Rådets direktiv av den 16 december 1980 om motorfordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning (80/1268/EEG)

Avis juridique important

Rådets direktiv 80/1268/EEG av den 16 december 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motorfordons bränsleförbrukning Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 375 , 31/12/1980 s. 0036 - 0045 Finsk specialutgåva Område 13 Volym 11 s. 0050 "Grekisk specialutgåva " Område 13 Volym 10 s. 0107 Svensk specialutgåva Område 13 Volym 11 s. 0050 Spansk specialutgåva: Område 13 Volym 11 s. 0124 Portugisisk specialutgåva: Område 13 Volym 11 s. 0124

RÅDETS DIREKTIV av den 16 december 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motorfordons bränsleförbrukning (80/1268/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 70/157/ · direktiv 93/116/ · direktiv 1999/100/ · direktiv 2004/3/ · förordning (EG) nr 715/2007.

De tekniska krav som motorfordon måste uppfylla enligt viss nationell lagstiftning gäller bl.a. den mätmetod för bränsleförbrukning som skall användas för att ange bränsleförbrukning för en fordonstyp.

Dessa krav skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan. Detta resulterar i tekniska handelshinder som skall undanröjas genom att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande regler, för att därmed för alla fordonstyper särskilt medge det förfarande för EEG-typgodkännande som behandlats med rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon(4) senast ändrat genom direktiv 80/1267/EEG(5).

Det är av yttersta vikt att fastställa en mätmetod för motorfordons bränsleförbrukning som kan ingå i gemenskapens krav.

En mätmetod inom gemenskapen för bränsleförbrukningen är även nödvändig för att säkerställa att särskilt köpare och användare förses med objektiv och exakt information.

Kraven i detta direktiv gäller endast för motorfordon i den internationella motorfordonskategorin M1 definierad i direktiv 70/156/EEG. För andra kategorier av motorfordon skall en mätmetod för bränsleförbrukningen fastställas så snart vissa tekniska svårigheter övervunnits.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

De tekniska krav som motorfordon måste uppfylla enligt viss nationell lagstiftning gäller bl.a. den mätmetod för bränsleförbrukning som skall användas för att ange bränsleförbrukning för en fordonstyp.

Dessa krav skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan. Detta resulterar i tekniska handelshinder som skall undanröjas genom att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande regler, för att därmed för alla fordonstyper särskilt medge det förfarande för EEG-typgodkännande som behandlats med rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon senast ändrat genom direktiv 80/1267/EEG.

Det är av yttersta vikt att fastställa en mätmetod för motorfordons bränsleförbrukning som kan ingå i gemenskapens krav.

En mätmetod inom gemenskapen för bränsleförbrukningen är även nödvändig för att säkerställa att särskilt köpare och användare förses med objektiv och exakt information.

Kraven i detta direktiv gäller endast för motorfordon i den internationella motorfordonskategorin M1 definierad i direktiv 70/156/EEG. För andra kategorier av motorfordon skall en mätmetod för bränsleförbrukningen fastställas så snart vissa tekniska svårigheter övervunnits.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 715/2007.

I detta direktiv avses med fordon varje motorfordon som är avsett att användas på väg, med eller utan karosseri, som har minst fyra hjul och som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 25 km/tim, med undantag av spårbundna fordon och jordbrukstraktorer och lantbruksmaskiner.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 93/116/.

Ingen medlemsstat får vägra att bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för en fordonstyp, eller vägra eller förbjuda försäljning, registrering, ibruktagande eller användning av ett fordon av skäl som hänför sig till dess koldioxidutsläpp eller dess bränsleförbrukning, om utsläpps- och bränsleförbrukningssiffrorna fastställts enligt bilagorna 1 och 2 och angivits i ett dokument som tillställts fordonsägaren vid inköpstillfället på ett sätt och i den form som bestämts av varje enskild medlemsstat.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 715/2007.

Alla ändringar som är nödvändiga för att anpassa kraven i bilagorna till den tekniska utvecklingen skall antas enligt det förfarande som beskrivs i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 715/2007.

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 18 månader efter dess anmälan. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall se till att texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv överlämnas till kommissionen.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 715/2007.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA 1

1. RÄCKVIDD

Detta direktiv gäller mätning av koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning hos motorfordon i kategori M1 och N1.

