Fastställande av unionens tullkodex och inrättande av Europeiska unionens tullbyrå,

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33, 114 och 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

(1) Unionen och den inre marknadens funktion bygger på tullunionen. Med hänsyn till intresset hos både ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna i unionen sammanställdes i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 i en enda rättsakt, unionens tullkodex, tullagstiftning som tidigare funnits i flera olika rättsakter. Den förordningen innehåller de allmänna regler och förfaranden som behövs för att säkerställa genomförandet av på unionsnivå införda tulltaxeåtgärder och andra åtgärder som har anknytning till handeln med varor mellan unionen och länder eller territorier utanför unionens tullområde, och bestämmelser om uttag av importtullar. Medlemsstaternas tullmyndigheter ansvarar för genomförandet av dessa regler genom sina operativa uppgifter, exempelvis att tillämpa tullförfaranden, utföra riskanalys och kontroller samt tillämpa sanktioner i fall av överträdelser av tullagstiftningen.

(2) Vid genomförandet av förordning (EU) nr 952/2013 har svagheter avslöjats på flera områden. Dessa svagheter inkluderar otillräckliga eller ineffektiva åtgärder när det gäller att säkerställa skydd av unionen och dess medborgare mot icke-ekonomiska risker avseende varor vilket fastställts genom annan unionspolitik än tullagstiftning, tullmyndigheternas begränsade kapacitet att effektivt hantera den ökande volymen av varor importerade från tredjeländer via distansförsäljning (e-handelstransaktioner), den begränsade kapaciteten hos den it-systemstruktur som genom förordning (EU) nr 952/2013 inrättades i syfte att digitalisera tullprocesserna för att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen, i synnerhet med teknik som bygger på utnyttjande av data, samt avsaknaden av effektiva styrningsstrukturer för tullunionen, vilket leder till olika praxis och oenhetligt genomförande av tullreglerna i medlemsstaterna. Till följd av de inre och yttre risker och hot som finns leder dessa svagheter till hinder för att tullunionen, och därmed den inre marknaden, ska fungera väl.

(3) Tullagstiftningen bör beakta den snabba utvecklingen i globala handelsmönster, teknik, affärsmodeller och behoven hos berörda parter, inbegripet företag, konsumenter och invånare. Det krävs därför att ett stort antal ändringar görs i förordning (EU) nr 952/2013. Den förordningen bör av tydlighetsskäl upphävas och ersättas.

(4) För att målen för tullunionen ska uppnås på ett effektivt sätt bör ett antal regler och förfaranden som reglerar hur varor förs in i eller ut ur unionens tullområde revideras, förenklas och harmoniseras. En modern, integrerad uppsättning interoperabla elektroniska tjänster bör tillhandahållas för insamling, behandling och utbyte av information som är relevant för tillämpningen av tullagstiftningen, nämligen Europeiska unionens tulldatacentral (EU:s tulldatacentral). Europeiska unionens tullbyrå (EU:s tullbyrå) bör inrättas som ett centralt operativt organ som samordnar förvaltningen av tullunionen på specifika områden.

(5) Efter antagandet av förordning (EU) nr 952/2013 har tullmyndigheternas roll utvecklats till att i allt större utsträckning omfatta tillämpningen av unionsrätt och nationell rätt som fastställer krav på varor som omfattas av tullövervakning, särskilt de icke-ekonomiska krav på varor som måste iakttas för att sådana varor ska föras in och cirkulera på den inre marknaden. Mängden av sådana icke-ekonomiska krav har ökat exponentiellt under årens lopp, i takt med ökade förväntningar hos företag och invånare i unionen när det gäller skydd, säkerhet, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, hållbarhet, människors, djurs och växters hälsa och liv, miljön, skyddet av mänskliga rättigheter och immateriella rättigheter samt unionens värden. Nya verktyg, såsom det digitala produktpass som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781, ska införas för att annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, enligt definitionen i den här förordningen, med avseende på produkter fortsatt ska svara mot dessa förväntningar. Det är därför nödvändigt att återspegla ökningen av de icke-ekonomiska riskernas antal och komplexitet genom att i tullmyndigheternas uppdrag införa en särskild hänvisning till skyddet av allmänintresset inom ramen för deras befogenheter och, när så är lämpligt, i nära samarbete med andra behöriga myndigheter.

(6) Mot bakgrund av utvecklingen av tullmyndigheternas roll och de affärsmodeller inom vilka de verkar, och för att de ska fungera som en enda enhet och bidra till en smidigt fungerande inre marknad, är det nödvändigt att närmare precisera de uppdrag som tullmyndigheterna ska utföra, genom att tydligare ange deras mål och uppgifter. Dessutom kommer den snabba tekniska utvecklingen, särskilt när det gäller artificiell intelligens, att ha en betydande inverkan på tullmyndigheternas verksamhet, bland annat när det gäller riskanalys i realtid.

(7) Samtidigt som tullmyndigheterna strävar efter att fullgöra sitt uppdrag bör de också eftersträva kostnadseffektivitet genom att undvika dubbelarbete och bidra till ändamålsenlighet i tullprocesser samt en effektiv användning av relaterade resurser på unionsnivå och nationell nivå. De bör samla in, analysera och utbyta relevant information till stöd för evidensbaserat beslutsfattande. Om krisläget för den inre marknaden har aktiverats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2747 kan tullmyndigheterna bidra till flödet av krisnödvändiga varor.

(8) Det är lämpligt att i denna förordning bibehålla en rättslig ram för tillämpningen av vissa bestämmelser i tullagstiftningen på handel med unionsvaror mellan de delar av tullområdet på vilka rådets direktiv 2006/112/EG eller (EU) 2020/262 är tillämpliga och de delar av tullområdet där dessa direktiv inte är tillämpliga, eller på handel med unionsvaror mellan de delar av tullområdet där dessa direktiv inte är tillämpliga. Med tanke på att de berörda varorna är unionsvaror och på den skattemässiga arten av de åtgärder som är relevanta för denna handel inom unionen är det motiverat att införa lämpliga förenklingar av de tullformaliteter som ska tillämpas på sådana varor.

(9) Vissa definitioner i förordning (EU) nr 952/2013 bör anpassas för att ta hänsyn till att den här förordningen har ett vidare tillämpningsområde, för att anpassa dem till definitioner i andra unionsrättsakter, och för att förtydliga terminologi som har olika betydelse inom olika sektorer. Nya definitioner bör införas i tullagstiftningen för att förtydliga vissa aktörers roller och ansvar i tullprocesserna. När det gäller importörer och exportörer bör dessa personer genom nya definitioner göras ansvariga gentemot tullmyndigheterna för att de varor som dessa personer hanterar uppfyller kraven, inbegripet i fråga om ekonomiska och icke-ekonomiska risker, i enlighet med produktspecifik lagstiftning, i syfte att stärka tullövervakningen. När det gäller det nya begreppet importör vid distansförsäljning bör det genom nya definitioner säkerställas att en ekonomisk aktör, i motsats till konsumenten, i vissa fall i samband med onlineförsäljning från länder utanför unionen betraktas som importör och är skyldig att åta sig motsvarande ansvar och bör säkerställa att den berörda ekonomiska aktören är skyldig att följa den relevanta tullagstiftningen och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna när varorna förs in i eller ut ur unionens tullområde samt att tillhandahålla, tillgängliggöra och upprätthålla lämplig bokföring över sådan efterlevnad. Nya definitioner bör också införas med avseende på det utvidgade tillämpningsområdet för bestämmelserna om tullövervakning, riskhantering och tullkontroller. Det bör också klargöras att när definitionerna i unionens tullagstiftning hänvisar till tullbestämmelser i internationella avtal, inbegriper detta de relevanta multilaterala miljöavtal i vilka unionen och medlemsstaterna är parter, i den mån de sistnämnda avtalen reglerar varors överensstämmelse.

(10) Utöver tullmyndigheternas traditionella roll för uttag av tullar, mervärdesskatt och punktskatter och tillämpningen av tullagstiftningen har de också en avgörande roll för kontrollen av efterlevnaden av andra unionsrättsakter och, i tillämpliga fall, annan relevant nationell lagstiftning. En definition av begreppet annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna bör införas i syfte att skapa en verkningsfull ram för att reglera tillämpningen och övervakningen av de särskilda krav på varor som fastställs i dessa rättsakter. Begreppet annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna bör också inbegripa åtgärder som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller behovet att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda miljön, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde och att skydda industriell eller kommersiell äganderätt och andra allmänna intressen, inbegripet kontroller avseende narkotikaprekursorer, varumärkesförfalskade varor och kontanter samt handelspolitiska åtgärder, åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeresurser, och restriktiva åtgärder som antas på grundval av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Skillnader i de nationella förteckningarna över förbud och restriktioner skapar betydande svårigheter för import till flera medlemsstater. För att underlätta handeln och förenkla tullens arbete är det viktigt att unionen arbetar för att gradvis harmonisera de nationella förteckningarna över förbud och restriktioner. För att undvika att medlemsstaterna gör olika tolkningar är det dessutom viktigt att anta harmoniserade definitioner av de juridiska termer som används när förbud och restriktioner föreskrivs.

(11) För att öka den juridiska klarheten bör vissa regler rörande tullbeslut ändras. För det första bör det tydliggöras att den tullmyndighet som är behörig att fatta ett tullbeslut är den behöriga tullmyndigheten på den plats där sökanden är etablerad, eftersom etableringen är den huvudsakliga principen för huruvida vissa ekonomiska aktörer på vissa villkor, och inom en på förhand fastställd tidsram, som kan komma att ses över, kan omfattas av de förenklingar som införs genom denna förordning och betala tull där de är etablerade. För det andra bör det också, för fullständighetens och den rättsliga klarhetens skull, införas en tidsfrist på 30 dagar för en sökande att till tullmyndigheterna lämna ytterligare information i de fall tullmyndigheterna anser att ansökan om ett tullbeslut inte innehåller all nödvändig information.

(12) Följderna av att en tullmyndighet inte fattar ett beslut om en ansökan inom de fastställda tidsfristerna bör klargöras. Principen att en ansökan i sådana fall ska anses ha avslagits och att sökanden får inge ett överklagande, i enlighet med de allmänna reglerna om tullbeslut, bör också fastställas.

(13) Såsom påpekats av Europeiska revisionsrätten i dess särskilda rapport nr 4/2021 med titeln Tullkontroller: otillräcklig harmonisering skadar EU:s ekonomiska intressen och i utvärderingen av genomförandet av förordning (EU) nr 952/2013 är det också önskvärt att, genom att förstärka de relevanta bestämmelserna, åtgärda det faktum att uppfyllandet av de kriterier och fullgörandet av de skyldigheter som anges i tullbeslut inte övervakas på ett enhetligt sätt. Å ena sidan bör innehavare av tullbeslut inte endast fullgöra de skyldigheter som anges i det berörda beslutet utan också kontinuerligt övervaka att de fullgörs och upprätta en intern struktur där de med hjälp av sådan självövervakning kan förebygga, förhindra, lindra eller avhjälpa eventuella fel i sina tullprocesser. Å andra sidan bör tullmyndigheterna regelbundet övervaka hur innehavare av tullbeslut genomför sådana beslut, särskilt när dessa innehavare har varit etablerade i unionens tullområde i mindre än tre år och det därför potentiellt är mer sannolikt att de orsakar risker, för att säkerställa att innehavaren fullgör de skyldigheter som fastställs i tullbeslutet. Om tullmyndigheterna får kännedom om att en innehavare av ett tullbeslut inte längre uppfyller de kriterier eller fullgör de skyldigheter som anges i tullbeslutet bör de utan oskäligt dröjsmål vidta lämpliga åtgärder i enlighet med de tillämpliga reglerna. Detta är särskilt relevant när dessa personer åtnjuter en särskild status, såsom till exempel godkänd ekonomisk aktör eller betrodd näringsidkare (Trust and Check trader), och därför omfattas av vissa lättnader i tullprocesserna. Tullmyndigheterna bör dessutom, för att stärka riskhanteringen på unionsnivå, underrätta EU:s tullbyrå om alla tullbeslut som fattas till följd av en ansökan och informera den om övervakningsverksamheten, så att denna information kan beaktas för riskhanteringsändamål.

(14) Utöver de beslut som rör bindande klassificeringsbesked (beslut om bindande klassificeringsbesked) och beslut som rör bindande ursprungsbesked (beslut om bindande ursprungsbesked) som fattats av tullmyndigheterna på ansökan och på vissa villkor, har beslut som rör bindande värderingsbesked (beslut om bindande värderingsbesked) införts i tullagstiftningen genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/1072. I tullagstiftningens användares intresse bör det i samma rättsakt fastställas regler för dessa tre typer av beslut som avser bindande besked.

(15) Rättigheterna och skyldigheterna för de personer som ansvarar för varor som förs in i och ut ur unionens tullområde bör definieras tydligare. Personer som bedriver regelbunden tullrelaterad verksamhet bör fortsätta att vara registrerade hos de tullmyndigheter som ansvarar för den plats där de är etablerade. En enda registrering bör gälla för hela tullunionen men bör hållas uppdaterad. Ekonomiska aktörer bör därför vara skyldiga att informera tullmyndigheterna om varje ändring i sina registreringsuppgifter. De personer som ansvarar för varor som förs in i och ut ur unionens tullområde bör säkerställa att varorna följer tillämplig rätt, inbegripet regler om invånares skydd och säkerhet samt lagstiftning som syftar till att förebygga risker för människors, djurs eller växters hälsa och liv, miljön eller konsumenter, såsom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/988 om allmän produktsäkerhet, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2853 om skadeståndsansvar för produkter och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter. Importörens skyldigheter bör också fastställas, särskilt skyldigheten att vara etablerad i unionens tullområde och undantagen från denna skyldighet. Dessa skyldigheter bör följa de befintliga reglerna för när deklaranten ska vara etablerad i unionen. På samma sätt bör exportörens skyldigheter fastställas.

(16) Om den person som tillhandahåller varor genom distansförsäljning eller möjliggör distansförsäljning av varor anger att denna agerar som importör bör denna person säkerställa att varorna är förenliga med tullagstiftningen och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna för utsläppande av produkter på unionens inre marknad.

(17) Ekonomiska aktörer som uppfyller vissa kriterier och villkor för att av tullmyndigheterna betraktas som pålitliga näringsidkare som följer reglerna kan beviljas status som godkänd ekonomisk aktör och därmed omfattas av lättnader i tullprocesserna. Även om det säkerställer att de näringsidkare som hanterar merparten av unionens handel är pålitliga, lider systemet med godkända ekonomiska aktörer av vissa svagheter som belysts i utvärderingen av förordning (EU) nr 952/2013 och i revisionsrättens slutsatser. För att hantera dessa brister, särskilt när det gäller skillnaderna i nationell praxis och utmaningarna när det gäller övervakningen av att godkända ekonomiska aktörer efterlever kraven, bör de relevanta reglerna ändras så att det införs en skyldighet för tullmyndigheterna att övervaka denna efterlevnad minst vart tredje år.

(18) Förändringar i tullprocesserna och tullmyndigheternas arbetssätt kräver ett nytt partnerskap mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer, nämligen systemet med betrodda näringsidkare. Kriterierna och villkoren för att bli en betrodd näringsidkare bör bygga på kriterierna för statusen som godkänd ekonomisk aktör, men de bör också säkerställa att näringsidkaren anses vara transparent i förhållande till tullmyndigheterna. Det är därför lämpligt att kräva att betrodda näringsidkare ger tullmyndigheterna åtkomst till sina elektroniska system som innehåller uppgifter om deras efterlevnad av reglerna och befordran av deras varor, under förutsättning att sådan åtkomst är proportionell och absolut nödvändig. Sådan transparens bör medföra vissa fördelar, vilket kan inkludera möjligheten att frigöra varorna för tullmyndigheternas räkning utan att dessa behöver delta aktivt, utom när ett godkännande före frigörandet krävs enligt annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, och att skjuta upp betalningen av tullskulden. Status som betrodd näringsidkare bör inte ges till personer som begått upprepade eller allvarliga överträdelser av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

(19) För att säkerställa tullunionens integritet och att medlemsstaternas tullmyndigheter tillämpar statusen som betrodd näringsidkare på ett konsekvent sätt är det nödvändigt att inrätta en mekanism som gör det möjligt för EU:s tullbyrå och kommissionen att ingripa i fall där det finns tecken på bristande efterlevnad från en näringsidkare med status som betrodd näringsidkare. En sådan mekanism bör göra det möjligt för EU:s tullbyrå att, i samarbete med de behöriga tullmyndigheterna, kontrollera efterlevnaden av kraven för status som betrodd näringsidkare, särskilt när en annan medlemsstat än den där näringsidkaren är etablerad har rimliga tvivel om näringsidkarens efterlevnad. Denna mekanism är avgörande för att förhindra olaglig tillämpning av statusen som betrodd näringsidkare och förhindra införsel bakvägen till unionens tullområde. För att förhindra skillnader avseende efterlevnadskontroll bör kommissionen, om etableringsmedlemsstaten underlåter att agera i tid eller på lämpligt sätt, ges befogenhet att ingripa genom en genomförandeakt som kräver att medlemsstaten i fråga tillfälligt drar in eller återkallar statusen som betrodd näringsidkare.

(20) Möjligheten att driva ett tullager för distansförsäljning bör, i kombination med andra bestämmelser om distansförsäljning och förenklingar, ge incitament till användning av bulkmängder snarare än paket, och därmed göra flödet av enskilda paket mer hanterbart för tullmyndigheterna. Ett tullager för distansförsäljning bör göra det möjligt att låta varor övergå till fri omsättning vid tidpunkten för försäljning och utförsel från lagret, vilket innebär att varorna vid den tidpunkt då de placeras i lagret måste uppfylla de villkor som skulle vara tillämpliga på dem om de släpptes ut på unionsmarknaden vid denna tidpunkt. Tullmyndigheterna bör kunna kontrollera huruvida varor som förs in i bulkmängder uppfyller unionens marknadsregler vid den tidpunkt då de kommer till tullagret. Ett sådant tullager för distansförsäljning bör, i syfte att undvika missbruk från icke tillförlitliga ekonomiska aktörers sida, endast vara tillgängligt för ekonomiska aktörer som uppfyller tillförlitlighetskriterierna för statusen som betrodd näringsidkare.

(21) Förändringar i tullprocesserna gör det också nödvändigt att förtydliga tullombudens roll. Både direkt och indirekt ombudskap bör även fortsättningsvis vara möjligt, men det bör tydliggöras att en importörs eller en exportörs indirekta ombud övertar alla skyldigheter som åligger denna importör eller exportör, dvs. inte bara skyldigheten att betala eller ställa en garanti för tullskulden utan även efterlevnaden av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna. Av den anledningen måste tullombud som företräder importörer och exportörer ha sin hemvist i unionens tullområde, så att ansvarsskyldigheten kan säkerställas när det gäller ekonomiska och icke-ekonomiska aspekter av importörernas och exportörernas skyldigheter. Att använda ett indirekt tullombud som är etablerat i unionen är därför ett tillgängligt och proportionellt alternativ för importörer och exportörer som inte har kommersiell närvaro i unionen. Dessutom bör tullombud som är etablerade i tredjeländer kunna fortsätta att tillhandahålla sina tjänster i unionen om de företräder personer som inte omfattas av krav på etablering i unionens tullområde.

(22) Mikroföretag samt små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG är väsentliga för unionens utrikeshandel, men drabbas ofta av proportionellt sett större administrativa bördor och regelbördor när det gäller att uppfylla tullkrav. Det är därför viktigt att ta hänsyn till deras specifika situation och stödja åtgärder som underlättar efterlevnaden för dem, bland annat genom förenklade förfaranden, tydlig vägledning och tillgängliga ombud i tullfrågor. Riktlinjer bör antas i syfte att stödja mikroföretag samt små och medelstora företag, varvid de unika utmaningar som sådana företag står inför framhålls samtidigt som integriteten och säkerheten i externa handelsprocesser upprätthålls när statusen som godkänd ekonomisk aktör och betrodd näringsidkare tillämpas. Fortsatta insatser bör göras för att förenkla förfarandena och göra dem mer tillgängliga för mikroföretag samt små och medelstora företag och säkerställa att deras viktiga roll i unionens utrikeshandel underlättas och främjas.

(23) För att säkerställa en enhetlig digitaliseringsnivå och skapa lika villkor för ekonomiska aktörer i alla medlemsstater samt bidra till en väl fungerande inre marknad bör en EU-tulldatacentral inrättas i form av en uppsättning centraliserade, säkra och cyberresilienta elektroniska tjänster och system för tulländamål. EU:s tulldatacentral bör göra det möjligt att genomföra tullagstiftningen, såsom tullformaliteter, tullkontroller, beräkning av och underrättelse om tullskuld, unionshanteringsavgiften, punktskatter och mervärdesskatt, förvaltning av garantier och tulltillsyn av varor. EU:s tulldatacentral bör också bidra till genomförandet av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna. Den bör säkerställa kvalitet, integritet, spårbarhet och oavvislighet hos de data som behandlas där, så att varken avsändare eller mottagare senare kan ifrågasätta att data har utbytts. Databehandlingen i EU:s tulldatacentral bör följa de relevanta reglerna för cybersäkerhet och behandling av personuppgifter. Kommissionen och EU:s tullbyrå i samarbete med medlemsstaterna bör gemensamt utforma EU:s tulldatacentral. Kommissionen bör också få i uppgift att utveckla, driva och underhålla EU:s tulldatacentral och bör kunna anförtro denna uppgift till EU:s tullbyrå.

(24) Med beaktande av den roll som EU:s tulldatacentral har för att säkerställa integriteten och säkerheten avseende data som behandlas i unionen för tulländamål, vilket utgör ett allmänintresse och kan anses vara ett grundläggande samhällsintresse, är det nödvändigt att skydda de data som hanteras i EU:s tulldatacentral, inbegripet personuppgifter och andra känsliga data som rör varuflödet och genomförandet av unionsrätten och nationell rätt, från obehörig åtkomst och andra hot mot integriteten och säkerheten för sådana data. Det är därför nödvändigt att den infrastruktur och de tjänster med vilka EU:s tulldatacentral drivs blir föremål för vissa villkor i syfte att säkerställa unionens suveränitet i detta avseende. Uppfyllandet av dessa villkor bör påvisas genom bevisning, och när det gäller kritiska tjänster är det viktigt att bevisningen kompletteras med säkerhetskontroller av fysiska och juridiska personer enligt vad som föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt. Dessutom bör EU:s tulldatacentral i möjligaste mån utformas så att en inlåsningseffekt undviks.

(25) För att säkerställa tillförlitligheten, interoperabiliteten och den långsiktiga hållbarheten hos EU:s tulldatacentral är det viktigt att dess utveckling och underhåll följer internationellt erkända standarder och bästa praxis inom programutveckling, systemtestning, pilottestning och acceptansförfaranden. Detta inbegriper omfattande funktionell och icke-funktionell testning, strukturerade pilotfaser där representativa berörda parter deltar samt tydligt definierade acceptanskriterier för validering av prestanda, överensstämmelse och säkerhet. Dessa åtgärder är avsedda att säkerställa att systemet kan stödja harmoniserade tullformaliteter i hela unionen och uppfylla både medlemsstaternas och ekonomiska aktörers operativa krav.

(26) Genomförandet av EU:s tulldatacentral bör innefatta åtgärder för att säkerställa dess oavbrutna tillgänglighet och drift, även i allvarliga krissituationer. Åtgärderna för driftskontinuitet bör särskilt omfatta redundans, felöverbryggande mekanismer och protokoll för återställning av data samt förfaranden som ska följas i händelse av att EU:s tulldatacentral inte är tillgänglig eller inte fungerar. Om EU:s tulldatacentral är beroende av fysisk infrastruktur bör redundanta lösningar på geografiskt spridda platser övervägas för att säkerställa driftskontinuitet i händelse av fel vid en av platserna.

(27) Syftet med EU:s tulldatacentral är att ersätta de befintliga elektroniska system som medlemsstaterna och kommissionen utarbetat enligt artikel 16.1 i förordning (EU) nr 952/2013, varav vissa gradvis håller på att fasas ut under övergången. Dessa befintliga nationella elektroniska system kommer inte att tas i bruk på nytt om funktionerna i EU:s tulldatacentral inte är tillgängliga inom de fastställda tidsfristerna. Därför bör en tillfällig lösning föreskrivas för sådana fall. I linje med nyligen fastställd rättspraxis från Europeiska unionens domstol bör det tydliggöras att det automatiska utbytet av information mellan ekonomiska aktörer, tullmyndigheter och andra berörda parter genom och av EU:s tulldatacentral inte utesluter dessa myndigheters eller dessa ekonomiska aktörers ansvar för de berörda tullprocesserna. Även om en tullmyndighets medverkan i antagandet av en åtgärd är begränsad till elektronisk kommunikation via EU:s tulldatacentral bör det anses att åtgärden i fråga antas av denna myndighet, dvs. som om EU:s tulldatacentral agerar på dennas vägnar.

(28) EU:s tulldatacentral bör möjliggöra utbyte av data med andra system, plattformar eller miljöer i syfte att höja kvaliteten på de data som tullen använder för att utföra sina uppgifter, samt för att dela relevanta tulldata med andra myndigheter, i syfte att effektivisera kontrollerna på den inre marknaden. I linje med den ansats som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/903 och kommissionens meddelande av den 23 mars 2017 med titeln Europeisk interoperabilitetsram – genomförandestrategi bör EU:s tulldatacentral främja gräns- och sektorsöverskridande interoperabilitet i Europa. Den bör utnyttja potentialen hos de befintliga källor till riskinformation som finns tillgängliga på unionsnivå, såsom systemet för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF) och för andra produkter än livsmedel (Safety Gate), informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS) och IP Enforcement Portal (portalen för säkerställande av skydd för immateriella rättigheter). Den bör stödja utvecklingen av strategiskt och operativt samarbete, inbegripet informationsutbyte och interoperabilitet, mellan tullmyndigheter och andra myndigheter, organ och tjänster, inom ramen för deras respektive befogenheter. Dessutom bör EU:s tulldatacentral tillhandahålla ett brett spektrum av avancerad dataanalys, inbegripet genom användning av artificiell intelligens. Denna dataanalys bör underlätta riskanalys, ekonomisk analys och prediktiv analys för att förutse eventuella risker i samband med sändningar som kommer in i eller skickas från unionen.

(29) För att säkerställa bättre övervakning av handelsflöden och en rationaliserad metod för samarbete med andra behöriga myndigheter än tullmyndigheter bör EU:s tulldatacentral kunna utnyttja ramverket för samarbete via Europeiska unionens tullkontaktpunkt och, om det ramverket inte kan användas, erbjuda dessa andra behöriga myndigheter en särskild tjänst genom vilken de kan erhålla relevanta data, tillhandahålla information till och dela information med tullmyndigheterna och se till att de sektorsspecifika kraven uppfylls. Denna specifika tjänst skulle vara nödvändig om de andra behöriga myndigheterna inte har något elektroniskt system som kan kopplas samman med EU:s tulldatacentral.

(30) För att testa funktionerna i EU:s tulldatacentral innan den tas i drift för alla ekonomiska aktörer, oavsett deras status eller den berörda tullprocessen, är det lämpligt att göra det möjligt för kommissionen att besluta att inrätta en pilotfas, på frivillig basis. Vid en sådan pilotstudie skulle genomförandet av vissa processer och funktioner testas på frivillig basis utan någon rättslig skyldighet. För transparensens skull och för tillhandahållandet av information till intresserade berörda parter är det viktigt att kommissionen offentliggör planeringen, organisationen och varaktigheten för denna pilotfas och vilka funktioner som ska tillämpas och testas.

(31) Myndigheter, företag, konsumenter och invånare bör kunna rapportera varor som ska importeras till eller exporteras från unionen och som inte är förenliga med relevant unionslagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna. Den information som rapporteras om dessa varor bör vara tillgänglig i EU:s tulldatacentral och det bör vara möjligt att använda den för riskhanteringsändamål.

(32) Vid sidan av EU:s tulldatacentral bör det vara fortsatt möjligt för medlemsstaterna att utveckla egna applikationer som använder data från EU:s tulldatacentral. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras applikationer är förenliga med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555, särskilt när det gäller riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet. För att applikationerna snabbare ska komma ut på marknaden bör medlemsstaterna kunna anförtro EU:s tullbyrå uppdraget att utveckla sådana applikationer, och finansiera detta. I sådana fall bör EU:s tullbyrå utveckla applikationerna så att de kommer alla medlemsstater till godo. Detta skulle kunna ske genom att det skapas applikationer utan inlåsningseffekt och med öppen källkod enligt ramen för delning och vidareutnyttjande av it-lösningar (Sharing and Reuse Framework for IT Solutions).

(33) EU:s tulldatacentral bör möjliggöra flödet av data. Användare bör i EU:s tulldatacentral kunna överföra och behandla alla relevanta data som krävs för att fullgöra sina skyldigheter enligt tullagstiftningen. Dessa data bör behandlas på unionsnivå och kompletteras med unionsomfattande riskanalys. Resulterande data bör tillgängliggöras för medlemsstaternas tullmyndigheter, som sedan använder dem för att fullgöra sina skyldigheter. Slutligen bör resultatet av de kontroller som görs efter behandlingen av data från EU:s tulldatacentral rapporteras tillbaka till tulldatacentralen. Det är viktigt att EU:s tulldatacentral gör det möjligt att behandla de data som finns där med minsta möjliga dröjsmål.

(34) De data som lämnas till EU:s tulldatacentral är i stor utsträckning icke-personuppgifter som ekonomiska aktörer lämnar med avseende på de varor som de handlar med. Dessa data skulle dock också kunna inbegripa personuppgifter, särskilt namnen på enskilda personer som agerar för en ekonomisk aktörs eller en myndighets räkning. För att säkerställa att personuppgifter och kommersiell information är skyddade i samma utsträckning bör särskilda regler för åtkomst, konfidentiell behandling och villkor för användningen av EU:s tulldatacentral fastställas. Det bör särskilt fastställas vilka enheter, utöver de berörda personerna, kommissionen, tullmyndigheterna och EU:s tullbyrå, som kan få åtkomst till eller behandla data som är lagrade eller på annat sätt tillgängliga i EU:s tulldatacentral, varvid dessa enheters behov vägs mot behovet att säkerställa att personuppgifter och konfidentiella uppgifter som samlats in för tulländamål används för andra ändamål endast i den mån det är absolut nödvändigt.

(35) Medlemsstaterna bör ha möjlighet att i samråd med kommissionen fastställa specifika data vars utlämnande skulle skada deras väsentliga säkerhetsintressen och som ska förses med teknisk märkning inom EU:s tulldatacentral på ett sådant sätt att all ytterligare behandling av sådana data begränsas till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, såvida inte dessa myndigheter uttryckligen tillåter ytterligare behandling. Den person som överför data till EU:s tulldatacentral bör tydligt fastställa begränsningarna för behandlingen av sådana kategorier av data som kan kopplas till de specifika leveranskedjorna eller datakategorierna. För att utnyttja denna möjlighet bör den berörda medlemsstaten informera kommissionen om de särskilda väsentliga säkerhetsintressen som står på spel och förklara varför den anser att dessa intressen inte skulle kunna skyddas i tillräcklig utsträckning inom det allmänna ramverket med bestämmelser om databehandling i EU:s tulldatacentral.

(36) Under förutsättning att dataskyddsreglerna följs, särskilt reglerna om känsliga tulldata och kommersiellt känsliga data, kan aggregerade tulldata som utgörs av icke-konfidentiella uppgifter, icke-personuppgifter och data som inte är kommersiellt känsliga data tillgängliggöras för tredje parter för särskilda ändamål på vederbörligen motiverad begäran.

(37) För att säkerställa att Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) kan utöva sina utredningsbefogenheter i samband med bedrägerier som riktar sig mot unionens intressen bör Olaf i mer eller mindre samma utsträckning som kommissionen ha åtkomst till data från EU:s tulldatacentral. Olaf bör därför ha rätt att behandla dessa data i enlighet med villkoren för dataskydd i relevant unionslagstiftning, inbegripet Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets förordning (EG) nr 515/97.

(38) På samma sätt bör Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) på begäran kunna erhålla data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral för att säkerställa att den kan genomföra sina utredningar i tullrelaterade frågor.

(39) Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) bör på begäran kunna erhålla data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral för att utföra sina uppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) bör på begäran kunna erhålla icke-personuppgifter som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral.

(40) För att bevara de funktioner som utförs i medlemsstaternas nationella it-system bör medlemsstaternas skattemyndigheter ha möjlighet att behandla data direkt i EU:s tulldatacentral. De myndigheter som ansvarar för livsmedelssäkerhet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 och de myndigheter som ansvarar för marknadskontroll i enlighet med förordning (EU) 2019/1020 bör därför ges de rätta tjänsterna och verktygen i EU:s tulldatacentral så att de kan använda relevanta tulldata för att bidra till att efterlevnaden av relevant unionslagstiftning kontrolleras och samarbeta med tullmyndigheterna för att minimera risken för att produkter som inte uppfyller kraven förs in i unionen.

(41) Enligt artikel 24 i rådets förordning (EU) 2017/1939 bör EU:s tullbyrå och de behöriga tullmyndigheterna till Eppo utan oskäligt dröjsmål inrapportera alla brottsliga handlingar i fråga om vilka Eppo skulle kunna utöva sin behörighet i enlighet med artiklarna 22, 25.2 och 25.3 i den förordningen. EU:s tullbyrå och behöriga tullmyndigheter bör avstå från att vidta åtgärder som skulle kunna äventyra konfidentialiteten i en brottsutredning av samma sakförhållanden som genomförs av den behöriga nationella rättsliga eller brottsbekämpande myndigheten eller av Eppo.

(42) Reglerna och bestämmelserna om åtkomst till EU:s tulldatacentral och informationsutbyte bör inte påverka det tullinformationssystem (TIS) som inrättats genom förordning (EG) nr 515/97 och rapporteringsskyldigheterna vad gäller situationsmedvetenhet inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896.

(43) Kommissionen bör fastställa genomförandebestämmelser med former för de berörda myndigheternas åtkomst till EU:s tulldatacentral, efter att ha bedömt de befintliga skyddsåtgärder som varje myndighet eller kategori av myndigheter har infört för att säkerställa en korrekt behandling av personuppgifter och kommersiellt känsliga data.

(44) EU:s tulldatacentral bör lagra personuppgifter i högst tio år. Denna tidsperiod är motiverad mot bakgrund av att tullmyndigheterna får lämna underrättelse om tullskuld upp till tio år efter att ha fått nödvändig information om en sändning, och för att säkerställa att kommissionen, EU:s tullbyrå, Olaf, Eppo, tullmyndigheter och andra behöriga myndigheter kan dubbelkontrollera informationen i EU:s tulldatacentral mot den information som lagras i och utbyts med andra system. Dessutom bör denna tidsperiod anpassas till den lagringsperiod som krävs enligt annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, om sådan lagstiftning är relevant för tullkontroller. När personuppgifter krävs för rättsliga och administrativa förfaranden, utredningar och kontroller efter frigörande bör lagringsperioden avbrytas för att undvika att personuppgifter raderas och därför inte kan användas för dessa ändamål.

