA:s övervakningsmyndighet eller, på EFTA:s övervakningsmyndighets begäran, av den behöriga myndighe- ten i en EFTA-stat,eller beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet om att beordra en undersökning,

c) EFTA:s övervakningsmyndighets inledande av ett förfarande,

d) meddelanden om EFTA:s övervakningsmyndighets anmärkningar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

2. Avbrottet i preskriptionstiden gäller alla företag eller företagssam- manslutningar som har deltagit i överträdelsen.

3. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden att löpa på nytt. Pre- skriptionstiden skall dock utlöpa senast när en period som är lika med dubbla preskriptionstiden har förflutit utan att EFTA:s övervaknings- myndighet har ålagt böter eller viten. Denna period skall förlängas med den tid under vilken preskriptionen tillfälligt har upphävts enligt artikel 3.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid förfaranden

Preskriptionstiden beträffande påföljder löper inte så länge EFTA:s övervakningsmyndighets beslut är föremål för prövning vid EFTA- domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm- melserna i förevarande avtal.

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. En preskriptionstid på fem år gäller för EFTA:s övervakningsmyn- dighets befogenhet att genomdriva beslut om åläggande av böter, sanktionsavgifter eller viten för överträdelser av transport- eller kon- kurrensreglerna i EES-avtalet.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den tidpunkt när beslutet träder i kraft.

Avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder avbryts

a) genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga bötes-, sanktionsavgifts- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begä- ran om en sådan ändring,

b) genom åtgärder som vidtas av EFTA:s övervakningsmyndighet eller av en EFTA-stat på EFTA:s övervakningsmyndighets begäran för att driva in böter, sanktionsavgifter eller viten.

2. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden att löpa på nytt.

Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall ej löpa så länge som

a) en betalningsfrist har medgetts, eller

b) indrivningen har skjutits upp enligt ett beslut av EFTA-domsto- len enligt artikell08.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal.

120 DEL II TRANSPORT

KAPITEL VI TILLÄMPNING AV KONKURRENSREGLER PÅ TRANSPORTER PÅ JÄRNVÄG, LANDSVÄG OCH INRE VATTENVÄGAR

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 1017/68 mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till artikel 1-5 och 7-9, med anpassningar, i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68). EFTA:s övervakningsmyndighet skall besluta om sådana fall enligt bestämmel- serna i artikel 56 i EES-avtalet, särskilt punkt 1 a och b och punkt 3.

Artikel 1-5

(Ingen text)

Avtal avsedda att minska störningar till följd av transportmarknadens struktur

1. Till dess att lämpliga ågärder vidtas för att säkerställa en stabil transportmarknad kan förbudet i artikel 2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) förklaras icke tillämpligt på avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan minska störningar på marknaden i fråga.

2. Beslut enligt det förfarande som anges i artikel 14 om att inte tillämpa förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt Sr inte fattas förrän Ständiga kommittén på grundval av ett utlåtande från EFTA:s övervak- ningsmyndighet har konstaterat att det föreligger ett krisläge på hela transportmarknaden eller en del av den.

3. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 2, kan förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt förklaras ej tillämpligt endast om

a) avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet inte ålägger de berörda företagenbegränsningar som inte är nödvändiga för att minska störningarna, och

b) inte ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel när det gäller enväsentlig del av den berörda transportmarknaden.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Artikel 7-9

(Ingen text)

121 Artikel 10

Förfaranden efter klagomål eller på EFTA:s övervakningsmyndighets eget initiativ

EFTA:s övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) att upphöra eller för att säkerställa att artikel 4.2 i nämnda rättsakt iakttas.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTA:s övervakningsmyndighets eget initiativ

1. Konstaterar EFTA:s övervakningsmyndighet att det har skett en överträdelse av artikel 2 eller 8 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68), kan den genom beslut ålägga de berörda företagen eller företagssam- manslutningarna att upphöra med överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel och i nämnda rättsakt, kan EFTA:s övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdelsen.

2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 4.2 i nämnda rättsakt.

3. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago- mål, att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 2, 4.2 eller 8 i nämnda rättsakt mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klagomålet som obefogat.

4. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago- mål eller på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfaran- de uppfyller villkoren i både artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt, skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

122 Artikel 12

Tillämpningen av artikel 5 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) — invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 5 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 2 i nämnda rättsakt och i vilka de deltar kan framställa ansökningar till EFTA:s övervakningsmyndighet.

2. Finner EFTAzs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgängligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt artikel 10 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslu- tet eller samordnade förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansö- kan i sammandrag i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiel- la tidning och lämna berörda tredje män tillfälle att framföra synpunk- ter till EFTAzs övervakningsmyndighet inom 30 dagar. Vid offentliggö- randet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTAzs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tid- punkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträffande tillämpligheten av artikel 5 i nämnda rättsakt, skall avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, förut- satt att det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst tre år från offentliggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar EFTAzs övervakningsmyndighet, efter utgången av nit- tiodagarsfristen men före utgången av treårsfristen, att villkoren för tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt gäller. Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från bestämmel- serna i artikel 2 i nämnda rättsakt.

4. Om EFTAzs övervakningsmyndighet inom nittiodagarsfristen lämnar sökandena meddelande i enlighet med punkt 3, första stycket, skall den undersöka om villkoren i artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt är uppfyllda.

Finner EFTAzs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

123 Artikel 13

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 5 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68)

1. I beslut om tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt som fattas med stöd av artikel 11.4 eller 12.4, andra stycket, skall anges för vilken tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel

5 i nämnda rättsakt fortfarande gäller.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslutet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligtsätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 2 i nämnda rättsakt som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Beslut om tillämpning av artikel 6

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) och beträffande vilka par- terna önskar åberopa artikel 6 skall anmälas till EFTA.s övervaknings- myndighet.

2. Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet om tillämpning av artikel

6 i nämnda rättsakt skall träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet. I beslutet skall anges för vilken tid det skall gälla. Denna tid skall inte överstiga tre år från den tidpunkt när Ständiga kommittén konstaterar att det föreligger ett krisläge enligt artikel 6.2.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan förnya beslutet, om Ständiga kommittén i enlighet med det förfarande som anges i artikel 6.2 på nytt konstaterar att det föreligger ett krisläge och om de övriga villkoren i artikel 6 fortfarande är uppfyllda.

4. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

5. EFTA:s övervakningsmyndighets beslut skall upphöra att gälla se- nast sex månader efter det att de åtgärder som anges i artikel 6.1 har genomförts.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

6. Artikel 13.3 är tillämplig.

Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i förevarande avtal är EFTA:s övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med villkoren i artikel 56 i EES-avtalet

-ålägga skyldigheter enligt artikel 4.2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68),

-meddela beslut enligt artiklarna 5 i nämnda rättsakt och 6 i detta kapitel.

Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfaran- de för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel 12.3, första stycket, är EFTA-staternas myndigheter behö- riga att avgöra om bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i nämnda rättsakt är tillämpliga på fallet.

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA- staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn- punkter på dessa förfaranden.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA- staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTAs övervakningsmyndighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-stater- nas behöriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopolfrågor inom transportsektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3, andra stycket, eller enligt punkt 4, andra stycket, i samma artikel eller enligt punkt 2 eller 3 i artikel 14. Samråd skall också ske med Rådgivande kommittén före överlämnandet av sådana förslag som avses i artikel 29.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sakkunniga i kartell- och monopolfrågor på transportområdet. Varje EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankallas av EFTA:s övervakningsmyndighet och som hålls tidi- gast 14 dagar efter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Ständiga kommitténs behandling av de principfrågor rörande transportbestämmelserna i EES-avtalet som uppkommer i särskilda fall

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall inte meddela ett beslut för vilket samråd enligt artikel 16 är obligatoriskt förrän efter utgången av en frist på 20 dagar från den dag när Rådgivande kommittén har avgett sitt yttrande.

2. Före utgången av den frist som anges i punkt 1 får varje EFTA-stat begära att Ständiga kommittén sammankallas för att tillsammans med EFTA:s övervakningsmyndighet behandla de principfrågor rörande transportbestämmelserna i EES-avtalet som enligt EFTA-statens upp- fattning har samband med det ärende som skall avgöras.

Ständiga kommittén skall inom 30 dagar efter en begäran från den berörda EFTA-staten sammanträda uteslutande för att behandla sådana principfrågor.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall inte meddela sitt beslut förrän efter Ständiga kommitténs sammanträde.

3. Ständiga kommittén kan vidare när som helst på begäran av en EFTA-stat eller EFTA:s övervakningsmyndighet behandla allmänna frågor som uppkommer i samband med genomförandet av konkur- renspolitiken inom transportsektorn.

4. I samtliga fall där det begärs att Ständiga kommittén sammanträder för att behandla principfrågor enligt punkt 2 eller allmänna frågor

enligt punkt 3 skall EFTA:s övervakningsmyndighet inom ramen för detta kapitel ta hänsyn till de riktlinjer som framkommer vid samman- trädet.

Utredningar av transportbranscher

1. Om transportutvecklingen, prisrörelser eller prisstelhet på transport- området eller andra omständigheter tyder på att konkurrensen på transportområdet är begränsad eller snedvriden inom det territorium som omfattas av EES-avtalet i ett särskilt geografiskt område eller i samband med en eller flera transportleder, eller i fråga om person- eller godsbefordran av en eller flera bestämda kategorier, kan EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i protokoll 23 till EES-avtalet besluta att företa en allmän utredning av den berörda branschen och i samband därmed begära att transportföretagen i denna bransch lämnar de upplysningar och de handlingar som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i artiklarna 2-5, 7 och 8 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) och i artikel 6 i detta kapitel.

2. När EFTA:s övervakningsmyndighet företar utredningar enligt punkt 1, skall den även begära att företag eller grupper av företag, vars storlek tyder på att de har en dominerande ställning inom det territori- um som omfattas av EES-avtalet eller en väsentlig del av det, lämnar de uppgifter om företagens struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 8 i nämnda rättsakt.

3. Artiklarna 16.2-6, 17, 19, 20 och 21 är tillämpliga.

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig- het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel far EFTA:s övervakningsmyndig- het inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas rege- ringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam- manslutningar.

2. När EFTA:s övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplys- ningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samti- digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget har sitt säte.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

3. I sin begäran skall EFTA:s övervakningsmyndighet ange den rättsli- ga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 22.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTA:s övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTA:s övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. 1 beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 b och 23.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm- melserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTA:s övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 21.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 21.3. De tjänstemän hos EFTA- staternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA- stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmak- ten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet eller den behöriga myndigheten i den EFTA-stat vars territorium undersökningen skall genomföras kan EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän biträda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

diga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom en EFTA-stats territorium. För detta ändamål har de av EFTA:s övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAzs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 22.1 c för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte fram- läggs på ett fullständigt sätt.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningsupp- draget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTAzs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommissionen som skall delta i undersök- ningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökning- en, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 c och 23.1 d samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begä- ran av myndigheten eller EFTA:s övervakningsmyndighet, hjälpa EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTAzs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAzs övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

9 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

Böter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt artikel 12 eller i enanmälan enligt artikel 14, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 18 eller 19, punkt 3eller 5, eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genombeslut enligt artikel 19.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 20 eller 21 framlägger begärdaböcker eller andra affärshandlingar på ett ofullstän- digt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 21.3.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssam- manslutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett högre belopp som dock inte får överstiga 10 % av föregående räken- skapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i den rättsakt som det hänvisas till ipunkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68), eller b)åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 13.1 eller 14.4.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Viten

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 2 eller 8 i den rättsakt som det hänvisastill i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förord- ning (EEG) nr 1017/68) enligtett åläggande med stöd av artikel 11 eller att efterkomma ett åläggande enligtartikel 4.2 i nämnda rättsakt,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 13.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 19.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTA:s övervak- ningsmyndighet har beslutat om enligt artikel 21.3.

3. Artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.

EFTA-domstolens prövning

Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 22-24 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndighe- ter.

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTA:s övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och 3, 22 och 23, skall den lämna berörda företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripan- debesked med stöd av artikel 5 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) eller artikel 6 i detta kapitel, skall den offentliggöra ifrågavarande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tidsfrist som EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

131 Artikel 27

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, far upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 18-21 i detta kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 26 och 28 får EFTA:s övervak- ningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-medlemsstater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 16.4 och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel VIII.

Offentliggörande av beslut

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3 och 14.2 och

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 10, ansökning- ar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

KAPITEL VII FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÅL ENLIGT ARTIKEL 10, ANSÖKNINGAR ENLIGT ARTIKEL 12 OCH ANMÄLNINGAR ENLIGT ARTIKEL 14.1 I KAPITEL VI

Artikel l

Klagomål

1. Klagomål enligt artikel 10 i kapitel VI skall inlämnas skriftligt på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. De kan inlämnas på de formulär som för detta ändamål utSrdas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd, enligt vad som framgår av tillägg 3, eller av EG-kommissionen.

2. Om sådana klagomål undertecknas av ombud för företag, företags- sammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

Personer som är berättigade att inlämna ansökningar och anmälningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses i artikel 2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) far inlämna en ansökan enligt artikel 12 eller en anmälan enligt artikel 14.1 i kapitel VI. Om ansökan eller anmälan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar eller anmälningar enligt artiklarna 12 och 14.1 i kapitel VI undertecknas av ombud för företag, företagssammanslut- ningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar eller anmälningar skall ett gemen- samt ombud utses.

Inlämning av ansökningar och anmälningar

1. Ansökningar enligt artikel 12 i kapitel VI skali inlämnas på de formulär som för detta ändamål utSrdas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd, enligt vad som framgår av tillägg 4, eller av EG- kommissionen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

2. Anmälningar enligt artikel 14.1 i kapitel VI skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd, enligt vad som framgår av tillägg 5, eller av EG- kommissionen.

3. Flera deltagande företag far göra ansökan eller anmälan på ett enda formulär.

4. Ansökningarna och anmälningarna skall innehålla de uppgifter som begärs i formulären.

5. Varje ansökan, anmälan och bifogad handling skall inlämnas till EFTA:s övervakningsmyndighet i nio exemplar.

6. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

7. Ansökningar och anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA- staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga hand- lingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av de officiella språken, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet far i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

134 Artikel l

Innan EFTAzs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor inom transportsektorn skall den hålla ett förhör enligt artikel 26.1 i kapitel VI.

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och företagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot dem. Meddelandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemen- samt ombud som de har utsett.

2. EFTAzs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kun- görelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omständigheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelan- det skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar endast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfristen skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har framställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

EFTAzs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana anmärkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

135 Artikel 5

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken begär att fa yttra sig enligt artikel 26.2 i kapitel VI, skall EFTA:s övervakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tidsfrist som den fastställer.

Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit en ansökan enligt artikel 10.2 i kapitel VI, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla ansökan, skall den meddela sökandena sina skäl och faststäl- la en tidsfrist inom vilken de far inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person tillfälle att muntligt framföra sina synpunkter.

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTA.s övervakningsmyn- dighet utser för detta ändamål.

Personer som hörs av EFTA:s övervakningsmyndighet kan biträdas av jurister eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domstolen eller av andra kvalificerade personer.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2.2 skall meddelanden och kallelser från EFTAzs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.

Artikel ll

1. När EFTAzs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 2, 5 och 6 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskan- de natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAzs övervakningsmyndig- het eller vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tidsfristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den förlängas till utgången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av den förlängda tidsfristen skall hänsyn tas, när det gäller dagen för mottagandet av skriftliga yttranden, till de helgdagar som anges i tillägg 2 till detta protokoll och när det gäller avsändningsdagen till de lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

137 På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 4056/86 mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till avsnitt I, artikel 1-9, med anpassningar, i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86). EFrA:s övervakningsmyndighet skall besluta om sådana fall enligt bestämmel- serna i artikel 56 i EES-avtalet, särskilt punkt 1 a och b och punkt 3.

Artikel 1 -9

(Ingen text)

Förfaranden efter klagomål eller på EFTA.s övervakningsmyndighets eget initiativ

EFTA:s övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet att upphöra eller för att säkerställa att artikel 7 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86) iakttas.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTA:s övervakningsmyndighets eget initiativ

1. Konstaterar EFTA:s övervakningsmyndighet att det har skett en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, kan den genom beslut ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel eller i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 11 i bilaga XIV till EES- avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86) kan EFTA:s övervakningsmyn-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

dighet, innan den fattar beslut enligt föregående stycke, rikta rekom- mendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningar- na för att ta dem att upphöra med överträdelsen.

2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 7 i nämnda rättsakt.

3. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago- mål, att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet eller artikel 7 i nämnda rättsakt mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klagomålet som obefo- gat.

4. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago- mål eller på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfaran- de uppfyller villkoren i både artikel 53.1 och 53.3 i EES-avtalet, skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Tillämpningen av artikel 53.3 i EES-avtalet — invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel

53.3 i EES-avtalet beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 och i vilka de deltar skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, framställa ansökningar till EFTA:s övervakningsmyndighet.

2. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgängligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt artikel 10 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslu- tet eller samordnade förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansö- kan i sammandrag i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiel- la tidning och lämna berörda tredje män och EFTA-staterna tillfälle att framföra synpunkter till EFTA:s övervakningsmyndighet inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tid- punkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträffande tillämpligheten av artikel 53.3, skall avta- let, beslutet eller det samordnade förfarandet, i den mån som det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst sex år från offentliggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar EFTA:s övervakningsmyndighet, efter utgången av nit- tiodagarsfristen men före utgången av sexårsfristen, att villkoren för

tillämpning av artikel 53.3 inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 53.1 gäller. Detta beslut kan ges retroak- tiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från bestämmelserna i artikel 53.1.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet kan lämna sökandena meddelande i enlighet med punkt 3, första stycket, och skall göra detta om en EFTA-stat så begär inom 45 dagar från det att en ansökan har skickats till staten enligt artikel 15.2. Denna begäran skall vara motiverad med hänsyn till konkurrensreglerna i EES-avtalet.

Finner EFTA:s övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 53.1 och 53.3 är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet

1. I ett beslut om tillämpning av artikel 53.3 som fattas med stöd av artikel 11.4 eller 12.4, andra stycket, skall anges för vilken tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel

53.3 fortforande gäller.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslutet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligtsätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 53.1 som harbeviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i förevarande avtal är EFTA:s övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet

-ålägga skyldigheter enligt artikel 7 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86),

-meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet.

1992/93: EU 1

Så länge EFTA:s övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfaran- de för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel 12.3, första stycket, är EFTA-staternas myndigheter behö- riga att avgöra om bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 är tillämpliga på fallet.

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA- staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn- punkter på dessa förfaranden.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA- staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTA:s övervakningsmyndighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.

EFTAzs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-stater- nas behöriga myndigheter översända kopior av handlingar som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopolfrågor inom sjöfartssektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3, andra stycket, eller enligt punkt 4, andra stycket, i samma artikel. Samråd skall också ske med Rådgivande kommittén före överlämnandet av sådana förslag som avses i artikel 26.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sakkunniga i sjötransportfrågor samt frågor om karteller och monopol. Varje EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sir.a syn- punkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankallas av EFTAzs övervakningsmyndighet och som hålls tidi- gast 14 dagar efter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

141 Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket, skall EG-kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt den information som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig- het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel far EFTAzs övervakningsmyndig- het inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas rege- ringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam- manslutningar.

3. I sin begäran skall EFTAzs övervakningsmyndighet ange den rättsli- ga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 19.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTAzs övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTAzs övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 19.1 b och 20.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm- melserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

142 Artikel 17

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTAzs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 18.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 18.3. De tjänstemän hos EFTA- staternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA- stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmak- ten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet eller den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän bi- träda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAzs övervakningsmyndig- het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel far den genomföra alla nödvän- diga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom en EFTA-stats territorium.

För detta ändamål har de av EFTAzs övervakningsmyndighet be- myndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAzs övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 19.1 c för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte fram- läggs på ett fullständigt sätt. EFTAzs övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTAzs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommissionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökning- en, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 19.1 c och 20.1 d samt upplysas om rätten att enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begä- ran av myndigheten eller EFTA:s övervakningsmyndighet, hjälpa EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av EFTA:s övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTA:s övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Böter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt artikel 5.5 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86) eller i en ansökan enligt artikel 12 i detta kapitel, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel

16.3 eller 5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 16.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 17 eller 18 framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullstän- digt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 18.3.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, eller inte fullgör en skyldighet som har ålagts enligt artikel 7 i nämnda rättsakt,

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 5 i nämnda rättsakt eller artikel 13.1.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 15.3 och 4 är tillämplig.

4. Beslut fettade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär.

Böter enligt punkt 2 a skall inte åläggas för åtgärder som har vidtagits efter anmälan till EFTA:s övervakningsmyndighet och före dess beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan.

Denna bestämmelse är dock inte tillämplig om EFTA:s övervak- ningsmyndighet har meddelat de berörda företagen att den efter preli- minär undersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artikel 53.3.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Viten

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet enligt ett åläggande med stöd av artikel 11 eller att fullgöra en skyldighet som har ålagts enligt artikel 7 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86),

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 13.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 16.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTA:s övervak- ningsmyndighet har beslutat om enligt artikel 18.3.

3. Artikel 15.3 och 4 är tillämplig.

10 Riksdagen 1992193. 20 sand. Nr 1. Del 3

EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämp- liga bestämmelserna i förevarande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i förevarande avtal, att avgöra överkla- gande av beslut genom vilka EFTA:s övervakningsmyndighet har fast- ställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 19-21 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndighe- ter.

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTA.s övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3, 19 och 20, skall den lämna berörda företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripan- debesked med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ifrågavarande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunk- ter inom den tidsfrist som EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemlighe- ter skyddas.

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 17 och 18 i detta kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

2. Om inte annat följer av artiklarna 23 och 25 far EFTA:s övervak- ningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-medlemsstater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 15.4 och i förhör enligt artikel 12.2 i kapitel X.

Offentliggörande av beslut

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4 och 13.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet fir i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 10 och ansök- ningar enligt artikel 12 samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

147 Artikel 1

Anmälningar

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrättas om av parterna godtagna skiljedomar och rekommendationer av förlikningsman när dessa avser lösning av tvister om de sedvänjor inom konferenser som avses i artiklarna 4 och 5.2 och 3 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86).

2. Anmälningsskyldigheten gäller varje part i en tvist som har lösts genom skiljedom eller rekommendation.

3. Anmälningar skall inlämnas utan dröjsmål i rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas mot kvitto. De skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk.

Övriga handlingar skall vara antingen original eller kopior. Kopior- nas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas. De skall inläm- nas på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA- staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en över- sättning till ett av dessa språk bifogas.

4. Om sådana anmälningar undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

Klagomål

1. Klagomål enligt artikel 10 i kapitel IX skall inlämnas skriftligt på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Klagandena far själva bestämma deras form, innehåll och övriga en- skildheter efter eget gottfinnande.

2. Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

3. Om sådana klagomål undertecknas av företrädare för företag, före- tagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall dessa företrädare förete en skriftlig fullmakt.

Personer som har rätt att inlämna ansökningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX. Om ansökan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar enligt artikel 12 i kapitel IX undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar bör en gemensam företrädare utses.

Inlämnande av ansökningar

1. Ansökningar enligt artikel 12 i kapitel IX skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen.

2. Flera deltagande företag får göra ansökan på ett enda formulär.

3. Ansökningar skall innehålla de uppgifter som begärs i formuläret.

4. Varje ansökan och bifogad handling skall inlämnas till EFTA:s övervakningsmyndighet i nio exemplar.

5. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

6. Ansökningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

7. Datum för ansökan skall, om inte annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till EFTA:s övervakningsmyndighet. Om ansökan skickas med rekommen- derat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

8. Om en ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX faller utanför det kapitlets tillämpningsområde, skall EFTAzs övervakningsmyndighet utan dröjsmål meddela sökanden att den avser att pröva ansökan enligt bestämmelserna i den av de övriga i bilaga XIV till EES-avtalet avsedda rättsakter som är tillämplig på fallet. Datum för inlämnande

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

av en ansökan skall dock vara den dag som följer av punkt 7. EFTA:s övervakningsmyndighet skall meddela sökanden sina skäl och bestäm- ma en tidsfrist inom vilken han skriftligt får framföra sina synpunkter innan den gör sin bedömning enligt bestämmelserna i den tillämpliga rättsakten.

Innan EFTA:s övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor inom sjöfertssektorn skall den hålla ett förhör enligt artikel 23.1 i kapitel IX.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar endast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.

4. Då EFTA:s övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssamman- slutningarna kan framföra sina synpunkter till den.

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfristen skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har framställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade omständigheterna. De får även föreslå att EFTA:s övervakningsmyndig- het hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

150 Artikel 8

EFTA:s övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana anmärkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken begär att få yttra sig enligt artikel 23.2 i kapitel IX, skall EFTA:s övervakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tidsfrist som den fastställer.

Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit ett klagomål enligt artikel 10 i kapitel IX, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla klagomålet, skall den meddela klagandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de får inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person tillfälle att muntligt framföra sina synpunkter.

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTA:s övervakningsmyn- dighet utser för detta ändamål.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

151 Personer som hörs av EFTAzs övervakningsmyndighet kan biträdas av jurister eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domstolen eller av andra kvalificerade personer.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 6.2 skall meddelanden och kallelser från EFTA:s övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.

1. När EFTAzs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 4.8, 6, 9 och 10 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskan- de natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

Särskild bestämmelse

EFTAzs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

152 Artikel l

Tillämpningsområde

1. I detta kapitel anges detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet på lufttransporttjänster.

2. Detta kapitel skall tillämpas endast på internationell luftfart mellan flygplatser inom det territorium som omfattas av EES-avtalet.

Undantag för vissa tekniska avtal

1. Det förbud som anges i artikel 53.1 i EES-avtalet skall inte gälla de avtal, beslut och samordnade förfaranden som uppräknas i tillägg 7 till detta protokoll i den mån de endast har till syfte och resultat att uppnå tekniska förbättringar eller samarbete. Uppräkningen är inte uttöm- mande.

2. Vid behov får EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 49 i detta avtal till EFTA-staternas regeringar lämna förslag till änd- ringar i uppräkningen i tillägg 7.

Förfaranden efter klagomål eller på EFTA:s övervakningsmyndighets eget initiativ

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet att upphöra.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan efter ansökan av berörda före- tag eller företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de omständigheter som har kommit till dess kännedom inte finns anled- ning för den att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet mot ett avtal, beslut eller samordnat förfarande.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

153 Artikel 4

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTA:s övervakningsmyndighets eget initiativ

1- Konstaterar EFTA:s övervakningsmyndighet att det har skett en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, kan den genom beslut ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel kan EFTA:s övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt föregå- ende stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträ- delsen.

2. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago- mål, att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet mot ett avtal, beslut eller samordnat förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klagomålet som obefogat.

3. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago- mål eller på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfaran- de uppfyller villkoren i både artikel 53.1 och 53.3 i EES-avtalet, skall den meddela ett beslut om tillämpning av punkt 3 i samma artikel. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

Artikel 4a

Interimsåtgärder mot konkurrensbegränsande förfaranden

1. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 4.1 kan EFTA:s övervakningsmyndighet, om den förfogar över klara prima facie-bevis för att vissa förfaranden strider mot artikel 53 eller 54 i EES-avtalet och har till syfte eller resultat att direkt hota en flygförbindelses existens och om begagnandet av det normala förfarandet kan vara otillräckligt för att skydda flygförbindelsen eller det berörda flygbola- get, genom beslut vidta interimsåtgärder för att säkerställa att dessa förfaranden inte vidtas eller att de upphör samt lämna sådana anvis- ningar som behövs för att hindra förekomsten av dessa förfaranden till dess att ett beslut fattas enligt artikel 4.1.

2. Ett beslut som fattas i enlighet med punkt 1 skall gälla i högst sex månader. Artikel 8.5 är inte tillämplig.

EFTArs övervakningsmyndighet kan under en tid av högst tre måna- der med eller utan ändring ompröva det ursprungliga beslutet. I så fall skall artikel 8.5 vara tillämplig.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

154 Artikel 5

Tillämpningen av artikel 53.3 i EES-avtalet — invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel

53.3 i EES-avtalet beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i punkt 1 i samma artikel och i vilka de deltar skall framställa ansökningar till EFTA:s övervakningsmyndighet.

2. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet att den förfogar över allt tillgängligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga åtgärder enligt artikel 3 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet eller samordnade förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lämna berörda tredje män och EFTA-staterna tillfälle att framföra synpunkter till EFTA:s övervakningsmyndighet inom 30 da- gar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tid- punkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns allvarliga tvivel beträffande tillämpligheten av artikel 53.3 i EES- avtalet, skali avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, i den mån som det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst sex år från offentliggörandet av ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar EFTA:s övervakningsmyndighet, efter utgången av nit- tiodagarsfristen men före utgången av sexårsfristen, att villkoren för tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 53.1 gäller. Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från bestämmelserna i artikel 53.1 eller har överträtt artikel 54.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet kan lämna sökandena meddelande i enlighet med punkt 3, första stycket, och skall göra detta om en EFTA-stat så begär inom 45 dagar från det att en ansökan har skickats till staten enligt artikel 8.2. Denna begäran skall vara motiverad med hänsyn till konkurrensreglerna i EES-avtalet.

Finner EFTA:s övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 53.1 och 53.3 i EES-avtalet är uppfyllda, skall den besluta om tillämp- ning av artikel 53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

155 Artikel 6

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet

1. I ett beslut om tillämpning av artikel 53.3 som fettas med stöd av artikel 4 eller 5 i detta kapitel skall anges för vilken tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel

53.3 fortfarande gäller.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslutet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 53.1 i EES-avtalet som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i förevarande avtal är EFTA:s övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet.

Så länge EFTA:s övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfa- rande för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelan- de enligt artikel 5.3, första stycket, i detta kapitel är EFTA-staternas myndigheter behöriga att avgöra om bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet är tillämpliga på fallet.

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA- staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn- punkter på dessa förfaranden.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA- staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs EFTA:s övervakningsmyndighet eller som den skickar ut i samband med dessa förfaranden.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och monopolfrågor inom luftfartssektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt artikel 3 eller beslut enligt artikel 5.3, andra stycket, eller enligt punkt 4, andra stycket, i samma artikel eller enligt artikel 6. Samråd skall också ske med Rådgivande kommittén före överläm- nandet av sådana förslag som avses i artikel 19.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sakkunniga i luftfartsfrågor samt frågor om karteller och monopol. Varje EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

Begäran om upplysningar

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

het inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas rege- ringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam- manslutningar.

3. I sin begäran skall EFTA.s övervakningsmyndighet ange den rättsli- ga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 12.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av EFTA:s övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EFTA:s övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 12.1 b och 13.1 c samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm- melserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 11.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 11.3. De tjänstemän hos EFTA- staternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA- stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmak- ten skali ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet eller den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän bi- träda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

158 Artikel ll

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig- het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller genom bestämmelserna i detta kapitel far den genomföra alla nödvän- diga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar. För detta ändamål har de av EFTA:s övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

2. De av EFTA:s övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen skall utöva sina befogenheter efter företeende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 12.1 c för det fäll att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. EFTA:s övervak- ningsmyndighet skall i god tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium under- sökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTA:s övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommissionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökning- en, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 12.1 c och 13.1 d samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begä- ran av myndigheten eller EFTA:s övervakningsmyndighet, hjälpa EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

159 För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTA:s övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Böter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam- manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt artikel 3.2 eller artikel 5, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 9.3 eller 5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 9.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 10 eller 11 framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullstän- digt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 11.3.

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, eller

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 6.1 i detta kapitel.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 8 är tillämplig.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär.

5. Böter enligt punkt 2 a skall inte åläggas för åtgärder som har vidtagits efter anmälan till EFTA:s övervakningsmyndighet och före dess beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan.

Denna bestämmelse är dock inte tillämplig om EFTA:s övervak- ningsmyndighet har meddelat de berörda företagen eller företagssam- manslutningarna att den efter preliminär undersökning anser att arti- kel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artikel 53.3.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

160 Artikel 13

Viten

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet enligt ett åläggande med stöd av artikel 4 i detta kapitel,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 6.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 9.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTA:s övervak- ningsmyndighet har beslutat om enligt artikel 11.3,

e) att vidta varje åtgärd som har beslutats enligt artikel 4a.

3. Artikel 8 är tillämplig.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämp- liga bestämmelserna i förevarande avtal oinskränkt prövningsrätt, på det sätt som anges i artikel 35 i förevarande avtal, att avgöra överkla- ganden av beslut genom vilka EFTA:s övervakningsmyndighet har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 12-14 skall med ecu förstås ecun såsom den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndighe- ter.

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTA:s övervakningsmyndighet avslår en ansökan om attest enligt artikel 3.2 eller fattar beslut enligt artiklarna 4, 4a, 5.3, andra stycket, 5.4, 6.3, 12 och 13, skall den lämna berörda företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

11 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

2. Om EFTArs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, far upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 9-11 i detta kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 16 och 18, får EFTA:s övervak- ningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för EG-kommissionen och de EG-medlemsstater som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 8.4 och i förhör enligt artikel 11.2 i kapitel XII.

Offentliggörande av beslut

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 3.2, 4, 5.3, andra stycket, 5.4 och 6.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

162 Artikel 19

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet far i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 3 och ansök- ningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 samt förslag till kompletterande anmärkningar till dessa formulär.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

163 KAPITEL XII FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÅL, ANSÖKNINGAR OCH FÖRHÖR ENLIGT KAPITEL XI, SOM FASTSTÄLLER PROCEDUREN FÖR TILLÄMPNING AV KONKURRENSREGLERNA PÅ FÖRETAG INOM LUFTFARTSSEKTORN

AVSNITT I

Klagomål

1. Klagomål enligt artikel 3.1 i kapitel XI skall inlämnas skriftligt på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Klagandena far själva bestämma deras form, innehåll och övriga en- skildheter efter eget gottfinnande.

2. Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i saken.

3. Om sådana klagomål undertecknas av företrädare för företag, före- tagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall dessa företrädare förete en skriftlig fullmakt.

Personer som har rätt att inlämna ansökningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som avses i artiklarna 53 och 53.1 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI. Om ansökan inlämnas av några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar bör en gemensam företrädare utses.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

164 Artikel 3

Inlämnande av ansökningar

1. Ansökningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI skall inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA- staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG- kommissionen och som framgår av bilaga 8.

2. Flera deltagande företag får göra ansökan på ett enda formulär.

3. Ansökningar skall innehålla de uppgifter som begärs i formuläret.

4. Varje ansökan och bifogad handling skall inlämnas till EFTA:s övervakningsmyndighet i nio exemplar.

5. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

8. Om en ansökan enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI faller utanför det kapitlets tillämpningsområde, skall EFTA:s övervaknings- myndighet utan dröjsmål meddela sökanden att den avser att pröva ansökan enligt bestämmelserna i den av de övriga i bilaga XIV till EES-avtalet avsedda rättsakter som är tillämplig på fallet. Datum för inlämnande av en ansökan skall dock vara den dag som följer av punkt 7. EFTA:s övervakningsmyndighet skall meddela sökanden sina skäl och bestämma en tidsfrist inom vilken han skriftligt Sr framföra sina synpunkter innan den gör sin bedömning enligt bestämmelserna i den tillämpliga rättsakten.

Innan EFTA:s övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor inom luftfertssektorn skall den hålla ett förhör enligt artikel 16.1 i kapitel XI.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

165 Artikel 5

2. EFTAzs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kun- görelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om omständigheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelan- det skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har utsetts. 1 kungörelsen skali hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar endast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1.

4. Då EFTAzs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssamman- slutningarna kan framföra sina synpunkter till den.

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda tidsfristen skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som har framställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är av betydelse för deras försvar.

3. De far bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade omständigheterna. De får även föreslå att EFTAzs övervakningsmyndig- het hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

EFTAzs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana anmärkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken begär att få yttra sig enligt artikel 16.2 i kapitel XI, skall EFTAzs övervakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skriftligt inom den tidsfrist som den fastställer.

1992/93: EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

166 Artikel 9

Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit ett klagomål enligt artikel 3.1 i kapitel XI, anser att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för att bifalla klagomålet, skall den meddela klagandena sina skäl och fastställa en tidsfrist inom vilken de far inkomma med ytterligare skriftliga synpunkter.

2. EFTAzs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person tillfälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel ll

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas behöriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret. EFTAzs övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta EG-medlemsstaterna.

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAzs övervakningsmyn- dighet utser för detta ändamål.

Personer som hörs av EFTAzs övervakningsmyndighet kan biträdas av advokater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid EFTA-domstolen eller av andra kvalificerade personer.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.

167 Artikel 13

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 5.2 skall meddelanden och kallelser från EFTA:s övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem mot kvitto.

1. När EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 3.8, 5, 8 och 9 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskan- de natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen har tagits emot eller getts in.

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär och kompletterande anmärkningar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

168 DEL III KONTROLL AV

KONCENTRATIONER

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 4064/89 mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till artikel 1-5, med anpassningar, i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89). EFTA:s övervaknings- myndighet skall genomföra kontrollen av koncentrationer enligt be- stämmelserna i artikel 57 i EES-avtalet, särskilt punkt 2 b.

Artikel 1-5

(Ingen text)

Prövning av anmälan och inledande av förfaranden

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall pröva anmälan så snart den har mottagits.

a) Om EFTA:s övervakningsmyndighet finner att den anmälda kon- centrationen inte omfattas av den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), skall den fastslå detta genom beslut.

b) Om EFTA:s övervakningsmyndighet finner att den anmälda koncentrationen, fastän den omfattas av nämnda rättsakt, inte ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med EES- avtalets funktion, skall den besluta att inte göra invändning mot den och skall förklara att den är förenlig med EES-avtalets funktion.

c) Om EFTA:s övervakningsmyndighet däremot finner att den an- mälda koncentrationen omfattas av nämnda rättsakt och ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med EES-avtalets funk- tion, skall den besluta att inleda ett förfarande.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall snarast underrätta de berörda företagen och EFTA-staternas behöriga myndigheter om sitt beslut.

Uppskjutande av koncentrationer

1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall en koncentration enligt artikel 1 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) varken genomföras före anmälan eller inom de första tre veckorna efter anmälan.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet efter en preliminär prövning av anmälan inom den tidsfrist som anges i punkt I bedömer det nödvändigt för att säkerställa den fulla verkan av ett senare beslut som fattas med stöd av artikel 8.3 och 4, kan den på eget initiativ besluta att en koncentration inte får genomföras, helt eller delvis, till dess att EFTA:s övervakningsmyndighet fattar ett slutligt beslut eller att vidta andra interimistiska åtgärder med samma innebörd.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för genomförandet av ett offentligt bud om övertagande som har anmälts till EFTA:s övervak- ningsmyndighet enligt artikel 4.1 i nämnda rättsakt före den tidpunkt när det offentliggörs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttig- heter som följer med värdepapperen i fråga eller gör det endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar och på grundval av en dispens som har lämnats av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt punkt 4.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet kan på begäran medge dispens från de skyldigheter som åläggs enligt punkterna 1, 2 eller 3 för att förhindra att ett eller flera företag som berörs av en koncentration eller tredje man åsamkas allvarlig skada. En sådan dispens kan förenas med villkor och ålägganden för att säkerställa förutsättningarna för en effektiv konkurrens. En dispens kan begäras och medges när som helst, även före anmälan eller efter transaktionen.

5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot punkt 1 eller 2 skall vara beroende av ett beslut enligt artikel 6.1 b eller 8.2 eller 3 eller det antagande som avses i artikel 10.6.

Denna artikel skall dock inte påverka giltigheten av transaktioner med värdepapper, inklusive sådana som kan konverteras till andra värdepapper, som kan vara föremål för handel på en marknad som står under offentligt erkända myndigheters kontroll och tillsyn, som fungerar regelmässigt och som direkt eller indirekt är tillgänglig för allmänheten, såvida inte köparen och säljaren visste eller borde ha vetat att transaktionen genomfördes i strid mot punkt 1 eller 2.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenhet att fatta beslut

1. Om inte annat följer av artikel 9, skall varje förfarande som inleds med stöd av artikel 6.1 c avslutas genom beslut enligt punkt 2-5.

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet finner att en koncentration som har anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), eventuellt sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar, skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras förenlig med EES-avtalets funktion.

EFTA:s övervakningsmyndighet kan förena beslutet med villkor och ålägganden i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina åtaganden gentemot EFTArs övervakningsmyndighet när det gäller att

ändra den ursprungliga koncentrationsplanen. Beslutet om att kon- centrationen är förenlig med EES-avtalets funktion skall även omfatta sådana begränsningar som har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncentrationen.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet finner att en koncentration uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.3 i nämnda rättsakt, skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras ofören- lig med EES-avtalets funktion.

4. Om en koncentration redan har genomförts kan EFTA:s övervak- ningsmyndighet genom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller att andra åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta förutsättningarna för en effektiv konkurrens vidtas.

5. EFTA:s övervakningsmyndighet kan återkalla det beslut som den har fattat enligt punkt 2, om

a) förklaringen om förenlighet med EES-avtalets funktion grundar sig på oriktiga uppgifter för vilka ett av de berörda företagen är ansvarigt eller om den har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

b) de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var förenat med beslutet.

6. I sådana fall som avses i punkt 5 kan EFTA:s övervakningsmyndig- het fatta ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist som avses i artikel 10.3.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Hänskjutande till EFTA-staternas behöriga myndigheter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom ett beslut som snarast meddelas de berörda företagen och de övriga EFTA-staternas behöriga myndigheter hänskjuta en anmäld koncentration till den berörda EFTA-statens behöriga myndigheter under följande omständigheter.

2. Inom tre veckor från det att den har mottagit en kopia av anmälan kan en EFTA-stat underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet, som skall underrätta de berörda företagen, om att en koncentration hotar att skapa eller förstärka en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen märkbart skulle hämmas på en mark- nad inom EFTA-staten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av EFTA-staternas territorium.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet med hänsyn till marknaden för ifrågavarande varor och tjänster och den geografiska referensmarkna- den enligt definitionen i punkt 7 anser att det föreligger en sådan avgränsad marknad och ett sådant hot, skall den antingen

a) själv behandla fallet för att upprätthålla eller återupprätta en 171

effektiv konkurrens på marknaden i fråga, eller

b) hänskjuta fallet till den berörda EFTA-statens behöriga myndig- heter för att denna stats nationella konkurrenslagstiftning skall tilläm- pas.

Om EFTA:s övervakningsmyndighet däremot anser att en sådan avgränsad marknad eller ett sådant hot inte föreligger, skall den fatta ett beslut med den innebörden som den skall rikta till den berörda EFTA-staten.

4. Ett beslut om hänskjutande enligt punkt 3 skall fattas

a) som huvudregel inom den sexveckorsfrist som anges i artikel 10.1 om EFTA:s övervakningsmyndighet inte har inlett ett förfarande enligt artikel 6.1 b, eller

b) senast inom tre månader efter det att den berörda koncentratio- nen har anmälts, om EFTA:s övervakningsmyndighet har inlett ett förfarande enligt artikel 6.1 c utan att ha gjort förberedelser i syfte att vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 eller 4 för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på markna- den i fråga.

5. Om EFTA:s övervakningsmyndighet trots påminnelse från den berörda EFTA-staten inte inom den tremånadersfrist som avses i punkt 4 b har fattat något beslut om hänskjutande enligt punkt 3 eller gjort de förberedelser som avses i punkt 4 b, skall den anses ha beslutat att hänskjuta fallet till den berörda EFTA-staten enligt punkt 3 b.

6. Rapporter om eller tillkännagivanden av resultatet av den berörda EFTA-statens behöriga myndighets undersökning av koncentrationen skall offentliggöras senast fyra månader efter EFTA:s övervaknings- myndighets hänskjutande.

7. Med geografisk referensmarknad skall förstås det område inom vilket de berörda företagen medverkar i utbudet av varor eller tjänster, där konkurrensförhållandena är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande områden framför allt därför att konkurrens- villkoren är väsentligt annorlunda inom de områdena. Vid denna bedömning skall hänsyn tas bl. a. till de berörda varornas eller tjänsternas beskaffenhet och egenskaper, eventuella hinder för inträde på marknaden, konsumentpreferenser, väsentliga skillnader i företa- gens marknadsandelar inom angränsande områden eller betydande prisskillnader.

8. Vid tillämpningen av denna artikel far den berörda EFTA-staten endast vidta sådana åtgärder som är absolut nödvändiga för att säker- ställa eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

9. Enligt de tillämpliga bestämmelserna i EES-avtalet kan varje EFTA- stat enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelser- na i förevarande avtal anföra besvär till EFTA-domstolen, och särskilt begära tillämpning av artikel 41 i förevarande avtal, för att få tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning före utgången av 1993.

Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut

1. De beslut som avses i artikel 6.1 skall fattas senast inom en månad. Denna frist skall löpa från dagen efter det att en anmälan har mottagits eller, om de upplysningar som skall lämnas med anmälan är ofullstän- diga, från dagen efter det att de fullständiga uppgifterna har mottagits. Denna frist skall förlängas till sex veckor om EFTA:s övervaknings- myndighet mottar en begäran från en EFTA-stat enligt artikel 9.2.

2. Beslut enligt artikel 8.2 om anmälda koncentrationer skall fattas så snart det visar sig att de allvarliga tvivel som avses i artikel 6.1 c har avlägsnats, särskilt till följd av ändringar som har vidtagits av de berörda företagen, och senast före utgången av den frist som anges i punkt 3.

3. Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt artikel 8.3 om anmälda koncentrationer fattas inom högst fyra månader efter den tidpunkt när förfarandet har inletts.

4. Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall tillfälligt avbrytas om EFTA:s övervakningsmyndighet på grund av omständighe- ter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt har varit tvungen att begära upplysningar genom beslut enligt artikel 11 eller beordra en undersökning genom beslut enligt artikel 13.

5. Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis upphäver ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt detta kapitel, skall de tidsfrister som anges i detta kapitel börja löpa på nytt från dagen när domen avkunnades.

6. Om EFTA:s övervakningsmyndighet inte har fattat något beslut enligt artikel 6.1 b eller c eller artikel 8.2 eller 3 inom de tidsfrister som anges i punkt 1 respektive punkt 3, skall koncentrationen anses ha förklarats förenlig med EES-avtalets funktion, om inte annat följer av artikel 9.

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig- het har tilldelats genom artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 24 och bilaga XIV till EES-avtalet och genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTA:s övervakningsmyndig- het inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas rege- ringar och behöriga myndigheter, från de personer som avses i artikel

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

3.1 b i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) samt från företag och företagssammanslutningar.

2. När EFTA:s övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplys- ningar till en person, ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTA:s övervakningsmyndighet ange den rättsli- ga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 14.1 c för det fall att oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, när det gäller företag, företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer, bolag eller företag, eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om en person, ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fast- ställts av EFTA:s övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga upplysningar, skall EFTA:s övervakningsmyndighet begära upplysning- arna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 c och 15.1 a samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTA:s övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslut- ningen har sitt säte.

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet anser nödvändiga enligt artikel 13.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos EFTA- staternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA- stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmak- ten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig- het har tilldelats genom artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, genom bestämmelserna i protokoll 24 och bilaga XIV till EES-avtalet och genom bestämmelserna i detta kapitel far den genomföra alla nödvän- diga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar.

För detta ändamål har de av EFTA:s övervakningsmyndighet be- myndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra eller begära kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens lokaler, markområden och transport- medel.

2. De tjänstemän som av EFTA:s övervakningsmyndighet har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 14.1 d för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte fram- läggs på ett fullständigt sätt. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen skriftligt underrätta den behöriga myndighe- ten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningen samt om de bemyndigade tjänstemän- nens identitet. EFTA:s övervakningsmyndighet skall också utfärda ett sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommissionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.5 i protokoll 24 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökning- en, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 d och 15.1 b samt upplysas om rätten att enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i god tid skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om sin avsikt att fatta beslut enligt punkt 3. Den skall samråda med den behöriga myndigheten innan den fattar sitt beslut.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begä- ran av myndigheten eller EFTA:s övervakningsmyndighet, hjälpa EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Böter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom beslut ålägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), företag eller företagssammanslutningar böter om lägst 1 000 och högst 50 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) underlåter att anmäla en koncentration enligt artikel 4 i nämnda rättsakt,

b) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt artikel 4 i nämnda rättsakt,

c) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 11 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 11,

d) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 12 eller 13 framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullstän- digt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 13.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom beslut ålägga de berörda personerna eller företagen böter som inte överstiger 10 % av de berörda företagens sammanlagda omsättning enligt artikel 5 i nämnda rättsakt, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket,

b) genomför en koncentration i strid mot artikel 7.1 eller åsidosätter ett beslut enligt artikel 7.2,

c) genomför en koncentration som genom beslut enligt artikel 8.3 har förklarats oförenlig med EES-avtalets funktion eller underlåter att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens art och svårighetsgrad.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär.

176 Artikel 15

Viten

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) eller berörda företag eller företagssammanslutningar viten om högst 25 000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dem

a) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplysningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel 11, eller

b) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTA:s övervak- ningsmyndighet har beslutat om enligt artikel 13.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b i nämnda rättsakt eller företag viten om högst 100 000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dem

a) att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket, eller

b) att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. Om de personer som avses i artikel 3.1 b i nämnda rättsakt eller företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTA:s övervakningsmyndig- het fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

EFTA-domstolens prövning

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 24 till EES-avtalet, får upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, protokoll 24 till avtalet och artiklarna 11, 12, 13 och 18 i detta kapitel endast användas för det med begäran, undersökningen eller förhöret avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 4.3 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) 12 Riksdagen 1992/93. 20 sand. Nr 1. Del 3

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

nr 4064/89) och artiklarna 18 och 20 i detta kapitel, far EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med stöd av protokoll 24 till EES-avtalet, den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) eller detta kapitel och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTA:s övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artikel 7.2 och 4, artikel 8.2, andra stycket, och 3-5, artikel 14 och artikel 15, skall den lämna de berörda personerna, företagen och företagssamman- slutningarna tillfälle att i varje skede av förfarandet fram till samrådet med Rådgivande kommittén yttra sig över de anmärkningar som framförs mot dem.

2. Med avvikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut om att förlänga tidsfristen under vilken en koncentration uppskjuts eller medge dispens enligt artikel 7.2 respektive 4 fattas utan att de berörda personerna, företagen eller företagssammanslutningarna lämnas tillfälle att på förhand framföra sina synpunkter, förutsatt att EFTA:s övervak- ningsmyndighet lämnar dem tillfälle att göra detta så snart som möjligt efter det att den har fattat sitt beslut.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta sitt beslut endast på grundval av de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet att framföra synpunkter. Vid förfarandet skall parternas rätt att gå i svaromål respekteras till fullo. Åtminstone de direkt berörda parterna skall fa ta del av akten, varvid hänsyn skall tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. I den mån EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden även från andra fysiska eller juridiska personer. Fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i saken, särskilt ledamö- ter av de berörda företagens administrativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresentanter från dessa företag, skall efter ansö- kan ha rätt att yttra sig.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

178 Artikel 19

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall inom tre arbetsdagar till EFTA-staternas behöriga myndigheter översända kopior av anmälning- ar samt, så snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar som tillställs eller utfärdas av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapitel.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt nämnda rättsakt och detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA- staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn- punkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 9 skall den inhämta upplysningar från EFTA-statens behöriga myndighet enligt punkt 2 i samma artikel och lämna den tillfälle att yttra sig i varje skede av förfarandet fram till det att ett beslut fattas i enlighet med punkt 3 i samma artikel. För detta ändamål skall EFTA:s övervak- ningsmyndighet låta den ta del av akten.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-stater- nas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar och upp- gifter som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 3 och 10 i protokoll 24 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för koncentrationer innan beslut fattas enligt artikel 8.2-5, 14 eller 15 eller ett sådant förslag som avses i artikel 23 överlämnas.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av representanter för EFTA-staternas myndigheter. Varje EFTA-stat skall utse en eller två representanter, som vid förhinder kan ersättas av andra representanter. Minst en av dessa representanter skall vara sakkunnig i frågor som rör karteller och monopol.

5. Samråd skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sam- mankallas av EFTA:s övervakningsmyndighet och med EFTA:s över- vakningsmyndighet som ordförande. Till kallelsen skall fogas en redo- görelse för varje ärende som skall behandlas, med de viktigaste hand- lingarna samt ett preliminärt utkast till beslut. Sammanträdet skall hållas tidigast 14 dagar efter det att kallelse har skett. I undantagsfall kan EFTA:s övervakningsmyndighet förkorta denna frist där så är påkallat för att förhindra att ett eller flera av de företag som berörs av en koncentration åsamkas allvarlig skada.

6. Rådgivande kommittén skall avge ett yttrande om EFTA:s övervak- ningsmyndighets utkast till beslut, efter omröstning om så behövs. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

är frånvarande och orepresenterade. Yttrandet skall vara skriftligt och skall bifogas utkastet till beslut. EFTA:s övervakningsmyndighet skall ta största möjliga hänsyn till kommitténs yttrande. Den skall underrät- ta kommittén om i vilken utsträckning dess yttrande har beaktats.

7. Rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande offentliggörs. EFTAzs övervakningsmyndighet kan företa ett sådant offentliggörande. I beslutet att offentliggöra yttrandet skall vederbörlig hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas och till de berörda företagens intresse av att ett sådant offentliggörande sker.

Offentliggörande av beslut

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut som den fattar enligt artikel 8.2-5 i EES-delen av Europeiska gemenskaper- nas officiella tidning.

2. I offentliggörandet skall anges parternas namn och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Behörighet

1. Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i förevarande avtal är EFTAzs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 58 i EES-avtalet meddela sådana beslut som avses i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapitel.

2. EFTA-staterna skall inte tillämpa sin nationella konkurrenslagstift- ning på en koncentration med en EFTA-dimension enligt definitionen i artikel 1 i nämnda rättsakt.

Bestämmelsen i första stycket skall inte utgöra hinder för en EFTA- stats befogenhet att företa de undersökningar som behövs för tillämp- ning av artikel 9.2 eller att efter hänskjutande enligt artikel 9.3 b eller

9.5 vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för tillämpning av artikel 9.8.

3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 kan EFTA-staterna vidta nödvän- diga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av nämnda rättsakt och detta kapitel och som är förenliga med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller indirekt fastställs i EES-avtalet.

Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän säkerhet, mediernas mångfald och tillsynsregler.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

180 Alla andra allmänna intressen skall meddelas EFTA:s övervaknings- myndighet av den berörda EFTA-staten och skall erkännas av EFTA:s övervakningsmyndighet efter en bedömning av deras förenlighet med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrätta den berörda EFTA-staten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

Tillämpningen av den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och av detta kapitel

1. Endast den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapitel är tillämpliga på koncentrationer enligt definitionen i artikel 3 i nämnda rättsakt.

2. Kapitlen II, VI, IX och XI och de rättsakter som det hänvisas till i punkterna 10 och 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68 och förordning (EEG) nr 4056/86) är inte tillämpliga på koncentrationer enligt definitionen i artikel 3 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89).

3. Om på begäran av en EFTA-stat EFTA:s övervakningsmyndighet konstaterar att en koncentration enligt definitionen i artikel 3 i nämn- da rättsakt som inte har någon EFTA-dimension enligt artikel 1 i nämnda rättsakt skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den berörda EFTA- statens territorium märkbart skulle hämmas, kan den, i den mån koncentrationen påverkar handeln mellan EFTA-staterna, fatta beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 och 4.

4. Artiklarna 2.1 a och b och 5 i nämnda rättsakt och artiklarna 6, 8 och 10—20 i detta kapitel är tillämpliga. Den frist inom vilken ett förfarande enligt artikel 10.1 kan inledas skall löpa från dagen när begäran från EFTA-staten inkommer. En sådan begäran skall framstäl- las senast en månad efter det att koncentrationen har anmälts till EFTA-staten eller genomförts. Denna frist skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.

5. Enligt punkt 3 skall EFTA:s övervakningsmyndighet endast vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller återupp- rätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den EFTA-stat på vars begäran den ingriper.

6. Punkt 3-5 skall gälla till dess att de tröskelvärden som anges i artikel

1.2 i nämnda rättsakt har tagits upp till förnyad prövning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

181 Artikel 23

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om formulär som skall användas för anmälningar enligt artikel 4 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) samt förslag till kompletterande an- märkningar till dessa formulär.

Relationer med länder som inte är parter i EES-avtalet

1. EFTA-staterna skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om allmänna svårigheter som deras företag möter när det gäller koncentra- tioner enligt definitionen i artikel 3 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) i länder som inte är parter i EES-avtalet.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall, första gången senast ett år efter det att EES-avtalet har trätt i kraft och därefter med jämna mellanrum, utarbeta en rapport om behandlingen av EFTA-företag ur de synpunkter som avses i punkt 3-4 när det gäller koncentrationer i länder som inte är parter i EES-avtalet. EFTA:s övervakningsmyndig- het skall lägga fram dessa rapporter, tillsammans med eventuella rekommendationer, för Ständiga kommittén.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet, antingen på grundval av de rapporter som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att ett tredje land inte behandlar EFTA-företag på ett sätt som motsvarar EFTA-staternas behandling av företag från landet i fråga, kan den lägga fram förslag för EFTA-staternas regeringar i syfte att uppnå motsvaran- de behandling för EFTA-företag.

4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall vara i överens- stämmelse med EFTA-staternas förpliktelser enligt internationella överenskommelser, vare sig dessa är bilaterala eller multilaterala.

(Se artikel 10 i kapitel XVI)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

182 Artikel l

Personer som är berättigade att inlämna anmälningar

1. Anmälningar skall inlämnas av de personer eller företag som avses i artikel 4.2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89).

2. Om anmälningar undertecknas av ställföreträdare för personer eller företag, skall dessa ställföreträdare förete en skriftlig fullmakt.

3. Gemensamma anmälningar bör inlämnas av en gemensam ställföre- trädare som har fullmakt att överlämna och ta emot handlingar för alla anmälarnas räkning.

Inlämnande av anmälningar

1. Anmälningar skall inlämnas på det sätt som föreskrivs i det formu- lär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som framgår av bilaga 9. Gemensamma anmälningar skall inlämnas på ett enda formulär.

2. Nio exemplar av varje anmälan och av de bifogade handlingarna skall inlämnas till EFTA:s övervakningsmyndighet under den adress som anges i det formulär som för detta ändamål utSrdas av EFTA- staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse.

3. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. I det senare fallet skall anmälarna bestyrka att kopiorna överensstämmer med originalen och att de är fullständiga.

4. Anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller gemenskapens officiella språk. Om företag väljer att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet på ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom myndighetens behörighet eller ett av dess arbetsspråk, skall de samtidigt till samtliga handlingar bifoga en översättning till ett av myndighetens officiella språk eller ett av dess arbetsspråk. Det språk som väljs för översätt- ningen skall avgöra vilket språk som skall användas av EFTA:s över- vakningsmyndighet när den kommunicerar med företaget. Bifogade

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av de officiella språk som avses ovan, skall en översättning till språket för förfarandet bifogas.

Uppgifter som skall lämnas

1. Anmälningar skall innehålla de uppgifter som begärs i det formulär som för detta ändamål utlärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen. Uppgifterna skall vara korrekta och fullständiga.

2. Väsentliga förändringar i de i anmälan redovisade förhållanden som anmälarna känner till eller borde känna till skall meddelas EFTA:s övervakningsmyndighet utan anmodan och så snart som möjligt.

3. Oriktiga eller vilseledande uppgifter skall anses vara ofullständiga uppgifter.

Giltighetsdatum för anmälningar

1. Om inte annat följer av punkt 2 eller av artikel 11 i protokoll 24 till EES-avtalet, skall anmälningar gälla från den dag när de inkommer till EFTA:s övervakningsmyndighet.

2. Om uppgifter i anmälan är ofullständiga i något väsentligt avseende, skall EFTA:s övervakningsmyndighet, om inte annat följer av punkt 3, snarast skriftligt underrätta anmälarna eller den gemensamma ställföre- trädaren om detta och bestämma en lämplig tidsfrist inom vilken uppgifterna skall kompletteras. I sådana fall skall anmälan gälla från den dag när de fullständiga uppgifterna har inkommit till EFTA:s övervakningsmyndighet.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ge dispens från skyldigheten att lämna vissa uppgifter som begärs i det formulär som för detta ändamål utSrdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskom- melse eller av EG-kommissionen, om den anser att dessa uppgifter inte behövs för ärendets prövning.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall snarast lämna anmälarna eller den gemensamma ställföreträdaren skriftlig bekräftelse om att den har mottagit anmälan och svar på ett brev som den har skickat enligt punkt 2 ovan.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

184 Artikel 5

Omvandling av anmälningar

1. Om EFTA:s övervakningsmyndighet konstaterar att den anmälda transaktionen inte utgör en koncentration enligt artikel 3 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förord- ning (EEG) nr 4064/89), skall den skriftligt underrätta anmälarna eller den gemensamma ställföreträdaren om detta. Om anmälarna begär det, kan EFTA:s övervakningsmyndighet i sådana fall, där så är lämpligt och om inte annat följer av punkt 2 nedan, behandla anmälan som en ansökan enligt artikel 2 eller en anmälan enligt artikel 4 i kapitel II, som en ansökan enligt artikel 12 i kapitel VI , som en ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX eller som en ansökan enligt artikel 3.2 eller artikel 5 i i kapitel XI.

2. I sådana fall som avses i punkt 1, andra meningen, kan EFTA:s övervakningsmyndighet kräva att de uppgifter som lämnas i anmälan kompletteras inom en lämplig tidsfrist som den bestämmer, i den mån detta behövs för att bedöma transaktionen på grundval av ovannämnda kapitel. Ansökan eller anmälan skall anses uppfylla kraven i dessa kapitel från tidpunkten för den ursprungliga anmälan, förutsatt att EFTA:s övervakningsmyndighet mottar de kompletterande uppgifterna inom den bestämda tidsfristen.

Tidsfristens början

1. De tidsfrister som anges i artikel 10.1 i kapitel XIII skall börja löpa från och med dagen efter giltighetsdatum för anmälan enligt artikel 4.1 och 2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89).

2. Den tidsfrist som anges i artikel 10.3 i kapitel XIII skall börja löpa från och med dagen efter den dag när förfarandet inleddes.

3. Om den första dagen i en frist inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall fristen löpa från och med följande arbetsdag.

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

185 Artikel 7

Tidsfristens utgång

1. Den frist som avses i artikel 10.1, första stycket, i kapitel XIII skall löpa ut vid utgången av den dag i månaden efter den månad i vilken fristen började att löpa, som har samma datum som den dag då fristen börjar löpa. Om en sådan dag inte förekommer i den månaden, skall fristen löpa ut vid utgången av månadens sista dag.

2. Den frist som avses i artikel 10.1, andra stycket, i kapitel XIII skall löpa ut vid utgången av den dag i sjätte veckan efter den vecka i vilken fristen började att löpa, som är samma veckodag som den dag då fristen började löpa.

3. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall löpa ut vid utgången av den dag i fjärde månaden efter den månad i vilken fristen började att löpa, som har samma datum som den dag då fristen började löpa. Om en sådan dag inte förekommer i den månaden, skali fristen löpa ut vid utgången av månadens sista dag.

4. Om sista dagen i fristen inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag.

5. Punkt 1-4 ovan gäller om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 8.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Förlängning av tidsfrister vid helgdagar

Om helgdagar eller andra fridagar fastställda av EFTA:s övervaknings- myndighet enligt artikel 19 infaller inom de frister som avses i artikel

10.1 och 3 i kapitel XIII, skall dessa frister förlängas med motsvarande antal dagar.

Tillfälligt avbrytande av tidsfristen

1. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall tillfälligt upphöra att löpa om EFTAzs övervakningsmyndighet måste fatta beslut enligt artikel 11.5 eller 13.3 i kapitel XIII därför att

a) uppgifter som EFTAzs övervakningsmyndighet med stöd av artikel

11.2 i kapitel XIII har begärt från ett företag som deltar i en koncent- ration inte lämnas, eller inte lämnas på ett fullständigt sätt, inom den tidsfrist som har bestämts av EFTA:s övervakningsmyndighet,

b) ett företag som deltar i koncentrationen har vägrat att underkasta sig en undersökning som EFTA:s övervakningsmyndighet anser nöd- vändig med stöd av artikel 13.1 i kapitel XIII eller att samarbeta vid genomförandet av en sådan undersökning enligt ovannämnda bestäm- melse,

c) anmälarna har underlåtit att underrätta EFTA:s övervaknings- myndighet om väsentliga förändringar i de förhållanden som redovisas i anmälan.

2. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall tillfälligt upphöra att löpa,

a) i sådana fall som avses i punkt 1 a ovan, under tiden mellan utgången av den tidsfrist som har bestämts i begäran om uppgifter och mottagandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs genom beslutet,

b) i sådana fall som avses i punkt 1 b ovan, under tiden mellan det misslyckade försöket att genomföra undersökningen och avslutandet av den genom beslutet beordrade undersökningen,

c) i sådana fall som avses i punkt 1 c ovan, under tiden mellan det att den förändring i förhållandena som omtalas där inträffar och mottagandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs genom beslutet eller avslutandet av den genom beslutet beordrade undersökningen.

3. Avbrottet i tidsfristen börjar dagen efter den dag när händelsen som föranledde avbrytandet inträffade. Avbrottet skall upphöra vid utgång- en av den dag när anledningen därtill bortfaller. Om denna dag inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall avbrottet i tidsfristen upphöra vid utgången av följande arbetsdag.

Iakttagande av tidsfristen

De tidsfrister som avses i artikel 10.1 och 3 i kapitel XIII skall iakttas om EFTA:s övervakningsmyndighet har fattat beslutet i fråga före utgången av fristen. De berörda företagen skall meddelas beslutet utan dröjsmål.

Artikel ll

Beslut om uppskjutande av koncentrationer

1. Om EFTA:s övervakningsmyndighet avser att fatta ett beslut enligt artikel 7.2 i kapitel XIII eller enligt artikel 7.4 i samma kapitel som är till nackdel för parterna, skall den enligt artikel 18.1 i samma kapitel skriftligt meddela de berörda parterna sina anmärkningar och bestäm- ma en tidsfrist inom vilken de far yttra sig.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet enligt artikel 18.2 i kapitel XIII interimistiskt har fattat ett sådant beslut som avses i punkt 1 utan att ha lämnat de berörda parterna tillfälle att yttra sig, skall den snarast

och i varje fall före utgången av den period under vilken koncentratio- nen uppskjuts skicka dem texten till det interimistiska beslutet samt bestämma en tidsfrist inom vilken de far yttra sig.

När de berörda parterna har yttrat sig skall EFTAzs övervaknings- myndighet fatta ett slutligt beslut om att upphäva, ändra eller bekräfta det interimistiska beslutet. Om de berörda parterna inte har yttrat sig inom den bestämda tidsfristen blir EFTAzs övervakningsmyndighets interimistiska beslut slutligt vid utgången av denna frist.

3. De berörda parterna skall yttra sig skriftligt eller muntligt inom den bestämda tidsfristen. De kan skriftligt bekräfta sina muntliga yttranden.

Beslut i sak

1. Om EFTAzs övervakningsmyndighet avser att fatta ett beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, artikel 8.3, 4 och 5, artikel 14 eller artikel 15 i kapitel XIII, skall den innan den samråder med den rådgivande kommittén för koncentrationer inhämta yttranden från de berörda parterna enligt artikel 18 i nämnda kapitel.

2. EFTAzs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela de berörda parterna sina anmärkningar. Sådant meddelande skall riktas till anmä- larna eller den gemensamme företrädaren. När EFTAzs övervaknings- myndighet meddelar sina anmärkningar skall den bestämma en tids- frist inom vilken de berörda parterna far framföra sina synpunkter till EFTAzs övervakningsmyndighet.

3. När EFTAzs övervakningsmyndighet har meddelat parterna sina anmärkningar skall den på begäran låta de berörda parterna ta del av akten för att kunna förbereda sina yttranden. De skall dock inte ges tillgång till handlingar som innehåller andra berörda parters eller tredje mans affärshemligheter eller andra konfidentiella uppgifter, in- klusive känslig kommersiell information vars avslöjande skulle kunna vara till betydande skada för den som har lämnat den, eller till myndigheternas interna handlingar.

4. De berörda parterna skall inom den bestämda tidsfristen skriftligt yttra sig om EFTAzs övervakningsmyndighets anmärkningar. De får i sina skriftliga yttranden redogöra för alla förhållanden som är av betydelse för ärendet och får bifoga alla handlingar som kan styrka förhållandena. De kan även föreslå att EFTAzs övervakningsmyndighet hör personer som kan styrka förhållandena.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

188 Artikel 13

Muntliga förhör

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall lämna de berörda parter, som i sina skriftliga yttranden har begärt det, tillfälle att framföra sina synpunkter muntligt, om dessa personer visar att de har ett berättigat intresse därav eller om EFTA:s övervakningsmyndighet avser att ålägga dem böter eller viten. Den kan även i andra fall ge de berörda parterna tillfälle att framföra sina synpunkter muntligt.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

3. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas behöriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret.

Förhör

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTA:s övervakningsmyn- dighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller genom ombud eller ställföreträdare. Företag och företagssammanslut- ningar kan företrädas av ett vederbörligen befullmäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

3. Personer som hörs av EFTAzs övervakningsmyndighet kan biträdas av jurister eller rådgivare som har rätt att föra talan vid EFTA- domstolen eller av andra kvalificerade personer.

4. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärs- hemligheter skyddas.

5. De yttranden som avges av varje person som hörs skall protokollfö- ras.

Yttranden från tredje man

1. Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i saken, särskilt medlemmar av de berörda företagens admi- nistrativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresentanter från dessa företag, skriftligt begär att fa yttra sig enligt artikel 18.4, andra meningen, i kapitel XIII, skall EFTAzs övervakningsmyndighet skriftligt underrätta dem om förfarandets karaktär och innehåll och fastställa en tidsfrist inom vilken de kan framföra sina synpunkter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

2. De personer som avses i punkt 1 ovan skall yttra sig skriftligt eller muntligt inom den fastställda tidsfristen. De kan skriftligt bekräfta sina muntliga yttranden.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan på samma sätt lämna varje annan person tillfälle att framföra sina synpunkter.

Överlämnande av handlingar

1. Handlingar och kallelser från EFTA:s övervakningsmyndighet kan tillställas adressaterna på något av följande sätt:

a) med bud mot kvitto,

b) i rekommenderat brev med mottagningsbevis,

c) med telefax med begäran om mottagningserkännande,

d) med telex.

2. Om inte annat följer av artikel 18.1, gäller punkt 1 ovan även när berörd part eller tredje man tillställer EFTA:s övervakningsmyndighet handlingar.

3. Om en handling skickas med telex eller telefax skall den anses ha kommit adressaten tillhanda samma dag som den har avsänts.

Fastställande av tidsfrister

1. När EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 4.2, 5.2, 11.1 och 2, 12.2 och 15.1 skall den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Den skall också ta hänsyn till helgda- gar i mottagarlandet.

2. Tidsfrist börjar löpa dagen efter den dag då adressaten mottar ett meddelande.

EFTA:s övervakningsmyndighets mottagande av handlingar

1. Om inte annat följer av artikel 4.1, skall anmälningar överlämnas till EFTA:s övervakningsmyndighet under den adress som anges i det formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen eller skickas i rekommenderat brev före utgången av den frist som anges i artikel 4.1 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89). Ytterligare uppgifter

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

som begärs för att göra anmälningar fullständiga enligt artikel 4.2 eller för att komplettera anmälningar enligt artikel 5.2 i nämnda rättsakt skall vara EFTAzs övervakningsmyndighet tillhanda under ovannämn- da adress eller skickas i rekommenderat brev före utgången av den tidsfrist som har bestämts i varje särskilt fall. Skriftliga yttranden över EFTAzs övervakningsmyndighets meddelanden enligt artiklarna 11.1 och 2, 12.2 och 15.1 skall överlämnas till EFTAzs övervakningsmyndig- het under ovannämnda adress före utgången av den tidsfrist som har bestämts i varje särskilt fall.

2. Om sista dagen i en frist för mottagande av handlingar som avses i punkt 1 inte är en arbetsdag enligt definitionen i artikel 19, skall fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag.

3. Om sista dagen i en frist för avsändande av handlingar som avses i punkt 1 är en lördag, söndag eller helgdag i avsändningslandet, skall fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag i det landet.

Definition av EFTAzs övervakningsmyndighets arbetsdagar

Med arbetsdagar i artiklarna 6.3, 7.4, 9.3 och 18.2 avses alla andra dagar än lördagar, söndagar, helgdagar enligt bilaga 10 till detta proto- koll och andra fridagar som fastställs av EFTAzs övervakningsmyndig- het och offentliggörs i EES-delen av Europeiska gemenskapernas offi- ciella tidning före början av varje år.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

191 DEL IV KOL OCH STÅL

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

Artikel l

1. Ett godkännande enligt artikel 1.2 i protokoll 25 till EES-avtalet kan ges på vissa villkor och för en begränsad tid. I sådana fall skall EFTA:s övervakningsmyndighet förnya godkännandet en eller flera gånger om den konstaterar att kraven i artikel 1.2 a-c i protokoll 25 till EES-avtalet vid tidpunkten för förnyelsen fortfarande är uppfyllda.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall återkalla eller ändra godkän- nandet om den konstaterar att avtalet till följd av ändrade förhållanden inte längre uppfyller dessa krav eller att de faktiska följderna av avtalet eller av dess tillämpning strider mot de krav som har uppställts för godkännandet.

3. Beslut som innebär att godkännanden ges, förnyas, ändras, vägras eller återkallas, liksom grunderna för besluten, skall offentliggöras. De begränsningar som åläggs enligt artikel 3.2 skall inte vara tillämpliga.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet får i enlighet med artikel 3 inhämta alla uppgifter som behövs för tillämpningen av artikel 1 i protokoll 25 till EES-avtalet och av denna artikel, antingen genom en särskild begäran till de berörda parterna eller genom beslut som anger vilka slags avtal, beslut eller förfaranden som skall anmälas.

5. EFTA:s övervakningsmyndighet är, med förbehåll för rätten att föra talan vid EFTA-domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal, ensam behörig att i enlighet med de villkor som anges i artikel 55 i EES-avtalet samt protokollen 22 och 25 till avtalet avgöra om sådana avtal eller beslut står i överensstämmelse med artikel 1 i protokoll 25 till EES-avtalet.

6. EFTA:s övervakningsmyndighet får ålägga ett företag böter eller viten om det har ingått ett avtal som automatiskt är ogiltigt enligt artikel 1.3 i protokoll 25 till EES-avtalet eller om det genom skilje- domsförfarande, avtalsvite, bojkott eller på något annat sätt har tilläm- pat, eller försökt tillämpa, ett avtal eller beslut som automatiskt är ogiltigt eller ett avtal för vilket godkännande har vägrats eller återkal- lats eller har utverkat ett godkännande genom medvetet oriktiga eller vilseledande uppgifter eller har deltagit i förfaranden som är förbjudna enligt artikel 1.1 i protokoll 25 till EES-avtalet. Det högsta bötes- eller vitesbeloppet får inte överstiga det dubbla värdet av omsättningen för de varor som berörs av det i artikel 1.1 i protokoll 25 till EES-avtalet

förbjudna avtalet, beslutet eller förfarandet. Om syftet med avtalet, beslutet eller förfarandet har varit att begränsa produktion, teknisk utveckling eller investeringar, kan detta belopp dock höjas, vad gäller böter, till 10 % av det berörda företagets årsomsättning och, vad gäller viten, till 20 % av dagsomsättningen.

1. Vid bedömningen av huruvida kraven i artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet är uppfyllda skall EFTA:s övervakningsmyndighet, i över- ensstämmelse med principen om icke-diskriminering, ta hänsyn till storleken på liknande företag inom det territorium som omfattas av EES-avtalet i den utsträckning som den anser det motiverat för att undvika eller utjämna de nackdelar som har uppkommit till följd av skillnader i konkurrensvillkoren.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet far uppställa de villkor för godkän- nandet som den anser nödvändiga för att uppnå syftet med artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet.

3. Innan EFTA:s övervakningsmyndighet tar ställning till en transak- tion som berör företag av vilka minst ett inte omfattas av artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet, skall den inhämta de berörda regeringar- nas synpunkter.

4. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 3 på företag som lyder under EFTA:s övervakningsmyndighet, far denna från de fysiska eller juridiska personer som har förvärvat eller sammanslagit, eller avser att förvärva eller sammanslå, ifrågavarande rättigheter eller till- gångar inhämta alla de uppgifter som behövs för tillämpningen av artikel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet och av förevarande artikel beträffande transaktioner som kan leda till det resultat som avses i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet.

5. Om en koncentration har kommit till stånd beträffande vilken EFTA:s övervakningsmyndighet konstaterar att den har genomförts i strid med bestämmelserna i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet men trots detta uppfyller kraven i artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet, skall den godkänna koncentrationen endast under förut- sättning att de personer som har förvärvat eller sammanslagit ifrågava- rande rättigheter eller tillgångar erlägger böter enligt punkt 12 b. Om det är uppenbart att ett godkännande borde ha sökts, skall bötesbelop- pet inte understiga hälften av det högsta belopp som anges i punkt 12 b. Erläggs inte detta belopp, skall EFTA:s övervakningsmyndighet vidta de åtgärder som anges nedan i fråga om koncentrationer som befinns vara otillåtna.

6. Om en koncentration har kommit till stånd beträffande vilken EFTA:s övervakningsmyndighet konstaterar att de allmänna eller sär- skilda villkor som har uppställts för ett godkännande enligt artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet inte är uppfyllda, skall EFTAzs övervak- ningsmyndighet genom ett motiverat beslut förklara att koncentratio- 13 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

nen är otillåten och, efter ha gett de berörda parterna tillfälle att framföra sina synpunkter, förordna om uppdelning av de sammanför- da företagen eller tillgångarna eller om upphörande av den gemensam- ma kontrollen samt om vidtagande av alla andra åtgärder som den anser nödvändiga för att de berörda företagen åter skall drivas eller tillgångarna utnyttjas självständigt och för att återupprätta normala konkurrensvillkor. Varje direkt berörd person kan i enlighet med artikel 108.2 b i EES-avtalet och artikel 18 i förevarande avtal föra talan mot sådana beslut. EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal oinskränkt rätt att pröva huruvida den genomförda transaktionen utgör en koncentration enligt artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet och de rättsakter om kol och stål som anges i bilaga XTV till EES- avtalet. Väckande av sådan talan skall medföra att beslutet skjuts upp. Talan får endast väckas efter det att ovannämnda åtgärder har påbju- dits, såvida inte EFTA:s övervakningsmyndighet samtycker till att särskild talan väcks mot det beslut genom vilket transaktionen har förklarats otillåten.

7. EFTA:s övervakningsmyndighet kan när som helst, med förbehåll för tillämpning av artikel 41 i EES-avtalet, vidta eller föranstalta om sådana förebyggande interimsåtgärder som den anser nödvändiga för att skydda konkurrerande företags eller tredje mans intressen samt för att avvärja varje åtgärd som skulle kunna hindra att dess beslut verkställs. Om inte EFTA-domstolen beslutar annorlunda, skall talan inte medföra anstånd i fråga om sådana interimsåtgärder.

8. EFTA:s övervakningsmyndighet skall medge de berörda parterna en skälig frist för att efterkomma dess beslut. Efter utgången av denna frist får den förelägga dagsviten om högst en tiondel av 1 % av värdet av ifrågavarande rättigheter eller tillgångar.

9. Om de berörda parterna inte uppfyller sina skyldigheter, skall EFTA:s övervakningsmyndighet dessutom själv vidta åtgärder för att få sitt beslut verkställt.

10. EFTA:s övervakningsmyndighet har dessutom befogenhet att rikta sådana rekommendationer till de berörda EFTA-staterna som kan behövas för att säkerställa att de åtgärder som avses i föregående stycken verkställs inom ramen för deras nationella lagstiftning.

11. Vid utövandet av sina befogenheter skall EFTA:s övervaknings- myndighet beakta de rättigheter som tredje man har förvärvat i god tro.

12. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga böter till ett belopp som inte överstiger

a) 3 % av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller samman- slagits, eller som skall förvärvas eller sammanslås, för fysiska eller juridiska personer som har undandragit sig de skyldigheter som anges i punkt 4,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

b) 10 % av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller samman- slagits för fysiska eller juridiska personer som har undandragit sig de skyldigheter som anges i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet, varvid detta maximibelopp efter utgången av tolfte månaden efter det att transaktionen har genomförts skall höjas med en tjugofjärdedel för varje ytterligare månad som förflyter till dess att EFTA:s övervaknings- myndighet fastställer att en överträdelse har skett,

c) 10 % av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller samman- slagits, eller som skall förvärvas eller sammanslås, för fysiska eller juridiska personer som genom oriktiga eller vilseledande uppgifter har erhållit eller försökt erhålla ett godkännande enligt artikel 2.2 i protokoll 25 till EES-avtalet,

d) 15 % av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller samman- slagits för företag under dess behörighet som har deltagit i eller medverkat vid transaktioner som strider mot bestämmelserna i artikel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet eller i denna artikel.

13. Personer som åläggs böter enligt punkt 12 får väcka talan vid EFTA-domstolen enligt artikel 36 i detta avtal.

1. EFTA:s övervakningsmyndighet får inhämta de uppgifter som den behöver för att fullgöra sina uppgifter. Den får låta utföra nödvändiga kontrollundersökningar.

2. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får inte EFTA:s övervakningsmyndighet utlämna uppgifter som har erhål- lits till följd av tillämpningen av artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, protokoll 25 till avtalet och bestämmelserna i detta kapitel och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller kostnadsfaktorer. Denna skyldighet skall också omfatta representanter för EG-kommissionen och EG-medlems- staterna som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 10.4 i kapitel II och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel IV.

Med detta förbehåll skall EFTA:s övervakningsmyndighet offentlig- göra sådana uppgifter som kan vara till nytta för regeringar eller övriga berörda parter.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga böter eller viten för företag som undandrar sig de skyldigheter som följer av beslut fattade enligt denna artikel eller som medvetet lämnar oriktiga uppgifter. Bötesbeloppet får uppgå till 1 % av årsomsättningen, och vitesbeloppet får för varje dags dröjsmål uppgå till högst 5 % av den genomsnittliga dagsomsättningen.

4. Om ett företag har åsamkats skada genom att EFTA:s övervaknings- myndighet har kränkt sekretessen, får skadeståndstalan väckas vid EFTA-domstolen i enlighet med artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal, särskilt artikel 39.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

195 Artikel 4

Innan EFTA:s övervakningsmyndighet ålägger böter eller viten enligt detta kapitel skall den ge den berörda parten tillfälle att framföra sina synpunkter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Den omsättning som skall ligga till grund för beräkning av böter och viten som åläggs företag enligt detta kapitel skall vara omsättningen på de varor som avses i protokoll 14 till EES-avtalet.

Anmälningsskyldighet

Alla fysiska och juridiska personer, utom personer som inom det territorium som omfattas av EES-avtalet är verksamma inom produk- tion av kol och stål eller annan distribution av dessa produkter än försäljning till hushåll eller hantverksindustri, skall lämna de uppgifter som avses i detta avsnitt, om de genomför sådana transaktioner som avses i nedanstående artiklar.

De personer som avses i artikel 1 skall till EFTA:s övervakningsmyn- dighet anmäla varje förvärv av rättigheter i ett företag som avses i artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet samt varje förvärv av befogen- het att för egen eller tredje mans räkning utöva rättigheter i ett sådant företag, varigenom de förvärvar mer än 10 % av rösträttigheterna vid sammanträden med företagets aktieägare eller andra delägare, om det sammanlagda värdet av deras rättigheter överstiger 100 000 ecu. Vid beräkningen skall medräknas alla rättigheter eller befogenheter att för annans räkning utöva rättigheter som innehas av de berörda personer- na före transaktionen i fråga.

Artikel 1 gäller även förvärv av rättigheter i ett företag som utövar kontroll över ett företag som avses i artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet.

1. Banker och deras ombud är befriade från skyldigheten att anmäla de transaktioner som anges i artiklarna 2 och 3, om utövandet av rösträttigheterna hänför sig till

-aktier tillhörande kunder i dessa eller andra banker, eller

-aktier utställda på viss person eller beträffande vilka banken i egenskap av förvaltare har befogenhet att utöva rättigheterna för sina kunders räkning.

2. Punkt 1 påverkar inte

-bankernas skyldighet att lämna uppgifter om sådana transaktioner enligt artikel 7,

- kundernas skyldighet att anmäla sådana transaktioner enligt artiklar- na 2 och 3 eller lämna uppgifter enligt artikel 7.

EFTArs övervakningsmyndighet kan genom särskilt tillstånd och på vissa villkor medge vederbörligen ackrediterade börsmäklare undantag från skyldigheten att anmäla de transaktioner som anges i artiklarna 2 och 3, om de inte utövar de rösträttigheter som är förenade med de värdepapper som de innehar.

Den anmälan som avses i artiklarna 2 och 3 skall göras inom fyra veckor från den dag när den uppgiftsskyldige får kännedom om transaktionen i fråga.

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan från de personer som avses i artikel 1 genom särskild begäran inhämta alla uppgifter som behövs för tillämpning av artikel 2 i avsnitt I beträffande

1) förvärv av äganderätten till eller rätten att använda ett företags fastigheter, industrianläggningar eller koncessioner, om dessa fastighet- er, anläggningar eller koncessioner före förvärvet användes i driften av företaget,

2) förvärv av rättigheter i ett företag som medför rösträtt vid sammanträden med företagets aktieägare eller andra delägare,

3) förvärv av befogenheten att för egen eller tredje mans räkning utöva sådana rättigheter som avses i 2) och som innehas av tredje man,

4) förvärv genom avtal av rätten att fatta beslut om redovisning eller disposition av ett företags vinster,

5) förvärv av rätten att ensam eller tillsammans med andra delta i ledningen av ett företag, antingen som ägare, förmånshavare, företags- ledare eller medlem av de styrande organen,

6) utnämning till styrelseledamot i ett företag.

2. Likaså skall uppgjftsskyldiga på EFTA:s övervakningsmyndighets begäran för denna uppge den faktiska rättsinnehavarens namn och adress, om de har befogenhet

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

-att utöva de rättigheter som avses i punkt 1 i egenskap av förvaltare för tredje mans räkning,

-att för egen eller tredje mans räkning utöva sådana rättigheter som avses i punkt 1 och som innehas av tredje man.

AVSNITT III PRESKRIPTION AV MÖJLIGHETEN ATT ALÄGGA EKONOMISKA PÅFÖLJDER ENLIGT PROTOKOLL 25 TILL EES-AVTALET OCH DETTA KAPITEL OCH ATT VERKSTÄLLA SADANA PÅFÖLJDER

Artikel l

Preskription vid förfaranden

1. För EFTA:s övervakningsmyndighets befogenhet att ålägga böter för överträdelser av bestämmelserna i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet samt protokoll 25 till avtalet eller av bestämmelserna i detta kapitel gäller följande preskriptionstider:

a) tre år vid överträdelser av bestämmelser om parternas ansökning- ar eller meddelanden, begäran om upplysningar eller genomförande av undersökningar,

b) fem år vid övriga överträdelser.

Avbrott av preskription vid förfaranden

1. Preskriptionstiden skall avbrytas av åtgärder som vidtas av EFTA:s övervakningsmyndighet i samband med en preliminär utredning eller ett förfarande avseende en överträdelse. Avbrottet i preskriptionstiden gäller från den dag när minst en part som har deltagit i överträdelsen har underrättats om åtgärden.

Preskriptionstiden skall avbrytas till följd av bl. a. följande åtgärder:

a) skriftliga framställningar om upplysningar från EFTA:s övervak- ningsmyndighet eller beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet i vilka de begärda upplysningarna krävs,

b) EFTA:s övervakningsmyndighets utfärdande av skriftliga fullmak- ter för dess tjänstemän att genomföra undersökningar eller beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet om att en undersökning skall genom- föras,

c) EFTA:s övervakningsmyndighets inledande av ett förfarande,

d) skriftliga meddelanden från EFTA:s övervakningsmyndighet om att den berörda parten enligt artikel 4 i avsnitt I skall ges tillfälle att framföra sina synpunkter.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

2. Avbrottet i preskriptionstiden gäller alla parter som har deltagit i överträdelsen.

3. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden löpa på nytt. Preskrip- tionstiden skall dock löpa ut senast när en period som är lika med dubbla preskriptionstiden har förflutit utan att EFTA:s övervaknings- myndighet har ålagt böter eller viten. Denna period skall förlängas med den tid under vilken preskriptionen tillfälligt har upphävts enligt artikel 3.

Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid förfaranden

Preskriptionstiden vid förfaranden löper inte under den tid som EFTA:s övervakningsmyndighets beslut är föremål för prövning vid EFTA-domstolen.

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. En preskriptionstid på fem år gäller för EFTA:s övervakningsmyn- dighets befogenhet att genomdriva beslut om åläggande av böter eller viten för överträdelser av bestämmelser i EES-avtalet eller föreskrifter som har utfärdats för dess tillämpning.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när beslutet träder i kraft.

Avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall avbrytas

a) genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga bötes- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begäran om en sådan ändring,

b) genom åtgärder som vidtas av EFTA:s övervakningsmyndighet eller av en EFTA-stat på EFTA:s övervakningsmyndighets begäran för att driva in böter eller viten.

2. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden löpa på nytt.

Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall ej löpa under den tid som

a) en betalningsfrist har medgetts, eller

b) indrivningen har skjutits upp enligt ett beslut av EFTA-domsto- len.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

199 AVSNITT IV BEFOGENHETER FÖR EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS TJÄNSTEMÄN OCH BEFULLMÄKTIGADE FÖRETRÄDARE SOM HAR TILL UPPGIFT ATT GENOMFÖRA KONTROLLER ENLIGT BESTÄMMELSERNA I PROTOKOLL 25 TILL EES-AVTALET OCH I DETTA KAPITEL

Artikel l

1. EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade ombud som har till uppgift att genomföra kontroller av företag enligt protokoll 25 och bilaga XIV till EES-avtalet samt bestämmelserna i detta kapitel, särskilt artikel 3.1 i avsnitt I, har befogenhet

a) att i den omfattning som behövs med hänsyn till syftet med kontrollen granska böcker och affärshandlingar, inklusive all doku- mentation som finns lagrad i automatiserade system, oavsett var bok- föringen och handlingarna förvaras,

b) att göra kopior eller fotokopior av eller utdrag ur böckerna och affärshandlingarna, inklusive all dokumentation som finns lagrad i automatiserade system,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transport- medel hos företaget eller tredje man hos vilken dess böcker eller affärshandlingar förvaras, och att därvid få ta del av dessa handlingar för att kunna välja ut allt material som är av betydelse och som skall läggas fram för kontroll.

2. Den berörda staten skall underrättas i vederbörlig ordning om kommande besök av kontrollanter och om dessas ställning. Statens tjänstemän kan, på begäran av staten eller av EFTA:s övervaknings- myndighet, bistå EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän vid full- görandet av deras uppgifter.

3. Företagen skall bistå EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade ombud vid fullgörandet av deras uppgifter.

EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade om- bud som har till uppgift att genomföra kontroller skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt som anger syftet med kontrollen. EFTAzs övervakningsmyndighet skall även förse re- presentanter för EG-kommissionen som enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet skall delta i undersökningen med en sådan full- makt.

Företagen skall fullgöra de skyldigheter som följer av artikel 1 i detta avsnitt utan att det behövs ett särskilt beslut om detta. 1 annat fall kan de åläggas böter och viten enligt artikel 3.3 i avsnitt I.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

200 DEL V ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

OCH ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel l

Anmälan av befintliga avtal, beslut och förfaranden

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1 i EES-avtalet, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträf- fande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 i EES-avtalet skall anmälas till EFTA:s övervakningsmyndighet i enlig- het med bestämmelserna i artikel 56 i EES-avtalet, de regler som avses i artikel 1-3 i protokoll 21 och protokoll 23 till EES-avtalet, liksom kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft.

2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaran- den som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet och som omfattas av artikel

4.2 i kapitel II. Dessa kan anmälas till EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som avses i artikel 1-3 i protokoll 21 och protokoll 23 till EES-avtalet, liksom kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV.

Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet

1. När EFTA:s övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den ange den dag från vilken beslutet skali ha verkan. Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan.

2. Andra meningen i punkt 1 skall inte vara tillämplig på sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som omfattas av artikel 4.2 i kapitel II och artikel 1.2 i detta kapitel eller som omfattas av artikel

1.1 och som har anmälts inom den tidsfrist som anges i artikel 1.1.

Särskilda bestämmelser beträffande befintliga avtal, beslut och förfaranden

1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet, som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som har anmälts inom den tidsfrist som anges i artikel 1.1 i detta kapitel inte uppfyller villkoren i artikel 53.3 i EES-avtalet och de

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

berörda företagen eller företagssammanslutningarna upphör att tilläm- pa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller under förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyller villkoren i artikel 53.3, skall förbudet i artikel 53.1 endast gälla för den tidsperiod som EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer. Beslut av EFTA:s övervakningsmyn- dighet i enlighet med föregående mening gäller inte företag och företagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till an- mälan.

2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 4.2 i kapitel II och som föreligger när EES-avtalet träder i kraft, om de har anmälts inom sex månader från den dagen.

Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissio- nen innan EES-avtalet träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelser- na om ansökningar och anmälningar enligt detta avtal.

Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i EES-avtalet och artikel 10 i protokoll 23 till EES-avtalet kan kräva att ett vederbörligen ifyllt formulär, såsom är föreskrivet för tillämpning- en av EES-avtalet, inlämnas till den inom en tidsfrist som den bestäm- mer. I så fall skall ansökningar och anmälningar anses ha skett på rätt sätt endast om formulären inlämnas inom den fastställda tiden och i enlighet med bestämmelserna i EES-avtalet och i kapitlen II, III, V, VII, X, XII och XV i detta protokoll.

Böter

Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 i EES-avtalet skall inte åläggas med avseende på en åtgärd som har vidtagits före anmälan av sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 1 och 2 i detta kapitel och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

EFTA-staterna skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft för att ge EFTA:s övervak- ningsmyndighets och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de behöver för att kunna genomföra sina undersökningar enligt avtalet.

Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 i EES-avtalet skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de uppfyller villkoren för gruppundan- tag enligt bilaga XIV till EES-avtalet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

202 Artikel 8

Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 i EES-avtalet skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla från dagen för avtalets ikraftträdande om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av förbudet i artikel 53.1.

Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som före EES-avtalets ikraftträdande har medgetts individuellt undan- tag enligt artikel 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall även i fortsättningen vara undantagna i förhållande till bestämmelserna i EES-avtalet till utgången av den period som har angetts i undantagsbeslutet eller till den tidpunkt som EG-kommissionen annars bestämmer, om denna infaller tidigare.

Varken den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) eller kapitel XIII gäller koncentrationer som var föremål för ett avtal eller tillkännagivande eller om kontroll förvärvades enligt artikel 4.1 i nämnda rättsakt före tidpunkten för EES-avtalets ikraftträdande och de gäller inte under några omständigheter koncentrationer beträffande vilka en EFTA-stats myndighet med ansvar för konkurrens har inlett ett förfarande före den tidpunkten.

(...)

Förteckning över vissa tekniska avtal inom luftfartssektorn som avses i artikel 2 i kapitel XI

a) Införande eller enhetlig tillämpning av obligatoriska eller rekom- menderade tekniska standarder för flygplan, flygplansdelar, utrustning och tillbehör, om sådana standarder har fastställts av en organisation som normalt åtnjuter internationellt erkännande eller av en tillverkare av flygplan eller flygplansutrustning,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

b) införande eller enhetlig tillämpning av tekniska standarder för fasta installationer för flygplan, om sådana standarder har fastställts av en organisation som normalt åtnjuter internationellt erkännande,

c) utbyte, leasing, gemensam användning eller underhåll av flygplan, flygplansdelar, flygplansutrustning eller fasta installationer för flygtra- fik samt gemensamt inköp av flygplansdelar, förutsatt att sådan verk- samhet drivs på icke-diskriminerande grund,

d) införande, drift och underhåll av tekniska kommunikationsnät, förutsatt att sådan verksamhet drivs på icke-diskriminerande grund,

e) utbyte, gemensam användning eller utbildning av personal för tekniska eller driftsmässiga ändamål,

f) organisation och utförande av ersättningstransporter för passagerare, post och resgods vid flygplanshaverier/ -förseningar, antingen enligt charteravtal eller avtal om tillhandahållande av ersättningsflygplan,

g) organisation och utförande av successiva eller kompletterande flyg- transporter och fastställande och tillämpning av totalpriser och -villkor för sådan verksamhet,

h) sammanslagning av enstaka försändelser,

i) uppställande av enhetliga regler för tariffernas struktur och villko- ren för tillämpningen av dessa, förutsatt att dessa regler inte direkt eller indirekt innebär att transportpriser och -villkor fastställs,

j) arrangemang för försäljning, endossement och accept av biljetter mellan flygbolag (interlining) samt de för dessa ändamål upprättade återbetalnings-, proratafördelnings- och redovisningssystemen,

k) clearing och avräkning mellan flygbolag genom en clearingcentral, inklusive sådana tjänster som är nödvändiga för detta eller hänger samman därmed, clearing och avräkning mellan flygbolag och deras utsedda ombud genom ett centraliserat och automatiserat avräknings- system, inklusive sådana tjänster som är nödvändiga för detta eller hänger samman därmed.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till EES-lagen

204 PROTOKOLL 1

OM STÄNDIGA KOMMITTÉNS UPPGIFTER

OCH BEFOGENHETER SOM MED TILLÄMPNING AV PROTOKOLL 1 TILL EES-AVTALET FÖLJER AV DE RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL I BILAGORNA TILL

1992/93: EU 1

Bilaga 3

till EES-lagen

DET AVTALET

SOM BEAKTAR EES-avtalet och särskilt protokoll 1 till detta,

SOM BEAKTAR hänvisningarna i punkt 4 d i protokoll 1 till EES- avtalet till EFTA:s övervakningsmyndighet och Ständiga kommittén,

SOM VIDARE BEAKTAR hänvisningen i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet till förfaranden som upprättats mellan EFTA-staterna,

EFTERSOM det för en riktig tillämpning av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet är nödvändigt att bland EFTA- staterna fastställa de uppgifter som motsvarar EG-kommissionens upp- gifter, vilka genom tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet skall fullgöras antingen av EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga kommittén, samt att fastställa vilka förfaranden som skall tillämpas mellan EFTA-staterna för detta ändamål.

1. När de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet innehåller bestämmelser om förfaranden enligt vilka EG-kommissio- nen,

a) skall sammanfatta, sammanställa eller på annat sätt bereda erhål- len information och/eller sprida denna information till medlemsstater- na,

b) handlägger administrering av förteckningar, såsom förteckningar över anmälda organ, utbildnings- och examensbevis m.m.,

c) far uppdatera förteckningar över enheter,

d) på det veterinära och fytosanitära området — skall utse minst ett referenslaboratorium i varje medlemsstat,

e) på området för tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering, — tilldelats uppgifter som avser standardisering, som att utlärda bemyndiganden till europeiska standardiseringsinstitutioner och att inleda förfaranden avseende harmoniserade standarder som inte överensstämmer med de väsentligasäkerhetskraven,

- handlägger administrering av bedömningar om överensstämmelse,

f) på energiområdet

-skall samråda en gång i kvartalet med medlemsstaterna,

g) på områdena fri rörlighet för arbetstagare, ömsesidigt erkännande av utbildnings- och examensbevis samt yrkesutbildning,

-skall eller får ta initiativet till eller samordna verksamheter för, samarbeta med eller vidta andra gemensamma åtgärder med med- lemsstaterna,

h) på yrkesutbildningens område

-skall utarbeta en struktur för utbildningsnivåer,

-skall bestämma på vilket sätt information skall tas fram och med vilka intervaller den skall spridas, samt fastställa enhetliga kriterier för bedömning av läget på arbetsmarknaden i medlemsstaterna,

-skall på begäran ge medlemsstaternas samordningsmyndigheter allt det bistånd och alla de råd som behövs,

i) på miljöområdet

-skall upprätta och till medlemsstaternas förfogande ställa ett register med information om olyckor som ägt rum,

-skall upprätta ett system för informationsutbyte,

-handlägger administrering och övervakning av medlemsstaternas an- passning till vissa specifika syften och krav,

j) på bolagsrättens område

-skall underrätta en medlemsstat om att den måste ändra sin lagstift- ning så att denna uppfyller bestämmelserna om minimikapital i fråga om börsnoterade aktiebolag,

skall dessa och liknande uppgifter i EFTA-staterna fullgöras av Ständi- ga kommittén i enlighet med de förfaranden som anges i de rättsakter som det hänvisas till.

2. Om EG-kommissionen skulle åläggas andra liknande uppgifter, skall motsvarande uppgifter också fullgöras av Ständiga kommittén.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 3 till EES-lagen

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till EES-lagen

Nr L 395/1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 87 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag 1 ,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 2 ,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 3 , och

med beaktande av följande:

För att förverkliga målen för fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen ges gemenskapen enligt artikel 3 f uppgiften att upprätta "en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids".

Denna ordning är nödvändig för att den inre marknaden skall genomföras till år 1992 och för dess vidareutveckling.

Avskaffandet av gränserna inom gemenskapen medför och kommer även i fortsättningen att medföra betydande struktur- förändringar inom gemenskapens näringsliv, särskilt i form av koncentrationer.

En sådan utveckling måste hälsas med tillfredsställelse eftersom den tillgodoser kraven på en dynamisk konkurrens och kan öka den europeiska industrins konkurrenskraft, förbättra förutsättningarna för tillväxt och höja levnadsstandar- den inom gemenskapen.

Åtgärder måste dock vidtas för att säkerställa att omstrukture- ringsprocessen inte på längre sikt skadar konkurrensen.

EGT nr C 130, 19.5.1988, s. 4.

EGT nr C 309, 5.12.1988, s. 55.

EGT nr C 208, 8.8.1988, s. 11.

Gemenskapsrätten skall därför innehålla bestämmelser om sådana koncentrationer som påtagligt kan hämma en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den.

Även om artiklarna 85 och 86 enligt domstolens rättspraxis är tillämpliga på vissa koncentrationer har de inte tillräcklig räckvidd för att omfatta alla de transaktioner som kan visa sig vara oförenliga med den ordning utan snedvridning av konkurrensen som förutses i fördraget.

En ny rättsakt bör därför skapas i form av en förordning som möjliggör en effektiv kontroll av alla koncentrationer med avseende på deras verkningar på konkurrensstrukturen inom gemenskapen. Den skall vara den enda förordning som är tillämplig på sådana koncentrationer.

Denna förordning bör därför inte baseras endast på fördragets artikel 87 utan framför allt på artikel 235, enligt vilken gemenskapen kan ge sig själv de ytterligare befogenheter som behövs för att uppnå sina mål, även när det gäller koncentra- tioner på marknaderna för de jordbruksvaror som upptas i bilaga II till fördraget.

De bestämmelser som skall antas i denna förordning bör gälla betydande strukturförändringar vars verkningar på marknaden sträcker sig utöver en enskild medlemsstats gränser.

Tillämpningsområdet för denna förordning bör därför definie- ras utifrån de berörda företagens geografiska verksamhetsom- råden och avgränsas av kvantitativa tröskelvärden för att omfatta de koncentrationer som har en gemenskapsdimension. Efter en inledande tillämpningsfas bör de tröskelvärden som anges i förordningen tas upp till förnyad prövning mot bakgrund av de vunna erfarenheterna.

En koncentration med en gemenskapsdimension föreligger om de berörda företagens sammanlagda omsättning globalt och inom hela gemenskapen överstiger vissa angivna nivåer och minst två av dessa företag har sin enda eller huvudsakliga

208 Nr L 395/2

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till EES-lagen

verksamhet i olika medlemsstater eller, även om företagen i fråga huvudsakligen verkar i en enda medlemsstat, åtminstone ett av dem har en betydande verksamhet inom minst en annan medlemsstat. Detta gäller även om koncentrationerna genom- förs av företag vars huvudsakliga verksamhet inte är förlagd till gemenskapen, men som har en betydande verksamhet där.

För att säkerställa en effektiv kontroll bör företagen åläggas att förhandsanmäla koncentrationer med en gemenskaps- dimension samt att uppskjuta genomförandet av koncentratio- ner under en begränsad period, samtidigt som det bör finnas möjlighet att vid behov förlänga denna period eller avstå från uppskjutandet. Av hänsyn till rättssäkerheten skall dock transaktionernas giltighet skyddas i den omfattning som behövs.

Den ordning som skall införas för kontroll av koncentrationer bör, om mte annat följer av fördragets artikel 90.2, iaktta principen om icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata sektorn. Inom den offentliga sektorn skall därför beräkningen av omsättningen i ett företag som deltar i en koncentration utgå från sådana företag som utgör en ekono- misk enhet med självständig beslutanderätt oavsett på vilket sätt deras kapital ägs eller vilka administrativa tillsynsregler som gäller för dem.

Det är nödvändigt med hänsyn till behovet av att upprätthålla och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden att fastställa om koncentrationer med en gemen- skapsdimension är förenliga med den gemensamma markna- den. Därvid skall kommissionen vid sin bedömning ta fasta på förverkligandet av dc grundläggande mål som anges i för- dragets artikel 2, däri inbegripet stärkandet av gemenskapens ekonomiska och sociala samhörighet enligt artikel 130a.

I förordningen bör fastslås principen att om en koncentration med en gemenskapsdimension skapar eller förstärker en ställning som medför att en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den på- tagligt skulle hämmas, skall den förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

Koncentrationer som på grund av de berörda företagens be- gränsade marknadsandel inte riskerar att hämma en effektiv konkurrens kan antas vara förenliga med den gemensamma marknaden. Om inte annat följer av fördragets artiklar 85 och 86, torde detta vara fallet bl. a. när de berörda företagens marknadsandel varken inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den överstiger 25 procent.

Kommissionen bör ges uppgiften att fatta alla nödvändiga beslut för att fastställa om koncentrationer med en gemen- skapsdimension är förenliga med den gemensamma marknaden samt beslut som kan bidra till att återupprätta en effektiv konkurrens.

Det bör fastställas en tidsfrist inom vilken kommissionen skall inleda ett förfarande avseende en koncentration som har anmälts och en tidsfrist inom vilken den skall meddela ett slutligt beslut om huruvida en koncentration som har anmälts är förenlig eller oförenlig med den gemensamma marknaden. De berörda företagen skall ges rätt att yttra sig inför kommis- sionen så snart ett förfarande har inletts. Medlemmar av ledningen eller styrelsen för de berörda företagen och före- tagens erkända arbetstagarrepresentantersamt tredje man som kan påvisa ett berättigat intresse i saken skall också ges tillfälle att yttra sig.

Kommissionen bör handla i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter från vilka den inhämtar synpunkter och upplysningar.

För tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning och i överensstämmelse med domstolens rättspraxis skall kommis- sionen få hjälp från medlemsstaterna och även ha befogenhet att begära de upplysningar och genomföra de undersökningar som behövs för alt bedöma koncentrationer.

För att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning iakttas skall böter och viten kunna åläggas. Domstolen bör i detta hänseende ges oinskränkt prövningsrätt i enlighet med fördragets artikel 172.

Begreppet koncentration bör definieras på så sätt att det endast omfattar transaktioner som medför en varaktig förändring i de berörda företagens struktur. Det är följaktligen nödvändigt att från förordningens tillämpningsområde utesluta sådana trans- aktioner som har till syfte eller resultat att samordna själv- ständiga företags konkurrensbetcende, eftersom sådana transaktioner skall bedömas på grundval av de tillämpliga bestämmelserna i förordningar om tillämpning av fördragets artikel 85 eller 86. Denna distinktion bör uttryckligen göras i fråga om bildandet av gemensamma företag.

Det är inte fråga om en sådan samordning av konkurrensbete- ende som avses i denna förordning om två eller flera företag kommer överens om att gemensamt förvärva kontrollen över

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till EES-lagen

Nr L 395/3

ett eller flera andra foretag, om syftet och resultatet är att sinsemellan fördela dessa företag eller deras tillgångar.

Det är inte uteslutet att denna förordning kan tillämpas om de berörda företagen godtar begränsningar som har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncentrationen.

Med förbehåll för domstolens prövningsrätt bör kommissionen ensam ges behörighet att tillämpa denna förordning.

Medlemsstaterna får inte tillämpa sin nationella konkurrenslag- stiftning på koncentrationer med en gemenskapsdimension, såvida inte detta är tillåtet enligt denna förordning. De nationella myndigheternas befogenheter bör begränsas till sådana fall där, i brist på kommissionens ingripande, den effektiva konkurrensen kan komma att hämmas betydligt inom en medlemsstats territorium och där denna medlemsstats konkurrensintressen inte annars kan skyddas i tillräcklig utsträckning genom denna förordning. I sådana fall skall de berörda medlemsstaterna handla snabbt. På grund av skillna- derna i nationella lagar är det inte möjligt att genom denna förordning bestämma en enhetlig tidsfrist inom vilken nöd- vändiga åtgärder bör vidtas.

Det förhållandet att denna förordning är den enda som skall vara tillämplig på koncentrationer med en gemenskapsdimen- sion påverkar inte tillämpning av fördragets artikel 223 och hindrar inte medlemsstaterna från att vidta lämpliga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av förordningen, förutsatt att sådana åtgärder är förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmel- ser.

De koncentrationer som inte omfattas av denna förordning faller i princip inom medlemsstaternas behörighet. Kommissio- nen bör dock ha möjlighet att på begäran av en berörd med- lemsstat ingripa om den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas inom denna medlemsstats territorium.

De villkor som gäller för genomförandet av koncentrationer som berör gemenskapsföretagi länder som inte är medlemmar bör uppmärksammas och åtgärder skall vidtas för att rådet skall kunna ge kommissionen ett lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå icke-diskriminerande behandling för gemen- skapsföretag.

Denna förordning påverkar på inget sätt arbetstagarnas kollektiva rättigheter som är erkända av de berörda företagen. 14 Riksdagen 1992/93. 20 sand. Nr 1. Del 3

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Tillämpningsområde

1. Om inte annat följer av artikel 22, gäller denna för- ordning alla koncentrationer med en gemenskapsdimension enligt definitionen i punkt 2.

2. Enligt denna förordning har en koncentration en gemen- skapsdimension om

a) den sammanlagda omsättningen i hela världen för samt- liga de berörda företagen överstiger 5 000 miljoner ecu, och

b) den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess helhet för minst två av de berörda företagen överstiger 250 miljoner ecu.

Detta gäller dock inte om vart och ett av de berörda företagen uppnår mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning inom gemenskapen som helhet inom en och samma med- lemsstat.

3. De tröskelvärden som anges i punkt 2 skall före utgången av det fjärde året efter det att denna förordning har antagits tas upp till förnyad prövning av rådet, som fattar beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

Bedömning av koncentrationer

1. Koncentrationer som omfattas av denna förordning skall bedömas på grundval av följande bestämmelser för att fastställa om de är förenliga med den gemensamma markna- den.

När kommissionen gör sin bedömning skall den ta hänsyn till

a) behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av bl.a. strukturen på alla de berörda marknaderna och den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är belägna antingen inom eller utanför gemenskapen,

b) de berörda företagens marknadsställning och deras ekono- miska och finansiella styrka, leverantörernas och konsu- menternas valmöjligheter, deras tillgång till leveranser eller marknader, rättsliga eller andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, avnämarintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt ut- vecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande, förutsatt att delta är till gagn för konsumenterna och inte utgör ett hinder för konkurrensen.

2. En koncentration som inte skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkur- rensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

210 Nr L 395/4

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4

till EES-lagen

3. En koncentration som skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkur- rensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

Definition av en koncentration

1. En koncentration skall anses föreligga om

a) två eller flera tidigare självständiga företag slås samman, eller

b) en eller flera personer som redan kontrollerar minst ett företag, eller

— ett eller flera företag

antingen genom förvärv av värdepapper eller tillgångar, genom avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt får kontroll helt eller delvis över ett eller flera andra företag.

2. En transaktion, inklusive bildandet av ett gemensamt företag, som har till syfte eller resultat att samordna konkur- rensbeteendet hos företag som förblir självständiga utgör inte en koncentration enligt punkt 1 b.

Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis fyller en autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner och som inte medför en samordning av konkurrensbeteendet mellan parterna inbördes eller mellan dessa och det gemen- samma företaget utgör en koncentration enligt punkt 1 b.

3. Enligt denna förordning uppnås kontroll genom rättig- heter, avtal eller andra medel som, antingen var för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på ett företag, särskilt genom

a) ägande- eller nyttjanderätt till ett företags samtliga tillgångar eller en del av dessa,

b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sammansättningen av företagets organ och dessas vote- ringar eller beslut.

4. Kontroll förvärvas av personer eller företag som

a) är innehavare av rättigheterna eller berättigade till rättigheter enligt de berörda avtalen, eller

b) utan att vara innehavare av rättigheterna eller berättigade till rättigheter enligt sådana avtal har befogenhet att utöva de rättigheter som grundar sig på dessa.

5. En koncentration skall inte anses föreligga om

a) kreditinstitut eller andra finansinstitut eller försäkrings- bolag, vilkas normala verksamhet omfattar transaktioner och handel med värdepapper för egen eller andras räkning, tillfälligt innehar värdepapper som de har förvärvat i ett företag i avsikt att vidareförsälja dem, förutsatt att de inte utövar rösträttigheter som följer med dessa värdepapper i syfte att bestämma företagets konkur- rensbeteende eller att de utövar dessa rösträttigheter endast i syfte att förbereda försäljningen av företaget, helt eller delvis, eller av dess tillgångar eller försäljningen av värdepapperen och att en sådan försäljning äger rum inom ett år efter tidpunkten för förvärvet; denna tidsfrist kan på begäran förlängas av kommissionen om sådana institut eller bolag styrker att det inte fanns någon rimlig möjlig- het att genomföra försäljningen inom tidsfristen,

b) kontroll förvärvas av en tjänsteman som är utsedd enligt en medlemsstats lagar om likvidation, konkurs, obestånd, betalningsinställelse, ackord eller liknande förfaranden,

c) de transaktioner som avses i punkt 1 b genomförs av sådana finansiella holdingbolag som avses i artikel 5.3 i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsredovisningar för olika slags bolag 1 , senast ändrat genom direktiv 84/569/EEG 2 , förutsatt dock att de röst- rättigheter som följer med de innehavda värdepapperen utövas, särskilt beträffande utnämningen av ledamöter i ledningen och styrelsen för de företag som innehavet gäller, endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar och inte för att direkt eller indirekt be- stämma företagens konkurrensbeteende.

Förhandsanmälan av koncentrationer

1. Sådana koncentrationer med en gemenskapsdimension som avses i denna förordning skall anmälas till kommissionen senast en vecka efter avtalets ingående eller offentliggörandet av budet om övertagande eller förvärvet av ett kontrollerande inflytande. Fristen skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.

2. En koncentration som består av en företagssammanslag- ning enligt artikel 3.1a eller förvärvet av gemensam kontroll enligt artikel 3.1 b skall anmälas gemensamt av parterna i företagssammanslagningen respektive av dem som förvärvar

1¶EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11.

2¶EGT nr L 314, 4.12.1984, s. 28.

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till EES-lagen

Nr L 395/5

den gemensamma kontrollen. I övriga fall skall anmälan göras av den person eller det foretag som helt eller delvis förvärvar kontroll över ett eller flera foretag.

3. Om kommissionen konstaterar att en koncentration som har anmälts omfattas av denna förordning, skall den offent- liggöra att anmälan har skett, varvid den skall ange parternas namn, koncentrationens karaktär och de branscher som berörs. Kommissionen skall ta hänsyn till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Beräkning av omsättning

1. Den sammanlagda omsättningen enligt artikel 1.2 skall omfatta de berörda företagens intäkter under föregående räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom ramen för företagens ordinarie verksamhet efter avdrag för försäljningsrabattersamt mervärdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen. I ett berört företags sammanlagda omsättning skall inte inräknas försäljning av varor eller tjänster mellan de företag som avses i punkt 4.

Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat skall omfatta intäkter från försäljning av varor och tjänster till företag eller konsumenter inom gemenskapen respektive medlemsstaten.

2. Med avvikelse från punkt 1 gäller att om koncentrationen består av förvärv av delar, oavsett om dessa utgör rättsliga enheter, av ett eller flera företag skall i fråga om säljaren eller säljarna endast den omsättning som härrör från de delar som är föremål för transaktionen tas med i beräkningen.

Två eller flera transaktioner enligt första stycket som äger rum inom en tvåårsperiod mellan samma personer eller företag skall dock betraktas som endast en koncentration, som upp- kommer vid tidpunkten för den sista transaktionen.

3. I stället för omsättning används följande:

a) För kreditinstitut och andra finansinstitut, med avseende på artikel 1.2 a: en tiondel av deras totala tillgångar.