Direktivet skall inte tillämpas på ett N1-fordon under följande två förutsättningar:

Motortypen i den typen av fordon är typgodkänd i enlighet med direktiv 88/77/EEG, och

tillverkarens totala världsproduktion av N1-fordon understiger 2000 enheter.

2. ANSÖKAN OM EG-TYPGODKÄNNANDE

Ansökan om EG-typgodkännande enligt artikel 3.4 i direktiv 70/156/EEG för en fordonstyp vad avser CO2-utsläpp och bränsleförbrukning skall lämnas in av tillverkaren.

En mall för informationsdokumentet finns i bilaga 2 till direktiv 70/220/EEG. När det redan finns ett typgodkännandenummer skall detta också meddelas. När det är lämpligt skall kopior av andra typgodkännanden med relevanta uppgifter inlämnas för att göra det möjligt att utvidga godkännanden i enlighet med punkt 11. På begäran av den tekniska tjänst som har hand om provningarna eller tillverkaren kan kompletterande teknisk information komma i fråga för vissa fordon som är särskilt bränslesnåla.

För den provning som beskrivs i punkt 6 skall ett provexemplar av den fordonstyp som skall godkännas lämnas in när den tekniska tjänst som har ansvaret för typgodkännandeprovningarna själv utför provningarna. I fråga om M1- och N1-fordon som är typgodkända i fråga om utsläpp i enlighet med direktiv 70/220/EEG, skall den tekniska tjänsten under provningen kontrollera att fordonet överensstämmer med de gränsvärden som gäller för den typen i enlighet med direktiv 70/220/EEG.

3. BEVILJANDE AV EG-TYPGODKÄNNANDE

Om de tillämpliga kraven är uppfyllda skall EG-typgodkännande enligt artikel 4.3 i direktiv 70/156/EEG beviljas.

En mall för EG-typgodkännandeintyg finns i bilaga 2.

Ett godkännandenummer i enlighet med bilaga 7 i direktiv 70/156/EEG skall tilldelas varje godkänd fordonstyp. Samma medlemsstat skall inte tilldela en annan fordonstyp samma nummer.

4. ALLMÄNNA KRAV

Koldioxidutsläppen mäts under körcykeln vid simulation av körmönstren vid körning i stadstrafik och landsvägstrafik i enlighet med tillägg 1 till bilaga III till direktiv 70/220/EEG i dess senaste lydelse.

Provningsresultaten skall uttryckas som koldioxidutsläpp i g/km avrundat till närmaste heltal.

Bränsleförbrukningen beräknas enligt punkt 7 genom kolbalansmetoden genom att använda de uppmätta utsläppen av CO2och andra kolrelaterade utsläpp (CO och HC). Resultaten skall avrundas till en decimal.

4.4 Provningsbränsle

4.4.1 Bensin- och dieselfordon

Vid test skall lämpliga referensbränslen enligt definition i bilaga IX till direktiv 70/220/EEG i dess senaste lydelse användas.

4.4.2 Fordon som drivs med gasol eller naturgas

I fråga om gasol eller naturgas, skall det bränsle användas som väljs av tillverkaren för mätning av nettoeffekten med bilaga I till direktiv 80/1269/EEG, i dess senaste lydelse. Det valda bränslet skall specificeras i kommunikationsdokumentet enligt definitionen i bilaga II.

För den beräkning som avses i punkt 4.3, skall följande bränsleegenskaper användas:

a) densitet: uppmätt för provningsbränslet i enlighet med ISO 3675 eller motsvarande metod. För bensin och diesel skall den uppmätta densiteten vid 15 °C användas, och för gasol och naturgas skall en referensdensitet användas enligt följande:

0,538 kg/liter för gasol

0,654 kg/m3 för naturgas

b) förhållandet vätgas-kol: fasta värden skall användas, enligt följande:

1,85 för bensin

1,86 för diesel

2,525 för gasol

4,00 för naturgas

2,93 för naturgas

5. PROVNINGSVILLKOR

5.1. Provfordon

Fordonet skall tillhandahållas i gott mekaniskt skick. Det skall vara inkört och kört minst 3000 km, men mindre än 15000 km, innan provet utförs.

Motorns och manöverorganens inställningar skall överensstämma med vad som rekommenderas av tillverkaren. Detta krav gäller särskilt inställningen av tomgången, kallstartanordningen och avgasreningsutrustningen.