(45) Skyddet av personuppgifter och andra data i EU:s tulldatacentral bör också inbegripa regler om begränsning av registrerades rättigheter. Tullmyndigheterna, kommissionen eller EU:s tullbyrå bör därför vid behov kunna begränsa registrerades rättigheter för att säkerställa att kontroll av efterlevnad, riskanalys och tullkontroller inte äventyras. Sådana begränsningar skulle också kunna tillämpas om det är nödvändigt för att skydda rättsliga eller administrativa förfaranden efter kontroll av efterlevnad. Sådana begränsningar bör vara vederbörligen motiverade med hänsyn till tullmyndigheternas, kommissionens eller EU:s tullbyrås verksamhet och befogenheter och bör inte ha en längre varaktighet än vad som krävs för att upprätthålla dessa befogenheter.

(46) All behandling av personuppgifter enligt denna förordning bör ske i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 eller (EU) 2018/1725 eller Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680, inom deras respektive tillämpningsområde. Andra myndigheter eller organ än tullmyndigheterna, kommissionen och EU:s tullbyrå som behandlar personuppgifter i EU:s tulldatacentral ska betraktas som personuppgiftsansvariga i enlighet med tillämpliga regler.

(47) För att säkerställa interoperabilitet och utbyte av data med vissa andra icke-tullrelaterade unionssystem och med avseende på de tullformaliteter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2399 bör EU:s tulldatacentral integrera systemet med en enda kontaktpunkt för tullen i EU för utbyte av intyg (EU CWS-CERTEX), som inrättats genom förordning (EU) 2022/2399. Fram till dess att EU:s tulldatacentral integrerar EU CWS-CERTEX fullt ut bör EU:s tulldatacentral utföra konvertering av verksamhetsmässiga och tekniska data för att möjliggöra utbyte av data genom EU CWS-CERTEX.

(48) Datakrav bör fastställas för att ge ekonomiska aktörer gemensam vägledning om vilka data de behöver för att uppfylla sina syften, särskilt när det gäller genomförandet av tullagstiftningen. EU:s tulldatacentral kommer att utgöra en unik kontaktpunkt för sådana data, och därför bör reglerna för formatering och kodning av sådana data fastställas i de tekniska specifikationerna för EU:s tulldatacentral, som är ett mer flexibelt instrument än rättsliga regler. Det behövs dock en harmoniserad tulldatamodell med semantiska datakrav.

(49) Ett lager av tullriskhantering på unionsnivå är grundläggande för att säkerställa en harmoniserad tillämpning av tullkontroller i medlemsstaterna. Det finns för närvarande en gemensam ram för riskhantering som inbegriper möjligheten att identifiera gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder på området för ekonomiska risker för att göra tullkontroller, men denna ram har betydande brister. För att avhjälpa bristen på harmoniserad tillämpning av tullkontroller och harmoniserad riskhantering, vilken skadar unionens och medlemsstaternas ekonomiska och icke-ekonomiska intressen, bör reglerna om riskhantering ses över för att fastställa en mer solid riskhanteringsstrategi för både ekonomiska och icke-ekonomiska risker. Detta inbegriper att ta itu med de strukturella utmaningar i samband med riskhanteringen i fråga om ekonomiska risker som identifierats av revisionsrätten. I synnerhet bör den verksamhet som ingår i tullriskhantering beskrivas enligt ett cykliskt tillvägagångssätt. Vidare är det viktigt att fastställa roller och ansvarsområden för kommissionen, EU:s tullbyrå och medlemsstaternas tullmyndigheter. Det är också viktigt att ge kommissionen befogenhet att fastställa gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder, och att identifiera särskilda områden inom ramen för annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna som förtjänar att prioriteras för gemensam riskhantering och gemensamma kontroller, utan att säkerheten äventyras.

(50) Det bör därför införas riskhanteringsverksamhet och riskhanteringsbestämmelser på unionsnivå för att säkerställa att heltäckande data som är relevanta för riskhantering samlas in på unionsnivå, däribland resultat och utvärderingar av alla kontroller. Gemensam riskanalys och utfärdande av motsvarande kontrollrekommendationer på unionsnivå till tullmyndigheterna bör föreskrivas. I enlighet med principen följ eller förklara bör dessa kontrollrekommendationer följas såvida inte mycket starka skäl anges för att inte följa dem. Det bör också föreskrivas en möjlighet att utfärda en instruktion om att varor som är avsedda för unionen inte får lastas eller transporteras. Analysen av risker och hot på unionsnivå bör baseras på kontinuerligt uppdaterade data på unionsnivå och bör identifiera de åtgärder och kontroller som ska genomföras vid gränsövergångsställena för införsel till och utförsel från unionens territorium.

(51) Inom ramen för samarbetet med i synnerhet brottsbekämpande myndigheter och säkerhetsmyndigheter bör riskhanteringen på unionsnivå, i mån av möjlighet, bidra till och dra nytta av strategiska analyser och hotbildsbedömningar på unionsnivå, inbegripet de som utförs av Europol och Frontex, för att bidra till att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt förebygga, förhindra och bekämpa brottslighet. Överträdelser av tullagstiftningen och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna bör påverka riskprofilen för importörer, inbegripet importörer vid distansförsäljning, eller exportörer.

(52) Processen för att hänföra varor till ett tullförfarande måste ses över för att återspegla de nya rollerna och ansvarsområdena för de personer som är involverade i det förfarandet. Ansvaret för att lämna information till tullmyndigheterna bör därför bäras av den person som ansvarar för varorna, nämligen importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet, snarare än deklaranten. Den ansvariga personen bör tillhandahålla eller göra data tillgängliga för tullen så snart sådana data är tillgängliga och under alla omständigheter innan varorna frigörs för ett tullförfarande, så att tullmyndigheterna kan genomföra en riskanalys och vidta lämpliga åtgärder.

(53) När det gäller e-handel, och med beaktande av de större transaktionsvolymerna inom e-handel, är det dock lämpligt att personer som utnyttjar den särskilda ordning som fastställs i avdelning XII kapitel 6 avsnitt 4 i direktiv 2006/112/EG (IOSS-ordningen (Import One-Stop Shop scheme)) tillhandahåller data om sin försäljning av varor som ska importeras senast dagen efter det att betalningen godtagits.

(54) Under vederbörligen motiverade omständigheter bör tullmyndigheterna kunna bevilja betrodda näringsidkare tillstånd att i ett senare skede komplettera data om sina frigjorda varor, eftersom dessa näringsidkare kontinuerligt delar data om sina transaktioner med tullen och kan anses vara tillförlitliga. Sådana omständigheter kan gälla de styrkande handlingarna eller att det är omöjligt att fastställa varornas slutliga tullvärde vid tidpunkten för frigörandet.

(55) För att förenkla tullprocessen för införsel av varor i unionens tullområde och samtidigt säkerställa att det finns en enda person som ansvarar för dessa varor bör olika aktörer i leveranskedjan tillhandahålla sin del av den relevanta informationen om de berörda varorna och koppla den till en specifik sändning. Varor bör föras in i unionens tullområde endast om det finns en importör eller ett indirekt ombud som agerar för importörens räkning etablerad i unionen och som tar på sig ansvaret för dessa varor. Importören eller det indirekta ombud som agerar för importörens räkning bör lämna information om varorna till tullen och om det tullförfarande som de avses hänföras till, och bör göra det i ett så tidigt skede som möjligt, om möjligt innan varorna fysiskt anländer. En tjänsteleverantör eller ett tullombud bör kunna tillhandahålla information i importörens namn och för dennes räkning, men importören bör förbli ansvarig för att säkerställa att varorna uppfyller kraven med avseende på de ekonomiska och icke-ekonomiska riskerna. Fraktförare som faktiskt för in varorna bör också lämna viss information om varorna före lastning eller ankomst (förhandsinformation om gods) och bör koppla sin information till importörens information, om den tidigare har lämnats in, utan att nödvändigtvis ha åtkomst till alla data som importören har lämnat. För att ta hänsyn till de mer komplexa leveranskedjorna och transportnäten bör det vara möjligt att kräva att vissa andra personer kompletterar informationen om de varor som ska föras in i unionens tullområde. Importören, fraktföraren eller varje annan person som lämnar information till tullen bör vara skyldig att ändra informationen om de vet att den inte längre är korrekt men innan tullmyndigheterna har upptäckt oriktigheter som de avser att kontrollera.

(56) Icke-unionsvaror som förs in i unionens tullområde bör anses vara i tillfällig lagring från den tidpunkt då fraktföraren anmäler deras ankomst till dess att de hänförs till ett tullförfarande, såvida de inte redan har hänförts till transitering. För att säkerställa lämplig tullövervakning bör denna situation vara tidsbegränsad och inte överstiga 90 dagar, utom i undantagsfall.

(57) Det är nödvändigt att behålla de regler som avgör om varor är unionsvaror eller icke-unionsvaror och om status som unionsvaror kan antas eller behöver bevisas, särskilt om varorna tillfälligt lämnar unionens tullområde.

(58) När tullmyndigheterna har den information som krävs för det relevanta förfarandet, på grundval av riskanalys, bör de besluta om de ska göra ytterligare kontroller av varorna, frigöra dem, vägra eller skjuta upp frigörandet av dem eller låta tiden gå med resultatet att varorna anses frigjorda. Tullmyndigheterna bör vid behov fatta ett sådant beslut i samarbete med andra behöriga myndigheter. Tullmyndigheterna bör därför vägra frigörandet av varorna om de har bevis för att de inte uppfyller tillämpliga rättsliga krav. Fastställandet av en ekonomisk aktörs upprepade systematiska överträdelser i samband med distansförsäljning bör utgöra sådan bevisning under en period på minst sex månader för alla varor som den ekonomiska aktören anmält för ankomst för övergång till fri omsättning. Om tullmyndigheterna behöver samråda med andra behöriga myndigheter för att avgöra om varorna uppfyller tillämpliga rättsliga krav, bör de skjuta upp frigörandet av dessa varor åtminstone till dess att detta samråd äger rum. I sådana fall bör tullmyndigheternas efterföljande beslut om varorna vara beroende av de andra behöriga myndigheternas svar. För att undvika att näringsidkares och myndigheters verksamhet stannar upp i de fall där det krävs en viss tid för att fastställa om kraven är uppfyllda, bör tullmyndigheterna ha möjlighet att frigöra varorna på villkor att näringsidkaren håller dem underrättade om var varorna befinner sig.

(59) För att skapa rättssäkerhet för de näringsidkare som har tillhandahållit informationen i tid utan att tullmyndigheterna tvingas reagera på varje sändning, bör varor som inte har valts ut för kontroll efter en rimlig tidsperiod anses frigjorda. Kommissionen bör ha rätt att fastställa denna tidsperiod i delegerade akter och vid behov anpassa den till den typ av varuflöde eller gränsövergångsställe som det handlar om.

(60) Eftersom betrodda näringsidkare anses vara tillförlitliga och i så nära realtid som tekniskt möjligt ger tullen data om varubefordran och efterlevnad och full åtkomst till sina system, sin bokföring och sina transaktioner, bör sådana näringsidkare kunna frigöra sina varor under tullmyndigheternas övervakning utan att behöva invänta åtgärder från deras sida. Följaktligen bör betrodda näringsidkare kunna frigöra varor för tullmyndigheternas räkning när varorna mottagits vid importörens, ägarens eller mottagarens plats för affärsverksamhet eller när avsändning ägt rum från exportörens, ägarens eller avsändarens plats för affärsverksamhet. Eftersom betrodda näringsidkare förväntas bedriva verksamhet på ett transparent sätt bör varje ankomst och leverans av varor vederbörligen registreras i EU:s tulldatacentral. Betrodda näringsidkare bör vara skyldiga att informera tullmyndigheterna om ett problem uppstår, så att dessa myndigheter kan fatta ett slutligt beslut om frigörandet av varor. Om de betrodda näringsidkarnas interna kontrollsystem är tillräckligt robusta bör tullmyndigheterna i samarbete med andra behöriga myndigheter kunna bevilja sådana näringsidkare tillstånd att göra vissa kontroller på egen hand. Tullmyndigheterna bör dock bibehålla möjligheten att när som helst kontrollera varorna.

(61) Det bör föreskrivas åtgärder för regleringen av övergången från ett system som bygger på tulldeklarationer till ett system som bygger på tillhandahållande eller tillgängliggörande av information till EU:s tulldatacentral. Ekonomiska aktörer bör under övergångsperioden ha möjlighet att inge tulldeklarationer för att meddela sin avsikt att hänföra varor till ett tullförfarande. Så snart kapaciteten hos EU:s tulldatacentral är tillgänglig bör dock de ekonomiska aktörerna också ges möjlighet att via EU:s tulldatacentral tillhandahålla eller tillgängliggöra information för tullmyndigheterna, och tullmyndigheterna bör inte längre tillåta att någon ekonomisk aktör ansöker om förenklingar avseende tulldeklarationen. Vid övergångsperiodens utgång bör alla tillstånd upphöra att gälla, eftersom tulldeklarationer inte längre kommer att finnas. När det gäller distansförsäljning av varor bör övergångsperioden för ingivande av tulldeklarationer begränsas till dess att EU:s tulldatacentral har kapacitet att behandla relevanta data för distansförsäljning.

(62) Den exakta identifieringen av den person som agerar importör beror på den aktuella tullprocessens skede och karaktär. Det bör endast finnas en importör åt gången.

(63) Vid distansförsäljning anses den person som tillhandahåller distansförsäljning av varor eller möjliggör distansförsäljning av varor vara den person som fastställer att varor från ett tredjeland ska föras in i unionens tullområde, eftersom de fastställer leveranskedjan och är ansvariga för risken för förlust, skada eller försening fram till leveransen av varorna till konsumenten. För att varor ska övergå till fri omsättning vid distansförsäljning kommer importören därför att vara antingen den person som tillhandahåller distansförsäljning av varor eller den person som underlättar distansförsäljning av varor, beroende på vilka arrangemang som görs, och den importör som fastställs på detta sätt bör anges som sådan.

(64) Den person som tillhandahåller distansförsäljning av varor eller underlättar distansförsäljning av varor importerade från tredjeländer till unionens tullområde och som är importör bör ansvara för att lämna den information om distansförsäljning som krävs till tullmyndigheterna innan varorna frigörs. Den person som identifieras på detta sätt bör fullgöra en importörs skyldigheter.

(65) Om en person som tillhandahåller distansförsäljning av varor eller underlättar distansförsäljning av varor importerade från tredjeländer till unionens tullområde inte är etablerad i unionens tullområde bör det vara möjligt att hänföra varorna till ett tullförfarande där ett indirekt ombud som har status som godkänd ekonomisk aktör placerar varorna i eget namn och för importörens vid distansförsäljnings räkning och övertar skyldigheterna för importören vid distansförsäljning i detta avseende.

(66) Bestämmelserna i denna förordning, inbegripet de som rör importören vid distansförsäljning, utgör varken rättsligt eller faktiskt en allmän övervakningsskyldighet för leverantörer av förmedlingstjänster.

(67) Enligt artikel 29 i EUF-fördraget ska varor som kommer från tredjeland anses vara i fri omsättning om importformaliteterna har uppfyllts och tullar eller avgifter med motsvarande verkan har tagits ut. Övergång till fri omsättning bör emellertid inte förstås som ett bevis på att kraven i tullagstiftningen och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna har uppfyllts.

(68) Processen för att föra varor ut ur unionens tullområde bör rationaliseras och förenklas, i linje med processen för införsel. Det är därför lämpligt att kräva att det finns en person som är etablerad i unionen som är ansvarig för varorna, nämligen exportören. Exportören bör för tullen tillhandahålla eller tillgängliggöra relevant information innan varorna förs ut ur unionen, med angivande av huruvida varorna är unionsvaror eller icke-unionsvaror som ska exporteras, och anpassa informationen efter behov.

(69) För att säkerställa en korrekt riskhantering av varor som förs ut ur unionens tullområde bör den tullmyndighet som ansvarar för export vara skyldig att utföra en riskanalys av informationen om varorna och att vidta eller begära lämpliga åtgärder före varornas utförsel från unionens tullområde. Dessa åtgärder bör inkludera en begäran om att kontroller ska göras av den tullmyndighet som är ansvarig för varornas avsändningsplats och utförselplatsen och, vid behov, av andra behöriga myndigheter, utöver de åtgärder som föreskrivs för hänförande av varorna till ett tullförfarande vilka också är tillämpliga när varorna ska exporteras.

(70) För att säkerställa att även de suspensiva tullförfarandena är transparenta är det lämpligt att rationalisera bestämmelserna när det gäller krav på tillstånd för särskilda förfaranden. I synnerhet bör villkoren för att avgöra om det behövs ett yttrande på unionsnivå för att bedöma om beviljandet av ett tillstånd skulle kunna påverka unionstillverkarnas intressen negativt, dvs. den så kallade undersökningen av ekonomiska villkor, för tydlighetens och rättssäkerhetens skull kodifieras och fastställas i delegerade akter. Eftersom effekten på unionstillverkarnas intressen kan bero på den kvantitet varor som hänförs till det särskilda förfarandet, bör ett visst tröskelvärde fastställas under vilket det uppskattas att sådana intressen inte påverkas negativt.

(71) I artikel 9 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen hänvisas till en bilaga (Rhenmanifestet) som underlättar befordran av varor på floden Rhen och dess bifloder på så sätt att varorna anses omfattas av ett tulltransiteringsförfarande som sträcker sig över fyra medlemsstaters nationella gränser, nämligen Belgien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna, samt Schweiz. Enligt uppgift från tullförvaltningar används Rhenmanifestet i praktiken inte längre som grund för ett tulltransiteringsförfarande i de medlemsstater som gränsar till Rhen. Varor på Rhen och dess bifloder transporteras nu i stället med hjälp av det förfarande för unionstransitering som fastställs i förordning (EU) nr 952/2013, genom det nya datoriserade transiteringssystemet. Det är därför lämpligt att stryka hänvisningen till Rhenmanifestet i förteckningarna över fall där en befordran av varor betraktas som extern eller intern transitering.

(72) För att öka transparensen när det gäller den person som är ansvarig för att fullgöra skyldigheterna enligt förfarandet för unionstransitering och avseende sändningens innehåll och riskerna i samband med den, är det lämpligt att kräva att innehavaren av transiteringsförfarandet lämnar åtminstone information om den importör eller exportör som inlett transporten av varorna, transportmedlet och identifiering av de varor som hänförts till det förfarandet. Sådan information skulle göra det möjligt för tullmyndigheterna att mer effektivt övervaka det berörda förfarandet för unionstransitering och utföra en riskanalys. Förfarandet för unionstransitering bör vara obligatoriskt såvida inte varor hänförs till ett annat tullförfarande omedelbart vid införsel till eller utförsel från unionens tullområde. Om importören eller exportören ännu inte är känd bör varuinnehavaren anses vara importör eller exportör av varorna och vara betalningsskyldig för tullar och andra skatter och avgifter. Förfarandet för unionstransitering bör ersättas med tullövervakning om varor importeras eller exporteras av en betrodd näringsidkare.

(73) Genom en ändring av bilaga 6 till tullkonventionen om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen) som trädde i kraft den 1 juni 2021, ändrades den förklarande anmärkningen 0.49 så att ekonomiska aktörer som uppfyller vissa krav ges möjlighet att bli godkänd avsändare, vilket återspeglar de befintliga lättnader som beviljats ekonomiska aktörer som erkänts som godkänd mottagare. Det är därför nödvändigt att införa den nya möjligheten i denna förordning för att anpassa unionens tullagstiftning till det internationella avtalet.

(74) Avskaffandet av tullbefrielsen för import av varor med ett värde som inte överstiger 150 EUR innebär tillämpning av bestämmelser om fastställande av tullvärde för uttag av värdetullar på importerade varor som köps i e-handelstransaktioner mellan företag och kunder, enligt definitionen i direktiv 2006/112/EG. Sådan distansförsäljning bör ligga till grund för deklarationen av tullvärde enligt transaktionsvärdesmetoden. Denna princip gäller även i situationer där varor köps genom distansförsäljning inte innan de förs in i unionens tullområde utan när de hänförs till tullagerförfarandet.

(75) Transaktioner vid distansförsäljning skiljer sig avsevärt från traditionella transaktioner mellan företag, vilket leder till ökad komplexitet. Dessa skillnader påverkar hur tullmyndigheterna effektivt tillämpar värderingsregler i praktiken. Särskilda utmaningar är e-handelstransaktionernas massiva omfattning och hastighet, det stora antalet inblandade köpare och säljare och spridningen av försäljningen. Med beaktande av e-handelns särdrag och tullmyndigheternas roll när det gäller att bidra till en väl fungerande inre marknad bör tullmyndigheterna, om en importör i tullförfaranden som syftar till att kontrollera att det deklarerade transaktionsvärdet på varor som köpts vid distansförsäljning är korrekt inte skingrar rimliga tvivel om att det deklarerade transaktionsvärdet återspeglar det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för dessa varor och det ursprungligen deklarerade transaktionsvärdet följaktligen avvisas, ha möjlighet till flexibilitet vid fastställandet av en lämplig sekundär värderingsmetod för att på nytt fastställa tullvärdet på dessa varor.

(76) För närvarande uppbärs tullskulder av den medlemsstat där tulldeklarationen inges. Näringsidkaren kan välja att göra det i landet för första införsel eller att använda ett tullförfarande och betala tull i en annan medlemsstat. För betrodda näringsidkare är det lämpligt att använda olika regler för att fastställa den plats där tullskulden uppkommer så att importtullarna betalas till den medlemsstat där näringsidkaren är etablerad. Det är lämpligt eftersom det är där som tullmyndigheten har den mest fullständiga kännedomen om de relevanta ekonomiska aktörernas bokföring, transaktioner och handelsbeteende. Tullskulden för ekonomiska aktörer som inte är betrodda näringsidkare bör dock uppkomma på den plats där varorna fysiskt befinner sig, åtminstone fram till dess att övervakningsmodellen har utvärderats.

(77) När det gäller e-handelstransaktioner är importören vid distansförsäljning den person som bär ansvaret för tullskulden. När IOSS-ordningen används bör tullskulden uppkomma vid tidpunkten för godtagandet av betalningen för onlineförsäljningen. Om den ordningen inte används bör tullskulden uppkomma när underrättelse om varornas tillgänglighet lämnas i de medlemsstater dit varorna ska levereras.

(78) För att täcka de ökande kostnaderna för hanteringen av ett enormt antal begäranden om att hänföra varor som säljs vid distansförsäljning till förfarandet för övergång till fri omsättning bör det fastställas en unionshanteringsavgift som står i proportion till den ungefärliga kostnaden för de tjänster som är nära kopplade till tullövervakningen av sådana varor, eftersom dessa varor transporteras direkt till konsumenten, vilket gör det omöjligt för andra myndigheter att kontrollera dem efter tullklarering. Även om det kommer att vara upp till medlemsstaterna att besluta huruvida de från ekonomiska aktörer ska återkräva kostnaderna för exceptionella kontrollåtgärder eller de kostnader som andra myndigheter än tullmyndigheterna ådragit sig i samband med kontroll eller förstöring av varorna, bör unionshanteringsavgiften särskilt täcka kostnaderna för att kontrollera datan och utföra en riskanalys samt för relevant infrastruktur och relevanta kontroller, inbegripet relevanta tjänster som tillhandahålls av EU:s tullbyrå.

(79) En lägre unionshanteringsavgift bör föreskrivas för varor som säljs vid distansförsäljning från ett tullager för distansförsäljning, eftersom det är enklare och effektivare för tullmyndigheterna att övervaka bulkmängder av varor som lagras i ett lager än varor som förpackas i enskilda paket och transporteras direkt till konsumenten.

(80) Gäldenären för unionshanteringsavgiften bör vara samma person som gäldenären för tullskulden, som bör vara importören vid distansförsäljning. Om bestämmelser om importörer vid distansförsäljning ännu inte är tillämpliga bör gäldenären vara deklaranten. Vid distansförsäljning är deklaranten vanligtvis den person som har rätt att använda IOSS-ordningen, eller ett indirekt tullombud. Följaktligen bör konsumenten inte vara gäldenär för unionshanteringsavgiften.

(81) Det är lämpligt att föreskriva att den första delegerade akten om fastställande av hanteringsavgiftens belopp träder i kraft snabbt så att den unionshanteringsavgift som införs genom denna förordning kan tillämpas i praktiken som svar på det ökande tryck på tullmyndigheterna som beror på den betydande mängd paket som förs in i unionens tullområde.

(82) Eftersom flera åtgärder såsom tullar och avgifter gäller per varupost är det lämpligt att införa en definition av dem. En varupost bör definieras som en eller flera varor i en sändning, som delar vissa dataelement, inbegripet klassificering enligt tulltaxan och ursprung, i enlighet med de tillämpliga datakraven. Denna definition bör vara tillämplig både med avseende på tulldeklarationer i befintliga digitala verktyg på nationell nivå och unionsnivå, inbegripet när klassificeringen enligt tulltaxan av de berörda varorna i tulldeklarationen endast ligger på undernummernivå i Harmoniserade systemet, och med avseende på de lämpliga datakrav som fastställs för detta ändamål när EU:s tulldatacentral blir tillgänglig.

(83) Det är lämpligt att stärka den mekanism som syftar till övervakning av ett konsekvent och effektivt genomförande av restriktiva åtgärder rörande varuflödet som antagits av rådet i enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget. Om sådana åtgärder antas bör EU:s tullbyrå ge stöd till kommissionen och medlemsstaterna för att säkerställa att dessa åtgärder inte kringgås. Den bör ge tullmyndigheterna vägledning i form av icke-bindande rekommendationer, till exempel genom att främja enhetlig tullpraxis, inom ramen för medlemsstaternas ansvar för genomförandet av sådana åtgärder. Tullmyndigheterna bör säkerställa att de inom ramen för sina befogenheter vidtar alla nödvändiga åtgärder för att följa dessa åtgärder och bör informera kommissionen och EU:s tullbyrå om detta. EU:s tullbyrå bör identifiera potentiella skillnader i tillämpningen av åtgärderna och övervaka genomförandet av dem och rapportera om detta till kommissionen.

(84) En krishanteringsmekanism bör inrättas för att hantera potentiella kriser i tullunionen. Avsaknaden av en sådan mekanism på unionsnivå lyftes fram i kommissionens meddelande av den 28 september 2020 med titeln Handlingsplan för att ta tullunionen till nästa nivå. En mekanism bör därför inrättas med EU:s tullbyrå som central aktör när det gäller att förbereda, samordna och övervaka genomförandet av de praktiska åtgärder och arrangemang som kommissionen beslutar att införa när en kris uppstår. EU:s tullbyrå bör upprätthålla krishanteringsberedskap under krisens hela varaktighet.

(85) Tullunionens befintliga styrningsramverk saknar en tydlig operativ ledningsstruktur och återspeglar inte tullens utveckling sedan tullunionen inrättades 1968. Enligt förordning (EU) nr 952/2013 är det de nationella tullmyndigheterna som ansvarar för verksamhet som rör riskhantering i handelsflöden, såsom genomförandet av och beslut om kontroller på plats. Utbytet av varor över de yttre gränserna är inte lika intensivt i hela unionen. Trots det samarbete mellan nationella tullmyndigheter som har funnits sedan tullunionen inrättades och som har lett till utbyte av bästa praxis och sakkunskap och utveckling av gemensamma riktlinjer, har det inte lett till att en harmoniserad strategi och operativ ram har utvecklats. Det finns ingen central riskanalyskapacitet, ingen gemensam syn på unionsriskprioritering, samordnade tullåtgärder och tullkontroller genomförs i begränsad utsträckning och det finns inga samarbetsramar för olika myndigheter med ansvar för den inre marknaden.

(86) En central operativ struktur på unionsnivå som samlar expertis och resurser och hjälper medlemsstaterna och kommissionen att fatta beslut tillsammans bör åtgärda sådana brister. Den bör särskilt fokusera på områden som datahantering och riskhantering, och bör förbereda utbildningsinnehållet för tulltjänstemän och tullpersonal i unionen för att komplettera och stödja utbildning som tillhandahålls av medlemsstaterna. Den bör också bidra till inrättandet av ett unionssystem för att erkänna spetskompetensen hos utbildningsinstitutioner som erbjuder utbildning på tullområdet, med utgångspunkt i kommissionens initiativ om ett tullutbildningsintyg för EU, och samordna och stödja medlemsstaternas frivilliga inrättande av specialiserade spetskompetenscentrum. Syftet är att tullunionen ska fungera som en enda enhet, samtidigt som det erkänns att olika praxis i medlemsstaterna kan bero på objektiva särdrag, till exempel geografiska skillnader, transportsätt eller typen av vara eller gräns. Inrättandet av en ny myndighet, EU:s tullbyrå, är avgörande för att säkerställa att tullunionen fungerar effektivt och korrekt, för att centralt samordna tullåtgärder och för att stödja tullmyndigheternas verksamhet.

(87) EU:s tullbyrå bör styras och verka med beaktande av principerna i Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande och gemensamma strategi om decentraliserade byråer av den 19 juli 2012.

(88) När de väljer var EU:s tullbyrå ska ligga bör Europaparlamentet och rådet, med tanke på denna myndighets karaktär, säkerställa att dess placering gör det möjligt för den att fullt ut utföra sina uppgifter och befogenheter, rekrytera högkvalificerad och specialiserad personal och erbjuda lämpliga utbildningsmöjligheter. Europaparlamentet och rådet ska dessutom beakta följande kriterier för valet av sätet för EU:s tullbyrå: tillgång till lämpliga kontorslokaler och möjlighet att inhysa relevant personal innan EU:s tullbyrå inleder sin verksamhet, att platsen är tillgänglig och att det finns lämpliga utbildningsmöjligheter för personalens barn, lämplig tillgång till arbetsmarknad, socialförsäkring och sjukvård för såväl personalens barn som personalens makar, samt geografisk balans. Med beaktande av dessa kriterier bör EU:s tullbyrå vara belägen i Lille i Frankrike.

(89) Medlemsstaterna bör säkerställa att tullmyndigheterna har tillräckliga resurser och tillräcklig utbildning och utrustning för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

(90) Det är viktigt att tullen investerar i tillräckligt med personal med lämplig utbildning för att säkerställa att unionens tullsystem fungerar, med tanke på att dessa står inför en exponentiell ökning av efterfrågan. Utan nödvändiga personalinvesteringar kan digitala lösningar inte på egen hand nå sin fulla potential. Investeringar i digitala system bör därför även garantera tillräcklig finansiering för personal och för deras utbildning, för att säkerställa nödvändig kompetens för att använda den senaste utrustningen och tekniken för stordataanalys, upptäckt och kontroll och därmed garantera att tullkontroller utförs på ett enhetligt sätt i hela unionen.

(91) För att EU:s tullbyrå ska fungera effektivt bör medlemsstaterna och kommissionen vara företrädda i en styrelse. Styrelsens sammansättning, inbegripet val av ordförande och vice ordförande, bör följa principen om jämn könsfördelning och ta hänsyn till relevant erfarenhet och relevanta kvalifikationer. Med tanke på unionens exklusiva befogenhet i fråga om tullunionen och den nära kopplingen mellan tull och andra politikområden bör antingen ordföranden eller vice ordföranden väljas bland de styrelseledamöter som utses av kommissionen. För att EU:s tullbyrå ska fungera ändamålsenligt och effektivt bör styrelsen särskilt anta ett samlat programdokument med en årlig och flerårig programplanering, utföra sina arbetsuppgifter beträffande budgeten för EU:s tullbyrå, anta och offentliggöra en konsoliderad årlig verksamhetsrapport om EU:s tullbyrås verksamhet utan att någon känslig information röjs, anta de finansiella regler som ska gälla för EU:s tullbyrå, utnämna en verkställande direktör och fastställa förfarandena för den verkställande direktörens beslut om EU:s tullbyrås operativa uppgifter. Styrelsen bör bistås av en direktion.

(92) EU:s tullbyrå bör inrätta den rådgivande tullnämnden, vars uppgift kommer att vara att ge EU:s tullbyrå råd om genomförandet av tekniska åtgärder och beslut, om genomförande- och standardiseringsfrågor, inbegripet harmoniseringsverksamhet, om de operativa aspekterna av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna och om all annan verksamhet som utförs av EU:s tullbyrå. Den rådgivande tullnämnden bör sträva efter att säkerställa en balanserad representation av berörda parter när det gäller kommersiella och icke-kommersiella intressen samt, inom kategorin kommersiella intressen, med avseende på mikroföretag samt små och medelstora företag och andra företag. Den rådgivande tullnämnden bör rådfrågas regelbundet och bör kunna ge råd till EU:s tullbyrå på eget initiativ.

(93) För att garantera att EU:s tullbyrå fungerar effektivt bör den ha en autonom budget, med inkomster från unionens allmänna budget och eventuella frivilliga ekonomiska bidrag från medlemsstaterna. Under exceptionella och vederbörligen motiverade omständigheter bör EU:s tullbyrå också kunna ta emot ytterligare inkomster genom överenskommelser om medverkan eller genom bidrag samt genom avgifter för publikationer och andra tjänster som den tillhandahåller.

(94) EU:s tullbyrå bör använda den information som står till dess förfogande om utmaningar när det gäller tullagstiftning och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna för att regelbundet genomföra en hotbedömning. På grundval av en sådan hotbedömning bör EU:s tullbyrå utarbeta rekommendationer och översända dem till kommissionen. Utifrån dessa rekommendationer bör kommissionen identifiera områden som bör prioriteras. Det är viktigt att rådet för en politisk och strategisk diskussion om de områden som kräver prioriterad behandling och att EU:s tullbyrå gör lämplig uppföljning, inbegripet när den utarbetar sitt årliga och fleråriga arbetsprogram och den årliga verksamhetsrapporten.

(95) För att fullgöra sitt uppdrag bör EU:s tullbyrå och andra tullmyndigheter ha ett nära och regelbundet samarbete med marknadskontrollmyndigheter, sanitära och fytosanitära myndigheter, brottsbekämpande organ och myndigheter, gränsförvaltningsmyndigheter, miljöskyddsorgan, statistikmyndigheter och skattemyndigheter, experter på kulturföremål och många andra myndigheter med olika ansvarsområden. Med tanke på utvecklingen av den inre marknaden och tullens föränderliga roll, liksom ökningen i fråga om förbud och restriktioner samt ökningen av e-handel, är det nödvändigt att strukturera och stärka det samarbetet på unionsnivå, internationell nivå och nationell nivå. I stället för ett samarbete som är inriktat på enskilda sändningar eller särskilda händelser längs leveranskedjan bör ett ramverk till stöd för samarbete mellan tullmyndigheter och andra myndigheter med ansvar för relevanta politikområden utarbetas och regelbundet uppdateras av EU:s tullbyrå. Sådant samarbete bör omfatta utveckling av lagstiftningen och lösningar som svarar mot de politiska behoven på vissa områden, utbyte och analys av information, uppbyggnad av en övergripande samarbetsstrategi i form av gemensamma övervakningsstrategier, samarbete om operativt genomförande, operativ övervakning och operativa kontroller, utbyte av relevant kompetens och bästa praxis samt innovations- och forskningsverksamhet på områden som är relevanta i tullhänseende.

(96) Kommissionen bör också underlätta tillämpningen av viss annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna genom att upprätta och regelbundet uppdatera en förteckning över unionslagstiftning som fastställer krav på varor som omfattas av tullkontroller i syfte att skydda allmänna intressen såsom människors, djurs eller växters hälsa och liv, konsumenter och miljön.

