Övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp från sjötransporter

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) 2016/2071 · förordning (EU) 2023/957 · förordning (EU) 2023/2776 · förordning (EU) 2024/3214.

(1) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG, där alla ekonomiska sektorer, även den internationella sjöfartssektorn, uppmanas att uppnå utsläppsminskningar, föreskrivs, för det fall att vare sig något internationellt avtal som inkluderar minskningsåtagande för utsläpp från internationell sjöfart under Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har godkänts av medlemsstaterna eller något sådant avtal under Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar har godkänts av gemenskapen senast den 31 december 2011, att kommissionen bör lägga fram ett förslag om att inkludera utsläpp från den internationella sjöfarten i gemenskapens åtagande om utsläppsminskningar med målsättning att den föreslagna rättsakten ska träda i kraft senast 2013. Ett sådant förslag bör minimera eventuella negativa följder för gemenskapens konkurrenskraft och samtidigt ta hänsyn till de potentiella miljöfördelarna.

(2) Sjötransporter påverkar det globala klimatet och luftkvaliteten till följd av koldioxidutsläpp och andra utsläpp som de genererar, däribland av kväveoxid, svaveloxid, metan, partiklar och sot.

(3) Den internationella sjöfarten är det enda transportslag som inte omfattas av unionens åtagande att minska växthusgasutsläppen. Enligt den konsekvensbedömning som bifogas förslaget till denna förordning ökade de unionsrelaterade koldioxidutsläppen från internationell sjöfart med 48 % mellan åren 1990 och 2007.

(4) Mot bakgrund av att den vetenskapliga förståelsen av hur icke koldioxidrelaterade utsläpp från sjöstransporter inverkar på det globala klimatet ökar snabbt, bör en förnyad bedömning av denna inverkan regelbundet genomföras inom ramen för denna förordning. Kommissionen bör på grundval av sina bedömningar analysera konsekvenserna för strategier och åtgärder i syfte att minska dessa utsläpp.

(5) I Europaparlamentets resolution av den 5 februari 2014 om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att som bindande EU-mål ställa upp en minskning av de inhemska växthusgasutsläppen med åtminstone 40 % jämfört med 1990 års nivåer fram till 2030. Europaparlamentet påpekade även att alla sektorer i ekonomin kommer att behöva bidra till att minska utsläppen av växthusgaser, om unionen ska kunna ta sin del av det globala ansvaret.

(6) I sina slutsatser av den 23 och 24 oktober 2014 godkände Europeiska rådet ett bindande EU-mål på en intern minskning av växthusgasutsläppen med minst 40 % jämfört med 1990, senast 2030. Europeiska rådet framhöll också vikten av att minska utsläppen av växthusgaser och riskerna med beroendet av fossila bränslen i transportsektorn och uppmanade kommissionen att ytterligare studera instrument och åtgärder för ett heltäckande och teknikneutralt tillvägagångssätt, bland annat för främjande av utsläppsminskning och energieffektivitet i transportsektorn.

(7) I det sjunde miljöhandlingsprogrammet understryks att alla sektorer i ekonomin kommer att behöva bidra till att minska utsläppen av växthusgaser, om unionen ska kunna ta sin del av det globala ansvaret. I detta sammanhang betonas i det sjunde miljöhandlingsprogrammet att vitboken om transporter från 2011 måste vara politiskt väl underbyggd.

(8) I juli 2011 antog IMO tekniska åtgärder och driftsåtgärder, framför allt energieffektivitetsindexet (EEDI) för nya fartyg och energieffektiviseringsplanen för fartyg (SEEMP), som kommer att medföra förbättringar genom att begränsa den förväntade ökningen av växthusgasutsläpp, men som inte i sig kan leda till de minskningar av växthusgaser som är nödvändiga inom internationell sjöfart för att åtgärderna ska överensstämma med det globala målet att begränsa ökningen av de globala temperaturerna till 2 °C.

(9) Enligt uppgifter från IMO skulle den specifika energiförbrukningen och fartygens koldioxidutsläpp kunna minskas med upp till 75 % genom tillämpning av driftsåtgärder och utnyttjande av befintlig teknik. En stor del av dessa åtgärder kan betraktas som kostnadseffektiva och av sådan art att de skulle kunna medföra nettofördelar för sektorn, eftersom de minskade bränslekostnaderna innebär att eventuella drifts- eller investeringskostnader kommer att löna sig.

(10) För att minska koldioxidutsläppen från fartyg på unionsnivå är det bästa alternativet att inrätta ett system för övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp baserat på fartygens bränsleförbrukning, som ett första steg i en stegvis strategi för inkluderande av utsläpp från sjötransporter i unionens åtagande om att minska växthusgasutsläppen, tillsammans med utsläpp från andra sektorer som redan bidrar till detta åtagande. Offentlig tillgång till utsläppsdata kommer att bidra till att avlägsna marknadshinder som förhindrar att många kostnadsnegativa åtgärder som skulle minska växthusgasutsläppen från sjötransporter får spridning.

(11) Antagandet av åtgärder för att minska växthusgasutsläpp och bränsleförbrukning försvåras av marknadshinder, såsom brist på tillförlitlig information om fartygens bränsleeffektivitet eller tillgänglig teknik för att anpassa fartyg, brist på tillgång till finansiering för investeringar i fartygseffektivitet och kluvna incitament, genom att fartygsägare inte skulle gynnas av sina investeringar i fartygseffektivitet om bränslefakturorna betalas av operatörerna.

(12) Resultaten av samråden med berörda parter och diskussionerna med internationella samarbetspartner visar att en stegvis strategi för att inkludera utsläpp från sjötransporter i unionens åtagande om att minska växthusgasutsläpp bör tillämpas genom införandet av ett stabilt system för övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter som ett första steg och prissättningen av dessa utsläpp i ett senare skede. En sådan strategi underlättar betydande framsteg på internationell nivå avseende överenskommelsen om minskningsmål för växthusgasutsläpp och ytterligare åtgärder för att uppnå dessa minskningar till en så låg kostnad som möjligt.

(13) Införandet av ett system för övervakning, rapportering och verifiering på unionsnivå förväntas leda till utsläppsminskningar på upp till 2 % jämfört med nuläget och aggregerade minskningar av nettokostnaderna med upp till 1,2 miljarder EUR fram till 2030, eftersom systemet kan bidra till att avlägsna marknadshinder, i synnerhet sådana som är kopplade till bristen på information om fartygens effektivitet, genom att ge jämförbar och tillförlitlig information om bränsleförbrukning och energieffektivitet till relevanta marknader. Denna sänkning av transportkostnaderna bör främja den internationella handeln. Dessutom är ett stabilt system för övervakning, rapportering och verifiering en nödvändig förutsättning för marknadsbaserade åtgärder, effektivitetsstandarder eller andra åtgärder, oavsett om de tillämpas på unionsnivå eller globalt. Ett sådant system ger också tillförlitliga uppgifter, så att exakta utsläppsminskningsmål kan ställas upp och sjötransporternas bidrag till att uppnå en koldioxidsnål ekonomi kan bedömas. Med tanke på sjöfartens internationella karaktär vore en global överenskommelse det lämpligaste och effektivaste sättet att minska utsläpp från den internationella sjöfarten.

(14) Alla resor inom unionen, alla inkommande resor från den sista hamnen utanför unionen till den första anlöpshamnen inom unionen och alla utgående resor från en unionshamn till nästa anlöpshamn utanför unionen, inbegripet ballastresor, bör betraktas som relevanta ur övervakningshänseende. Koldioxidutsläpp i unionshamnar, inbegripet utsläpp från fartyg som ligger i hamn eller förflyttar sig inom en hamn, bör också omfattas, i synnerhet som det finns särskilda åtgärder för att minska eller undvika dem. Dessa regler bör tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt på alla fartyg, oberoende av flagg. Eftersom denna förordning är inriktad på sjötransporter, bör emellertid inte krav på övervakning, rapportering och verifiering fastställas för fartygsförflyttningar och verksamheter i annat syfte än för passagerar- eller fraktbefordran, exempelvis muddring, isbrytning, utläggning av rörledningar eller verksamhet på havsbaserade anläggningar.

(15) För att säkerställa lika villkor för fartyg som används under mindre gynnsamma klimatförhållanden bör det vara möjligt att inbegripa specifik information om ett fartygs isklass, och dess framförande genom is, i de uppgifter som övervakas på grundval av denna förordning.

(16) Det föreslagna systemet för övervakning, rapportering och verifiering bör inrättas genom en förordning med tanke på de nya bestämmelsernas komplexa och mycket tekniska art, behovet av enhetliga regler som är tillämpliga inom hela unionen för att spegla sjötransporternas internationella prägel med en stor mängd fartyg som förväntas anlöpa hamnar i olika medlemsstater, och för att underlätta genomförandet inom unionen.

(17) Ett stabilt fartygsspecifikt system för övervakning, rapportering och verifiering på unionsnivå bör baseras på en beräkning av utsläpp från förbrukat bränsle vid resor till och från unionshamnar, eftersom uppgifter om bränsleförsäljning inte ger tillräckligt noggranna uppskattningar av bränsleförbrukningen inom denna specifika räckvidd på grund av fartygens stora tankkapacitet.

(18) Unionens system för övervakning, rapportering och verifiering bör även omfatta annan relevant information som möjliggör fastställande av fartygens effektivitet eller ytterligare analys av vilka faktorer som ligger bakom utsläppsutvecklingen, samtidigt som konfidentialiteten för kommersiell eller industriell information respekteras. Detta tillämpningsområde innebär att unionens system för övervakning, rapportering och verifiering även anpassas till internationella initiativ för införande av effektivitetskrav för befintliga fartyg och även omfattar driftsåtgärder samt bidrar till att avlägsna marknadshinder kopplade till brist på information.

(19) För att minimera den administrativa bördan för fartygsägare och fartygsoperatörer, framför allt små och medelstora företag, och optimera kostnads-nyttoförhållandet i systemet för övervakning, rapportering och verifiering, utan att äventyra målet att en övervägande mängd växthusgasutsläpp från sjötransporter ska omfattas, bör reglerna om övervakning, rapportering och verifiering endast gälla stora utsläppare. Ett tröskelvärde på en bruttodräktighet över 5000 har valts efter en detaljerad objektiv analys av storleken på och utsläppen från fartyg som ankommer till och avgår från unionshamnar. Fartyg med en bruttodräktighet över 5000 står för omkring 55 % av antalet fartyg som anlöper unionshamnar och omkring 90 % av de därmed förknippade utsläppen. Detta icke-diskriminerande tröskelvärde skulle säkerställa att de som släpper ut mest omfattas av systemet. Ett lägre tröskelvärde skulle leda till en större administrativ börda och ett högre skulle innebära en begränsning av de utsläpp som omfattas och därmed också av systemet för övervakning, rapportering och verifierings miljöeffektivitet.

(20) För att ytterligare minska fartygsägares och fartygsoperatörers administrativa börda bör övervakningsreglerna fokusera på koldioxid som den mest relevanta växthusgas som släpps ut från sjötransporter.

(21) Det bör i reglerna tas hänsyn till befintliga krav och uppgifter som redan finns tillgängliga ombord på fartygen, varför företag bör ges möjlighet att välja en av följande fyra övervakningsmetoder: leveranssedlar för bunkerbränsle, övervakning av tank för bunkerbränsle ombord, flödesmätare för tillämpliga förbränningsprocesser eller direkta utsläppsmätningar. En fartygsspecifik övervakningsplan bör ange det val som görs och ge ytterligare information om tillämpningen av vald metod.

(22) Ett företag med ansvar för en hel rapporteringsperiod för ett fartygs transportverksamhet bör betraktas som ansvarigt för alla övervaknings- och rapporteringsskyldigheter som uppstår i samband med den rapporteringsperioden, däribland inlämnandet av en på tillfredsställande sätt verifierad utsläppsrapport. Vid ett företagsbyte bör det nya företaget endast vara ansvarigt för de övervaknings- och rapporteringsskyldigheter som är kopplade till den rapporteringsperiod under vilken företagsbytet skedde. För att underlätta fullgörandet av dessa skyldigheter, bör det nya företaget få en kopia av den senaste övervakningsplanen och i förekommande fall dokument om överensstämmelse.