Den tekniska tjänsten kan kontrollera att fordonets prestanda överensstämmer med tillverkarens uppgifter, att det kan användas för normal körning och särskilt att det kan startas i kallt och varmt skick.

Innan provningen skall fordonet förvaras i en lokal där temperaturen är relativt konstant mellan 293 och 303 K (20 och 30 °C). Denna konditioneringsperiod skall pågå minst sex timmar och skall fortsätta tills temperaturen hos motoroljan och kylvätskan inte avviker mer än ± 2 K från lokalens temperatur. Om tillverkaren kräver det, skall provet utföras inte mer än 30 timmar efter det att fordonet körts vid normal temperatur.

På tillverkarens begäran får fordon med gnisttändning konditioneras enligt det förfarandet som anges i punkt 5.2.1 i bilaga VI till direktiv 70/220/EEG, i dess senaste lydelse. Fordon med motorer med kompressionständning får konditioneras enligt det förfarande som anges i punkt 5.3 i bilaga III till det direktivet.

Endast den utrustning som krävs för körning av fordonet under provningen skall vara igång. Om det finns en manuellt styrd anordning på förgasarens inlopp för uppvärmning av luften skall den vara inställd för ”sommar”-förhållanden. Allmänt gäller att den tilläggsutrustning som krävs för normal körning av fordonet skall vara igång.

Om kylfläkten är temperaturstyrd, skall den vara igång på samma sätt som den normalt är i fordonet. Värmesystemet för passagerarutrymmet får inte vara igång och inte heller luftkonditioneringssystemet, men dess kompressor skall arbeta normalt.

Om ett turboaggregat är monterat, skall det arbeta normalt för provningshastigheten.

5.2 Smörjmedel

Alla smörjmedel skall vara de som rekommenderas av fordonstillverkaren och de skall anges på provningsrapporten.

5.3 Däck

Däcken skall vara av en av de typer som anges som originalutrustning av fordonstillverkaren, och de skall ha det tryck som rekommenderas för den last och de hastigheter som används vid provningen (vid behov anpassat för provbänkskörning under provningsvillkor). De tryck som används skall anges på provningsrapporten.

6. MÄTNING AV CO2 OCH KOLRELATERADE UTSLÄPP

6.1 Körcykel

Körcykeln beskrivs i tillägg 1 till bilaga III till direktiv 70/220/EEG, i dess senaste lydelse, inbegripet både del I (stadstrafik) och del II (landsvägstrafik). Alla körinstruktioner som omfattas av detta tillägg skall tillämpas vid mätning av koldioxidutsläppen.

Fordon som inte uppnår den acceleration och den maximihastighet som krävs i körcykeln måste köras med gaspedalen fullt nedtryckt tills de återigen uppnått den driftskurva som krävs. Avvikelser från körcykeln måste anges i provningsrapporten.

6.2 Definition

6.2.1 Referensmassa

Fordonets massa i körklart skick förutom förarens enhetsmassa på 75 kg och utökat med en enhetsmassa av 100 kg.

6.3 Inställning av dynamometer

Dynamometerns tröghets- och viktinställning fastställs enligt definitionen i bilaga III till direktiv 70/220/EEG, i dess senaste lydelse.

För bestämning av CO2-utsläpp och den relaterade bränsleförbrukningen skall den tröghetsmassevikt som används för att ställa in dynamometern väljas enligt nedanstående tabell:

Om den motsvarande ekvivalenta tröghetsmassan inte finns på dynamometern, skall det högre värde närmast fordonets referensmassa användas.

När den alternativa metoden för att ställa in dynamometern används justeras bromsen i enlighet med de Pa-värden som anges i ovanstående tabell.

6.4 Beräkning av utsläpp

6.4.1 Allmänna bestämmelser

Utsläpp av gasföroreningar beräknas med hjälp av följande ekvation: M i = V mix · Q i · C i · 10 -6 d (1)

där:

Mi = utsläppen av gasformiga föroreningen i gram per kilometer,

Vmix = volymen utspädda avgaser uttryckt i liter per prov och korrigerad till standardbetingelser (273,2 K och 101,33 kPa),

Qi = densiteten hos föroreningen i gram per liter vid normal temperatur och normalt tryck (273,2 K och 101,33 kPa).