(97) För att stärka samarbetet mellan tullmyndigheter bör de gemensamma operativa insatserna stärkas för att stödja effektiva tullkontroller vid unionens gränser. EU:s tullbyrå bör samordna och stödja den operativa samordningen av tullsamarbetet, inbegripet på riskhanteringsområdet. EU:s tullbyrå bör i samarbete med medlemsstaterna planera, organisera och samordna gemensamma kontroller som utförs av tullmyndigheter inom unionen och med tredjeländer. När det gäller samarbetet mellan tullmyndigheter inom unionen påverkar denna förordning inte tillämpningen av konventionen upprättad på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (Neapel II). EU:s tullbyrå bör upprätthålla det nödvändiga samarbetet med relevanta unionsmyndigheter och nationella myndigheter som genomför relevanta utredningar och bedrägeribekämpningsverksamhet, inbegripet Olaf och Eppo. Det är viktigt att EU:s tullbyrå också samarbetar med EU:s innovationsknutpunkt för inre säkerhet när så är relevant för verksamheten vid EU:s tullbyrå.

(98) För att utbyta bästa praxis och öka den operativa effektiviteten bör medlemsstaterna dessutom på begäran kunna göra tulltjänstemän tillfälligt tillgängliga för arbete vid tullmyndigheterna i en annan medlemsstat. Villkoren för sådana tillfälliga uppdrag bör fastställas av de berörda medlemsstaterna. EU:s tullbyrå bör på begäran tillhandahålla stöd eller samordning. När så är lämpligt kan den utarbeta vägledning eller modellarrangemang för att underlätta denna form av samarbete.

(99) EU:s tullbyrå och Europol bör kunna utbyta strategisk och annan icke-operativ information, såsom riskindikatorer när så krävs för att förebygga, förhindra och bekämpa allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater, terrorism och sådana former av brottslighet som skadar ett gemensamt intresse som omfattas av unionens politik. Sådan information skulle kunna användas av EU:s tullbyrå för riskanalysändamål.

(100) För att öka tydligheten och effektivisera ramverket för samarbete mellan tullmyndigheter och andra partnermyndigheter bör det i en förteckning över de tjänster som tullmyndigheterna erbjuder tydligt definieras vilken roll tullmyndigheterna kan ha vid tillämpningen av annan relevant politik vid unionens gränser. Dessutom bör tillämpningen av det samarbetsramverket övervakas av EU:s tullbyrå. EU:s tullbyrå bör arbeta nära och samarbeta med kommissionen, Olaf, andra relevanta unionsorgan och unionsbyråer, såsom Europol, Eppo och Frontex, samt med specialiserade byråer och nätverk inom politikområden av relevans för verksamheten vid EU:s tullbyrå, såsom EU-nätverket för produktöverensstämmelse.

(101) I en alltmer sammankopplad värld är tulldiplomati och internationellt samarbete viktiga aspekter av tullmyndigheternas arbete runt om i världen. Det internationella samarbetet bör kunna inbegripa möjligheten till utbyte av tulldata på grundval av internationella avtal eller autonom unionslagstiftning och genom lämpliga, säkra och strikt övervakade kommunikationsmedel, till exempel via EU:s tulldatacentral, under förutsättning att konfidentiell information och personuppgifter skyddas.

(102) Ett effektivt samarbete mellan grannländer är avgörande för att säkerställa att tullverksamheten fungerar smidigt, underlätta laglig handel och skydda unionens ekonomiska intressen och politik. Ett sådant samarbete är särskilt viktigt vid gemensamma tullgränsövergångsställen, där samordnade tullkontroller ökar effektiviteten och rättssäkerheten. Medlemsstaterna bör därför behålla möjligheten att ingå eller behålla bilaterala avtal med angränsande tredjeländer om tullsamarbete vid gemensamma gränsövergångsställen, om sådana avtal är förenliga med unionsrätten. Den möjligheten inbegriper avtal om gemensamma gränsövergångsställen, belägna antingen på en medlemsstats territorium eller på ett angränsande tredjelands territorium, vid vilka tullmyndigheterna i den medlemsstaten och det angränsande tredjelandet tillämpar sin respektive tullagstiftning enligt ett bilateralt avtal.

(103) Det bör i denna förordning fastställas ett gemensamt ramverk som upprättar en minimiförteckning över överträdelser av tullagstiftningen som är föremål för sanktioner och vissa regler om icke-straffrättsliga sanktioner, som ska genomföras av medlemsstaterna. Det är upp till medlemsstaterna att välja lämplig typ av åtgärd för att komma till rätta med dessa överträdelser. Det är också lämpligt att upprätta en minimiförteckning över omständigheter som medlemsstaterna bör ta vederbörlig hänsyn till, i enlighet med nationell rätt, när de beslutar om huruvida en sanktion ska åläggas och när de beslutar om sanktionens typ eller stränghet. Kommissionen bör vid behov övervaka att dessa bestämmelser genomförs korrekt. Sanktionerna för överträdelser av tullagstiftningen bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(104) Denna förordning harmoniserar inte nationella förfaranderegler om administrativa sanktioner och reglerar inte heller vilka myndigheter som ålägger sanktioner, så länge principen om att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande upprätthålls. Reglerna om sanktioner kan till exempel tillämpas på ett sådant sätt att sanktionen åläggs direkt av behöriga myndigheter, eller av en behörig nationell domstol på begäran av en behörig administrativ myndighet, eller av de behöriga tullmyndigheterna genom ett förlikningsförfarande, samtidigt som den har motsvarande verkan.

(105) Med tanke på den centrala roll som importörer vid distansförsäljning har när det gäller att organisera stora importvolymer av lågt värde, bland annat via onlineplattformar och webbplatser, finns det ett behov av att inrätta ett enhetligt, proportionellt och avskräckande ramverk med sanktioner som ska tillämpas när importörer vid distansförsäljning underlåter att fullgöra sina skyldigheter. I synnerhet bör sanktionerna vid fortsatt och systematisk bristande efterlevnad av tullagstiftningen vid distansförsäljning vara avskräckande och effektiva. Omfattningen, den gränsöverskridande räckvidden och de utbredda effekterna av systematisk bristande efterlevnad motiverar att stränga minimi- och maximinivåer för sanktionsavgifter, på grundval av det totala värdet av de varor som importeras till unionen av den ekonomiska aktör som inte uppfyller kraven, fastställs i denna förordning, samtidigt som medlemsstaternas möjlighet att föreskriva ytterligare sanktioner i sin nationella lagstiftning bibehålls. Harmoniseringen av sanktioner för systematisk bristande efterlevnad i hela unionen syftar till att förhindra gränsöverskridande regelshopping av ekonomiska aktörer som bedriver distansförsäljning. Ekonomiska aktörer som gör sig skyldiga till systematisk bristande efterlevnad bör klassificeras som ekonomiska högriskaktörer och bör förlora all status som betrodd näringsidkare och inte kunna dra nytta av några underlättande åtgärder.

(106) Om systematisk bristande efterlevnad fortsätter trots att allt strängare penningavgifter åläggs bör ytterligare sanktioner åläggas. Detta är nödvändigt på grund av fortsatt åsidosättande av skyldigheterna enligt denna förordning, vilket undergräver tullunionens och den inre marknadens integritet, skapar orättvisa konkurrensfördelar för ekonomiska aktörer som inte uppfyller kraven och eventuellt skadar konsumenter. I enlighet med detta, och i syfte att fullgöra tullmyndigheternas uppdrag, ska ytterligare en nivå av stränga sanktioner införas för att avskräcka från all sådan multisystematisk bristande efterlevnad. Som svar på ett sådant beteende bör tullmyndigheterna kunna skjuta upp övergången till fri omsättning för alla varor som importeras av en ekonomisk aktör vid distansförsäljning. Dessutom bör relevanta behöriga myndigheter, när så är relevant och motiverat på grund av arten av en sådan ytterligare systematisk överträdelse, tillfälligt kunna avbryta åtkomsten till den överträdande ekonomiska aktörens onlinegränssnitt. I detta syfte bör ett snabbt översändande av information om överträdelsen till de berörda myndigheterna göra det möjligt för dem att få en fullständig bild av situationen och säkerställa ett samordnat svar.

(107) För att möjliggöra effektiv övervakning och en lämplig grad av transparens bör register över alla icke-straffrättsliga sanktioner som ålagts av medlemsstaternas tullmyndigheter tillgängliggöras i EU:s tulldatacentral. I dessa register bör överträdelsens art och storleken på den ålagda penningavgiften anges eller eventuella andra tillämpade icke-straffrättsliga sanktioner identifieras. Ett sådant centraliserat system bör tillhandahålla de uppgifter som krävs för att utvärdera efterlevnadsmetoder och identifiera potentiella marknadssnedvridningar eller gränsöverskridande regelshopping av ekonomiska aktörer.

(108) Kommissionen bör se över bestämmelserna i denna förordning om överträdelser och sanktioner för att säkerställa att de fungerar och tillämpas korrekt och för att förhindra eventuell fragmentering av den inre marknaden eller att ekonomiska aktörer undviker jurisdiktioner. En sådan översyn bör äga rum efter en bedömning av de uppgifter om sanktioner som registrerats i EU:s tulldatacentral, särskilt när risker för skillnader eller snedvridningar på den inre marknaden identifieras. Det är viktigt att säkerställa lika villkor och att ta itu med eventuella luckor i lagstiftningen eller inkonsekvenser i tillämpningen av sanktioner.

(109) Om en överträdelse av tullagstiftningen begås som omfattas av fler än en medlemsstats jurisdiktion är samarbete mellan dessa medlemsstater nödvändigt. I sådana fall bör de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som berörs av samma överträdelse av tullagstiftningen samarbeta i enlighet med tillämplig rätt. EU:s tullbyrå bör ha möjlighet att stödja och underlätta detta samarbete.

(110) Tullunionens prestation bör utvärderas minst en gång om året så att kommissionen, med hjälp av medlemsstaterna, kan anta lämpliga politiska riktlinjer. Kommissionen kan offentliggöra en icke-konfidentiell version av utvärderingsrapporten. Insamlingen av information från tullmyndigheter bör formaliseras och fördjupas, eftersom mer omfattande rapportering skulle förbättra riktmärkningen och kunna bidra till att harmonisera praxis och till att bedöma effekterna av tullpolitiska beslut. Det är därför lämpligt att införa ett rättsligt ramverk för utvärdering av tullunionens prestation. För att möjliggöra en tillräckligt detaljerad analys bör tullverksamhetens prestation mätas inte bara på nationell nivå utan även på lokal nivå.

(111) EU:s tullbyrå bör stödja kommissionen i utvärderingsprocessen genom att samla in och analysera data i EU:s tulldatacentral och identifiera hur tullens verksamhet bidrar till uppnåendet av tullunionens strategiska mål och prioriteringar och bidrar till tullmyndigheternas uppdrag. EU:s tullbyrå bör i synnerhet identifiera viktiga trender, starka sidor, svagheter, luckor och potentiella risker och ge kommissionen rekommendationer om förbättringar. Inom ramen för samarbetet med i synnerhet brottsbekämpande myndigheter bör EU:s tullbyrå också, ur ett operativt perspektiv, delta i strategiska analyser och hotbildsbedömningar som utförs på unionsnivå, däribland av Europol och Frontex.

(112) Betrodda näringsidkare bör övervakas av de medlemsstater där de är etablerade. Undantagsvis, med förbehåll för översyn, bör ekonomiska aktörer som inte är betrodda näringsidkare fortsätta att övervakas av tullmyndigheten i den medlemsstat där varorna fysiskt befinner sig. Senast den 31 december 2031 bör kommissionen utvärdera dessa två övervakningsmodeller, inbegripet hur verkningsfulla de är när det gäller att upptäcka, förebygga och förhindra bedrägerier. Denna utvärdering bör också beakta aspekter som rör indirekt beskattning. På grundval av denna utvärdering bör kommissionen ha rätt att genom en delegerad akt besluta om de två övervakningsmodellerna ska fortsätta eller om den tullmyndighet som ansvarar för den plats där den betrodda näringsidkaren är etablerad under alla omständigheter bör frigöra varorna. Platsen för uppkomst av tullskuld bör också regleras i enlighet med vad som fastställs av den ansvariga tullmyndigheten.

(113) I syfte att säkerställa att unionens tullregler förblir anpassade till den ekonomiska, sociala, politiska och tekniska utvecklingen och till ekonomiska aktörers och tullförvaltningens behov, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på följande:

(114) Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under det förberedande arbetet inför antagandet av delegerade akter, inklusive på expertnivå, inbegripet i gruppen för näringslivskontakter, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

(115) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att

(116) Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av

(117) I vederbörligen motiverade fall som motiveras av tvingande skäl till skyndsamhet bör kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter på följande områden:

(118) I överensstämmelse med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och lämpligt, för att uppnå de grundläggande målen att skapa en välfungerande tullunion och genomföra den gemensamma handelspolitiken, att fastställa de regler och förfaranden som är tillämpliga på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

(119) Från och med den 1 mars 2031 bör ekonomiska aktörer på frivillig basis kunna börja utnyttja kapaciteten hos EU:s tulldatacentral. Senast den 1 mars 2034 bör EU:s tulldatacentral vara fullt utvecklad, och alla ekonomiska aktörer använda den.

(120) Tillämpningen av denna förordning bör ske enligt en ambitiös tidsplan, men ändå gradvis. De bestämmelser i denna förordning som tilldelar kommissionen genomförandebefogenheter och delegerade befogenheter bör därför tillämpas så snart denna förordning träder i kraft, för att ge kommissionen möjlighet att se över de befintliga delegerade akterna och genomförandeakterna och, när så är lämpligt, anta nya delegerade akter och genomförandeakter på grundval av de nya delegeringarna av befogenheter och bemyndigandena så snart denna förordning träder i kraft. För att göra det möjligt för medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna att anpassa sig till de nya reglerna bör de allra flesta bestämmelserna i denna förordning tillämpas från och med tolv månader efter dess ikraftträdande. Detta inbegriper upphävandet av unionens nuvarande tullkodex, som bör få verkan först efter denna anpassningsperiod på tolv månader. Slutligen bör de bestämmelser som avser distansförsäljning och EU:s tullbyrå, utom de som reglerar EU:s tullbyrås rättsliga status och inledandet av dess verksamhet, tillämpas från och med den 1 juli 2028.

(121) Kommissionen bör göra allt för att säkerställa att delegerade akter och genomförandeakter enligt denna förordning träder i kraft i tillräckligt god tid före den dag då de relevanta bestämmelserna i denna förordning börjar tillämpas för att medlemsstaterna ska kunna genomföra dem i tid.

(122) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 11 juli 2023.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Kapitel 1 Tullagstiftningens tillämpningsområde och tullmyndigheternas uppdrag

Artikel1¶Innehåll och tillämpningsområde

1. Genom denna förordning fastställs unionens tullkodex. Den fastställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde.

Genom denna förordning inrättas även Europeiska unionens tullbyrå (EU:s tullbyrå) och regler, gemensamma standarder och styrningsramverket för inrättandet av Europeiska unionens tulldatacentral (EU:s tulldatacentral).

2. Utan att det påverkar tillämpningen av internationell rätt och internationella konventioner, och unionsrätten på andra områden, ska denna förordning tillämpas enhetligt inom hela unionens tullområde.

3. Vissa bestämmelser i tullagstiftningen är tillämpliga utanför unionens tullområde enligt unionsrätt som reglerar särskilda områden eller internationella konventioner.

4. Vissa bestämmelser i tullagstiftningen, inbegripet de förenklingar som föreskrivs i denna, ska vara tillämpliga på handeln med unionsvaror mellan de delar av unionens tullområde på vilka direktiv 2006/112/EG eller (EU) 2020/262 är tillämpligt och de delar av tullområdet där dessa direktiv inte är tillämpliga, eller på handeln mellan delar av det området där dessa direktiv inte är tillämpliga.

Artikel2¶Tullmyndigheternas uppdrag

I syfte att få tullunionen att agera samfällt, uppnå ett harmoniserat genomförande av tullagstiftningen, inbegripet harmoniserade tullkontrollregler, och möjliggöra en väl fungerande inre marknad, är tullmyndigheternas uppdrag att skydda unionens och dess medlemsstaters finansiella och ekonomiska intressen genom att effektivt ta ut tullar och andra avgifter och genom att bekämpa bedrägerier, underlätta legitim affärsverksamhet, bidra till rättvis handel och till säkerhet i hela leveranskedjan samt bekämpa olaglig handel.

Tullmyndigheterna ska dessutom bidra till att säkerställa skyddet och säkerheten för unionen och dess invånare och till att skydda människors, djurs och växters hälsa och liv, konsumenter och miljön samt andra allmänna intressen som skyddas av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna inom ramen för deras behörighet och, när så är lämpligt, i nära samarbete med andra behöriga myndigheter.

Artikel3¶Tullområde

1. Unionens tullområde ska omfatta följande territorier, inbegripet deras territorialvatten, inre vatten och luftrum:

a) Konungariket Belgiens territorium.

b) Republiken Bulgariens territorium.

c) Republiken Tjeckiens territorium.

d) Konungariket Danmarks territorium, utom Färöarna och Grönland.

e) Förbundsrepubliken Tysklands territorium, utom ön Helgoland och området Büsingen (fördraget av den 23 november 1964 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiziska Edsförbundet).

f) Republiken Estlands territorium.

g) Irlands territorium.

h) Republiken Greklands territorium.

i) Konungariket Spaniens territorium, utom Ceuta och Melilla.

j) Republiken Frankrikes territorium, utom de franska utomeuropeiska länder och territorier på vilka fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska tillämpas.

k) Republiken Kroatiens territorium.

l) Republiken Italiens territorium, utom kommunen Livigno.

m) Republiken Cyperns territorium, i enlighet med 2003 års anslutningsakt.

n) Republiken Lettlands territorium.

o) Republiken Litauens territorium.

p) Storhertigdömet Luxemburgs territorium.

q) Ungerns territorium.

r) Republiken Maltas territorium.

s) Konungariket Nederländernas territorium i Europa.

t) Republiken Österrikes territorium.

u) Republiken Polens territorium.

v) Republiken Portugals territorium.

w) Rumäniens territorium.

x) Republiken Sloveniens territorium.

y) Republiken Slovakiens territorium.

z) Republiken Finlands territorium.

za) Konungariket Sveriges territorium.

2. Följande territorier, inbegripet deras territorialvatten, inre vatten och luftrum, belägna utanför medlemsstaternas territorier, ska med beaktande av de konventioner och fördrag som är tillämpliga på dem anses utgöra en del av unionens tullområde:

a) När det gäller Frankrike, Furstendömet Monacos territorium, såsom det definieras i den tullkonvention som undertecknades i Paris den 18 maj 1963 (Journal officiel de la République française (Republiken Frankrikes officiella tidning) av den 27 september 1963, s. 8679).

b) När det gäller Cypern, Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiris och Dhekelias territorium, såsom de definieras i fördraget om upprättandet av Republiken Cypern, undertecknat i Nicosia den 16 augusti 1960 (United Kingdom Treaty Series No 4 (1961) Cmnd. 1252).

Artikel4¶Delegering av befogenheter

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att specificera vilka bestämmelser i tullagstiftningen om tillhandahållande av data, bevis på tullstatus och användning av förfarandet för intern unionstransitering som är tillämpliga på handel med unionsvaror enligt artikel 1.4 och fastställa förenklingar av de bestämmelserna, förutsatt att dessa delegerade akter inte påverkar den korrekta tillämpningen av relevanta skatteåtgärder. Dessa delegerade akter får behandla särskilda omständigheter som gäller för handel med unionsvaror som berör enbart en medlemsstat.

Kapitel 2 Definitioner

Artikel5¶Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. tullmyndigheter: de tullförvaltningar i medlemsstaterna som ansvarar för tillämpningen av tullagstiftningen samt alla andra myndigheter som enligt nationell rätt har befogenhet att tillämpa viss tullagstiftning.

2. tullagstiftning: allt av följande:

a) Denna förordning och de bestämmelser om ändring, komplettering eller genomförande av den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå.

b) Gemensamma tulltaxan.

c) De rättsakter som inrättar ett unionssystem för tullbefrielser.

d) Tullbestämmelser i internationella avtal, om de bestämmelserna är tillämpliga i unionen.

e) Förordning (EU) 2022/2399 och de bestämmelser som ändrar, kompletterar eller genomför den.

3. annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna: annan lagstiftning än tullagstiftning som är tillämplig på varor som förs in i, ut ur eller passerar genom unionens tullområde, eller på varor som ska släppas ut på unionsmarknaden, i vars genomförande tullmyndigheterna deltar.

4. handelspolitiska åtgärder: åtgärder som antagits enligt artikel 207 i EUF-fördraget som en del av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, utom provisoriska eller slutgiltiga antidumpningstullar, utjämningstullar eller skyddsåtgärder i form av höjda tullar på specifika varor, och i synnerhet inbegripet särskilda tillsynsåtgärder och skyddsåtgärder i form av import- eller exporttillstånd.

5. person: en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av personer som enligt unionsrätten eller nationell rätt tillerkänns rättskapacitet utan att vara en juridisk person.

6. ekonomisk aktör: en person som i sin näringsverksamhet är involverad i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen.

7. etablerad i unionens tullområde:

a) Beträffande en fysisk person: som har sin vanliga vistelseort i unionens tullområde.

b) Beträffande en juridisk person eller en sammanslutning av personer: som har sitt säte, sitt huvudkontor eller ett fast etableringsställe i unionens tullområde.

8. fast etableringsställe: en stadigvarande plats för affärsverksamhet där både nödvändiga personalresurser och nödvändiga tekniska resurser är permanent närvarande och genom vilket en persons tullrelaterade verksamhet helt eller delvis bedrivs.

9. etableringsmedlemsstat:

a) Den medlemsstat där en person är etablerad i enlighet med led 7, eller

b) om en juridisk person eller en sammanslutning av personer har sitt säte, sitt huvudkontor eller sitt fasta etableringsställe i olika medlemsstater, den medlemsstat där den personens eller sammanslutningen av personers huvudsakliga bokföring för tulländamål förs eller är tillgänglig och där åtminstone en del av tullverksamheten bedrivs eller ska bedrivas.

10. tullbeslut: varje åtgärd av tullmyndigheterna som rör tullagstiftningen, tar ställning i ett visst fall och har rättslig verkan för den eller de berörda personerna.

11. tullförfarande: vart och ett av följande förfaranden till vilka varor kan hänföras i enlighet med denna förordning:

a) Övergång till fri omsättning.

b) Särskilda förfaranden.

c) Export.

12. tullformaliteter: all verksamhet som måste genomföras av en person och av tullmyndigheterna för att följa tullagstiftningen.

13. importör:

a) vid distansförsäljning, importören vid distansförsäljning,

b) i övriga fall, den person som fastställs genom tillämpning av leden i–v i ordning:

i) en person som har befogenhet att besluta och har beslutat att varor från ett tredjeland ska föras in i unionens tullområde,

ii) en person som har tagit över befogenheten från den person som avses i led i,

iii) en efterträdande person som har befogenhet att besluta och har beslutat att varorna ska hänföras till ett tullförfarande,

iv) den fraktförare som för in varorna i unionens tullområde, eller

v) varuinnehavaren.

14. importör vid distansförsäljning: antingen den person som levererar varor vid distansförsäljning eller den person som underlättar distansförsäljning,

15. distansförsäljning: distansförsäljning av varor importerade från tredjeländer eller tredjeterritorier enligt definitionen i artikel 14.4.2 i direktiv 2006/112/EG.

16. IOSS-ordningen: den särskilda ordning som fastställs i avdelning XII kapitel 6 avsnitt 4 i direktiv 2006/112/EG.

17. exportör:

a) en privatperson som transporterar varor som ska föras ut ur unionens tullområde, om dessa varor ingår i denna privatpersons personliga bagage,

b) i fall som inte omfattas av led a:

i) en person som är etablerad i unionens tullområde och som har befogenhet att besluta om och har beslutat att varor ska föras ut ur det tullområdet, eller

ii) om det inte finns någon sådan person som avses i led i, varje person som är etablerad i unionens tullområde och som är part i ett avtal enligt vilket varor ska föras ut ur det tullområdet.

18. återexport: den åtgärd varigenom en exportör för icke-unionsvaror ut ur unionens tullområde.

19. information före avgång: den uppsättning data som ska tillhandahållas eller tillgängliggöras för tullmyndigheterna och som rör varor som ska föras ut ur unionens tullområde.

20. tullombud: varje person som av en annan person har utsetts att genomföra de handlingar och formaliteter som enligt tullagstiftningen krävs vid den andra personens förbindelser med tullmyndigheterna.

21. data: varje digital eller icke-digital återgivning av handlingar, faktiska omständigheter eller information och varje sammanställning av sådana handlingar, sådana faktiska omständigheter eller sådan information, inbegripet i form av dokument, ljudupptagningar, bildupptagningar eller audiovisuella upptagningar.

22. tulltillsyn: insamling och analys av information om varor som förs in i, ut ur eller passerar genom unionens tullområde för att bevaka denna befordran på unionsnivå, säkerställa en enhetlig tillämpning av tullkontroller och efterlevnad av tullagstiftningen och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna samt för att bidra till riskanalys och riskhantering.

23. risk: sannolikheten för och effekterna av att det i samband med varor som befordras mellan unionens tullområde och länder utanför det området eller i samband med förekomsten av icke-unionsvaror inom unionens tullområde inträffar en händelse som skulle innebära ett hot mot

a) unionens och dess medlemsstaters finansiella eller ekonomiska intressen,

b) skyddet och säkerheten för unionen och dess invånare, mot människors, djurs eller växters hälsa, mot miljön eller mot något annat allmänt intresse,

c) den korrekta tillämpningen av unionsåtgärder eller nationella åtgärder.

24. ekonomisk analys: utvärdering eller kvantifiering av en policy eller ett ekonomiskt fenomen för att förstå hur ekonomiska faktorer påverkar hur en policy, ett geografiskt område eller en grupp personer fungerar, i syfte att fatta bättre beslut i framtiden.

25. riskhantering: systematisk identifiering av risk, inbegripet att identifiera profiler för ekonomiska aktörer som utgör en risk och misstänkta transaktioner, och att genomföra alla åtgärder som krävs för att begränsa exponeringen för risk och minimera dess potentiella konsekvenser.

26. tullövervakning: åtgärder som i allmänhet vidtas av tullmyndigheterna i syfte att säkerställa att tullagstiftningen och, när så är lämpligt, annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna efterlevs, eller i syfte att på annat sätt bidra till hanteringen av risker förbundna med varor och deras leveranskedjor.

27. tullkontroller: särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndigheterna i syfte att säkerställa efterlevnad av tullagstiftningen och, när så är lämpligt, annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, eller i syfte att på annat sätt bidra till hanteringen av risker förbundna med varor och deras leveranskedjor.

28. revision: en typ av tullkontroll i form av särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndigheterna för att samla in och utvärdera bevis på att en ekonomisk aktörs ledning, organisation, interna förfaranden eller interna system uppfyller de relevanta reglerna och kraven.

29. plats för frigörande:

a) det behöriga tullkontoret,

b) den plats som anvisats eller godkänts av tullmyndigheten, inbegripet den plats som angetts av den betrodda näringsidkaren, eller

c) en frizon.

30. underrättelse om varornas tillgänglighet: den handling genom vilken en person underrättar tullmyndigheten om att varor fysiskt befinner sig på platsen för frigörande och att de data som krävs för att hänföra dessa varor till det berörda tullförfarandet eller för tillfällig lagring, eller för att slutföra förfarandet för unionstransitering, har tillhandahållits eller tillgängliggjorts.

31. slumpmässiga kontroller: tullkontroller baserade på principerna för slumpmässigt urval med avseende på en population av intresse.

32. varuinnehavare: den person som har fysisk kontroll över varorna.

33. fraktförare:

a) I samband med införsel, den person som för in varorna eller som tar på sig ansvaret för varornas transport in i unionens tullområde; dock gäller följande:

i) Vid kombinerad transport avses med fraktförare den person som sköter det transportmedel som, när det förts in i unionens tullområde, går av sig självt som ett aktivt transportmedel.

ii) Vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett fartygsandelsavtal eller fraktarrangemang avses med fraktförare den person som ingår ett avtal, och utfärdar ett konossement eller en flygfraktsedel, för den faktiska transporten av varorna in i unionens tullområde.

b) I samband med utförsel, den person som för ut varorna eller som tar på sig ansvaret för varornas transport ut ur unionens tullområde; dock gäller följande:

i) Vid kombinerad transport, där det aktiva transportmedel som lämnar unionens tullområde endast transporterar ett annat transportmedel som, efter det aktiva transportmedlets ankomst till sin destination, kommer att gå av sig självt som ett aktivt transportmedel, avses med fraktförare den person som kommer att sköta det transportmedel som, efter det att det transportmedel som lämnar unionens tullområde har ankommit till sin destination, kommer att gå av sig självt.

ii) Vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett fartygsandelsavtal eller fraktarrangemang avses med fraktförare den person som ingår ett avtal och utfärdar ett konossement eller en flygfraktsedel för den faktiska transporten ut ur unionens tullområde.

34. riskanalys: behandling av data, inbegripet personuppgifter, i syfte att identifiera eller kvantifiera möjliga risker, i relevanta fall med användning av analysmetoder och system för artificiell intelligens (AI-system) enligt definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689.

35. risksignal: indikation om en möjlig risk, på grundval av automatiserade processer med riskanalys, med avseende på data, information eller dokument.

36. riskanalysresultat: när det gäller en risksignal, fastställande av att en risk föreligger eller inte, på grundval av en automatisk process eller på ytterligare mänsklig bedömning av risksignalen.

37. riskreducerande åtgärder: åtgärder för att förebygga, minska eller hantera en risk eller begränsa dess effekter, inbegripet

a) instruktioner till fraktföraren eller exportören om att varor inte får lastas eller transporteras,

b) begäran om relevanta ytterligare upplysningar eller åtgärder,

c) identifiering av situationer där det kan vara lämpligt att en annan tullmyndighet eller annan behörig myndighet vidtar åtgärder,

d) rekommendationer om den lämpligaste platsen för att göra kontroller och de lämpligaste åtgärderna för dessa kontroller,

e) utförande av en tullkontroll,

f) fastställande av vilken rutt som ska användas och vilken tidsfrist som ska iakttas när varor ska föras ut ur unionens tullområde.

38. kontrollrekommendation: en riskanalysbaserad slutsats från en tullmyndighet eller från EU:s tullbyrå om huruvida en riskreducerande åtgärd bör utföras och, där så är relevant, på vilket sätt, när och var den bör utföras.

39. kontrollbeslut: den enskilda handling genom vilken tullmyndigheter beslutar huruvida en kontroll ska utföras.

40. kontrollresultat: de preliminära och slutliga resultaten av en kontroll, inklusive ytterligare angivna åtgärder och de behöriga myndigheter som berörs av resultaten.

41. gemensamt prioriterat kontrollområde: ett urval av särskilda tullförfaranden, varutyper, transportrutter, transportsätt eller ekonomiska aktörer i syfte att göra dem till föremål för mer omfattande riskanalys och riskreducerande åtgärder under en viss period, utan att detta påverkar andra kontroller som normalt utförs av tullmyndigheterna.

42. gemensamma riskkriterier och standarder: parametrar för riskanalys av ett riskområde och åtföljande standarder för den praktiska tillämpningen av dessa parametrar.

43. övervakningsstrategi: en metod för hantering av en risk, som syftar till att balansera operativa tullövervakningsinsatser och riskreducerande åtgärder i hela leveranskedjan på ett proportionellt och effektivt sätt.

44. sändning: varor som transporteras inom ramen för samma transportavtal av en avsändare till en mottagare med samma transportmedel, inbegripet multimodalt, som kommer från samma territorium eller tredjeland, och är av samma typ, klass eller beskrivning eller förpackas tillsammans.

45. tullstatus: varornas status som unionsvaror eller icke-unionsvaror.

46. unionsvaror: varor som tillhör någon av följande kategorier:

a) Varor som är helt framställda i unionens tullområde och i vilka det inte införlivats varor som importerats från tredjeländer.

b) Varor som förts in i unionens tullområde från tredjeländer och som övergått till fri omsättning.

c) Varor som har framställts eller tillverkats i unionens tullområde, antingen endast av varor som avses i led b eller av varor som avses i leden a och b.

47. icke-unionsvaror: andra varor än unionsvaror eller varor som har förlorat sin tullstatus som unionsvaror.

48. frigörande av varor: den åtgärd genom vilken tullmyndigheterna, eller andra personer på deras vägnar, gör varor tillgängliga för de ändamål som föreskrivs enligt det tullförfarande som varorna avses hänföras till.

49. summarisk införseldeklaration: den handling genom vilken en person anger för tullmyndigheterna, i föreskriven form och på föreskrivet sätt och inom en särskild tidsfrist, att varor ska föras in i unionens tullområde.

50. summarisk utförseldeklaration: den handling genom vilken en person anger för tullmyndigheterna, i föreskriven form och på föreskrivet sätt och inom en särskild tidsfrist, att varor ska föras ut ur unionens tullområde.

51. deklaration för tillfällig lagring: den handling genom vilken en person anger, i föreskriven form och på föreskrivet sätt, att varor är i tillfällig lagring.

52. tulldeklaration: den handling genom vilken en person i föreskriven form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att hänföra varor till ett visst tullförfarande, i lämpliga fall med uppgift om vilka eventuella särskilda arrangemang som ska tillämpas.

53. anmälan till tullen av varors ankomst: en underrättelse till tullmyndigheterna om att varor har ankommit till det tullkontor som anvisats av tullmyndigheterna eller till någon annan plats som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna och om att varorna är tillgängliga för tullkontroller.

54. deklarant: den person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport i eget namn, eller den person i vars namn en sådan deklaration eller anmälan inges.

55. deklaration om återexport: den handling genom vilken en person i föreskriven form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att föra icke-unionsvaror ut ur unionens tullområde, med undantag för icke-unionsvaror som omfattas av förfarandet för frizoner eller är i tillfällig lagring.

56. anmälan om återexport: den handling genom vilken en person i föreskriven form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att föra icke-unionsvaror som omfattas av förfarandet för frizoner eller är i tillfällig lagring ut ur unionens tullområde.

57. tillverkare:

a) tillverkaren av produkten enligt annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna som är tillämplig på den produkten,

b) när det gäller jordbruksprodukter enligt definitionen i artikel 38.1 i EUF-fördraget eller råvaror, producenten, eller

c) om det inte finns någon tillverkare eller producent enligt leden a och b, den fysiska eller juridiska person eller sammanslutning av personer som har tillverkat eller låtit tillverka produkten och som saluför den produkten under den personens eller sammanslutningens namn eller varumärke.

58. produktleverantör: varje fysisk eller juridisk person eller sammanslutning av personer i leveranskedjan som tillverkar en produkt helt eller delvis, antingen i egenskap av tillverkare eller under andra omständigheter.

59. tillfällig lagring: den situation där icke-unionsvaror tillfälligt lagras under tullövervakning under perioden mellan den tidpunkt då fraktföraren lämnar underrättelse om varornas ankomst till unionens tullområde och tidpunkten för deras hänförande till ett tullförfarande eller deras återexport.

60. förväntat tullkontor för första införsel: det tullkontor som är behörigt för tullövervakning på den plats där det transportmedel med vilket varorna transporteras är avsett att ankomma till unionens tullområde från ett område utanför detta område.

61. förhandsinformation om gods: den uppsättning data som tillhandahålls eller tillgängliggörs för tullmyndigheter avseende varor som ska föras in i unionens tullområde.

62. förädlade produkter: varor som hänförts till ett förfarande för förädling och som har genomgått förädlingsprocesser.