(23) Andra växthusgaser, faktorer som påverkar klimatet eller luftföroreningar bör inte omfattas av unionens system för övervakning, rapportering och verifiering i detta skede, för att undvika krav på att installera mätutrustning som inte är tillräckligt tillförlitlig eller kommersiellt tillgänglig, vilket skulle kunna hindra genomförandet av unionens system för övervakning, rapportering och verifiering.

(24) IMO:s internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol) föreskriver obligatorisk tillämpning av EEDI på nya fartyg och användning av SEEMP i hela den globala flottan.

(25) För att minimiera den administrativa bördan för fartygsägare och operatörer, bör rapportering och offentliggörande av rapporterad information ske på årsbasis. Genom att offentliggörande av information om utsläpp, bränsleförbrukning och effektivitetsrelaterade uppgifter begränsas till årliga genomsnitt och aggregerade siffror, bör frågor rörande konfidentialitet kunna hanteras. I syfte att säkerställa att skyddet av legitima ekonomiska intressen som har företräde framför allmänintresset av offentliggörande inte åsidosätts, bör en annan aggregeringsnivå för data i undantagsfall tillämpas på begäran av företaget. De uppgifter som rapporteras till kommissionen bör införlivas i statistiken i den mån de uppgifterna är relevanta för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik i enlighet med kommissionens beslut 2012/504/EU.

(26) Att verifiering utförs av ackrediterade kontrollörer bör säkerställa att övervakningsplaner och utsläppsrapporter är korrekta och uppfyller de krav som anges i den här förordningen. Som ett viktigt inslag för förenklad verifiering bör kontrollörerna kontrollera uppgifternas trovärdighet genom att jämföra rapporterade uppgifter med uppskattningar baserade på fartygets spårningsuppgifter och egenskaper. Sådana uppskattningar kan tillhandahållas av kommissionen. För att säkerställa opartiskhet bör kontrollörerna vara oberoende och behöriga rättsliga enheter och bör ackrediteras av nationella ackrediteringsorgan som inrättas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008.

(27) Ett dokument om överensstämmelse som utfärdas av en kontrollör bör förvaras ombord på fartyget för att visa att skyldigheterna avseende övervakning, rapportering och verifiering iakttagits. Kontrollörer bör informera kommissionen om utfärdande av sådana dokument.

(28) Baserat på erfarenheter från liknande uppgifter kopplade till sjöfartssäkerhet bör Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), inom ramen för sitt mandat bistå kommissionen genom att utföra vissa uppgifter.

(29) Kontroll av efterlevnaden av skyldigheterna i samband med systemet för övervakning, rapportering och verifiering bör baseras på befintliga instrument, närmare bestämt de som har inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/21/EG, och på information om utfärdande av dokument om överensstämmelse. Det dokument som bekräftar fartygets efterlevnad av övervaknings- och rapporteringsskyldigheterna bör läggas till i den förteckning över certifikat och dokument som avses i bilaga IV till direktiv 2009/16/EG.

(30) Medlemsstaterna bör sträva efter att inspektera fartyg som anlöper hamnar inom deras jurisdiktion för vilka viss information som krävs rörande dokument om överensstämmelse inte är tillgänglig.

(31) Underlåtenhet att iaktta bestämmelserna i denna förordning bör leda till sanktioner. Medlemsstaterna bör fastställa regler om dessa sanktioner. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(32) I fråga om fartyg som inte uppfyllt övervaknings- och rapporteringskraven under två eller flera på varandra följande rapporteringsperioder och när andra kontrollåtgärder inte har lett till att kraven uppfylls, är det lämpligt att föreskriva en möjlighet att avvisa dem. Den åtgärden bör tillämpas på ett sådant sätt att den bristande efterlevnaden kan åtgärdas inom en rimlig tidsperiod.

(33) Medlemsstater som inte har kusthamnar på sitt territorium och som inte är flaggstater för fartyg som faller inom denna förordnings tillämpningsområde, eller som har stängt sina nationella fartygsregister, bör kunna avvika från denna förordnings bestämmelser om sanktioner så länge de inte är flaggstater för något sådant fartyg.

(34) Unionens system för övervakning, rapportering och verifiering bör fungera som en modell för genomförandet av ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering. Ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering är att föredra, eftersom det kan betraktas som mer effektivt på grund av dess mer omfattande räckvidd. I syfte att underlätta utarbetandet av internationella regler inom IMO för övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp från sjötransporter, bör kommissionen därför regelbundet dela relevant information om genomförandet av denna förordning med IMO och andra relevanta internationella organ och relevanta inlagor bör lämnas till IMO. Om en överenskommelse om ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering nås, bör kommissionen se över unionens system för övervakning, rapportering och verifiering i syfte att anpassa det till det globala systemet för övervakning, rapportering och verifiering.

(35) I syfte att beakta relevanta internationella regler och internationella och europeiska normer samt den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på översyn av vissa tekniska aspekter av övervakning och rapportering av koldioxidutsläpp från fartyg och att vidare specificera reglerna för verifieringsaktiviteter och metoden för ackreditering av kontrollörer. Det är av särskild vikt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(36) För att säkerställa enhetliga villkor för användningen av standardmallar för övervakning av koldioxidutsläpp och annan relevant information, för användningen av automatiserade system och elektroniska mallar för enhetlig rapportering av koldioxidutsläpp och annan relevant information till kommissionen och berörda flaggstaters myndigheter och för specifikation av tekniska regler för de tillämpliga parametrarna för andra fartygskategorier än passagerarfartyg, ro-ro-fartyg och containerfartyg och för revideringen av dessa parametrar, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

(37) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att övervaka, rapportera och verifiera koldioxidutsläpp från fartyg som det första steget i en stegvis strategi för att minska växthusgasutsläppen inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, med hänsyn till sjötransporters internationella karaktär, utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(38) De regler genom vilka systemet för övervakning, rapportering och verifiering inrättas bör vara förenliga med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001.

(39) Denna förordning bör träda i kraft den 1 juli 2015 för att säkerställa att medlemsstaterna och berörda parter får tillräckligt med tid för att vidta de åtgärder som krävs för en effektiv tillämpning av denna förordning, innan den första rapporteringsperioden som inleds den 1 januari 2018.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel1¶Innehåll

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

I denna förordning fastställs regler för noggrann övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp och annan relevant information från fartyg som ankommer till, befinner sig i eller avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion i syfte att främja minskningen av växthusgasutsläpp från sjötransporter på ett kostnadseffektivt sätt.

Artikel2¶Tillämpningsområde

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Denna förordning ska tillämpas på fartyg med en bruttodräktighet på 5000 eller mer avseende växthusgasutsläpp under deras resor för att transportera gods eller passagerare i kommersiellt syfte, från sådana fartygs senaste anlöpshamn till en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion och från en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion till nästa anlöpshamn, samt då de befinner sig i anlöpshamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.

1a. Från och med den 1 januari 2025 ska denna förordning även tillämpas på fartyg för styckegods med en bruttodräktighet under 5000 men inte under 400 avseende växthusgasutsläpp under deras resor för att transportera gods i kommersiellt syfte från senaste anlöpshamn till en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion och från en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion till nästa anlöpshamn, samt då de befinner sig i anlöpshamnar inom en medlemsstats jurisdiktion, och på offshorefartyg med en bruttodräktighet under 5000 men inte under 400 avseende växthusgasutsläpp under deras resor från senaste anlöpshamn till en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion och från en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion till nästa anlöpshamn, samt då de befinner sig i anlöpshamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.

1b. Från och med den 1 januari 2025 ska denna förordning tillämpas på offshorefartyg med en bruttodräktighet på minst 5000 avseende växthusgasutsläppen under deras resor från senaste anlöpshamn till en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion och från en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion till nästa anlöpshamn, samt då de befinner sig i anlöpshamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.

1c. De växthusgaser som omfattas av denna förordning är:

a) koldioxid (CO2),

b) metan (CH4), med avseende på utsläpp från och med 2024, och

c) dikväveoxid (N2O), med avseende på utsläpp från och med 2024.

När det i denna förordning hänvisas till totala aggregerade utsläpp av växthusgaser eller totala aggregerade växthusgasutsläpp ska detta förstås som en hänvisning till den totala aggregerade mängden av varje gas separat.

2. Denna förordning är inte tillämplig på örlogsfartyg, hjälpfartyg, fiskefartyg, fiskberedningsfartyg, primitivt konstruerade träfartyg, fartyg som inte har mekanisk framdrivning, eller fartyg i statens tjänst som inte används kommersiellt.

Artikel3¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

I denna förordning gäller följande definitioner:

a) växthusgasutsläpp: växthusgaser som omfattas av denna förordning i överensstämmelse med artikel 2.1c första stycket och som släpps ut från fartyg.

b) anlöpshamn: anlöpshamn enligt definitionen i artikel 3 z i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG

c) resa: en förflyttning av ett fartyg som påbörjas eller avslutas i en anlöpshamn.

d) företag: rederi enligt definitionen i artikel 3 w i direktiv 2003/87/EG.

e) bruttodräktighet: bruttodräktighet beräknad i enlighet med reglerna för dräktighetsberäkning i bilaga I till den internationella konventionen om skeppsmätning, antagen av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) i London den 23 juni 1969, eller en efterföljande konvention.

f) kontrollör: en rättslig enhet som utför verifieringsverksamhet och är ackrediterad av ett nationellt ackrediteringsorgan i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 och den här förordningen.

g) verifiering: den verksamhet som en kontrollör bedriver för att bedöma huruvida de dokument som företaget överlämnar överensstämmer med kraven i denna förordning.

h) dokument om överensstämmelse: ett fartygsspecifikt dokument, utfärdat till ett företag av en kontrollör, vilket bekräftar att det fartyget har efterlevt kraven i denna förordning under en viss rapporteringsperiod.

i) annan relevant information: information som är relaterad till fartygs växthusgasutsläpp från bränsleförbrukning, till transportarbete och till energieffektivitet, som gör det möjligt att analysera utsläppstendenser och bedöma fartygens resultat.

j) emissionsfaktor: det genomsnittliga växthusgasutsläppet i förhållande till aktivitetsdata för bränsle-/materialflöde, om man antar en fullständig oxidation vid förbränning och en fullständig omvandling vid alla andra kemiska reaktioner.

k) osäkerhet: en parameter, kopplad till resultatet av fastställandet av en storhet, som beskriver spridningen av de värden som rimligen kan tillskrivas denna storhet, inbegripet effekterna av både systematiska och slumpmässiga faktorer: osäkerheten uttrycks i procent, och beskriver ett konfidensintervall kring medelvärdet som omfattar 95 % av de värden som fås fram med beaktande av varje asymmetri i fördelningen av värden.

l) konservativ: en uppsättning antaganden som fastställs för att garantera att de årliga utsläppen inte underskattas eller att sträckan eller mängden last ombord överskattas.

m) rapporteringsperiod: perioden från och med den 1 januari till och med den 31 december ett givet år, för resor som påbörjas och avslutas under två olika år ska berörda uppgifter redovisas under det första berörda året.

n) fartyg i hamn: fartyg som är säkert förtöjt eller ligger för ankar i en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion medan det lastar eller lossar eller endast ligger i hamn, inklusive den tid då det inte hanterar last.

o) isklass: den beteckning som ett fartyg har tilldelats av flaggstatens behöriga nationella myndigheter, eller en organisation som är erkänd av den staten, och som visar att fartyget har konstruerats för att framföras genom havsis;

p) ansvarig administrerande myndighet: den administrerande myndigheten för ett rederi som avses i artikel 3gf i direktiv 2003/87/EG.

q) aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå: summan av utsläpp av växthusgaser som omfattas av direktiv 2003/87/EG avseende sjötransportverksamhet och i enlighet med bilaga I det direktivet som ska rapporteras av ett företag enligt det direktivet för alla fartyg som företaget ansvarar för under rapporteringsperioden.

Kapitel II Övervakning och rapportering

Avsnitt 1 Principer och metoder för övervakning och rapportering

Artikel4¶Gemensamma principer för övervakning och rapportering

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. I enlighet med artiklarna 8–12 ska företag, för vart och ett av sina fartyg, övervaka och rapportera relevanta parametrar under en rapporteringsperiod. De ska utföra den övervakningen och rapporteringen inom alla hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion och för resor till eller från en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion.