Ci = föroreningen i:s koncentration i de utspädda avgaserna, uttryckt i ppm och korrigerad för mängden av samma förorening i utspädningsluften. Om Ci uttrycks i volymprocent, ersätts 10- 6 med 10- 2,

d = verklig körsträcka motsvarande körcykeln i km.

6.4.1.2 Volymbestämning

Beräkning av volymen när en anordning med variabel utspädning och konstant flödesreglering med strypfläns eller venturirör används. De parametrar som visar volymflödet registreras kontinuerligt och den totala volymen under provet beräknas.

Beräkning av volymen när en kolvpump används. Volymen utstpädda avgaser i system med kolvpump beräknas med följande formel:

där

V = volymen utspädda avgaser uttryckt i liter per prov (före korrigering),

Vo = volymen gas levererad av kolvpumpen under provningen i liter per varv,

N = antalet varv per prov.

Korrigering av den utspädda avgasvolymen till standardbetingelser. Den utspädda avgasvolymen korrigeras med följande formel: V mix = V · K 1 · P p T p (2)

i vilken K 1 = 273,2 101,33 = 2,6961 K · kPa -1 (3)

där

Pp = absolut tryck vid inloppet till kolvpumpen i kPa,

Tp = medeltemperatur hos de utspädda avgaser som leds in i kolvpumpen under provet (K).

6.4.1.3 Beräkning av den korrigerade föroreningskoncentrationen i provsäcken

C i = C e - C d 1 - 1 DF (4)

där

Ci = föroreningen i:s koncentration i de utspäda avgaserna, uttryckt i ppm eller i volymprocent och korrigerad för mängden av samma förorening i utspädningsluften,

Ce = föroreningen i:s uppmätta koncentration i de utspädda avgaserna i ppm eller i volymprocent,

Cd = föroreningen i:s uppmätta koncentration i utspädningsluften i ppm eller i volymprocent,

DF = utspädningsfaktor.

Utspädningsfaktorn (DF) beräknas enligt följande

För bensin och diesel: DF = 13,4 C CO 2 + (C HC + C CO)10 -4

För gasol: DF = 11,9 C CO 2 + C HC +C CO10 -4

För naturgas: DF = 9,5 C CO 2 + C HC + C CO10 -4

där

CCO2 = CO2-koncentrationen i de utspädda avgaserna i provsäcken i volymprocent,

CHC = HC-koncentrationen i de utspädda avgaserna i provsäcken, uttryckt som kolekvivalenter,

CCO = CO-koncentrationen i de utspädda avgaserna i provsäcken i ppm.

6.4.1.4 Exempel

6.4.1.4.1 Data

Omgivande förhållanden:

temperatur: 23 °C = 296,2 °K,

barometertryck: PB = 101,33 kPa.

Uppmätt volym korrigerad till standardbetingelser

Avläsningar på analysutrustningen:

6.4.1.4.2 Beräkning

Utspädningsfaktor (DF) (se formel 5) DF = 13,4 C CO 2 + C CH + C CO 10 -4 (5)

Beräkning av den korrigerade koncentrationen föroreningar i provsäcken:

Utsläppt massa HC (se formel 4 och 1) C i = C e - C d 1 - 1 DF (4)

M HC = C HC · V mix · Q HC · 1 d · 10 -6 (1)

Utsläppt massa CO (se formel 1) M CO = C CO · V mix · Q CO · 1 d · 10 -6 (1)

Utsläppt massa CO2(se formel 1) C i = C e - C d 1 - 1 DF (4)

M CO 2 = C CO 2 · V mix · Q CO 2 · 10 -2 · 1 d (1)

6.4.2 Särskilda bestämmelser för fordon med kompressionständningsmotorer

HC-mätning för kompressionständningsmotorer

För att beräkna den utsläppta massan HC för kompressionständningsmotorer beräknas medelkoncentrationen av HC med följande formel: C e = ∫ t 1 t 2 C HC · dt t 2 - t 1 (7)

där:

∫ t 1 t 2 C HC · dt = integralen för avläsningen från uppvärmd FID under provperioden (t2 - t1

Ce = uppmätt koncentration HC i de utspädda avgaserna beräknat på ingående spår av HC i ppm kolekvivalent.

6.5 Tolkning av resultaten

Det CO2-värde som antas som typgodkännandevärde skall vara det värde som uppgetts av tillverkaren, om det värde som uppmätts av den tekniska tjänsten inte överskrider det uppgivna värdet med mer än 4 %. Det uppmätta värdet kan vara lägre utan några begränsningar.