63. förädlingsprocesser: var och en av följande processer:

a) Behandling av varor, inbegripet uppsättning eller montering av varorna eller anpassning av varorna till andra varor.

b) Förädling av varor.

c) Förstöring av varor.

d) Reparation av varor, inbegripet återställande och iordningställande av varor.

e) Användning av varor som inte ingår i de förädlade produkterna men som möjliggör eller underlättar produktionen av dessa produkter, även om dessa varor helt eller delvis förbrukas i processen (produktionstillbehör).

64. innehavare av transiteringsförfarandet: den person som inger transiteringsdeklarationen eller tillhandahåller den information som krävs för att hänföra varor till det förfarandet, eller för vars räkning deklarationen inges eller informationen tillhandahålls.

65. avkastningsgrad: den kvantitet eller procentsats förädlade produkter som erhålls vid förädling av en bestämd kvantitet varor som hänförts till ett förfarande för förädling.

66. tredjeland: ett land eller territorium utanför unionens tullområde.

67. tullskuld: en persons skyldighet att erlägga det import- eller exporttullbelopp som gäller för särskilda varor enligt tullagstiftningen.

68. gäldenär: varje person som är skyldig att betala en tullskuld.

69. importtull: den tull som ska betalas vid import av varor.

70. exporttull: den tull som ska betalas vid export av varor.

71. återbetalning: återbetalning av ett import- eller exporttullbelopp som har betalats.

72. eftergift: befrielse från skyldigheten att betala ett import- eller exporttullbelopp som inte har betalats.

73. inköpsprovision: en avgift som en importör betalar till en agent för att agenten ska företräda importören vid inköpet av varor som värderas.

74. kris: en naturlig eller av människan orsakad händelse av exceptionell karaktär och omfattning som inträffar inom eller utanför unionen, som äventyrar skydd, säkerhet, hälsa och liv för invånare, ekonomiska aktörer eller tullmyndigheters personal och som kräver brådskande åtgärder vad gäller införsel, utförsel eller transitering av varor.

75. krishanteringscell: en tjänst inom EU:s tullbyrå som samordnar unionens krishanteringsinsatser inom tullunionen.

76. mikroföretag samt små och medelstora företag: mikroföretag samt små och medelstora företag enligt definitionerna i artikel 2 i kommissionens rekommendation 2003/361/EG.

77. registrerings- och identitetsnummer för ekonomiska aktörer eller Eori-nummer: ett unikt identifieringsnummer inom unionens tullområde, tilldelat av en tullmyndighet till en ekonomisk aktör eller en annan person i syfte att registrera denna ekonomiska aktör eller person för tulländamål.

78. varupost: en eller flera varor i en sändning med samma klassificering enligt tulltaxan, samma beskrivning och, om så föreskrivs som en del av de datakrav som är tillämpliga på den relevanta tulldeklarationen eller på de data som ska tillhandahållas eller tillgängliggöras för tullmyndigheterna, samma ursprung.

79. gemensamt gränsövergångsställe: varje tullgränsövergångsställe som är beläget antingen på en medlemsstats territorium eller på ett angränsande tredjelands territorium, vid vilket tullmyndigheterna i den medlemsstaten och det angränsande tredjelandet tillämpar sin respektive tullagstiftning enligt ett bilateralt avtal.

Kapitel 3 Behörig tullmyndighet och operativa regler för tullkontor

Artikel6¶Behörig tullmyndighet

1. Den behöriga tullmyndigheten ska vara,

a) för beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen i enlighet med kapitel 4, utom i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen, tullmyndigheten i sökandens etableringsmedlemsstat,

b) för de aktiviteter som ska utföras enligt artiklarna 97–100, den tullmyndighet som är behörig för tullkontoret för första införsel,

c) för de aktiviteter som ska utföras enligt artiklarna 101, 102 och 103, den tullmyndighet som är behörig för tullkontoret för första införsel eller tullmyndigheten i den medlemsstat där varorna lossas eller omlastas, beroende på den specifika situationen enligt artikel 101.1, 101.2 och 101.3,

d) för de aktiviteter som ska utföras enligt artiklarna 104–108 och avdelning V, tullmyndigheten i den medlemsstat där

i) de varor som ska vara i tillfällig lagring befinner sig, inbegripet den plats där transiteringsförfarandet slutförs, beroende på den specifika situationen, eller

ii) de varor som ska hänföras till ett tullförfarande befinner sig,

e) för de aktiviteter som ska utföras enligt avdelning VII, utom sådana som är kopplade till hänförandet av varor till ett tullförfarande, den tullmyndighet som ansvarar för den plats där varorna lämnar unionens tullområde.

2. Genom undantag från punkt 1 d ska den behöriga tullmyndigheten vara,

a) för övergång till fri omsättning vid distansförsäljning i fall där importören vid distansförsäljning inte använder IOSS-ordningen, tullmyndigheten i den medlemsstat där varorna ska levereras,

b) om importören eller exportören är en betrodd näringsidkare, tullmyndigheten i etableringsmedlemsstaten för den importören eller exportören eller för dess tullombud,

c) om deklaranten har fått tillstånd att tillämpa centraliserad klarering i enlighet med artikel 91, tullmyndigheten i deklarantens etableringsmedlemsstat.

3. Den tullmyndighet som ansvarar för den plats där den betrodda näringsidkaren är etablerad ska

a) övervaka hänförandet av varor till det berörda tullförfarandet,

b) göra tullkontroller för att kontrollera den information som har tillhandahållits,

c) i motiverade fall, begära att den tullmyndighet som ansvarar för varornas avsändningsplats eller slutdestination gör en tullkontroll,

d) om det finns en risk som endast kan minskas efter det att varorna har ankommit till unionens tullområde eller innan de har lämnat det området, begära att den tullmyndighet som ansvarar för den plats där varorna förs in eller ut gör tullkontroller,

e) fullgöra tullformaliteterna för att uppbära det import- eller exporttullbelopp som svarar mot eventuella tullskulder.

4. Med beaktande av den rimligen förväntade inverkan på handelsflöden, tillgängliga kontrollresurser och riskens allvarlighetsgrad ska den tullmyndighet som ansvarar för varornas avsändningsplats eller slutdestination eller för den plats där varorna förs in eller ut ur unionens tullområde göra de tullkontroller som begärs av den tullmyndighet som ansvarar för den plats där den betrodda näringsidkaren är etablerad i enlighet med punkt 3 c och d, och innehavare av tillstånd till centraliserad klarering, och förse den tullmyndigheten med resultatet av dessa kontroller, utan att detta påverkar dess egna kontroller som avser varor som förs in eller ut ur unionens tullområde.

5. De behöriga tullmyndigheterna ska ha tillgång till den information som är nödvändig för att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda fall som avses i punkt 1 a i den här artikeln.

7. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för det samarbete mellan tullmyndigheter som avses i punkt 4 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

8. Kommissionen ska anta riktlinjer för att specificera uppgifterna för det samarbete mellan tullmyndigheter som avses i punkt 4.

Artikel7¶Operativa regler för behöriga tullkontor

1. Utom när annat föreskrivs i annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, ska medlemsstaterna fastställa platsen och behörigheten för sina tullkontor.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras tullkontors officiella öppettider är rimliga och ändamålsenliga med beaktande av typen av varuflöden, varornas beskaffenhet och de tullförfaranden som de ska hänföras till, så att det internationella varuflödet varken hindras eller snedvrids.

Kapitel 4 Tullbeslut

Avsnitt 1 Allmänna principer

Artikel8¶Beslut som fattas på ansökan

1. En person som ansöker om ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen ska tillhandahålla all information som de behöriga tullmyndigheterna behöver för att kunna fatta det beslutet.

Även flera personer får ansöka om och omfattas av ett beslut, i enlighet med villkoren i tullagstiftningen.

2. Tullmyndigheterna ska, utan dröjsmål och senast 30 kalenderdagar från den dag då en ansökan om ett beslut mottagits, kontrollera om villkoren för godtagande av denna ansökan är uppfyllda.

Om en tullmyndighet fastställer att ansökan om ett beslut innehåller all information som krävs för att de ska kunna fatta det beslutet, ska den meddela sitt godtagande av ansökan till sökanden inom 30 kalenderdagar från den dag då ansökan mottagits.

Om tullmyndigheten fastställer att ansökan inte innehåller all nödvändig information ska den begära att sökanden tillhandahåller relevant ytterligare information inom en rimlig period på högst 30 kalenderdagar. I sådana fall ska tullmyndigheten besluta om huruvida ansökan är fullständig och därför ska godtas, eller om den är ofullständig och därför ska avvisas, inom en period på högst 60 kalenderdagar från den dag då den första ansökan mottagits. Om tullmyndigheten inte meddelar sökanden sitt beslut inom denna period ska ansökan anses ha godtagits vid utgången av perioden på 60 kalenderdagar.

3. Utom i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ska den behöriga tullmyndigheten fatta ett sådant beslut som avses i punkt 1 senast 120 kalenderdagar från den dag då ansökan godtagits och utan dröjsmål underrätta sökanden om beslutet.

Om tullmyndigheten inte kan iaktta tidsfristen för att fatta ett beslut, inbegripet om förseningen beror på pågående samråd med andra behöriga myndigheter eller internationella organ, ska den underrätta sökanden om detta innan tidsfristen löpt ut, ange skälen till förseningen och ange den ytterligare period som den bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Utom i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen får denna ytterligare period inte överstiga 30 kalenderdagar.

Tullmyndigheten får dessutom förlänga den i tullagstiftningen fastställda tidsfristen för att fatta ett beslut om sökanden begär en förlängning för att genomföra anpassningar i syfte att säkerställa att villkoren och kriterierna för beviljande av beslutet är uppfyllda. Dessa anpassningar och den ytterligare period som är nödvändig för att genomföra dem ska meddelas till tullmyndigheten, som ska besluta om huruvida den begärda förlängningen ska beviljas.

Om tullmyndigheten underlåter att fatta ett beslut inom de tidsfrister som fastställs i första, andra och tredje styckena, ska sökanden få en automatisk underrättelse. Sökanden får betrakta en sådan underlåtenhet att fatta ett beslut som ett negativt beslut.

4. Utom i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen, eller om inget annat föreskrivs i själva beslutet, ska ett beslut få verkan från och med den dag då sökanden mottar det eller anses ha mottagit det.

Utom i de fall som avses i artikel 19.2 ska beslut kunna verkställas av tullmyndigheterna från och med den dag då de antas.

5. Utom i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ska ett beslut vara giltigt utan tidsbegränsning.

6. Innan tullmyndigheten fattar ett beslut som skulle vara negativt för sökanden ska den meddela sökanden om de grunder på vilka den avser att basera sitt beslut. Sökanden ska ges möjlighet att framföra sina synpunkter inom en föreskriven tidsperiod som beräknas från den dag då sökanden mottog meddelandet eller anses ha mottagit det (rätt att bli hörd). När den tidsperioden löpt ut ska sökanden på lämpligt sätt underrättas om beslutet.

De rättigheter och skyldigheter som avses i första stycket ska inte vara tillämpliga

a) om det berörda beslutet avser bindande besked enligt artikel 15.1,

b) i händelse av ett beslut om att en aktör inte ska omfattas av en tullkvot, om den fastställda tullkvotvolymen uppnås enligt artikel 166.4 första stycket,

c) om typen eller omfattningen av hotet mot skydd och säkerhet för unionen och dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så kräver,

d) om det berörda beslutet syftar till att säkerställa genomförandet av ett annat beslut om vilket sökanden har getts möjlighet att framföra sina synpunkter, utan att det påverkar tillämpningen av rätten i den berörda medlemsstaten,

e) om det skulle inverka menligt på utredningar som inletts i syfte att bekämpa bedrägeri,

f) om ansökan inte uppfyller villkoren för godtagande,

g) om tullmyndigheten ger instruktioner till den person som ingav den summariska införseldeklarationen eller som tillhandahöll eller tillgängliggjorde förhandsinformationen om gods om att varorna inte får lastas eller transporteras,

h) om beslutet gäller en underrättelse till sökanden om ett kommissionsbeslut enligt artikel 217.3,

i) om ett Eori-nummer ska ogiltigförklaras, på begäran av den berörda ekonomiska aktören, eller om det inte har funnits någon tullverksamhet på tre år eller om en ekonomisk aktör inte längre existerar,

j) om typen eller omfattningen av ett hot mot unionens eller dess medlemsstaters ekonomiska intressen kräver det.

7. Ett beslut som är negativt för sökanden ska innehålla en beskrivning av de grunder på vilka det baseras och innehålla en hänvisning till rätten att överklaga enligt artikel 18.

8. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa följande:

a) De data som krävs för ansökningar och beslut enligt den här artikeln.

b) Villkoren för godtagande av en ansökan enligt punkt 2 i den här artikeln.

c) De särskilda fall där tidsfristen för att fatta ett särskilt beslut, och tidsfristen för en möjlig förlängning av den tidsfristen, skiljer sig från de tidsfrister som anges i punkt 3 i den här artikeln.

d) De särskilda fall, enligt punkt 4 i den här artikeln, där ett beslut får verkan från och med en annan dag än den då sökanden mottar det eller anses ha mottagit det.

e) De särskilda fall, enligt punkt 5 i den här artikeln, där beslutet inte är giltigt utan tidsbegränsning.

f) Den tidsperiod som avses i punkt 6 första stycket i den här artikeln.

g) De regler som rör de fall som avses i punkt 6 andra stycket i den här artikeln.

9. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att ändra punkterna 2 och 3 i den här artikeln i syfte att i lämpliga fall förkorta de tidsfrister som avses där, när EU:s tulldatacentral har tagits i drift.

10. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet

a) för inlämnande och godtagande av en ansökan om ett beslut, enligt punkterna 1 och 2,

b) för att fatta de beslut som avses i denna artikel, i tillämpliga fall inbegripet avseende rätten att bli hörd och samrådet med andra berörda medlemsstater.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel9¶Hantering av beslut som fattats på ansökan

1. Innehavaren av beslutet ska fullgöra de skyldigheter som följer av det beslutet.

2. Innehavaren av beslutet ska fortlöpande övervaka att de kriterier och villkor som följer av det beslutet uppfylls och att de skyldigheter som följer av det beslutet fullgörs och, i tillämpliga fall, inrätta interna kontroller som kan förebygga, förhindra, upptäcka och korrigera olagliga eller oriktiga transaktioner.

3. Innehavaren av beslutet ska utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla faktorer som uppkommit efter det att beslutet fattats som skulle kunna inverka på beslutets upprätthållande eller innehåll.

4. Tullmyndigheterna ska regelbundet övervaka huruvida innehavaren av beslutet fortsätter att uppfylla de relevanta kriterierna och fullgöra de relevanta skyldigheterna, särskilt förmågan hos innehavaren av beslutet att förebygga, förhindra, reagera på och avhjälpa fel genom lämpliga interna kontroller och att underrätta tullmyndigheterna om varje misstanke om tullbedrägeri som innehavaren är medveten om, eller rimligen borde ha varit medveten om, eller om information som skulle kunna leda till att det upptäcks, särskilt i enlighet med artiklarna 27, 28, 30 och 31. På grundval av sådan övervakningsverksamhet ska tullmyndigheterna i relevanta fall bedöma riskprofilen för innehavaren av beslutet. Om innehavaren av beslutet har varit etablerad i unionens tullområde i mindre än tre år ska tullmyndigheterna noggrant övervaka innehavaren under det första året efter det att beslutet har fattats.

5. Tullmyndigheterna ska underrätta EU:s tullbyrå om beslut som fattas på ansökan och om all övervakningsverksamhet som de utför i enlighet med punkt 4. EU:s tullbyrå ska beakta denna information för riskhanteringsändamål.

6. Till och med den 28 februari 2034 ska tullmyndigheterna registrera sina beslut i de befintliga elektroniska system för informationsutbyte som utvecklats av kommissionen och medlemsstaterna. Kommissionen och medlemsstaterna ska ha tillgång till dessa beslut och den underliggande informationen i de systemen.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av andra tillämpliga bestämmelser som anger i vilka fall beslut är ogiltiga eller förlorar sin giltighet, får de tullmyndigheter som fattat ett beslut när som helst upphäva, återkalla eller ändra beslutet om det inte är förenligt med tullagstiftningen. Tullmyndigheterna ska informera EU:s tullbyrå om sådana upphävanden, återkallanden och ändringar av tullbeslut, om inte denna information redan finns tillgänglig i EU:s tulldatacentral.

8. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ska tullmyndigheterna ompröva ett beslut.

9. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa

a) närmare regler för övervakning av beslut som avses i punkterna 2, 3 och 4 i den här artikeln,

b) de särskilda fall där beslut ska omprövas, enligt vad som avses i punkt 8 i den här artikeln, och reglerna för sådan omprövning.

Artikel10¶Besluts giltighet i hela unionen

Beslut som rör tillämpning av tullagstiftningen ska vara giltiga överallt i unionens tullområde, utom i de fall där ett beslut föreskriver att dess verkan är begränsad till en eller flera medlemsstater.

Artikel11¶Upphävande av positiva beslut

1. Tullmyndigheterna ska upphäva ett beslut som är positivt för innehavaren av beslutet om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Beslutet fattades på grundval av felaktig eller ofullständig information.

b) Innehavaren av beslutet visste eller borde rimligen ha vetat att informationen var felaktig eller ofullständig.

c) Beslutet skulle ha varit annorlunda om informationen hade varit korrekt och fullständig.

2. Innehavaren av beslutet ska underrättas om att det upphävts.

3. Upphävandet av ett beslut ska få verkan från och med den dag då det ursprungliga beslutet fick verkan, om inget annat föreskrivs i beslutet om upphävande i enlighet med tullagstiftningen.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer reglerna för att upphäva positiva beslut. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel12¶Återkallelse, tillfällig indragning och ändring av positiva beslut

1. Ett positivt beslut ska återkallas eller ändras

a) om ett eller flera av villkoren för att fatta beslutet inte var uppfyllda eller inte längre är uppfyllda,

b) om innehavaren av beslutet inte fullgör sina skyldigheter enligt beslutet, eller

c) på ansökan av innehavaren av beslutet.

2. Ett positivt beslut ska tillfälligt dras in om

a) tullmyndigheten anser att det kan finnas tillräckliga skäl för att upphäva, återkalla eller ändra beslutet men ännu inte har alla nödvändiga uppgifter för att kunna besluta om upphävande, återkallelse eller ändring,

b) tullmyndigheten anser att villkoren för beslutet inte är uppfyllda eller att innehavaren av beslutet inte fullgör skyldigheterna enligt det beslutet, och det är lämpligt att ge innehavaren av beslutet tid att vidta åtgärder för att säkerställa att villkoren uppfylls eller att skyldigheterna fullgörs,

c) innehavaren av beslutet begär en sådan tillfällig indragning, eftersom innehavaren temporärt inte kan uppfylla villkoren för beslutet eller fullgöra sina skyldigheter enligt det beslutet.

I de fall som avses i leden b och c ska innehavaren av beslutet underrätta den tullmyndighet som är behörig att fatta beslutet om de åtgärder som innehavaren kommer att vidta för att säkerställa att villkoren uppfylls eller skyldigheterna fullgörs, samt den tid som behövs för att vidta dessa åtgärder.

3. Utom i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen får ett positivt beslut som riktas till flera personer återkallas endast i fråga om en person som underlåter att fullgöra en skyldighet enligt det beslutet.

4. Innehavaren av beslutet ska underrättas om dess återkallelse, tillfälliga indragning eller ändring.

5. Artikel 8.4 ska tillämpas vid återkallelse, tillfällig indragning eller ändring av beslutet.

Emellertid får tullmyndigheterna i undantagsfall, om berättigade intressen för innehavaren av beslutet så kräver, skjuta upp den dag då återkallelsen eller ändringen får verkan med upp till ett år. Det datumet ska anges i beslutet om återkallelse eller ändring.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa

a) de särskilda fall enligt punkt 3 i vilka tullmyndigheterna får återkalla ett positivt beslut som riktas till flera personer när det gäller andra personer än den som underlåtit att fullgöra en skyldighet enligt det beslutet,

b) de undantagsfall där tullmyndigheterna får skjuta upp den dag då återkallelsen eller ändringen får verkan i enlighet med punkt 5 andra stycket.

7. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för att återkalla, tillfälligt dra in eller ändra positiva beslut. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel13¶Beslut som fattas utan ansökan

Utom när en tullmyndighet agerar som en rättslig myndighet ska artiklarna 8.4–8.7, 9.7, 10, 11 och 12 i tillämpliga delar gälla för beslut som tullmyndigheterna fattar utan ansökan från den berörda personen.

Artikel14¶Begränsningar som är tillämpliga på beslut om varor som hänförs till ett tullförfarande eller som är i tillfällig lagring

Utom när den berörda personen begär det ska en återkallelse, ändring eller tillfällig indragning av ett positivt beslut inte påverka varor som vid den tidpunkt då återkallelsen, ändringen eller den tillfälliga indragningen får verkan redan är hänförda till ett tullförfarande och fortfarande omfattas av det tullförfarandet, eller är i tillfällig lagring, till följd av det återkallade, ändrade eller tillfälligt indragna beslutet.

Avsnitt 2 Bindande besked

Artikel15¶Beslut som avser bindande besked

1. Tullmyndigheterna ska på ansökan fatta beslut som avser bindande klassificeringsbesked (beslut om bindande klassificeringsbesked), beslut som avser bindande ursprungsbesked (beslut om bindande ursprungsbesked) och beslut som avser bindande värderingsbesked (beslut om bindande värderingsbesked).

Sådana ansökningar ska inte godtas i om något av följande fall föreligger:

a) Om ansökan görs eller redan har gjorts, vid samma eller ett annat tullkontor, av innehavaren av ett beslut eller för denna persons räkning

i) avseende beslut om bindande klassificeringsbesked, i fråga om samma varor,

ii) avseende beslut om bindande ursprungsbesked, i fråga om samma varor och under samma omständigheter som avgör förvärv av ursprung,

iii) avseende beslut om bindande värderingsbesked, i fråga om varor under samma omständigheter som fastställer tullvärdet.

b) Om ansökan inte hänför sig till någon avsedd användning av beslut som avser bindande besked eller någon avsedd användning av ett tullförfarande.

2. Beslut som avser bindande besked ska vara bindande, endast i fråga om de berörda varornas klassificering enligt tulltaxan eller fastställande av de berörda varornas ursprung eller tullvärde, för

a) tullmyndigheterna, i förhållande till innehavaren av beslutet, endast i fråga om varor för vilka tullformaliteterna fullgörs efter den dag då beslutet får verkan,

b) innehavaren av beslutet, i förhållande till tullmyndigheterna, endast med verkan från och med den dag då han eller hon mottar eller anses ha mottagit underrättelse om beslutet.

3. Beslut som avser bindande besked ska vara giltiga i tre år från och med den dag då de får verkan.

4. Vid ansökan om ett beslut som avser bindande besked i samband med ett visst tullförfarande ska innehavaren av beslutet kunna styrka följande:

a) När det gäller ett beslut om bindande klassificeringsbesked, att de berörda varorna i alla avseenden motsvarar de varor som beskrivs i beslutet.

b) När det gäller ett beslut om bindande ursprungsbesked, att de berörda varorna och de omständigheter som avgör förvärv av ursprung i alla avseenden motsvarar de varor och omständigheter som beskrivs i beslutet.

c) När det gäller ett beslut om bindande värderingsbesked, att de omständigheter som avgör de berörda varornas tullvärde i alla avseenden motsvarar de omständigheter som beskrivs i beslutet.

Artikel16¶Hantering av beslut som avser bindande besked

1. Ett beslut om bindande klassificeringsbesked ska upphöra att gälla innan den period som avses i artikel 15.3 löper ut om det inte längre är förenligt med lagstiftningen på grund av antingen

a) antagandet av en ändring av de nomenklaturer som avses i artikel 166.2 a och b, eller

b) antagandet av åtgärder enligt artikel 167.4.

I sådana fall ska beslutet om bindande klassificeringsbesked upphöra att gälla med verkan från och med tillämpningsdatumet för ändringen eller åtgärderna.

2. Ett beslut om bindande ursprungsbesked ska upphöra att gälla innan den period som avses i artikel 15.3 löper ut

a) om beslutet om bindande ursprungsbesked inte längre är förenligt med unionsrätten till följd av antagandet av en rättsligt bindande unionsakt eller till följd av att unionen ingår ett avtal som blir tillämpligt i unionen, varvid beslutet om bindande ursprungsbesked upphör att gälla med verkan från och med tillämpningsdatumet för den akten eller det avtalet, eller

b) om beslutet om bindande ursprungsbesked inte längre är förenligt med det avtal om ursprungsregler som utarbetats inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) eller med rådgivande yttranden, upplysningar, råd eller liknande handlingar om fastställandet av varors ursprung för att säkerställa enhetlighet i tolkningen och tillämpningen av det avtalet, varvid beslutet om bindande ursprungsbesked upphör att gälla med verkan från och med den dag då de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3. Ett beslut om bindande värderingsbesked ska upphöra att gälla innan den period som avses i artikel 15.3 löper ut

a) om beslutet om bindande värderingsbesked inte längre är förenligt med unionsrätten till följd av antagandet av en rättsligt bindande unionsakt, varvid beslutet om bindande värderingsbesked upphör att gälla från och med tillämpningsdatumet för den akten, eller

b) om beslutet om bindande värderingsbesked inte längre är förenligt med artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet eller avtalet om tillämpning av artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet 1994, eller med de beslut som kommittén för tullvärdeberäkning antagit för tolkning av det avtalet, varvid beslutet om bindande värderingsbesked upphör att gälla från och med dagen för offentliggörandet av dessa i Europeiska unionens officiella tidning.

4. Beslut som avser bindande besked ska inte upphöra att gälla med retroaktiv verkan.

5. Genom undantag från artiklarna 9.7 och 11 ska tullmyndigheterna upphäva beslut som avser bindande besked endast om de grundas på felaktig eller ofullständig information från de sökande.

6. Tullmyndigheterna ska återkalla beslut som avser bindande besked i enlighet med artiklarna 9.7 och 12. Sådana beslut ska dock inte återkallas på ansökan av innehavaren av beslutet.

7. Beslut som avser bindande besked får inte ändras.

8. Tullmyndigheterna ska återkalla beslut om bindande klassificeringsbesked om de inte längre är förenliga med tolkningen av någon av de nomenklaturer som avses i artikel 166.2 a och b på grund av något av följande:

a) Antagandet av de förklarande anmärkningar som avses i artikel 9.1 a första strecksatsen i rådets förordning (EEG) nr 2658/87, varvid beslutet om bindande klassificeringsbesked ska återkallas med verkan från och med den dag då de förklarande anmärkningarna offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

b) Avkunnandet av en dom från Europeiska unionens domstol, varvid beslutet om bindande klassificeringsbesked ska återkallas med verkan från och med den dag då domslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

c) Antagandet av klassificeringsbeslut, klassificeringsuttalanden eller ändringar av de förklarande anmärkningarna till nomenklaturen till systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering som antagits av den organisation som inrättats genom konventionen om inrättandet av ett tullsamarbetsråd, utfärdad i Bryssel den 15 december 1950, varvid beslutet om bindande klassificeringsbesked ska återkallas med verkan från och med den dag då det aktuella meddelandet från kommissionen offentliggörs i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

9. Beslut om bindande ursprungsbesked och beslut om bindande värderingsbesked ska återkallas om de inte längre är förenliga med en dom från Europeiska unionens domstol, med verkan från och med den dag då domslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

10. Om ett beslut som avser bindande besked upphör att gälla i enlighet med punkt 1 b eller punkt 2 eller 3, eller återkallas i enlighet med punkt 6, 8 eller 9, får beslutet fortfarande användas med avseende på bindande kontrakt som baserades på det beslutet och som ingicks innan beslutet upphörde att gälla eller återkallades. Den förlängda användningen ska inte vara tillämplig när ett beslut om bindande ursprungsbesked antas för varor som ska exporteras.

Den period för förlängd användning som avses i första stycket får inte överstiga sex månader från den dag då beslutet som avser bindande besked upphör att gälla eller återkallas. Genom en åtgärd som avses i artikel 167.4, en åtgärd som avses i artikel 172 eller en åtgärd som avses i artikel 182 får dock denna förlängda användning uteslutas eller en kortare period föreskrivas. Om det gäller produkter för vilka en import- eller exportlicens inlämnas när tullformaliteterna fullgörs, ska tiden på sex månader ersättas med licensens giltighetstid.

För att omfattas av den förlängda användningen av ett beslut som avser bindande besked ska innehavaren av beslutet lämna in en ansökan till den tullmyndighet som fattade beslutet inom 30 dagar från den dag då beslutet upphör att gälla eller återkallas, med angivande av de kvantiteter för vilka en period för förlängd användning begärs och den eller de medlemsstater i vilka varorna kommer att klareras under perioden för förlängd användning. Denna tullmyndighet ska fatta beslut om den förlängda användningen och underrätta innehavaren om detta utan dröjsmål, dock senast 30 dagar från den dag då den mottar all information som krävs för att den ska kunna fatta ett sådant beslut.

11. Kommissionen ska underrätta tullmyndigheterna när

a) fattande av beslut som avser bindande besked i fråga om varor där en korrekt och enhetlig klassificering enligt tulltaxan eller fastställande av ursprung eller fastställande av tullvärde inte är säkerställd, tillfälligt upphör, eller

b) ett tillfälligt upphörande enligt led a dras tillbaka.

12. Kommissionen får anta genomförandeakter i form av beslut där medlemsstaterna uppmanas att återkalla ett beslut om bindande klassificeringsbesked, ett beslut om bindande ursprungsbesked eller ett beslut om bindande värderingsbesked för att säkerställa en korrekt och enhetlig klassificering enligt tulltaxan eller ett korrekt fastställande av varors ursprung eller tullvärde.

Innan kommissionen antar ett sådant beslut ska den meddela innehavaren av beslutet om bindande klassificeringsbesked, beslutet om bindande ursprungsbesked eller beslutet om bindande värderingsbesked på vilka skäl den avser att grunda sitt beslut, varvid innehavaren ska ges möjlighet att framföra sina synpunkter inom en föreskriven tidsfrist från och med den dag då innehavaren mottar eller anses ha mottagit meddelandet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 283.2.

13. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa regler för att fatta de beslut som avses i punkt 12 i den här artikeln, inbegripet avseende meddelandet till de berörda personerna om de skäl på vilka kommissionen avser att grunda sina beslut och den tidsfrist inom vilken dessa personer får framföra sina synpunkter.

14. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för

a) användning av ett beslut som avser bindande besked efter det att det har upphört att gälla eller har återkallats, i enlighet med punkt 10 i denna artikel,

b) underrättelser till tullmyndigheterna i enlighet med punkt 11 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Avsnitt 3 Överklaganden

Artikel17¶Beslut fattade av en rättslig myndighet

Artiklarna 18 och 19 ska inte vara tillämpliga på överklaganden som inges i syfte att ett beslut rörande tillämpningen av tullagstiftningen som fattats av en rättslig myndighet, eller av tullmyndigheter som agerar som rättsliga myndigheter, ska upphävas, återkallas eller ändras.

Artikel18¶Rätt att överklaga

1. En person ska ha rätt att överklaga varje beslut som fattats av tullmyndigheterna rörande tillämpningen av tullagstiftningen, förutsatt att beslutet berör den personen direkt och personligen.

Varje person som hos tullmyndigheterna har ansökt om ett beslut och inte har erhållit något sådant inom de tidsfrister som avses i artikel 8.3 ska också ha rätt att överklaga.

2. Rätten att överklaga ska kunna utövas i åtminstone följande två instanser:

a) I första instans, vid tullmyndigheterna eller en rättslig myndighet eller ett annat organ som utsetts för det ändamålet av den berörda medlemsstaten.

b) I andra instans, vid ett högre oberoende organ, som kan vara en rättslig myndighet eller ett likvärdigt specialiserat organ, beroende på den berörda medlemsstatens nationella rätt.

3. Överklagandet ska inges i den medlemsstat där beslutet fattades eller där ansökan om beslutet ingavs.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att förfarandet för överklagande gör det möjligt att skyndsamt bekräfta eller korrigera beslut som fattats av tullmyndigheterna.

Artikel19¶Uppskjutande av genomförandet

1. Ett överklagande får inte medföra att genomförandet av det överklagade beslutet skjuts upp.

2. Utan hinder av punkt 1 ska tullmyndigheterna helt eller delvis skjuta upp genomförandet av ett sådant beslut om de har goda skäl att anta att det överklagade beslutet är oförenligt med tullagstiftningen eller att den berörda personen kan vållas irreparabel skada.

3. I de fall som avses i punkt 2, om det överklagade beslutet innebär att import- eller exporttullar ska betalas, ska uppskjutandet av genomförandet av beslutet förutsätta att det ställs en garanti, såvida det inte på grundval av en dokumenterad bedömning fastställs att en sådan garanti sannolikt skulle åsamka gäldenären allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

Avsnitt 4 Avgifter och kostnader

Artikel20¶Avgifter, kostnader och unionshanteringsavgift

1. Tullmyndigheterna får inte ta ut avgifter för tullkontroller eller för annan tillämpning av tullagstiftningen som äger rum under de behöriga tullkontorens officiella öppettider.

2. Genom undantag från punkt 1 ska tullmyndigheterna uppbära en unionshanteringsavgift med ett fast belopp per varupost för de tjänster som tillhandahålls i samband med hanteringen av en begäran om hänförande av varor till förfarandet för övergång till fri omsättning, om dessa varor säljs via distansförsäljning.

3. Det belopp för unionshanteringsavgiften som avses i punkt 2 ska motsvara de ungefärliga kostnaderna för de tjänster som avses i den punkten. Dessa kostnader ska omfatta åtminstone kostnaderna för att kontrollera data och utföra riskanalyser samt för relevant infrastruktur och kontroller, inbegripet tjänster som tillhandahålls av EU:s tullbyrå.

4. Det belopp som avses i punkt 2 ska vara lägre om det som övergår till fri omsättning är varor som säljs via distansförsäljning från ett tullager för distansförsäljning.

5. Gäldenären för tullskulden vid import ska åtminstone en gång i månaden betala unionshanteringsavgiften till de tullmyndigheter som är behöriga för varornas övergång till fri omsättning, vid tidpunkten för betalning av tullskulden. Om det inte finns någon tullskuld ska den person som skulle ha varit gäldenär i händelse av en tullskuld vara gäldenär för unionshanteringsavgiften.

Vad gäller frågor för vilka inga särskilda regler anges i, eller fastställs enligt, denna artikel ska bestämmelserna om tullskuld i tillämpliga delar gälla för unionshanteringsavgiften.

6. Unionshanteringsavgiften ska inte vara återbetalningsbar.

7. Till och med den 30 juni 2028, i enlighet med artikel 285.2, ska kommissionen tillhandahålla en lämplig it-lösning på unionsnivå för beräkning av unionshanteringsavgiften.

8. Kommissionen ska vartannat år utarbeta en rapport för att bedöma de ungefärliga kostnaderna för de tjänster som avses i punkterna 2 och 3.