Vad beträffar artikel 1.2 b och sista stycket i artikel 1.2 skall den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess helhet ersättas med en tiondel av de totala till- gångarna multiplicerad med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med gemenskapsinvånare och den totala summan av denna utlåning.

Vad beträffar sista stycket i artikel 1.2 skall den samman- lagda omsättningen inom en medlemsstat ersättas med en tiondel av de totala tillgångarna multiplicerad med

förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med invånare i denna medlemsstat och den totala summan av denna utlåning.

b) För försäkringsbolag: värdet av de tecknade bruttopremi- erna, som skall omfatta samtliga mottagna och utestående belopp enligt försäkringsavtal som har tecknats av försäkringsbolagen eller för deras räkning, inklusive utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för skatter och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av de individuella premiebeloppen eller den totala premievo- lymen. Vad beträffar artikel 1.2 b och sista stycket i artikel 1.2, skall hänsyn tas till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en medlems- stats invånare.

4. Om inte annat följer av punkt 2, skall omsättningen för ett berört företag enligt artikel 1.2 beräknas genom att man summerar omsättningen

a) för det berörda företaget,

b) för de företag i vilka det berörda företaget direkt eller indirekt

— äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgång- ama, eller

— kan utöva mer än hälften av rösträttighetema, eller

— kan utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder företagen, eller

— har rätt att leda företagens verksamhet,

c) för de företag som i ett berört företag har de rättigheter eller befogenheter som anges i b,

d) för de företag i vilka ett företag som avses i c har de rättigheter eller befogenheter som anges i b,

e) för de företag i vilka två eller flera företag som avses i a- d gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i b.

5. Om de företag som berörs av koncentrationen gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i punkt 4 b, skall vid beräkningen av de berörda företagens omsättning enligt artikel 1.2

a) ingen hänsyn tas till den omsättning som härrör från försäljning av varor eller tjänster mellan det gemensamma företaget och vart och ett av de berörda företagen eller något annat företag som har anknytning till något av dem enligt punkt 4 b-e,

b) hänsyn tas till den omsättning som härrör från försäljning av varor och tjänster mellan det gemensamma företaget

212 Nr L 395/6

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till EES-lagen

och något tredje foretag. Denna omsättning skall fördelas lika mellan de berörda företagen.

Prövning av anmälan och inledande av förfaranden

1. Kommissionen skall pröva anmälan så snart den har mottagits.

a) Om kommissionen finner att den anmälda koncentrationen inte omfattas av denna förordning skall den fastslå detta genom beslut.

b) Om kommissionen finner att den anmälda koncentratio- nen, fastän den omfattas av denna förordning, inte ger an- ledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden, skall den besluta att inte göra invändning mot den och skall förklara att den är förenlig med den gemensamma marknaden.

c) Om kommissionen däremot finner att den anmälda koncentrationen omfattas av denna förordning och ger an- ledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden, skall den besluta att inleda ett förfarande.

2. Kommissionen skall snarast underrätta de berörda företagen och medlemsstaternas behöriga myndigheter om sitt beslut.

Uppskjutande av koncentrationer

1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall en koncentration enligt artikel 1 varken genomföras före anmälan eller inom de första tre veckorna efter anmälan.

2. Om kommissionen efter en preliminär prövning av anmälan inom den tidsfrist som anges i punkt 1 bedömer det nödvändigt för att säkerställa den fulla verkan av ett senare beslut som fattas med stöd av artikel 8.3 och 8.4, kan den på eget initiativ besluta att en koncentration inte får genomföras, helt eller delvis, till dess att kommissionen fattar ett slutligt beslut eller beslutar att vidta andra interimistiska åtgärder med samma innebörd.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för genom- förandet av ett offentligt bud om övertagande som har anmälts till kommissionen enligt artikel 4.1 före den tidpunkt när det offentliggörs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttig- heter som följer med värdepapperen i fråga eller gör det endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investering- ar och på grundval av en dispens som har lämnats av kommis- sionen enligt punkt 4.

4. Kommissionen kan på begäran medge dispens från de skyldigheter som åläggs enligt punkterna 1, 2 eller 3 för att

förhindra att ett eller flera företag som berörs av en kon- centration eller tredje man orsakas allvarlig skada. En sådan dispens kan förenas med villkor och ålägganden för att säkerställa förutsättningarna för en effektiv konkurrens. En dispens kan begäras och medges när som helst, även före anmälan eller efter transaktionen.

5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot punkt 1 eller 2 skall vara beroende av ett beslut enligt artikel 6.1 b eller 8.2 eller 8.3 eller det antagande som avses i artikel 10.6.

Denna artikel skall dock inte påverka giltigheten av trans- aktioner med värdepapper, inklusive sådana som kan kon- verteras till andra värdepapper som kan vara föremål för handel på en marknad under offentligt erkända myndigheters kontroll och tillsyn, vilken fungerar regelmässigt och direkt eller indirekt är tillgänglig för allmänheten, såvida inte köparen och säljaren visste eller borde ha vetat att transak- tionen genomfördes i strid mot punkt 1 eller 2.

Kommissionens befogenhet att fatta beslut

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9, skall vaije förfarande som inleds med stöd av artikel 6.1 c avslutas genom beslut enligt punkt 2-5.

2. Om kommissionen finner att en koncentration som har anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2, eventuellt sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar, skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

Kommissionen kan förena beslutet med villkor och ålägganden i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina åtaganden gentemot kommissionen när det gäller att ändra den ursprungliga koncentrationsplanen. Beslutet om att kon- centrationen är förenlig med den gemensamma marknaden skall även omfatta sådana begränsningar som har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncentrationen.

3. Om kommissionen finner att en koncentration uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.3, skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

4. Om en koncentration redan har genomförts kan kommis- sionen genom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till EES-lagen

Nr L 395/7

att andra åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta förutsättningarna för en effektiv konkurrens vidtas.

5. Kommissionen kan återkalla det beslut som den har fattat enligt punkt 2, om

a) förklaringen om förenlighet med den gemensamma marknaden grundar sig på oriktiga uppgifter för vilka ett av de berörda företagen är ansvarigt eller om den har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

b) de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var förenat med beslutet.

6. I sådana fall som avses i punkt 5 kan kommissionen fatta ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist som avses i artikel 10.3.

Hänskjutande till medlemsstaternas behöriga myndigheter

1. Kommissionen kan genom ett beslut som snarast meddelas de berörda företagen och de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter hänskjuta en anmäld koncentration till den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter under följande omständigheter.

2. Inom tre veckor från det att en medlemsstat har mottagit en kopia av anmälan kan den underrätta kommissionen, som skall underrätta de berörda företagen, om att en koncentration hotar att skapa eller förstärka en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas på en marknad inom medlemsstaten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av den gemensamma marknaden.

3. Om kommissionen med hänsyn till marknaden for ifrågavarande varor och tjänster och den geografiska referens- marknaden enligt definitionen i punkt 7 anser att det föreligger en sådan avgränsad marknad och ett sådant hot, skall den antingen

a) själv behandla fallet för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga, eller

b) hänskjuta fallet till den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter för att denna stats nationella konkurrenslag- stiftning skall tillämpas.

Om kommissionen däremot anser att en sådan avgränsad marknad eller ett sådant hot inte föreligger, skall den fatta ett beslut med den innebörden som den skall rikta till den berörda medlemsstaten.

4. Ett beslut om hänskjutande eller inte enligt punkt 3 skall fattas

a) som huvudregel inom den sexveckors frist som anges i artikel 10.1, andra stycket, om kommissionen inte har inlett ett förfarande enligt artikel 6.1 b, eller

b) senast inom tre månader efter det att den berörda kon- centrationen har anmälts, om kommissionen har inlett ett förfarande enligt artikel 6.1 c utan att ha gjort förbe- redelser i syfte att vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel 8.2, andra stycket, 8.3 eller 8.4 för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

5. Om kommissionen trots påminnelse från den berörda medlemsstaten inte inom den tremånaders frist som avses i punkt 4 b har fattat något beslut om hänskjutande enligt punkt 3 eller gjort de förberedelser som avses i punkt 4 b, skall den anses ha beslutat att hänskjuta fallet till den berörda med- lemsstaten enligt punkt 3 b.

6. Rapporter om eller tillkännagivanden av resultatet av den berörda medlemsstatens behöriga myndighets undersökning av koncentrationen skall offentliggöras senast fyra månader efter kommissionens hänskjutande.

7. Med geografisk referensmarknad skall förstås det område inom vilket de berörda företagen medverkar i utbudet av varor eller tjänster, där konkurrensförhållandena är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande områden framför allt därför att konkurrensvillkoren är väsentligt annorlunda inom de områdena. Vid denna bedömning skall hänsyn tas särskilt till de berörda varornas eller tjänsternas beskaffenhet och egenskaper, eventuella hinder för inträde på marknaden, konsumentpreferenser, väsentliga skillnader i företagens marknadsandelar inom angränsande områden eller betydande prisskillnader.

8. Vid tillämpningen av denna artikel får den berörda medlemsstaten endast vidta sådana åtgärder som är absolut nödvändiga för att säkerställa eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

9. Enligt de tillämpliga bestämmelserna i fördraget kan vaije medlemsstat begära prövning hos domstolen, och särskilt begära tillämpning av artikel 186, för att få tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning.

10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning före utgången av fjärde året efter det att denna förordning har antagits.

214 Nr L 395/8

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till EES-lagen

30.12.89¶Artikel 10

Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut

Denna frist skall förlängas till sex veckor om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat enligt artikel 9.2.

3. Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt artikel 8.3 om anmälda koncentrationer fattas inom högst fyra månader från dagen när förfarandet inleddes.

4. Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall tillfälligt avbrytas om kommissionen på grund av omständig- heter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt har varit tvungen att begära upplysningar genom beslut enligt artikel 11 eller beordra en undersökning genom beslut enligt artikel 13.

5. Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis upphäver ett beslut av kommissionen enligt denna förordning, skall de tidsfrister som anges i förordningen böija löpa på nytt från dagen när domen avkunnades.

6. Om kommissionen inte har fattat något beslut enligt artikel 6.1 b eller c eller artikel 8.2 eller 8.3 inom de tids- frister som anges i punkt 1 respektive punkt 3, skall kon- centrationen anses ha förklarats förenlig med den gemensam- ma marknaden, om inte annat följer av artikel 9.

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom denna förordning får kommissionen inhämta alla nödvändiga upplysningar från medlemsstaternas regeringar och behöriga myndigheter, från de personer som avses i artikel 3.1 b samt från företag och företagssammanslutningar.

2. När kommissionen riktar en begäran om upplysningar till en person, ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den

behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslut- ningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som föreskrivs i artikel 14.1 b för det fall att oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, i fråga om företag, företagens ägare eller deras företrädare och, i fråga om juridiska personer, bolag, företag eller sammanslut- ningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar.

5. Om en person, ett företag eller en företagssammanslut- ning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga upplysningar, skall kommissionen begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplys- ningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 b och 15.1 a samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Undersökningar genomförda av medlemsstaternas myndigheter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som kommissionen anser nödvändiga enligt artikel 13.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos medlemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter att ha visat upp en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig- heten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan kommissionens tjänstemän ge myndig- hetens tjänstemän den hjälp som behövs för att genomföra uppgifterna.

Kommissionens befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom denna förordning får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssam- manslutningar.

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4

till EES-lagen

Nr L 395/9

För detta ändamål har de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska räkenskaper och andra affärshandlingar,

b) att göra eller begära kopior av eller utdrag ur räkenskaper och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe,

d) att gå in i vilka lokaler på vilken mark och i vilka fordon som helst som används av företagen.

2. De tjänstemän som av kommissionen har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter att ha visat upp en skriftlig fullmakt, som anger före- målet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 14.1 c om begärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. Kommissionen skall i god tid före undersökningen skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om under- sökningen samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som kommissionen har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 d och 15.1 b samt upplysas om rätten att överklaga beslutet vid domstolen.

4. Kommissionen skall i god tid skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om sin avsikt att fatta beslut enligt punkt 3. Den skall samråda med den behöriga myndig- heten innan den fattar sitt beslut.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myndigheten eller kommissio- nen, biträda kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag eller en företagssammanslutning motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda medlemsstaten lämna de av kommis- sionen bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall medlemsstaterna efter samråd med kommissio- nen vidta nödvändiga åtgärder inom ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

Ar i ikel 14

Böter

1. Kommissionen kan genom beslut ålägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b, företag eller företagssammanslut-

ningar böter om lägst 1 000 och högst 50 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) underlåter att anmäla en koncentration enligt artikel 4,

b) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt artikel 4,

c) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 11 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 11,

d) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 12 eller 13 lägger fram begärda räkenskaper eller andra affärs- handlingar i ofullständigt skick eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 13.

2. Kommissionen kan ålägga de berörda personerna eller företagen böter som inte överstiger tio procent av de berörda företagens sammanlagda omsättning enligt artikel 5, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket,

b) genomför en koncentration i strid mot artikel 7.1 eller åsidosätter ett beslut enligt artikel 7.2,

c) genomför en koncentration som genom beslut enligt artikel 8.3 har förklarats oförenlig med den gemensamma marknaden eller underlåter att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens art och till hur allvarlig den är.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär.

Viten

1. Kommissionen kan förelägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b eller berörda företag eller företagssammanslut- ningar viten om högst 25 000 ecu för vaije dag som dröjs- målet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att tvinga dem

a) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplys- ningar som kommissionen har begärt enligt artikel 11, eller

b) att underkasta sig en sådan undersökning som kommissio- nen har beslutat om enligt artikel 13.

2. Kommissionen kan förelägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b eller företag viten om högst 100 000 ecu för

389R4064/S

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till EES-lagen

Nr L 395/10

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att tvinga dem

a) att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket, eller

b) att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. Om de personer som avses i artikel 3.1 b eller företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan kommissionen fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

Domstolens prövning

Domstolen har oinskränkt rätt enligt fördragets artikel 172 att pröva beslut genom vilka kommissionen fastställer böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

manslutningama tillfälle att i vaije skede av förfarandet fram till samrådet med den rådgivande kommittén yttra sig över de anmärkningar som framförs mot dem.

2. Med avvikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut om att förlänga tidsfristen under vilken en koncentration upp- skjuts eller medge dispens enligt artikel 7.2 respektive 7.4 fattas utan att de berörda personerna, företagen eller före- tagssammanslutningama lämnas tillfälle att på förhand framföra sina synpunkter, förutsatt att kommissionen lämnar dem tillfälle att göra detta så snart som möjligt efter det att den har fattat sitt beslut.

3. Kommissionen skall fatta sitt beslut endast på grundval av de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet att framföra synpunkter. Vid förfarandet skall parternas rätt att gå i svaromål respekteras till fullo. Åtminstone de direkt berörda parterna skall få ta del av akten, varvid hänsyn skall tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshem- ligheter skyddas.

4. I den mån kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden även från andra fysiska eller juridiska personer. Fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i saken, särskilt ledamöter av de berörda företagens admini- strativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresen- tanter från dessa foretag, skall efter ansökan ha rätt att yttra sig.

Sekretess

1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 11, 12, 13 och 18 får endast användas för det med begäran, undersökningen eller förhöret avsedda ändamålet.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4.3, 18 och 20 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myn- digheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja upplysningar som de har inhämtat med stöd av denna förord- ning och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offent- liggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda foretag eller företagssam- manslutningar.

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 7.2 och

7.4, 8.2, andra stycket, och 8.3-8.5, 14 och 15, skall den lämna de berörda personerna, företagen och företagssam-

Samverkan med medlemsstaternas myndigheter

1. Kommissionen skall inom tre arbetsdagar till medlemssta- ternas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar samt, så snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar som tillställs eller utfärdas av kommissionen enligt denna förordning.

2. Kommissionen skall vidta åtgärder enligt denna för- ordning i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn- punkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 9 skall den inhämta upplysningar från medlemsstatens behöriga myndighet enligt punkt 2 i samma artikel och lämna den tillfälle att yttra sig i varje skede av förfarandet fram till det att ett beslut fattas i enlighet med punkt 3 i samma artikel. För detta ändamål skall kommissionen låta den ta del av akten.

3. Samråd skall ske med en rådgivande kommitté för koncentrationer innan beslut fattas enligt artiklarna 8.2-8.5, 14 eller 15 eller bestämmelser antas enligt artikel 23.

4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av representanter för medlemsstaternas myndigheter. Varje

389R4064/S

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till EES-lagen

31.12.89¶Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 395/11

medlemsstat skall utse en eller två representanter, som vid forhinder kan ersättas av andra representanter. Minst en av dessa representanter skall vara sakkunnig i frågor som rör konkurrensbegränsningar och dominerande ställningar.

5. Samråd skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankallas av kommissionen och med kommissionen som ordförande. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för vaije ärende som skall behandlas, med de viktigaste hand- lingarna samt ett preliminärt utkast till beslut. Sammanträdet skall hållas tidigast fjorton dagar efter det att kallelse har skett. I undantagsfall kan kommissionen förkorta denna frist där så är motiverat för att förhindra att ett eller flera av de företag som berörs av en koncentration åsamkas allvarlig skada.

6. Den rådgivande kommittén skall avge ett yttrande om kommissionens utkast till beslut, efter omröstning om så behövs. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter är frånvarande och orepresenterade. Yttrandet skall vara skriftligt och skall bifogas utkastet till beslut. Kommissionen skall ta största möjliga hänsyn till kommitténs yttrande. Den skall underrätta kommittén om i vilken utsträckning dess yttrande har beaktats.

7. Den rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande offentliggörs. Kommissionen kan företa ett sådant offent- liggörande. I beslutet att offentliggöra yttrandet skall veder- börlig hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas och till de berörda företagens intresse av att ett sådant offentliggörande sker.

Offentliggörande av beslut

1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut som den fattar enligt artikel 8.2-8.5 i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. I offentliggörandet skall anges parternas namn och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till före- tagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Behörighet

1. Med förbehåll för domstolens prövningsrätt är kommissio- nen ensam behörig att fatta beslut enligt denna förordning.

2. Medlemsstaterna skall inte tillämpa sin nationella konkur- renslagstiftning på koncentrationer med gemenskapsdimension.

Bestämmelsen i första stycket skall inte inskränka på en med- lemsstats befogenhet att företa de undersökningar som behövs för tillämpning av artikel 9.2 eller att efter hänskjutande enligt artikel 9.3 b eller 9.5 vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för tillämpning av artikel 9.8.

3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 kan medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av denna förordning och som är förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser.

Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän säkerhet, mediernas mångfald och tillsynsregler.

Alla andra allmänna intressen skall meddelas kommissionen av den berörda medlemsstaten och skall erkännas av kommissio- nen efter en bedömning av deras förenlighet med gemenskaps- rättens allmänna principer och övriga bestämmelser innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. Kommissionen skall under- rätta den berörda medlemsstaten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

Tillämpningen av förordningen

1. Endast denna förordning är tillämplig på koncentrationer enligt definitionen i artikel 3.

2. Förordningarna nr 17’, (EEG) nr 1017/68 2 , (EEG) nr 4056/86 3 och (EEG) nr 3975/87 4 gäller inte koncentrationer enligt definitionen i artikel 3.

3. Om på begäran av en medlemsstat kommissionen konsta- terar att en koncentration enligt definitionen i artikel 3 som inte har någon gemenskapsdimension enligt artikel 1 skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den berörda medlemsstatens territorium påtagligt skulle hämmas, kan den, i den mån koncentrationen påverkar handeln mellan medlemsstater, fatta beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 8.3 och 8.4.

4. Artiklarna 2.1 a och b, 5, 6, 8 och 10-20 är tillämpliga. Den frist inom vilken ett förfarande enligt artikel 10.1 kan inledas skall löpa från dagen när begäran från medlemsstaten inkommer. En sådan begäran skall framställas senast en månad efter det att koncentrationen har anmälts till med- lemsstaten eller genomförts. Denna frist skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.

5. Enligt punkt 3 skall kommissionen endast vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den medlemsstat på vars begäran den ingriper.

1 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.

2 EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1.

J EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4.

4¶EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1.

218 Nr L 395/12

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till EES-lagen

6. Punkterna 3-5 skall gälla till dess att de tröskelvärden som anges i artikel 1.2 har tagits upp till förnyad prövning.

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om form, innehåll och övriga detaljer i anmälningar enligt artikel 4, tidsfrister enligt artikel 10 samt förhör enligt artikel 18.

Relationer med länder som inte är medlemmar

1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om allmänna svårigheter som deras företag möter när det gäller koncentrationer enligt definitionen i artikel 3 i länder som inte är medlemmar.

2. Kommissionen skall, första gången senast ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft och därefter med jämna mellanrum, utarbeta en rapport om behandlingen av gemen- skaps företag ur de synpunkter som avses i punkt 3 och 4 när det gäller koncentrationer i länder som inte är medlemmar. Kommissionen skall lägga fram dessa rapporter för rådet, tillsammans med eventuella rekommendationer.

3. Om kommissionen, antingen på grundval av de rapporter som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att ett tredje land inte behandlar gemenskaps företag på ett sätt som motsvarar gemenskapens behandling av företag från landet i fråga, kan den lägga fram förslag för rådet om ett lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå motsvarande behandling för gemenskaps företag.

4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall, utan att det påverkar tillämpningen av fördragets artikel 234, vara i överensstämmelse med gemenskapens eller medlemsstaternas förpliktelser enligt internationella överenskommelser, vare sig dessa är bilaterala eller multilaterala.

Ikraftträdande

1. Denna förordning träder i kraft den 21 september 1990.

2. Förordningen gäller inte koncentrationer som var föremål för ett avtal eller tillkännagivande eller om kontroll för- värvades enligt artikel 4.1 före tidpunkten för denna för- ordnings ikraftträdande och den gäller inte under några omständigheter koncentrationer beträffande vilka en med- lemsstats myndighet med ansvar för konkurrens har inlett ett förfarande före den tidpunkten.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 december 1989.

På rådets vägnar

E. CRESSON

Ordförande

Anmärkning: Yttrandena i rådets protokoll om denna förordning offentliggörs senare i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 5

till EES-lagen

302 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

368R1017/S

23.7.68¶EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS OFFICIELLA TIDNING

Nr L 175/1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968

om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 75 och 87 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 1 ,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 2 , och

med beaktande av följande.

Enligt rådets förordning nr 141 3 om undantag från tillämpning av rådets förordning nr 17 för transportområdet skall för- ordning nr 17 4 inte vara tillämplig på avtal, beslut och samordnade förfaranden på transportområdet som medför att transportpriser och -villkor fastställs, transportutbudet be- gränsas eller kontrolleras eller transportmarknader delas upp. Förordning nr 17 skall inte heller tillämpas på sådana domine- rande ställningar, som avses i fördragets artikel 86, på transportmarknaden.

Enligt förordning nr 1002/67/EEG 5 skall i fråga om trans- porter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar detta undantag inte gälla längre än till och med den 30 juni 1968.

Att fastställa konkurrensregler för transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar är ett led i den gemensamma transportpolitiken och i den allmänna ekonomiska politiken.

När konkurrensregler för dessa områden fastställs skall hänsyn tas till transportområdets särskilda karaktär.

Eftersom konkurrensreglerna för transportområdet avviker från de allmänna konkurrensreglerna skall företagen ges möjlighet att få kännedom om vilka regler som gäller i varje särskilt fall.

1¶EGT nr 205, 11.12.1964, s. 3505/64.

2¶EGT nr 103, 12.6.1965, s. 1792/65.

3 EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62.

4 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.

5¶EGT nr 306, 16.12.1967, s. 1.

Vid införandet av ett system med konkurrensregler på transportområdet bör dessa regler gälla såväl gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning för transportverksamhet som drivs gemensamt av grupper av företag som viss verksamhet med anknytning till transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar som drivs av företag som tillhandahåller transportrelaterade tjänster.

För att säkerställa att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas och att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids är det nödvändigt att för de tre ovannämnda transportgrenama i princip förbjuda alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden mellan företag samt vaije missbruk av en dominerande ställning inom den gemensamma markna- den som skulle kunna ha sådana verkningar.

Vissa typer av avtal, beslut och samordnade förfaranden på transportområdet, som endast har till syfte eller resultat att utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete, kan undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal eftersom de bidrar till att öka produktiviteten. Mot bakgrund av de erfarenheter som kommer att vinnas genom tillämp- ningen av denna förordning kan rådet på kommissionens förslag ändra listan över sådana typer av avtal.

För alt främja en förbättring av den ibland alltför splittrade branschstrukturen inom trafiken på landsväg och inre vatten- vägar bör även sådana avtal, beslut och samordnade för- faranden som har till syfte att skapa och driva grupper av företag inom dessa två transportgrenar för att idka trans- portverksamhet, inklusive gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning för transportverksamhet som drivs gemensamt, undantas från förbudet mot konkurrens- begränsande avtal. Ett sådant generellt undantag kan medges endast under förutsättning att den totala transportkapaciteten för en grupp av företag inte överstiger en bestämd maximi- gräns och att den individuella kapaciteten hos de företag som tillhör gruppen inte överstiger vissa gränser som är satta på så

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5 till EES-lagen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning 303

sätt att inget av dessa foretag kan uppnå en dominerande ställning inom gruppen. Kommissionen skall dock ha befogen- het att ingripa om i enstaka fall sådana avtal har verkningar som är oförenliga med de villkor enligt vilka ett konkurrens- begränsande avtal kan erkännas som lagligt och som utgör ett missbruk av undantaget. Det förhållandet att en grupp av företag har en total transportkapacitet som överstiger den fastställda maximigränsen eller inte är berättigad till det generella undantaget på grund av den individuella kapaciteten hos de företag som tillhör gruppen utesluter dock inte att det kan röra sig om ett lagligt avtal, beslut eller samordnat förfarande, om det i övrigt uppfyller villkoren enligt denna förordning.

Om ett avtal, beslut eller samordnat förfarande bidrar till att förbättra kvaliteten på transporttjänster eller till att öka kontinuiteten och stabiliteten när det gäller att tillgodose transportbehoven på de marknader där tillgång och efterfrågan kan vara underkastade avsevärda tidsmässiga svängningar eller till att öka företagens produktitivet eller främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, skall förbudet kunna förklaras inte tillämpligt. Det är dock en förutsättning i sådana fall att avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet tar rimlig hänsyn till transportkonsumentemas intressen och varken ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att ovannämnda mål skall kunna nås eller gör det möjligt för företagen att sätta konkurrensen ur spel när det gäller en väsentlig del av den berörda transportmarknaden, med hänsyn tagen även till konkurrensen från andra transport- medel.

Till dess att rådet vidtar lämpliga åtgärder inom ramen för den gemensamma transportpolitiken för att säkerställa en stabil transportmarknad och under förutsättning att rådet har konstaterat att det föreligger ett kris läge, bör för marknaden i fråga sådana avtal godkännas som behövs för att minska störningar till följd av transportmarknadens struktur.

Beträffande transporter på järnväg, landsväg och inre vatten- vägar är det angeläget att medlemsstaterna i fråga om offent- liga företag eller företag som har medgetts särskilda eller exklusiva rättigheter varken beslutar om eller vidmakthåller åtgärder som strider mot denna förordning. Bestämmelserna i denna förordning bör även gälla företag som har fått i uppdrag att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, förutsatt att tillämpningen av bestämmelserna inte rättsligt eller faktiskt hindrar dem från att utföra de särskilda uppgifter som de har tilldelats. Dock får inte utvecklingen av handeln därigenom påverkas i en sådan omfattning att det strider mot gemenskapens intressen. Kommissionen skall ha möjlighet att

se till att dessa principer tillämpas och att meddela med- lemsstaterna de direktiv eller beslut som kan behövas för detta ändamål.

De närmare bestämmelserna om tillämpningen av de grund- läggande principerna i denna förordning skall utformas på så sätt att de dels säkerställer en effektiv tillsyn och förenklar den administrativa kontrollen så mycket som möjligt, dels till- godoser företagens behov av rättssäkerhet.

I första hand åligger det företagen själva att bedöma om deras avtal, beslut eller samordnade förfaranden huvudsakligen medför konkurrensbegränsningar eller sådana ekonomiska vinster som kan rättfärdiga dessa begränsningar och att i enlighet med denna bedömning på eget ansvar bestämma om dessa avtal, beslut eller samordnade förfaranden är lagliga eller olagliga.

Företagen bör därför tillåtas att träffa eller tillämpa avtal utan att behöva offentliggöra dem. Det föreligger således en risk att sådana avtal kan förklaras ogiltiga med retroaktiv verkan om de skulle undersökas till följd av en anmälan eller på kommis- sionens eget initiativ, men detta utesluter inte att de med retroaktiv verkan kan förklaras lagliga i händelse av en sådan senare undersökning.

Företagen kan emellertid i vissa fall önska att de behöriga myndigheterna hjälper dem med att fastställa om deras avtal, beslut eller samordnade förfaranden är i överensstämmelse med gällande regler. Det bör därför införas ett förfarande som innebär att företagen till kommissionen får inlämna ansök- ningar och att dessa offentliggörs i sammandrag i Europeiska gemenskapernas officiella tidning så att berörd tredje man kan framföra synpunkter på avtalet i fråga. Om inget klagomål framställs av någon medlemsstat eller berörd tredje man, och om kommissionen inte inom en fastställd tidsfrist meddelar de sökande att det finns allvarliga tvivel beträffande lagligheten av avtalet i fråga, bör avtalet anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare tre år.

Med hänsyn till att de avtal som behövs för att minska störningar till följd av transportmarknadens struktur är av undantagskaraktär bör, när rådet har konstaterat att det föreligger ett krisläge, företag som önskar erhålla godkännan- de för ett sådant avtal åläggas att anmäla det till kommissio- nen. Kommissionens godkännande skall träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet. Giltighetstiden för ett sådant god- kännande bör inte överstiga tre år efter det att rådet har konstaterat att det föreligger ett krisläge, och beslutet bör endast förnyas om rådet på nytt konstaterar att det föreligger ett krisläge. Godkännandet bör under alla omständigheter

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5 till EES-lagen

304 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

upphöra att gälla senast sex månader efter det att rådet har genomfort lämpliga åtgärder for att säkerställa stabiliteten på den transportmarknad som avtalet avser.

För att säkerställa en enhetlig tillämpning inom den gemen- samma marknaden av konkurrensreglerna för transportområdet är det nödvändigt att fastställa regler som gör det möjligt för kommissionen att, i nära och ständig samverkan med med- lemsstaternas behöriga myndigheter, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa dessa konkurrensregler.

För detta ändamål skall kommissionen erhålla medverkan från medlemsstaternas behöriga myndigheter och ha befogenhet inom hela den gemensamma marknaden att begära de upp- lysningar och genomföra de undersökningar som behövs för att få kännedom om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden samt sådant missbruk av en dominerande ställning som är förbjudna enligt denna förordning.

Om en medlemsstat vid tillämpningen av förordningen i ett särskilt fall anser att det uppkommer principfrågor som rör den gemensamma transportpolitiken, bör sådana frågor kunna undersökas av rådet. Alla allmänna frågor som uppstår i samband med genomförandet av konkurrenspolitiken på transportområdet bör kunna hänvisas till rådet. Ett förfarande skall införas för att säkerställa att beslut om att tillämpa förordningen i ett visst fall fattas av kommissionen först sedan rådet har undersökt principfrågorna och med beaktande av de riktlinjer som framkommer vid undersökningen.

För att kunna fullgöra sin uppgift att övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning skall kommissionen ha befogenhet att rikta rekommendationer och beslut till företag eller företagssammanslutningar för att få dem att upphöra med överträdelser av förordningens bestämmelser om förbud mot vissa avtal, beslut och samordnade förfaranden.

För att säkerställa att förordningens förbud iakttas och att de skyldigheter som genom denna förordning har ålagts företag och företagssammanslutningar uppfylls, skall böter och viten kunna åläggas.

De berörda företagen skall medges rätt att yttra sig inför kommissionen, tredje man vars intressen kan beröras av ett

beslut skall ges tillfälle att i förväg framföra sina synpunkter och det skall ses till att fattade beslut ges vidsträckt publicitet.

Domstolen bör i enlighet med fördragets artikel 172 ges oinskränkt rätt att pröva kommissionens beslut att ålägga böter eller viten.

Ikraftträdandet av förordningens förbud beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när denna förordning offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning bör senareläggas sex månader för att under- lätta företagens anpassning till bestämmelserna i förordningen.

Inom en lämplig tidsfrist från det att de förhandlingar som skall föras med de tredje länder som har undertecknat den reviderade konventionen om sjöfart på Rhen har avslutats bör de ändringar vidtas i denna förordning i sin helhet som kan visa sig nödvändiga med hänsyn till de skyldigheter som följer av den reviderade konventionen.

Förordningen bör ändras om så behövs mot bakgrund av de erfarenheter som har vunnits inom en treårsperiod. Det bör särskilt övervägas om med hänsyn till utvecklingen av den gemensamma transportpolitiken under denna period för- ordningens räckvidd borde utsträckas till att omfatta avtal, beslut och samordnade förfaranden samt missbruk av en dominerande ställning som inte påverkar handeln mellan medlemsstater.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Grundläggande bestämmelse

I fråga om transporter på jämväg, landsväg och inre vatten- vägar gäller bestämmelserna i denna förordning alla avtal, beslut och samordnade förfaranden som har till syfte eller resultat att fastställa transportpriser och -villkor, begränsa eller kontrollera transportutbudet, dela upp transportmarknader, utnyttja tekniska förbättringar eller åstadkomma tekniskt samarbete eller gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning eller tillbehör, där sådan verksamhet har direkt samband med tillhandahållandet av transporttjänster och behövs för transportverksamhet som drivs gemensamt av en sådan grupp av företag inom trafiken på landsväg och inre vattenvägar som avses i artikel 4, samt missbruk av en dominerande ställning på transportmarknaden. Dessa be- stämmelser gäller även den verksamhet som drivs av dem som tillhandahåller transportrelaterade tjänster och som har ovannämnda syfte eller resultat.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5 till EES-lagen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning 305

Förbud mot konkurrensbegränsande åtgärder

Om inte annat följer av artikel 3-6 förbjuds följande såsom oförenliga med den gemensamma marknaden utan att det kravs ett föregående beslut: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden, särskilt de som innebär att

a) transportpriser och -villkor eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

b) transportutbudet, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c) transportmarknader delas upp,

d) olika villkor tillämpas på likvärdiga transaktioner med handelspartners, som därmed får en konkurrensnackdel,

e) det ställs som villkor för ingående av avtal att avtalsparter- na åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med tillhandahållandet av transporttjänster.

Undantag för tekniska avtal

1. Förbudet enligt artikel 2 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden som har till syfte och resultat att utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete genom

a) standardisering av utrustning, transporttillbehör, fordon eller fasta installationer,

b) utbyte eller gemensam användning av personal, utrustning, fordon eller fasta installationer för utförandet av trans- porttjänster,

c) organisation och utförande av successiva, kompletterings-, ersättnings- eller kombinerade transporter och fastställande och tillämpning av totalpriser och -villkor för sådan verksamhet, inklusive särskilda priserbjudanden,

d) användning för resor med ett enda transportmedel av de sträckor som är mest rationella från driftssynpunkt,

e) samordning av tidtabeller för anslutande förbindelser,

f) sammanslagning av enstaka försändelser,

g) uppställande av enhetliga regler för tariffernas struktur och villkoren för tillämpningen av dessa, förutsatt att dessa regler inte omfattar transportpriser och -villkor.

2. Kommissionen skall vid behov lägga fram förslag för rådet om att utvidga eller förkorta uppräkningen i punkt 1.

Undantag för grupper av små och medelstora företag

1. De avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 2 är undantagna från förbudet i samma artikel, om syftet är

— upprättande och drift av grupper av företag inom trafiken på landsväg och inre vattenvägar för att bedriva trans- portverksamhet,

— gemensam finansiering eller gemensamt köp av trans- portutrustning eller -tillbehör, om denna verksamhet har direkt samband med tillhandahållandet av transporttjänster och behövs för den gemensamma verksamhet som bedrivs av ovannämnda grupper av företag,

förutsatt att gruppens totala transportkapacitet inte överstiger

— 10 000 ton vid transport på landsväg,

— 500 000 ton vid transport på inre vattenvägar.

Den individuella transportkapaciteten hos vaije företag som tillhör en sådan grupp får inte överstiga 1 000 ton vid trans- port på landsväg eller 50 000 ton vid transport på inre vattenvägar.

2. Om tillämpningen av ett sådant avtal, beslut eller samord- nat förfarande som avses i punkt 1 i ett visst fall har verk- ningar som är oförenliga med de villkor som anges i artikel 5 och utgör ett missbruk av undantaget från bestämmelserna i artikel 2, kan företagen eller företagssammanslutningarna åläggas att få dessa verkningar att upphöra.

Undantag från tillämpning av förbudet

Förbudet i artikel 2 kan förklaras inte tillämpligt med retroak- tiv verkan beträffande

— varje avtal eller grupp av avtal mellan företag,

— varje beslut eller grupp av beslut som fattas av en före- tagssammanslutning, eller

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5 till EES-lagen

306 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

— vaije samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden

som bidrar till

— att förbättra kvaliteten på transporttjänster, eller

— att främja större kontinuitet och stabilitet när det gäller att tillgodose transportbehoven på marknader där tillgång och efterfrågan är underkastade avsevärda tidsmässiga sväng- ningar, eller

— att öka företagens produktivitet, eller

— att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

och samtidigt tar rimlig hänsyn till transportkonsumentemas intressen och varken

a) ålägger de berörda transportföretagen begränsningar som inte är nödvändiga för att nå ovannämnda mål eller

b) gör det möjligt för dessa företag att sätta konkurrensen ur spel när det gäller en väsentlig del av den berörda trans- portmarknaden.

Avtal avsedda att minska störningar till följd av trans- portmarknadens struktur

1. Till dess att rådet vidtar lämpliga ågärder inom ramen för den gemensamma transportpolitiken för att säkerställa en stabil transportmarknad kan förbudet i artikel 2 förklaras inte tillämpligt på avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan minska störningar på marknaden i fråga.

2. Beslut enligt det förfarande som anges i artikel 14 om att inte tillämpa förbudet i artikel 2 får inte fattas förrän rådet, antingen med kvalificerad majoritet eller, om en medlemsstat anser att villkoren i fördragets artikel 75.3 är uppfyllda, enhälligt, på grundval av ett utlåtande från kommissionen har konstaterat att det föreligger ett krisläge på hela transport- marknaden eller en del av den.

3. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 2, kan förbudet i artikel 2 förklaras inte tillämpligt endast om

a) avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga inte ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att minska störningarna, och

b) inte ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel när det gäller en väsentlig del av den berörda trans- portmarknaden.

Avtals och besluts ogiltighet

Vaije avtal eller beslut som är förbjudet enligt föregående bestämmelser är ogiltigt.

Förbud mot missbruk av en dominerande ställning

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den är, i den mån handeln mellan medlemsstater påverkas därigenom, förbjudet såsom oförenligt med den gemensamma marknaden.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt bestämma oskäliga transportpriser eller -villkor,

b) begränsa transportutbudet, marknader eller teknisk ut- veckling till skada för konsumenterna,

c) tillämpa olika villkor på likvärdiga transaktioner med handelspartners, som därmed får en konkurrensnackdel,

d) ställa som villkor för ingående av avtal att avtalsparterna åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med till- handahållandet av transporttjänster.

Offentliga företag

1. När det gäller offentliga företag och företag som av medlemsstaterna har medgetts särskilda eller exklusiva rättigheter skall medlemsstaterna varken besluta om eller vidmakthålla åtgärder som strider mot bestämmelserna i föregående artiklar.

2. Bestämmelserna i föregående artiklar gäller företag som har fått i uppdrag att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, förutsatt att tillämpningen av bestämmelserna inte rättsligt eller faktiskt hindrar dem från att utföra de särskilda uppgifter som de har tilldelats. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en sådan omfattning att det skulle strida mot gemenskapens intressen.

3. Kommissionen skall övervaka tillämpningen av bestämmel- serna i denna artikel och skall meddela medlemsstaterna de direktiv eller beslut som kan behövas för detta ändamål.

224 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 5

till EES-lagen

307 Artikel 10

Förfaranden vid klagomål eller på kommissionens eget initiativ

Kommissionen kan efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ inleda förfaranden för att fa överträdelser av be- stämmelserna i artikel 2 eller 8 att upphöra eller för att säkerställa att artikel 4.2 iakttas.

Rätt att framställa klagomål har

a) medlemsstaterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett berättigat intresse i saken.

Genomförandet av förfaranden vid klagomål eller på kommissionens eget initiativ

1. Konstaterar kommissionen att det har skett en överträdelse av artikel 2 eller 8, kan den genom beslut ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna för- ordning kan kommissionen, innan den fattar beslut enligt föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdelsen.

2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 4.2.

3. Finner kommissionen, efter att ha mottagit klagomål, att det på grundval av den information som den har tillgång till inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 2, 4.2 eller 8 mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klagomålet som obefogat.

4. Finner kommissionen, efter att ha mottagit klagomål eller på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande uppfyller villkoren i både artiklarna 2 och 5, skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

Tillämpningen av artikel 5 - invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 5 beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade

förfaranden som avses i artikel 2 och i vilka de deltar kan framställa ansökningar till kommissionen.

2. Om kommissionen förfogar över allt tillgängligt be- vismaterial och finner att en ansökan kan medges och inga åtgärder enligt artikel 10 har vidtagits mot avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga, skall den snarast offentliggöra ansökan i sammandrag i Europeiska gemenska- pernas officiella tidning och lämna berörd tredje man tillfälle att framföra synpunkter till kommissionen inom trettio dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens be- rättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om kommissionen inte meddelar sökandena inom nittio dagar från tidpunkten för ett sådant offentliggörande i Euro- peiska gemenskapernas officiella tidning att det finns allvarliga tvivel beträffande tillämpligheten av artikel 5, skall avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, förutsatt att det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och under ytterligare högst tre år från offent- liggörandet av ansökan i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar kommissionen, efter utgången av nittiodagars- fristen men före utgången av treårs fristen, att villkoren för tillämpning av artikel 5 inte är uppfyllda, skall den genom beslut meddela att förbudet i artikel 2 gäller. Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från bestämmel- serna i artikel 2.

4. Om kommissionen inom nittiodagars fristen meddelar sökandena i enlighet med punkt 3 första stycket, skall den undersöka om villkoren i artiklarna 2 och 5 är uppfyllda.

Finner kommissionen att villkoren i artiklarna 2 och 5 är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av artikel 5

1. I beslut om tillämpning av artikel 5 som fattas med stöd av artikel 11.4 eller artikel 12.4 andra stycket, skall anges för vilken tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte under- stiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5 till EES-lagen

308 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel 5 fortfarande gäller.

3. Kommissionen kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda partema att vidta vissa åtgärder

a) om de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats i något avseende,

b) om partema åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslutet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om partema missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 2 som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Beslut om tillämpning av artikel 6

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 2 beträffande vilka partema önskar åberopa artikel 6 skall anmälas till kommissionen.

2. Beslut av kommissionen om tillämpning av artikel 6 skall träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet. I beslutet skall anges för vilken tid det skall gälla. Denna tid skall inte överstiga tre år från den tidpunkt när rådet konstaterar att det föreligger ett krisläge enligt artikel 6.2.

3. Kommissionen kan förnya beslutet, om rådet i enlighet med det förfarande som anges i artikel 6.2 på nytt konstaterar att det föreligger ett krisläge och om de övriga villkoren i artikel 6 fortfarande är uppfyllda.

4. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

5. Kommissionens beslut skall upphöra att gälla senast sex månader efter det att de åtgärder som anges i artikel 6.1 har genomförts.

6. Bestämmelserna i artikel 13.3 är tillämpliga.

Behörighet

Med förbehåll för domstolens prövning av beslutet är kommis- sionen ensam behörig

— att ålägga skyldigheter enligt artikel 4.2,

15 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

— att meddela beslut enligt artiklarna 5 och 6.

Så länge kommissionen varken har inlett ett förfarande för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande enligt artikel 12.3 första stycket, är medlemsstaternas myndig- heter behöriga att avgöra om bestämmelserna i artikel 2 eller 8 är tillämpliga på fallet.

Samverkan med medlemsstaternas myndigheter

1. Kommissionen skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i denna förordning i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa förfaranden.

2. Kommissionen skall utan dröjsmål till medlemsstaternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs kommissionen eller som den översänder i samband med dessa förfaranden.

3. Samråd skall ske med en rådgivande kommitté för kartell- och monopolfrågor inom transportsektorn före beslut som följer på ett förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3 andra stycket, eller enligt punkt 4 andra stycket, i samma artikel eller enligt punkt 2 eller 3 i artikel 14. Samråd skall också ske med den rådgivande kommittén före beslut om att meddela tillämpningsföreskrifter enligt artikel 29.

4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sakkunniga i kartell- och monopolfrågor på transportområdet. Vaije medlemsstat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankallas av kommissionen och som hålls tidigast fjorton dagar efter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för vaije ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

6. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte offentliggöras.

226 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5 till EES-lagen

309 Artikel 17

Rådets behandling av principfrågor rörande den gemensamma transport po litiken som uppkommer i särskilda fall

1. Kommissionen skall inte meddela ett beslut för vilket samråd enligt artikel 16 är obligatoriskt förrän efter utgången av en frist på tjugo dagar från den dag när den rådgivande kommittén har avgett sitt yttrande.

2. Före utgången av den frist som anges i punkt 1 lår vaije medlemsstat begära att rådet sammankallas för att tillsammans med kommissionen behandla de principfrågor rörande den gemensamma transportpolitiken som enligt medlemsstatens uppfattning har samband med det ärende som skall avgöras.

Rådet skall inom trettio dagar efter en begäran från den berörda medlemsstaten sammanträda uteslutande för att behandla sådana principfrågor.

Kommissionen skall inte meddela sitt beslut förrän efter rådets sammanträde.

3. Rådet kan vidare när som helst på begäran av en med- lemsstat eller kommissionen behandla allmänna frågor som uppkommer i samband med genomförandet av konkurrenspoli- tiken inom transportsektorn.

4. I samtliga fall där det begärs att rådet sammanträder för att behandla principfrågor enligt punkt 2 eller allmänna frågor enligt punkt 3 skall kommissionen inom ramen för denna förordning ta hänsyn till de riktlinjer som framkommer vid sammanträdet.

Utredningar av transportbranscher

1. Om transportutvecklingen, prisrörelser eller prisstelhet på transportområdet eller andra omständigheter tyder på att konkurrensen på transportområdet är begränsad eller snedvri- den inom den gemensamma marknaden inom ett visst geogra- fiskt område eller i samband med en eller flera trafikleder, eller i fråga om person- eller godsbefordran av en eller flera bestämda kategorier, kan kommissionen besluta att företa en allmän utredning av den berörda branschen och i samband därmed begära att transportföretagen i denna bransch lämnar de upplysningar och de handlingar som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i artikel 2-8.

2. När kommissionen företar utredningar enligt punkt 1, skall den även begära att företag eller grupper av företag, vars

storlek tyder på att de har en dominerande ställning inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den, lämnar de uppgifter om företagens struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 8.

3. Artiklarna 16.2-6, 17, 19, 20 och 21 är tillämpliga.

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom denna förordning får kommissionen inhämta alla nödvändiga upplysningar hos medlemsstaternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam- manslutningar.

2. När kommissionen riktar en begäran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samti- digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium före- tagen har sitt säte.

3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i artikel 22.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är före- tagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga upp- lysningar, skall kommissionen begära upplysningarna genom beslut. 1 beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 b och 23.1 c samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

310 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 5 till EES-lagen

Undersökningar genomförda av medlemsstaternas myndigheter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas behöriga myndigheter genomfora de undersökningar som kommissionen anser påkallade enligt artikel 21.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 21.3. De tjänstemän hos med- lemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomfora undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomforas. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig- heten i medlemsstaten inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan kommissionens tjänstemän biträda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

ydr/ifcef 21

Kommissionens befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom denna förordning får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssam- manslutningar. För detta ändamål har de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior eller utdrag av böcker och affärshand- lingar,

c) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markom- råden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av kommissionen har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 22.1 c för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt.

Kommissionen skall i god tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om under- söknings uppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som kommissionen har

beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 c och 23.1 d samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen.

4. Kommissionen skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myndigheten eller kommissio- nen, hjälpa kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda med- lemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjänste- männen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall medlemsstater- na efter samråd med kommissionen vidta nödvändiga åtgärder före den 1 januari 1970.

Böter

1. Kommissionen kan ålägga företag och företagssammanslut- ningar böter om lägst etthundra och högst femtusen beräk- ningsenheter, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt artikel 12 eller i en anmälan enligt artikel 14,

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 18 eller artikel 19.3 eller 19.5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 19.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 20 eller 21 framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 21.3.

2. Kommissionen kan ålägga företag och företagssammanslut- ningar böter om lägst ettusen och högst en miljon beräknings- enheter, eller ett högre belopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för vaije företag som deltagit i överträdelsen, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 2 eller 8, eller

228 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5 till EES-lagen

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 13.1 eller 14.4.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till över- trädelsens svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Bestämmelserna i artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrätts lig karaktär.

Viten

1. Kommissionen kan förelägga foretag och företagssam- manslutningar viten om lägst femtio och högst ettusen be- räkningsenheter om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att formå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 2 eller 8 i denna förordning enligt ett åläggande med stöd av artikel 11 eller att efterkomma ett åläggande enligt artikel 4.2,

b) att upphöra med vaije åtgärd som har förbjudits enligt artikel 13.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som kommissionen har begärt genom beslut enligt artikel 19.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som kommissio- nen har beslutat om enligt artikel 21.3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan kommissionen fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Bestämmelserna i artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.

Domstolens prövning

Domstolen har oinskränkt prövningsrätt enligt fördragets artikel 172 att pröva beslut genom vilka kommissionen har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Beräkningsenhet

Vid tillämpning av artikel 23-24 skall beräkningsenheten vara den som har fastställts för upprättandet av gemenskapens budget enligt fördragets artiklar 207 och 209.

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 11, 12.3 andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och 14.3, 22 och 23, skall den lämna berörda företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att fä yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om kommissionen avser att utfärda icke-ingripande besked med stöd av artikel 5 eller 6, skall den offentliggöra ifrågava- rande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna vaije berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tidsfrist som kommissionen fastställer och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Sekretess

1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 18-21 får endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 26 och 28 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndig- heter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja information som de har inhämtat med stöd av denna för- ordning och som är av sådant slag att den omfattas av sekre- tess.

312 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5 till EES-lagen

Offentliggörande av beslut

1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 11, 12.3 andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och

14.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till före- tagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om form, innehåll och övriga detaljer i klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12, anmälningar enligt artikel 14.1 samt förhör enligt artikel 26.1 och 26.2.

Ikraftträdande, befintliga avtal

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968.

2. Trots bestämmelsen i punkt 1 träder artikel 8 i kraft dagen efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

3. Förbudet i artikel 2 gäller från och med den 1 januari 1969 alla avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 2 och som förelåg vid denna förordnings ikraftträdan- de eller som tillkom mellan den tidpunkten och tidpunkten för offentliggörandet av denna förordning i Europeiska gemenska- pernas officiella tidning.

4. Punkt 3 får inte åberopas mot företag eller företagssam- manslutningar som före dagen efter offentliggörandet av förordningen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning har upphört att tillämpa avtal, beslut eller samordnade förfaranden i vilka de har varit parter.

översyn av förordningen

1. Inom sex månader från det att de förhandlingar som skall föras med de tredje länder som har undertecknat den revidera- de konventionen om sjöfart på Rhen har avslutats skall rådet på kommissionens förslag vidta de ändringar i denna för- ordning som kan visa sig nödvändiga med hänsyn till de skyldigheter som följer av den reviderade konventionen.

2. Kommissionen skall före den 1 januari 1971 till rådet överlämna en sammanfattande rapport om tillämpningen av denna förordning och före den 1 juli 1971 lägga fram ett förslag till förordning om nödvändiga ändringar i denna förordning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli 1968.

På rådets vägnar

O. L. SCALFARO

Ordförande

230 Nr L 378/4

386R4O56/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 6

till EES-lagen

31.12.86¶RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 4056/86

av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 84.2 och 87 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 1 ,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 2 ,

och med beaktande av följande:

Konkurrensreglerna utgör en del av fördragets allmänna bestämmelser, vilka också gäller för sjöfarten. Detaljerade regler för hur bestämmelserna skall tillämpas finns i fördragets kapitel om konkurrensregler eller skall fastställas enligt de förfaranden som anges där.

Enligt rådets förordning nr 141’ gäller rådets förordning nr 17 4 inte transporter. Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 5 gäller enbart inlandstransporter. Kommissionen har för närvarande alltså inga möjligheter att direkt undersöka fall där man misstänker brott mot artiklarna 85 och 86 inom sjöfarten. Kommissionen har för övrigt inte de egna befogenheter att fatta beslut eller ålägga påföljder som krävs för att få de överträdelser den konstaterar att upphöra.

Situationen kräver att en förordning antas om tillämpning av konkurrensreglerna på sjötransporter. Rådets förordning (EEG) nr 954/79 av den 15 maj 1979 om medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning till Förenta nationernas kon- vention om en uppförandekod för linjekonferensei* kommer att medföra att koden tillämpas på ett betydande antal kon- ferenser som trafikerar gemenskapen. Förordningen om tillämpning av konkurrensreglerna på sjötransporter, som förutses i det sista stycket i ingressen till förordning (EEG) nr 954/79, bör

1¶EGT nr C 172, 2.7.1984 , s. 178 och

EGT nr C 255, 13.10,1986, s. 169.

2¶EGT nr C 77, 21.3.1983, s. 13 och

EGT nr C 344, 31.12.1985, s. 31.

3 EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62.

4 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.

5 EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1.

6¶EGT nr L 121, 17.5.1979, s. 1.

beakta att koden antagits. Då det gäller konferenser för vilka uppförandekoden gäller bör förordningen fylla ut koden eller göra den mer exakt.

Det synes vara att föredra att låta rederier i trampfart stå utanför förordningens tillämpningsområde, eftersom fraktsat- serna för denna trafik förhandlas fritt från fall till fall be- roende på tillgång och efterfrågan.

Förordningen bör beakta att det är nödvändigt att å ena sidan söija för tillämpningsregler som gör att kommissionen kan säkerställa att konkurrensen på den gemensamma marknaden inte snedvrids på ett otillbörligt sätt och att å andra sidan undvika att sektorn blir alltför reglerad.

Förordningen bör ange tillämpningsområdet för föreskrifterna i artiklarna 85 och 86 i fördraget och därvid beakta sjöfartens särdrag. Handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas av konkurrensbegränsande förfaranden eller missbruk inom den internationella sjöfarten, inklusive transport inom gemenska- pen, till eller från gemenskapens hamnar. Sådana restriktiva förfaranden eller missbruk kan påverka konkurrensen, både mellan hamnar i de olika medlemsstaterna genom att förändra deras upptagningsområden och mellan verksamheter i de olika upptagningsområdena och störa handelsmönster inom gemen- skapen.

Vissa typer av tekniska avtal, beslut och samordnade för- faranden kan undantas från förbudet mot konkurrensbegrän- sande förfaranden eftersom de allmänt sett inte begränsar konkurrensen.

Gruppundantag bör göras för linjekonferenser. Linjekon- ferenser har en stabiliserande verkan som tillförsäkrar avlastama pålitlig trafik. De bidrar allmänt till att tillhandahål- la ändamålsenliga, effektiva och tidtabellsbundna sjötrans- porter och tar rimlig hänsyn till transportbrukamas intressen. Sådana resultat kan bara uppnås genom det samarbete som rederierna utvecklar i linjekonferenser om fraktsatser och, vid behov, om tillgänglig kapacitet eller tilldelning av last för skeppning, samt om inkomst. Konferenserna är i de flesta fall fortfarande föremål för effektiv konkurrens både från icke- konferensanslutcn tidtabellsbunden trafik och i vissa fall från trampfart och andra transports lag. Flottornas rörlighet är betecknande för sjöfartens utbudsstruktur och gör att kon- ferenserna är utsatta för ständig konkurrens som de i allmän- het inte kan avlägsna såvitt gäller en betydande andel av de berörda sjötransporterna.

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6 till EES-lagen

Nr L 378/5

För att förhindra att konferenser handlar på ett sätt som strider mot artikel 85.3 i fördraget bör vissa villkor och förpliktelser kopplas Jill undantaget.

Syftet med villkoren bör vara att förhindra att konferenserna inför konkurrensbegränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå de mål som ligger till grund för undantaget. Kon- ferenser bör därför inte på samma rutt tillämpa olika fraktsat- ser och fraktvillkor, enbart beroende på ursprungsland eller på det transporterade godsets destination, och därigenom för- orsaka en nedgång för handeln inom gemenskapen som är till skada för vissa hamnar, avlastare, rederier eller dem som tillhandahåller transportanknutna tjänster. Vidare bör lojali- tetsarrangemang bara tillåtas om de överensstämmer med regler som inte unilateralt begränsar transportbrukamas frihet och därigenom konkurrensen inom sjöfartsnäringen, dock utan att detta innebär någon inskränkning av rätten för en konferens att bestraffa transportbrukare som med oegentliga medel försöker undvika den lojalitets förpliktelse som krävs i utbyte mot rabatter, sänkta fraktsatser eller kommission som till- erkänts dem av konferensen. Det måste stå transportbrukama fritt att besluta om vilka företag de vill vända sig till då det gäller inlandstransporter eller hamntjänster som inte omfattas av fraktkostnaden eller andra kostnader som ingår i avtalet med rederiet.

Vissa förpliktelser bör också knytas till undantaget. Transport- brukama bör alltid ha möjlighet att ta del av de fraktsatser och fraktvillkor som konferensmedlemmama tillämpar, eftersom transport inom landet som organiseras av avlastare fortfarande regleras av förordning (EEG) nr 1017/68. Det bör föreskrivas att skiljedomar och av förlikningsmän utfärdade rekommenda- tioner som har godtagits av parterna genast skall anmälas till kommissionen för att den skall kunna kontrollera att kon- ferenserna inte därigenom undantas från de villkor som föreskrivs i förordningen och alltså inte bryter mot före- skrifterna i artiklarna 85 och 86.

Samråd mellan transportbrukare eller brukarorganisationeroch konferenser kan leda till effektivare sjötransporter som tar större hänsyn till transportbrukamasbehov. Undantag bör alltå göras för vissa konkurrensbegränsande förfaranden som kan följa av sådant samråd.

Undantag får inte göras om inte villkoren i artikel 85.3 är uppfyllda. Kommissionen måste därför ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om ett avtal eller ett samordnat förfarande på grund av särskilda omständigheter visar sig få vissa följder som är oförenliga med artikel 85.3. På grund av den särskilda roll som konferenserna spelar på linjesjöfartens område bör kommissionens reaktioner vara rimliga och ske gradvis. Kommissionen bör alltså ha befogenhet att först utfärda rekommendationer och sedan fatta beslut.

Den automatiska ogiltighet som artikel 85.2 stadgar för avtal eller beslut som inte har beviljats undantag med stöd av artikel

85.3, på grund av sin diskriminerande karaktär eller andra egenskaper, gäller endast sådana delar av avtalet som omfattas av förbudet i artikel 85.1 och gäller avtalet i dess helhet endast om dessa delar inte verkar kunna avskiljas från avtalet. Kommissionen bör därför, om den finner att brott mot grupp- undantaget föreligger, antingen precisera vilka delar av avtalet som omfattas av förbudet och följaktligen är automatiskt ogiltiga eller ange varför dessa delar inte kan avskiljas från resten av avtalet och varför detta då är ogiltigt i sin helhet.

På grund av de internationella sjötransporternas särdrag bör hänsyn tas till att tillämpningen av denna förordning på vissa konkurrensbegränsandeförfaranden eller missbruk kan leda till konflikter med lagar och andra bestämmelser i vissa tredje länder och vara till skada för handels- och sjö fartsintressen som är betydelsefulla för gemenskapen. Kommissionen bör genomföra samråd och om så är lämpligt, med rådets tillstånd, förhandlingar med dessa länder i enlighet med gemenskapens politik på sjöfartsområdet.

Denna förordning bör ange vilka förfaranden, beslutsbefogen- heter och påföljder som behövs för att säkerställa efterlevna- den av förbuden i artikel 85.1 och 86 samt villkoren för till- lämpning av artikel 85.3.

Hänsyn bör tas till föreskrifterna om förfarande i förordning (EEG) nr 1017/68 som gäller för inlandstransporter och som beaktar vissa särdrag som är gemensamma för transportverk- samheten som helhet.

Med särskilt beaktande av sjöfartens särdrag är det i första hand företagens uppgift att se till att deras avtal, beslut och samordnade förfaranden överensstämmer med konkurrens- reglerna och deras anmälan till kommissionen behöver därför inte vara obligatorisk.

Under vissa förhållanden kan företagen emellertid vilja vända sig till kommissionen för att få bekräftelse på att deras avtal, beslut och samordnade förfaranden överensstämmer med gällande föreskrifter och för sådana fall bör ett förenklat förfarande inrättas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT I

Förordningens ämnesområde och räckvidd

1. Denna förordning fastställer utförliga regler för hur artiklarna 85 och 86 i fördraget skall tillämpas på sjöfartsom- rådet.

232 Nr L 378/6

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6 till EES-lagen

2. Den är endast tillämplig på internationell sjöfart till eller från en eller flera hamnar i gemenskapen, med undantag för trampsjöfart.

3. I denna förordning avses med

a) trampsjöfart: transport av bulkgods eller styckegods i ett fartyg som helt eller delvis har resebefraktats eller tidsbefraktats av en eller flera avlastare eller som befraktats genom någon annan form av avtal för avgån- gar som inte är tidtabellsbundna eller utannonserade och där fraktsatserna förhandlas fritt från fall till fall enligt villkoren för tillgång och efterfrågan,

b) linjekonferenser: en grupp på två eller flera rederier som tillhandahåller internationell linjetrafik för transport av last på en eller flera rutter inom angivna geografiska gränser och som har någon typ av avtal eller arrange- mang som innebär att de tillämpar enhetliga eller gemensamma fraktsatser och andra villkor som de kommit överens om för sin linjetrafik,

c) transportbrukare: ett företag (t. ex. avlastare, varumot- tagare, speditörer osv.) under förutsättning att det slutit eller har för avsikt att sluta avtal eller annat arran- gemang med en linjekonferens eller ett rederi för skeppningav gods, eller en sammanslutning av avlast- are.

f) upprättande eller tillämpning av enhetliga regler för den struktur och de villkor som styr tillämpningen av frakttariffer.

2. Kommissionen skall, om det är nödvändigt, föreslå rådet ändringar i förteckningen i punkt 1.

Undantag för avtal mellan rederier om tidtabellsbundna sjötransporter

Avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan alla eller en del av medlemmarna i en eller flera linjekonferenser undantas härmed från förbudet i artikel 85.1 i fördraget, om de uppfyller villkoret i artikel 4 i denna förordning och avser att fastställa fraktsatser och fraktvillkor och, beroende på om- ständigheterna, ett eller flera av följande mål:

a) Samordning av tidtabeller, datum för avgångar eller anlöp.

b) Fastställande av frekvens för avgångar eller anlöp.

c) Samordning eller fördelning av avgångar eller anlöp mellan konferensens medlemmar.

d) Reglering av den lastkapacitet som vaije medlem erbju- der.

e) Fördelning av last eller intäkt mellan medlemmarna.

Tekniska avtal

1. Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte gälla avtal, beslut och samordnade förfaranden som enbart syftar till och resulterar i tekniska förbättringar eller samarbete genom

a) införande av enhetlig tillämpning av standarder eller typer för fartyg och andra transportmedel, utrustning, förråd eller fasta installationer,

b) utbyte eller pool-samarbete för att utföra transporter, när det gäller fartyg, last- eller containerutrymme, andra transportmedel, personal, utrustning eller fasta installationer,

c) organisering och utförande av successiva eller komplet- terande sjötransporter och fastställande eller tillämpning av priser och villkor som gäller för sådana transporter i deras helhet,

Villkor knutna till undantag

Undantag enligt artiklarna 3 och 6 skall beviljas på villkor att avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet inte skadar vissa hamnar, transportbrukare eller rederier inom gemenska- pen genom att olika fraktsatser och fraktvillkor, beroende på urprungsland, destinationsland, lastnings- eller lossningshamn, tillämpas för samma gods och inom det område som omfattas av avtalet, beslutet eller det samordnande förfarandet, om inte sådana fraktsatser eller fraktvillkor är ekonomiskt berättigade.

Alla avtal, beslut eller, om uppdelning är möjlig, alla delar av sådana avtal eller sådana beslut som inte överensstämmer med föregående stycke är automatiskt ogiltiga i enlighet med artikel 85.2 i fördraget.

d) samordning av tidtabeller för anslutande rutter, Förpliktelser knutna till undantag

e) samlastning av enskilda sändningar,

Följande förpliktelser skall vara knutna till det undantag som

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6 till EES-lagen

Nr L 378/7

föreskrivits i artikel 3:

portbrukare som har ett direkt intresse av att trafiken på den hamnen fungerar.

1. Samråd

För att nå lösningar i allmänna principfrågor skall transportbrukare å ena sidan och konferenser å den andra sidan samråda om fraktsatser, villkor och kvalitet i tidtabellsbunden trafik.

Sådant samråd skall ske när någon av de ovannämnda parterna begär det.

2. Lojalitetsarrangemang

De linjerederier som är medlemmar av en konferens skall ha rätt att införa och vidmakthålla lojalitetsar-rang- emang med transportbrukare, varvid form och villkor för dessa skall bli föremål för samråd mellan konferen- sen och transportbrukarorganisationer .Lojalitetsarrange- mangen skall innehålla bestämmelser som klart anger transportbrukamas och konferensmedlemmarnas rättig- heter. Dessa arrangemang skall grundas på kontraktssys- temet eller annat lagligt system.

Lojalitetsarrangemangen skall uppfylla följande villkor:

a) Vaije konferens skall erbjuda transportbrukare ett system med direkta rabatter eller möjlighet att välja mellan ett sådant system och ett återbäringssystem:

— Systemet med direkta rabatter innebär att varje part skall ha rätt att frånträda lojalitetsarrange- manget när som helst utan påföljd efter en uppsägningstid på högst sex månader. Upp- sägningstiden skall minskas till tre månader om det är konferensens fraktsatser som är föremål för tvist.

— Systemet med återbäring innebär att varken den lojalitetsperiod som ligger till grund för beräkning av återbäringen eller den därpå följande lojalitetsperioden, som krävs för att rabatten skall utbetalas, får överstiga sex månader. Perioden skall minskas till tre måna- der om det är konferensens fraktsatser som är föremål för tvist.

b) Efter samråd med berörda transportbrukare skall konferensen lägga fram

i) en förteckning över last och lastandelar som enligt avtal med transportbrukama särskilt undantagits från lojalitetsarrangemangets räck- vidd; lojalitetsarrangemang som omfattar all last får erbjudas men får inte införas ensidigt,

ii) en förteckning över sådana omständigheter som medför att transportbrukama befrias från sin lojalitets förpliktelse och som skall innefatta

— omständigheter då varupartier sänds från eller till en hamn i det område som täcks av konferensen utan att detta tillkänna- givits och där begäran om undantag kan vara berättigad,

— omständigheter då väntetiden i en hamn överstiger en viss period som, för vaije hamn och för vaije vara eller typ av vara, skall fastställas efter samråd med de trans-

Transportbrukaren skall emellertid i förväg in- formera konferensen, inom fastställd tid, om sin avsikt att sända varupartiet från en hamn som inte har tillkännagivits av konferensen eller att använda sig av ett icke-konferensanslutet fartyg i en hamn som trafikeras av konferensen efter det att han haft möjlighet att av den publicerade tidtabellen sluta sig till att den maximala väntetiden kommer att överskridas.

Tjänster som inte omfattas av fraktpriset

Transportbrukama skall ha rätt att vända sig till valfritt företag då det gäller inlandstransporter och hamntjänster som inte omfattas av fraktpriset eller sådan annan ersättning som transportbrukaren kommit överens om med rederiet.

4. Tillhandahållande av tariffer

Tariffer med tillhörande villkor, föreskrifter och alla slag av ändringar skall på begäran tillhandahållas transportbrukare till en rimlig kostnad eller finnas tillgängliga för läsning på rederiernas kontor och hos deras agenter. De skall ange alla villkor för lastning och lossning, den exakta omfattningen av sådana tjänster som täcks av fraktpriset fördelat på sjö- och landtrans- porter, eller av vaije annan ersättning som tas ut av rederiet, samt redovisa det som är brukligt i motsvaran- de fall.

5. Anmälan till kommissionen om skiljedomar och rekom- mendationer

Skiljedomar och av förlikningsmän utfärdade rekom- mendationer, som har godtagits av parterna, skall genast anmälas till kommissionen, om de löser tvister som rör hur konferenser handlat i sådana fall som anges i artikel 4 och i punkterna 2 och 3 ovan.

Undantag för avtal mellan transportbrukare och kon- ferenser om användningen av tidtabellsbundna sjötrans- porter

Avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan transport- brukare och konferenser, samt sådana avtal mellan transport- brukare som därvid kan behövas om linjetrafikens fraktsatser, villkor och kvalitet undantas härmed från det förbud som stadgas i artikel 85.1 i fördraget, i den mån de omfattas av artikel 5.1 och 5.2.

Övervakning av undantagna avtal

234 Nr L 378/8

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6 till EES-lagen

1. Brott mot en förpliktelse

När berörda personer bryter mot en förpliktelse som enligt artikel 5 är knuten till undantaget i artikel 3, får kommissionen, för att få en sådan överträdelse att upphöra, ingripa och enligt de villkor som stadgas i avsnitt II

— utfärda rekommendationer till de berörda personer- na,

— om dessa personer inte följer rekommendationerna och beroende på hur allvarlig överträdelsen är, anta ett beslut som antingen förbjuder dem att vidta eller kräver att de vidtar vissa angivna åtgärder eller, samtidigt som gruppundantaget som de tidigare åtnjutit återkallas, beviljar dem individuellt undan- tag enligt artikel 11.4 eller återkallar det gruppun- dantag de tidigare åtnjutit.

2. Verkningar som är oförenliga med artikel 85.3

a) Om, på grund av särskilda omständigheter som nedan anges, avtal, beslut och samordnade för- faranden som kan beviljas undantag enligt artikel 3 och 6, ändå får verkningar som är oförenliga med villkoren i artikel 85.3 i fördraget skall kommissio- nen, om klagomål inkommer eller på eget initiativ, på de villkor som stadgas i avsnitt II vidta de åtgärder som beskrivs i c nedan. Åtgärderna skall anpassas till hur allvarlig situationen är.

b) Särskilda omständigheter uppkommer bl.a. genom

i) åtgärder som vidtas av konferenser eller för- ändrade marknadsvillkor på en viss trad och som leder till att verklig eller möjlig konkur- rens saknas eller avlägsnas, t.ex. konkur- rensbegränsande förfaranden som gör att traden inte blir åtkomlig för konkurrens, eller

ii) åtgärder som vidtas av konferenser och som kan förhindra tekniska eller ekonomiska fram- steg eller att de gynnsamma effekterna kom- mer transportbrukama till del,

iii) åtgärder som vidtas av tredje land och som

— förhindrar icke-konferensanslutna rederi- ers verksamhet på en trad,

— påför konferensmedlemmar oskäliga tarif- fer,

— framtvingar arrangemang som på annat sätt hindrar tekniska eller ekonomiska framsteg (lastdelning, begränsningar be- träffande fartygstyper).

c) i) Om faktisk eller möjlig konkurrens saknas

eller kan avlägsnas genom agerande av tredje

land skall kommissionen rådgöra med de behöriga myndigheterna i det berörda tredje landet och därefter, om det är nödvändigt, förhandla enligt rådets direktiv för att avhjälpa situationen.

Om de särskilda omständigheterna leder till att faktisk eller möjlig konkurrens saknas eller av- lägsnas i strid med artikel 85.3 i fördraget skall kommissionen återkalla gruppundantaget. Samtidigt skall kommissionen avgöra om och i så fall med vilka ytterligare villkor och förpliktelser ett individuellt undantag kan beviljas det berörda konferensavtalet, bl.a. för att ge icke-konferensanslutna linjerederier tillträde till marknaden.

ii) Om andra verkningar än sådana som avses i i) uppkommer på grund av sådana särskilda omständigheter som anges i b, skall kommis- sionen vidta en eller flera av de åtgärder som beskrivs i punkt 1.

Verkningar som är oförenliga med artikel 86 i fördraget

1. Missbruk av dominerande ställning enligt innebörden i artikel 86 i fördraget är förbjudet utan att något föregående beslut behövs om detta.

2. Om kommissionen, antingen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller av en fysisk eller juridisk person som hävdar ett rättmätigt intresse, finner att sådana konferenser som åtnjuter det undantag som stadgas i artikel 3 i något enskilt fall uppträder på ett sådant sätt att verkningar ändå uppkommer som är oförenliga med artikel 86 i fördraget, får kommissionen återkalla gruppundantaget och enligt artikel 10 vidta alla tillämpliga åtgärder för att få överträdelser av artikel 86 i fördraget att upphöra.

3. Innan beslut fattas enligt punkt 2 får kommissionen tillställa den berörda konferensen rekommendationer för att få överträdelsen att upphöra.

Internationella rättstvister

1. Om tillämpningen av denna förordning på vissa konkur- rensbegränsande förfaranden eller avtal kan leda till konflikt med de föreskrifter som stadgas i lagar eller andra författ- ningar i vissa tredje länder, och därmed kan äventyra viktiga handels- och sjö fartsintressen inom gemenskapen, skall kommissionen snarast möjligt samråda med de behöriga myndigheterna i berörda tredje länder för att så långt möjligt förlika ovan nämnda intressen med hänsynstagande till

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6 till EES-lagen

Nr L 378/9

gemenskapsrätten. Kommissionen skall informera den råd- givande kommitté som avses i artikel 15 om resultatet av sådana samråd.

2. Behövs förhandlingar om avtal med tredje länder skall kommissionen avge rekommendationer till rådet, som skall bemyndiga kommissionen att inleda nödvändiga förhandlingar.

Kommissionen skall föra dessa förhandlingar i samråd med en rådgivande kommitté i enlighet med artikel 15 och inom ramen för de anvisningar som rådet kan komma att utfärda.

3. Vid utövandet av sina befogenheter med stöd av denna artikel skall rådet följa det besluts förfarande som fastställs i artikel 84.2 i fördraget.

AVSNITT II

FÖRFARANDEREGLER

Förfarande efter klagomål eller på kommissionens eget initiativ

Kommissionen skall då klagomål inkommit eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få vaije överträdelse av föreskrifterna i artiklarna 85.1 eller 86 i fördraget att upphöra, eller för att tillämpa artikel 7 i denna förordning.

Klagomål kan inges av

a) medlemsstater,

b) fysiska eller juridiska personer som hävdar ett rättmätigt intresse.

Resultat av förfaranden efter klagomål eller på kommis- sionens eget initiativ

1. Om kommissionen finner att överträdelse av artiklarna 85.1 eller 86 i fördraget har skett får den genom beslut kräva att berörda företag eller sammanslutningar av företag upphör med överträdelsen.

Utan att tillämpningen av de övriga föreskrifterna i denna förordning påverkas får kommissionen, innan den fattar beslut enligt föregående stycke, tillställa berörda företag eller sammanslutningar av företag rekommendationer att upphöra med överträdelsen.

2. Punkt 1 skall också gälla för sådana fall som avses i

artikel 7 i denna förordning.

3. Om kommissionen, då den vidtar åtgärder med an- ledning av ett klagomål, bedömer att tillgänglig utredning inte ger grund för ingripande enligt artiklarna 85.1 eller 86 i fördraget eller enligt artikel 7 i denna förordning med avseende på något avtal, något beslut eller något förfarande, skall kommissionen besluta att ogilla klagomålet som ogrun- dat.

4. Om kommissionen, vare sig den vidtar åtgärder på grund av ett klagomål eller på eget initiativ, bedömer att ett avtal, ett beslut eller ett samordnat förfarande uppfyller föreskrifterna i såväl artikel 85.1 som 85.3 i fördraget, skall kommissionen meddela ett beslut som innebär tillämpning av artikel 85.3. I beslutet skall anges det datum från vilket det skall gälla. Detta datum får sättas tidigare än beslutets datum.

Tillämpning av artikel 85.3 — invändningar

1. Företag och sammanslutningar av företag som begär att artikel 85.3 i fördraget skall tillämpas på sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 85.1 och som de deltar i skall inge ansökan till kommissionen.

2. Om kommissionen finner att den kan ta upp en ansökan till behandling och innehar all tillgänglig utredning och ingen åtgärd enligt artikel 10 har vidtagits mot avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga, skall kommissionen snarast möjligt offentliggöra ett sammandrag av ansökan i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och uppmana alla berörda tredje män samt medlemsstaterna att inkomma med sina synpunkter till kommissionen inom 30 dagar. Vid sådant offentliggörande skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att skydda företagshemligheter.

3. Om kommissionen inte inom 90 dagar från offent- liggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det råder betydande ovisshet om tillämpligheten tillämpligheten av artikel 85.3 skall avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, i den mån det överensstämmer med beskrivningen i ansökan, anses un- dantaget från förbudet för den tid som redan gått och för en tid av högst sex år från dagen för offentliggörandet i Europeis- ka gemenskapernas officiella tidning.

Om kommissionen, efter utgången av tidsfristen på 90 dagar men före utgången av sexårsperioden, finner att villkoren för tillämpning av artikel 85.3 inte är uppfyllda, skall kommissio- nen utfärda ett beslut som förklarar att förbudet i artikel 85.1 är tillämpligt. Beslutet får verka retroaktivt om de berörda parterna har lämnat oriktiga upplysningar eller om de missbrukar undantaget från föreskrifterna i artikel 85.1.

236 Nr L 378/10

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6 till EES-lagen

4. Kommissionen får underrätta sökandena på det sätt som anges i punkt 3 första stycket och skall göra det på begäran av en medlemsstat inom 45 dagar från det att ansökan vidarebefordrats till medlemsstaten enligt artikel 15.2. Denna begäran skall vara grundad på överväganden som hänför sig till fördragets konkurrensregler.

Om kommissionen fmner att villkoren i artikel 85.1 och 85.3 är uppfyllda, skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 85.3. I beslutet skall anges det datum från vilket det skall gälla. Detta datum får sättas tidigare än datum för ansökan.

Giltighetstid för och återkallelse av beslut som innebär tillämpning av artikel 85.3

1. Varje beslut som innebär tillämpning av artikel 85.3 och som har fattats enligt artikel 11.4 eller 12.4 andra stycket skall ange vilken tid beslutet skall gälla, normalt minst sex år. Villkor och förpliktelser får knytas till beslutet.

2. Beslutet får förnyas om villkoren för tillämpning av artikel 85.3 fortfarande är uppfyllda.

3. Kommissionen får återkalla eller ändra sitt beslut eller meddela dem som beslutet gäller förbud mot vissa förfaranden

a) om det har inträffat någon förändring i något av de för- hållanden som haft grundläggande betydelse för be- slutet,

b) om de som beslutet gäller bryter mot någon förpliktelse som knutits till beslutet,

c) om beslutet grundas på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt eller

d) om de som beslutet gäller missbrukar det undantag från föreskrifterna i artikel 85.1 som har beviljats dem genom beslutet.

I de fall som avses i b, c eller d får beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Befogenheter

Med förbehåll för att beslutet kan prövas av domstolen har kommissionen ensam befogenhet att

— ålägga förpliktelser enligt artikel 7,

— meddela beslut enligt artikel 85.3.

Medlemsstaternas myndigheter skall behålla befogenheten att avgöra om villkoren i artiklarna 85.1 eller 86 är uppfyllda till dess att kommissionen har inlett ett förfarande i syfte att

formulera ett beslut i ärendet eller sänt en underrättelse i enlighet med artikel 12.3 första stycket.

Kontakt med myndigheterna i medlemsstaterna

1. Kommissionen skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i denna förordning i nära och ständig samverkan med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, som skall ha rätt att lämna synpunkter på tillvägagångssättet.

2. Kommissionen skall omgående till behöriga myndigheter i medlemsstaterna vidarebefordra kopior av klagomålen och ansökningarna, samt av de viktigaste av de dokument den mottagit eller skickat ut under förfarandets gång.

3. En rådgivande kommitté för avtal och dominerande ställning på sjötransportområdet skall rådfrågas före varje beslut som fattas efter ett förfarande enligt artikel 10 eller före vaije beslut som meddelas enligt artikel 12.3 andra stycket eller artikel 12.4 andra stycket. Den rådgivande kommittén skall också rådfrågas innan de tillämpningsföreskrifter som avses i artikel 26 antas.

4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är kunniga i frågor som rör sjötransporter, avtal och dominerande ställning. Vaije medlemsstat skall utse två tjänstemän som sina representanter, som var och en vid förfall får ersättas av annan tjänsteman.

5. Samråd skall ske vid ett gemensamt möte som samman- kallas av kommissionen och som får äga rum tidigast fjorton dagar efter det att kallelsen skickats ut. Kallelsen skall innehålla en kortfattad redogörelse för vaije ärende som skall behandlas, samt uppgift om de viktigaste handlingarna och ett första utkast till beslut.

6. Den rådgivande kommittén får yttra sig även om några av ledamöterna eller deras ersättare inte är närvarande. En rapport om utfallet av samrådsförfarandet skall biläggas utkastet till beslut. Rapporten skall inte offentliggöras.

Begäran om information

1. När kommissionen utför de uppgifter som åvilar den enligt denna förordning får den samla in all nödvändig information från regeringarna och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, samt från företag och sammanslutningar av företag.

2. När en begäran om information tillställs ett företag eller en sammanslutning av företag skall kommissionen samtidigt

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6 till EES-lagen

Nr L 378/11

sända en kopia av begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium företaget eller sammanslutnin- gen av företag har sitt säte.

3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och ändamålet med begäran, samt de påföljder som föreskrivs i artikel 19.1 b för oriktig information.

4. Företagens ägare eller deras representanter och, om det gäller juridiska personer eller bolag eller andra samman- slutningar som inte är juridiska personer, någon som är bemyndigad att företräda dem enligt lag eller enligt stadgarna, är skyldiga att lämna den information som begärs.

5. Om ett företag eller en sammanslutning av företag inte lämnar den begärda informationen inom den tidsgräns som fastställts av kommissionen, eller lämnar ofullständig in- formation, skall kommissionen genom ett beslut kräva att informationen tillhandahålls. Beslutet skall ange den informa- tion som begärs, fastställa en lämplig tidsgräns inom vilken den skall tillhandahållas samt ange de påföljder som föreskrivs i artiklarna 19.1 b och 20.1 c och rätten att få beslutet prövat av domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt tillställa den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium företaget eller sammanslutningen av företag har sitt säte en kopia av sitt beslut.

Undersökningar som utförs av medlemsstaternas myndig- heter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas behöriga myndigheter utföra de undersökningar som kommis- sionen anser nödvändiga enligt artikel 18.1 eller som den beordrat genom beslut med stöd av artikel 18.3. De tjänste- män vid medlemsstaternas behöriga myndigheter som har ansvaret att leda dessa undersökningar skall utöva sina befogenheter efter uppvisande av ett skriftligt tillstånd som utfärdats av den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras. Ett sådant tillstånd skall ange föremålet för och syftet med undersök- ningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig- heten i den medlemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras får tjänstemän från kommissionen bistå myndig- hetens tjänstemän i fullgörandet av deras uppgifter.

Kommissionens befogenheter att utföra undersökningar

1. När kommissionen fullgör de uppgifter som åligger den enligt denna förordning får den företa alla nödvändiga under- sökningar av företag eller sammanslutningar av förelag.

De av kommissionen bemyndigade tjänstemännen har därför befogenhet att

a) granska böcker och andra affärshandlingar,

b) ta kopior av eller göra utdrag ur böckerna och affärs- handlingarna,

c) begära muntliga förklaringar direkt på platsen,

d) få tillträde till företagens lokaler, mark och transport- medel.

2. De tjänstemän vid kommissionen som har bemyndigats att utföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter uppvisande av ett skriftligt tillstånd som anger undersök- ningens föremål och syfte samt de påföljder som stadgas i artikel 19.1 c för de fall där begärda böcker eller andra affärshandlingar lagts fram på ett ofullständigt sätt. Kommis- sionen skall i god tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras om att den skall äga rum och om vilka tjänstemän som fått i uppdrag att utföra den.

3. Företag och sammanslutningar av företag skall under- kasta sig sådana undersökningar som beordrats genom beslut av kommissionen. Beslutet skall ange föremålet för och syftet med undersökningen, fastställa datum för när den skall böija, samt ange de påföljder som föreskrivs i artiklarna 19.1 c och 20.1 d och rätten att få beslutet prövat av domstolen.

4. Kommissionen skall fatta sådana beslut som avses i punkt 3 efter samråd med den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras.

5. Tjänstemän vid den behöriga myndigheten i den med- lemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras får på myndighetens eller kommissionens begäran bistå kommis- sionens tjänstemän i fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som beordrats i enlighet med denna artikel skall den berörda medlemsstaten lämna nödvändigt bistånd till de tjänstemän som kommissionen har bemyndigat så att de kan genomföra sin undersökning. Medlemsstaterna skall i detta syfte, efter samråd med kommissionen, besluta om de åtgärder som behövs före den 1 januari 1989.

Böter

1. Kommissionen får genom beslut påföra företag eller sammanslutningar av foretag böter från 100 till 5 000 ecu om de uppsåtligen eller genom oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter, antingen i ett meddelande enligt artikel 5.5 eller i en ansökan

238 Nr L 378/12

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 6

till EES-lagen

enligt artikel 12 eller

b) lämnar oriktiga uppgifter som svar på en begäran enligt artikel 16.3 eller 16.5 eller inte lämnar uppgifter inom den tidsgräns som fastställts i ett beslut som fattats enligt artikel 16.5 eller

c) lägger fram begärda böcker eller andra affärshandlingar i ofullständig form vid undersökningar enligt artikel 17 eller artikel 18, eller vägrar att underkasta sig en under- sökning som beordrats enligt beslut som meddelats enligt artikel 18.3.

2. Kommissionen för genom beslut påföra foretag eller sammanslutningar av foretag böter från 1 000 till 1 miljon ecu, eller ett högre belopp som dock inte för överstiga 10% av omsättningen för föregående räkenskapsår for vart och ett av de foretag som har medverkat i överträdelsen, om de uppsåt- ligen eller av oaktsamhet

a) bryter mot artikel 85.1 eller artikel 86 i fordraget eller inte uppfyller sina förpliktelser enligt artikel 7 i denna förordning,

b) bryter mot någon av sina förpliktelser enligt artikel 5 eller artikel 13.1.

När bötesbeloppets storlek fastställs skall hänsyn tas till både hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.

3. Artikel 15.3 och 15.4 skall tillämpas.

4. Beslut som har fattats i enlighet med punkt 1 och 2 är inte av straffrättslig art.

De bötesbelopp som anges i punkt 2 a för inte påföras för handlingar som har ägt rum efter anmälan till kommissionen och före dess beslut enligt artikel 85.3 i fördraget, förutsatt att handlingarna ligger inom ramen för den verksamhet som beskrivs i anmälan.

Denna föreskrift skall emellertid inte gälla om kommissionen har meddelat de berörda företagen att den efter en första undersökning anser att artikel 85.1 i fördraget är tillämplig men att det inte finns grund för tillämpning av artikel 85.3.

Viten

1. Kommissionen för genom beslut ålägga företag eller sammanslutningar av företag vitesbelopp på 50 till 1 000 ecu per dag, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dem

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 85.1 eller

artikel 86 i fördraget, som kommissionen enligt artikel

11 har beordrat skall upphöra, eller att uppfylla en för- pliktelse enligt artikel 7,

b) att avstå från vaije handling som är förbjuden enligt artikel 13.3,

c) att lämna sådana fullständiga och riktiga upplysningar som begärts av kommissionen genom beslut enligt artikel 16.5,

d) att underkasta sig en undersökning som kommissionen beordrat genom beslut enligt artikel 18.3.

2. Om företagen eller sammanslutningarna av företag har fullgjort den förpliktelse som vites föreläggandet skulle framtvinga för kommissionen fastställa det totala vitesbeloppet till ett lägre belopp än det som skulle följa av det ursprungliga beslutet.

3. Artikel 15.3 och 15.4 är tillämpliga.

Domstolens prövning

I enlighet med artikel 172 i fördraget har domstolen oin- skränkt behörighet då det gäller prövning av beslut genom vilka kommissionen fastställt böter eller viten. Domstolen kan häva, nedsätta eller höja ålagda böter eller viten.

Beräkningsenhet

Vid tillämpningen av artikel 19-21 skall samma ecu användas som den som används vid upprättande av gemenskapens budget i enlighet med artiklarna 207 och 209 i fördraget.

Hörande av parterna och tredje man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 11, 12.3 andra stycket och 12.4, 13.3, 19 och 20 skall den ge berörda företag eller sammanslutningar av företag tillfälle att yttra sig över de punkter där kommissionen framfört in- vändningar.

2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt för de också höra andra fysiska eller juridiska personer. Om sådana personer begär att få yttra sig och visar att de har tillräckligt intresse i saken skall detta beviljas dem.

3. Om kommissionen har för avsikt att tillämpa artikel

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6 till EES-lagen

Nr L 378/13

85.3 i fördraget skall den offentliggöra en sammanfattning av avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet och uppmana alla berörda tredje män att inkomma med sina synpunkter inom en tidsgräns som kommissionen skall bestämma till minst en månad. Offentliggörandet skall ta hänsyn till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

Sekretess

1. Information som erhållits med stöd av artiklarna 17 och 18 får endast användas för det ändamål som avses med den begäran eller den undersökning som det är fråga om.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 23 och 25 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myn- digheter, deras tjänstemän och annan personal, inte lämna ut sådan information som de erhållit genom tillämpning av denna förordning och som är av sådan art att den omfattas av sekretess.

3. Föreskrifterna i punkterna 1 och 2 hindrar inte offent- ligörande av allmän information eller översikter som inte innehåller uppgifter om särskilda företag eller sammanslut- ningar av företag.

2. Offentliggörandet skall ange parternas namn och huvud- dragen i beslutet. Hänsyn skall tas till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen skall ha befogenhet att anta tillämpningsföre- skrifter angående omfattningen av anmälningsplikten enligt artikel 5.5, om form, innehåll och annat vad gäller klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och sådana muntliga förhandlingar som avses i artikel 23.1 och 23.2.

Ikraftträdande

penna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.

Offentliggörande av beslut

1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 11, 12.3 andra stycket, 12.4 och 13.3.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 december 1986.

Pä rådets vägnar

G. SHAW

Ordförande

354D7024/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7

till EES-lagen

11.5.54¶EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN

345 BESLUT NR 24-54 av den 6 maj 1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt fördragets artikel 66.1

HÖGA MYNDIGHETEN HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av fördragets artikel 66, och

med beaktande av följande:

Enligt artikel 66.1 skall höga myndigheten genom förordning ange vilka förhållanden som utgör kontroll över ett företag.

Kontrollen kan ligga antingen hos innehavarna av vissa rättigheter eller hos dem som utan inskränkning får utöva dessa rättigheter.

Beslutet har fattats efter samråd med ministerrådet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

De rättigheter eller avtal som anges nedan utgör de för- hållanden som innebär kontroll över ett företag, om de

antingen var för sig eller tillsammans, och med hänsyn till de faktiska eller rättsliga omständigheterna, ger möjlighet att bestämma över företagets drift i fråga om produktion, priser, investeringar, inköp, försäljning och vinstdisposition:

1) Ägande- eller nyttjanderätt till samtliga eller en del av ett företags tillgångar.

2) Rättigheter eller avtal som ger inflytande över före- tagsorganens sammansättning, omröstningar eller beslut.

3) Rättigheter eller avtal som gör det möjligt för en person, ensam eller tillsammans med andra, att leda ett företags affarer.

4) Avtal om redovisning eller disposition av ett företags vinst.

5) Avtal om hela eller en betydande del av ett företags inköp eller avsättning, om avtalen i fråga om giltighets-

354D7024/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 7 till EES-lagen

tid eller de kvantiteter som avses går utöver det som är brukligt i affärsavtal på området.

Kontroll över ett foretag enligt artikel 1 föreligger inte om banker eller finansinstitut i samband med grundandet av ett foretag eller ökningen av dess kapital förvärvar aktier i företaget i avsikt att sälja dem på marknaden men inte utövar de rösträttigheter som är förenade med aktierna.

1. De förhållanden som anges i artikel 1 utgör kontroll över ett företag genom personer eller företag eller grupper av personer eller företag som

1) är innehavare av rättigheterna eller berättigade enligt avtalen,

2) utan att vara innehavare av rättigheterna eller berättiga- de enligt avtalen, har befogenhet att utöva de rättigheter som följer av dessa,

3) i egenskap av förvaltare äger tillgångar eller aktier i ett företag och har befogenhet att utöva de rättigheter som är förenade därmed.

2. Om emellertid befogenheten att utöva en annan persons rättigheter grundar sig på en rättshandling, gäller inte be- stämmelserna i punkt 1.2 och 1.3, om den som har denna befogenhet visar

1) att hans befogenhet när som helst kan återkallas,

2) att han är bunden av särskilda instruktioner från sin huvudman, och

3) att han är bemyndigad att på höga myndighetens be- gäran till denna meddela sin huvudmans namn och adress.

Detta beslut träder i kraft inom gemenskapen den 1 juni 1954.

Detta beslut övervägdes och antogs av höga myndigheten vid dess sammanträde den 6 maj 1954.

På höga myndighetens vägnar

Jean MONNET

Ordförande

16 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

BILAGA XIV

KONKURRENS

Förteckning enligt artikel 60

1992/93: EU 1 Bilaga 3 Bilaga 8 till EES-lagen

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvi- sar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t. ex.

— ingresser,

— adressaterna för gemenskapens rättsakter,

— hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

— hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG- medlemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater,

— hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

ÄNDRINGAR FÖR DETTA OMRÅDE

Om inte annat sägs, skall bestämmelserna i denna bilaga inom ramen för avtalet tillämpas med följande anpassning:

I. Med ”kommission” skall förstås ”behörig övervakningsmyndig- het”.

II. Med ”den gemensamma marknaden” skall förstås ”det territorium som omfattas av EES-avtalet”.

III. Med ”handel mellan medlemsstater” skall förstås ”handel mellan avtalsslutande parter”.

IV. Med ”kommissionen och medlemsstaternas myndigheter” skall förstås ”EG-kommissionen, EFTA: s övervakningsmyndighet, EG- medlemsstaternas och EFTA-staternas myndigheter”.

V. Hänvisningar till artiklar i Fördraget om upprättandet av Europe- iska ekonomiska gemenskapen (EEG) eller Fördraget om upprät- tandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) skall förstås som hänvisningar till EES-avtalet (EES) enligt följande: artikel 85 (EEG) — artikel 53 (EES)

artikel 86 (EEG) - artikel 54 (EES) artikel 90 (EEG) - artikel 59 (EES) artikel 66 (EKSG) — artikel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet artikel 80 (EKSG) — artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet

VI. Med ”denna förordning” skall förstås ”denna rättsakt”.

VII. Med ”fördragets konkurrensregler” skall förstås ”konkurrensre- glerna i EES-avtalet”.

VIII. Med ”Höga myndigheten” skall förstås ”den behöriga övervak- ningsmyndigheten”. 242

Om inte annat följer av reglerna för kontroll av koncentrationer, skall med ”den behöriga övervakningsmyndigheten” i nedanstående bestäm- melser förstås ”den övervakningsmyndighet som är behörig att besluta om ett ärende enligt artikel 56 i EES-avtalet”.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

A. KONTROLL AV FÖRETAGSFÖRVÄRV

1. 389 R 4064: Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 1) rättad genom EGT nr L 257, 21.9.1990, s. 13.

Bestämmelserna i artikel 1 — 5 i förordningen skall, inom ramen for detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.1 skall orden ”, eller i överensstämmelse med den procedur som anges i protokoll 21 till EES-avtalet,” införas efter orden ”Om inte annat följer av artikel 22”. Dessutom skall ”gemenskapsdimen- sion” ersättas med ”gemenskaps- eller EFTA-dimension”.

b) I artikel 1.2 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med ”gemenskaps- respektive EFTA-dimension”.

Dessutom skall ”omsättningen inom gemenskapen i dess helhet” ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen respektive EFTA i dess helhet”.

I sista ledet skall ”medlemsstat” ersättas med ”stat”.

c) Artikel 1.3 är inte tillämplig.

d) 1 artikel 2.1, första stycket, skall ”den gemensamma marknaden” ersättas med ”EES-avtalets funktion”.

e) I slutet av artikel 2.2 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas med ”EES-avtalets funktion”.

f) I slutet av artikel 2.3 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas med ”EES-avtalets funktion”.

g) I artikel 3.5 b skall ”medlemsstat” ersättas med ”EG-medlemsstat eller EFTA-stat”.

h) I artikel 4.1 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med ”gemenskaps- eller EFTA-dimension”.

Dessutom skall i första meningen orden ”enligt artikel 57 i EES- avtalet”, införas efter orden ”... skall anmälas till kommissionen”.

i) I artikel 5.1 skall sista stycket ersättas med följande:

”Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat skall innefatta försäljning av varor och tjänster till företag eller konsu- menter inom gemenskapen respektive medlemsstaten. Samma gäller beträffande omsättning inom EFTA-staternas territorium i sin helhet eller i en EFTA-stat."

j) I artikel 5.3 a, andra stycket, skall ”omsättningen inom gemenskapen i dess helhet” ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen i dess helhet eller inom EFTA i dess helhet”. Dessutom skall ”gemenskap- sinvånare” ersättas med ”gemenskaps- respektive EFTA-invånare”.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 8 till EES-lagen

k) I artikel 5.3 a, tredje stycket, skall ”medlemsstat” ersättas med ”EG-medlemsstat eller EFTA-stat”.

l) I artikel 5.3 b skall de sista orden ”..., skall hänsyn tas till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en medlemsstats invånare.” ersättas med följande: ”..., skall hänsyn tas till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en EG-medlemsstats invånare. Samma gäller beträffande bruttopre- mier som betalas av invånare inom EFTA-staternas territorium i sin helhet respektive av invånare i en EFTA-stat.”

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 8 till EES-lagen

G. TRANSPORT

10. 368 R 1017: Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1)

Bestämmelserna i artikel 1—5 och artikel 7 —9 i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilllämpas med följande anpassning:

a) I artikel 2 skall första stycket lyda:

”Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 3 — 6 och mot- svarande bestämmelse i artikel 6 i protokoll 21 till EES-avtalet, förbjuds följande såsom oförenliga med EES-avtalets funktion utan att det krävs ett föregående beslut: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom det territorium som omfattas av EES-avtalet, särskilt de som innebär att”.

b) Artikel 3.2 är inte tillämplig.

c) Artikel 6 är inte tillämplig.

d) I artikel 8 första stycket skall orden ”oförenligt med den gemen- samma marknaden” ersättas med ”oförenligt med EES-avtalets funktion”.

e) Artikel 9.1 skall lyda:

”När det gäller offentliga företag och företag som av EG- medlemsstater eller EFTA-stater har medgetts särskilda eller exklu- siva rättigheter skall de avtalsslutande parterna säkerställa att be- stämmelser som strider mot bestämmelserna i föregående artiklar varken antas eller vidmakthålls.”

f) 1 artikel 9.2 skall ”gemenskapen” ersättas med ”de avtalsslutande parterna”.

g) Artikel 9.3 skall lyda:

”EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet skall övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel och skall meddela de stater som ligger inom deras respektive behörighetsom- råden de föreskrifter som kan behövas för detta ändamål.”

11. 386 R 4056: Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 decem- ber 1986 om fastställande av detaljerade regler for tillämpning av ar- tiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)

Bestämmelserna i avsnitt I i forordningen skall, inom ramen for detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.2 skall termen ”hamnar i gemenskapen” ersättas med ”hamnar inom det territorium som omfattas av EES-avtalet”.

b) Artikel 2.2 är inte tillämplig.

c) I artikel 7.1, första stycket, skall ”avsnitt II” lyda ”avsnitt II eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”.

Dessutom skall i andra strecksatsen termen ”artikel 11.4” lyda ”arti- kel 11.4 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES- avtalet”.

d) I artikel 7.2 a skall termen ”avsnitt II” lyda ”avsnitt II eller motsva- rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet,”

e) Följande stycken skall läggas till i artikel 7.2 c i

”Om någon av de avtalsslutande parterna avser att samråda med ett tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen- samma EES-kommittén.

När det är lämpligt kan den avtalsslutande part som inleder för- farandet anmoda de andra avtalsslutande parterna att samarbeta i fråga om dessa förfaranden.

Om en eller flera av de andra avtalsslutande parterna har invänd- ningar mot den planerade åtgärden skall en godtagbar lösning sökas inom Gemensamma EES-kommittén. Om de avtalsslutande parterna inte kan enas, skall lämpliga åtgärder vidtas för att rätta till eventu- ella snedvridningar av konkurrensen som uppstår.”

f) I artikel 8.2 skall orden ”på begäran av en medlemsstat” ersättas med ”på begäran av en stat som ligger inom dess behörighetsområde”.

Dessutom skall ”artikel 10” ersättas med ”artikel 10 eller motsva- rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”.

g) I artikel 9.1 skall orden ”handels- och sjöfartsintressen inom gemen- skapen” lyda ”de avtalsslutande parternas handels-och sjöfartsintres- sen”.

h) Följande stycke skall läggas till i artikel 9:

”Om någon av de avtalsslutande parterna avser att samråda med ett tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen- samma EES-kommittén.

När det är lämpligt kan den avtalsslutande part som inleder för- farandet anmoda de andra avtalsslutande parterna att samarbeta i fråga om dessa förfaranden. Om en eller flera av de andra avtals- slutande parterna har invändningar mot den planerade åtgärden skall en godtagbar lösning sökas inom Gemensamma EES-kommittén. Om de avtalsslutande parterna inte kan enas, skall lämpliga åtgärder vidtas för att rätta till de eventuella snedvridningar av konkurrensen som uppstår.”

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8

till EES-lagen

245 I. KOL OCH STÅL

14. 354 D 7024: Höga myndighetens beslut nr 24/54 av den 6 maj 1954 med en forordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt fördragets artikel 66.1 (EKSG: s officiella tidning nr 9, 1 1.5.1954, s. 345/54)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 4 är inte tillämplig.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8

till EES-lagen

2 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982: 736) om ursprungsmärkning av kläder

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av kläder skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

1992/93:EU1

Bilaga 3

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag;

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag skall införas en ny paragraf, 6 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Bestämmelserna i 1—5 §§ gäller också vid överenskommelse med mellanfolklig organisation.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga;

Härigenom föreskrivs att lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga 1 skall ha följande lydelse.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

I den mån utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tull- myndighet uppbärs vid eller i sam- band med export eller import av varor enligt överenskommelse mel- lan Sverige och främmande stat får tas ut här i riket skall bestämmel- serna i 1, 3 - 5 §§, 6 § första stycket, 7, 10—12 samt 16 §§ lagen

(1990:314) om ömsesidig hand- räckning i skatteärenden äga mot- svarande tillämpning. Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om riksskatteverket i stället avse ge- neraltullstyrelsen.

Föreslagen lydelse

I den mån utländsk tull, andra skatter, avgifter eller pålagor som en tullmyndighet tar emot vid eller i samband med export eller import av varor enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat eller mellan Sverige och mellanfolk- lig organisation får tas ut här i lan- det skall bestämmelserna i 1, 3 — 5 §§, 6 § första stycket, 7,10—12 samt 16 §§ lagen (1990:314) om ömsesi- dig handräckning i skatteärenden gälla. Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om riksskatte- verket i stället avse generaltullsty- relsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1990:315.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet;

Härigenom föreskrivs att loch 8 §§ lagen (1991:435) om vissa bestämmel- ser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§

Har en svensk myndighet fått upplysningar eller bevismaterial från en främmande stat för att användas vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott och gäller på grund av överens- kommelse med den främmande staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Bestämmelserna i första stycket

I den utsträckning det har avta- lats i en överenskommelse som Sve- rige har ingått med främmande stat, får den som efter kallelse i enlighet med överenskommelsen har rest in i Sverige från den främmande sta- ten för att höras eller på annat sätt medverka vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott inte lagföras el- ler, i vidare mån än som följer av 6 §, berövas sin frihet eller på annat sätt underkastas inskränkning i denna på grund av handling, under- låtenhet eller dom som härrör från tiden före inresan i Sverige och som, när det gäller en tilltalad, inte är avsedd med kallelsen.

gäller också i fråga om överens- kommelse med en mellanfolklig or- ganisation.

I den utsträckning det har avta- lats i en överenskommelse som Sve- rige har ingått med främmande stat, eller med en mellanfolklig organisa- tion, får den som efter kallelse i enlighet med överenskommelsen har rest in i Sverige för att höras eller på annat sätt medverka vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott inte lagföras eller, i vidare mån än som följer av 6 §, berövas sin frihet eller på annat sätt underkastas in- skränkning i denna på grund av handling, underlåtenhet eller dom som härrör från tiden före inresan i Sverige och som, när det gäller en tilltalad, inte är avsedd med kallel- sen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Immuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots att han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av femton dagar från det att han har fått besked från myndigheten om att hans närvaro inte länghre krävs, eller om han, efter att ha lämnat landet, återvänder hit.

Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha mindre omfattning än som nu angetts, gäller i stället den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1992:107.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall 1 skall ha följande lydelse.

Bilaga 2

Immunitet och/eller privilegier gäller för föl- Tillämplig internatio- jande nell överenskommelse

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Internationella organ Fysiska personer

40¶EFTA: s övervak- ningsmyndighet

41¶EFTA-domsto- len

Medlemmar och personer med tjänst hos övervakningsmyn- digheten jämte nämn- da personers familje- medlemmar samt per- soner med uppdrag av övervakningsmyndig- heten och företrädare för Europeiska gemen- skapernas kommis- sion och EG:s med- lemsstater

Domare, registrator och personer med tjänst vid domstolen jämte nämnda perso- ners familjemedlem- mar

Protokoll 6 till av- talet den 2 maj 1992 mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndig- het och en domstol

Protokoll 7 till av- talet den 2 maj 1992 mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndig- het och en domstol

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1¶Lagen omtryckt 1987:341.

2 Senaste lydelse 1991:440.

7 Förslag till

Lag om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Följande regler i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det hänvisas till i bilaga VI till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:

1. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed- lemmar flyttar inom gemenskapen, i den lydelse rättsakten har enligt bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 om ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre- tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

2. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1660/85 av den 13 juni 1985 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

3. Artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 1661/85 av den 13 juni 1985 om teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för migrerande arbetare avseende Grönland, såvitt artikeln avser fortsatt giltighet och tillämpning av artikel 22.1 a och 22.3 i förordning (EEG) nr 1408/71.

4. Avsnitt 1 under avdelning VIII. Socialpolitik i Anslutningsakten för Spanien och Portugal.

5. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3811/86 av den 11 december 1986 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egen- företagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

6. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1305/89 av den 11 maj 1989 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

7. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2332/89 av den 18 juli 1989 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

8. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3427/89 av den 30 oktober 1989 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp- ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förord- ning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

9. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

2 § Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga VI till EES-avtalet.

3 § Av lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbets- område (EES) framgår att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i följande protokoll skall gälla.

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

2. Protokoll 1 till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet och en domstol mellan EFTA-länderna.

4 § Som bilaga 1-10 till denna lag finns den svenska texten till

1. de rättsakter som anges i 1 §,

2. bilaga VI till EES-avtalet.

5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italien- ska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

253 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2001/83

av den 2 juni 1983

om ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen for social trygghet när anställda, egen- företagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 2, 7, 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag 1 ,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 2 , och

med beaktande av följande:

Förordning (EEG) nr 139O/81 3 har utvidgat förordning (EEG) nr 1408/71 4 om tillämpningen av systemen för social trygghet på anställda och deras familjer som flyttar inom gemenskapen till att omfatta även egenföretagare och deras familjemedlemmar.

Förordning (EEG) nr 3795/81 3 har utvidgat förordning (EEG) nr 574/72 6 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 till att omfatta även egenföretagare och deras familjemedlemmar.

Dessa ändringar har trätt i kraft den 1 juli 1982. Mellan införandet av förordning (EEG) nr 1390/81 och den 1 juli 1982 har även förordning (EEG) nr 2793/81 7 ändrat förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72.

Dessa ändringar har införlivats med texten till förordning (EEG) nr 1408/71 i dess ursprungliga lydelse varvid hänsyn inte tagits till de ändringar som skett genom förordning (EEG) nr 1390/81.

Förordning (EEG) nr 1408/71 har, särskilt som en följd av att förord- ning (EEG) nr 1390/81 har trätt i kraft, fått en ny bilaga 1, de övriga bilagorna har därför numrerats om, vilket bör beaktas med hänsyn till de ändringar som har skett genom förordning (EEG) nr 2793/81. Det skall dessutom anges om dessa ändringar omfattar även egenföretagare vilket är fallet för de bestämmelser som avses i andra strecksatsen i artikel 1.2 6 b och andra strecksatsen i artikel 1.2 6 g i förordning (EEG) nr 2793/81.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1¶EGT nr C 27, 2.2.1983, s. 3.

2¶EGT nr C 161, 20.6.1983, s. 17.

3 EGT nr L 143, 29.5.1981, s. 1.

4 EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.

3¶EGT nr L 378, 31.12.1981, s. 1.

6 EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.

7¶EGT nr L 275, 29.9.1981, s. 1.

254 I den italienska versionen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 är det lämpligare att använda uttrycket lavoratori subordinati i stället för lavoratori salariati, och lavoratori autonomi i stället för lavoratori non salariati.

Förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 behöver alltså ändras.

Det är nödvändigt att ändra punkt 1 i avsnitt C i bilaga 2 och punkter- na 2 och 3 i avsnitt C i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72. 6-86

Det är för tydlighetens skull nödvändigt att i sin helhet uppdatera förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2000/83'. De avsnitt som har ändrats med verkan den 1 juli 1982, de avsnitt som tidigare har ändrats och de oförändrade avsnitten bör återges i en enda text.

Bilagorna 1, 4, 5, 6, 7 och 8 till förordning (EEG) nr 574/72 har uppdaterats genom förordning (EEG) nr 2474/S2 2 och (EEG) nr 799/83 3 och av praktiska skäl bör dessa uppdaterade bilagor tillsam- mans med alla bestämmelser i förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 samlas i en enda text som träder i kraft den 1 juli 1982. Slutligen är det av praktiska skäl nödvändigt att ändra de detaljregler som gäller utvidgningen av överenskommelser enligt artikel 3 i förord- ning (EEG) nr 1390/81 4 till att omfatta även egenföretagare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Förordning (EEG) nr 1408/71 och förordningens rubrik skall ha den lydelse som anges i bilaga I.

Förordning (EEG) nr 574/72 och förordningens rubrik skall ha den lydelse som anges i bilaga II.

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Euro- peiska gemenskapernas officiella tidning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1¶EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 1.

2¶EGT nr L 266, 15.9.1982, s. 1.

3¶EGT nr L 89, 7.4.1983, s. 15.

4 EGT nr L 143, 29.5.1981, s. 1.

255 Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1982.

1992/93:EU1

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla

Bilaga 3

medlemsstater.

Bilaga 1 till lagen om

Utfärdad i Luxembourg den 2 juni 1983.

samordning av systemen för

På rådets vägnar

social trygghet när personer flyttar inom

N BLUM

Europeiska

Ordförande

ekonomiska samarbetsområdet (EES)

256 BILAGA I

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlem- mar flyttar inom gemenskapen

AVDELNING I: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel

1-12)

AVDELNING II: BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFT- NING (artikel 13-17)

AVDELNING III: SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG AV FÖRMÅNER

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Avsnitt 1: Allmänna bestämmelser (artikel 18)

Avsnitt 2: Anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar (artikel 19-24)

Avsnitt 3: Arbetslösa personer och der as familjemedlemmar (artikel

25)

Avsnitt 4: Pensionssökande och deras familjemedlemmar (artikel

26)

Avsnitt 5: Pensionärer och deras famil- jemedlemmar (artikel 27-34)

Avsnitt 6: Diverse bestämmelser (arti- kel 35)

Avsnitt 7: Återbetalning mellan institu- tioner (artikel 36)

Kapitel 2: Invaliditet

Avsnitt 1: Anställda och egenföretagare som omfattats av endast sådan lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmåner- nas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas längd (artikel 37-39)

17 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

Avsnitt 2: Anställda och egenföretagare som omfattats antingen av lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmånernas storlek är beroende av för- säkrings- eller bosättnings- periodemas längd eller av lagstiftning av denna typ och av den typ som avses i avsnitt 1 (artikel 40)

Avsnitt 3: Förvärrad invaliditet (artikel 41)

Avsnitt 4: Utgivande av förmåner som tidigare har innehållits eller dragits in - Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom (artikel 42 och 43)

Kapitel 3: Ålderdom och dödsfall (pensioner) (artikel 44-51)

Kapitel 4: Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Avsnitt 1: Rätt till förmåner (artikel 52-59)

Avsnitt 2: Förvärrande av en arbets- sjukdom för vilken förmåner har beviljats (artikel 60)

Avsnitt 3: Diverse bestämmelser (ar- tikel 61 och 62)

Avsnitt 4: Återbetalning mellan institu- tioner (artikel 63)

Kapitel 5: Dödsfallsersättningar (artikel 64-66)

Avsnitt 1: Allmänna bestämmelser (artikel 67 och 68)

Avsnitt 2: Arbetslösa personer som beger sig till en annan med- lemsstat än den behöriga staten (artikel 69 och 70)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

258 Artikel 3: Arbetslösa personer som 1992/93:EU1 under sin senaste anställning Bilaga 3 var bosatta i en annan med- Bilaga 1 lemsstat än den behöriga till lagen om staten (artikel 71) samordning av

Kapitel?:- systemen för

social trygghet

Kapitel 8: Förmåner lör pensionärers minderåriga n är personer barn och för barn som mist en av för- flyttar inom äldrama eller båda föräldrarna (ar- Europeiska tikel77-79) ekonomiska

AVDELNING IV:

ADMINISTRATIV KOMMISSION FÖR SOCIAL samarbetsområdet

TRYGGHET FÖR MIGRERANDE ARBETARE < EES >

(artikel 80 och 81)

AVDELNING V:

RÅDGIVANDE KOMMITTÉ FÖR MIGRERAN- DE ARBETARES SOCIALA TRYGGHET (artikel 82 och 83)

AVDELNING VI:

DIVERSE BESTÄMMELSER (artikel 84-93)

AVDELNING VII: ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

(artikel 94-100)

BILAGOR

Bilaga 1:

—

Bilaga 2:

...

Bilaga 3:

...

Bilaga 4:

...