2. Övervakningen och rapporteringen ska vara komplett och omfatta växthusgasutsläpp från förbränning av bränsle, när fartygen är till sjöss såväl som i hamn. Företagen ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eventuella luckor i uppgifterna inom rapporteringsperioden.

3. Övervakningen och rapporteringen ska vara konsekvent och jämförbar över tid. För detta ändamål ska företagen använda samma övervakningsmetoder och uppgifter, med förbehåll för ändringar som har utvärderats av kontrollören.

4. Företagen ska inhämta, registrera, sammanställa, analysera och dokumentera övervakningsdata, inbegripet antaganden, referenser, emissionsfaktorer och aktivitetsdata, som på ett överblickbart sätt möjliggör för kontrollören att återge hur växthusgasutsläppen har fastställts.

5. Företagen ska se till att fastställandet av växthusgasutsläpp är varken systematiskt felaktigt eller medvetet felaktigt. De ska identifiera och reducera eventuella felkällor.

6. Företagen ska se till att det är möjligt att med rimlig säkerhet fastställa integriteten av de växthusgasutsläppsdata som ska övervakas och rapporteras.

7. Företagen ska sträva efter att beakta de rekommendationer som ges i de verifieringsrapporter som utfärdas enligt artikel 13.3 eller 13.4 i sin efterföljande övervakning och rapportering.

8. Företagen ska rapportera de aggregerade utsläppsuppgifterna på företagsnivå för de fartyg som de ansvarar för under en rapporteringsperiod i enlighet med artikel 11a.

Artikel5¶Metoder för övervakning av växthusgasutsläpp och annan relevant information

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Vid tillämpningen av artikel 4.1, 4.2 och 4.3 ska företag, för vart och ett av sina fartyg, fastställa växthusgasutsläpp i enlighet med någon av de metoder som anges i bilaga I, och övervaka annan relevant information i enlighet med de regler som anges i bilaga II, eller som antagits enligt den bilagan.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 i denna förordning för att ändra bilagorna I och II till denna förordning, i syfte att beakta inkluderingen av metan- och dikväveoxidutsläpp samt inkluderingen växthusgasutsläpp från offshorefartyg i tillämpningsområdet för denna förordning, och ändringar av direktiv 2003/87/EG, samt för att anpassa dessa bilagor till de genomförandeakter som antagits enligt artikel 14.1 i det direktivet, med relevanta internationella bestämmelser och med internationella samt europeiska normer. Kommissionen har också befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 i denna förordning för att ändra bilagorna I och II till denna förordning i syfte att förfina de aspekter i övervakningsmetoderna som anges där, mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och för att säkerställa att EU:s utsläppshandelssystem som inrättats i enlighet med direktiv 2003/87/EG fungerar ändamålsenligt.

Kommissionen ska senast den 1 oktober 2023 anta de delegerade akterna för att beakta inkluderingen av metan- och dikväveoxidutsläpp samt inkluderingen av växthusgasutsläpp från offshorefartyg, i tillämpningsområdet för denna förordning, såsom avses i första stycket i denna punkt. Metoderna för övervakning av metan- och dikväveoxidutsläpp ska baseras på samma principer som de metoder för övervakning av koldioxidutsläpp som anges i bilaga I till denna förordning, med eventuella nödvändiga justeringar för att återspegla olika sorters växthusgaser. De metoder som anges i bilaga I till denna förordning och reglerna i bilaga II till denna förordning ska, när så är lämpligt, anpassas till de metoder och regler som anges i en Europaparlamentets och rådets förordning om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport och om ändring av direktiv 2009/16/EG.

Avsnitt 2 Övervakningsplan

Artikel6¶Övervakningsplanens innehåll och inlämnande

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Företagen ska senast den 31 augusti 2017 till kontrollörerna lämna in en övervakningsplan för vart och ett av sina fartyg och däri ange den metod som valts för att övervaka och rapportera växthusgasutsläpp och annan relevant information.

2. Utan hinder av punkt 1 ska företagen för fartyg som omfattas av denna förordning för första gången efter den 31 augusti 2017 utan onödigt dröjsmål och senast två månader efter varje fartygs första anlöp av en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion lämna in en övervakningsplan till kontrollören.

3. Övervakningsplanen ska fullständigt, och på ett överblickbart sätt, dokumentera övervakningsmetoden för ett visst fartyg och minst omfatta följande uppgifter:

a) Identifiering och typ av fartyg, inbegripet dess namn, IMO-identifieringsnummer, registreringshamn eller hemmahamn och fartygsägarens namn.

b) Företagets namn samt adress, telefonnummer och e-postadress till en kontaktperson och IMO:s unika identifieringsnummer för företag och registrerade ägare.

c) En beskrivning av följande växthusgasutsläppskällor ombord på fartyget: huvudmotorer, hjälpmotorer, gasturbiner, pannor och inertgasgeneratorer samt de bränsletyper som används.

d) En beskrivning av de förfaranden, system och ansvarsområden som används vid uppdateringen av förteckningen över växthusgasutsläppskällor under rapporteringsperioden.

e) En beskrivning av de förfaranden som används för att kontrollera att förteckningen över resor är fullständig.

f) En beskrivning av förfarandena för övervakning av fartygets bränsleförbrukning, inbegripet

i) den metod som valts bland dem som anges i bilaga I för att beräkna bränsleförbrukningen för varje växthusgasutsläppskälla, inbegripet, i tillämpliga fall, en beskrivning av den mätutrustning som används,

ii) förfarandena för att mäta tankad bränslemängd och bränslemängd i tankarna, en beskrivning av de mätutrustning som används och förfarandena för att registrera, hämta, överföra och lagra mätuppgifter, beroende på vad som är tillämpligt,

iii) den metod som valts för fastställande av densitet, i tillämpliga fall,

iv) ett förfarande för att säkerställa att den totala osäkerheten för bränslemätningar överensstämmer med kraven i denna förordning, om möjligt med beaktande av nationell lagstiftning, klausuler i kundavtal eller bränsleleverantörers standarder för noggrannhet.

g) De enskilda emissionsfaktorer som används för varje bränsletyp eller, när det gäller alternativa bränslen, metoderna för att fastställa emissionsfaktorer, inbegripet metoder för provtagning och analys, och en beskrivning av de laboratorier som används, med dessa laboratoriers eventuella ackreditering enligt ISO 17025.

h) En beskrivning av de förfaranden som används för att fastställa aktivitetsdata per resa, inbegripet

i) de förfaranden, ansvarsområden och datakällor som används för att fastställa och registrera sträcka,

ii) de förfaranden, ansvarsområden, formler och datakällor som används för att fastställa och registrera den last som transporteras och antalet passagerare, beroende på vad som är tillämpligt,

iii) de förfaranden, ansvarsområden, formler och datakällor som används för att fastställa och registrera tidsåtgång till sjöss mellan avresehamnen och ankomsthamnen.

i) En beskrivning av den metod som ska användas för att fastställa ersättningsdata för att komma tillrätta med luckor i uppgifterna.

j) Ett besiktningsregister i vilket alla uppgifter i besiktningshistoriken ska registreras.

4. Övervakningsplanen kan också innehålla information om företagets isklass och/eller de förfaranden, ansvarsområden, formler och datakällor som används för att fastställa och registrera tillryggalagd sträcka och tidsåtgång till sjöss då fartyget går genom is.

5. Företagen ska använda standardiserade övervakningsplaner som baseras på mallar och de ska lämna in de planerna med hjälp av automatiserade system och format för uppgiftsutbyte. Dessa mallar, inbegripet de tekniska reglerna för en enhetlig tillämpning, och de tekniska reglerna för dess automatiska överföring, ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 24.2.

6. Senast den 1 april 2024 ska företagen, för vart och ett av deras fartyg som omfattas av denna förordning, till den ansvariga administrerande myndigheten lämna in en övervakningsplan som av kontrollören har bedömts vara i överensstämmelse med denna förordning och som avspeglar inkluderingen av metan- och dikväveoxidutsläpp i tillämpningsområdet för denna förordning.

7. Utan hinder av punkt 6 ska företagen, för fartyg som omfattas av denna förordning för första gången efter den 1 januari 2024, lämna in en övervakningsplan som överensstämmer med kraven i denna förordning till den ansvariga administrerande myndigheten, utan onödigt dröjsmål och senast tre månader efter varje fartygs första anlöp i en hamn under en medlemsstats jurisdiktion.

8. Senast den 6 juni 2025 ska de ansvariga administrerande myndigheterna godkänna den övervakningsplan som företagen lämnat in i enlighet med bestämmelserna i de delegerade akter som antagits av kommissionen i enlighet med tredje stycket i denna punkt. För fartyg som omfattas av direktiv 2003/87/EG för första gången efter den 1 januari 2024 ska den ansvariga administrerande myndigheten godkänna den inlämnade övervakningsplanen inom fyra månader från fartygets första anlöp i en hamn under en medlemsstats jurisdiktion, i enlighet med reglerna i de delegerade akter som antagits av kommissionen i enlighet med tredje stycket i denna punkt.

Senast den 1 oktober 2023 ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att ändra artiklarna 6 – 10 med avseende på reglerna i de artiklarna för övervakningsplaner för att beakta inkluderingen av metan- och dikväveoxidutsläpputsläpp samt inkluderingen av växthusgasutsläpp från offshorefartyg i denna förordnings tillämpningsområde.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna förordning avseende reglerna för de ansvariga administrerande myndigheternas godkännande av övervakningsplaner.

Artikel7¶Ändringar av övervakningsplanen

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Företagen ska regelbundet och minst en gång per år kontrollera om fartygets övervakningsplan återspeglar fartygets art och sätt att fungera och om övervakningsmetoden kan förbättras.

2. Företagen ska ändra övervakningsplanen om någon av följande situationer föreligger:

a) Ett företagsbyte sker.

b) Nya utsläpp uppstår på grund av nya växthusgasutsläppskällor eller på grund av användning av nya bränslen som ännu inte omfattas av övervakningsplanen.

c) Tillgången till uppgifter ändras på grund av att nya typer av mätutrustning, nya provtagningsmetoder eller analysmetoder används, eller av andra skäl, och detta kan påverka noggrannheten vid fastställande av växthusgasutsläpp.

d) Uppgifter som tagits fram genom den övervakningsmetod som tillämpats har befunnits vara felaktiga.

e) Någon del av övervakningsplanen befinns inte uppfylla kraven i denna förordning och företaget ska revidera den i enlighet med artikel 13.1.

3. Företagen ska utan onödigt dröjsmål meddela kontrollörerna om eventuella förslag till ändringar av övervakningsplanen.

4. Ändringar av övervakningsplanen enligt punkt 2 b, c och d i denna artikel ska bedömas av kontrollören i enlighet med artikel 13.1. Efter bedömningen ska kontrollören meddela företaget om ändringarna uppfyller kraven. Företaget ska lämna in sin ändrade övervakningsplan till den ansvariga administrerande myndigheten så snart det har fått ett meddelande från kontrollören om att övervakningsplanen överensstämmer med kraven.

5. Den ansvariga administrerande myndigheten ska godkänna ändringar av övervakningsplanen enligt punkt 2 a–d i enlighet med bestämmelserna i de delegerade akter som antagits av kommissionen i enlighet med andra stycket i denna punkt.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna förordning avseende reglerna för godkännande av ändringar av övervakningsplanerna av de ansvariga administrerande myndigheterna.

Avsnitt 3 Övervakning av växthusgasutsläpp och annan relevant information

Artikel8¶Övervakning av verksamhet inom en rapporteringsperiod

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

Från och med den 1 januari 2018 ska företagen, baserat på den övervakningsplan som har bedömts i enlighet med artikel 13.1, övervaka växthusgasutsläpp för varje fartyg per resa och på årsbasis genom att tillämpa den lämpliga metoden för att fastställa växthusgasutsläpp bland de metoder som anges i del B i bilaga I och genom att beräkna växthusgasutsläpp i enlighet med del A i bilaga I.