Om det uppmätta CO2-värdet överskrider tillverkarens uppgivna CO2-värde med mer än 4 % skall ytterligare en provning utföras på samma fordon.

När medelvärdet för de två provningsresultaten inte överskrider det av tillverkaren uppgivna värdet med mer än 4 % skall det av tillverkaren uppgivna värdet tas som typgodkännandevärde.

Om medelvärdet fortfarande överstiger det uppgivna värdet med mer än 4 % skall en slutlig provning utföras på samma fordon. Medelvärdet från de tre provresultaten tas som typgodkännandevärde.

7. BERÄKNING AV BRÄNSLEFÖRBRUKNING

Bränsleförbrukningen beräknas med utgångspunkt från utsläpp av kolväte, kolmonoxid och koldioxid och i enlighet med punkt 6.

Bränsleförbrukningen uttryckt i liter per 100 km (för bensin, gasol eller diesel) eller i m3 per 100 km (för naturgas) beräknas enligt följande formel:

a) för bensindrivna fordon med gnisttändning: FC = 0,1154/D × 0,866 × THC + 0,429 × CO + 0,273 × CO 2

b) för gasoldrivna fordon med gnisttändning: FC norm = 0,1212/0,538 × 0,825 × THC + 0,429 × CO + 0,273 × CO 2 Om sammansättningen på det bränsle som används vid provningen avviker från den sammansättning som förutsätts för beräkningen av standardförbrukningen kan på tillverkarens begäran en korrektionsfaktor tillämpas enligt följande: FC norm = 0,1212/0,538 × cf × 0,825 × THC + 0,429 × CO + (0,273 × CO 2) Den korrektionsfaktor cf som kan tillämpas fastställs enligt följande: cf = 0,825 + 0,0693 × n faktisk där:

nfaktisk = det faktiska förhållandet H/C i det använda bränslet

c) för naturgasdrivna fordon med gnisttändning: FC norm = 0,1336/0,654 × 0,749 × THC + 0,429 × CO + 0,273 × CO 2

d) för fordon med kompressionständning: FC = 0,1155/D × 0,866 × THC + 0,429 × CO + 0,273 × CO 2

Följande definitioner gäller i dessa formler

FC = bränsleförbrukningen i liter per 100 km (för bensin, gasol eller diesel) eller i m3 per 100 km (för naturgas)

THC = uppmätta totala kolväteutsläpp i g/km

CO = uppmätta kolmonoxidutsläpp i g/km

CO2 = uppmätta koldioxidutsläpp i g/km

D = provningsbränslets densitet vid 15 °C.

8. ÄNDRINGAR AV GODKÄNNANDEN

Vid ändringar av godkännanden som beviljats enligt detta direktiv skall bestämmelserna i artikel 5 i direktiv 70/156 gälla.

9. ÖVERENSSTÄMMELSE MED GODKÄND TYP AVSEENDE CO2-UTSLÄPP

Som allmän regel gäller att åtgärder för att säkerställa produktionens överensstämmelse med godkänd typ vad avser CO2-utsläpp från fordon kontrolleras på grundval av den beskrivning i typgodkännandeintyget som anges i bilaga 2 till detta direktiv och i enlighet med bestämmelserna i direktiv 70/156/EEG, artikel 10.

Om myndigheten inte accepterar tillverkarens granskningsförfarande skall punkterna 2.4.2 och 2.4.3 i bilaga 10 till direktiv 70/156/EEG gälla.

Om en fordonstyp har fått en eller flera utvidgningar kommer provningarna att utföras på det/de fordon som beskrivs i informationspaketet som åtföljde den första ansökan om typgodkännande.

Fordonets överensstämmelse för CO2-prov.

Tre fordon tas slumpmässigt ur produktionen och provas enligt punkt 6 i denna bilaga.

Om myndigheten accepterar den produktionsstandardavvikelse som angetts av tillverkaren enligt bilaga 10 till direktiv 70/156/EEG utförs provningarna enligt punkt 9.2 i denna bilaga.

Om myndigheten inte accepterar den standardavvikelse i förhållande till den godkända typen som angetts av tillverkaren enligt bilaga 10 till direktiv 70/156/EEG utförs provningarna enligt punkt 9.3 i denna bilaga.

