Upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 1259/1999 av den 17 maj 1999 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 160 , 26/06/1999 s. 0113 - 0118

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1259/1999

av den 17 maj 1999

om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

med beaktande av revisionsrättens yttrande(5), och

av följande skäl:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 1244/2001 · förordning (EG) nr 1782/2003.

(1) Vissa villkor bör fastställas för direkta utbetalningar enligt de olika systemen för inkomststöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(2) Utbetalningar inom gemenskapens stödsystem bör göras i sin helhet av behöriga nationella myndigheter till stödmottagarna utan att det påverkar avdrag som uttryckligen föreskrivs i denna förordning.

(3) För att bättre integrera miljöaspekten med den gemensamma organisationen av marknaderna bör medlemsstaterna vidta lämpliga miljöåtgärder för jordbruksmark och jordbruksproduktion som är föremål för direkta utbetalningar. Medlemsstaterna bör besluta om följderna om miljökraven inte efterlevs. Medlemsstaterna bör ges rätt att göra avdrag från eller till och med dra in stöd från stödsystem om miljökraven inte iakttas. Sådana åtgärder bör vidtas av medlemsstaterna utan att det påverkar möjligheten att bevilja stöd till frivilliga jordbruksmiljöåtaganden.

(4) För att stabilisera sysselsättningen inom jordbruket och ta hänsyn till jordbruksföretagens allmänna lönsamhet och gemenskapens stöd till dessa jordbruksföretag och på så sätt bidra till en en skälig levnadsstandard för jordbruksbefolkningen, för alla personer som arbetar inom jordbruket, bör medlemsstaterna bemyndigas att göra avdrag från de direkta utbetalningarna till jordbrukarna i fall där den arbetskraft som utnyttjas på jordbruksföretaget understiger de gränser som skall fastställas, och/eller när jordbruksföretagens allmänna lönsamhet och/eller de totala summor som utbetalas överstiger de gränser som skall fastställas av medlemsstaterna. För att vidmakthålla särskilt produktiviteten inom jordbruket bör dessa avdrag emellertid inte överstiga 20 % av den totala utbetalningen.

(5) Närmare föreskrifter för betalningsavdrag bör fastställas av medlemsstaterna på grundval av objektiva kriterier. Medlemsstaterna bör ges möjlighet att utnyttja belopp som härrör från betalningsavdragen för vissa ytterligare åtgärder inom ramen för det stöd till landsbygdsutveckling som föreskrivs enligt rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar(6).

(6) Gemensamma stödsystem måste anpassas till marknadsutvecklingen, vid behov med kort varsel. Stödmottagarna kan därför inte lita på att stödvillkoren förblir oförändrade och bör förberedas på att systemen eventuellt kan komma att ses över mot bakgrund av marknadsutvecklingen.

(7) Från stödsystemen enligt den gemensamma jordbrukspolitiken kan direkt inkomststöd betalas ut särskilt i syfte att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard. Detta mål har nära samband med landsbygdens bevarande. För att undvika felaktiga utbetalningar av gemenskapsmedel skall inga utbetalningar av stöd göras till jordbrukare, för vilka det har fastställts att de konstlat har åstadkommit de villkor som krävs för att få sådana utbetalningar i syfte att erhålla en förmån i strid med målen för stödsystemen.

(8) Med tanke på de betydande budgetkonsekvenser som stöd i form av direktiva utbetalingar medför, och att man bättre skall kunna utvärdera deras inverkam, bör gemenskapens system utvärderas på lämpligt sätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

med beaktande av revisionsrättens yttrande, och

(1.) Vissa villkor bör fastställas för direkta utbetalningar enligt de olika systemen för inkomststöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(2.) Utbetalningar inom gemenskapens stödsystem bör göras i sin helhet av behöriga nationella myndigheter till stödmottagarna utan att det påverkar avdrag som uttryckligen föreskrivs i denna förordning.

(3.) För att bättre integrera miljöaspekten med den gemensamma organisationen av marknaderna bör medlemsstaterna vidta lämpliga miljöåtgärder för jordbruksmark och jordbruksproduktion som är föremål för direkta utbetalningar. Medlemsstaterna bör besluta om följderna om miljökraven inte efterlevs. Medlemsstaterna bör ges rätt att göra avdrag från eller till och med dra in stöd från stödsystem om miljökraven inte iakttas. Sådana åtgärder bör vidtas av medlemsstaterna utan att det påverkar möjligheten att bevilja stöd till frivilliga jordbruksmiljöåtaganden.