Artikel9¶Övervakning per resa

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. På grundval av den övervakningsplan som har bedömts i enlighet med artikel 13.1 ska företagen, för varje fartyg som ankommer till och avreser från, och för varje resa till eller från, en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion, övervaka följande uppgifter i enlighet med del A i bilaga I och del A i bilaga II:

a) Avresehamn och ankomsthamn samt datum och klockslag för avresa och ankomst.

b) Mängd och emissionsfaktor för varje typ av bränsle som förbrukas totalt.

c) Utsläppta växthusgaser.

d) Tillryggalagd sträcka.

e) Tidsåtgång till sjöss.

f) Transporterad last.

g) Transportarbete.

Företagen kan i förekommande fall även övervaka information om fartygets isklass och framförande genom is.

2. Genom undantag från punkt 1 i den här artikeln, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10, ska ett företag vara undantaget från skyldigheten att övervaka den information som avses i punkt 1 i den här artikeln per resa för ett specifikt fartyg, om

a) alla fartygets resor under rapporteringsperioden antingen påbörjas eller avslutas i en hamn som är belägen inom en medlemsstats jurisdiktion, och

b) fartyget enligt sin tidsplan gör över 300 resor under rapporteringsperioden.

Artikel10¶Övervakning på årsbasis

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

På grundval av den övervakningsplan som har bedömts i enlighet med artikel 13.1 ska företaget för varje fartyg och kalenderår övervaka följande parametrar i enlighet med del A i bilaga I och del B i bilaga II:

a) Mängd och emissionsfaktor för varje typ av bränsle som förbrukas totalt.

b) Total aggregerad mängd växthusgasutsläpp inom denna förordnings tillämpningsområde.

c) Aggregerade växthusgasutsläpp från alla resor mellan hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.

d) Aggregerade växthusgasutsläpp från alla resor med avgång från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.

e) Samlade växthusgasutsläpp från alla resor till hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.

f) Växthusgasutsläpp som uppstått inom hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion då fartygen legat i hamn.

g) Totalt tillryggalagd sträcka.

h) Total tidsåtgång till sjöss.

i) Totalt transportarbete.

j) Genomsnittlig energieffektivitet.

k) Totala aggregerade växthusgasutsläpp som omfattas av direktiv 2003/87/EG avseende sjötransportverksamhet i enlighet med bilaga I till det direktivet och som ska rapporteras enligt det direktivet, tillsammans med den information som krävs för att motivera tillämpningen av eventuella relevanta undantag från artikel 12.3 i det direktivet som föreskrivs i artikel 12.3-e–3-b i det direktivet.

Företagen kan i förekommande fall övervaka information om fartygets isklass och framförande genom is.

Företagen kan också övervaka bränsleförbrukning och växthusgasutsläpp med differentiering på grundval av andra kriterier som definieras i övervakningsplanen.

Avsnitt 4 Rapportering

Artikel11¶Utsläppsrapportens innehåll

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Från och med 2019 ska företagen senast den 30 april varje år till kommissionen och myndigheterna i de berörda flaggstaterna lämna in en utsläppsrapport avseende växthusgasutsläpp och annan relevant information för hela rapporteringsperioden för varje fartyg under deras ansvar, som har verifierats av en kontrollör i enlighet med artikel 13.

Från och med 2025 ska företagen senast den 31 mars varje år, för varje fartyg under deras ansvar, till sin ansvariga administrerande myndighet, till myndigheterna i de berörda flaggstaterna för fartyg som för en medlemsstats flagg och till kommissionen lämna in en utsläppsrapport för hela rapporteringsperioden för det föregående året, som har verifierats som tillfredsställande av en kontrollör i enlighet med artikel 13. Den ansvariga administrerande myndigheten får kräva att företagen lämnar in sina utsläppsrapporter tidigare än den 31 mars, men inte tidigare än den 28 februari.

2. Vid företagsbyte ska det tidigare företaget så nära som praktiskt möjligt den dag då bytet slutförs och senast tre månader därefter till den ansvariga administrerande myndigheten, till myndigheterna i de berörda flaggstaterna för fartyg som för en medlemsstats flagg, till det nya företaget och till kommissionen lämna en verifierad rapport med samma poster som den utsläppsrapport som avses i punkt 1, men som är begränsad till den period som motsvarar den verksamhet som bedrivs under dess ansvar.

3. Företagen ska ange följande information i utsläppsrapporten:

a) Uppgifter genom vilka fartyget och företaget identifieras, inbegripet

i) fartygets namn,

ii) IMO-identifieringsnummer,

iii) registreringshamn eller hemmahamn,

iv) fartygets isklass, om den anges i övervakningsplanen,

v) fartygets tekniska effektivitet (energieffektivitetsindex (EEDI) eller Estimated Index Value (EIV) i enlighet med IMO:s resolution MEPC.215 (63), i tillämpliga fall),

vi) fartygsägarens namn,

vii) fartygsägarens adress och huvudsakliga verksamhetsort,

viii) företagets namn (om det inte är fartygsägaren),

ix) företagets adress (om det inte är fartygsägaren) och huvudsakliga verksamhetsort,

x) adress, telefonnummer och e-postadress till en kontaktperson.

b) Identitet för den kontrollör som bedömde utsläppsrapporten.

c) Information om den övervakningsmetod som används och relevant osäkerhetsnivå.

d) Resultatet av den årliga övervakningen av parametrarna i enlighet med artikel 10.

4. Senast den 1 oktober 2023 ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att ändra artiklarna 11, 11a, och 12 med avseende på rapporteringsreglerna för att beakta inkluderingen av metan- och dikväveoxidutsläpp, samt inkluderingen av växthusgasutsläpp från offshorefartyg i denna förordnings tillämpningsområde.

Artikel11a¶Rapportering och inlämning av aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå

Införd genom förordning (EU) 2023/957.

1. Företagen ska fastställa de aggregerade utsläppsuppgifterna på företagsnivå under en rapporteringsperiod på grundval av uppgifterna i utsläppsrapporten och den rapport som avses i artikel 11.2 för varje fartyg som de ansvarade för under rapporteringsperioden i enlighet med bestämmelserna i de delegerade akter som antagits i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

2. Från och med 2025 ska företag senast den 31 mars varje år till den ansvariga administrerande myndigheten inlämna de aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå som omfattar utsläppen under rapporteringsperioden för det föregående året som ska rapporteras enligt direktiv 2003/87/EG avseende sjötransportverksamhet, i enlighet med bestämmelserna i de delegerade akter som antagits i enlighet med punkt 4 i denna artikel och som har verifierats i enlighet med kapitel III i denna förordning.

3. Den ansvariga administrerande myndigheten får kräva att företagen lämnar in verifierade aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå som avses i punkt 2 tidigare än den 31 mars, men inte tidigare än den 28 februari.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna förordning avseende bestämmelserna för övervakning och rapportering av aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå och inlämning av de aggregerade utsläppsuppgifterna på företagsnivå till den ansvariga administrerande myndigheten.

Artikel12¶Mall för utsläppsrapporten och rapportering av aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Utsläppsrapporten och rapporteringen av aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå ska lämnas in med hjälp av automatiserade system och format för uppgiftsutbyte, däribland elektroniska mallar.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa tekniska regler för formaten för datautbyte, inbegripet de elektroniska mallarna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 24.2.

Kapitel III Verifiering och ackreditering

Artikel13¶Verifieringsverksamhetens och verifieringsrapportens omfattning

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Kontrollören ska bedöma huruvida övervakningsplanen överensstämmer med de krav som fastställs i artiklarna 6 och 7. Om kontrollörens bedömning påvisar avvikelser från dessa krav, ska det berörda företaget revidera sin övervakningsplan i enlighet med detta och lämna in den reviderade planen för kontrollörens slutliga bedömning innan rapporteringsperioden inleds. Företaget ska komma överens med kontrollören om vilken tidsram som behövs för att införa dessa revideringar. Den tidsramen får under inga omständigheter sträcka sig förbi rapporteringsperiodens början.

2. Kontrollören ska bedöma huruvida utsläppsrapporten och den rapport som avses i artikel 11.2 överensstämmer med kraven i artiklarna 8–12 och bilagorna I och II.

3. Om slutsatsen av verifieringsbedömningen är att utsläppsrapporten, enligt rimliga garantier från kontrollören, inte innehåller väsentliga felaktigheter, ska kontrollören utfärda en verifieringsrapport där det anges att utsläppsrapporten har verifierats och befunnits vara tillfredsställande. I verifieringsrapporten ska alla frågor som är relevanta för det arbete som kontrollören utfört anges.

4. Om slutsatsen av verifieringsbedömningen är att utsläppsrapporten innehåller felaktigheter eller avvikelser från kraven i denna förordning, ska kontrollören informera företaget om detta i god tid. Företaget ska då korrigera felaktigheterna eller avvikelserna, så att verifieringsprocessen kan slutföras i tid, och till kontrollören lämna in den reviderade utsläppsrapporten och annan information som var nödvändig för att korrigera avvikelserna till kontrollören. I sin verifieringsrapport ska kontrollören ange om företaget har korrigerat de felaktigheter eller avvikelser som framkom under verifieringsbedömningen. Om de meddelade felaktigheterna eller avvikelserna inte har korrigerats och var för sig eller tillsammans leder till väsentliga felaktigheter, ska kontrollören utfärda en verifieringsrapport där det anges att utsläppsrapporten inte uppfyller denna förordning.

5. Kontrollören ska bedöma om de aggregerade utsläppsuppgifterna på företagsnivå överensstämmer med kraven i de delegerade akter som antagits i enlighet med punkt 6.

Om kontrollören med rimlig säkerhet drar slutsatsen att de aggregerade utsläppsuppgifterna på företagsnivå inte innehåller väsentliga felaktigheter ska kontrollören utfärda en verifieringsrapport som visar att de aggregerade utsläppsuppgifterna på företagsnivå har verifierats som tillfredsställande i enlighet med bestämmelserna i de delegerade akter som antagits i enlighet med punkt 6.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna förordning avseende bestämmelserna för verifiering av aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå, inbegripet verifieringsmetoder och verifieringsförfaranden, och utfärdandet av en verifieringsrapport.

Artikel14¶Allmänna skyldigheter och principer för kontrollörer

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Kontrollören ska vara oberoende i förhållande till företaget eller fartygsoperatören och ska bedriva den verksamhet som krävs enligt denna förordning i allmänhetens intresse. Varken kontrollören eller någon annan del av samma rättsliga enhet får därför vara ett företag eller en fartygsoperatör, fartygsägare, eller vara ägd av ett sådant, och kontrollören får inte heller ha förbindelser med företaget som kan inverka på dennes oberoende och opartiskhet.

2. Vid verifieringen av utsläppsrapporten och de övervakningsförfaranden som företaget tillämpar ska kontrollören bedöma tillförlitlighet, trovärdighet och exaktheten hos övervakningssystemen samt i de rapporterade uppgifterna samt den information som avser växthusgasutsläpp, i synnerhet följande:

a) Hur bränsleförbrukning tillskrivs resor.

b) Rapporterade uppgifter om bränsleförbrukning samt mätningar och beräkningar kopplade till dessa.

c) Val och tillämpning av emissionsfaktorer.

d) De beräkningar som ligger till grund för fastställandet av de totala växthusgasutsläppen och av de totala aggregerade växthusgasutsläpp som omfattas av direktiv 2003/87/EG avseende sjötransportverksamhet i enlighet med bilaga I till det direktivet och som ska rapporteras enligt det direktivet.

e) De beräkningar som ligger till grund för fastställandet av energieffektiviteten.

3. Kontrollören ska endast beakta utsläppsrapporter som lämnas in i enlighet med artikel 12, om tillförlitliga och trovärdiga uppgifter och information gör det möjligt att fastställa växthusgasutsläppen med en rimlig grad av säkerhet och under förutsättning att följande säkerställs:

a) De rapporterade uppgifterna överensstämmer med uppskattade uppgifter som är baserade på fartygets spårningsuppgifter och egenskaper, såsom fartygets maskinstyrka.

b) De rapporterade uppgifterna innehåller inga inkonsekvenser, särskilt inte vid jämförelse av den totala volym bränsle som köps årligen av varje fartyg och den sammanlagda bränsleförbrukningen under resor.

c) Sammanställningen av uppgifter har utförts i enlighet med tillämpliga regler.

d) Fartygets relevanta register är fullständiga och konsekventa.