Bilaga 5:

Överensstämmelse mellan medlemsstaternas lag- stiftning om villkor om graden av invaliditet

Bilaga 6:

Särskilda regler för tillämpningen av vissa med- lemsstaters lagstiftning

Bilaga 7:

Fall då en person samtidigt skall omfattas av lag- stiftningen i två medlemsstater

259 AVDELNING I

1 denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) Anställda respektive egenföretagare'.

i) den som är försäkrad, obligatoriskt eller genom en frivillig fortsättningsförsäkring, mot en eller flera av de risker som täcks av grenarna i ett system för social trygghet för anställda eller egenföretagare,

ii) den som är obligatoriskt försäkrad mot en eller flera av de risker som täcks av de grenar av social trygghet som be- handlas i denna förordning, enligt ett system för social trygg- het för samtliga invånare eller för hela den förvärvsarbetande befolkningen, förutsatt att personen

— kan identifieras som anställda eller egenföretagare genom det sätt på vilket systemet administreras eller finansieras, eller,

— om dessa kriterier inte uppfylls, är försäkrad mot någon annan risk som anges i bilaga 1 enligt ett system för anställda eller egenföretagare, eller enligt ett system som avses i punkt iii, antingen obligatoriskt eller genom frivil- lig fortsättningsförsäkring, eller, där inget sådant system finns i den berörda medlemsstaten, följer den definition som anges i bilaga 1,

iii) den som är obligatoriskt försäkrad mot flera av de risker som täcks av de grenar som denna förordning behandlar, enligt ett standardsystem för social trygghet för hela lantbruksbefolk- ningen enligt de kriterier som anges i bilaga 1,

iv) den som är frivilligt försäkrad mot en eller flera av de risker som täcks av de grenar som denna förordning behandlar, enligt en medlemsstats system för social trygghet för anställda eller egenföretagare eller för samtliga invånare eller för vissa kategorier av invånare

— om en sådan person är verksam som anställd eller egen- företagare, eller

— om en sådan person tidigare varit obligatoriskt försäkrad mot samma risk enligt ett system för anställda eller egenföretagare i samma medlemsstat.

b) Gränsarbetare: en anställd eller egenföretagare som är verksam inom en medlemsstats territorium och som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium, dit han som regel återvänder dagligen eller åtminstone en gång i veckan. En gränsarbetare som

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

förflyttas till en annan ort inom samma eller någon annan med- lemsstats territorium av det företag till vilket han normalt är knu- ten, eller som tillhandahåller tjänster på annan ort inom samma eller en annan medlemsstats territorium, behåller sin ställning som gränsarbetare under en tid av högst fyra månader även om han under denna tid är förhindrad att dagligen, eller åtminstone en gång i veckan, återvända till den ort där han är bosatt.

c) Säsongsarbetare-, en anställd som reser till en annan medlemsstats territorium än det inom vilket han är bosatt, för att där utföra ett säsongsbetonat arbete för ett företag eller en arbetsgivare i den staten under en tid som inte under några omständigheter kan över- stiga åtta månader och som uppehåller sig inom den nämnda statens territorium så länge arbetet pågår. Med ett arbete av sä- songskaraktär avses ett arbete som på grund av årstidernas väx- lingar automatiskt återkommer vaije år.

d) Flykting skall ha samma innebörd som i artikel 1 i konventionen om flyktingars rättsliga ställning undertecknad i Genéve den 28 juli 1951.

e) Uttrycket statslös skall ha samma innebörd som i artikel 1 i kon- ventionen om statslösa personers rättsliga ställning undertecknad i New York den 28 september 1954.

f) Familjemedlem: den som definieras eller erkänns som familjemed- lem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstift- ning enligt vilken förmåner utges, eller, i fall som avses i artikel

22.1 a och artikel 31, i lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt. Om denna lagstiftning betraktar som familjemedlem eller medlem av hushållet endast den som är samboende med den anställde eller egenföretagaren, skall detta villkor anses vara uppfyllt om personen för sin försöijning huvud- sakligen är ekonomiskt beroende av den anställde eller egen- företagaren. Om en medlemsstats lagstiftning om vårdförmåner vid sjukdom eller moderskap inte gör skillnad mellan familjemed- lemmar och andra personer som lagstiftningen gäller, skall ut- trycket familjemedlem ha den betydelse som anges i bilaga 1.

g) Efterlevande: en person som definieras eller erkänns som sådan av den lagstiftning enligt vilken förmånerna utges. Om denna lagstift- ning betraktar som efterlevande endast den, som var samboende med den avlidne, skall detta villkor anses vara uppfyllt om per- sonen för sin försöijning huvudsakligen var ekonomiskt beroende av den avlidne.

h) Bosättning: stadigvarande bosättning.

i) Vistelse: tillfällig vistelse.

j) Lagstiftning-, i förhållande till varje medlemsstat, nuvarande eller kommande lagar och andra författningar om de grenar av och system för social trygghet som täcks av artikel 4.1 och 4.2 samt alla andra beslut om åtgärder för att genomföra sådana grenar och system.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

261 Uttrycket omfattar inte bestämmelser i nuvarande eller kom- mande kollektivavtal även om de genom myndighetsbeslut har gjorts tvingande eller fått sitt tillämpningsområde utvidgat. Om emellertid sådana bestämmelser

i) tjänar till att uppfylla ett krav på obligatorisk försäkring, som tillkommit genom de lagar och andra författningar som avses i föregående stycke, eller

ii) skapar ett system som administreras av samma organ som administrerar de system som tillkommit genom författningar som avses i föregående stycke,

kan begränsningen i uttrycket när som helst hävas genom att den berörda medlemsstaten avger en förklaring som specificerar de system som denna förordning skall gälla. En sådan förklaring skall anmälas och offentliggöras enligt bestämmelserna i artikel 97.

Bestämmelserna i föregående stycke skall inte leda till att system för vilka förordning nr 3 har gällt undantas från denna förordnings tillämpningsområde.

Uttrycket lagstiftning omfattar inte heller bestämmelser om sådana särskilda system för egenföretagare vilkas tillkomst är överlämnad till de berördas initiativ, eller vilka gäller endast en del av den berörda medlemsstatens territorium, och detta oavsett om myndigheterna har beslutat att göra dem obligatoriska eller att utvidga deras tillämpningsområde. Dessa särskilda system anges i bilaga 2.

k) Konvention om social trygghet: vaije bilateralt eller multilateralt socialförsäkringsinstrument som är bindande eller som kommer att bli bindande för två eller flera medlemsstater inbördes samt vaije annat sådant multilateralt instrument som är bindande eller som kommer att bli bindande för minst två medlemsstater och en eller flera andra stater vad gäller samtliga eller vissa av de grenar och system som anges i artikel 4.1 och 4.2, samt alla slags överens- kommelser som har träffats i enlighet med sådana instrument.

l) Behörig myndighet: vaije medlemsstats minister, ministrar eller motsvarande myndighet med ansvar för system för social trygghet inom hela eller en del av statens territorium.

m) Administrativa kommissionen: den kommission som anges i artikel

80.

n) Institution: i förhållande till vaije medlemsstat det organ eller den myndighet som har ansvaret för att administrera hela eller vissa delar av lagstiftningen.

o) Behörig institution:

i) den institution hos vilken en person är försäkrad vid den tidpunkt då en ansökan om förmån görs,

ii) den institution från vilken den berörda personen har rätt, eller skulle ha rätt, till förmåner om han eller en eller flera familje- medlemmar var bosatta inom den medlemsstats territorium där institutionen finns,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

iii) den institution som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet, eller

iv) när det gäller ett system där en arbetsgivare har ansvar for förmåner som avses i artikel 4.1, antingen arbetsgivaren eller den anlitade försäkringsgivaren eller, om sådan saknas, ett organ eller en myndighet som har utsetts av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten.

p) Institution på bosättningsorten respektive institution pä vistelse- orten: den institution som är behörig att utge förmåner på den ort, där personen är bosatt, enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, respektive den institution som är behörig att utge för- måner på den ort där den berörda personen vistas, enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar eller, då ingen sådan in- stitution finns, den institution som utsetts av den ifrågavarande medlemsstatens behöriga myndighet.

q) Behörig stat: den medlemsstat, inom vars territorium den behöriga institutionen finns.

r) Försäkringsperioder: avgiftsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare definierade eller er- kända som försäkringsperioder i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses vara fullgjorda och alla andra perioder som behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betrak- tas som likvärdiga med försäkringsperioder.

s) Anställningsperioder och perioder av verksamhet som egen- företagare: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts samt alla perioder som behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betraktas som likvärdiga med anställningsperioder eller perioder av verk- samhet som egenföretagare.

s) a) Bosättningsperioder: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses vara fullgjorda.

t) Förmåner och pensioner: alla förmåner och pensioner, inbegripet alla däri ingående delar som bekostas av allmänna medel, alla indexhöjningar och tilläggsbetalningar, om något annat inte före- skrivs i avdelning III, liksom förmåner i form av engångsbelopp som kan utbetalas istället för pensioner samt utbetalningar som görs i form av återbetalning av avgifter.

u) i) Familjeförmåner: alla vård- eller kontantförmåner, som är

avsedda att täcka en familjs utgifter enligt den lagstiftning som anges i artikel 4.1 h, utom de särskilda bidrag vid barns födelse som nämns i bilaga 2.

ii) Familjebidrag: periodiska kontantförmåner som utges endast på grundval av familjemedlemmarnas antal och, i förekom- mande fall, deras ålder.

v) Dödsfallsersättningar: alla engångsbetalningar vid dödsfall, utom de engångsbelopp som avses i punkt t.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

263 Artikel 2

1. Denna förordning gäller anställda och egenföretagare, som omfat- tas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyk- tingar bosatta inom en medlemsstats territorium, samt deras familje- medlemmar och efterlevande.

2. Denna förordning gäller dessutom efterlevande till anställda och egenföretagare som har omfattats av lagstiftningen i en eller flera med- lemsstater, oavsett dessa anställda eller egenföretagares medborgarskap, om deras efterlevande är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium.

3. Denna förordning gäller statligt anställda och personer som enligt den tillämpliga lagstiftningen behandlas som sådana, om de omfattas eller har omfattats av en medlemsstats lagstiftning på vilken denna förordning tillämpas.

1. Om något annat inte följer av de särskilda bestämmelserna i denna förordning har personer, som är bosatta inom en medlemsstats territo- rium och för vilka denna förordning gäller, samma skyldigheter och rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla rätten att välja ledamöter av organen inom det sociala trygghetssystemets institutioner eller att delta i nomineringen av sådana ledamöter men skall inte påverka medlems- staternas författningsbestämmelser om valbarhet eller metoder för nomi- neringen.

3. De bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft enligt artikel 7.2 c och bestämmelser i konventioner som ingåtts enligt artikel 8.1, skall gälla alla personer som omfattas av denna för- ordning, om något annat inte föreskrivs i bilaga 3.

1. Denna förordning gäller all lagstiftning om följande grenar av social trygghet:

a) förmåner vid sjukdom och moderskap,

b) förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan,

c) förmåner vid ålderdom,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

d) förmåner till efterlevande,

e) förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar,

f) dödsfallsersättningar,

g) förmåner vid arbetslöshet,

h) familjeförmåner.

2. Denna förordning gäller alla allmänna och särskilda system för social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte, och system där en arbetsgivare eller en redare har ansvar för förmåner som nämns i punkt 1.

3. Bestämmelserna i avdelning III skall dock inte påverka medlems- staternas författningsbestämmelser om en redares ansvar.

4. Denna förordning gäller inte social eller medicinsk hjälp, förmåner till offer för krig eller dess följder eller särskilda system för statligt anställda och personer som behandlas som sådana.

I förklaringar som skall anmälas och offentliggöras enligt artikel 97 skall medlemsstaterna närmare ange den lagstiftning och de system som avses i artikel 4.1 och 4.2, de minimiförmåner som aves i artikel 50 samt de förmåner som avses i artikel 77 och 78.

Om något annat inte följer av bestämmelserna i artikel 7, 8 och 46.4, skall denna förordning, både vad gäller de personer och de sakområden som den behandlar, ersätta bestämmelserna i alla konventioner om social trygghet mellan

a) två eller flera medlemsstater inbördes, eller

b) minst två medlemsstater och en eller flera andra stater i den mån behandlingen av frågor enligt konventionen inte skall ske under medverkan av en institution i någon av de sistnämnda staterna.

Internationella bestämmelser som inte påverkas av denna förordning

1. Denna förordning skall inte påverka skyldigheter som följer av

a) konventioner som har antagits av Internationella arbetskonferensen och som har trätt i kraft efter ratificering av en eller flera med- lemsstater,

b) de europeiska interimsöverenskommelser om social trygghet som har slutits mellan Europarådets medlemsstater den 11 december 1953.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 6 skall följande fortfaran- de gälla:

a) Bestämmelserna i överenskommelsen den 27 juli 1950 om Rhen- skeppamas sociala trygghet, som har reviderats den 13 februari 1961.

b) Bestämmelserna i den europeiska konventionen den 9 juli 1956 om social trygghet för anställda inom internationell transport.

c) Bestämmelserna i de konventioner om social trygghet som anges i bilaga 3.

1. Två eller flera medlemsstater kan vid behov sluta konventioner med varandra som bygger på denna förordnings principer och anda.

2. Vaije medlemsstat skall anmäla enligt bestämmelserna i artikel

97.1 vaije konvention som har slutits med en annan medlemsstat enligt bestämmelserna i punkt 1.

1. De bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning, som gör bosätt- ning inom denna stats territorium till villkor för anslutning till frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, skall inte gälla personer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium, om de någon gång i sin tidigare förvärvsverksamhet har omfattats av lagstiftningen i den förstnämnda staten som anställd eller egenföretagare.

2. Om det enligt en medlemsstats lagstiftning för anslutning till frivil- lig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring krävs att försäk- ringsperioder har fullgjorts, skall försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning tillgodoräk- nas, i den utsträckning som behövs, som om de hade fullgjorts enligt den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning.

1. Om något annat inte föreskrivs i denna förordning får kontantför- måner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande, pensioner vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall vilka förvärvats enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att mottagaren är bosatt inom en annan medlemsstat än den där institu-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

tionen med ansvar för betalningen finns.

Föregående stycke skall även gälla förmåner som utges som engångs- belopp när en efterlevande make, som hade rätt till efterlevandepension, gifter om sig.

2. Om återbetalning av avgifter enligt en medlemsstats lagstiftning förutsätter att en person inte längre omfattas av obligatorisk försäkring, skall detta villkor inte anses uppfyllt så länge denne omfattas av obliga- torisk försäkring som en anställd eller egenföretagare enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

De föreskrifter om indexering av förmåner som finns i en medlemsstats lagstiftning skall gälla förmåner som utges enligt den lagstiftningen och tillämpas med beaktande av bestämmelserna i denna förordning.

1. Denna förordning kan inte åberopas för att få eller bevara en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk försäkring. Detta gäller dock inte förmåner som utges på grund av invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner) eller arbetssjukdom och som beviljas av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestämmel- serna i artikel 41, 43.2, 43.3, 46, 50, 51 eller 60.1 b.

2. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av förmåner för den som samtidigt har andra socialförsäkringsförmåner eller annan inkomst får åberopas även om rätten till dessa förmåner har förvärvats enligt en annan medlems- stats lagstiftning eller om inkomsten härör från en annan medlemsstats territorium. Detta gäller dock inte då en person får förmåner av samma slag på grund av invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner) eller arbets- sjukdom som beviljas av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestämmelserna i artikel 46, 50, 51 eller 60. 1 b.

3. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av förmåner vid invaliditet eller förtida förmåner vid ålderdom för den som är förvärvsverksam kan åberopas mot honom även om han är verksam inom en annan medlemsstats terri- torium.

4. En invalidpension enligt nederländsk lagstiftning skall, i fall där den nederländska institutionen enligt bestämmelserna i artikel 57.3 c eller 60.2 b är skyldig att bidra även till kostnaderna för förmåner vid arbetssjukdom som utges enligt en annan medlemsstats lagstiftning, minskas med det belopp som skall betalas till den institution i den andra medlemsstaten som har ansvar för att utge förmånerna vid arbetssjuk- dom.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

267 AVDELNING 11

1. Om något annat inte följer av artikel 14c skall personer för vilka denna förordning gäller omfattas av lagstiftningen i endast en medlems- stat. Denna lagstiftning skall bestämmas enligt bestämmelserna i denna avdelning.

2. Om något annat inte följer av artikel 14-17 gäller följande:

a) Den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna medlemsstats lagstiftning, även om han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium eller om det före- tag eller den person som han är anställd hos har sitt säte eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium,

b) Den som är egenföretagare inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna stats lagstiftning även om han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium,

c) Den som är anställd ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagga skall omfattas av denna stats lagstiftning,

d) Statligt anställda och personer som behandlas som sådana skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat som gäller för den förvaltning som sysselsätter dem,

e) Den som är inkallad eller har återinkallats till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring i en medlemsstat skall omfattas av denna stats lagstiftning. Om det för rätt till förmåner enligt denna lag- stiftning krävs att försäkringsperioder har fullgjorts före påböljad eller efter avslutad sådan militärtjänstgöring eller civil tjänstgö- ring, skall försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning tillgodoräknas, i den utsträckning det behövs, som om de hade fullgjorts enligt den förstnämnda statens lagstiftning. En anställd eller egenföretagare som är inkallad eller har återinkallats till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring skall behålla sin ställning som anställd eller egenföretagare.

Artikel 13.2 a skall tillämpas med beaktande av följande undantag och omständigheter:

1. a) Den som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag, till vilket han normalt är knuten, och som av detta företag sänds till en annan medlemsstats territorium för att utföra arbete där för detta företags räkning skall fortsätta att

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning, under förutsättning att detta arbete inte väntas vara längre än tolv månader och att han inte sänds ut för att ersätta någon som har fullgjort sin utsändningsperiod.

b) Om arbetet i den andra medlemsstaten på grund av oförut- sebara omständigheter varar längre än som ursprungligen förväntades och om varaktigheten därför överstiger tolv måna- der, skall den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning fortsät- ta att gälla tills det arbetet har avslutats, under förutsättning att den behöriga myndigheten i den medlemsstat dit personen har sänts ut, eller det organ som har utsetts av denna myndig- het, lämnar sitt samtycke. Sådant samtycke måste begäras före den första tolvmånadersperiodens utgång. Samtycke kan dock inte lämnas för en förlängning som överstiger tolv månader.

2. För den som normalt arbetar inom två eller flera medlemsstaters territorier skall fråga om tillämplig lagstiftning avgöras på följande sätt:

a) En person som hör till den resande eller flygande personalen hos ett företag som för andras eller egen räkning bedriver internationell befordran av passagerare eller gods med järn- väg, landsvägstransporter, flyg eller inrikes sjöfart och som har sitt säte inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna stats lagstiftning med följande begränsningar:

i) Om företaget har en filial eller fast representation inom en annan medlemsstats territorium, skall den som arbetar vid denna filial eller fasta representation omfattas av lagstift- ningen i den medlemsstaten.

ii) Den som huvudsakligen arbetar inom den medlemsstats territorium där han är bosatt skall omfattas av denna stats lagstiftning, även om det företag hos vilket han är anställd inte har sitt säte eller någon filial eller permanent repre- sentation inom det territoriet.

b) Andra anställda än de som anges i a skall omfattas av

i) lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium den anställde är bosatt, om han till viss del utför arbetet inom detta territorium eller om han är knuten till flera företag eller arbetsgivare inom olika medlemsstaters territorier,

ii) lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium det företag eller den person, som anställt honom har sitt säte eller är bosatt, om han inte är bosatt inom någon av de medlemsstaters territorier där han utför arbetet.

3. Den som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag, som har sitt säte inom en annan medlemsstats territorium och vars verksamhet sträcker sig över dessa staters gemensamma gräns, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium företaget har sitt säte.

1992/93:EU1 Bilaga 3 Bilaga l till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

269 Artikel 14a

Artikel 13.2 b skall tillämpas med beaktande av följande undantag och omständigheter:

1. a) Den som normalt är egenföretagare inom en medlemsstats

territorium och som utför arbete inom en annan medlemsstats territorium skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning, förutsatt att detta arbete inte väntas vara längre än tolv månader.

b) Om arbetet på grund av oförutsebara omständigheter varar längre än som ursprungligen förväntades och om varaktigheten därför överstiger tolv månader, skall den förstnämnda med- lemsstatens lagstiftning fortsätta att gälla tills arbetet har avslutats, under förutsättning att den behöriga myndigheten i den medlemsstat dit företagaren har rest för att utföra arbetet, eller det organ som har utsetts av denna myndighet, lämnar sitt samtycke. Sådant samtycke måste begäras före den första tolvmånadersperiodens utgång. Samtycke kan dock inte läm- nas för en förlängning som överstiger tolv månader.

2. Den som normalt är egenföretagare inom två eller flera medlems- staters territorier skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, om han utför någon del av sitt arbete inom den medlemsstatens territorium. Om han inte utför något arbete inom den medlemsstats territorium där han är bosatt skall han omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han utför sitt huvudsakliga arbete. Kriterier för vad som skall anses vara huvudsakligt arbete fastställs in den förord- ning som anges i artikel 98.

3. Den vars företag har sitt säte inom en medlemsstats territorium och sträcker sin verksamhet över två medlemsstaters gemensamma gräns, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium företaget har sitt säte.

4. Om den lagstiftning som en person skulle omfattas av enligt punkt 2 eller 3 inte medger att personen ens på frivillig basis kan an- slutas till ett pensionssystem, skall han omfattas av den medlems- stats lagstiftning som skulle ha gällt, om dessa bestämmelser inte hade funnits, eller om två eller flera medlemsstaters lagstiftning skulle gälla med tillämpning av denna regel, av den lagstiftning som de berörda medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter kommer överens om.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

270 Artikel 14b

Artikel 13.2 c skall tillämpas med beaktande av följande undantag och omständigheter:

1. Den som är anställd hos ett företag till vilket han normalt är knu- ten, antingen inom en medlemsstats territorium eller ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagga, och som sänds ut av detta företag för att utföra arbete för detta företags räkning ombord på ett fartyg som för en annan medlemsstats flagga skall fortsätta att omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten enligt de villkor som anges i artikel 14.1.

2. Den som normalt är egenföretagare, antingen inom en medlems- stats territorium eller ombord på ett fartyg som för en medlems- stats flagga, och som utför arbete för egen räkning ombord på ett fartyg som för en annan medlemsstats flagga skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning enligt de villkor som anges i artikel 14a. 1.

3. Den som normalt inte har anställning till sjöss men som utför arbete inom en medlemsstats territorialvatten eller hamn ombord på ett fartyg, vilket för en annan medlemsstats flagga inom detta territorialvatten eller denna hamn och vars besättning han inte tillhör, skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlems- statens lagstiftning.

4. Den som är anställd på ett fartyg, vilket för en medlemsstats flagga, och som får sin lön från ett företag eller en person som har sitt säte eller är bosatt inom en arman medlemsstats territorium skall omfattas av den sistnämnda statens lagstiftning, om han är bosatt inom denna stats territorium. Företaget eller personen som betalar lönen skall betraktas som arbetsgivare vid tillämpningen av den lagstiftningen.

Artikel 14c

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3811/86.)

Artikel 14d

1. En person som avses i artikel 14.2, 14.3, 14a.2, 14a.3, 14.a.4 och 14c. 1 a, skall vid tillämpningen av den lagstiftning som har fast- ställts i överensstämmelse med dessa bestämmelser, behandlas som om han utförde allt förvärvsarbete inom den berörda medlemsstatens territo- rium.

2. Bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning, enligt vilka en pen- sionär som är förvärvsverksam inte skall omfattas av den obligatoriska

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

försäkringen for denna verksamhet, skali gälla också pensionärer som har förvärvat rätt till pension enligt en annan medlemsstats lagstiftning, om inte personen i fråga hos den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den förstnämnda medlemsstaten och som nämns i bilaga 10 till den förordning som anges i artikel 98, uttryckligen begär att få omfattas av försäkringen.

1. Artiklarna 13—14d skall inte gälla frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring såvida det i en medlemsstat, för någon av de grenar som anges i artikel 4, inte finns annat än ett frivilligt försäk- ringssystem.

2. Om tillämpningen av två eller flera medlemsstaters lagstiftning medför dubbel försäkring gäller följande:

— Vid ett obligatoriskt försäkringssystem och ett eller flera system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, skall personen omfattas endast av det obligatoriska försäkringsssys- temet.

— Vid två eller flera system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, kan personen omfattas endast av det sys- tem för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som han har valt.

3. Vad gäller invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) kan dock personen ansluta sig till en medlemsstats system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, även om han omfattas av en annan medlemsstats obligatoriska försäkring, i den mån en sådan dubbelför- säkring uttryckligen eller underförstått är tillåten i den förstnämnda medlemsstaten.

1. Bestämmelserna i artikel 13.2 a skall tillämpas på personer som är anställda vid beskickningar och konsulat och på privattjänare hos tjäns- temän vid beskickningar eller konsulat.

2. Anställda som omfattas av punkt 1 och som är medborgare i den medlemsstat som är den mottagande eller sändande staten har dock rätt att välja att omfattas av lagstiftningen i den staten. Denna rättighet att välja kan utövas vid vaije kalenderårs utgång och skall inte ha retroak- tiv verkan.

3. Europeiska gemenskapernas hjälppersonal kan välja att omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de är anställda, av lagstiftningen i den medlemsstat som de senast har omfattats av eller

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de är medborgare, vad gäller andra bestämmelser än de som handlar om familjebidrag vilka är reglerade i anställningsvillkoren for denna personal. Denna rätt att välja, som endast kan utövas en gång, gäller från och med den dag anställningen påböijas.

Två eller flera medlemsstater, dessa staters behöriga myndigheter eller de organ som utses av dessa myndigheter kan komma överens om undantag från bestämmelserna i artikel 13—16 till förmån för vissa grupper av anställda eller egenföretagare eller för vissa sådana per-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

soner.

AVDELNING III

Avsnitt 1

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder har full- gjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå en rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlems- stats lagstiftning såsom perioder som har fullgjorts enligt den lagstift- ning som institutionen tillämpar.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla säsongsarbetare, även vad avser perioder före ett försäkringsavbrott som överstiger den period som den behöriga statens lagstiftning medger, under förutsättning att avbrottet i personens försäkring inte har överstigit fyra månader.

18 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

Avsnitt 2

1. En anställd eller en egenföretagare som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens och som uppfyller villkoren i den behöriga statens lagstiftning för rätt till förmåner skall, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, få följande förmåner i den stat där han är bosatt:

a) Vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen på bosättningsorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar som om han vore försäkrad där.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosätt- ningsorten kan sådana förmåner dock utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt lagstiftningen i den behöriga staten.

2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller också familjemedlemmar som bor inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, i den mån de inte har rätt till sådana förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta.

Om familjemedlemmarna är bosatta inom en medlemsstats territorium enligt vars lagstiftning rätten att erhålla vårdförmåner inte är beroende av villkor om försäkring eller anställning, skall de vårdförmåner som de får anses utgivna av den institution hos vilken den anställde eller egen- företagaren är försäkrad, om inte maken eller den person som har hand om barnen är förvärvsverksam inom den nämnda medlemsstatens terri- torium.

Också gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens terri- torium. Sådana förmåner skall utges av den behöriga institutionen enligt denna stats lagstiftning som om personen vore bosatt i den staten. Hans familjemedlemmar kan få förmåner på samma villkor. För detta krävs dock, utom i brådskande fall, en överenskommelse mellan de berörda staterna, mellan de behöriga myndigheterna i dessa stater eller, om en

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

sådan överenskommelse saknas, ett i förväg lämnat medgivande av den behöriga institutionen.

1. En anställd eller egenföretagare som avses i artikel 19.1 och som vistas inom den behöriga statens territorium har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i den statens lagstiftning som om han vore bosatt där, även om han före vistelsen redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap.

2. Punkt 1 gäller också familjemedlemmar som avses i artikel 19.2. Om familjemedlemmarna är bosatta inom en annan medlemsstats terri- torium än den medlemsstats territorium inom vilket den anställda eller egenföretagaren är bosatt, skall dock vårdförmåner utges av institu- tionen på vistelseorten för institutionen på den ort där dessa personer är bosatta.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

3. Punkt 1 och 2 gälla inte gränsarbetare och deras familjemedlem-

mar.

4. En anställd eller egenföretagare och hans familjemedlemmar som avses i artikel 19 som bosätter sig inom den behöriga statens territorium har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning även om de före flyttningen redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap.

Vistelse utanför den behöriga staten — Återkomst eller flyttning till en annan medlemsstat under sjukdom eller moderskap — Behov av att resa till en annan medlemsstat för att fa lämplig vård

1. En anställd eller egenföretagare som uppfyller villkoren i den behöriga statens lagstiftning för att få förmåner, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, och

a) vars hälsotillstånd kräver omedelbara förmåner under en vistelse inom en annan medlemsstats territorium, eller

b) som, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institu- tionens bekostnad, får tillstånd av denna institution att återvända till den medlemsstats territorium där han är bosatt eller att flytta till en annan medlemsstats territorium, eller

c) som efter tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till en annan medlemsstats territorium för att där få den vård som hans hälsotillstånd kräver,

har rätt till följande förmåner:

i) Vårdförmåner som utges för den behöriga institutionens räk- ning av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institu-

tionen tillämpar som om han vore försäkrad där. Längden av den period under vilken förmåner utges skall dock bestämmas enligt den behöriga statens lagstiftning.

ii) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna institution tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institu- tionen och institutionen på vistelse- eller bosättningsorten, kan dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämndas räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

2. Tillstånd enligt punkt 1 b får vägras bara om det är klarlagt att en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra läkarvården.

Tillstånd enligt punkt 1 c får inte vägras, om vården är en förmån som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt och om han i den staten inte kan få vård inom den tid som, med beaktande av hans aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, där är normal för vården i fråga.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också en anställds eller egenföretagares familjemedlemmar.

Vid tillämpningen av punkt 1 a och 1 c i på de familjemedlemmar som avses i artikel 19.2 som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den inom vars territorium den anställde eller egen- företagaren är bosatt gäller följande:

a) Vårdförmåner utges för institutionen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta av institutionen på vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar som om den anställde eller egenföretagaren vore för- säkrad där. Den period under vilken förmåner utges bestäms dock av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familje- medlemmarna är bosatta.

b) Frågan om tillstånd enligt punkt 1 c prövas av institutionen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosat- ta.

4. Den omständigheten att bestämmelserna i punkt 1 gäller en an- ställd eller en egenföretagare skall inte påverka hans familjemedlem- mars rätt till förmåner.

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att kontantförmåner skall beräknas med utgångspunkt från en genomsnittlig inkomst, skall fastställa en sådan genomsnittlig inkomst enbart på grundval av den inkomst som man kan konstatera att personen

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ifråga haft under de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstift- ning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall utgå ifrån en stan- dardinkomst, skall ta hänsyn enbart till standardinkomsten eller, i före- kommande fall, till den genomsnittliga standardinkomsten för de perio- der som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

3. Den behöriga institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstiftning storleken av kontantförmåner varierar med antalet familjemedlemmar, skall också ta hänsyn till personens familjemedlemmar bosatta inom en annan medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den be- höriga statens territorium.

1. Har en institution i en medlemsstat funnit att en anställd eller en egenföretagare för sig själv eller för en familjemedlem har rätt till en protes, ett hjälpmedel eller andra vårdförmåner av stor vikt och har personen därefter blivit försäkrad hos en annan medlemsstats institution, skall han få förmånerna på den förstnämnda institutionens bekostnad, även om de tillhandahålls efter det att han har blivit försäkrad hos den sistnämnda institutionen.

2. Administrativa kommissionen skall utarbeta en förteckning över förmåner på vilka bestämmelserna i punkt 1 skall tillämpas.

Avsnitt 3

1. En arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare, och som omfattas av bestämmelserna i artikel 69.1 eller andra meningen i artikel 71.1 b ii och som uppfyller villkoren för rätt till vård- och kontantförmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, i förekom- mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, skall under den period som anges i artikel 69.1 c få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen i den medlemsstat i vilken han söker arbete, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar som om han vore försäkrad hos denna.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institu- tionen i den medlemsstat där den arbetslösa personen söker arbete, kan dock förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning. Arbetslöshetsförmåner enligt artikel

69.1 får inte utges under en period under vilken kontantförmåner erhålls.

2. En helt arbetslös person som tidigare var anställd och som omfat- tas av bestämmelserna i artikel 71.1 a ii eller första meningen i artikel

71.1 b ii skall få vård- och kontantförmåner enligt bestämmelserna i lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt som om han hade omfattats av den lagstiftningen under sin senaste an- ställning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18. Kostnaden för sådana förmåner skall betalas av institutionen i bosättningslandet.

3. Om en arbetslös person uppfyller villkoren för rätt till förmåner vid sjukdom eller moderskap enligt lagstiftningen i den medlemsstat som svarar för kostnaderna för förmåner vid arbetslöshet, i förekom- mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, har hans familjemedlemmar rätt till dessa förmåner, oavsett inom vilken med- lemsstats territorium de är bosatta eller vistas. Sådana förmåner skall utges

i) vad gäller vårdförmåner, av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar för den behöriga institutionens räkning i den medlemsstat som ansvarar för kostnaden för arbetslöshetsförmånema,

ii) vad gäller kontantförmåner, av den behöriga institutionen i den medlemsstat som ansvarar för kostnaden för förmåner vid arbets- löshet enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tilläm- par.

4. Vid force majeure kan den behöriga institutionen förlänga den period som föreskrivs i punkt 1. Denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning enligt vilka sjukförmåner kan utges under ännu längre tid.

Avsnitt 4

1. En anställd eller egenföretagare, hans familjemedlemmar eller hans efterlevande som under behandlingen av en ansökan om pension upphör att ha rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i den senast be- höriga medlemsstaten skall ändå få sådana förmåner på följande villkor. Vårdförmåner skall utges enligt bestämmelserna i lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen eller personerna är bosatta, under förutsättning att de har rätt till sådana förmåner enligt denna

1992/93:EU1

Bilaga 3 Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

lagstiftning eller skulle ha rätt till dem enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat om de vore bosatta inom den statens territorium, i före- kommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18.

2. En pensionssökande, som har rätt till vårdförmåner enligt en medlemsstats lagstiftning vilken kräver att personen själv betalar sjuk- försäkringsavgifter medan hans ansökan om pension behandlas, skall vid utgången av andra månaden för vilken han inte har betalat avgifterna förlora rätten till vårdförmåner.

3. Vårdförmåner som utges enligt bestämmelserna i punkt 1 skall betalas av den institution som har mottagit avgifter enligt bestämmelser- na i punkt 2. Om inga avgifter skall betalas enligt bestämmelserna i punkt 2, skall den institution som svarar för kostnaderna för vårdför- måner sedan pensionen har beviljats enligt bestämmelserna i artikel 28 till institutionen på bosättningsorten betala tillbaka det belopp varmed förmåner har utgetts.

Avsnitt 5

En pensionär som har rätt till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, av vilka en är lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, och som har rätt till förmåner enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga 6, skall, till- sammans med sina familjemedlemmar, få sådana förmåner från institu- tionen på bosättningsorten och på denna institutions bekostnad som om personen vore en pensionär med rätt till pension endast enligt den sist- nämnda medlemsstatens lagstiftning.

1. En pensionär som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som inte har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, skall ändå få sådana förmåner för egen del och för sina familjemedlemmar om han, i före- kommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga 6, skulle ha rätt till det enligt medlemsstatens lagstiftning eller åtmins- tone enligt lagstiftningen i en av de medlemsstater som är behöriga att

1992/93: EU I

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

utge pensioner om han vore bosatt inom en sådan stats territorium. Förmånerna skall utges under följande förutsättningar:

a) Vårdförmåner skall utges för den institutions räkning som avses i punkt 2 av institutionen på bosättningsorten som om personen vore en pensionär enligt lagstiftningen i den stat inom vars territorium han är bosatt och hade rätt till sådana förmåner.

b) Kontantförmåner skall, i förekommande fall, utges av den institu- tion som är behörig enligt reglerna i punkt 2 enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosättningsorten kan dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämn- da institutionens räkning enligt den behöriga statens lagstiftning.

2. I fall som omfattas av punkt 1 skall kostnaden för vårdförmåner betalas av den institution som bestäms enligt följande regler:

a) Om en pensionär har rätt till förmånerna enligt endast en med- lemsstats lagstiftning skall kostnaden betalas av denna stats be- höriga institution.

b) Om en pensionär har rätt till förmånerna enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning skall kostnaden betalas av den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning pensionären har omfattats av under längst tid. Om tillämpningen av denna regel leder till att flera institutioner är betalningsskyldiga, skall kost- naden betalas av den institution som tillämpar den lagstiftning som pensionären senast har omfattats av.

Artikel 28a

Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlems- stater än bosättningslandet i fall där det finns rätt till förmåner i det sistnämnda landet

Om en pensionär, som har rätt till pension enligt en medlemsstats lag- stiftning eller till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera med- lemsstater, är bosatt inom en medlemsstats territorium enligt vars lag- stiftning det för rätt till vårdförmåner inte uppställs några försäkrings- eller anställningsvillkor och från vilket land inte heller någon pension utges, skall den enligt reglerna i artikel 28.2 bestämda institutionen i en av de medlemsstater, som är behörig i fråga om pensioner, betala kost- naden för vårdförmåner till honom och hans familjemedlemmar i den utsträckning som de skulle ha haft rätt till sådana förmåner enligt den lagstiftning som tillämpas av denna institution om de hade varit bosatta inom den medlemsstats territorium där institutionen finns.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

280 Artikel 29

1. Familjemedlemmar till en pensionär, som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning, bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket pensionären är bosatt skall, om denne har rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning, få förmåner som om pensionären vore bosatt inom samma territorium som de. Förmåner utges enligt följande villkor:

a) Vårdförmåner utges av institutionen på den ort där familjemedlem- marna är bosatta enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar på bekostnad av institutionen på pen- sionärens bosättningsort.

b) Kontantförmåner utges i förekommande fall av den behöriga insti- tutionen, bestämd enligt artikel 27 eller 28.2, enligt bestämmelser- na i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på den ort där familjemedlemmarna är bosatta kan dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

2. Familjemedlemmar som avses i punkt 1 och som bosätter sig i den medlemsstat där pensionären är bosatt skall få följande förmåner:

a) Vårdförmåner enligt bestämmelserna i den statens lagstiftning, även om de redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap innan de flyttade.

b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 27 eller

28.2, enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överens- kommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på den ort där pensionären är bosatt kan dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Bestämmelserna i artikel 24 gäller också pensionärer.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

281 Artikel 31

En pensionär som har rätt till pension eller pensioner enligt en med- lemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlems- staters lagstiftning och som har rätt till förmåner enligt en av dessa staters lagstiftning skall, tillsammans med sina familjemedlemmar som vistas inom en annan medlemsstat än den där de är bosatta, få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som utges av institutionen på vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar på bekost- nad av institutionen på den ort där pensionären är bosatt.

b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 27 eller

28.2, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tilläm- par. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelseorten kan dock dessa förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Kostnaden för förmåner som utges enligt bestämmelserna i artikel 27 eller 31 till en pensionär som avses i artikel 27 och som är en före detta gränsarbetare eller efterlevande eller familjemedlem till en gränsar- betare, skall, om gränsarbetaren arbetade som sådan under tre månader omedelbart före den dag då pensionen böljade utbetalas eller döds- dagen, delas lika mellan institutionen på pensionärens bosättningsort och den hos vilken han senast var försäkrad.

Den institution i en medlemsstat som svarar för betalningen av en pen- sion och som tillämpar en lagstiftning med regler om avdrag på pen- sioner för avgifter för sjukdom och moderskap skall vara behörig att göra sådana avdrag, beräknade enligt lagstiftningen i fråga, på den pension som institutionen utger i den mån kostnaden för förmånerna enligt artikel 27, 28, 28a, 29, 31 och 32 skall betalas av en institution i denna medlemsstat.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

282 Artikel 34

1. Vid tillämpningen av artikel 28, 28a, 29 och 31 skall en pensionär som får två eller flera pensioner enligt endast en medlemsstats lagstift- ning betraktas som pensionär med rätt till pension enligt en enda med- lemsstats lagstiftning på det sätt som avses i dessa bestämmelser.

2. Artikel 27-33 gäller inte i fall då en pensionär eller hans familje- medlemmar har rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av förvärvsverksamhet. I ett sådant fall skall personen, vid tillämpningen av detta kapitel, anses vara anställd eller egenföretagare eller en familjemedlem till en anställd eller en egenföretagare.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Avsnitt 6

System som skall gälla när det finns flera system i bosättnings- eller vistelselandet — Tidigare sjukdom — Den längsta period under vilken förmåner utges

1. Om lagstiftningen i vistelse- eller bosättningslandet innehåller flera försäkringssystem för sjukdom eller moderskap skall, om något annat inte följer av punkt 2, bestämmelserna i systemet för arbetare inom stålindustrin gälla i fall som avses i artikel 19, 21.1, 22, 25, 26, 28.1,

29.1 eller 31. Om denna lagstiftning omfattar ett särskilt system för arbetare i gruvor och liknande företag skall dock bestämmelserna i ett sådant system gälla för denna kategori av arbetare och deras familje- medlemmar, under förutsättning att institutionen på vistelse- eller bo- sättningsorten, till vilken ansökan lämnas in, är behörig att tillämpa ett sådant system.

2. Om lagstiftningen i vistelse- eller bosättningslandet omfattar ett eller flera särskilda system som täcker alla eller de flesta kategorier av egenföretagare och som ger mindre förmånliga vårdförmåner än de som gäller för anställda, skall vid tillämpningen av artiklarna 19.1 a, 19.2,

22.1 (under i) och 22.3, 28.1 a och 31 a, bestämmelserna i det eller de system som har fastställts i den förordning som avses i artikel 98 gälla för personen och hans familjemedlemmar, om någon av följande två förutsättningar är uppfyllda:

a) Personen är försäkrad enligt ett särskilt system för egenföretagare i den behöriga staten som också ger mindre förmånliga vårdför- måner än de som utges till anställda.

b) Personen får en eller flera pensioner, enligt pensionslagstiftningen i den behöriga medlemsstaten eller de behöriga medlemsstaterna, och har endast rätt till vårdförmåner enligt ett särskilt system för egenföretagare som också ger mindre förmånliga förmåner än de

som utges till anställda.

3. Om utgivandet av förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om sjukdomens ursprung, skall detta villkor inte gälla anställda eller egenföretagare eller deras familjemedlemmar för vilka denna förordning gäller, oavsett inom vilken medlemsstat de är bosatta.

4. Om lagstiftningen i en medlemsstat fastställer en längsta period under vilken förmåner kan utges, får den institution som tillämpar denna lagstiftning i förekommande fall beakta den period under vilken förmåner redan har utgetts av institutionen i en annan medlemsstat för samma fall av sjukdom eller moderskap.

Avsnitt 7

1. Utom i fall som avses i artikel 32 skall vårdförmåner som utges enligt bestämmelserna i detta kapitel av en medlemsstats institution för en annan medlemsstats institutions räkning återbetalas i sin helhet.

2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall fastställas och genomföras på det sätt som anges i den förordning som avses i artikel 98, antingen efter styrkande av verkliga kostnader eller på grundval av schablonbelopp.

I det senare fallet skall schablonbeloppen vara så nära den verkliga kostnaden som möjligt.

3. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig- heter, kan komma överens om andra återbetalningsmetoder eller avstå ifrån återbetalning mellan institutioner under dem.

Avsnitt 1

Anställda eller egenföretagare som omfattats av endast sådan lagstift- ning enligt vilken invaliditetsförmånemas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas längd

1. En anställd eller egenföretagare, som i en följd eller växelvis har omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som har fullgjort försäkringsperioder uteslutande enligt lagstiftning där invalidi-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

tetsförmånemas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas längd, skall få förmåner i enlighet med bestämmelserna i artikel 39. Denna artikel skall inte beröra sådana pensionshöjningar eller tillägg för bara som har beviljats enligt bestämmelserna i kapitel 8.

2. Lagstiftning som avses i punkt 1 och som gäller inom vaije berörd medlemsstats territorium anges i bilaga 4.

2. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för anställda eller, i förekommande fall, i en särskild anställning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid beviljande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke eller, i förekommande fall, i samma an- ställning. Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte upp- fyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän.

3. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för egenföretagare, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid bevil- jande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett mot- svarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke.

Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän, i den mån de har fullgjorts enligt ett annat system än det motsvarande system som har nämnts ovan, och under förutsättning att personen också har varit försäkrad enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

285 Artikel 39

1. Institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning var tillämplig då den arbetsoförmåga uppkom som har följts av invaliditet, skall enligt denna lagstiftning avgöra om personen uppfyller villkoren för rätt till förmåner, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 38.

2. En person som uppfyller de villkor som avses i punkt 1 skall få förmåner enbart från den nämnda institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar.

3. En person som inte har rätt till förmåner enligt punkt 1 skall få de förmåner som han fortfarande har rätt till enligt en annan medlemsstats lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 38.

4. Om den lagstiftning som gäller enligt punkt 2 eller 3 föreskriver att förmånernas storlek skall bestämmas med beaktande av andra familjemedlemmar än barn, skall den behöriga institutionen beakta också sådana familjemedlemmar till personen och betrakta dem som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium, även om de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium.

5. En helt arbetslös person som omfattas av bestämmelserna i artikel

71.1 a ii samt av första meningen i artikel 71.1 b ii skall få de invalidi- tetsförmåner som utges av den behöriga institutionen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt och enligt den lagstiftning som denna tillämpar som om han hade omfattats av den lagstiftningen under sin senaste anställning, i förekommande fall med beaktande av bestäm- melserna i artikel 38 och/eller artikel 25.2. Institutionen i bosätt- ningslandet skall svara för kostnaden för dessa förmåner.

Avsnitt 2

Anställda eller egen fö retag are som omfattats antingen av lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmånemas storlek är beroende av för- säkrings- eller bosättningsperiodemas längd eller av lagstiftning av denna typ och av den typ som avses i avsnitt 1

1. En anställd eller egenföretagare som i en följd eller växelvis har omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, av vilka åt- minstone en inte är av den typ som avses i artikel 37.1, skall få för- måner enligt bestämmelserna i kapitel 3 och med beaktande av bestäm- melserna i punkt 4.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. En anställd eller egenföretagare som drabbas av arbetsoförmåga följd av invaliditet medan han omfattas av en lagstiftning som anges i bilaga 4 skall dock få förmåner enligt bestämmelserna i artikel 37.1 på två villkor:

— att han uppfyller villkoren i denna lagstiftning eller i en lagstift- ning av samma typ, i förekommande fall med beaktande av be- stämmelserna i artikel 38, men utan att behöva åberopa försäk- ringsperioder som har fullgjorts enligt en lagstiftning som inte anges i bilaga 4, och

— att han inte uppfyller villkoren för rätt till förmåner enligt någon annan lagstiftning än den i bilaga 4.

3. a) Vid fastställandet av rätten till förmåner enligt en medlems-

stats lagstiftning, som anges i bilaga 4 och som för rätt till invaliditetsförmåner kräver att en person under en viss tid har fått kontantförmåner vid sjukdom eller har varit arbetso- förmögen, skall, när en anställd eller egenföretagare som har omfattats av denna lagstiftning drabbas av arbetsoförmåga följd av invaliditet medan han omfattas av en annan medlems- stats lagstiftning, hänsyn tas till följande utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37.1:

i) Vaije period under vilken han på grund av denna arbetso- förmåga enligt den andra medlemsstatens lagstiftning har fått kontantförmåner vid sjukdom eller i stället har fortsatt att få lön, och

ii) vaije period under vilken han, på grund av den invaliditet som har följt på denna arbetsoförmåga, har fått invalidi- detsförmåner enligt den andra medlemsstatens lagstiftning

skall beaktas som om det rörde sig om perioder under vilka kontantförmåner vid sjukdom hade utgetts till honom enligt den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning eller under vilka han var arbetsoförmögen enligt denna lagstiftning.

b) Rätten till invaliditetsförmåner enligt den förstnämnda med- lemsstatens lagstiftning skall förvärvas antingen vid utgången av den preliminära perioden med ersättning för sjukdom enligt denna lagstiftning eller vid utgången av den preliminära perio- den av arbetsoförmåga enligt samma lagstiftning och tidigast

i) den dag då rätt till invaliditetsförmåner förvärvas enligt den andra medlemsstatens lagstiftning, eller

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ii) dagen efter den sista dagen med rätt till kontantförmåner vid sjukdom enligt den andra medlemsstatens lagstiftning.

4. Ett beslut som har fattats av en medlemsstats institution om en sökandes invaliditetsgrad skall vara bindande för andra medlemsstaters institutioner, under förutsättning att överensstämmelse mellan dessa staters lagstiftningar om villkor angående graden av invaliditet bekräftas i bilaga 5.

Avsnitt 3

1. I fall då den invaliditet förvärras för vilken en anställd eller egen- företagare får förmåner enligt endast en medlemsstats lagstiftning gäller följande:

a) Om personen inte har omfattats av en annan medlemsstats lagstift- ning sedan han böljade få förmåner, skall den förstnämnda med- lemsstatens behöriga institution med beaktande av försämringen utge förmånerna enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar.

b) Om personen har omfattats av lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater sedan han böljade få förmåner, skall med beak- tande av försämringen förmånerna utges till honom enligt bestäm- melserna i artikel 37.1, 40.1 eller 40.2.

c) Om förmånens eller förmånernas totala belopp enligt bestämmel- serna i b är lägre än det förmånsbelopp som personen fick på bekostnad av den institution som tidigare svarade för utbetal- ningen, skall denna institution ge honom ett tillägg som motsvarar skillnaden mellan de två beloppen.

d) Om, i det fall som avses i b, den institution som svarar för den första arbetsoförmågan är en nederländsk institution, och om

i) den sjukdom som har förorsakat försämringen är densamma som den som föranledde förmåner enligt nederländsk lagstift- ning,

ii) denna sjukdom är en arbetssjukdom enligt lagstiftningen i den medlemsstat som personen senast omfattades av och som ger honom rätt till det tillägg som avses i artikel 60.1 b, och

iii) den lagstiftning eller de lagstiftningar som personen har om- fattats av sedan han böljade få förmåner är sådan som anges i bilaga 4,

skall den nederländska institutionen fortsätta att utge den första förmånen efter försämringen, och den förmån, som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat som personen senast har omfattats av, skall minskas med den nederländska förmånens belopp.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

e) Om, i det fall som avses i b, personen inte har rätt till förmåner på bekostnad av en annan medlemsstats institution, skall den be- höriga institutionen i den första staten, med beaktande av försäm- ringen och, i förekommande fall, bestämmelserna i artikel 38, utge förmånerna enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning.

2. När en invaliditet förvärras för vilken en anställd eller egen- företagare får förmåner enligt lagstiftningen i två eller flera medlems- stater, skall förmånerna med beaktande av försämringen utges till honom enligt bestämmelserna i artikel 40.1.

Avsnitt 4

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Om förmåner skall utges på nytt efter att ha innehållits skall, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 43, den institution eller de institutioner som svarade för utgivandet av förmåner vid tidpunkten för innehållandet svara för utgivandet.

2. Om efter indragning av förmåner personens hälsotillstånd moti- verar att ytterligare förmåner beviljas, skall dessa i förekommande fall utges enligt bestämmelserna i artikel 37.1, 40.1 eller 40.2.

1. Invaliditetsförmåner skall i förekommande fall omvandlas till förmåner vid ålderdom enligt villkoren i den eller de lagstiftningar enligt vilka de har beviljats och enligt bestämmelserna i kapitel 3.

2. Vaije institution i en medlemsstat som svarar för utgivande av invaliditetsförmåner skall, om en person som får invaliditetsförmåner med stöd av bestämmelserna i artikel 49 kan göra anspråk på förmåner vid ålderdom enligt lagstiftningen i andra medlemsstater, fortsätta att till honom utge de invaliditetsförmåner som han har rätt till enligt den lagstiftning som den tillämpar tills bestämmelserna i punkt 1 blir till- ämpliga på institutionen.

3. Om i fall som avses i punkt 2 invaliditetsförmånema har beviljats enligt bestämmelserna i artikel 39, får dock den institution som fort- farande svarar för utgivandet av dessa förmåner tillämpa bestämmelser- na i artikel 49.1 a som om mottagaren av förmånerna uppfyllde vill- koren i den berörda medlemsstatens lagstiftning för rätt till förmåner vid ålderdom genom att ersätta det teoretiska belopp som avses i artikel

19 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

46.2 a med det belopp som invaliditetsförmånema skall utges med från denna institution.

Allmänna bestämmelser om beviljande av förmåner till anställda eller egenföretagare som har omfattats av lagstiftningen i två eller flera med- lemsstater

1. Rätten till förmåner för anställda eller egenföretagare som har omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, eller för hans efterlevande, skall fastställas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2. När en ansökan om förmåner lämnas in, måste, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 49, beslutet fattas med beaktande av all lagstiftning som den anställde eller egenföretagaren har omfattats av. Undantag från denna regel skall göras om personen uttryckligen begär att beviljandet av de förmåner vid ålderdom som han har rätt till enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater skjuts upp.

3. Detta kapitel gäller inte bamtillägg till pensioner eller barnpen- sioner som utges enligt bestämmelserna i kapitel 8.

Artikel 45

Beaktande av försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt de lagstiftningar som en anställd eller egenföretagare har omfat- tats av, för att fa, bibehålla eller återfå rätt till förmåner

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den ut- sträckning som behövs beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning såsom perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

2. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringsperiodema uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för anställda eller i en särskild anställ- ning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftningar beaktas vid beviljande av dessa förmåner om de har full- gjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i sam- ma yrke eller i samma anställning. Om personen, med beaktande av sådana perioder i förekommande fall inte uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljandet av för- måner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

3. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för egenföretagare, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid be- viljande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett mot- svarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke.

Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall perioderna beaktas vid be- viljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som gäller för arbetare eller tjänstemän, i den mån de har fullgjorts enligt ett annat system än det motsvarande system som har nämnts ovan och under förutsättning att personen också har varit försäkrad enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän.

4. Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av förmåner kräver att en anställd omfattas av dess lagstiftning vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, inte ställer några krav beträffande försäk- ringsperiodemas längd vare sig för rätten till eller beräkningen av för- måner, skall vaije anställd som inte längre omfattas av denna lagstift- ning vid tillämpningen av detta kapitel fortfarande anses omfattad vid tidpunkten då försäkringsfallet inträffar om han vid den tidpunkten omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning eller, om detta inte är fallet, kan ansöka om förmåner enligt en annan medlemstats lagstift- ning. Detta senare villkor skall dock anses vara uppfyllt i det fall som avses i artikel 48.1.

5. Punkt 4 gäller också egenföretagare vid fastställandet av om vill- koren för rätt till efterlevandeförmåner är uppfyllda.

6. Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av invalidi- tetsförmåner kräver att personen omfattas av denna lagstiftning vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, inte ställer några krav beträffande försäkringsperiodemas längd vare sig för rätten till eller beräkningen av förmåner, skall vaije egenföretagare som inte längre omfattas av den lagstiftningen vid tillämpningen av detta kapitel dock fortfarande anses vara omfattad vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, om han vid den tidpunkten omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Om en anställd eller egenföretagare har omfattats av en med- lemsstats lagstiftning och om villkoren för rätt till förmåner är uppfyllda utan att bestämmelserna i artikel 45 och/eller artikel 40.3 behöver tillämpas, skall den behöriga institutionen i denna medlemsstat, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar, fastställa belop- pet för den förmån som svarar mot försäkringsperiodemas eller bosätt- ningsperiodemas totala längd enligt denna lagstiftning.

Denna institution skall också beräkna beloppet för den förmån som skulle erhållas med tillämpning av reglerna i punkt 2 a och b. Endast det högre av dessa två belopp skall beaktas.

2. Om en anställd eller egenföretagare har omfattats av lagstiftningen i en medlemsstat och om villkoren för rätt till förmåner inte är upp- fyllda utan att bestämmelserna i artikel 45 och/eller artikel 40.3 beak- tas, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten tillämpa följan- de regler:

a) Institutionen skall beräkna det teoretiska beloppet for den förmån som personen skulle kunna begära om alla försäkrings- eller bo- sättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i de med- lemsstater som den anställde eller egenföretagaren har omfattats av hade fullgjorts i den medlemsstaten och enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar den dag då förmånen beviljas. Om för- månens belopp enligt den lagstiftningen inte är beroende av de fullgjorda periodernas längd, skall detta belopp anses utgöra det teoretiska belopp som avses i detta stycke.

b) Institutionen skall sedan fastställa förmånens faktiska belopp på grundval av det teoretiska belopp som avses i föregående stycke och proportionen mellan längden av de försäkrings- eller bosätt- ningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och den totala längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstiftningar innan försäkringsfallet inträffade.

c) Om den totala längden av de försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstiftningar är längre än den maximi- period som krävs enligt lagstiftningen i en av dessa medlemsstater för rätt till oreducerad förmån, skall den behöriga institutionen i denna stat, när den tillämpar bestämmelserna i denna punkt, beak- ta denna maximiperiod i stället för de fullgjorda periodernas totala längd. Denna beräkningsmetod får inte leda till att institutionen måste utge en förmån med högre belopp än det som har fastställts för oreducerad förmån i den lagstiftning som den tillämpar.

d) Vid tillämpningen av de beräkningsregler som avses i denna punkt skall förfarandet för att beakta perioder som sammanträffar fast- ställas i den tillämpningsförordning som avses i artikel 98.

3. Personen skall, inom gränsen för det högsta teoretiska förmånsbe- loppet beräknat enligt punkt 2 a, ha rätt till den totala summan av de förmåner som har beräknats enligt bestämmelserna i punkt 1 och 2 .

Om det totala belopp av förmåner som har fastställts enligt bestämmel- serna i punkt 1 är högre än det tekniska beloppet, skall vaije institution som tillämpar punkt 1 sänka förmånen med ett belopp som svarar mot proportionen mellan de båda beloppen.

4. Om det i fråga om invalid-, ålders- eller efterlevandepensioner skulle inträffa att summan av de förmåner som utges av två eller fler medlemsstater enligt bestämmelserna i en sådan multilateral konvention

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

”’92

om social trygghet som avses i artikel 6 b är lägre än den summa som skulle utges av dessa medlemsstater enligt punkt 1 och 3, skall bestäm- melserna i detta kapitel tillämpas pä personen.

1. Vid beräkningen av det teoretiska belopp som avses i artikel 46.2 a skall följande regler gälla:

a) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av genomsnittliga inkomster, en genomsnittlig avgift, en genomsnittlig ökning eller förhållandet mellan den sökandes bruttoinkomster och de genomsnittliga bruttoinkomsterna för alla försäkrade personer utom lärlingar under försäkringsperiodema, skall sådana genomsnittliga eller proportionella tal fastställas av denna stats behöriga institution på grundval av endast försäk- ringsperioder som har fullgjorts enligt denna stats lagstiftning eller bruttoinkomster som personen har haft under enbart dessa perio- der.

b) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av storleken av inkomster, avgifter eller ökningar, skall denna stats behöriga institution fastställa de inkomster, avgifter och ökningar som skall beaktas med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning på grundval av de genomsnittliga inkomster, avgifter eller ökningar som har godtagits med avseende på de försäk- ringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institu- tionen tillämpar.

c) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall denna stats behöriga institution godta de standardinkomster eller det fasta belopp, som skall beaktas av den med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlems- staters lagstiftning, som lika med de standardinkomster eller det fasta belopp eller i förekommande fall med de genomsnittliga standardinkomster eller det fasta belopp som svarar mot de försäk- ringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institu- tionen tillämpar.

d) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning för vissa perioder beräknas på grundval av inkomsternas storlek och för andra perio- der på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall denna stats behöriga institution, med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra med- lemsstaters lagstiftning, beakta de inkomster eller fasta belopp som har fastställts enligt bestämmelserna i b eller c ovan eller i före- kommande fall genomsnittet av dessa inkomster eller fasta belopp. Om förmåner beräknas på grundval av standardinkomster eller ett

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

fast belopp för alla perioder som har fullgjorts enligt den lagstift- ning som den behöriga institutionen tillämpar, skall institutionen godta de inkomster, som skall beaktas med avseende på för- säkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftningar, som lika med de Aktiva inkomster som svarar mot standardinkomstema eller det fasta beloppet.

2. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om indexering av de faktorer som skall beaktas vid beräkningen av förmåner skall i före- kommande fall tillämpas på de faktorer som skall beaktas av denna medlemsstats behöriga institution enligt bestämmelserna i punkt 1 med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning.

3. Om förmåners storlek enligt en medlemsstats lagstiftning fastställs med beaktande av andra familjemedlemmar än barn, skall denna stats behöriga institution ta hänsyn även till dessa familjemedlemmar till personen och betrakta dem som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium, även om de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium .

1. Om den totala längden av försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning inte uppgår till ett år och ingen rätt till förmån finns enligt denna lagstiftning med anled- ning av endast dessa perioder, skall utan hinder av bestämmelserna i artikel 46.2 institutionen i denna stat inte vara skyldig att bevilja för- måner med anledning av sådana perioder.

2. Den behöriga institutionen i var och en av de andra medlems- staterna skall beakta de perioder som avses i punkt 1 vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 46.2 utom de under b.

3. Om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skulle leda till att alla institutioner i de berörda medlemsstaterna befrias från sina skyldig- heter, skall förmåner beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den sista av de stater vars villkor är uppfyllda som om alla försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts och beaktats enligt bestämmelser- na i artikel 45.1 och 45.2 hade fullgjorts enligt denna stats lagstiftning.

Beräkning av förmåner för en person som inte samtidigt uppfyller vill- koren i alla lagstiftningar enligt vilka försäkrings- eller bosätt- ningsperioder har fullgjorts

1. Om en person vid en viss tidpunkt inte uppfyller de villkor som har fastställts för beviljande av förmåner i alla de medlemsstaters lag- stiftning som han har omfattats av, i förekommande fall med beaktande

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

av bestämmelserna i artikel 45, men uppfyller villkoren i endast en eller flera av dem, skall följande gälla:

a) Vaije behörig institution som tillämpar en lagstiftning, vars villkor är uppfyllda, skall beräkna det förmånsbelopp som skall utges enligt bestämmelserna i artikel 46.

b) Undantag:

i) Om personen uppfyller villkoren i åtminstone två lagstift- ningar utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt de lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda, skall dessa perioder inte beaktas vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 46.2.

ii) Om personen uppfyller villkoren i endast en lagstiftning utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda, skall det förmånsbelopp som skall utges beräknas enligt be- stämmelserna i endast den lagstiftning vars villkor är upp- fyllda, med beaktande av endast de perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftningen.

2. Den eller de förmåner som har beviljats enligt en eller flera lag- stiftningar i det fall som avses i punkt 1 skall automatiskt räknas om enligt bestämmelserna i artikel 46 när villkoren enligt en eller flera av de lagstiftningar som personen har omfattats av är uppfyllda, i förekom- mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 45.

3. En omräkning skall automatiskt göras enligt bestämmelserna i punkt 1, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel

40.2, när villkoren i en eller flera lagstiftningar inte längre är upp- fyllda.

Beviljande av ett tillägg när det totala förmånsbeloppet enligt de olika medlemsstaternas lagstiftningar inte uppgår till det fastställda minimibel- oppet i den stat inom vars territorium mottagaren är bosatt

En förmånstagare på vilken detta kapitel är tillämpligt får inte, i den stat inom vars territorium han är bosatt och enligt vars lagstiftning en förmån utges till honom, beviljas en förmån som är mindre än den minimiförmån som har fastställts enligt denna lagstiftning för en för- säkrings- eller bosättningsperiod som är lika med alla försäk- ringsperioder som har beaktats vid betalning enligt bestämmelserna i de föregående artiklarna. Den behöriga institutionen i denna stat skall under den tid han är bosatt inom dess territorium om det behövs betala ut ett tillägg till honom som uppgår till skillnaden mellan det totala förmånsbelopp som skall betalas ut enligt detta kapitel och minimi för- månsbeloppet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Om förmånerna från de berörda staterna ändras med en fast procentsats eller ett fast belopp till följd av ökade levnadskostnader, förändringar i lönenivån eller av andra ändringsorsaker, skall denna procentsats eller detta belopp tillämpas direkt på de förmåner som har fastställts enligt bestämmelserna i artikel 46, utan att någon ny beräk- ning behöver göras enligt bestämmelserna i den artikeln.

2. Om metoden för att fastställa eller reglerna för att beräkna för- måner skulle ändras, skall dock en ny beräkning göras enligt bestäm- melserna i artikel 46.

Avsnitt 1

En anställd eller egenföretagare som råkar ut for ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom och som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall i den stat i vilken han är bosatt få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som utges på den behöriga institutionens bekostnad av institutionen på hans bosättningsort enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar som om han vore försäkrad där.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institu- tionen på bosättningsorten kan dock dessa förmåner utges av den sistnämnda institutionen på den förstnämndas bekostnad enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Också en gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens territorium. Sådana förmåner skall utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning som om personen vore bosatt där.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

296 Artikel 54

1. En anställd eller egenföretagare som omfattas av artikel 52 och som vistas inom den behöriga statens territorium skall få förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, även om han redan har fått förmåner före sin vistelse. Denna bestämmelse gäller dock inte gränsarbetare.

2. En anställd eller egenföretagare som omfattas av artikel 52 och som bosätter sig inom den behöriga statens territorium skall få förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, även om han redan har fått förmåner före flyttningen.

Artikel 55

Vistelse utanför den behöriga staten — Återkomst eller flyttning till en annan medlemsstat efter ett olycksfall dier en arbetssjukdom — Behov av att bege sig till en annan medlemsstat för att få lämplig vård

1. En anställd eller egenföretagare som råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom och

a) som vistas inom en annan medlemsstats territorium än den be- höriga statens, eller

c) som efter tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till en annan medlemsstats territorium för att där få den vård som hans hälsotillstånd kräver,

har rätt till följande förmåner:

i) Vårdförmåner som utges på den behöriga institutionens bekostnad av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt bestäm- melserna i den lagstiftning som sistnämnda institution tillämpar som om han vore försäkrad där. Den period under vilken för- måner får utges skall dock bestämmas enligt den behöriga statens lagstiftning.

ii) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelse- eller bosättningsorten kan dock dessa förmåner utges av den sist- nämnda institutionen på den förstnämnda institutionens bekostnad enligt den behöriga statens lagstiftning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. Tillstånd enligt punkt 1 b får vägras endast om det är klarlagt att en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller för- svåra läkarvården.

Tillstånd enligt punkt 1 c får inte vägras om personen inte kan få sådan vård inom den medlemsstats territorium där han är bosatt.

Artikel 56

Ett olycksfall som inträffar under en resa inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall anses ha inträffat inom den behöriga statens territorium.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Artikel 57

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)

Artikel 58

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall grundas på genom- snittliga inkomster, skall fastställa sådana genomsnittliga inkomster uteslutande på grundval av inkomster som faktiskt har utbetalts under de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall grundas på stan- dardinkomster, skall uteslutande beakta standardinkomstema eller, i förekommande fall, de genomsnittliga standardinkomstema för perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

3. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att kontantförmånernas storlek skall variera med antalet familjemedlemmar, skall även beakta familjemedlemmar till personen som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium.

Artikel 59

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning inne- håller bestämmelser om ansvar för kosnadema för transport av en per- son, som har råkat ut för ett olycksfall i arbetet eller som har drabbats av en arbetssjukdom, antingen till hans bosättningsort eller till ett sjuk- hus, skall ansvara för kostnader för transport av personen till mot-

svarande ort inom en annan medlemsstats territorium där han är bosatt, under förutsättning att institutionen i förväg lämnar sitt tillstånd till en sådan transport och därvid beaktar skälen för transporten. Sådant till- stånd skall inte krävas för gränsarbetare.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning inne- håller bestämmelser om ansvar för kostnaderna för transport till begrav- ningsplatsen av en person som har avlidit till följd av ett olycksfall i arbetet skall enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den tillämpar ansvara för kostnaderna för transport till motsvarande plats inom en annan medlemsstats territorium där personen var bosatt vid tiden för olycksfallet.

Avsnitt 2

Förvärrande av en arbetssjukdom för vilken förmåner har beviljats

Artikel 60

1. Vid försämring av en arbetssjukdom för vilket en anställd eller egenföretagare har fått eller får förmåner enligt en medlemsstats lag- stiftning gäller följande:

a) Om personen inte under den tid som han har fått förmåner har utfört arbete som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning och som sannolikt kan förorsaka eller förvärra sjukdomen, skall den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten med beaktande av försämringen ansvara för kostnaden för förmånerna enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tilläm- par.

b) Om personen under den tid som han fått förmåner har utfört sådant arbete enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten ansvara för kostnaden för förmånerna enligt den lagstiftning som den tillämpar utan att beakta försämringen. Den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten skall till personen i fråga utge ett tillägg, vars storlek skall uppgå till skillnaden mellan det för- månsbelopp som skall utges efter försämringen och det belopp som skulle ha utgetts före försämringen enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar om sjukdomen hade uppkommit enligt den medlemsstatens lagstiftning.

c) Om, i det fall som avses i b, en anställd eller egenföretagare som lider av sklerogen pneumokonios eller av en sjukdom som anges i artikel 57.4, inte har rätt till förmåner enligt den andra medlems- statens lagstiftning, skall den behöriga institutionen i den först- nämnda medlemsstaten, med beaktande av försämringen, utge förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar. Den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten skall dock svara för kost- naden för skillnaden mellan beloppet av kontantförmåner, inklu- sive pensioner, som med beaktande av försämringen skall utges av

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

den förstnämnda medlemsstatens behöriga institution, och beloppet av motsvarande förmåner som betalades ut före försämringen.

2. Vid försämring av en arbetssjukdom som föranleder tillämpning av bestämmelserna i artikel 57.3 c gäller följande:

a) Den behöriga institution som har utgett förmånerna enligt bestäm- melserna i artikel 57.1 skall med beaktande av försämringen utge förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar.

b) Kostnaden för kontantförmåner, inklusive pensioner, skall fortsätta att fördelas mellan de institutioner som enligt bestämmelserna i artikel 57.3 c delade på kostnaderna för tidigare förmåner. Om personen åter har böljat arbeta i en verksamhet som sannolikt kan förorsaka eller försämra arbetssjukdomen, antingen enligt lagstift- ningen i en av medlemsstaterna inom vilken han tidigare har arbetat i en verksamhet av samma slag eller enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, skall dock den behöriga institutionen i denna stat svara för kostnaden för skillnaden mellan det förmåns- belopp som skall utges med hänsyn till försämringen och det för- månsbelopp som betalades ut före försämringen.

Avsnitt 3

Diverse bestämmelser

Artikel 61

1. Om det inte finns någon försäkring mot olycksfall i arbetet eller mot arbetssjukdomar inom den medlemsstats territorium inom vilket personen befinner sig eller om det finns en sådan försäkring men inte någon institution som svarar för utgivande av vårdförmåner, skall dessa förmåner utges av den institution på vistelse- eller bosättningsorten som svarar för utgivande av vårdförmåner vid sjukdom.

2. Om det enligt den behöriga statens lagstiftning för rätt till helt kostnadsfria vårdförmåner krävs att sådan läkarvård som organiseras av arbetsgivaren utnyttjas, skall vårdförmåner, som utges i fall som avses i artiklarna 52 och 55.1, anses ha utgetts inom ramen för sådan läkar- vård.

3. Om det i den behöriga statens lagstiftning finns ett system för arbetsgivares ansvar, skall vårdförmåner som utges i fall som avses i artikel 52 och 55.1 anses ha utgetts på den behöriga institutionens be- gäran.

4. Om den behöriga statens system för ersättning för olycksfall i arbetet inte har karaktären av obligatorisk försäkring, skall vårdför- måner utges direkt av arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som har trätt i hans ställe.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

5. Om en medlemsstats lagstiftning uttryckligen eller underförstått föreskriver att olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har in- träffat eller godkänts tidigare skall beaktas för att fastställa graden av arbetsoförmåga, for att fastställa rätten till en förmån eller för att be- stämma förmånsbeloppet, skall denna medlemsstats behöriga institution även beakta olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat eller godkänts tidigare enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de hade inträffat eller godkänts enligt den lagstiftning som denna institu- tion tillämpar.

6. Om en medlemsstats lagstiftning uttryckligen eller underförstått föreskriver att olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har in- träffat eller som godkänts senare skall beaktas för att fastställa graden av arbetsoförmåga, för att fastställa rätten till en förmån eller for att bestämma förmånsbeloppet, skall denna medlemsstats behöriga institu- tion även beakta olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat eller som godkänts senare enligt en annan medlemsstats lagstift- ning som om de hade inträffat eller godkänts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar, dock endast om

1) ingen ersättning utges för det olycksfall i arbetet eller den arbets- sjukdom som hade inträffat eller godkänts tidigare enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, och

2) ingen ersättning utges enligt den andra medlemsstatens lagstiftning enligt vilken olycksfallet i arbetet eller arbetssjukdomen har inträf- fat eller godkänts senare, med beaktande av bestämmelserna i punkt 5, vad gäller detta olycksfall i arbetet eller denna arbetssjuk- dom.

Artikel 62

1. Om vistelse- eller bosättningslandets lagstiftning har flera försäk- ringssystem, skall bestämmelserna i systemet för arbetare inom stål- industrin gälla för anställda eller egenföretagare som omfattas av artikel 52 eller 55.1. Om denna lagstiftning innehåller ett särskilt system för arbetare i gruvor eller liknande företag skall dock bestämmelserna i detta system gälla för denna kategori arbetare om den institution på vistelse- eller bosättningsorten, till vilken de lämnar in sin ansökan, är behörig att tillämpa detta system.

2. Om en medlemsstats lagstiftning föreskriver en maximiperiod under vilken förmåner kan beviljas, kan institutionen som tillämpar denna lagstiftning beakta vaije period under vilken förmåner redan har utgetts av en annan medlemsstats institution.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

301 Avsnitt 4

Återbetalning mellan institutioner

Artikel 63

1. Den behöriga institutionen är skyldig att återbetala beloppet för sådana vårdförmåner som utges för dess räkning enligt bestämmelserna i artikel 52 och 55.1.

2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall, efter styrkande av de verkliga kostnaderna, fastställas och genomföras enligt de regler som har fastställts i den förordning som avses i artikel 98.

3. Två eller fler medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig- heter, kan komma överens om andra återbetalningsmetoder eller avstå från återbetalning mellan institutioner under dem.

Artikel 64

Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till dödsfallsersättningar, skall i den ut- sträckning som behövs beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.

Artikel 65

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. När en anställd, en egenföretagare, en pensionär eller en pensions- sökande, eller en familjemedlem till en sådan person, avlider inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall dödsfallet anses ha inträffat inom den behöriga statens territorium.

2. Den behöriga institutionen är skyldig att utge dödsfallsersättning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, även om den för- månsberättigade är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller även om dödsfallet har inträffat på grund av ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.

302 Artikel 66

Om en pensionär, som hade rätt till pension enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, avlider under bosättning inom en annan med- lemsstats territorium än det, vars institution svarade för att utge vård- förmåner till honom enligt bestämmelserna i artikel 28, skall de döds- fallsersättningar som utges enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar, utges av institutionen på dess egen bekostnad som om pensio- nären vid dödsfallet hade varit bosatt inom det territorium där denna institution finns.

Bestämmelserna i föregående punkt gäller också en pensionärs familje- medlemmar.

Avsnitt 1

Artikel 67

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkringsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibe- hålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings- eller anställningsperioder som han har fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de vore för- säkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar, dock under förutsättning att anställningsperiodema skulle ha ansetts som försäkringsperioder om de hade fullgjorts enligt denna lagstiftning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att anställningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings- eller anställningsperioder som han har full- gjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de vore anställningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.

3. Utom i fall som avses i artikel 71.1 a ii och b ii, skall bestämmel- serna i punkt 1 och 2 gälla under villkor att personen senast har full- gjort

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

— i fall som avses i punkt 1, försäkringsperioder

— i fall som avses i punkt 2, anställningsperioder

enligt bestämmelserna i den lagstiftning enligt vilken ansökan om för- måner görs.

4. Om längden av den period under vilken förmåner kan utges är beroende av försäkrings- eller anställningsperiodemas längd, gäller i förekommande fall bestämmelserna i punkt 1 och 2.

Artikel 68

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av förmåner skall grundas på den tidigare lönens storlek, skall uteslutande beakta den lön som personen hade vid sin senaste anställning inom denna stats territorium. Om den anställ- ningen varade kortare tid än fyra veckor, skall dock förmånerna grun- das på normallönen på den arbetslösa personens bosättnings- eller vistel- seort vid en anställning som motsvarar eller liknar hans senaste anställ- ning inom en annan medlemsstats territorium.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning före- skriver att förmånernas storlek varierar med antalet familjemedlemmar, skall också beakta personens familjemedlemmar bosatta inom en annan medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium. Denna bestämmelse gäller dock inte om en annan person har rätt till arbetslöshetsförmåner i familjemedlemmarnas bosätt- ningsland och om familjemedlemmarna beaktas vid beräkningen av dessa förmåner.

Avsnitt 2

Arbetslösa personer som beger sig till en annan medlemsstat än den behöriga staten

Artikel 69

1. En anställd eller egenföretagare, som är helt arbetslös och upp- fyller villkoren för rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning och som beger sig till en eller flera andra medlemsstater för att söka arbete där, skall behålla rätten till sådana förmåner enligt följande vill- kor och med följande begränsningar:

a) Före avfärden skall han ha varit registrerad som arbetssökande och ha varit tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling i åtminstone fyra veckor efter det att han blev arbetslös. De be- höriga förmedlingarna eller institutionerna kan dock ge tillstånd till att han reser innan denna tid har gått ut.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) Han skall registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i vaije medlemsstat som han reser till och underkasta sig den kontroll som finns där. Detta villkor skall anses uppfyllt för perio- den före registreringen, om personen har registrerat sig inom sju dagar från den dag då han inte längre var tillgänglig för arbetsför- medlingen i den stat som han har lämnat. I undantagsfall kan denna period förlängas av de behöriga förmedlingarna eller institu- tionerna.

c) Rätten till förmåner skall bibehållas under en längsta tid av tre månader från och med den dag då personen upphörde att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i den stat som han har lämnat, under förutsättning att den totala förmånsperioden inte överstiger den förmånsperiod som han hade rätt till enligt denna stats lagstift- ning. För säsongsarbetare skall denna tid dessutom begränsas till den tid som återstår till slutet av den säsong för vilken han har anställts.

2. Om personen återvänder till den behöriga staten före utgången av den period under vilken han har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i punkt 1 c, skall han fortsätta att ha rätt till förmåner enligt denna stats lagstiftning. Han skall förlora all rätt till förmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, om han inte återvänder dit före utgången av denna tid. I undantagsfall kan denna tidsgräns utsträckas av de behöriga för- medlingarna eller institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 kan åberopas endast en gång mellan två anställningsperioder.

4. Om den behöriga staten är Belgien skall en arbetslös person, som återvänder dit efter utgången av den tremånadersperiod som anges i punkt 1 c, inte där få rätt till förmåner på nytt förrän han har varit anställd där i minst tre månader.

1992/93: EU 1

Bilaga 3 Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Artikel 70

1. I de fall som avses i artikel 69.1 skall förmåner utges av institu- tionen i vaije stat till vilken en arbetslös person beger sig för att söka arbete.

Den behöriga institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren omfattades av under den senaste arbets- perioden, skall vara skyldig att återbetala beloppet för sådana förmåner.

2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall, efter styrkande av de verkliga kostnaderna eller i form av schablonbelopp, fastställas och genomföras enligt de regler som har fastställts i den tillämpningsförord- ning som avses i artikel 98.

3. Två eller fler medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig- heter kan komma överens om andra betalnings- eller återbetalnings- metoder eller avstå från återbetalning mellan underställda institutioner.

20 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

Avsnitt 3

Arbetslösa personer som under sin senaste anställning var bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten

Artikel 71

1. En arbetslös person som tidigare var anställd och som under sin senaste anställning var bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall få förmåner enligt följande bestämmelser:

a) i) En gränsarbetare som är delvis eller periodvis arbetslös i det

företag som sysselsätter honom skall få förmåner enligt be- stämmelserna i den behöriga statens lagstiftning som om han vore bosatt inom denna stats territorium. Dessa förmåner skall utges av den behöriga institutionen.

ii) En gränsarbetare som är helt arbetslös skall få förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt som om han hade omfattats av denna lagstiftning då han senast var anställd. Dessa förmåner skall utges av institutionen på bosättningsorten på dess bekostnad.

b) i) En anställd som inte är gränsarbetare och som blir delvis,

periodvis eller helt arbetslös och som förblir tillgänglig för sin arbetsgivare eller arbetsförmedlingen inom den behöriga statens territorium skall få förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning som om han vore bosatt inom dess territorium. Dessa förmåner skall utges av den behöriga insti- tutionen.

ii) En anställd som inte är gränsarbetare och som blir helt arbets- lös och som anmäler sig som arbetssökande hos arbetsförmed- lingen inom den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt eller som återvänder till detta territorium skall få för- måner enligt denna stats lagstiftning som om han senast hade varit anställd där. Institutionen på bosättningsorten skall på egen bekostnad utge dessa förmåner. Om personen har fått rätt till förmåner på bekostnad av den behöriga institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har omfattats av, skall han dock få förmåner enligt bestämmelserna i artikel 69. Förmåner enligt lagstiftningen i den stat där han är bosatt skall innehållas under vaije period under vilken den arbetslöse enligt bestämmelserna i artikel 69 kan ansöka om förmåner enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av.

2. En arbetslös person har inte rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt under den tid som han har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i punkt 1 a i eller 1 b i.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

(Detta kapitel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

306 FÖRMÅNER FÖR PENSIONÄRERS MINDERÅRIGA BARN OCH FÖR BARN SOM MIST EN AV FÖRÄLDRARNA ELLER BÅDA FÖRÄLDRARNA

Artikel 77

1. I denna artikel avses med förmåner dels familjebidrag för personer som får pension till följd av ålderdom, invaliditet, olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom dels sådana ökningar av eller tillägg till pensioner som utges för bam till pensionären, med undantag för de tillägg som utges enligt försäkringssystem för olycksfall i arbetet och arbetssjuk- domar.

2. Oavsett inom vilken medlemsstats territorium som pensionären eller barnen är bosatta gäller följande:

a) Till den som får pension enligt endast en medlemsstats lagstiftning skall förmånerna utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat som svarar för pensionen.

b) Till den som får pensioner enligt flera medlemsstaters lagstiftning skall förmånerna utges:

i) enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken han är bosatt, under förutsättning att han, i förekommande fall med beak- tande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, har fått rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1 enligt denna stats lagstift- ning eller,

ii) om denna förutsättning inte är uppfylld, enligt den medlems- stats lagstiftning som han längst har omfattats av, under förut- sättning att han, i förekommande fall med beaktande av be- stämmelserna i artikel 79.1 a, har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1 enligt denna lagstiftning. Om han inte har sådan rätt enligt denna lagstiftning, skall villkoren för att få förmåner enligt andra berörda medlemsstaters lagstiftning utredas i fallande ordning allt efter längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt dessa med- lemsstaters lagstiftning.

Artikel 78

1. I denna artikel avses med förmåner dels familjebidrag för och, i förekommande fall, tillägg eller särskilda bidrag för bam som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna, dels pensioner till sådana bam, med undantag för de pensioner som har beviljats enligt försäkringssys- tem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. Förmåner till bam som mist en av föräldrarna eller båda föräldrar- na skall beviljas enligt följande regler, oavsett inom vilken medlemsstats territorium som barnet eller den fysiska eller juridiska person som faktiskt försöijer barnet är bosatt:

a) Bam till sådana avlidna anställda eller egenföretagare som omfat- tades av endast en medlemsstats lagstiftning: enligt denna stats lagstiftning.

b) Bam till sådana avlidna anställda eller egenföretagare som omfat- tades av flera medlemsstaters lagstiftningar: enligt ettdera av följande alternativ.

i) Enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium barnet är bosatt, under förutsättning att det, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, enligt denna stats lagstiftning har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1.

ii) I andra fall enligt lagstiftningen i den medlemsstat vars lag- stiftning den avlidne längst hade omfattats av, under förutsätt- ning att barnet, i förekommande fall med beaktande av be- stämmelserna i artikel 79.1 a, enligt denna stats lagstiftning har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1. Om det inte har sådan rätt enligt denna lagstiftning, skall villkoren för att få förmåner enligt andra berörda medlemsstaters lagstift- ning utredas i fallande ordning allt efter längden av de försäk- rings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt dessa medlemsstaters lagstiftning.

Den medlemsstats lagstiftning som gäller vid beviljande av de förmåner som avses i artikel 77 till en pensionärs bam skall dock fortsätta att gälla efter pensionärens död vid utgivande av förmåner till hans bam.

Artikel 79

Gemensamma bestämmelser om förmåner för minderåriga bam till pensionärer och för bam som mist en av föräldrarna eller båda föräld- rarna

1. Förmåner som avses i artikel 77 och 78 skall utges enligt den lagstiftning som har fastställts med tillämpning av bestämmelserna i dessa artiklar av den institution som svarar för tillämpningen av denna lagstiftning och på dess bekostnad som om pensionären eller den avlidne endast hade omfattats av den behöriga statens lagstiftning.

Dock gäller följande:

a) Om denna lagstiftning föreskriver att rätten att få, bibehålla eller återfå förmåner är beroende av längden av försäkrings-, anställ- nings- eller bosättningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, skall längden i förekommande fall fastställas med beaktande av bestämmelserna i artikel 45 eller artikel 72.

b) Om denna lagstiftning föreskriver att förmånsbeloppet skall beräk- näs med utgångspunkt från pensionsbeloppet eller skall bestämmas

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

efter försäkringsperiodemas längd, skall dessa förmånsbelopp beräknas med utgångspunkt från det teoretiska belopp som har fastställts enligt bestämmelserna i artikel 46.2.

2. Om tillämpningen av regeln i artikel 77.2 b ii och 78.2 b ii skulle leda till att flera medlemsstater blir behöriga eftersom perioderna är lika långa, skall förmåner som avses i artikel 77 eller 78 beviljas enligt lagstiftningen i de medlemsstater som pensionären eller den avlidne senast har omfattats av.

3. Rätten till förmåner enligt bestämmelserna i punkt 2 och enligt artikel 77 och 78 skall innehållas om barnen ges rätt till familjeförmåner eller familjebidrag enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av för- värvsverksamhet. I så fall skall personerna anses som familjemedlem- mar till en anställd eller egenföretagare.

AVDELNING IV

ADMINISTRATIV KOMMISSION FÖR SOCIAL TRYGGHET FÖR

MIGRERANDE ARBETARE

Artikel 80

1. Till Europeiska gemenskapernas kommission skall det knytas en administrativ kommission för social trygghet för migrerande arbetare (nedan benämnd "Administrativa kommissionen") som består av en regeringsföreträdare för var och en av medlemsstaterna, om det behövs biträdd av sakkunniga. En företrädare för kommissionen vid Europeiska gemenskaperna skall delta i Administrativa kommissionens arbete som rådgivare.

2. Administrativa kommissionen skall biträdas i tekniska frågor av Internationella arbetsorganisationen enligt de överenskommelser som har slutits för detta ändamål mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och den Internationella arbetsorganisationen.

3. Stadgar för administrativa kommissionen skall fastställas genom överenskommelse mellan ledamöterna.

Beslut i frågor om tolkning som avses i artikel 81 a skall vara enhäl- liga. De skall ges nödvändig publicitet.

4. Europeiska gemenskapernas kommission skall förse Administrativa kommissionen med sekretariatstjänster.

Artikel 81

Administrativa kommissionen skall ha till uppgift:

a) att handha samtliga administrativa frågor samt frågor om tolkning av bestämmelserna i denna förordning och senare förordningar

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

eller av bestämmelser i andra överenskommelser eller arrange- mang inom ramen för dessa förordningar, utan att det påverkar den rätt som myndigheter, institutioner och berörda personer har att utnyttja de förfaranden och domstolar som föreskrivs i med- lemsstaternas lagstiftning, denna förordning eller fördraget.

b) att på begäran av myndigheter, institutioner och domstolar i med- lemsstaterna översätta handlingar som gäller tillämpningen av denna förordning, särskilt översättningar av ansökningar som görs av personer som kan ha rätt till förmåner enligt bestämmelserna i denna förordning,

c) att främja och utveckla samarbete mellan medlemsstaterna i frågor om social trygghet, framförallt vad gäller hälso- och sociala åtgär- der av gemensamt intresse,

d) att främja och utveckla samarbete mellan medlemsstaterna i syfte att med beaktande av administrativ förvaltningsteknik påskynda utbetalningen av de förmåner, framför allt vid invaliditet, ålder- dom och dödsfall (pensioner) som utges enligt bestämmelserna i denna förordning,

e) att ställa samman de uppgifter som skall beaktas vid upprättande av redovisningar av de kostnader som skall betalas av med- lemsstaternas institutioner enligt bestämmelserna i denna förord- ning och fastställa de årliga avräkningama mellan dessa institu- tioner,

f) att utföra andra uppgifter inom dess kompetensområde enligt bestämmelserna i denna och senare förordningar eller andra öve- renskommelser eller arrangemang inom ramen för dessa förord- ningar,

g) att lämna förslag till Europeiska gemenskapernas kommission om utarbetande av ytterligare förordningar och om ändring av denna och senare förordningar.

AVDELNING V

Artikel 82

1. En rådgivande kommitté för migrerande arbetares sociala trygghet (nedan benämnd Rådgivande kommittén) inrättas härmed. Den skall ha 60 företrädare och bestå av följande företrädare från vaije medlemsstat:

a) Två regeringsföreträdare, av vilken åtminstone en skall vara leda- mot av Administrativa kommissionen.

b) Två »företrädare för arbetstagarorganisationerna.

c) Två företrädare för arbetsgivarorganisationerna.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

310 För var och en av de ovan nämnda kategorierna skall en ersättare utses för vaije medlemsstat.

2. Ledamöterna i Rådgivande kommittén och deras ersättare skall utses av rådet, som vid valet av företrädare för arbetstagar- organisationer och arbetsgivarorganisationer skall sträva efter att åstad- komma en rättvis representation för de olika intresseområdena.

En förteckning över ledamöter och ersättare skall offentliggöras av rådet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

3. Mandattiden för ledamöter och ersättare skall vara två år. Man- daten kan förnyas. Vid utgången av mandattiden skall ledamöter och ersättare stå kvar i sina uppdrag tills de ersätts eller tills deras mandat har förlängts.

4. Rådgivande kommitténs ordförande skall vara en ledamot av kom- missionen eller hans ställföreträdare. Ordföranden har inte rösträtt.

5. Rådgivande kommittén skall sammanträda minst en gång om året. Ordföranden sammankallar kommittén, antingen på eget initiativ eller på grund av en till honom inlämnad skriftlig ansökan från minst en tredjedel av ledamöterna. En sådan ansökan måste innehålla konkreta förslag om dagordningen.

6. Rådgivande kommittén kan på ordförandens förslag i undantagsfall besluta att samråda med personer eller företrädare för organisationer som har stor erfarenhet av frågor om social trygghet. Dessutom skall kommittén få teknisk hjälp från Internationella arbetsorganisationen på samma villkor som Administrativa kommissionen enligt den överens- kommelse som har slutits mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Internationella arbetsorganisationen.

7. Rådgivande kommitténs utlåtanden och förslag skall vara motive- rade. De skall beslutas med kvalificerad majoritet av de giltigt angivna rösterna.

Kommittén skall genom majoritetsbeslut anta en arbetsordning, som skall godkännas av rådet sedan yttrande har inhämtats från kommis- sionen.

8. Europeiska gemenskapernas kommission skall förse Rådgivande kommittén med sekretariatstjänster.

Artikel 83

Rådgivande kommittén skall på begäran av Europeiska gemenskapernas kommission, Administrativa kommissionen eller på eget initiativ

a) utreda allmänna eller principiella frågor eller problem som upp- kommer vid tillämpningen av de förordningar som har antagits inom ramen för bestämmelserna i artikel 51 i fördraget,

b) avge yttranden till Administrativa kommissionen och förslag till ändringar i förordningarna.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

311 AVDELNING VI

Artikel 84

1. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall till varandra översända all information om

a) åtgärder som har vidtagits för att tillämpa denna förordning,

b) ändringar i nationell lagstiftning som kan påverka tillämpningen av denna förordning.

2. Vid tillämpningen av denna förordning skall myndigheterna och institutionerna i medlemsstaterna bistå varandra och handla som om de tillämpade sin egen lagstiftning. Den administrativa hjälp som dessa myndigheter och institutioner tillhandahåller skall som regel vara kost- nadsfri. Medlemsstaternas behöriga myndigheter kan dock komma överens om att vissa kostnader skall ersättas.

3. Medlemsstaternas myndigheter och institutioner kan vid tillämp- ningen av denna förordning ta direkt kontakt med varandra och med de personer som berörs eller deras företrädare.

4. En medlemsstats myndigheter, institutioner och domstolar får inte avvisa en ansökan eller andra handlingar som lämnas in till dem på grund av att de har skrivits på en annan medlemsstats officiella språk. De kan i förekommande fall åberopa bestämmelserna i artikel 81b.

Artikel 85

1. Befrielse från eller minskning av skatter, stämpelavgifter, nota- riats- eller registreringsavgifter som föreskrivs i en medlemsstats lag- stiftning för intyg eller handlingar som krävs enligt denna stats lagstift- ning skall utsträckas till liknande handlingar som krävs enligt en annan medlemsstats lagstiftning eller enligt denna förordning.

2. Alla utlåtanden, handlingar och intyg som kan krävas för tillämp- ningen av denna förordning skall undantas från krav på bestyrkande av diplomatiska eller konsulära myndigheter.

Artikel 86

Ansökningar, förklaringar eller överklaganden som lämnas in till en myndighet, institution eller domstol i en annan medlemsstat än den behöriga staten

En ansökan, förklaring eller ett överklagande som enligt en medlems- stats lagstiftning skulle ha kommit till en myndighet, institution eller domstol i denna stat inom en viss tid skall anses ha kommit i rätt tid om

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga l till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

den inom samma tidsperiod kommer till en motsvarande myndighet, institution eller domstol i en annan medlemsstat. I ett sådant fall skall myndigheten, institutionen eller domstolen som tar emot ansökan, för- klaringen eller överklagandet utan dröjsmål vidarebefordra handlingen till den rätta myndigheten, institutionen eller domstolen i den förra medlemsstaten, antingen direkt eller genom de rätta myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Den dag då ansökan, förklaringen eller över- klagandet kom till myndigheten, institutionen eller domstolen i den andra medlemsstaten skall anses som ankomstdag hos den rätta myndig- heten, institutionen eller domstolen.

Artikel 87

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. De läkarundersökningar som föreskrivs i en medlemsstats lagstift- ning kan på den behöriga institutionens begäran utföras inom en annan medlemsstats territorium genom institutionen på den ort där den person som har rätt till förmåner vistas eller är bosatt enligt villkoren i den till- ämpningsförordning som avses i artikel 98 eller, om sådana saknas, enligt de villkor som de behöriga myndigheterna i de berörda medlems- staterna kommer överens om.

2. Läkarundersökningar som utförs enligt villkoren i punkt 1 skall anses utförda inom den behöriga statens territorium.

(Artikel 40.4 i förordningen)

Om inte annat följer av artikel 106 i fördraget, skall penningöver- föringar enligt denna förordning ske enligt de överenskommelser som gäller mellan medlemsstaterna vid tidpunkten för överföringen. Om inte några sådana överenskommelser finns mellan två medlemsstater, skall de behöriga myndigheterna i dessa stater eller de myndigheter som svarar för internationella betalningar gemensamt besluta om de åtgärder som behövs för att utföra sådana överföringar.

Artikel 89

Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning finns i bilaga 6.

313 Artikel 90

(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89).

Artikel 91

Avgifter som skall betalas av arbetsgivare eller företag utanför den behöriga staten

En arbetsgivare skall inte vara skyldig att betala högre avgifter på grund av att han bedriver sin verksamhet eller att hans företag har sitt säte inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens.

Artikel 92

1. Uppbörd av avgifter som skall betalas till en institution i en med- lemsstat kan göras inom en annan medlemsstats territorium enligt det administrativa förfarande och med de garantier och privilegier som gäller för uppbörd av avgift som skall betalas till en motsvarande insti- tution i den sistnämnda medlemsstaten.

2. Regler om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skall, i den utsträckning som behövs, finnas i den tillämpningsfÖrordning som avses i artikel 98 eller i överenskommelser mellan två eller flera medlems- stater. Dessa regler kan även gälla indrivning av avgifter.

Artikel 93

1. Om en person får förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat för en skada till följd av en händelse som har inträffat inom en annan stats territorium, gäller följande regler om rättsförhållandet mellan den institution som svarar för förmånerna och en tredje part som är skyldig att ersätta skadan:

a) Om institutionen i kraft av den lagstiftning som den tillämpar inträder i den rätt att kräva ersättning som förmånstagaren har gentemot en tredje part, skall detta inträde erkännas av vaije med- lemsstat.

b) Om institutionen har en självständig rätt till krav gentetemot en tredje part, skall denna rätt erkännas av vaije medlemsstat.

2. Om en person får förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning för en skada till följd av en händelse som har inträffat inom en annan med- lemsstats territorium, skall bestämmelserna i denna lagstiftning, om i vilka situationer arbetsgivare eller deras anställda skall undantas från civilrättsligt ansvar, gälla denna person eller den behöriga institutionen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

314 Bestämmelserna i punkt 1 skall även gälla krav som en betalningsskyl- dig institution har gentemot en arbetsgivare eller hans anställda i fall då dessa inte är undantagna från ansvar.

3. Om enligt bestämmelserna i artikel 36.3 och/eller artikel 63.3 två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter har kommit överens om att avstå från återbetalning mellan institutioner under dem, gäller följande regler om krav gentemot en tredje part:

a) Om institutionen i den medlemsstat där någon vistas eller är bosatt beviljar förmåner till honom för en skada som har inträffat inom dess territorium, kan denna institution, enligt den lagstiftning som den tillämpar, inträda i den skadades rätt eller göra gällande en självständig rätt gentemot den tredje part som är skyldig att ersätta skadan.

b) Vid tillämpningen av skall

i) personen som får förmåner anses vara försäkrad hos institu- tionen på vistelse- eller bosättningsorten, och

ii) denna institution anses vara den som svarar för förmånerna.

c) Bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall fortsätta att gälla för för- måner som inte omfattas av den överenskommelse om avstående från återbetalning som avses i denna punkt.

AVDELNING Vll

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 94

1. Ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för en period före den 1 oktober 1972 eller för den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium.

2. Alla försäkringsperioder och i förekommande fall alla anställnings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning före den 1 oktober 1972 eller före den dag då förordningen började gälla inom denna medlemsstats territorium skall beaktas vid fastställande av rätt till förmåner enligt denna förordning.

3. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1 skall rätt till förmåner enligt denna förordning förvärvas även om rätten hänför sig till ett försäkringsfall som inträffade före den 1 oktober 1972 eller före den dag då förordningen böljade gälla inom den berörda med- lemsstatens territorium.

4. Vaije förmån som inte har beviljats eller som har innehållits på grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort skall efter ansökan av honom beviljas eller utges från och med den 1 oktober 1972 eller den dag då denna förordning böljade gälla inom den berörda med- lemsstatens territorium, under förutsättning att den rätt som tidigare har fastställts inte har medfört utbetalning av ett engångsbelopp.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

5. Rättigheter för personer, som har beviljats pension före den 1 oktober 1972 eller den dag då denna förordning böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, kan på begäran av den berörda personen omprövas med beaktande av bestämmelserna i denna förord- ning. Denna bestämmelse skall även gälla andra förmåner som avses i artikel 78.

6. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in inom två år från den 1 oktober 1972 eller från den dag då förordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, skall rättigheter som har förvärvats enligt denna förordning gälla från denna dag, och bestämmelserna i en annan medlemsstats lagstiftning om förverkande av eller begränsning i rätten till förmåner kan inte åberopas mot den berör- da personen.

7. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter ut- gången av tvåårsperioden efter den 1 oktober 1972 eller efter den dag då förordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territo- rium, skall rättigheter som inte har förverkats eller inte har fallit bort genom en tidsspärr, gälla från den dag då ansökan lämnades in, såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en medlemsstats lagstift- ning.

8. I fall av slderogen pneumokonios skall bestämmelserna i artikel

57.3 c gälla kontantförmåner för en arbetssjukdom vars kostnad inte har kunnat fördelas mellan de berörda institutionerna före den 1 oktober 1972 på grund av att en överenskommelse mellan de berörda institutio- nerna saknades.

9. (Denna punkt har ändrats genom förordning EEG nr 3427/89).

Artikel 95

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1305/89.)

Artikel 96

(Denna artikel gäller inte inom EES.)

Artikel 97

1. De anmälningar som avses i artikel 1 j, 5 och 8.2 skall sändas till ordföranden för Europeiska gemenskapernas råd. De skall ange den dag då de berörda lagarna och systemen träder i kraft eller, beträffande de anmälningar som avses i artikel 1 j, den dag från och med vilket denna förordning skall tillämpas på de system som avses i medlemsstaternas förklaringar.

2. Anmälningar enligt bestämmelserna i punkt 1 skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

316 Artikel 98

1992/93:EU1

Bilaga 3

Tillämpningsförordning

Bilaga 1

En ytterligare förordning skall ange hur denna förordning skall genom- föras.

till lagen om samordning av systemen för social trygghet

Artikel 99

när personer

(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

flyttar inom Europeiska ekonomiska

Artikel 100

samarbetsområdet

(EES)

Upphävande av tidigare förordningar

Genom denna förordning och tillämpningsförordningen upphävs följande förordningar:

— Rådets förordning nr 3 om social trygghet för migrerande ar- betare 1 ,

— Rådets förordning nr 4 om genomförande av och tillägg till för- ordning nr 3 1 , och

— Rådets förordning nr 36/63/EEG av den 2 april 1963 om social trygghet för gränsarbetare 2 .

1¶EGT nr 30, 16.12.1958, s. 561 och 597/58.

2¶EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1314/63.

317 BILAGA 1 1992/93:EU1

_________________ samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

318 BILAGA 2 1992/93:EU1

__________________ samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

319 BILAGA 3

1992/93:EU1 Bilaga 3

samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

320 BILAGA 4

1992/93:EU1

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om

samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

21 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

BILAGA 5

övcraustämmebe mellan medlenustatenuu lagstiftningen om villkor om graden av invaliditet

BELGIEN

Med icmastater

System som tillämpas av medlcmstaters institutioner •om har fattal beslut om invaliditetsgraden

System aom tillämpas av belgiska institutioner för vilka beslutet är bindande då överensstämmelse föreligger

Allmänt system

System för gruvarbetare

System för sjö- män

Allmän invaliditet

Arbets invaliditet

1. Allmänt system

— Grupp 3 (stadigva- rande tillsyn)

— Grupp 2

— Grupp 1

| överensst.

2. System for jordbrukare

FRANK- RIKE

— Total allmän in- validitet

— 2/3 allmän invalidi- tet

— Stadigvarande tillsyn

3. System for gruvarbe- tare

överensst

| överensst.

— Partiell allmän in- validitet

— Stadigvarande tillsyn

— Arbctsinvaliditet

| överm sst

Ej överensst.

| överensst.

Ej överensst.

| överensst Ej överensst.

| överensst.

Ej överensst.

4. System för sjömän

— Allmän invaliditet

— Stadigvarande tillsyn

— Arbctsinvaliditet

| överensst. Ej överensst.

1. Allmänt system

ITALIEN

— invaliditet - arbe- tare

— invaliditet - tjäns- temän

| Ej överensst.

| överensst.

2. System for sjömän

— Arbetsoförmåga för arbete till sjöss

Ej överensst.

Ej överensst

Ej överensst.

LUXEM- BURG

Invaliditet - arbetare Invaliditet - tjänstemän

| överensst

| överensst.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

322 FRANKRIKE

1 1

ET i W Er i

uri i

j 1

uri w uri a

1 1

uri uri «

J-

uri «

url«

1 UT i «

ur i w

sr 6 «

url.

uri w

url.

url«

it*

1 1

1 S-s’

url«

uri «

uri w uri a

uri v

uri w

url v

url«

1 1

•i

Url w

url A

url v ur! v

url w

ET 1 i

url w

url«

>■

£ s

dis

1 1

url ■ -ö «

url«

é S

url« url«

srL

i .V V .s

3 S

ur i w

url w

uri v

> <Zl

•

*1s

1 1

ur i w <5 v

url«

url u

2 J.

UT 1 «

url« url«

url«

uri «

url «

url«

J 1

uri « uri «

uri v

url«

uri «

url«

1 1

ur i w c v

url w

url«

O g S

3 J 1 , 1

m ii t

8 6*

5¶Ii d i

ii i 1

? 1

1¶Ji iii

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

323 ITALIEN

1992/93:EU1

Med lemsstalcr

System »om tillämpas av mediemstaten institutioner •om har fattat beslut om in- validitcts graden

System som tillämpas av italienska institutioner för vilka beslutet är bindande dä överensstämmelse föreligger

Allmänt system

System för sjömän Arbctsoförmigs för arbete till sjöss

Arbetare

Tjänstemän

1. Allmänt systern

Ej överensst.

2. System för gruvarbetare

BELGIEN

— Partiell allmän invaliditet

— Arbctsinvaliditet

överensst. Ej överensst.

Ej överensst.

3. System för sjömän

Ej överensst.

1. Allmänt system

— Grupp 3 (stadigva- rande tillsyn)

— Grupp 2

— Grupp 1

| överensst.

| Ej överensst.

2. System for jordbrukare

FRANKRI- KE

— Total allmän invalidi- tet

— Partiell allmän in- validitet

— Stadigvarande tillsyn

| överensst.

| överensst

| Ej överensst.

3. System för gruvarbetare

— Partiell allmän invali- ditet

| överensst.

| Ej överensst.

— Stadigvarande tillsyn

— Arbctsinvaliditet

Ej överensst.

4. System för sjömän

— Partiell allmän invaliditet

— Stadigvarande tillsyn

— Arbctsinvaliditet

| Ej överensst.

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

324 LUXEMBURG

Med- lemsstater

System aom tillämpas av medlemstaters institutioner »om har fattat beslut om in- valid itets graden

System som tillämpas av Luxemburgaka institutioner for vilka beslutet är bindande då överenstämmelse föreligger

Invaliditet - arbetare

Invaliditet - tjänstemän

1. Allmänt system

överensst

överensst.

2. System för gruvarbetare

BELGIEN

— Partiell allmän invaliditet

— Arbctsinvaliditet

Ej överensst Ej överensst

Ej överensst. Ej överensst.

3. System för sjömän

överensst 1

Ej överensst.'

1. Allmänt system

— Grupp 3 (stadigvarande tillsyn)

— Grupp 2

— Grupp 1

| överensst.

2. System för jordbrukare

FRANK.R1

— Total allmän invaliditet

— 2/3 allmän invaliditet

— Stadigvarande tillsyn

| överensst

| överensst.

3. System för gruvarbetare

— 2/3 allmän invaliditet

— Stadigvarande tillsyn

— Arbctsinvaliditet

| överensst. Ej överensst.

4. System for sjömän

— Partiell allmän invaliditet

— Stadigvarande tillsyn

— Arbctsinvaliditet

| överensst. Ej överensst.

I den mån den invaUdilet »om den belguka institutionen erkänner är allmän invaliditet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

325 BILAGA 6

(Artikel 89 i förordningen)

Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning

1. Personer som har rätt till vårdförmåner enligt det obligato- riska belgiska systemet för sjuk- och invaliditetsförsäkring för egenföretagare skall ha rätt till förmåner enligt bestämmelser- na i avdelning III kapitel 1, däribland artikel 35.1, i denna förordning på följande villkor:

a) Personer som vistas inom en annan medlemsstats terri- torium än Belgien skall ha rätt till

i) vårdförmåner vid sjukhusvård enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de vistas,

ii) ersättning för andra vårdförmåner enligt det belgiska systemet från den behöriga belgiska institutionen enligt den taxa som gäller enligt lagstiftningen i den stat i vilken de vistas.

b) Personer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än Belgien skall ha rätt till de vårdförmåner som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de är bosatta, under förutsättning att de till den behöriga belgiska institutionen betalar den tilläggsavgift för detta som gäller enligt belgiska bestämmelser.

2. Vid den behöriga belgiska institutionens tillämpning av be- stämmelserna i avdelning III kapitel 7 och 8 i denna förord- ning skall ett bam anses växa upp i den medlemsstat inom vars territorium barnet är bosatt.

3. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall perioder som har fullgjorts inom försäkringen för ålderspension enligt belgisk lagstiftning före den 1 januari 1945 även godtas som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den belgiska lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet och syste- met för sjömän.

4. Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast sådana perioder beaktas under vilka den anställde eller egenföre- tagaren har varit arbetsoförmögen enligt belgisk lagstiftning.

5. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall perio- der, som har fullgjorts av egenföretagare inom försäkringen för ålderspension enligt belgisk lagstiftning innan lagstift- ningen om arbetsoförmåga för egenföretagare trädde i kraft, godtas som perioder som har fullgjorts enligt den senare lagstiftningen.

6. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

7. Vid tillämpningen av förordningens artiklar 72 och 79.1 a skall anställningsperioder och/eller försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning beak- tas, om det för rätt till förmån enligt belgisk lagstiftning krävs att villkoren för rätt till familjeförmåner enligt systemet för anställda har uppfyllts under en bestämd föregående period.

1. Försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av verk- samhet som egenföretagare som har fullgjorts i en annan medlemsstat än Danmark skall beaktas vid inträde som med- lem i en erkänd arbetslöshetskassa på samma sätt som om det gällde anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts i Danmark.

2. Anställda eller egenföretagare, pensionssökande och pensio- närer samt deras familjemedlemmar som avses i förordningens artiklar 19, 22.1, 22.3, 25.1, 25.3, 26.1, 28a, 29 och 31 och som är bosatta eller vistas i Danmark skall ha rätt till vårdför- måner på samma villkor som enligt den danska lagstiftningen gäller för sådana personer som enligt lagen om offentlig sjuk- försäkring (lov om offentlig sygesikring) är försäkrade i grupp

3. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1660/85.)

4. (Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr 1660/85.)

5. Förordningens bestämmelser berör inte övergångsbestämmel- serna i de danska lagama av den 7 juni 1972 om rätt till pension för danska medborgare som har varit bosatta i Dan- mark under en bestämd tidsperiod omedelbart före tidpunkten för pensionsansökan. Andra medlemsstaters medborgare som har varit bosatta i Danmark under ett år omedelbart före tidpunkten för ansökan har dock rätt till pension enligt samma villkor som gäller för danska medborgare.

6. a) Perioder under vilka en gränsarbetare, som är bosatt inom

en annan medlemsstats territorium än Danmark, har varit förvärvsverksam i Danmark skall anses som bosätt- ningsperioder enligt dansk lagstiftning. Detsamma skall gälla för perioder under vilka en gränsarbetare är utsänd till eller tillhandahåller tjänster i en annan medlemsstat än Danmark.

b) Perioder under vilka en säsongsarbetare, som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Danmark, har utfört arbete i Danmark skall anses som bosätt- ningsperioder enligt dansk lagstiftning. Detsamma skall gälla för perioder under vilka en säsongsarbetare är ut- sänd till en annan medlemsstat än Danmark.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

7. För att avgöra om de villkor för rätt till moderskapsförmAner som föreskrivs i kapitel 12 i lagen om dagpenning vid sjuk- dom eller moderskap är uppfyllda i fall där personen inte har omfattats av den danska lagstiftningen under hela den refe- rensperiod som avses i artikel 34.1 eller 34.2 i den ovan- nämnda lagen skall

a) försäkringsperioder, som i förekommande fall har full- gjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än Danmark under den ovannämnda referensperioden, under vilken personen inte har omfattats av dansk lagstiftning, medräknas som om dessa perioder hade fullgjorts enligt den sistnämnda lagstiftningen, och

b) personen, under de perioder som har medräknats, anses ha fått en genomsnittlig lön som är lika med den genom- snittliga lön som faktiskt har betalats ut under de perioder som har fullgjorts enligt den danska lagstiftningen under den ovannämnda referensperioden.

8. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på dansk lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änkepensioner anses som förmåner av samma slag.

9. Vid tillämpningen av förordningens artikel 67 skall arbetslös- hetsförmåner för egenföretagare som är försäkrade i Danmark beräknas enligt dansk lagstiftning.

10. Om den danska pensionen enligt den danska lagstiftningen beräknas med utgångspunkt från bosättningsperioder, som har fullgjorts av en annan person än den som har fullgjort de bosättningsperioder som beaktas av en eller flera andra med- lemsstater enligt bestämmelserna i avdelning III kapitel 3 av denna förordning, skall de bosättnings- och försäk- ringsperioder som den sistnämnda personen har fullgjort ligga till grund vid beräkningen enligt förordningens artikel 46.2 av det danska teoretiska beloppet och proportionella beloppet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. a) Om tysk lagstiftning om olycksfallsförsäkring inte redan medger detta, skall de tyska institutionerna även utge ersättning enligt denna lagstiftning för olycksfall i arbetet (och arbetssjukdomar) som har inträffat i Alsace-Lorraine före den 1 januari 1919, och för vars kostnader franska institutioner inte har övertagit ansvaret enligt beslutet av Nationernas förbunds råd den 21 juni 1921 (Reichsgesetz- blatt, s. 1289), så länge personen eller hans efterlevande är bosatta i en medlemsstat.

b) Bestämmelserna i förordningens artikel 10 påverkar inte de bestämmelser, enligt vilka olycksfall (och arbetssjuk- domar) som inträffar utanför Förbundsrepubliken Tysk- lands territorium och perioder som har fullgjorts utanför

detta territorium inte föranleder utbetalning av förmåner eller endast föranleder utbetalning av förmåner under vissa villkor när de berättigade personerna är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysklands territorium.

2. a) För att avgöra om perioder som enligt tysk lagstiftning är

avbrottsperioder (Ausfallzeiten) eller tillgodoräknings- perioder (Zurechnungszeiten) skall beaktas som sådana, skall obligatoriska avgifter som har betalats enligt en annan medlemsstats lagstiftning och försäkring enligt en annan medlemsstats försäkringssystem behandlas som obligatoriska avgifter som har betalats enligt tysk lagstift- ning och som försäkring enligt det tyska systemet för pensionsförsäkring. Denna bestämmelse skall inte gälla den tyska åldersförsäkringen för jordbrukare eller motsva- rande särskilda system i de andra medlemsstaterna.

Vid beräkningen av antalet kalendermånader, som har förflutit mellan tidpunkten för inträdet i försäkringssys- temet och försäkringsfallet, skall perioder mellan dessa två tidpunkter som har beaktats enligt en annan medlems- stats lagstiftning inte beaktas, liksom inte heller perioder under vilka personen fått pension.

b) Bestämmelserna i a skall inte gälla den standardberäknade avbrottsperioden (pauschale Ausfallzeit). Denna skall beräknas uteslutande på grundval av tyska försäk- ringsperioder.

c) Vid beaktande av en tillgodoräkningsperiod (Zurech- nungszeit) enligt den tyska lagstiftningen om pensionsför- säkring för gruvarbetare skall dessutom krävas att den sista avgift som har betalats enligt tysk lagstiftning har betalats till pensionsförsäkringen för gruvarbetare.

d) För beräkningen av tyska ersättningsperioder (Ersatzzei- ten) skall uteslutande tysk nationell lagstiftning gälla.

e) Oavsett bestämmelsen i d skall följande bestämmelser gälla försäkrade enligt det tyska systemet för pensionsför- säkring som var bosatta inom tyska territorier under nederländsk administration under perioden den 1 januari 1948-31 juli 1963. Vid beräkning av tyska ersättnings- perioder (Ersatzzeiten) enligt artikel 1251.2 i den tyska lagen om social trygghet (RVO) eller motsvarande be- stämmelser, skall betalning av avgifter till den neder- ländska försäkringen under denna period anses som lik- värdig med en försäkringspliktig anställning eller verk- samhet som egenföretagare.

3. Vad gäller betalning till tyska sjukkassor skall betalningen av de avgifter som avses i förordningens artikel 26.2 inte ske förrän ett beslut om pension har fattats.

4. Vid avgörandet av om det är fråga om ett bam med rätt till pension för bam som mist en av föräldrarna eller båda föräld-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

rama, skall förmåner enligt förordningens artikel 78 eller en annan familjeförmån som utges enligt fransk lagstiftning för ett minderårigt bam som är bosatt i Frankrike betraktas som barnpension enligt tysk lagstiftning.

5. Om tillämpningen av denna förordning eller senare förord- ningar om social trygghet medför exceptionella kostnader för vissa sjukförsäkringsinstitutioner kan dessa kostnader helt eller delvis kompenseras. I sin egenskap av förbindelsesorgan (sjukförsäkring) skall de lokala sjukkassornas förbund och andra sjukkassors centrala organisationer gemensamt komma överens om sådan kompensation. Medel för denna kompen- sation skall tas ut av alla sjukförsäkringsinstitutioner i propor- tion till det genomsnittliga antalet medlemmar, pensionärer frånräknade, under det närmast föregående året.

6. Vid tillämpningen av förordningen skall det schablonbelopp för läkarbehandling i samband med förlossning, som utges till kvinnliga försäkrade och familjemedlemmar till försäkrade personer enligt tysk lagstiftning, anses som en vårdförmån.

7. Artikel 1233 i lagen om social trygghet (RVO) och artikel 10 i lagen om socialförsäkring för tjänstemän (AVG) i den lydel- se som bestämmelserna fått genom pensionsreformlagen av den 16 oktober 1972, vilken reglerar frivillig försäkring enligt den tyska pensionsförsäkringen, skall tillämpas på andra med- lemsstaters medborgare samt statslösa personer och flyktingar som är bosatta inom andra medlemsstaters territorier enligt följande regler:

Om de allmänna villkoren är uppfyllda kan frivilliga avgifter till den tyska pensionsförsäkringen betalas

a) om personen har sitt hemvist eller är bosatt inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium,

b) om personen har sitt hemvist eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium och någon gång tidigare har varit obligatoriskt eller frivilligt ansluten till ett tyskt pensionsförsäkringssystem,

c) om personen är medborgare i en annan medlemsstat och har sitt hemvist eller är bosatt inom en tredje stats terri- torium och har betalat avgifter för tysk pensionsförsäkring i minst 60 månader eller hade rätt till frivillig försäkring enligt de övergångsbestämmelser som tidigare gällde och inte är obligatoriskt eller frivilligt försäkrad enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

8. Förordningen skall inte påverka artikel 5la.2 i lagen om reformering av pensionsförsäkringen för arbetare (ArVNG) eller artikel 49a. 2 i lagen om reformering av pensionsförsäk- ringen för tjänstemän (AnVNG), i den lydelse som bestäm- melserna fått genom pensionsreformlagen av den 16 oktober

1972. Personer som enligt punkt 7 b och c i denna bilaga kan ansluta sig till frivillig försäkring får endast betala avgifter för

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

perioder för vilka de inte har betalat avgifter enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

9. Om kostnaderna för vårdförmåner, som utges av bosättnings- ortens tyska institutioner till pensionärer eller deras familje- medlemmar som är försäkrade hos andra medlemsstaters behöriga institutioner, skall återbetalas som månatliga scha- blonbelopp, skall dessa kostnader, för att åstadkomma ekono- misk utjämning av sjukförsäkringen för pensionärer mellan tyska institutioner, betraktas som kostnader för den tyska sjukförsäkringen för pensionärer. De schablonbelopp som återbetalas till bosättningsortens tyska institutioner av andra medlemsstaters behöriga institutioner skall betraktas som en inkomst som skall beaktas vid den ovannämnda ekonomiska utjämningen.