(4.) För att stabilisera sysselsättningen inom jordbruket och ta hänsyn till jordbruksföretagens allmänna lönsamhet och gemenskapens stöd till dessa jordbruksföretag och på så sätt bidra till en en skälig levnadsstandard för jordbruksbefolkningen, för alla personer som arbetar inom jordbruket, bör medlemsstaterna bemyndigas att göra avdrag från de direkta utbetalningarna till jordbrukarna i fall där den arbetskraft som utnyttjas på jordbruksföretaget understiger de gränser som skall fastställas, och/eller när jordbruksföretagens allmänna lönsamhet och/eller de totala summor som utbetalas överstiger de gränser som skall fastställas av medlemsstaterna. För att vidmakthålla särskilt produktiviteten inom jordbruket bör dessa avdrag emellertid inte överstiga 20 % av den totala utbetalningen.

(5.) Närmare föreskrifter för betalningsavdrag bör fastställas av medlemsstaterna på grundval av objektiva kriterier. Medlemsstaterna bör ges möjlighet att utnyttja belopp som härrör från betalningsavdragen för vissa ytterligare åtgärder inom ramen för det stöd till landsbygdsutveckling som föreskrivs enligt rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar.

(6.) Gemensamma stödsystem måste anpassas till marknadsutvecklingen, vid behov med kort varsel. Stödmottagarna kan därför inte lita på att stödvillkoren förblir oförändrade och bör förberedas på att systemen eventuellt kan komma att ses över mot bakgrund av marknadsutvecklingen.

(7.) Från stödsystemen enligt den gemensamma jordbrukspolitiken kan direkt inkomststöd betalas ut särskilt i syfte att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard. Detta mål har nära samband med landsbygdens bevarande. För att undvika felaktiga utbetalningar av gemenskapsmedel skall inga utbetalningar av stöd göras till jordbrukare, för vilka det har fastställts att de konstlat har åstadkommit de villkor som krävs för att få sådana utbetalningar i syfte att erhålla en förmån i strid med målen för stödsystemen.

(8.) Med tanke på de betydande budgetkonsekvenser som stöd i form av direktiva utbetalingar medför, och att man bättre skall kunna utvärdera deras inverkam, bör gemenskapens system utvärderas på lämpligt sätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Räckvidd

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

Denna förordning skall tillämpas på betalningar som görs direkt till jordbrukare enligt de stödsystem inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken som helt eller delvis finansieras av garantisektionen vid EUGFJ, utom dem som föreskrivs enligt förordning (EG) nr 1257/1999.

Dessa stödsystem förtecknas i bilagan.

Artikel2¶Fullständiga utbetalningar

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

Betalningar enligt stödsystemen skall göras i sin helhet till stödmottagarna.

Artikel2a¶

Införd genom förordning (EG) nr 1782/2003 och förordning (EG) nr 1244/2001.

1. För kalenderåren 2002 till 2005 skall en förenklad ordning införas, enligt vilken medlemsstaterna får besluta att utbetalningarna enligt följande stödordningar görs på de villkor som fastställs i denna artikel och enligt de regler som fastställts för dess genomförande:

Arealersättning för jordbruksgrödor, inklusive ersättning för gräsensilage, tilläggsbelopp, ersättning för arealuttag, tilläggsersättning för durumvete och särskilt stöd enligt artiklarna 2, 4 och 5 i förordning (EG) nr 1251/1999.

Arealersättning för trindsädesslag enligt artikel 1 i förordning (EG) nr 1577/96.

Arealersättning för ris enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 3072/95.

Särskilt bidrag; am- och dikobidrag, även det som betalas för kvigor och inklusive det nationella tilläggsbidraget för am- och dikor om det samfinansieras; extensifieringsersättning samt ytterligare utbetalningar, när de utbetalas utöver stöd som avses i denna strecksats enligt artiklarna 4, 6, 10, 13 och 14 i förordning (EG) nr 1254/1999.

Bidrag för tackor och hongetter samt tillägg för mindre gynnade områden enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 2467/98.

De förordningar som nämns i första stycket benämns nedan de relevanta förordningarna.

2. Deltagandet i den förenklade ordningen skall ske på frivillig basis. De ansökande skall kunna delta i ordningen om de har erhållit stöd enligt åtminstone en av de stödordningar som omfattas av den under vart och ett av de tre kalenderår som föregick ansökningsåret. Jordbrukare som får stöd till förtidspensionering i enlighet med förordning (EG) nr 1257/1999 får inte delta i ordningen.

3. Det belopp en jordbrukare kan erhålla enligt ordningen skall utgöra det högsta av följande:

a) Medelvärdet av de belopp som beviljats enligt de relevanta förordningarna under de tre kalenderår som föregick ansökningsåret.

b) Det totala belopp som beviljats enligt de relevanta förordningarna under det kalenderår som föregick ansökningsåret.

Det arealbaserade stöd för lin och hampa som föreskrivs i artikel 4 i förordning (EEG) nr 1308/70 skall ingå i beräkningen.