4. När verifieringen av de aggregerade utsläppsuppgifterna på företagsnivå beaktas ska kontrollören bedöma om de rapporterade uppgifterna är fullständiga och konsekventa med den information som företaget lämnat, inbegripet dess verifierade utsläppsrapporter och de rapporter som avses i artikel 11.2.

Artikel15¶Verifieringsförfaranden

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Kontrollören ska identifiera potentiella risker kopplade till övervaknings- och rapporteringsprocessen genom att jämföra rapporterade växthusgasutsläpp med uppskattade uppgifter baserade på fartygets spårningsuppgifter och egenskaper, såsom fartygets maskinstyrka. Om betydande avvikelser konstateras, ska kontrollören genomföra ytterligare analyser.

2. Kontrollören ska identifiera potentiella risker kopplade till de olika beräkningsstegen genom att se över alla datakällor och metoder som används.

3. Kontrollören ska beakta eventuella effektiva riskkontrollmetoder som företaget tillämpar för att minska graden av osäkerhet förknippad med den noggrannhet som är specifik för de övervakningsmetoder som används.

4. Företaget ska förse kontrollören med all ytterligare information som gör det möjligt att utföra verifieringsförfarandena. Under verifieringsprocessen kan kontrollören göra stickprov för att fastställa tillförlitligheten hos rapporterade uppgifter och information.

5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 med avseende på att närmare fastställa reglerna för den verifieringsverksamhet som avses i denna förordning. När kommissionen antar dessa akter ska den ta hänsyn till de faktorer som anges i del A i bilaga III. De regler som fastställs i dessa delegerade akter ska baseras på de principer för verifiering som anges i artikel 14 och på relevanta internationellt vedertagna normer.

6. När det gäller verifiering av aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå ska kontrollören och företaget följa bestämmelserna för verifiering i de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 13.6. Kontrollören ska inte verifiera utsläppsrapporten och den rapport som avses i artikel 11.2 för varje fartyg som företaget ansvarar för.

Artikel16¶Ackreditering av kontrollörer

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Kontrollörer som bedömer övervakningsplaner, utsläppsrapporter, de rapporter som avses i artikel 11.2 i denna förordning och aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå samt utfärda de verifieringsrapporter som avses i artikel 13.3 och 13.5 i denna förordning och dokument om överensstämmelse som avses i artikel 17.1 i denna förordning ska vara ackrediterade av ett nationellt ackrediteringsorgan i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 för den verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för den här förordningen.

2. Om inga särskilda bestämmelser om ackrediteringen av kontrollörer föreskrivs i den här förordningen, ska de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 765/2008 gälla.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 med avseende på att närmare fastställa metoderna för ackreditering av kontrollörer. När kommissionen antar dessa akter, ska den ta hänsyn till de faktorer som anges i del B i bilaga III. De metoder som fastställs i dessa delegerade akter ska baseras på de principer för verifiering som anges i artikel 14 och relevanta internationellt vedertagna normer.

Kapitel IV Överensstämmelse och offentliggörande av information

Artikel17¶Dokument om överensstämmelse

1. Om utsläppsrapporten uppfyller kraven i artiklarna 11–15 och i bilagorna I och II, ska kontrollören, på basis av verifieringsrapporten, utfärda ett dokument om överensstämmelse för det berörda fartyget.

2. Dokumentet om överensstämmelse ska innehålla följande information:

a) Fartygets identitet (namn, IMO-identifieringsnummer och registreringshamn eller hemmahamn).

b) Namn, adress och huvudsaklig verksamhetsort för fartygsägaren.

c) Kontrollörens identitet.

d) Datum för utfärdande av dokumentet om överensstämmelse, dess giltighetstid och den rapporteringsperiod som det avser.

3. Dokumentet om överensstämmelse ska vara giltiga under perioden om 18 månader från rapporteringsperiodens slut.

4. Kontrollören ska utan dröjsmål informera kommissionen och flaggstatens myndighet om utfärdandet av dokumentet om överensstämmelse. Kontrollören ska överföra den information som avses i punkt 2 med hjälp av automatiserade system och format för datautbyte, inbegripet elektroniska mallar.

5. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa tekniska regler avseende formatet för datautbyte, inbegripet elektroniska mallar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 24.2.

Artikel18¶Skyldighet att ha ett giltigt dokument om överensstämmelse ombord

Senast den 30 juni året efter en rapporteringsperiods slut ska fartyg som ankommer till, befinner sig i eller avgår från en hamn som är belägen inom en medlemsstats jurisdiktion, och som har gjort resor under denna rapporteringsperiod, ha ett giltigt dokument om överensstämmelse ombord.

Artikel19¶Efterlevnad av övervaknings- och rapporteringskrav och inspektioner

1. Varje medlemsstat ska på grundval av den information som offentliggörs i enlighet med artikel 21.1 vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att de övervaknings- och rapporteringskrav som anges i artiklarna 8–12 efterlevs av fartyg som för dess flagg. Medlemsstaterna ska betrakta det faktum att ett dokument om överensstämmelse har utfärdats för det berörda fartyget, i enlighet med artikel 17.4, som belägg för sådan överensstämmelse.

2. Varje medlemsstat ska se till att varje inspektion av ett fartyg i en hamn inom dess jurisdiktion, som utförs i enlighet med direktiv 2009/16/EG, inbegriper en kontroll av att ett giltigt dokument om överensstämmelse medförs ombord.

3. För varje fartyg avseende vilket den information som avses i artikel 21.2 i och j inte är tillgänglig vid den tidpunkt när det anlöper en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion, får den berörda medlemsstaten kontrollera att ett giltigt dokument om överensstämmelse medförs ombord.

Artikel20¶Sanktioner, informationsutbyte och avvisningsbeslut

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Medlemsstaterna ska inrätta ett system för sanktioner vid underlåtelse att uppfylla de övervaknings- och rapporteringsskyldigheter som fastställs i artiklarna 8–12 och vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att sanktionerna påförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den 1 juli 2017, och utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar till kommissionen.

2. Medlemsstaterna ska upprätta effektivt informationsutbyte och ett effektivt samarbete mellan de nationella myndigheter som är ansvariga för att säkerställa efterlevnaden av övervaknings- och rapporteringsskyldigheterna eller i tillämpliga fall med de myndigheter som handhar sanktionsförfarandena. Nationella sanktionsförfaranden mot ett visst fartyg från en medlemsstats sida ska anmälas till kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), övriga medlemsstater och den berörda flaggstaten.

3. Om ett fartyg har underlåtit att uppfylla övervaknings- och rapporteringsskyldigheterna under två eller fler på varandra följande rapporteringsperioder och om andra verkställighetsåtgärder inte har lett till att kraven uppfylls, får den behöriga myndigheten i ankomsthamnens medlemsstat, efter att ha gett det berörda rederiet tillfälle att inkomma med synpunkter, utfärda ett avvisningsbeslut, vilket ska anmälas till kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), övriga medlemsstater och den berörda flaggstaten. Som följd av ett sådant avvisningsbeslut ska alla medlemsstater, med undantag för den medlemsstat vars flagg fartyget för, vägra tillträde till samtliga sina hamnar för det berörda fartyget till dess att rederiet uppfyller sina övervaknings- och rapporteringsskyldigheter enligt artiklarna 11 och 18. Den medlemsstat vars flagg ett sådant fartyg för ska, när ett sådant fartyg anlöper eller påträffas i en av dess hamnar, efter att ha gett det berörda rederiet tillfälle att inkomma med synpunkter, kvarhålla fartyget till dess att företaget uppfyller sina övervaknings- och rapporteringsskyldigheter.

Om ett fartyg som avses i första stycket befinner sig i en av hamnarna i den medlemsstat vars flagg fartyget för får den berörda medlemsstaten, efter att ha gett det berörda företaget tillfälle att inkomma med synpunkter, utfärda ett flaggstatsbeslut om kvarhållande till dess att företaget uppfyller sina övervaknings- och rapporteringsskyldigheter. Den ska underrätta kommissionen, Emsa och övriga medlemsstater om detta.

Fullgörandet av dessa övervaknings- och rapporteringsskyldigheter ska intygas genom att ett giltigt dokument om överensstämmelse delges den behöriga nationella myndighet som utfärdade avvisningsbeslutet. Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av internationella sjörättsliga regler för fartyg i nödsituationer.

4. Fartygsägaren eller operatören eller dennes representant i medlemsstaterna ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot ett avvisningsbeslut och ska på lämpligt sätt informeras om detta av den behöriga myndigheten i ankomsthamnens medlemsstat. Medlemsstaterna ska inrätta och vidmakthålla lämpliga förfaranden för detta ändamål.

5. En medlemsstat utan kusthamnar på sitt territorium och som har stängt sitt nationella fartygsregister eller inte är flaggstat för fartyg som faller inom denna förordnings tillämpningsområde, får avvika från bestämmelserna i den här artikeln, så länge den inte är flaggstat för sådana fartyg. En medlemsstat som har för avsikt att utnyttja detta undantag ska meddela kommissionen senast den 1 juli 2015. Kommissionen ska även underrättas om eventuella senare ändringar.

Möjligheten att göra undantag enligt första stycket ska inte tillämpas på en medlemsstat vars myndighet är den ansvariga administrerande myndigheten.

Artikel21¶Offentliggörande av information och kommissionens rapport

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Senast den 30 juni varje år ska kommissionen offentliggöra information om de växthusgasutsläpp som rapporteras i enlighet med artikel 11 samt den information som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.

2. Kommissionen ska inkludera följande i informationen som ska offentliggöras:

a) Fartygets identitet (namn, företag, IMO-identifieringsnummer och registreringshamn eller hemmahamn).

b) Fartygets tekniska effektivitet (EEDI eller EIV där så är tillämpligt).

c) Årliga växthusgasutsläpp.

d) Total bränsleförbrukning per år för resor.

e) Genomsnittlig årlig bränsleförbrukning och genomsnittliga årliga växthusgasutsläpp per tillryggalagd sträcka för resor.

f) Genomsnittlig årlig bränsleförbrukning och genomsnittliga årliga växthusgasutsläpp per tillryggalagd sträcka och last som transporteras under resor.

g) Sammanlagd tid till sjöss per år för resor.

h) Tillämpad övervakningsmetod.

i) Utfärdandedatum och utgångsdatum för dokumentet om överensstämmelse.

j) Identitet för den kontrollör som bedömde utsläppsrapporten.

k) Annan information som övervakas och rapporteras på frivillig basis i enlighet med artikel 10.

3. Om, på grund av särskilda omständigheter, offentliggörande enligt punkt 2 av en kategori av aggregerade data, som inte är kopplade till växthusgasutsläpp, i undantagsfall skulle undergräva skyddet av kommersiella intressen som förtjänar skydd i egenskap av ett legitimt ekonomiskt intresse som har företräde framför allmänintresset av offentliggörande i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006, ska en annan aggregeringsnivå för just dessa data tillämpas på begäran av företaget i syfte att skydda sådana intressen. Om det inte är möjligt att tillämpa en annan aggregeringsnivå, ska kommissionen inte göra dessa data offentligt tillgängliga.

4. Kommissionen ska offentliggöra en årlig rapport om växthusgasutsläpp och annan relevant information från sjötransporter, inbegripet aggregerade och förklarade resultat, i syfte att informera allmänheten och möjliggöra en bedömning av växthusgasutsläppen från och energieffektiviteten hos sjötransporter per storlek, fartygstyp, verksamhet eller annan kategori som bedöms vara relevant.

5. Kommissionen ska vartannat år bedöma sjöfartsverksamhetens totala inverkan på det globala klimatet, inbegripet genom utsläpp från, eller effekter av, andra växthusgaser än koldioxid och av partiklar med en global uppvärmningspotential som inte omfattas av denna förordning.

6. Inom ramen för sitt mandat ska Emsa bistå kommissionen i dess arbete för att uppfylla villkoren i den här artikeln och artiklarna 12 och 17 i den här förordningen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002.