10. För beviljande av arbetslöshetsunderstöd (Arbeitslosenhilfe) till egenföretagare krävs att personen, innan han har anmält sig som arbetslös, skall ha arbetat minst ett år huvudsakligen som egenföretagare inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium och att han inte bara tillfälligt har lämnat sitt arbete.

11. Försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan med- lemsstats lagstiftning enligt ett särskilt åldersförsäkringssystem för jordbrukare eller, om ett sådant system saknas, som jord- brukare enligt det allmänna systemet skall beaktas för att uppfylla villkoren om minsta försäkringstid som krävs för avgiftsplikt enligt artikel 27 i lagen om åldersförsäkring för jordbrukare (Gesetz uber die Altershilfe der Landwirte - GAL), under förutsättning att

a) den deklaration på vilken skyldigheten att betala avgifter grundas lämnas in inom den föreskrivna tidsperioden, och

b) personen, innan han lämnade in deklarationen, senast har varit avgiftspliktig enligt åldersförsäkringen för jord- brukare inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium.

12. Perioder av obligatorisk försäkring, som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, antingen enligt ett särskilt system för hantverkare eller, om ett sådant system saknas, enligt ett särskilt system för egenföretagare eller enligt det allmänna systemet, skall beaktas för att uppfylla det krav på obligatorisk försäkring under 216 månader som gäller för rätten till frivilligt utträde ur pensionsförsäkringen för hant- verkare.

13. Vid tillämpningen av tysk lagstiftning om obligatorisk sjukför- säkring för pensionärer enligt artikel 165.1.3 a i den tyska lagen om social trygghet (RVO) skall försäkrings- eller bosätt- ningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning och under vilka personen hade rätt till vårdför- måner vid sjukdom, i den utsträckning som behövs, beaktas som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt tysk lagstift-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ning, om de inte sammanfaller med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

14. Vid beviljandet av kontantförmåner enligt artikel 182.4, 200.2 och 561.1 i den tyska lagen om social trygghet (RVO) till personer som är bosatta i en annan medlemsstat skall de tyska försäkringsinstitutionerna beräkna den nettoinkomst på vilken förmånerna skall baseras som om personerna vore bosatta inom Förbundsrepubliken Tyskland.

15. Om enligt tysk lagstiftning personens hittillsvarande yrke skall beaktas vid bestämmande av hans rätt till pension vid arbetsin- validitet eller arbetsoförmåga, av en gruvarbetares pension vid nedsatt förmåga att arbeta som gruvarbetare eller av en gruv- arbetares pension vid arbetsinvaliditet eller arbetsoförmåga, skall detta fastställas uteslutande på grundval av försäk- ringspliktig verksamhet enligt tysk lagstiftning.

1. a) Bidrag till äldre anställda, bidrag till äldre egenföretagare

och åldersbidrag till jordbrukare skall utges enligt de villkor som gäller för franska arbetare enligt fransk lag- stiftning till alla anställda eller egenföretagare som är medborgare i andra medlemsstater och vilka vid tid- punkten för sin ansökan är bosatta inom franskt territo- rium.

b) Detsamma skall gälla flyktingar och statslösa personer.

c) Bestämmelserna i denna förordning skall inte påverka de bestämmelser i fransk lagstiftning enligt vilka uteslutande perioder av arbete som anställd eller perioder som jäm- ställs med sådana eller, i förekommande fall, perioder av arbete som egenföretagare inom den franska republikens europeiska departement och utomeuropeiska departement (Guadeloupe, Guyana, Martinique och Réunion) skall ge rätt till bidrag till äldre anställda.

2. Det särskilda bidraget och den kumulativa ersättningen enligt den särskilda lagstiftningen om social trygghet i gruvor skall endast utges till anställda i franska gruvor.

3. Lag nr 65-555 av den 10 juli 1965, som ger franska med- borgare som är eller har varit förvärvsverksamma i utlandet rätt att ansluta sig till det frivilliga åldersförsäkringssystemet, skall gälla medborgare i andra medlemsstater på följande villkor:

— Den förvärvsverksamhet som ger rätt till frivillig försäk- ring enligt det franska systemet får inte bedrivas eller ha bedrivits inom franskt territorium eller inom en annan medlemsstats territorium, i vilken stat den anställde eller egenföretagaren är medborgare.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

— Den anställde eller egenföretagaren skall, när han ansöker om försäkring enligt lagen, styrka att han antingen har varit bosatt i Frankrike i minst tio år, i en följd eller sammanlagt under flera perioder, eller att han oavbrutet har varit omfattad av fransk lagstiftning, obligatoriskt eller genom frivillig fortsättningsförsäkring, under lika lång tid.

4. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

5. Vid beräkningen av det teoretiska beloppet enligt i artikel 46.2 a i denna förordning inom system i vilka ålderspensioner beräknas på grundval av pensionspoäng skall den behöriga institutionen, för alla försäkringsår som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, beakta det antal pensions- poäng som fås genom att dividera antalet pensionspoäng som har förvärvats enligt den lagstiftning som denna tillämpar med antalet år som motsvarar dessa poäng.

6. a) Gränsarbetare som är förvärvsverksamma som anställda

inom en annan medlemsstats territorium än Frankrike och som är bosatta i de franska departementen Haut-Rhin, Bas-Rhin och Moselle skall inom dessa departement vid tillämpningen av artikel 19 i denna förordning ha rätt till vårdförmåner som föreskrivs i det lokala Alsace-Lorraine- systemet enligt dekret nr 46-1428 av den 12 juni 1946 och nr 67-814 av den 25 september 1967.

b) Dessa bestämmelser gäller också personer som har rätt till förmåner enligt artikel 25.2, 25.3, 28 och 29 i denna förordning.

1. Utan hinder av bestämmelserna i bilaga 1. del I. punkt E.l gäller artikel 22.1 a i denna förordning en OGA-försäkrad person vars hälsotillstånd kräver omedelbar vård innan han påböijar den anställning för vilken han har rest till en annan medlemsstat än Grekland.

2. Förordningens artikel 10.1 påverkar inte bestämmelsen i artikel 2.4 i dekretlagen nr 4577/66 enligt vilken pensionsbe- talningar från IKA till sådana personer med grekiskt med- borgarskap eller av grekiskt ursprung, som kommer från Egypten eller Turkiet, hålls inne om pensionären utan giltigt skäl vistas i utlandet i mer än sex månader.

F. IRLAND

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. De anställda, egenföretagare, arbetslösa personer, pensions- sökande och pensionärer samt deras familjemedlemmar som avses i artikel 19.1, 22.1, 22.3, 25.1, 25.3, 26.1, 28a, 29 och

31 i förordningen och som är bosatta eller vistas i Irland, skall kostnadsfritt ha rätt till all läkarvård som föreskrivs i irländsk lagstiftning när kostnaden för denna vård skall betalas av en institution i en annan medlemsstat än Irland.

2. Familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning än Irlands och som uppfyller denna lagstiftnings villkor för rätt till förmåner, i förekommande fall med beaktande av förordningens artikel 18, skall, om de är bosatta i Irland, kostnadsfritt ha rätt till all läkarvård som föreskrivs i irländsk lagstiftning.

Kostnaden för dessa förmåner skall betalas av den institution hos vilken den anställde eller egenföretagaren är försäkrad. Om hustrun till den anställde eller egenföretagaren, eller den person som sköter barnen, är förvärvsverksam i Irland skall dock förmåner till familjemedlemmarna fortsatt betalas av den irländska institutionen i den utsträckning som rätten till sådana förmåner har förvärvats uteslutande enligt bestämmelser i irländsk lagstiftning.

3. Om en anställd som omfattas av irländsk lagstiftning har lämnat en medlemsstats territorium för att under sin anställ- ning bege sig till en annan medlemsstats territorium och råkar ut för ett olycksfall innan han kommer dit, skall hans rätt till förmåner med anledning av olycksfallet fastställas

a) som om detta olycksfall hade inträffat inom Irlands terri- torium, och

b) utan att man beaktar att han inte befann sig inom Irlands territorium, när man avgör om han till följd av sin anställ- ning var försäkrad enligt denna lagstiftning.

4. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på irländsk lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änkepensioner anses som förmåner av samma slag.

5. Vid beräkningen av inkomster som underlag för inkomstrela- terade förmåner som enligt irländsk lagstiftning utges tillsam- mans med sjuk-, moderskaps- och arbetslöshetsförmåner skall, utan hinder av bestämmelserna i förordningens artikel 23.1 och 68.1, ett belopp som är lika med den genomsnittliga veckolönen för året i fråga för manliga respektive kvinnliga anställda tillgodoräknas den anställde för vaije vecka som han fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning under det aktuella inkomstskatteåret.

6. Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast sådana perioder beaktas under vilka den anställde eller egenföretaga- ren var arbetsoförmögen enligt irländsk lagstiftning.

7. Vid tillämpningen av artikel 44.2 i fall då det för rätt till ålderspension krävs att man avstår från förvärvsarbete skall en anställd anses uttryckligen ha begärt uppskov med beviljande av ålderspension till vilken han skulle ha rätt enligt Irlands lagstiftning om han fortsätter att förvärvsarbeta.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

8. Intill den 31 december 1983 skall vid tillämpning av irländsk lagstiftning om andra förmåner än familjeförmåner och vård- förmåner vid sjukdom och moderskap, inga andra perioder tillgodoräknas om sådana som personen fullgjort som anställd.

Inga.

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 94.2 i denna förord- ning skall försäkringsperioder, eller perioder som betraktas som sådana, som har fullgjorts före den 1 januari 1946 enligt luxemburgsk lagstiftning om pensionsförsäkring vid invalidi- tet, ålderdom eller dödsfall beaktas vid tillämpningen av denna lagstiftning endast i sådan omfattning att rättigheter under förvärvande var bevarade till den 1 januari 1959, eller senare kunde återfås enligt endast denna lagstiftning eller enligt gällande eller kommande bilaterala konventioner. I fall där flera bilaterala konventioner gäller skall de äldsta försäkrings- periodema eller perioderna som betraktas som sådana beaktas.

2. Vid beviljandet av den fasta delen av luxemburgska pensioner skall försäkringsperioder enligt luxemburgsk lagstiftning, som har fullgjorts av anställda eller egenföretagare som inte är bosatta inom luxemburgskt territorium, från den 1 oktober 1972 anses som bosättningsperioder.

3. Artikel 22.2 andra stycket i denna förordning påverkar inte bestämmelserna i luxemburgsk lagstiftning enligt vilken sjuk- kassans godkännade av behandling utomlands inte kan vägras då den nödvändiga behandlingen inte kan ges i storhertig- dömet Luxemburg.

1. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)

2. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)

3. Tillämpning av nederländsk lagstiftning om allmän försäkring för änkor och barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna

a) Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 skall perioder före den 1 oktober 1959, under vilka den anställde eller egenföretagaren var bosatt inom Nederländernas territorium efter fyllda 15 år eller under vilka han, medan han var bosatt inom en annan medlems- stats territorium, var förvärvsverksam som anställd i

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga l till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

335 Nederländerna för en arbetsgivare där, också betraktas som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt neder- ländsk lagstiftning om allmän försäkring för änkor och för bam som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna.

b) De perioder som skall beaktas vid tillämpningen av be- stämmelserna i punkt a skall inte beaktas om de samman- faller med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan stats lagstiftning om efterlevandepension.

4. Tillämpning av den nederländska lagstiftningen om försäkring mot arbetsoförmåga

Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall neder- ländska institutioner rätta sig efter följande bestämmelser:

a) Om personen, när arbetsoförmågan eller den därpå följande invaliditeten inträffade, var en anställd enligt förordningens artikel 1 a skall den behöriga institutionen fastställa kontant- förmånernas belopp enligt bestämmelserna i lagen om försäk- ring mot arbetsoförmåga (WAO) av den 18 februari 1966, med beaktande av

— försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovan- nämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO),

— försäkringsperioder som har fullgjorts efter 15 års ålder enligt lagen om arbetsoförmåga (AAW) av den 11 december 1975, under förutsättning att de inte samman- faller med försäkringsperioder som har fullgjorts av per- sonen enligt den ovannämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO), och

— perioder av avlönat arbete och motsvarande perioder som har fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967.

b) Om personen, när arbetsoförmågan eller den därpå följande invaliditeten inträffade, inte var anställd i den mening som avses i förordningens artikel 1 a, skall den behöriga institu- tionen fastställa kontantförmånernas belopp enligt bestämmel- serna i lagen om arbetsoförmåga (AAW) av den 11 december 1975, med beaktande av

— försäkringsperioder som personen har fullgjort efter 15 års ålder enligt den ovannämnda lagen av den 11 decem- ber 1975 (AAW),

— försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagen om försäkring mot arbetsoförmåga (WAO) av den 18 februari 1966, under förutsättning att de inte sammanfaller med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovan- nämnda lagen av den 11 december 1975 (AAW), och

— perioder av avlönat arbete och motsvarande perioder som har fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967.

5. Tillämpning av nederländsk lagstiftning om familjebidrag

a) En anställd eller egenföretagare som blir omfattad av nederländsk lagstiftning om familjeförmåner under ett

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

kvartal och som första dagen i detta kvartal omfattas av en annan medlemsstats motsvarande lagstiftning skall anses försäkrad enligt nederländsk lagstiftning från och med denna första dag.

b) Storleken på de familjeförmåner, till vilka en anställd eller en egenföretagare som enligt a anses försäkrad enligt nederländsk lagstiftning om familjeförmåner har rätt, skall fastställas enligt närmare regler i den tillämpningsförord- ning som avses i förordningens artikel 98.

6. Tillämpning av vissa övergångsbestämmelser

Artikel 45.1 skall inte gälla fastställande av rätt till förmåner enligt övergångsbestämmelserna i lagstiftningarna om allmän åldersförsäkring (artikel 46), om allmän försäkring för änkor och för bam, som mist en av föräldrarna eller båda föräldrar- na, och om allmän försäkring mot arbetsoförmåga.

1. När en person som normalt är bosatt i Gibraltar, eller som sedan han senast anlände till Gibraltar har varit skyldig att betala avgifter enligt Gibraltars lagstiftning, såsom anställd ansöker om befrielse från betalningen av avgifter under en viss tid till följd av arbetsoförmåga, moderskap eller arbets- löshet och begär att avgifter för denna period skall gottskrivas honom, skall vid prövningen av hans ansökan vaije period under vilken han har arbetat inom en annan medlemsstats territorium än Storbritanniens, Nordirlands eller Gibraltars (Förenade konungariket) betraktas som en period under vilken han har varit anställd i Gibraltar och för vilken han har betalat avgifter som anställd enligt Gibraltars lagstiftning.

2. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1660/85.)

3. a) Om en arbetslöshetsförmån enligt Förenade konungarikets

lagstiftning utges till en person enligt förordningens artikel

71.1 a ii eller b ii, skall försäkrings- eller anställnings- perioder eller perioder som egenföretagare, som har fullgjorts av denna person enligt en annan medlemsstats lagstiftning, betraktas som perioder av vistelse i Storbri- tannien eller, i förekommande fall i Nordirland, for att uppfylla kraven på en viss vistelseperiod i Storbritannien eller, i förekommande fall Nordirland, för rätt till bam- förmåner enligt Förenade konungarikets lagstiftning.

b) Om Förenade konungarikets lagstiftning enligt förord- ningens avdelning II skall tillämpas på en anställd eller egenföretagare som inte uppfyller ett villkor om bamför- måner i den lagstiftningen, gäller följande:

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

22 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

i) Om villkoret avser vistelse i Storbritannien eller, i förekommande fall Nordirland, skall han, vid pröv- ningen av om villkoret är uppfyllt, behandlas som om han vistades där.

ii) Om villkoret avser en vistelseperiod i Storbritannien eller, i förekommande fall, Nordirland, skall sådana försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som personen har fullgjort enligt en annan medlemsstats lagstiftning, anses som vistelseperioder i Storbritannien eller, i förekommande fall, Nordirland vid prövningen av om villkoret är uppfyllt.

c) För rätt till familjebidrag enligt Gibraltars lagstiftning skall bestämmelserna i a och b ovan gälla på motsvarande sätt.

4. 1) Vid fastställande av rätt till moderskapsförmåner skall

försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, anses som perioder av vistelse i Storbritannien eller, i förekommande fall Nord- irland, varvid bestämmelserna i förordningens artikel 18.1 skall tillämpas som om med begreppet bosättningsperioder i nämnda artikel avsågs vistelseperioder.

Om en kvinna som omfattas av Förenade konungarikets lagstiftning enligt bestämmelserna i förordningens avdel- ning II inte uppfyller villkoret i denna lagstiftning om vistelse i Storbritannien eller, i förekommande fall Nord- irland, vid tidpunkten för ansökan eller tidpunkten för förlossningen, skall hon anses uppfylla detta villkor om hon vid den ifrågavarande tidpunkten befann sig i en annan medlemsstat.

2) Om en kvinna, vars make omfattas eller senast har omfat- tats av Förenade konungarikets lagstiftning som anställd eller egenföretagare enligt bestämmelserna i förordningens avdelning II, inte uppfyller nedanstående villkor som föreskrivs i Förenade konungarikets lagstiftning för moderskapsbidrag, gäller följande:

a) Villkoret om vistelse Storbritannien eller, i förekom- mande fall, Nordirland vid tidpunkten för ansökan eller förlossningen, skall anses uppfyllt om hon till- sammans med sin make befann sig i en annan med- lemsstat vid den ifrågavarande tidpunkten eller, om hennes make avlider inom sex månader före denna tidpunkt, om hon var bosatt tillsammans med honom i en annan medlemsstat vid tidpunkten för hans död.

b) I fråga om villkoret om en vistelseperiod i Storbritan- nien eller, i förekommande fall, Nordirland som överstiger 182 dagar under de 52 veckor som omedel-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

bart har föregått den förväntade förlossningsveckan eller, i förekommande fall, tidpunkten för förloss- ningen, skall de försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som hennes make har fullgjort enligt en annan medlems- stats lagstiftning, anses som vistelseperioder i Storbri- tannien eller, i förekommande fall, Nordirland, om hon var bosatt tillsammans med honom under dessa perioder.

5. En anställd eller egenföretagare som omfattas av Förenade konungarikets lagstiftning enligt förordningens avdelning II skall vid fastställande av rätt till ti 11 synsbidrag behandlas som om han hade varit normalt bosatt i Förenade konungariket och hade befunnit sig där under de försäkrings- eller anställnings- perioder som han har fullgjort inom en annan medlemsstats territorium eller enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

6. Om en anställd, som omfattas av Förenade konungarikets lagstiftning råkar ut för en olycka efter att ha lämnat en med- lemsstats territorium för att i sin anställning resa till en annan medlemsstats territorium men innan han kommer dit, skall hans rätt till förmåner till följd av detta olycksfall bestämmas

a) som om olycksfallet hade inträffat inom Förenade konungarikets territorium, och

b) fastställandet av om han var anställd (employed eamer) enligt Storbritanniens eller Nordirlands lagstiftning eller en anställd (employed person) enligt Gibraltars lagstiftning skall ske utan hänsyn till hans bortovaro från Storbritan- niens, Nordirlands eller Gibraltars territorier.

7. Förordningen gäller inte bestämmelser i Förenade konunga- rikets lagstiftning om ikraftträdande av avtal om social trygg- het som har slutits mellan Förenade konungariket och en tredje stat.

8. Vid tillämpningen av förordningens avdelning III kapitel 3 skall progressiva (graduated) avgifter som betalas av den försäkrade personen enligt Förenade konungarikets lagstiftning eller progressiva pensionsförmåner som utbetalas enligt denna lagstiftning inte beaktas. Beloppet av de progressiva förmåner- na skall läggas till beloppet av de förmåner som betalas ut enligt Förenade konungarikets lagstiftning och som fastställs enligt det nämnda kapitlet. Summan av dessa två belopp skall utgöra den förmån som faktiskt skall utges till personen.

9. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på Förenade konungarikets lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änke- pensioner anses som förmåner av samma slag.

10. Vid tillämpningen av författningen om avgiftsfri socialförsäk- ringsförmån och arbetslöshetsförsäkring (Gibraltar), skall vaije person som omfattas av denna förordning anses vara normalt bosatt i Gibraltar, om han är bosatt i en medlemsstat.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

11. Vid tillämpningen av forordningens artikel 10, 27, 28, 28a, 29, 30 och 31 skall tillsynsbidrag som utges till en anställd eller egenföretagare enligt Förenade konungarikets lagstiftning anses som en invaliditetsförmän.

12. Vid tillämpningen av förordningens artikel 10.1 skall vaije förmänstagare enligt Förenade konungarikets lagstiftning som vistas inom en annan medlemsstats territorium behandlas som om han under denna vistelse vore bosatt inom denna andra medlemsstats territorium.

13. 1) Vid beräkningen av en inkomstfaktor i syfte att fastställa

rätt till förmåner enligt Förenade konungarikets lagstift- ning skall, om något annat inte följer av punkt 15, vaije vecka under vilken en anställd eller egenföretagare har varit omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning och som påböijades under det aktuella beskattningsåret enligt Förenade konungarikets lagstiftning beaktas på följande sätt:

a) i) För vaije försäkrings-, anställnings- eller bosätt-

ningsvecka som anställd skall personen anses ha betalat avgifter som en anställd på grundval av inkomster som motsvarar två tredjedelar av detta års övre inkomstgräns.

ii) För vaije försäkrings- eller bosättningsvecka eller vecka som egenföretagare skall personen anses ha betalat klass-2-avgifter som egenföretagare.

b) För vaije hel vecka under vilken personen har full- gjort en period som godtas som försäkrings-, anställ- nings- eller bosättningsperiod eller som period som egenföretagare skall han anses ha tillgodoräknats en avgift, dock endast i den utsträckning som behövs för att hans inkomstfaktor detta år skall uppnå den nivå som krävs för att detta år skall kunna tillgodoräknas enligt Förenade konungarikets lagstiftning om till- godoräknande av avgifter.

2) För att omvandla en inkomstfaktor till försäkringsperioder skall inkomstfaktom för det aktuella beskattningsåret enligt Förenade konungarikets lagstiftning divideras med detta års lägsta inkomstgräns. Resultatet skall anges som ett helt tal utan hänsyn till återstående decimaler. Det tal som har beräknats på detta sätt skall anses motsvara an- talet försäkringsveckor som har fullgjorts enligt Förenade konungarikets lagstiftning under detta år, under förutsätt- ning att talet inte överstiger det antal veckor under vilka personen under året var omfattad av denna lagstiftning.

14. Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast perioder beaktas under vilka den anställde eller egenföretagaren var arbetsoförmögen enligt Förenade konungarikets lagstiftning.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

15. 1) Vid beräkningen enligt artikel 46.2 a av det teoretiska beloppet för den del av pensionen som består av en tilläggsdel enligt Förenade konungarikets lagstiftning

a) skall uttrycket "inkomster, avgifter eller ökningar" i förordningens artikel 47.1 b förstås som ett överskott i inkomstfaktorer som detta definieras i lagen om socialförsäkringspensioner, Social Security Pensions Act 1975, eller, i förekommande fall, författningen om socialförsäkringspensioner (Nordirland), Social Security Pensions Order 1975,

b) skall det genomsnittliga överskottet i inkomstfaktorer beräknas enligt förordningens artikel 47.1 b, tolkad på det sätt som anges i a ovan, genom att de samman- lagda överskotten som har registrerats enligt lagstift- ning divideras med det antal beskattningsår enligt Förenade konungarikets lagstiftning (inklusive beskatt- ningsår med delinkomst) som har fullgjorts enligt denna lagstiftning sedan den 2 april 1978 och som ligger inom den aktuella försäkringsperioden.

2) Uttrycket "försäkrings- eller bosättningsperioder" i förord- ningens artikel 46.2 skall vid beräkningen av storleken av den del av pensionen, som består av en tilläggsdel enligt Förenade konungarikets lagstiftning, förstås som för- säkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts sedan den 6 april 1978.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

341 BILAGA 7

(Förordningens artikel 14c. 1 b)

1. När en person är egenföretagare i Belgien och anställd i en annan medlemsstat än Belgien eller Luxemburg. För Luxemburg skall skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 mellan Belgien och Luxemburg gälla.

2. När en person som är bosatt i Danmark är egenföretagare i Danmark och anställd i en annan medlemsstat.

3. Vad avser olycksfallsförsäkringen inom jordbruket och ålderspen- sionsförsäkringen för jordbrukare: när en person är egen företagare inom jordbruket i Tyskland och anställd i en annan medlemsstat.

4. När en person är egenföretagare i Frankrike och anställd i en annan medlemsstat än Luxemburg.

5. När en person är egenföretagare inom jordbruket i Frankrike och anställd i Luxemburg.

6. När en person är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan medlemsstat.

7. När en person är egenföretagare i Italien och anställd i en annan medlemsstat.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

342 BILAGA II

Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen

AVDELNING I: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel 1—4)

AVDELNING II: TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel 5—10)

AVDELNING III: TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS BE- STÄMMELSER OM BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING (artiklarna 11-14)

AVDELNING IV: TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS SÄR- SKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG AV FÖRMÅNER

Kapitel 1: Allmänna regler om sammanläggning av perioder (artikel 15)

Kapitel 2: Sjukdom och moderskap (artikel 16—34)

Kapitel 3: Invaliditet, ålderdom och dödsfall (pen- sioner) (artikel 35—59)

Kapitel 4: Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar (artikel 60—77)

Kapitel 5: Dödsfallsersättningar (artikel 78 och 79)

Kapitel 6: Arbetslöshetsförmåner (artikel 80—84)

Kapitel 7: Familjeförmåner och familjebidrag (artikel 85—89)

Kapitel 8: Förmåner för pensionärers minderåriga bam och för bam som mist en av för- äldrarna eller båda föräldrarna (artikel 90—92)

AVDELNING V: FINANSIELLA BESTÄMMELSER (artikel 93—107)

AVDELNING VI: DIVERSE BESTÄMMELSER (artikel 108—117)

AVDELNING VII: ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

(artikel 118—122)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

343 BILAGOR

Bilaga 1:

Bilaga 2:

Bilaga 3:

Bilaga 4:

Bilaga 5:

Bilaga 6:

Bilaga 7:

Bilaga 8:

Bilaga 9:

Bilaga 10:

Bilaga 11:

Behöriga myndigheter

Behöriga institutioner

Institutioner på bosättningsorten och institutioner på vistelseorten

F örbindelseorgan

Tillämpningsbestämmelser i bilaterala konventioner som fortfarande gäller

Förfarande vid betalning av förmåner

Banker

Utgivande av familjeförmåner

Beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för vård- förmåner

Institutioner och organ som har utsetts av de behöriga myndigheterna

System som avses i förordningens artikel 35.2

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

344 AVDELNING 1

I denna förordning

a) avses med förordning förordning (EEG) nr 1408/71,

b) avses med tillämpningsförordning denna förordning,

c) gäller de definitioner som har slagits fast i artikel 1 i förordning (EEG) nr 1408/71.

1. Blanketter för intyg, bestyrkta utlåtanden, deklarationer, ansök- ningar och andra handlingar som behövs för tillämpningen av förord- ningen och tillämpningsförordningen skall utarbetas av Administrativa kommissionen.

Två medlemsstater eller deras behöriga myndigheter kan efter samråd med Administrativa kommissionen komma överens om att sinsemellan använda förenklade blanketter.

2. Administrativa kommissionen kan för de behöriga myndigheternas räkning i vaije medlemsstat samla in information om bestämmelserna i de nationella lagstiftningar som omfattas av förordningen.

3. Administrativa kommissionen skall utarbeta handböcker för att informera berörda personer om deras rättigheter och om de administra- tiva formaliteter som skall följas vid utnyttjande av dessa rättigheter.

Samråd skall ske med Rådgivande kommittén innan sådana handböcker utarbetas.

1. De behöriga myndigheterna kan utse förbindelseorgan som får ta direkt kontakt med varandra.

2. Vaije institution i en medlemsstat och vaije person som är bosatt eller vistas inom en medlemsstats territorium kan, antingen direkt eller genom förbindelseorganen, lämna in en ansökan hos en annan medlems- stats institution.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

345 Artikel 4

1. Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna i vaije medlemsstat förtecknas i bilaga 1.

2. De behöriga institutionerna i vaije medlemsstat förtecknas i bilaga

3. Bosättningsortens och vistelseortens institutioner i vaije medlems- stat förtecknas i bilaga 3.

4. De förbindelseorgan som har utsetts enligt tillämpningsförord- ningens artikel 3.1 förtecknas i bilaga 4.

5. De bestämmelser som avses i tillämpningsförordningens artiklar 5,

53.3, 104, 105.2, 116 och 121 förtecknas i bilaga 5.

6. Det förfarande för utbetalning av förmåner som har valts av de institutioner, som svarar för utbetalningen av förmåner i vaije medlems- stat enligt tillämpningsförordningens artikel 53.1, förtecknas i bilaga 6.

7. Namnen på och huvudkontoren för de banker som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 55.1 förtecknas i bilaga 7.

8. De medlemsstater för vilka bestämmelserna i tillämpningsförord- ningens artikel 10a. 1 d gäller i deras inbördes kontakter förtecknas i bilaga 8.

9. De system som skall beaktas vid beräkningen av den genomsnitt- liga årskostnaden för vårdförmåner enligt tilllämpningsförordningens artiklar 94.3 a och 95.3 a förtecknas i bilaga 9.

10. I bilaga 10 förtecknas de institutioner eller organ som har utsetts av de behöriga myndigheterna enligt framför allt följande bestämmelser:

a) förordningen: artikel 14d.2 och 17,

b) tillämpningsförordningen: artikel 6.1, 11.1, 11a. 1, 12a, 13.2 och

13.3, 14.1—3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 85.2, 86.2, 89.1, 91.2,

102.2, 109, 110 och 113.2.

11. I bilaga 11 förtecknas det eller de system som avses i förord- ningens artikel 35.2

AVDELNING II

Tillämpning av förordningens artikel 6 och 7

Tillämpningsförordningens bestämmelser skall ersätta de bestämmelser i överenskommelserna för tillämpning av de konventioner som avses i

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

förordningens artikel 6. De skall även ersätta bestämmelser om tillämp- ningen av de konventionsbestämmelser som avses i förordningens ar- tikel 7.2 c, i den mån de inte är förtecknade i bilaga 5.

Tillämpning av förordningens artikel 9

1. Om en person, med beaktande av förordningens artikel 9 och

15.3, uppfyller villkoren för tillträde till en frivillig försäkring eller en frivillig fortsättningsförsäkring för invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) i flera system i en medlemsstats lagstiftning och om han inte har omfattats av obligatorisk försäkring enligt ett av dessa system på grund av sin senaste anställning eller period av verksamhet som egen- företagare kan han enligt de nämnda artiklarna ansluta sig till det sys- tem för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som föreskrivs i denna medlemsstats lagstiftning eller, om ett sådant saknas, enligt det system som han själv väljer.

2. För att göra sin rätt enligt bestämmelserna i förordningens artikel

9.2 gällande, skall en person till institutionen i den berörda med- lemsstaten lämna in ett intyg om de försäkrings- eller bosätt- ningsperioder som han har fullgjort enligt en annan medlemsstats lag- stiftning. Ett sådant intyg skall på begäran av personen i fråga utfärdas av den institution eller de institutioner som tillämpar de lagstiftningar enligt vilka han har fullgjort dessa perioder.

Tillämpning av förordningens artikel 12

Allmänna regler för tillämpningen av bestämmelser om förhindrande av sammanträffande av förmåner — Tilllämpning av dessa bestämmelser på förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner)

1. Om en person som har rätt till en förmån enligt en medlemsstats lagstiftning också har rätt till förmåner enligt en eller flera andra med- lemsstaters lagstiftning skall följande regler gälla:

a) Om tillämpningen av förordningens artikel 12.2 eller 12.3 medför en minskning eller ett samtidigt innehållande av dessa förmåner får ingen av dem minskas eller innehållas med ett belopp som är större än det belopp som erhålls genom att dela det belopp, som skall minskas eller innehållas enligt den lagstiftning enligt vilken förmånen skall utges, med antalet förmåner som skall minskas eller innehållas och som personen har rätt till.

b) Beträffande förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pen- sioner) som utges enligt förordningens artikel 46.2 av en med-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

lemsstats institution skall denna beakta alla förmåner av annat slag och vaije inkomst eller ersättning som kan medföra en minskning eller ett innehållande av den förmån som skall utges av denna institution, dock inte för beräkningen av det teoretiska belopp som avses i förordningens artikel 46.2 a utan uteslutande för minsk- ningen eller innehållandet av det belopp som avses i förordningens artikel 46.2 b. Endast en del av det totala beloppet av en sådan förmån eller ersättning skall dock beaktas och denna del skall beräknas i proportion till längden av de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt förordningens artikel 46.2 b.

c) Beträffande förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pen- sioner) som utges av en medlemsstats institution enligt första stycket i förordningens artikel 46.1 skall denna institution i fall då förordningens artikel 46.3 gäller beakta alla förmåner av ett annat slag och vaije inkomst eller ersättning som kan medföra en minsk- ning eller ett innehållande av den förmån som skall utges av denna institution, dock inte för beräkningen av det belopp som avses i förordningens artikel 46.1 utan uteslutande för minskningen eller innehållandet av det belopp som följer av tillämpningen av förord- ningens artikel 46.3. Endast en del av det totala beloppet av dessa förmåner eller denna inkomst eller ersättning skall dock beaktas och denna del skall beräknas genom att man på detta belopp tillämpar en koefficient som motsvarar proportionen mellan det förmånsbelopp som följer av tillämpningen av förordningens ar- tikel 46.3 och det belopp som följer av tillämpningen av första stycket i förordningens artikel 46.1.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2—4 skall de be- höriga institutionerna på begäran lämna varandra alla upplysningar som behövs.

1. Om en anställd eller egenföretagare eller en medlem av hans familj har rätt till moderskapsförmåner enligt två eller flera medlems- staters lagstiftning skall dessa förmåner uteslutande utges enligt lagstift- ningen i den medlemsstat inom vars territorium förlossningen har ägt rum eller, om förlossningen inte har ägt rum inom någon av dessa medlemsstaters territorier, uteslutande enligt den medlemsstats lagstift- ning som den anställde eller egenföretagaren senast har varit omfattad av.

2. Om en anställd eller egenföretagare för samma period av arbets- förmåga har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i Irland och lagstiftningen i Storbritannien, Nordirland eller Gibraltar (Förenade konungariket), skall dessa förmåner beviljas uteslutande enligt den medlemsstats lagstiftning som personen senast har varit omfattad av.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

348 Artikel 8a

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till förmåner vid sjukdom, förmåner vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom enligt grekisk lagstiftning och en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning

Om en anställd eller egenföretagare eller en medlem av hans familj under samma period har rätt till förmåner vid sjukdom, olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom enligt grekisk lagstiftning och enligt en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning, skall dessa förmåner uteslutande beviljas enligt den lagstiftning som personen senast har varit omfattad av.

1. Om ett dödsfall inträffar inom en medlemsstats territorium skall endast den rätt till dödsfallsersättning behållas som har förvärvats enligt denna medlemsstats lagstiftning, medan den rätt som har förvärvats enligt andra medlemsstaters lagstiftning skall falla bort.

2. Om ett dödsfall inträffar inom en medlemsstats territorium och rätten till dödsfallsersättning har förvärvats enligt två eller flera andra medlemsstaters lagstiftning eller om ett dödsfall inträffar utanför med- lemsstaternas territorier och rätten har förvärvats enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning, skall endast den rätt behållas som har för- värvats enligt den medlemsstats lagstiftning som den avlidne senast var omfattad av, medan den rätt som har förvärvats enligt andra med- lemsstaters lagstiftning skall falla bort.

Artikel 9a

Om en anställd eller egenföretagare, som har rätt till arbetslöshetsför- måner enligt en medlemsstats lagstiftning som han enligt förordningens artikel 69 var omfattad av under sin senaste anställning eller verksamhet som egenföretagare, reser till Grekland där han också har rätt till ar- betslöshetsförmåner på grund av en period av försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagare, som tidigare har fullgjorts enligt grekisk lagstiftning, skall rätten till förmåner enligt grekisk lagstiftning innehållas under den tid som föreskrivs i förordningens artikel 69.1 c.

1992/93 :EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

349 Artikel 10

1992/93:EU1

Bilaga 3

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till familjeförmåner eller familje- bidrag för anställda eller egenföretagare

1. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1660/85.)

2. Om en anställd som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat har rätt till familjebidrag på grund av försäkrings- eller anställnings- perioder som tidigare har fullgjorts enligt grekisk lagstiftning skall bidragen innehållas så länge familjeförmåner eller familjebidrag med tillämpning av förordningens artikel 73 och 74 skall utges för samma tid och samma familjemedlem enligt lagstiftningen i den första medlemssta- ten.

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Artikel 10a

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

350 AVDELNING III

TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS BESTÄMMELSER OM BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Tillämpning av förordningens artikel 13—17

Formaliteter när en anställd sänts ut enligt förordningens artikel 14.1 och 14b. 1 och när överenskommelser slutits enligt förordningens artikel 17

1. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat, vars lagstiftning skall fortsätta att gälla, skall i följande fall utfärda ett intyg som anger att en anställd skall fortsätta att omfattas av denna lagstiftning fram till ett visst datum:

a) På begäran av den anställde eller dennes arbetsgivare i fall som avses i förordningens artikel 14.1 och 14b. 1.

b) I fall där förordningens artikel 17 gäller.

2. Det samtycke som föreskrivs för fall som avses i förordningens artikel 14.1 b och 14b skall begäras av arbetsgivaren.

Artikel 11a

Formaliteter enligt förordningens artikel 14a. 1 och 14b.2 och i fall av överenskommelser enligt förordningens artikel 17 då arbete utförs inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket personen normalt är egenföretagare

1. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning skall fortsätta att gälla skall utfärda ett intyg som anger att egenföretagaren skall i följande fall fortsätta att omfattas av denna lagstiftning fram till ett visst datum:

a) På begäran av egenföretagaren i fall som avses i förordningens artiklar 14a. 1 och 14b.2.

b) I fall där förordningens artikel 17 gäller.

2. Det samtycke som föreskrivs för fall som avses i förordningens artiklar 14a. 1 b och 14b.2 skall begäras av egenföretagaren.

Om tysk lagstiftning, enligt förordningens artiklar 13.2 a, 14.1, 14.2 eller 14b. 1 eller enligt en överenskommelse som har slutits enligt för-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ordningens artikel 17, gäller för en person som är anställd av ett företag eller en arbetsgivare som inte har sitt säte inom tyskt territorium och om personen inte har någon fast arbetsplats inom tyskt territorium, skall denna lagstiftning gälla som om personen var anställd på sin bosätt- ningsort inom tyskt territorium.

Om den anställde inte är bosatt inom tyskt territorium skall tysk lag- stiftning gälla som om han vore anställd på en ort för vilken Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (Lokala allmänna sjukförsäkringskassan Bonn) är behörig.

Artikel 12a

Regler som gäller de personer som avses i förordningens artikel 14.2 b,

Vid tillämpningen av förordningens artikel 14.2 b, 14.3, 14a.2—4 och 14c. 1 a skall följande regler gälla:

1. a) En person som normalt utför arbete inom två eller flera med-

lemsstaters territorier eller hos ett företag som har sitt säte inom en medlemsstats territorium och vars verksamhet sträck- er sig över två medlemsstaters gemensamma gräns eller som samtidigt är anställd inom en medlemsstats territorium och egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium skall anmäla detta till den institution som har utsetts av den be- höriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt.

b) Om lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt inte gäller honom skall den institution som har utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet i sin tur anmäla förhållandet till den institution som har utsetts av den behöriga institutionen i den medlemsstats vars lagstiftning skall gälla.

2. a) Om en person, som normalt är anställd eller egenföretagare

inom två eller flera medlemsstaters territorier och som utför en del av sitt arbete inom den medlemsstat inom vars territo- rium han är bosatt, normalt omfattas av denna medlemsstats lagstiftning enligt förordningens artikel 14.2 b i eller artikel 14a.2 första meningen, skall den institution som har utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet utfärda ett intyg som anger att han omfattas av dess lagstiftning och sända en kopia av det till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i vaije annan medlemsstat.

i) inom vars territorium personen utför en del av sitt arbete och/eller,

ii) om han är anställd, inom vars territorium det företag eller den arbetsgivare, hos vilken han är anställd, har sitt säte eller är bosatt.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) Den sistnämnda institutionen skall, när det behövs, till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning skall tillämpas, sända den infor- mation som är nödvändig för att fastställa de avgifter som arbetsgivaren eller arbetsgivarna och/eller personen är skyl- diga att betala enligt denna lagstiftning.

3. a) Om en person, som är anställd inom en medlemsstats territo-

rium hos ett företag som har sitt säte inom en annan medlems- stats territorium och vars verksamhet sträcker sig över dessa staters gemensamma gräns eller som är egenföretagare i ett sådant företag, enligt förordningens artikel 14.3 eller 14a.3 omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territo- rium företaget har sitt säte, skall den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den sistnämnda med- lemsstaten utfärda ett intyg som anger att personen omfattas av dess lagstiftning och sända en kopia av det till den institu- tion som har utsetts av den behöriga myndigheten i vaije annan medlemsstat.

i) inom vars territorium personen är anställd eller egen- företagare,

ii) inom vars territorium personen är bosatt.

b) Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall.

4. a) Om en anställd, som inte är bosatt inom något av de med-

lemsstaters territorier inom vilka han utför arbete, enligt förordningens artikel 14.2 b ii, omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller den person som sysselsätter honom har sitt säte eller är bosatt, skall den institution som har utsetts av den behöriga myndig- heten i den sistnämnda medlemsstaten lämna den anställde ett intyg som anger att han omfattas av dess lagstiftning och sända en kopia av det till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i vaije annan medlemsstat

i) inom vars territorium den anställde utför en del av sitt arbete,

ii) inom vars territorium den anställde är bosatt.

b) Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall.

5. a) Om en person, som normalt är egenföretagare inom två eller

flera medlemsstaters territorium men som inte utför någon del av sitt arbete inom den medlemsstats territorier inom vilket han är bosatt, enligt förordningens artikel 14a.2, andra meningen, omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han utför sitt huvudsakliga arbete, skall den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt utan dröjsmål

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

23 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

underrätta den institution som har utsetts av de behöriga myn- digheterna i de andra berörda medlemsstaterna.

b) Medlemsstaternas behöriga myndigheter eller de institutioner som har utsetts av dessa behöriga myndigheter skall efter överenskommelse och med beaktande av bestämmelserna i d och i förekommande fall bestämmelserna i förordningens artikel 14a.4, bestämma vilken lagstiftning som skall gälla för personen i fråga, inom en period av högst sex månader från den dag då en av de berörda institutionerna underrättas om personens situation.

c) Den institution som tillämpar den lagstiftning som har be- stämts som tillämplig för personen i fråga skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av denna lagstiftning och sända en kopia av det till de övriga berörda institutionerna.

d) Vid bestämmande av personens huvudsakliga arbete enligt förordningens artikel 14a.2 tredje meningen skall först och främst den ort beaktas på vilken de fasta och permanenta lokalerna finns i vilka personen utför sitt arbete. Om sådana saknas skall sådana kriterier beaktas som arbetets normala beskaffenhet eller varaktighet, antalet tjänster som tillhanda- hålls och den inkomst som arbetet ger.

e) De berörda institutionerna skall lämna varandra de upplys- ningar som behövs för att bestämma både personens huvud- sakliga arbete och de avgifter som skall betalas enligt den lagstiftning som har bestämts som tillämplig på honom.

6. a) Om den institution som har utsetts av den behöriga myndig-

heten i den medlemsstat vars lagstiftning skulle gälla enligt förordningens artikel 14a.2 eller 14a.3, beslutar att bestäm- melserna i nämnda artikels punkt 4 skall gälla för personen i fråga, skall den, utan att det påverkar tillämpningen av be- stämmelserna i 5 ovan och i synnerhet 5 b, underrätta de behöriga myndigheterna i de övriga berörda medlemsstaterna eller de institutioner som har utsetts av dessa myndigheter om detta. Den lagstiftning som skall gälla personen skall, när det behövs, bestämmas genom en överenskommelse.

b) Den information som avses i 2 b ovan skall av de andra be- rörda institutionerna sändas till de institutioner som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstift- ning har fastställts vara tillämplig.

7. a) Om en person, som är anställd inom en medlemsstats terri-

torium samtidigt som han är egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium, enligt förordningens artikel 14c. 1 a omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är an- ställd skall den institution som har utsetts av den behöriga

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga l till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

myndigheten i den sistnämnda medlemsstaten lämna den an- ställde ett intyg som anger att han omfattas av dess lagstiftning och sända en kopia av det till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i vaije annan medlemsstat

i) inom vars territorium personen är egenföretagare,

ii) inom vars territorium personen är bosatt.

b) Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall.

1. Den rätt att välja som avses i förordningens artikel 16.2 måste första gången utövas inom tre månader från den dag då personen an- ställdes på beskickningen eller konsulatet eller då han blev privattjänare hos tjänstemän vid en sådan beskickning eller sådant konsulat. Valet skall ha verkan från och med den dag då anställningen böljar.

Om personen i fråga på nytt utövar sin rätt att välja vid ett kalenderårs utgång skall valet ha verkan från och med det följande kalenderårets första dag.

2. Den person som utövar sin rätt att välja skall anmäla detta till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den med- lemsstat vars lagstiftning han har valt att omfattas av och samtidigt underrätta sin arbetsgivare om detta. Denna institution skall, om det behövs, vidarebefordra denna information till alla andra institutioner i samma medlemsstat enligt de föreskrifter som har utfärdats av denna medlemsstats behöriga myndighet.

3. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning personen i fråga har valt att omfattas av skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av denna med- lemsstats lagstiftning under den tid som han är anställd på beskick- ningen eller konsulatet eller som privattjänare hos tjänstemän vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat.

4. Om personen i fråga har valt att omfattas av tysk lagstiftning skall bestämmelserna i denna lagstiftning gälla som om han vore anställd på den plats där den tyska regeringen har sitt säte. Den behöriga myndig- heten skall utse den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.

1. Den rätt att välja som avses i förordningens artikel 16.3 måste utövas när anställningsavtalet träffas. Den myndighet som har rätt att sluta sådana avtal skall informera den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde

1992/93 :EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

har valt att omfattas av. Denna institution skall, om det behövs, vid- arebefordra sådan information till alla andra institutioner i samma med- lemsstat.

2. Den institution, som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning medlemmen av hjälppersonalen har valt att omfattas av, skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av denna medlemsstats lagstiftning under den tid som han är anställd av Europeiska gemenskaperna som medlem av hjälppersonalen.

3. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall, när det be- hövs, utse behöriga institutioner för Europeiska gemenskapernas hjälp- personal.

4. Om en medlem av hjälppersonalen, som är anställd inom en annan medlemsstats territorium än Tyskland, har valt att omfattas av tysk lagstiftning skall bestämmelserna i denna lagstiftning tillämpas som om medlemmen av hjälppersonalen vore anställd på den ort där den tyska regeringen har sitt säte. Den behöriga myndigheten skall utse den be- höriga sjukförsäkringsinstitutionen.

AVDELNING IV

ALLMÄNNA REGLER OM SAMMANLÄGGNING AV PERIODER

1. I de fall som avses i förordningens artikel 18.1, 38, 45.1—3, 64,

67.1 och 67.2 skall perioder läggas samman enligt följande regler:

a) Till försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning, skall läggas försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt vaije annan medlems- stats lagstiftning i den utsträckning som det behövs som komple- ment till de försäkrings- eller bosättningsperioder som har full- gjorts enligt den första medlemsstatens lagstiftning för att få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, under förutsättning att dessa försäkrings- eller bosättningsperioder inte sammanfaller. Om förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) skall utges av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestäm- melserna i förordningens artikel 46.2, skall var och en av de berörda institutionerna, göra en separat sammanläggning genom att beakta alla försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts av den anställde eller egenföretagaren enligt alla med- lemsstaters lagstiftningar som han har omfattats av, om något

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

annat inte följer av bestämmelserna i förordningens artikel 45.2,

45.3 och 46.2 c.

b) Om en försäkrings- eller bosättningsperiod som har fullgjorts enligt ett system för obligatorisk försäkring enligt en medlemsstats lagstiftning sammanfaller med en försäkringsperiod enligt ett system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall endast den period som har fullgjorts enligt systemet för obligatorisk försäkring beak- tas.

c) Om en annan försäkrings- eller bosättningsperiod än en period som likställs med en sådan, har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning och sammanfaller med en period som likställs med en försäkrings- eller bosättningsperiod enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall endast den förstnämnda perioden beaktas.

d) Vaije period som betraktas som likställd enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning skall endast beaktas av institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den försäkrade personen senast var obligatoriskt försäkrad före den nämnda perioden. Om den försäkrade personen inte har varit obligatoriskt försäkrad enligt en medlemsstats lagstiftning före den nämnda perioden skall perioden beaktas av institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning han första gången efter den nämnda perioden var obligatoriskt försäkrad.

e) Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidsperiod inom vilken vissa försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning skall dessa perioder inte anses sammanfalla med försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, och de skall således, om det är fördelaktigt, beaktas.

f) Om vissa försäkrings- eller bosättningsperioder enligt en medlems- stats lagstiftning endast beaktas om de har fullgjorts inom en viss tidsfrist, skall institutionen som tillämpar denna lagstiftning

i) beakta endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder enligt en annan medlemsstats lagstiftning som har fullgjorts inom denna tidsfrist, eller

ii) förlänga denna tidsfrist med försäkrings- eller bosättnings- perioder som helt eller delvis har fullgjorts inom den nämnda fristen enligt en annan medlemsstats lagstiftning, om de berör- da försäkrings- eller bosättningsperiodema enligt den andra medlemsstatens lagstiftning endast leder till förskjutning av den frist inom vilken försäkrings- eller bosättningsperiodema måste vara fullgjorda.

2. Försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning för vilken förordningen inte gäller men som beaktas enligt en annan lagstiftning i denna medlemsstat för vilken för- ordningen gäller, skall godtas som försäkrings- eller bosättningsperioder och beaktas i sammanläggningssyfte.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

3. Om försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning uttrycks i andra enheter än dem som används i en annan medlemsstats lagstiftning, skall den omvandling som behövs för sam- manläggning genomföras enligt följande regler:

a) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett sys- tem med sexdagarsvecka eller om han är egenföretagare

i) skall en dag motsvara åtta timmar och omvänt,

ii) skall sex dagar motsvara en vecka och omvänt,

iii) skall 26 dagar motsvara en månad och omvänt,

iv) skall tre månader, 13 veckor eller 78 dagar motsvara ett kvartal och omvänt,

v) skall, vid omvandlingen av veckor till månader och omvänt, veckorna och månaderna omvandlas till dagar,

vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det totala antalet försäkringsperioder som har fullgjorts under ett kalenderår sammanlagt överstiger 312 dagar, 52 veckor, 12 månader eller fyra kvartal.

b) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett sys- tem med femdagarvecka

i) skall en dag motsvara nio timmar och omvänt,

ii) skall fem dagar motsvara en vecka och omvänt,

iii) skall 22 dagar motsvara en månad och omvänt,

iv) skall tre månader, 13 veckor eller 66 dagar motsvara ett kvartal och omvänt,

v) skall, vid omvandlingen av veckor till månader och omvänt, veckorna och månaderna omvandlas till dagar,

vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det totala antalet försäkringsperioder som har fullgjorts under ett kalenderår sammanlagt överstiger 264 dagar, 52 veckor, 12 månader eller fyra kvartal.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Tillämpning av förordningens artikel 18

1. För att göra sin rätt enligt bestämmelserna i förordningens artikel 18 gällande skall en anställd eller egenföretagare till den behöriga insti- tutionen lämna in ett intyg som anger de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast var omfattad av.

2. Detta intyg skall utfärdas på den anställdes eller egenföretagarens begäran av'den eller de institutioner i den medlemsstat vars lagstiftning han senast var omfattad av. Om han inte lämnar in detta intyg skall den

behöriga institutionen vända sig till den eller de berörda institutionerna för att få intyget.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 gäller också, om försäk- ringsperioder som tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning behöver beaktas för att villkoren i den behöriga statens lagstiftning skall uppfyllas.

Tillämpning av förordningens artikel 19

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 19 skall en anställd eller egenföretagare registrera sig och sina familjemedlemmar hos institutionen på sin bosättningsort genom att lämna in ett intyg som visar att han och hans familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner. Detta intyg utfärdas av den behöriga institutionen, i förekommande fall på grundval av information från arbetsgivaren. Om den anställde eller egenföretagaren eller hans familjemedlemmar inte lämnar in detta intyg skall institutionen på bosättningsorten vända sig till de behöriga institu- tionerna för att få intyget.

2. Detta intyg skall gälla tills institutionen på bosättningsorten får meddelande om att det inte längre är giltigt. Om detta intyg har utfär- dats av en fransk institution skall det dock gälla endast i ett år från den dag då det utfärdades och skall förnyas vaije år.

3. Om personen i fråga är säsongsarbetare skall det intyg som avses i punkt 1 gälla under säsongsarbetets hela beräknade varaktighet såvida den behöriga institutionen inte under tiden meddelar institutionen på bosättningsorten om att det inte längre är giltigt.

4. Institutionen på bosättningsorten skall undersöka den behöriga institutionen om vaije anmälan som har gjorts enligt bestämmelserna i punkt 1.

5. Vid vaije ansökan om vårdförmåner skall personen i fråga lämna in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna beviljas enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt.

6. Vid sjukhusvistelse skall institutionen på bosättningsorten inom tre dagar efter det att den har fått reda på detta underrätta den behöriga institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus, sjukhusvistelsens sannolika längd och tidpunkten för utskrivning. Någon underrättelse behövs dock inte när kostnaden för vårdförmånema återbetalas med ett schablonbelopp till institutionen på bosättningsorten.

7. Institutionen på bosättningsorten skall i förväg underrätta den behöriga institutionen om vaije beslut om beviljande av vårdförmåner när den sannolika eller faktiska kostnaden överstiger ett schablonbelopp, som fastställs och omprövas med jämna mellanrum av Administrativa

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

kommissionen. Den behöriga institutionen skall inom 15 dagar från och med den dag dä denna information har översänts göra eventuella in- vändningar och ange de skäl på vilka invändningarna grundas. Om ingen sådan invändning har gjorts vid slutet av denna period skall insti- tutionen på bosättningsorten bevilja vårdförmånema. Om dessa för- måner måste beviljas i ett mycket brådskande fall skall institutionen på bosättningsorten omedelbart underrätta den behöriga institutionen om det. Meddelande om invändning med angivande av de skäl på vilka invändningen grundas behövs dock inte om kostnaderna för vårdför- månema återbetalas med ett schablonbelopp till institutionen på bosätt- ningsorten.

8. Den anställde eller egenföretagaren eller hans familjemedlemmar skall underrätta institutionen på bosättningsorten om vaije förändring i deras situation som kan påverka rätten till vårdförmåner, i synnerhet vaije upphörande eller byte av anställning eller byte av verksamhet som egenföretagare för personen i fråga eller vaije byte av bosättnings- eller vistelseort av honom eller hans familjemedlemmar. På samma sätt skall den behöriga institutionen underrätta institutionen på bosättningsorten om den anställde eller egenföretagaren upphör att vara försäkrad eller upphör att ha rätt till vårdförmåner. Institutionen på bosättningsorten kan när som helst begära att den behöriga institutionen lämnar all infor- mation om den anställdes eller egenföretagarens försäkring eller om hans rätt till vårdförmåner.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kom- missionen, komma överens om andra tilllämpningsbestämmelser.

1. För att få kontantförmåner enligt förordningens artikel 19.1 b skall en anställd eller egenföretagare inom tre dagar efter det att arbetsoför- mågan inträffade anmäla sig hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in ett meddelande om att han har slutat arbeta eller, om det föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den behöriga institutionen eller institutionen på bosättningsorten, ett intyg om arbetsoförmåga som har utfärdats av den behandlande läkaren.

2. Om de behandlande läkarna i bosättningslandet inte utfärdar intyg om arbetsoförmåga skall personen anmäla sig direkt till institutionen på bosättningsorten inom den tidsfrist som anges i den lagstiftning som denna tillämpar.

Denna institution skall omedelbart se till att arbetsoförmågan medicinskt bekräftas och att det intyg som avses i punkt 1 utfärdas. Intyget skall ange oförmågans beräknade varaktighet och skall utan dröjsmål över- sändas till den behöriga institutionen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

3. I fall där punkt 2 inte gäller skall institutionen på bosättningsorten snarast möjligt, och i vaije fall inom tre dagar från den dag då personen gjorde anmälan, se till att han undersöks av en läkare som om han vore försäkrad hos denna institution. Den undersökande läkarens intyg skall särskilt ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall översän- das till den behöriga institutionen av institutionen på bosättningsorten inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes.

4. Institutionen på bosättningsorten skall sedan vidta alla nödvändiga administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om han vore försäkrad hos denna institution. Så snart som den konstaterar att personen är i stånd att återuppta sitt arbete skall den utan dröjsmål underrätta honom och den behöriga institutionen om detta och ange den dag då arbetsoförmågan har upphört. Utan att det påverkar tilllämp- ningen av punkt 6 skall underrättelsen till personen anses som ett beslut som har fattats av den behöriga institutionen.

5. Den behöriga institutionen behåller under alla omständigheter rätten att låta personen undersökas av den läkare som institutionen själv har valt.

6. Om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantför- måner på grund av att personen inte har fullgjort de formaliteter som fastställts i bosättningslandets lagstiftning eller om den konstaterar att personen kan återuppta sitt arbete, skall den underrätta personen om sitt beslut och samtidigt översända en kopia av detta beslut till institutionen på bosättningsorten.

7. När personen återupptar sitt arbete skall han underrätta den behö- riga institutionen om detta, om en sådan underrättelse krävs enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

8. Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmåner på lämpligt sätt, exempelvis med internationella postanvisningar, och skall underrätta institutionen på bosättningsorten och personen om detta. Om kontantförmåner betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning skall den sistnämnda institutionen in- formera personen om hans rättigheter och underrätta institutionen på bosättningsorten om kontantförmånernas belopp, tidpunkterna för ut- betalning och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den be- höriga statens lagstiftning.

Tillämpning av förordningens artikel 20

För gränsarbetare eller deras familjemedlemmar kan läkemedel, ban- dage, glasögon och mindre hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

tester utföras endast inom den medlemsstats territorium inom vilket de har ordinerats enligt bestämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning, utom i fall då den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar eller en överenskommelse som har träffats mellan de berörda medlems- staterna eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter innehåller förmånligare regler.

1. För att få vårdförmåner för sig själv eller för medföljande familje- medlemmar skall en person, som är anställd inom internationell trans- port och omfattas av förordningens artikel 14.2 a och som under sin anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, snarast möjligt till institutionen på vistelseorten lämna in ett särskilt intyg som har utfärdats av arbetsgivaren eller dennes företrädare under den innevarande kalendermånaden eller under de två kalendermånaderna närmast före inlämnandet. Detta intyg skall särskilt ange den dag från och med vilken personen har varit anställd hos ar- betsgivaren och namnet och adressen på den behöriga institutionen. Om arbetsgivaren enligt den behöriga statens lagstiftning inte behöver känna till den behöriga institutionen skall dock den anställde lämna skriftliga uppgifter om denna institutions namn och adress då han lämnar in sin ansökan till institutionen på vistelseorten. En person som har lämnat in ett sådant intyg skall antas ha uppfyllt villkoren för rätt till vårdför- måner. Om en person inte kan ta kontakt med institutionen på vistel- seorten innan han får läkarvård skall han ändå få denna vård som om han vore försäkrad hos denna institution, om han visar upp det nämnda intyget.

2. Institutionen på vistelseorten skall inom tre dagar höra sig för hos den behöriga institutionen om personen i fråga uppfyller villkoren för rätt till vårdförmåner. Institutionen på vistelseorten skall utge vårdför- måner tills den får svar från den behöriga institutionen, dock inte längre än för 30 dagar.

3. Den behöriga institutionen skall sända sitt svar till institutionen på vistelseorten inom tio dagar efter det att den har mottagit begäran från den sistnämnda institutionen. Om detta svar är jakande skall den be- höriga institutionen, vid behov, ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den lagstiftning som den tillämpar och institutionen på vistelseorten skall fortsätta att utge dessa förmåner.

4. I stället för det intyg som avses i punkt 1 får den anställde som avses i den punkten lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten vilket anger att villkoren för rätt till vårdförmåner har uppfyllts. Detta

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den behöriga statens lagstiftning. I ett sådant fall gäller inte bestämmelserna i punkt 1—3 ovan.

5. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och

17.9 skall gälla även dessa fall.

6. Vårdförmåner som beviljas på grund av ett sådant antagande som har gjorts enligt punkt 1 skall återbetalas enligt förordningens artikel

36.1.

Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten — Andra anställda än de som omfattas av tillämpningsförord- ningens artikel 20 eller egenföretagare

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a i skall, utom i fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 20, en anställd eller egenföretagare till institutionen på vistelseorten lämna in ett intyg som anger att han har rätt till vårdförmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen på den berörda personens begäran om möjligt innan han lämnat den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den behöriga statens lagstift- ning. Om personen i fråga inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa det från den behöriga institutionen.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och

17.9 skall gälla även dessa fall.

Vårdförmåner för anställda eller egenföretagare som flyttar eller som återvänder till bosättningslandet och för anställda eller egenföretagare som har fått tillstånd att resa till en annan medlemsstat för läkarvård

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.1 b i skall en anställd eller egenföretagare till institutionen på bosättningsorten lämna in ett intyg som styrker att han har rätt att fortsätta att få dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen skall, när det behövs, särskilt innehålla uppgift om den längsta period under vilken dessa förmåner får fortsätta att utges enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning. Detta intyg kan på begäran av per- sonen utfärdas efter hans avresa om det på grund av force majeure inte kan utfärdas dessförinnan.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och

17.9 skall gälla även dessa fall.

3. Punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner i fall som avses i förord- ningens artikel 22.1 c i.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

363 Artikel 23

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 21 eller 22 skall, i förekommande fall, gälla även vid beviljande av vårdförmåner till familjemedlemmar enligt förordningens artikel 22.3.

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7, 17.9, 21 och 22 i sådana fall som avses i förordningens artikel 22.3 andra stycket skall dock vad som där sägs om institutionen på bosätt- ningsorten och lagstiftningen i familjemedlemmarnas bosättningsland i stället avse den behöriga institutionen och den behöriga statens lagstift- ning.

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 18 skall gälla också kontantförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a ii. Utan att det påverkar skyldigheten att lämna intyg om arbetsoförmåga skall dock en anställd eller egenföretagare, som vistas inom en medlemsstats terri- torium utan att vara förvärvsverksam där, inte vara skyldig att lämna in sådant meddelande om att han har slutat arbeta som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 18.1.

Tillämpning av förordningens artikel 23.3

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 23.3 skall en anställd eller egenföretagare till den behöriga institutionen lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan med- lemsstats territorium än det inom vilket denna institution finns.

2. Detta intyg skall utfärdas av institutionen på den ort där familje- medlemmarna är bosatta.

Det skall gälla i 12 månader från den dag då det utfärdades. Det kan förnyas och i ett sådant fall skall det gälla från den dag då det för- nyades.

Personen i fråga skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen om vaije händelse som föranleder en ändring av intyget. En sådan ändring skall gälla från det datum då händelsen inträffade.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

3. I stället för det intyg som föreskrivs i punkt 1 kan den behöriga institutionen kräva att personen visar upp aktuella folkbok- föringshandlingar om familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket institutionen finns.

Tillämpning av förordningens artikel 25.1

1. För att få vård- och kontantförmåner enligt förordningens artikel

25.1 för sig själv och för sina familjemedlemmar skall en arbetslös person till sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som han har rest till lämna in ett intyg, som han före avresan skall begära från den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen. Om han inte lämnar in detta intyg skall institutionen på den ort som han har rest till skaffa det från den be- höriga institutionen.

Av detta intyg skall framgå att han har rätt till förmåner enligt vill- koren i förordningens artikel 69.1 a, hur länge denna rätt gäller med beaktande av förordningens artikel 69.1 c, samt beloppet av de kontanta sjukförsäkringsförmåner som, i förekommande fall, skall utges under den ovannämnda perioden vid fall av arbetsoförmåga eller sjukhusvis- telse.

2. Arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har rest skall på en kopia av det intyg, som avses i tillämpningsförordningens artikel 83 och som skall sändas till sjukför- säkringsinstitutionen på samma ort, intyga att de villkor som föreskrivs i förordningens artikel 69.1 b är uppfyllda, ange den dag från vilken de är uppfyllda samt den dag från vilken den arbetslösa personen får för- måner från arbetslöshetsförsäkringen på den behöriga institutionens bekostnad.

Detta intyg skall gälla under den period som föreskrivs i förord- ningens artikel 69.1 c så länge villkoren är uppfyllda. Om villkoren inte längre är uppfyllda, skall arbetslöshetsförsäkringsinstitutionenpå den ort till vilken den arbetslösa personen har rest, inom tre dagar underrätta sjukförsäkringsinstitutionen om detta.

3. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och

17.9 skall gälla även dessa fall.

4. För att få de kontantförmåner som den behöriga statens lagstift- ning berättigar till skall den arbetslösa personen inom tre dagar till sjukförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken han har rest sända ett intyg om arbetsoförmåga utfärdat av den behandlande läkaren. Han skall också ange den dag till vilken han har fått arbetslöshetsförmåner och sin adress i det land där han vistas.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

5. Sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som den arbetslösa per- sonen har rest till skall inom tre dagar underrätta den behöriga sjukför- säkringsinstitutionen och den behöriga arbetslöshetsförsäkringsinstitu- tionen samt den institution hos vilken den arbetslösa personen är anmäld som arbetssökande om den dag då arbetsoförmågan böijade respektive slutade.

6. I de fall som avses i förordningens artikel 25.4 skall sjukförsäk- ringsinstitutionen på den ort som den arbetslösa personen har rest till underrätta den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen och den behöriga arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen om att den anser att villkoren för förlängning av den period under vilken kontant- och vårdförmåner får utges är uppfyllda och ange de skäl på vilka den grundar sin uppfattning samt till den underrättelse som den sänder till den behöriga sjukförsäk- ringsinstitutionen foga en detaljerad rapport om patientens tillstånd från den undersökande läkaren med uppgift om den sannolika period under vilken förutsättningar att tillämpa av förordningens artikel 25.4 kommer att finnas. Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen skall sedan fatta sitt beslut i frågan om förlängning av den period under vilken förmåner får utges till den sjuka arbetslösa personen.

7. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 18.2—6, 8.8 och 18.9 skall gälla även dessa fall.

Tillämpning av förordningens artikel 25.3

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17 skall gälla också vårdförmåner för familjemedlemmar till en arbetslös person som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens. När familjemedlemmar till en arbetslös person registreras som mot- tagare av förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel 69.1, skall det intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 26.1 visas upp. Detta intyg skall gälla under den tid under vilken förmåner får utges enligt förordningens artikel 69.1.

Tillämpning av förordningens artikel 26

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 26.1 inom den medlemsstats territorium inom vilket den sökande är bosatt skall han och hans familjemedlemmar registrera sig hos institutionen på bosätt- ningsorten genom att lämna in ett intyg som visar att han själv och hans

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner enligt en annan med- lemsstats lagstiftning. Detta intyg skall utfärdas av institutionen i den andra medlemsstat som svarar för vårdförmånema.

2. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta den institution som har utfärdat intyget om vaije anmälan som har gjorts enligt punkt 1 ovan.

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 28.1 och 28a inom den medlemsstats territorium inom vilket pensionären är bosatt skall han och hans familjemedlemmar registrera sig hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in ett intyg som anger att han själv och hans familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner enligt den lagstiftning eller en av de lagstiftningar enligt vilka en pension betalas ut.

2. Detta intyg skall på pensionärens begäran utfärdas av den institu- tion eller en av de institutioner som svarar för pensionen eller, i före- kommande fall, av den institution som har bemyndigats att besluta om rätten till vårdförmåner så snart som pensionären uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner. Om pensionären inte lämnar in intyget skall institutionen på bosättningsorten skaffa det från den institution eller de institutioner som svarar för pensionen eller, i förekommande fall, från den institution som har bemyndigats att utfärda sådant intyg. Medan institutionen väntar på detta intyg kan den registrera pensionären och hans familjemedlemmar provisoriskt på grundval av de handlingar som den har godkänt. Denna registrering skall vara bindande för institutio- nen med ansvar för bekostandet av vårdförmåner endast om den institu- tionen utfärdar det intyg som föreskrivs i punkt 1.

3. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta institutionen som har utfärdat det intyg som föreskrivs i punkt 1 om vaije registrering som har gjorts enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

4. När en ansökan om vårdförmåner görs skall det för institutionen på bosättningsorten styrkas, med ett kvitto eller en postanvisningstalong från den senaste utbetalningen, att rätten till pension fortfarande före- ligger.

5. Pensionären eller hans familjemedlemmar skall underrätta institu- tionen på bosättningsorten om vaije ändring i deras situation som kan påverka deras rätt till vårdförmåner, i synnerhet innehållande eller indragning av pensionen och vaije byte av bosättning. De institutioner som har ansvar för pensionen skall också underrätta institutionen på pensionärens bosättningsort om vaije sådan förändring.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

6. Administrativa kommissionen skall, i den utsträckning som be- hövs, fastställa närmare regler för att bestämma vilken institution som skall betala kostnaden för de vårdförmåner som avses i förordningens artikel 28.2 b.

Tillämpning av förordningens artikel 29

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 29.1 inom den medlemsstats territorium inom vilket de är bosatta skall familjemedlem- marna registrera sig hos institutionen på den ort där de är bosatta genom att lämna in de handlingar som föreskrivs i den lagstiftning som denna institution tillämpar för utgivande av sådana förmåner till en pensionärs familjemedlemmar samt ett intyg om att pensionären har rätt till vårdförmåner för sig själv och sina familjemedlemmar. Detta intyg, som skall utfärdas av institutionen på pensionärens bosättningsort, skall gälla så länge institutionen på den ort där familjemedlemmarna är bo- satta inte har fått någon underrättelse om att det inte längre är giltigt. När intyget har utfärdats av en fransk institution skall det dock gälla endast under en period av tolv månader från den dag då det utfärdades och förnyas vaije år.

2. När familjemedlemmarna ansöker om vårdförmåner skall de till institutionen på den ort där de är bosatta lämna in det intyg som avses i punkt 1 ovan, om den lagstiftning som denna institution tillämpar före- skriver att en sådan ansökan måste åtföljas av bevis på rätt till pension.

3. Om pensionen hålls inne eller dras in eller om pensionären byter bosättning, skall institutionen på pensionärens bosättningsort underrätta institutionen på familjemedlemmarnas bosättningsort om detta. Institu- tionen på familjemedlemmarnas bosättningsort får när som helst begära att institutionen på pensionärens bosättningsort lämnar upplysningar om rätten till vårdförmåner.

4. Familjemedlemmarna skall underrätta institutionen på sin bosätt- ningsort om vaije ändring i deras situation som kan påverka deras rätt till vårdförmåner, särskilt vaije byte av bosättning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

368 Tillämpning av förordningens artikel 31

1. För att fä vårdförmåner enligt förordningens artikel 31 skall en pensionär lämna in ett intyg till institutionen pä vistelseorten vilket anger att han har rätt till dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfär- das av institutionen på pensionärens bosättningsort om möjligt innan han lämnar den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, i förekommande fall, särskilt ange den längsta period under vilken vård- förmåner får utges enligt denna medlemsstats lagstiftning. Om pen- sionären inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa det från institutionen på bosättningsorten.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och

17.9 skall gälla även dessa fall. I ett sådant fall skall institutionen på pensionärens bosättningsort anses vara den behöriga institutionen.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner till familjemedlemmar som omfattas av förordningens artikel 31.

Tillämpning av förordningens artikel 35.1

Institutioner till vilka arbetare i gruvor och liknande företag och deras familjemedlemmar kan vända sig under vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. I de fall som avses i förordningens artikel 35.1 och då de för- måner, som utges i vistelse- eller bosättningslandet enligt det försäk- ringssystem för sjukdom eller moderskap som gäller för arbetare inom stålindustrin, är likvärdiga med dem som utges enligt det särskilda systemet för arbetare i gruvor och liknande företag, får arbetare i den sistnämnda kategorin och deras familjemedlemmar vända sig till den närmaste institutionen inom den medlemsstats territorium inom vilket de vistas eller är bosatta och som är förtecknad i tillämpningsförordningens bilaga 3, även om denna är en institution för tillämpning av det system som gäller för arbetare inom stålindustrin. Denna institution skall då utge dessa förmåner.

2. Om de förmåner som utges enligt det särskilda systemet för arbe- tare i gruvor och liknande företag är förmånligare, kan sådana arbetare eller deras familjemedlemmar vända sig antingen till den institution som svarar för tillämpningen av detta system eller till den närmaste institu- tion som tillämpar systemet för arbetare inom stålindustrin inom den medlemsstats territorium inom vilket de vistas eller är bosatta. I det senare fallet skall institutionen i fråga upplysa personen om att han, genom att ansöka hos den institution som ansvarar för tillämpningen av

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

24 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

det ovannämnda särskilda systemet, får förmånligare förmåner samt även informera honom om denna institutions namn och adress.

Tillämpning av förordningens artikel 35.2

Artikel 32a

Bilaga 11 förtecknar det system eller de system som avses i förord- ningens artikel 35.2.

Tillämpning av förordningens artikel 35.4

Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 35.4 kan den institution i en medlemsstat, som skall utge förmåner, begära upp- lysningar från institutioner i en annan medlemsstat om den period under vilken den senare institutionen redan har utgett förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap.

Återbetalning från den behöriga institutionen i en medlemsstat av utgifter under en persons vistelse i en annan medlemsstat

1. Om det under en anställds eller en egenföretagares vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten inte är möjligt att fullgöra de formaliteter som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 20.1,

20.4, 21, 23 och 31, skall hans utgifter på begäran återbetalas av den behöriga institutionen enligt den återbetalningstaxa som tillämpas av institutionen på vistelseorten.

2. Institutionen på vistelseorten skall på den behöriga institutionens begäran lämna alla upplysningar som behövs om denna taxa.

Om institutionen på vistelseorten och den behöriga institutionen är bundna av en överenskommelse enligt vilken antingen ingen återbetal- ning skall ske eller ett schablonbelopp skall utges enligt förordningens artiklar 22.1 a i och 31, skall institutionen på vistelseorten dessutom till den behöriga institutionen översända det belopp som skall återbetalas till personen i fråga enligt bestämmelserna i punkt 1 ovan.

3. Om det gäller större utgifter kan den behöriga institutionen betala ett lämpligt förskott till personen i fråga så snart han lämnar in en begäran om återbetalning till denna institution.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

370 INVALIDITET, ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL (PENSIONER)

Inlämnande och beredning av ansökan om förmäner

Aaasökan om invaliditetsförmåner då den anställde eller egenföretagaren uteslutande har varit omfattad av sådan lagstiftning som anges i förord- ningens bilaga 4 och i fall som avses i förordningens artikel 40.2

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 37, 38 och 39 samt i de fall som avses i förordningens artikel 40.2, 41.1 och 42.2 skall en anställd eller egenföretagare lämna in en ansökan antingen till institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han var omfattad av vid tidpunkten för uppkomsten av den arbetsoförmåga som följts av in- validitet eller förvärrad invaliditet, eller till institutionen på bosättnings- orten som då skall översända ansökan till den förstnämnda institutionen och ange vilken dag som den lämnades in. Denna dag skall gälla som dag för inlämnande av ansökan till den förstnämnda institutionen. Om kontanta sjukförsäkringsförmåner har utgetts skall dock den dag då dessa kontantförmåner slutade att utges i förekommande fall anses som den dag då ansökan om pension har lämnats in.

2. I det fall som avses i förordningens artikel 41.1 b skall den institu- tion hos vilken den anställde eller egenföretagaren senast var försäkrad underrätta den institution, som först svarade för utbetalning av för- månerna, om beloppet och den dag från vilken förmånerna har betalats ut enligt den lagstiftning som den förstnämnda institutionen tillämpar. Från den dagen skall de förmåner som utgavs innan invaliditeten för- värrades dras in eller minskas till ett belopp som inte överstiger det tillägg som avses i förordningens artikel 41.1 c.

3. Bestämmelserna i punkt 2 skall inte gälla i det fall som avses i förordningens artikel 41.1 d. I detta fall skall den institution hos vilken sökanden senast var försäkrad vända sig till den nederländska institu- tionen för att få reda på det belopp som skall utges av denna institution.

Ansökan om förmåner vid ålderdom och efterlevandeförmåner (utom förmåner till bam som har mist en av föräldrarna eller båda föräldrar- na) samt invaliditetsförmåner i fall som inte avses i tillämpningsförord ningens artikel 35

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 40—51, utom i fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 35, skall sökanden lämna in en ansökan till institutionen på bosättningsorten enligt det förfarande som bestäms i den lagstiftning som denna institution tillämpar. Om den anställde eller egenföretagaren inte har omfattats av denna lagstiftning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

skall institutionen pä bosättningsorten vidarebefordra ansökan till institu- tionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har varit omfattad av, och ange den dag då ansökan lämnades in. Den dagen skall anses som dag för inlämnande av ansökan till den sistnämnda institutionen.

2. Om en anställd eller egenföretagare är bosatt inom en medlems- stats territorium vars lagstiftning han inte har omfattats av, kan han lämna in sin ansökan till institutionen i den medlemsstat, vars lagstift- ning han senast har omfattats av.

3. Om en anställd eller egenföretagare är bosatt inom en icke-med- lemsstats territorium skall han lämna in sin ansökan till den behöriga institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har omfat- tats av. Om sökanden lämnar in sin ansökan till institutionen i den medlemsstat i vilken han är medborgare skall denna institution vidare- befordra ansökan till den behöriga institutionen.

4. En ansökan om förmåner, som har sänts till institutionen i en medlemsstat, skall automatiskt medföra att förmåner beviljas samtidigt enligt lagstiftningen i alla de medlemsstater, vars villkor sökanden uppfyller, utom i sådana fall då sökanden enligt förordningens artikel

44.2 begär att beviljandet av de förmåner vid ålderdom skjuts upp som han skulle ha rätt till enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning.

Vid ansökan enligt tillämpningsförordningens artikel 36 skall följande regler gälla:

a) Ansökan skall åtföljas av de nödvändiga handlingar och göras på den blankett som föreskrivs i lagstiftningen

i) i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt i fall som avses i artikel 36.1,

ii) i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egen- företagaren senast var omfattad av i fall som avses i artikel

36.2 och 36.3.

b) Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas med officiella handlingar som bifogas ansökningsblanket- ten eller bekräftas av de behöriga organen i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt.

c) Sökanden skall så långt det är möjligt antingen ange den institution eller de institutioner i vaije medlemsstat, som handhar försäk- ringen för invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) och som den anställde eller egenföretagaren har varit försäkrad hos, eller, när det gäller en anställd, den eller de arbetsgivare för vilka han har arbetat inom en medlemsstats territorium, genom att visa upp de arbetsintyg som han har.

d) Om sökanden enligt förordningens artikel 44.2 begär att beviljan- det av de förmåner vid ålderdom skjuts upp som han skulle ha rätt

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

till enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, skall han ange den lagstiftning enligt vilken han ansöker om förmåner.

1. För att få förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel

39.4 eller 47.3 skall sökanden lämna in ett intyg om sina familjemed- lemmar, dock inte om sina bam, som är bosatta inom en annan med- lemsstats territorium än det i vilket institutionen som svarar för för- månerna finns.

Detta intyg skall utfärdas av sjukförsäkringsinstitutionen på familje- medlemmarnas bosättningsort eller av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars terri- torium de är bosatta. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens ar- tikel 25.2 andra och tredje styckena skall gälla också dessa fall.

I stället för det intyg som anses i första stycket ovan kan institutionen som svarar för förmånerna kräva att sökanden lämnar in aktuella folk- bokföringshandlingar om familjemedlemmar, dock inte för bam, som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det där institutionen finns.

2. Om, i det fall som avses i punkt 1, den lagstiftning som tillämpas av institutionen i fråga kräver att familjemedlemmarna bor tillsammans med pensionären, skall det styrkas att de familjemedlemmar som inte uppfyller detta villkor likväl är huvudsakligen beroende av sökanden för sin försöijning genom handlingar som visar att en del av sökandens inkomster regelbundet förs över till dessa familjemedlemmar.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Beredning av ansökningar om invaliditetsförmåner i fall då den anställde eller egenföretagaren uteslutande har omfattats av den lagstiftning som avses i förordningens bilaga 4

1. Om en anställd eller egenföretagare har lämnat in en ansökan om invaliditetsförmåner och om institutionen konstaterar att bestämmelserna i förordningens artikel 37.1 gäller, skall denna institution, om det be- hövs, från den institution hos vilken den berörda personen senast var försäkrad skaffa ett intyg om de försäkringsperioder som han har full- gjort enligt den lagstiftning som den senare institutionen tillämpar.

2. Punkt 1 ovan gäller också när försäkringsperioder, som har full- gjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, måste beaktas för att villkoren i den behöriga statens lagstiftning skall uppfyllas.

3. I fall som avses i förordningens artikel 39.3 skall den institution som har utrett sökandens fall vidarebefordra hans handlingar till den institution hos vilken han senast var försäkrad.

4. Tillämpningsförordningens artikel 41—50 gäller inte beredning av de ansökningar som avses i punkt 1—3.

Vid fastställande av invaliditetsgraden skall institutionen i en med- lemsstat beakta de handlingar, läkarintyg och upplysningar av administ- rativ karaktär som har skaffats från institutionen i en annan medlems- stat. Vaije institution behåller dock rätten att låta sökanden undersökas av den läkare som institutionen själv väljer, utom i sådana fall då be- stämmelserna i förordningens artikel 40.4 gäller.

Beredning av ansökningar om förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall i fäll som avses i tillämpningsförordningens artikel 36

1. Ansökningar om förmåner skall utredas av den institution till vilken de har sänts eller vidarebefordrats enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 36. Denna institution benämns här den utredande institutionen.

2. Den utredande institutionen skall utan dröjsmål och på en särskild blankett underrätta alla berörda institutioner om ansökningar om för- måner så att ansökningarna samtidigt och utan dröjsmål kan utredas av alla dessa institutioner.

1. Vid beredningen av ansökningar om förmåner skall den utredande institutionen använda en blankett som särskilt skall innehålla ett ut- låtande och en förteckning över de försäkrings- eller bosättningsperioder som den anställde eller egenföretagaren har fullgjort enligt lagstiftningen i alla de berörda medlemsstaterna.

2. När dessa blanketter sedan vidarebefordras till institutionen i en annan medlemsstat skall de utgöra bevishandlingar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

374 Artikel 43

1. Den utredande institutionen skall på den blankett som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 42.1 ange de försäkrings- eller bosätt- ningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna tillämpar och skall sända en kopia av denna blankett till den institution för försäkring vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) i varje medlemsstat hos vilken den anställde eller egenföretagaren har varit försäkrad samt i förekommande fall bifoga de arbetsintyg som sökanden har visat upp.

2. Om det gäller endast en annan institution skall denna institution fylla i den nämnda blanketten och ange

a) de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna tillämpar,

b) det förmånsbelopp som sökanden kunde göra anspråk på för en- dast dessa försäkrings- eller bosättningsperioder,

c) det teoretiska och det faktiska förmånsbelopp som har beräknats enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2.

Den ifyllda blanketten skall återsändas till den utredande institutionen.

Om en rätt till förmåner har förvärvats med beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som tillämpas av den andra medlemsstatens behöriga institution och om det förmånsbelopp som svarar mot dessa perioder kan bestämmas utan dröjsmål och det beräkningsförfarande som avses i c kräver en avsevärt längre tid, skall blanketten återsändas till den utredande institutionen med den information som avses i a och b. Den information som avses i c skall snarast möjligt sändas till den utredande institutionen.

3. Om det gäller två eller flera institutioner skall var och en av dessa institutioner fylla i den nämnda blanketten och ange de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar och återsända den till den utredande institutionen.

Om en rätt till förmåner har förvärvats med beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som tillämpas av en eller flera av dessa institutioner och om det förmånsbelopp som svarar mot dessa perioder kan bestämmas utan dröjsmål, skall den utredande institutionen samtidigt underrättas om detta belopp och om försäkrings- eller bosättningsperiodema. Om be- stämmandet av det nämnda beloppet kräver en viss tid, skall den utre- dande institutionen underrättas om beloppet så snart som detta har bestämts.

När den utredande institutionen har fått alla blanketter med infor- mation om försäkrings- eller bosättningsperioder och, i förekommande fall, det eller de belopp som skall betalas ut enligt lagstiftningen i en eller flera av de berörda medlemsstaterna, skall denna sända en kopia av de ifyllda blanketterna till vaije berörd institution, som på handlingen

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

skall anteckna det teoretiska och det faktiska förmånsbelopp som beräk- nats enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 samt återsända handlingen till den utredande institutionen.

4. Så snart som den utredande institutionen, efter att ha fått den information som avses i punkt 2 och 3, har fastställt att bestämmelserna i förordningens artikel 40.2, 48.2 eller 48.3 skall tillämpas, skall den underrätta de andra berörda institutionerna om detta.

5. I de fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 37 d skall institutionerna i de medlemsstater, vars lagstiftning sökanden har varit omfattad av men hos vilka han har begärt beviljandet av förmåner skjuts upp, på den blankett som avses i tillämpningsförordningens artikel 42.1 ange endast de försäkrings- eller bosättningsperioder som sökanden har fullgjort enligt den lagstiftning som de tillämpar.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 2 och 3, skall endast den utredande institutionen ha rätt att fatta det beslut som avses i förordningens artikel 40.4 om sökandens invaliditetsgrad. Denna institution skall fatta detta beslut så snart som den kan avgöra, i före- kommande fall med beaktande av bestämmelserna i förordningens ar- tikel 45, om de villkor för rätt till förmåner som har fastställts i den lagstiftning som den tillämpar har uppfyllts. Den skall utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna om detta beslut.

2. Om de villkor för rätt till förmåner — bortsett från villkor om de som rör invaliditetsgraden — som har fastställts i den lagstiftning som den utredande institutionen tillämpar inte har uppfyllts med beaktande av bestämmelserna i förordningens artikel 45, skall denna institution omedelbart underrätta den institution som är behörig vad avser invalidi- tet i den medlemsstat, vars lagstiftning den anställde eller egenföretaga- ren senast var omfattad av. Om de villkor för rätt till förmåner enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar är uppfyllda, skall denna institution ha rätt att fatta beslut om sökandens invaliditetsgrad. Institu- tionen skall utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna om detta beslut.

3. Vid behov kan det bli nödvändigt att återföra ärendet på samma villkor till den behöriga institutionen för invaliditet i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren först var omfattad av.

376 Artikel 45

1. Om den utredande institutionen konstaterar att sökanden har rätt till förmåner enligt den lagstiftning som denna tillämpar utan att sådana försäkrings- eller bosättningsperioder behöver beaktas som har fullgjorts enligt andra medlemstaters lagstiftning, skall den omedelbart betala ut dessa förmåner provisoriskt.

2. Om sökanden inte har rätt till förmåner enligt punkt 1 men om det framgår av de upplysningar som den utredande institutionen har fått enligt tillämpningsförordningens artikel 43.2 eller 43.3 att en rätt till förmåner har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning med beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftningen, skall den institution som tilläm- par den nämnda lagstiftningen betala ut dessa förmåner provisoriskt så snart som den utredande institutionen har underrättat den om skyldig- heten att göra det.

3. Om i det fall som avses i punkt 2, rätt till förmåner har förvärvats enligt lagstiftningen i fler än en medlemsstat, med beaktande av endast de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt var och en av dessa lagstiftningar, skall den institution, som först har underrättat den utredande institutionen om att en sådan rätt föreligger, svara för den provisoriska utbetalningen av förmånerna. Den utredande institutionen skall informera de övriga berörda institutionerna om detta.

4. Den institution som är skyldig att betala ut förmåner enligt punkt 1, 2 eller 3 skall utan dröjsmål informera sökanden om detta och då särskilt betona att åtgärden är provisorisk och inte kan överklagas.

5. Om ingen förmån tills vidare kan betalas till sökanden enligt punkt 1, 2 eller 3 men om det framgår av utredningen att rätt till förmåner har förvärvats enligt förordningens artikel 46.2, skall den utredande in- stitutionen betala ut ett lämpligt förskott till honom vilket kan återkrävas och vars belopp skall ligga så nära som möjligt det belopp som san- nolikt kommer att betalas ut till honom enligt förordningens artikel

46.2.

6. Två medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndig- heter kan komma överens om att tillämpa andra metoder för utbetalning tills vidare av förmåner i fall då endast institutioner i dessa stater be- rörs. Administrativa kommissionen skall underrättas om vaije sådan överenskommelse.

1. Vid beräkningen av det teoretiska och det faktiska förmånsbe- loppet enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 a och b skall reglerna i tillämpningsförordningens artikel 15.1 b—d gälla.

1992/93:EU1

Bilaga 3 Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

377 Det faktiska belopp som har fastställts på detta sätt skall ökas med det belopp som svarar mot perioderna av frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring och skall bestämmas enligt den lagstiftning enligt vilken dessa försäkringsperioder har fullgjorts.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.3 skall det för- månsbelopp som svarar mot perioder av frivillig eller frivillig fortsätt- ningsförsäkring inte beaktas.

I fall som avses i förordningens artikel 46.3 andra stycket skall den utredande institutionen beräkna det slutliga beloppet av de förmåner som vaije institution skall utge samt underrätta var och en av de berörda institutionerna om detta.

1. Det slutliga beslut som var och en av de berörda institutionerna har fattat, i förekommande fall med beaktande av den underrättelse som avses i tillämpningsförordningens artikel 47, skall sändas till den utre- dande institutionen. Vaije beslut skall innehålla uppgift om möjligheten att överklaga och tiden för överklagande enligt den berörda lagstift- ningen. När den utredande institutionen har fått alla sådana beslut skall den underrätta sökanden om detta på dennes eget språk i ett sammanfat- tande meddelande till vilket de nämnda besluten skall bifogas. Tiden för överklagande skall alltid räknas från det att sökanden fick det samman- fattande meddelandet.

2. När det sammanfattande meddelande som avses i punkt 1 sänds till sökanden skall den utredande institutionen samtidigt sända en kopia till var och en av de berörda institutionerna tillsammans med en kopia av de andra institutionernas beslut.

1. Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 49.2,

49.3 och 51.2 gäller bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 45 och 47.

2. Vid omräkning, indragning eller innehållande av en förmån skall den institution som har fattat ett sådant beslut omedelbart underrätta den berörda personen och vaije institution hos vilken personen har rätt till förmåner om detta, vid behov genom den utredande institutionens med-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

verkan. Beslutet skall innehålla uppgift om möjligheten att överklaga och tiden för överklagande enligt den berörda lagstiftningen. Tiden för överklagande skall alltid räknas från det att sökanden fick beslutet.

1. a) i) När en anställd eller egenföretagare som är medborgare i

en medlemsstat blir omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning skall den behöriga institutionen för pensioner i den senare medlemsstaten med alla de medel som står till dess förfogande vid registreringstillfället sända all information om den berörda personens identitet, namnet på den nämnda behöriga institutionen samt det försäk- ringsnummer som han har tilldelats till det organ som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat.

ii) Vidare skall den behöriga institution som avses under i, så långt möjligt, sända all annan information som kan under- lätta och påskynda utbetalningen av pensioner till det organ som har utsetts enligt bestämmelserna under i.

iii) Denna information skall sändas på det sätt som har be- stämts av Administrativa kommissionen till det organ som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myn- dighet.

iv) Vid tillämpningen av bestämmelserna under i—iii skall statslösa personer och flyktingar anses vara medborgare i den medlemsstat vars lagstiftning de först var omfattade av.

b) De berörda institutionerna skall på begäran av den personen i fråga eller den institution hos vilken han vid den aktuella tidpunkten är försäkrad böija ställa samman hans försäk- ringsförhållanden senast ett år före den dag då han uppnår pensionsåldern.

2. Föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 be- slutas av Administrativa kommissionen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Administrativa kontroller och läkarundersökningar

1. Följande gäller när någon far förmåner, i synnerhet

a) förmåner vid invaliditet,

b) förmåner vid ålderdom som utges vid arbetsoförmåga,

c) förmåner vid ålderdom som utges till äldre arbetslösa personer,

d) förmåner vid ålderdom som utges när en förvärvsverksamhet upphör,

e) förmåner till efterlevande som utges vid invaliditet eller arbets- oförmåga,

f) förmåner som utges under förutsättning att mottagarens tillgångar inte överstiger en viss nivå:

Om den som får förmåner vistas eller är bosatt inom en annan med- lemsstats territorium än den stat i vilken den institution som svarar för förmånerna finns, skall administrativa kontroller och läkarundersök- ningar utföras på denna institutions begäran av institutionen på mot- tagarens vistelse- eller bosättningsort enligt det förfarande som före- skrivs i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar. Den institution som svarar för förmånerna skall dock ha rätt att låta mottaga- ren undersökas av en läkare som den väljer.

2. Om det konstateras att den förmånstagare som avses i punkt 1 ovan är anställd eller verksam som egenföretagare eller har tillgångar som överstiger den fastställda nivån samtidigt som han får förmåner, skall institutionen på vistelse- eller bosättningsorten sända en rapport till den institution som svarar för förmånerna och som har begärt kontrollen eller undersökningen. Denna rapport skall särskilt ange arten av den anställning eller verksamhet som personen i fråga bedriver, beloppet av den inkomst eller de tillgångar som han har haft under det senaste hela kvartalet, normalinkomsten inom samma område för en anställd eller egenföretagare på samma nivå och inom samma yrke som personen i fråga hade innan han blev invalid, under en referensperiod som skall fastställas av den institution som svarar för förmånerna, och, i förekom- mande fall, ett utlåtande från en medicinskt sakkunnig om den berörda personens hälsotillstånd.

Om personen i fråga återfår rätten till förmåner, som har innehållits, medan han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall de berörda institutionerna utbyta all information som behövs för att dessa förmåner skall kunna betalas ut på nytt.

Utbetalning av förmåner

1. Om den institution i en medlemsstat som svarar för förmåner till personer bosatta inom en annan medlemsstats territorium inte betalar ut förmånerna direkt till dem, skall dessa förmåner på begäran av denna institution betalas ut av den sistnämnda medlemsstatens förbindelses- organ eller av institutionen på den ort där de personer som har rätt till förmåner är bosatta enligt det förfarande som avses i tilllämpningsför- ordningens artikel 54—58. Om den institution som svarar för förmåner- na betalar ut dessa direkt till de personer som har rätt till dem, skall

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

den underrätta institutionen på bosättningsorten om detta. Det utbetal- ningsförfarande som tillämpas av medlemsstaternas institutioner anges i bilaga 6.

2. Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig- heter kan komma överens om andra metoder för utbetalningen av för- måner i fall där endast dessa medlemsstaters behöriga institutioner berörs. Administrativa kommissionen skall underrättas om vaije sådan överenskommelse.

3. Sådana bestämmelser i överenskommelser om utbetalningen av förmåner som gällde dagen innan förordningen trädde i kraft skall fortsätta att gälla, om de finns förtecknade i bilaga 5.

Artikel 54

Den institution som svarar för förmånerna skall till förbindelseorganet i den medlemsstat inom vars territorium personen med rätt till förmåner är bosatt eller till institutionen på bosättningsorten (nedan kallad det utbetalande organet) sända ett detaljerat utbetalningsschema i två exemp- lar vilket skall komma det betalande organet tillhanda senast 20 dagar före den dag då dessa förmåner skall betalas ut.

Artikel 55

1. Tio dagar före den dag då förmåner skall betalas ut skall institu- tionen med ansvar för förmånerna i denna medlemsstats valuta överföra det belopp som behövs för de utbetalningar som anges i det schema som avses i tillämpningsförordningens artikel 54. Överföringen skall göras genom nationalbanken eller genom en annan bank i den medlemsstat inom vars territorium institutionen som svarar för förmånerna finns, till ett konto som har öppnats för det utbetalande organet i nationalbankens namn eller i någon annan banks namn i den medlemsstat inom vars territorium det utbetalande organet finns. En sådan överföring skall ha befriande verkan. Institutionen som svarar för förmånerna skall sam- tidigt sända en underrättelse om överföringen till det utbetalande or- ganet.

2. Den bank till vars konto överföringen har gjorts skall kreditera det utbetalande organet med det överförda beloppets motvärde i den med- lemsstats valuta inom vars territorium organet finns.

3. Namnen på och huvudkontoren för de banker som avses i punkt 1 förtecknas i bilaga 7.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

381 Artikel 56

1. De utbetalningar som anges i det schema som avses i tillämpnings- förordningens artikel 54 skall göras till förmånstagaren av det utbetalan- de organet för den institutions räkning som ansvarar för förmånerna. Dessa utbetalningar skall göras på det sätt som bestäms i den lagstift- ning som det utbetalande organet tillämpar.

2. Så snart det utbetalande organet eller något annat organ som har utsetts av detta får kännedom om någon omständighet som motiverar innehållande eller indragning av förmånerna skall det upphöra med alla utbetalningar. Detsamma gäller då den person som har rätt till förmåner flyttar till en annan stats territorium.

3. Det utbetalande organet skall upplysa institutionen som svarar för förmånerna om skälet för vaije utebliven utbetalning. Om den person som har rätt till förmåner eller dennes make avlider eller om en änka eller änkling gifter om sig, skall det utbetalande organet underrätta den nämnda institutionen om dagen för detta.

Artikel 57

1. De utbetalningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 56 skall slutligt avräknas i slutet av vaije utbetalningsperiod så att de be- lopp som faktiskt har betalats till förmånstagama eller till deras före- trädare kan fastställas liksom de belopp som inte har betalats ut.

2. Det totala beloppet skall, uttryckt i siffror och ord i den medlems- stats valuta inom vars territorium institutionen som svarar för förmåner- na finns, intygas vara överensstämmande med de utbetalningar som det utbetalande organet har gjort och denna bekräftelse skall undertecknas av en representant för detta organ.

3. Det utbetalande organet skall garantera riktigheten av de utbetal- ningar som gjorts.

4. Skillnaden mellan de belopp som har överförts av institutionen som svarar för förmånerna, uttryckt i den medlemsstats valuta inom vars territorium denna institution finns, och värdet uttryckt i samma valuta av de utbetalningar som har intygats av det utbetalande organet skall räknas av från de belopp som senare skall överföras för samma ändamål av institutionen som svarar för förmånerna.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

382 Artikel 58

Det utbetalande organet kan göra avdrag för kostnader vid utbetalningen av förmåner, i synnerhet för post- och bankavgifter, enligt de villkor som föreskrivs i den lagstiftning som detta organ tillämpar.

Artikel 59

När en person som har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater flyttar från en stats territorium till en annans, skall han underrätta den eller de institutioner som svarar for förmånerna och det utbetalande organet om detta.

OLYCKSFALL I ARBETET OCH ARBETSSJUKDOMAR

Tillämpning av förordningens artikel 52 och 53

Artikel 60

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 52 a, skall en anställd eller egenföretagare lämna in ett intyg till institutionen på bo- sättningsorten vilket anger att han har rätt till dessa vårdförmåner. Detta intyg skall utfärdas av den behöriga institutionen och grundas på upplys- ningar från arbetsgivaren i förekommande fall. Om den behöriga statens lagstiftning föreskriver det, skall den anställde eller egenföretagaren till institutionen på bosättningsorten dessutom lämna in ett bevis från den behöriga institutionen om mottagen anmälan om ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom. Om personen i fråga inte lämnar in dessa hand- lingar, skall institutionen på bosättningsorten skaffa dem från den be- höriga institutionen och i väntan på dem bevilja honom vårdförmåner enligt sjukförsäkringen, under förutsättning att han uppfyller villkoren för rätt till dessa.

2. Intyget skall gälla tills institutionen på bosättningsorten får en underrättelse om att det inte längre gäller. Om detta intyg har utfärdats av en fransk institution skall det dock gälla endast i ett år från den dag då det utfärdades och skall förnyas vaije år.

3. För säsongsarbetare skall det intyg som avses i punkt 1 gälla under säsongsarbetets hela beräknade varaktighet, om den behöriga

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

institutionen inte under tiden meddelar institutionen på bosättningsorten att det inte längre gäller.

4. Vid vaije ansökan om vårdförmåner skall personen i fråga lämna in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt.

5. Vid sjukhusvistelse skall institutionen på bosättningsorten inom tre dagar efter det att den har fått kännedom om detta underrätta den be- höriga institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus, sjukhus- vistelsens sannolika längd och tidpunkten för utskrivningen från sjuk- hus.

6. Institutionen på bosättningsorten skall i förväg underrätta den behöriga institutionen om vaije beslut om utgivande av vårdförmåner när den sannolika eller faktiska kostnaden överstiger ett schablonbelopp, som fastställs och med jämna mellanrum omprövas av Administrativa kommissionen.

Den behöriga institutionen skall inom 15 dagar från den dag då denna information har översänts göra eventuella invändningar och ange de skäl på vilka dessa invändningar grundas. Om ingen sådan invändning har gjorts vid slutet av denna period skall institutionen på bosättningsorten utge vårdförmånema. Om dessa vårdförmåner måste beviljas i ett mycket brådskande fall skall institutionen på bosättningsorten omedel- bart underrätta den behöriga institutionen om det.

7. Personen i fråga skall underrätta institutionen på bosättningsorten om vaije förändring i sin situation som kan påverka hans rätt till vård- förmåner, i synnerhet upphörande eller byte av anställning eller verk- samhet som egenföretagare eller byte av bosättnings- eller vistelseort. På samma sätt skall den behöriga institutionen underrätta institutionen på bosättningsorten, om personen i fråga upphör att vara försäkrad eller upphör att ha rätt till vårdförmåner. Institutionen på bosättningsorten kan när som helst begära att den behöriga institutionen lämnar alla upplysningar om personens försäkring eller om hans rätt till vårdför- måner.

8. För gränsarbetare får läkemedel, bandage, glasögon och mindre hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och tester utföras endast inom den medlemsstats territorium inom vilket de har ordinerats enligt be- stämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Artikel 61

1. För att få andra kontantförmåner än pensioner enligt förordningens artikel 52 b skall en anställd eller egenföretagare inom tre dagar efter

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

det att arbetsoförmågan inträffade göra ansökan hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in en anmälan om att han har upphört att arbeta eller, om det föreskrivs i den lagstiftning som den behöriga institutionen eller institutionen på bosättningsorten tillämpar, ett intyg om arbetsoförmåga som har utfärdats av hans behandlande läkare.

2. Om de behandlande läkarna i bosättningslandet inte utfärdar intyg om arbetsoförmåga skall personen ansöka direkt hos institutionen på bosättningsorten inom den tid som har fastställts i den lagstiftning som denna institution tillämpar.

Denna institution skall omedelbart se till att arbetsoförmågan medi- cinskt konstateras av läkare och att det intyg som avses i punkt 1 utfär- das. Intyget skall ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall utan dröjsmål översändas till den behöriga institutionen.

3. I de fall då punkt 2 inte är tillämplig skall institutionen på bosätt- ningsorten snarast möjligt, och i vaije fall inom tre dagar från den dag då personen gjorde anmälan, se till att han undersöks av en läkare som om han vore försäkrad hos denna institution. Den undersökande läka- rens intyg skall särskilt ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall översändas till den behöriga institutionen på bosättningsorten inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes.

4. Institutionen på bosättningsorten skall sedan vidta alla nödvändiga administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om han vore försäkrad hos denna institution. Så snart som den konstaterar att personen kan återuppta sitt arbete skall den utan dröjsmål underrätta honom och den behöriga institutionen om detta och ange den dag arbets- oförmågan upphörde. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6 skall underrättelsen till personen anses som ett beslut av den behöriga institutionen.

5. Den behöriga institutionen behåller under alla omständigheter rätten att låta personen undersökas av en läkare som institutionen själv väljer.

6. Om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantför- måner på grund av att personen inte har fullgjort de formaliteter som föreskrivs i bosättningslandets lagstiftning eller om den konstaterar att personen kan återuppta sitt arbete, skall den underrätta personen i fråga om sitt beslut och samtidigt översända en kopia av detta beslut till insti- tutionen på bosättningsorten.

7. När personen återupptar sitt arbete skall han underrätta den be- höriga institutionen om detta, om en sådan underrättelse krävs enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.

8. Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmåner på lämpligt sätt, exempelvis med internationell postanvisning, och skall underrätta institutionen på bosättningsorten och personen om detta. Om kontantförmåner betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning skall den sistnämnda institutionen under- rätta personen om hans rättigheter och underrätta institutionen på bosätt- ningsorten om kontantförmånernas belopp, tidpunkterna för utbetalning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

25¶Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr I. Del 3

och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den behöriga statens lagstiftning.

Tillämpning av förordningens artikel 55

Artikel 62

1. För att få vårdförmåner skall en person, som är anställd inom internationell transport, omfattas av förordningens artikel 14.2 a och under sin anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än den behöriga staten, snarast möjligt till institutionen på vistelseorten lämna in ett särskilt intyg som har utfärdats av arbetsgivaren eller den- nes företrädare under den innevarande kalendermånaden eller under de två kalendermånaderna närmast före inlämnandet. Detta intyg skall särskilt ange den dag från och med vilken personen har varit anställd hos denna arbetsgivare samt namnet och adressen på den behöriga institutionen. Om personen har lämnat in ett sådant intyg skall han anses ha uppfyllt villkoren för rätt till vårdförmåner. Om personen inte kan ta kontakt med institutionen på vistelseorten innan han får läkarvård skall han ändå mot uppvisande av det nämnda intyget få denna vård som om han vore försäkrad hos denna institution.

3. Den behöriga institutionen skall sända sitt svar till institutionen på vistelseorten inom tio dagar från det att den fick begäran från denna institution. Om detta svar är jakande skall den behöriga institutionen vid behov ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och institutionen på vistelseorten skall fortsätta att utge dessa förmåner.

4. Vårdförmåner som utges på grund av det antagande som har gjorts enligt punkt 1 skall återbetalas enligt förordningens artikel 36.1.

5. I stället för det intyg som avses i punkt 1 får den anställde som avses i nämnda punkt lämna in det intyg som föreskrivs i punkt 6 till institutionen på vistelseorten.

6. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 a i, utom i fall då ett antagande har gjorts enligt punkt 1, skall den anställde eller egenföretagaren lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten vilket anger att han har rätt till vårdförmåner. Detta intyg, som skall

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

utfärdas av den behöriga institutionen om möjligt innan personen har lämnat den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken värdför- måner får utges enligt den behöriga statens lagstiftning. Om personen i fråga inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa det från den skaffa institutionen.

7. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 60.5, 60.6 och

60.9 skall gälla även dessa fall.

Artikel 63

Vårdförmåner för anställda eller egenföretagare som flyttar eller åter- vänder till bosättningslandet och för anställda eller egenföretagare som har fatt tillstånd att resa till en annan medlemsstat för läkarvård

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 b i skall en anställd eller egenföretagare lämna in ett intyg till institutionen på bosättningsorten vilket styrker att han har rätt att fortsätta att få dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken dessa förmåner får fortsätta att utges enligt bestämmelserna i den be- höriga statens lagstiftning. Detta intyg kan på begäran av personen utfärdas efter hans avresa om det på grund av force majeure inte kan utfärdas dessförinnan.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 60.5, 60.6 och

60.9 skall gälla även dessa fall.

3. Punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner i fall som avses i förord- ningens artikel 55.1 c i.

Artikel 64

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 61 skall gälla också andra kontantförmåner än pensioner enligt förordningens artikel 55.1 a

ii. Utan att det påverkar skyldigheten att lämna in ett intyg om arbets- oförmåga skall dock en anställd eller egenföretagare, som vistas inom en medlemsstats territorium utan att vara förvärvsverksam där, inte vara skyldig att lämna in det meddelande om att han har upphört att arbeta som avses i tillämpningsförordningens artikel 61.1.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

387 Artikel 65

1. När en person råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller när en arbetssjukdom först fastställs inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall ett meddelande om olycksfallet eller sjuk- domen lämnas enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning, utan att det påverkar tillämpningen av några bestämmelser som gäller i den medlemsstat där olycksfallet i arbetet ägde rum eller där arbetssjuk- domen först fastställdes och som skall fortsätta att tillämpas i ett sådant fall. Detta meddelande skall sändas till den behöriga institutionen och en kopia skall sändas till institutionen på bosättningsorten eller på vistelse- orten.

2. Institutionen i den medlemsstat inom vars territorium olycksfallet i arbetet ägde rum eller arbetssjukdomen först faställdes skall till den behöriga institutionen översända det läkarintyg, som har utfärdats där, i två exemplar samt all relevant information som den behöriga institu- tionen kan behöva.

3. Om ett olycksfall i arbetet inträffar under en resa inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens och om det finns anledning att göra en utredning inom den förstnämnda medlemsstatens territorium, kan en utredare utses för detta ändamål av den behöriga institutionen som då skall meddela denna medlemsstats myndigheter detta. Dessa myndigheter skall hjälpa utredaren i synnerhet genom att utse en person som skall bistå honom vid genomgången av officiella rapporter och andra handlingar som rör olyckan.

4. Efter behandlingens slut skall en detaljerad rapport översändas till den behöriga institutionen tillsammans med läkarintyg om olycksfallets eller sjukdomens bestående följder och i synnerhet om personens aktu- ella tillstånd och tillfrisknande eller bestående men av skadorna. Av- gifterna för behandlingen skall betalas av institutionen på bosätt- ningsorten eller vistelseorten, allt efter omständigheterna, enligt den taxa som institutionen tillämpar och skall debiteras den behöriga institu- tionen.

5. Den behöriga institutionen skall på begäran underrätta institutionen på bosättnings- eller vistelseorten, allt efter omständigheterna, om det beslut som fastställer dagen då skadorna läkts eller blivit bestående och, i förekommande fall, om beslut om beviljande av pension.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

388 Artikel 66

1. Om den behöriga institutionen i fall som avses i förordningens artikel 52 eller 55.1 anser att olycksfallet eller sjukdomen inte omfattas av lagstiftningen om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar, skall den omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten, som har beviljat vårdförmånerna, om detta. Dessa förmåner skall då anses omfattade av sjukförsäkringen och de skall fortsätta att utges enligt denna när de läkarintyg eller andra intyg som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 20 och 21 visas upp.

2. När ett slutligt beslut har fattats i denna fråga skall den behöriga institutionen omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten, som har utgett vårdförmånema, om detta. Då fallet inte är ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom skall denna institution fortsätta att utge dessa vårdförmåner enligt sjukförsäkringen, om den anställde eller egenföretagaren har rätt till sådana förmåner. I motsatt fall skall de vårdförmåner som personen har fått enligt sjukförsäkringen anses som förmåner vid ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.

Tillämpning av förordningens artikel 57

Artikel 67

1. I fall som avses i förordningens artikel 57.1 skall anmälan om arbetssjukdom översändas antingen till den behöriga institutionen för arbetssjukdomar i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen senast var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat sjukdomen i fråga eller till institutionen på bosättningsorten som skall vidarebefordra meddelandet till den behöriga institutionen.

2. Om den behöriga institution som avses i punkt 1 konstaterar att personen senast enligt en annan medlemsstats lagstiftning var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga skall den översända anmälan och andra handlingar till denna medlemsstats motsvarande institution.

3. När institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen senast var sysselsatt i en förvärvsverksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga konstaterar att denna person eller hans efterlevande inte uppfyller villkoren i denna lagstiftning, i förekommande fall med beaktande bestämmelserna i förordningens artikel 57.2 och 57.3 a och b, skall denna institution

a) utan dröjsmål översända anmälan och alla andra handlingar i ärendet däribland resultat av och rapporter från de läkarunder- sökningar som den förstnämnda institutionen har ordnat med, samt en kopia av det beslut som avses under b till institutionen

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade per- sonen tidigare var sysselsatt i en verksamhet som kunde för- orsaka sjukdomen i fråga,

b) samtidigt underrätta personen i fråga om sitt beslut och i synnerhet ange skälen för vägran att utge förmåner, möjlig- heterna till och tiden för överklagande och den dag då hand- lingarna översändes till den institution som avses under a.

4. Vid behov skall fallet enligt samma förfarande återsändas till motsvarande institution i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen först var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga.

Artikel 68

Utbyte av information mellan institutioner vid överklagande av ett beslut att avslå en ansökan - Utbetalning av förskott vid ett sådant över- klagande

1. När ett beslut att avslå en ansökan fattats av institutionen i en av de medlemsstater, enligt vars lagstiftning den drabbade personen var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen, och detta beslut överklagas, skall denna institution lämna en underrättelse om överklagandet till den institution till vilken anmälan har översänts enligt det förfarande som anges i tillämpningsförordningens artikel 67.3, och sedan underrätta denna också om det slutliga avgörandet.

2. Om rätten till förmåner har förvärvats enligt den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar, med beaktande av bestämmelser- na i förordningens artikel 57.2 och 57.3 a och b, skall denna institution betala ut förskott med ett belopp som, när det behövs, skall bestämmas efter samråd med den institution vars beslut har överklagats. Den sist- nämnda institutionen skall återbetala förskottsbeloppet, om den till följd av avgörandet i högre instans är skyldig att utge förmånerna. Detta belopp skall sedan dras av från det totala belopp av förmåner som personen har rätt till.

Artikel 69

Följande regler skall gälla vid tillämpningen av förordningens artikel

57.3 c:

a) Den behöriga institutionen i den medlemsstat, enligt vars lagstift- ning kontantförmåner utges enligt förordningens artikel 57.1 (nedan kallad institutionen som svarar för kontantförmåner), skall använda en blankett som i synnerhet skall innehålla en beskrivning och sammanfattning av alla försäkrings- (ålderspensionsförsäk- rings-) eller bosättningsperioder som har fullgjorts av den drabba-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

de personen enligt lagstiftningen i var och en av de berörda med- lemsstaterna.

b) Institutionen som svarar for kontantförmåner skall översända denna blankett till alla ålderspensionsförsäkringsinstitutioner i de medlemsstater där den drabbade personen var försäkrad, vilka var och en på blanketten skall ange de försäkrings- (ålderspensionsför- säkrings-) eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar och återsända blanketten till den institution som svarar för kontantförmåner.

c) Den institution som svarar för kontantförmåner skall sedan fördela kostnaderna mellan sig själv och de övriga berörda behöriga insti- tutionerna och, för att få deras godkännande, underrätta dessa om fördelningen med tillhörande underlag, i synnerhet beträffande det totala beloppet av beviljade kontantförmåner och beräkningen av procentsatserna för fördelningen.

d) I slutet av vaije kalenderår skall den institution som svarar för kontantförmåner, till var och en av de berörda behöriga institu- tionerna översända en redovisning av de kontantförmåner som har betalats ut under året i fråga, utvisande det belopp som var och en av dem är skyldig att betala enligt den fördelning som avses i c. Var och en av dessa institutioner skall snarast möjligt och senast inom tre månader fullgöra sin återbetalningsskyldighet till institu- tionen som svarar för kontantförmåner.

Tillämpning av förordningens artikel 58.3

Artikel 70

1. För att få förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel

58.3 skall sökanden lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det i vilket insti- tutionen som svarar för kontantförmånerna finns.

I stället för det intyg som föreskrivs i första stycket kan institutionen som svarar för kontantförmåner kräva att sökanden lämnar in aktuella folkbokföringshandlingar om hans familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det där institutionen finns.

2. Om, i det fall som avses i punkt 1, den lagstiftning som tillämpas av institutionen kräver att familjemedlemmarna bor tillsammans med sökanden, skall det styrkas att de familjemedlemmar som inte uppfyller detta villkor huvudsakligen är beroende av sökanden för sin försöijning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

genom handlingar som visar att en del av sökandens inkomster regel- bundet förs över till dessa familjemedlemmar.