9. Medlemsstaterna får fastställa och ta ut avgifter eller kräva ersättning för kostnader för andra särskilda tjänster än dem som avses i punkt 2, särskilt följande:

a) Tullpersonals närvaro, på begäran, under annan tid än officiell kontorstid eller på annan plats än i tullmyndigheternas lokaler.

b) Analyser eller expertutlåtanden avseende varor samt postavgifter för att återlämna varor till en sökande, särskilt när det är fråga om beslut som fattas enligt artikel 15 eller tillhandahållande av information enligt artikel 25.

c) Undersökning eller provtagning av varor för kontrolländamål, eller förstöring av varor, om det uppstår andra kostnader än kostnaden för att ta tullpersonal i anspråk.

d) Exceptionella kontrollåtgärder som är nödvändiga till följd av varornas beskaffenhet eller en potentiell risk.

10. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa det belopp för unionshanteringsavgiften som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln.

11. Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för uppbörd av unionshanteringsavgiften från den ekonomiska aktören. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Kapitel 5 Valutaomräkning och tidsfrister

Artikel21¶Valutaomräkning

1. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra, och när så är lämpligt även tillgängliggöra online, den växelkurs som ska tillämpas om valutaomräkning krävs av något av följande skäl:

a) Faktorer som används för att fastställa varors tullvärde uttrycks i en annan valuta än den som används i den medlemsstat där tullvärdet fastställs.

b) Ett motvärde i nationella valutor till euron behövs i syfte att fastställa varors klassificering enligt tulltaxan och beloppet av import- och exporttull, inbegripet om det behövs för tillämpning av de tröskelvärden som fastställs i Gemensamma tulltaxan.

2. För valutaomräkning som krävs av andra orsaker än de som avses i punkt 1 ska det motvärde i nationella valutor till euron som ska tillämpas inom ramen för tullagstiftningen fastställas minst en gång per år.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer regler om valutaomräkning för de ändamål som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel22¶Tidsperioder, datum och tidsfrister

1. Om en tidsperiod, ett datum eller en tidsfrist är fastställd i tullagstiftningen får denna tidsperiod inte förlängas eller förkortas, och datumet eller tidsfristen får inte skjutas upp eller tidigareläggas, om inte annat föreskrivs däri.

2. De regler som är tillämpliga på perioder, datum och tidsfrister enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 ska tillämpas, utom när något annat föreskrivs i tullagstiftningen.

Kapitel 6 Övriga bestämmelser

Artikel23¶Konfidentialitet hos data

1. Data som tullmyndigheterna eller EU:s tullbyrå erhåller och som till sin natur är konfidentiella eller som lämnas på konfidentiell grund ska behandlas konfidentiellt. Trots detta får sådana data lämnas ut om tullmyndigheterna eller EU:s tullbyrå är skyldiga eller bemyndigade att göra detta enligt unionsrätten eller nationell rätt, särskilt av skäl som rör rättsliga förfaranden.

2. Medlemsstaterna får, i samråd med kommissionen, fastställa specifika data vars utlämnande skulle skada deras väsentliga säkerhetsintressen och som ska märkas tekniskt i EU:s tulldatacentral på ett sådant sätt att all ytterligare behandling av sådana data begränsas till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, såvida inte dessa myndigheter uttryckligen tillåter ytterligare behandling av en annan person. Den person som överför dessa data till EU:s tulldatacentral ska tydligt fastställa begränsningarna för behandlingen av sådana data som kan kopplas till de specifika leveranskedjorna eller datakategorierna.

3. Vid tillämpning av punkt 2 ska den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen om de särskilda väsentliga säkerhetsintressen som står på spel och förklara varför den anser att dessa intressen inte i tillräcklig utsträckning skulle kunna skyddas inom det allmänna ramverket med bestämmelser om databehandling i EU:s tulldatacentral.

4. Utlämnande, extrahering eller förmedling av data enligt denna förordning ska ske med en adekvat dataskyddsnivå.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 ska medlemsstaternas tullmyndigheter eller EU:s tullbyrå, från och med den 1 mars 2031, på begäran tillgängliggöra aggregerade tulldata som utgörs av icke-konfidentiella uppgifter, icke-personuppgifter och data som inte är kommersiellt känsliga.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranden för de begäranden om data som avses i punkt 5 i denna artikel, och de format för och kategorier av data som på sådan begäran kan tillgängliggöras. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel24¶Utbyte av ytterligare information mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer

1. Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får utbyta information som inte särskilt föreskrivs enligt tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete i syfte att identifiera och motverka risk. Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa att tullmyndigheterna ges åtkomst till ekonomiska aktörers elektroniska system.

2. All information som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för det samarbete som avses i punkt 1 ska vara konfidentiell, såvida inte båda parter enas om något annat eller något annat föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt.

Artikel25¶Tullmyndigheternas tillhandahållande av information

1. Varje person får begära information från tullmyndigheterna om tillämpningen av tullagstiftningen. Tullmyndigheterna får avslå en sådan begäran om den inte gäller en verksamhet som avser internationell varuhandel och som är faktiskt förestående.

2. Tullmyndigheterna ska ha en regelbunden dialog med ekonomiska aktörer och andra myndigheter som är involverade i internationell varuhandel. De ska främja öppenhet och insyn genom att göra tullagstiftningen, allmänna förvaltningsbeslut och relevanta ansökningsformulär fritt tillgängliga, där så är möjligt kostnadsfritt, inbegripet online.

Avdelning II Personers rättigheter och skyldigheter med avseende på tullagstiftningen

Kapitel 1 Registrering

Artikel26¶Registrering

1. Ekonomiska aktörer som är etablerade i unionens tullområde ska registrera sig hos etableringsmedlemsstatens tullmyndigheter för att få ett Eori-nummer. Om möjligt ska registreringen även omfatta elektronisk identifiering av den ekonomiska aktören i de nationella system för elektronisk identifiering som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014.

2. Registrerade ekonomiska aktörer ska underrätta tullmyndigheterna om alla ändringar av deras registreringsuppgifter, särskilt när det gäller ändringar av deras etableringsplats.

3. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ska ekonomiska aktörer som inte är etablerade i unionens tullområde registrera sig hos tullmyndigheten i den medlemsstat där de utför den första aktivitet som omfattas av tullagstiftningen.

4. Andra personer än ekonomiska aktörer ska inte vara skyldiga att registrera sig hos tullmyndigheterna, utom i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen.

Om andra personer än ekonomiska aktörer är skyldiga att registrera sig hos tullmyndigheterna ska följande gälla:

a) Om sådana personer är etablerade i unionens tullområde ska de registrera sig hos etableringsmedlemsstatens tullmyndighet.

b) Om sådana personer inte är etablerade i unionens tullområde ska de registrera sig hos tullmyndigheten i den medlemsstat där de först inger en deklaration, tillhandahåller eller tillgängliggör data eller ansöker om ett beslut.

5. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ska tullmyndigheterna ogiltigförklara den registrering som avses i punkt 1. En sådan ogiltigförklaring ska vara vederbörligen motiverad.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) fastställa minimidatakrav för den registrering som avses i punkt 1 i denna artikel,

b) fastställa de särskilda fall som avses i punkt 3 i denna artikel där ekonomiska aktörer som inte är etablerade i unionens tullområde är skyldiga att registrera sig hos tullmyndigheterna,

c) fastställa de särskilda fall som avses i punkt 4 första stycket i denna artikel där andra personer än ekonomiska aktörer är skyldiga att registrera sig hos tullmyndigheterna,

d) fastställa de särskilda fall som avses i punkt 5 i denna artikel där tullmyndigheterna är skyldiga att ogiltigförklara en registrering.

7. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer regler för fastställande av vilken tullmyndighet som ansvarar för registreringen enligt punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Kapitel 2 Importör

Artikel27¶Importörer

1. Det får endast finnas en importör åt gången.

2. Importören ska

a) tillhandahålla eller för tullmyndigheterna tillgängliggöra all information, så snart den är tillgänglig och under alla omständigheter innan varorna frigörs, som krävs avseende tillfällig lagring eller det tullförfarande till vilket varorna ska hänföras i enlighet med artikel 74, 104, 109, 142, 153, 156 eller 158 eller som krävs för att avsluta förfarandet för passiv förädling, samt bevara denna information,

b) säkerställa betalning av eventuella tullar och andra tillämpliga avgifter,

c) säkerställa att de varor som förs in i unionens tullområde uppfyller kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna och tillhandahålla eller tillgängliggöra och bevara lämplig bokföring avseende sådant uppfyllande,

d) underrätta tullmyndigheterna om all information om misstänkt befordran eller otillåten hantering av varor som importören är medveten om,

e) fullgöra varje annan skyldighet för importören som fastställs i tullagstiftningen.

3. Importören ska vara etablerad i unionens tullområde.

Detta krav ska inte gälla en importör som

a) hänför varor till transiteringsförfarandet eller förfarandet för tillfällig införsel,

b) transporterar varor som kvarstår i tillfällig lagring,

c) vid enstaka tillfällen hänför varor till tullförfaranden, förutsatt att tullmyndigheterna anser att ett sådant hänförande är berättigat,

d) är etablerad i ett land vars territorium angränsar till unionens tullområde och anmäler varorna till ett unionstullkontor vid gränsen till detta land, under förutsättning att det land där importören är etablerad beviljar motsvarande förmåner för personer som är etablerade i unionens tullområde, eller

e) företräds av ett indirekt ombud som är etablerat i unionens tullområde.

Kapitel 3 Exportör

Artikel28¶Exportörer

1. Exportören ska

a) tillhandahålla eller tillgängliggöra för tullmyndigheterna all information, så snart den är tillgänglig och under alla omständigheter innan varorna frigörs, som krävs med avseende på det tullförfarande till vilket varorna hänförs i enlighet med artikel 114, 116 eller 161, eller som krävs för att avsluta det förfarande som avses i artikel 54.4, 142, 153 eller 158, samt bevara denna information,

b) säkerställa betalning av eventuella tullar och andra tillämpliga avgifter,

c) säkerställa att de varor som förs ut ur unionens tullområde uppfyller kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna och tillhandahålla eller tillgängliggöra och bevara lämplig bokföring avseende sådant uppfyllande,

d) underrätta tullmyndigheterna om all information om misstänkt befordran eller otillåten hantering av varor som exportören är medveten om,

e) fullgöra varje annan skyldighet för exportören som fastställs i tullagstiftningen.

2. Exportören ska vara etablerad i unionens tullområde.

Detta krav ska inte gälla en exportör som

a) hänför varor till transiteringsförfarandet, avslutar förfarandet för tillfällig införsel eller återexporterar varor från tillfällig lagring,

b) omlastar varor i, eller återexporterar dem direkt från, en frizon,

c) vid enstaka tillfällen hänför varor till tullförfaranden eller återexporterar dem, förutsatt att tullmyndigheterna anser att ett sådant hänförande är berättigat eller att en sådan återexport är berättigad,

d) är etablerad i ett land vars territorium angränsar till unionens tullområde och anmäler varorna till ett unionstullkontor vid gränsen till detta land, under förutsättning att det land där exportören är etablerad beviljar motsvarande förmåner för personer som är etablerade i unionens tullområde,

e) företräds av ett indirekt ombud som är etablerat i unionens tullområde.

Kapitel 4 Godkända ekonomiska aktörer och betrodda näringsidkare

Artikel29¶Ansökan om och beviljande av tillstånd som godkända ekonomiska aktörer

1. En ekonomisk aktör som är etablerad i unionens tullområde och uppfyller kriterierna i artikel 30 får ansöka om status som godkänd ekonomisk aktör.

2. Tullmyndigheterna ska, vid behov efter samråd med andra myndigheter, bevilja en eller båda av följande typer av tillstånd:

a) Godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar, som gör det möjligt för innehavaren att omfattas av sådana förenklingar i enlighet med tullagstiftningen.

b) Godkänd ekonomisk aktör för skydd och säkerhet, som ger innehavaren rätt till underlättande åtgärder i fråga om skydd och säkerhet.

3. En ekonomisk aktör enligt punkt 1 får inneha båda typerna av tillstånd enligt punkt 2 samtidigt.

4. En godkänd ekonomisk aktör ska fullgöra de skyldigheter som anges i artikel 9.2 och 9.3. Tullmyndigheterna ska övervaka att den godkända ekonomiska aktören fortsätter att uppfylla de relevanta kriterierna och att fullgöra de relevanta skyldigheterna i enlighet med artikel 9.4.

Tullmyndigheterna ska minst vart tredje år göra en ingående kontroll, inbegripet ett besök på plats, av den godkända ekonomiska aktörens verksamhet och interna bokföring.

5. Om inte annat följer av punkt 6 i denna artikel och av artikel 30 ska status som godkänd ekonomisk aktör erkännas av tullmyndigheterna i alla medlemsstater.

6. På grundval av erkännandet av status som godkänd ekonomisk aktör och under förutsättning att kraven avseende en specifik typ av förenkling enligt tullagstiftningen är uppfyllda, ska tullmyndigheterna bevilja tillstånd till att den ekonomiska aktören omfattas av denna förenkling. Tullmyndigheterna ska inte på nytt granska de kriterier som redan granskats när status som godkänd ekonomisk aktör beviljades.

7. En godkänd ekonomisk aktör ska omfattas av fler underlättande åtgärder än andra ekonomiska aktörer när det gäller tullkontroller. Statusen som godkänd ekonomisk aktör ska beaktas positivt för tullriskhanteringsändamål.

8. Tullmyndigheterna ska bevilja förmåner som följer av statusen som godkänd ekonomisk aktör för skydd och säkerhet till personer som är etablerade i tredjeländer och som uppfyller de kriterier och fullgör de skyldigheter som har fastställts i relevant lagstiftning i dessa länder, om dessa kriterier och skyldigheter erkänns av unionen som likvärdiga med dem som åläggs godkända ekonomiska aktörer som är etablerade i unionens tullområde. Ett sådant beviljande av förmåner ska vara baserat på ömsesidighetsprincipen, om inte annat beslutats av unionen, och ska stödjas genom ett internationellt avtal som unionen är part i eller genom en unionsrättsakt på området för den gemensamma handelspolitiken.

9. Som en del av de protokoll och förfaranden för krishantering som fastställs i artikel 227 ska EU:s tullbyrå utveckla en mekanism för driftskontinuitet för hantering av störningar i handelsflöden till följd av ökade säkerhetsnivåer, gränsstängningar, naturkatastrofer, farliga nödsituationer eller andra större incidenter. Mekanismen för driftskontinuitet ska sörja för att tullmyndigheterna i möjligaste mån kan underlätta och påskynda prioriterade transporter med anknytning till godkända ekonomiska aktörer.

10. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa

a) de förenklingar som avses i punkt 6 i den här artikeln,

b) de underlättande åtgärder som avses i punkt 7 i den här artikeln.

11. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för samråd om fastställande av status som godkänd ekonomisk aktör enligt punkt 2 i denna artikel, inbegripet tidsfrister för svar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel30¶Beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör

1. Kriterierna för att bevilja status som godkänd ekonomisk aktör ska vara följande:

a) Sökanden har inga domar för allvarliga brott som rör ekonomisk verksamhet eller affärsverksamhet och har inte begått några allvarliga överträdelser eller upprepade överträdelser som rör sådana verksamheter, och som avser

i) tullagstiftning och skatteregler,

ii) annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, om den tullmyndighet som är behörig att bevilja status som godkänd ekonomisk aktör är medveten om sådana överträdelser eller brott.

b) Sökanden visar att

i) den utövar en hög grad av kontroll över sin verksamhet och över varuflödet genom ett system för affärsbokföring och, vid behov, transportbokföring, som möjliggör lämpliga tullkontroller,

ii) den har tillfredsställande rutiner för hantering av licenser, tillstånd och krav enligt annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, inbegripet produktsäkerhetslagstiftning, och att eventuell bristande efterlevnad har åtgärdats effektivt,

iii) den säkerställer att berörd personal har instruerats att informera tullmyndigheterna på ett säkert sätt när de är medvetna om problem med efterlevnad, misstänkt befordran eller otillåten hantering av varor,

iv) den har rutiner för att informera tullmyndigheterna om de fall som avses i led iii.

c) Sökanden är ekonomiskt solvent, vilket ska anses vara fallet om den har en tillräckligt god ekonomisk ställning för att kunna fullfölja sina åtaganden, med vederbörlig hänsyn till den aktuella affärsverksamhetens särdrag.

d) När det gäller det tillstånd som avses i artikel 29.2 a, att sökanden har praktiska kompetensstandarder eller yrkeskvalifikationer som är direkt kopplade till typen och omfattningen av den verksamhet som bedrivs.

e) När det gäller det tillstånd som avses i artikel 29.2 b, att sökanden har lämpliga standarder för skydd, säkerhet och efterlevnad som är anpassade till typen och omfattningen av den verksamhet som bedrivs, vilket anses vara fallet om sökanden visar att den har vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa den internationella leveranskedjans skydd och säkerhet, inbegripet när det gäller fysisk integritet och åtkomstkontroller, logistiska processer för och hantering av särskilda typer av varor, personal och identifiering av dess affärspartner.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer former för tillämpningen av de kriterier som anges i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel31¶Beviljande av status som betrodd näringsidkare

1. En importör, en exportör eller ett indirekt ombud som är etablerad i unionens tullområde, som uppfyller kriterierna i punkt 3 och som har bedrivit regelbunden tullverksamhet inom ramen för sin affärsverksamhet i minst två år, får ansöka om status som betrodd näringsidkare (Trust and Check trader) hos etableringsmedlemsstatens tullmyndighet.

2. Tullmyndigheterna ska bevilja status som betrodd näringsidkare, vid behov efter samråd med andra tullmyndigheter och andra behöriga myndigheter, och efter att ha haft tillgång till sökandens relevanta data för de senaste tre åren för att bedöma om kriterierna i punkt 3 är uppfyllda.

3. Kriterierna för att bevilja status som betrodd näringsidkare ska vara följande:

a) Sökanden har inga domar för allvarliga brott som rör ekonomisk verksamhet eller affärsverksamhet och har inte begått några allvarliga överträdelser eller upprepade överträdelser som rör sådana verksamheter, och som avser

i) tullagstiftning och skatteregler,

ii) annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, om den tullmyndighet som är behörig att bevilja status som betrodd näringsidkare är medveten om sådana överträdelser eller brott.

b) Sökanden visar att

i) den utövar en hög grad av kontroll över sin verksamhet och över varuflödet genom ett system för affärsbokföring och, vid behov, transportbokföring, som möjliggör lämpliga tullkontroller,

ii) den har tillfredsställande rutiner för hantering av licenser, tillstånd och krav enligt annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, inbegripet produktsäkerhetslagstiftning, och att eventuell bristande efterlevnad har åtgärdats effektivt,

iii) den säkerställer att berörd personal har instruerats att informera tullmyndigheterna på ett säkert sätt när de är medvetna om problem med efterlevnad, misstänkt befordran eller otillåten hantering av varor,

iv) den har rutiner för att informera tullmyndigheterna om de fall som avses i led iii.

c) Sökanden är ekonomiskt solvent, vilket ska anses vara fallet om den har en tillräckligt god ekonomisk ställning för att kunna fullfölja sina åtaganden, med vederbörlig hänsyn till den aktuella affärsverksamhetens särdrag, och, i synnerhet, om den under de tre år som föregår inlämningen av ansökan, har fullgjort sina ekonomiska skyldigheter avseende betalning av tullar, och alla andra skatter eller avgifter som tas ut vid eller i samband med import eller export av varor, inbegripet mervärdesskatt och punktskatt avseende handel inom unionen.

d) Sökanden har praktiska kompetensstandarder eller yrkeskvalifikationer som är direkt kopplade till typen och omfattningen av den verksamhet som bedrivs, inbegripet när det gäller hur interaktionen via EU:s tulldatacentral ska ske.

e) Sökanden har lämpliga standarder för skydd, säkerhet och efterlevnad, inbegripet produktsäkerhetsstandarder, som är anpassade till typen och omfattningen av den verksamhet som bedrivs, vilket anses vara fallet om sökanden visar att den har vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa den internationella leveranskedjans skydd och säkerhet, inbegripet när det gäller fysisk integritet och åtkomstkontroller, logistiska processer för och hantering av särskilda typer av varor, personal och identifiering av dess affärspartner.

f) Sökanden innehar ett elektroniskt system som för tullmyndigheterna, så nära realtid som tekniskt möjligt, tillhandahåller eller tillgängliggör data om varubefordran och information om huruvida sökanden uppfyller alla krav som är tillämpliga på dessa varor, inbegripet avseende skydd och säkerhet, och tillgängliggör, i relevanta fall, följande för tullmyndigheterna via EU:s tulldatacentral:

i) Tullbokföring, inbegripet sådan som krävs för att kontrollera att fastställandet av tullskulderna är korrekt.

ii) Det bokföringssystem som används.

iii) Affärs- och transportbokföring.

iv) Spårnings- och logistiksystem som identifierar om varor är unions- eller icke-unionsvaror och, vid behov, anger var varor befinner sig.

v) Licenser och tillstånd som beviljats i enlighet med annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

g) Sökanden har, när det gäller en sökande som är importör vid distansförsäljning, varit registrerad och använt IOSS-ordningen på ett lämpligt sätt i minst två år.

4. En betrodd näringsidkare ska fullgöra de skyldigheter som anges i artikel 9.2 och 9.3. Tullmyndigheterna ska övervaka att näringsidkaren fortsätter att uppfylla de relevanta kriterierna och att fullgöra de relevanta skyldigheterna i enlighet med artikel 9.4.

Tullmyndigheterna ska minst vartannat år göra en ingående kontroll, inbegripet ett besök på plats, av den betrodda näringsidkarens verksamhet och interna bokföring, särskilt i syfte att kontrollera den praktiska tillämpningen av befintliga rutiner för att uppfylla de kriterier som avses i punkt 3 i denna artikel. Den betrodda näringsidkaren ska informera tullmyndigheterna om alla förändringar i dess företagsstruktur, ägande, solvens eller handelsmodeller eller andra betydande förändringar av dess situation och verksamhet. Tullmyndigheterna ska ompröva en betrodd näringsidkares status om någon av dessa ändringar har en betydande inverkan på statusen som betrodd näringsidkare. Tullmyndigheterna får tillfälligt dra in den betrodda näringsidkarens status till dess att ett beslut om omprövning har fattats.

5. Om en betrodd näringsidkare ändrar sin etableringsmedlemsstat ska den betrodda näringsidkaren informera tullmyndigheterna i den mottagande medlemsstaten om alla förändringar i dess företagsstruktur, ägande, solvens eller handelsmodeller eller andra betydande förändringar av dess situation och verksamhet, om någon av dessa förändringar kan ha en inverkan på dess status som betrodd näringsidkare.

Tullmyndigheterna i den mottagande medlemsstaten ska göra en omprövning av den betrodda näringsidkarens status, i samråd med tullmyndigheterna i den medlemsstat som ursprungligen beviljade eller senare gjorde en omprövning av den statusen. Under den omprövningen får tullmyndigheten i den mottagande medlemsstaten tillfälligt dra in den betrodda näringsidkarens status. En sådan tillfällig indragning ska registreras i EU:s tulldatacentral.

6. Om det är motiverat på grundval av tecken på bristande efterlevnad från den betrodda näringsidkarens sida får EU:s tullbyrå, i samarbete med de berörda behöriga tullmyndigheterna, kontrollera en viss ekonomisk aktörs efterlevnad av statusen som betrodd näringsidkare.

Resultatet av den kontroll som avses i första stycket ska meddelas kommissionen och de berörda behöriga tullmyndigheterna. På grundval av resultatet av kontrollen får EU:s tullbyrå rekommendera att den behöriga tullmyndigheten tillfälligt drar in eller återkallar statusen som betrodd näringsidkare.

Den behöriga tullmyndigheten ska utan oskäligt dröjsmål informera EU:s tullbyrå och kommissionen om de åtgärder som vidtagits på grundval av rekommendationen från EU:s tullbyrå.

Om den behöriga tullmyndigheten inte tillhandahåller den information som avses i tredje stycket eller om den åtgärd som avses i det stycket och som vidtagits på grundval av rekommendationen från EU:s tullbyrå inte är tillräcklig får kommissionen genom genomförandeakter anta enskilda beslut med en begäran om att den medlemsstat som beviljade statusen som betrodd näringsidkare tillfälligt drar in eller återkallar den inom den tidsfrist som fastställs i det relevanta beslutet. En sådan tillfällig indragning eller återkallelse ska registreras i EU:s tulldatacentral.

7. Om en betrodd näringsidkare är inblandad i bedräglig verksamhet i samband med sin ekonomiska verksamhet eller affärsverksamhet eller om tullmyndigheterna får kännedom om en betrodd näringsidkares överträdelse av relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna enligt artikel 27.2 c ska den betrodda näringsidkarens status tillfälligt dras in tillfälligt av tullmyndigheterna. En sådan tillfällig indragning ska registreras i EU:s tulldatacentral.

8. Tullmyndigheterna ska bevilja tillstånd till betrodda näringsidkare att omfattas av en eller flera av följande förenklingar, beroende på deras ekonomiska verksamhet:

a) Tillhandahålla eller tillgängliggöra vissa data om sina varor efter frigörandet av dessa varor, i enlighet med artikel 74.5.

b) Utföra vissa kontroller och frigöra varorna vid mottagandet av dessa varor på importörens, ägarens eller mottagarens plats för affärsverksamhet eller vid leverans från exportörens, ägarens eller avsändarens plats för affärsverksamhet, i enlighet med artikel 78.1 och 78.3.

c) Anse att de tillhandahåller den nödvändiga försäkran om ett korrekt genomförande av verksamheten med avseende på tillfällig lagring i enlighet med artikel 108.2 eller erhållandet av tillstånd till särskilda förfaranden i enlighet med artiklarna 125.4, 126 och 133.2.

d) Regelbundet fastställa den tullskuld som svarar mot det totala beloppet av import- eller exporttullar för alla varor som frigörs av den näringsidkaren, i enlighet med artikel 205.5.

e) Skjuta upp betalningen av tullskulden i enlighet med artikel 212.2.

f) Genom undantag från artikel 134, befordra varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde utan skyldighet att hänföra dem till förfarandet för transitering, om varorna omfattas av ett suspensivt tullförfarande och står under tullövervakning fram till slutdestinationen inom unionen.

9. Tullmyndigheterna ska göra sitt yttersta för att anpassa sin praxis för beviljande av tillstånd enligt punkt 8 till andra tullmyndigheters praxis för att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt i hela unionen.

10. Betrodda näringsidkare ska omfattas av fler underlättande åtgärder än andra ekonomiska aktörer när det gäller tullkontroller. Statusen som betrodd näringsidkare ska beaktas positivt för tullriskhanteringsändamål.

11. Som en del av de protokoll och förfaranden för krishantering som fastställs i artikel 227 ska EU:s tullbyrå utveckla en mekanism för driftskontinuitet för hantering av störningar i handelsflöden till följd av ökade säkerhetsnivåer, gränsstängningar, naturkatastrofer, farliga nödsituationer eller andra större incidenter. Mekanismen för driftskontinuitet ska sörja för att tullmyndigheterna i möjligaste mån kan underlätta och påskynda prioriterade transporter med anknytning till betrodda näringsidkare.

12. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer följande:

a) Regler för samråd med andra behöriga myndigheter om fastställande av status som betrodd näringsidkare enligt punkt 2 i denna artikel, inbegripet tidsfrister för svar.

b) Formerna för tillämpningen av de kriterier som anges i punkt 3 i denna artikel.

c) De typer av kontrollåtgärder som avses i punkt 4 i denna artikel.

d) Regler för samråd med tullmyndigheterna enligt punkt 5 i denna artikel.

e) Regler för omprövning av statusen som betrodd näringsidkare enligt punkt 5 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel32¶Anpassning av status som godkända ekonomiska aktörer och betrodda näringsidkare

1. Tullmyndigheterna ska beakta ekonomiska aktörers särskilda särdrag, i synnerhet de särskilda särdragen hos mikroföretag samt små och medelstora företag, vid bedömningen av huruvida de uppfyller kriterierna för att beviljas status som godkända ekonomiska aktörer eller betrodda näringsidkare.

2. Kommissionen ska anta riktlinjer i syfte att hjälpa mikroföretag samt små och medelstora företag att använda sig av statusen som godkända ekonomiska aktörer eller betrodda näringsidkare.

Avsnitt 5 Ombud i tullfrågor

Artikel33¶Tullombud

1. Varje person får utse ett tullombud.

Detta ombudskap får vara antingen direkt, varvid tullombudet agerar i en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid tullombudet agerar i eget namn men för en annan persons räkning.

2. Ett indirekt tullombud som agerar i eget namn men för en importörs eller exportörs räkning som är etablerad i unionens tullområde ska vara solidariskt ansvarig med den importören vid tillämpningen av artikel 27.2, eller med den exportören vid tillämpningen av artikel 28.1.

3. Ett indirekt tullombud som agerar i eget namn men för en importörs eller exportörs räkning som inte är etablerad i unionens tullområde ska anses vara importören vid tillämpningen av artikel 27.2 eller exportören vid tillämpningen av artikel 28.1.

4. Tullombudet ska vara etablerat i unionens tullområde.

Utom i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ska det kravet frångås när tullombudet agerar för sådana personers räkning som inte omfattas av krav på etablering i unionens tullområde.

5. Ett tullombud som har status som betrodd näringsidkare ska endast erkännas som betrodd näringsidkare när det agerar som indirekt ombud.

När ett tullombud som har status som betrodd näringsidkare agerar som direkt ombud ska det

a) erkännas som betrodd näringsidkare om den person i vars namn och för vars räkning ombudet agerar har beviljats sådan status,

b) omfattas av de förmåner som följer av statusen som godkänd ekonomisk aktör om den person i vars namn och för vars räkning ombudet agerar inte har beviljats status som betrodd näringsidkare.

6. Ett tullombud som har status som godkänd ekonomisk aktör ska erkännas som godkänd ekonomisk aktör när det agerar som direkt eller indirekt ombud.

7. Endast ett tullombud som har status som godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar eller ett tullombud som har status som betrodd näringsidkare ska ha rätt att göra ett eller båda av följande:

a) Tillhandahålla sådana tjänster i en annan medlemsstat än den där tullombudet är etablerat.

b) Hänföra varor som säljs via distansförsäljning till förfarandet för övergång till fri omsättning.

8. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda fall då undantaget enligt punkt 4 andra stycket i den här artikeln inte är tillämpligt.

Artikel34¶Fullmakt för ombud

1. Vid sina kontakter med tullmyndigheterna ska tullombud uppge att de agerar för huvudmannens räkning och ange om ombudskapet är direkt eller indirekt.

Personer som inte uppger att de agerar som tullombud eller som uppger att de agerar som tullombud utan att ha fullmakt att göra detta, ska anses agera i eget namn och för egen räkning.

2. Tullmyndigheterna får kräva att personer som uppger att de agerar som tullombud styrker att de har fullmakt från den person som de företräder.

3. Tullmyndigheterna ska inte kräva att en person som agerar som tullombud och regelbundet genomför åtgärder och formaliteter varje gång styrker att denne har fullmakt. Trots detta ska personen alltid kunna styrka detta på tullmyndigheternas begäran.

Avdelning III EU:s tulldatacentral

Kapitel 1 Allmänna bestämmelser

Artikel35¶Inrättande av EU:s tulldatacentral

Genom denna förordning inrättas EU:s tulldatacentral.

Artikel36¶Mål för EU:s tulldatacentral

EU:s tulldatacentral ska tillhandahålla en säker och cyberresilient centraliserad it-plattform som fungerar som central punkt för datautbyte med och mellan tullmyndigheter.

Artikel37¶Digital suveränitet

1. EU:s tulldatacentral ska utformas för att säkerställa att de data som är tillgängliga i den skyddas från obehörig åtkomst och andra hot mot deras integritet och säkerhet, vilket ligger i allmänhetens intresse.

Annan infrastruktur för EU:s tulldatacentral än infrastruktur för telekommunikationsöverföring ska kontrolleras och administreras enbart av kommissionen eller EU:s tullbyrå och vara belägen inom unionens territorium.

2. Vid utförandet av uppgifter som rör utveckling, webbhotelltjänster, drift och underhåll av EU:s tulldatacentral, och all därmed sammanhängande databehandling i den centralen, ska leverantörer och andra tjänsteleverantörer och deras underleverantörer vara pålitliga, säkra och fria från inflytande från tredjeländers regeringar och varken direkt eller indirekt vara underställda något tredjelands lagstiftning, inbegripet exekutiva order, som kan innebära krav på att data i EU:s tulldatacentral lämnas ut till myndigheter i det landet. De ska även säkerställa att EU:s tulldatacentral är pålitlig, säker och oberoende.

Dessa leverantörer och andra tjänsteleverantörer, och deras underleverantörer, ska vara rättsligt etablerade i unionen och varken direkt eller indirekt kontrolleras av något företag från ett tredjeland enligt definitionen i artikel 2.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452.

För kritiska tjänster, inbegripet datarelaterad verksamhet, får den upphandlande myndigheten kräva att leverantören, den andra tjänsteleverantören eller underleverantören har ett säkerhetsgodkännande.

3. Den upphandlande myndigheten för EU:s tulldatacentral får när som helst kräva att anbudsgivare, leverantörer och andra tjänsteleverantörer, och deras underleverantörer, lägger fram bevis för de åtgärder som de har vidtagit för att förhindra obehörigt utlämnande av data från EU:s tulldatacentral, inbegripet dokumentation som styrker att de uppfyller de skyldigheter som anges i punkt 2 med avseende på oberoende och icke-utlämnande, och lägger fram bevis för att de är pålitliga, säkra och fria från inflytande från tredjeländers regeringar.

4. Säkerheten i leveranskedjan för alla it-komponenter, all hårdvara och all programvara ska säkerställas i största möjliga utsträckning. Den upphandlande myndigheten för EU:s tulldatacentral får kräva att leverantörer och andra tjänsteleverantörer, och deras underleverantörer, lägger fram bevis i detta avseende.

5. Om den upphandlande myndigheten för EU:s tulldatacentral har skäl att tro att de åtgärder som anbudsgivare, leverantörer och andra tjänsteleverantörer, eller deras underleverantörer, vidtagit för att uppfylla sina skyldigheter enligt punkterna 2, 3 och 4 är otillräckliga, eller att de bevis som de lagt fram enligt denna artikel inte är helt tillförlitliga, får den vidta alla åtgärder enligt det relevanta kontraktet eller inom ramen för det relevanta upphandlingsförfarandet som den anser nödvändiga för att åtgärda situationen, inbegripet tillfällig indragning eller uppsägning av hela eller delar av det kontraktet eller uteslutning från det upphandlingsförfarandet. Detta ska inte påverka eventuella ytterligare rättsmedel som föreskrivs

a) av den upphandlande myndigheten för EU:s tulldatacentral i det relevanta kontraktet, eller

b) i unionsrätten eller nationell rätt.

6. Om inte annat föreskrivs i avdelning III eller XIII eller i ett internationellt avtal som unionen är bunden av får data som behandlas i EU:s tulldatacentral inte överföras eller tillgängliggöras för ett tredjeland, en internationell organisation eller fysiska eller juridiska personer som är etablerade utanför unionens territorium.

7. EU:s tulldatacentral ska i största möjliga utsträckning utformas för att undvika förkommersiella, kommersiella, tekniska, avtalsmässiga och organisatoriska hinder som avskräcker från, står i vägen för eller förhindrar den upphandlande myndighetens överföring eller portering av data, applikationer eller digitala tillgångar till en annan tjänsteleverantör, eller användningen av dem i en interoperabel miljö.