Kapitel V Internationellt samarbete

Artikel22¶Internationellt samarbete

1. Kommissionen ska regelbundet informera IMO och andra berörda internationella organ om genomförandet av denna förordning utan att detta påverkar tillämpningen av behörighetsfördelningen eller beslutsfattandet enligt vad som föreskrivs i fördragen.

2. Kommissionen och, där detta är relevant, medlemsstaterna ska upprätthålla ett tekniskt utbyte med tredjeländer, i synnerhet när det gäller vidareutveckling av övervakningsmetoder, organisering av rapportering och verifiering av utsläppsrapporter.

3. Om en internationell överenskommelse om ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp eller globala åtgärder för att minska växthusgasutsläppen från sjötransporter ingås, ska kommissionen se över denna förordning och om lämpligt föreslå ändringar för att anpassa den till den internationella överenskommelsen.

Artikel22a¶Översyn

Införd genom förordning (EU) 2023/957.

Kommissionen ska senast den 31 december 2024 se över denna förordning, särskilt med beaktande av de ytterligare erfarenheter som vunnits under genomförandet, bland annat i syfte att inbegripa fartyg med en bruttodräktighet under 5000 men inte under 400 i tillämpningsområdet för denna förordning i syfte att eventuellt senare inkludera sådana fartyg i tillämpningsområdet för direktiv 2003/87/EG eller att föreslå andra åtgärder för att minska växthusgasutsläpp från sådana fartyg. Den översynen ska, när så är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning.

Kapitel VI Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter samt slutbestämmelser

Artikel23¶Utövande av delegeringen

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. Det är av särskild betydelse att kommissionen följer sin praxis och genomför samråd med experter, inbegripet experter från medlemsstaterna, innan dessa delegerade akter antas.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.2, 15.5 och 16.3, ska tilldelas kommissionen för en period av fem år från och med den 1 juli 2015.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.8, 7.5, 11.4, 11a.4 och 13.6 ska tilldelas kommissionen för en period av fem år från och med 5 juni 2023.

Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av respektive period på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 5.2, 6.8, 7.5, 11.4, 11a.4, 13.6, 15.5 och 16.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 5.2, 6.8, 7.5, 11.4, 11a.4, 13.6, 15.5 eller 16.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Första stycket, sista meningen, i denna punkt ska dock inte tillämpas på delegerade akter som antas senast den 1 oktober 2023 i enlighet med artikel 5.2 andra stycket, artikel 6.8 andra stycket eller artikel 11.4.

Artikel24¶Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel25¶Ändringar av direktiv 2009/16/EG

Ändrad genom förordning (EU) 2023/957.

Följande punkt ska läggas till i förteckningen i bilaga IV till direktiv 2009/16/EG:”50. Dokument om överensstämmelse utfärdat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 av den 29 april 2015 om övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG.

Artikel26¶Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2015.

BILAGA I

Metoder för övervakning av växthusgasutsläpp

A. BERÄKNING AV VÄXTHUSGASUTSLÄPP (ARTIKEL 9)

1. Formler för beräkning av växthusgasutsläpp

Vid beräkning av växthusgasutsläpp ska företagen använda följande formel:

GHG MRV CO 2 MRV CH 4 MRV GWP CH 4 N 2O MRV GWP N 2O

Företagen ska beräkna koldioxidutsläpp genom att addera koldioxidutsläppen från alla bränslen i som används, med användning av följande formel:

CO 2 MRV i M i – M i,NC EF CO 2, i

Företagen ska beräkna metanutsläppen genom att addera metanutsläppen från förbränning av alla bränslen i som används, tillsammans med de utsläpp som orsakas av förluster av metan, med användning av följande formel:

CH 4 MRV i M i – M i,NC EF CH 4, i CH 4 S

Företagen ska beräkna dikväveoxidutsläppen genom att addera dikväveoxidutsläppen från alla bränslen i som används, med användning av följande formel:

N 2O MRV i M i – M i,NC EF N 2O, i

Bränsleförbrukningen ska beräknas separat för utsläpp från resor mellan hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion, från resor som avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion, från resor till hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion och för utsläpp i hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion. Bränsleförbrukningen i hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion i hamn ska beräknas separat.

2. Standardemissionsfaktorer

I nedanstående tabell

står TBM för to be measured (ska mätas),

står N/A för not available (ej tillgängligt),

står bindestreck för ej tillämpligt.

Standardvärdena, enligt tabellen nedan, för emissionsfaktorer för bränslen och utsläppskällor som används ombord på fartyget ska användas vid tillämpningen av denna förordning.

Om TBM eller N/A anges i en tabellcell, ska det högsta standardvärdet för bränsleklassen i samma kolumn användas. Om, för en viss bränsleklass, TBM eller N/A anges i alla celler i samma kolumn, ska standardvärdet för den minst gynnsamma typen av fossilt bränsle användas. Denna regel gäller inte kolumn 6 där TBM eller N/A avser ej tillgängliga värden för utsläppskällan. Om det inte finns något standardvärde för Cj, ska ett certifierat värde i enlighet med artikel 10.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1805 * användas.

Företagen får avvika från standardvärdena för de emissionsfaktorer som förtecknas i tabellen nedan, enligt, beroende på vad som är tillämpligt, de villkor och begränsningar som anges i artikel 10.5 och 10.6 i förordning (EU) 2023/1805.

För icke-fossila bränslen som inte förtecknas i tabellen nedan ska företaget fastställa emissionsfaktorerna i enlighet med artiklarna 32–35 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 **.

Om det förekommer bränsleblandning, ska varje bränsle beaktas separat.

Kolumn 1 anger bränsleklassen.

Kolumn 2 anger namnet på de relevanta bränsletyperna för varje klass.

Kolumn 3 innehåller emissionsfaktorn EF för koldioxid i gCO2/gfuel.

Kolumn 4 innehåller emissionsfaktorn EF för metan i gCH4/gfuel.

Kolumn 5 innehåller emissionsfaktorn EF för dikväveoxid i gN2O/gfuel.

Kolumn 6 anger den del av bränslet som gått förlorad i form av flyktiga utsläpp och förluster av utsläpp (Cj) i % av bränslemassan som använts av den specifika utsläppskällan. För bränslen som flytande naturgas (LNG) där bränsle förloras i form av flyktiga utsläpp och förluster av utsläpp anges mängden flyktiga utsläpp och förluster av utsläpp i tabellen i % av den använda bränslemassan. Värdet av Cj i tabellen beräknas vid 50 % av full motorlast.

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1805 av den 13 september 2023 om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport och om ändring av direktiv 2009/16/EG (EUT L 234, 22.9.2023, s. 48).

** Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 (EUT L 334, 31.12.2018, s. 1).

AA VÄXTHUSGASUTSLÄPP FRÅN OFFSHOREFARTYG

Växthusgasutsläpp från offshorefartyg ska omfatta växthusgasutsläpp som sker under resor från senaste anlöpshamn till en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion och från en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion till nästa anlöpshamn samt då de befinner sig i anlöpshamnar inom en medlemsstats jurisdiktion för följande fartyg, med undantag för isbrytare, som är avsedda eller certifierade för att utföra serviceverksamhet till havs eller vid offshoreanläggningar:

a) AHTS-fartyg.

b) Stödfartyg inom offshoresektorn.

c) Besättnings-/supplyfartyg.

d) Rörtransportfartyg.

e) Supplyfartyg PSV.

f) Borrfartyg.

g) FPSO-plattform, olja.

h) Gasbearbetningsfartyg.

i) FSO-enhet, gas.

j) FSO-enhet, olja.

k) Bostadsfartyg.

l) Stödfartyg inom dykning.

m) Konstruktionsfartyg.

n) Stödfartyg inom offshoresektorn.

o) Rörnedgrävningsfartyg.

p) Rörläggningsfartyg.

q) Rörläggningskranfartyg.

r) Produktionsprovningsfartyg.

s) Standby/räddningsfartyg.

t) Stödfartyg inom dikning.

u) Brunnstimuleringsfartyg.

v) Kabelläggningsfartyg.

w) Kabelreparationsfartyg.

x) Gruvfartyg.

y) Vindkraftsinstallationsfartyg.

z) Fartyg för driftsättning av vindkraftsdriftstjänst.

å) Fartyg för vindkraftsdriftstjänst.

ab) Arbetsfartyg.

ac) Forskningsfartyg.

ad) Mudderverk.

ae) Sugmudderverk.

B. METODER FÖR FASTSTÄLLANDE AV VÄXTHUSGASUTSLÄPP

Företaget ska i övervakningsplanen ange vilken övervakningsmetod som används för att fastställa växthusgasutsläppen för varje fartyg som det ansvarar för och säkerställa att den metod som väljs tillämpas konsekvent.

Följande metoder A, B, C och D, som bygger på beräknings- eller mätningsförfarandet, kan användas.

Vid beräkningsförfarandet (metoderna A, B och C) ska utsläppen beräknas med hjälp av de formler som anges i del A. För att åstadkomma det ska den faktiska bränsleförbrukningen för varje resa fastställas med någon av metoderna A, B eller C som beskrivs nedan och användas vid beräkningen. Osäkerhetskällor och tillhörande osäkerhetsnivåer ska beaktas vid valet av någon av metoderna A, B eller C. Företaget ska regelbundet utföra lämplig kontrollverksamhet, inklusive dubbelkontroller av den bunkringskvantitet som anges på leveranssedeln för bunkerbränsle (Bunker Delivery Note, BDN) och den bunkringskvantitet som framkommer vid mätningar ombord, och vidta korrigerande åtgärder om betydande avvikelser konstateras.

Vid mätningsförfarandet (metod D) används mätningar av direkta växthusgasutsläpp.

Alla kombinationer av metoderna A, B, C och D som godkänns av kontrollören får användas, om de ökar mätningens totala exakthet.

1. Metod A: BDN och periodiska avstämningar av bränsletankar

Denna metod baseras på kvantitet och typ av bränsle såsom de anges i en BDN i kombination med periodiska avstämningar av bränsletankar baserat på avläsningar av tankar. Periodens samlade bränsleförbrukning utgörs av bränslet vid periodens början, plus leveranser och minus bränslet vid periodens slut och avlägsnat bränsle mellan periodens början och periodens slut.

Med period avses tidsåtgången mellan två anlöpningar eller tidsåtgången inom en hamn. För det bränsle som används under en period måste bränsletyp och svavelhalt anges.

Denna metod ska inte användas om BDN inte finns tillgänglig ombord, framför allt när last används som bränsle, exempelvis förångad flytande naturgas.

Enligt befintliga bestämmelser i bilaga VI till Marpol är BDN obligatorisk, och relevanta register ska sparas ombord i tre år efter leveransen av bunkerbränslet och ska vara lättillgängliga. Den periodiska avstämningen av bränsletankar ombord baseras på avläsningen av bränsletanken. Vid genomgången används tanktabeller med relevans för varje bränsletank för att fastställa volymen vid tidpunkten för avläsningen av bränsletanken. Den osäkerhet som är kopplad till BDN ska anges i övervakningsplanen. Avläsningar av bränsletank ska utföras med lämpliga metoder, såsom automatiserade system, pejling och mätstickor. Metoden för tankpejling och därtill kopplad osäkerhet ska anges i övervakningsplanen.

Om tankad bränslemängd eller återstående bränsle i tankarna fastställs i volymenheter, uttryckt i kubikmeter, ska företaget omvandla denna mängd från volym till massa genom att använda faktiska densitetsvärden. Företaget ska fastställa faktisk densitet med hjälp av någon av följande metoder:

a) Mätsystem ombord.

b) Den densitet som uppmäts av bränsleleverantören vid tankning av bränsle och anges på bränslefakturan eller BDN.

c) Den densitet som uppmäts i en provanalys som utförs av ett ackrediterat bränsletestlaboratorium, i förekommande fall.

Den faktiska densiteten ska uttryckas i kubikmeter och fastställas för tillämplig temperatur för en specifik mätning. Om faktiska densitetsvärden inte finns tillgängliga, ska en standarddensitetsfaktor för den aktuella bränsletypen tillämpas efter bedömning av kontrollören.