Tillämpning av förordningens artikel 60

Artikel 71

1. I de fall som avses i förordningens artikel 60.1 skall sökanden lämna alla upplysningar om förmåner som tidigare har beviljats för den berörda arbetssjukdomen till institutionen i den medlemsstat från vilken han ansöker om förmåner. Denna institution kan vända sig till vaije annan institution som tidigare har varit behörig för att få de upplys- ningar som den anser nödvändiga.

2. I det fall som avses i förordningens artikel 60.1 c skall den be- höriga institution, som skall betala ut kontantförmånerna, till den andra institutionen för dess godkännande översända uppgift om de kostnader, som den institutionen till följd av försämringen skall svara för, samt bifoga tillhörande handlingar. I slutet av vaije kalenderår skall den förstnämnda institutionen sända en redovisning till den sistnämnda in- stitutionen av kontantförmåner som har betalats ut under året, utvisande det belopp som den sistnämnda institutionen är skyldig att återbetala till den förstnämnda, en återbetalning som skall göras snarast möjligt och senast inom tre månader.

3. I det fall som avses i förordningens artikel 60.2 b första meningen skall den institution som svarar för kontantförmåner, för godkännande översända uppgift till de berörda institutionerna om de ändringar som har gjorts i den tidigare fördelningen av kostnaderna, tillsammans med tillhörande handlingar.

4. Bestämmelserna i punkt 2 gäller också det fall som avses i förord- ningens artikel 60.2 b andra meningen.

Tillämpning av förordningens artikel 61.5 och 61.6

Artikel 72

Bedömning av graden av arbetsoförmåga vid ett olycksfall i arbete som har inträffat tidigare eller senare eller vid en arbetssjukdom som har konstaterats tidigare eller senare

1. För att bedöma graden av arbetsoförmåga, fastställa rätten till förmåner eller beräkna beloppet av förmåner i de fall som avses i för- ordningens artikel 61.5 och 61.6 skall sökanden till den behöriga insti- tutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han var omfattad av vid tidpunktéh då olycksfallet i arbetet inträffade eller arbetssjukdomen först konstaterades lämna alla upplysningar om tidigare eller senare olycksfall i arbetet som han har råkat ut för eller arbetssjukdomar han har fått när

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

han har varit omfattad av lagstiftningen i någon annan medlemsstat, oavsett vilken grad av arbetsoförmåga som dessa tidigare eller senare fall kan ha förorsakat.

2. Den behöriga institutionen skall enligt den lagstiftning som den tillämpar för förvärvandet av rätten till förmåner och för bestämmande av förmånsbelopp beakta graden av arbetsoförmåga som dessa tidigare eller senare fall har förorsakat.

3. Den behöriga institutionen kan hos vaije institution, som tidigare eller senare har varit behörig, begära de upplysningar som den anser behövs.

Om en tidigare eller senare arbetsoförmåga har förorsakats av ett olycksfall som inträffade då personen i fråga var omfattad av lagstift- ningen i en medlemsstat där frågan om arbetsoförmågans ursprung saknar betydelse, skall den institution som är behörig för den tidigare eller senare arbetsoförmågan eller det organ, som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet, på begäran av en annan medlemsstats behöriga institution lämna upplysningar om graden av den tidigare eller senare arbetsoförmågan och i största möjliga utsträckning alla upplysningar som kan göra det möjligt att bestämma om arbetsoför- mågan var en följd av ett olycksfall i arbetet i den lagstiftnings mening som institutionen i den sistnämnda medlemsstaten tillämpar. Om detta är fallet skall bestämmelserna i punkt 2 tillämpas.

Artikel 73

1. Om i ett fall som avses i förordningens artikel 62.1 de förmåner som utges i vistelse- eller bosättningslandet enligt försäkringssystemet för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar för arbetare inom stål- industrin är likvärdiga med dem som utges enligt det särskilda systemet för arbetare i gruvor och liknande företag, får arbetare i den sistnämnda kategorin vända sig till den närmaste av de institutioner, inom den med- lemsstats territorium där de vistas eller är bosatta, som är förtecknade i tillämpningsförordningens bilaga 3, även om denna är en institution för tillämpning av systemet för arbetare inom stålindustrin. Den institu- tionen skall i så fall utge dessa förmåner.

2. Om de förmåner som utges enligt det särskilda systemet för ar- betare i gruvor och liknande företag är mer förmånliga, kan sådana arbetare vända sig antingen till den institution som svarar för tillämp- ningen av detta system eller till den närmaste institution, inom den stats territorium där de vistas eller är bosatta, som tillämpar systemet för arbetare inom stålindustrin. I det senare fallet skall institutionen i fråga upplysa personen om det förhållandet att han får mer förmånliga för-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

måner, genom att ansöka hos den institution som svarar för tillämp- ningen av det ovannämnda särskilda systemet, och om den institutionens namn och adress.

Tillämpning av förordningens artikel 62.2

Artikel 74

Vid tillämpningen av förordningens artikel 62.2 kan en medlemsstats institution, som skall utge förmåner, begära upplysningar från en annan medlemsstats institution om den period under vilken den sistnämnda institutionen redan har utgett förmåner för samma fall av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom.

Inlämnande och beredning av pensionsansökningar, utom sådana som gäller pension för arbetssjukdomar enligt förordningens artikel 57

Artikel 75

1. För att få en pension eller ett tilläggsbidrag enligt lagstiftningen i en medlemsstat skall en anställd eller egenföretagare eller hans efter- levande som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium ansöka antingen hos den behöriga institutionen eller hos institutionen på bosätt- ningsorten, som skall vidarebefordra ansökan till den behöriga institu- tionen. Vid inlämnande av ansökningar gäller följande:

a) Ansökan skall åtföljas av nödvändiga handlingar och göras på den blankett som föreskrivs i den lagstiftning som den behöriga institu- tionen tillämpar.

b) Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas med officiella handlingar som bifogas ansöknings- blanketten eller bekräftas av de behöriga organen i den medlems- stat inom vars territorium sökanden är bosatt.

2. Den behöriga institutionen skall direkt eller genom den behöriga statens förbindelsesorgan underrätta sökanden om sitt beslut och sända en kopia av detta beslut till förbindelseorganet i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

394 Administrativa kontroller och läkarundersökningar

Artikel 76

1. De administrativa kontroller och läkarundersökningar, däribland de läkarundersökningar som föreskrivs vid omprövning av rätten till pension, skall på den behöriga institutionens begäran utföras av institu- tionen i den medlemsstat, inom vars territorium personen med rätt till förmåner befinner sig, enligt det förfarande som föreskrivs i den lag- stiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar. Den behöriga in- stitutionen behåller dock rätten att låta personen med rätt till förmåner undersökas av en läkare som institutionen själv väljer.

2. Vaije person som uppbär pension för sig själv eller för ett bam som har mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna skall underrätta den institution som svarar för utbetalningen om vaije ändring i hans eller barnets situation som kan påverka rätten till pension.

Utbetalning av pensioner

Artikel 77

Utbetalning av pensioner från en medlemsstats institution till pensio- närer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium skall göras enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 53—58.

Tillämpning av förordningens artikel 64—66

Artikel 78

För att få dödsfallsersättning enligt lagstiftningen i en annan medlems- stat än den stat inom vars territorium sökanden är bosatt skall denne lämna in sin ansökan antingen till den behöriga institutionen eller till institutionen på bosättningsorten.

Till ansökan skall fogas de handlingar som krävs enligt den lagstift- ning som den behöriga institutionen tillämpar.

Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas med officiella handlingar som bifogas ansökan eller av bekräftas av de behöriga organen i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

395 Artikel 79

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 64 skall sökanden lämna in ett intyg till den behöriga institutionen vilket anger de försäkrings- eller bosättningsperioder som den anställde eller egenföretagaren har fullgjort enligt den lagstiftning som han senast har varit omfattad av.

2. Detta intyg skall på sökandens begäran utfärdas av den sjukför- säkrings- eller ålderspensionsförsäkringsinstitution hos vilken den an- ställde eller egenföretagaren senast var försäkrad. Om sökanden inte lämnar in detta intyg skall den behöriga institutionen skaffa det från någon av de nämnda institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 gäller också sådana fall då det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nöd- vändigt att ta hänsyn till försäkrings- eller bosättningsperioder som tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Tillämpning av förordningens artikel 67

Artikel 80

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 67.1, 67.2 eller 67.4 skall sökanden lämna ett intyg till den behöriga institutionen, vilket anger de försäkrings- eller anställ- ningsperioder som han har fullgjort som anställd enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av, tillsammans med de ytterligare upplys- ningar som krävs i den lagstiftning som denna institution tillämpar.

2. Intyget skall på begäran av personen i fråga utfärdas antingen av en institution för frågor om arbetslöshet i den medlemsstat vars lagstift- ning han senast var omfattad av eller av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat. Om han inte lämnar in det nämnda intyget skall den behöriga institutionen skaffa det från någon av de ovannämnda institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också fall då det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att ta hänsyn till försäkrings- eller anställningsperioder som han tidigare har fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

396 Tillämpning av förordningens artikel 68

Artikel 81

Om ansvaret för beräkningen av förmåner åvilar en institution som avses i förordningens artikel 68.1 och om en person inte har innehaft sin senaste anställning under minst fyra veckor inom den medlemsstats territorium där institutionen finns, skall han lämna in ett intyg till denna institution vilket anger arten av den senaste anställning som han har haft under minst fyra veckor inom en annan medlemsstats territorium och den bransch i vilken anställningen innehades. Om personen inte lämnar in detta intyg skall den berörda institutionen skaffa det antingen från den institution för frågor om arbetslöshet i den sistnämnda med- lemsstaten hos vilken han senast var försäkrad eller från en annan insti- tution som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna med- lemsstat.

Artikel 82

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 68.2, skall personen i fråga lämna in ett intyg till den behöriga institutionen om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket institutionen finns.

2. Detta intyg skall utfärdas av den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium familje- medlemmarna är bosatta. Intyget skall ange att familjemedlemmarna inte beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsförmåner till någon annan person enligt den medlemsstatens lagstiftning.

Intyget skall gälla i tolv månader från den dag då det utfärdades. Det kan förnyas och skall då gälla från dagen för förnyelsen. Personen i fråga skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen om vaije händelse som kan föranleda en ändring av intyget. En sådan ändring gäller med verkan från dagen för händelsen.

3. Om den institution som utfärdar det intyg som avses i punkt 1 inte kan intyga att familjemedlemmarna inte beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsförmåner som utges till en annan person enligt lagstift- ningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta, skall personen i fråga komplettera intyget med en förklaring om detta när han lämnar in intyget till den behöriga institutionen.

Bestämmelserna i punkt 2 andra stycket gäller också denna förklaring.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

397 Tillämpning av förordningens artikel 69

Artikel 83

1. För att behålla sin rätt till förmåner skall en arbetslös person som avses i förordningens artikel 69.1 till institutionen på den ort dit han har rest lämna in ett intyg i vilket den behöriga institutionen skall intyga att han fortfarande har rätt till förmåner enligt villkoren i punkt 1 b i den artikeln. I detta intyg skall den behöriga institutionen särskilt ange

a) det förmånsbelopp som skall utges till den arbetslösa personen enligt den behöriga statens lagstiftning,

b) den dag då den arbetslösa personen upphörde att vara tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling,

c) tidsgränsen enligt förordningens artikel 69.1 b för registrering som arbetssökande i den medlemsstat till vilken den arbetslösa per- sonen har rest,

d) den längsta period enligt förordningens artikel 69.1 c under vilken rätten till förmåner kan bibehållas,

e) förhållanden som kan förändra rätten till förmåner.

2. En arbetslös person som har för avsikt att bege sig till en annan medlemsstat för att söka arbete där skall före avfärden begära det intyg som avses i punkt 1. Om den arbetslösa personen inte lämnar in detta intyg skall institutionen på den ort dit han har rest skaffa det från den behöriga institutionen. Arbetsförmedlingen i den behöriga staten skall se till att den arbetslösa personen har upplysts om sina skyldigheter enligt förordningens artikel 69 och enligt denna artikel.

3. Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall underrätta den behöriga institutionen om den dag då den arbetslösa personen har registrerat sig och den dag då förmånerna böijade betalas ut och skall utbetala den behöriga statens förmåner på det sätt som bestäms i lagstiftningen i den medlemsstat dit personen har rest.

Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall företa eller låta företa en kontroll som om institutionen hade att göra med en arbetslös person med rätt till förmåner enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar. Institutionen skall underrätta den behöriga institutionen om vaije förhållande enligt punkt 1 e ovan så snart som institutionen får kännedom om det och, i fall där förmånerna skall in- nehållas eller dras in, skall den omedelbart upphöra med utbetalningen av förmånerna. Den behöriga institutionen skall omgående underrätta den andra institutionen om i vilken omfattning och från vilken dag den arbetslösa personens rätt till förmåner förändras av detta förhållande. Utbetalningen av förmåner får endast återupptas, i förekommande fall, sedan en sådan underrättelse har mottagits. När förmånen skall minskas skall institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest fort- sätta att betala honom ett minskat förmånsbelopp som kan justeras sedan

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

institutionen har fått svar från den behöriga institutionen.

4. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kom- missionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Tillämpning av förordningens artikel 71

Artikel 84

1. I de fall som avses i förordningens artikel 71.1 a ii och första meningen i artikel 71.1 b ii skall institutionen på bosättningsorten anses vara den behöriga institutionen vid tillämpningen av tillämpningsförord- ningens artikel 80.

2. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 71.1 b ii skall en arbetslös som tidigare var anställd till institutionen på sin bosättningsort, förutom det intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 80, lämna ett intyg från institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har varit omfattad av, som anger att han inte har rätt till förmåner enligt förordningens artikel 69.

3. Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 71.2 skall institutionen på bosättningsorten från den behöriga institutionen begära all information om de rättigheter som den arbetslöse, tidigare anställda personen har hos den sistnämnda institutionen.

FAMILJEFÖRMÅNER OCH FAMILJEBIDRAG

Tillämpning av förordningens artikel 72

Artikel 85

1. För att göra sin rätt gällande enligt förordningens artikel 72 skall en person till den behöriga institutionen lämna ett intyg som anger de perioder av anställning eller av verksamhet som egenföretagare vilka har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av.

2. Detta intyg skall utfärdas på den berörda personens begäran an- tingen av medlemsstatens behöriga institution för familjeförmåner hos vilken han senast var försäkrad eller av en annan institution som har utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet. Om han inte lämnar in detta intyg skall den behöriga institutionen skaffa det från en annan av de ovannämnda institutionerna såvida sjukförsäkringsinstitutionen inte

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

kan sända honom en kopia av det intyg som avses i tillämpningsförord- ningens artikel 16.1.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också i fall då det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att beakta sådana perioder av anställning eller av verksamhet som egenföre- tagare vilka tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstift- ning.

Tillämpning av förordningens artikel 73.1 och 75.1 a och b

Artikel 86

1. För att få familjeförmåner enligt förordningens artikel 73.1 skall en anställd lämna in en ansökan till den behöriga institutionen, vid behov genom arbetsgivaren.

2. Som underlag för sin ansökan skall den anställde lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan med- lemsstats territorium än det i vilket den behöriga institutionen finns. Detta intyg skall utfärdas antingen av folkbokföringsmyndighetema i det land där dessa familjemedlemmar är bosatta eller av institutionen för sjukförsäkringsfrågor på dessa familjemedlemmars bosättningsort eller av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium dessa familjemedlemmar är bosatta. Detta intyg skall förnyas vaije år.

3. Om den behöriga statens lagstiftning föreskriver att familjeför- månema kan eller skall betalas ut till en annan person än den anställde skall denne som underlag för sin ansökan även lämna information som identifierar den person till vilken familjeförmånema skall betalas i bosättningslandet (efternamn, förnamn, fullständig adress).

4. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

5. En anställd skall, vid behov genom sin arbetsgivare, underrätta den behöriga institutionen om

— vaije förändring i familjemedlemmarnas situation som kan påverka rätten till familjeförmåner,

— vaije förändring i antalet familjemedlemmar för vilka familjeför- måner skall utges,

— vaije ändring i dessa familjemedlemmarnas bosättning eller vistel- se,

— vaije förvärvsverksamhet till följd av vilken familjeförmåner skall utbetalas också enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

400 Tillämpning av förordningens artikel 73.2

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Artikel 87

Bilaga 1

(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

till lagen om samordning av systemen för

Tillämpning av förordningens artikel 74.1

social trygghet

när personer flyttar inom

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Tillämpning av förordningens artikel 74.2

(EES)

Artikel 89

(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

26 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

FÖRMÅNER FÖR PENSIONÄRERS MINDERÅRIGA BARN OCH FÖR BARN SOM HAR MIST EN AV FÖRÄLDRARNA ELLER BÅDA FÖRÄLDRARNA

Tillämpning av förordningens artiklar 77, 78 och 79

Artikel 90

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78 skall en sökande till institutionen på bosättningsorten lämna en ansökan enligt det förfarande som har fastställts i den lagstiftning som institutionen tillämpar.

2. Om sökanden inte är bosatt inom den medlemsstats territorium inom vilket den behöriga institutionen finns, kan han dock lämna in sin ansökan antingen till den behöriga institutionen eller till institutionen på bosättningsorten som sedan skall översända ansökan till den behöriga institutionen med uppgift om vilken dag ansökan lämnades in. Denna dag skall anses som dagen för inlämnande av ansökan till den behöriga institutionen.

3. Om den behöriga institution som avses under punkt 2 finner att det inte föreligger någon rätt till förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar, skall institutionen omgående översända ansökan med alla nödvändiga handlingar och upplysningar till institutionen i den med- lemsstat av vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren längst har omfattats.

Vid behov kan ärendet återföras enligt samma förutsättningar till institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning personen i fråga har fullgjort den kortaste av sina försäkrings- eller bosättningsperioder.

4. Administrativa kommissionen skall besluta de ytterligare före- skrifter som behövs om förfarandet vid ansökan om förmåner.

Artikel 91

1. Utbetalningen av förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78 skall göras enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 53-58.

2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall vid behov utse behörig institution för utbetalande av förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78.

Artikel 92

En person till vilken förmåner utges enligt förordningens artikel 77 eller 78 för en pensionärs bam eller för bam som mist en av föräldrarna eller båda'föräldrarna skall underrätta den institution som svarar för förmånerna om:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

— vaije förändring i barnens situation som kan påverka rätten till förmåner,

— vaije ändring i antalet bam för vilka förmåner skall utges,

— vaije ändring av barnens bosättning,

— vaije förvärvsverksamhet som ger rätt till familjeförmåner eller familjebidrag för barnen.

AVDELNING V

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 93

1. Det faktiska beloppet av vårdförmåner enligt förordningens artikel

19.1 och 19.2, som utges till anställda, egenföretagare och medlemmar av deras familjer bosatta inom en och samma medlemsstats territorium, och vårdförmåner enligt förordningens artikel 21.2, 22, 25.1, 25.3 och

25.4, 26, 29.1 eller 31 skall återbetalas av den behöriga institutionen till den institution som utgav dessa förmåner enligt den sistnämnda institu- tionens räkenskaper.

2. I de fall som avses i förordningens artikel 21.2 andra stycket, 22.3 andra stycket, 29.1 och 31 samt vid tillämpningen av punkt 1 ovan skall institutionen på familjemedlemmarnas eller pensionärens bosättningsort allt efter omständigheterna anses som den behöriga institutionen.

3. Om det faktiska förmånsbelopp som avses under punkt 1 inte framgår av räkenskaperna hos den institution som har utgett dem och ingen överenskommelse har slutits enligt punkt 6, skall återbetalning ske med ett schablonbelopp som beräknas på grundval av alla relevanta uppgifter i det tillgängliga materialet. Administrativa kommissionen avgör vilket underlag som skall användas för att beräkna schablonbelopp och fastställer deras storlek.

4. Återbetalningen skall inte grundas på högre taxor än de som gäller vårdförmåner till sådana anställda eller egenföretagare vilka omfattas av den lagstiftning som tillämpas av institutioner, som har utgett de för- måner som avses under punkt 1.

5. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också återbetalning av kontantförmåner som har betalats ut enligt bestämmelserna i tillämp- ningsförordningens artikel 18.8 andra meningen.

6. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig- heter, kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommis- sionen, komma överens om andra metoder för beräkning av de belopp som skall återbetalas, i synnerhet när det gäller återbetalning på grund- val av schablonbelopp.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

403 Artikel 94

Återbetalning av vårdförmåner som har utgetts enligt sjuk- och moder- skaps försäkring för sädana familjemedlemmar till en anställd eller egen- företagare som inte är bosatta inom samma medlemsstat som A-mw».

1. Beloppet av de vårdförmåner som har utgetts enligt förordningens artikel 19.2 till en anställd eller en egenföretagares familjemedlemmar som inte är bosatta inom samma medlemsstats territorium som personen i fråga skall återbetalas av de behöriga institutionerna till de institutioner som har utgett förmånerna på grundval av ett schablonbelopp för vaije kalenderår som så nära som möjligt överensstämmer med den faktiska utgiften.

2. Schablonbeloppet skall beräknas genom att den genomsnittliga årskostnaden per familj multipliceras med det årliga genomsnittliga antal familjer som skall beaktas, varefter resultatet av denna beräkning minskas med 20 %.

3. De faktorer som behövs för beräkningen av schablonbeloppet skall bestämmas enligt följande regler:

a) Den genomsnittliga årskostnaden per familj skall för vaije med- lemsstat erhållas genom att årsutgiften för alla vårdförmåner, som utges av denna medlemsstats institutioner till anställdas eller egen- företagares familjemedlemmar omfattade av medlemsstatens lag- stiftning enligt de system för social trygghet som skall beaktas, divideras med det årliga genomsnittliga antalet sådana anställda eller egenföretagare med familjemedlemmar. De system för social trygghet som skall beaktas, för detta ändamål anges i tillämpnings- förordningens bilaga 9.

b) I förhållandet mellan två medlemsstaters institutioner skall det årliga genomsnittliga antal familjer som skall beaktas vara lika med det årliga genomsnittliga antal anställda eller egenföretagare som omfattas av lagstiftningen i en av dessa medlemsstater och vilkas familjemedlemmar har rätt till vårdförmåner som skall utges av en institution i den andra medlemsstaten.

4. Det antal familjer som skall beaktas enligt bestämmelserna under punkt 3 b skall bestämmas genom en lista som institutionen på bosätt- ningsorten för detta ändamål för på grundval av det underlag om de berörda personernas rättigheter som tillhandahålls av den behöriga institutionen. Vid tvist skall de berörda institutionernas synpunkter över- sändas till den revisionskommitté som avses i tillämpningsförordningens artikel 101.3.

5. Administrativa kommissionen skall fastställa de metoder och regler som skall användas för att bestämma de beräkningsfaktorer som avses i punkt 3 och 4.

6. Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig- heter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommis- sionen, komma överens om andra metoder för beräkning av de belopp som skall återbetalas.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

404 Artikel 95

Återbetalning av vårdförmåner aom utges enligt sjuk- och moderskaps- försäkring till pensionärer och medlemmar av deras familjer aom inte är bosatta inom den medlemsstat enligt vars lagstiftning de fir pension och har rätt till förmåner

1. Beloppet av de vårdförmåner som har utgetts enligt förordningens artikel 28.1 och 28a skall återbetalas av de behöriga institutionerna till de institutioner som har utgett dessa förmåner på grundval av ett schablonbelopp som så nära som möjligt överensstämmer med den faktiska utgiften.

2. Schablonbeloppet skall beräknas genom att den genomsnittliga årskostnaden per pensionär multipliceras med det genomsnittliga årliga antal pensionärer som skall beaktas, varefter resultatet av denna beräk- ning minskas med 20 %.

3. De faktorer som behövs för beräkningen av schablonbeloppet skall bestämmas enligt följande regler:

a) Den genomsnittliga årskostnaden per pensionär skall för vaije medlemsstat erhållas genom att årsutgiften för alla vårdförmåner som utges av denna medlemsstats institutioner till alla pensionärer, vars pensioner utges enligt denna medlemsstats lagstiftning enligt de system för social trygghet som skall beaktas, och till medlem- mar av deras familjer divideras med det genomsnittliga årliga antalet sådana pensionärer. De system för social trygghet som skall beaktas för detta ändamål anges i bilaga 9.

b) I förhållandet mellan två medlemsstaters institutioner skall det årliga genomsnittliga antal pensionärer som skall beaktas vara lika med det genomsnittliga årliga antal pensionärer som avses i för- ordningens artikel 28.2 vilka, medan de är bosatta inom en med- lemsstats territorium, har rätt till vårdförmåner som skall betalas av en annan medlemsstats institution.

4. Det antal pensionärer som skall beaktas enligt bestämmelserna under punkt 3 b skall bestämmas genom en lista som institutionen på bosättningsorten för detta ändamål för på grundval av det underlag om de berörda personernas rättigheter som tillhandahålls av den behöriga institutionen. Vid tvist skall de berörda institutionernas synpunkter över- sändas till den revisionskommitté som avses i tillämpningsförordningens artikel 101.3.

5. Administrativa kommissionen skall fastställa de metoder och regler som skall användas för att bestämma de beräkningsfaktorer som avses i punkt 3 och 4.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

405 Tillämpning av förordningens artikel 63.2

Artikel 96

Återbetalning av vårdförmåner som har utgetts enligt ett försäkringssys- tem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar av en medlemsstats institution för en annan medlemsstats institutions räkning

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 93 skall gälla också vid tillämpning av bestämmelserna i förordningens artikel 63.2.

Tillämpning av förordningens artikel 70.2

Artikel 97

1. Beloppet av de förmåner som har utgetts enligt förordningens artikel 69 skall återbetalas av den behöriga institutionen till den insti- tution som har utbetalat dessa förmåner enligt den sistnämnda institut- ionens räkenskaper.

2. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig- heter, får

— sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra metoder för att beräkna de belopp som skall återbetalas, i synnerhet schablonbelopp, eller om andra åter- betalningsmetoder, eller

— avstå ifrån alla återbetalningar mellan institutionerna.

Återbetalning av familjebidrag som har utgetts enligt förordningens artikel 73.2 och 74.2

Artikel 98

(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Gemensamma bestämmelser om återbetalning

Artikel 99

Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndigheter, får enligt bestämmelserna i förordningens artikel 84.2 tredje meningen komma överens om att öka de förmånsbelopp som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 93—98 med en viss procentsats för att beakta administrativa kostnader. Denna procentsats kan variera efter de berör- da förmånerna.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

406 Artikel 100

1. Vid avräkningar mellan medlemsstaternas institutioner har den behöriga statens betalningsansvariga institution rätt att avvisa ett åter- krav, om det gäller förmåner som har utgetts under ett kalenderår som ligger tre år eller mer än tre år före den dag då kravet framställdes, och detta oavsett om kravet framställdes hos den institutionen eller hos ett förbindelseorgan.

2. För återkrav baserade på schablonbelopp skall treårsperioden löpa från den dag då den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknad enligt tillämpningsförordningens artikel 94 och 95, offent- liggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 101

1. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

2. Administrativa kommissionen får låta utföra vaije kontroll som är lämplig för att ta fram den statistik och de redovisningsuppgifter som behövs vid utarbetandet av den sammanställning av krav som avses under punkt 1, i synnerhet för att se till att de regler följs som fastlagts i denna avdelning.

3. Administrativa kommissionen skall fatta beslut enligt denna artikel på grundval av en rapport från en revisionskommitté som skall avge ett motiverat yttrande till kommissionen. Administrativa kommissionen skall besluta om revisionskommitténs arbetsordning och sammansätt- ning.

Artikel 102

1. Revisionskommittén skall

a) samla in nödvändiga uppgifter och låta göra de beräkningar som behövs för tillämpningen av denna avdelning,

b) ge Administrativa kommissionen periodiska rapporter om resul- taten av förordningarnas tillämpning, i synnerhet de finansiella aspekterna,

c) lägga fram lämpliga förslag för Administrativa kommissionen om det som föreskrivs i a och b,

d) lämna förslag till Administrativa kommissionen i anslutning till de synpunkter som översänds enligt tillämpningsförordningens artikel

94.4 och 95.4,

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

e) lägga fram förslag om tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 101 för Administrativa kommissionen,

f) fullgöra alla uppgifter, utredningar eller uppdrag i frågor som hänskjuts till den av Administrativa kommissionen.

2. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

3. När återbetalningarna bestäms på grundval av de faktiska för- månsbelopp som har betalats ut enligt institutionernas räkenskaper, skall de göras för vaije kalenderhalvår under det följande kalenderhalvåret.

4. När återbetalningarna beräknas på grundval av ett schablonbelopp, skall de göras för vaije kalenderår. I dessa fall skall de behöriga institu- tionerna till de institutioner som är berättigade till återbetalning betala förskott första dagen i vaije kalenderhalvår enligt de regler som Admi- nistrativa kommissionen fastställer.

5. De behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater kan komina överens om andra tider för återbetalningar eller andra förfaran- den för betalningen av förskott.

Artikel 103

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall vidta alla nödvän- diga åtgärder för tillämpningen av bestämmelserna i denna avdelning, i synnerhet sådana som kräver sammanställning av statistik eller av upp- gifter ur räkenskaper.

Artikel 104

1. Bestämmelser som motsvarar dem i förordningens artikel 36.3,

63.3 och 70.3 samt tillämpningsförordningens artikel 93.6, 94.6 och 95.6 och som är i kraft dagen innan förordningen träder i kraft skall fortsätta att gälla om de finns förtecknade i tillämpningsförordningens bilaga 5.

2. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

Kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar

Artikel 105

1. Kostnader för administrativa kontroller, läkarundersökningar, observationer, läkarbesök och alla slag av kontroller som behövs för beviljande, utgivande och omprövning av förmåner skall återbetalas av den institution för vars räkning de gjordes till den institution som har

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

svarat for dem enligt de taxor sol? den sistnämnda institutionen tilläm- par.

2. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig- heter, kan dock komma överens om andra återbetalningsmetoder, i synnerhet på grundval av schablonbelopp, eller avstå från alla återbetal- ningar mellan institutioner.

Sådana överenskommelser skall förtecknas i tillämpningsförordningens bilaga 5. Överenskommelser som var i kraft dagen innan förordningen trädde i kraft skall fortsätta att gälla om de är förtecknade i denna bilaga.

Gemensamma bestämmelser om utgivandet av kontantförmåner

Artikel 106

Inom de tidsfrister och enligt de regler som Administrativa kommis- sionen fastställer skall de behöriga myndigheterna i vaije medlemsstat underrätta denna kommission om beloppet av de kontantförmåner som har betalats ut av institutioner under dem till förmånstagare som är bosatta eller som vistas inom vaije annan medlemsstats territorium.

Artikel 107

1. Vid tillämpning av

a) förordningens artikel 12.2—4, 19.1 b sista meningen, 22.1 ii sista meningen, 25.1 b näst sista meningen, 41.1 c och d, 46.3 , 46.4, 50, 52 b sista meningen, 55.1 ii sista meningen, 70.1 första styc- ket och 71.1 b ii näst sista meningen,

b) tillämpningsförordningens artikel 34.1 och 120.2,

skall kursen för omräkning till en nationell valuta av belopp som redo- visas i en annan nationell valuta vara den kurs som beräknas av kom- missionen och grundas på det månatliga genomsnittet för växelkursen för dessa valutor under den referensperiod som definieras under punkt 2 och som anmäls till kommissionen för tillämpning av det europeiska valutasamarbetet.

2. Referensperioden skall vara:

— januari för växelkurser gällande från följande 1 april,

— april för växelkurser gällande från följande 1 juli,

— juli för växelkurser gällande från följande 1 oktober,

— oktober för växelkurser gällande från följande 1 januari.

3. De växelkurser som skall användas vid tillämpningen av punkt 1 skall vara de kurser som samtidigt anmäls till kommissionen av central- bankerna för beräkning av ecu inom ramen för det europeiska valuta- samarbetet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

4. Den dag som skall beaktas vid fastställande av de växelkurser som skall gälla i fall som avses under punkt 1 skall fastställas av Administ- rativa kommissionen efter förslag av revisionskommittén.

5. De växelkurser som skall gälla i fall som avses under punkt 1 offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning under den näst sista månaden före den månad från vars första dag de skall gälla.

6. I andra fall än de som avses under punkt 1 skall omräkningen ske enligt den officiella växelkursen på utbetalningsdagen, såväl vad gäller betalning som återbetalning av förmåner.

AVDELNING VI

Artikel 108

För att styrka att han är en säsongsarbetare skall en anställd som avses i förordningens artikel 1 c visa sitt anställningskontrakt, försett med påteckning av arbetsförmedlingen inom den medlemsstats territorium dit han har rest för arbete eller där han har arbetat. Om något kontrakt för säsongsarbete inte har upprättats i denna medlemsstat, skall institutionen i anställningslandet, i förekommande fall, vid ansökan om förmåner utfärda ett intyg som anger att på grundval av information som personen i fråga har tillhandahållit det arbete han utför eller har utfört är av säsongsnatur.

Artikel 109

En arbetsgivare som inte har något fast driftställe i den medlemsstat inom vars territorium den anställde arbetar kan komma överens med den sistnämnde att denne skall överta arbetsgivarens skyldighet att betala avgifter.

Arbetsgivaren skall underrätta den behöriga institutionen eller, vid behov, den institution som har utsetts av medlemsstatens behöriga myn- dighet, om vaije sådan överenskommelse

Artikel 110

Om institutionen i en medlemsstat som har utgett förmåner avser att vidta åtgärder mot en person som har fått förmåner som han inte hade rätt till, skall institutionen på denna persons bosättningsort, eller den

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den med- lemsstat inom vars territorium denna person är bosatt, bistå den först- nämnda institutionen.

Artikel 111

1. Om vid beviljande eller omprövning av förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) enligt förordningens avdelning III kapitel 3 institutionen i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan denna insti- tution begära att institutionen i vaije annan medlemsstat som svarar för utgivandet av motsvarande förmåner till förmånstagaren drar av över- skottsbeloppet från de fordringar förmånstagaren har på institutionen. Den sistnämnda institutionen skall överföra det avdragna beloppet till institutionen som är berättigad till återbetalningen. Om det överskju- tande beloppet inte kan dras av från fordringarna skall bestämmelserna under punkt 2 tillämpas.

2. Om en institution i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan institutionen, inom ramen för de villkor och begränsningar som gäller enligt den lagstiftning som den tillämpar, begära att institutionen i vaije annan medlemsstat som svarar för utgivande av förmåner till samma för- månstagare drar av det överskjutande beloppet från de belopp som den utger till förmånstagaren. Den sistnämnda institutionen skall göra avd- raget enligt de villkor och inom de fastställda gränserna för sådan av- räkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar som om den själv hade betalat ut för mycket och skall överföra det avdragna be- loppet till institutionen som är berättigad till återbetalningen.

3. Om en person för vilken förordningen gäller har fått socialbidrag inom en medlemsstats territorium under en period då han hade rätt till förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning, kan det organ som har utgett socialbidraget och som har rätt att få tillbaka detta genom betalning ur förmånerna till denna person, begära att institutionen i vaije annan medlemsstat som svarar för förmåner till denna person drar av det utgivna socialbidragsbeloppet från de belopp som den sistnämnda institutionen utger till personen i fråga.

När en familjemedlem till en person för vilken förordningen gäller har fått socialbidrag inom en medlemsstats territorium under en period då personen i fråga hade rätt till förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning för familjemedlemmen, kan det organ som har utgett social- bidraget och som har rätt att få tillbaka detta genom betalning ur för- månerna till denna person för familjemedlemmen, begära att institu- tionen i vaije annan medlemsstat som svarar för förmåner till denna person drar av det utgivna socialbidragsbeloppet från de belopp som den sistnämnda institutionen utger till personen för familjemedlemmen i fråga.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

411 Den institution som svarar för förmåner skall göra avdraget enligt de villkor och inom de fastställda gränserna för sådan avräkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar och skall överföra det avdragna beloppet till organet som är berättigat till återbetalningen.

Artikel 112

När en institution direkt eller genom en annan institution har gjort utbetalningar som en förmånstagare inte hade rätt till och när det har visat sig vara omöjligt att återfå dessa, skall beloppen i fråga slutgiltigt belasta den förstnämnda institutionen utom i fall då den felaktiga ut- betalningen var följden av ett bedrägligt handlande.

Artikel 113

1. Om den behöriga institutionen finner att rätt till vårdförmåner inte föreligger, skall de vårdförmåner, som har utgetts till en person som är anställd inom internationell transport av institutionen på vistelseorten på grund av ett sådant antagande som avses i tillämpningsförordningens artikel 20.1 eller 62.1, återbetalas av den behöriga institutionen.

2. Utgifter som institutionen på vistelseorten har haft för en person anställd inom internationell transport, som inte förut har gjort ansökan hos institutionen på vistelseorten och inte har rätt till vårdförmåner men ändå har fått sådana mot uppvisande av det intyg som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 20.1 eller 62.1, skall återbetalas av den institution som anges som behörig i detta intyg eller av en annan institu- tion som har utsetts för detta ändamål av den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga.

3. Den behöriga institutionen eller, i det fall som avses under punkt 2, den institution som anges som behörig eller den institution som har utsetts för detta ändamål, skall debitera förmånstagaren för beloppet av de vårdförmåner som har utgetts till honom utan att han hade rätt till dem. Institutionen i fråga skall underrätta den revisionskommitté, som avses i tillämpningsförordningens artikel 101.3, om sådana debiteringar och kommittén skall upprätta en redovisning av dessa.

Artikel 114

Vid tvister mellan två eller flera medlemsstaters institutioner eller be- höriga myndigheter om vilken lagstiftning som skall tillämpas enligt förordningens avdelning II eller om vilken institution som skall utge förmånerna skall den person, som hade kunnat göra anspråk på för-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

måner om det inte hade förelegat en tvist, provisoriskt få de förmåner som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen på bosättningsorten tillämpar eller, om personen i fråga inte är bosatt inom någon av dessa medlemsstaters territorier, de förmåner som föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den institution till vilken hans ansökan först lämnades in.

Artikel 115

Institutionen på vistelse- eller bosättningsorten som enligt förordningens artikel 87 är skyldig att låta företa en läkarundersökning skall förfara på det sätt som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen tillämpar.

Om sådana regler inte finns, skall institutionen från den behöriga institutionen begära upplysningar om hur den skall förfara.

Artikel 116

1. Överenskommelser som har slutits enligt förordningens artikel

92.2 skall förtecknas i tillämpningsförordningens bilaga 5.

2. Överenskommelser som har slutits för tillämpning av artikel 51 i förordning nr 3 skall fortsätta att gälla, om de är förtecknade i tillämp- ningsförordningens bilaga 5.

Artikel 117

1. En eller flera medlemsstater eller dessas behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, för automatisk databehandling anpassa blanketterna för intyg, uttalanden, ansökningar och andra handlingar liksom de processer och metoder för överföring av de data som har fastställts för tillämpningen av förord- ningen och tillämpningsförordningen.

2. Administrativa kommissionen skall då utvecklingen av automatisk databehandling i medlemsstaterna medger detta, göra de utredningar som behövs för att standardisera och införa i allmänt bruk de metoder för anpassning som utvecklats enligt punkt 1.

1992/93: EU 1

Bilaga 3 Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES)

413 AVDELNING VII

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 118

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1305/89.)

Artikel 119

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1305/89.)

Artikel 120

(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Artikel 121

Tillkommande tillämpningsöverenskommelser

1. Två eller flera medlemsstater eller de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater kan, vid behov, sluta överenskommelser i syfte att komplettera de administrativa reglerna om genomförande av förord- ningen. Sådana överenskommelser förtecknas i tillämpningsförord- ningens bilaga 5.

2. Sådana överenskommelser som motsvarar de överenskommelser som avses i punkt 1 och som är i kraft dagen före den 1 oktober 1972 skall fortsätta att gälla om de är förtecknade i bilaga 5.

Artikel 122

På begäran av en eller flera berörda medlemsstater eller deras behöriga myndigheter kan tillämpningsförordningens bilagor 1, 4, 5, 6, 7 och 8 ändras genom en kommissions förordning, sedan Administrativa kom- missionens yttrande har inhämtats.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

414 BILAGA 1

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

415 BILAGA 2

(Förordningens artikel 1 o och tillämpningsförordningens artikel 4.2)

A. BELGIEN

a) Vid tillämpning av tillämpningsförordning- ens artikel 16—29:

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

b) Vid tillämpningen av tillämpningsförordning- ens avdelning V:

Det försäkringsorgan hos vilket den anställde eller egen- företagaren är försäkrad

Caisse de secours et de pré- voyance en faveur des marins naviguant sous pavillon beige - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen.

Institut national d’assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Central- institutet för sjuk- och invaliditets- försäkring, Bryssel), för försäk- ringsorganen eller Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg

1992/93:EU1

Bilaga 3 Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

a) Allmän invaliditet (ar- betare, tjänstemän och gruvarbetare) och egen- företagares invaliditet:

Institut national d’assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invali- deitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel), tillsammans med det försäk- ringsorgan hos vilken den an- ställde eller egenföretagaren är eller har varit försäkrad

b) Särskilt invaliditetssys- tem för gruvarbetare:

c) Invaliditetssystem för sjömän:

3. Ålderdom, dödsfall (pen- sioner):

Fonds national de retraite des ouvriers-mineurs, Bruxelles Nationaal pensioenfonds voor mijnwerkers, Brussel (Centrala pensionskassan för gruvarbetare, Bryssel)

Caisse de secours et de prévoy- ance en faveur des marins navi- guant sous pavillon beige - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Ant- werpen

Office national des pensions pour travailleurs salariés, Bruxelles - Rijksdienst voor werknemerspen- sioenen, Brussel (Centralpensions- kontoret för anställda, Bryssel)

Institut national d’assurances sociales pour travailleurs indépen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Centralin- stitutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

a) Intill utgången av den översynsperiod, som föreskrivs i lagen av den 10 april 1971 (artikel 72):

i) Vårdförmåner:

— förnyelse och underhåll av proteser:

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeids- ongevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

— andra förmåner än de som avses ovan:

Den försäkringsgivare hos vilken arbetsgivaren är försäkrad

27 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

ii) Kontantförmåner:

— bidrag:

— tilläggsbidrag enligt den kung- liga kungörelsen av den 21 de- cember 1971:

Den försäkringsgivare hos vilken arbetsgivaren är försäkrad

b) Efter utgången av de översynsperioder som föreskrivs i lagen av den 10 april 1971 (artikel 72):

i) Vårdförmåner:

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeidson- gevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ii) Kontantförmåner:

— pensioner:

— tilläggsbidrag:

c) System för sjömän och fiskare:

d) I fall utan försäkring:

5. Arbetssjukdomar:

a) Sjuk- och invaliditetsför- säkring:

i) Som allmän regel:

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeid- songevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

Det organ som har utsetts som ansvarigt för pensioner

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeidson- gevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeids- ongevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel) Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeids- ongevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel) Fonds des maladies profession- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepszietken, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

Institut national d’assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Central- institutet för sjuk- och invaliditets-

försäkring, Bryssel) tillsammans

1992/93:EU1

med det försäkringsorgan hos

Bilaga 3

vilket den anställde var föräkrad

Bilaga 1

ii) För sjömän:

Caisse de secours et de pré-

till lagen om

voyance en faveur des marins

samordning av

naviguant sous pavillon beige -

systemen för

Hulp- en voorzorgskas voor zee-

social trygghet

varenden onder Belgische vlag

när personer

(Hjälp- och välfärdskassan för

flyttar inom

sjömän som seglar under belgisk

Europeiska

flagg), Antwerpen

ekonomiska

b) Olycksfall i arbetet:

samarbetsområdet

i) Som allmän regel:

Försäkringsgivaren

(EES)

ii) För sjömän:

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeid- songevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

c) Arbetssjukdomar:

Fonds des maladies profession- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepszietken, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

7. Arbetslöshet:

i) Som allmän regel:

Office national de 1’emploi, Bruxelles - Rijksdienst vor ar- beidsvoorziening, Brussel (Cent- ralkontoret för arbetsmarknads- frågor, Bryssel)

ii) För sjömän:

Pool des marins de la marine marchande - Pool van de zee- lieden ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen,

8. Familjeförmåner:

a) Anställda:

Caisse de compensation pour allocations familiales pour tra- vailleurs salariés - Compensatie- kas der gezinsvergoedingen voor werknemers (Kassan för familje- förmåner för anställda) hos vilken arbetsgivaren är försäkrad

b) Egenföretagare:

Institut national d’assurances sociales pour travailleurs indépen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzerkeringen der zelfstandigen, Brussel (Cent- ralinstitutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

419 B. DANMARK

1. DANMARK UTOM GRÖNLAND

a) Sjukdom och moderskap:

i) Sjukdom

— vårdförmåner:

— kontantförmån-

er:

ii) Moderskap:

— vårdförmåner:

— kontantförmån-

er:

Den behöriga amtskommune (landstinget). I Köpenhamns kom- mun: Magistraten (kommun-

förvaltningen). I Frederiksberg: kommun förvaltningen

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunförvaltningen)

Den behöriga amtskommune (landstinget). I Köpenhamns kom- mun: Magistraten (kommun-

förvaltningen). I Frederiksberg: kommun förvaltningen

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

i) Förmåner som utges enligt lagen om invalidpensioner:

ii) Rehabiliteringsför- måner:

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kabenhavn

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen)

c) Ålderdom och dödsfall

(pensioner):

i) Pensioner som utges enligt lagen om ålders- och änke- pensioner:

ii) Pensioner som utges enligt lagen om till-

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kobenhavn

läggspensioner för

anställda (loven om Arbejdsmarkedets

Arbejdsmarkedets Tillaegspension

Tillaegspension):

(Kontoret för tilläggspensioner till

Olycksfall i arbetet och

anställda), Hillerod

arbetssjukdomar:

i) Vårdförmåner och pensioner:

Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

ii) Dagpenning:

styrelsen), Kobenhavn Socialnämnden i den kommun i

Dödsfallsersättning:

vilken förmånstagaren är bosatt. 1 Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen) Socialnämnden i den kommun i

0¶Arbetslöshet:

vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen) Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-

Familjeförmåner (fa-

nadsdirektoratet), Kobenhavn

miljebidrag):

Socialnämnden i den kommun i

GRÖNLAND

vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen)

(Denna punkt har uppj hävts genom förordning EEG nr 1661/85.)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

De tyska institutionernas behörighet bestäms av bestämmelser i tysk- lagstiftning om inte annat anges nedan

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 13.2 e:

a) Då personen ifråga är bosatt i Förbundsrepub- liken Tyskland:

Den behöriga Allgemeine Orts- krankenkasse (den lokala allmänna sjukförsäkringskassan) på den ort där personen är bosatt

b) Då personen ifråga är

1992/93: EU 1

bosatt inom en annan

Bilaga 3

medlemsstats terri-

Bilaga 1

torium:

Allgemeine Ortskrankenkasse

till lagen om samordning av

Bonn (den lokala allmänna sjuk-

systemen för

försäkringskassan, Bonn)

social trygghet

c) Om familjemedlemmar

när personer

till en person, innan han

flyttar inom

blev inkallad eller åter-

Europeiska

inkallad för tjänstgöring

ekonomiska

inom de väpnade styr-

samarbetsområdet

korna eller för civil- tjänstgöring, var försäk- rade hos en tysk institu- tion enligt tillämpnings- förordningens artikel 17.1:

Den sjukförsäkringsinstitution hos vilken dessa familjemedlemmar är försäkrade

(EES)

Vid tillämpning av förordningens artikel 25.1:

Den sjukförsäkringsinstitution hos vilken den arbetslöse var försäk- rad då han lämnade Förbunds- republiken Tysklands territorium

För sjukförsäkring för pen- sionssökande och pensionärer samt medlemmar av deras familjer enligt bestämmelserna i förordningens avdelning III kapi- tel 1 avsnitt 4 och 5:

i) Då personen ifråga är

försäkrad hos en All- gemeine Ortskranken- kasse (lokal allmän sjukförsäkringskassa) eller då han inte är försäkrad hos någon sjukförsäkringsinstitu- tion:

Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (den lokala allmänna sjuk- försäkringskassan, Bonn)

ii) I alla andra fall:

Den sjukförsäkringsinstitution hos vilken sökanden eller pensionären är försäkrad

2. Pensionsförsäkring för ar- betare, tjänstemän och gruv- arbetare:

För tillträde till frivillig försäkring, prövning av an- sökan om förmåner och beviljande av förmåner enligt förordningens bestäm- melser:

a) För personer som har varit försäkrade eller som betraktas som försäkrade antingen uteslutande enligt tysk lagstiftning eller enligt tysk lagstiftning och lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt for deras efter- levande, om personen i fråga:

— är bosatt inom en annan medlemsstats territorium, eller

— är medborgare i en annan medlemsstat men är bosatt inom en icke-medlems- stats territorium:

i) Om den senaste avgiften har er- lagts till pen- sionsförsäkrings- systemet för arbetare:

— om personen i fråga är bosatt i Nederländerna eller är neder- ländsk med- borgare bosatt inom en icke- medlemsstats territorium:

Landesversicherungsanstalt West- falen (Westfalens försäkrings- anstalt), Munster

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

om personen i fråga är bosatt i Belgien eller är belgisk med- borgare bosatt inom en icke- medlemsstats territorium:

om personen i fråga är bosatt i Italien eller är italiensk med- borgare bosatt inom en icke- medlemsstats territorium:

Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Dusseldorf

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Landesversicherungsanstalt Schwaben (Schwabens försäk- ringsanstalt), Augsburg

om personen i fråga är bosatt i Frankrike eller Luxemburg eller är fransk eller luxem- burgsk med- borgare bosatt inom en icke- medlemsstats territorium:

om personen i fråga är bosatt i Danmark eller är dansk med- borgare bosatt inom en icke- medlemsstats territorium:

Landesversicherungsanstalt Rhein- land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för- säkringsanstalt), Speyer

Landesversicherungsanstalt Schleswig-Holstein (Schleswig- Holsteins försäkringsanstalt), Lubeck

om personen i fråga är bosatt i Irland eller För- enade konunga- riket eller är irländsk med- borgare eller medborgare i Förenade ko- nungariket bosatt inom en icke-medlems- stats terriorium:

Landesversicherungsanstalt Freie und Hansestadt Hamburg (Den fria hansastaden Hamburgs för- säkringsanstalt), Hamburg

1992/93:EU1

Bilaga 3 Bilaga l till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

om personen i fråga är bosatt i Grekland eller är grekisk medborgare bosatt inom en icke-medlems- stats territo- rium:

Landesversicherungsanstalt Wurttemberg (Wurttembergs för- säkringsanstalt), Stuttgart

Om den senaste avgiften har er- lagts till:

- Landesversiche- rungsanstalt fur das Saarland (Saarlands för- säkringsanstalt), Saarbrucken, eller till Bun- desbahnver- sicherungsan- stalt (Statens järnvägars för- säkringsanstalt), Frankfurt am Main:

Den institution till vilken den senaste avgiften har erlagts

— Seekasse (Sjö- männens försäk- ringskassa), Hamburg, eller om avgifter har betalats i minst 60 månader till Seekasse (Ren- tenversicherung der Arbeiter oder der Ange- stellten (Sjö- männens försäk- ringskassa (pen- sionsförsäkring- en för arbetare eller tjänste- män)), Ham- burg:

ii) Om den senaste avgiften har erlagts till pensionsförsäk- ringen för tjänste- män:

— om ingen avgift har erlagts till Seekasse (Sjö- männens försäk- rings kassa), Hamburg:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Seekasse (Sjömännens försäk- ringskassa), Hamburg

— om en avgift har erlagts till Seekasse (Ren- tenversicherung der Arbeiter oder der Ange- stellten, (Sjö- männens försäk-

Bundesversicherungsanstalt för Angestellte (Förbundsförsäkrings- anstalten för tjänstemän), Berlin

ringskassa (pen- sionsförsäkring- en för arbetare eller tjänste- män)), Ham- burg:

Seekasse (Sjömännens försäk- ringskassa), Hamburg

iii) Om den senaste avgiften har erlagts till pensionsförsäk- ringen för gruv- arbetare eller om den kvalifikationstid som krävs för rätt till en gruvarbetar- pension som utges på grund av nedsatt förmåga att utöva gruvarbetaryrket (Bergmannsrente) (gruvarbetarpension) är eller anses som fullgjord:

b) För personer som har varit försäkrade enligt tysk lagstiftning och lagstiftningen i en eller flera medlemsstater samt för deras efterlevande, om personen i fråga:

— är bosatt inom tyskt territorium, utom Saarland, eller

— är tysk medborgare och bosatt inom en icke-medlemsstats territorium:

i) Om den senaste avgiften enligt tysk lagstiftning har erlagts till pensionsförsäk- ringen för ar- betare:

— om den senaste avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning har erlagts till en nederländsk pensionsförsäk- ringsinstitution:

Bundesknappschaft (Förbundsför- säkringskassan för gruvarbetare), Bochum

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Landesversicherungsanstalt Westfa-

len (West falens försäkring sanstal t),

Munster 427

om den senaste avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning har erlagts till en belgisk pen- sionsförsäk- ringsinstitution:

om den senaste avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning har erlagts till en italiensk pen- sionsförsäk- ringsinstitution:

om den senaste avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning har erlagts till en fransk eller en

Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens forsäk- ringsanstalt), Dusseldorf

Landesversicherungsanstalt Schwa- ben (Schwabens försäkringsanstalt), Augsburg

luxemburgsk

pensionsförsäk- ringsinstitution:

Landesversicherungsanstalt Rhein- land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för- säkringsanstalt), Speyer

om den senaste

avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning har erlagts till en dansk pensions- försäkrings- institution:

Landesversicherungsanstalt Schles- wig-Holstein (Schleswig-Holsteins försäkringsanstalt), Lubeck

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

om den senaste

1992/93:EU1

avgiften enligt

Bilaga 3

en annan med-

Bilaga 1

lemsstats lag-

till lagen om

stiftning har

samordning av

erlagts till en

systemen för

irländsk eller en

social trygghet

brittisk pen-

när personer

sionsförsäk-

flyttar inom

ringsinstitution:

Landesversicherungsanstalt Freie Europeiska

und Hansestadt Hamburg (Den ekonomiska

fria hansestaden Hamburgs för- samarbetsområdet

säkringsanstalt), Hamburg (EES)

om den senaste

avgiften enligt en annan med- lemsstats lag- stiftning harer- lagts till en grekisk pen- sionsförsäk- ringsinstitution:

Landesversicherungsanstalt Wurttemberg (Wurttembergs pensions försäkringsanstalt), Stuttgart

Om personen är bosatt inom

Tysklands terri- torium i Saarland

eller om han är tysk medborgare och bosatt inom en icke-medlemsstats territorium och den senaste avgif- ten enligt tysk lagsti ftninghar erlagts till en pensionsförsäk- ringsinstitution i Saarland:

Om den senaste

Landesversicherungsanstalt fur das Saarland (Saarlands försäk- ringsanstalt), Saarbrucken

avgiften enligt tysk lagstiftning har erlagts till:

— Seekasse (Sjö- männens för- säkringskassa), Hamburg, eller om avgifter på grund av an- ställning i den tyska handels- flottan eller i en

annan stats- handelsflotta har erlagts under åtmin- stone 60 måna- der:

— Bundesbahnver- sicherungs- anstalt (Statens järnvägars för- säkringsanstalt), Frankfurt am Main:

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Seekasse (Sjömännens försäk- ringskassa), Hamburg

Bundesbahnversicherungsanstalt (Statens järnvägars försäkrings- anstalt), Frankfurt am Main

ii) Om den senaste avgiften enligt tysk lagstiftning har erlagts till pen- sionsförsäkringen för tjänstemän:

— om ingen avgift har erlagts till - Seekasse (Sjö- männens försäk- ringskassa), Hamburg:

— om en avgift har erlagts till Seekasse (Ren- tenversicherung der Arbeiter oderder Ange- stellten) (Sjö- männens försäk- ringskassa (pen-

Bundesversicherungsanstalt fur Angestellte (Förbundsförsäkrings- anstalten för tjänstemän), Berlin

sionsförsäkring-

1992/93:EU1

en för arbetare

Bilaga 3

eller tjänste-

Bilaga 1

män)), Ham-

till lagen om

burg:

Seekasse (Sjömännens försäk-

samordning av

ringskassa), Hamburg

systemen för

iii) Om den senaste

social trygghet

avgiften enligt tysk lagstiftning har erlagts till pen- sionsförsäkringen för gruvarbetare eller om den kvali-

när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

fikationstid som krävs för rätt till en gruvarbetarpension som utges på grund av nedsatt förmåga att utöva gruvar- betaryrket (Berg- mannsrente) (gruv- arbetarpension) är eller anses som full- gjord:

Bundesknappschaft (Förbundsför- säkringskassan for gruvarbetare), Bochum

c) Om byte av bosätt-

ningsland sker sedan förmåner har utgetts i de fall som avses under a i och b i, skall den behöriga institutionen ändras i enlighet därmed

Ålderspensionsförsäkring för

jordbrukare:

Kompletterande försäkring för järn- och stålarbetare:

Olycksfallsförsäkring (olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar):

Landwirtschaftliche Alterskasse Rheinhessen-Pfalz (Rheinhessen- Pfalz’ ålderspensionsförsäk- ringskassa för jordbrukare), Speyer

Landesversicherungsanstalt fur das Saarland (Saarlands försäk- ringsanstalt), Saarbrucken

Den institution som ansvarar for olycksfallsförsäkring i fallet ifråga.

förmånec Bundesanstalt fur Arbeit (För-

bundsanstalten för arbete),

Numberg

Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 93.1, 94 och 95:

Allmänt system:

System för lant- arbetare:

Caisse nationale de 1’assurance maladie (Centrala sjukförsäkrings- kassan), Paris

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

System för gruv- arbetare:

System för sjömän:

a) System för egen- företagare som inte är verksamma inom jordbruket:

b) System för brukare:

jord-

Caisse centrale de secours mutu- els agricoles (Centralkassan för ömsesesidig hjälp inom jord- bruket), Paris

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Den självstyrande centralkassan för social trygghet för gruv- arbetare), Paris

Établissement national des in- valides de la marine (Centralin- stitutionen för invalidiserade sjömän), Paris

Caisse nationale d’assurance maladie et matemité des travail- leurs non salariés des professions non agricoles (Centrala försäk- ringskassan för sjukdom och moderskap för egenföretagare som inte är verksamma inom jordbruket), Saint-Denis

Caisse centrale de secours mutu- els agricoles (Centralkassan för ömsesidig hjälp inom jordbruket), Paris

Caisse centrale des mutuelles agricoles (Centralkassan för ömse-

sidig försäkring för jordbrukare),

1992/93: EU 1

Paris

Bilaga 3

Fédération ffan^aise des sociétés

Bilaga 1

d’assurances (Ramex et Gamex)

till lagen om

(Franska försäkringssällskaps-

samordning av

föreningen)

systemen för

Fédération nationale de la mutu-

social trygghet

alité fran^aise (Franska försäk-

när personer

ringskasseförbundet)

flyttar inom

2. Vid tillämpning av tillämp-

Europeiska

ningsförordningens artikel

ekonomiska

96:

samarbetsområdet

a) Allmänt system:

Caisse nationale de 1’assurance maladie (Centrala sjukförsäkrings- kassan), Paris

(EES)

b) System för jordbrukare:

Caisse de mutualité sociale agri- cole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)

c) System för gruvarbe-

tare:

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Den självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvar- betare), Paris

d) System för sjömän:

Établissement national des in- valides de la marine (Central- institutionen för invalidiserade sjömän), Paris

3. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 98:

a) Allmänt system:

Caisse nationale d’allocations familiales (Centralkassan för familjebidrag), Paris

b) System för jordbrukare:

Caisse centrale d’allocations familiales mutuelles agricoles (Centralkassan för familjebidrag inom jordbruket), Paris

c) System för gruvarbetare:

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris

d) System för sjömän:

Caisse nationale d’allocations familiales des marins du com- merce (Centralkassan för familje- bidrag till sjömän i handelsflottan)

eller i förekommande fall Caisse

28 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

Övriga behöriga institutioner är de som anges i fransk lagstiftning, nämligen:

I. MODERLANDET

a) Allmänt system:

i) Sjukdom, mo- derskap, döds- fallsersättning:

ii) Invaliditet:

aa) Som allmän regel utom för Paris och Paris- regionen:

Paris och Parisregionen:

bb) Specialsys- tem som avses i lagen om social trygghet, ar- tiklarna L 365-L 382:

iii) Ålderdom:

aa) Som allmän regel utom för Paris och Paris- regionen:

nationale d’allocations familiales de la péche maritime (Central- kassan för familjebidrag till fis- kare)

Caisse primaire d’assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse régionale d’assurance maladie (Regionala sjukförsäk- ringskassan), Paris

Caisse régionale d’assurance maladie (Regionala sjukförsäk- ringskassan), Strasbourg

Caisse régionale d’assurance maladie (branche vieillesse) (Regionala sjukförsäkringskassan (ålderspensionsavdelningen))

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

434 Paris och Parisregionen:

1992/93: EU 1

Caisse nationale d’assurance Bilaga 3

vieillesse des travailleurs salariés Bilaga 1

(Centralkassan för ålderspen- till lagen om

sionsförsäkring för anställda,) samordning av

Paris systemen för

bb) Specialsys- tem som av- ses i lagen om social trygghet, ar- t i k e 1 L 365—L 382:

social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Caisse régionale d’assurance vieil- lesse (Regionala ålderspensions- försäkringskassan), Strasbourg eller

Caisse régionale d’assurance maladie (Regionala sjukförsäk- ringskassan), Strasbourg

iv) Olycksfall i arbetet:

aa) Tillfällig ar- betsoför- måga:

Caisse primaire d’assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

bb) Permanent arbetsoför- måga:

— pensioner:

— olycksfall som har in- träffat efter den 31 de-

cember 1946:

Caisse primaire d’assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

— olycksfall som har in- träffat före den 1 janu-

ari 1947:

Arbetsgivaren eller den försäk- ringsgivare som har trätt i hans ställe

— pensionshöj- ningar:

— olycksfall som har in- träffat efter

den 31 de-

1992/93: EU 1

cember

Caisse primaire d’assurance mala-

Bilaga 3

1946:

die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Bilaga 1

- olycksfall

till lagen om

som har

samordning av

inträffat före

systemen för

den 1 janu-

social trygghet

ari 1947:

Caisse des dépöts et consignations

när personer

(Depositionskassan)

flyttar inom

Familjeför-

Europeiska

måner:

Caisse d’allocations familiales

ekonomiska

(Kassan för familjebidrag)

samarbetsområdet

vi)

Arbetslöshet:

(EES)

—

för registre-

ring som arbetssökan- de: Den lokala arbetsförmedlingen på

den ort där personen är bosatt

— för utfärdande

av blanketter-

na E 301,

E 302, E 303:

Groupement des Assedic de la région parisienne (GARP), 90, rue Baudin, F-92537 Levallois- Perret

b) System för lant- arbetare:

i) Sjukdom, mo- derskap, döds- fallsersättning, familjeförmåner:

ii) Invaliditets- och ålders- pensionsför- säkring och förmåner till

Caisse de mutualité sociale agri- cole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)

efterlevande make:

iii) Olycksfall i arbetet:

Caisse centrale de secours mutu- el§ agricoles (Centralkassan för ömsesesidig hjälp inom jordbru- ket), Paris

— Arbetsgivaren eller den försäk- ringsgivare som har trätt i hans ställe vad avser olycksfall som har inträffat före den 1 juli 1973

aa) Som allmän regel:

— Caisse de mutualité sociale 1992/93: EU 1 agricole (Socialförsäkringskas- Bilaga 3

san för jordbruket) för olycks- Bilaga 1

fall som har inträffat efter den t ill [ a g en om

bb) Förpensions- höjningar:

30 juni 1973 samordning av

systemen för

— Caisse des dépöts et consigna- social trygghet tions (Depositionskassan), när personer

Arceuil (94) för olycksfall som flyttar inom

har inträffat före den 1 juli Europeiska 1Q73 r

ekonomiska -Caisse de mutualité sociale samarbetsområdet

agricole (Socialförsäkringskas- (EES)

san för jordbruket) för olycks-

fall som har inträffat efter den

30 juni 1973

i v) Arbetslöshet:

— för registre- ring som ar- betssökande:

Den lokala arbetsförmedlingen på den ort där personen är bosatt

för utfärdande av blanketter-

na E 301, E 302, E 303:

c) System för gruv- arbetare:

i) Sjukdom, mo- derskap, döds- fallsersättning:

ii) Invaliditet, ålderdom, dödsfallser- sättning:

Groupement des Assedic de la région parisienne (GARP), 90, rue Baudin, F-92537 Levallois- Perret

Société de secours miniére (Före- ningen för hjälp till gruvarbetare)

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris

iii) Olycksfall i arbetet:

aa) Tillfällig

arbetsoför- måga:

Société de secours miniére (Före- ningen för hjälp till gruvarbetare)

bb) Permanent

1992/93: EU 1

arbetsoför-

Bilaga 3

måga:

Bilaga 1

— pensioner:

till lagen om

— olycksfall

samordning av

som har in-

systemen för

träffat efter

social trygghet

den 31 de-

när personer

cember

flyttar inom

1946:

Union régionale des sociétés de

Europeiska

secours miniéres (Regionala för-

ekonomiska

bundet av föreningar för hjälp till

samarbetsområdet

— olycksfall som har inträffat före den 1 janu-

gruvarbetare)

(EES)

ari 1947:

Arbetsgivaren eller försäk- ringsgivaren som har trätt i hans ställe

— pensionshöj- ningar:

— olycksfall som har in- träffat efter den 31 de- cember

1946:

Union régionale des sociétés de secours miniéres (Regionala för- bundet av föreningar för hjälp till gruvarbetare)

olycksfall som har in- träffat före

den 1 janu- ari 1947:

Caisse des dépots et consignations (Depositionskassan)

iv) Familjeför- måner:

Union régionale des sociétés de secours miniéres (Regionala för- bundet av föreningar för hjälp till gruvarbetare)

v) Arbetslöshet:

— for registre- r i n g som arbetssökan- de:

Den lokala arbetsförmedlingen på den ort där personen är bosatt

— för utfärdande av blanketter- na E 301, E 302, E 303:

Agence nationale pour 1’emploi

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om

(service spécialisé pour la sécurité

samordning av

sociale des travailleurs migrants)

systemen för

(Centralkontoret för arbetsmark-

social trygghet

nadsfrågor (särskilda avdelningen

när personer

för social trygghet för migrerande

flyttar inom

arbetare)), 9 rue Sextius Michel,

Europeiska

F-75015 Paris

ekonomiska

d) System för sjö-

samarbetsområdet

män:

i) Sjukdom, mo- derskap, invali- ditet, olycksfall i arbetet, döds- fallsersättning och pensioner till efterlevande till invalidpen- sionärer eller personer som har råkat ut för ett olycksfall i

(EES)

arbetet:

ii) Ålderdom, dödsfall (pen-

Section Caisse générale de prévo- yance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna väl- färdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

sioner):

iii) Familjeför-

Section Caisse de retraite des ma- rins du quartier des affaires mari- times (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfarts- frågor)

måner:

Caisse nationale d’allocations familiales des marins du commer- ce (Centralkassan för familjebi- drag till sjömän i handelsflottan) eller i förekommande fall Caisse nationale d’allocations familiales de la péche maritime (Centralkas- san för familjebidrag till fiskare)

iv) Arbetslöshet:

— för registre- ring som ar- betssökande:

— för utfärdande av blanketter

E 301, E 302,

E 303:

Den lokala arbetsförmedlingen pä den ort där personen är bosatt eller på hans vanliga påmönstring- hamn eller Bureau central de la main d’oeuvre maritime (Centrala kontoret för sjömän)

Groupement des Assedic de la région parisienne (GARP), 90, rue Baudin, F-92537 Levallois- Perret

a) System för företagare

inte är verksam-

egen- som

ma inom jord- bruket:

i) Sjukdom, mo- derskap:

ii) Ålderdom:

aa) System för hantverkare:

bb) System för industri och handel:

Caisse mutuelle régionale (Regio- nala ömsesidiga kassan)

Caisse nationale de 1’organisation autonome d’assurance vieillesse des travailleurs non salariés des professions artisanales (Cancava) (Oberoende centrala ålderspen- sionskassan för hantverkare verk- samma som egenföretagare), Paris Caisses de base professionnelles ou interprofessionnelles (Grund- kassorna för ett eller flera yrken)

Caisse nationale de l’organisation autonome d’assurance vieillesse des travailleurs non salariés des professions industrielles et com- merciales (Organic) (Oberoende centrala ålderspensionskassan för egenföretagare inom industri- och handelsyrken)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

cc) System för fria yrken:

dd) System för advokater:

b) System for jord- brukare:

i) Sjukdom, mo- derskap, in- validitet:

ii) Ålders pen- sionsförsäk-

Caisses de base professionnelles ou interprofessionnelles (Grund- kassorna för ett eller flera yrken)

Caisse nationale d’assurance vieillesse des professions libérales (CNAVPL), sections professio- nelles (Centrala ålderspension- skassan för fria yrken, yrkesav- delningama)

Caisse nationale des barreaux fran?ais (CNBF) (Centralkassan för franska advokater)

Det auktoriserade försäkringsor- gan hos vilket egenföretagare inom jordbruket är försäkrade

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ring och för- måner till den

efterlevande

maken:

Caisse de mutualité sociale ag- ricole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)

iii) Olycksfall ut- anför arbetet, olycksfall i arbetet och arbetssjukdo- mar:

— Det erkända organ hos vilket egenföretagare inom jordbruket är försäkrade

— För departementen Moselle, Bas-Rhin och Haut-Rhin: Caisse d’assurance accidents agricoles (Försäkringskassan för olycksfall inom jordbruket)

II. UTOMEUROPEISKA DEPARTEMENT

a) System för an- ställda: (samtliga

system utom sys- temet för sjömän, och samtliga risker, utom familjeför- måner):

i) Som allmän regel:

ii) För pensions- höjningar röran- de olycksfall i arbetet som har inträffat i utom- europeiska de- partement före den 1 januari 1952:

i) Sjukdom, moder- skap:

ii) Ålderdom:

— System för hantverkare:

Caisse générale de sécurité sociale (Allmänna kassan för social trygg- het)

Direction départementale de l’en- registrement (Registreringsdirek- toratet för departement)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

— system för industri och handel:

— system för fria yrken:

Caisse mutuelle régionale (Regio- nala ömsesidiga kassan)

Caisse interprofessionnelle d’assu- rance vieillesse des industriels et commer$ants d’Algérie et d’outre- mer (Cavicorg) (Ålderspensions- kassan för självständiga yrken inom industri och handel i Algeriet och utanför Europa)

Caisse nationale d’assurance vieillesse des professions libérales (CNAVPL), sections professio- nelles (Centrala ålderspen- sionskassan för fria yrken, yrkes- avdelningama)

— system för advokater:

c) Familjeförmåner:

i) Samtliga risker utom ålders- och familj eförmåner:

Caisse nationale des barreaux fran$ais (CNBF) (Centralkassan för franska advokater)

Caisse d’allocations familiales (Kassan för familjebidrag)

ii) Ålderdom:

iii) Familjeförmån-

er:

Section Caisse générales de pré- voyance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor) Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

Caisse d’allocations familiales (Kassan för familjeförmåner)

1992/93: EU1

Bilaga 3 Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

E. GREKLAND

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

iii) System för jordbrukare:

i) Som allmän regel:

ii) System för sjömän:

'IÖpvga Koipojpikwp Ao<j>aXiaewv (IKA), Ad-q va (Socialförsäkrings- institutet, Aten) eller det försäk- ringsorgan hos vilket arbetaren är eller var försäkrad

OIkoc; Navrov, rkipaiag (Sjö- manshemmet, Pireus) Opyavtffpög rribpyiKWP Aa<paXiaea>v (OrA), A&rjva (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

'löpvpa KotrZ>piK<jjr Aa<paXiaewv (IKA), AOfpa (Socialförsäkrings- institutet, Aten) eller det försäk- ringsorgan hos vilket arbetaren är eller var försäkrad.

NavriKÖ Airopaxuco

Tapeio (NAT), Ileipaiä^

(Sjömännens pensionskassa, Pireus)

iii) System för jordbrukare:

Olycksfall i arbetet, betssjukdomar: i) Som allmän regel:

QpyavtapöQ FeupyiKtbv Aa<pa\tae<in> (OrA), Aöijpa (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

'löpvpa KoiPWPiKwr Aa<paXiaca>v (IKA), A0r/va (Socialförsäkringsinstitutet, Aten) eller det försäkringsorgan hos vilket arbetaren var eller är för-

ii) System för sjömän:

iii) System för jordbrukare:

i) Som allmän regel:

säkrad

NavriKo Airopaxuto

Ta/xcio (NAT), Ileipaidt;

(Sjömännens pensionskassa, Pireus)

Opyaviapög Fcwpyucwv

AaipaXiaEwv, AO-qva (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

'låpvpa Koipwpiko)!'

Aa<pa\iaecov (IKA), Aöijpa (Socialförsäkringsinstitutet, Aten) eller det försäkringsorgan hos vilket arbetaren var eller är för-

ii) System för sjömän:

iii) System för jordbrukare:

i) System för anställda, inkl, företagssystem:

säkrad

Olicog Naurou, IlEipaioa; (Sjömänshemmet, Pireus) Opyaftapog Fc,pruta} v Aa<pa\iaea)i> (OrA), AÖr)va (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

OpyavtapÖQ ATtatJxdXfaca}^

Epyarutov Avvaputov (OAEA), A0fp>a

(Arbetskontoret, Aten)

Allmänt system:

Opyavtapöq FcVs pynta» AaipaXtaea» (OrA), A0f)va (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

6. Arbetslöshet:

i) Som allmän regel:

Opyaviapög A-raaxoXriaeug 1992/93: EU1

EpyariKÖv Avvapucov (OAEA), Bilaga 3

Aöijpa Bilaga 1

(Arbetskontoret, Aten) till lagen om

ii) System för sjömän:

OiKog Navrou, Heipaica; samordning av

(Sjömänshemmet, Pireus) systemen för

iii) System för anställda inom tidningsindustrin som tillämpas av:

social trygghet när personer

1. Tapcio AaipaXtacug flyttar inom

Epyarwv Tvirov, AOrpa Europeiska

(Försäkringskassan för arbetare ekonomiska

inom tidningsindustrin, Aten) samarbetsområdet

2. Tapeio (EES)

UpoawTttKov E<pripepiba>v

A6r)wv - OeaaaXovtKiqc;,

A6r)va (Pensionskassan för arbetare inom tidningsindustrin i Aten och Tessaloniki, Aten)

F. IRLAND

1. Vårdförmåner

— Eastem Health Board (Hälso- nämnden för östra regionen), Dublin 8

— Midland Health Board (Hälso- nämnden för mellersta regio- nen), Tullamore, Offaly Coun- ty

— Mid-Westem Health Board (Hälsonämnden för mellan- västra regionen), Limerick

— North-Eastem Health Board (Hälsonämnden för nordöstra regionen), Ceannus Mor, Meath County

— North-Westem Health Board (Hälsonämnden för nordvästra regionen), Manorhamilton, Leitrim County

— South-Eastem Health Board (Hälsonämnden för sydöstra regionen), Kilkenny

— Southern Health Board (Hälso- nämnden för södra regionen), Cork

— Western Health Board (Hälso- nämnden för västra regionen), Galway

Kontantförmåner

a) Arbetslöshetsförmåner: Department of Social Welfare

(Socialministeriet), Dublin, inklu- sive de regionala kontor som ansvarar för arbetslöshetsför- måner.

b) Andra kontantförmåner: Department of Social Welfare

(Socialministeriet), Dublin

G. ITALIEN

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Sjukdom (inklusive tuberku- los) och moderskap:

A. Anställda:

a) Vårdförmåner:

i) Som allmän regel:

ii) För vissa kate- gorier av stats- anställda och av personer som är anställda inom privatsektorn och personer som behandlas som sådana samt för pen- sionärer och medlemmar av deras familjer:

iii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:

Unitä sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenheten) hos vilken personen är registrerad

b) Kontantförmåner:

i) Som allmän regel:

Ministero della san i tå (Hälso- vårdsministeriet), Roma

Ministero della sanitä (Hälso- vårdsministeriet), det lokala kon- toret för handelsflottan eller civil- flyget

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

ii) För sjömän och

1992/93: EU 1

besättningsmän

Bilaga 3

på civilflygplan:

Cassa marittima (den försäk-

Bilaga 1

ringskassa för sjömän) hos vilken

till lagen om

personen är registrerad

samordning av

c) Intyg om försäk-

systemen för

ringsperioder:

social trygghet

i) Som allmän

när personer

regel:

Istituto nazionale della previdenza

flyttar inom

sociale (Centralinstitutet för social

Europeiska

trygghet), de regionala kontoren

ekonomiska

ii) För sjömän och

samarbetsområdet

besättningsmän på civilflygplan:

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad

(EES)

Egenföretagare:

Vårdförmåner:

Unitå sanitaria locale (den lokala häsovårdsenhet) hos vilken per- sonen är registrerad

2. Olycksfall i arbetet och ar-

betssjukdomar:

Anställda:

a) Vårdförmåner:

i) Som allmän

regel:

Unitå sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenhet) hos vilken per- sonen är registrerad

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:

Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), det lokala kon- toret för handelsflottan eller civil- flyget

b) Proteser och större

hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska för- måner och tillhöran- de undersökningar och intyg:

i) Som allmän

regel:

Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av

Kontantförmåner:

systemen för

i) Som allmän

social trygghet

regel:

Istituto nazionale per 1’assicura-

när personer

zione contro gli infortuni sul

flyttar inom

lavoro (Centralinstitutet för för-

Europeiska

säkring mot olycksfall i arbetet),

ekonomiska

de regionala kontoren

samarbetsområdet

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad

(EES)

iii) För arbetare

inom jord- och skogsbruk, i förekommande fall också:

Ente nazionale di previdenza e assistenza per gli impiegati agri- coli (Centralorganet för social trygghet för lantarbetare)

B. Egenföretagare (endast

for röntgenläkare):

Vårdförmåner:

Unitå sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenhet) hos vilken per- sonen är registrerad

Proteser och större hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska för- måner och tillhöran- de undersökningar och intyg:

Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Kontantförmåner:

Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

3. Invaliditet, ålderdom och

efterlevande (pensioner):

A. Anställda

a) Som allmän regel:

b) För scenarbetare:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Ente nationale di previdenza e assitenza per i lavoratori dello spettacolo, (Centralorganet för social trygghet för scenarbetare), Roma

c) För ledande per- sonal i industri- företag:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

d) För journalister:

B. Egenföretagare:

a) För läkare:

b) För apotekare:

c) För veterinärer:

d) För barnmorskor:

e) För ingenjörer och arkitekter:

f) För lantmätare:

Istituto nazionale di previdenza per i dirigenti di aziende indust- riali (Centralinstitutet för social trygghet för ledande personal inom industrin), Roma

Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani 'G. Amen- dola’ (Centralinstitutet G Amen- dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

Ente nazionale di previdenza ed assistenza medici (Centralorganet för social trygghet för läkare)

Ente nazionale di previdenza ed assistenza farmacisti (Centralorga- net för social trygghet för apo- tekare)

Ente nazionale di previdenza ed assistenza veterinari (Centralorga- net för social trygghet för veteri- närer)

Ente nazionale di previdenza ed assistenza per le ostetriche (Cent- ralorganet för social trygghet för barnmorskor)

Cassa nazionale di previdenza per gli ingegneri ed architetti (Cent- ralkassan för social trygghet för ingenjörer och arkitekter)

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei geometri

29 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

g) För advokater och andra jurister:

h) För ekonomer:

i) För revisorer:

j) För arbetskonsulen- ter:

k) För notarier:

l) För tullspeditörer:

4. Dödsfallsersättning:

a) Som allmän regel:

b) För journalister:

(Centralorganet för social trygghet för lantmätare)

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore degli advocati ei dei procuratori (Centralorganet för social trygghet för advokater och andra jurister)

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei dottori commercialisti (Centralkassan för social trygghet för ekonomer) Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei ragionieri e periti commerciali (Central- kassan för social trygghet för revisorer)

Ente nazionale di previdenza ed assistenza per i consulenti del lavoro (Centralorganet för social trygghet för arbetskonsulenter) Cassa nazionale notariato (Cent- ralkassan för notarier)

Fondo di previdenza a favore degli spedizionieri doganali (Värl- färdskassan för tullspeditörer) Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralorganet för social trygghet), de regionala kontoren Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani G. Amen- dola, (Centralinstitutet G. Amen- dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

450 Familjebidrag (för anställ-

1992/93:EU1

da):

Bilaga 3

a) Som allmän regel:

Istituto nazionale della previdenza

Bilaga 1

sociale (Centralinstitutet för social

till lagen om

trygghet), de regionala kontoren

samordning av

b) För journalister:

Istituto nazionale di previdenza

systemen för

per i giomalisti italiani G. Amen-

social trygghet

dola (Centralinstitutet G. Amen-

när personer

dola för social trygghet för ita-

flyttar inom

lienska journalister), Roma

Europeiska ekonomiska

H. LUXEMBURG

samarbetsområdet

(EES)

Sjukdom och moderskap:

a) Vid tillämpning av förordningens artikel

28.2:

Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers, (Central- sjukförsäkringskassan för ar- betare), Luxembourg

b) Andra fall:

Den sjukkassa, hos vilken den anställde eller egenföretagaren är försäkrad på grund av sin för- värvsverksamhet eller hos vilken han senast var försäkrad.

Invaliditet, ålderdom, döds- fall (pensioner):

a) För arbetare:

Établissement d’assurance contre la vieillesse et 1’invalidité (Institu- tionen för ålders- och invalidpen- sioner), Luxembourg

b) För tjänstemän och fria

yrkesutövare:

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänste- män inom den privata sektorn), Luxembourg

c) För egenföretagare inom

hantverks-, handels- eller tillverkningsin- dustri: Caisse de pension des artisans,

des commenjants et des industriels (Pensionskassan för egen- företagare inom hantverk, handel och industri), Luxembourg

d) För egenföretagare inom

jordbruket: Caisse de pension agricole (Pen-

sionskassan för jordbruket), Luxembourg 451

Olycksfall i arbetet och ar-

1992/93:EU1

betssjukdomar:

Bilaga 3

a) För anställda och egen-

Bilaga 1

företagare inom jord-

till lagen om

eller skogsbruket:

Association d’assurance contre les samordning av

accidents, section agricole et systemen för

forestiére (Föreningen för olycks- social trygghet

fallsförsäkring, sektionen för jord- när personer

och skogsbruket), Luxembourg flyttar inom

b) För alla andra försäk-

Europeiska

ringsfall på obligatorisk

ekonomiska

eller frivillig basis:

Association d’assurance contre les samarbetsområdet

accidents, section industrielle (EES) (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg

Arbetslöshet:

Familjeförmåner:

(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)

Dödsfallsersättningar:

Vid tillämpning av förord-

Administration de 1’emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

ningens artikel 66:

Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers, (Centralsjuk- kassan för arbetare), Luxembourg

I. NEDERLÄNDERNA

a) Vårdförmåner:

b) Kontantförmåner:

a) När rätten till förmåner föreligger enligt Ned- erländernas lagstiftning även utan tillämpning av förordningen:

— för anställda:

— för egenföretagare:

Den Ziekenfonds (sjukkassa), hos vilken personen är försäkrad.

Den Bedrijfsvereniging (yrkes- förening), hos vilken personen är försäkrad

Den Bedrijfsvereniging (yrkes- förening), hos vilken personen skulle vara försäkrad om han hade anställd personal

b) I andra fall:

— för anställda och

egenföretagare: Nieuwe Algemene Bedrijfsvere-

niging (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam

Ålderdom och dödsfall (pen-

sioner):

a) Som allmän regel: Sociale Verzekeringsbank (Social-

försäkringsbanken), Amsterdam

b) För gruvarbetare: Algemeen Mijnwerkersfonds

(Allmänna kassan för gruvar- betare), Heerlen

Arbetslöshet:

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)

a) Då personen med rätt till förmåner är bosatt i Nederländerna:

b) Då personen med rätt till förmåner är bosatt utanför Nederländerna men hans arbetsgivare är bosatt eller etablerad i Nederländerna:

Det Raad van Arbeid (arbetsmark- nadsråd) inom vars distrikt han är bosatt

c) I andra fall:

6. Arbetssjukdomar på vilka bestämmelserna i förord- ningens artikel 57.3 är tillämpliga:

Vid tillämpning av förord- ningens artikel 57.3 c:

— då förmånen utges från ett datum före den 1 juli 1967:

— då förmånen utges från ett datum efter den 30 juni 1967:

Det Raad van Arbeid (arbetsmark- nadsråd) inom vars distrikt arbets- givaren är bosatt eller är etablerad Sociale Verzekeringsbank (Social- försäkringsbanken), Amsterdam

Sociale Verzekeringsbank (Social- försäkringsbanken), Amsterdam

Bedrijfsvereniging voor de Mijn- industrie (Yrkesföreningen för gruvindustrin), Heerlen

453 J. STORBRITANNIEN

Storbritannien och Nord-

irland:

Gibraltar:

Storbritannien utom Nord- irland:

Nordirland:

Gibraltar:

Myndigheter som utger förmåner från National Health Service (Nationella häl so vårdstjänsten) Medical and Public Health De- partment (Hälso- och sjukvårds- departementet), Gibraltar

Department of Health and Social Security (Hälso- och socialminis- teriet), London

Department of Health and Social Services for Northern Ireland (Ministeriet för hälsovård och sociala tjänster), Belfast

Department of Labour and Social Security (Departementet för ar- betsmarknadsfrågor och social trygghet), Gibraltar

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

454 BILAGA 3

(Förordningens artikel 1 p och tillämpningsförordningens artikel 4.3)

A. BELGIEN

I. INSTITUTIONER PÅ BOSÄTTNINGSORTEN

a) Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 17, 18, 22, 25, 28, 29, 30 och 32:

b) Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 31:

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

F örsäkringsorganen

Caisse de secours et de pré- voyance en faveur des marins naviguant sous pavillon beige - Hulp- en voorzorgskas voor zee- varenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen

eller

F örsäkringsorganen

a) Allmän invaliditet (arbe- tare, tjänstemän, gruv- arbetare) och egen- företagares invaliditet:

Vid tillämpning av tillämpningsförordning- ens artikel 105:

Institut national d’assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invalidi tetsförsäkring, Bryssel) tillsammans med försäkrings- organen

Institut national d’assurance m?la- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Central-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) Särskilt invaliditetssys- tem för gruvarbetare:

c) Invaliditetssystem för sjömän:

3. Ålderdom (pensioner):

4. Olycksfall i arbetet (vårdför- måner):

5. Arbetssjukdomar:

institutet för sjuk- och invalidi- tetsförsäkring, Bryssel)

Fonds national de retraite des ouvriers-mineurs, Bruxelles Nationaal Pensioenfonds voor mijnwerkers, Brussel (Centrala pensionskassan för gruvarbetare, Bryssel)

Caisse de secours et de prévo- yance en faveur des marins navi- guant sous pavillon beige - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag, Antwerpen (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen

Office national des pensions pour travailleurs salariés, Bruxelles - Rijksdienst voor werknemerspen- sioenen, Brussel (Centralpensions- kontoret för anställda, Bryssel)

Institut national d’assurance sociales pour travailleurs indépen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Centralins- titutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel) Försäkringsorganen

Fonds des maladies profession- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepsziekten, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel) Försäkringsorganen tillsammans med Institut national d’assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invalidi tei tsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

8. Familjeförmåner:

Office national de 1’emploi, Bruxelles - Rijksdienst voor ar- beidsvoorziening, Brussel (Cent- ralkontoret för arbetsmarknads- frågor, Bryssel)

Pool des marins de la marine marchande - Pool van de zee- lieden ter koopvaardij, Antwerpen (Handelsflottans pool, Antwerpen) Office national des allocations familiales pour travailleurs sala- riés, Bruxelles - Rijksdienst voor kinderbijslag voor werknemers, Brussel (Centralkontoret för an- ställdas familjeförmåner, Bryssel) Institut national d'assurance sociales pour travailleurs indépen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Centralins- titutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

II. INSTITUTIONER PÅ

VISTELSESORTEN

1. Sjukdom och moder- skap:

2. Olycksfall i arbetet:

Institut national d’assurance ma- ladie-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Central- institutet för sjuk- och invaliditets- försäkring, Bryssel) genom för- säkringsorganen

Institut national d’assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- intituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Central- institutet för sjuk- och invaliditets- försäkring, Bryssel) genom för- säkringsorganen

Fonds des maladies profession- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepsziekten, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

457 B. DANMARK

I. DANMARK UTOM GRÖNLAND

Institutioner pä bosättningsorten

i) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 17, 22, 28, 29 och 30:

ii) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 18 och

Den behöriga amtskommune (landstinget). I Köpenhamns kom- mun: Magistraten (kommun-

förvaltningen). I Frederiksbergs kommun: kommunförvaltningen

1992/93:EU1

Bilaga 3 Bilaga l till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES)

25:

b) Invaliditet (pen- sioner):

c) Ålderdom och döds- fall (pensioner):

i) Pensioner som utges enligt lagstiftning om ålders- och

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magistra- ten (kommunförvaltningen) Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kobenhavn

änkepensioner:

ii) Pensioner som utges enligt lagen om tilläggspensio- ner för anställ- da (loven om Arbejdsmarke- dets tilltegspen- sion):

Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kabenhavn

Arbejdsmarkedets tillaegspension (Kontoret för tilläggspensioner till

anställda), Hillerod

Olycksfall i arbetet

1992/93:EU1

och arbetssjuk-

Bilaga 3

domar:

Bilaga 1

i) Vid tillämpning

till lagen om

av tillämpnings-

samordning av

förordningens

systemen för

avdelning IV,

social trygghet

kapitel 4, utom

när personer

artikel 61:

Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

flyttar inom

Europeiska

styrelsen), Kobenhavn

ekonomiska

ii) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 61:

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I

samarbetsområdet

(EES)

Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Arhus kommuner: Magist-

raten (kommunförvaltningen)

Dödsfallsersättning: Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 78:

Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kabenhavn

2. Institutioner på vistelseorten

a) Sjukdom och moder-

skap:

Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 20, 21 och 31:

Den behöriga amtskommune (landstinget). I Köpenhamns kom- mun: Magistraten (kommunför- valtningen). I Frederiksbergs kommun: kommunförvaltningen

ii)

Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 24:

Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I

Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist-

raten (kommunförvaltningen)

b) Olycksfall i arbetet och

arbetssjukdomar:

i) Vid tillämpning av tillämpningsför- ordningens avdel- ning IV kapitel 4,

utom artikel 64: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kobenhavn

ii) Vid tillämpning av

tillämpningsförord- ningens artikel 64: Socialnämnden i den kommun i

vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunförvaltningen)

c) Arbetslöshet:

i) Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens avdelning IV kapitel 6, utom

artikel 83: Den behöriga arbetslöshetskassan

ii) Vid tillämpning av

tillämpningsförord- ningens artikel 83: Den lokala arbetsförmedlingen

II. GRÖNLAND

(Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr 1661/85.)

C. TYSKLAND

a) I samtliga fall utom vid

tillämpning av förord- ningens artikel 19.2 och tillämpningsförord-

ningens artikel 17: Den behöriga Allgemeine Orts-

krankenkasse (den lokala allmänna sjukförsäkringskassan) på per- sonens bosättnings- eller vistelse- ort

För personer som är

försäkrade enligt syste-

met för gruvarbetare och deras familjemed- lemmar: Bundesknappschaft (Förbundsför-

säkringskassan för gruvarbetare), Bochum

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) Vid tillämpning av förordningens artikel 19.2 och tillämpnings- förordningens artikel 17:

c) För tuberkulosbehandling på ett vårdcenter:

Den institution hos vilken per- sonen ifråga senast var försäkrad. Om en sådan institution saknas eller när personen ifråga senast var försäkrad hos en Allgemeine Ortskrankenkasse (lokal allmän sjukförsäkringskassa), hos en lantwirtschaftliche Krankenkasse (sjukförsäkringskassa för jord- bruket) eller hos Bundesknapps- chaft: Den behöriga institution på personens bosättnings- eller vistel- seort som avses i a.

Den behöriga pensionsförsäk- ringsinstitutionen för arbetare på personens bosättnings- eller vistel- seort

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

a) Vårdförmåner (utom terapeutisk vård som utförs enligt olycks- fallsförsäkring samt proteser och hjälpmedel) och kontantförmåner (utom pensioner, höj- ningar för stadigvarande tillsyn (Pflegegeld) och dödsfallsersättning:

Den behöriga Allgemeine Orts- krankenkasse (den lokala allmänna sjukförsäkringskassan) på per- sonens bosättnings- eller vistelse- ort

För personer som är försäkrade enligt sys- temet för gruvarbetare och deras familjemed- lemmar:

Bundesknappschaft (Förbunds- försäkringskassan för gruvarbe- tare), Bochum

b) Vård- och kontantför- måner, som är uteslutna under a, och vid tillämp- ning av tillämpningsför- ordningens artikel 76:

Pensionsförsäkring:

a) Pensionsförsäkring för arbetare:

i) i förhållande till Belgien:

Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossenschaften (Central- förbundet för yrkesföreningar inom industrin), Bonn

ii) i förhållande till Frankrike:

iii)

i förhållande Italien:

till

iv)

i förhållande

Luxemburg:

till

i förhållande Nederländerna:

till

vi)

i förhållande Danmark:

till

vii) i förhållande till Irland och Storbritannien:

Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Dusseldorf

Landesversicherungsanstalt Rhein- land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för- säkringsanstalt), Speyer, eller som behörig institution enligt bilaga 2 Landesversicherungsanstalt Saar- land (Saarlands försäkrings- anstalt), Saarbrucken

Landesversicherungsanstalt Schwaben (Schwabens försäk- ringsanstalt), Dusseldorf

Landesversicherungsanstalt Rhein- land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för- säkringsanstalt), Speyer

Landesversicherungsanstalt West- falen (Westfalens försäkringsan- stalt), Munster

Landesversicherungsanstalt Schleswig-Holstein (Schleswig- Holsteins försäkringsanstalt), Lubeck

Landesversicherungsanstalt Freie und Hansestadt Hamburg (Den fria hansestaden Hamburgs för- säkringsanstalt), Hamburg

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

viii) i förhållande till

1992/93:EU1

Grekland:

Landesversicherungsanstalt

Bilaga 3

Wurttemberg (Wurttembergs för-

Bilaga 1

säkringsanstalt), Stuttgart

till lagen om

b) Pensionsförsäkring för

samordning av

tjänstemän:

Bundesversicherungsanstalt fur

systemen för

Angestellte (Förbundsförsäkrings-

social trygghet

anstalten för tjänstemän), Berlin

när personer

c) Pensionsförsäkring för

flyttar inom

gruvarbetare:

Bundesknappschaft (Förbunds-

Europeiska

försäkringskassan för gruvarbe-

ekonomiska

tare), Bochum

samarbetsområdet

Ålderspensionsförsäkring för jordbrukare:

Landwirtschaftliche Alterskasse Rheinhessen-Pfalz (Rheinhessen- Pfalz’ ålderspensionskassa för jordbrukare), Speyer

(EES)

Arbetslöshets- och familje- förmåner:

Den behöriga arbetsförmedlingen på personens bosättnings- eller vistelseort

D. FRANKRIKE

MODERLANDET:

A. System för anställda:

1. Andra risker än

arbetslöshet och familjeförmåner: a) Som allmän

regel:

Caisse primaire d’assurance ma- ladie (Lokala sjukförsäkrings- kassan) på bosättnings- eller vistelseorten

b) Vid samtidig tillämpning av förordningens artikel 19.1 och 19.2 och

35.1 i fall av vårdförmåner enligt systemet för sjuk-, mo- derskaps-, in- validitets- och

dödsfallsförsäk-

ring för gruv- arbetare:

c) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 35:

i) Allmänt system:

aa) Som all- män regel utom för Paris och Parisre- gionen:

För Paris och

Parisre- gionen:

bb) Det spe- cialsys- tem som avses i lagen om social trygghet, artiklarna L 365— L 382:

Société de secours miniére (Före- ningen för hjälp till gruvarbetare) på personens bosättningsort

Caisse primaire d'assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse régionale d’assurance maladie (Regionala sjukförsäk- ringskassan), Paris

ii) System för-

1 a n t a r - betare:

Caisse régionale d’assurance maladie (Regionala sjukförsäk- ringskassan), Strasbourg

iii) System för gruv- arbetare:

Caisse de mutualité sociale agri- cole (Kassan för ömsesidig för- säkring för jordbruket)

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris

d) Vid tillämpning av tillämp-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ningsförord- ningens artikel 36 vad avser invalidpensio-

ner:

i) Som allmän regel utom för Paris och Paris- regionen:

För Paris och Paris- regionen:

ii) Det special- system som avses i lagen om social

Caisse primaire d’assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse régionale d’assurance maladie (Regionala sjukforsäk- ringskassan), Paris

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

trygghet,

artikel

L 365—

L 382: Caisse régionale d’assurance

maladie (Regionala sjukförsäk- ringskassan), Strasbourg

e) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 36 vad avser ålders- pensioner:

i) Allmänt sys- tem:

aa) Som all- män regel utom för Paris och Parisre- gionen:

Caisse régionale d’assurance maladie, branche vieillesse (Regionala sjukforsäkringskassan, avdelningen för ålderspensionsför- säkring)

30 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

För Paris 1992/93:EU1

och Parisre- gionen:

Bilaga 3

, , Bilaga 1

Caisse nationale d assurance ,

vieillesse des travailleurs salariés 1 a S e ^ om

(Centralkassan för alderspen- °

sionsförsäkring för anställda), systemen för

Paris social tr yss hel

bb) Det spe- cialsys- tem som avses i lagen om social trygghet,

när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

artikel L

365 —L

382:

Caisse régionale d’assurance vieillesse (Regionala ålderspen- sionskassan), Strasbourg

ii) System för lantarbeta-

re:

Caisse centrale de secours mutu- els agricoles (Centralkassan för ömsesidig hjälp inom jordbruket), Paris

iii) System för gruv-

arbetare:

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Oberoende centralkassan för gruvarbetares sociala trygghet), Paris

f) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens

artikel 75:

Caisse primaire d’assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

2. Arbetslöshet:

a) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 80, 81

och 82.2:

Direction départementale du travail et de la main-d’oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på det arbetsställe där intyget begärs

b) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 83.1, 83.2 och 97:

c) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 84:

i) Total ar- betslöshet:

ii) Partiell ar- betslöshet:

d) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 89:

1. Sjukdom och moder- skap:

Som allmän regel:

2. Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 35

Lokalkontoret av Agence natio- nale pour 1’emploi (Centralorganet för arbetsmarknadsfrågor)

Stadshuset på familjemedlem- marnas bosättningsort

Association pour 1’emploi dans 1’industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för syssel- sättning inom industri och handel) på personens bosättningsort

Direction départementale du travail et de la main-d’oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där personen är anställd

Direction départementale du travail et de la main-d’oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet)

Organismes conventionnés par les Caisses mutuelles régionales (Organ som agerar för de regio- nala ömsesidiga försäkringskas- sornas räkning)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

vad avser systemet för jordbrukare:

Caisse de mutualité sociale agri- cole (Kassan för ömsesidig för-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

säkring för jordbruket) och alla

Bilaga 1

andra erkända försäkringsorgan

till lagen om

3. Vid tillämpning av

samordning av

tillämpningsförord-

systemen för

ningens artikel 36

social trygghet

vad avser ålderspen-

när personer

sioner:

flyttar inom

a) System för

Caisse nationale de 1’organisation

Europeiska

hantverkare:

ekonomiska

autonome d’assurance vieillesse

samarbetsområdet

des travailleurs non salariés des professions artisanales (Cancava) (Oberoende centrala ålderspen- sionskassan för hantverkare verk- samma som egenföretagare), Paris Caisses de base professionelles (Grundkassoma för berörda yr- ken)

(EES)

b) System för industri och

handel:

Caisse nationale de l’organisation autonome d’assurance vieillesse des travailleurs non salariés des professions industrielles et com- merciales (Organic) ( Oberoende centrala ålderspensionskassan för egenföretagare inom industri- eller handelsyrken)

Caisses de base professionnelles ou interprofessionnelles (Grund- kassoma för ett eller flera yrken)

c) System för fria

yrken:

Caisse nationale d’assurance vieillesse des professions libérales (CNAVPL), sections profession- nelles (Centrala ålderspen- sionskassan för fria yrken, yrkes- avdelningama)

d) System för

advokater:

Caisse nationale des barreaux fran<?ais (CNBF) (Centralkassan för franska advokater)

e) System för jord- brukare:

a) Vid tillämpning av förordningens ar- tikel 27 vad avser systemet för sjö- män:

Caisse nationale d’assurance vieil- lesse mutuelle agricole (Central- kassan för ömsesidig ålderspen- sionsförsäkring för jordbruket)

b) Vid tillämpning av ti 1 lämpningsförord- ningens artikel 35:

Section Caisse générale de pré- voyance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Section Caisse générale de prévo- yance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor) Caisse d’allocations familiales (Kassan för familjebidrag) på personens bosättningsort

II. UTOMEUROPEISKA

DEPARTEMENT

Andra risker än familje- förmåner:

Som allmän regel:

a) Sjukdom och moder- skap:

Caisse générale de sécurité sociale (Allmänna kassan för social trygg- het)

b) Ålderspensioner:

— system för hant- verkare:

Organismes conventionnés par les Caisses mutuelles régionales (Organ som agerar för de regio- nala ömsesidiga försäkringskas- sornas räkning)

Caisse nationale de 1’organisation autonome d’assurance- vieillesse des travailleurs non salariés des professions artisanales (Cancava)

(Oberoende centrala ålderspen- sionskassan för hanterkare verk- samma som egenföretagare)

— system för in- dustri och handel: Caisse interprofessionnelle d’assu-

rance-viellesse des industriels et commerijants d’Algérie et d’outre- mer (Cavicorg) (Ålderspension- skassan för egenföretagare inom industri och handel i Algeriet och utanför Europa)

— system för fria yrken:

— system för advokater:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

i) Invalidpensioner:

ii) Ålderspensionser:

D. Familjeförmåner:

Sections professionnelles (yrkes- avdelningama)

Caisse nationale des barreaux fran^ais (CNBF) (Centralkassan för franska advokater)

Section Caisse générale de prévo- yance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor) Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Alderspensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

Caisse d’allocations familiales (Kassan för familjeförmåner) på personens bosättningsort

E. GREKLAND

1. Arbetslöshet, familjebidrag: Opyaviapög AiraaxoXriaeug

Epyarucov SvvapiKov (OAEA) AOrjva

(Arbetskontoret, Aten)

2. Andra förmånen Iöpupa Koipwwkwp Aa<paXiaeuv

(IKA), AOrjva (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket, Aten)

(NAT) f] Obcog Navrou, Kcrrd TCpiirruffr), Hcipouäg (Sjömännens ålderspensionskassa eller, i förekommande fall, Sjö- manshemmet, Pireus)

1. V ård förmåner:

a) Arbetslöshetsförmåner:

b) Andra kontantförmåner:

— Eastem Health Board (Hälso- nämnden för östra regionen), Dublin 8

— Midland Health Board (Hälso- nämnden för mellersta regio- nen), Tullamore, Offaly County

— Mid-Westem Health Board (Hälsonämnden för mellan- västra regionen), Limerick

— North-Eastem Health Board (Hälsonämnden för nordöstra regionen), Ceanannus Mor, Meath County

— North-Westem Health Board (Hälsonämnden för nordvästra regionen), Manorhamilton, Le- itrim County

— South-Eastem Health Board (Hälsonämnden för sydöstra regionen), Kilkenny

— Southern Health Board (Hälso- nämnden för södra regionen), Cork

— Western Health Board (Hälso- nämnden för västra regionen), Galway

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin, inklu- sive de regionala kontor som ansvarar för arbetslöshetsförmåner Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

471 G. ITALIEN

1. Sjukdom (inklusive tuberkulos) och moderskap:

A. Anställda:

a) Vårdförmåner:

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflyg- plan:

Unitå sanitaria locale (den lokala häl sovårdsenheten)

b) Kontantförmåner:

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflyg- plan:

B. Egenföretagare: Vårdförmåner:

2. Olycksfall i arbetet, arbets- sjukdomar:

A. Anställda:

a) Vårdförmåner:

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän och besättningsmän på civilflyg- plan:

Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet) - det lokala kontoret för handelsflottan eller civilflyget

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) som an- svarar för området

Unitå sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenheten)

Unita sanitaria locale (den lokala häl sovårdsenheten)

Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet) - det behöriga lokala kontoret för handelsflottan eller civilflyget

b) Proteser och större hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska för- måner och tillhöran- de undersökningar

och intyg samt kon-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

tantförmåner:

B. Egenföretagare (endast för röntgenläkare):

a) Vårdförmåner:

b) Proteser och större hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska för- måner och tillhöran- de undersökningar och intyg:

c) Kontantförmåner:

Invaliditet, ålderdom, efter- levande (pensioner):

A. Anställda:

a) Som allmän regel:

b) För scenarbetare:

c) För ledande per- sonal i industri- företag:

d) För journalister:

Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Unitå sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenheten)

Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Ente nazionale di previdenza e assistenza per i lavoratori dello spettacolo (Centralorganet för social trygghet för scenarbetare), Roma

Istituto nazionale di previdenza per i dirigenti di aziende indust- riale (Centralinstitutet för social trygghet för ledande personal inom industrin), Roma

Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani G. Amen- dola (Centralinstitutet G Amen- dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

473 B. Egenföretagare:

a) För läkare:

b) För apotekare:

c) För veterinärer:

d) För barnmorskor:

e) För ingenjörer och arkitekter:

f) För lantmätare:

g) För advokater och andra jurister:

h) För ekonomer:

i) För revisorer:

j) För arbetskonsulen- ter:

k) För notarier:

Ente nazionale di previdenza ed assistenza medici (Centralorganet för social trygghet för läkare) Ente nazionale di previdenza ed assistenza farmacisti (Centralorga- net för social trygghet för apo- tekare)

Ente nazionale di previdenza ed assistenza veterinari (Centralorga- net för social trygghet för veteri- närer)

Ente nazionale di previdenza ed assistenza per le ostetriche (Cent- ralorganet för social trygghet för barnmorskor)

Cassa nazionale di previdenza per gli ingegneri ed architetti (Cent- ralkassan för social trygghet för ingenjörer och arkitekter)

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei geometri (Centralkassan för social trygghet för lantmätare)

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore degli awocati e dei procuratori (Centralkassan för social trygghet för advokater och andra jurister)

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei dottori commercialisti (Centralkontoret för social trygghet för ekonomer) Cassa nationale di previdenza ed assistenza a favore dei ragionieri e periti commerciali (Central- kassan för social trygghet för revisorer)

Ente nazionale di previdenza ed assistenza per i consulenti del lavoro (Centralorganet för social trygghet för arbetskonsulenter)

Cassa nazionale notariato (Cent- ralkassan för notarier)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1) För tullspeditörer:

4. Dödsfallsersättningar:

Fondo di previdenza a favore degli spedizionieri doganali (Väl- färdskassan för tullspeditörer) Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) som an- svarar för området

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

a) Som allmän regel:

b) För journalister:

a) Som allmän regel:

b) För journalister:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani G. Amen- dola (Centralinstitutet G. Amen- dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren Istituto nazionale di previdenza per i giomalisti italiani G. Amen- dola (Centralinstitutet G Amen- dola för social trygghet för ita- lienska journalister), Roma

II. LUXEMBURG

a) Vid tillämpning av förordningens artikel

19, 22, 28.1, 29.1 och

31 och av tillämpnings- förordningens artikel

17, 18, 20, 21, 22, 24,

29, 30 och 31:

Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers, (Central- sjukkassan för arbetare), Luxembourg

b) Vid tillämpning av

1992/93: EU 1

förordningens artikel

Bilaga 3

27:

Den sjukkassa som enligt luxem- Bilaga l

burgsk lagstiftning är behörig för till lagen om

luxemburgsk delpension samordning av

Invaliditet, ålderdom, döds-

systemen för

fall (pensioner):

social trygghet

a) För arbetare:

Établissement d’assurance contre när personer

la vieillesse et 1’invalidité, (Insti- flyttar inom

tutionen for ålders- och invalid- Europeiska

pensioner), Luxembourg ekonomiska

b) För tjänstemän och

samarbetsområdet

akademiker:

Caisse de pension des employés (EES) privés (Pensionskassan for tjänste- män inom den privata sektorn), Luxembourg

c) För egenföretagare inom hantverks-, handels eller

tillverkningsindustri:

Caisse de pensions des artisans, des commer?ants et industriels (Pensionskassan för egen- företagare inom hantverk, handel och industri), Luxembourg

d) För egenföretagare inom

jordbruket:

Caisse de pension agricole (Pen- sionskassan för jordbruket), Luxembourg

Olycksfall i arbetet och ar- betssjukdomar:

a) För anställda och egen- företagare inom jord- eller skogsbruket:

Association d’assurance contre les accidents, section agricole et forestiére (Föreningen för olycks- fallsförsäkring, sektionen för jord- och skogsbruket), Luxembourg

b) För alla andra försäk- ringsfall på obligatorisk

eller frivillig basis:

Association d’assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg

Arbetslöshet:

Administration de 1’emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

5. Familjeförmåner:

1992/93:EU1

(Denna punkt har fått ny lydelse

Bilaga 3

genom förordning EEG nr

Bilaga 1

2332/89.)

till lagen om samordning av

I. NEDERLÄNDERNA

systemen för social trygghet

1. Sjukdom, moderskap, olycks-

när personer

fall i arbetet, arbetssjuk-

flyttar inom

domar:

Europeiska

a) Vårdförmåner:

ekonomiska

i) Institutioner på bo-

samarbetsområdet

sättningsorten: En av de behöriga försäkrings-

(EES)

kassorna för bosättningsorten efiter personens val

ii) Institutioner vistelseorten:

på

b) Kontantförmåner:

a) När rätten till förmåner föreligger enligt Neder- ländernas lagstiftning även utan tillämpning av förordningen:

b) I alla andra fall:

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 36:

Som allmän regel:

I förhållande

Belgien:

I förhållande till Tysk- land:

Algemeen Nederlands Onderling Ziekenfonds (Nederländernas all- männa sjukkassa), Utrecht Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni- ging, (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam

Den behöriga Bedrijfsvereniging (Y rkesförening)

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni- ging (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam

Sociale Verzekeringsbank (Social- försäkringsbanken), Amsterdam

Bureau voor Belgische Zaken de sociale verzekering betreffende (Byrå för belgiska socialtrygg- hetsfrågor), Breda

Bureau voor Duitse Zaken van de

Vereniging van Raden van Arbeid (Arbetsrådens förbunds avdelning för tyska frågor), Nijmegen

(Denna punkt har fått ny

lydelse genom förordning

EEG nr 2332/89.)

Vid tillämpning av förord-

ningens artikel 73.2 och

74.2: Det Raad van Arbeid (arbetsmark-

nadsråd) inom vars distrikt famil- jemedlemmarna är bosatta

STORBRITANNIEN

1. V ård förmåner: Storbritannien och Nordirland:

Gibraltar:

Storbritannien utom Nordirland:

Nordirland:

Gibraltar:

Vid tillämpning av förord- ningens artiklar 73 och 74: Storbritannien utom Nordirland:

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Myndigheter som utger förmåner från National Health Service (Nationella hälsovårdstjänsten) Medical and Public Health De- partment, (Hälso- och sjukvårds- departementet), Gibraltar

Department of Health and Social Security (Overseas Branch), (Departementet för hälsovård och social trygghet (sektionen för utomeuropeiska ärenden)), UK- Newcastle upon Tyne NE98 1YX Department of Health and Social Services (Overseas Branch), (Departementet för hälsovård och sociala tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)), UK- Belfast BT4 3HH

Departement of Labour and Social Security (Arbets- och socialför- säkringsdepartementet), Gibraltar

Department of Health and Social Security, Child Benefit Centre (Washington), (Departementet för hälsovård och social trygghet, enheten för förmåner till bam

(Washington)), UK-Newcastle 1992/93:EU1 upon Tyne NE88 1AA Bilaga 3

Nordirland:

Department of Health and Social Bilaga 1

Services, (Departementet för till lagen om

hälsovård och sociala tjänster), samordning av UK-Belfast BT4 3HH systemen för

Gibraltar:

Department of Labour and Social social trygghet Security (Arbets- och socialför- n är personer

säkringsdepartementet), Gibraltar flyttar inom

Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (EES)

479 BILAGA 4

(Tillämpningsförordningens artikel 3.1, 4.4 och 122)

A. BELGIEN

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

a) Allmän invaliditet:

b) Särskilt invaliditetssys- tem för gruvarbetare:

c) Invaliditetssystem för sjömän:

Institut national d’assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijksin- stituut voor ziekte- en in- validiteitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsfÖrsäkring), Bryssel Caisse de secours et de prévoy- ance en faveur des marins navigu- ant sous pavillon beige - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Ant- werpen

Institut national d’assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- tetsverzekering, Brussel (Central- institutet för sjuk- och invaliditets- fÖrsäkring), Bryssel

Fonds national de retraite des ouvriers-mineurs, Bruxelles Nationaal pensioenfonds voor mijnwerkers, Brussel (Centrala pensionskassan för gruvarbetare), Bryssel

Caisse de secours et de prévoyan- ce en faveur des marins naviguant sous pavillon beige - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Ant- werpen

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

a) Vid tillämpning av till- lämpningsförordningens artikel 41—43 och 45—50:

b) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 45 (utbetalande institution), 53.1, 110,

111.1 och 111.2:

Office national des pensions pour travailleurs salariés, Bruxelles - Rijksdienst voor werknemerspen- sioenen, Brussel (Centralpensions- kontoret för anställda, Bryssel)

Institut national d’assurances sociales pour travailleurs indépen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Centralins- titutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

4. Olycksfall i arbetet och ar- betssjukdomar:

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

Caisse nationale des pensions de retraite et de survie, Bruxelles - Rijkskas voor rust - en over- levingspensioenen, Brussel (Cent- ralkassan för ålders- och efter- levandepensioner, Bryssel)

Ministére de la prévoyance sociale, Bruxelles - Ministerie van sociale voorzorg, Brussel (Minis- teriet för social välfärd, Bryssel)

Institut national d’assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- instituut voor ziekte- en invalidi- teitsverzekering, Brussel (Centra- linstitutet för sjuk- och invalidi- tetsförsäkring, Bryssel)

Caisse de secours et de prévoy- ance en faveur des marins navigu- ant sous pavillon beige - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Ant- werpen

31 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

Office national de 1’emploi, Bruxelles - Rijksdienst voor ar- beidsvoorziening, Brussel (Cent- ralkontoret för arbetsmarknads- frågor, Bryssel)

Pool des marins de la marine marchande - Pool van de zee- lieden ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen Office national d’allocations familiales pour travailleurs sala- riés, Bruxelles - Rijksdienst voor kinderbijslag voor werknemers, Brussel (Centralkontoret för familjebidrag till anställda, Bryssel)

Institut national d’assurances sociales pour travailleurs indépen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Central- institutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

B. DANMARK

DANMARK UTOM GRÖNLAND

1. Förmåner vid sjukdom, havandeskap och barns födelse:

2. Pensioner enligt lagstift- ning om ålders- och änkepensioner samt förmåner enligt lagen invalidpensioner:

3. Rehabiliteringsförmåner:

Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbets-

sjukdomar:

5. Familjeförmåner (familje- bidrag):

6. Dödsfallsersättningar:

7. Pensioner enligt loven om arbejdsmarkedets tiUeegspension (lagen om tilläggspension för anställda):

Sikringsstyrelsen ringsstyrelsen), Kobenhavn

(Försäk-

8. Arbetslöshetsförmåner: Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-

nadsdirektoratet), Kobenhavn

II. GRÖNLAND

(Denna punkt har upphävts

genom förordning EEG nr

1661/85.)