Vid tillämpning av artikel 4 i denna förordning under de referensperioder som avses i punkterna a och b skall de belopp som avses i punkterna a och b beräknas som de belopp som skulle ha beviljats före tillämpningen av artikel 4.

4. Det belopp som avses i punkt 3 skall uppgå till högst 1250 EUR.

De sökande som skulle vara berättigade till större belopp enligt de relevanta förordningarna kan välja att delta i den förenklade ordningen om de godtar att erhålla högst maximibeloppet utan att punkt 5 åsidosätts.

Stöd enligt den förenklade ordningen skall betalas en gång per år fram till 2005, med början det år då ansökan om deltagande i ordningen görs.

5. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa artikel 4 på den förenklade ordningen.

6. De sökande skall åta sig att bibehålla marken i gott jordbruksmässigt skick. De får bruka marken för alla jordbruksändamål utom för produktion av hampa som omfattas av KN–nummer 53021000.

Medlemsstaterna skall definiera gott jordbruksmässigt skick varvid de särskilt skall beakta de åtgärder som de har vidtagit i enlighet med denna förordning och artikel 19.4 i kommissionens förordning (EG) nr 2316/1999.

7. Medlemsstaterna får besluta att genomföra den förenklade ordningen på nationell eller regional nivå och att kombinera datumet för utbetalningar enligt den förenklade ordningen med datumet för utbetalningar enligt någon annan stödordning.

Artikel3¶Miljöskyddskrav

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

1. När det gäller jordbruksverksamhet inom denna förordnings räckvidd skall medlemsstaterna vidta de miljöåtgärder som de anser vara lämpliga, med tanke på vilken jordbruksmark som används eller vilken produktion det gäller, och som återspeglar de potentiella miljöeffekterna. Dessa åtgärder får inbegripa

stöd till jordbruksmiljöåtaganden,

allmänna obligatoriska miljökrav,

särskilda miljökrav som ett villkor för direkta utbetalningar.

2. Medlemsstaterna skall besluta om påföljder som är lämpliga och som står i proportion till hur omfattande de ekologiska följdena är av att de miljökrav som avses i punkt 1 inte har iakttagits. De kan föreskriva avdrag från eller, om det är lämpligt, indragning av stödet från det berörda stödsystemet, om sådana särskilda miljökrav inte efterlevs.

Artikel4¶Modulering

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

1. Medlemsstaterna får besluta att sänka de belopp som, bortsett från bestämmelserna i denna punkt, skulle beviljas jordbrukare för ett visst kalenderår,

om den arbetskraft som används på deras jordbruksföretag, uttryckt i årsarbetsenheter, under det kalenderåret ligger under en gräns som skall fastställas av medlemsstaterna, och/eller

om den totala lönsamheten i deras jordbruksföretag under det kalenderåret, uttryckt i form av standardtäckningsbidrag motsvarande genomsnittet för antingen en viss region eller en mindre geografisk enhet, ligger över en gräns som skall fastställas av medlemsstaterna,

om det sammanlagda belopp som beviljas enligt stödsystemen under ett kalenderår överstiger den gräns som skall fastställas av medlemsstaterna.

Med årsarbetsenhet avses den genomsnittliga nationella eller regionala årsarbetstiden för en vuxen heltidsarbetande lantarbetare som är anställd under ett kalenderår.

Med standardtäckningsbidrag avses skillnaden mellan produktionens standardvärde och standardbeloppet för vissa särskilda kostnader.

2. Sänkningen av stöd till en jordbrukare för ett visst kalenderår, till följd av tillämpning av de åtgärder som avses i punkt 1, får inte överstiga 20 % av den totala utbetalning som, bortsett från bestämmelserna i punkt 1, skulle beviljas jordbrukaren för det berörda kalenderåret.

Artikel5¶Gemensam bestämmelse

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

1. Medlemsstaterna skall tillämpa de åtgärder som avses i artiklarna 3 och 4 på ett sådant sätt att lika behandling mellan jordbrukarna garanteras och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks.

2. Skillnaden mellan de belopp som, bortsett från bestämmelserna i artiklarna 3 och 4, skulle betalas ut till jordbrukare i en medlemsstat för ett visst kalenderår och de belopp som beräknats med tillämpning av dessa artiklar, skall bli tillgänglig för den berörda medlemsstaten inom tidsfrister som skall fastställas enligt det förfarande som avses i artikel 11 och skall utgöra tilläggsstöd från gemenskapen för åtgärder enligt artiklarna 10-12 (förtidspensionering), 13-21 (mindre gynnade områden och områden med miljöbetingade begränsningar), 22-24 (miljövänligt jordbruk) och 31 (beskogning) i förordning (EG) nr 1257/1999.