2. Metod B: Övervakning av tank för bunkerbränsle ombord

Denna metod baseras på avläsningar av bränsletankar för alla bränsletankar ombord. Avläsningarna ska göras dagligen när fartyget är till sjöss och varje gång bränsle fylls på eller avlägsnas.

De totala variationerna av bränsletanknivån mellan två avläsningar utgör det bränsle som förbrukas under perioden.

Med period avses tidsåtgången mellan två anlöpningar eller tidsåtgången inom en hamn. För det bränsle som används under en period måste bränsletyp och svavelhalt anges.

Avläsningar av bränsletank ska utföras med lämpliga metoder, såsom automatiserade system, pejling och mätstickor. Metoden för tankpejling och därtill kopplad osäkerhet ska anges i övervakningsplanen.

Om tankad bränslemängd eller återstående bränsle i tankarna fastställs i volymenheter, uttryckt i kubikmeter, ska företaget omvandla denna mängd från volym till massa genom att använda faktiska densitetsvärden. Företaget ska fastställa faktisk densitet med hjälp av någon av följande metoder:

a) Mätsystem ombord.

b) Den densitet som uppmäts av bränsleleverantören vid tankning av bränsle och anges på bränslefakturan eller BDN.

c) Den densitet som uppmäts i en provanalys som utförs av ett ackrediterat bränsletestlaboratorium, i förekommande fall.

Den faktiska densiteten ska uttryckas i kubikmeter och fastställas för tillämplig temperatur för en specifik mätning. Om faktiska densitetsvärden inte finns tillgängliga, ska en standarddensitetsfaktor för den aktuella bränsletypen tillämpas efter bedömning av kontrollören.

3. Metod C: Flödesmätare för tillämpliga förbränningsprocesser

Denna metod baseras på uppmätta bränsleflöden ombord. Data från alla flödesmätare kopplade till relevanta växthusgasutsläppskällor ska sammanställas för att fastställa all bränsleförbrukning för en specifik period.

Med period avses tidsåtgången mellan två anlöpningar eller tidsåtgången inom en hamn. För det bränsle som används under en period måste bränsletyp och svavelhalt övervakas.

De kalibreringsmetoder som används och den osäkerhet som är kopplad till flödesmätarna som används ska anges i övervakningsplanen.

Om mängden förbrukat bränsle fastställs i volymenheter, uttryckt i kubikmeter, ska företaget omvandla denna mängd från volym till massa genom att använda faktiska densitetsvärden. Företaget ska fastställa faktisk densitet med hjälp av någon av följande metoder:

a) Mätsystem ombord.

b) Den densitet som uppmäts av bränsleleverantören vid tankning av bränsle och anges på bränslefakturan eller BDN.

c) Den densitet som uppmäts i en provanalys som utförs av ett ackrediterat bränsletestlaboratorium, i förekommande fall.

Den faktiska densiteten ska uttryckas i kubikmeter och fastställas för tillämplig temperatur för en specifik mätning. Om faktiska densitetsvärden inte finns tillgängliga, ska en standarddensitetsfaktor för den aktuella bränsletypen tillämpas efter bedömning av kontrollören.

4. Metod D: Mätning av direkta växthusgasutsläpp

De direkta växthusgasutsläppsmätningarna kan användas för resor och för växthusgasutsläpp som uppkommer i hamnar i en medlemsstats jurisdiktion. För fartyg vars koldioxidrapportering baseras på denna metod som tillämpas på alla utsläppskällor ombord på fartyget ska bränsleförbrukningen beräknas med hjälp av de uppmätta koldioxidutsläppen och de tillämpliga emissionsfaktorerna för de berörda bränslena och utsläppskällorna.

Denna metod baseras på fastställande av växthusgasutsläpp i avgastrattar genom att växthusgashalterna i avgaserna multipliceras med avgasflödet.

Tillämpningen av denna metod för att fastställa växthusgasutsläpp får inte hindra företag från att tillämpa någon annan av de metoder som beskrivs i denna del på någon annan växthusgas.

De kalibreringsmetoder som används och den osäkerhet som är kopplad till de enheter som används ska anges i övervakningsplanen.

C. DATAHANTERING OCH DATASTYRNING

1. Kontrollsystem

1.1. Företaget ska göra en riskbedömning för att fastställa källor till risker för fel i dataflödet från primära uppgifter till slutliga uppgifter i utsläppsrapporten och ska inrätta, dokumentera, genomföra och upprätthålla ett effektivt kontrollsystem för att säkerställa att de rapporter som är resultatet av dataflödesaktiviteter inte innehåller felaktigheter och är förenliga med övervakningsplanen och uppfyller kraven i denna förordning. Företaget ska på begäran göra den riskbedömning som avses i första stycket tillgänglig för den ansvariga administrerande myndigheten. Företaget ska även göra den tillgänglig för verifiering.

1.2. Vid tillämpning av punkt 1.1 första stycket ska företaget upprätta, dokumentera, genomföra och upprätthålla skriftliga förfaranden, separat från övervakningsplanen, för dataflödesaktiviteter och för kontrollverksamhet, och inkludera hänvisningar till och en beskrivning av dessa förfaranden i övervakningsplanen. Företaget ska på begäran göra all skriftlig dokumentation av förfarandena tillgänglig för den ansvariga administrerande myndigheten. Företaget ska även göra sådan dokumentation tillgänglig för verifiering.

1.3. Den kontrollverksamhet som avses i punkt 1.2 ska, i tillämpliga fall, omfatta följande:

a) Kvalitetssäkring av den relevanta mätutrustningen.

b) Kvalitetssäkring av informationsteknik för att säkerställa att systemen utformas, dokumenteras, testas, genomförs, kontrolleras och underhålls på ett sätt som garanterar en tillförlitlig, noggrann och snabb bearbetning av uppgifter i enlighet med de risker som fastställs i enlighet med punkt 1.1.

c) Åtskillnad av arbetsuppgifter i dataflödesaktiviteter och kontrollverksamhet samt hantering av nödvändig behörighet.

d) Intern granskning och validering av data.

e) Korrigeringar och korrigerande åtgärder.

f) Kontroll av processer som lagts ut på entreprenad.

g) Redovisning och dokumentation samt hantering av dokumentversioner.

1.4. Vid tillämpning av punkt 1.3 a ska företaget säkerställa att all relevant mätutrustning kalibreras, justeras och kontrolleras regelbundet, även innan den tas i bruk, och kontrolleras mot mätstandarder som kan hänföras till internationella mätstandarder när sådana finns tillgängliga, i proportion till de risker som fastställts. Om delar av mätsystemen inte kan kalibreras ska företaget identifiera de delarna i övervakningsplanen och föreslå alternativ kontrollverksamhet. När utrustningen inte uppfyller prestandakraven ska företaget omedelbart vidta nödvändiga korrigerande åtgärder.

1.5. Vid tillämpning av punkt 1.3 d ska företaget granska och validera uppgifter från de dataflödesaktiviteter som avses i punkt 1.2. Sådan granskning och validering av uppgifterna ska omfatta följande:

a) En kontroll av att uppgifterna är fullständiga.

b) En jämförelse av de uppgifter som företaget har erhållit, övervakat och rapporterat under flera år.

c) En jämförelse av uppgifter och värden från olika övervakningsmetoder när mer än en övervakningsmetod tillämpas.

1.6. Vid tillämpning av punkt 1.3 e ska företaget säkerställa att korrigerande åtgärder vidtas och berörda uppgifter korrigeras utan onödigt dröjsmål, om det visar sig att dataflödesaktiviteterna eller kontrollverksamheten inte fungerar effektivt eller inte följer reglerna i dokumentationen av förfarandena för dessa verksamheter.

1.7. Vid tillämpning av punkt 1.3 f ska företaget, om det lägger ut en eller flera av de dataflödesverksamheter eller kontrollverksamheter som avses i punkt 1.1, gå vidare till följande:

a) Kontrollera kvaliteten på de utlagda dataflödesaktiviteterna och kontrollverksamheterna enligt denna förordning,

b) Ange lämpliga krav för resultaten av de utlagda processerna samt de metoder som används i dessa processer.

c) Kontrollera kvaliteten på de resultat och metoder som avses i led b.

d) Säkerställa att de utlagda verksamheterna utförs på ett sådant sätt att de svarar mot de inneboende risker och kontrollrisker som identifierats i den riskbedömning som avses i punkt 1.1.

1.8. Företaget ska övervaka effektiviteten i kontrollsystemet, vilket omfattar att genomföra interna granskningar och beakta sådant som kontrollören upptäcker vid verifieringen av utsläppsrapporter och de rapporter som avses i artikel 11.2. När företaget konstaterar att kontrollsystemet är ineffektivt eller inte står i proportion till de fastställda riskerna ska företaget sträva efter att förbättra kontrollsystemet och uppdatera övervakningsplanen eller de bakomliggande skriftliga förfarandena för dataflödesaktiviteter, riskbedömningar och kontrollverksamheter, beroende på vad som är lämpligt.

2. Dataluckor

2.1 Om uppgifter som är relevanta för att fastställa ett fartygs växthusgasutsläpp för en eller flera resor saknas, ska företaget använda surrogatuppgifter som beräknats i enlighet med den eller de alternativa metoder som anges i den övervakningsplan som bedömts av kontrollören och, i tillämpliga fall, godkänts av den ansvariga administrerande myndigheten. Om uppgifter som är relevanta för att fastställa ett fartygs växthusgasutsläpp för en eller flera resor saknas, för vilka övervakningsplanen inte innehåller någon förteckning över alternativa övervakningsmetoder eller alternativa datakällor för bekräftande uppgifter eller för att stänga dataluckan för dessa uppgifter, ska företaget använda en lämplig skattningsmetod för att fastställa konservativa ersättningsuppgifter för respektive tidsperiod och saknad parameter.

2.2 Om det av tekniska skäl tillfälligt inte är genomförbart att tillämpa den övervakningsplan som på ett tillfredsställande sätt bedömts av kontrollören och, i tillämpliga fall, godkänts av den ansvariga administrerande myndigheten, ska företaget tillämpa en metod baserad på alternativa uppgiftskällor som förtecknas i övervakningsplanen i syfte att utföra bekräftande kontroller, eller, om ett sådant alternativ inte ingår i övervakningsplanen, en alternativ metod som ger ersättningsdata eller en konservativ skattning, till dess att villkoren för tillämpning av den godkända övervakningsplanen har återställts. Företaget ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppnå en snabb tillämpning av övervakningsplanen.

2.3 Om en skattningsmetod används i enlighet med punkt 2.1, eller om en tillfällig avvikelse från övervakningsplanen sker i enlighet med punkt 2.2, ska företaget utan onödigt dröjsmål utarbeta ett skriftligt förfarande för att undvika denna typ av dataluckor i framtiden och ändra övervakningsplanen i enlighet med artikel 7.

BILAGA II

Övervakning av annan relevant information

A. ÖVERVAKNING PER RESA (ARTIKEL 9)

1. I syfte att övervaka annan relevant information per resa (artikel 9.1) ska företagen följa följande regler:

a) Datum och klockslag för avgång från kajplats och ankomst till kajplats ska anges med användning av Greenwichtid (GMT/UTC). Tidsåtgången till sjöss ska beräknas baserad på avgångs- och ankomstinformation och ska inte omfatta ankring.

b) Tillryggalagd sträcka kan vara antingen avståndet vid den mest direkta rutten mellan avgångshamnen och ankomsthamnen eller den faktiska tillryggalagda sträckan. Om avståndet vid den mest direkta rutten mellan avgångshamnen och ankomsthamnen tillämpas, bör en konservativ korrigeringsfaktor beaktas för att säkerställa att tillryggalagd sträcka inte underskattas påtagligt. I övervakningsplanen ska den beräkning av sträcka och vid behov den korrigeringsfaktor som används anges. Tillryggalagd sträcka ska bestämmas från kajplats i avgångshamnen till kajplats i anlöpshamnen och ska uttryckas i sjömil.

c) Transportarbete ska fastställas genom att multiplicera tillryggalagd sträcka med mängden last ombord.

d) För passagerarfartyg ska antalet passagerare användas för att uttrycka last ombord. För alla andra kategorier av fartyg ska mängden last ombord uttryckas antingen som ton eller som standardkubikmeter last, beroende på vilket som är lämpligt.

e) För ro-ro-fartyg ska lasten ombord definieras som lastvikten ombord, fastställd som faktisk vikt eller som antal lastenheter (lastbilar, personbilar osv.) eller upptagna filmeter multiplicerat med standardvärden för dessas vikt. I denna förordning avses med ro-ro-fartyg ett fartyg som är konstruerat för befordran av transportenheter för ro-ro-last eller som har ro-ro-lastutrymmen.

f) För containerfartyg ska last ombord definieras som den totala lastvikten i ton eller, om detta inte är möjligt, antalet tjugofotsenheter (TEU) multiplicerat med standardvärden för dessas vikt. Om last ombord på ett fartyg definieras i enlighet med tillämpliga IMO-riktlinjer eller instrument enligt den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas-konventionen), ska den definitionen bedömas överensstämma med denna förordning. I denna förordning avses med containerfartyg ett fartyg som är konstruerat enbart för befordran av containrar i lastutrymmen och på däck.

g) Vid fastställande av last ombord för andra fartygskategorier än passagerarfartyg, ro-ro-fartyg och containerfartyg ska det i tillämpliga fall vara möjligt att beakta lastens vikt och volym och passagerarnas antal. Dessa kategorier ska bland annat omfatta tankfartyg, bulkfartyg, fartyg för styckegods, kyllastfartyg, biltransportfartyg och kombinationsfartyg.