Kapitel 2 EU:s tulldatacentral – tekniska aspekter, funktioner, egenskaper och tillämpning

Artikel38¶EU:s tulldatacentral – funktioner och egenskaper

1. EU:s tulldatacentral ska utgöra en sammanställning av elektroniska tjänster, applikationer, data och infrastruktur för att behandla och lagra data, inbegripet personuppgifter, för de ändamål som anges i artikel 41.

2. EU:s tulldatacentral ska utvecklas för att möjliggöra efterlevnad av bestämmelserna i förordningarna (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2841 och direktiv (EU) 2016/680 avseende behandling av personuppgifter.

3. EU:s tulldatacentral ska ha följande funktioner:

a) Möjliggöra ett elektroniskt genomförande av tullagstiftningen och bidra till genomförandet av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, i synnerhet tullformaliteter, tullkontroller, beräkning av och underrättelse om tullskuld och unionshanteringsavgift, mervärdesskatt och punktskatter vid import, förvaltning av garantier.

b) Säkerställa kvalitet, integritet, säkerhet, bevarande, spårbarhet, konfidentialitet och oavvislighet hos de data som behandlas i EU:s tulldatacentral, vilket inbegriper att tillämpa reglerna för ändring, ogiltigförklaring eller radering av sådana data.

c) Möjliggöra och säkerställa riskanalys, ekonomisk analys och dataanalys, tullförenklingar och förenklade handelsprocedurer, inbegripet genom användning av system för artificiell intelligens i enlighet med förordning (EU) 2024/1689.

d) Möjliggöra interoperabilitet med andra elektroniska system, plattformar eller miljöer i samarbetssyfte i enlighet med avdelning XIII i denna förordning.

e) Möjliggöra interoperabilitet med den europeiska kontaktpunkten för sjöfart för tillhandahållande och fullgörande av de tullformaliteter som anges i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1239.

f) Integrera systemet med en enda kontaktpunkt för tullen i EU för utbyte av intyg (EU CSW-CERTEX) som inrättats genom artikel 4 i förordning (EU) 2022/2399 för att möjliggöra interoperabilitet med de icke-tullrelaterade unionssystem och unionsformaliteter som avses i den förordningen.

g) Möjliggöra informationsutbyte med tredjeländer och andra myndigheter och organ enligt avdelning XIII i denna förordning.

h) Möjliggöra tulltillsyn av varor.

i) Möjliggöra rapporteringsförmåga, inbegripet möjligheten att rapportera varor som ska importeras eller exporteras som inte är förenliga med relevant unionslagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

j) Integrera förmåga för hantering av informationssäkerhet, ett styrningsbaserat ramverk som är utformat för att förhindra dataintrång genom att skydda data från förlust, manipulation eller obehörig åtkomst, inbegripet genom en mekanism för märkning av data i enlighet med dess konfidentialitetsnivå.

k) Möjliggöra portabilitet av data från EU:s tulldatacentral till nationella system.

l) Tillhandahålla en gemensam åtkomstpunkt och flerspråkiga gränssnitt.

m) I största möjliga utsträckning tillåta återanvändning av data.

n) Underlätta den nödvändiga interoperabiliteten med medlemsstaternas system för identitetshantering och behörighet för åtkomst till EU:s tulldatacentral.

4. Handlingar som utförs av personer, kommissionen, tullmyndigheterna, EU:s tullbyrå eller andra myndigheter som använder de funktioner som anges i punkt 3 ska förbli handlingar som utförs av dessa personer och myndigheter, även om de har automatiserats.

5. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282

a) för att ändra punkt 3 i den här artikeln vad gäller de funktioner som avses där för att ta hänsyn till nya uppgifter som tilldelats de myndigheter som avses i artikel 41 i denna förordning genom unionsrätten eller för att anpassa dessa funktioner till dessa myndigheters föränderliga behov vid genomförandet av tullagstiftningen eller annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna,

b) för att komplettera denna förordning genom att fastställa vilka data som kan omfattas av portabilitet från EU:s tulldatacentral till nationella system enligt punkt 3 k i denna artikel.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer följande:

a) De tekniska arrangemangen för underhåll och användning av de elektroniska system som medlemsstaterna och kommissionen har utvecklat enligt artikel 16.1 i förordning (EU) nr 952/2013, med beaktande av bestämmelserna i förordning (EU) 2022/2399 jämförda med förordning (EU) 2023/2841 och direktiv (EU) 2022/2555, inbegripet riktlinjer utfärdade av Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå (Enisa).

b) Ett arbetsprogram för den gradvisa utfasningen av de system som avses i led a i denna punkt och den gradvisa infasningen av EU:s tulldatacentral, som ska utformas för att säkerställa en smidig övergång.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel39¶Pilotfas för EU:s tulldatacentral

1. Före den 1 mars 2034 får kommissionen inrätta en pilotfas för att testa funktionerna hos EU:s tulldatacentral (pilotfasen). Deltagande i pilotfasen ska vara frivilligt.

2. Kommissionen ska samarbeta med EU:s tullbyrå, tullmyndigheterna och andra myndigheter samt relevanta berörda parter under planeringen och organiseringen av pilotfasen.

3. Vid tillämpning av punkt 1 ska kommissionen offentliggöra följande information:

a) De tekniska arrangemangen för planeringen och organiseringen av pilotfasen.

b) De funktioner hos EU:s tulldatacentral som ska tillämpas och testas under pilotfasen.

c) Pilotfasens exakta varaktighet.

Artikel40¶Nationella applikationer som kompletterar EU:s tulldatacentral

1. Medlemsstaterna får utveckla

a) applikationer som är nödvändiga för anslutning till EU:s tulldatacentral i syfte att tillhandahålla data till och behandla data från EU:s tulldatacentral, om sådana applikationer inte redan finns,

b) ytterligare applikationer inom EU:s tulldatacentral, i samordning med EU:s tullbyrå eller kommissionen.

2. Medlemsstaterna får begära att EU:s tullbyrå utvecklar de applikationer som avses i punkt 1. När så är lämpligt ska EU:s tullbyrå samordna samfinansieringen av sådan utveckling mellan medlemsstaterna. Om lämplig finansiering och lämpliga resurser är tillgängliga i dess budget får sådan utveckling delvis finansieras av EU:s tullbyrå.

3. Om EU:s tullbyrå utvecklar en applikation i enlighet med punkt 2

a) ska denna applikation göras tillgänglig kostnadsfritt för alla samfinansierande medlemsstater, och om alla dessa samfinansierande medlemsstater samtycker ska den också göras tillgänglig kostnadsfritt för andra medlemsstater,

b) ska vidareutvecklingen och underhållet av denna applikation förvaltas på grundval av ett nytt samfinansieringsavtal.

Kapitel 3 Data

Artikel41¶Ändamål för behandlingen av personuppgifter och andra data i EU:s tulldatacentral

1. Personer får behandla data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som de överfört eller som överförts för deras räkning eller som är riktade till eller avsedda för dem. Sådan behandling ska endast ske för att

a) utöva den personens rättigheter eller fullgöra den personens skyldigheter enligt tullagstiftningen eller annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, inbegripet fastställande av en persons ansvar för tullar, avgifter och skatter som ska betalas i unionen, och

b) visa att personen efterlever tullagstiftningen och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

2. En tullmyndighet får behandla data, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral i enlighet med de regler som fastställs i en genomförandeakt som antagits enligt punkt 12 i denna artikel, uteslutande och i den utsträckning som krävs för att

a) utföra sina uppgifter i samband med genomförandet av tullagstiftning eller annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, inbegripet fastställande av en persons ansvar för tullar, avgifter och skatter som ska betalas i unionen och kontrollera efterlevnaden av den lagstiftningen,

b) utföra sina uppgifter i samband med kontroller och riskhantering i enlighet med avdelning IV,

c) utföra de uppgifter som är nödvändiga för samarbetet enligt villkoren i avdelning XIII.

För att säkerställa att tullkontrollerna är effektiva får alla tullmyndigheter ta emot och behandla data från en tullkontroll där varor som inte uppfyller kraven har upptäckts.

3. EU:s tullbyrå får behandla data, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral, uteslutande och i den utsträckning som krävs för att

a) utföra de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 42 och 43,

b) utföra sina uppgifter i fråga om tullriskhantering i enlighet med avdelning IV kapitel 2,

c) utföra de uppgifter som föreskrivs i avdelning XII kapitel 2 och i avdelning XI,

d) utföra de uppgifter som är relevanta för samarbetet enligt villkoren i avdelning XIII.

4. Kommissionen får behandla data, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral, uteslutande och i den utsträckning som krävs för att

a) utföra sina uppgifter i samband med riskhantering i enlighet med avdelning IV kapitel 2,

b) utföra sina uppgifter avseende klassificering av varor enligt tulltaxan, varors ursprung och värde samt tulltillsyn av varor i enlighet med avdelningarna I och IX,

c) utföra sina uppgifter i samband med restriktiva åtgärder och krishantering i enlighet med avdelning XI,

d) utföra sina uppgifter i förhållande till EU:s tullbyrå i enlighet med avdelning XII,

e) utföra de uppgifter som är nödvändiga för samarbete enligt villkoren i avdelning XIII,

f) bedöma och utvärdera tullunionens prestation i enlighet med avdelning XV kapitel 1,

g) övervaka genomförandet och säkerställa en enhetlig tillämpning av tullagstiftning eller annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, inbegripet kontroll av en persons ansvar för tullar, avgifter och skatter som ska betalas i unionen,

h) utveckla, ta fram och sprida officiell europeisk statistik och andra analyser i enlighet med unionsrättsakter för vilka de data som finns i EU:s tulldatacentral är nödvändiga,

i) i förekommande fall bidra till genomförandet av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, i enlighet med den lagstiftningens tillämpningsområde och ändamål.

5. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får behandla data, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral, uteslutande och i den utsträckning som krävs för att den ska kunna bedriva sin verksamhet rörande tullfrågor enligt artikel 1 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (EG) nr 515/97, på de villkor avseende dataskydd som fastställs i de förordningarna.

6. Medlemsstaternas skattemyndigheter får behandla data, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral, uteslutande och i den utsträckning som krävs för att de ska kunna fastställa en persons ansvar för tullar, avgifter och skatter som ska betalas i unionen i förhållande till de berörda varorna och i enlighet med de regler som fastställs i en genomförandeakt som antagits enligt punkt 12.

7. De nationella statistikmyndigheterna i medlemsstaterna får behandla data, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral, uteslutande och i den utsträckning som krävs för att utveckla, ta fram och sprida europeisk och nationell officiell statistik och i enlighet med de regler som fastställs i en genomförandeakt som antagits enligt punkt 12.

8. De behöriga myndigheter som definieras i artikel 3.3 i förordning (EU) 2017/625 får behandla data, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral, uteslutande och i den utsträckning som krävs för att säkerställa efterlevnaden av unionsrättsakter om utsläppande på marknaden eller säkerhet för livsmedel, foder och växter och för samarbete med tullmyndigheterna för att minimera riskerna för att produkter som inte uppfyller kraven förs in i unionen, och i enlighet med de regler som fastställs i en genomförandeakt som antagits enligt punkt 12 i den här artikeln.

9. De marknadskontrollmyndigheter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) 2019/1020 får behandla data, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral, uteslutande och i den utsträckning som krävs för att säkerställa efterlevnaden av unionsrättsakter om utsläppande på marknaden eller produktsäkerhet och för samarbete med tullmyndigheterna för att minimera riskerna för att varor som inte uppfyller kraven förs in i unionen, och i enlighet med de regler som fastställs i en genomförandeakt som antagits enligt punkt 12 i den här artikeln.

10. Till och med den 28 februari 2034 får kommissionen, Olaf och EU:s tullbyrå, så snart den har inrättats, behandla data, inbegripet personuppgifter, från de befintliga elektroniska system för informationsutbyte som utvecklats av kommissionen och medlemsstaterna enligt förordning (EU) nr 952/2013, förutsatt att detta görs uteslutande för de ändamål som anges i punkterna 3, 4 och 5 i den här artikeln.

11. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att ändra punkterna 2, 3 och 4 i den här artikeln genom att förtydliga och komplettera de ändamål som fastställs i dessa punkter mot bakgrund av tullmyndigheternas, EU:s tullbyrås och kommissionens föränderliga behov när de genomför tullagstiftning eller annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

12. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer regler och former för behandling av data i EU:s tulldatacentral av de myndigheter som avses i punkterna 2 och 6–9. Vid fastställandet av dessa regler och former ska kommissionen för varje myndighet eller kategori av myndigheter

a) bedöma de befintliga skyddsåtgärder som tillämpas av den berörda myndigheten eller kategorin av myndigheter för att säkerställa att data enbart behandlas för det relevanta ändamålet,

b) säkerställa att behandlingen är proportionell och nödvändig i förhållande till det relevanta ändamålet,

c) fastställa vilka specifika kategorier av data som myndigheten kan behandla,

d) kräva att de myndigheter som avses i punkterna 6–9, vid behov, tillhandahåller en särskild kontaktpunkt eller ytterligare skyddsåtgärder,

e) bedöma behovet av att begränsa efterföljande delning av relevanta data.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel42¶Europeiska åklagarmyndighetens rätt att erhålla data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral

1. Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) ska på begäran erhålla data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral i den utsträckning som krävs för att den ska kunna utföra sina uppgifter enligt artikel 4 i förordning (EU) 2017/1939 i enlighet med de former som fastställts i en genomförandeakt som antagits enligt punkt 4 i den här artikeln.

2. Eppo ska skicka de begäranden som avses i punkt 1 till EU:s tullbyrå. Tullmyndigheterna ska automatiskt underrättas om sådana begäranden när de görs.

EU:s tullbyrå ska snabbt tillhandahålla Eppo relevanta data. EU:s tullbyrå ska informera de berörda tullmyndigheterna om huruvida den tillmötesgått begäran.

3. EU:s tulldatacentral ska tillhandahålla ett digitalt gränssnitt genom vilket Eppo enkelt och utan dröjsmål kan begära och erhålla data.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer formerna för hur Eppo ska begära och erhålla data, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral, och som särskilt

a) fastställer formerna för hur Eppo ska begära data, inbegripet personuppgifter eller kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral,

b) fastställer förfarandet för att kontrollera att dessa begäranden överensstämmer med punkt 1 i denna artikel, utan att det påverkar konfidentialiteten i Eppos utredningar,

c) när så är lämpligt, hanterar EU:s tullbyrås behov av att utse en eller flera särskilda kontaktpunkter eller kontaktpersoner,

d) när så är lämpligt, hanterar behovet av att tillhandahålla ytterligare skyddsåtgärder.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel43¶Europols och Frontex rätt att erhålla data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral

1. Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) får på begäran erhålla data, inbegripet personuppgifter och kommersiellt känsliga data, som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral, i den utsträckning som krävs för att den ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) 2016/794, förutsatt att dessa data rör tullfrågor och i enlighet med de bestämmelser som fastställs i en genomförandeakt som antagits enligt punkt 8 i den här artikeln.

2. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) får på begäran erhålla icke-personuppgifter eller aggregerade data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral i den utsträckning som krävs för riskanalys och operativ samordning i samband med gränsförvaltningsverksamhet som omfattas av dess mandat enligt förordning (EU) 2019/1896.

3. En begäran enligt punkt 1 eller 2 ska lämnas in till EU:s tullbyrå. Den som begär datan ska ange skälen till begäran och säkerställa att den omfattas av det rättsliga ramverk enligt vilket den som begär data verkar.

4. EU:s tullbyrå ska behandla den begäran om data som avses i punkt 1 eller 2 och kontrollera om den görs i enlighet med denna artikel. EU:s tullbyrå ska också, i samarbete med den berörda nationella centrala enheten, eller en sambandsman om en sådan har utsetts av den berörda medlemsstaten, kontrollera om den berörda tullmyndigheten har motsatt sig överföringen av dessa data till den som begärt dem på de grunder som anges i den genomförandeakt som avses i punkt 8, i enlighet med det förfarande som fastställs däri.

5. Endast de data som är nödvändiga för de ändamål som anges i begäran får utbytas enligt denna artikel. EU:s tullbyrå ska snabbt göra dessa data tillgängliga via EU:s tulldatacentral.

6. Varje unionsorgan eller unionsbyrå som omfattas av denna artikel ska säkerställa att begärda data är nödvändiga, ändamålsenliga och proportionella. Det berörda unionsorganet eller den berörda unionsbyrån ska också säkerställa att användningen av dessa data sker i enlighet med de skyddsåtgärder som fastställs i tillämpliga unionsrättsakter.

7. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att ändra den här artikeln i syfte att göra det möjligt för andra unionsorgan och unionsbyråer än de som anges i punkterna 1 och 2 i den här artikeln att begära och erhålla data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral i enlighet med reglerna i punkterna 3–6 i den här artikeln i den utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt unionsrätten och förutsatt att dessa uppgifter rör annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

8. Kommissionen ska anta genomförandeakter

a) som fastställer formerna för hur unionsorgan och unionsbyråer som omfattas av denna artikel ska begära och erhålla data,

b) som fastställer förfarandet för den kontroll som avses i punkt 4 i denna artikel, särskilt genom att specificera

i) hur de tullmyndigheter som berörs av dessa data ska identifieras,

ii) hur situationer där flera tullmyndigheter berörs av dessa data ska hanteras,

iii) de grunder på vilka de tullmyndigheter som berörs av dessa data kan invända mot överföringen av dem, inbegripet med beaktande av hur känsliga de data som begärs är,

c) som fastställer begränsningar av och ansvar för vidareöverföring av data från den begärande parten,

d) som, när så är lämpligt, hanterar behovet hos den som begär data att utse en särskild kontaktpunkt eller en eller flera särskilda kontaktpersoner eller tillhandahålla ytterligare skyddsåtgärder.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel44¶Personuppgifter i EU:s tulldatacentral

1. Personuppgifterna för följande kategorier av registrerade får behandlas i EU:s tulldatacentral uteslutande och i den utsträckning som är nödvändig för de ändamål som anges i artikel 41:

a) Registrerade som är registrerade eller ansöker om registrering i enlighet med artikel 26.1, 26.3 eller 26.4.

b) Andra registrerade än de som avses i led a i denna punkt vilka vid enstaka tillfällen deltar i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen eller av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna eller vars personuppgifter ingår i de data som samlas in för riskhanteringsändamål enligt artikel 55.3 a.

c) Registrerade vars personliga information ingår i de styrkande handlingar som avses i artikel 76 eller i eventuella ytterligare bevis som krävs för att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i tullagstiftningen och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

d) Bemyndigad personal vid tullmyndigheterna, vid andra behöriga myndigheter eller vid någon annan relevant myndighet eller annat behörigt organ, vars personliga information är nödvändiga för att säkerställa lämplig kontroll och övervakning av åtkomsten till informationen i EU:s tulldatacentral.

e) Personal eller bemyndigade tredje parter som arbetar på uppdrag av kommissionen, EU:s tullbyrå eller andra unionsorgan eller unionsbyråer som har behörighet att få åtkomst till EU:s tulldatacentral.

2. Följande kategorier av personuppgifter får behandlas i EU:s tulldatacentral i enlighet med artikel 41:

a) Personuppgifter i den EU:s tulldatamodell som avses i artikel 49, och personuppgifter som samlas in för riskhanteringsändamål enligt artikel 55.3 a, närmare bestämt

i) identifieringsuppgifter,

ii) kontaktdata, dvs. adress och elektroniska kontaktuppgifter,

iii) data om identitetshandling (id),

iv) finansiella data och betalningsdata,

v) plats- och transportdata,

vi) data om anställning eller tjänst,

vii) data i fullmakter eller deras styrkande handlingar,

viii) data om anställda,

ix) data för elektronisk identifiering,

x) tullombudsdata,

xi) tullombudets identifieringsuppgifter,

xii) tulltransaktionsdata,

xiii) tekniska användardata,

xiv) data om lagöverträdelser och brott,

xv) data om kontrollresultat och reduceringsresultat.

b) Personuppgifter som krävs för att säkerställa en korrekt identifiering av den personal som är bemyndigad att behandla data i EU:s tulldatacentral enligt punkt 1 d och e i denna artikel, närmare bestämt

i) identifieringsuppgifter,

ii) kontaktdata, dvs. adress och elektroniska kontaktuppgifter,

iii) data om identitetshandling (id),

iv) data om anställning eller tjänst,

v) data i fullmakter eller deras styrkande handlingar,

vi) data om anställda,

vii) data för elektronisk identifiering,

viii) tekniska användardata.

Artikel45¶Period för bevarande av personuppgifter i EU:s tulldatacentral

1. Personuppgifter i EU:s tulldatacentral får inte lagras längre än vad som är nödvändigt för behandlingen av dem, och under alla omständigheter får de inte lagras i mer än tio år från och med den dag då de registreras i EU:s tulldatacentral. I de fall som avses i artikel 68 och i samband med utredningar som inletts av Olaf, Eppo eller medlemsstaternas behöriga myndigheter, liksom i samband med överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen samt administrativa och rättsliga förfaranden som rör personuppgifter i de kategorier som avses i artikel 44.2 a och b, får dessa data behållas i mer än tio år om det är nödvändigt för syftet med dessa utredningar eller förfaranden.

2. Efter utgången av den tidsperiod som föreskrivs i punkt 1 ska personuppgifter raderas eller anonymiseras, beroende på vad som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

3. Den personuppgiftsansvariga eller den gemensamt personuppgiftsansvariga för den berörda behandlingen av uppgifter ska utföra regelbundna översyner av de data som lagras i EU:s tulldatacentral för att säkerställa att personuppgifter inte bevaras längre än nödvändigt.

Artikel46¶Roller i samband med och ansvar för personuppgifter som behandlas i EU:s tulldatacentral

1. Medlemsstaternas tullmyndigheter, kommissionen och EU:s tullbyrå ska anses vara gemensamt personuppgiftsansvariga avseende behandlingen av personuppgifter i EU:s tulldatacentral när det gäller den riskhantering och det samarbete som avses i artikel 41.2 b och c, 41.3 b och d samt 41.4 a och e.

2. Varje enskild tullmyndighet ska betraktas som en personuppgiftsansvarig med avseende på de personuppgifter som den behandlar för de ändamål som avses i artikel 41.2 a. Om två eller fler tullmyndigheter deltar i utförandet av de uppgifter som avses i artikel 41.2 a, för gemensamma ändamål och med gemensamma medel, ska de anses vara gemensamt personuppgiftsansvariga.

3. Kommissionen ska betraktas som ensamt personuppgiftsansvarig när det gäller de personuppgifter som den behandlar för de ändamål som avses i artikel 41.4 c, d, f och g.

4. Till och med den 28 februari 2034 ska kommissionen, Olaf och EU:s tullbyrå var och en betraktas som ensamt personuppgiftsansvarig för de uppgifter som de behandlar enligt artikel 41.10.

5. De gemensamt personuppgiftsansvariga som avses i punkt 1 ska

a) arbeta tillsammans för att behandla de registrerades begäranden i rätt tid och för att underlätta de registrerades utövande av sina rättigheter,

b) bistå varandra i frågor som rör identifiering och hantering av uppgiftsincidenter i samband med gemensam behandling,

c) i tillämpliga fall utbyta relevant information som är nödvändig för att informera registrerade enligt kapitel III avsnitt 2 i förordning (EU) 2016/679, kapitel III avsnitt 2 i förordning (EU) 2018/1725 och kapitel III i direktiv (EU) 2016/680,

d) i tillämpliga fall säkerställa och skydda säkerheten, integriteten, tillgängligheten och konfidentialiteten för de personuppgifter som behandlas gemensamt enligt artikel 32 i förordning (EU) 2016/679, artikel 33 i förordning (EU) 2018/1725 och artikel 25 i direktiv (EU) 2016/680.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa rollerna och förhållandena för var och en av de gemensamt personuppgiftsansvariga som avses i punkt 1 gentemot de registrerade, i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2016/679 och artikel 28 i förordning (EU) 2018/1725. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4 i den här förordningen.

Artikel47¶Begränsningar av registrerades rättigheter

1. Om en registrerads utövande av den rätt till tillgång och rätt till en begränsning av behandling som avses i artiklarna 15 och 18 i förordning (EU) 2016/679 och artiklarna 17 och 20 i förordning (EU) 2018/1725, eller den information om en uppgiftsincident som avses i artikel 34.1 i förordning (EU) 2016/679 och artikel 35.1 i förordning (EU) 2018/1725, skulle äventyra en pågående utredning rörande en fysisk person på tullområdet, utförandet av tullkontroller eller hanteringen av en specifik risk på tullområdet som identifierats med avseende på en fysisk person, får dessa rättigheter helt eller delvis begränsas så länge begränsningen är nödvändig och proportionell. Begränsningen ska införas

a) av tullmyndigheterna i enlighet med artikel 23.1 c, e, f och h i förordning (EU) 2016/679, eller

b) av kommissionen och EU:s tullbyrå i enlighet med artikel 25.1 a, c, e och g i förordning (EU) 2018/1725.

2. Tullmyndigheterna, kommissionen och EU:s tullbyrå ska bedöma nödvändigheten av och proportionaliteten i de begränsningar som avses i punkt 1 från fall till fall innan de tillämpas, med beaktande av de potentiella riskerna för den registrerades rättigheter och friheter.

3. EU:s tullbyrå eller kommissionen, när de agerar som personuppgiftsansvarig eller gemensamt personuppgiftsansvarig, ska när de behandlar personuppgifter som mottagits från andra organisationer inom ramen för sina uppgifter, innan de tillämpar en begränsning av de rättigheter som avses i punkt 1 samråda med dessa organisationer om de potentiella skälen till en sådan begränsning och huruvida de är nödvändiga och proportionella.

4. Om tullmyndigheterna, kommissionen eller EU:s tullbyrå helt eller delvis begränsar de rättigheter som avses i punkt 1 ska de vidta följande åtgärder:

a) I sitt svar på begäran från den berörda registrerade informera denna om den begränsning som tillämpas och om skälen till begränsningen, och om möjligheten att lämna in ett klagomål till de nationella dataskyddsmyndigheterna eller Europeiska datatillsynsmannen eller att begära rättslig prövning vid en nationell domstol eller Europeiska unionens domstol.

b) Dokumentera skälen till begränsningen, inbegripet en bedömning av begränsningens nödvändighet och proportionalitet, och skälen till att ett beviljande av tillgång skulle äventyra riskhanteringen och tullkontrollerna.

Det tillhandahållande av information som avses i första stycket a i denna punkt får skjutas upp, utelämnas eller nekas i enlighet med artikel 25.8 i förordning (EU) 2018/1725, eller om tillhandahållandet av informationen skulle skada syftet med begränsningen.

5. Tullmyndigheterna, kommissionen eller EU:s tullbyrå ska i ett avsnitt i de dataskyddsmeddelanden som offentliggörs på dess webbplats eller intranät tillhandahålla allmän information till de registrerade om att deras rättigheter kan komma att begränsas.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter där det fastställs skyddsåtgärder för att förhindra missbruk av, olaglig tillgång till eller överföring av de personuppgifter för vilka begränsningar tillämpas eller skulle kunna komma att tillämpas. Sådana skyddsåtgärder ska bland annat omfatta fastställandet av roller och ansvarsområden för de olika aktörerna, de steg i förfarandet som ska följas i samband med sådana begränsningar, vad som utgör vederbörlig kontroll av begränsningar samt föreskriva regelbunden översyn av hur de tillämpas, vilken ska äga rum minst var sjätte månad. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel48¶Samordnad tillsyn av Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna

Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna ska, inom ramen för sina respektive behörigheter, samarbeta aktivt inom ramen för sina ansvarsområden för att säkerställa en samordnad tillsyn av EU:s tulldatacentrals funktion i enlighet med artikel 62 i förordning (EU) 2018/1725.

Artikel49¶EU:s tulldatamodell

Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa vilka data som krävs för att uppfylla de ändamål som avses i artikel 41.1–41.4. Dessa datakrav ska utgöra EU:s tulldatamodell.

Artikel50¶Tekniska medel för samarbete

1. Kommissionen, EU:s tullbyrå och tullmyndigheterna ska använda EU:s tulldatacentral vid utbyte av data med de myndigheter och unionsorgan eller unionsbyråer som avses i artiklarna 41.6–41.9, 42 och 43 i syfte att samarbeta enligt denna förordning.

2. Om ekonomiska aktörer använder EU:s tulldatacentral för att fullgöra tullformaliteter enligt denna förordning ska EU:s tulldatacentral tillhandahålla de funktioner som avses i artikel 8.2, 8.3 och 8.4 i förordning (EU) 2022/2399.

3. Om andra myndigheter än tullmyndigheterna eller unionsorgan och unionsbyråer använder sig av elektroniska medel som inrättats genom, som används för att uppnå målen för eller till vilka det hänvisas i unionsrättsakter, får samarbetet enligt denna förordning ske genom interoperabilitet mellan dessa elektroniska medel och EU:s tulldatacentral.

4. Om andra myndigheter än tullmyndigheterna inte använder sig av elektroniska medel som inrättats genom, som används för att uppnå målen för eller till vilka det hänvisas i unionsrättsakter, får de använda EU:s tulldatacentrals särskilda tjänster och system i enlighet med artikel 41.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de tekniska arrangemang för interoperabilitet och anslutning enligt punkterna 3 och 4 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Kapitel 4 Övriga bestämmelser

Artikel51¶Utveckling, drift och underhåll av EU:s tulldatacentral

1. Kommissionen ska utveckla, driva och underhålla EU:s tulldatacentral.

2. Efter samråd med medlemsstaterna får kommissionen anförtro utveckling, drift och underhåll av EU:s tulldatacentral till EU:s tullbyrå, med beaktande av huruvida EU:s tullbyrå är i stånd att utföra dessa uppgifter.

3. Utvecklingen, driften och underhållet av EU:s tulldatacentral ska innefatta

a) fastställande av tekniska specifikationer för behandling av data inom EU:s tulldatacentral,

b) inrättande av ett ramverk för datakvalitet,

c) genomförande av de funktioner hos EU:s tulldatacentral som föreskrivs i artikel 38.3, med undantag av underhåll och uppdateringar i enlighet med tillämpliga nationella bestämmelser om mervärdesskatt och punktskatt, som ska göras av medlemsstaterna,

d) tillhandahållande av allmän vägledning om användningen av EU:s tulldatacentral,

e) inrättande av en offentlig kontaktpunkt för stöd till användare av EU:s tulldatacentral, inbegripet för säkerhetshot,

f) antagande av åtgärder för att säkerställa driftskontinuitet för EU:s tulldatacentral.

Artikel52¶Driftskontinuitet

1. Kommissionen och EU:s tullbyrå ska säkerställa att EU:s tulldatacentral har infört åtgärder för driftskontinuitet, vid behov inbegripet redundans, felöverbryggande mekanismer och protokoll för återställning av data, så att den kan drivas även i händelse av en allvarlig kris eller att det finns lämpliga reservrutiner. Platserna för EU:s tulldatacentrals infrastruktur ska vara geografiskt spridda för att säkerställa driften av EU:s tulldatacentral i händelse av fel vid en av platserna.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de reservrutiner som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel53¶Undantag

Under exceptionella och vederbörligen motiverade omständigheter får kommissionen, på begäran av en eller flera medlemsstater, anta en genomförandeakt, i form av ett beslut, som ger den eller de medlemsstaterna tillstånd att använda andra, funktionellt likvärdiga, elektroniska tjänster eller system än de som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral eller att använda andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik för funktioner som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral.

En genomförandeakt som avses i första stycket

a) får inte påverka EU:s tulldatacentrals funktion och lagrade datas fullständighet, såvida inte annan teknik än elektronisk databehandlingsteknik används,

b) ska motiveras av den specifika situationen i den eller de begärande medlemsstaterna,

c) ska vara tidsbegränsad, ses över regelbundet och återkallas om den inte längre är motiverad,

d) får antas endast om den inte påverkar informationsutbytet mellan den eller de begärande medlemsstaterna och andra medlemsstater och EU:s tullbyrå eller utbytet och lagringen av information i andra medlemsstater för tillämpningen av tullagstiftningen,

e) får inte leda till att den eller de begärande medlemsstaterna permanent utestängs från användningen av EU:s tulldatacentral,

f) får förlängas i vederbörligen motiverade fall på begäran av den eller de berörda medlemsstaterna.

Avdelning IV Tullövervakning, riskhantering och tullkontroller

Avsnitt 1 Tullövervakning

Artikel54¶Tullövervakning

1. Varor som ska föras in i unionens tullområde får omfattas av riskreducerande åtgärder, särskilt på grundval av de data som tillhandahålls eller tillgängliggörs avseende dessa varor.

2. Varor som förts in i unionens tullområde ska omfattas av tullövervakning från tidpunkten för införseln i det området.

3. Varor som förts in i unionens tullområde ska kvarstå under tullövervakning

a) när det gäller icke-unionsvaror, till dess att deras tullstatus ändras eller varorna förs ut ur unionens tullområde eller förstörs,

b) när det gäller unionsvaror, till dess att deras tullstatus har bekräftats, såvida de inte hänförs till förfarandet för slutanvändning.

4. Unionsvaror som hänförts till förfarandet för slutanvändning ska kvarstå under tullövervakning

a) om varorna lämpar sig för upprepad användning, under en period som inte överstiger två år från den dag då varorna för första gången används för de ändamål som fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats,

b) till dess att varorna har använts för de ändamål som fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats,

c) till dess att varorna har förts ut ur unionens tullområde, förstörts eller överlåtits till staten,

d) till dess att varorna har använts för andra ändamål än dem som fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats och de tillämpliga importtullarna har betalats.

5. Unionsvaror som hänförts till förfarandet för export eller förfarandet för passiv förädling ska kvarstå under tullövervakning till dess att de förs ut ur unionens tullområde, överlåts till staten eller förstörs eller till dess att tulldeklarationen eller relevanta data om exporten eller förfarandet för passiv förädling ogiltigförklaras.

6. Unionsvaror som hänförts till förfarandet för intern transitering ska kvarstå under tullövervakning till dess att tullmyndigheterna avslutar förfarandet i enlighet med artikel 129.2.

7. Varor får inte undandras tullövervakning utan tullmyndigheternas medgivande.

8. Innehavaren av varor som omfattas av tullövervakning får, med tullmyndigheternas tillstånd, när som helst undersöka varorna eller ta prover, särskilt i syfte att fastställa varornas klassificering enligt tulltaxan, deras tullvärde eller tullstatus.

Kapitel 2 Tullriskhantering

Artikel55¶Allmänna principer

1. EU:s tullbyrå, kommissionen och tullmyndigheterna ska, på grundval av riskhantering, främst automatiserad riskanalys, och i enlighet med sina roller enligt detta kapitel, fastställa om varor, personer, ekonomiska aktörer, transportmedel och leveranskedjor kommer att omfattas av riskreducerande åtgärder, och i så fall var och när dessa riskreducerande åtgärder kommer att äga rum.

2. Kommissionen, EU:s tullbyrå och tullmyndigheterna ska använda tullriskhantering för att skilja mellan risknivåerna för alla typer av risker som är förknippade med varor, personer, ekonomiska aktörer, transportmedel och leveranskedjor i enlighet med detta kapitel.