1. Sjukförsäkring:

2. Olycksfallsförsäkring:

Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn-Bad Godesberg

Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossenschaften (Central- förbundet för yrkesföreningar inom industrin), Bonn

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

a) Vid tillämpning av till- lämpningsförordningens artikel 3.2:

Verband Deutscher Rentenver- sicherungsträger (Förenade tyska pensionsförsäkringsinstitutioner- na), Franfurt am Main

b) Vid tillämpning av tillämpningsförordning- ens artikel 51 och 53.1 samt som utbetalande organ enligt tillämp- ningsförordningens artikel 55:

i) I förhållande till Belgien:

ii) I förhållande till Danmark:

Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Dusseldorf

Landesversicherungsanstalt Schleswig-Holstein (Schleswig- Holsteins försäkringsanstalt), Lubeck

iii) I förhållande till Frankrike:

iv)

I förhållande Grekland:

till

I förhållande Italien:

till

vi)

I förhållande

Luxemburg:

till

vii)

I förhållande Nederländerna:

till

viii) I förhållande till Irland och Storbritannien:

4. Pensionsförsäkring för tjänstemän:

5. Pensionsförsäkring för gruv- arbetare:

Landesversicherungsanstalt Rheiland-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ försäkringsanstalt), Speyer eller, som behörig institution enligt bilaga 2, Landesversicherungs- anstalt Saarland (Saarlands för- säkringsanstalt), Saarbrucken

Landesversicherungsanstalt Wurttemberg (Wurttembergs för- säkringsanstalt), Stuttgart

Landesversicherungsanstalt Schwaben (Schwabens försäk- ringsanstalt), Augsburg

Landesversicherungsanstalt Rheinland-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ försäkringsanstalt), Speyer

Landesversicherungsanstalt Westfalen (Westfalens försäk- ringsanstalt), Munster

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Landesversicherungsanstalt Freie und Hansestadt Hamburg (Den fria och Hansastaden Hamburgs försäkringsanstalt), Hamburg

Bundesversicherungsanstalt fur Angestellte (Förbunds- försäk- ringsanstalten för tjänstemän), Berlin

Bundesknappschaft (Förbunds- försäkringskassan för gruvar- betare), Bochum

Landwirtschaftliche Alterskasse Rheinhessen-Pfalz (Rhen-Hessen- Pfalz’ ålderspensionskassa för jordbrukare), Speyer

7. Tilläggsförsäkring för ar-

betare inom järn- och stål-

industrin: Landesversicherungsanstalt Saar-

land, Abteilung Huttenknapps- chaftliche Pensionsversicherung (Saarlands försäkringsanstalt, avdelningen för pensionsförsäk- ring för arbetare inom järn- och stålindustrin), Saarbrucken

förmåner: Hauptstelle der Bundesanstalt för

Arbeit (Huvudkontoret för det federala arbetsmarknadsinstitutet), Numberg

1. Som allmän regel: Centre de sécurité sociale des

travailleurs migrants (Centrum för migrerande arbetares sociala trygghet), Paris

2. För gruvarbetarnas system

(invaliditet, ålderdom och

dödsfall (pensioner): Caisse autonome nationale de

sécurité sociale dans les mines (Oberoende centralkassan för gruvarbetares sociala trygghet), Paris

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Som allmän regel:

2. Arbetslöshet, familjebidrag:

3. För sjömän:

Iöpu/xa KoirwwKcér Aa<paÅi'acwp (IKA), Aöijra

(Socialförsäkringsinstitutet, Aten) Opyapia/xoi; ArraaxoM^^C Epyarixou Avpapocou (OAEA), AQ-qva (Arbetskontoret, Aten) NavriKO A-ironaxiKÖ Tafieio (NAT), rkipaiac; (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

1. Vårdförmåner:

2. Kontantförmånen

Department of Health (Hälso- vårdsministeriet), Dublin

Department of Social Welfare

(Socialministeriet), Dublin

485 G. ITALIEN

1992/93: EU 1

1. Sjukdom (inkl, tuberkulos),

Bilaga 3

moderskap:

Bilaga 1

A. Anställda:

till lagen om

a) Vårdförmåner:

Ministero della sanitå (Hälso-

samordning av

vårdsministeriet), Roma

systemen för

b) Kontantförmåner:

Istituto nazionale della previdenza

social trygghet

sociale, direzione generale (Gene-

när personer

raldirektoratet för centralinstitutet

flyttar inom

för social trygghet), Roma

Europeiska

B. Egenföretagare:

ekonomiska

Vårdförmåner:

Ministero della sanitå (Hälso-

samarbetsområdet

vårdsministeriet), Roma

(EES)

2. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar:

A. Anställda:

a) Vårdförmåner:

Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), Roma

b) Proteser och större

Istituto nazionale per 1’assicu-

hjälpmedel, medi-

razione contro gli infortuni sul

cinsk-juridiska för-

lavoro, direzione generale (Gene-

måner, undersök-

raldirektoratet för centralinstitutet

ningar och intyg om

för försäkring mot olycksfall i

sådana samt kon-

arbetet), Roma

tantförmåner:

B. Egenföretagare (endast för röntgenläkare):

a) Vårdförmåner:

Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), Roma

b) Proteser och större hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska förmåner, under- sökningar och intyg

om sådana:

Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro, direzione generale (Gene- raldirektoratet för centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), Roma

c) Kontantförmåner:

Istituto nazionale per 1’assicu- razione contro gli infortuni sul lavoro, direzione generale (Gene- raldirektoratet för centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), Roma

3. Invaliditet, älderdom, efter- levande, arbetslöshet, familjebidrag:

Istituto nazionale della previdenza sociale, direzione generale, Roma (Generaldirektoratet för central- institutet för social välfärd), Roma

H. LUXEMBURG

I. VID UTGIVANDE AV FÖRMÅNER:

Sjukdom, moderskap:

a) För arbetare:

b) För tjänstemän och akademiker:

Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers (Centralsjuk- kassan för arbetare), Luxembourg. De medel som behövs utöver dess andel skall tillhandahållas av övriga sjukkassor från ett arbets- kapital som skall bestå av erfor- derliga förskott som bestäms av Generalinspektoratet för social trygghet

Établissement d’assurance contre la vieillesse et 1’invalidité (Institu- tionen för ålders- och invalidi- tetspensioner), Luxembourg

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänste- män inom den privata sektorn), Luxembourg

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

c) För egenföretagare inom hantverks-, handels- eller tillverkningsin- dustri:

d) För egenföretagare inom jordbruket:

Caisse de pension des artisans, des commenjants et industriels (Pensionskassan för självständiga företagare), Luxembourg

Caisse de pension agricole (Pen- sionskassan för jordbruket), Luxembourg

a) För anställda och egen-

företagare inom jord- eller skogsbruket:

Association d’assurance contre les accidents, section agricole et

b) För alla andra försäk- ringsfall på obligatorisk eller frivillig basis:

4. Arbetslöshet:

forestiére (Föreningen för olycks- fallsförsäkring, sektionen för jord- och skogsbruket), Luxembourg

Association d’assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg

Administration de 1’emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

(Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)

a) Vid tillämpning av för- ordningens artikel 66:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) I andra fall:

II. AVDRA FALL:

Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers (Central- sjukkassan för arbetare), Luxembourg

De institutioner som avses i punk- terna 1, 2 eller 3, beroende på vilken försäkringsgren som an- svarar för förmånens utgivande. Inspection générale de la sécurité sociale (Generalinspektoratet för social trygghet), Luxembourg

I. NEDERLÄNDERNA

1. Sjukdom, moderskap, in- validitet, olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar och ar- betslöshet:

a) Vårdförmåner:

b) Kontantförmåner:

a) Som allmän regel:

b) I förhållande till

Belgien:

Ziekenfondsraad (Rådet för sjuk- kassor), Amstelveen

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni- ging (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam

Sociale Verzekeringsbank (Social- försäkringsbanken), Amsterdam

Bureau voor Belgische Zaken de sociale verzekering betreffende

(Byrå för belgiska sociala trygg-

1992/93:EU1

hetsfrågor), Breda

Bilaga 3

c) I förhållande till Tysk-

Bilaga 1

land: Bureau voor Duitse Zaken van de

till lagen om

Vereniging van Raden van Arbeid

samordning av

(Arbetsrådens förbundsavdelning

systemen för

för tyska frågor), Nijmegen

social trygghet när personer

J. STORBRITANNIEN

flyttar inom

Europeiska

Storbritannien utom Nordirland: Department of Health and Social

ekonomiska

Security (Overseas Branch) (De-

samarbetsområdet

partementet för hälsovård och social trygghet (utanför Brittiska öama)), UK-Newcastle upon Tyne NE98 1YX

(EES)

Nordirland: Department of Health and Social

Services for Northern Ireland (Overseas Branch) (Departementet för hälsovård och social trygghet för Nordirland (utanför Brittiska öama)), UK-Belfast BT4 3HH

Gibraltar: Department of Health and Social

Security (Overseas Branch) (De- partementet för hälsovård och social trygghet (utanför Brittiska öama)), UK-Newcastle upon Tyne NE98 1YX

489 BILAGA 5

(Tillämpningsförordningens artikel 4.5, 5, 53.3, 104, 105.2, 116, 121 och 122)

1. När bestämmelserna i denna bilaga avser konventionsbestämmelser eller bestämmelser i förordning nr 3, 4 eller 36/63 (EEG) skall dessa hänvisningar ersättas av hänvisningar till motsvarande be- stämmelser i förordningen eller tillämpningsförordningen, såvida bestämmelserna i dessa konventioner inte förblir gällande genom att förtecknas i förordningens bilaga 2.

2. Uppsägningsklausulen i en konvention av vilken vissa bestämmel- ser förtecknas i denna bilaga skall förbli giltig för dessa bestäm- melser.

Överenskommelsen den 23 november 1978 om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artikel 36.3 (vårdförmåner vid sjukdom och moderskap) och tillämpningsförordningens artikel 105.2 (kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

a) Administrativa överenskommelsen nr 2 den 20 juli 1965 om tillämpningen av tilläggsavtal nr 3 till den allmänna konventionen den 7 december 1957 (betalning av pensioner för perioder innan konventionen trädde i kraft).

b) Artikel 9.1 i avtalet den 20 juli 1965 om tillämpningen av Euro- peiska ekonomiska gemenskapens råds förordningar nr 3 och 4 om social trygghet för migrerande arbetare.

c) Avtalet den 6 oktober 1964 om återbetalning av vårdförmåner som har utgetts till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, med tillämpning av artikel 14.3 i förordning nr 36/63/EEG och artikel

73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 4.

d) Avtalet den 29 januari 1969 om återbetalning av socialavgifter.

e) Avtalet den 4 december 1975 om avstående från återbetalning av de förmåner som har utgetts till arbetslösa personer.

a) Överenskommelsen den 22 december 1951 om tillämpningen av artikel 23 i tilläggsavtalet den 17 januari 1948 (arbetare i gruvor och liknande företag).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) Den administrativa överenskommelsen den 21 december 1959 som kompletterar den administrativa överenskommelsen den 22 december 1951 som har träffats enligt artikel 23 i tilläggsav- talet den 17 januari 1948 (arbetare i gruvor och liknande företag).

c) Överenskommelsen den 8 juli 1964 om återbetalningen av vårdför- måner som har utgetts till personer som tidigare var gränsarbetare, med tillämpning av artikel 14.3 i förordningen nr 36/63/EEG och artikel 73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förord- ning nr 4.

d) Del I, II och III i avtalet den 5 juli 1967 om läkarundersökningar och administrativa kontroller av gränsarbetare som är bosatta i Belgien och arbetar i Frankrike.

e) Avtalet den 14 maj 1976 om avstående från återbetalning av kost- naderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar, som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.

f) Avtalet den 3 oktober 1977 om tillämpningen av artikel 92 i för- ordning EEG nr 1408/71 (återbetalning av socialavgifter).

g) Avtalet den 29 juni 1979 om ömsesidigt avstående från den ersätt- ning som avses i förordningens artikel 70.3 (kostnaderna för arbetslöshetsförmåner).

h) Den administrativa överenskommelsen den 6 mars 1979 om för- farandet vid tillämpningen av tilläggskonventionen den 12 oktober 1978 om social trygghet mellan Belgien and Frankrike såvitt gäller dess bestämmelser om egenföretagare.

Ingen konvention.

Skriftväxlingen den 19 maj och den 28 juli 1981 om förordningens artikel 36.3 och 70.3 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kost- naderna för vårdförmåner och arbetslöshetsförmåner enligt bestämmel- serna i förordningens avdelning III kapitel 1 och 6) och tillämpnings- förordningens artikel 105.2 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

a) Artikel 7, 8, 9, 10, 12, 13, 14, 15, 17, 18, 19, artikel 24 andra och tredje styckena samt artikel 28.4 i den administrativa överens- kommelsen den 20 oktober 1950, enligt ändringen i korrigering 1 den 10 april 1952, korrigering 2 den 9 december 1957 och korri- gering 3 den 21 februari 1963.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) Artikel 6, 7, 8 och 9 i avtalet den 21 februari 1963 i den utsträck- ning de gäller tillämpningen av Europeiska ekonomiska gemen- skapens råds forordningar 3 och 4 om social trygghet för migre- rande arbetare.

c) Avtalet den 12 januari 1974 om tillämpningen av tillämpningsför- ordningens artikel 105.2.

d) Avtalet den 31 oktober 1979 om tillämpningsförordningens artikel 18.9.

a) Den administrativa överenskommelsen den 16 november 1959 om tillämpningen av konventionen den 16 november 1959 enligt änd- ringarna den 12 februari 1964 och den 10 februari 1966 utom artikel 5—9.

b) Avtalet den 24 juli 1964 om återbetalning av vårdförmåner som utges till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, vid tillämp- ningen av artikel 14.3 i förordningen nr 36/63/EEG och artikel

73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens förordning nr 4.

c) Avtalet den 28 januari 1961 om återbetalning av socialavgifter.

d) Avtalet den 1 augusti 1975 om avstående från den återbetalning som avses i artikel 36.3 i rådets förordning EEG nr 1408/71 den 14 juni 1971 av utgifter för sjuk- och moderskapsförsäkrings vårdförmåner till en arbetares familjemedlemmar som inte är bosatta i samma land som arbetaren.

e) Avtalet den 16 april 1976 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.

f) Skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 om förfaranden för att bestämma den lagstiftning som gäller egenföretagare.

8. BELGIEN - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 6, 9—15 och 17.4 i avtalet den 7 februari 1964 om familjebidrag och bidrag vid barns födelse.

b) Avtalet den 21 mars 1968 om uppbörd och återbetalning av social- avgifter och den administrativa överenskommelsen den 25 november 1970 som träffats enligt det nämnda avtalet.

c) Avtalet den 24 december 1980 om sjukförsäkring (hälsovård).

d) Avtalet den 12 augusti 1982 om sjuk-, moderskaps- och invalidi- tetsförsäkring.

9. BELGIEN - STORBRITANNIEN

a) Skriftväxlingen den 4 maj och 14 juni 1976 om tillämpningsföror- dningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnader- na för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) Skriftväxlingen den 18 januari och 14 mars 1977 om förord- ningens artikel 36.3 (uppgörelse om återbetalning av eller avstå- ende från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som utges enligt villkoren i förordningens avdelning III kapitel 1, i dess lydelse efter skriftväxlingen den 4 maj och 23 juli 1982 (överenskommelse om återbetalning av utgifter enligt förord- ningens artikel 22.1 a.)

a) Artiklarna 8—14 i överenskommelsen den 4 juni 1954 om tillämp- ningen av konventionen den 14 augusti 1953.

b) Avtalet den 27 april 1979 om

i) delvis ömsesidigt avstående från kostnaderna för den återbetal- ning som avses i förordningens artikel 36.3 och 63.3 och ömsesidigt avstående från den återbetalning som avses i för- ordningens artikel 70.3 och i tillämpningsförordningens artikel

105.2 (delvis avstående från kostnader för återbetalning av vårdförmåner för sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar och avstående från kostnaderna för åter- betalning av arbetslöshetsförmån samt administrativa kont- roller och läkarundersökningar),

ii) tillämpningsförordningens artikel 93.6 (metod för bestämning av det belopp som skall återbetalas för vårdförmåner för sjukdom och moderskap).

Överenskommelsen den 29 juni 1979 och tilläggsöverenskommelsen den 10 juli 1980 om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt artikel

36.3 och 63.3 (vårdförmåner för sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar) och överenskommelsen den 29 juni 1979 om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artikel

70.3 (arbetslöshetsförmåner) och tillämpningsförordningens artikel

105.2 (kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

Ingen konvention.

Skriftväxlingen den 22 december 1980 och den 11 februari 1981 om ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför- måner som har utgetts enligt försäkring för sjukdom, moderskap och olycksfall i arbetet samt arbetslöshetsförmåner och kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar (förordningens artikel

36.3, 63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

493 Skriftväxlingen den 12 november 1982 och 12 januari 1983 om förord- ningens artikel 36.3 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostna- derna för vårdförmåner för sjukdom och moderskap som utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 utom förordningens artikel 22.1 c.

Avtalet den 19 juni 1978 om ömsesidigt avstående från sådan återbetal- ning som avses i förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3 och tillämp- ningsförordningens artikel 105.2 (kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, kostna- derna för arbetslöshetsförmåner och kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

16. DANMARK - NEDERLÄNDERNA

Skriftväxlingen den 30 mars och 25 april 1979 om förordningens artikel

36.3 och 63.3 (delvis ömsesidigt avstående från återbetalning av kostna- derna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar).

17. DANMARK — STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen den 30 mars och 19 april 1977 om förordningens artik- lar 36.3, 63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2 om avstående från återbetalningen av kostnaderna för

a) vårdförmåner som utges enligt villkoren i förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4,

b) förmåner som utges enligt förordningens artikel 69, och

c) administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 105.

a) Artikel 2—4 och 22—28 i den administrativa överenskommelsen nr 2 den 31 januari 1952 om tillämpningen av den allmänna kon- ventionen den 10 juli 1950.

b) Artikel 1 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel

74.5 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som har utgetts till familjemedlemmar till försäkrade personer).

c) Avtalet den 14 oktober 1977 om avstående från den återbetalning som avses i förordningens artikel 70.3 (kostnaderna för ar- betslöshetsförmåner).

d) Avtalet den 26 maj 1981 om förordningens artikel 36.3 (ömse- sidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför- måner vid sjukdom som utges enligt förordningens artikel 32 till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, till deras familjemed-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

lemmar eller till deras efterlevande).

e) Avtalet den 26 maj 1981 om tillämpningen av förordningens ar- tikel 92 (uppbörd och återfäende av socialavgifter).

f) Avtalet den 26 maj 1981 om tillämpningen av tillämpningsförord- ningens artikel 105.2 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersök- ningar).

19. TYSKLAND — GREKLAND

a) Artikel 1 och 3—6 i den administrativa överenskommelsen den 19 oktober 1962 och den andra administrativa överenskommelsen den 23 oktober 1972 om konventionen om arbetslöshetsförsäkring den 31 maj 1961.

b) Avtalet den 11 maj 1981 om återbetalningen av familjebidrag.

c) Avtalet den 11 mars 1982 om återbetalningen av kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Avtalet den 20 mars 1981 om förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för förmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar och av arbetslöshetsförmåner) samt tillämpningsförordningens artikel 105.2 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för administra- tiva kontroller och läkarundersökningar).

a) Artikel 14, 17.1, 18, 35, 38.1, 39, 42, 45.1 och 46 i den adminis- trativa överenskommelsen den 6 december 1953 om tillämpningen av konventionen den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner).

b) Artikel 1 och 2 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artiklarna 73.4 och 74.5 i förordning nr 4 (återbetalning av vård- förmåner som utges till familjemedlemmar till försäkrade per- soner).

c) Avtalet den 5 november 1968 om de behöriga tyska institutioner- nas återbetalning av utgifter vid utgivandet av vårdförmåner i Italien genom italienska sjukförsäkringsinstitutioner till familje- medlemmar till italienska arbetare som är försäkrade i För- bundsrepubliken Tyskland.

22. TYSKLAND — LUXEMBURG

a) Artikel 1 och 2 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artiklarna 73.4 och 74.5 i förordningen nr 4 (återbetalning av

vårdförmåner som har utgetts till familjemedlemmar till försäkrade personer).

b) Avtalet den 9 december 1969 om avstående från sådan återbetal- ning, som avses i artikel 14.2 i förordning nr 36/63/EEG, av utgifter som har uppkommit vid utgivande av vårdförmåner vid sjukdom till en pensionär, som antingen är en tidigare gräns- arbetare eller efterlevande till en gränsarbetare, samt till medlem- mar av hans familj.

c) Avtalet den 14 oktober 1975 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.

d) Avtalet den 14 oktober 1975 om uppbörd och återfående av social- avgifter.

e) Avtalet den 20 juli 1978 om ömsesidigt avstående från den åter- betalning som avses i förordningens artikel 63.3 (ömsesidigt avstå- ende från kostnaderna för vårdförmåner för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar).

23. TYSKLAND - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 9, 10.2—5, 17, 18, 19 och 21 i den administrativa öve- renskommelsen nr 1 den 18 juni 1954 om konventionen den 29 mars 1951 (sjukförsäkring och utgivande av pensioner).

b) Avtalet den 27 maj 1964 om avstående från återbetalningen av utgifter som har uppkommit för läkarundersökningar och administ- rativa kontroller vid försäkring för invaliditet, ålderdom och efter- levande (pensionsförsäkring).

c) Artikel 1—4 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel

73.4, 74.5 och 75.3 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdför- måner som utges till familjemedlemmar till försäkrade personer).

d) Avtalet den 21 januari 1969 om återbetalning av socialavgifter.

e) Avtalet den 3 september 1969 om avstående från den återbetal- ning, som avses i artikel 14.2 i förordning nr 36/63/EEG, av utgifter som har uppkommit vid utgivandet av vårdförmåner vid sjukdom till en pensionär, som antingen är en tidigare gränsar- betare eller efterlevande till en gränsarbetare, samt till medlemmar av hans familj.

f) Avtalet den 22 juli 1976 om avstående från återbetalning av ar- betslöshetsförmåner.

g) Avtalet den 11 oktober 1979 om tillämpningen av förordningens artikel 92 (det minsta belopp som har fastställts för återbetalning av socialavgifter).

h) Avtalet den 15 februari 1982 om tillämpningen av förordningens artikel 20 för familjemedlemmar till gränsarbetare.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

24. TYSKLAND — STORBRITANNIEN

a) Artikel 8, 9, 25—27 och 29—32 i överenskommelsen den 10 december 1964 om tillämpningen av avtalet den 20 april 1960.

b) Avtalet den 29 april 1977 om avstående från återbetalningen av kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, kostnader för arbetslöshetsförmåner och kostnader för administrativa kontroller och läkarundersök- ningar.

Ingen konvention.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Skriftväxlingen den 30 juli och 26 september 1980 om ömsesidigt avstå- ende från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som har utgetts enligt försäkring för sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och ar- betssjukdomar och arbetslöshetsförmåner och kostnaderna för administ- rativa kontroller och läkarundersökningar (förordningens artikel 36.3,

63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2).

Artikel 2—4 i den administrativa överenskommelsen den 12 april 1950 om tillämpningen av den allmänna konventionen den 31 mars 1948 (höjning av franska pensioner för olycksfall i arbetet).

28. FRANKRIKE — LUXEMBURG

a) Avtalet den 24 februari 1969 som har träffats enligt artikel 51 i förordning nr 3 och den administrativa överenskommelsen av samma datum som har träffats enligt nämnda avtal.

b) Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från den återbetalning, som avses i artikel 36.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971, av kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller moderskapsförsäkring som utges till en arbetares familjemedlem- mar som inte är bosatta inom samma land som arbetaren.

c) Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från den återbetalning, som avses i artikel 36.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971, av kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller moderskapsförsäkring som utges till tidigare gränsarbetare, med- lemmar av deras familjer eller deras efterlevande.

d) Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från återbetalning av kostna- derna för administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i artikel 105.2 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972.

32 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

29. FRANKRIKE - NEDERLÄNDERNA

a) Skriftväxlingen den 5 maj och 21 juni 1960 om artikel 23.5 i förordning nr 3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som utges till familjemedlemmar till försäkrade personer och till pen- sionärer och deras familjemedlemmar).

b) Avtalet den 28 april 1977 om avstående från återbetalning av utgifter för den läkarvård som ges till pensionssökande och deras familjemedlemmar och till familjemedlemmar till pensionärer inom förordningens ram.

c) Avtalet den 28 april 1977 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 105.

30. FRANKRIKE - STORBRITANNIEN

a) Skriftväxlingen den 25 mars och 28 april 1977 om förordningens artikel 36.3 och 63.3 (överenskommelse om återbetalning eller avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4).

b) Skriftväxlingen den 25 september 1980 och den 27 januari 1981 om förordningens artikel 36.3 (ömsesidigt avstående under en inte specificerad period från återbetalning av vårdförmåner som utges enligt förordningens artikel 28, 28 a och 29.1 a).

c) Skriftväxlingen den 25 mars och 28 april 1977 om tillämpnings- förordningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kost- naderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Ingen konvention.

33. GREKLAND — LUXEMBURG

Ingen konvention.

34. GREKLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

35. GREKLAND - STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

498 Ingen konvention.

Skriftväxlingen den 26 september 1975 och den 5 augusti 1976 om förordningens artiklar 36.3 och 63.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför- måner som utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4, och de kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 105).

38. IRLAND - NEDERLÄNDERNA

Skriftväxlingen den 28 juli och den 10 oktober 1978 om förordningens artikel 36.3 och 63.3 (delvis ömsesidigt avstående från återbetalningen av kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar).

39. IRLAND - STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen den 9 juli 1975 om förordningens artikel 36.3 och 63.3 (överenskommelse om återbetalning eller avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som utges enligt i förordningens avdel- ning III kapitel 1 eller 4) och tillämpningsförordningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kont- roller och läkarundersökningar).

Artikel 4.5 och 6 i den administrativa överenskommelsen den 19 januari 1955 om tillämpningsbestämmelserna i den allmänna konventionen om social trygghet (sjukförsäkring för jordbruksarbetare).

41. ITALIEN - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 9 tredje stycket och artikel 11 tredje stycket i den admi- nistrativa överenskommelsen den 11 februari 1955 om tillämp- ningen av den allmänna konventionen den 28 oktober 1952 (sjuk- försäkring).

b) Avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel 75.3 i för- ordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som utges till pen- sionärer och deras familjemedlemmar).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

42. ITALIEN — STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

43. LUXEMBURG — NEDERLÄNDERNA

a) Avtalet den 1 november 1976 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.

b) Avtalet den 3 februari 1977 om avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller moderskapsförsäkring som utges enligt artikel 19.2, 26, 28 och 29.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971.

44. LUXEMBURG — STORBRITANNIEN

a) Skriftväxlingen den 28 november och 18 december 1975 om för- ordningens artikel 70.3 (avstående från återbetalning av förmåner som utges enligt förordningens artikel 69).

b) Skriftväxlingen den 18 december 1975 och den 20 januari 1976 om förordningens artiklar 36.3 och 63.3 och tillämpningsförord- ningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som utges enligt villkoren i förordningens avdel- ning III kapitel 1 eller 4, och även av kostnaderna för de administ- rativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämp- ningsförordningens artikel 105).

45. NEDERLÄNDERNA — STORBRITANNIEN

a) Artikel 3 andra meningen i den administrativa överenskommelsen den 12 juni 1956 om tillämpningen av konventionen den 11 augusti 1954.

b) Skriftväxlingen den 8 och 28 januari 1976 om förordningens artikel 70.3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som utges enligt förordningen av artikel 69).

c) Skriftväxlingen den 24 februari och den 5 mars 1976 om förord- ningens artiklar 36.3 och 63.3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

500 BILAGA 6

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten for Spanien och Portugal.)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

501 BILAGA 7

1992/93: EU 1

BANKER

Bilaga 3

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

Bilaga 1 till lagen om samordning av

systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

502 BILAGA 8

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

503 BILAGA 9

(Tillämpningsförordningens artikel 4.9, 94.3 a och 95.3 a)

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom- snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de system som regleras i lagen om offentlig hälso- vård, sjukhuslagen och, vad gäller rehabiliteringskostnader, lagen om socialtjänst.

Följande institutioner skall beaktas vid beräkningen av den genomsnitt-

liga årskostnaden av vårdförmåner:

1. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 94.3 a:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

a) Ortskrankenkassen (de lokala sj ukförsäkringskassoma)

b) Betriebskrankenkassen (före- tagens sjuk försäkringskassor)

c) Innungskrankenkassen (Y r- kesföreningarnas sj uk försäkringskassor)

d) Bundesknappschaft (För- bundfÖrsäkringsskassan för gruvarbetare)

e) Seekasse (Sjömännens för- säkringskassa)

f) Ersatzkassen för Arbeiter (Ersättningskassoma för arbetare)

g) Ersatzkassen fur Angestellte (Ersättningskassoma för tjänstemän)

h) Landwirtschaftliche Kran- kenkassen (Sjukförsäk-rings- kassoma för jordbrukare)

beroende på vilken kassa som har utgett förmånerna.

2. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 95.3 a:

a) Ortskrankenkassen (de lokala sjukförsäkrings- kassoma)

b) Bundesknappschaft (För- bundsförsäkringskassan för gruvarbetare)

beroende på vilken kassa som har utgett förmånerna.

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom- snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Det allmänna system för social trygghet som tillämpas av 'löpvpa Koivvvidw AaipaXiaEuv (IKA) (Socialförsäkringsinstitutet) skall beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner.

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de vårdförmåner (hälsovårdstjänster) som utges av de hälsonämnder som avses i bilaga 2 enligt bestämmelserna i hälso- vårdslagarna från 1947—1970.

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som utges av Italiens nationella hälso- vårdstjänst.

Sjukförsäkringskassor som är underställda socialförsäkringslagen skall beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdför- måner.

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom- snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

En minskning skall dock göras för 1. Invalidförsäkring (arbeid- att beakta verkan av: songeschiktheidsverzekering,

WAO)

2. Försäkring mot särskilda sjukdomskostnader (verze- kering tegen bijzondere ziektekosten, AWBZ)

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som utges av Storbritanniens natio- nella hälsovårdstjänst.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet

(EES)

506 BILAGA 10

(Tillämpningsförordningens artikel 4.10)

1. Vid tillämpning av förord-

ningens artikel 14 och till-

lämpnings förordningens

artikel 11.1 a, 11.2, 12a, 13

och 14:

Office national de sécurité sociale, Bruxelles - Rijksdienst voor maat- schappelijke zekerheid, Brussel (Centralkontoret för social trygg- het, Bryssel)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14b. 1 och tillämpningsförordningens artikel 11:

3. Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14a och tillämpningsförordningens artikel 11a. 1 a och 12a:

Institut national d’assurances sociales pour travailleurs indépen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzekeringen der zelfstandigen, Brussel (Centralins- titutet för social-försäkring för egenföretagare, Bryssel)

4. Vid tillämpning av förord- ningens artikel 17 och

— tillämpningsförordningens artikel 11.1 b:

Ministére de la prévoyance sociale, secretariat general, ser- vice des relations intemationales, Bruxelles - Ministerie van Sociale Voorzorg, Secretariaat-Generaal, Dienst Internationale Betrekking- en, Brussel (Ministeriet för social trygghet, Generalsekretariatet,

avdelningen för internationella

1992/93:EU1

förbindelser, Bryssel)

Bilaga 3

— tillämpningsförordningens

Bilaga 1

artikel lla.l b:

Ministére des classes moyennes -

till lagen om

Administration des affaires

samordning av

sociales, Bruxelles - Ministerie

systemen för

van Middenstand, Administratie

social trygghet

Sociale Zaken, Brussel (Ministe-

när personer

riet för småföretag och handel -

flyttar inom

5. Vid tillämpning av tillämp-

sociala ärenden, Bryssel)

Europeiska

ekonomiska

ningsförordningens artikel

samarbetsområdet

80.2, 81, 82.2, 85.2 och 88:

(EES)

a) Som allmän regel:

Office national de 1’emploi, Bruxelles - Rijksdienst voor ar- beidsvoorziening, Brussel (Cent- ralkontoret för arbetsmarknads- frågor, Bryssel)

b) För sjömän:

Pools des marins de la marine marchande - Pool van de zeelie- den ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen

6. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

a) Sjukdom, moderskap och

olycksfall i arbetet:

Institut national d’assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- dienst voor ziekteen invaliditeits- verzekering, Brussel (Centralinsti- tutet för sjuk- och invalidförsäk- ring, Bryssel)

b) Arbetssjukdomar:

Fonds des maladies professio- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepsziekten, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

c) Arbetslöshet:

i)Som allmän regel:

Office national de 1’emploi, Bruxelles Rijksdienst voor ar- beidsvoorziening, Brussel (Centralkontoret för arbetsmark- nadsfrågor, Bryssel)

ii) För sjömän:

Pools des marins de la marine marchande - Pool van de zee- lieden ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen

d) (Denna punkt har upp- hävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

7. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

113.2: Institut national d’assurance mala-

die-invalidité, Bruxelles - Rijks- dienst voor ziekte- en invaliditeits- verzekering, Brussel (Centralinsti- tutet för sjuk- och invalidförsäk- ring, Bryssel)

B. DANMARK

1. DANMARK UTOM GRÖNLAND

1. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

11.1, 11a. 1, 12a, 13.2—3,

14.1—3 och 113.2: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kobenhavn

2. Vid tillämpning av för- ordningens artikel 14.1 b, 14a. 1 b och 14b. 1 och

14b.2: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kobenhavn

3. Vid tillämpning av för-

ordningens artikel 17: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kobenhavn

4. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

38.1, 70.1 och 82.2: Socialnämnden i den kommun i

vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Arhus’ kommuner: Magistra- ten (kommunförvaltningen)

5. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

80.2, 81 och 85.2: Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-

nadsdirektoratet), Kobenhavn

6. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

a) Återbetalningar enligt förordningens artikel

36, 63 och 75.2: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kobenhavn

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) Återbetalningar enligt

1992/93:EU1

förordningens artikel

Bilaga 3

70.2: Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-

Bilaga 1

nadsdirektoratet), Kobenhavn

till lagen om

Vid tillämpning av tillämp-

samordning av

ningsförordningens artikel

systemen för

110:

social trygghet

a) Förmåner enligt för-

när personer

ordningens avdelning

flyttar inom

III kapitel 1—5, 7 och

Europeiska

8: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

ekonomiska

styrelsen), Kobenhavn

samarbetsområdet

b) Förmåner enligt för-

(EES)

ordningens avdelning

III kapitel 6: Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-

nadsdirektoratet), Kobenhavn

II. GRÖNLAND

(Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr 1661/85.)

1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 6.1:

a) Beroende på det slag av verksamhet som senast har utövats:

b) Då det är omöjligt att fastställa den senaste verksamhetens slag:

De i förhållande till de olika medlemsstaterna i bilaga 2 för- tecknade pensionsförsäkrings- institutionema för arbetare och tjänstemän

De i förhållande till de olika medlemsstaterna i bilaga 2 för- tecknade pensionsförsäkringsinsti- tutionema för arbetare

c) Personer som enligt nederländsk lagstiftning har varit försäkrade i systemet för allmän ålderspensionsförsäkring (Algemene Ouderdoms- wet) medan de bedrev en verksamhet som inte har omfattats av obligatorisk

försäkring enligt tysk lagstiftning:

2. Vid tillämpning av:

— Förordningens artikel 14.1 a och 14b. 1 och vid överenskommelser enligt förordningens artikel 17 i samband med tillämp- ningsförordningens artikel 11:

— Förordningens artikel

14.1 a och 14b.2 och vid överenskommelser enligt förordningens artikel 17 i samband med tillämp- ningsförordningens artikel 11a:

— Förordningens artikel

14.2 b, 14.3, 14a.2—4 och 14c. 1 a och vid överenskommelser enligt förordningens artikel 17 i samband med tillämp- ningsförordningens artikel 12a:

a) En person som är försäkrad med sjuk- försäkring:

b) En person som inte är försäkrad med sjuk- försäkring:

3. Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14.1 b, 14a. 1 b och 14b. 1 (i samband med artikel 14.1 b) samt 14b.2 (i samband med artikel 14a. 1 b och artikel 17):

Bundesversicherungsanstalt fur Angestellte (Förbundsförsäkrings- anstalten för tjänstemän), Berlin

Den institution, hos vilken han är försäkrad

Bundesversicherungsanstalt fur Angestellte (Förbundsförsäkrings- anstalten för tjänstemän), Berlin

Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2

1992/93:EU1

Bilaga 3 Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

4. Vid tillämpningen av:

a) tillämpningsförordningens artikel 13.2—3 och 14.1—3:

b) tillämpningsförordningens artikel 13.4 och 14.4:

5. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80.2, 81 och 82.2:

6. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 85.2:

Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (den lokala allmänna sjuk- försäkringskassan Bonn), Bonn

Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (den lokala allmänna sjuk- försäkringskassan Bonn), Bonn, utom då han är försäkrad hos en ersättningskassa (Ersatzkasse)

Det Arbeitsamt (Arbetsmarknads- kontor) inom den tyska region i vilken arbetaren senast var bosatt eller vistades eller, om arbetaren varken var bosatt eller vistades i Tyskland under anställningen där, det Arbeitsamt i den tyska region inom vilken arbetaren senast var anställd

Det Arbeitsamt (Arbetsmarknads- kontor) inom den tyska region i vilken arbetaren senast var an- ställd

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

7. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 91.2:

a) Familjebidrag som har utgetts till en person för ett bam som mist en eller båda föräldrarna:

b) Pensionstillägg för bam som har utgetts enligt ett obligatoriskt pensions- försäkringssystem:

Arbeitsamt (Arbetsmarknads- kontoret), Numberg

De pensionsförsäkringsinstitu- tioner för arbetare, tjänstemän och gruvarbetare som förtecknas som behöriga institutioner i bilaga 2 punkt C.2

8. Vid tillämpning av:

a) Tillämpningsförord- ningens artikel 36 och 63 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2:

b) Förordningens artikel 75 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2:

9. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 113.2:

a) Återbetalning av vårdför- måner som felaktigt har utgetts till arbetare mot uppvisande av de intyg som föreskrivs i tillämp- ningsförordningens artikel 20.2:

Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2

I de fall som avses i tillämp- ningsförordningens bilaga 3 punkt C.2 b. Hauptverband der gewer- blichen Berufsgenossenschaften (Centralförbundet för yrkesföre- ningar inom inudstrin), Bonn

Bundesanstalt fur Arbeit (För- bundsanstalten för arbete), Num- berg

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2

Genom den kompensationsfond som avses i förordningens bilaga 4 punkt C.5

b) Återbetalning av vårdför- måner som felaktigt har utgetts mot uppvisande av de intyg som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 62.2:

i) I de fall då den be- höriga institutionen skulle ha varit en sj ukförsäk ringsinstitut ion om personen ifråga hade haft rätt till förmåner:

Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2

33 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

Genom den kompensationsfond som avses i förordningens bilaga 4 punkt C.5

ii) I andra fall: Hauptverband der gewerblichen

Berufsgenossenschaften (Förenade yrkes- och handelsföreningarna), Bonn

10. Vid tillämpning av förord-

ningens artikel 14d.2: Den institution till vilken pen-

sionsavgifter betalas eller, om ansökan görs tillsammans med eller efter pensionsansökan, den institution som bereder ansökan

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 6.1:

2. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

11.1 a och 12a:

a) Moderlandet:

i) Som allmän regel:

ii) System för lantarbeta-

re:

iii) System för gruv- arbetare:

iv) System för sjömän:

b) Utomeuropeiska departe- ment:

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

Direction régionale de la sécurité sociale (Regionala direktoratet för social trygghet)

Caisse primaire d’assurance mala- die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse de mutualité sociale agri- cole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)

Société de secours miniére (Före- ningen för hjälp till gruvarbetare) Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

Caisse générale de sécurité sociale (Allmänna kassan för social trygg- het)

Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel lla.l och 12a:

Caisses mutuelles régionales (Regionala ömsesidiga kassorna)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till lagen om

Vid tillämpning av tillämp-

samordning av

ningsförordningens artikel

systemen för

13.2 och 3 och 14.3:

Caisse primaire d’assurance mala-

social trygghet

die de la région parisienne

när personer

(Lokala sjukförsäkringskassan för

flyttar inom

Paris-regionen)

Europeiska

Vid tillämpning av förord-

ekonomiska

ningens artikel 17 i samband

samarbetsområdet

med artikel 14.1 och 14a. 1: i) Andra system än system

(EES)

för jordbrukare:

Direction régionale des affaires sanitaires et sociales (Regionala direktoratet för hälsovård och social trygghet)

ii) System för jordbrukare:

Ministére de 1’agriculture (Jord- bruksministeriet), Paris

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80, 81, 82.2 och 85.2:

Direction départementale du travail et de la main-d’oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där den anställning för vilken intyget har begärts innehas. Lokala kontoret av Agence nationale pour 1’emploi (Central- kontoret för arbetsmarknads- frågor)

Stadshuset på familjemedlem- marnas bosättningsort

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 84:

a) Total arbetslöshet:

Association pour 1’emploi dans 1’industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för syssel- sättning inom industri och handel) på personens bosättningsort

b) Partiell arbetslöshet:

Direction départementale du travail et de la main-d’oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där personen är anställd

8. (Denna punkt har andrats genom förordning EEG nr 3427/89.)

9. Vid tillämpning av förord-

ningens artikel 36, 63 och 75 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2: Centre de sécurité sociale des

travailleurs migrants (Centrum för social trygghet för migrerande arbetare), Paris

Association pour 1’emploi dans 1’industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för syssel- sättning inom industri och handel)

10. Vid tillämpning av tillämp- Centre de sécurité sociale des

ningsförordningens artikel travailleurs migrants (Centrum för 113.2: social trygghet för migrerande

arbetare), Paris

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14.1 och 14b. 1 samtidigt med tillämp- ningsförordningens artikel 11.1 a:

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

2. Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14.2 b i och tillämpningsförordningens artikel 12a. 1:

3. Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14a. 1 och 14b. 2 i samband med tillämpningsförordningens artikel 11a. 1 a:

a) Som allmän regel:

'Iöpvga Koipwpikwp Aa^aX/acwp (IKA), AÖijpa (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

NauTiKO A7ro/iayi<c6 Ta/xcfo (NAT), ncipaidi; (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

'Iöpuga Koipwpikwp Aa^aXurewp (IKA), Aöijpa (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

'Iöpvjta Koipwpikwp Acr^aXiacwp (IKA), Aörjpa (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

b) För sjömän:

NauriKÖ Axo/xax tK ö Tapcio (NAT), Ilcipaidg (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 1

Vid tillämpning av förord-

till lagen om

ningens artikel 14d.2:

samordning av

a) Som allmän regel:

'Iöpupa Koipwvikwv Aa<paXiocuv

systemen för

(IKA), A6r)i>a (Socialförsäkrings-

social trygghet

institutet, Aten)

när personer

b) För sjömän:

NavnKÖ AiropaxiKÖ Tagcio

flyttar inom

(NAT), Ikipata? (Sjömännens

Europeiska

pensionskassa, Pireus)

ekonomiska

Vid tillämpning av tillämp-

samarbetsområdet

ningsförordningens artikel

(EES)

13.2—3 och 14.1—2:

'Iöpvpa KoiPWPtKajp Ao<pa\iaea>v (IKA), AOrpa (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

80.2 och 85.2:

Opyafiapog A-KaaxoX^oEUQ EpyariKov Avvapucov (OAEA), ABrjva (Arbetsförmedlingen, Aten)

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

81:

'löpvpa Koivoivikuv AaipaXiaewv (IKA), ABfpa (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2 och 110:

a) Familjebidrag, arbets-

löshet:

OpyaviapÖQ A-waaxoXriffewg Epyanov Avvapucov (OAEA), AO-qva (Arbetsförmedlingen, Aten)

b) Förmåner för sjömän:

NauTtKO A-KopaxiKÖ Tapcio (NAT), Ilcipaiäc (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

c) Andra förmåner:

'Iöpupa Koivwvikuv Aa<pa\iacuv (IKA), ABrjva (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

82.2:

OpyaviapoQ A-KaaxoXrjacuQ

Epyctriicov AvvaptKov (OAEA), ABrjva (Arbetsförmedlingen, Aten)

10. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 113.2:

a) För sjömän:

b) Andra förmåner:

NauriKÖ Tapcio

(NAT), Ucipaiåg (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

'löpvpa Kouwikuv Aa<pa\iacuv (IKA), Adrjva (Socialförsäkrings- institutet, Aten)

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 6.1, 11.1, 11a.1, 12a, 13.2, 13.3, 14.1—3, 38.1, 70.1, 85.2, 86.2 och 91.2:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80.2, 81 och 82.2:

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin, inklu- sive regionala kontor som an- svarar för arbetslöshetsförmåner.

a) Vid tillämpning av för- ordningens artikel 36 och 63 och tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

b) Vid tillämpning av för- ordningens artikel 70 och 75.2 och tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

a) Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 110 (för kontantförmåner):

b) Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 110 (för vårdförmåner) och 113.2:

Department of Health (Hälso- vårdsministeriet), Dublin

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin

Eastem Health Board

(Hälsonämnden för östra regionen), Dublin 8 Midland Health Board (Hälsonämnden för mellers-

ta regionen), Tullamore, County Offaly

Mid-Western Health Board (Hälsonämnden för mellan- västra regionen), Limerick North-Eastem Health Board (Hälsonämnden för nord- östra regionen), Ceanannus Mor, County Meath North-Western Health Board (Hälsonämnden för nordvästra regionen), Manorhamilton, County Leitrim

South-Eastem Health Board (Hälsonämnden för syd- östra regionen), Kilkenny Southern Health Board (Hälsonämnden för södra regionen), Cork

Western Health Board (Hälsonämnden för västra regionen), Galway

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 6.1:

Ministero del lavoro e della previ- denza sociale (Ministeriet för arbetsmarknadsfrågor och social trygghet), Roma

2. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 11.1, 13.2, 13.3 och

14.1—3:

3. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 11a och 12a:

— För läkare:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

— För apotekare:

Ente nazionale di previdenza ed assistenza medici (Centralkontoret för social trygghet för läkare)

Ente nazionale di previdenza ed assistenza farmacisti (Centralorga- net för social trygghet för apo- tekare)

— För veterinärer:

Ente nazionale di previdenza ed

1992/93:EU1

assistenza veterinari (Centralorga-

Bilaga 3

net för social trygghet för veteri-

Bilaga 1

närer)

till lagen om

— För barnmorskor:

Ente nazionale di previdenza ed

samordning av

assistenza per le ostetriche (Cent-

systemen för

ralorganet för social trygghet för

social trygghet

barnmorskor)

när personer

— För ingenjörer och arki-

flyttar inom

tekter:

Cassa nazionale di previdenza per

Europeiska

gli ingegneri ed architetti (Cent-

ekonomiska

ralkassan för social trygghet för

samarbetsområdet

ingenjörer och arkitekter)

(EES)

— För lantmätare:

— För advokater och andra

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei geometri (Centralkassan för social trygghet för lantmätare)

jurister:

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore degli awocati e dei procuratori (Centralkassan för social trygghet för advokater och andra jurister)

— För ekonomer:

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei dottori commercialisti (Centralkassan för social trygghet för ekonomer)

— För revisorer:

Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei ragionieri e periti commerciali (Central- kassan för social trygghet för revisorer)

— För arbetskonsulenter:

Ente nationale di previdenza ed assistenza per i consulenti del lavoro (Centralorganet för social trygghet för arbetskonsulenter)

— För notarier:

Cassa nazionale notariato (Cent- ralkassan för notarier)

— För tullspeditörer:

Fondo di previdenza a favore degli spedizionieri doganali (Väl-

4. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

färdskassan för tullspeditörer)

38.1:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

5. (Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

6. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

80.2, 81, 82.2, 85.2, 88 och 91.2:

7. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

a) Återbetalningar enligt förordningens artikel 36:

b) Återbetalningar enligt förordningens artikel 63:

i) Vårdförmåner:

ii) Proteser och större hjälpmedel:

c) Återbetalningar enligt förordningens artiklar 70 och 75:

8. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 113.2:

a) Sjukdom (inkl, tuber- kulos):

b) Olycksfall i arbetet och arbetssj ukdomar:

i) Vårdförmåner:

ii) Proteser och större hjälpmedel:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), Roma

Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli unfortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), Roma

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstutet för social trygghet), Roma

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), Roma

Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli unfortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), Roma

1. Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14d.2:

2. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 6.1:

Den behöriga myndigheten för det yrke som utövas

3. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 11.1, 11a, 13.2, 13.3 och 14.1—3:

Det behöriga systemet för den typ av anställning eller egen verksam- het som senast innehades eller utövades i Storhertigdömet

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

4. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 12a:

5. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel

80.2, 81 och 82.2:

6. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 85.2:

Inspection générale de la sécurité sociale (Allmänna inspektoratet för social trygghet), Luxembourg

Centre d’informatique, d’affilia- tion et de perception des cotisa- tions, commun aux institutions de sécurité sociale (Gemensam cent- ral för databehandling, försäk- ringsregistrering och uppbörd av avgifter för institutionerna för social trygghet), Luxembourg

Administration de 1’emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

Den sjukförsäkringskassa hos vilken personen senast var försäk- rad

7. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 91.2:

a) Invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner): i) För arbetare:

Établissement d’assurance contre la vieillesse et 1'invalidité (Institu- tionen för ålders- och invalidpen- sioner), Luxembourg

ii) För tjänstemän och

1992/93: EU 1

akademiker:

Caisse de pension des employés

Bilaga 3

privés (Pensionskassan för tjänste-

Bilaga 1

män inom den privata sektorn),

till lagen om

Luxembourg

samordning av

iii) För egenföretagare

systemen för

inom hantverks-,

social trygghet

handels- eller till-

när personer

verkningsindustri :

Caisse de pension des artisans,

flyttar inom

des commercjants et industriels

Europeiska

(Pensionskassan för egen-

ekonomiska

företagare inom hantverk, handel

samarbetsområdet

iv) För egenföretagare

och industri), Luxembourg

(EES)

inom jordbruket:

b) (Denna punkt har ändrats genom förordning EEG nr 2332/89.)

8. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

Caisse de pension agricole (Pen- sionskassan för jordbruket), Luxembourg

a) Sjukdom och moderskap:

Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers (Centralsjuk- kassan för arbetare), Luxembourg

b) Olycksfall i arbetet:

Association d’assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg

c) Arbetslöshet:

d) (Denna punkt har upp- hävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

9. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 113.2:

Administration de 1’emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

a) Sjukdom och moderskap:

Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers, (Central- sjukkassan för arbetare), Luxembourg

b) Olycksfall i arbetet:

Association d’assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin),

Luxembourg

1. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 6.1, 11.1, 11a.1, 12a, 13.2, 13.3, 14.1 och 14.2:

2. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 14.3 såvitt avser Europeiska gemenskapernas hjälpper- sonal som inte är bosatt i Nederländerna (för vårdför- måner):

3. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 82.2:

4. Vid tillämpningen av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:

a) Återbetalningar som avses i förordningens artikel 36 och 63:

b) Återbetalningar som avses i förordningens artikel 70:

Sociale Verzekeringsraad (Social- försäkringsrådet), Zoetermeer

Algemeen Nederlands Onderling Ziekenfonds (Nederländernas allmänna sjukkassa), Utrecht

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni- ging (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

c) (Denna punkt har upp- hävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Ziekenfondsraad (Rådet för sjuk- kassor), Amstelveen

Algemeen Werkloosheidsfond (Allmänna arbetslöshets- kassan), Zoetemeer

J. STORBRITANNIEN

1. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 11.1, 11a.1, 12a, 13.2, 13.3, 14.1-3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 91.2, 102.2 och 110:

Storbritannien utom Nord- irland:

Department of Health and Social Security (Overseas Branch) (Hälso- och socialministeriet)

(sektionen för utomeuropeiska

1992/93:EU1

ärenden)), UK-Newcastle upon

Bilaga 3

Tyne NE98 1YX

Bilaga 1

Nordirland:

Department of Health and Social

till lagen om

Services (Overseas Branch) (De-

samordning av

partementet för hälsovård och

systemen för

sociala tjänster (sektionen för

social trygghet

utomeuropeiska ärenden)), UK-

när personer

Belfast BT4 3HH

flyttar inom

Vid tillämpning av

tillämp-

Europeiska

ningsförordningens

artikel

ekonomiska

85.2 och 86.2:

samarbetsområdet

Storbritannien utom

Nord-

(EES)

irland:

Department of Health and Social Security, Child Benefit Centre (Washington) (Hälso- och social- ministeriet, centralen för förmåner till bam (Washington)), UK-New- castle upon Tyne NE88 1AA

Nordirland:

Department of Health and Social Services (Overseas Branch) (De- partementet för hälsovård och sociala tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)), UK- Belfast BY4 3HH

525 BILAGA 11

(Tillämpningsförordningens artikel 4.11)

System som utvidgar sjukförsäkringen (vårdförmåner) till egenföre-

tagare

Inget

System för egenföretagare som inte är verksamma inom jordbruket

Enligt förordningens artikel 35.2

— det sjuk- och moderskapssystem för icke-jordbruksyrken som har inrättats enligt lagen av den 12 juli 1966 i dess ändrade lydelse.

1. Försäkringskassan för hantverkare och småföretagare (TEBE).

2. Försäkringskassan för köpmän.

3. Sjukförsäkringskassan för advokater:

a) Hjälpkassan i Aten.

b) Hjälpkassan i Pireus

c) Hjälpkassan i Thessaloniki,

d) Sjukkassan för landsortsadvokater (TYDE)

4. Försäkrings- och pensionskassan för sjukvårdens personal.

Inget

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

526 I. NEDERLÄNDERNA

Inget

J. STORBRITANNIEN

Inget

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

527 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1660/85

av den 13 juni 1985

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare 1 ,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 2 ,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 3 , och

med beaktande av följande:

Vissa ändringar bör göras i förordning (EEG) nr 1408/71 4 och i förordning (EEG) nr 574/72 5 , båda senast ändrade genom förordning (EEG) nr 2OO1/83 6 . Vissa av dessa ändringar beror på ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet, andra är av teknisk natur och tar sikte på att ändra förordningarna mot bakgrund av erfarenheter från tillämpningen av dessa.

Ändringar i den danska lagstiftningen om social pension gör det nödvändigt att ändra bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71.

I nämnda bilaga 6 är det nödvändigt att införa en bestämmelse om bortseende från kravet på bosättning i Danmark för förvärv av rätten till pension för anställda eller egenföretagare eller deras efterlevande, som är bosatta i en annan medlemsstat än Danmark och för att säkerställa att anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts i Danmark av en anställd eller egenföretagare under vissa förutsättningar, beaktas vid beräkningen av pension till efterlevande make.

I nämnda bilaga 6 är det nödvändigt att införa en bestämmelse som gör det möjligt för tyska institutioner att återbetala avgifter för pensionsför- säkring som har betalats av grekiska lärare som samtidigt har varit försäkrade i Tyskland och i Grekland.

EGT nr C 47, 19.2.1985, s. 8.

EGT nr C 141, 10.6.1985.

Yttrande av den 27 maj 1985 (ännu ej offentliggjort i EGT).

EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.

EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.

EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

528 Ny lagstiftning i Grekland om frivilliga försäkringssystem gör det nödvändigt att i nämnda bilaga 6 införa en bestämmelse som införlivar det speciella förfarande som krävs för tilllämpning av denna lagstiftning och dess villkor för förvärv av rättigheter för medborgare i en annan medlemsstat än Grekland.

Bestämmelserna i nämnda bilaga 6 om lagstiftning i Storbritannien som tillåter hustrur och tidigare hustrur att medräkna försäkringsperioder som har fullgjorts av deras äkta män eller tidigare äkta män i två eller flera medlemsstater i stället för deras egna försäkringsperioder om det är till fördel för dem, bör ändras för att tidigare äkta män i vissa fall skall få möjlighet att medräkna sina tidigare hustrurs försäkringsperioder och för att rätta till vissa felaktigheter i den nuvarande texten.

Växelspelet mellan lagstiftningen i Storbritannien om beräkningen av ålderspension och bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 om sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts i andra medlemsstater, om dessa perioder efter den 6 april 1975 har fullgjorts i en annan medlemsstat än Storbritannien, leder sammantaget med det speciella förfarande som anges i nämnda bilaga 6 till onormala och orättvisa resultat.

Det är därför nödvändigt att komplettera de särskilda reglerna i bilaga 6 om tillämpningen av den nämnda lagstiftningen med en ny bestämmelse som korrigerar de angivna verkningarna.

De tillfällen då en person som ett undantag från den allmänna regeln samtidigt omfattas av lagstiftningen i två medlemsstater bör så långt som möjligt begränsas i antal och omfattning.

Punkt 6 i bilaga 7, som anger de tillfällen då dessa undantag bör tillåtas, är beträffande verksamhet som egenföretagare i Grekland onödigt vitt avfattad och bör vara mer precis för att avspegla det faktum att det enda system som egenföretagare obligatoriskt kan anslutas till i Grekland, när de samtidigt är omfattade av ett system för anställda i en annan med- lemsstat, är pensionsförsäkringssystemet.

Punkt 6 i bilaga 7 bör i överensstämmelse härmed ändras.

Erfarenheterna från tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 har visat på behovet av att förbättra bestämmelserna om sammanträffande av familjeförmåner eller familjebidrag i förordning (EEG) nr 574/72.

Regeln i artikel 10 i förordning (EEG) nr 574/72 som föreskriver att rätten till familjeförmåner förvärvas enligt lagstiftningen i den med- lemsstat inom vars territorium barnen är bosatta, tillämpas endast om den person, som utövar en förvärvsverksamhet i bosättningslandet, som ger anledning till överförande av förtursrätten, är make till en anställd eller till en tidigare anställd person, oavsett om maken själv har rätt till förmånen.

Dessa bestämmelser har visat sig leda till olikheter i fall då den person som är berättigad till förmånen och som är förvärvsverksam inte var eller inte längre är make till den anställde eller tidigare anställde. Dessa bestämmelser bör därför ändras för att korrigera denna olikhet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

34 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

Det är nödvändigt att göra några redaktionella ändringar i bilagorna 2, 3 och 4 till förordning (EEG) nr 574/72 till följd av de nämnda ändringarna i den danska lagstiftningen.

Det är nödvändigt att ändra bilaga 9 till förordning (EEG) nr 574/72 för att ta hänsyn till utvidgningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 till att omfatta även egenföretagare vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner.

Det är nödvändigt att korrigera bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 till följd av ändringar av behörigheten vid utbetalning av pensionstillägg för bam som försörjs av pensionärer i Tyskland.

Det är nödvändigt att i nämnda bilaga 10 införa en bestämmelse om det relevanta frivilliga fortsättningsförsäkringssystemet i Grekland, om villkoren för anslutning till mer än ett sådant system är uppfyllda.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Bilaga 6:

a) I avsnitt B. DANMARK:

i) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3 a) Bestämmelserna i den danska lagstiftningen om social pension som föreskriver att rätten till pension är beroende av att sökanden är bosatt i Danmark gäller inte för anställda, egenföretagare eller deras efterlevande som är bosatta inom en annan med- lemsstats territorium än Danmark.

b) Vid beräkningen av pension skall sådana anställ- ningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som har fullgjorts i Danmark av en gränsarbetare eller säsongsarbetare, anses som bosättningsperioder som har fullgjorts i Danmark av efterlevande make, om den efterlevande maken under dessa perioder var gift med gränsarbetaren eller säsongsarbetaren och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium.

c) Vid beräkningen av pension skall sådana anställ- ningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som har fullgjorts i Danmark före den 1 januari 1984 av en anställd eller egen- företagare som inte är gränsarbetare eller säsongs- arbetare, anses som bosättningsperioder som har fullgjorts i Danmark av den efterlevande maken om den efterlevande maken, under dessa perioder var gift med den anställde eller egenföretagaren och de

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt i en annan medlemsstat.

d) Perioder som medräknas enligt b och c skall dock inte beaktas om de sammanfaller med perioder som medräknas vid beräkningen av pension som tillkom- mer personen i fråga enligt lagstiftningen om obligatorisk försäkring i en annan medlemsstat eller med de perioder för vilka personen uppbar pension enligt sådan lagstiftning.

Dessa perioder skall dock beaktas om det årliga pensionsbeloppet är mindre än hälften av den sociala pensionens grundbelopp."

ii) Punkt 4 skall utgå.

iii) I punkt 8 skall uttrycket "invalid-, ålders- och änkepensioner" ersättas med "invalid-, förtids-, ålders- och änkepensioner".

iv) Punkterna 5-10 omnumreras i överensstämmelse härmed.

b) I avsnitt C. TYSKLAND skall följande punkt läggas till:

"16 Grekiska lärare med ställning av statligt anställda som på grund av sin anställning vid tyska skolor har betalat obliga- toriska avgifter till den tyska lagstadgade pensionsförsäk- ringen utöver avgifter till det grekiska särskilda systemet för statligt anställda och som efter den 31 december 1978 har upphört att omfattas av det obligatoriska tyska systemet kan efter ansökan återfå dessa obligatoriska avgifter enligt artikel 1303 i lagen om social trygghet (RVO) eller artikel 82 i lagen om socialförsäkring för tjänstemän (AVG). Ansökan om återbetalning av avgifter skall göras inom ett år efter det denna bestämmelse har trätt i kraft. Den berörda personen kan också utöva sin rätt inom två år efter det han har upphört att vara omfattad av den obligatoriska försäkringen.

Artikel 1303.7 i lagen om social trygghet (RVO) och artikel 82.7 i lagen om socialförsäkring för tjänstemän (AVG) gäller endast perioder för vilka obligatoriska avgifter har betalats till den tyska pensionsförsäkringen utöver de avgifter till det särskilda grekiska systemet för statligt anställda och på motsvarande försäkringsperioder som följer omedelbart efter sådana perioder för vilka obligatoriska avgifter har betalats."

c) I avsnitt E. GREKLAND skall följande punkt 3 läggas till:

"3. Lagen nr 1469/84 om frivillig anslutning till pensionsförsäk- ringssystemet för grekiska medborgare och för utländska medborgare med grekisk härkomst gäller enligt nedanstående bestämmelser för medborgare i andra medlemsstater, statslösa och flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

531 Under förutsättning att övriga villkor i nämnda lag är uppfyllda får avgifter betalas

a) om personen i fråga har sitt hemvist eller är bosatt inom en medlemsstats territorium och någon gång tidigare har varit obligatoriskt ansluten till det grekiska pensionssystemet, eller

b) om personen, oavsett vistelse- eller bostadsort, antingen tidigare har varit bosatt i Grekland under 10 år oavsett om det har varit i följd eller inte, eller tidigare har varit om- fattad av den grekiska lagstiftningen, obligatoriskt eller frivilligt, under en period om 1 500 dagar."

d) I avsnitt J. STORBRITANNIEN:

i) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. En person har rätt till ålderspension enligt Förenade konungarikets lagstiftning, om

a) tidigare makes avgifter beaktas som om de vore per- sonens egna avgifter, eller

b) de gällande avgiftsvillkoren uppfylls av personens make eller tidigare make.

Dessutom gäller, i båda fallen att om maken eller tidigare maken är eller har varit omfattad av lagstiftningen i två eller flera medlemsstater som anställd eller egenföretagare, bestämmelserna i förordningens avdelning III kapitel 3 skall tillämpas vid fastställandet av rätten till förmån enligt Förenade konungarikets lagstiftning. I sådant fall skall vaije hänvisning i nämnda kapitel 3 till försäkringsperioder anses som en hänvisning till försäkringsperioder som har fullgjorts av

i) make eller tidigare make, om ansökan görs av en gift kvinna, av en änkling eller av en person vars äktenskap har upphört av annan orsak än genom makens död, eller

ii) tidigare make, om ansökan görs av en änka, som inte uppbar efterlevandepension omedelbart före uppnåendet av pensionsåldern eller som endast uppbar en ålders- bestämd änkepension beräknad enligt förordningens artikel 46.2."

ii) I punkt 13 skall följande punkt införas efter punkt 1:

"2. Vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 b gäller följande:

a) Om en anställd, under något inkomstskatteår som böljar den 6 april 1975 eller senare, har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder uteslutande i en annan medlemsstat än Förenade konungariket och tillämpningen av punkt 1 a i medför att detta år räknas som kvalifikationsår enligt Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 a, skall han anses ha varit försäkrad i 52 veckor under det året i den andra medlemsstaten.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) Då vaije inkomstskatteår som böijar den 6 april 1975 eller senare inte skall räknas som kvalifikationsår enligt Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 a skall vaije försäkrings-, an- ställnings- eller bosättningsperiod som har fullgjorts under sådant år inte beaktas."

Punkt 2 blir punkt 3.

2. Bilaga 7:

Punkt 6 skall ersättas med följande:

"6. Beträffande pensionsförsäkringen för egenföretagare: när han är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan medlemsstat."

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 10 punkt 1 skall ersättas med följande:

"1 a) Rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges enligt en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken förvärv av rätten till sådana förmåner eller bidrag inte grundas på villkor om försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagare, skall innehållas om för samma period och för samma familjemedlem förmåner utges enligt förord- ningens artikel 73, 74, 77 och 78.

b) Om emellertid förvärvsverksamhet utövas inom den nämnda medlemsstatens territorium,

i) då det gäller rätten till förmåner som utges enligt förordningens artikel 73 eller 74, av den person som har rätt till familjeförmåner eller familjebidrag eller av den person till vilken sådana förmåner utbetalas, skall dock rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges enligt nämnda artiklar innehållas och endast familjeför- måner eller familjebidrag skall utbetalas av den med- lemsstat inom vars territorium familjemedlemmen är bosatt och på denna medlemsstats bekostnad.

ii) Om, då det gäller rätten till förmåner som utges enligt förordningens artikel 77 eller 78, förvärvsverksamhet utövas inom den nämnda statens territorium av den person som har rätt till sådana förmåner eller av den person till vilken sådana förmåner utbetalas, skall dock rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges enligt dessa artiklar innehållas. I sådant fall har per- sonen i fråga rätt till familjeförmåner eller familjebidrag i den medlemsstat inom vars territorium barnen är bosatta på denna medlemsstats bekostnad och i förekom- mande fall rätt till andra familjeförmåner som anges i förordningens artikel 77 eller 78 på den stats bekostnad som är behörig i enlighet med dessa artiklar."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. Bilaga 2 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande:

a) Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 b i skall ersättas med följande:

"i) Förmåner enligt lagstiftningen om social pension."

b) Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 c i skall ersättas med följande:

"i) Pensioner enligt lagstiftningen om social pension."

3. Bilaga 3 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande: Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 c i skall ersättas med följande:

"i) Pensioner enligt lagstiftningen om social pension."

4. Bilaga 4 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande:

I del I skall texten till punkt 2 i vänstra kolumnen ersättas med följande:

"2. Pensioner och förmåner enligt lagstiftningen om social pension."

5. Bilaga 9 ändras härmed enligt följande:

a) I avsnitt A. BELGIEN skall följande text läggas till:

"Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 94 och 95 i de fall då förordningens artikel 35.2 är tillämplig skall det obligatoriska sjukförsäkringssystemet för egenföretagare dock beaktas vid beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner."

b) I avsnitt D. FRANKRIKE skall följande text läggas till:

"Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 94 och 95 i de fall då förordningens artikel 35.2 är tillämplig skall sjuk- och moderskapsförsäkringssystemet för egenföretagare som inte är sysselsatta inom jordbruket dock beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner."

6. Bilaga 10 ändras härmed enligt följande:

a) I avsnitt C. TYSKLAND skall texten till punkt 7 a i vänstra kolumnen ersättas med följande:

"a) Familjebidrag som utbetalas enligt förordningens artikel 77 och 78."

b) I avsnitt E. GREKLAND skall följande punkt 1 införas:

"1. Vid tillämpningen av till- 'Iöpvga koipwpikwp AatpaXiaeuv lämpningsförordningens (IKA), A&qva (Social försäkrings- artikelö.l: institutet, Aten)"

Punkterna 1-10 omnumreras i enlighet härmed.

1. Denna förordning träder i kraft den dag den offentliggörs i Euro- peiska gemenskapernas officiella tidning.

2. Artikel 1, med undantag för punkt 1 c och d, och artikel 2.2—4 skall tillämpas från och med den 1 januari 1984.

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 2 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

3. Artikel 1.1c skall tillämpas från och med den 1 januari 1985.

4. Artikel 2.5 skall tillämpas från och med den 1 juli 1982.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 13 juni 1985.

På rådets vägnar

G. DE MICHELIS

Ordförande

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES)

535 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1661/85

av den 13 juni 1985

teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för migrerande arbetare avseende Grönland

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet for migrerande arbetare, och

med beaktande av följande:

Fördraget om ändring i fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen avseende Grönland 1 trädde i kraft den 1 februari 1985.

Bilagorna till förordning (EEG) nr 574/72 1 , senast ändrade genom förordning (EEG) nr 166O/85 3 , bör ändras för att ta hänsyn till det nya tillämpningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/71 4 , senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1660/85, som motsvarar fördragens tillämpningsområde.

Det är viktigt att skydda de rättigheter som har förvärvats eller var under intjänande av medborgare i medlemsstaterna som arbetade på Grönland under den period som Grönland tillhörde Europeiska gemen- skaperna, samt de rättigheter som har förvärvats under denna period av sådana medborgare som har arbetat inom en medlemsstats territorium och som är bosatta på Grönland.

Det är önskvärt att behålla rätten till förmåner vid sjukdom eller moderskap under bosättning utanför den behöriga staten för anställda och egenföretagare och deras familjemedlemmar, vars tillstånd kräver omedelbart utgivande av sådana förmåner.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Följande avsnitt i bilagorna till förordning (EEG) nr 574/72 upphävs härigenom:

— I bilaga 1 avsnitt B:

punkt 4.

1¶EGT nr L 29, 1.2.1985, s. 1.

2 EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.

5¶EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1.

4 EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 3 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

— I bilaga 2 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt 2.

— I bilaga 3 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt II.

— I bilaga 4 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt II.

— I bilaga 10 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt II.

Denna förordning skall inte inverka på

— rättigheter som har intjänats eller var under intjänande under den period som Grönland tillhörde Europeiska gemenskaperna av de medborgare i en annan medlemsstat än Danmark som arbetade på Grönland under denna period,

— rättigheter som har intjänats eller var under intjänande under den period som Grönland tillhörde Europeiska gemenskaperna av de medborgare i en medlemsstat som har arbetat inom en annan medlemsstats territorium än Danmark och som är bosatta på Grönland.

Bestämmelserna i artikel 22.1 a och 22.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 och i artikel 21 och 23 i förordning (EEG) nr 574/72 skall fortsätta att gälla för medborgare i en medlemsstat som vistas på Grönland och som uppfyller villkoren enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än Dan- mark.

Fördraget om ändring i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna hindrar inte, såvitt avser Grönland, tillämpning av de bestämmelser som anges i första stycket på danska medborgare, bosatta på Grönland, under deras vistelse inom en annan medlemsstats territo- rium än Danmark.

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 februari 1985.

Artikel 3 skall dock tillämpas först från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 3 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

537 Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla

1992/93: EU 1

medlemsstater.

Bilaga 3

Utfärdad i Luxemburg den 13 juni 1985.

till lagen om samordning av

På rådets vägnar

systemen för

G. DE MICHELIS

social trygghet

Ordförande

när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971, ändrad och uppdaterad genom rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6)

Artikel 23.1 skall ersättas med följande:

" 1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att kontantförmåner skall beräknas med utgångspunkt i genomsnittliga inkomster eller genomsnittliga avgifter, skall fast- ställa sådana genomsnittliga inkomster eller genomsnittliga avgifter enbart på grundval av inkomster eller avgifter som hänför sig till de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning."

Följande skall läggas till i artikel 45:

"7. Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av för- måner kräver att en anställd eller en egenföretagare omfattas av dess lagstiftning vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträder, ställer krav beträffande försäkringsperiodens längd för rätten till förmåner, skall vaije anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas av den lagstiftningen vid tillämpningen av detta kapitel dock fortfarande anses vara omfattad av den vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, om han vid den tidpunkten omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning eller, om detta inte är fallet, han kan framställa krav på förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Denna sista förutsättning skall anses uppfylld i det fall som avses i artikel 48.1."

Följande skall läggas till i artikel 47.1:

"e) om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av genomsnittliga avgifter, skall detta genomsnitt fastställas av denna stats behöriga institution uteslutande på grundval av försäkringsperioder som har fullgjorts enligt denna stats lagstiftning."

I artikel 82.1 skall "60" ersättas med "72".

Bilaga I skall ersättas med följande:

"BILAGA I

(Förordningens artiklar 1 a ii och 1 a iii)

A. BELGIEN

Ej tillämpligt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

539 G. IRLAND

1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som är försäkrad enligt ett frivilligt eller obligatoriskt system enligt bestämmelserna i avsnitt 5 och 37 i 1981 års lag om social trygghet och socialbidrag [Social Welfare (Consolidation) Act 1981].

2. Som egenföretagare enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som utövar förvärvsverksamhet utan att vara underkastad någon form av anställningskontrakt eller som är pensionerad efter en sådan verksamhet. Vad gäller sjukvårdsförmåner skall personen i fråga dessutom ha rätt till sådana förmåner enligt avsnitt 45 eller 46 i 1970 års sjukvårdslag (Health Act 1970).

H. ITALIEN

Ej tillämpligt.

I. LUXEMBURG

Ej tillämpligt.

J. NEDERLÄNDERNA

Som egenföretagare enligt förordningens artikel 1 a ii betrak- tas var och en som utövar en verksamhet eller ett yrke utan anställningskontrakt.

K. PORTUGAL

Ej tillämpligt.

L. STORBRITANNIEN

Som anställd eller egenföretagare enligt förordningens artikel

1 a ii betraktas var och en som anses som anställd (employed eamer) eller egenföretagare (self-employed eamer) enligt lagstiftningen i Storbritannien samt var och en för vilken avgifter skulle betalas i dennes egenskap av anställd (em- ployed eamer) eller egenföretagare (self-employed eamer) enligt lagstiftningen i Gibraltar.

II. Familjemedlemmar

(Förordningens artikel 1 f andra meningen)

A. BELGIEN

Ej tillämpligt.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

540 B. DANMARK

1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som under verksamhet i en arbetsgivares tjänst

a) före den 1 september 1977 omfattades av lagstift- ningen om olycksfall i arbete eller arbetssjukdomar,

b) den 1 september 1977 eller därefter omfattades av lagstiftningen om allmän tilläggspension (arbejds- markedets tillaegspension ATP).

2. Som egenföretagare enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som enligt lagstiftningen om sjukpen- ning eller moderskapspenning har rätt till dessa förmåner på grundval av annan inkomst än lön.

C. TYSKLAND

Såvida en tysk institution är behörig att bevilja familjeförmå- ner enligt avdelning III kapitel 7 i förordningen avses enligt förordningens artikel 1 a ii med

a) anställd: var och en som är obligatoriskt försäkrad mot arbetslöshet eller som till följd av denna försäkring får kontantförmåner från sjukförsäkring eller motsvarande förmåner,

b) egenföretagare: var och en som utövar självständig för- värvsverksamhet och som är skyldig att

— försäkra sig eller betala avgifter till en ålderspen- sionsförsäkring inom ett system för egenföretagare, eller

— försäkra sig under den obligatoriska, allmänna pen- sionsförsäkringen .

D. SPANIEN

Ej tillämpligt.

E. FRANKRIKE

Ej tillämpligt.

F. GREKLAND

1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a iii betraktas var och en som är försäkrad under OGA-systemet, och som uteslutande utför arbete som anställd eller som om- fattas eller har omfattats av en annan medlemsstats lag- stiftning, och som därför är eller har varit anställd enligt förordningens artikel 1 a.

2. Vid beviljande av nationella barnbidrag betraktas som anställda enligt förordningens artikel 1 a ii de personer som nämns i förordningens artiklar 1 a i och 1 a iii.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

541 B. DANMARK

Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket familjemedlem var och en som betraktas som familjemedlem enligt lagen om offentlig sjukförsäkring.

C. TYSKLAND

Ej tillämpligt.

D. SPANIEN

Ej tillämpligt.

E. FRANKRIKE

Ej tillämpligt.

F. GREKLAND

Ej tillämpligt.

G. IRLAND

Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket familjemedlem var och en för vilken den anställde eller egenföretagaren anses ha för- söijningsplikt enligt sjukvårdslagarna av 1947-1970 (Health Acts 1947-1970).

H. ITALIEN

Ej tillämpligt.

I. LUXEMBURG

Ej tillämpligt.

J. NEDERLÄNDERNA

Ej tillämpligt.

K. PORTUGAL

Ej tillämpligt.

L. STORBRITANNIEN

Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket familjemedlem

a) enligt lagstiftningen i Storbritannien var och en gentemot vilken det föreligger försöijningsplikt enligt 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act 1975) eller, i förekommande fall, enligt 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) [Social Security (Northern Ireland) Act 1975],

b) enligt lagstiftningen i Gibraltar, var och en gentemot vilken det föreligger försöijningsplikt enligt 1973 års

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

förordning om sjukvårdssystem med gruppraktik (Group Practice Medical Scheme Ordinance)."

Bilaga II skall ersättas med följande:

"BILAGA II

(Förordningens artiklar 1 j och 1 u)

1. Specialsystem för egenföretagare som enligt artikel 1 j fjärde stycket inte omfattas av förordningen:

A. BELGIEN

Ej tillämpligt.

B. DANMARK

Ej tillämpligt.

C. TYSKLAND

Försäkrings- och pensionsinstitutionema (Versicherungs- und Versorgungswerke) för läkare, tandläkare, veterinärer, apo- tekare, advokater, patentregistrerare (Patentanwälte), notarier, revisorer (Wirtschaftsprufer), skattekonsulter och -rådgivare (Steuerbevollmächtige), lotsar (Seelotsen) och arkitekter, som har upprättats enligt delstatlig lagstiftning samt andra för- säkrings- och pensionsinstitutioner, särskilt socialhjälpsfonder (Fursorgeeinrichtungen) och systemet för breddad honorarför- delning (erweiterte Honorarverteilung).

D. SPANIEN

1. Frivilliga sociala system som kompletterar eller är knutna till de sociala trygghetssystemen och som administreras av institutioner under den allmänna lagen om social trygghet av den 6 december 1941 och förordningen av den 26 maj 1943

a) antingen vad gäller förmåner som kompletterar eller förhöjer förmåner från den sociala tryggheten,

b) eller vad gäller ömsesidiga försäkringsbolag, vilka inte enligt punkt 7 i den sjätte övergångsbestämmelsen till den allmänna lagen om social trygghet av den 30 maj 1974 är integrerade i det sociala trygghetssyste- met och som därför inte ersätter institutionerna under det obligatoriska systemet för social trygghet.

2. Sociala system och/eller system av karaktären socialhjälp eller välgörenhet, som administreras av institutioner som inte omfattas av den allmänna lagen om social trygghet eller lagen av den 6 december 1941.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

543 E.

FRANKRIKE

1992/93: EU 1

1. Egenföretagare som inte är verksamma inom jordbruket:

Bilaga 3

a) De kompletterande pensionsförsäkringssystemen och

Bilaga 4

systemen för försäkring vid invaliditet och dödsfall

till lagen om

för egenföretagare, som behandlas i artikel L 658, L

samordning av

659, L663-11, L 663-12, L 682 och L 683-1 i lagen

systemen för

om social trygghet (Code de la Sécurité Sociale).

social trygghet

b) De tilläggsförmåner, som behandlas i artikel 9 i lagen

när personer

nr 66.509 av den 12 juli 1966.

flyttar inom

2. Egenföretagare som är verksamma inom jordbruket:

Europeiska

De försäkringar som avses i artikel 1049 och 1234.19 i

ekonomiska

landsbygdslagen (Code rural), vad gäller sjukdom, moder-

samarbetsområdet

skap och ålderdom samt vid olycksfall i arbete och ar- betssjukdomar för egenföretagare som är verksamma inom jordbruket.

(EES)

GREKLAND Ej tillämpligt.

IRLAND Ej tillämpligt.

ITALIEN Ej tillämpligt.

LUXEMBURG Ej tillämpligt.

NEDERLÄNDERNA Ej tillämpligt.

PORTUGAL Ej tillämpligt.

STORBRITANNIEN Ej tillämpligt.

A. BELGIEN

Födelsebidrag.

B. DANMARK

Inga.

544 C.

TYSKLAND

1992/93: EU 1

Inga.

Bilaga 3

Bilaga 4

SPANIEN

till lagen om

Inga.

samordning av systemen för

FRANKRIKE

social trygghet

a) Havandeskapsbidrag.

när personer

b) Bidrag efter födelsen.

flyttar inom

Europeiska

GREKLAND

ekonomiska

Inga.

samarbetsområdet

(EES)

IRLAND

Inga.

H. ITALIEN

Inga.

I. LUXEMBURG

Födelsebidrag.

J. NEDERLÄNDERNA

Inga.

K. PORTUGAL

Inga.

L. STORBRITANNIEN

Inga."

Bilaga III skall ersättas med följande:

"BILAGA III

(Förordningens artiklar 7.2 c och 3.3)

Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft utan hinder av förordningens artikel 6 — Bestämmelser i konventioner om social trygghet som inte gäller alla personer som omfattas av förordningen

1. I den utsträckning bestämmelserna i denna bilaga innehåller hän- visningar till andra konventionsbestämmelser, ersätts dessa hänvis- ningar med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i förord- ningen, såvida inte bestämmelserna i konventionerna i fråga för- 545

tecknas i denna bilaga.

35 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

2. Uppsägningsbestämmelsen i den konvention om social trygghet, ur vilken vissa bestämmelser förtecknas i denna bilaga, gäller även i fortsättningen vad angår de förtecknade bestämmelserna.

(Förordningens artikel 7.2 c)

1. BELGIEN—DANMARK

Ingen konvention.

2. BELGIEN—TYSKLAND

a) Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utform- ning de har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960.

b) Tilläggsprotokoll 3 av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utformning den har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (utbetalning av pensioner och livräntor för tiden före den allmänna konven- tionens ikraftträdande).

3. BELGIEN—SPANIEN

Ingen.

4. BELGIEN—FRANKRIKE

a) Artiklarna 13, 16 och 23 i tilläggskonventionen av den 17 januari 1948 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande företag).

b) Skriftväxlingen av den 27 februari 1953 (tillämpning av artikel

4.2 i den allmänna konventionen av den 17 januari 1948).

c) Skriftväxlingen av den 29 juli 1953 om bidrag till äldre ar- betstagare.

5. BELGIEN—GREKLAND

Artiklarna 15.2, 35.2 och 37 i den allmänna konventionen av den 1 april 1958.

6. BELGIEN—IRLAND

Ingen konvention.

7. BELGIEN—ITALIEN

Artikel 29 i konventionen av den 30 april 1948.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

8. BELGIEN—LUXEMBURG

a) Artiklarna 3, 4, 5, 6 och 7 i konventionen av den 16 novem- ber 1959 i den utformning de har enligt konventionen av den 12 februari 1964 (gränsarbetare).

b) Skriftväxlingen av den 10 och 12 juli 1968 om egenföretagare.

9. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA

Ingen.

10. BELGIEN—PORTUGAL

Ingen.

11. BELGIEN—STORBRITANNIEN

Ingen.

12. DANMARK—TYSKLAND

a) Punkt 15 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet av den 14 augusti 1953.

b) Tilläggsavtalet av den 14 augusti 1953 till ovannämnda kon- vention.

13. DANMARK—SPANIEN

Ingen konvention.

14. DANMARK—FRANKRIKE

Ingen.

15. DANMARK—GREKLAND

Ingen konvention.

16. DANMARK—IRLAND

Ingen konvention.

17. D ANM ARK—IT ALIEN

Ingen konvention.

18. DANMARK—LUXEMBURG

Ingen konvention.

19. DANMARK—NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

20. DANMARK—PORTUGAL

Ingen konvention.

21. DANMARK—STORBRITANNIEN

Ingen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

22. TYSKLAND—SPANIEN

Ingen.

23. TYSKLAND—FRANKRIKE

a) Artiklarna 11.1, 16 andra stycket och 19 i den allmänna kon- ventionen av den 10 juli 1950.

b) Artikel 9 i tilläggsavtal nr 1 av den 10 juli 1950 till den all- männa konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande foretag).

c) Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna kon- ventionen av samma dag, i den utformning den har enligt tilläggsavtalet nr 2 av den 18 juni 1955.

d) Avdelningar I och III i tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955.

e) Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli 1950, till den allmänna konventionen av samma dag.

f) Avdelningar II, III och IV i avtalet av den 20 december 1963 (social trygghet i Saar).

24. TYSKLAND-GREKLAND

a) Artikel 5.2 i den allmänna konventionen av den 25 april 1961.

b) Artiklarna 8.1, 8.2 b, 8.3, 9-11 och kapitel I och IV, i den utsträckning de berör dessa artiklar, i konventionen om arbets- löshetsförsäkring av den 31 maj 1961 liksom anteckningen i protokollet av den 14 juni 1980.

25. TYSKLAND—IRLAND

Ingen konvention.

26. TYSKLAND-IT ALIEN

a) Artiklarna 3.2, 23.2, 26 och 36.3 i konventionen av den 5 maj 1953 (social trygghet).

b) Tilläggsavtalet av den 12 maj 1953 till konventionen av den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner för tiden före konven- tionens ikraftträdande).

27. TYSKLAND—LUXEMBURG

Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i fördraget av den 11 juli 1959 (Ausg- leichsvertrag) (lösning av tvisten mellan Tyskland och Luxemburg).

28. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3.2 i konventionen av den 29 mars 1951.

b) Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtalet nr 4 av den 21 december 1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (avgörande av frågan om rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj 1940 — 1 september 1945).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

29. TYSKLAND—PORTUGAL

Artikel 5.2. i konventionen av den 6 november 1964.

30. TYSKLAND—STORBRITANNIEN

a) Artiklarna 3.1, 3.6 och 7.2—7.6 i konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.

b) Artiklarna 2—7 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.

c) Artiklarna 2.5 och 5.2—5.6 i konventionen om arbetslöshets- försäkring av den 20 april 1960.

31. SPANIEN—FRANKRIKE

Ingen.

32. SPANIEN—GREKLAND

Ingen konvention.

33. SPANIEN—IRLAND

Ingen konvention.

34. SPANIEN—ITALIEN

Artiklarna 5, 18.1 c och 23 i konventionen om social trygghet av den 30 oktober 1979.

35. SPANIEN—LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen av den 8 maj 1969.

b) Artikel 1 i den administrativa överenskommelsen av den 27 juni 1975 om tillämpningen på egenföretagare av konven- tionen av den 8 maj 1969.

36. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA

Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet av den 5 februari 1974.

37. SPANIEN—PORTUGAL

Artiklarna 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen av den 11 juni 1969.

38. SPANIEN—STORBRITANNIEN

Ingen.

39. FRANKRIKE—GREKLAND

Artiklarna 16 fjärde stycket och 30 i den allmänna konventionen av den 19 april 1958.

40. FRANKRIKE—IRLAND

Ingen konvention.

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

41. FRANKRIKE—ITALIEN

a) Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen av den 31 mars 1948.

b) Skriftväxlingen av den 3 mars 1956 (sjukförsäkringsförmåner till säsongarbetare inom jordbruket).

42. FRANKRIKE—LUXEMBURG

Artiklarna 11 och 14 i tilläggsavtalet av den 12 november 1949 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande företag).

43. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA

Artikel 11 i tilläggsavtalet av den 1 juni 1954 till den allmänna konventionen av den 7 januari 1950 (arbetare i gruv- och liknande företag).

44. FRANKRIKE—PORTUGAL

Ingen.

45. FRANKRIKE—STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen av den 27 och 30 juli 1970 om social trygghet för lärare från Storbritannien som tillfälligt arbetar i Frankrike enligt kulturkonventionen av den 2 mars 1948.

46. GREKLAND-IRLAND

Ingen konvention.

47. GREKLAND-IT ALIEN

Ingen konvention.

48. GREKLAND—LUXEMBURG

Ingen konvention.

49. GREKLAND—NEDERLÄNDERNA

Artikel 4.2 i den allmänna konventionen av den 13 september 1966.

50. GREKLAND—PORTUGAL

Ingen konvention.

51. GREKLAND—STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

52. IRLAND—ITALIEN

Ingen konvention.

53. IRLAND-LUXEMBURG

Ingen konvention.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

54.

IRLAND—NEDERLÄNDERNA

1992/93:EU1

Ingen konvention.

Bilaga 3

Bilaga 4

55.

IRLAND—PORTUGAL

till lagen om

Ingen konvention.

samordning av systemen för

56.

IRLAND—STORBRITANNIEN

social trygghet

Artikel 8 i avtalet om social trygghet av den 14 september 1971.

när personer flyttar inom

57.

ITALIEN—LUXEMBURG

Europeiska

Artiklarna 18.2 och 24 i den allmänna konventionen av den

ekonomiska

29 maj 1951.

samarbetsområdet

ITALIEN—NEDERLÄNDERNA

Artikel 21.2 i den allmänna konventionen av den 28 oktober 1952.

(EES)

58.

59.

ITALIEN—PORTUGAL

Ingen konvention.

60.

ITALIEN—STORBRITANNIEN Ingen.

61.

LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA Ingen.

62.

LUXEMBURG—PORTUGAL

Artikel 3.2 i konventionen av den 12 februari 1965.

63.

LUXEMBURG—STORBRITANNIEN Ingen.

64.

NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL

Artiklarna 5.2 och 31 i konventionen av den 19 juli 1979.

65.

NEDERLÄNDERNA—STORBRITANNIEN Ingen.

66.

PORTUGAL—STORBRITANNIEN

Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård av den 15 november 1978.

551 B

(Förordningens artikel 3.3)

1. BELGIEN—DANMARK

Ingen konvention.

2. BELGIEN—TYSKLAND

a) Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utform- ning de har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960.

b) Tilläggsprotokoll nr 3 av den 7 december 1957 till den all- männa konventionen av samma dag i den utformning den har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (utbetal- ning av pensioner och livräntor för tiden före den allmänna konventionens ikraftträdande).

3. BELGIEN—SPANIEN

Ingen.

4. BELGIEN—FRANKRIKE

a) Skriftväxlingen av den 29 juli 1953 om bidrag till äldre ar- betstagare.

b) Skriftväxlingen av den 27 februari 1953 (tillämpning av artikel

4.2 i den allmänna konventionen av den 17 januari 1948).

5. BELGIEN—GREKLAND

Ingen.

6. BELGIEN—IRLAND

Ingen.

7. BELGIEN—ITALIEN

Ingen.

8. BELGIEN-LUXEMBURG

Ingen.

9. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA

Ingen.

10. BELGIEN—PORTUGAL

Ingen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

11.

BELGIEN—STORBRITANNIEN

1992/93: EU1

Ingen.

Bilaga 3

Bilaga 4

12.

DANMARK—TYSKLAND

till lagen om

a) Punkt 15 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet

samordning av

av den 14 augusti 1953.

systemen för

b) Tilläggsavtalet av den 14 augusti 1953 till ovannämnda kon-

social trygghet

vention.

när personer flyttar inom

13.

DANMARK—SPANIEN

Europeiska

Ingen konvention.

ekonomiska samarbetsområdet

14.

DANMARK-FRANKRIKE Ingen.

(EES)

15.

DANMARK-GREKLAND

Ingen konvention.

16.

DANMARK-IRLAND

Ingen konvention.

17.

DANMARK-IT ALIEN

Ingen konvention.

18.

DANMARK—LUXEMBURG Ingen konvention.

19.

DANMARK—NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

20.

DANMARK—PORTUGAL

Ingen konvention.

21.

DANMARK—STORBRITANNIEN Ingen.

22.

TYSKLAND—SPANIEN Ingen.

23.

TYSKLAND—FRANKRIKE

a) Artiklarna 16 andra stycket och 19 i den allmänna konven- tionen av den 10 juli 1950.

b) Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna kon- ventionen av samma dag i den utformning det har enligt tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955.

c) Avdelningar I och III i tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955.

d) Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma dag.

e) Avdelningar II, III och IV i avtalet av den 20 december 1963 (social trygghet i Saar).

24. TYSKLAND—GREKLAND

Ingen.

25. TYSKLAND—IRLAND

Ingen konvention.

26. TYSKLAND—ITALIEN

a) Artiklarna 3.2 och 26 i konventionen av den 5 maj 1953 (social trygghet).

b) Tilläggsavtalet av den 12 maj 1953 till konventionen av den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner for tiden före konven- tionens ikraftträdande).

27. TYSKLAND—LUXEMBURG

Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i fördraget av den 11 juli 1959 (lösning av tvisten mellan Tyskland och Luxemburg).

28. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3.2 i konventionen av den 29 mars 1951.

b) Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtal nr 4 av den 21 december 1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (avgörande av frågan om rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj 1940 — 1 september 1945).

29. TYSKLAND—PORTUGAL

Artikel 5.2. i konventionen av den 6 november 1964.

30. TYSKLAND—STORBRITANNIEN

a) Artiklarna 3.1, 3.6 och 7.2 - 7.6 i konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.

b) Artiklarna 2 - 7 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.

c) Artiklarna 2.5 och 5.2 - 5.6 i konventionen om arbetslös- hetsförsäkring av den 20 april 1960.

31. SPANIEN—FRANKRIKE

Ingen.

32. SPANIEN—GREKLAND

Ingen konvention.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

33.

SPANIEN—IRLAND

1992/93: EU 1

Ingen konvention.

Bilaga 3

Bilaga 4

34.

SPANIEN—ITALIEN

till lagen om

Artiklarna 5, 18.1 c och 23 i konventionen om social trygghet av

samordning av

den 30 oktober 1979.

systemen för social trygghet

35.

SPANIEN—LUXEMBURG

när personer

a) Artikel 5.2 i konventionen av den 8 maj 1969.

flyttar inom

b) Artikel 1 i den administrativa överenskommelsen av den

Europeiska

27 juni 1975 om tillämpningen på egenföretagare i konven-

ekonomiska

tionen av den 8 maj 1969.

samarbetsområdet

SPANIEN—NEDERLÄNDERNA

Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet av den 5 februari 1974.

(EES)

36.

37.

SPANIEN—PORTUGAL

Artiklarna 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen av den 11 juni 1969.

38.

SPANIEN—STORBRITANNIEN Ingen.

39.

FRANKRIKE—GREKLAND Ingen.

40.

FRANKRIKE—IRLAND Ingen konvention.

41.

FRANKRIKE—IT ALIEN

Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen av den 31 mars 1948.

42.

FRANKRIKE—LUXEMBURG Ingen.

43.

FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA Ingen.

44.

FRANKRIKE—PORTUGAL Ingen.

45.

FRANKRIKE—STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen av den 27 och 30 juli 1970 om social trygghet för lärare från Storbritannien som tillfälligt arbetar i Frankrike enligt kulturkonventionen av den 2 mars 1948.

46.

GREKLAND—IRLAND Ingen konvention.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4

47.

GREKLAND—IT ALIEN

till lagen om

Ingen konvention.

samordning av systemen för

48.

GREKLAND—LUXEMBURG

social trygghet

Ingen konvention.

när personer flyttar inom

49.

GREKLAND—NEDERLÄNDERNA

Europeiska

Ingen.

ekonomiska samarbetsområdet

50.

GREKLAND—PORTUGAL Ingen konvention.

(EES)

51.

GREKLAND—STORBRITANNIEN Ingen konvention.

52.

IRLAND—IT ALIEN

Ingen konvention.

53.

IRLAND—LUXEMBURG

Ingen konvention.

54.

IRLAND—NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.

55.

IRLAND—PORTUGAL Ingen konvention.

56.

IRLAND—STORBRITANNIEN Ingen.

57.

ITALIEN—LUXEMBURG Ingen.

58.

ITALIEN—NEDERLÄNDERNA Ingen.

59.

ITALIEN—PORTUGAL

Ingen konvention.

60.

ITALIEN—STORBRITANNIEN Ingen.

61. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA Ingen.

62. LUXEMBURG—PORTUGAL

Artikel 3.2 i konventionen av den 12 februari 1965.

63. LUXEMBURG—STORBRITANNIEN Ingen.

64. NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL

Artikel 5.2 i konventionen av den 19 juli 1979.

65. NEDERLÄNDERNA—STORBRITANNIEN Ingen.

66. PORTUGAL—STORBRITANNIEN

Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård av den 15 november 1978."

Bilaga IV skall ersättas med följande:

"BILAGA IV

(Förordningens artikel 37.2)

A. BELGIEN

Lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet, det särskilda invaliditetssystemet för gruvarbetare, det särskilda systemet för sjömän i handelsflottan och lagstiftningen om försäkring av egen- företagare mot arbetsoförmåga.

B. DANMARK

Ingen.

C. TYSKLAND

Ingen.

D. SPANIEN

Lagstiftning om invaliditetsförsäkring enligt det allmänna systemet och under särskilda system.

E. FRANKRIKE

1. Anställda

All lagstiftning om invaliditetsförsäkring med undantag för lagstiftningen om invaliditetsförsäkring enligt systemet för social trygghet för gruvarbetare.

2. Egenföretagare

Lagstiftningen om invaliditetsförsäkring för egenföretagare inom jordbruket.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

557 F. GREKLAND

Lagstiftning om försäkringssystemet för jordbruket.

G. IRLAND

Del II kapitel 10 i 1981 års lag om social trygghet och socialbi- drag [Social Welfare (Consolidation) Act 1981].

H. ITALIEN

Ingen.

I. LUXEMBURG

Ingen.

J. NEDERLÄNDERNA

a) Lagen av den 18 februari 1966 om försäkring mot arbetsoför- måga.

b) Lagen av den 11 december 1975 om allmän försäkring mot arbetsoförmåga.

K. PORTUGAL

Ingen.

L. STORBRITANNIEN

a) Storbritannien utom Nordirland

Avsnitt 15 i 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act 1975).

Avsnitt 14-16 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner (Social Security Pensions Act 1975).

b) Nordirland

Avsnitt 15 i 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) [Social Security (Northern Ireland) Act 1975].

Artiklarna 16-18 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner (Nordirland) [Social Security Pensions (Northern Ireland) Order 1975]."

Bilaga VI ändras och kompletteras med följande:

"A. BELGIEN

...(ingen ändring)

B. DANMARK

...(ingen ändring)

C. TYSKLAND

...(ingen ändring)

D. SPANIEN

1. Det villkor, att en person antingen utövar avlönad verksamhet eller verksamhet som egenföretagare eller tidigare har varit

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

obligatoriskt försäkrad mot samma risk enligt ett system för anställda eller egenföretagare i samma medlemsstat, som före- skrivs i förordningens artikel 1 a iv kan inte göras gällande mot personer som enligt bestämmelserna i det kungliga de- kretet 2805/1979 av den 7 december 1979 är frivilligt försäk- rade under det allmänna systemet för social trygghet i egen- skap av tjänstemän eller pä annat sätt anställda i en inter- nationell mellanstatlig organisation.

2. Bestämmelserna i det kungliga dekretet 2805/1979 av den 7 december 1979 är tillämpliga på medlemsstaternas med- borgare samt på flyktingar och statslösa

a) om de är bosatta inom spanskt territorium, eller

b) om de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium och vid någon tidigare tidpunkt har varit obligatoriskt försäkrade under det allmänna spanska systemet för social trygghet eller

c) om de är bosatta inom en tredje stats territorium och har betalat avgifter under minst 1 800 dagar till det spanska systemet för social trygghet samt inte är försäkrade under ett obligatoriskt eller frivilligt system enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.

E. FRANKRIKE

...(ingen ändring)

F. GREKLAND

... (ingen ändring)

G. IRLAND

...(ingen ändring)

H. ITALIEN

...(ingen ändring)

I. LUXEMBURG

...(ingen ändring)

J. NEDERLÄNDERNA

...(ingen ändring)

K. PORTUGAL

1. De icke avgiftsfinansierade förmåner som har införts genom lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980 och lag-dekret nr 464/80 av den 13 oktober 1980 tillerkänns, enligt de villkor som anges i artikel 2 i förordningen (EEG) nr 1408/71, med- borgare från de övriga medlemsstaterna, som är bosatta i Portugal, på de villkor som är fastlagda för portugisiska med- borgare.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. Detsamma gäller för flyktingar och statslösa.

1992/93:EU1

L. STORBRITANNIEN

Bilaga 3

Bilaga 4

...(ingen ändring)."

till lagen om

Bilaga VII skall ersättas med följande text:

samordning av

"BILAGA VII

systemen för social trygghet när personer

(Tillämpning av förordningens artikel 14c. 1 b)

flyttar inom

Europeiska

Tillfällen dä en person samtidigt skall omfattas av två medlemsstaters

ekonomiska samarbetsområdet

lagstiftning

(EES)

1. Om en person är egenföretagare i Belgien och anställd i en annan medlemsstat med undantag för Luxemburg. För Luxemburg gäller skriftväxlingen mellan Belgien och Luxemburg av den 10 och 12 juli 1968.

2. Om en person bosatt i Danmark är egenföretagare i Danmark och anställd i en annan medlemsstat.

3. För olycksfalls- och ålderspensionsförsäkringar inom jordbruket: Om en person är egenföretagare inom jordbruket i Tyskland och anställd i en annan medlemsstat.

4. Om en person bosatt i Spanien är egenföretagare i Spanien och anställd i en annan medlemsstat.

5. Om en person är egenföretagare i Frankrike och anställd i en annan medlemsstat med undantag för Luxemburg.

6. Om en person är egenföretagare inom jordbruket i Frankrike och anställd i Luxemburg.

7. Om en person är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan medlemsstat.

8. Om en person är egenföretagare i Italien och anställd i en annan medlemsstat.

9. Om en person är egenföretagare i Portugal och anställd i en annan medlemsstat."

2. Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972, ändrad och uppdaterad genom rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6).

Följande skall läggas till i artikel 15.3:

"c) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett system som tillämpar sjudagarsvecka

i) skall en dag motsvara sex timmar och omvänt,

ii) skall sju dagar motsvara en vecka och omvänt,

iii) skall 30 dagar motsvara en månad och omvänt,

iv) skall tre månader eller tretton veckor eller 90 dagar mot- svara ett kvartal och omvänt,

v) skall vid omräkning av veckor till månader och omvänt, veckorna och månaderna omräknas till dagar,

vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det totala antalet försäkringsperioder under ett kalenderår sammanlagt överstiger 360 dagar, 52 veckor, tolv måna- der eller fyra kvartal.

Om en medlemsstats lagstiftning uttrycker försäkringspe- rioder i månader anses de dagar, som enligt omräkningsreg- lema i detta stycke motsvarar en bråkdel av en månad, som en hel månad.

Artikel 85.1 skall ersättas av följande:

"1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 72 skall en person till den behöriga institutionen lämna ett intyg som anger de försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder som egenföretagare, som har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av."

Artikel 85.3 skall ersättas av följande:

"3. Bestämmelserna under punkterna 1 och 2 skall gälla på motsvaran- de sätt om det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstift- ning är nödvändigt att beakta perioder av anställning eller självständig förvärvsverksamhet som tidigare har fullgjorts enligt en annan med- lemsstats lagstiftning."

Artikel 120.1 skall ersättas av följande:

"1. Dei förordningens artikel 94.9 behandlade rättigheterna är de som anställda hade för familjemedlemmar, som grundade rätt till familjeför- måner efter de taxor och inom de gränser som gällde dagen före den 1 oktober 1972 eller dagen före det att förordningen togs i bruk på den berörda statens territorium, antingen enligt artikel 41 eller bilaga D till förordning nr 3 eller enligt artikel 20 eller bilaga 1 till rådets förordning nr 36/63/EEG av den 2 april 1963 om socialförsäkring för gräns- arbetare 1 eller enligt konventioner som är i kraft mellan de aktuella medlemsstaterna."

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

' EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1314/63.

36 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

Bilaga 1 skall ersättas med följande:

"BILAGA 1

(Förordningens artiklar 1.1 och 4.1 samt tillämpningsförordningens artikel 122)

A. BELGIEN

Ministre de la prévoyance sociale, Bruxelles

— Minister van Sociale Voorzorg, Brussel (socialministern)

Ministre des classes moyennes, Bruxelles

— Minister van Middenstand, Brussel (ministern för egenföretagare)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

B. DANMARK

1. Socialministeren (socialministern), Kobenhavn

2. Arbejdsministeren (arbetsministern), Kobenhavn

3. Inderigsministeren (inrikesministern), Kobenhavn

4. Ministeren for Grönland (ministern för Grönland), Kobenhavn

C. TYSKLAND

D. SPANIEN

E. FRANKRIKE

F. GREKLAND

Bundesminister fur Arbeit und Sozialordnung (arbets- och socialministern), Bonn

Ministro de Trabajo y Seguridad Social (arbets- och socialministern), Madrid

1. Ministre des affaires sociales et de la solidarité nationale (ministern för sociala frågor och nationell solidaritet), Paris

2. Ministre de 1’agriculture (jordbruksminis- tern), Paris

1. Ytovp7<5? Komwwxdjv Yxjjpeauåv, Afijiia (socialministern), Aten

2. Yrovpyot; Epyaaiaq, Alyijva (arbetsmini- stern), Aten

3. Yrovpyöi; EfiropiKrjQ NavTiXiai;, neipatd? (ministern för handelsflottan), Pireus

562 G.

IRLAND

1. Minister for Social Welfare (ministern för

1992/93: EU 1

social omsorg), Dublin

2. Minister for Health (hälsovårdsministern), Dublin

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av

ITALIEN

— Pensioner

1. i allmänhet: Ministro del lavoro e della previdenza sociale (arbets- och social- ministern), Roma

2. för notarier: Ministro di grazia e giustizia (justitieministern), Roma

3. för tulltjänstemän: Ministro delle finanze (finansministern), Roma

— Sjukvårdsförmåner

Ministro della sanitå (hälsovårdsminis- tern), Roma

systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

LUXEMBURG

1. Ministre du travail et de la sécurité sociale (arbets- och socialministern), Luxemburg

2. Ministre de la famille (familjeministern), Luxemburg

NEDERLÄNDERNA

1. Minister van Sociale Zaken en Werkgele- genheid (arbets- och socialministern), Den Haag

2. Minister van Welzijn, Volksgezondheid en Cultuur (ministern för välfärd, folk- hälsa och kultur), Rijswijk

PORTUGAL

1. Ministro do Travalho e Seguran^a Social (arbets- och socialministern), Lisboa

2. Ministro da Saude (hälsovårdsministern), Lisboa

3. Secretario Regional dos Assuntos Sociais da Regiäo Autonoma da Madeira (regio- nalsekreteraren för sociala angelägenheter i den autonoma regionen Madeira), Funchal

4. Secretario Regional dos Assuntos Sociais da Regiäo Autonoma dos A?ores (regio- nalsekreteraren för sociala angelägenheter i den autonoma regionen Azorerna), Angra do Herofsmo

L. STORBRITANNIEN 1. Secretary of State for Social Services (ministern för socialtjänst), London

2. Secretary of State for Scotland (ministern för Skottland), Edinburgh

3. Secretary of State for Wales (ministern för Wales), Cardiff

4. Department of Health and Social Services for Northern Ireland (ministeriet för hälsovård och socialtjänst för Nordirland), Belfast

5. Director of the Department of Labour and Social Security (chefen för ministeriet för arbete och social trygghet), Gibraltar

6. Director of the Medical and Public Health Department (chefen för hälsoministeriet), Gibraltar".

Bilaga 2 skall kompletteras med följande:

a) Under "C. TYSKLAND", punkt 2 a i,

— skall den andra strecksatsen ersättas med

"—om personen i fråga

är bosatt i Belgien eller Spanien eller är belgisk eller spansk medborgare bosatt inom en icke-med- lemsstats territorium: Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Dusseldorf"

— skall följande läggas till:

"— om personen i fråga

är bosatt i Portugal eller är portugisisk medborgare bosatt inom en icke-med- lemsstats territorium: T . , , TT

Landesversicherungsanstalt Unter- firanken (Nedre Frankens försäk- ringsanstalt), Wiirzburg".

b) Under "C. TYSKLAND", punkt 2 b i,

— skall den andra strecksatsen ersättas med

"— om den senaste

avgiften enligt en annan medlemsstats lagstiftning har er- lagts till en belgisk eller spansk pen- sionsförsäkringsinsti-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

tu tion:

Landesversicherungsanstalt Rhein- 1992/93: EU1

provinz (Rhenprovinsens försäk- Bilaga 3

ringsanstalt), Dusseldorf" Bilaga 4

skall följande läggas till:

till lagen om

"— om den senaste avgiften enligt en annan medlemsstats lagstiftning har er- lagts till en portugi- sisk pensionsförsäk- ringsinstitution:

samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska Landesversicherungsanstalt Unter- samarbetsområdet

franken (Nedre Frankens försäk- (EES)

ringsanstalt), Wiirzburg".

c) Följande avsnitt skall inforas efter "C. TYSKLAND":

"D. SPANIEN

1. Samtliga system med undantag för systemet för sjömän:

a) För samtliga riskfall med undantag för arbetslöshet:

b) Vid arbetslöshet:

2. Systemet för sjömän:

Direcciones Provinciales del Institu- to Nacional de la Seguridad Social (provinsdirektoraten under det centrala institutet för social trygg- het)

Direcciones Provinciales del Institu- to Nacional de Empleo (provins- direktoraten under det centrala arbetsmarknadsinstitutet)

Instituto Social de la Marina (sjö- fartens institut för sociala ange- lägenheter), Madrid".

d) Avsnitten "D. FRANKRIKE", "E. GREKLAND", "F. IRLAND", "G. ITALIEN", "H. LUXEMBURG" och "I. NEDERLÄNDERNA" skall betecknas respektive "E. FRANKRIKE", "F. GREKLAND", "G. IRLAND", "H. ITALIEN", "I. LUXEMBURG" och "J. NEDERLÄNDERNA".

e) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "J. NEDERLÄNDER- NA":

"K. PORTUGAL

I. Fastlandet

1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner:

2. Invaliditet, ålderdom och dödsfall:

3. Arbetsskador och arbets- sjukdomar:

Centro Regional de Seguran;a Social (regionalcentret för social trygghet), till vilket personen är ansluten

Centro Nacional de Pensöes (det centrala pensionsorganet), Lisboa, och Centro Regional de Seguranga Social (regionalcentret för social trygghet) till vilket personen är an- sluten

Caixa Nacional de Seguros de Doen^as Profissionais (den centrala försäkringskassan för arbetssjuk- domar), Lisboa

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

4. Arbetslöshetsförmåner:

a) Mottagande av ansökan och bevis angående den sökandes anställnings- situation (t.ex. kontroll av anställningsperioderna, bekräftelse av arbets- lösheten, uppföljning av situationen):

b) Tillerkännande och ut- betalning av arbetslös- hetsersättning (t.ex. undersökning av om den sökande är berättigad till ersättning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall be- talas ut, uppföljning av situationen för att fort- sätta, innehålla eller upphöra med betalningar- na):

Centro de Emprego (arbetsmark- nadscentret) på den plats där per- sonen är bosatt

Centro Regional de Seguran;a Social (regionalcentret för social trygghet) till vilket personen är ansluten

566 II.

5) Förmåner enligt det icke-avgiftsfinansierade sys- temet för social trygghet:

Centro Regional de Seguran^a Social (regionalcentret för social trygghet) på den plats personen är bosatt

Den autonoma regionen Madeira

1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner:

2. a) Invaliditet, ålderdom

och dödsfall:

b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall enligt det särskilda syste- met för social trygg- het för arbetstagare inom jordbruket:

3. Arbetsskador och arbets-

Direc$äo Regional de Seguran?a Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direc^äo Regional de Seguramja Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direc$äo Regional de Seguran^a Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

sjukdomar:

Caixa Nacional de Seguros de Do- en?as Profissionais (den centrala försäkringskassan för arbetssjuk- domar), Lisboa

4. Förmåner vid arbets-

löshet:

a) Mottagande av ansökan och bevis angående an- ställningssituationen (t.ex. kontroll av anställnings- perioderna, bekräftelse av arbetslösheten, uppfölj- ning av situationen):

b) Tillerkännande och utbe- talning av arbetslöshetser- sättning (t.ex. undersök- ning av om den sökande är berättigad till ersätt- ning, fastställande av beloppet och den tid

Direc^äo Regional de Emprego (det regionala arbetsmarknadsdirek- toratet), Funchal

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

under vilken det skall be- talas ut, uppföljning av situationen för att fort- sätta, innehålla eller upphöra med betalningar- na):

5) Förmåner enligt det icke-avgiftsfinansierade sys- temet för social trygghet:

Direcfäo Regional de Seguranga Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direc?äo Regional de Seguran^a Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

III. Den autonoma regionen Azorerna

1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner:

2. a) Invaliditet, ålderdom och dödsfall:

b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall enligt det särskilda sys- temet för social trygghet för ar- betstagare inom jord- bruket:

Direccjäo Regional de Seguran;a Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

Direc?äo Regional de Seguramja Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

3. Arbetsskador och arbets- sjukdomar:

Direc?äo Regional de Seguran?a Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

Caixa Nacional de Seguros de Doen<;as Profissionais (den natio- nella försäkringskassan för arbets- sjukdomar), Lisboa

4. Förmåner vid arbets- löshet:

a) Mottagande av ansökan och bevis angående an- ställningssituationen (t.ex. kontroll av anställnings- perioderna, bekräftelse av arbetslösheten, uppfölj- ning av situationen):

Centro de Emprego (arbetsmark nadscentret) på den plats där per- sonen är bosatt

b) Godkännande och utbetal- ning av arbetslöshetser- sättning (t.ex. undersök- ning av om den sökande är berättigad till ersätt- ning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall be- talas ut, uppföljning av situationen för att fortsät- ta, innehålla eller upp- höra med betalningarna):

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

5. Ersättning enligt det icke-avgiftsfinansierade sys- temet för social trygghet:

Centro de Prestacjöes Pecuniärias da Seguran$a Social (centret för kon- tantförmåner från systemet för social trygghet) till vilket personen är ansluten

Direc$äo Regional de Seguran?a Social (det regionala direktoratet för socialförsäkring), Angra do Heroismo".

f) "J. STORBRITANNIEN" skall betecknas "L. STORBRITANNIEN".

Bilaga 3 skall kompletteras med följande:

a) I avsnittet "C. TYSKLAND", punkt 3 a,

— skall (i) ersättas med

(i) förhållande till Bel- gien och Spanien:

Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Dusseldorf"

följande skall läggas till:

"(ix) förhållande till Landesversicherungsanstalt Unter-

Portugal: franken (Nedre Frankens försäk-

ringsanstalt), Wiirzburg".

b) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "C. TYSKLAND":

"D. SPANIEN

1. Sjukvårdsförmåner:

a) Samtliga system med undantag för systemet för sjömän:

b) Systemet för sjömän:

2. Kontantförmåner:

a) Samtliga system med undantag för systemet för sjömän och samtliga riskfall med undantag för arbetslöshet:

Direcciones Provinciales del Institu- to Nacional de la Salud (provins- direktoraten under det centrala hälsovårdsinstitutet)

Instituto Social de la Marina (sjö- fartens institut för sociala ange- lägenheter), Madrid".

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) Systemet för sjömän för samtliga riskfall:

c) Arbetslöshet, med undan- tag för sjömän:

Direcciones Provinciales del Institu- to Nacional de la Seguridad Social (provinsdirektoraten under det centrala institutet för social trygg- het)

Instituto Social de la Marina (sjö- fartens institut för sociala ange- lägenheter), Madrid

Direcciones Provinciales del Ins- tituto Nacional de Empleo (provins- direktoraten under det centrala arbetsmarknadsinstitutet)".

c) Avsnitten "D. FRANKRIKE", "E. GREKLAND", "F. IRLAND", "G. ITALIEN", "H. LUXEMBURG" och "I. NEDERLÄNDERNA" skall betecknas respektive "E. FRANKRIKE", "F. GREKLAND", "G. IRLAND", "H. ITALIEN", "I. LUXEMBURG" och "J. NED- ERLÄNDERNA".

d) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "J. NEDERLÄNDER- NA":

"K.PORTUGAL

I. Fastlandet

1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner (vad gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, se också bilaga 10):

2. Invaliditet, ålderdom och dödsfall:

3. Arbetsskador och arbets- sjukdomar:

Centro Regional de Seguran^a Social (regionalcentret för social trygghet), till vilket personen är ansluten

Centro Nacional de Pensöes (cent- rala pensionsorganet), Lisboa, och Centro Regional de Segurancja Social (regionalcentret för social trygghet), till vilket personen är ansluten

Caixa Nacional de Seguros de Doen^as Profissionais (den natio- nella försäkringskassan för arbets- sjukdomar), Lisboa

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

4. Förmåner vid arbets- löshet:

a) Mottagande av ansökan och bevis angående an- ställningssituationen (t.ex. kontroll av anställnings- perioderna, bekräftelse av arbetslösheten, uppfölj- ning av situationen):

b) Tillerkännande och utbe- talning av arbetslöshetser- sättning (t.ex. undersök- ning av om den sökande är berättigad till ersätt- ning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall be- talas ut, uppföljning av situationen för att fort- sätta, innehålla eller upphöra med betalningar- na):

Centro de Emprego (arbetsmark- nadscentret) på den plats där per- sonen är bosatt

Centro Regional de Seguran<;a Social (regionalcentret för social trygghet), till vilket personen är ansluten

5) Förmåner enligt det icke-avgiftsfinansierade sys- temet för social trygghet:

Centro Regional de Seguran^a Social (regionalcentret för social trygghet), till vilket personen är ansluten

Den autonoma regionen Madeira

1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner (vad gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, se också bilaga 10):

2. a) Invaliditet, ålderdom

och dödsfall:

b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall enligt det särskilda syste- met för social trygg- het för arbetstagare inom jordbruket:

3. Arbetsskador och arbets- sjukdomar:

Direc;äo Regional de Seguran<ja Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Direc<?äo Regional de Seguran^a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Direc?äo Regional de Seguran$a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Caixa Nacional de Seguros de Do- en§as Profissionais (centrala försäk- ringskassan för arbetssjukdomar), Lisboa

4. Förmåner vid arbets- löshet:

a) Mottagande av ansökan och bevis angående an- ställningssituationen (t.ex. kontroll av anställnings- perioderna, bekräftelse av arbetslösheten, uppfölj- ning av situationen):

Direc$äo Regional de Emprego (regionala arbetsmarknadsdirek- toratet), Funchal

b) Tillerkännande och utbe- talning av arbetslöshets- ersättning (t.ex. under-

sökning av om den

1992/93:EU1

sökande är berättigad till

Bilaga 3

ersättning, fastställande

Bilaga 4

av beloppet och den tid

till lagen om

under vilken det skall be-

samordning av

talas ut, uppföljning av

systemen för

situationen for att fort-

social trygghet

sätta, innehålla eller

när personer

upphöra med betalningar-

flyttar inom

na):

Directjäo Regional de Seguran^a

Europeiska

Social (regionala direktoratet för

ekonomiska

social trygghet), Funchal

samarbetsområdet

5) Förmåner enligt det icke-avgiftsfinansierade sys- temet för social trygghet:

Direccjäo Regional de Seguran§a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

(EES)

III. Den autonoma regionen

Azorerna

1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner (vad gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, se också bilaga 10):

Direc^äo Regional de Seguran^a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

2. a) Invaliditet, ålderdom

och dödsfall:

Direc^äo Regional de Seguran$a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

b) Invaliditet, ålderdom

och dödsfall under det särskilda syste- met för social trygg het för arbetstagare inom jordbruket:

Direc^äo Regional de Seguran^a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo

3. Arbetsskador och arbets-

sjukdomar:

Caixa Nacional de Seguros de Doentjas Profissionais (centrala försäkringskassan för arbetssjuk- domar), Lisboa

4. Förmåner vid arbets- löshet:

a) Mottagande av ansökan och bevis angående an- ställningssituationen (t.ex. kontroll av anställnings- perioderna, bekräftelse av arbetslösheten, uppfölj- ning av situationen):

Centro de Emprego (arbetsmark- nadscentret) på den plats där per- sonen är bosatt

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

5) Förmåner enligt det icke-avgiftsfinansierade sys- temet för social trygghet:

Centro de Presta^öes Pecuniärias da Seguran^a Social (centret för kon- tantförmåner från systemet för social trygghet) på den plats där personen är bosatt

Direcgäo Regional de Seguranga Social (regionala direktoratet for social trygghet), Angra do Heroismo".

e) Avsnittet "J. STORBRITANNIEN" skall betecknas "L. STOR- BRITANNIEN".