2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av bestämmelse i point 1(g)punkt 1 g ska kommissionen genom genomförandeakter anta tekniska regler där det närmare anges vilka parametrar som ska tillämpas på var och en av de andra fartygskategorier som avses i den punkten. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 31 december 2016 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 24.2. Kommissionen får i tillämpliga fall revidera de tillämpliga parametrar som avses i punkt 1 g genom genomförandeakter. I förekommande fall ska kommissionen också revidera parametrarna för att ta hänsyn till ändringar av denna bilaga i enlighet med artikel 5.2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 24.2.

3. Vid efterlevnaden av de regler som avses i punkterna 1 och 2 kan företagen även välja att ta med specifik information om fartygets isklass och framförande genom is.

B. ÖVERVAKNING PÅ ÅRSBASIS (ARTIKEL 10)

I syfte att övervaka annan relevant information på årsbasis ska företagen följa följande regler:

De värden som ska övervakas enligt artikel 10 ska fastställas genom aggregering av de olika uppgifterna per resa.

Genomsnittlig energieffektivitet ska övervakas med hjälp av minst fyra indikatorer, bränsleförbrukning per sträcka, bränsleförbrukning per transportarbete, växthusgasutsläpp per sträcka och växthusgasutsläpp per transportarbete, vilka ska beräknas på följande sätt:

Bränsleförbrukning per sträcka = total årlig bränsleförbrukning/total tillryggalagd sträcka.

Bränsleförbrukning per transportarbete = total årlig bränsleförbrukning/totalt transportarbete.

Växthusgasutsläpp per sträcka = totala årliga växthusgasutsläpp/total tillryggalagd sträcka.

Växthusgasutsläpp per transportarbete = totala årliga växthusgasutsläpp/totalt transportarbete.

Dessutom får fartyg, när så är relevant, övervaka genomsnittlig energieffektivitet med hjälp av följande två indikatorer för energieffektivitet: bränsleförbrukning per tidsåtgång till sjöss och växthusgasutsläpp per tidsåtgång till sjöss, som ska beräknas enligt följande:

Bränsleförbrukning per tidsåtgång till sjöss = total årlig bränsleförbrukning/total tidsåtgång till sjöss.

Utsläpp av växthusgaser per tidsåtgång till havs = totalt årligt utsläpp av växthusgaser/total tidsåtgång till havs.

Vid efterlevnaden av dessa regler kan företagen även välja att ta med specifik information om fartygets isklass och framförande genom is samt annan information om bränsleförbrukning och växthusgasutsläpp med differentiering på grundval av andra kriterier som anges i övervakningsplanen.

C. ÖVERVAKNING AV DE TOTALA AGGREGERADE VÄXTHUSGASUTSLÄPP SOM OMFATTAS AV DIREKTIV 2003/87/EG NÄR DET GÄLLER SJÖTRANSPORTVERKSAMHET OCH AV DEN INFORMATION SOM MOTIVERAR UNDANTAG FRÅN ARTIKEL 12.3 I DET DIREKTIVET (ARTIKEL 10 K)

1. Regler för övervakning på årsbasis av ett fartygs totala aggregerade växthusgasutsläpp som omfattas av direktiv 2003/87/EG avseende sjötransportverksamhet som förtecknas i bilaga I till det direktivet och som ska rapporteras enligt det direktivet

Företagen ska fastställa de relevanta mängderna av varje växthusgas separat och summan av dessa mängder uttryckt i koldioxidekvivalenter.

Företagen ska beakta mängden av varje typ av bränsle som förbrukas för sjötransportverksamhet som omfattas av direktiv 2003/87/EG, med avseende på den period under vilken fartyget stod under deras ansvar när det gäller de skyldigheter som fastställs i det direktivet.

Företagen ska i tillämpliga fall utföra de beräkningar som anges i punkterna 1.1–1.7 i den ordning som anges nedan.

1.1 Allmän princip

I syfte att övervaka fartygets totala aggregerade växthusgasutsläpp som ska rapporteras enligt direktiv 2003/87/EG ska företagen tillämpa de formler som fastställs i del A i bilaga I till denna förordning, med beaktande av de typer av växthusgasutsläpp som omfattas av direktiv 2003/87/EG.

1.2 Undantag från den allmänna principen och användning av emissionsfaktorer i enlighet med artikel 14 i direktiv 2003/87/EG

Genom undantag från punkt 1.1 ska företag inte tillämpa de regler som fastställs i del A i bilaga I till denna förordning vad gäller fastställandet av emissionsfaktorerna för koldioxid, om företaget använder ett bränsle som uppfyller hållbarhetskriterierna och kriterierna för minskade växthusgasutsläpp för användning av biomassa som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001, med eventuella nödvändiga justeringar för tillämpning enligt genomförandeförordning (EU) 2018/2066. I sådana fall ska emissionsfaktorn för koldioxid för biomassafraktionen för bränslet vara noll.

Genom undantag från punkt 1.1 ska företag inte tillämpa reglerna i del A i bilaga I till denna förordning vad gäller bestämning av emissionsfaktorer för koldioxid där företaget använder förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung, återvunnet kolbaserat bränsle eller syntetiskt koldioxidsnålt bränsle. I sådana fall ska emissionsfaktorn för koldioxid bestämmas i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2018/2066.

1.3 Undantag från den allmänna principen vid resor mellan en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion och en hamn utanför en medlemsstats jurisdiktion

I enlighet med det geografiska tillämpningsområde som avses i artikel 3ga i direktiv 2003/87/EG ska de mängder som beräknas i enlighet med punkterna 1.1 och 1.2 i denna del multipliceras med 50 %, om växthusgasutsläppen sker från ett fartyg som utför antingen en resa som avgår från en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion och ankommer till en anlöpshamn utanför en medlemsstats jurisdiktion, eller en resa som avgår från en anlöpshamn utanför en medlemsstats jurisdiktion och ankommer till en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion.

1.4 Undantag från den allmänna principen vid koldioxidutsläpp som avses i artikel 12.3a och 12.3b i direktiv 2003/87/EG

Genom undantag från punkt 1.1 ska, om koldioxidutsläpp omfattas av artikel 12.3a eller 12.3b i direktiv 2003/87/EG, de mängder sådana utsläpp som beräknas i enlighet med punkterna 1.1, 1.2 och 1.3 i denna del multipliceras med noll.

1.5 Undantag från den allmänna principen vid växthusgasutsläpp från en resa eller verksamheter som avses i artikel 12.3-d, 3-c eller 3-b i direktiv 2003/87/EG

Genom undantag från punkt 1.1 ska, om växthusgasutsläppen omfattas av artikel 12.3-d, 12.3-c eller 12.3-b i direktiv 2003/87/EG, de mängder som beräknas i enlighet med punkterna 1.1–1.4 i denna del multipliceras med noll.

1.6 Beräkning av fartygets totala aggregerade utsläpp av växthusgaser som ska rapporteras enligt direktiv 2003/87/EG, om företaget önskar omfattas av undantaget i artikel 12.3-e i det direktivet

Företag som vill utnyttja undantaget för isklassfartyg enligt artikel 12.3-e i direktiv 2003/87/EG ska dra av 5 % från de mängder som beräknas i enlighet med punkterna 1.1–1.5 i denna del, beroende på vad som är tillämpligt.

1.7 Beräkning av fartygets totala aggregerade växthusgasutsläpp som ska rapporteras enligt direktiv 2003/87/EG, med beaktande av artikel 3gb i det direktivet

Avseende utsläpp för rapporteringsåren 2024 och 2025 ska företagen tillämpa de infasningsandelar som föreskrivs i artikel 3gb i direktiv 2003/87/EG på de mängder som beräknas i enlighet med punkterna 1.1–1.6 i denna del, beroende på vad som är tillämpligt. Företagen ska aggregera mängden av varje gas för att beräkna fartygets totala aggregerade växthusgasutsläpp som ska rapporteras enligt direktiv 2003/87/EG.

2. Övervakning av den information som krävs för att motivera tillämpningen av eventuella relevanta undantag från artikel 12.3 i direktiv 2003/87/EG

2.1. Om växthusgasutsläppen omfattas av artikel 12.3-d, 12.3-c eller 12.3-b i direktiv 2003/87/EG, ska företagen, för den period under vilken fartyget stod under deras ansvar, övervaka följande information per resa för varje typ av undantag som föreskrivs i de bestämmelserna:

a) Avresehamn och ankomsthamn samt datum och klockslag för avresa och ankomst.

b) Mängd och emissionsfaktor för varje typ av förbrukat bränsle, med beaktande av bestämmelserna i punkt 1.2.

c) Växthusgasutsläpp, beräknade i enlighet med punkterna 1.1, 1.2 och 1.3.

d) Tillryggalagd sträcka.

e) Tidsåtgång till sjöss.

2.2. Om alla växthusgasutsläpp från ett fartyg under en rapporteringsperiod omfattas av artikel 12.3-d, 12.3-c eller 12.3-b i direktiv 2003/87/EG och om fartyget enligt sin tidsplan gör över 300 resor under den rapporteringsperioden, ska företaget inte vara skyldigt att övervaka den information som avses i punkt 2.1 i denna del per resa för det fartyget under den rapporteringsperioden.

2.3. Om växthusgasutsläppen omfattas av artikel 12.3-e i direktiv 2003/87/EG, ska företagen tillhandahålla information om fartygets isklass.

BILAGA III

Faktorer som ska beaktas för de delegerade akter som föreskrivs i artiklarna 15 och 16

A. VERIFIERINGSFÖRFARANDEN

Kontrollörens kompetens.

Dokument som företagen ska överlämna till kontrollörerna.

Riskbedömning som kontrollören ska utföra.

Bedömning av övervakningsplanens överensstämmelse med kraven.

Verifiering av utsläppsrapporten.

Väsentlighetsnivå.

Rimliga garantier från kontrollören.

Felaktigheter och avvikelser.

Verifieringsrapportens innehåll.

Rekommendationer till förbättringar.

Kommunikation mellan företaget, kontrollören och kommissionen.

B. ACKREDITERING AV KONTROLLÖRER

Hur ackreditering för transportverksamhet kan begäras.

Hur kontrollörerna kommer att bedömas av de nationella ackrediteringsorganen inför utfärdande av ett ackrediteringsintyg.

Hur nationella ackrediteringsorgan kommer att utföra övervakningen för att bekräfta en fortsatt ackreditering.

Krav för nationella ackrediteringsorgan för att dessa ska vara behöriga att ackreditera kontrollörer för transportverksamhet, inbegripet hänvisningar till harmoniserade standarder.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).

5 EUT L 123, 19.5.2015, s. 55.”

6 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1044 av den 8 maj 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 vad gäller värden för global uppvärmningspotential och inventeringsriktlinjerna och vad gäller unionens inventeringssystem och om upphävande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 666/2014 (EUT L 230, 17.7.2020, s. 1).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).