Artikel6¶Översyn

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

Stödsystemen skall tillämpas utan hinder av en eventuell översyn mot bakgrund av utvecklingen på marknaden.

Artikel7¶Begränsning av utbetalningar

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

Utan hinder av särskilda bestämmelser i individuella stödsystem skall inga utbetalningar göras till stödmottagare för vilka det har fastställts att de konstlat har åstadkommit de villkor som krävs för att få sådana utbetalningar i syfte att erhålla en förmån i strid med målen för stödsystemet.

Artikel8¶Utvärdering

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

För bedömning av betalningarnas effektivitet skall betalningarna enligt stödsystemen utvärderas för uppskattning av deras verkan när det gäller uppsatta mål och för analys av deras effekt på relevanta marknader.

Artikel9¶Överförande av information till kommissionen

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

Medlemsstaterna skall noga informera kommissionen om de åtgärder som vidtas för tillämpningen av denna förordning.

Artikel10¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

I denna förordning

a) avses med jordbrukare: en enskild jordbruksproducent, antingen en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett vilken juridisk status sammanslutningen eller dess medlemmar har enligt nationell rätt, vars jordbruksföretag är beläget inom gemenskapens territorium,

b) avses med jordbruksföretag: samtliga de produktionsenheter som jordbrukaren förvaltar och som är belägna inom en och samma medlemsstats territorium,

c) skall betalningar som beviljas för ett kalenderår inbegripa betalningar som beviljas för andra perioder som inleds under det kalenderåret.

Artikel11¶Tillämpningsföreskrifter

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003 och förordning (EG) nr 1244/2001.

1. Kommissionen skall bistås av den förvaltningskommitté för spannmål som inrättades genom artikel 23 i förordning (EG) nr 1766/92 eller, när så är lämpligt, av andra relevanta förvaltningskommittéer.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

3. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

4. I enlighet med punkt 2 skall kommissionen anta följande:

Tillämpningsföreskrifter för artikel 2a, särskilt de eventuella undantag från de relevanta förordningarna och förordning (EEG) nr 3508/92 som krävs för att uppnå den åsyftade förenklingen, framför allt de som rör villkoren för stödberättigande, ansökningsdatum och bestämmelser rörande utbetalningar och kontroller samt närmare föreskrifter för att undvika dubbla ansökningar för den areal och den produktion som omfattas av den förenklade ordningen.

De ändringar i bilagan som kan bli nödvändiga med hänsyn till de kriterier som fastställs i artikel 1.

Tillämpningsföreskrifter för denna förordning när så behövs, bland annat de åtgärder som krävs för att undvika att artiklarna 3 och 4 kringgås, samt åtgärder rörande artikel 7.

Artikel12¶Ikraftträdande

Ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003.

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2000.

BILAGA

1 EGT C 170, 4.6.1998, s. 93.

2 Yttrandet avgett den 6 maj 1999 (ännu ej offentliggjort i EGT).

3 EGT C 407, 28.12.1998, s. 208.

4 EGT C 93, 6.4.1999, s. 1.

5 EGT C 401, 22.12.1998, s. 3.

6 Se sidan 80 i detta nummer av EGT.

7 Rådets förordning (EG) nr 1251/1999 av 17 maj 1999 om upprättande av ett stödssystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT L 160, 26.6.1999, s. 1). Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1038/2001 (EGT L 145, 31.5.2001, s. 16).

8 Rådets förordning (EG) nr 1577/96 av den 30 juli 1996 om en särskild åtgärd för vissa trindsädesslag (EGT L 206, 16.8.1996, s. 4). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 811/2000 (EGT L 100, 20.4.2000, s. 1).

9 Rådets förordning (EG) nr 3072/95 av den 22 december 1995 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris (EGT L 329, 30.12.1995, s. 18). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1667/2000 (EGT L 193, 29.7.2000, s. 3).

10 Rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT L 160, 26.6.1999, s. 21).

11 Rådets förordning (EG) nr 2467/98 av den 3 november 1998 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött (EGT L 312, 20.11.1998, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1669/2000 (EGT L 193, 29.7.2000, s. 8).

12 Rådets förordning (EEG) nr 1308/70 av den 29 juni 1970 om den gemensamma organisationen av marknaden för lin och hampa (EGT L 146, 4.7.1970, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2826/2000 (EGT L 328, 23.12.2000, s. 2).

13 Kommissionens förordning (EG) nr 2316/1999 av den 22 oktober 1999 om tilllämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1251/1999 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT L 280, 30.10.1999, s. 43). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 946/2001 (EGT L 133, 16.5.2001, s. 8).

14 Rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (EGT L 181, 1.7.1992, s. 21). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1666/2000 (EGT L 193, 29.7.2000, s. 1).

15 Rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, 5.12.1992, s. 1). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 495/2001 (EGT L 72, 14.3.2001, s. 6).