Bilaga 4 skall kompletteras med följande: a) I avsnittet "C. TYSKLAND", punkt 3 b,

— skall (i) ersättas med

"(i) förhållande till Bel-

gien och Spanien:

Landesversicherungsanstalt Rhein- provinz (Rhenprovinsens försäk- ringsanstalt), Dusseldorf"

— skall följande läggas till: Landesversicherungsanstalt Unter-

"(ix) förhållande till franken (Nedre Frankens försäk-

Portugal: ringsanstalt), Wurzburg".

b) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "C. TYSKLAND":

"D. SPANIEN

Instituto Nacional de la Seguridad Social (centrala socialförsäkrings- institutet), Madrid".

d) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "J. NEDERLÄNDER- NA":

"K. PORTUGAL

I förhållande till all lagstift- ning, de system och grenar av social trygghet som avses i förordningens artikel 4: Departemento de Rela^öes Inter-

nacionais e Convenjöes de Seguran$a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa".

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

e) Avsnittet "J. STORBRITANNIEN" skall betecknas "L. STOR- BRITANNIEN".

575 Bilaga 5 skall ändras och komp- letteras på följande sätt:

1. BELGIEN—DANMARK ...(ingen ändring)

2. BELGIEN—TYSKLAND ...(ingen ändring)

3. BELGIEN—SPANIEN Ingen.

4. BELGIEN—FRANKRIKE ...(ingen ändring)

5. BELGIEN—GREKLAND ...(ingen ändring)

6. BELGIEN—IRLAND

...(ingen ändring)

7. BELGIEN—ITALIEN

...(ingen ändring)

8. BELGIEN—LUXEMBURG ...(ingen ändring)

9. BELGIEN—

NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)

10. BELGIEN—PORTUGAL Ingen.

11. BELGIEN— STORBRITANNIEN ...(ingen ändring)

12. DANMARK—TYSKLAND ...(ingen ändring)

13. DANMARK—SPANIEN ...(Ingen konvention.)

14. DANMARK-FRANKRIKE ...(ingen ändring)

15. DANMARK—GREKLAND

...(ingen ändring)

16. DANMARK—IRLAND

...(ingen ändring)

17. DANMARK—ITALIEN

...(ingen ändring)

18. DANMARK—LUXEMBURG ...(ingen ändring)

19. DANMARK—

NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)

20. DANMARK—PORTUGAL

Ej tillämplig

21. DANMARK— STORBRITANNIEN ...(ingen ändring)

22. TYSKLAND—SPANIEN Ingen.

23. TYSKLAND—FRANKRIKE ...(ingen ändring)

24. TYSKLAND—GREKLAND ...(ingen ändring)

25. TYSKLAND—IRLAND ...(ingen ändring)

26. TYSKLAND—ITALIEN

...(ingen ändring)

27. TYSKLAND—LUXEMBURG ...(ingen ändring)

28. TYSKLAND— NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)

29. TYSKLAND—PORTUGAL Ingen.

30. TYSKLAND— STORBRITANNIEN ...(ingen ändring)

31. SPANIEN—FRANKRIKE Ingen.

32. SPANIEN-GREKLAND

Ej tillämplig

33. SPANIEN—IRLAND

Ej tillämplig

34. SPANIEN—ITALIEN Ingen.

35. SPANIEN—LUXEMBURG Ingen.

36. SPANIEN-NEDERLÄNDER- NA

Ingen.

37. SPANIEN—PORTUGAL Artiklarna 42, 43 och 44 i den administrativa överenskommel- sen av den 22 maj 1970.

38. SPANIEN—STORBRITAN- NIEN

Ej tillämplig

39. FRANKRIKE-GREKLAND ...(ingen ändring)

40. FRANKRIKE—IRLAND ...(ingen ändring)

41. FRANKRIKE-ITALIEN ...(ingen ändring)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

42. FRANKRIKE—LUXEMBURG ...(ingen ändring)

43. FRANKRIKE—NEDERLÄN- DERNA

...(ingen ändring)

44. FRANKRIKE—PORTUGAL Ingen.

45. FRANKRIKE—STORBRI- TANNIEN

...(ingen ändring)

46. GREKLAND—IRLAND ...(ingen ändring)

47. GREKLAND—ITALIEN

...(ingen ändring)

48. GREKLAND—LUXEMBURG ...(ingen ändring)

49. GREKLAND—NEDERLÄN- DERNA

...(ingen ändring)

50. GREKLAND—PORTUGAL Ej tillämplig

51. GREKLAND— STORBRITANNIEN ...(ingen ändring)

52. IRLAND—ITALIEN

...(ingen ändring)

53. IRLAND—LUXEMBURG ...(ingen ändring)

54. IRLAND—

NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)

55. IRLAND-PORTUGAL

Ej tillämplig

56. IRLAND—

STORBRITANNIEN

...(ingen ändring)

57. ITALIEN—LUXEMBURG

...(ingen ändring)

58. ITALIEN—NEDERLÄNDER- NA

...(ingen ändring)

59. ITALIEN—PORTUGAL

Ej tillämplig

60. ITALIEN—STORBRITANNI- EN

...(ingen ändring)

61. LUXEMBURG— NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)

62. LUXEMBURG-PORTUGAL Ingen.

63. LUXEMBURG—

STORBRITANNIEN

...(ingen ändring)

64. NEDERLÄNDERNA—

PORTUGAL

Artiklarna 33 och 34 i av den administrativa överenskom- melsen den 9 maj 1980.

65. NEDERLÄNDERNA— STORBRITANNIEN ...(ingen ändring)

66. PORTUGAL—

STORBRITANNIEN

Artiklarna 3 och 4 i bilagan till den administrativa överenskom- melsen av den 31 december 1981 om tillämpning av proto- kollet om sjukvård av den 15 november 1978."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

37 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

Bilaga 6 skall ersättas med följande:

"BILAGA 6

(Tillämpningsförordningensartiklar 4.6, 53.1 och 122)

Allmänna anmärkningar

Efterskottsbetalningar och andra engångsbetalningar skall i princip ske genom kontaktorganen. Löpande utbetalningar och andra utbetalningar skall ske enligt det förfarande som anges i denna bilaga.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

A. BELGIEN

Direkt utbetalning.

B. DANMARK

Direkt utbetalning.

C. TYSKLAND

1. Pensionsförsäkring för arbetare (invaliditet, ålderdom, dödsfall)

a) i förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frank- rike, Grekland, Irland, Luxemburg, Portugal och Storbritannien:

b) i förhållande till Italien:

c) i förhållande till Neder- länderna:

Direkt utbetalning.

Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningsförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsam- mans med de bestämmelser som anges i bilaga 5), om inte den bi- dragsberättigade ansöker om direkt utbetalning av förmånerna.

Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningsförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsam- mans med de bestämmelser som anges i bilaga 5).

2. Pensionsförsäkring för tjänste- män och gruvarbetare (inva- liditet, ålderdom, dödsfall)

a) i förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frank-

rike, Grekland, Irland,

1992/93: EU 1

Italien, Luxemburg, Portu-

Bilaga 3

gal och Storbritannien:

Direkt utbetalning.

Bilaga 4

b) i förhållande till Neder-

till lagen om

länderna:

Utbetalning genom kontaktorganen

samordning av

(enligt tillämpningsförordningens

systemen för

artiklar 53-58 tillämpade tillsam-

social trygghet

mans med de bestämmelser som

när personer

anges i bilaga 5).

flyttar inom

3. Åldersförsäkring för jord-

Europeiska ekonomiska

brukare:

Direkt utbetalning.

samarbetsområdet

(EES)

4. Olycksfallsförsäkring

i förhållande till alla medlems-

stater:

Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsam- mans med de bestämmelser som anges i bilaga 5).

D. SPANIEN

Direkt utbetalning.

E. FRANKRIKE

1. Samtliga system med undantag för systemet för sjömän:

2. Systemet för sjömän:

Direkt utbetalning.

Utbetalning genom de härtill ut- pekade organen i den medlemsstat där mottagaren är bosatt.

F. GREKLAND

Pensionsförsäkring för arbetstagare (invaliditet, ålderdom, dödsfall)

a) i förhållande till Frankrike:

b) i förhållande till Belgien, Danmark, Tyskland, Spanien, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Storbritannien:

Utbetalning genom kontaktorganen.

Direkt utbetalning.

579 G. IRLAND

Direkt utbetalning.

H. ITALIEN

a) ANSTÄLLDA

1. Invalid-, ålders- och efterlevandepensioner:

a) i förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frank- rike (med undantag för de franska försäkringskas- sorna för gruvarbetare), Grekland, Irland, Luxem- burg,

Nederländerna, Portugal och Storbritannien:

b) i förhållande till Tyskland och de franska försäk- ringskassorna för gruv- arbetare:

2. Pensioner i anledning av arbetsskador och arbets- sjukdomar:

b) EGENFÖRETAGARE

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

I. LUXEMBURG

Direkt utbetalning.

J. NEDERLÄNDERNA

1. I förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal och Storbritannien:

2. I förhållande till Tyskland:

Direkt utbetalning.

Betalning genom kontaktorganen.

Direkt utbetalning.

Betalning genom kontaktorganen (enligt bestämmelserna i bilaga 5).

K. PORTUGAL

Direkt utbetalning.

580 L. STORBRITANNIEN

1992/93: EU 1

Direkt utbetalning."

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 7 skall ersättas med följande:

"BILAGA 7

BANKER

till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom

(Tillämpningsförordningens artiklar 4.7, 55.3 och 122)

Europeiska

BELGIEN

Ingen

ekonomiska samarbetsområdet

DANMARK

Danmarks Nationalbank (Danmarks national- bank), Kobenhavn

(EES)

TYSKLAND

Deutsche Bundesbank (Tyska förbundsban- ken), Frankfurt am Main

SPANIEN

Banco Exteriör de Espana (Spaniens utrikes- bank), Madrid

FRANKRIKE

Banque de France (Frankrikes bank), Paris

GREKLAND

Tpaxefa 7T)j EÅÅaSaf, AOr/va (Greklands bank), Aten

IRLAND

Central Bank of Ireland (Irlands central- bank), Dublin

ITALIEN

Banca Nazionale del Lavoro (Naionella arbetsbänken), Roma

LUXEMBURG

Caisse d’épargne (Sparkassan), Luxemburg

NEDERLÄNDERNA

Ingen

PORTUGAL

Banco de Portugal (Portugals bank), Lisboa

STORBRITANNIEN

Storbritannien utom Nordirland:

Bank of England (Englands bank), London

Nordirland:

Northern Bank Limited (Nordbanken Ltd.), Belfast

Gibraltar:

Barclays Bank, Gibraltar".

581 Bilaga 8 skall ersättas med följande:

"BILAGA 8

(Tillämpningsförordningensartiklar 4.8, lOa.l d och 122).

Tillämpningsförordningens artikel 10a. 1 d tillämpas på

1. Anställda och egenföretagare

a) med en referensperiod på

en kalendermånad i för- hållandet — mellan Tyskland och Spanien

— mellan Tyskland och Frankrike

— mellan Tyskland och Grekland

— mellan Tyskland och Irland

— mellan Tyskland och Luxemburg

— mellan Tyskland och Portugal

— mellan Tyskland och Storbri- tannien

— mellan Frankrike och Luxemburg

— mellan Portugal och Belgien

— mellan Portugal och Frankrike

— mellan Portugal och Irland

— mellan Portugal och Luxemburg

— mellan Portugal och Storbritan- nien

b) med en referensperiod på tre kalendermånader i

förhållandet — mellan Danmark och Tyskland

— mellan Nederländerna och Danmark, Frankrike, Tyskland Luxemburg och Portugal

2. Egenföretagare

med en referensperiod på tre kalen- dermånader i förhållandet — mellan Belgien och Nederländer-

na".

Bilaga 9 skall ändras och kompletteras med följande:

"A. BELGIEN

...(ingen ändring)

1992/93:EU1

Bilaga 3 Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

B. DANMARK

...(ingen ändring)

582 C. TYSKLAND

...(ingen ändring)

D. SPANIEN

Vid beräkningen av de genomsnittliga årliga kostnaderna för vårdför- måner, beaktas det allmänna systemet för social trygghet.

E. FRANKRIKE

...(ingen ändring)

F. GREKLAND

...(ingen ändring)

G. IRLAND

...(ingen ändring)

H. ITALIEN

...(ingen ändring)

I. LUXEMBURG

...(ingen ändring)

J. NEDERLÄNDERNA

...(ingen ändring)

K. PORTUGAL

Vid beräkningen av de genomsnittliga årliga kostnaderna för vårdför- måner beaktas de förmåner som utges av den allmänna hälso- och sjuk- vårdstjänsten.

L. STORBRITANNIEN

...(ingen ändring)".

Bilaga 10 skall ändras och kompletteras med följande:

"A. BELGIEN

...(ingen ändring)

B. DANMARK

...(ingen ändring)

C. TYSKLAND

...(ingen ändring)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

583 D. SPANIEN

1. Vid tillämpningen av tillämp- ningsförordningens artiklar 6.1,

13.2 och 13.3, 14.1, 14,2 och

14.3, 102.2, 110 och 113.2: Instituto Nacional de la Seguridad

Social (centrala institutet för social trygghet), Madrid

2. Vid tillämpningen av tillämp- ningsförordningens artiklar

11.1, 11a och 12a, 38.1, 70.1,

80.2, 81, 82.2, 85.2 och 86.2:

a) Alla system med undan- tag för systemet för sjömän:

Direcciones Provinciales del Ins- tituto Nacional de la Seguridad (provinsdirektoraten under det centrala institutet för social trygg- het)

b) Systemet för sjömän:

Instituto Social de la Marina (sjö- fartens institut för sociala ange- lägenheter), Madrid

E. FRANKRIKE

...(ingen ändring)

F. GREKLAND

...(ingen ändring)

G. IRLAND

...(ingen ändring)

H. ITALIEN

...(ingen ändring)

I. LUXEMBURG

...(ingen ändring)

J. NEDERLÄNDERNA

...(ingen ändring)

K. PORTUGAL

I. Fastlandet

1. Vid tillämpning av för-

ordningens artikel 17: Departemento de Rela?öes Inter-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

nacionais e Conven;öes de Segu-

1992/93:EU1

ran;a Social (avdelningen för inter-

Bilaga 3

nationella förbindelser och kon-

Bilaga 4

ventioner om social trygghet),

till lagen om

2. Vid tillämpningen av Lisboa

samordning av

tillämpningsförordningens

systemen för

artiklar 11.1 och 11a:

social trygghet

Centro Regional de Seguran^a

när personer

Social (regionalcentret för social

flyttar inom

trygghet) till vilket den utsände

Europeiska

3. Vid tillämpningen av arbetstagaren är ansluten

ekonomiska

tillämpningsförordningens

samarbetsområdet

artikel 12a: Centro Regional de Seguran;a

(EES)

Social (regionalcentret för social trygghet) på den plats där arbets- tagaren är bosatt eller till vilket han är ansluten, allt efter omständig- heterna

4. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 13.2:

5. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 14.1 och 14.2:

6. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 14.3:

7. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 28.1, 29.2 och

29.5, 30.1 och 30.3 samt

31.1 andra meningen:

Departemento de Relaföes Inter- nacionais e Conven$öes de Seguran?a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa

Departemento de Rela^öes Inter- nacionais e Conven?öes de Seguran?a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa

Centro Regional de Seguran$a Social (regionalcentret för social trygghet), Lisboa

Centro Nacional de Pensöes (det nationella pensionscentret), Lisboa

8. Vid tillämpningen av

tillämpningsförordningens

artiklar 25.2, 38.1, 70.1,

82.2 och 86.2:

Den administrativa myndigheten på den plats där familjen är bosatt

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4

Vid tillämpningen av

till lagen om

tillämpningsförordningens

samordning av

artiklar 17.6 och 17.7,

systemen för

18.3, 18.4 och 18.6, 20,

social trygghet

21.1, 22, 31.1 första

när personer

meningen och 34.1 och

flyttar inom

34.2, första stycket, (av-

Europeiska

seende institutionen på

ekonomiska

bosättningsorten eller

samarbetsområdet

vistelseorten, beroende på omständigheterna):

Administra^äo Regional de Saude (den regionala administrationen för hälsoväsendet) på den plats där personen ifråga är bosatt eller vistas.

(EES)

10.

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 80.2, 81 och

85.2:

Centro Regional de Seguran$a Social (regionalcentret för social trygghet), Lisboa

11.

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 102.2:

Departemento de Rela^öes Inter- nacionais e Conven^öes de Seguran^a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa

II. Den

autonoma regionen

Madeira

Vid tillämpningen av förordningens artikel 17:

Secretario Regional dos Assuntos Sociais (regionalsekreteraren för sociala angelägenheter), Funchal

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 11.1 och 11a:

Direc;äo Regional de Seguran^a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 12a:

Direc^äo Regional de Seguranga Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Vid tillämpningen av

1992/93: EU 1

tillämpningsförordningens

Departemento de Rela^öes Interna-

Bilaga 3

artiklar 13.2 och 13.3:

cionais e Conven;öes de Seguramja

Bilaga 4

Social (avdelningen för inter-

till lagen om

nationella förbindelser och kon-

samordning av

ventioner om social trygghet),

systemen för

Lisboa

social trygghet när personer

Vid tillämpning av

flyttar inom

tillämpningsförordningens

Europeiska

artiklar 14.1 och 14.2:

Departemento de Rela^öes Inter-

ekonomiska

nacionais e Convenföes de

samarbetsområdet

Seguran;a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa

(EES)

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 14.3:

Direcgäo Regional de Seguran^a

Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 28.1, 29.2, och 29.5, 30.1 och 30.3 och

31.1 andra meningen:

Direcgäo Regional de Seguran^a

Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 25.2, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:

Den administrativa myndigheten där familjen är bosatt

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 17.6 och 17.7, 18.3, 18.4 och 18.6, 20,

21.1, 22, 31.1 första meningen samt 34.1 och

34.2, första stycket, (avseende institutionen på bosättningsorten eller vistelseorten, beroende på omständigheterna):

Direc^äo Regional de Saude Publica (regionala direktoratet för hälso- väsendet), Funchal

10.

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens

artiklar 80.2, 81 och

85.2:

Direcfäo Regional de Seguran?a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4

till lagen om

11.

Vid tillämpningen av

samordning av

tillämpningsförordningens

Departemento de Relaföes Interna-

systemen för

artikel 102.2:

cionais e Convengöes de Seguran;a

social trygghet

Social (avdelningen för inter-

när personer

nationella förbindelser och kon-

flyttar inom

ventioner om social trygghet),

Europeiska

Lisboa

ekonomiska

samarbetsområdet

(EES)

III. Den

autonoma regionen

Azorerna

Direc<;äo Regional de Seguranga

Vid tillämpningen av

Social (det regionala direktoratet för

förordningens artikel 17:

social trygghet), Angra do

Herofsmo

Vid tillämpningen av

Direc$äo Regional de Seguran^a

tillämpningsförordningens

Social (det regionala direktoratet för

artiklar 11.1 och 11a:

social trygghet), Angra do

Herofsmo

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 12a:

Direc$äo Regional de Seguran$a Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Herofsmo

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 13.2 och 13.3:

Departemento de Rela§öes Inter- nacionais e Conven^öes de Seguran?a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 14.1 och 14.2:

Departemento de Rela^öes Inter- nacionais e Conven^öes de Seguran$a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa

Vid tillämpningen av

Direc?äo Regional de Seguran;a

1992/93: EU 1

tillämpningsförordningens

Social (regionala direktoratet

för

Bilaga 3

artikel 14.3:

social trygghet), Angra

Bilaga 4

Herofsmo

till lagen om samordning av systemen för

Vid tillämpningen av

social trygghet

tillämpningsförordningens

när personer

artiklar 28.1, 29.2 och

Direc?äo Regional de Seguran^a

flyttar inom

29.5, 30.1 och 30.3 samt

Social (regionala direktoratet

för

Europeiska

31.1 andra meningen:

social trygghet), Angra

ekonomiska

Herofsmo

samarbetsområdet

(EES)

Vid tillämpningen av

tillämpningsförordningens

Den administrativa myndigheten för

artiklar 25.2, 38.1, 70.1,

den ort där familjen är bosatt

82.2 och 86.2:

9. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 17.6 och 17.7,

18.3, 18.4 och 18.6, 20,

21.1, 22, 31.1 första meningen samt 34.1 och

34.2, första stycket, (om institutionen på bosätt- ningsorten eller vistel- seorten, beroende på omständigheterna):

Direc^äo Regional de Saude (regio- nala direktoratet för hälsoväsendet), Angra do Herofsmo

10. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 80.2, 81 och

85.2:

Direc<;äo Regional de Seguranija Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Herofs- mo

11. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 102.2:

Departemento de Rela?öes Inter- nacionais e Conven^öes de Seguran$a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa

L. STORBRITANNIEN

... (ingen ändring)."

589 Bilaga 11 skall ersättas med följande:

"BILAGA 11

(Tillämpningsförordningens artikel 4.11)

A. BELGIEN

System för utvidgning av sjukförsäkringen (vårdförmåner) till att omfatta egenföretagare.

B. DANMARK

Inget.

C. TYSKLAND

Inget.

D. SPANIEN

Inget.

E. FRANKRIKE

Systemet för sjuk- och moderskapsförsäkring för egenföretagare som inte är verksamma inom jordbruket, upprättat genom lag av den 12 juli 1966, i sin ändrade lydelse.

F. GREKLAND

1. Försäkringskassan för hantverkare och handlande i mindre skala (TEBE)

2. Försäkringskassan för handlande

3. Sjukförsäkringskassan för advokater:

a) Omsorgskassan, Aten

b) Omsorgskassan, Pireus

c) Omsorgskassan, Tessaloniki

d) Sjukkassan för advokater på landsbygden (TYDE)

4. Läkarnas försäkrings- och pensionskassa.

G. IRLAND

Inget.

H. ITALIEN

Inget.

I. LUXEMBURG

Inget.

J. NEDERLÄNDERNA

Inget.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

590 K. PORTUGAL Inget.

L. STORBRITANNIEN Inget."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

591 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3811/86

av den 11 december 1986

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (F-F-G) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag efter samråd med Administ- rativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare 1 ,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 2 ,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 3 , och

med beaktande av följande:

Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i förordning (EEG) nr 1408/71 4 och förordning (EEG) nr 574/72 5 , senast ändrade genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal och kommissionens förord- ning (EEG) nr 513/86 6 .

I artikel 14c. 1 a i förordning (EEG) nr 1408/71 är det föreskrivet att en person som samtidigt är anställd inom en medlemsstats territorium och verksam som egenföretagare inom en annan medlemsstats territo- rium skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är an- ställd. I artikel 14c. 1 b är det dock föreskrivet att i de fall som avses i bilaga 7, en person skall omfattas av lagstiftningen i var och en av de berörda medlemsstaterna såvitt avser verksamhet som utövas inom respektive territorium.

I artikel 14c regleras inte de fallen som har inträffat i praktiken, att fler än två verksamheter i kombination med anställning och verksamhet som egenföretagare utövas inom två eller flera medlemsstaters territo- rier; åtgärder bör därför vidtas för att reglera denna situation genom ett tillägg i artikel 14c.

Det är nödvändigt att bestämma hur nuvarande artikel 14c. 1 b skall tillämpas i överensstämmelse med punkt 2 i nämnda artikel och hur tillämpning skall ske för att reglera utövandet av fler än två verksam- heter i fall som avser både anställning och egenföretagare inom olika medlemsstaters territorier.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 5 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1¶EGT nr C 103, 30.4.1986, s. 5.

2¶EGT nr 0'227, 8.9.1986, s. 152.

3¶EGT nr C 207, 18.8.1986, s. 27.

4¶EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 8.

5¶EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 86.

6¶EGT nr L 51,28.2.1986, s. 44.

592 Det är nödvändigt att ändra förordning (EEG) nr 574/72 för att be- stämma hur den reviderade artikel 14c skall tillämpas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 14c skall ersättas med följande:

"Artikel 14c

Särskilda regler för personer som samtidigt är anställda inom en medlemsstats territorium och egenföretagare inom en annan med- lemsstats territorium

En person som samtidigt är anställd inom en medlemsstats terri- torium och egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium skall omfattas av följande:

a) Om något annat inte följer av b, av lagstiftningen i den med- lemsstat inom vars territorium han är anställd eller, om han utövar sådan verksamhet inom två eller flera medlemsstaters territorier, av den lagstiftning som bestäms enligt artikel 14.2 eller 14.3.

b) I de fall som anges i bilaga 7

— av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är anställd, sådan den har bestämts enligt bestämmel- serna i artikel 14.2 och 14.3, om han utövar sådan verk- samhet inom två eller flera medlemsstaters territorier, och

— av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är egenföretagare, sådan den har bestämts enligt artikel 14a.2—4, om han utövar sådan verksamhet inom två eller flera medlemsstaters territorier."

2. Artikel 14d skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall hänvisningen till artikel 14c. 1 a ändras till att gälla artikel 14c a.

b) Följande punkt skall införas:

"2. Den person som avses i artikel 14c b skall vid bestäm- mande av den avgiftssats som påförs egenföretagare enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är egenföretagare, behandlas som om han vore anställd inom den statens territorium."

c) Nuvarande punkt 2 blir punkt 3.

3. I rubriken till bilaga 7 skall hänvisningen till artikel 14c. 1 b änd- ras till att gälla artikel 14c b.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

38 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Följande punkt 3 skall läggas till i artikel 8:

"3. I fall som avses i förordningens artikel 14c b skall följande regler tillämpas då personen i fråga eller en medlem av hans familj har rätt till vårdförmåner vid sjukdom eller moderskap enligt de två berörda lagstiftningarna:

a) Om minst en av dessa lagstiftningar föreskriver att förmånerna skall utges i form av återbetalning till den person som har rätt till förmånen, skall ansvaret för utgivande av förmåner ute- slutande ligga på institutionen i den medlemsstat inom vars territorium sådana förmåner har utgetts.

b) Om förmåner har utgetts inom en annan medlemsstats terri- torium än de två berörda medlemsstaternas, skall ansvaret för utgivande av förmåner uteslutande ligga på institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen i fråga omfattas av till följd av hans anställning."

2. I artikel 9 skall följande punkt 3 läggas till:

"3. Oavsett bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall den rätt till dödsfallsersättning som har förvärvats enligt de båda berörda medlemsstaternas lagstiftningar som avses i bilaga 7, behållas i de fall som avses i förordningens artikel 14c b."

3. Artikel 12a skall ändras på följande sätt:

a) I rubriken och den inledande meningen skall hänvisningen till artikel 14c. 1 a ändras till att gälla artikel 14c.

b) I punkt 7 a skall hänvisningen till artikel 14c. 1 ändras till att gälla artikel 14c.

c) Följande punkt skall läggas till:

"8. Om en person, som samtidigt är anställd inom en med- lemsstats territorium och egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium, enligt bestämmelserna i förord- ningens artikel 14c omfattas av två medlemsstaters lag- stiftning, gäller bestämmelserna i punkt 1—4 för anställ- ningen och bestämmelserna i punkt 1—3, 5 och 6 för verksamheten som egenföretagare.

De institutioner som har utsetts av de behöriga myndig- heterna i de två medlemsstater, vars lagstiftning skall gälla, underrättar varandra ömsesidigt om detta."

4. I slutet av artikel 15.1 a skall följande mening läggas till:

"I fall som avses i förordningens artikel 4c b, skall ovannämnda institutioner, vid utgivande av förmåner, dock beakta försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts enligt ett obligatoriskt försäkringssystem enligt de två berörda medlemsstaternas lagstift- ningar och som sammanfaller."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

5. I artikel 46.1 första stycket skall hänvisningen till artikel 15.1 b—d ändras till att gälla artikel 15.1 a sista meningen och 15.1 b-d".

6. Efter artikel 119 skall följande artikel införas:

"Artikel 119a

1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 januari 1987 och om ansökan om pension ännu inte har resulterat i beviljande av för- måner före den dagen, skall en sådan ansökan prövas dubbelt, om förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för tid före denna dag,

a) för tid före den 1 januari 1987, enligt förordningens bestäm- melser eller enligt gällande konventioner mellan berörda med- lemsstater, eller

b) för tid från och med den 1 januari 1987, enligt förordningens bestämmelser.

Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är högre än det som har beräknats enligt bestämmelserna i b, skall den berörda personen dock ha fortsatt rätt till det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a.

2. Om något annat inte följer av artikel 3, skall en ansökan om inva- liditets-, ålders- eller efterlevandeförmåner som lämnas in till en institution i en medlemsstat den 1 januari 1987 eller senare auto- matiskt medföra omprövning enligt förordningens bestämmelser av de förmåner som har utgetts för samma försäkringsfall före den dagen av institutioner eller institutionerna i en eller flera av de andra medlemsstaterna.

3. De rättigheter som tillkommer personer som har beviljats pension före den 1 januari 1987 i den berörda medlemsstaten kan om- prövas på deras begäran med hänsyn till bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 3811/86 1 .

4. Om den begäran som avses i punkt 3 lämnas in inom ett år efter den 1 januari 1987, skall rätt till förmåner enligt förordning (EEG) nr 3811/86 förvärvas från och med den 1 januari 1987 eller från och med den dag då rätt till pension föreligger, om rätt till sådan förmån har förvärvats senare än den 1 januari 1987; i sådant fall kan inte bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning om indragning av eller begränsning i rätten till förmåner åberopas mot de berörda personerna.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 5 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

EGT nr L 355, 16.12 1986 s. 5.

5. Om den begäran som avses i punkt 3 lämnas in efter utgången av en period om ett år efter den 1 januari 1987, skall rättigheter enligt förordning (EEG) nr 3811/86, som inte har indragits eller preskribe- rats, förvärvas från och med den dag då begäran lämnas in såvida inte gynnsammare bestämmelser gäller enligt lagstiftningen i en medlems- stat."

Denna förordning berör inte rättigheter som före ikraftträdandet förvärvats enligt förordning (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72.

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1987.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 december 1986.

På rådets vägnar

K. CLARKE

Ordförande

1992/93: EU 1

Bilaga 3 Bilaga 5 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES)

596 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1305/89

av den 11 maj 1989

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag 1 ,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 2 ,

med beaktande av den Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 3 , och

med beaktande av följande:

I förordning (EEG) nr 1408/71 4 och förordning (EEG) nr 574/72*, uppdaterade genom förordning (EEG) nr 2OO1/83 6 och senast ändrade genom förordning (EEG) nr 3811/86 7 , har de tekniska anpassningar gjorts som anges i kapitel VIII.l och VIII.2 i bilaga 1 till Anslutnings- akten för Spanien och Portugal.

Till följd av Spaniens och Portugals anslutning bör andra ändringar göras i nämnda förordningar, särskilt för att ta hänsyn till riktlinjerna i bilaga 2 till anslutningsakten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 95 skall ersättas med följande:

"Artikel 95

1. Ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för en period före den 1 juli 1982 eller före den dag då förordningen

1992/93-.EU1

Bilaga 3 Bilaga 6 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

EGT

71, 26.3.1986, s. 8.

EGT

148, 16.6.1986, s. 124.

EGT

263, 20.10.1986, s. 37.

EGT

149, 5.7.1971, s. 2.

EGT

74, 27.3.1972, s. 1.

EGT

230, 22.8.1983, s. 6.

EGT

355, 16.12.1986, s. 5.

böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium.

2. Alla försäkringsperioder och i förekommande fall alla anställ- ningsperioder, perioder av verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning före den 1 juli 1982 eller före den dag då förordningen böijade gälla inom denna medlemsstats territorium skall beaktas vid fastställande av förmåner enligt denna förordning.

3. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1, skall rätt till förmåner enligt denna förordning förvärvas även om rätten hänför sig till ett försäkringsfall som inträffade före den 1 juli 1982 eller den dag då förordningen böijade gälla inom den be- rörda medlemsstatens territorium.

4. Vaije förmån som inte har beviljats eller som har innehållits på grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort skall efter ansökan av honom beviljas eller utges på nytt från och med den 1 juli 1982 eller den dag då denna förordning böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, under förutsättning att den rätt som tidigare har fastställts inte har medfört utbetalning av ett engångsbelopp.

5. Rättigheter för personer som har beviljats pension före den 1 juli 1982 eller den dag då denna förordning böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium kan på begäran av per- sonen i fråga omprövas med beaktande av bestämmelserna i denna förordning. Denna bestämmelse skall även gälla andra förmåner som avses i artikel 78.

6. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in inom två år från den 1 juli 1982 eller från den dag då förordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, skall rättigheter som har förvärvats enligt denna förordning gälla från denna dag, och bestämmelserna i en annan medlemsstats lagstift- ning om förverkande av eller begränsning i rätten till förmåner kan inte åberopas mot personen i fråga.

7. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter utgången av tvåårsperioden efter den 1 juli 1982 eller efter den dag då förordningen böijade gälla inom den berörda medlems- statens territorium, skall rättigheter som inte har förverkats eller inte har fallit bort genom en tidsspärr, gälla från den dag då an- sökan lämnades in såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en medlemsstats lagstiftning."

2. I bilaga 3 avsnitt A och B under 22. TYSKLAND — SPANIEN skall ordet "Inget" ersättas med följande:

"Artikel 4.1 och 45.2 i konventionen den 4 december 1973 om social trygghet."

3. I bilaga 7 skall punkt 7 ersättas med följande:

"7. Beträffande pensionsförsäkringssystemet för egenföretagare; om han är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan medlemsstat."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

598 Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 118 skall ersättas med följande:

"Artikel 118

1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 oktober 1972 eller före den dag då tillämpningsförordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium och om ansökan om pension inte har beviljats före den dagen skall en sådan ansökan prövas dubbelt, om förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för tid före denna dag:

a) för tid före den 1 oktober 1972 eller den dag då tillämpnings- förordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, enligt förordning nr 3 eller enligt gällande kon- ventioner mellan berörda medlemsstater, eller

b) för tid från och med den 1 oktober 1972 eller den dag då tillämpningsförordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, enligt förordningen.

Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är större än det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i b skall personen i fråga dock ha fortsatt rätt till det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a.

2. En ansökan om invaliditets-, ålders- eller efterlevandeför- måner som lämnas in till en institution i en medlemsstat från och med den 1 oktober 1972 eller den dag då tillämpningsförordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium skall automatiskt medföra omräkning av de förmåner som institutionen eller institutionerna i en eller flera av medlemsstaterna redan har beviljat för samma försäkringsfall för tid före denna dag, i enlig- het med förordningen; omräkningen får dock inte medföra någon minskning av en beviljad förmån."

2. Artikel 119 skall ersättas med följande:

"Artikel 119

1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 juli 1982 eller före den dag då tillämpningsförordningen böijade gälla inom den be- rörda medlemsstatens territorium och om ansökan om pension inte har beviljats före den dagen, skall en sådan ansökan prövas dub- belt, om förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för tid före denna dag,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 6 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

a) för tid före den 1 juli 1982 eller den dag dä tilllämpningsför- ordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, enligt förordningen eller enligt konventioner som gäller mellan berörda medlemsstater före denna dag, eller

b) för tid från och med den 1 juli 1982 eller den dag då tillämp- ningsförordningen böijade gälla inom den berörda medlems- statens territorium, enligt förordningen.

Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är större än det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i b skall personen ha fortsatt rätt till det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a.

2. En ansökan om invaliditets-, ålders- eller efterlevandeför- måner som lämnas in till en institution i en medlemsstat från och med den 1 juli 1982 eller den dag då tillämpningsförordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium skall automatiskt medföra omräkning av de förmåner som institutionen eller institutionerna i en eller flera medlemsstater redan har be- viljat för samma försäkringsfall för tid före denna dag, i enlighet med förordningen; omräkningen får dock inte medföra någon minskning av en beviljad förmån."

Denna förordning träder i kraft tredje dagen efter det att den har offent- liggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1986.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 maj 1989.

På rådets vägnar

C. ARANZADI

Ordförande

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

600 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2332/89

av den 18 juli 1989

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare 1 ,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 2 ,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 3 , och

med beaktande av följande:

Det finns skäl att göra vissa ändringar i förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, uppdaterade genom förordning (EEG) nr 2001/83 4 och senast ändrade genom förordning (EEG) nr 1305/89 5 ; en del av dessa ändringar har samband med ändringar som medlemsstat- erna gjort i sina lagstiftningar om social trygghet medan andra änd- ringar är av teknisk natur och avsedda att komplettera nämnda förord- ningar på grundval av erfarenheter vid tillämpningen av dessa.

Undertecknandet av överenskommelsen den 30 november 1979 om Rhenskeppamas sociala trygghet föranleder en ändring i artikel 7.2 a i förordning (EEG) nr 1408/71.

En bestämmelse bör införas som tillåter en medlemsstat vars lagstift- ning föreskriver förlängning, om vissa fakta eller förhållanden före- ligger, av en referensperiod före försäkringsfallets inträffande under vilken en minimiförsäkringsperiod måste ha fullgjorts för erkännande av rätten till en förmån, att vid nämnda förlängning beakta liknande fakta och förhållanden som inträffar i en annan medlemsstat.

En bestämmelse bör införas i artikel 33 i förordning (EEG) nr 1408/71 i syfte att klargöra hur artikeln skall tillämpas i de fall som nämns i artikel 28a i förordningen.

Erfarenheter från tillämpningen av artikel 57 i förordning (EEG) nr 1408/71 har visat på en brist i fall då inte villkoren i någon av de natio- nella lagstiftningar har uppfyllts under vilka en verksamhet har utövats

1 EGT nr C 292, 16.11.1988, s. 7.

2 EGT nr C 12, 16.1.1989, s. 365.

3¶EGT nr C 23 , 30.1.1989, s. 49.

4¶EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6.

5¶EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

som varit ägnad att orsaka en annan arbetssjukdom än sklerogen pneu- mokonios; denna brist bör botas genom utvidgning av tillämpningsom- rådet för artikel 57.3 a och b till alla arbetssjukdomar; det är därför nödvändigt att ändra artikel 60.1 c och 60.2 och 94.8 i nämnda förord- ning.

Det förefaller nödvändigt att med anledning av domstolens dom i fallet 377/85 (Burchell) göra vissa ändringar i artikel 76 och 79 i förordning (EEG) nr 1408/71 för att kunna tillämpa gemenskapens regler om för- hindrande av sammanträffande av förmåner även i sådana fall då en förmån som avses i kapitel 7 och 8 i nämnda förordning utgår på grund av tillämpning endast av nationell lagstiftning.

Nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter får inte hindra tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72; en bestämmelse bör därför införas i förordning (EEG) nr 1408/71 för att bestämma vilken lagstiftning som skall gälla vid över- förande av sådan information till myndigheter och institutioner i andra medlemsstater.

En bestämmelse om en konvention som har slutits mellan Portugal och Storbritannien bör införas i bilaga 3.

Det har framkommit att texten i punkt 6 under avsnittet "Belgien" i bilaga 6 är ofullständig såvitt avser eftersträvade mål; det är därför nödvändigt att göra redaktionella ändringar.

Det som har föreskrivits i punkt 1 under avsnittet "Grekland" i bilaga 6 bör utgå då denna bestämmelse inte längre tjänar något syfte efter utvidgningen av förordningen till att omfatta även egenföretagare.

Ändringarna i den nederländska lagstiftningen om sjukvårdskostnads- försäkring, invaliditets- och åldersförsäkring kräver ändringar i bilaga

Irlands och Storbritanniens extensiva tillämpning av bestämmelserna i artikel 69 i förordning (EEG) nr 1408/71 kräver införande av en be- stämmelse i bilaga 6 till denna förordning.

Det är nödvändigt att införa en bestämmelse i artikel 3 i förordning (EEG) nr 574/72 som tillåter att underrättelser om beslut och andra dokument från en institution i en medlemsstat lämnas direkt till personer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium.

Samma skäl som motiverar ändringar i artikel 76 och 79 i förordning (EEG) nr 1408/71 kräver också en ändring i artikel 10 i förordning (EEG) nr 574/72.

Det är nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr 574/72 för att beakta de ändringar som genom den här förordningen görs i artikel 57 i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i bilaga 2 till förordning (EEG) nr 574/72 på grund av ändringar beträffande behörig institution för ålders- och efterlevandeförmåner i Belgien, för arbetslöshetsförsäk- ring i Danmark och för familjeförmåner i Grekland och Luxemburg och också beträffande behörig institution för arbetslöshetsförsäkring och arbetssjukdomar i Nederländerna.

1992/93: EDI

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

602 Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i bilaga 3 och 4 till förord- ning (EEG) nr 574/72 för att beakta ändringar beträffande behörig institution för bosättningsorten i Belgien, för bosättnings- och vistelse- orten i Grekland, Luxemburg och Nederländerna och beträffande för- bindelseorgan i Belgien, Danmark, Tyskland och Luxemburg.

Det är nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i bilaga 5 till förord- ning (EEG) nr 574/72 för att beakta konventioner som har slutits mellan medlemsstater enligt artikel 36.3 i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att ändra bilaga 6 till förordning (EEG) nr 574/72 till följd av ändrat förfarande i Tyskland beträffande utbetalning av förmåner.

Det är nödvändigt att ändra bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 för att beakta ändringar beträffande institutioner och organ som har utsetts av de behöriga myndigheterna i Danmark, Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna.

Det är nödvändigt att upphäva avsnittet "Frankrike" i bilaga 11 till förordning (EEG) nr 574/72 till följd av ändringar i denna medlemsstats lagstiftning beträffande systemet för egenföretagare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 7.2 a skall ersättas med följande:

"a. bestämmelserna i överenskommelserna den 27 juli 1950 och 30 november 1979 om Rhenskeppamas sociala trygghet."

2. Följande artikel skall inforas:

"Artikel 9a

Förlängning av referensperioden

Om rätten till förmåner är beroende av att en minsta försäk- ringsperiod har fullgjorts under en viss period före det försäk- ringsfall för vilket försäkring gäller (referensperiod) enligt lagstift- ningen i en medlemsstat och om denna lagstiftning föreskriver att perioder under vilka förmåner har beviljats enligt lagstiftningen i den medlemsstaten eller perioder som har ägnats åt barnuppfostran inom denna medlemsstats territorium ger anledning till förlängning av referensperioden, skall perioder under vilka invalid- eller ålder- spensioner, sjukförsäkringsförmåner, arbetslöshetsförmåner eller förmåner vid olycksfall i arbetet (utom pensioner) har beviljats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat och perioder som har ägnats åt barnuppfostran inom en annan medlemsstats territorium även ge anledning till förlängning av den nämnda referensperio- den. "

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

3. I artikel 33 skall den text som nu finns där bli en punkt 1 och följande punkt läggas till:

"2. Om i fall som avses i artikel 28a, förvärv av förmåner vid sjukdom och moderskap grundas på betalning av avgifter eller liknande enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars terri- torium pensionären i fråga är bosatt, skall sådana avgifter inte beaktas på grundval av denna bosättning."

4. Artikel 57 skall ersättas med följande:

"Artikel 57

1. Om en person, som har drabbats av arbetssjukdom, enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater har utövat verksamhet av en art som kan förorsaka denna sjukdom, skall de förmåner som han eller hans efterlevande kan göra anspråk på beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den stat där villkoren senast har uppfyllts, om så behövs med beaktande av punkt 2—5.

2. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift- ningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om att sjuk- domen i fråga först har diagnosticerats inom dess territorium, skall dessa villkor anses vara uppfyllt, om sjukdomen först har diagnosticerats inom en annan medlemsstats territorium.

3. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift- ningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om att sjuk- domen i fråga har diagnosticerats inom en viss tid efter det att den senaste verksamhet har upphört som har kunnat förorsaka en så- dan sjukdom, skall den behöriga institutionen i den staten, vid undersökningen av när denna senaste verksamhet utövades, beak- ta, i nödvändig utsträckning, liknande verksamhet som har utövats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, som om verksam- heten hade utövats enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten.

4. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift- ningen i en medlemsstat är beroende av villkor om att en verk- samhet som har kunnat förorsaka sjukdomen i fråga har varat under en viss tid, skall den behöriga institutionen i den staten beakta, i nödvändig utsträckning, perioder under vilka sådan verksamhet har utövats enligt lagstiftningen i en annan med- lemsstat, som om den hade utövats enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten.

5. I fall som rör sklerogen pneumokonios skall kostnaderna för kontantförmåner, inklusive pensioner, fördelas mellan de behöriga institutionerna i de medlemsstater inom vars territorier personen i fråga har utövat en verksamhet som har kunnat förorsaka sjuk- domen. Denna fördelning skall ske på basis av hur längden av de

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

perioder av försäkring eller bosättning för ålderspension, som avses i artikel 45.1 och som har fullgjorts enligt lagstiftningen i var och en av staterna, förhåller sig till den totala längden av sådana perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i alla stater vid de tidpunkter då förmånerna böijade utgå.

6. På förslag från kommissionen skall rådet enhälligt bestämma vilka andra arbetssjukdomar som bestämmelserna i punkt 5 skall utvidgas till att omfatta."

5. I artikel 60

i) skall hänvisningen i punkt 1 c till artikel 57.4 ändras till att gälla artikel 57.6,

ii) skall hänvisningen i böijan av punkt 2 och i punkt 2 b till artikel 57.3 c ändras till att gälla artikel 57.5.

6. (Denna punkt gäller ändring i en artikel — artikel 76 — som senare har ändrats på nytt, se förordning EEG nr 3427/89.)

7. I artikel 79.3 skall orden "endast enligt nationell lagstiftning eller" sättas in efter "Rätten till förmåner" i första raden i texten.

8. Följande punkt skall läggas till i artikel 84:

"5. a) Då en medlemsstats myndigheter eller institutioner enligt denna förordning eller enligt den tillämpningsförordning som avses i artikel 98 överför personuppgifter till myn- digheter eller institutioner i en annan medlemsstat, skall sådant överförande omfattas av de lagbestämmelser om skydd av personuppgifter som gäller i den medlemsstat som lämnar uppgifterna.

Allt senare överförande av uppgifter såväl som lagring, ändring och förstörande av uppgifter skall omfattas av bestämmelserna i den mottagande medlemsstatens lagstift- ning om skydd för personuppgifter.

b) Användandet av personuppgifter för andra ändamål än social trygghet kan ske endast med den berörda personens samtycke eller i enlighet med de andra garantier som föreskrivs i nationell lagstiftning."

9. I artikel 94.8 skall hänvisningen till artikel 57.3 c ändras till att gälla artikel 57.5.

10. I del A i bilaga 3 skall texten under avsnittet "Portugal/Storbritan- nien" ändras enligt följande:

i) Nuvarande text blir punkt a.

ii) Följande läggs till:

"b) Då det gäller portugisiska anställda och för perioden från den 22 oktober 1987 till utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 220.1 i Anslutningsakten för

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

605 Spanien och Portugal: artikel 26 i konventionen om social trygghet den 15 november 1978, med ändringar enligt skriftväxling den 28 september 1987."

11. Bilaga 6 skall ändras enligt följande:

a) Under avsnittet "Belgien" skall punkt 6 ersättas med följande: "6. För att fastställa om villkoren enligt belgisk lagstiftning

för rätt till arbetslöshetsförmåner är uppfyllda, skall en- dast dagar med betald anställning beaktas; dock skall dagar som godkänns som likvärdiga enligt nämnda lag- stiftning beaktas i den mån dessa dagar har föregåtts av dagar med betald anställning."

b) Under avsnittet "Grekland":

i) skall punkt 1 utgå,

ii) skall punkt 2 och 3 bli punkt 1 och 2.

c) Under avsnittet "Irland" skall följande punkt läggas till:

"9. En arbetslös person som återvänder till Irland efter ut- gången av den tremånadersperiod under vilken han har fortsatt att uppbära förmåner enligt lagstiftningen i Irland vid tillämpning av förordningens artikel 69.1 skall ha rätt till arbetslöshetsförmåner oavsett artikel 69.2, om han uppfyller de villkor som föreskrivs i nämnda lagstiftning."

d) Under avsnittet "Nederländerna":

i) Punkt 1 skall ersättas med följande:

" 1. Sjukvårdskonstnadsförsäkring

a) Då det gäller rätt till vårdförmåner enligt nederländsk lagstiftning avses med personer som har rätt till vårdförmåner personer som är försäkra- de eller medförsäkrade enligt det försäkringssystem som omfattas av den nederländska lagen om sjuk- försäkring för tilllämpning av kapitel 1 i avdelning III (Ziekenfondswet).

b) En person som uppbär ålderspension enligt neder- ländsk lagstiftning och en ålderspension enligt lag- stiftningen i en annan medlemsstat anses vid tillämpningen av förordningens artikel 27 ha rätt till vårdförmåner om han vid den tidpunkt då nämnda artikel är tillämplig på honom uppfyller de villkor som krävs för inträde i den standardförsäkring som avses i artikel 2.1 i lagen om anslutning till sjuk- vårdskostnadsförsäkring (Wet op de toegang tot Ziektekostenverzekeringen).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

c) Vid tillämpningen av förordningens artikel 27-34 behandlas följande pensioner som pensioner som utbetalas enligt de lagbestämmelser som nämns i b (invaliditet) och c (ålderdom) i Nederländernas för- klaring enligt artikel 5 i förordningen:

— Pensioner enligt lagen den 6 juni 1966 (Staatsblad 6) om nya regler för tjänstemän och deras efterlevande (Algemene Burgerlijke Pen- sioenwet).

— Pensioner enligt lagen den 6 oktober 1966 (Staatsblad 445) om nya regler om pensioner för militär personal och deras efterlevande (Algemene militaire Pensioenwet).

— Pensioner enligt lagen den 15 februari 1967 (Staatsblad 138) om nya regler om pension för anställda vid de nederländska järnvägarna och deras efterlevande (Spoorwegpensioenwet).

— Pensioner enligt förordningen om anställnings- villkoren vid de nederländska järnvägarna (Reg- lement Dienstvoorwaarden Nederlandse Spoor- wegen) (RDV 1964 NS).

— Förmåner till personer vid 65 års ålder enligt ett pensionssystem som syftar till att utge vård och hjälp till anställda och tidigare anställda på ålderdomen."

ii) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. Tillämpning av Nederländsk lagstiftning om allmän åldersförsäkring (AOW)

a) Den minskning som avses i artikel 13.1 i lagen om åldersförsäkring (AOW) skall inte tillämpas på ka- lenderår eller delar därav före den 1 januari 1957, under vilka en pensionsberättigad som inte uppfyller villkoren för att få sådana år betraktade som försäk- ringsperioder var bosatt inom Nederländernas terri- torium i åldern 15-65 år, eller under vilka han vid bosättning inom en annan medlemsstats territorium utövade verksamhet som anställd i Nederländerna för en arbetsgivare i det landet.

Personer som var bosatta eller arbetade enligt ovannämnda villkor endast före den 1 januari 1957 skall oavsett artikel 7 i AOW anses vara pensions- berättigade.

b) Den minskning som avses i artikel 13.1 i AOW skall inte heller tillämpas på kalenderår eller delar därav före den 2 augusti 1989 under vilka en gift eller tidigare gift kvinna vid bosättning i en annan

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsom rådet (EES)

medlemsstat än Nederländerna mellan 15-65 års ålder inte var försäkrad enligt nämnda lag, såvitt avser kalenderår eller delar därav som samman fal - ler med försäkringsperioder som har fullgjorts av hennes make enligt denna lagstiftning eller med kalenderår eller delar därav som avses i a.

Oavsett bestämmelserna i artikel 7 i AOW skall den nämnda kvinnan anses vara pensionsberättigad.

c) Den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW skall inte tillämpas på kalenderår eller delar därav före den 1 januari 1957 under vilka den pensions- berättigades make, som inte uppfyller de villkor som ger honom rätt att fä dessa år behandlade som försäkringsperioder, var bosatt i Nederländerna mellan 15-65 års ålder eller under vilka hon var bosatt inom en annan medlemsstats territorium och utövade verksamhet som anställd i Nederländerna för en arbetsgivare där.

d) Inte heller skall den minskning som avses i artikel

13.2 i AOW tillämpas på kalenderår eller delar därav före den 2 augusti 1989 under vilka den pensionsberättigades make var bosatt i en annan medlemsstat än Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder och inte var försäkrad enligt nämnda lagstift- ning, såvitt avser kalenderår eller delar därav som sammanfaller med försäkringsperioder som har full- gjorts av hennes make enligt denna lagstiftning eller med kalenderår eller delar därav som avses i a.

e) De bestämmelser som avses i a, b, c och d skall endast tillämpas om personen i fråga har varit bosatt i sex år inom en eller flera medlemsstaters territorier efter uppnåendet av 59 års ålder och så länge som denna person är bosatt inom en av dessa medlemsstaters territorier.

f) Oavsett bestämmelserna i artikel 45.1 i AOW och artikel 47.1 i AWW (lagen om allmän försäkring för änkor och föräldralösa bam), skall make till en anställd eller egenföretagare som omfattas av ett obligatoriskt försäkringssystem, under bosättning i en annan medlemsstat än Nederländerna, ha rätt att vara frivilligt försäkrad enligt denna lagstiftning men endast för perioder efter den 2 augusti 1989 under vilka den anställde eller egenföretagaren är eller var obligatoriskt försäkrad enligt nämnda

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

lagstiftning. Denna rätt upphör att gälla den dag då den anställdes eller egenföretagarens obligatoriska försäkring upphör.

Nämnda rätt upphör dock inte om den anställdes eller egenföretagarens obligatoriska försäkring upphör till följd av hans död och om hans änka endast uppbär pension enligt den allmänna försäk- ringen för änkor och föräldralösa barn (AWW).

Under alla omständigheter upphör rätten till fri- villig försäkring den dag då den frivilligt försäkrade uppnår 65 års ålder.

Den avgift som måste betalas för nämnda frivil- liga försäkring en anställds eller en egenföretagares make som är obligatoriskt försäkrad enligt den nederländska lagstiftningen om allmän åldersförsäk- ring (AOW) och allmän försäkring för änkor och föräldralösa bam (AWW) skall fastställas enligt be- stämmelserna om fastställande av avgift till den obligatoriska försäkringen, under förutsättning att makens inkomst i detta fall skall anses vara för- värvad i Nederländerna.

För make till en anställd eller egenföretagare som var obligatoriskt försäkrad den 2 augusti 1989 eller därefter skall avgiften fastställas enligt bestämmel- serna om fastställande av avgifter till frivillig för- säkring enligt den nederländska lagstiftningen om allmän åldersförsäkring och om allmän försäkring för änkor och föräldralösa bam.

g) Den rätt som avses i f gäller endast om maken till en anställd eller egen företagare, inom ett år efter det den obligatoriska försäkringen böijat gälla, har informerat Socialförsäkringsbanken (Sociale Verze- keringsbank) om avsikten att ansluta sig till den frivilliga försäkringen.

För make till en anställd eller egenföretagare som blev obligatoriskt försäkrad den 2 augusti 1989 eller omedelbart dessförinnan böljar ettårsfristen att löpa den 2 augusti 1989.

h) Bestämmelserna i a, b, c och d skall inte tillämpas på perioder som sammanfaller med perioder som får beaktas vid beräkningen av pension enligt lag- stiftningen om ålderspension i en annan medlems- stat än Nederländerna eller på perioder under vilka personen i fråga uppbar en ålderspension enligt sådan lagstiftning."

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

39 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

iii) Följande skall läggas till i punkt 4:

"c) Vid beräkningen av nederländsk invalidförmån enligt förordningens artikel 40.1 skall de neder- ländska institutionerna inte beakta de tillägg som kan utges enligt bestämmelserna i lagen om tilläggs- förmåner (Toeslagenwet, TW). Rätten till tillägg och storleken därav beräknas uteslutande på grund- val av bestämmelserna i lagen om tilläggsförmå- ner."

e) Under avsnittet Storbritannien skall följande punkt införas: "16. En arbetslös person som återvänder till Förenade konungariket, efter utgången av den tremånadersperiod under vilken han har fortsatt att uppbära förmåner enligt lagstiftningen i Förenade konungariket enligt för- ordningens artikel 69.1 skall ha fortsatt rätt till arbets- löshetsförmåner oavsett bestämmelserna i artikel 69.2, om han uppfyller de villkor som föreskrivs i nämnda lagstiftning."

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Följande punkt skall läggas till i artikel 3:

"3. Beslut och andra dokument från en institution i en med- lemsstat och som avser personer som är bosatta eller som vistas inom en annan medlemsstats territorium kan sändas direkt till de berörda i rekommenderat brev med kvitto eller med mottagnings- bevis. "

2. Artikel 10.1 ändras på följande sätt:

i) I punkt a efter orden "förmåner utges" skall orden "endast enligt nationell lagstiftning eller" läggas till,

ii) På två ställen i punkt b i och på två ställen i punkt b ii efter orden "som utges" skall orden "endast enligt nationell lag- stiftning eller" läggas till.

3. I artikel 67.3 skall hänvisningen till artikel 57.2 och 57.3 a och b ändras till att gälla artikel 57.2—4.

4. I artikel 68.2 skall hänvisningen till artikel 57.2 och 57.3 a och b ändras till att gälla artikel 57.2—4.

5. Första meningen i artikel 69 skall ersättas med följande: "Följande regler skall gälla vid tillämpningen av förordningens artikel 57.5:"

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

6. Bilaga 2 ändras på följande sätt:

a) Under avsnittet "Belgien" högra kolumnen punkt 3 skall orden "Office national des pensions pour travailleurs salariés, Bruxelles - Rijksdienst voor werknemerspensioenen, Brussel (Centralpensionskontoret för anställda, Bryssel)" ersättas med "Office national des pensions, Bruxelles - Rijksdienst voor pensioenen, Brussel (Centrala pensionsanstalten, Bryssel)*.

b) Under avsnittet "Danmark" skall den nuvarande adressen i högra kolumnen f ersättas med följande: "Direktoratet for Arbejdsloshedsforsikringen (Direktoratet för arbetslöshetsför- säkringen), Kobenhavn".

c) Under avsnittet "Grekland" skall följande text läggas till i punkt 5:

"iii) för sjömän Earia NatrriKwt' (Sjömanshem-

met, Pireus)".

d) Under avsnittet "Luxemburg" skall punkt 5 ersättas med följande:

"5. Familjeförmåner Caisse nationale des prestations familiales (Centralkassan för fa- miljeförmåner), Luxembourg."

e) Under avsnittet "Nederländerna”:

i) Punkt 4 skall ersättas med följande:

"4. Arbetslöshet Bedrijfsvereniging (yrkesförening)

till vilken den försäkrades arbets- givare är ansluten."

ii) I punkt 6

— skall hänvisningarna till artikel 57.3 och 57.3 c i båda fallen ändras till att gälla artikel 57.5,

— skall den nuvarande texten i högra kolumnen er- sättas med "Nieuwe Algemene Bedrijfsvereniging (Nya allmänna yrkesföreningen), Amsterdam".

7. Bilaga 3 ändras enligt följande:

a) Under avsnittet "Belgien" skall texten i de tre första raderna i högra kolumnen i punkt 1.3 ersättas med följande: "Office national des pensions, Bruxelles - Rijksdienst voor pensionen, Brussel (Centrala pensionsanstalten, Bryssel)".

b) Under avsnittet "Tyskland"

i) skall punkt 1 c utgå,

ii) skall "Bonn" i högra kolumnen i punkt 2 b ersättas med "St Augustin".

c) Under avsnittet "Grekland" skall punkt 3 utgå.

d) Under avsnittet "Luxemburg" skall punkt 5 ersättas med följande:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

"5. Familjeförmåner Caisse nationale des prestations

familiales (Centralkassan för fa- miljeförmåner), Luxembourg."

e) Under avsnittet "Nederländerna" skall punkt 4 ersättas med följande:

"4. Arbetslöshet Nieuwe Algemene Bedrijfsvere-

niging (Nya allmänna yrkesföre- ningen), Amsterdam."

8. Bilaga 4 ändras enligt följande:

a) Under avsnittet "Belgien":

i) Texten i de tre första radema i högra kolumnen till punkt 3 a skall ersättas med följande: "Office national des pen- sions, Bruxelles - Rijksdienst voor pensioenen, Brussel (Centrala pensionsanstalten, Bryssel)",

ii) Texten i högra kolumnen till punkt 3 b skall ersättas med följande: "Office national des pensions, Bruxelles - Rijks- dienst voor pensioenen, Brussel (Centrala pensionsanstal- ten, Bryssel)".

b) Under avsnittet "Danmark" skall texten i högra kolumnen till punkt 8 ersättas med följande: "Direktoratet for Arbejdslbs- hetsforsikringen (Direktoratet för Arbetslöshetsförsäkringen), Köbenhavn".

c) Under avsnittet "Tyskland" skall "Bonn" i högra kolumnen till punkt 2 ersättas med "St Augustin".

d) Under avsnittet "Luxemburg" skall punkt 5 ersättas med följande:

"5. Familjeförmåner Caisse nationale des prestations familiales (Centralkassan för fa- miljeförmåner), Luxembourg."

9. Bilaga 5 ändras enligt följande:

a) Följande punkt skall läggas till under avsnittet "Belgien- Italien":

"e) Skriftväxlingen den 13 november 1985 och 29 januari 1986 om förskottsbetalningar vid ömsesidiga krav enligt artikel 93 i tillämpningsförordningen."

b) Under avsnittet "Belgien-Nederländema", skall punkt c er- sättas med följande:

"c) Överenskommelsen den 24 december 1980 om sjukförsäk- ring (sjukvård), med ändringar."

c) Under avsnittet "Tyskland-Italien" skall punkt a ersättas med följande:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

"a) Artikel 14, artikel 17.1, artikel 18 och 42, artikel 45.1 och artikel 46 i den administrativa överenskommelsen den 6 december 1953 om tillämpningen av konventionen den 5 maj 1953 (betalning av pensioner)."

d) Avsnittet "Frankrike-Italien" ändras enligt följande:

i) Den nuvarande texten blir punkt a.

ii) Följande punkt skall läggas till:

"b) Skriftväxlingen den 27 december 1988 och den 14 mars 1989 om villkoren för fastställande av ömsesi- diga krav enligt artikel 93 i tillämpningsförord- ningen. "

e) Avsnittet "Irland-Nederländema" ändras enligt följande:

i) Den nuvarande texten blir punkt a.

ii) Följande punkt skall läggas till:

"b) Skriftväxlingen den 22 april och 27 juli 1987 om förordningens artikel 70.3 (avstående från kostnader för återbetalning beträffande förmåner som utgetts enligt förordningens artikel 69) och tillämpningsför- ordningens artikel 105.2 (avstående från återbetal- ning av kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämpningsförord- ningens artikel 105)."

f) Avsnittet "Nederländema-Portugal" ändras enligt följande:

i) Den nuvarande texten blir punkt a.

ii) Följande punkt skall läggas till:

"b) Överenskommelsen den 11 december 1987 om återbetalning av vårdförmåner vid sjukdom och moderskap".

g) Under avsnittet "Nederländema-Storbritannien

i) skall punkt c utgå,

ii) skall punkt d bli punkt c,

iii) skall följande punkt läggas till:

"d) Skriftväxlingen den 25 april och 26 maj 1986 om förordningens artikel 36.3 (återbetalning eller avstå- ende från återbetalning av vårdkostnader)."

10. Bilaga 6 ändras enligt följande under avsnittet "Tyskland" punkt 1:

i) Punkt a skall ersättas med följande:

”a) I förhållande till Belgien,

Danmark, Grekland, Spanien,

Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal och Storbritannien: Direkt betalning".

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ii) Punkt b utgår.

iii) Punkt c blir punkt b.

11. Bilaga 10 ändras enligt följande:

a) Under avsnittet "Danmark" skall texten i högra kolumnen till punkt 5, 6 b och 7 b ersättas med följande: "Direktoratet for Arbejdsloshedsforsikringen (Direktoratet för arbetslöshetsför- säkringen), Kobenhavn".

b) Under avsnittet "Tyskland" skall "Bonn" i slutet av texten till punkt 8 a och 9 b ii ersättas med "St Augustin".

c) Under avsnittet "Frankrike" skall i punkt 5 ii "Ministére de 1‘Agriculture (Jordbruksministeriet), Paris" ersättas med följande: "Direction Régionale de 1‘Agriculture et de la Forét - Service régional de 1‘Inspection du Travail, de 1‘Emploi et de la Politique Sociale Agricole (Regionala direktoratet för lantbruk och skogsbruk - Regionala inspektoratet för arbete, sysselsättning och socialpolitik för lantbruket), Paris".

d) Under avsnittet "Luxemburg":

i) Punkt 7 b skall ersättas med följande:

"Familjeförmåner Caisse nationale des prestations familiales (Centralkassan för fa- miljeförmåner), Luxembourg".

ii) Punkt 8 d högra kolumnen skall ersättas med följande: "Caisse nationale des prestations familiales (Centralkassan för familjeförmåner), Luxembourg".

e) Under avsnittet "Nederländerna” punkt 1 skall hänvisningarna till artikel 11.1 och 11a. 1 ändras till att gälla artikel 11.1,

11.2, 1 la. 1 och 11a.2".

12. 1 bilaga 11 skall texten under avsnittet "Frankrike" ersättas med ordet "Inget".

1. Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. Artikel 1.1 skall tillämpas från och med den 1 december 1987.

3. Artikel 1.2 skall tillämpas från och med den 1 januari 1984.

4. Artikel 1.10 skall tillämpas från och med den 22 oktober 1987.

5. Artikel 1.11 b skall tillämpas från och med den 1 juli 1982.

6. Artikel 1.11 d i skall tillämpas från och med den 1 april 1986.

7. Artikel 1.11 d ii skall tillämpas från och med den 1 april 1985.

8. Artikel 2.6 a, 2.7 a och 2.8 a skall tillämpas från och med den 1

april 1987.

9. Artikel 2.6 d, 2.7 d, 2.8 d och 2.11 d skall tillämpas från och med den 1 januari 1986.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

10. Artikel 2.6 e i, 2.6 e ii, andra strecksatsen och 2.7 e skall tillämp- as från och med den 1 januari 1987.

11. Artikel 2.9 a, b, d, e, f och g skall tillämpas från och med dagen för ikraftträdandet av de där angivna överenskommelserna.

12. Artikel 2.9 c och 2.10 skall tillämpas från och med den 1 septem- ber 1988.

13. Artikel 2.11 e skall tillämpas från och med den 1 januari 1988. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla

medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 juli 1989.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Pä rådets vägnar

R. DUMAS

Ordförande

615 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3427/89 av den 30 oktober 1989

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dds förordning (EKG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet for migrerande arbetare 1 ,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 2 ,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 3 , och med beaktande av följande:

I enlighet med artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/71 4 , senast änd- rad genom förordning (EEG) nr 2332/89*, måste hela frågan om ut- betalning av familjeförmåner till familjemedlemmar som inte är bosatta i den behöriga staten omprövas för att nå en för alla medlemsstater enhetlig lösning.

Genom dom den 15 januari 1986 i fallet 41/84 (Pinna) har domstolen förklarat artikel 73.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 vara ogiltig, då det bosättningsvillkor för familjemedlemmar till en migrerande arbetare som används för att fastställa enligt vilken lagstiftning familjeförmåner skall utbetalas till arbetaren, inte är av sådan natur att det säkerställer den likabehandling som föreskrivs i artikel 48 i fördraget och att det därför inte får användas vid den samordning av nationell lagstiftning som föreskrivs i artikel 51 i fördraget i avsikt att främja fri rörlighet för arbetare inom gemenskapen enligt artikel 48.

Följaktligen bör man inte använda bosättningsvillkoret vid utgivande av familjeförmåner för familjemedlemmar till en arbetare.

Däremot tillförsäkrar det sysselsättningsvillkor som gäller enligt ar- tikel 73.1 och 74.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 likabehandling mellan alla arbetare som omfattas av samma lagstiftning; detta val av anknytningsfaktor är nödvändigt då det medför förenkling, rättvisa och

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 8 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1 EGT nr C 292, 16.11.1988, s. 7.

2 EGT nr C 12, 16.1.1989, s. 365.

3¶EGT nr C 23, 30.1.1989, s. 49.

4 EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.

5¶EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1.

sammanhang i den ordning som regleras av förordning (EEG) nr 1408/71, som generellt ger företräde för principen att den lagstiftning som gäller på arbetsplatsen (lex loci laboris) gäller vid bestämmande av tillämplig lagstiftning.

Denna lösning bör därför även gälla för arbetare som omfattas av fransk lagstiftning; i enlighet härmed bör därför förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 1 , senast ändrade genom förordning (EEG) nr 2332/89, ändras; frånvaron av en enhetlig lösning enligt artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/71 vid tidpunkten för utvidg- ningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 till att omfatta egenföretagare och deras familjemedlemmar, hindrade att ut- vidgningen fick gälla också artikel 73-76 i förordning (EEG) nr 1408- /71; det är nu lämpligt att utvidga bestämmelserna till att omfatta även egenföretagare och att i enlighet härmed anpassa bestämmelserna i förordning (EEG) nr 574/72.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Avdelning III kapitel 7 skall ersättas av följande:

"KAPITEL 7

FAMILJEFÖRMÅNER

Artikel 72

Om lagstiftningen i en medlemsstat för rätt till förmåner ställer krav på fullgjorda försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, skall den behöriga institutionen i den staten i nödvändig utsträckning beakta försäk- rings- och anställningsperioder samt perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts i en annan medlemsstat som om dessa perioder hade fullgjorts enligt den egna lagstiftningen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.

617 Artikel 73

En anställd eller egenföretagare, som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat, skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i den förra staten som om de vore bosatta i den staten, om något annat inte följer av bilaga 6.

Artikel 74

En arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare och som uppbär arbetslöshetsförmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i den förra staten, som om de vore bosatta i den staten, om något annat inte följer av bilaga 6.

Artikel 75

1. Familjeförmåner skall i fall som avses i artikel 73 utges av den behöriga institutionen i den stat vars lagstiftning gäller för den anställde eller egenföretagaren och i fall som avses i artikel 74 av den behöriga institutionen i den stat enligt vars lagstiftning en arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare uppbär arbetslöshetsförmåner. Förmånerna skall utges i enlighet med de bestämmelser som gäller för sådana institutioner oavsett om den fysiska eller juridiska person till vilken sådana förmåner skall utbetalas är bosatt eller vistas inom den behöriga statens territorium eller inom en annan medlemsstats territorium.

2. Om den person till vilken familjeförmånema skall utbetalas inte använder dessa förmåner till familjemedlemmarnas för- söijning, skall den behöriga institutionen dock på begäran av och genom institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort eller den institution eller det organ som är utsett därtill av den behöriga myndigheten i det land där familjemedlemmarna är bosatta ut- betala dessa förmåner med befriande verkan till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer familjemedlemmarna.

3. Två eller flera medlemsstater kan i enlighet med bestämmel- serna i artikel 8 komma överens om att den behöriga institutionen, antingen direkt eller genom institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort, skall utbetala familjeförmånema till vilka rätt före-

1992/93: EU 1

Bilaga 3 Bilaga 8 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ligger enligt lagstiftningen i dessa stater eller i en av dessa stater, till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer fami lj emedlemmama.

Artikel 76

Prioritetsregler då rätt till familjeförmåner samtidigt föreligger enligt lagstiftningen i den behöriga staten och enligt lagstiftningen i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta

1. Om familjeförmåner för samma tid och för samma familje- medlem på grund av förvärvsverksamhet utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta skall rätten till familjeförmåner som utges enligt lagstift- ningen i annan medlemsstat, i förekommande fall med tillämpning av artikel 73 eller 74, innehållas till det belopp som utbetalas enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten.

2. Om ansökan om förmåner inte görs i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta kan den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten tillämpa bestämmelserna i punkt 1 som om förmånerna hade beviljats i den förstnämnda staten."

2. Artikel 90 skall utgå.

3. Artikel 94.9 skall ersättas med följande:

9. De familjebidrag som utbetalas till anställda i Frankrike för deras familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat den 15 november 1989 skall fortsättningsvis utbetalas med de belopp, inom de gränser och enligt de regler som gäller den dagen så länge beloppen överstiger de förmånsbelopp som skulle ha utbetalats från och med den 16 november 1989 och så länge som berörda personer omfattas av fransk lagstiftning. Därvid skall det bortses från avbrott som varar kortare tid än en månad och från perioder för vilka arbetslöshets- eller sjukförsäkringsförmåner utbetalas.

Regler för tillämpning av denna punkt och särskilt beträffande fördelningen av kostnaden för dessa förmåner skall fastställas genom överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna efter yttrande från den administrativa kommissionen."

4. Artikel 99 skall utgå.

5. Bilaga 1 ändras enligt följande:

a) I del I skall punkt E. FRANKRIKE ersättas med följande:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

619 E. FRANKRIKE

Om en fransk institution är behörig institution vid ut- givande av familjeförmåner enligt förordningens avdelning III kapitel 7 gäller följande:

1. Med anställd i den mening som avses i förord- ningens artikel 1 a ii, menas vaije person som är obligatoriskt försäkrad enligt socialförsäkringssyste- met i enlighet med artikel L 311-2 i Code de la Sécurité Sociale (lagen om social trygghet) och som uppfyller de minimivillkor avseende arbete och lön som föreskrivs i artikel L 313-1 i Code de la Sécu- rité Sociale (lagen om social trygghet) för att få kon- tantförmåner från sjukförsäkringen, moderskaps- och invaliditetsförsäkringen eller den person som uppbär nämnda kontantförmåner.

2. Med egenföretagare i den mening som avses i för- ordningens artikel 1 a ii menas vaije person som är verksam som egenföretagare och som måste teckna försäkring och betala avgift till ålderspensioneringen till ett system för egenföretagare."

b) I del II skall punkt E. FRANKRIKE ersättas med följande: "E. FRANKRIKE

Uttrycket familjemedlem avser vaije person som nämns i artikel L 512-3 i Code de la Sécurité Sociale (lagen om social trygghet)".

6. Bilaga 2 del II ändras enligt följande:

a) Punkt E. FRANKRIKE skall ersättas med följande:

"E. FRANKRIKE

Förmåner för små bam som utbetalas till tre månaders ålder."

b) Punkt I. LUXEMBURG skall ersättas med följande:

"I. LUXEMBURG

a) havandeskapsförmåner,

b) moderskapsförmåner."

7. Bilaga 6 punkt E. FRANKRIKE ändras enligt följande:

a) Punkt 4 skall ersättas med följande:

"4. En person som omfattas av fransk lagstiftning enligt förordningens artikel 14.1 eller artikel 14a. 1 har för de familjemedlemmar som följer med honom till den med- lemsstat inom vars territorium han är förvärvsverksam rätt till följande familjeförmåner:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

a) förmåner för små bam som utbetalas till tre månaders ålder,

b) familjeförmåner som utbetalas enligt artikel 73 i förordningen."

b) Följande punkt skall läggas till:

"7. Oavsett förordningens artikel 73 och 74 skall bostadsför- måner (allocation de logement), förmåner för vård av bam i hemmet (allocation de garde d’enfant å domicile) och förmåner till föräldrar som själva undervisar bam (allocation parentale d’education) utges endast till sådana berörda personer och deras familjemedlemmar som är bosatta inom franskt territorium."

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 10a skall ersättas med följande:

"Artikel 10a

Tillämpliga regler för anställda eller egenföretagare som i en följd omfattas av lagstiftningen i flera medlemsstater under samma period eller del av period

Om en anställd eller egenföretagare i en följd omfattas av två medlemsstaters lagstiftningar under en period mellan två tid- punkter för utbetalning av familjeförmåner enligt den ena eller båda de berörda medlemsstaternas lagstiftningar, skall följande regler gälla:

a) De familjeförmåner som personen kan göra anspråk på till följd av att han omfattas av lagstiftningen i var och en av dessa stater skall motsvara antalet dagliga förmåner som utbetalas enligt den berörda lagstiftningen. Om lagstiftningen inte innehåller någon bestämmelse om utgivande av dagliga förmåner, skall familjeförmånema utges i förhållande till den tid enligt vilken personen har varit omfattad av lagstiftningen i var och en av medlemsstaterna och i förhållande till den tidsperiod som bestämts i den berörda lagstiftningen.

b) Om familjeförmåner har utbetalats av en institution under en period då förmånerna skulle ha utbetalats av en annan institu- tion skall avräkning ske mellan dessa institutioner.

c) Om anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en medlemsstat uttrycks i andra enheter än de som används vid beräkning av familjeförmåner enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat som personen också har omfattats av under sam- ma period, skall omräkning, vid tilllämpning av a och b ske enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel

15.3.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 8 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

d) Oavsett bestämmelserna i a skall i förhållande mellan de medlemsstater som anges i bilaga 8 till tillämpningsförord- ningen, den institution som svarar för kostnaderna för familje- förmånema på grundval av den första anställningen eller första perioden av verksamhet som egenföretagare under den berörda perioden bära dessa kostnader under hela utbetal- ningsperioden."

2. Rubriken till kapitel 7 i avdelning IV skall ersättas med följande:

3. I fråga om artikel 86

a) skall rubriken före artikeln ändras till

"Tillämpning av förordningens artikel 73, 75.1 och 75.2*,

b) skall rubriken till artikeln utgå,

c) skall punkt 4 ersättas med följande:

"4. De behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater kan komma överens om särskilda regler för utbetalning av familjeförmåner särskilt i syfte att underlätta tillämpningen av förordningens artikel 75.1 och 75.2. Administrativa kommis- sionen skall underrättas om sådana överenskommelser."

4. Artikel 87 och rubriken före den artikeln skall utgå.

5. Artikel 88 och rubriken före den artikeln skall ersättas med följan- de:

"Tillämpning av i förordningens artikel 74

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 86 skall gälla också arbetslösa personer som tidigare har varit anställda eller egenföretagare och som omfattas av förordningens artikel 74."

6. Artikel 89 och rubriken före den artikeln skall utgå.

7. Artikel 98 och rubriken före den artikeln skall utgå.

8. Artikel 101.1 skall ersättas med följande:

"1. Administrativa kommissionen skall för vaije kalenderår ut- arbeta en rapport över framställningar om återbetalning enligt förordningens artikel 36, 63 och 70."

9. Artikel 102.2 skall ersättas med följande:

"2. De återbetalningar som föreskrivs i förordningens artikel 36, 63 och 70 skall, såvitt avser alla behöriga institutioner i en med- lemsstat, ske till återbetalningsberättigade institutioner i en annan medlemsstat genom de organ som har utsetts av de behöriga myn- digheterna i medlemsstaterna. De organ som har verkställt återbe- talningarna skall underrätta Administrativa kommissionen om återbetalade belopp inom den tid och enligt de regler som har fastställts av nämnda kommission.”

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 8 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

10. Artikel 104.2 skall utgå.

"2. Bestämmelser liknande dem som avses i punkt 1 och som tillämpas efter förordningens ikraftträdande i förhållande mellan två eller flera medlemsstater skall förtecknas i bilaga 5 till tillämp- ningsförordningen. Detsamma gäller bestämmelser som har öve- renskommits enligt tillämpningsförordningens artikel 97.2."

11. Artikel 120 skall utgå.

12. I bilaga 2 E. FRANKRIKE skall:

a) punkt 3 utgå,

b) punkt 4 bli punkt 3.

13. Bilaga 10 ändras enligt följande:

a) I punkt A. BELGIEN skall punkt 6 d utgå.

b) I punkt B. DANMARK skall punkt 6 a ersättas med följande: "a) Återbetalningar enligt förordningens artikel 36 och 63:

(ingen ändring)."

c) I punkt C. TYSKLAND skall punkt 8 ersättas med följande: "8. Vid tillämpning av förordningens artikel 36 och 63 och

tillämpningsförordningensartikel 102.2 (ingen ändring)."

d) I punkt E. FRANKRIKE skall

i) punkt 8 utgå,

ii) punkt 9 och 10 bli punkt 8 och 9,

iii) punkt 8 (ny) ersättas med följande:

"8. Vid tillämpning av förordningens artikel 36 och 63 i förbindelse med tillämpningsförordningens artikel 102.2: (ingen ändring)."

e) I punkt G. IRLAND skall punkt 3 b ersättas med följande: "b) Vid tillämpning av förordningens artikel 70 och tillämp- ningsförordningens artikel 102.2: (ingen ändring)."

f) I punkt H. ITALIEN skall:

i) punkt 5 utgå,

ii) punkt 6, 7 och 8 bli punkt 5, 6 och 7,

iii) punkt 6 c (ny) ersättas med följande:

"c) Återbetalningar enligt förordningens artikel 70: (ing- en ändring)."

g) I punkt I. LUXEMBURG skall punkt 8 d utgå.

h) I punkt J. NEDERLÄNDERNA skall punkt 4 c utgå.

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 8 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

623 Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den dag dä den offentliggörs i Euro- peiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 15 januari 1986.

Artikel 76 i förordning (EEG) nr 1408/71, ändrad genom artikel 1.1 i denna förordning, skall dock tillämpas först från och med den 1 maj

1990.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 30 oktober 1989.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

På rådets vägnar

J.-P. SOISSON

Ordförande

624 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2195/91

av den 25 juni 1991

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare 1 ,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 2 ,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 3 , och med beaktande av följande:

Det är nödvändigt att ändra förordningarna (EEG) nr 1408/71 4 och nr 574/72 5 , uppdaterade genom förordning (EEG) nr 2OO1/83 6 och senast ändrade genom förordning (EEG) nr 3427/89 7 ; vissa av dessa änd- ringar är knutna till ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet medan andra är av teknisk natur och avsedda att förbättra dessa förordningar i ljuset av erfarenheter från tillämpningen av dem,

De ändringar som gjorts i artikel 57 i förordning nr 1408/71 genom förordning (EEG) nr 2332/89 8 gör det nödvändigt att ändra artikel 12.4 i förordning (EEG) nr 1408/71.

Till följd av domstolens dom i målet 302/84 (Ten Holder) den 12 juni 1986 har det visat sig nödvändigt att införa en ny punkt f i artikel 13.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 för att bestämma vilken lagstiftning som skall tillämpas på personer för vilka en medlemsstats lagstiftning upphör att gälla utan att en annan medlemsstats lagstiftning blir tillämplig på dem enligt någon av reglerna i de föregående punkterna i samma artikel

13.2 eller enligt något av de undantag som anges i artikel 14—17 i förordning (EEG) nr 1408/71; denna ändring gör det också nödvändigt att ändra artikel 17 i samma förordning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

EGT

221, 5.9.1990, s. 3.

EGT

19, 28.1.1991, s. 579

EGT

41, 18.2.1991, s. 34.

EGT

149, 5.7.1991, s. 2.

EGT

74, 27.3.1972, s. 1.

EGT

230, 22.8.1983, s. 6.

EGT

331, 16.11.1989,s. 1.

EGT

224, 2.8.1989, s. 1.

40 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

625 En ny bestämmelse måste införas i förordning (EEG) nr 1408/71 för att undanta pensionärer från lagstiftningen i bosättningslandet när de redan har rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap samt familjeför- måner enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Det har visat sig nödvändigt att göra ett tillägg i artikel 39 i förord- ning (EEG) 1408/71 för att specificera de löner som skall beaktas för gränsarbetare vid tillämpning av lagstiftningen i de medlemsstater i vilka beräkningen av invaliditetsförmåner baseras på lön.

Till följd av domstolens dom i målet 58/87 (Rebmann) den 29 juni 1988 har det visat sig nödvändigt att införa en ny punkt i artikel 45 till förordning (EEG) nr 1408/71 som föreskriver att den medlemsstat där en person är bosatt för pensionsändamål skall beakta perioder med hel arbetslöshet som har fullgjorts av denna person och för vilka förmåner har betalats ut av den staten enligt artikel 71.1 a ii och b ii i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det har också visat sig nödvändigt med hänsyn till medlemsstater vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av åldersförmåner skall baseras på löner, att göra ett tillägg i artikel 47 i förordning (EEG) nr 1408/71 genom att närmare ange den lön som skall beaktas då en gränsarbetare inte har fullgjort någon sysselsättningsperiod i bosättningslandet.

En lucka har påträffats i förordning (EEG) nr 1408/71 beträffande sådana i artikel 71.1 a ii och b ii nämnda arbetslösa personer som tidigare har varit anställda och som är bosatta inom samma med- lemsstats territorium som sina familjemedlemmar; denna lucka bör täppas till genom införande av en bestämmelse som innebär att den medlemsstat där bosättning föreligger och som utger sjukförsäkrings- och moderskapsförmåner enligt artikel 25.2 och 39.5 i förordning (EEG) nr 1408/71 skall betala också familjeförmåner till personen i fråga.

Det förefaller nödvändigt till följd av tillägget genom denna förord- ning av en punkt 8 till artikel 45 i förordning (EEG) nr 1408/71 att ge personen i fråga rätt att få förmåner enligt det förra systemet ompröva- de till sin fördel.

Bilaga 1 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras till följd av överförande av ansvaret för sjukvårdstjänster i Gibraltar.

Bilaga 4 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras på grund av införandet i Storbritannien av en förmån vid svår invaliditet, vars stor- lek inte beror på försäkringsperiodemas längd.

Avsnitt A. Belgien i förordning (EEG) nr 1408/71 bör ändras för att lösa problemet med omräkning till belgiska francs av inkomster som egenföretagare haft i främmande valuta.

Vissa punkter i avsnitt C. Tyskland i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras för att ta hänsyn till flera ändringar i form och innehåll som har gjorts i den tyska sjukförsäkrings- och pensionsförsäk- ringslagstiftningen; hänsyn bör särskilt tas till en särskild företeelse i

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

den tyska lagstiftningen varigenom erkännande av en pensionsförsäk- ringsperiod grundas endast på att personen i fråga är bosatt i Tyskland; för att skydda migrerande arbetare bör de tillfällen specificeras då detta villkor anses vara fullgjort av den som uppfostrar sina små bam i en annan medlemsstat.

Till följd av införandet genom denna förordning av en ny artikel 13.2 f i förordning (EEG) nr 1408/71 bör avsnitt G. Irland och avsnitt L. Storbritannien i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 ändras för att klargöra tillämpningen av denna nya bestämmelse i förhållande till dessa två stater.

Avsnitt I. Luxemburg i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras på grund av ändringar som skett i den luxemburgska lagstiftningen om ålders-, invaliditets- och efterlevandepensionsförsäk- ring.

Avsnitt J. Nederländerna i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras på grund av ändringar i förfarandet för uppbörd av av- gifter och upphävandet av åldersgränsen i fråga om skyldigheten att betala avgifter till socialförsäkringen; punkt 1 b i samma avsnitt bör också ändras i klarhetens intresse.

Avsnitt L. Storbritannien i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 bör ändras till följd av upphävandet av den brittiska moderskapsför- månen, införandet av en engångsförmån för änkor, ändringen i sättet att beräkna inkomster som föranleder inbetalning av grupp 1-avgifter till den nationella försäkringen och införandet av en förmån vid svår invali- ditet.

Artikel 4.10 a och b i förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ta hänsyn till det faktum att den förra punkten 2 i artikel 14d i förord- ning (EEG) nr 1408/71 har blivit punkt 3 enligt artikel 1 i förordning (EEG) nr 3811/86* och för att inkludera en hänvisning till artikel 8 och till den nya artikeln 10b i förordning (EEG) nr 574/72 som införs genom denna förordning.

Till följd av införandet genom denna förordning av en ny artikel 13.2 f i förordning (EEG) nr 1408/71 som föreskriver att personer för vilka lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att en annan med- lemsstats lagstiftning blir tillämplig på dem skall omfattas av lagstift- ningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta, behövs det en bestämmelse som föreskriver när och på vilka villkor denna lagstiftning upphör att gälla.

En hänvisning till artikel 14d.l i förordning (EEG) nr 1408/71 måste införas i artikel 107.1 a i förordning (EEG) nr 574/72 i syfte att före- skriva den omräkningskurs som skall gälla vid uppbörd av avgifter enligt denna bestämmelse då det är nödvändigt att till nationell valuta omräkna inkomster som en anställd eller egenföretagare haft i en annan medlemsstats valuta.

1¶EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

627 Avsnitt L. Storbritannien i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras till följd av uppdelningen av Hälso- och socialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 2 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ta hänsyn till organisatoriska ändringar i Danmark som innefattar en uppdelning av den danska Försäkringsstyrelsen, till överförandet av ansvaret för Gibraltars sjukvårdstjänster samt till uppdelningen av Hälso- och so- cialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 3 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ta hänsyn till uppdelningen av den danska Försäkringsstyrelsen, till det faktum att de tyska olycksfallsförsäkringsorganen från och med den 1 januari 1991 svarar uteslutande för förmåner vid olycksfall i arbetet och för arbets- sjukdomar i Tyskland, till överförandet av ansvaret för Gibraltars sjuk- vårdstjänster och till uppdelningen av Hälso- och socialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 4 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras för att ta hän- syn till den nya funktion som har getts den belgiska kassan för olycks- fall i arbetet, som skall fungera som förbindelseorgan vid olycksfall i arbetet, uppdelningen av den danska Försäkringsstyrelsen, namnänd- ringen för det tyska förbindelseorganet för sjukförsäkring och uppdel- ningen av Hälso- och socialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 5 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras på grund av ändringen i överenskommelsen den 7 februari 1964 mellan Nederländer- na och Belgien om familjeförmåner och förmåner vid födsel och för att ta hänsyn till att överenskommelsen den 20 juli 1978 mellan Tyskland och Luxemburg har ändrats så att den inte längre omfattar vårdförmåner vid olycksfall i arbetet och vid arbetssjukdomar.

Avsnitten om Belgien, Frankrike, Grekland, Irland och Storbritannien i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ange de institutioner som har utsetts av de behöriga myndigheterna för genom- förande av artikel 14c i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 12a.7 och 12a. 8 i förordning (EEG) nr 574/72 i dessa stater.

Avsnitten B. Danmark och C. Tyskland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att beakta uppdelningen av Försäk- ringsstyrelsen i Danmark och på grund av nödvändigheten att i punkt 2 c i avsnitt C. Tyskland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 ta bort hänvisningen till artikel 14c. 1 i förordning (EEG) nr 1408/71 till följd av de ändringar som har skett genom förordning (EEG) nr 3811/86.

Avsnitt C. Tyskland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras för att beakta dels det faktum att från och med den 1 januari 1991 svarar de tyska olycksfallsförsäkringsorganen uteslutande för förmåner vid olycksfall i arbetet och vid arbetssjukdomar i Tyskland dels det faktum att den förra punkten 2 i artikel 14d i förordning (EEG) nr 1408/71 har blivit punkt 3 samt dels namnändringen för det tyska förbindelseorganet för sjukförsäkring.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

628 Då den tidigare punkten 2 i artikel 14d till förordning (EEG) nr 1408/71 har blivit en ny punkt 3 bör hänvisningarna till denna bestäm- melse korrigeras i avsnitten F. Grekland och I. Luxemburg i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72.

Avsnitt F. Grekland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras för att beakta den flyttning av beslutanderätt som skett mellan de grekiska institutionerna för social trygghet för sjömän.

Avsnitt J. Nederländerna och avsnitt L. Storbritannien i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras till följd av ändringarna i ansvarsområde för det nederländska socialförsäkringsrådet och uppdel- ningen av Hälso- och social ministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed på följande sätt:

1. I artikel 12.4 skall hänvisningen till artikel 57.3 c ändras till att gälla artikel 57.5, med verkan från och med den 2 augusti 1989.

2. I artikel 13.2 skall följande stycke läggas till:

"Den för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på honom enligt någon av reglerna i föregående punkter eller enligt något undantag eller någon särskild bestämmelse i artikel 14—17 skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars terri- torium han är bosatt uteslutande enligt bestämmelserna i denna lagstiftning."

3. Artikel 17 skall ersättas med följande:

"Artikel 17

Undantag från artikel 13—16

Två eller flera medlemsstater, dessa staters behöriga myndigheter eller de organ som utses av dessa myndigheter kan komma öve- rens om undantag från bestämmelserna i artikel 13—16 till förmån för vissa grupper av personer eller för vissa personer."

4. Följande artikel skall läggas till i avdelning II:

"Artikel 17a

Särskilda regler för personer som uppbär pension enligt lagstift- ningen i en eller flera medlemsstater

Den som uppbär pension som utbetalas enligt lagstiftningen i en medlemsstat eller pensioner som utbetalas enligt lagstiftningen i flera medlemsstater och som är bosatt inom en annan medlems- stats territorium kan på begäran undantas från lagstiftningen i sistnämnda stat under förutsättning att han inte omfattas av denna lagstiftning på grund av att han är förvärvsverksam.

5. Följande stycke skall läggas till i artikel 39.5:

"Om det i den lagstiftning som denna institution tilllämpar före- skrivs att beräkningen av förmåner skall grundas på lön skall institutionen beakta den lön som personen haft i det senaste syssel- sättningslandet och i bosättningslandet enligt den lagstiftning som den tilllämpar. Om han inte haft någon lön i bosättningslandet skall den behöriga institutionen, i den utsträckning som behövs och enligt de regler som föreskrivs i dess lagstiftning, grunda be- räkningen på den lön som han haft i det senaste sysselsättnings- landet. "

6. Följande punkt skall läggas till i artikel 45:

"8. En period med hel arbetslöshet skall för den som får förmåner enligt artikel 71.1 a ii eller b ii första meningen beaktas av den behöriga institutionen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar som om denna lagstiftning skulle ha gällt för honom under den senaste anställningen.

Om perioden med hel arbetslöshet i det land där personen i fråga är bosatt kan beaktas endast om avgiftsperioder har fullgjorts i det landet, skall detta villkor anses vara uppfyllt om avgiftsperiodema har fullgjorts i en annan medlemsstat."

7. Följande punkt skall läggas till i artikel 47:

"4. Om det i den lagstiftning som gäller för den behöriga institu- tionen i en medlemsstat krävs att en lön skall beaktas vid beräk- ningen av förmåner då artikel 45.8 första och andra styckena har tillämpats och om i denna medlemsstat endast perioder med hel arbetslöshet med förmåner enligt artikel 71.1 a ii eller 71.1 b ii första meningen skall beaktas vid betalning av pensionen, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten betala ut pensionen på grundval av den lön som den har använt som grundval vid utgivande av dessa arbetslöshetsförmåner och enligt den lagstift- ning som denna institution tillämpar."

8. Följande artikel skall läggas till i kapitel 7 avsnitt 1:

"Artikel 72a

En anställd som har blivit helt arbetslös och för vilken artikel 71.1 a ii eller b ii första meningen gäller skall för sina familjemedlem- mar som är bosatta inom samma medlemsstats territorium som han själv få familjeförmåner enligt lagstiftningen i den staten som om han hade varit omfattad av denna lagstiftning under sin senaste anställning, med beaktande, om så behövs, av bestämmelserna i artikel 72. Dessa förmåner skall utges på bekostnad av institu- tionen på bosättningsorten."

9. Följande punkt skall läggas till i artikel 94:

"10. Rättigheter för personer som har beviljats pension före den

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

dag då artikel 45.8 böijade gälla kan omprövas på deras begäran enligt bestämmelserna i artikel 45.8."

10. I bilaga 1 del II avsnitt L. Storbritannien, skall under b orden "1973 års förordning om sjukvårdssystem med gruppraktik (Group Practice Medical Scheme Ordinance 1973)" ersättas med orden "1987 års sjukvårdsförordning (Gibraltars hälsovårdsmyndighet) [Medical (Gibraltar Health Authority) Ordinance 1987]" från och med den 1 april 1988.

11. Från och med den 29 november 1984 skall bilaga 4 avsnitt L. Storbritannien ändras på följande sätt:

i) Punkt a skall ersättas med följande:

"a) Storbritannien utom Nordirland

Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act 1975).

Avsnitten 14, 15 och 16 i 1975 års lag om sociala trygg- hetspensioner (Social Security Pensions Act 1975)."

ii) Punkt b skall ersättas med följande:

"b) Nordirland

Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) [Social Security (Northern Ireland) Act 1975].

Artikel 16—18 i 1975 års förordning om sociala trygghets- pensioner (Nordirland) [Social Security Pensions (Northern Ireland) Order 1975]."

12. Bilaga 6 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt A. Belgien skall följande läggas till:

"8. Vid tillämpningen av artikel 14a.2—4, 14c a och 14d i förordning (EEG) nr 1408/71, skall förvärvsintäkten under det referensår som tjänar som underlag för fast- ställande av avgifter som skall betalas enligt den sociala ordningen för egenföretagare beräknas genom användande av den genomsnittliga avgiftssatsen för det år under vilket denna inkomst har uppburits.

Omräkningskursen är det årliga genomsnittet av de omräkningskurser som offentliggörs i Europeiska gemen- skapernas officiella tidning enligt artikel 107.5 i förord- ning (EEG) nr 574/72."

b) I avsnitt C. Tyskland skall följande ändringar göras:

i) Punkt 6 skall utgå med verkan från och med den 1 januari 1989.

ii) Punkt 13 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1989.

"13. Vid tillämpningen av den tyska lagstiftningen om obligatorisk sjukförsäkring för pensionärer enligt artikel 5.1 ii i bok V i socialförsäkringsbalken (Funftes Buch Sozialgesetzbuch - SGB V) och artikel 56 i sjukförsäkringsreformlagen (Gesund-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

heitsreformgesetz), skall försäkrings- eller bosätt- ningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning under vilka perioder personen i fråga var berättigad till sjukvårdsför- måner beaktas, i den mån det är nödvändigt, som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt tysk lagstiftning under förutsättning att de inte samman- träffar med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning."

iii) Punkt 14 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1989:

"14. För beviljande av kontantförmåner enligt artikel

47.1 i bok V i den tyska socialförsäkringsbalken (SGB V) och enligt artiklarna 200.2 och 561.1 i den tyska lagen om social trygghet (Reichs- versicherungsordnung - RVO), skall de tyska insti- tutionerna fastställa den nettoinkomst som skall beaktas vid beräkningen av förmånerna som om de försäkrade personerna vore bosatta i Förbunds- republiken Tyskland."

iv) Följande punkter skall läggas till med verkan från och med den 1 januari 1989:

"17. För beviljande av förmåner till personer som kräver ständig vård enligt artikel 53 och följande artiklar i bok V i den tyska socialförsäkringsbalken (SGB V), skall institutionen på bosättningsorten, vid utgivande av bistånd i form av vårdförmåner, beakta försäkrings-, anställnings- eller bosättnings- perioder som har fullgjorts enligt en annan med- lemsstats lagstiftning som om de var perioder som hade fullgjorts enligt den för denna institution tillämpliga lagstiftningen.

18. En person som uppbär pension enligt tysk lagstift- ning och pension enligt en annan medlemsstats lagstiftning skall vid tillämpning av förordningens artikel 27 anses ha rätt till sjukvårds- och moder- skapsförmåner om han enligt artikel 8.1 punkt 4 i bok V av den tyska socialförsäkringsbalken (SGB V) är undantagen från den obligatoriska sjukför- säkringen (Krankenversicherung)."

(v) Följande skall läggas till med verkan från och med den 1 januari 1986:

"19. Som en försäkringsperiod för barnuppfostran enligt tysk lagstiftning gäller även en period under vilken den anställde i fråga har uppfostrat bam i en annan medlemsstat, om han inte kunde utöva för- värvsverksamhet enligt artikel 6.1 i lagen om skydd för mödrar (Mutterschutzgesetz) eller åtnjöt föräld-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

raledighet enligt artikel 15 i den federala lagen om förmåner vid barnuppfostran (Bundeserzie- hungsgeld-gesetz) och inte utövade någon mindre (geringfugig) anställning i den mening som avses i artikel 8 i SGB IV."

c) I avsnitt G. Irland skall följande läggas till:

"10. En period som skall omfattas av irländsk lagstiftning enligt förordningens artikel 13.2 f får inte

i) beaktas enligt den bestämmelsen som en period omfattad av irländsk lagstiftning vid tillämpningen av förordningens avdelning III,

eller

ii) göra Irland till behörig stat för utgivande av för- måner som avses i förordningens artikel 18, 38 eller 39.1."

(d) I avsnitt I. Luxemburg skall följande ändringar göras:

i) Punkt 1 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1988:

"1. Oavsett förordningens artikel 94.2 skall försäk- ringsperioder eller perioder som behandlas som sådana och som har fullgjorts av anställda eller egenföretagare enligt luxemburgsk lagstiftning om pensionsförsäkring vid invaliditet, ålderdom och vid dödsfall, antingen före den 1 januari 1946 eller före den tidigare dag som föreskrivs i en bilateral kon- vention, beaktas vid tillämpning av denna lagstift- ning endast om personen i fråga kan bevisa att han har fullgjort sex försäkringsmånader enligt det luxemburgska systemet efter i frågavarande dag. Om flera bilaterala konventioner är tillämpliga skall försäkringsperioder eller perioder som behandlas som sådana beaktas från och med den dag som ligger längst tillbaka i tiden."

ii) Följande skall läggas till med verkan från och med den 1 januari 1988:

"4. För att beakta den försäkringsperiod som föreskrivs i artikel 171.7 i socialförsäkringsbalken (Code des Assurances Sociales) skall den luxemburgska insti- tutionen erkänna försäkringsperioder som har full- gjorts av personen i fråga enligt lagstiftningen i vaije annan medlemsstat som om de var perioder som hade fullgjorts enligt den lagstiftning som den tillämpar. Denna bestämmelse skall tillämpas endast om personen i fråga senast har fullgjort försäk- ringsperioder enligt luxemburgsk lagstiftning."

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

e) I avsnitt J. Nederländerna skall följande ändringar göras:

(i) I punkt 1 b skall orden "vid den tidpunkt då tidigare nämnda artikel är tillämplig på honom" utgå med verkan från och med den 1 november 1989.

(ii) I punkt 2 skall följande läggas till med verkan från och med den 1 januari 1990:

"i) Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall endast försäkringsperioder som har fullgjorts efter 15 års ålder enligt den nederländska lagstift- ningen om allmän försäkring (AOW) beaktas som försäkringsperioder."

iii) I punkt 3 skall a ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1990:

"a) i) Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall endast försäkringsperioder efter 15 års ålder enligt den nederländska lagstiftningen om allmän försäkring för änkor och föräldralösa bam (AWW) beaktas som försäkringsperioder.

ii) Vid tillämpningen av bestämmelserna i förord- ningens artikel 46.2 skall perioder före den 1 oktober 1959 under vilka den anställde eller egenföretagaren var bosatt inom Nederländernas territorium efter 15 års ålder eller under vilka han vid bosättning inom en annan medlemsstats territorium var förvärvsverksam som anställd i Nederländerna för en arbetsgivare i detta land anses som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den nederländska lagstiftningen om allmän försäkring för änkor och för bam som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna."

f) i avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:

i) I punkt 3 b skall efter orden "Om Förenade konungarikets lagstiftning enligt förordningens avdelning II" följande ord läggas till: "med undantag för artikel 13.2 f".

ii) Punkt 4 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1 april 1988:

"4. De änkeförmåner som utges enligt Förenade konungarikets lagstiftning skall vid tillämpningen av förordningens kapitel 3 betraktas som en efter- levandepension. "

iii) I punkt 5 skall efter orden "enligt förordningens avdelning II" följande ord läggas till: "med undantag för artikel 13.2 r.

iv) Punkt 13.1 skall ersättas med följande:

"13.1 Vid beräkning av en inkomstfaktor för fast- ställande av rätten till förmåner enligt Förenade konungarikets lagstiftning skall, om inte annat följer av punkt 15, vaije vecka under vilken en

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

anställd eller egenföretagare har varit omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning och som böijade under det ifrågavarande inkomstskatte- året beaktas i förhållande till Förenade konunga- rikets lagstiftning på följande sätt:

a) Perioder mellan 6 april 1975 och 5 april 1987:

i) för vaije försäkrings-, verksamhets- eller bosättningsvecka som anställd skall per- sonen i fråga anses ha betalat avgifter som anställd på grundval av inkomster som motsvarar två tredjedelar av den övre in- komstgränsen för detta år,

ii) för vaije försäkrings-, verksamhets- eller bosättningsvecka som egenföretagare skall personen anses ha betalat klass 2-avgifter som egenföretagare.

b) Perioder från och med den 6 april 1987:

i) för vaije försäkrings-, verksamhets- eller bosättningsvecka som anställd skall per- sonen i fråga anses ha uppburit en veckoin- komst och betalat avgifter som anställd motsvarande två tredjedelar av den övre inkomstgränsen för denna vecka,

ii) för vaije försäkrings-, verksamhets- eller bosättningsvecka som egenföretagare skall personen i fråga anses ha betalat klass 2-avgifter som egenföretagare.

c) För vaije full vecka under vilken han har full- gjort en period som har ansetts som försäk- ringsperiod, anställningsperiod, period av verk- samhet som egenföretagare eller bosättningspe- riod, skall personen i fråga anses ha haft till- godoräknade avgifter eller inkomster, allt efter omständigheterna, i den utsträckning som krävs för att hans totala inkomstfaktor för detta skatte- år skall nå den nivå som behövs för att detta skatteår skall tillgodoräknas enligt Förenade ko- nungarikets lagstiftning om tillgodoräknande av avgifter eller inkomster."

v) Punkt 13.2 a skall ersättas med följande:

"a) om en anställd under något inkomstskatteår som böljar den 6 april 1975 eller senare har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder uteslutande i en annan medlemsstat än Förenade konungariket och tillämpningen av punkt 1 a i eller 1 b i medför att detta år räknas som kvalifikationsår enligt Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 a, skall

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

han anses ha varit försäkrad i 52 veckor under detta år i den andra medlemsstaten.'

vi) Följande skall läggas till:

"17. För rätt till förmåner vid svår invaliditet skall en anställd eller egenföretagare som är eller har varit omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning i enlighet med förordningens avdelning II, med undantag för Artikel 13.2 f

a) anses ha vistats eller ha varit bosatt i Förenade konungariket under hela den period då han var anställd eller verksam som egenföretagare och var omfattad av Förenade konungarikets lagstift- ning även när han vistades eller var bosatt i en annan medlemsstat,

b) ha rätt att få försäkringsperioder som anställd eller egenföretagare, som har fullgjorts inom en annan medlemsstats territorium och enligt denna medlemsstats lagstiftning, tillgodoräknade som vistelse- eller bosättningsperioder i Förenade konungariket.

18. En period som omfattas av Förenade konungarikets lagstiftning i enlighet med förordningens artikel

13.2 f får inte

i) beaktas enligt denna bestämmelse som en period omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpningen av förordningens avdelning III,

eller

ii) medföra att Förenade konungariket blir behörig stat för utgivande av de förmåner som avses i förordningens artikel 18, 38 eller 39.1.

19. Om inte annat följer av de konventioner som slutits med individuella medlemsstater skall Förenade konungarikets lagstiftning, vid tillämpning av för- ordningens artikel 13.2 f och tillämpningsförord- ningens artikel 10b, upphöra att gälla för vaije person som tidigare har varit omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning som anställd eller egen- företagare, den sista av följande tre dagar:

a) Den dag då personen i fråga bosätter sig i den andra medlemsstat som anges i artikel 13.2 f.

b) Den dag då anställningen eller verksamheten som egenföretagare, under vilken personen ifråga var omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning, upphör, antingen varaktigt eller tillfälligt.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

c) Den sista dagen i vaije period då personen i fråga uppbär brittiska förmåner vid sjukdom eller moderskap (inklusive vårdförmåner för vilka Förenade konungariket är behörig stat) eller arbetslöshetsförmåner, om perioden

i) böijade före den dag då personen i fråga bosatte sig i en annan medlemsstat, eller, om perioden böijade senare,

ii) följde omedelbart efter den period då per- sonen i fråga var anställd eller verksam som egenföretagare i en annan medlemsstat och då var omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning.

20. Den omständigheten att en person har blivit om- fattad av en annan medlemsstats lagstiftning i en- lighet med förordningens artikel 13.2 f, tillämp- ningsförordningens artikel 10b och punkt 19 ovan, skall inte hindra att

a) Förenade konungariket som behörig stat på denna person tillämpar de bestämmelser som avser anställda eller egenföretagare i förord- ningens avdelning III kapitel 1, kapitel 2 avsnitt 1 eller artikel 40.2, om han kvarstår som an- ställd eller egenföretagare i förhållande till dessa bestämmelser och i denna egenskap senast var försäkrad enligt Förenade konungarikets lagstift- ning,

b) denna person behandlas som anställd eller egen- företagare vid tilllämpningen av förordningens avdelning III kapitel 7 och 8 eller tillämpnings- förordningens artikel 10 eller 10a, förutsatt att den brittiska förmånen enligt avdelning III kapi- tel 1 kan betalas till honom i enlighet med a."

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed på följande sätt:

1. I artikel 4.10 skall följande ändringar göras:

i) Under a skall med verkan från och med den 1 januari 1987 hänvisningen till artikel 142.2 ändras till att gälla artikel 14d.3 samt följande ord införas efter ordet "förordningen": "artikel 14c".

ii) Under b skall efter orden "artikel 6.1" följande hänvisning införas "8, 10b".

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. Följande artikel skall införas i avdelning III:

"Artikel 10b

Den dag och de villkor då lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla för en person som avses i förordningens artikel 13.2 f skall fastställas enligt denna lagstiftning. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lag- stiftning blir tillämplig på denna person, skall vända sig till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den förra medlemsstaten, med en begäran om att specificera denna dag."

3. I artikel 107.1 a skall efter orden "artikel 12.2—4" tilläggas "14d.l".

4. I bilaga 1, avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:

i) Punkt 1 skall ersättas med följande med verkan från och med den 25 juli 1988:

"1. Secretary of State for Social Security (Socialministern), London"

ii) Följande punkt skall införas med verkan från och med den 25 juli 1988:

" la. Secretary of State for Health (Hälsovårdsministern), London"

iii) Punkt 6 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1 april 1988:

"6. Director of Gibraltar Health Authority (Direktören för Gibraltars hälsovårdsmyndighet)"

5. Bilaga 2 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1 juli 1989

i) i punkt 2 a orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel- sen)" ersättas med orden "Socialministeriet (Social- ministeriet)",

ii) i punkt 3 a orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel- sen)" ersättas med orden "Socialministeriet (Social- ministeriet)",

iii) i punkt 4 a orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel- sen)" ersättas med orden "Arbejdsskadestyrelsen (Arbets- skadestyrelsen)".

b) I avsnitt L. Storbritannien:

i) skall i punkt 1 texten om Gibraltar ersättas med "Gibraltar Health Authority (Gibraltars hälsovårdsmyndighet)" med verkan från och med den 1 april 1988,

ii) skall i punkt 2 texten om Storbritannien utom Nordirland orden "Health and ... (Hälso- och ...)" utgå med verkan från och med den 25 juli 1988.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

6. Bilaga 3 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1 juli 1989

i del 1 - Institutioner på bosättningsorten

i) i punkterna b och c orden "Sikringsstyrelsen (Försäk- ringsstyrelsen)" ersättas med orden "Socialministeriet (Socialministeriet)",

ii) i punkt d i orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel- sen)" ersättas med orden "Arbejdsskadestyrelsen (Arbets- skadestyrelsen)",

iii) i punkt e orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)" ersättas med orden "Socialministeriet (Socialministeriet)",

i del 2 - Institutioner på vistelseorten, punkt b i orden "Sik- ringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)" ersättas med orden " Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskadestyrelsen)".

b) I avsnitt C. Tyskland skall punkt 2 ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1991:

"2. Olycksfallsförsäkring:

I samtliga fall, Hauptverband der gewerblichen Berufsge- nossenschaften (Centralförbundet för yrkesföreningar inom industrin), St Augustin"

c) I avsnitt L. Storbritannien

i) skall i punkt 1 texten avseende Gibraltar ersättas med följande: "Gibraltar: Gibraltar Health Authority (Gibral- tars hälsovårdsmyndighet)" med verkan från och med den 1 april 1988,

ii) skall i punkt 2 texten avseende Storbritannien orden "Health and ... (Hälso- och ...)" utgå från och med den 25 juli 1988,

iii) skall i punkt 3 texten avseende Storbritannien utom Nord- irland orden "Health and ... (Hälso- och ...)" utgå med verkan från och med den 25 juli 1988.

7. Bilaga 4 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt A. Belgien skall punkt 4 ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1988:

"4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

a) Olycksfall i arbetet:

Fonds des accidents du travail (Kassan för olycks- fall i arbetet), Bruxelles

b) Arbetssjukdomar:

Ministére de la prévoyance sociale (Social- ministeriet), Bruxelles"

b) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1 juli 1989

i) i punkterna 1, 2, 3, 5, 6 och 7 orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen) ersättas med orden "Social- ministeriet (Socialministeriet)".

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ii) i punkt 4 orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)" ersättas med orden "Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskade- styrelsen)".

c) I avsnitt C. Tyskland punkt 1 skall orden "Bundesverband der Ortskrankenkassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkas- sor)" ersättas med orden "AOK-Bundesverband (AOK-för- bundsorganisation)” med verkan från och med den 1 januari

1991.

d) I avsnitt L. Storbritannien punkten om Storbritannien utom Nordirland skall orden "Health and ... (Hälso- och ...)" utgå med verkan från och med den 25 juli 1988.

8. Bilaga 5 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt 9. Belgien - Nederländerna skall i första raden under a, hänvisningen till artikel 6 utgå med verkan från och med den 1 april 1985.

b) I avsnitt 27. Tyskland - Luxemburg skall e utgå med verkan från och med den 1 januari 1989.