En serieproduktion anses överensstämma eller icke överensstämma på grundval av provningarna av de tre provfordonen, när ett beslut om överensstämmelse eller inte fattas för CO2enligt de provkriterier som gäller i den tillämpliga tabellen.

Om inget beslut kan fattas om godkännande eller icke godkännande vad avser CO2utförs en provning på ytterligare ett fordon (se figur I/8).

FIGUR I/8

Trots kraven i punkt 5.1.1 i denna bilaga utförs provningarna på fordon som inte har körts över huvud taget.

På begäran av tillverkaren utförs emellertid provningarna med fordon som har körts in högst 15000 km.

I det fallet kommer inkörningsförfarandet att ledas av tillverkaren som skall förbinda sig att inte göra några justeringar på dessa fordon.

Om tillverkaren vill leda ett inkörningsförfarande (x km, där × ≤ 15000 km) kan det utföras enligt följande:

CO2-utsläpp mäts vid noll och vid × km på det första provfordonet (som kan vara det typgodkända fordonet),

utvecklingskoefficienten för utsläppet mellan noll och × km beräknas enligt följande: EC = utsläpp × km utsläpp noll km det kan vara mindre än ett,

följande fordon blir föremål för inkörningsförfarande, men deras utsläpp vid 0 km kommer att modifieras genom utvecklingskoefficienten, EC. I det fallet tas följande värden:

värdet vid × km för det första fordonet,

värdet vid noll km multiplicerat med utvecklingskoefficienten för de följande fordonen.

Som ett alternativ till detta förfarande kan fordonstillverkaren använda en fast utvecklingskoeffcient EC på 0,92 och multiplicera alla CO2-värden uppmätta vid noll km med denna faktor.

De referensbränslen som beskrivs i bilaga IX och IXa till direktiv 70/220/EEG, i dess senaste lydelse, skall användas för provning.

9.2 Överensstämmelse när det finns statistiska data från tillverkaren.

Följande avsnitt beskriver det förfarande som skall användas för att kontrollera att CO2överensstämmer med produktionskraven när tillverkarens produktionsstandardavvikelse är tillfredsställande.

Med minst tre stickprov är urvalförfarandet bestämt så att sannolikheten att ett partiklarar en provning med 40 % av produktionen defekt är 0,95 (tillverkarens risk = 5 %) medan sannolikheten att ett parti godtas med 65 % av produktionen defekt är 0,1 (konsumentens risk = 10 %).

Följande förfarande används (Se figur I/8).

Där L är den naturliga logaritmen för CO2-typgodkännandevärdet:

xi = den naturliga logaritmen för mätning av fordonet i i provet,

s = en uppskattning av produktionsstandardavvikelse (efter bestämning av den naturliga logaritmen i mätningarna),

n = det gällande antalet stickprov.

Provningsvärdena för stickprovet som kvantifierar summan av standardavvikelser i förhållande till gränsen sammanställs enligt följande definition:

Därpå gäller följande:

om provningsvärdet är högre än det godkännandevärde för stickprovsstorlek som anges i tabell I/-/9.2.5, fattas ett beslut om godkännande,

om provningsvärdet är lägre än det värde för icke godkännande för stickprovsstorleken som anges i tabell I/-/9.2.5, fattas ett beslut om icke godkännande,

i annat fall provas ytterligare ett fordon enligt punkt 6 i denna bilaga och förfarandet tillämpas på stickprovet med en ytterligare enhet.

TABELL I/—/9.2.5 Stickprovsstorlek (ackumulerat antal provade fordon) Godkända beslutsvärden Icke godkända beslutsvärden (a) (b) (c) 3 3,327 - 4,724 4 3,261 - 4,790 5 3,195 - 4,856 6 3,129 - 4,922 7 3,063 - 4,988 8 2,997 - 5,054 9 2,931 - 5,120 10 2,865 - 5,185 11 2,799 - 5,251 12 2,733 - 5,317 13 2,667 - 5,383 14 2,601 - 5,449 15 2,535 - 5,515 16 2,469 - 5,581 17 2,403 - 5,647 18 2,337 - 5,713 19 2,271 - 5,779 20 2,205 - 5,845 21 2,139 - 5,911 22 2,073 - 5,977 23 2,007 - 6,043 24 1,941 - 6,109 25 1,875 - 6,175 26 1,809 - 6,241 27 1,743 - 6,307 28 1,677 - 6,373 29 1,611 - 6,439 30 1,545 - 6,505 31 1,479 - 6,571 32 - 2,112 - 2,112

9.3 Överensstämmelse med godkänd typ när tillverkarens statistiska data är otillfredsställande eller saknas.