9. I bilaga 6 skall avsnitt F. Grekland ersättas med följande:

"F. Grekland

Pensionsförsäkring för anställda och egenföretagare (sjukdom, ålderdom och dödsfall):

Direkt betalning"

10. Bilaga 10 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt A. Belgien skall följande införas:

"3a. Vid tillämpning av förordningens artikel 14c och tillämpningsförordningens artikel 12a:

Anställda:

Office national de sécurité sociale (Centralkontoret för social trygghet), Bruxelles

Egenföretagare

Institut national d’assurances sociales pour travailleurs in- dépendants (Centralinstitutet för socialförsäkring för egenföretagare), Bruxelles"

b) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1 juli 1989

i) i punkterna 1, 2, 3, 6 och 7 orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen" ersättas med orden "Social- ministeriet (Socialministeriet)",

ii) punkt 7 ersättas med följande:

"7. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 110:

a) förmåner enligt förordningens avdelning III kapitlen 1—3, 5, 7 och 8:

Socialministeriet (Socialministeriet), Kobenhavn

b) förmåner enligt förordningens avdelning III kapitel 4:

1992/93:EU1

Bilaga 3 Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

640 Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskadestyrelsen), Kobenhavn

c) förmåner enligt förordningens avdelning III kapitel 6:

Direktoratet for Arbejdslashedsforsikringen (Direktoratet för arbetslöshetsförsäkringen), Kobenhavn"

c) I avsnitt C. Tyskland skall följande ändringar göras:

i) I punkt 2 c första meningen skall hänvisningen till artikel 14c. 1 ändras till att gälla artikel 14c med verkan från och med den 1 januari 1987.

ii) Punkt 2 c ii skall ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1989:

"ii) En person som inte är sjukförsäkrad:

tjänstemän: Bundesversicherungsanstalt fur Angestellte (Förbundsförsäkrings-anstalten for tjänstemän), Berlin för arbetare: Den behöriga institutionen för pensionsför- säkring för arbetare"

iii) I punkt 3 skall orden "Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor)" er- sättas med orden "AOK-Bundesverband (AOK-förbunds- organisation)" med verkan från och med den 1 januari 1991.

iv) Punkt 8 skall ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1991:

"8. Vid tillämpning av:

a) förordningens artikel 36 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2:

AOK-Bundesverband (AOK-förbundsorganisa- tion), Bonn

b) förordningens artikel 63 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2:

Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossen- schaften (Centralförbundet för yrkesföreningar inom industrin), St Augustin

c) förordningens artikel 75 och tillämpningsförord- ningens artikel 102.2:

Bundesanstalt fur Arbeit (Förbundsanstalten för arbete), Numberg"

v) I punkt 9 a skall orden "Bundesverband der Ortskranken- kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor)" er- sättas med orden "AOK-Bundesverband (AOK-förbunds- organisation)" med verkan från och med den 1 januari 1991.

vi) I punkt 9 b skall ersättas med följande med verkan från och med den 1 januari 1991:

"b) Återbetalning av vårdförmåner som felaktigt har utgetts till arbetare mot uppvisande av det intyg

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

41 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 62.2:

Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossen- schaften (Centraiför- bundet för yrkesföreningar inom industrin), St Augustin"

vii) I punkt 10 skall orden "Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14d.2" ersättas med orden "Vid tillämpning av förordningens artikel 14d.3* med verkan från och med den 1 januari 1987.

d) I avsnitt E. Frankrike skall följande införas:

"4a. Vid tillämpning av förordningens artikel 14c och tillämpningsförordningens artikel 12a.7 och 12a.8:

a) Tillämpningsförordningens artikel 12a.7:

i) anställning i Frankrike och verksamhet som egenföretagare utom jordbruket i en annan medlemsstat:

Caisse mutuelle régionale (Regionala ömsesidiga kassan)

ii) anställning i Frankrike och egenföretagare i jordbruket i en annan medlemsstat:

Caisse de mutualité sociale agricole (Socialför- säkringskassan för jordbruket)

b) Tillämpningsförordningens artikel 12a. 8:

i) egenföretagare utom jordbruket i Frankrike: Caisse mutuelle régionale (Regionala ömsesidiga kassan)

ii) egenföretagare i jordbruket i Frankrike:

Caisse de mutualité sociale agricole (Socialför- säkringskassan för jordbruket)

c) I fall med verksamhet som egenföretagare utom jordbruket i Frankrike och anställning i Luxemburg, skall blankett E 101 utfärdas för personen i fråga som skall lämna den till den regionala ömsesidiga kassan"

e) I avsnitt F. Grekland skall följande ändringar göras:

i) Följande punkt skall införas:

"4a. Vid tillämpning av artikel 14c i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 12a i förordning (EEG) nr 574/72:

a) Som allmän regel:

Iöpu/xa Koipowikow AatpaXiaewv (IKA), Mrjva (Socialförsäkringsinstitutet, Aten)

b) För sjömän:

NavnKÖ ÄTTOfia^iKÖ Tage io (NAT), IleipaiQ (Sjömännens pensionskassa, Pireus)"

ii) I punkt 5 skall hänvisningen till tillämpningsförordningens artikel 14d.2 ändras till att gälla tillämpningsförordningens artikel 14d.3 med verkan från och med den 1 januari

1987.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

iii) Punkt 9 skall ändras på följande sätt:

— Första ledet skall ersättas med:

"Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 102.2"

— Stycket b skall ersättas med:

"b) Förmåner för sjömän:

OIko0 Naurou, IleipaiQ (Sjömanshemmet, Pireus)"

iv) Följande punkter skall läggas till:

"9a Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 110:

a) Familjebidrag, arbetslöshet:

Opyartö? A7raffxoXij<r€<J9 EpXarixov AvvapiKov (OAEA) AÖijpa (Arbetsförmedlingen, Aten)

b) Förmåner för sjömän:

Narrocö Airopax 1 **^ Tapeio (NAT), Iléipaig (Sjömännens pensionskassa, Pireus)

c) Andra förmåner:

Iöpupa Koipwuikwv AoipaXiaeatv (IKA), Aöijua (Socialförsäkringsinstitutet, Athen)"

f) I avsnitt G. Irland skall orden "Vid tillämpning av förord- ningens artikel 14 c" införas i böljan av punkt 1.

g) I avsnitt I. Luxemburg skall i punkt 1 orden "Vid tillämpning av artikel 14d.2" ersättas med orden "Vid tillämpning av artikel 14d.3" med verkan från och med den 1 januari 1987.

h) I avsnitt J. Nederländerna i punkt 1 skall med verkan från och med den 1 april 1990 efter orden "Vid tillämpning av" orden "förordningens artikel 17 och" läggas till.

i) I avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:

i) Punkt 1 skall ersättas med följande:

"1. Vid tillämpning av förordningens artikel 14c, 14d.3, 17, 36 och 63 och tillämpningsförordningens artikel 6.1, 8, 11.1, 11a. 1, 12a, 13.2, 13.3, 14.1-3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 91.2, 102.2, 109, 110 och 113.2:

Storbritannien utom Nordirland:

Department of Social Security (Overseas Branch), (Socialministeriet (sektionen för utomeuropeiska ärenden)) Newcastle-upon-Tyne NE98 1YX Nordirland (utom förordningens artikel 36 och 63 och tillämpningsförordningens artikel 102.2 och

113.2, angående dessa se Storbritannien): Department of Health and Social Services (Overseas Branch) (Departementet för hälsovård och sociala tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)), Belfast BT1 5DP"

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

ii) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel

85.2, 86.2 och 89.1:

Storbritannien utom Nordirland:

Department of Social Security, Child Benefit Centre (Socialministeriet, centralen för förmåner till bam), Newcastle-upon-Tyne NE88 1AA

Nordirland:

Department of Health and Social Services (Overseas Branch) (Departementet för hälsovård och sociala tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)), Belfast BT1 5DP"

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Euro- peiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Utfärdad i Luxemburg den 25 juni 1991.

På rådets vägnar

J.-C. JUNCKER

Ordförande

644 Förteckning enligt artikel 29

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rätts- ordning, som t.ex.

— ingresser,

— adressaterna för gemenskapens rättsakter,

— hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

— hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG- medlemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater,

— hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden, skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat föreskrivs i denna bilaga.

1992/93: EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

I Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen "medlemsstat(er)" i de rättsakter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de relevanta EG-bilaga, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike,

II Vid tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till i denna bilaga skall Gemensamma EES-kommittén enligt bestämmelserna i del VII i detta avtal utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den till EG-kommissionen knutna Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare och de rättigheter och de skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den revisionskom- mitté som är knuten till denna administrativa kommission.

1. Rådets förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familje- medlemmar flyttar inom gemenskapen, uppdaterad genom

— 383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8 1983, s. 6)

och senare ändrad genom

— 385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 1)

— 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 7)

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11 1985, s. 170)

— 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den 11 december 1986 (EGT nr L 355, 16.12 1986, s. 5)

— 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj 1989 (EGT nr L 131, 13.5 1989, s. 1)

— 389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli 1989 (EGT nr L 224, 2.8 1989, s. 1)

— 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 331, 16.11 1989, s. 1)

— 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni 1991 (EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta av- tal,tillämpas med följande anpassning:

a) Tredje stycket i artikel 1 j skall inte gälla.

b) Förordningens artikel 10.1 stycke 1 skall inte tillämpas på den schweiziska federala lagen om tilläggsförmåner till ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkring före den 1 januari 1996.

c) I artikel 88 skall orden "artikel 106 i fördraget" ersättas med orden "artikel 41 i EES-avtalet".

d) Artikel 94.9 skall inte gälla.

e) Artikel 96 skall inte gälla.

f) Artikel 100 skall inte gälla.

g) Följande tillägg skall göras i bilaga 1 avsnitt I:

"M. ÖSTERRIKE

Ej tillämpligt.

N. FINLAND

Vaije person som är anställd eller egenföretagare i den me- ning som avses i lagstiftningen om arbetspension skall anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a ii.

O. ISLAND

Vaije person som är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i lagen om social trygghet skall anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a ii.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

646 P. LIECHTENSTEIN

Ej tillämpligt.

Q. NORGE

Vaije person som är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i lagen om social trygghet skall anses vara anställd eller egenföretagare i den mening som avses i för- ordningens artikel 1 a ii.

R. SVERIGE

Vaije person som är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i lagen om arbetsskadeförsäkring skall anses vara anställd eller egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a ii.

S. SCHWEIZ

Ej tillämpligt."

h) Följande skall läggas till i bilaga 1 avsnitt II:

"M. ÖSTERRIKE

Ej tillämpligt.

N. FINLAND

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller bam enligt definitionen i sjukför- säkringslagen.

O. ISLAND

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller bam under 25 års ålder.

P. LIECHTENSTEIN

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller beroende bam under 25 års ålder.

Q. NORGE

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller bam under 25 års ålder.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

647 R. SVERIGE

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm- melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller bam under 18 års ålder.

S. SCHWEIZ

Med "familjemedlem" avses en familjemedlem enligt definitio- nen i den behöriga statens lagstiftning. Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt artikel 22.1 a och 31 i förord- ningen avses dock med "familjemedlem" make eller beroende bara under 25 års ålder."

i) Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt I:

"M. ÖSTERRIKE

Ej tillämpligt.

N. FINLAND

Ej tillämpligt.

O. ISLAND

Ej tillämpligt.

P. LIECHTENSTEIN

Ej tillämpligt.

Q. NORGE

Ej tillämpligt.

R. SVERIGE

Ej tillämpligt.

S. SCHWEIZ

Ej tillämpligt."

j) Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt II:

"M. ÖSTERRIKE

Den allmänna delen av moderskapsförmånen.

N. FINLAND

Moderskapspaketet eller moderskapsstödet enligt lagen om moderskapsstöd.

O. ISLAND

Inget.

P. LIECHTENSTEIN

Inget.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

648 Q. NORGE

Engångsbelopp som betalas vid barns födelse enligt lagen om social trygghet.

R. SVERIGE

Inget.

S. SCHWEIZ

Förmåner vid barns födelse enligt gällande kantonal lagstift- ning om familjeförmåner (Fribourg, Genéve, Jura, Luzem, Neuchåtel, Schaffhausen, Schwyz, Solothum, Uri, Valais, Vaud)."

k) Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt A:

"67. ÖSTERRIKE - BELGIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4 april 1977 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt III i slutprotokollet till den konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

68. ÖSTERRIKE - DANMARK

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni 1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.

69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND

a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den 22 december 1966 i dess lydelse enligt tilläggskon- vention nr 1 den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 den 29 augusti 1980.

b) Punkterna 3 c, 3 d, 17, 20 a och 21 i slutprotokollet till den konventionen.

c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning, enligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som inträffar utanför Förbundsrepubliken Tysklands terri- torium och perioder som har fullgjorts utanför detta territorium, inte ger anledning till betalning av förmå- ner eller endast ger anledning till betalning av för- måner på vissa villkor när de förmånsberättigade är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysklands territo- rium, i de fall då

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

i) formånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid detta avtals ikraftträdande,

ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i Österrike före detta avtals ikraftträdande och bevilj- ande av pensioner från pensions- och olycks- fallsförsäkring skedde inom ett år efter detta avtals ikraftträdande.

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid tillämpningen av nummer 3 c i denna bestämmelse skall det belopp som har beaktats av den behöriga institutionen inte överstiga det belopp som skall betalas med hänsyn till motsvarande perioder som skall er- sättas av denna institution.

g) Artikel 2 i tilläggskonvention nr 1 den 10 april 1969 till konventionen.

h) Artiklarna 1.5 och 8 i konventionen om arbetslöshets- försäkring den 19 juli 1978.

i) Punkt 10 i slutprotokollet till den konventionen.

70. ÖSTERRIKE - SPANIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 6 november 1981 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE

Inga.

72. ÖSTERRIKE - GREKLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14 december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonven- tionen den 21 maj 1986 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

73. ÖSTERRIKE - IRLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september 1983 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

74. ÖSTERRIKE - ITALIEN

a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygg- het den 21 januari 1981.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

75. ÖSTERRIKE - LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21 december 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention nr 1 den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den 9 oktober 1978.

b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

76. ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars 1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5 november 1980 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

77. ÖSTERRIKE - PORTUGAL

Inga.

78. ÖSTERRIKE - STORBRITANNIEN

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli 1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9 december 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Protokoll angående vårdförmåner till konventionen med undantag för artikel 2.3 avseende personer som inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapitel 1 i förordningen.

79. ÖSTERRIKE - FINLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11 december 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till den konventionen avse- ende personer som är bosatta i en tredje stat.

80. ÖSTERRIKE - ISLAND

Ingen konvention.

81. ÖSTERRIKE - LIECHTENSTEIN

Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 26 septem- ber 1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16 maj 1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

82. ÖSTERRIKE - NORGE

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27 augusti 1985.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

83. ÖSTERRIKE - SVERIGE

a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygg- het den 11 november 1975 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 21 oktober 1982 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

84. ÖSTERRIKE - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 november 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj 1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och tilläggskonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betal- ning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

85. FINLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

86. FINLAND - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

87. FINLAND - TYSKLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23 april 1979.

b) Punkt 9 a i slutprotokollet till konventionen.

88. FINLAND - SPANIEN

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 decem- ber 1985.

89. FINLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

90. FINLAND - GREKLAND

Artiklarna 5.2 och 21 i konventionen om social trygghet den 11 mars 1988.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

91. FINLAND - IRLAND

Ingen konvention.

92. FINLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

93. FINLAND - LUXEMBURG

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 septem- ber 1988.

94. FINLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

95. FINLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

96. FINLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

97. FINLAND - ISLAND

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

98. FINLAND - LIECHTENSTEIN

Ingen konvention.

99. FINLAND - NORGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

100. FINLAND - SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

101. FINLAND - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni 1985.

102. ISLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

103. ISLAND - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

104. ISLAND - TYSKLAND

Ingen konvention.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

105. ISLAND - SPANIEN

Ingen konvention.

106. ISLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

107. ISLAND - GREKLAND

Ingen konvention.

108. ISLAND - IRLAND Ingen konvention.

109. ISLAND - ITALIEN Ingen konvention.

110. ISLAND - LUXEMBURG

Ingen konvention.

111. ISLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

112. ISLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

113. ISLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

114. ISLAND - LIECHTENSTEIN Ingen konvention.

115. ISLAND - NORGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

116. ISLAND - SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

117. ISLAND - SCHWEIZ

Ingen konvention.

118. LIECHTENSTEIN - BELGIEN

Ingen konvention.

119. LIECHTENSTEIN - DANMARK

Ingen konvention.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

120. LIECHTENSTEIN - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 7 april 1977 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 11 augusti 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

121. LIECHTENSTEIN - SPANIEN

Ingen konvention.

122. LIECHTENSTEIN - FRANKRIKE

Ingen konvention.

123. LIECHTENSTEIN - GREKLAND

Ingen konvention.

124. LIECHTENSTEIN - IRLAND

Ingen konvention.

125. LIECHTENSTEIN - ITALIEN

Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 november 1976 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

126. LIECHTENSTEIN - LUXEMBURG

Ingen konvention.

127. LIECHTENSTEIN - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

128. LIECHTENSTEIN - PORTUGAL

Ingen konvention.

129. LIECHTENSTEIN - STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

130. LIECHTENSTEIN - NORGE

Ingen konvention.

131. LIECHTENSTEIN - SVERIGE

Ingen konvention.

132. LIECHTENSTEIN - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsom rådet (EES)

133. NORGE - BELGIEN

Ingen konvention.

134. NORGE - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

135. NORGE - TYSKLAND

Ingen konvention.

136. NORGE - SPANIEN

Ingen konvention.

137. NORGE - FRANKRIKE

Inga.

138. NORGE - GREKLAND

Artikel 16.5 i konventionen om social trygghet den 12 juni 1980.

139. NORGE - IRLAND

Ingen konvention.

140. NORGE - ITALIEN

Inga.

141. NORGE - LUXEMBURG

Ingen konvention.

142. NORGE - NEDERLÄNDERNA

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april 1989.

143. NORGE - PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 5 juni 1980.

144. NORGE - STORBRITANNIEN

Inga.

145. NORGE - SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

146. NORGE - SCHWEIZ

Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari

1979.

147. SVERIGE - BELGIEN

Ingen konvention.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

148. SVERIGE - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet den 5 mars 1981.

149. SVERIGE - TYSKLAND

a) Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 27 februari 1976.

b) Punkt 8 a i slutprotokollet till konventionen.

150. SVERIGE - SPANIEN

Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

151. SVERIGE - FRANKRIKE

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Inga.

152. SVERIGE - GREKLAND

Artiklarna 5.2 och 23 i konventionen om social trygghet den 5 maj 1978 i deras lydelse enligt tilläggskonventionen den 14 september 1984.

153. SVERIGE - IRLAND

Ingen konvention.

154. SVERIGE - ITALIEN

Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 septem- ber 1979.

155. SVERIGE - LUXEMBURG

a) Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Artikel 30 i konventionen.

156. SVERIGE - NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den 2 juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

157. SVERIGE - PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober

1978.

158. SVERIGE - STORBRITANNIEN

Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

42 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

159. SVERIGE - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober

1978.

160. SCHWEIZ - BELGIEN

a) Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den 24 september 1975 avseende betalning av kontant- förmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt 4 i slutprotokollet till konventionen avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

161. SCHWEIZ - DANMARK

Inga.

162. SCHWEIZ - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari 1964 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 9 september 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

163. SCHWEIZ - SPANIEN

Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober 1969 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni 1982 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

164. SCHWEIZ - FRANKRIKE

Inga.

165. SCHWEIZ - GREKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

166. SCHWEIZ - IRLAND

Ingen konvention.

167. SCHWEIZ - ITALIEN 1

a) Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den 14 december 1962 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 18 december 1963,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

tilläggsöverenskommelse nr 1 den 4 juli 1969, tillägg- sprotokollet den 25 februari 1974 och tilläggsöveren- skommelse nr 2 den 2 april 1980 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Artikel 9.1 i nämnda konvention.

168. SCHWEIZ - LUXEMBURG

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3 juni 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.

169. SCHWEIZ - NEDERLÄNDERNA

Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet den 27 maj 1970.

170. SCHWEIZ - PORTUGAL

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 september 1975 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

171. SCHWEIZ - STORBRITANNIEN

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till per- soner som är bosatta i en tredje stat."

1) Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt B:

"67. ÖSTERRIKE - BELGIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4 april 1977 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt 3 i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

68. ÖSTERRIKE - DANMARK

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni 1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.

69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND

a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den 22 december 1966 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 den 29 augusti

1980.

b) Punkt 20 a i slutprotokollet till konventionen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen.

e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning, enligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som in- träffar utanför Tysklands territorium och perioder som har fullgjorts utanför detta territorium, inte ger anledning till betalning av förmåner eller endast ger anledning till betalning av förmåner på vissa villkor, när de för- måns- berättigade är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysk- lands territorium, i de fall då

i) förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid denna överenskommelses ikraftträdande,

ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i Öster- rike före denna överenskommelses ikraftträdande och pension från pensions- och olycksfallsförsäkring be- viljades inom ett år efter denna överenskommelses ikraftträdande.

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid tillämpning av nummer 3 c i denna bestämmelse skall det belopp som har beaktats av den behöriga institutionen inte överstiga det belopp som skall betalas med hänsyn till motsvarande perioder som skall ersättas av denna institu- tion.

70. ÖSTERRIKE - SPANIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 6 november 1981 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE

Inga.

72. ÖSTERRIKE - GREKLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14 december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 21 maj 1986 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

73. ÖSTERRIKE - IRLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september 1988 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

74. ÖSTERRIKE - ITALIEN

a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygghet den 21 januari 1981.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.

75. ÖSTERRIKE - LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21 december 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention nr 1 den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den 9 oktober 1978.

b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

76. ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars 1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5 november 1980 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

77. ÖSTERRIKE - PORTUGAL

Inga.

78. ÖSTERRIKE - STORBRITANNIEN

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli 1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9 december 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Protokoll angående vårdförmåner till nämnda konvention med undantag för artikel 2.3 avseende personer som inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapi- tel 1 i förordningen.

79. ÖSTERRIKE - FINLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11 december 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

80. ÖSTERRIKE - ISLAND Ingen konvention.

81. ÖSTERRIKE - LIECHTENSTEIN

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 26 september 1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16 maj 1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

82. ÖSTERRIKE - NORGE

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27 augusti 1985.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat.

c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

83. ÖSTERRIKE - SVERIGE

a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygghet den 11 november 1975 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 21 oktober 1982 avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

84. ÖSTERRIKE - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 november 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj 1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och tillägg- skonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

85. FINLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

86. FINLAND - DANMARK

Inga.

87. FINLAND - TYSKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23 april 1979.

88. FINLAND - SPANIEN

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 december 1985.

89. FINLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

90. FINLAND - GREKLAND

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 11 mars 1988.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

91. FINLAND - IRLAND Ingen konvention.

92. FINLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

93. FINLAND - LUXEMBURG

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 september

1988.

94. FINLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

95. FINLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

96. FINLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

97. FINLAND - ISLAND

Inga.

98. FINLAND - LIECHTENSTEIN

Ingen konvention.

99. FINLAND - NORGE

Inga.

100. FINLAND - SVERIGE

Inga.

101. FINLAND - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni 1985.

102. ISLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

103. ISLAND - DANMARK

Inga.

104. ISLAND - TYSKLAND

Ingen konvention.

105. ISLAND - SPANIEN

Ingen konvention.

106. ISLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

107. ISLAND - GREKLAND

Ingen konvention.

108. ISLAND - IRLAND

Ingen konvention.

109. ISLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

110. ISLAND - LUXEMBURG

Ingen konvention.

111. ISLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

112. ISLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

113. ISLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

114. ISLAND - LIECHTENSTEIN

Ingen konvention.

115. ISLAND-NORGE

Inga.

116. ISLAND - SVERIGE

Inga.

117. ISLAND - SCHWEIZ

Ingen konvention.

118. LIECHTENSTEIN - BELGIEN

Ingen konvention.

119. LIECHTENSTEIN - DANMARK

Ingen konvention.

120. LIECHTENSTEIN - TYSKLAND

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

121. LIECHTENSTEIN - SPANIEN Ingen konvention.

122. LIECHTENSTEIN - FRANKRIKE

Ingen konvention.

123. LIECHTENSTEIN - GREKLAND

Ingen konvention.

124. LIECHTENSTEIN - IRLAND

Ingen konvention.

125. LIECHTENSTEIN - ITALIEN

Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 november 1976 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

126. LIECHTENSTEIN - LUXEMBURG

Ingen konvention.

127. LIECHTENSTEIN - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

128. LIECHTENSTEIN - PORTUGAL

Ingen konvention.

129. LIECHTENSTEIN - STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

130. LIECHTENSTEIN - NORGE

Ingen konvention.

131. LIECHTENSTEIN - SVERIGE

Ingen konvention.

132. LIECHTENSTEIN - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo- satta i en tredje stat.

133. NORGE - BELGIEN

Ingen konvention.

134. NORGE - DANMARK

Inga.

135. NORGE - TYSKLAND

Ingen konvention.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

136. NORGE - SPANIEN

Ingen konvention.

137. NORGE - FRANKRIKE Inga.

138. NORGE - GREKLAND Inga.

139. NORGE - IRLAND

Ingen konvention.

140. NORGE - ITALIEN

Inga.

141. NORGE - LUXEMBURG

Ingen konvention.

142. NORGE - NEDERLÄNDERNA

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april 1989.

143. NORGE - PORTUGAL

Inga.

144. NORGE - STORBRITANNIEN

Inget.

145. NORGE - SVERIGE

Inga.

146. NORGE - SCHWEIZ

Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari

1979.

147. SVERIGE - BELGIEN

Ingen konvention.

148. SVERIGE - DANMARK

Inga.

149. SVERIGE - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 27 februari 1976.

150. SVERIGE - SPANIEN

Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

151. SVERIGE - FRANKRIKE

Inga.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

152. SVERIGE - GREKLAND

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 5 maj 1978 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 14 september 1984.

153. SVERIGE - IRLAND

Ingen konvention.

154. SVERIGE - ITALIEN

Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 september

1979.

155. SVERIGE - LUXEMBURG

Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

156. SVERIGE - NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den 2 juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

157. SVERIGE - PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober 1978.

158. SVERIGE - STORBRITANNIEN

Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

159. SVERIGE - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober 1978.

160. SCHWEIZ - BELGIEN

a) Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den 24 september 1975 avseende betalning av kontantför- måner till personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt 4 i slutprotokollet till nämnda konvention av- seende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

161. SCHWEIZ - DANMARK

Inga.

162. SCHWEIZ - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari 1964 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen nr 1 den 9 september 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo- satta i en tredje stat.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

163. SCHWEIZ - SPANIEN

Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober 1969 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni 1982 avse- ende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

164. SCHWEIZ - FRANKRIKE

Inga.

165. SCHWEIZ - GREKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973 av- seende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

166. SCHWEIZ - IRLAND

Ingen konvention.

167. SCHWEIZ - ITALIEN

a) Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den 14 december 1962 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 18 december 1963, tilläggs- överenskommelse nr 1 den 4 juli 1969, tilläggsproto- kollet den 25 februari 1974 och tilläggsöverenskom- melse nr 2 den 2 april 1980 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Artikel 9.1 i konventionen.

168. SCHWEIZ - LUXEMBURG

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3 juni 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.

169. SCHWEIZ - NEDERLÄNDERNA

Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet den 27 maj 1970.

170. SCHWEIZ - PORTUGAL

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den 11 september 1975 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

171. SCHWEIZ - STORBRITANNIEN

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat."

1992/93: EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

m) Följande skall läggas till i bilaga 4:

"M. ÖSTERRIKE

Ingen.

N. FINLAND

Ingen.

O. ISLAND

Ingen.

P. LIECHTENSTEIN

Ingen.

Q. NORGE

Ingen.

R. SVERIGE

Ingen.

S. SCHWEIZ

Ingen."

n) Följande skall läggas till i bilaga 6:

"M. ÖSTERRIKE

1. Vid tillämpningen av kapitel 1 i förordningens avdelning m skall en person som uppbär offentlig tjänstepension anses vara pensionär.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall bortses från tillägg till avgifterna för tillläggsförsäkring och tilläggs- förmån för gruvarbetare enligt österrikisk lagstiftning. I dessa fall skall det belopp som har beräknats enligt förord- ningens artikel 46.2 ökas genom tillägg till avgifterna för tilläggsförsäkring och tilläggsförmån till gruvarbetare.

3. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall för österrikisk lagstiftning den dag som gäller för pension (Stichtag) anses som den dag då försäkringsfallet inträffar.

4. Tillämpningen av förordningens bestämmelser skall inte innebära någon reduktion i rätten till förmåner enligt öster- rikisk lagstiftning med avseende på personer vilkas social- försäkringssituation har påverkats av politiska eller religiösa skäl eller på grund av deras härkomst.

N. FINLAND

1. För att fastställa om perioden mellan försäkringsfallets in- träffande och pensionsåldern (antagandeperiod) skall beaktas vid beräkning av den finska arbetspensionen skall för- säkrings- eller bosättningsperioder enligt en annan stats

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

lagstiftning, for vilken denna förordning gäller, beaktas såvitt avser villkoret om bosättning i Finland.

Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Fin- land har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställ-

ning eller verksamhet som egenföretagare i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, och om pensionen enligt den finska lagstiftningen om försäkringsarbetspension inte längre omfattar perioden mellan försäkringsfallet och pensionsåldern (antagandetid) skall försäkringsperioder enligt lagstiftningen

i en annan stat för vilken denna förordning gäller beaktas vad

avser villkoren för antagandetid som om de vore försäkrings- perioder i Finland.

Om enligt finländsk lagstiftning tillägg skall betalas av en institution i Finland på grund av försening i handläggningen av en ansökan om förmån, skall en ansökan som har lämnats

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

till en institution i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, vid tillämpningen av bestämmelserna i den finska lagstiftningen avseende sådant tillägg anses ha lämnats den dag då ansökan tillsammans med alla nödvändiga bilagor når den behöriga institutionen i Finland.

O. ISLAND

Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Island har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställning eller verksamhet som egenföretagare i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, och om invalidpension enligt både socialför- säkrings- och tilläggspensionssystemen (pensionskassor) i Island inte längre omfattar perioden mellan försäkringsfallet och pen- sionsåldern (antagandeperioder) skall försäkringsperioder enligt lagstiftningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, beaktas vad avser villkoren för kravet på antagandeperioder som om de vore försäkringsperioder i Island.

P. LIECHTENSTEIN

Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas av den liechtensteinska lagstiftningen om invaliditetsförsäkring skall vid tillämpningen av avdelning III kapitel 3 i förordningen anses vara försäkrad enligt denna försäkring vid beviljande av normal invalidpension om

a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestämmel- serna i den liechtensteinska lagstiftningen om invalidförsäk- ring

i) undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt invali- ditetsförsäkringen i Liechtenstein,

ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efterlevande- eller invaliditetsförsäkring i en annan stat, för vilken denna förordning gäller,

iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna förordning gäller eller om han uppbär en sådan pen- sion,

iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en annan stat för vilken denna förordning gäller och kan göra anspråk på förmåner från sjukförsäkrings- eller olycksfallsförsäkring i den staten eller om han uppbär en sådan förmån, eller

v) kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av arbetslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, eller om han uppbär en sådan förmån,

b) eller om han arbetade i Liechtenstein som gränsarbetare och inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträffande enligt den liechtensteinska lagstiftningen, betalat avgifter enligt denna lagstiftning för minst 12 månader, eller

c) om han måste sluta sin anställning eller verksamhet som egenföretagare i Liechtenstein på grund av olycksfall eller då han så länge han stannar i Liechtenstein skall vara skyldig att betala avgifter på samma grunder som en person utan för- värvsarbete.

Q. NORGE

1. Övergångsbestämmelserna i den norska lagstiftningen som medför en reduktion av den försäkringsperiod som krävs för full tilläggspension för personer födda före 1937 skall tilläm- pas på personer som är omfattade av förordningen under förutsättning att de har varit bosatta i Norge eller har varit sysselsatta i förvärvsarbete som anställda eller egen- företagare i Norge, för sådant antal år som krävs efter fyllda 16 år och före den 1 januari 1967. Detta krav skall vara ett år för varje år personens födelseår infaller före 1937.

2. En person som är försäkrad enligt lagen om social trygghet och som vårdar försäkrade vårdbehövande äldre, arbetsoför- mögna eller sjuka personer skall enligt föreskrivna villkor tillgodoräknas pensionspoäng för sådana perioder. På samma sätt skall en person som vårdar små barn tillgodoräknas pensionspoäng under vistelse i en annan stat än Norge, för vilken förordningen gäller, under förutsättning att personen ifråga är föräldraledig enligt norsk arbetslagstiftning.

R. SVERIGE

1. Vid tillämpningen av artikel 18.1 skall för fastställande av en persons rätt till föräldrapenning försäkringsperioder som har fullgjorts i en annan stat än Sverige, för vilken denna förord- ning gäller, anses baserade på samma genomsnittsinkomster

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

som de svenska försäkringsperioder med vilka de samman- räknas.

2. Förordningens bestämmelser om sammanläggning av försäk- ringsperioder skall inte tillämpas på övergångsbestämmelser- na i den svenska lagstiftningen om rätt till förmånligare beräkning av folkpension för personer som är bosatta i Sverige under en fastställd period före pensionsansökan.

3. Vid fastställandet av rätten till förtids- eller efterlevandepen- sion som delvis baseras på framtida antagna försäkringsperio- der skall en person anses uppfylla försäkrings- och inkomst- villkoren i den svenska lagstiftningen om han som anställd eller egenföretagare omfattas av ett försäkringssystem eller ett system som grundas på bosättning i en annan stat, för vilken denna förordniug gäller.

4. År med vård av små barn skall enligt föreskrivna villkor i den svenska lagstiftningen anses som försäkringsperioder för tilläggspension även om barnet och personen ifråga är bosatta i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, under förutsättning att den person som vårdar barnet är föräldra- ledig enligt bestämmelserna i lagen om ledighet för vård av barn.

5. SCHWEIZ

1. Om enligt bestämmelserna i förordningen en person har rätt att ansöka om medlemskap i en schweizisk erkänd sjukkassa har hans familjemedlemmar som är bosatta inom en annan stats territorium, för vilken denna förordning gäller, också rätt att ansöka om medlemskap i samma sjukkassa.

2. Vid tillämpningen av förordningens artiklar 9.2 och 18.1 skall försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagstift- ningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, beaktas som om personen ifråga vore en "Ziiger - passant - passante" (överflyttande) enligt den schweiziska lagstift- ningen. Försäkring eller rätt i egenskap av familjemedlem likställs med personlig försäkring.

3. Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas av schweizisk lagstiftning om invaliditetsförsäkring skall vid tillämpning av kapitel 3 i förordningens avdelning III anses vara försäkrad enligt denna försäkring vid beviljande av normal invalidpension om

a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestäm- melserna i den schweiziska lagstiftningen om invalidför- säkring

i) undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt in- validitetsförsäkringen i Schweiz,

ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efter- levande- eller invaliditetsförsäkring i en annan stat för vilken denna förordning gäller,

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna förordning gäller eller om han uppbär en sådan pen- sion,

iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, och kan göra anspråk på förmåner från sjukförsäkrings- eller olycksfallsförsäkring i den staten eller om han uppbär en sådan förmån, eller

v) kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av ar- betslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, eller om han uppbär en sådan förmån,

b) eller om han har arbetade i Schweiz som gränsarbetare och inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträffande enligt den schweiziska lagstiftningen, betalat avgifter enligt denna lagstiftning för minst 12 månader, eller

c) om han måste sluta sin anställning eller självständiga för- värvsmässiga verksamhet i Schweiz på grund av olycksfall eller sjukdom då han skall, så länge han stannar i Schweiz, vara skyldig att betala avgifter på samma grunder som en person utan förvärvsarbete."

o) Följande skall läggas till i bilaga 7:

"10. Om en person är egenföretagare i Österrike och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller.

11. Om en person som är bosatt i Finland är egenföretagare i Finland och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller.

12. Om en person som är bosatt i Island är egenföretagare i Island och smställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller.

13. Om en person är egenföretagare i Liechtenstein och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller.

14. Om en person som är bosatt i Norge är egenföretagare i Norge och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller.

15. Om en person som är bosatt i Sverige är egenföretagare i Sverige och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller.

16. Om en person är egenföretagare i Schweiz och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller."

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 [ill lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

43 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

2. Rådets förordning (EEG) 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed- lemmar flyttar inom gemenskapen uppdaterad genom

— 383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT Nr L 230, 22.8.1983, s. 6)

och senare ändrad genom

— 385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1)

— 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 7)

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 188)

— 386 R 513: Kommissionens förordning (EEG) 513/86 av den 26 februari 1986 (EGT nr L 51, 28.2.1986, s. 44)

— 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den 11 december 1986 (EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5)

— 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj 1989 (EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1)

— 389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli 1989 (EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1)

— 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 331, 16.11.1989, s. 1)

— 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni 1991 (EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i bilaga 1:

"M. ÖSTERRIKE

1. Bundesminister för Arbeit und Soziales (Förbundsministern för arbete och sociala frågor), Wien.

2. Bundesminister för Umwelt, Jugend und Familie (Förbunds- ministern för miljö-, ungdoms- och familjefrågor), Wien.

N. FINLAND

Sosiaali- ja terveysministeriö (Social- och hälsovårdsministeriet), Helsingfors.

O. ISLAND

1. Heilbrigdis- og tryggingamålarädherra (Hälso- och socialför- säkringsministern), Reykjavik.

2. Félagsmälarädherra (Socialministern), Reykjavik.

3. Fjärmälarädherra (Finansministern), Reykjavik.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

674 P. LIECHTENSTEIN

1992/93:EU1

Die Regierung des Furstentums Liechtenstein (regeringen i furs-

Bilaga 3

tendömet Liechtenstein), Vaduz.

Bilaga 10 till lagen om

Q. NORGE

samordning av

1. Sosialdepartementet (Socialdepartementet), Oslo.

systemen för

2. Arbeids- og administrasjonsdepartementet (Arbets- och ad-

social trygghet

ministrationsdepartementet), Oslo.

när personer

3. Barne- og familiedepartementet (Barn- och familjedeparte-

flyttar inom

mentet), Oslo.

Europeiska ekonomiska

R. SVERIGE

samarbetsområdet

Regeringen (Socialdepartementet), Stockholm.

(EES)

S. SCHWEIZ

1. Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale delle assicura- zioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialförsäkring, Bern).

2. Bundesamt fur Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail, Berne - Ufficio federale delTindustria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete, Bern)."

b) Följande skall läggas till i bilaga 2:

"M. ÖSTERRIKE

De österrikiska institutionernas behörighet bestäms av regler i österrikisk lagstiftning, om inte annat anges nedan:

1. Sjukförsäkring

a) Om personen ifråga är bosatt inom en annan stats territo- rium, för vilken denna förordning gäller, och en Gebiets- krankenkasse (distriktssjukkassa) är behörig för en försäkring och enligt österrikisk lagstiftning den lokala behörigheten inte kan avgöras skall den lokala behörigheten fastställas enligt följande:

— Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig för den senaste anställningen i Österrike, eller

— den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig för den senaste bosättningen i Österrike, eller

— om det aldrig har förelegat en anställning för vilken en distriktssjukkassa var behörig eller ingen bosättning i Österrike förelegat Wiener Gebietskrankenkasse (dist- riktssjukkassan i Wien).

b) När avsnitten 4 och 5 i del III kapitel 1 i förordningen tillämpas i förening med artikel 95 i tillämpningsförord- ningen med avseende på återbetalning av kostnader för för- måner till personer som har rätt till pension enligt ASVG

(lagen om allmän socialförsäkring):

1992/93: EU 1

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungs-

Bilaga 3

träger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorga-

Bilaga 10

nisation), Wien, varvid återbetalning av kostnaderna skall

till lagen om

göras från de avgifter för pensionärernas sjukförsäkring som

samordning av

uppburits av huvudorganisationen.

systemen för

Pensionsförsäkring

social trygghet

Vid bestämmande av den institution som är ansvarig för be-

när personer

talning av en förmån skall endast försäkringsperioder enligt

flyttar inom

österrikisk lagstiftning beaktas.

Europeiska

Arbetslöshetsförsäkring

ekonomiska

För anmälan av arbetslöshet:

samarbetsområdet

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör- da personens bosättnings- eller vistelseort.

(EES)

För utfärdande av blanketterna E 301, E 302 och E 303:

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör- da personens arbetsort.

Familjeförmåner

Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär- skild moderskapsförmån):

Finanzamt (Finanskontoret).

Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör- da personens bosättnings- eller vistelseort.

FINLAND

Sjukdom och moderskap

Kontantförmåner:

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer, eller

— Sjukkassorna.

Vårdförmåner:

i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokalbyråer, eller

— Sjukkassorna.

ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:

De lokala inrättningar som lämnar vård enligt systemet.

Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)

Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten.

Arbetspension:

Den arbetspensionsinrättning som utger och utbetalar pen- sionen.

Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

TapaturmavakuutuslaitostenLiitto - Olycksfallsförsäkringsan- stalternas förbund vid läkarvård och i andra fall den institu- tion som utger och utbetalar förmånerna.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om

Dödsfallsersättningar

samordning av

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, eller

systemen för

— den institution som utger och utbetalar förmåner vid

social trygghet

olycksfallsförsäkring.

när personer

Arbetslöshet

flyttar inom

Grundsystem:

Europeiska

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-

ekonomiska

byråer.

samarbetsområdet

Tilläggssystem:

Behörig arbetslöshetskassa.

(EES)

Familjeförmåner

Barnbidrag:

Socialnämnden i den kommun där förmånstagaren är bosatt.

Vårdbidrag för barn:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer.

ISLAND

Alla fall utom arbetslöshets- och familjeförmåner Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

Arbetslöshetsförmåner

Tryggingastofnun rfkisins, Atvinnuleysistryggingasjödur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan) Reykjavik.

Familjeförmåner

Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN

Sjukdom och moderskap

— Den erkända sjukförsäkringskassa hos vilken personen är försäkrad eller

— Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

Invaliditet

Invaliditetsförsäkring:

Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins invaliditetsförsäkring).

Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an- sluten.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10

Ålderdom och dödsfall (pensioner)

till lagen om

Ålders- och efterlevandeförsäkring:

samordning av

Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung

systemen för

(Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).

social trygghet

Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

när personer

Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an-

flyttar inom

sluten.

Europeiska

Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

ekonomiska

— Den olycksfallsförsäkringskassa hos vilken personen är försäkrad eller

— Amt fiir Volkswirtschafi (Nationella ekonomi verket).

samarbetsområdet

(EES)

Arbetslöshet

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomikontoret).

Familjeförmåner

Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins familjeutjämningskassa).

NORGE

Arbetslöshetsförmåner

Arbeidsdirektoratet, Oslo, fylkesarbeidskontorene og de lokale arbeidskontor på bostedet eller oppholdsstedet (Arbets- direktoratet, Oslo, länsarbetskontoren och de lokala arbets- kontoren på bosättnings- eller vistelseorten).

Alla andra förmåner enligt den norska lagen om social trygg- het

Rikstrygdeverket, Oslo, fylkestrygdekontorene og de lokale trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet (Riksförsäk- ringsverket, Oslo, länsförsäkringskontoren och de lokala försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelseorten).

Familjebidrag

Rikstrygdeverket, Oslo, og de lokale trygdekontor på bo- stedet eller oppholdsstedet (Riksförsäkringsverket, Oslo, och de lokala försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelse- orten.

Pensionsförsäkring för sjömän

Pensjonstrygden for sjömenn (Pensionsförsäkringen för sjö- män), Oslo.

SVERIGE

Alla fall utom arbetslöshet

Som allmän regel:

Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.

För sjömän som inte är bosatta i Sverige:

Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskontoret.

För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 35 till 59 på personer som inte är bosatta i Sverige: Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsavdel- ningen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om

För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 60

samordning av

till 77 på personer, med undantag för sjömän, som inte är

systemen för

bosatta i Sverige:

social trygghet

— Försäkringskassan på den ort där olycksfallet i arbete

när personer

inträffade eller där arbetssjukdomen visade sig eller

flyttar inom

— Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsavdel-

Europeiska

ningen.

ekonomiska

Arbetslöshetsförmåner

samarbetsområdet

Arbetsmarknadsstyrelsen.

(EES)

SCHWEIZ

Sjukdom och moderskap

Anerkannte Krankenkasse - Caisse-maladie reconnue - Cassa malati riconosciuta - (Den erkända sjukkassa hos vilken personen är försäkrad).

Invaliditet

Invaliditetsförsäkring:

i) Personer bosatta i Schweiz:

Invalidenversicherungskommission - Commission de 1’assurance invalidité - Commissione dell’assicurazione in- validitå - (Invalidförsäkringskommission) i den kanton där personen är bosatt.

ii) Personer bosatta utanför Schweiz:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan), Genéve.

Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an- sluten.

Ålderdom och dödsfall

Ålders- och efterlevandeförsäkring:

i) Personer bosatta i Schweiz:

Den Ausgleichskasse - Caisse de compensation - Cassa di compensazione - (Utjämningskassa) till vilken avgifter sist har erlagts.

ii) Personer bosatta utanför Schweiz:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Den pensionskassa till vilken den senaste arbetsgivaren är ansluten.

4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

a) Anställda:

Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken arbetsgivaren är försäkrad.

b) Egenföretagare:

Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken personen är frivilligt försäkrad.

5. Arbetslöshet

a) Vid hel arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt.

b) Vid partiell arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt.

6. Familjeförmåner

a) Federalt system:

i) Anställda:

Den kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto- nala utjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är ansluten.

ii) Egenföretagare:

Den kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto- nala utjämningskassan) i den kanton där personen är bo- satt.

b) Kantonala system:

i) Anställda:

Den Familienausgleichskasse - Caisse de compensation familiale - Cassa di compensazione familiale - (familjeu- tjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är ansluten eller arbetsgivaren själv.

ii) Egenföretagare:

Den Kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto- nala utjämningskassa) till vilken personen är ansluten."

c) Följande skall läggas till i slutet av bilaga 3:

"M. ÖSTERRIKE

1. Sjukförsäkring

a) I alla fall, utom för tillämpningen av förordningens artiklar 27 och 29 och tillämpningsförordningens artiklar 30 och 31 i förhållande till den institution på en pensionärs bosättningsort som nämns i förordningens artikel 27:

Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på personens bosättnings- eller vistelseort.

b) För tillämpningen av förordningens artiklar 27 och 29 och tillämpningsförordningens artiklar 30 och 31 i förhållande till den institution på en pensionärs bosättningsort som nämns i förordningens artikel 27:

Den behöriga institutionen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. Pensionsförsäkring

a) Om personen har varit omfattad av österrikisk lagstiftning med undantag för tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53:

Den behöriga institutionen.

b) I alla andra fall med undantag för tillämpningen av tillämp- ningsförordningens artikel 53:

Pensionsversicherungsanstaltder Angestellten (Pensionsför- säkringsanstalten för anställda), Wien.

c) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53: Hauptverband der österreichischenSozialver-sicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorga- nisation), Wien.

3. Olycksfallsförsäkring

a) Vårdförmåner:

- Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på personens bosättnings- eller vistelseort,

— eller Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna olycksfallsförsäkringsanstalten), Wien, kan utge för- måner.

b) Kontantförmåner:

i) I alla fall med undantag för tillämpningen av tillämpnings- förordningens artikel 53 i förening med artikel 77: Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna olycks- fallsförsäkringsanstalten), Wien.

ii) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53 i förening med artikel 77:

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungs- träger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvud- organisation), Wien.

4. Arbetslöshetsförsäkring

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på personens bosättnings- eller vistelseort.

5. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär- skild moderskapsförmån):

Det Finanzamt (finanskontor) som är behörigt på för- månstagarens bosättnings- eller vistelseort.

b) Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på personens bosättnings- eller vistelseort.

N. FINLAND

1. Sjukdom och moderskap

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsom rådet (EES)

a) Kontantförmåner:

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer eller

— Sjukkassorna.

b) Vårdförmåner:

i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokalbyråer eller

— Sjukkassorna.

ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:

De lokala inrättningar som lämnar vård enligt systemet.

2. Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)

Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer.

3. Dödsfallsersättningar

Allmän dödsfallsersättning:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer.

4. Arbetslöshet

Grundsystem:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer.

5. Familjeförmåner

a) Barnbidrag:

Den lokala socialnämnden i den kommun där förmånstagaren är bosatt.

b) Vårdbidrag för barn:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer.

O. ISLAND

1. Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall, olycks- fall i arbetet och arbetssjukdomar

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

2. Arbetslöshet

Tryggingastofnun rfkisins, Atvinnuleysistryggingasjödur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan), Reykjavik.

3. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag av barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

b) Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

682 P. LIECHTENSTEIN

1. Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar, arbetslöshet

Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

2. Ålderdom och dödsfall

a) Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung (Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

3. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins invaliditetsförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

4. Familjeförmåner

Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins familjeutj ämningskassa).

Q. NORGE

De lokale arbeidskontor og trygdekontor på bostedet eller opp- holdsstedet (de lokala arbetskontoren och försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelseorten).

R. SVERIGE

1. Alla fall utom arbetslöshet

Försäkringskassan på bosättnings- eller vistelseorten.

2. Arbetslöshet

Arbetslöshetskassan på bosättnings- eller vistelseorten.

S. SCHWEIZ

1. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

2. Ålderdom och dödsfall

Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

3. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lucerne - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu- zern).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

4. Arbetslöshet

a) Vid hel arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt.

b) Vid partiell arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt."

d) Följande skall läggas till i bilaga 4:

"M. ÖSTERRIKE

1. Sjuk-, olycksfalls- och pensionsförsäkring

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa- tion), Wien.

2. Arbetslöshetsförsäkring

a) Ärenden med Liechtenstein och Schweiz:

Landesarbeitsamt Vorarlberg (provinsarbetskontoret Vorarl- berg), Bregenz.

b) Ärenden med Tyskland:

Landesarbeitsamt Salzburg (provinsarbetskontoret Salzburg), Salzburg.

c) I alla andra fall:

Landesarbeitsamt Wien (provinsarbetskontoret, Wien), Wien.

3. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär- skild moderskapsförmån):

Bundesministerium fiir Umwelt, Jugend und Familie (För- bundsministeriet för miljö-, ungdoms- och familjefrågor), Wien.

b) Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån): Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret Wien), Wien.

N. FINLAND

1. Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensioner Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

2. Arbetspensioner

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

3. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar

Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors.

4. Andra fall

Sosiaali- ja terveysministeriö - Social- och hälsovårdsministe- riet, Helsingfors.

O. ISLAND

1. Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall, olycks- fall i arbetet och arbetssjukdomar

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

684 Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

2. Arbetslöshet

Tryggingastofnun rfkisins, Atvinnuleysistryggingasjööur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan), Reykjavik.

3. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

b) Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

1. Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdom- ar, arbetslöshet

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

2. Ålderdom och dödsfall

a) Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung (Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

3. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins invaliditetsförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

4. Familjeförmåner

Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins utjämningskassa).

Q. NORGE

1. Arbetslöshetsförmåner

Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo.

2. I alla andra fall

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.

R. SVERIGE

1. Alla fall utom arbetslöshet

Riksförsäkringsverket.

2. Arbetslöshet

Arbetsmarknadsstyrelsen

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

685 S. SCHWEIZ

1. Sjukdom och moderskap

Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura- zioni sociali, Berna - (Förbundsverket for socialförsäkring, Bern).

2. Invaliditet

Invaliditetsförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

3. Ålderdom och dödsfall

Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lucerne - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna -(Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu- zern).

5. Arbetslöshet

Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail, Berne - Ufficio federale delTindustria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete, Bern).

6. Familjeförmåner

Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura- zioni sociali, Berna - (Förbundsverket för socialförsäkring, Bern)."

e) Följande skall läggas till i bilaga 6:

"M. ÖSTERRIKE

Direkt betalning.

N. FINLAND

Direkt betalning.

O. ISLAND

Direkt betalning.

P. LIECHTENSTEIN

Direkt betalning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

686 Q. NORGE

1992/93:EU1

Direkt betalning.

Bilaga 3

Bilaga 10

R. SVERIGE

till lagen om

Direkt betalning.

samordning av systemen för

S. SCHWEIZ

social trygghet

Direkt betalning."

när personer flyttar inom

Följande skall läggas till i bilaga 7:

Europeiska

"M. ÖSTERRIKE

ekonomiska

Österreichische Nationalbank (Österrikes Nationalbank), Wien.

samarbetsområdet

(EES)

N. FINLAND

Postipankki Ltd, Helsinki - Postbanken Ab, Helsingfors.

O. ISLAND

Seölabanki fslands (Islands centralbank), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Landesbank (Liechtensteins Nationalbank), Vaduz.

Q. NORGE

Sparebanken Nor (Sparbanken), Oslo.

R. SVERIGE

Inget.

S. SCHWEIZ

Schweizerische Nationalbank, Zurich - Banque nationale suisse, Zurich - Banca nazionale svizzera, Zurigo - (Schweiziska Natio- nalbanken, Zurich)."

g) Följande skall läggas till i bilaga 9:

"M. ÖSTERRIKE

Följande institutioner skall inbegripas vid beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner:

a) Gebietskrankenkassen (Distriktssjukkassorna).

b) Betriebskrankenkassen (Företagssjukkassorna).

N. FINLAND

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de allmänna hälso- och sjukhusvårdssyste- men och återbetalningarna enligt sjukförsäkringen.

687 O. ISLAND

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt de sociala trygghetssystemen i Island.

P. LIECHTENSTEIN

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som utgetts av de erkända sjuk- kassorna enligt bestämmelserna i den nationella lagstiftningen om sjukförsäkring.

Q. NORGE

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt kapitel 2 i lagen om social trygghet (lag den 17 juni 1966), enligt lagen den 19 november 1987 om kommunal sjukvård, enligt lagen den 19 juni 1969 om sjukhus och enligt lagen den 28 april 1961 om mental sjukvård.

R. SVERIGE

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas genom beaktande av förmåner som utgetts enligt lagen om allmän försäkring.

S. SCHWEIZ

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av de förmåner som beviljats av de erkända sjukkassorna enligt bestämmelserna i den federala lagstiftningen om sjukförsäkring."

h) Följande skall läggas till i bilaga 10:

M. ÖSTERRIKE

1. För tillämpningen av artikel 6.1 i tillämpningsförordningen vid egenförsäkring enligt paragraf 16 i ASVG (den allmänna socialförsäkringslagen) för personer som är bosatta utanför Österrikes territorium:

Wiener Gebietskrankenkasse (Wiens distriktssjukkassa), Wien.

2. För tillämpningen av artikel 14.1 b och 17 i tillämp- ningsförordningen:

Bundesminister fiir Arbeit und Soziales (Federala ministern för arbete och sociala frågor), Wien, i samförstånd med Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Federala ministern för miljö-, ungdoms- och fam i lje frågor), Wien.

3. För tillämpningen av artikel 11, 11a, 12a, 13 och 14 i tillämpningsförordningen:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och är

1992/93:EU1

omfattad av sjukförsäkring:

Bilaga 3

Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.

Bilaga 10

Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och inte är

till lagen om

omfattad av sjukförsäkring:

samordning av

Den behöriga olycksfallsförsäkringsinstitutionen.

systemen för

I alla andra fall:

social trygghet

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger

när personer

(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa-

flyttar inom

tion), Wien.

Europeiska

För tillämpningen av artikel 38.1 och 70.1 i tillämpnings-

ekonomiska

förordningen:

samarbetsområdet

Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på familjemedlemmarnas bosättningsort.

(EES)

För tillämpningen av artiklarna 80.2, 81 och 82.2 i tillämp- ningsförordningen :

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på arbetstaga- rens senaste bosättningsort eller senaste anställningsort.

För tillämpningen av artiklarna 85.2 och 86.2 i tillämp- ningsförordningen avseende Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på arbetstaga- rens senaste bosättnings- eller vistelseort eller på den senaste anställningsorten.

För tillämpningen av tillämpningsförordningens

artikel 102.2 i förhållande till förordningens artiklar 36 och 63:

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa- tion), Wien.

artikel 102.2 i förhållande till förordningens artikel 70: Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret, Wien), Wien.

För tillämpning av artikel 110 i tillämpningsförordningen:

— Den behöriga institutionen, eller

— om det inte finns någon österrikisk behörig institution, institutionen på bosättningsorten.

För tillämpning av artikel 113.2 i tillämpningsförordningen: Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa- tion), Wien, underförstått att återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner skall göras från de sjukförsäkringsavgifter som denna institution erhållit från pensionärerna.

FINLAND

För tillämpningen av artikel 11.1, 1 la. 1, 12a, 13 och 14 i tillämpningsförordningen:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

44¶Riksdagen 1992/93. 20 sand. Nr 1. Del 3

För tillämpningen av

1992/93:EU1

artikel 36.1, 36.3 och 90.1 i tillämpningsförordningen:

Bilaga 3

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

Bilaga 10

med dess lokalbyråer, och

till lagen om

— Työeläkelaitokset - Arbetspensionsanstalterna och Eläke-

samordning av

turvakeskus - Pensionsskyddscentralen.

systemen för

artikel 36.1 andra meningen, 36.2 och 90.2 i tillämp-

social trygghet

ningsförordningen:

när personer

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

flyttar inom

— Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors

Europeiska

som institution för bosättningsorten.

ekonomiska

För tillämpningen av artikel 37b, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2

samarbetsområdet

i tillämpningsförordningen:

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors med dess lokalbyråer.

(EES)

För tillämpningen av artikel 41 och 59 i tillämpningsförord- ningen:

Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

Arbetspension:

— Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

För tillämpningen av artikel 60-67 och 71-75 i tillämp- ningsförordningen:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors, som institution på bosätt- ningsorten.

För tillämpningen av artikel 68 och 69 i tillämpningsförord- ningen:

Den institution som är ansvarig för olycksfallsförsäkring i det berörda fallet.

För tillämpningen av artikel 76 och 78 i tillämpningsförord- ningen:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycksfalls- försäkring.

För tillämpningen av artikel 80, 81 och 85.2 i tillämp- ningsförordningen :

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

För tillämpningen av artikel 96 och 113 i tilllämpningsför- ordningen:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycksfalls- försäkring.

10.

För tillämpningen av artikel 110 i tillämpningsförordningen:

Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpension: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

Arbetspension:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

c) Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors.

d) Övriga fall:

Sosiaali- ja terveysministeriö - Social- och hälsovårdsministe- riet, Helsingfors.

O. ISLAND

För alla fall utom förordningens artikel 17 och tillämpningsförordningens artikel 102.2:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

1. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11.1

a) i förhållande till förordningens artikel 4.1 och artikel 14b. 1:

— Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invaliden- versicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och in- validitetsförsäkring) .

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

2. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel lla.l

a) i förhållande till förordningens artikel 14a. 1 och artikel 14b.2:

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenver- sicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invalidi- tetsförsäkring).

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

3. För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 samt artikel 14.1 och 14.2 i tillämpningsförordningen:

Amt fur Volkswirtschaft und Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversicherung (Nationella ekono- miverket och Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invali- ditetsförsäkring) .

4. För tillämpningen av artiklarna 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2: Gemeindeverwaltung (Kommunförvaltningen) på bosättnings- orten.

5. För tillämpningen av artikel 80.2 och artikel 81:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

6. För tillämpningen av tillämpningsförordningensartikel 102.2

i förhållande till artiklarna 36, 63 och 70:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

7. För tillämpningen av artikel 113.2 i tillämp- ningsförordningen:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

691 Q.

NORGE

För tillämpningen av förordningens artikel 14.1 a och b, till- ämpningsförordningens artikel 11.1 a och 11.2 när arbetet utförs utanför Norge och förordningens artikel 14a. 1 b: Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskassan för utlandsärenden), Oslo.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för

För tillämpningen av artikel 14a. 1 a om arbetet utförs i Nor-

social trygghet

ge:

när personer

Trygdekontoreti den kommun där personen ifråga är bosatt.

flyttar inom

För tillämpningen av artikel 14.1 a i förordningen om perso-

Europeiska

nen ifråga är utsänd till Norge:

ekonomiska

Trygdekontoret i den kommun där arbetsgivarens företrädare

samarbetsområdet

är registrerad i Norge och om arbetsgivaren inte har någon företrädare i Norge, trygdekontoret i den kommun där arbe- tet utförs.

(EES)

För tillämpningen av artikel 14.2 och artikel 14.3:

Trygdekontoreti den kommun där personen ifråga är bosatt.

För tillämpningen av artikel 14a.2: Trygdekontoret i den kommun där arbetet utförs.

För tillämpningen av artikel 14b. 1 och 14b.2:

Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskassan för utlandsärenden), Oslo.

För tillämpningen av kapitlen 1, 2, 3, 4, 5 och 8 i del III av förordningen och de bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i tillämpningsförordningen: Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och dess utsedda organ (de regionala och lokala försäkringskontoren).

För tillämpningen av del III kapitel 6 i förordningen och de bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i tillämpningsförordningen:

Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo och dess ut- sedda organ.

För pensionsförsäkringssystemet för sjömän:

a) Det lokala trygdekontoret på bosättningsorten när per- sonen ifråga är bosatt i Norge.

b) Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskas- san för utlandsärenden), Oslo vid betalning av förmåner enligt systemet till personer som är bosatta utomlands.

10.

För familjebidrag:

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och dess utsedda organ (de lokala försäkringskontoren).

SVERIGE

För tillämpningen av förordningens artiklar 14.1, 14a. 1 och

2 och tillämpningsförordningens artiklar 11.1a och 1 la. 1: Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.

2. För tillämpningen av artiklarna 14.1 b och 14a. 1 b i fall då en person är utsänd till Sverige:

Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.

3. För tillämpningen av artiklarna 14b. 1 och 14b.2 i fall när en person är utsänd till Sverige för en period som är längre än 12 månader:

Göteborgs allmänna försäkringskassa, sjöfartskontoret.

4. För tillämpningen av artikel 14.2 och 14.3, 14a.2 och 14a.3

i förordningen:

Försäkringskassan på bosättningsorten.

5. För tillämpningen av förordningens artikel 14a.4 och tillämp- ningsförordningens artiklar 11.1 b, lla.l b och 12a.5, 12a.6 och 12a.7 a:

Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.

6. För tillämpningen av artikel 17 i förordningen:

a) Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs eller skall utföras, och

b) Riksförsäkringsverket angående vissa grupper av anställda eller egenföretagare.

7. För tillämpningen av artikel 102.2:

a) Riksförsäkringsverket.

b) Arbetsmarknadsstyrelsen för arbetslöshetsförmåner.

S. SCHWEIZ

1. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11.1

a) i förhållande till förordningens artikel 14.1 och 14b. 1:

Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinderlassenen- und Invalidenversicherung - Caisse de compensation de l’assu- rance vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di compen- sazione delFasssicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditå

- (utjämningskassa för ålders-, efterlevande och invaliditets- försäkring) och den behöriga försäkringsgivaren.

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Bundesamt för Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura- zioni sociali, Berna - Förbundsverket för socialförsäkring, Bern).

2. För tillämpningen av tillämpningsförordningensartikel lla.l a) i förhållande till förordningens artikel 14a. 1 och artikel

14b.2:

Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversicherung - Caisse de compensation de 1’assu- rance vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di compen- sazione delFasssicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditå

- (Utjämningskassa för ålders-, efterlevande- och invalidi- tetsförsäkring).

1992/93 :EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura- zioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialförsäkring, Bern).

3. För tillämpningen av artikel 12a i tillämpningsförordningen på

a) personer som är bosatta i Schweiz:

Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de compen- sation - Cassa cantonale di compensazione (kantonal utjäm- ningskassa) i den kanton där personen är bosatt.

b) personer bosatta utanför Schweiz:

Den Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de compen- sation - Cassa cantonale di compensazione (Kantonala utjäm- ningskassa) som är behörig på den ort där arbetsgivaren har sin verksamhet.

4. För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 och artikel 14.1 och 14.2 i tillämpningsförordningen:

Eidgenössische Ausgleichkasse, Bern - Caisse fédérale de compensation, Berne - Cassa federale di compensazione, Berna (Federala utjämningskassan, Bern) och Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Kreisagentur Bern, Bern - Caisse nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, agence d’arrondissement de Berne, Berne - Istituto nazionale sviz- zero di assicurazione contro gli infortuni, agenzia circon- dariale di Berna, Berna - (Schweiziska olycksfallsförsäkrings- anstalten, Regionkontor Bern, Bern).

5. För tillämpningen av artikel 38.1, artikel 70.1, artikel 82.2 och artikel 86.2 i tillämpningsförordningen:

Gemeindeverwaltung - Administration communale - Ammi- nistrazione communale - (Kommunförvaltningen) på bosätt- ningsorten.

6. För tillämpningen av artikel 80.2 och 81 i tilllämpningsför- ordningen:

Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail, Berne

- Ufficio federale delfindustria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete, Bern).

7. För tillämpningen av artikel 102.2 i tillämp- ningsförordningen:

a) i förhållande till förordningens artikel 63:

b) i förhållande till förordningens artikel 70:

Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail, Berne

- Ufficio federale delFindustria, delle arti e mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete), Bern).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

8. För tillämpningen av tillämpningsförordningensartikel 113.2 i förhållande till tillämpningsförordningens artikel 62.1: Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lucerne - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti, Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu- zern).

k) Följande skall läggas till i bilaga 11:

"M. ÖSTERRIKE

Inget.

N. FINLAND

Inget.

O. ISLAND

Inget.

P. LIECHTENSTEIN

Inget.

Q. NORGE

Inget.

R. SVERIGE

Inget.

S. SCHWEIZ

Inget."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

3. 373 Y 0919 (02): Beslut nr 74 av den 22 februari 1973 om rätt till vårdförmåner vid tillfällig vistelse enligt artikel 22.1a i i rådets för- ordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 21 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 4).

4. 373 Y 0919 (03): Beslut nr 75 av den 22 februari 1973 om behand- ling av ansökningar om omprövning enligt artikel 94.5 i rådets för- ordning (EEG) nr 1408/71 som har lämnats in av personer med in- validpension (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 5).

5 . 373 Y 0919 (06): Beslut nr 78 av den 22 februari 1973 om tolkningen

av artikel 7.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om förfarandet vid tillämpning av bestämmelserna om minskning eller innehållande av förmåner (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 8).

6. 373 Y 0919 (07): Beslut nr 79 av den 22 februari 1973 om tolkningen

av artikel 48.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om samman- läggning av försäkringsperioder och perioder som behandlas som

sådana vid sjukdom, ålderdom och dödsfall (EGT nr C 75, 19.9

1973, s. 9).

7. 373 Y 0919 (09): Beslut nr 81 av den 22 februari 1973 om samman- läggning av försäkringsperioder som har fullgjorts inom ett visst yrke med tillämpning av artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 11).

8. 373 Y 0919 (11): Beslut nr 83 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 68.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 82 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om ökning av förmåner vid ar- betslöshet för beroende familjemedlemmar (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 14).

9 . 373 Y 0919 (13): Beslut nr 85 av den 22 februari 1973 om tolkningen

av artikel 57.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och av artikel

67.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om fastställande av tilläm- plig lagstiftning och behörig institution för beviljande av förmåner vid arbetssjukdomar (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 17).

10. 373 Y 1113 (02): Beslut nr 86 av den 24 september 1973 om arbets- sätt för och sammansättning av revisionskommittén inom Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare (EGT nr C 96, 13.11 1973) i dess lydelse enligt — 376 Y 0813 (02): Beslut nr 106 av den 8 juli 1976 (EGT nr C

190, 13.8 1976, s. 2).

11. 374 Y 0720 (06): Beslut nr 89 av den 20 mars 1973 om tolkningen av artikel 16.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om personer som är anställda på ambassader och konsulat (EGT nr C 86, 20.7

1974, s. 7)

12. 374 Y 0720 (07): Beslut nr 91 av den 12 juli 1973 om tolkningen av artikel 46.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om fastställande av förmåner som skall utges enligt punkt 1 i denna artikel (EGT nr C 86, 20.7 1974, s. 8)

13. 374 Y 0823 (04): Beslut nr 95 av den 24 januari 1974 om tolkningen av artikel 46.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om proportionell beräkning av pensioner (EGT nr C 99, 23.8 1974, s. 5)

14. 374 Y 1017 (03): Beslut nr 96 av den 15 mars 1974 om omprövning av rätt till förmåner enligt artikel 49.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 126, 17.10 1974, s. 23).

15. 375 Y 0705 (02): Beslut nr 99 av den 13 mars 1975 om tolkningen av artikel 107.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om skyldigheten att räkna om löpande förmåner (EGT nr C 150, 5.7 1975, s. 2).

16. 375 Y 0705 (03): Beslut nr 100 av den 23 januari 1975 om återbetal- ning av kontantförmåner som har utgetts av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning och om hur denna återbetalning skall ske (EGT nr C 150, 5.7 1975, s. 3).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

17. 376 Y 0526 (03): Beslut nr 105 av den 19 december 1975 om genom- förandet av artikel 50 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 117, 26.5 1976, s. 3).

18. 378 Y 0530 (02): Beslut nr 109 av den 18 november 1977 med änd- ring av beslut nr 92 av den 22 november 1973 om begreppet vårdför- måner vid sjukdom och moderskap som avses i artiklarna 19.1, 19.2, 22, 25.1, 25.3, 25.4, 26, 28,1 och 28a, 29 och 31 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och bestämmande av de belopp som skall återbe- talas enligt artiklarna 93, 94 och 95 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och av de förskott som skall betalas enligt artikel 102.4, i samma förordning (EGT nr C 125, 30.5 1978, s. 2).

19 . 383 Y 0115: Beslut nr 115 av den 15 december 1982 om beviljande

av proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt enligt artikel 24.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 193,

20.7 1983, s. 7).

20. 383 Y 0117: Beslut nr 117 av den 7 juli 1982 om villkoren för

tillämpning av artikel 50.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 238, 7.9 1983, s. 3).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm- pas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.2:

"FINLAND

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

ISLAND

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversiche- rung (Liechtensteins ålders-, efterlevande-och invaliditetsförsäk- ring), Vaduz.

NORGE

Rikstrygdeverket (Rikförsäkringsverket), Oslo.

SCHWEIZ.

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compen- sation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

SVERIGE

Riksförsäkringsverket, Stockholm.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

697 ÖSTERRIKE

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien."

21. 383 Y 1112 (02): Beslut nr 118 av den 20 april 1983 om villkoren för tillämpning av artikel 50.1 b i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 306, 12.11 1983, s. 2).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.4:

"FINLAND

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

ISLAND

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversiche- rung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invaliditetsför- säkring), Vaduz.

NORGE

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.

SCHWEIZ

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compen- sation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

SVERIGE

Riksförsäkringsverket, Stockholm.

ÖSTERRIKE

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien."

22. 383 Y 1102 (03): Beslut nr 119 av den 24 februari 1983 om tolk- ningen av artikel 76 och artikel 79.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 10.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om sammanträffande av familjeförmåner och familjebidrag (EGT nr C 295, 2.11 1983, s. 3).

23. 383 Y 0121: Beslut nr 121 av den 21 april 1983 om tolkningen av artikel 17.7 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om beviljande av

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt (EGT nr C 193 , 20.7 1983, s. 10).

24. 384 Y 0802 (32): Beslut nr 123 av den 24 februari 1984 om tolk- ningen av artikel 22.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 be- träffande personer som behandlas med njurdialys (EGT nr C 203, 2.8 1984, s. 13).

25. 386 Y 0125: Beslut nr 125 av den 17 oktober 1985 om användningen av intyget om tillämplig lagstiftning (blankett E 101) då ut- sändningsperioden inte överstiger tre månader (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 3).

26 . 386 Y 0126: Beslut nr 126 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen

av artiklarna 14.1 a, 14a. 1 a, 14b. 1 och 14b.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 3).

27. 386 Y 0128: Beslut nr 128 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artikel 14.1 a och 14b. 1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämplig lagstiftning för utsända arbetstagare (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 6).

28. 386 Y 0129: Beslut nr 129 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artiklarna 77, 78 och 79.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 10.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 7).

29 . 386 Y 0130: Beslut nr 130 av den 17 oktober 1985 om de blanketter

som behövs för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 (E 001, E 101-027, E 201-215, E 301-303, E 401-411) (86/303/EEG) (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 1), i dess lydelse enligt

— 391 X 0140: Beslut nr 144 av den 9 april 1990 (E401-E410F) (EGT nr L 71, 18.3 1991, s. 1).

30. 386 Y 0131: Beslut nr 131 av den 3 december 1985 om räckvidden av artikel 71.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om rätt till förmåner vid arbetslöshet för andra arbetstagare än gränsarbetare som under sin senaste anställning var bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 10).

31. C 271/87, g. 3: Beslut nr 132 av den 23 april 1987 om tolkningen av artikel 40.3 a ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT nr C 271, 9.10 1987, s. 3).

32. C 284/87, s. 3: Beslut nr 133 av den 2 juli 1987 om tillämpningen av artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 284, 22.10 1987, s. 3 och EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 13).

33. C 64/88, 8. 4: Beslut nr 134 av den 1 juli 1987 om tolkningen av artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om sammanlägg- ning av försäkringsperioder som har fullgjorts inom ett yrke som omfattas av ett särskilt system i en eller flera medlemsstater (EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 4).

34. C 281/88, g. 7: Beslut nr 135 av den 1 juli 1987 om beviljande av vårdförmåner enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och begreppen brådskande fall enligt artikel 20 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och mycket brådskande fall

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 281, 9.3 1988, s. 7).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.2:

"m) ATS 7 000 för institutionen på bosättningsorten i Österrike, m) FIM 3 000 för institutionen på bosättningsorten i Finland.

o) ISK 35 000 för institutionen på bosättningsorten i Island.

p) CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Liechtens- tein.

q) NOK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Norge.

r) SEK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Sverige,

s) CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Schweiz."

35. C 64/88, s. 7: Beslut nr 136 av den 1 juli 1987 om tolkningen av artikel 45.1-3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om beaktande av försäkringsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning för att erhålla, bibehålla eller återfå rätt till förmåner (EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 7).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i bilagan:

"M. ÖSTERRIKE

Inget.

N. FINLAND

Inget.

O. ISLAND

Inget.

P. LIECHTENSTEIN

Inget.

Q. NORGE

Inget.

R. SVERIGE

Inget.

S. SCHWEIZ

Inget."

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

36. C 140/89, s. 3: Beslut nr 137 av den 15 december 1988 om tillämp- ningen av artikel 15.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 140, 6.6 1989, s. 3).

37. C 287/89, 8. 3: Beslut nr 138 av den 17 februari 1989 om tolkningen av artikel 22.1 c i i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om organ- transplantationer eller andra kirurgiska ingrepp, som kräver test av biologiska prover, medan den berörda personen inte befinner sig i den medlemsstat där testerna utförs (EGT nr C 287, 15.11 1989, s. 3).

38. C 94/90, s. 3: Beslut nr 139 av den 30 juni 1989 om vilket datum som skall beaktas vid fastställande av kursen för sådan omräkning som avses i artikel 107 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och som skall tillämpas vid beräkning av vissa förmåner och avgifter (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 3).

39. C 94/90, s. 4: Beslut nr 140 av den 17 oktober 1989 om vilken kurs för omräkning som skall tillämpas av institutionen på en heltidsar- betslös gränsarbetares bosättningsort för den senaste löneinkomst som har erhållits i den behöriga staten (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 4).

40. C 94/90, s. 5: Beslut nr 141 av den 17 oktober 1989 om ändring av beslut nr 127 av den 17 oktober 1985 om sammanställningen av de listor som föreskrivs i artiklarna 94.4 och 95.4 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 5).

41. C 80/90, s. 7: Beslut nr 142 av den 13 februari 1990 om tillämp- ningen av artiklarna 73, 74 och 75 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 80, 30.3 1990, s. 7).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Punkt 1 skall inte gälla.

b) Punkt 3 skall inte gälla.

42. 391 D 0425: Beslut nr 147 av den 11 oktober 1990 om tillämpningen av artikel 76 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr L 235,

23.8 1991, s. 21).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

43. Rekommendation nr 14 av den 23 januari 1975 om utfärdande av blankett E 111 till arbetstagare som har sänts ut för arbete utomlands, antagen av Administrativa kommissionen vid dess 139:e sammanträde den 23 januari 1975.

44. Rekommendation nr 15 av den 19 december 1980 om bestämmande av det språk på vilket de blanketter som behövs för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och nr S1M12. skall utfärdas, antagen av Administrativa kommissionen vid dess 176:e sammanträde den 19 december 1980.

45 . 385 Y 0016: Rekommendation nr 16 av den 12 december 1984 om

slutande av överenskommelser enligt artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 273, 24.10 1985, s. 3).

46 . 386 Y 0017: Rekommendation nr 17 av den 12 december 1984 om de

statistiska uppgifter som årligen skall lämnas för upprättandet av Administrativa kommissionens rapporter (EGT nr C 273, 24.10 1985, s. 3).

47. 386 Y 0028: Rekommendation nr 18 av den 28 februari 1986 om vilken lagstiftning som skall tillämpas på arbetslösa personer som är sysselsatta i deltidsarbete i en annan medlemsstat än bosättningsstaten (EGT nr C 284, 11.11 1986, s. 4).

48. 380 Y 0609 (03): Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar som föreskrivs i artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när an- ställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 139, 9.6 1980, s. 1).

49. 381 Y 0613 (01): Förklaringar av Grekland enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemed- lemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 143, 13.6 1981, s. 1).

50. 383 Y 1224 (01): Tillägg till Tysklands förklaring enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 351, 24.12 1983, s. 1).

51. C 338/86, s. 1: Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5 i rådets förordning nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 338, 31.12 1986, s. 1).

52. C 107/87, s. 1: Medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 107,

24.4 1987, s. 1).

53. C 323/80, s. 1: Anmälan till rådet från regeringarna i Tyskland och Luxemburg om slutandet av en konvention mellan dessa två regering- ar om skilda frågor om social trygghet, enligt artiklarna 8.2 och 96 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp- ningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 323, 11.12 1980, s. 1).

54. L 90/87, s. 39: Förklaring av Frankrike enligt artikel lj i rådets för- ordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 90, 2.4 1987, s. 39).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

702 Förfarande för EFTA-staternas deltagande i den administrativa kommis- sionen för social trygghet för migrerande arbetare och i den till denna kommission knutna revisionskommittén enligt artikel 112.11 avtalet

Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike, får var och en sända en representant att närvara som rådgivare (observatör) vid de möten som hålls i den till Administrativa kommissionen för social trygg- het för migrerande arbetare som är knuten till EG-kommissionen och vid de möten som hålls i den till Administrativa kommission knutna revisionskom- mittén.

«*««««

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

8 Förslag till

lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

3 kap. Allmänna skyldigheter

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryg- gande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den avlämnas för att tas i bruk eller när den ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte.

8 §>

Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryg- gande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den släpps ut på marknaden, avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut till försäljning.

En teknisk anordning som inte uppfyller kraven i första stycket får visas på mässor, utställningar eller liknande om det tydligt anges att kra- ven inte är uppfyllda och att anord- ningen inte får släppas ut på markna- den eller avlämnas för att tas i bruk förrän den uppfyller kraven. Sätts anordningen i funktion skall tillräck- liga säkerhetsåtgärder vidtas mot olycksfall.

Uppgifter om anordningen som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall (produktinformation) skall lämnas vid avlämnandet genom tydlig märkning eller på annat sätt. Information av särskild betydelse för ar- betsmiljön skall lämnas vid marknadsföring av anordningen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

4 kap. Bemyndiganden

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande, arbetarskydds- styrelsen får föreskriva om

1. provning eller annan kontroll av tekniska anordningar eller av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,

2. villkor och kontroll vid tillverk- ning och användning av sådana an- ordningar eller ämnen,

3. undersökning av skyddsförhål- landena i ett visst slag av verksamhet.

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande, arbetarskydds- styrelsen får, ifråga om tekniska an- ordningar eller ämnen som kan för- anleda ohälsa eller olycksfall, före- skriva om

1. villkor om tillverkning, använd- ning samt märkning eller annan pro- duktinformation

2. provning eller kontroll av att fö- reskrivna krav eller villkor är upp- fyllda.

'Senaste lydelse 1991:677.

2 Senaste lydelse 1991:677.

2 § 3

Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet får rege- ringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen före- skriva

1. att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar, som är avsedda för verksamhet av ett visst slag får användas endast efter tillstånd,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

2. att tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa el- ler olycksfall, endast efter tillstånd eller godkännande får användas eller avlämnas för att tas r bruk.

I föreskrift som avses i första stycket får anges att det i anslutning till ett tillstånd eller ett godkännande kan fastställas krav på produktinfor- mation och på villkor som skall gälla vid tillverkning samt på kontroll efter tillverkning. I sådan föreskrift kan även anges att ett tillstånd eller god- kännande kan förenas med villkor för användningen. Föreskrift som avses i första stycket 2 kan vidare ange villkor vars uppfyllande skall utgöra förutsättning för tillstånd eller godkännande.

2. att tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa el- ler olycksfall, endast efter tillstånd, godkännande eller annat bevis om överensstämmelse med gällande krav får släppas ut på marknaden, använ- das eller avlämnas för att tas i bruk.

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande, arbetarskydds- styrelsen kan föreskriva

1. att produktinformation skall lämnas i fråga om tekniska anord- ningar eller ämnen som kan föran- leda ohälsa eller olycksfall,

2. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga tekniska anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall.

Föreskrifter ifråga om installation av tekniska anordningar kan medde- las i samma ordning.

Regeringen eller, efter regering- ens bestämmande arbetarskyddssty- relsen,/år föreskriva

1. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga tekniska anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,

2. att arbetsgivare skall föra regis- ter över arbetstagare som utsätts för exposition som kan medföra ohälsa med uppgift om arbetet och exposi- tionen samt att arbetsgivare skall till läkare överlämna uppgifter ur regist- ret.

Föreskrifter om undersökning av sky dds förhållandena i ett visst slag av verksamhet och om installation av tekniska anordningar/år meddelas i samma ordning.

Arbetstagare skall ges tillfälle att på begäran ta del av de uppgifter i re- gister enligt första stycket 2. som be- rör honom eller henne.

3 Senaste lydelse 1991:677.

4 Senaste lydelse 1991:677.

45 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

9 Förslag till

1¶Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Följande regler i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det hänvisas till i bilaga V till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:

1. Artiklarna 1-9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2. Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976 om ändring av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter inom arbetstagarorganisa- tioner i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2 § Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga V till EES-avtalet.

3 § Av lagen (1992:000) om ett europeiskt samarbetsområde (EES) framgår att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i följande protokoll skall gälla:

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

2. Protokoll 1 till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet och en domstol mellan EFTA-länderna.

4 § Som bilaga 1-3 till denna lag finns den svenska texten till

1. de förordningar som anges i 1 §,

2. bilaga V till EES-avtalet

Protokoll 1 till EES-avtalet och de protokoll som anges i 3 § finns intagna i lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

707 Bilaga 1

Rådets förordning (EEG) nr 1612/68

av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 49 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande^, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande^, och med beaktande av följande:

Arbetskraftens fria rörlighet skall vara genomförd inom gemenskapen senast vid utgången av övergångsperioden. För att nå detta mål krävs att man av- skaffar all diskriminering på grund av nationalitet mellan arbetstagare i med- lemsstaterna vad avser anställning, avlöning och andra arbets- och anställ- ningsvillkor och att arbetstagarna får rätt att röra sig fritt inom gemenskapen för att ta anställning, med förbehåll för de begränsningar som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa.

Speciellt på grund av att tullunionen genomfördes så tidigt, och för att man skall kunna säkerställa att gemenskapens två viktigaste grundpelare står fär- diga samtidigt, bör bestämmelser antas som gör det möjligt att uppnå det mål för den fria rörligheten som uppställts i artiklarna 48 och 49 i fördraget och för att förbättra de regler som successivt antagits enligt förordning nr 15^ om de första åtgärderna för att uppnå fri rörlighet samt enligt rådets förordning nr 38/64/EEG 5 av den 25 mars 1964 om fri rörlighet för arbetskraften inom gemenskapen.

Fri rörlighet utgör en grundläggande rättighet för arbetstagare och deras familjer. Arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen måste vara ett av de medel som garanterar att en arbetstagare får förbättrade levnads- och arbets- villkor och förbättrad social ställning, samtidigt som den bidrar till att till- godose medlemsstaternas ekonomiska behov. Alla arbetstagare i medlems- staterna skall ha erkänd rätt att själva välja sitt verksamhetsområde.

Denna rättighet måste utan diskriminering få åtnjutas av fast anställda, säsongarbetare och gränsarbetare och av dem som är verksamma i service- yrkena.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2¶EGT nr 268, 6.11.1967, s. 9.

-'EGT nr 298, 7.12.1967, s. 10.

4¶EGT nr 56, 26.8.1961, s. 1073/61.

5¶EGT nr 62. 17.4.1964, s. 965/64.

708 Rätten till fri rörlighet kräver, för att den objektivt sett skall kunna utövas i frihet och värdighet, att man säkerställer lika behandling, både praktiskt och juridiskt, i allt som rör den faktiska verksamheten som anställd och rätten till bostad, och likaså att hinder för arbetstagarens rörlighet avlägsnas, särskilt när det gäller arbetstagarens rätt att få ha sin familj hos sig och förutsättning- arna för att familjen skall kunna inlemmas i värdlandet

Principen om icke-diskriminering av arbetskraft inom gemenskapen inne- bär att alla medborgare har samma fortur vid anställning som den inhemska arbetskraften.

Det är nödvändigt att förbättra tillvägagångssättet för platsförmedling, i synnerhet genom att skapa ett direkt samarbete mellan de centrala arbets- marknadsmyndigheterna och även mellan de regionala kontoren och dess- utom genom att öka och koordinera utbytet av information för att säkerställa en allmänt klarare bild av arbetsmarknaden. Arbetstagare som vill flytta bör också få regelbunden information om levnads- och arbetsförhållandena. Dessutom bör det finnas åtgärder att ta till för det fall att en medlemsstat har störningar eller förutser sådana på sin arbetsmarknad, vilka kan allvarligt hota levnadsstandarden och sysselsättningsnivån i en region eller en industri. För detta ändamål är information i syfte att avhålla arbetskraft från att flytta till en sådan region eller industri den metod som man skall begagna sig av i första hand, men vid behov bör det vara möjligt att förbättra resultatet av informa- tionen genom att tillfälligt upphäva ovannämnda tillvägagångssätt. Alla så- dana beslut skall tas på gemenskapsnivå.

Det råder ett nära samband mellan arbetskraftens fria rörlighet, anställning och yrkesutbildning, speciellt när utbildningen syftar till att göra det möjligt för arbetstagare att acceptera erbjudanden om anställning från andra områden av gemenskapen. Sådana samband gör det nödvändigt att inte fortsättningsvis isolerat granska de problem som uppstår i detta sammanhang, utan betrakta dem såsom beroende av varandra, och också ta hänsyn till arbetsmarknads- problemen på regional nivå. Man bör därför styra medlemsstaternas strävan- den mot en samordning av sin sysselsättningspolitik på gemenskapsnivå.

Rådet har i sitt beslut av den 15 oktober 1968^ bestämt att artiklarna 48 och 49 i fördraget och likaså de åtgärder som vidtagits för att genomföra dessa även skall gälla Frankrikes utomeuropeiska departement.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

6¶EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 1.

709 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DELI

Anställning och arbetstagarnas familjer

AVDELNING 1

Rätt till anställning

1. Vaije medborgare i en medlemsstat skall, oavsett var han eller hon har sitt hemvist, ha rätt att ta anställning och att arbeta inom en annan medlems- stats territorium i enlighet med de villkor som, enligt lagar och andra författ- ningar, gäller för anställning av medborgare i denna stat.

2. Han eller hon skall i synnerhet ha samma förtur till en ledig befattning i en medlemsstat som medborgarna i denna stat.

Varje medborgare i en medlemsstat och varje arbetsgivare som utövar någon verksamhet inom en medlemsstats territorium får utbyta anställnings- ansökningar respektive erbjudanden om anställning och får ingå och fullfölja anställningsavtal i enlighet med de villkor som gäller enligt lagar och andra författningar, utan att någon diskriminering blir följden därav.

1. Enligt denna förordning skall de regler som gäller enligt lagar och andra författningar i en medlemsstat inte gälla

- när de inskränker rätten för utländska medborgare att ansöka om och erbjuda anställning, eller rätten för utländska medborgare att påbörja och full- följa anställning, eller gör dessa till föremål för villkor som inte gäller för de- ras egna medborgare, eller

- när ipglemas uteslutande eller huvudsakliga syfte eller effekt, även om de gälléi 1 oavsett nationalitet, är att utestänga medborgare i andra medlems- stater från den erbjudna anställningen.

Denna bestämmelse gäller inte i fråga om särskilda språkkunskaper som krävs på grund av den lediga tjänstens natur.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. I synnerhet skall bland de bestämmelser och rutiner i en medlemsstat som åsyftas i punkt 1 första stycket inkluderas bestämmelser som

a) föreskriver en speciell rekryteringsprocedur för utländska medborgare,

b) begränsar eller inskränker utannonsering av lediga platser i pressen eller genom något annat medium eller ställer andra villkor än dem som gäller för arbetsgivare som utövar sin verksamhet inom denna medlemsstats territo- rium,

c) förknippar rättighet till anställning med krav på registrering vid arbets- förmedling eller förhindrar individuell rekrytering av arbetstagare, när det gäller personer som inte är bosatta inom denna stats territorium.

1. Villkor som gäller enligt lagar och andra författningar och som inskrän- ker antalet eller andelen utländska medborgare som får vara anställda i före- tag, verksamhetsgrenar eller regioner eller på nationell nivå, skall inte gälla medborgare i de andra medlemsstaterna.

2. Då i en medlemsstat beviljande av en förmån för företag är förknippat med villkoret att en viss minimiprocent av landets arbetstagare anställs, skall medborgare i de andra medlemsstaterna räknas som medborgare i denna stat om inte annat följer av bestämmelserna i rådets direktiv av 15 oktober 19637

En medborgare i en medlemsstat som söker anställning inom en annan medlemsstats territorium skall få samma hjälp där som den som ges av arbets- förmedlingarna i denna stat till dess egna medborgare som söker anställning.

1. Anställning och rekrytering av en medborgare i en medlemsstat till en tjänst i en annan medlemsstat skall inte vara beroende av medicinska, yrkes- mässiga eller andra kriterier som är diskriminerande på grund av nationalitet i jämförelse med de kriterier som gäller för de medborgare i den andra med- lemsstaten som önskar bedriva samma verksamhet

2. En medborgare som får ett personligt erbjudande från en arbetsgivare i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare kan dock bli tvungen att genomgå en anlagsundersökning, om arbetsgivaren uttryckligen begär detta då arbetsgivaren erbjuder anställningen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

7¶EGT nr 159, 2.11.1963, s. 2661/63.

711 AVDELNING II

Anställning och likabehandling

1. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat får inom en annan medlemsstats territorium inte på grund av sin nationalitet behandlas annor- lunda än landets egna arbetstagare i fråga om anställnings- och arbetsvillkor, speciellt vad avser lön, avskedande och, om han eller hon skulle bli arbetslös, återinsättande i arbete eller återanställning.

2. Arbetstagaren skall åtnjuta samma sociala och skattemässiga förmåner som landets medborgare.

3. Arbetstagaren skall även, med stöd av samma rättighet och på samma villkor som landets medborgare, ha tillgång till utbildning i yrkesskolor och omskolningscentra.

4. Alla klausuler i ett kollektivt eller individuellt avtal eller någon annan kollektiv bestämmelse om rätt att söka anställning, anställning, lön och andra villkor för arbete eller avskedande skall vara ogiltiga, såvitt de föreskriver eller bemyndigar diskriminerande villkor för arbetstagare som är medborgare i de andra medlemsstaterna.

1. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är an- ställd inom en annan medlemsstats territorium skall få lika behandling vad av- ser medlemskap i fackföreningar och utövande av därmed sammanhängande rättigheter inklusive rätten att rösta. Arbetstagaren får uteslutas från del- tagande i ledningen av organisationer som regleras av offentlig rätt och från att inneha en tjänst som regleras av offentlig rätt. Dessutom skall arbets- tagaren ha rätt att vara valbar till de organ som representerar arbetstagaren i företaget

Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka lagar eller förordningar i vissa medlemsstater som beviljar mer omfattande rättigheter till arbetstagare som kommer från de andra medlemsstaterna.

2. Denna artikel skall granskas av rådet efter ett förslag från kommissio- nen, vilket skall läggas fram inom högst två år.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

712 Artikel 9

1. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är an- ställd inom en annan medlemsstats territorium skall åtnjuta alla rättigheter och förmåner som beviljas landets medborgare i bostadsfrågor, även omfattande rätten att äga den bostad han eller hon behöver.

2. Denne arbetstagare får, med samma rätt som landets medborgare, sätta sitt namn på listorna för bostadssökande i den region där han eller hon är an- ställd, om sådana listor finns. Arbetstagaren skall åtnjuta förmåner och för- turer som är förknippade därmed.

Arbetstagarens familj som har stannat kvar i hemlandet skall i detta hän- seende antas bo i regionen där arbetstagaren bor, om landets medborgare också gynnas av liknande antagande.

AVDELNING ffl

Arbetstagarnas familjer

1. Följande personer skall, oavsett sin nationalitet, ha rätt att bosätta sig tillsammans med en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är anställd i en annan medlemsstats territorium:

a) Arbetstagarens make och deras avkomlingar som är under 21 års ålder eller är beroende av dem för sin försöijning,

b) släktingar i närmast föregående led till arbetstagaren och hans eller hen- nes make, som är beroende av dem.

2. Medlemsstaterna skall underlätta mottagandet av alla familjemedlemmar som inte anges i punkt 1, om de är beroende av arbetstagaren eller ingår i hans eller hennes hushåll i det land arbetstagaren kommer ifrån.

3. Vad beträffar punkterna 1 och 2 måste arbetstagaren för sin familj ha tillgång till en bostad som anses normal för landets arbetstagare i den region där han eller hon är anställd. Denna bestämmelse får emellertid inte ge upp- hov till diskriminering mellan landets arbetstagare och arbetstagare från andra medlemsstater.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

När en medborgare i en medlemsstat har anställning eller driver en rörelse inom en annan medlemsstats territorium skall hans eller hennes make och de bam som är under 21 års ålder eller beroende av honom ha rätt att ta anställ-

ning inom hela denna stats territorium, även om de inte är medborgare i någon medlemsstat.

Bamen till en medborgare i en medlemsstat som är eller har varit anställd i en annan medlemsstat skall ha tillträde till denna stats allmänna skolor, lär- lingsutbildning och yrkesskolekurser på samma villkor som medborgarna i denna stat, om bamen bor där.

Medlemsstaterna skall främja alla bemödanden att göra det möjligt för dessa bam att delta i utbildningen under bästa möjliga förhållanden.

DEL II

FÖRMEDLING AV LEDIGA PLATSER OCH PLATS- ANSÖKNINGAR

AVDELNING 1

Samarbete mellan medlemsstaterna och med kommissionen

1. Medlemsstaterna eller kommissionen skall ta initiativet till eller till- sammans utföra den analys av sysselsättning och arbetslöshet som de anser nödvändig för att åstadkomma arbetstagarnas fria rörlighet inom gemen- skapen.

Medlemsstaternas centrala arbetsmarknadsmyndigheter skall intimt sam- arbeta med varandra och med kommissionen i syfte att gemensamt verka för förmedling av lediga platser och ansökningar om anställning inom gemen- skapen och därav följande anställning av arbetstagare.

2. För detta ändamål skall medlemsstaterna utse särskilda förmedlingar som skall anförtros organisationen av arbetet på de ovannämnda områdena i samarbete med varandra och med kommissionens olika avdelningar.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om varje förändring i dessa förmedlingar. Kommissionen skall offentliggöra detaljer därom i in- formationssyfte i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

714 Artikel 14

1. Medlemsstaterna skall sända kommissionen information om problem som uppstår i samband med den fria rörligheten och anställandet av arbets- tagare samt detaljer om sysselsättningssituationen och dess utveckling för vaije region och verksamhetsgren.

2. I samarbete med den tekniska kommittén skall kommissionen besluta om hur informationen enligt punkt 1 skall avfattas och hur ofta den skall spridas. För att värdera situationen på sina arbetsmarknader skall medlems- staterna, sedan man införskaffat rådgivande kommitténs yttrande, använda enhetliga kriterier fastställda av kommissionen i enlighet med resultatet av det arbete som den tekniska kommittén utfört enligt artikel 33 d.

3. Enligt det tillvägagångssätt som fastställts av kommissionen enligt överenskommelse med den tekniska kommittén skall den särskilda för- medlingen i vaije medlemsstat sända till de andra medlemsstaternas särskilda förmedlingar samt till den europeiska samordningsbyrån den information om bostads- och arbetsförhållandena på arbetsmarknaden som kan tänkas vara till vägledning för arbetstagare från de andra medlemsstaterna. Informationen skall hållas aktuell.

De andra medlemsstaternas särskilda förmedlingar skall se till att informa- tionen får omfattande spridning, i synnerhet genom att sprida den bland be- rörda arbetsmarknadsmyndigheter med alla lämpliga informationsmedel för att hålla arbetstagarna underrättade.

AVDELNING II

Arbetsförmedling

1. Minst en gång i månaden skall den särskilda förmedlingen i varje med- lemsstat sända en rapport till de särskilda förmedlingarna i de andra med- lemsstaterna och till den europeiska samordningsbyrån som för vaije yrke och region visar:

a) icke tillsatta lediga platser eller platser som troligen ej blir tillsatta med arbetskraft från landets egen arbetsmarknad,

b) platssökande som har förklarat sig verkligen redo och i stånd att ta an- ställning i ett annat land.

Varje medlemsstats särskilda förmedling skall vidarebefordra informa- tionen till vederbörande arbetsförmedlingar.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2.1 samarbete med den tekniska kommittén skall inom arton månader efter det denna förordning trätt i kraft de rapporter som avses i punkt 1 spridas i enlighet med ett enhetligt system som skall fastställas av den europeiska sam- ordningsbyrån.

1. Alla lediga platser som arbetsförmedlingarna i en medlemsstat blivit underrättade om och som inte kan tillsättas på landets egen arbetsmarknad och som på grundval av de rapporter som nämns i artikel 15 kan tillsättas inom gemenskapen, skall anmälas till de behöriga arbetsförmedlingarna i den med- lemsstat som har angivit att den har ledig arbetskraft i denna yrkesgren.

2. Dessa förmedlingar skall till den första medlemsstatens förmedlingar översända detaljerade uppgifter om lämpliga ansökningar. Under en tid av 18 dagar efter det den andra medlemsstatens förmedlingar mottagit meddelandet om den lediga platsen skall ansökningar tillställas arbetsgivarna och få samma prioritet som det egna landets arbetstagare har gentemot medborgare i icke- medlemsstater. Under denna period skall lediga platser anmälas till icke- medlemsstater, endast om den medlemsstat som har sådana lediga platser an- ser att det för att tillsätta dessa inte finns tillräckligt många arbetstagare som är medborgare i medlemsstaterna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte gälla lediga platser som erbjuds arbetstagare som är medborgare i icke-medlemsstater, när:

a) en arbetstagare får ett personligt erbjudande som är av speciell natur på grund av:

i) krav på specialistkvalifikationer eller att den erbjudna tjänsten är av konfidentiell natur eller på grund av tidigare yrkesmässiga relationer,

ii) förekomst av familjeband, antingen mellan arbetsgivaren och den arbetstagare som blivit efterfrågad, eller mellan den senare och en arbetstagare som har varit fast anställd i företaget under minst ett år.

Punkterna i) och ii) skall tillämpas i enlighet med bilagans bestämmelser.

b) sådana lediga platser är för rekrytering av homogena grupper och säsongarbetstagare, av vilka åtminstone en medlem har fått ett personligt er- bjudande om en anställning,

c) sådana lediga platser erbjuds av arbetsgivare åt arbetstagare som är bo- satta i regioner närbelägna endera sidan av gränsen mellan en medlemsstat och en icke-medlemsstat,

d) lediga platser uttryckligen erbjuds arbetstagare från icke-medlemsstater av arbetsgivarna för att deras företag skall kunna fungera friktionsfritt, och arbetsförmedlingarna anser att skälen är berättigade, efter det de ingripit för

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

att tillförsäkra anställning åt det egna landets arbetstagare eller arbetstagare från de andra medlemsstaterna i gemenskapen.

1. Bestämmelserna i artikel 16 skall genomföras av de särskilda för- medlingarna. I den mån den centrala myndigheten gett sitt godkännande, och i den mån organisationen av arbetsförmedlingarna i en medlemsstat och de placeringsmetoder man använder gör det möjligt, skall emellertid följande gälla:

a) Medlemsstaternas regionala arbetsförmedlingar skall

t) på grundval av de rapporter som omnämns i artikel 15 och som skall leda till lämpliga åtgärder direkt sammanföra och redogöra för lediga platser samt platsansökningar,

ii) upprätta dircktförbindelse för att förmedla

- lediga platser som erbjuds en namngiven arbetstagare,

- enskilda platsansökningar som sänts antingen till en särskild arbets- förmedling eller till en arbetsgivare som är verksam inom förmedlingens verksamhetsområde,

- när förmedlingsverksamheten berör säsongarbetstagare som måste rekryteras så snabbt som möjligt

b) De förmedlingar som har ansvaret för gränstrakterna mellan två eller flera medlemsstater skall regelbundet utbyta uppgifter om ej tillsatta lediga platser och platsansökningar inom sitt område och enligt sina avtal med de andra arbetsförmedlingarna direkt sammanföra och förmedla lediga platser och platsansökningar.

c) Offentliga arbetsförmedlingar som specialiserar sig på vissa yrkes- områden eller speciella personkategorier skall samarbeta direkt med varandra.

2. Medlemsstaterna i fråga skall till kommissionen översända den för- teckning som enligt gemensam överenskommelse sammanställts för de för- medlingar som nämns i punkt 1. Kommissionen skall offentliggöra denna lista och eventuella tillägg till den i Europeiska gemenskapernas officiella tid- ning.

Det skall inte vara obligatoriskt att anta rekryteringsmetoder som används av de verkställande organen som har tillkommit enligt avtal mellan två eller liera medlemsstater.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES)

717 AVDELNING III

Åtgärder för bevarandet av jämvikten på arbetsmarknaden

1. Efter en rapport från kommissionen som avfattats efter informationer från medlemsstaterna skall dessa två gånger om året tillsammans med kom- missionen analysera

- resultaten av gemenskapens åtgärder för platsförmedling,

- antalet placeringar av medborgare i icke-medlemsstater,

- den utveckling som kan förutses för arbetsmarknadssituationen och, såvitt möjligt, arbetskraftens rörelser inom gemenskapen.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall undersöka alla möjligheter att ge medborgare i medlemsstater prioritet vid tillsättandet av lediga platser för att åstadkomma balans mellan lediga platser och platsansökningar inom gemenskapen. De skall vidta alla åtgärder som krävs för detta ändamål.

1. När en medlemsstat har eller förutser störningar på sin arbetsmarknad som allvarligt skulle kunna hota levnadsstandarden eller sysselsättningsnivån i en viss region eller ett visst yrke, skall den underrätta kommissionen och de andra staterna om detta och förse dem med alla relevanta detaljer.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder för att underrätta gemenskapens arbetstagare, så att dessa inte söker anställ- ning i denna region eller detta yrke.

3. Utan inverkan på tillämpningen av fördraget och de bilagda protokollen får den medlemsstat som avses i punkt 1 begära att kommissionen förklarar den förmedlingsapparat som föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17 helt eller delvis tillfälligt upphävd för att situationen i denna region eller detta yrke skall kunna återställas till normala förhållanden.

Kommissionen skall besluta om det tillfälliga upphävandet som sådant och om dess varaktighet senast två veckor efter mottagandet av medlemsstatens begäran. Varje medlemsstat får inom högst två veckor begära att rådet skall upphäva eller ändra ett sådant beslut. Rådet skall agera på en sådan begäran inom två veckor.

4. När ett sådant tillfälligt upphävande sker skall arbetsförmedlingarna i de andra medlemsstaterna som har angivit att de har ledig arbetskraft inte vidta någon åtgärd för att tillsätta lediga platser som de fått direkt meddelande om från arbetsgivare i de medlemsstater som nämns i punkt 1.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

718 AVDELNING IV

Europeiska samordningsbyrån

Den europeiska byrån för förmedling av lediga platser och plats- ansökningar som inrättats inom kommissionen (i denna förordning kallad "den europeiska samordningsbyrån") skall ha som allmän uppgift att främja platsförmedlingen på gemenskapsnivå. Den skall särskilt ansvara för alla tekniska uppgifter på detta område som enligt vad denna förordning före- skriver har ålagts kommissionen, och då speciellt för bistånd till ländernas arbetsförmedlingar.

Den skall sammanfatta den information som nämns i artiklarna 14 och 15 samt de data som framkommer av den analys och den forskning som utförts enligt artikel 13 för att klargöra allt som kan bidra till att förutse utvecklingen pä gemenskapens arbetsmarknad. Dessa fakta skall delges medlemsstaternas särskilda förmedlingar samt de rådgivande och tekniska kommittéerna.

1. Den europeiska samordningsbyrån skall särskilt ha till uppgift

a) att samordna de praktiska åtgärder som behövs för att tillsätta lediga platser på gemenskapsnivå och för att analysera de förflyttningar av arbets- tagare som uppstår därav,

b) att bidra till att nå dessa mål genom att i samarbete med den tekniska kommittén införa gemensamma arbetsmetoder på administrativ och teknisk nivå,

c) att i samförstånd med de särskilda förmedlingarna sammanföra lediga platser och plalsansökningar, när ett speciellt behov uppstår, för förmedling hos de särskilda förmedlingarna.

2. Den europeiska samordningsbyrån skall underrätta de särskilda för- medlingarna om lediga platser och platsansökningar som sänts direkt till kommissionen och bli informerad om de åtgärder som vidtagits därefter.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Med godkännande från vederbörande myndighet i varje medlemsstat och enligt de villkor och förfaringssätt som kommissionen beslutar efter den tek- niska kommitténs yttrande får den organisera besök och uppdrag för tjänste-

män från andra medlemsstater liksom fortbildning för de särskilda för- medlingarnas personal.

DEL III

KOMMITTÉER FÖR ATT SÄKERSTÄLLA ETT NÄRA SAM- ARBETE MELLAN MEDLEMSSTATERNA I FRÅGOR SOM BERÖR ARBETSTAGARNAS FRIA RÖRLIGHET OCH DERAS ANSTÄLLNING

AVDELNING I

Rådgivande kommittén

Den rådgivande kommittén skall ha till uppgift att bistå kommissionen vid granskning av alla frågor som uppstår om tillämpningen av fördraget och de åtgärder som vidtagits i enlighet därmed i angelägenheter som berör arbets- tagarnas fria rörlighet och deras anställning.

Den rådgivande kommittén skall särskilt ha till uppgift:

a) att följa upp problem avseende fri rörlighet och anställning inom ramen för nationell arbetsmarknadspolitik för att kunna samordna medlemsstaternas arbetsmarknadspolitik på gemenskapsnivå och på så sätt medverka till att deras ekonomi utvecklas och arbetsmarknaden får en förbättrad balans,

b) att göra en allmän uppföljning av effekterna av genomförandet av denna förordning och eventuella kompletterande åtgärder,

c) att eventuellt förelägga kommissionen väl övervägda förslag till om- arbetning av denna förordning,

d) att framlägga, antingen på kommissionens begäran eller på eget initia- tiv, väl övervägda åsikter i allmänna frågor eller i principfrågor, speciellt rörande utbyte av information om utvecklingen på arbetsmarknaden, om arbetstagarnas förflyttning mellan medlemsstaterna, om program eller åt- gärder tor att utveckla yrkesvägledning Och yrkesutbildning som kan för- modas ge ökad möjlighet till fri rörlighet och anställning, samt om alla former av bistand till arbetstagare och deras familjer, bland annat socialhjälp och bo- städer åt arbetstagarna.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES)

720 Artikel 26

1. Den rådgivande kommittén skall bestå av sex medlemmar från varje medlemsstat, av vilka två skall representera regeringen, två arbetstagarorgani- sationerna och två arbetsgivarorganisationerna.

2. För varje kategori som nämns i första stycket skall en ersättare utses av varje medlemsstat.

3. Medlemmarnas och deras ersättares mandattid skall vara två år. Deras utnämning skall kunna fömyas.

Vid mandattidens utgång skall medlemmarna och deras ersättare vara kvar i tjänst till dess de ersatts eller till dess deras utnämningar förnyats.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Medlemmarna i rådgivande kommittén och deras ersättare skall utnämnas av rådet, som skall sträva efter att i kommittén samla företrädare för arbets- tagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer så att de olika ekonomiska sektorer som berörs får en lämplig representation.

Förteckningen över medlemmarna och deras ersättare skall i informations- syfte offentliggöras av rådet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Ordförande i den rådgivande kommittén skall vara en medlem av kom- missionen eller hans ersättare. Ordföranden får inte rösta. Kommittén skall sammanträda åtminstone två gånger om året. Den skall sammankallas av ord- föranden, antingen på eget initiativ eller på begäran av minst en tredjedel av medlemmarna. Sekreterartjänsten skall ställas till förfogande av kommis- sionen.

Ordföranden får inbjuda personer eller företrädare för organ med vid- sträckt erfarenhet av arbetstagarnas sysselsättning eller rörlighet att delta i möten som observatörer eller som sakkunniga. Ordföranden får ta hjälp av sakkunniga rådgivare.

1. Ett av kommittén lämnat yttrande skall vara giltigt, om två tredjedelar av medlemmarna är närvarande.

46 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

2. Yttrandena skall ange på vilka grunder de vilar. De skall avlämnas med en absolut majoritet av röster som regelrätt avgivits. Yttrandena skall åtföljas av en skriftlig redogörelse för de åsikter som uttryckts av minoriteten, om denna önskar det.

Den rådgivande kommittén skall fastställa sina arbetsmetoder genom pro- cedurregler, som skall träda i kraft sedan rådet givit sitt samtycke efter att ha mottagit ett yttrande från kommissionen. Eventuella ändringar som kommittén beslutar att vidta skall företas på samma sätt

AVDELNING II

Den tekniska kommittén

Den tekniska kommittén skall ha till uppgift att bistå kommissionen att för- bereda, stödja och följa upp allt tekniskt arbete och alla tekniska åtgärder, så att denna förordning och alla kompletterande åtgärder kan verkställas.

Den tekniska kommittén skall särskilt ha till uppgift:

a) att stödja och främja samarbetet mellan berörda statliga myndigheter i medlemsstaterna i alla tekniska frågor som angår arbetstagarnas fria rörlighet och deras anställning,

b) att formulera tillvägagångssätten för organiserandet av berörda statliga myndigheters gemensamma aktiviteter,

c) att underlätta inhämtandet av information som förväntas bli användbar för kommissionen och för den granskning och forskning som föreskrivs i denna förordning, och att främja utbyte av information och erfarenheter mel- lan de berörda administrativa organen,

d) att på teknisk nivå utreda harmoniseringen av de kriterier efter vilka medlemsstaterna bedömer situationen på sina arbetsmarknader.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Den tekniska kommittén skall bestå av representanter för medlems- staternas regeringar. Varje regering skall till medlem av den tekniska kom-

mittén utnämna en av de medlemmar som representerar regeringen i den råd- givande kommittén.

2. Varje regering skall utnämna en ersättare bland dess andra representan- ter - medlemmar eller ersättare - i den rådgivande kommittén.

Ordförande för den tekniska kommittén skall vara en medlem av kommis- sionen eller hans representant Ordföranden och medlemmarna av kommittén får ta hjälp av sakkunniga rådgivare.

Sekreterarservice skall tillhandahållas kommittén av kommissionen.

De förslag och yttranden som utarbetats av den tekniska kommittén skall överlämnas till kommissionen, och den rådgivande kommittén skall informas därom. Alla sådana förslag och yttranden skall åtföljas av en skriftlig redo- görelse för de åsikter som uttryckts av de olika medlemmarna i den tekniska kommittén, om dessa begär det.

Den tekniska kommittén skall fastställa sina arbetsmetoder genom pro- cedurregler som skall träda i kraft när rådet har lämnat sitt samtycke efter att ha mottagit ett yttrande från kommissionen. Eventuella ändringar som kom- mittén beslutar göra häri skall träda i kraft enligt samma förfaringssätt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

723 DEL IV

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

AVDELNING I

Övergångsbestämmelser

Till dess att kommissionen antar det enhetliga system som omnämns i arti- kel 15.2 skall den europeiska samordningsbyrån föreslå åtgärder som för- väntas bli till nytta vid avfattandet och spridningen av de rapporter som nämns i artikel 15.1.

Rådgivande kommitténs och tekniska kommitténs procedurregler som gäller då denna förordning träder i kraft skall fortsätta att gälla.

Till dess att de åtgärder som skall vidtas av medlemsstaterna enligt rådets direktiv av den 15 oktober 1968^ träder i kraft och när enligt de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv av den 25 mars 19649 det arbetstillstånd som föreskrivs i artikel 22 i förordning nr 38/64/EEG är nödvändig för att avgöra uppehållstillståndets giltighets- och förlängningstid, skall skriftlig bekräftelse av anställningen från arbetsgivaren eller ett anställningsintyg som anger anställningstiden ersätta ett sådant arbetstillstånd. Varje skriftlig bekräftelse från arbetsgivaren eller anställnings- intyg som visar att arbetstagaren varit tillsvidareanställd skall ha samma ver- kan som ett permanent uppehållstillstånd.

Om en medlemsstat på grund av avskaffande av arbetstillstånd inte längre kan sammanställa viss statistik om anställning av utländska medborgare, får medlemsstaten för statistiska ändamål behålla arbetstillståndet för medborgare i de andra medlemsstaterna till dess att nya statistikmetoder införts, dock

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

8¶EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 13.

9¶EGT nr 62, 17.4.1964, s. 981/64.

senast till den 31 december 1969. Arbetstillståndet måste utfärdas automatiskt och måste vara giltigt till det faktiska avskaffandet av arbetstillstånd i med- lemsstaten.

AVDELNING O

Slutbestämmelser

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Denna förordning skall inte påverka bestämmelserna i fördraget om upprättande av den Europeiska kol- och stålgemenskapen och som gäller arbetstagare med erkända kvalifikationer i kolbrytning eller ståltillverkning, inte heller på de bestämmelser i fördraget om upprättande av den Europeiska atomenergigemenskapen och som behandlar rätten att söka kvalificerat arbete på atomenergiområdet, inte heller på några som helst åtgärder som vidtagits i enlighet med dessa fördrag.

Denna förordning skall dock gälla för de kategorier av arbetstagare som nämnts i första stycket och för deras familjemedlemmar, i den mån deras rättsliga ställning inte styrs av ovannämnda fördrag eller åtgärder.

2. Denna förordning skall inte påverka åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 51 i fördraget

3. Denna förordning skall inte påverka medlemsstaternas skyldigheter på grund av

- speciella relationer eller framtida avtal med vissa icke-europeiska länder eller territorier baserade på hävdvunna band som finns vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft, eller

- avtal som grundar sig på hävdvunna band mellan dem och som finns vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft med vissa icke-europeiska länder eller territorier som grundar sig på hävdvunna band mellan dem.

Arbetstagare från sådana länder eller territorier som i enlighet med denna bestämmelse har avlönad anställning inom en av dessa medlemsstaters terri- torium får inte åberopa bestämmelserna i denna förordning i de andra med- lemsstaterna.

Mellan dagen för undertecknandet och dagen för ikraftträdandet skall medlemsstaterna i informationssyfte till kommissionen översända texterna till de avtal, konventioner och överenskommelser som ingåtts dem emellan på arbetsmarknadsområdet

725 Artikel 44

Kommissionen skall vidta åtgärder i överensstämmelse med denna för- ordning för dess tillämpning. För detta ändamål skall den nära samarbeta med medlemsstaternas centrala statliga myndigheter.

Artikel 45

Kommissionen skall till rådet överlämna förslag som enligt fördragets villkor skall upphäva restriktioner i rätten att söka arbete för arbetstagare som är medborgare i medlemsstater där frånvaron av ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- eller andra behörighetsbevis skulle kunna förhindra arbetstagarnas fria rörlighet

Administrativa utgifter för de kommittéer som nämns i del III skall inne- fattas i budgeten för den Europeiska gemenskapen i den sektion som gäller kommissionen.

Denna förordning skall gälla medlemsstaternas territorier och deras med- borgare utan inverkan på artiklarna 2, 3, 10 och 11.

Förordning nr 38/64/EEG skall upphöra att gälla, när denna förordning träder i kraft

Denna förordning skall vara till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 15 oktober 1968.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

På rådets vägnar

G. SEDATI

Ordförande

726 Bilaga

Vad avses i artikel 16.3 a med följande uttryck:

1) Uttrycket "specialist" anger hög eller ovanlig kvalifikation för en typ av arbete eller ett yrke som kräver speciellt tekniskt kunnande. Det skall särskilt gälla förmän, då säsongarbetstagare rekryteras i grupp.

2) Uttrycket "tjänstens konfidentiella natur" hänför sig till anställning som i värdlandet vanligtvis innebär särskilt förtroendefulla relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare.

3) Utrycket "föregående yrkesmässiga relationer” gäller då en arbetsgivare ansöker om att inom en medlemsstats territorium få anställa en arbetstagare som arbetsgivaren redan haft anställd i samma område under minst tolv månader under de senaste fyra åren.

4) Uttrycket "familjeband" betyder band i form av äktenskap eller släktskap i andra ledet mellan en arbetsgivare och en arbetstagare samt släktskapsband i första ledet mellan två arbetstagare.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1 till lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

727 Bilaga 2

Rådets förordning (EEG) nr 312/76

av den 9 februari 1976

om ändring av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter inom arbetstagarorganisationer i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 49 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 1,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande^, och

med beaktande av följande:

Det bör uttryckligen anges i artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om fri rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen^ att arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och anställda inom en annan medlemsstats territorium även skall åtnjuta likabehandling i fråga om ut- övande av rättigheter inom arbetstagarorganisationer vad gäller valbarhet till poster inom administrationen eller ledningen av en arbetstagarorganisation.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 8 i förordning (EEG) nr 1612/68 skall ändras enligt följande:

1. Följande skall läggas till i den första meningen i första stycket efter "inklusive rätten att rösta":

"och skall vara valbar till poster inom administrationen eller ledningen av en arbetstagarorganisation”.

2. Punkt 2 skall utgå.