Följande avsnitt beskriver det förfarande som skall användas för att kontrollera att CO2-värdet överensstämmer med produktionskraven när tillverkarens bevis på produktionsstandardavvikelse är antingen otillfredsställande eller saknas.

Med minst tre stickprov är provningsförfarandet sådant att sannolikheten för att klara en provning med 40 % av produktionen defekt är 0,95 (tillverkarens risk = 5 %) medan sannolikheten för att ett parti blir godkänt med 65 % av produktionen defekt är 0,1 (konsumentens risk = 10 %).

Mätningen av CO2anses normalt fördelad enligt logaritmen och bör först omvandlas genom att de naturliga logaritmerna tas. m0 och m anger respektive minimi- och maximistickprovsstorlekarna (m0 = 3 och m = 32) och n anger det gällande stickprovsantalet.

Om de naturliga logaritmerna för mätningarna i serien är x1, x2,..xj och L är den naturliga logaritmen för CO2-typgodkännandevärde, definieras:

och

Tabell I/-/9.3.5 visar värdena för godkända (An och icke godkända (Bn)) beslutsvärden mot gällande stickprovsvärden. Provningsvärdet är förhållandet

/Vn och skall användas för att bestämma om serien har blivit godkänd eller inte enligt följande:

för m0 ≤ n ≤ m:

godkänd serie om d - n/Vn ≤ An,

icke godkänd serie om d - n/Vn ≥ Bn,

en ytterligare mätning görs om An < d - n /Vn < Bn

9.3.6 Anmärkningar

Följande rekursiva formler är användbara för att beräkna de successiva värdena för provningsvärdet:

TABELL I/—/9.3.5 Stickprovsstorlek (ackumulerat antal provad fordon) n Godkända beslutsvärden An Icke godkända beslutsvärden Bn (a) (b) (c) 3 - 0,80381 16,64743 4 - 0,76339 7,68627 5 - 0,72982 4,67136 6 - 0,69962 3,25573 7 - 0,67129 2,45431 8 - 0,64406 1,94369 9 - 0,6175 1,59105 10 - 0,59135 1,33295 11 - 0,56542 1,13566 12 - 0,5396 0,9797 13 - 0,51379 0,85307 14 - 0,48791 0,74801 15 - 0,46191 0,65928 16 - 0,43573 0,58321 17 - 0,40933 0,51718 18 - 0,38266 0,45922 19 - 0,3557 0,40788 20 - 0,3284 0,36203 21 - 0,30072 0,32078 22 - 0,27263 0,28343 23 - 0,2441 0,24943 24 - 0,21509 0,21831 25 - 0,18557 0,1897 26 - 0,1555 0,16328 27 - 0,12483 0,1388 28 - 0,09354 0,11603 29 - 0,06159 0,0948 30 - 0,02892 0,07493 31 - 0,00449 0,05629 32 - 0,03876 0,03876

10. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

I framtiden kan fordon med särskilt bränslesnål teknik erbjudas som då kan underkastas kompletterande provningsprogram. Dessa program specificeras vid en senare etapp på begäran av tillverkaren för att visa lösningens fördelar.

11. UTVIDGNING AV GODKÄNNANDE

Typgodkännande får utvidgas till att omfatta fordon av samma typ eller en annan typ som skiljer sig åt vad avser följande egenskaper i bilaga II, om de koldioxidutsläpp som uppmäts av den tekniska tjänsten inte överskrider typgodkännandevärdet med mer än 4 % för fordon i kategori M1 och med mer än 6 % för fordon i kategori N1:

Referensvikt.

Högsta tillåtna vikt.

Karosserityp:

För M1: sedan, halvkombi, stationsvagn, kupé, cabriolet, fordon avsett för flera ändamål.

För N1: lastbil, skåpbil.

Totala utväxlingsförhållanden.

Motorutrustning och tillbehör.

11.2 Utvidgning av typgodkännande för fordon i kategori N1 inom en familj:

För fordon i kategori N1 som typgodkänts såsom ingående i en fordonsfamilj med tillämpning av förfarandet i punkt 12.2 i bilaga I får typgodkännandet utvidgas till att omfatta fordon inom samma familj endast om den tekniska tjänsten anser att det nya fordonets bränsleförbrukning inte överstiger bränsleförbrukningen för det fordon på vilket bränsleförbrukningen för familjen är grundad.

Typgodkännanden får även utvidgas till att omfatta fordon som

är upp till 110 kg tyngre än den provade familjemedlemmen under förutsättning att de inte väger mer än 220 kg än den lättaste familjemedlemmen,

har ett lägre totalt utväxlingsförhållande än den provade familjemedlemmen enbart beroende på ett byte av däckstorlek, och

i alla andra avseenden överensstämmer med familjen.

För fordon i kategori N1 som typgodkänts såsom ingående i en fordonsfamilj med tillämpning av förfarandet i punkt 12.3 i bilaga I får typgodkännandet utvidgas till att omfatta fordon inom samma familj utan ytterligare provning endast om den tekniska tjänsten anser att det nya fordonets bränsleförbrukning ligger inom de gränser som uppställs genom de två fordon i familjen som har den lägsta respektive högsta bränsleförbrukningen.

12. GODKÄNNANDE AV FORDON I KATEGORI N1 INOM EN FAMILJ

Fordon i kategori N1 får godkännas inom en familj enligt 12.1 genom tillämpning av en av de två alternativa metoder som anges i punkterna 12.2 och 12.3.

12.1 N1-fordon får sammanföras till en familj enligt detta direktiv om nedanstående parametrar är identiska eller ligger inom angivna gränser.

12.1.1) Identiska parametrar är följande:

Tillverkare och typ enligt del I punkt 0.2 i bilaga II.

Motorkapacitet.

Typ av utsläppsbegränsningssystem.

Typ av bränslesystem enligt punkt 1.5.2 i bilaga 2.

12.1.2) Följande parametrar måste ligga inom följande gränser:

Totala utväxlingsförhållanden (högst 8 % över det lägsta) enligt punkt 1.6.3 i bilaga II.

Referensvikt (högst 220 kg under den högsta vikten).

Frontyta (högst 15 % mindre än den största frontytan).

Motoreffekt (högst 10 % under det högsta värdet).

12.2 En fordonsfamilj enligt punkt 12.1 får godkännas med gemensamma uppgifter om koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning för samtliga medlemmar av familjen. Den tekniska tjänsten skall för provningen välja den medlem av familjen som den anser har det högsta koldioxidutsläppet. Mätningarna skall utföras i enlighet med punkt 6, och de resultat som erhålls enligt den metod som beskrivs i punkt 6.5 skall användas som gemensamma typgodkännandevärden för samtliga medlemmar av fordonsfamiljen.

12.3 Fordon som har sammanförts till en familj enligt 12.1 får godkännas med olika uppgifter om koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning för var och en av medlemmarna av familjen. Den tekniska tjänsten skall för provningen välja de två fordon som den anser har de största respektive minsta koldioxidutsläppen. Mätningarna skall utföras i enlighet med punkt 6. Om tillverkarens uppgifter för dessa båda fordon ligger inom den toleransmarginal som anges i punkt 6.5 får de koldioxidutsläpp som tillverkaren deklarerat för samtliga medlemmar av familjen användas som typgodkännandevärden. Om tillverkarens uppgifter inte ligger inom toleransmarginalen skall de resultat som erhålls enligt den metod som beskrivs i punkt 6.5 användas som typgodkännandevärden, och den tekniska tjänsten skall välja ut ett lämpligt antal andra familjemedlemmar för tilläggsprovning.

BILAGA 2

1 EGT nr C 104, 28.4.1980, s. 1.

2 EGT nr C 265, 13.10.1980, s. 76.

3 EGT nr C 182, 21.7.1980, s. 3.

4 EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1.

5 EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 34.

6 Detta är medelvärdet för referensbränslena G20 och G23 vid 15°C.

7 I ppm kolekvivalenter.

9 Upprepa för bensin och gasformigt bränsle för fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle. De fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle, men som har ett bränslesystem som är utrustat för nödsituationer eller för startändamål och där bränsletanken rymmer högst 15 liter bensin, kommer vid provningen att betraktas som fordon som bara kan drivas med gasformigt bränsle.