3. Tullriskhantering ska omfatta åtminstone följande verksamheter, som där så är lämpligt ska organiseras på regelbundet återkommande grund:

a) Insamling, behandling, utbyte och analys av relevanta data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral och från andra källor, inbegripet de källor som fastställs i nationell rätt eller unionsrätten, samt från andra myndigheter än tullmyndigheter.

b) Identifiering, analys, bedömning eller förutsägande av risker, inbegripet på grundval av statistiska och prediktiva metoder och slumpmässiga kontroller.

c) Utveckling av åtgärder som krävs för att hantera risker, inbegripet fastställande av gemensamma prioriterade kontrollområden, gemensamma riskkriterier och standarder samt övervakningsstrategier.

d) Föreskrivande och vidtagande av åtgärder, inbegripet val av lämpliga riskreducerande åtgärder.

e) Insamling av återkoppling om genomförandet av riskhanterings- och kontrollverksamheten.

f) Övervakning och översyn av riskhanterings- och kontrollverksamheten i syfte att förbättra den.

4. När tullmyndigheterna fattar beslut som rör den tullriskhantering som avses i punkt 2 ska de ta hänsyn till tillgänglig information om en importörs, en exportörs eller en importör vid distansförsäljnings bristande efterlevnad av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna som tullmyndigheterna har underrättats om. Sådan bristande efterlevnad ska beaktas för den berörda importörens eller exportörens riskprofil.

Artikel56¶Kommissionens roll

1. Utan att det påverkar tullmyndigheternas roll enligt artiklarna 58.1 e och 63 får kommissionen, i förekommande fall med hänsyn till resultatet av processen enligt artikel 232.6, fastställa gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder för alla typer av risker, inbegripet men inte begränsat till risker som rör ekonomiska intressen.

2. Utöver de åtgärder som avses i punkt 1 får kommissionen

a) ge EU:s tullbyrå politiska riktlinjer för riskhanteringsprojekt och övervakningsstrategier,

b) begära att EU:s tullbyrå genomför en periodisk utvärdering eller en ad hoc-utvärdering av genomförandet av riskhanteringsverksamhet,

c) begära att EU:s tullbyrå utarbetar en övervakningsstrategi för alla typer av risker och utför särskilda hotbildsbedömningar på tullområdet, utöver dem som avses i artikel 57.1.

3. Kommissionen får, om det är nödvändigt för de ändamål som avses i punkterna 1 och 2, behandla och analysera data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral och från andra källor, inbegripet källor som fastställs i nationell rätt eller unionsrätten, samt från andra myndigheter än tullmyndigheter.

Artikel57¶EU:s tullbyrås roll

1. EU:s tullbyrå ska genomföra en regelbunden hotbildsbedömning som ska ligga till grund för de rekommendationer som avses i artikel 232.6.

2. EU:s tullbyrå ska utföra riskhanteringsverksamhet på unionsnivå med vederbörlig hänsyn till de politiska riktlinjer som avses i artikel 56.2 a och det möjliga resultatet av den process som avses i artikel 232.6. Härvid gäller att EU:s tullbyrå

a) får lämna synpunkter till kommissionen för inrättande av gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder som avses i artikel 56.1,

b) får bistå kommissionen vid fastställandet av de gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder som avses i artikel 56.1, med beaktande av operativ kunskap och teknisk expertis inom riskhantering,

c) ska utarbeta övervakningsstrategier, när så är lämpligt tillsammans med andra myndigheter än tullmyndigheterna, och utföra särskilda hotbildsbedömningar på tullområdet enligt vad som avses i artikel 56.2 c,

d) ska utbyta relevanta data med tullmyndigheterna och med andra myndigheter vid tillämpningen av denna avdelning, om möjligt via EU:s tulldatacentral, i enlighet med artikel 60,

e) ska, om den identifierar eller misstänker bedrägeri, informera Olaf om detta och förse Olaf med all nödvändig information om dessa fall; den får också informera Europol inom ramen för Europols mandat,

f) ska utarbeta operativ vägledning för riskhanteringsverksamhet som inbegriper fler än en tullmyndighet,

g) ska utveckla och genomföra gemensamma riskanalyser och generera riskanalysresultat och, om en risk identifieras, utfärda kontrollrekommendationer och andra lämpliga riskreducerande åtgärder till tullmyndigheterna, inbegripet för tillämpningen av de gemensamma prioriterade kontrollområdena och de gemensamma riskkriterierna och standarderna och för att hantera krissituationer, med beaktande av riskens allvarlighetsgrad och den rimligen förväntade inverkan på handelsflöden och på enskilda medlemsstaters kontrollresurser,

h) får lämna synpunkter till kommissionen för utarbetandet av ett ramverk om principen följ eller förklara som är tillämplig på kontrollrekommendationer och som ska användas av tullmyndigheterna för det fall att de inte följer sådana kontrollrekommendationer,

i) ska vidta åtgärder för att hantera antalet kontrollrekommendationer, med beaktande av den rimligen förväntade inverkan på handelsflöden och riskens allvarlighetsgrad, om det inte är möjligt att följa kontrollrekommendationerna på grund av resursbegränsningar vid ett relevant tullkontor.

3. EU:s tullbyrå får, om det är nödvändigt för de ändamål som avses i punkt 2, samla in, behandla och analysera data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral och från andra källor, inbegripet de källor som fastställs i nationell rätt eller unionsrätten, samt från andra myndigheter än tullmyndigheter.

4. EU:s tullbyrå ska informera kommissionen och tullmyndigheterna om sin riskhanteringsverksamhet och resultaten av denna, på ad hoc-basis vid behov, eller på begäran av kommissionen. I detta avseende ska EU:s tullbyrå förse kommissionen med all nödvändig information.

5. Till och med den 30 juni 2028 får kommissionen utföra de riskhanteringsuppgifter för EU:s tullbyrå som avses i denna artikel.

Artikel58¶Nationella tullmyndigheters roll

1. Tullmyndigheterna ska

a) utföra nationell riskhanteringsverksamhet, inbegripet riskanalys, samarbete och utbyte av information om riskhantering med relevanta nationella myndigheter, och vidta riskreducerande åtgärder,

b) genomföra nationella processer som krävs för genomförandet av gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder,

c) när så är lämpligt utföra nationella riskanalyser för att genomföra de risksignaler, riskanalysresultat och kontrollrekommendationer som tagits fram av EU:s tullbyrå eller andra tullmyndigheter och vid behov vidta lämpliga riskreducerande åtgärder,

d) utfärda kontrollrekommendationer och ange andra lämpliga riskreducerande åtgärder till tullmyndigheterna i andra medlemsstater, med beaktande av den operativa vägledning som avses i artikel 57.2 f,

e) fatta kontrollbeslut,

f) utföra kontroller i enlighet med kapitel 2 och i enlighet med tillämpliga gemensamma riskkriterier och standarder,

g) lämna en motivering till EU:s tullbyrå om en kontrollrekommendation inte har följts eller om en riskreducerande åtgärd inte har vidtagits.

2. Tullmyndigheterna får, om det är nödvändigt för de ändamål som avses i punkt 1, samla in, behandla och analysera data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral och från andra källor, inbegripet källor som fastställs i nationell rätt eller unionsrätten, samt från andra myndigheter än tullmyndigheter.

Artikel59¶Gemensamma riskkriterier och standarder

1. De gemensamma riskkriterierna och standarderna ska innefatta

a) en beskrivning av riskerna,

b) de riskfaktorer eller riskindikatorer som ska användas för att välja ut vilka varor eller ekonomiska aktörer som ska genomgå tullkontroller,

c) den typ av tullkontroller som tullmyndigheterna ska göra,

d) tillämpningen av riskanalys och riskreducerande åtgärder i leveranskedjan, inbegripet begäranden om information eller åtgärder och instruktioner om att varor inte ska lastas eller transporteras, och

e) perioden för tillämpning av de tullkontroller som avses i led c.

2. Vid fastställandet av gemensamma riskkriterier och standarder ska kommissionen beakta allt det följande:

a) Proportion till risken.

b) Hur brådskande de nödvändiga kontrollerna är.

c) Den rimligen förväntade inverkan på handelsflödet och enskilda medlemsstaters kontrollresurser.

Artikel60¶Information som är relevant för riskhantering och kontroller

1. All riskinformation och alla risksignaler, riskanalysresultat, kontrollrekommendationer, kontrollbeslut, kontrollresultat och annan relevant information ska registreras i den operativa process som berörs och i EU:s tulldatacentral, oavsett om de baserats på nationell eller gemensam riskanalys eller på slumpmässigt urval. Tullmyndigheterna ska dela riskinformation med varandra, EU:s tullbyrå och kommissionen.

2. Tullmyndigheterna, EU:s tullbyrå och kommissionen ska ha rätt att behandla de aspekter som avses i punkt 1 i denna artikel i enlighet med sina roller som avses i artiklarna 56–58 och 61 och på grundval av deras respektive rättigheter avseende dataåtkomst och databehandling enligt artikel 41.

3. EU:s tullbyrå ska, när så är möjligt, använda EU:s tulldatacentral för att samla in, eller samverka med, andra källor till data, dokument eller information som av EU:s tullbyrå, kommissionen eller en tullmyndighet identifierats som relevanta för riskhantering. Om något annat system än EU:s tulldatacentral används ska det systemet följa samma standarder för skydd för data, datasäkerhet och dataintegritet som fastställs i avdelning III.

4. Till och med den 30 juni 2028 ska kommissionen utföra de uppgifter för EU:s tullbyrå som avses i den här artikeln.

Artikel61¶Utvärdering av tullriskhantering

1. Minst en gång per år ska kommissionen, i samarbete med EU:s tullbyrå och tullmyndigheterna, utvärdera genomförandet av riskhantering för att kontinuerligt förbättra dess operativa och strategiska ändamålsenlighet och effektivitet, och offentliggöra icke-känslig information om denna utvärdering. Kommissionen får dessutom se till att utvärderingar genomförs när den anser det nödvändigt, samt fortlöpande.

2. För den utvärdering som avses i punkt 1 ska EU:s tullbyrå samla in och analysera relevant information och genomföra all nödvändig verksamhet. EU:s tullbyrå får i detta avseende begära periodiska rapporter eller ad hoc-rapporter från en eller flera medlemsstater såvida inte denna information kan extraheras från EU:s tulldatacentral.

3. För den utvärdering som avses i punkt 1, och i syfte att fullgöra sin roll och sitt ansvar enligt denna avdelning, får kommissionen behandla all relevant information som är tillgänglig via EU:s tulldatacentral och begära information som inte är tillgänglig däri från EU:s tullbyrå och från tullmyndigheterna.

4. Vid fastställandet av gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder som avses i artiklarna 56.1, 57.2 a och b och 59 ska EU:s tullbyrå och kommissionen i relevanta fall beakta utvärderingar som utförts enligt den här artikeln.

Artikel62¶Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer åtgärder för att säkerställa en harmoniserad tillämpning av tullkontroller och riskhantering, inbegripet informationsutbyte och fastställande av gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder som avses i denna avdelning. Sådana åtgärder ska innefatta följande:

a) Den information som ska registreras i EU:s tulldatacentral när det gäller riskhantering och kontroller, inbegripet i fråga om riskinformation, riskanalysresultat, riskreducerande åtgärder, kontrollrekommendationer, kontrollbeslut och kontrollresultat samt rätten att få tillgång till och behandla sådan information.

b) Förfarandeåtgärder för övergångsanvändning av eller åtkomst till befintliga tullinformationssystem.

c) Förfarandeåtgärder för hantering av interoperabilitet mellan EU:s tulldatacentral och andra system.

d) Förfarandeåtgärder i samband med tillämpningen av rapporteringskravet vid kontroller efter frigörande och slumpmässiga kontroller.

e) Arrangemang för samarbete, inbegripet informationsutbyte, mellan EU:s tullbyrå och specifika andra unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer vid tillämpningen av denna avdelning.

f) Identifiering av den behöriga tullmyndigheten när det gäller specifika riskhanteringsprocesser som berör fler än en medlemsstat.

g) Förfarandeaspekter av kontroller, inbegripet kontroller efter frigörande, som berör fler än en medlemsstat, och tillgången till resultat av provtagning och andra kontroller mellan de berörda tullmyndigheterna.

h) Arrangemang för delning av riskinformation mellan tullmyndigheter, EU:s tullbyrå och kommissionen.

i) Gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder som avses i artiklarna 56.1, 57.2 a och b och 59, inbegripet formerna för deras tillämpning i brådskande fall vid behov.

j) Ramverket om principen följ eller förklara om en kontrollrekommendation inte har följts, enligt artikel 57.2 h.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

2. När det finns vederbörligen motiverade tvingande skäl till skyndsamhet beträffande de åtgärder som avses i punkt 1 i denna artikel, inbegripet formerna för deras tillämpning i brådskande fall för att på ett ändamålsenligt sätt reagera på kriser eller incidenter som skulle kunna utgöra en överhängande risk för skydd eller säkerhet, avseende behovet av att snabbt uppdatera den gemensamma riskhanteringen och anpassa informationsutbytet, gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder till riskutvecklingen, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 283.5.

Avsnitt 3 Tullkontroller

Artikel63¶Tullkontroller

1. Utan att det påverkar tillämpningen av kapitel 2 får tullmyndigheterna göra de tullkontroller som de anser nödvändiga, inbegripet slumpmässiga kontroller.

2. Tullkontroller kan särskilt bestå i

a) undersökning av varor,

b) provtagning av varor,

c) kontroll av äktheten, integriteten, riktigheten och fullständigheten hos de data som en person tillhandahåller eller gör tillgängliga,

d) kontroll av att handlingar finns och är äkta, riktiga och giltiga,

e) granskning av ekonomiska aktörers räkenskaper, affärsbokföring och datakällor,

f) undersökning av transportmedel,

g) undersökning av bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig,

h) utförande av officiella undersökningar, och

i) andra liknande handlingar.

Vid behov får tullkontroller omfatta behandling av elektroniska data och källan till de data som tillhandahålls eller tillgängliggörs i EU:s tulldatacentral.

3. Om andra kontroller än tullkontroller ska utföras av andra myndigheter när det gäller samma varor, ska tullmyndigheterna bedriva ett nära samarbete med dessa andra myndigheter så att dessa kontroller om möjligt kan utföras vid samma tidpunkt och på samma plats som tullkontrollerna (one-stop-shop-principen). När andra kontroller utförs samtidigt som tullkontroller ska tullmyndigheterna ha den samordnande rollen.

4. Tullmyndigheterna får besluta att utföra kontroller på en plats som de anvisar.

Artikel64¶Kontroll av de data som tillhandahållits eller gjorts tillgängliga

1. Från och med den tidpunkt då en person tillhandahåller eller tillgängliggör data för tullmyndigheterna får dessa myndigheter, i syfte att kontrollera att sådana data är riktiga

a) granska dessa data och styrkande handlingar, inbegripet genom att bereda sig åtkomst till datakällor som innehas av de ekonomiska aktörerna eller lagras för deras räkning av tjänsteleverantörer,

b) begära att andra dokument eller data tillhandahålls, inbegripet data som innehas av de ekonomiska aktörerna eller lagras för deras räkning av tjänsteleverantörer,

c) begära tillgång till personens elektroniska registrerade uppgifter,

d) undersöka varorna,

e) ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av varorna.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer åtgärder för kontroll av den information som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel65¶Undersökning och provtagning av varor

1. Tullmyndigheterna får när som helst kräva att varor lossas och packas upp i syfte att undersöka eller ta prover av dem eller undersöka det transportmedel som de transporteras med.

2. Transport av varor till de platser där de ska undersökas och där prover ska tas, samt all hantering som är nödvändig för denna undersökning eller provtagning, ska utföras av importören, exportören, fraktföraren eller innehavaren av transiteringsförfarandet, eller under deras ansvar. De kostnader som uppstår ska bäras av importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet.

3. Importören, exportören, fraktföraren eller innehavaren av transiteringsförfarandet ska ha rätt att vara närvarande eller företrädas när varorna undersöks och när prover tas. Tullmyndigheterna får, om de har rimliga skäl för detta, kräva att importören, exportören, fraktföraren eller innehavaren av transiteringsförfarandet är närvarande eller företräds när varorna undersöks eller prover tas, eller ger tullmyndigheterna den hjälp som behövs för att underlätta undersökningen eller provtagningen.

4. Under förutsättning att prover tas i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt ska tullmyndigheterna inte vara skyldiga att betala ersättning som en följd av provtagningen, men de ska bära kostnaderna för analys eller undersökning av proverna.

5. Om endast en del av varorna undersöks eller när prover tas, ska resultatet av denna partiella undersökning eller av analysen eller undersökningen av proverna anses gälla alla de varor av samma slag som ingår i samma sändning.

Importören, exportören, fraktföraren eller innehavaren av transiteringsförfarandet får dock begära en ytterligare undersökning eller provtagning av varorna om denne anser att resultatet av den partiella undersökningen eller av analysen eller undersökningen av proverna inte är giltigt för resten av de berörda varorna. Denna begäran ska beviljas, förutsatt att varorna inte har frigjorts eller, om de har frigjorts, förutsatt att importören, exportören, fraktföraren eller innehavaren av transiteringsförfarandet styrker att de inte har ändrats på något sätt.

Trots vad som sägs i första och andra styckena får importören, exportören, fraktföraren eller innehavaren av transiteringsförfarandet på egen bekostnad begära ytterligare undersökning eller provtagning.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter om fastställande av åtgärder för den undersökning och provtagning av varor som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel66¶Resultaten av kontrollen

1. Resultaten av kontrollen, i enlighet med artikel 64, av de data som tillhandahållits eller tillgängliggjorts av importören, exportören, fraktföraren eller innehavaren av transiteringsförfarandet, ska användas vid tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande till vilket varorna hänförs och av andra skyldigheter som fastställs i tullagstiftningen.

2. Resultaten av tullmyndigheternas kontroll ska ha samma bevisvärde i hela unionens tullområde.

3. Om de data som tillhandahålls eller tillgängliggörs av importören, exportören, fraktföraren eller innehavaren av transiteringsförfarandet inte kontrolleras, ska punkt 1 tillämpas på grundval av dessa data.

4. Om tullmyndigheterna konstaterar att en viss vara eller vissa varor som ingår i en sändning inte uppfyller kraven ska de bedöma om andra varor i andra sändningar utgör en liknande risk i enlighet med kriterier som ska fastställas i en genomförandeakt som antas enligt punkt 5. I sådana fall får tullmyndigheterna anse att de berörda varorna inte uppfyller kraven och vidta riskreducerande åtgärder, där så är relevant i samarbete med andra behöriga myndigheter, eller vägra att frigöra dessa andra varor enligt artikel 77.4.

Denna punkt ska inte tillämpas om importören lägger fram bevis för att de varor som inte har kontrollerats uppfyller kraven.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer

a) åtgärder för de kontrollresultat som avses i denna artikel, och

b) de kriterier enligt vilka tullmyndigheterna får betrakta kontrollresultat som bevis för att andra varor utgör en liknande risk för bristande efterlevnad enligt punkt 4 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel67¶Identifieringsåtgärder

1. Om det krävs identifiering av varor för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna för det relevanta tullförfarande till vilket varorna avses hänföras, ska tullmyndigheterna eller, i tillämpliga fall, de ekonomiska aktörer som bemyndigats för detta ändamål av tullmyndigheterna, vidta de åtgärder som krävs för att identifiera varorna.

Dessa identifieringsåtgärder ska ha samma rättsverkan i hela unionens tullområde.

2. Identifieringsmärken som fästs på varor, förpackningar eller transportmedel får endast avlägsnas eller förstöras av tullmyndigheterna eller, med tillstånd från tullmyndigheterna, av andra personer, såvida det inte är väsentligt att avlägsna eller förstöra sådana identifieringsmärken för att skydda varorna eller transportmedlet till följd av oförutsebara omständigheter eller force majeure.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som anger vilka åtgärder som utgör sådana identifieringsåtgärder som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel68¶Kontroll efter frigörande

1. För tullkontrolländamål får tullmyndigheterna, efter det att varorna frigjorts,

a) kontrollera att de data som tillhandahållits eller tillgängliggjorts är riktiga och fullständiga samt att styrkande handlingar finns och är äkta, riktiga och giltiga,

b) granska den ekonomiska aktörens räkenskaper och annan bokföring som avser verksamheten som rör varorna i fråga och tidigare eller efterföljande kommersiell verksamhet som berör dessa varor,

c) undersöka dessa varor och ta prover i tillämpliga fall om det fortfarande är möjligt för dem att göra detta,

d) bereda sig åtkomst till ekonomiska aktörers system för att kontrollera efterlevnaden av skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra data för EU:s tulldatacentral.

2. De kontroller som avses i punkt 1 får göras på plats hos importören, exportören, varuinnehavaren, varje annan person som av yrkesmässiga skäl är direkt eller indirekt inblandad i verksamheten som rör varorna i fråga eller varje annan person som innehar de handlingar och data som avses i den punkten i kommersiellt syfte.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de åtgärder som ska tillämpas på de kontroller som avses i punkt 1 i denna artikel, inbegripet i fall där verksamhet äger rum i fler än en medlemsstat, och om användningen av lämpliga metoder i samband med sådana kontroller. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel69¶Revisioner

1. För revisionsändamål får tullmyndigheterna

a) undersöka den ekonomiska aktörens ledning, organisation, interna förfaranden eller interna system, såsom redovisning och logistik, i syfte att samla in, bedöma och lägga fram bevis om den ekonomiska aktörens efterlevnad av relevanta regler och krav tillämpade av tullmyndigheterna,

b) göra en utförlig analys av den ekonomiska aktörens verksamhet, processer, system och interna kontroller.

2. Revisioner får göras på plats hos importören, exportören, varuinnehavaren, varje annan person som av yrkesmässiga skäl är direkt eller indirekt inblandad i dessa transaktioner eller hos varje annan person som innehar de dokument och data som är relevanta för revisionen.

Artikel70¶Resor med flyg och fartyg inom unionen

1. Tullkontroller eller tullformaliteter ska utföras för handbagage och lastrumsbagage som tillhör personer som antingen reser med flyg inom unionen eller reser med fartyg inom unionen endast då tullagstiftningen föreskriver detta.

2. Punkt 1 ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av

a) skydd och säkerhet,

b) kontroller kopplade till annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som anger i vilka hamnar eller på vilka flygplatser tullkontroller och tullformaliteter ska tillämpas på följande:

a) Handbagage och lastrumsbagage som tillhör personer som

i) reser med flyg i ett luftfartyg som kommer från en flygplats utanför unionen och som efter en mellanlandning på en flygplats i unionen fortsätter till en annan flygplats i unionen,

ii) reser med flyg i ett luftfartyg som mellanlandar på en flygplats i unionen innan det fortsätter till en flygplats utanför unionen,

iii) använder en sjöfartstjänst som tillhandahålls av samma fartyg och som innehåller flera etapper med avresa, uppehåll eller slutdestination i en hamn utanför unionen,

iv) är ombord på en fritidsbåt eller ett turist- eller affärsflygplan.

b) Handbagage och lastrumsbagage som

i) anländer till en flygplats i unionen ombord på ett luftfartyg som kommer från en flygplats utanför unionen och på flygplatsen i unionen flyttas över till ett annat luftfartyg som flyger vidare inom unionen,

ii) lastas vid en flygplats i unionen ombord på ett luftfartyg som flyger inom unionen för att vid en annan flygplats i unionen flyttas över till ett luftfartyg vars destination är en flygplats utanför unionen.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Avdelning V Hänförande av varor till ett tullförfarande

Kapitel 1 Varors tullstatus

Artikel71¶Antagande om tullstatus som unionsvaror

1. Alla varor som befinner sig i unionens tullområde ska antas ha tullstatus som unionsvaror, såvida det inte fastställs att de inte är unionsvaror.

2. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ska antagandet enligt punkt 1 inte gälla. Det ska följaktligen vara nödvändigt att bevisa att de berörda varorna har tullstatus som unionsvaror.

3. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ska varor som är helt framställda i unionens tullområde och som har framställts av varor i tillfällig lagring eller av varor som har hänförts till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring, förfarandet för tillfällig införsel eller förfarandet för aktiv förädling inte ha tullstatus som unionsvaror.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) fastställa de särskilda fall där antagandet enligt punkt 1 i denna artikel inte gäller,

b) fastställa villkoren för att bevilja underlättande åtgärder när det gäller uppgiften att bevisa att varor har tullstatus som unionsvaror enligt punkt 2 i denna artikel,

c) fastställa de särskilda fall där de varor som avses i punkt 3 i denna artikel inte har tullstatus som unionsvaror.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för tillhandahållande och kontroll av bevis för tullstatus som unionsvaror. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel72¶Förlust av tullstatus som unionsvaror

Unionsvaror ska bli icke-unionsvaror i följande fall:

a) När de förs ut ur unionens tullområde, förutsatt att reglerna om intern transitering inte är tillämpliga.

b) När de har hänförts till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring eller förfarandet för aktiv förädling, om det är tillåtet enligt tullagstiftningen.

c) När de har hänförts till förfarandet för slutanvändning och därefter antingen överlåts till staten, eller förstörs med resultatet att avfall återstår.

d) När den information som tillhandahållits eller tillgängliggjorts, eller i tillämpliga fall deklarationen, för övergång till fri omsättning ogiltigförklaras efter det att varorna frigjorts.

Artikel73¶Unionsvaror som tillfälligt lämnar unionens tullområde

1. I de fall som avses i artikel 136.2 b–e ska varor behålla sin tullstatus som unionsvaror enbart om denna status fastställs enligt de villkor och på de sätt som föreskrivs i tullagstiftningen.

2. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen får unionsvaror, utan att omfattas av ett tullförfarande, befordras från en plats till en annan inom unionens tullområde och tillfälligt lämna detta område utan att deras tullstatus ändras.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda fall där tullstatusen för varor inte ändras, enligt vad som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Kapitel 2 Hänförande och frigörande

Artikel74¶Hänförande av varor till ett tullförfarande

1. Importörer, exportörer och innehavare av transiteringsförfarandet ska i EU:s tulldatacentral tillhandahålla eller tillgängliggöra de data som är nödvändiga för hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet så snart dessa data är tillgängliga, och under alla omständigheter före underrättelsen om varornas tillgänglighet.

2. Genom att tillhandahålla eller tillgängliggöra underrättelsen om varornas tillgänglighet bekräftar importörerna, exportörerna och innehavarna av transiteringsförfarandet för tullmyndigheterna att de har för avsikt att hänföra varorna till det berörda tullförfarandet.

3. En person som använder IOSS-ordningen ska tillhandahålla eller tillgängliggöra data om distansförsäljning av varor som ska hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning i unionens tullområde senast dagen efter den dag då betalningen för försäljningen godtogs och under alla omständigheter före underrättelsen om varornas tillgänglighet.

4. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 178, får tullmyndigheterna under vederbörligen motiverade omständigheter som är kopplade till de styrkande handlingarna eller fastställandet av varornas tullvärde ge en exportör, en innehavare av transiteringsförfarandet eller en importör, med undantag för importören vid distansförsäljning, tillstånd att tillhandahålla eller tillgängliggöra vissa data, utom förhandsinformation om gods, efter det att varorna frigjorts.

Exportören, innehavaren av transiteringsförfarandet eller importören, med undantag för importören vid distansförsäljning, ska tillhandahålla eller tillgängliggöra den utelämnade informationen inom en viss tidsfrist.

5. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 178, får en betrodd näringsidkare, med undantag för importören vid distansförsäljning, under vederbörligen motiverade omständigheter som är kopplade till de styrkande handlingarna eller fastställandet av varornas tullvärde, tillhandahålla eller tillgängliggöra vissa data, utom förhandsinformation om gods, efter det att varorna frigjorts. Den betrodda näringsidkaren ska tillhandahålla eller tillgängliggöra den utelämnade informationen inom en viss tidsfrist.

6. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel får varor, i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen, hänföras till ett tullförfarande på annat sätt än genom EU:s tulldatacentral.

7. Varorna ska hänföras till det berörda tullförfarandet när de frigörs.

Dagen för underrättelsen om varornas tillgänglighet ska vara den dag som ska användas för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande till vilket varorna hänförs och för alla andra import- eller exportformaliteter.

8. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) fastställa de data som avses i punkterna 1 och 3 i denna artikel,

b) fastställa villkoren för tillämpning av den förenkling som avses i punkt 4 i denna artikel,

c) fastställa de specifika data som kan tillhandahållas eller tillgängliggöras efter det att varorna frigjorts och tidsfristerna för att tillhandahålla eller tillgängliggöra sådana data, om punkt 4 eller 5 i denna artikel tillämpas,

d) fastställa de särskilda fall som avses i punkt 6 i denna artikel och de andra sätt än genom EU:s tulldatacentral som kan användas för att hänföra varor till ett tullförfarande.

Artikel75¶Andra former av underrättelse om varornas tillgänglighet

Importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet får tillhandahålla eller tillgängliggöra underrättelsen om varornas tillgänglighet genom

a) underrättelsen om varornas ankomst till unionens tullområde om den tillfälliga lagringen eller hänförandet till ett tullförfarande äger rum vid införseltullkontoret, eller

b) underrättelsen om varornas ankomst till utförselstället om den tillfälliga lagringen sker vid utförseltullkontoret.

Artikel76¶Information och styrkande handlingar

1. När personer tillhandahåller eller tillgängliggör de data och den information som krävs för det särskilda tullförfarande till vilket varor hänförs eller är avsedda att hänföras, ska de tillhandahålla eller tillgängliggöra digitala kopior av de pappersdokument i original som använts för att erhålla dessa data och denna information, om sådana pappersdokument i original finns.

2. Till och med den 28 februari 2034 ska, när en tulldeklaration inges, de styrkande handlingar som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras innehas av deklaranten och stå till tullmyndigheternas förfogande vid den tidpunkt då deklarationen inges.

3. De styrkande handlingarna för de tillämpliga icke-tullrelaterade unionsformaliteter som förtecknas i bilagan till förordning (EU) 2022/2399 ska anses ha tillhandahållits eller tillgängliggjorts eller innehas av deklaranten om tullmyndigheterna kan erhålla nödvändiga data från motsvarande icke-tullrelaterade unionssystem via systemet med en enda kontaktpunkt för tullen i EU för utbyte av intyg (EU CSW-CERTEX), i enlighet med artikel 10.1 a och c i den förordningen.

4. Styrkande handlingar ska också tillhandahållas eller tillgängliggöras av personer när de krävs för tullriskhantering och tullkontroller.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna får tullmyndigheterna bevilja ekonomiska aktörer tillstånd att upprätta de styrkande handlingar som avses i punkt 3.

6. Om inte annat anges för specifika dokument ska den berörda personen för tullkontrolländamål bevara dokumenten och informationen under minst tre år, i en form som är åtkomlig och godtagbar för tullmyndigheterna. Denna period ska löpa,

a) när det gäller varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras slutanvändning, från och med utgången av det år då de upphör att omfattas av tullövervakning,

b) när det gäller varor som hänförts till ett annat tullförfarande eller varor i tillfällig lagring, från och med utgången av det år då tullförfarandet i fråga har avslutats eller den tillfällig lagringen har slutförts,

c) i fall som inte omfattas av leden a och b, från och med utgången av det år då varorna frigörs.

7. Om en tullkontroll beträffande en tullskuld visar att bokföringsposten i fråga behöver rättas och om den berörda personen har underrättats om detta, ska dokumenten och informationen, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 206.4, bevaras i tre år efter utgången av den tid som föreskrivs i punkt 6 i den här artikeln.

8. Om ett överklagande har ingetts eller om ett administrativt eller rättsligt förfarande har inletts, ska dokumenten och informationen bevaras under den tid som föreskrivs i punkt 6 eller tills förfarandet för överklagande eller det administrativa eller rättsliga förfarandet har slutförts, beroende på vilket som infaller sist.

Artikel77¶Frigörande av varor

1. De tullmyndigheter som ansvarar för hänförandet av varor till ett tullförfarande i enlighet med artikel 6.1 d och 6.2 ska besluta om frigörandet av varorna, med beaktande av resultaten av riskanalysen av datan i tulldeklarationen eller de data som tillhandahållits av importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet och, i tillämpliga fall, resultaten av eventuella kontroller eller riskreducerande åtgärder.

2. Frigörandet av varorna ska inte betraktas som ett bevis på överensstämmelse.

3. Varor ska frigöras om följande villkor är uppfyllda:

a) Tullmyndigheterna har underrättats om vilken person som är den importör, exportör eller innehavare av transiteringsförfarandet som är ansvarig för varorna.

b) Villkoren för att hänföra varorna till det berörda tullförfarandet enligt artiklarna 74, 109, 114, 140, 142, 145, 153, 156, 158 och 161 har uppfyllts.

c) Varorna har inte valts ut för någon kontroll eller har valts ut för kontroller som inte har lett till några resultat som motiverar att frigörande av varorna vägras.

4. Tullmyndigheterna ska vägra frigörande om något av följande fall föreligger:

a) Om villkoren för att hänföra varorna till det berörda tullförfarandet inte har uppfyllts, inbegripet eventuella icke-tullrelaterade unionsformaliteter enligt definitionen i artikel 2.11 i förordning (EU) 2022/2399 som är relevanta för varorna.

b) Om de har bevis för att varorna inte uppfyller kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

c) Om de har bevis för att data som tillhandahållits eller tillgängliggjorts är oriktiga.

5. Tullmyndigheterna ska skjuta upp frigörandet om något av följande fall föreligger:

a) Om de har skäl att tro att varorna inte uppfyller kraven i tullagstiftningen eller annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna eller att de utgör en allvarlig risk för människors, djurs eller växters hälsa och liv eller för miljön eller något annat allmänt intresse.

b) Om andra behöriga myndigheter har begärt detta i enlighet med annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

En systematisk överträdelse, som fastställts för en ekonomisk aktör i enlighet med artikel 276.5, ska utgöra ett skäl att tro det som anges i första stycket a i den här punkten med avseende på alla varor om vilka den ekonomiska aktören inom åtminstone sex månader från det att överträdelsen har fastställts har lämnat underrättelse att de är tillgängliga för övergång till fri omsättning.

6. Om frigörandet har skjutits upp i enlighet med punkt 5 ska tullmyndigheterna genomföra de samråd som föreskrivs i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, och

a) vägra frigörandet, om de andra behöriga myndigheterna har begärt detta i enlighet med relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna,

b) frigöra varorna, om de andra behöriga myndigheterna har godkänt frigörandet,

c) frigöra varorna, om de andra behöriga myndigheterna inte har svarat inom den tidsfrist som fastställs i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna eller, i avsaknad av en sådan tidsfrist, inom fem dagar, eller

d) bibehålla uppskjutandet i högst 90 dagar, om de andra behöriga myndigheterna har begärt detta på grund av att de har underrättat tullmyndigheterna om att mer tid behövs för att bedöma om varorna uppfyller kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna ska tullmyndigheterna anses ha frigjort varorna om de inte har valt ut dem för kontroll inom en rimlig tidsperiod efter det att

a) varor från importörer vid distansförsäljning har ankommit till unionens tullområde,

b) importörers varor har ankommit till sin slutdestination, eller

c) exportören har skickat information före avgång.

8. Om tullmyndigheterna skjuter upp frigörandet av varor i enlighet med punkt 5 eller vägrar frigörande av varor i enlighet med punkt 4 eller 6 a, ska de i EU:s tulldatacentral registrera sitt beslut och all annan information som i förekommande fall krävs enligt unionsrätten. Denna information ska tillgängliggöras för de andra tullmyndigheterna.

9. Om tullmyndigheterna har vägrat frigörande av varor i enlighet med punkt 4 eller 6 a och

a) om de andra behöriga myndigheterna inte har invänt mot detta, får varorna därefter hänföras till ett annat tullförfarande med uppgift om att varorna tidigare nekats ett annat tullförfarande,

b) om de andra behöriga myndigheterna har invänt mot att varorna hänförs till ett tullförfarande, ska tullmyndigheterna registrera denna information i EU:s tulldatacentral och agera i enlighet med avdelning V kapitel 4.

10. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) fastställa de rimliga tidsperioder som avses i punkt 7 i denna artikel,

b) närmare specificera de särskilda fall som förtecknas i punkt 7 i denna artikel, eller

c) fastställa ytterligare särskilda fall där tullmyndigheterna anses ha frigjort varorna.

Artikel78¶Varor som frigörs av betrodda näringsidkare för tullmyndigheternas räkning

1. Genom undantag från artikel 77.1 får tullmyndigheterna bevilja betrodda näringsidkare tillstånd att frigöra varor för deras räkning när varorna mottagits vid importörens, ägarens eller mottagarens plats för affärsverksamhet eller när avsändning ägt rum från exportörens, ägarens eller avsändarens plats för affärsverksamhet, förutsatt att nödvändiga data för det relevanta förfarandet och realtidsinformation om varornas ankomst eller avsändning tillhandahålls eller tillgängliggörs för tullmyndigheterna.

2. Betrodda näringsidkare som driver ett tullager för distansförsäljning i enlighet med artikel 145 får endast frigöra de varor som hänförs till tullagerförfarandet och som är redo att erbjudas till försäljning i unionens tullområde.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 63 får tullmyndigheterna bevilja betrodda näringsidkare tillstånd att utföra vissa kontroller av varor som omfattas av tullövervakning. Tullmyndigheterna ska, för kontroller som ska utföras enligt annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, samråda med andra behöriga myndigheter innan de beviljar ett sådant tillstånd, och får komma överens med dem om en kontrollplan.

4. Om en betrodd näringsidkare som beviljats tillstånd enligt punkt 3 har skäl att tro att varorna inte uppfyller kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, ska den omedelbart underrätta tullmyndigheterna. När tullmyndigheterna mottar en sådan underrättelse ska de besluta om frigörande eller kontroll av dessa varor.

5. Tullmyndigheterna får vid behov kräva att en betrodd näringsidkare anmäler varorna för kontroll vid ett tullkontor eller på den plats där varorna var avsedda att frigöras.

6. Om tullmyndigheterna har identifierat en ny allvarlig ekonomisk risk eller en annan särskild situation i samband med frigörandet av varor för deras räkning, får de tillfälligt dra in de tillstånd som beviljats enligt punkterna 1 och 3 i denna artikel i enlighet med artikel 12.2.

7. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) fastställa förfarandet för betrodda näringsidkares frigörande av varor för tullmyndigheternas räkning,

b) fastställa villkoren, specificera innehållet och fastställa förfarandet för de kontroller som utförs av betrodda näringsidkare.

Artikel79¶Ändring av information för hänförande av varor till ett tullförfarande

1. Före dagen för frigörande av varor ska importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet ändra ett eller flera av de dataelement som tillhandahållits eller gjorts tillgängliga för hänförande av dessa varor till ett tullförfarande

a) när den får kännedom om att relevant information har ändrats i dess bokföring eller att sådan information är felaktig, eller

b) när en tullmyndighet begär att detta ska göras på grund av felaktiga eller ofullständiga data eller problem med datakvaliteten.

2. Importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet får inte ändra informationen om

a) tullmyndigheterna har meddelat att de avser att undersöka varorna,

b) tullmyndigheterna har meddelat att de har fastställt att de data som tillhandahållits eller tillgängliggjorts är felaktiga, eller

c) varorna redan har frigjorts.

3. Importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet får inom tre år från dagen för frigörande av varorna begära ändring av ett eller flera dataelement som tillhandahållits eller tillgängliggjorts för hänförande av varorna till ett tullförfarande. Tullmyndigheterna ska besluta om ändringen ska godtas eller avslås, med beaktande av risken för att skyldigheterna i samband med hänförandet av varor till det berörda tullförfarandet inte uppfylls.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att ange de fall där data får ändras efter dagen för frigörande i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för att ändra den information som avses i punkterna 1 och 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel80¶Ogiltigförklaring av data för hänförande av varor till ett tullförfarande

1. Om importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet får kännedom om att varor som ska hänföras till ett tullförfarande inte kommer att föras in i eller ut ur unionens tullområde, ska den så snart som möjligt ogiltigförklara de data som tillhandahållits för hänförande av dessa varor till det tullförfarandet.

Om varor som ska hänföras till ett tullförfarande inte förs in i eller ut ur unionens tullområde inom 200 dagar från den dag då data för hänförande av dessa varor till det tullförfarandet tillhandahölls eller tillgängliggjordes för tullmyndigheterna ska tullmyndigheterna ogiltigförklara dessa data.

2. Tullmyndigheterna ska, på ansökan av importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet, ogiltigförklara de data som tillhandahållits för hänförande av varor till ett tullförfarande för vilket underrättelsen om varornas tillgänglighet tillhandahållits eller tillgängliggjorts om tullmyndigheterna är förvissade om att

a) varorna omedelbart kommer att hänföras till ett annat tullförfarande, eller

b) hänförande av varorna till det första tullförfarandet inte längre är motiverat på grund av särskilda omständigheter.

Om tullmyndigheterna har meddelat importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet att de avser att undersöka varorna, ska emellertid en ansökan om ogiltigförklaring av data inte godkännas förrän undersökningen ägt rum.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att ange de fall där data för hänförande av varor till ett tullförfarande kan ogiltigförklaras efter dagen för frigörande av varorna.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för att ogiltigförklara data för hänförande av varor till ett tullförfarande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Kapitel 3 Övergångsbestämmelser om tulldeklarationer

Artikel81¶Tulldeklaration

1. Tulldeklarationer ska upprättas med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik.

2. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen får en tulldeklaration inges på annat sätt än genom elektronisk databehandlingsteknik.

3. Om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen ska tulldeklarationen inges till något av följande, beroende på omständigheterna:

a) Det tullkontor som ansvarar för platsen för varornas första ankomst till unionens tullområde.

b) Det tullkontor som ansvarar för lossningsplatsen för varor som ankommer till unionens tullområde sjövägen eller med flyg.

c) Destinationstullkontoret för transiteringsförfarandet om varorna har förts in i unionens tullområde hänförda till ett transiteringsförfarande.

d) Det tullkontor som ansvarar för den plats där de varor som ska hänföras till ett transiteringsförfarande är belägna.

e) Det tullkontor som ansvarar för etableringsplatsen för den godkända ekonomiska aktör för tullförenklingar som har tillstånd att tillämpa centraliserad klarering.

f) Det tullkontor som ansvarar för den plats där de varor som är avsedda att föras ut ur unionens tullområde är belägna.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda fall då en tulldeklaration får inges på annat sätt än genom elektronisk databehandlingsteknik i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter

a) som fastställer förfarandet för att inge tulldeklarationen i de fall som avses i punkt 2 i denna artikel,

b) som fastställer reglerna för att fastställa andra behöriga tullkontor än det som avses i punkt 3 i denna artikel, inbegripet införseltullkontor och utförseltullkontor.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel82¶Standardtulldeklaration

1. Till och med den 28 februari 2034 ska standardtulldeklarationer innehålla alla de data som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras samt de styrkande handlingar som avses i artikel 76.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för att inge den standardtulldeklaration som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel83¶Förenklad deklaration

1. Till och med den 28 februari 2034 får tullmyndigheterna godta att en person har varor hänförda till ett tullförfarande på grundval av en förenklad deklaration, i vilken vissa av de data eller styrkande handlingar som avses i artikel 76 utelämnas.

2. Till och med den 28 februari 2031 får tullmyndigheterna bevilja tillstånd till regelbunden användning av en förenklad deklaration.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för att bevilja det tillstånd som avses i punkt 2 i den här artikeln.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för att inge en förenklad deklaration. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel84¶Kompletterande deklaration

1. När det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 83 eller en registrering i deklarantens bokföring enligt artikel 92 ska deklaranten till det behöriga tullkontoret och inom en särskild tidsfrist inge en kompletterande deklaration som innehåller de data som krävs för det berörda tullförfarandet.

När det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 83 ska de styrkande handlingar som krävs innehas av deklaranten och stå till tullmyndigheternas förfogande inom en särskild tidsfrist.

Den kompletterande deklarationen får vara av allmän, periodisk eller sammanfattande art.

2. I följande fall ska skyldigheten att inge en kompletterande deklaration inte gälla:

a) Då varor hänförs till ett tullagerförfarande.

b) I andra särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen.

3. Tullmyndigheterna får frångå kravet på att inge en kompletterande deklaration om

a) den förenklade deklarationen enligt artikel 83 avser varor vars värde och kvantitet understiger det tröskelvärde som avses i artikel 194.8,

b) den förenklade deklarationen enligt artikel 83 redan innehåller all information som behövs för det berörda tullförfarandet, och

c) den förenklade deklarationen enligt artikel 83 inte görs som en registrering i deklarantens bokföring.

4. Den förenklade deklarationen enligt artikel 83 och den kompletterande deklarationen ska anses utgöra en enda, odelbar handling som får verkan den dag då den förenklade deklarationen godtas i enlighet med artikel 87.

Registreringen i deklarantens bokföring enligt artikel 92 och den kompletterande deklarationen ska anses utgöra en enda, odelbar handling som får verkan den dag då varorna registreras i deklarantens bokföring.

5. Den plats där den kompletterande deklarationen ska inges ska vid tillämpning av artikel 193 anses vara den plats där tulldeklarationen har ingetts.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa

a) den särskilda tidsfrist som avses i punkt 1 första stycket i denna artikel inom vilken den kompletterande deklarationen ska inges,

b) den särskilda tidsfrist som avses i punkt 1 andra stycket i denna artikel inom vilken styrkande handlingar ska innehas av deklaranten och stå till tullmyndigheternas förfogande,

c) de särskilda fall där skyldigheten att inge en kompletterande deklaration inte gäller i enlighet med punkt 2 b i denna artikel.

7. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för att inge en kompletterande deklaration. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel85¶Ingivande av en tulldeklaration

1. Till och med den 28 februari 2034, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.1, får en tulldeklaration inges av varje person som kan tillhandahålla all den information som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person ska även kunna anmäla de relevanta varorna för tullen eller kunna låta en annan person anmäla dem till tullen.

Om godtagandet av en tulldeklaration medför att en bestämd person får särskilda skyldigheter, ska den deklarationen emellertid inges av denna person eller av dennes ombud.

2. Till och med den 30 juni 2028 ska tulldeklarationen för övergång till fri omsättning för varor som säljs vid distansförsäljning inges av en av följande personer:

a) Den person som har tillstånd att använda IOSS-ordningen, eller dennes indirekta ombud.

b) Den person som har tillstånd att använda den särskilda ordning som fastställs i avdelning XII kapitel 7 i direktiv 2006/112/EG, eller dennes indirekta ombud.

c) I andra fall än dem som avses i leden a och b, importörens indirekta ombud.

d) I andra fall än dem som avses i leden a, b och c, varje annan person som kan tillhandahålla all den information som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras.

3. Deklaranten ska vara etablerad i unionens tullområde.

4. Genom undantag från punkt 3 ska följande deklaranter inte omfattas av krav på etablering i unionens tullområde:

a) Personer som inger en tulldeklaration för transitering eller tillfällig införsel.

b) Personer som vid enstaka tillfällen inger en tulldeklaration, inbegripet för slutanvändning eller aktiv förädling, förutsatt att tullmyndigheterna anser det vara motiverat.

c) Personer som är etablerade i ett land vars territorium angränsar till unionens tullområde och som anmäler de varor som avses i tulldeklarationen till ett unionstullkontor vid gränsen till detta land, förutsatt att det land där personerna är etablerade beviljar motsvarande förmåner för personer som är etablerade i unionens tullområde.

d) Importörer vid distansförsäljning som är involverade i distansförsäljning av varor som ska importeras till unionens tullområde inom ramen för IOSS-ordningen, förutsatt att de utser ett indirekt ombud.

Artikel86¶Ingivande av en tulldeklaration innan varor anmäls till tullen

1. En tulldeklaration får inges före den förväntade anmälan till tullen av relevanta varor. Om varorna inte anmäls inom 30 dagar från dagen för ingivandet av tulldeklarationen, ska tulldeklarationen anses inte ha ingetts.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för att inge en tulldeklaration enligt punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel87¶Godtagande av en tulldeklaration

1. Tulldeklarationer som uppfyller villkoren i detta kapitel och artikel 76 ska omedelbart godtas av tullmyndigheterna, förutsatt att de varor som de avser har anmälts till tullen.

2. Om inget annat föreskrivs ska den dag då tullmyndigheterna godtar tulldeklarationen vara den dag som ska användas för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras och för alla andra import- eller exportformaliteter.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för att godta en tulldeklaration, inbegripet tillämpningen av dessa regler i de fall som avses i artikel 91. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel88¶Ändring av en tulldeklaration

1. Deklaranten ska på ansökan tillåtas att ändra ett eller flera av dataelementen i tulldeklarationen efter det att den godtagits av tullmyndigheterna. Ändringen får inte göra tulldeklarationen tillämplig på andra varor än dem som den omfattade från början.

2. En ändring av tulldeklarationen efter det att tulldeklarationen har godtagits av tullmyndigheterna är inte tillåten om ansökan inges

a) efter det att tullmyndigheterna har meddelat deklaranten att de avser att undersöka varorna,

b) efter det att tullmyndigheterna har fastställt att data i tulldeklarationen är felaktiga, eller

c) efter det att tullmyndigheterna har frigjort varorna.

3. På ansökan av deklaranten inom tre år från dagen för godtagande av tulldeklarationen får tullmyndigheterna tillåta en ändring av tulldeklarationen efter det att varorna frigjorts för att göra det möjligt för deklaranten att fullgöra sina skyldigheter avseende hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för att ändra en tulldeklaration efter det att varorna frigjorts i enlighet med punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel89¶Ogiltigförklaring av en tulldeklaration

1. Tullmyndigheterna ska på ansökan av deklaranten ogiltigförklara en redan godtagen tulldeklaration när de är förvissade om att

a) varorna omedelbart kommer att hänföras till ett tullförfarande, eller

b) hänförande av varorna till det tullförfarande för vilket de deklarerats inte längre är motiverat på grund av särskilda omständigheter.

Om tullmyndigheterna har meddelat deklaranten att de avser att undersöka varorna, får emellertid en ansökan om ogiltigförklaring av tulldeklarationen inte godkännas förrän undersökningen ägt rum.

2. Genom undantag från punkt 1 får tullmyndigheterna i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ogiltigförklara tulldeklarationen utan föregående ansökan av deklaranten.

3. Tullmyndigheterna får inte ogiltigförklara en tulldeklaration efter det att varorna frigjorts, utom i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda fall där tullmyndigheterna får ogiltigförklara en tulldeklaration utan ansökan av deklaranten, enligt punkt 2 i den här artikeln, och efter det att varorna frigjorts, enligt punkt 3 i den här artikeln.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för att ogiltigförklara en tulldeklaration efter det att varorna frigjorts enligt punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel90¶Förenkling av upprättandet av data för varor som omfattas av olika undernummer enligt tulltaxan

1. Om en sändning utgörs av varor som omfattas av olika undernummer enligt tulltaxan och behandlingen av var och en av dessa varor i enlighet med dess undernummer enligt tulltaxan skulle medföra en arbetsbörda och omkostnad som inte står i proportion till de import- eller exporttullar som kan tas ut, får tullmyndigheterna på ansökan av deklaranten föreskriva en förenklad metod för tillämpning av import- eller exporttullar enligt vilken import- eller exporttullar tillämpas på hela sändningen på grundval av undernumret enligt tulltaxan för de varor som är föremål för den högsta import- eller exporttullsatsen.

2. Tullmyndigheterna ska neka användning av den förenklade metod för tillämpning av import- eller exporttullar som avses i punkt 1

a) om unionshanteringsavgiften är tillämplig, eller

b) när det gäller varor som omfattas av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, av förbud eller restriktioner eller av punktskatt, där en korrekt klassificering är nödvändig för att tillämpa de åtgärderna.

Artikel91¶Centraliserad klarering

1. Till och med den 28 februari 2031 får tullmyndigheterna på ansökan bevilja en person tillstånd att till det tullkontor som ansvarar för den plats där personen är etablerad inge en tulldeklaration för varor som anmälts till tullen vid ett annat tullkontor.

Tullmyndigheterna får frångå det krav på tillstånd som avses i första stycket om det tullkontor där tulldeklarationen inges och det tullkontor där varorna anmälts till tullen omfattas av samma tullmyndighets ansvar.

2. Endast en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar enligt artikel 29.2 a får ansöka om det tillstånd som avses i punkt 1 i den här artikeln.

3. Det tullkontor där tulldeklarationen inges ska

a) övervaka hänförandet av varor till det berörda tullförfarandet,

b) utföra tullkontrollerna i syfte att kontrollera tulldeklarationen,

c) i motiverade fall, begära att det tullkontor till vilket varorna anmäls utför vissa tullkontroller för att kontrollera tulldeklarationen, och

d) fullgöra tullformaliteterna för att uppbära det import- eller exporttullbelopp som svarar mot eventuella tullskulder.

4. Det tullkontor där tulldeklarationen inges och det tullkontor till vilket varorna anmäls ska utbyta den information som är nödvändig för kontrollen av tulldeklarationen och för frigörandet av varorna.

5. Det tullkontor till vilket varorna anmäls ska, utan att detta påverkar dess egna kontroller som avser varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde, utföra de tullkontroller som avses i punkt 3 c och överlämna resultaten av dessa kontroller till det tullkontor där tulldeklarationen inges.

6. Det tullkontor där tulldeklarationen inges ska frigöra varorna, med beaktande av resultaten av

a) dess egna kontroller för kontrollen av tulldeklarationen,

b) de kontroller som utförts av det tullkontor till vilket varorna anmälts för kontroll av tulldeklarationen och de kontroller som avser varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde.

7. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i punkt 1 första stycket i den här artikeln.

8. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för centraliserad klarering, inbegripet relevanta tullformaliteter och kontroller. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel92¶Registrering i deklarantens bokföring

1. Till och med den 28 februari 2031 får tullmyndigheterna på ansökan bevilja en person tillstånd att inge en tulldeklaration, inbegripet en förenklad deklaration, i form av en registrering i deklarantens bokföring, förutsatt att datan i den deklarationen är tillgängliga för tullmyndigheterna i deklarantens elektroniska system vid den tidpunkt då tulldeklarationen inges i form av en registrering i deklarantens bokföring.

2. Tulldeklarationen ska anses ha godtagits vid den tidpunkt då varorna registreras i deklarantens bokföring.

3. På ansökan får tullmyndigheterna frångå kravet på att varorna ska anmälas. I detta fall ska varorna anses ha frigjorts vid tidpunkten för registrering i deklarantens bokföring.

Detta undantag får beviljas om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Deklaranten är en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar enligt artikel 29.2 a.

b) De berörda varornas beskaffenhet och varuflöden motiverar ett undantag och är kända av tullmyndigheten.

c) Övervakningstullkontoret har tillgång till all den information som det anser sig behöva för att, om behov uppstår, kunna utöva sin rätt att undersöka varorna.

d) Varorna omfattas vid tidpunkten för registrering i bokföringen inte längre av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, om inget annat föreskrivs i det tillstånd som avses i punkt 1 i denna artikel.

Övervakningstullkontoret får emellertid i särskilda situationer begära att varorna ska anmälas även i händelse av ett sådant undantag.

4. De villkor som gäller för frigörandet av varorna ska anges i det tillstånd som avses i punkt 1.

5. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i punkt 1 i den här artikeln.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandereglerna för registrering i deklarantens bokföring, inbegripet de relevanta tullformaliteter och tullkontroller som avses i punkt 1 i denna artikel, och det undantag från kravet på anmälan av varor som avses i punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel93¶Giltighetens upphörande

De tillstånd för förenklade deklarationer, centraliserad klarering och registrering i deklarantens bokföring som avses i artikel 83, 91 respektive 92 ska upphöra att gälla den 1 mars 2034.

Kapitel 4 Bortskaffande av varor

Artikel94¶Åtgärder som ska vidtas av tullmyndigheterna

1. Utan att det påverkar tillämpningen av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna ska tullmyndigheterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att bortskaffa varor, inbegripet förverkande eller förverkande till staten i enlighet med nationell rätt, försäljning, donation för humanitära ändamål eller förstöring, i följande fall:

a) Om en skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av icke-unionsvaror i unionens tullområde inte har fullgjorts, eller varorna har undanhållits tullövervakning.

b) Om varorna inte kan frigöras av något av följande skäl:

i) Det har inte varit möjligt, av skäl som kan tillskrivas importören, exportören, innehavaren av transiteringsförfarandet eller varuinnehavaren att genomföra eller fortsätta en undersökning av varorna inom den tid som föreskrivs av tullmyndigheterna.

ii) De dokument eller den information som måste tillhandahållas eller tillgängliggöras innan varorna kan hänföras till eller frigöras för det begärda tullförfarandet har inte tillhandahållits eller tillgängliggjorts.

iii) En betalning som skulle ha gjorts eller en garanti som skulle ha ställts för import- eller exporttullar har inte gjorts eller ställts inom föreskriven tid.

iv) Varorna uppfyller inte de villkor för frigörande som anges i artiklarna 77 och 78.

c) Om varorna inte har förts bort inom rimlig tid efter frigörandet.

d) Om det efter frigörandet konstateras att varorna inte uppfyllt villkoren för frigörandet.

e) Om varorna överlåtits till staten i enlighet med artikel 96.

2. Icke-unionsvaror som har överlåtits till staten eller icke-unionsvaror som har beslagtagits, förverkats eller förverkats till staten i enlighet med nationell rätt ska anses ha hänförts till tullagerförfarandet. Sådana varor ska registreras i bokföringen hos den som driver anläggningar för lagring av varor i tullager eller, om tullmyndigheterna innehar dem, i tullmyndigheternas bokföring.

Om tullmyndigheterna redan har mottagit data eller en tulldeklaration om de varor som ska förstöras, överlåtas till staten, beslagtas, förverkas eller förverkas till staten i enlighet med nationell rätt, ska bokföringen innehålla en hänvisning till dessa data eller denna tulldeklaration. Den tulldeklaration eller de data som berörs ska ogiltigförklaras.

3. Kostnaden för de åtgärder som avses i punkt 1 ska bäras

a) i det fall som avses i punkt 1 a, av fraktföraren, importören, innehavaren av transiteringsförfarandet, varuinnehavaren eller den person som undanhöll varorna från tullövervakning,

b) i de fall som avses i punkt 1 b, c och d, av importören, exportören, innehavaren av transiteringsförfarandet eller varuinnehavaren,

c) i det fall som avses i punkt 1 e, av den person som överlåter varorna till staten.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa i vilka fall varor kan förverkas.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för tullmyndigheternas försäljning och donation av varorna enligt punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel95¶Förstöring av varor

1. Om tullmyndigheterna har rimliga skäl för detta får de kräva att varor för vilka en underrättelse om tillgänglighet har tillhandahållits eller tillgängliggjorts ska förstöras, och de ska informera importören, exportören eller innehavaren av transiteringsförfarandet och varuinnehavaren om detta. Kostnaderna för förstöringen ska bäras av importören, exportören, innehavaren av transiteringsförfarandet eller varuinnehavaren.

2. Om tullmyndigheterna anser det nödvändigt och proportionellt får de i enlighet med nationell rätt beslagta, förstöra eller på annat sätt göra obrukbara sådana varor för vilka ingen underrättelse om tillgänglighet har tillhandahållits eller tillgängliggjorts och vilka utgör en risk för slutanvändares hälsa och säkerhet. Kostnaden för en sådan åtgärd ska bäras av importören, exportören eller varuinnehavaren.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för förstöring av varor. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel96¶Överlåtelse till staten

1. Importören, exportören, innehavaren av transiteringsförfarandet eller varuinnehavaren får med förhandstillstånd från tullmyndigheterna till staten överlåta icke-unionsvaror och varor som hänförts till förfarandet för slutanvändning.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för överlåtelse av varor till staten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Avdelning VI Införsel av varor i unionens tullområde

Kapitel 1 Införsel av varor

Artikel97¶Förhandsinformation om gods

1. Varor får inte föras in i unionens tullområde om inte de fraktförare som för in varor i unionens tullområde till det förväntade tullkontoret för första införsel tillhandahåller eller tillgängliggör förhandsinformation om gods för dessa varor inom särskilda tidsfrister.

2. Om ingen förhandsinformation om gods har tillhandahållits eller tillgängliggjorts i enlighet med punkt 1, ska förhandsinformationen om gods tillhandahållas eller tillgängliggöras för det faktiska tullkontoret för första införsel senast vid ankomsten av det transportmedel som används för att transportera varorna.

3. Förhandsinformation om gods ska åtminstone inbegripa uppgift om identiteten på den importör som ansvarar för varorna, den unika referensen för sändningen, uppgift om avsändarens identitet, uppgift om mottagarens identitet, varubeskrivning, klassificering enligt tulltaxan, värde, varornas slutdestination om denna finns tillgänglig, data om rutten samt art och identifiering av det transportmedel som används för att transportera varorna samt transportkostnad.

4. Importören får inom de särskilda tidsfristerna för det berörda tullkontoret tillhandahålla eller tillgängliggöra en del av den förhandsinformation om gods som krävs.

5. Om importören redan har tillhandahållit eller tillgängliggjort en del av den förhandsinformation om gods som krävs ska fraktföraren koppla den förhandsinformation om gods som fraktföraren tillhandahåller eller tillgängliggör till den information som redan tillhandahållits eller tillgängliggjorts av importören.

6. Importören ska underrättas om en fraktförare kopplar den förhandsinformation om gods som fraktföraren tillhandahållit eller tillgängliggjort till den del av förhandsinformationen om gods som tillhandahållits eller tillgängliggjorts av importören.

7. I särskilda fall, som fastställs i tullagstiftningen, där fraktföraren eller importören inte har all den förhandsinformation om gods som avses i punkterna 1 och 3, får andra personer som har denna information åläggas att tillhandahålla eller tillgängliggöra den.

8. Förhandsinformationen om gods ska innehålla de data som krävs för att tullmyndigheterna ska kunna utföra en riskanalys.

9. En person som tillhandahåller eller tillgängliggör förhandsinformation om gods får begränsa synligheten för sin identifiering och sina kommersiellt känsliga data till en eller flera personer som också tillhandahåller eller tillgängliggör data, utan att detta påverkar användningen av samtliga data för tullövervakning.

10. Skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra förhandsinformation om gods ska inte vara tillämplig

a) för transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom unionens tullområdes territorialhav eller luftrum utan att göra uppehåll inom det området,

b) för icke-unionsvaror som förs in i unionens tullområde efter att tillfälligt ha lämnat det området sjövägen eller med flyg och efter att ha transporterats via direkt rutt utan något uppehåll utanför unionens tullområde,

c) för unionsvaror vars tullstatus måste bevisas enligt artikel 71.2 och som förs in i unionens tullområde efter att tillfälligt ha lämnat det området sjövägen eller med flyg och efter att ha transporterats via direkt rutt utan något uppehåll utanför unionens tullområde,

d) för unionsvaror som befordras utan att deras tullstatus ändras i enlighet med artikel 73.2 och som förs in i unionens tullområde efter att tillfälligt ha lämnat det området sjövägen eller med flyg och efter att ha transporterats via direkt rutt utan något uppehåll utanför unionens tullområde, och

e) i andra fall, om det är fullt motiverat att tillämpning inte sker på grund av typen av varor eller varuflöden eller om det krävs enligt internationella avtal.

11. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) fastställa regler för fastställande av förväntat tullkontor för första införsel enligt punkt 1 i denna artikel,

b) specificera den förhandsinformation om gods som ska tillhandahållas eller tillgängliggöras i enlighet med punkt 1 i denna artikel och de data som avses i punkt 8 i denna artikel, vilket ska inbegripa specifik information som gör det möjligt för tullmyndigheterna att utföra en riskanalys när det gäller varornas skydd och säkerhet,

c) fastställa de särskilda tidsfrister som avses i punkterna 1 och 4 i denna artikel,

d) fastställa de särskilda fall och de andra personer som kan åläggas att tillhandahålla eller tillgängliggöra förhandsinformation om gods enligt vad som avses i punkt 7 i denna artikel,

e) specificera de fall där typen av varor eller varuflöden fullt ut motiverar att skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra förhandsinformation om gods enligt vad som avses i punkt 10 e i denna artikel inte tillämpas,

f) fastställa på vilka villkor den person som tillhandahåller eller tillgängliggör förhandsinformation om gods kan begränsa synligheten för identifieringsdata eller kommersiellt känsliga data enligt vad som avses i punkt 9 i denna artikel.

12. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för tillhandahållande, tillgängliggörande och mottagande av förhandsinformation om gods enligt punkterna 1–8 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

13. I enlighet med de datum som anges i det arbetsprogram som avses i artikel 38.6 b och fram till och med senast den 28 februari 2034 får de formaliteter som avses i punkterna 1–12 i den här artikeln och i artiklarna 98–103 i denna förordning fortfarande fullgöras i enlighet med de regler och krav på data som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013 och som är tillämpliga på de elektroniska system som medlemsstaterna och kommissionen har utvecklat enligt artikel 16.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Artikel98¶Riskanalys av förhandsinformation om gods

1. Utan att det påverkar den verksamhet som bedrivs av EU:s tullbyrå enligt avdelning XII ska tullkontoret för första införsel inom särskilda tidsfrister säkerställa att en riskanalys utförs. Denna riskanalys ska främst göras för skydds- och säkerhetsändamål och ska, om så är lämpligt, utföras i samarbete med andra tullkontor och, om så är möjligt, på grundval av förhandsinformation om gods och annan information som tillhandahålls eller tillgängliggörs via EU:s tulldatacentral. Tullkontoret för första införsel ska vidta nödvändiga åtgärder på grundval av resultaten av den riskanalysen.

2. Tullkontoret för första införsel får, i tillämpliga fall i samarbete med tullmyndigheterna i de andra medlemsstater som deltar i riskanalysprocessen, vidta lämpliga riskreducerande åtgärder, inbegripet

a) instruktioner till den person som tillhandahållit eller tillgängliggjort förhandsinformationen om gods om att varorna inte ska lastas eller transporteras och, om fraktföraren är en annan person än den som lämnade data, liknande instruktioner till fraktföraren om att varor inte ska lastas eller transporteras,

b) begäran om ytterligare information eller åtgärder,

c) identifiering av situationer där det kan vara lämpligt att en annan myndighet vidtar åtgärder,

d) rekommendationer om den lämpligaste platsen för att utföra en tullkontroll och de lämpligaste åtgärderna för denna kontroll.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda tidsfrister inom vilka den riskanalys som avses i punkt 1 i den här artikeln ska utföras.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de förfaranderegler som ska tillämpas för de riskreducerande åtgärder som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

5. Till och med den 28 februari 2034 ska den riskanalys som avses i punkt 1 utföras på grundval av den summariska införseldeklarationen.

Artikel99¶Ändring av förhandsinformation om gods

1. Importören, fraktföraren eller de andra personer som avses i artikel 97 ska ändra ett eller flera dataelement i förhandsinformationen om gods om

a) importören, fraktföraren eller den andra berörda personen får kännedom om att den relevanta informationen har ändrats i bokföringen eller att informationen är felaktig, eller

b) en tullmyndighet begär att importören, fraktföraren eller den andra berörda personen gör detta på grund av felaktiga eller ofullständiga data eller problem med datakvaliteten, särskilt när det identifieras som ett resultat av den riskanalys som utförts.

2. Importören, fraktföraren eller de andra personer som avses i artikel 97 får inte ändra förhandsinformationen om gods om

a) tullmyndigheterna har gett instruktioner till den person som tillhandahållit eller tillgängliggjort förhandsinformationen om gods och fraktföraren, om detta är en annan person, om att varorna inte ska lastas eller transporteras enligt artikel 98.2 a,

b) tullmyndigheterna har informerat fraktföraren eller andra personer om att tullmyndigheterna avser att undersöka varorna,

c) tullmyndigheterna har fastställt att förhandsinformationen om gods är felaktig,

d) data i förhandsinformationen om gods har tagits med i förteckningen över data som inte kan ändras.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa vilka data i förhandsinformationen om gods som inte kan ändras enligt punkt 2 d i den här artikeln.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för ändring av förhandsinformation om gods i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel100¶Ogiltigförklaring av förhandsinformation om gods

1. En fraktförare eller andra personer som tillhandahållit eller tillgängliggjort förhandsinformation om gods och får kännedom om att varor som omfattas av denna förhandsinformation om gods inte kommer att föras in i unionens tullområde ska så snart som möjligt till tullmyndigheten lämna in en begäran om ogiltigförklaring av förhandsinformationen om gods.

Om varor som omfattas av förhandsinformationen om gods inte förs in i unionens tullområde inom 200 dagar från den dag då förhandsinformationen om gods tillhandahölls eller tillgängliggjordes, ska tullmyndigheterna ogiltigförklara denna förhandsinformation om gods.

2. Personer som tillhandahåller eller tillgängliggör förhandsinformation om gods och importörer som tillhandahåller eller tillgängliggör information i EU:s tulldatacentral ska underrätta varandra om ogiltigförklaringen av den information som de har tillhandahållit eller tillgängliggjort.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för ogiltigförklaring av förhandsinformation om gods i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel101¶Underrättelse om ankomst beträffande transportmedel och varor

1. Fraktföraren ska underrätta det faktiska tullkontoret för första införsel om ankomsten av det transportmedel som för in varor i unionens tullområde vid dess ankomst.

2. Fraktföraren ska underrätta det tullkontor som ansvarar för den hamn eller flygplats där varorna lossas eller omlastas om ankomsten av varor som förs in i unionens tullområde sjövägen eller med flyg när det transportmedel med vilket dessa varor förs in i unionens tullområde ankommer till den hamnen eller flygplatsen.

3. Fraktföraren ska underrätta tullkontoret för första införsel om ankomsten av varor som förs in i unionens tullområde på väg, järnväg eller inre vattenvägar när det transportmedel med vilket dessa varor förs in i unionens tullområde ankommer till det tullkontoret.

4. Fraktföraren ska koppla underrättelsen om varornas ankomst till den förhandsinformation om gods som tillhandahållits eller tillgängliggjorts om dessa varor.

5. Trots fraktförarens skyldigheter enligt punkterna 1, 2 och 3 får var och en av följande personer lämna underrättelse om varornas ankomst vid den tidpunkt som avses i de punkterna:

a) Den person i vars namn eller för vars räkning den person som för in varorna i det tullområdet agerar.

b) Den person som tar på sig ansvaret för att transportera varorna efter det att de förts in i unionens tullområde.

c) Varje person som omedelbart hänför varorna till ett tullförfarande.

d) Innehavaren av ett tillstånd för drift av en anläggning för tillfällig lagring eller varje person som bedriver verksamhet i en frizon.

6. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen, där inte alla data i den förhandsinformation om gods som avses i artikel 97.8 om varorna kan erhållas från fraktföraren, får en efterföljande fraktförare eller andra personer som har dessa data och lämpliga rättigheter att tillhandahålla dem åläggas att underrätta det faktiska tullkontoret för första införsel om varornas ankomst.

7. Med förbehåll för tullmyndighetens godkännande får underrättelsen om transportmedlets och varornas ankomst tillhandahållas eller tillgängliggöras för tullmyndigheterna på andra sätt än via EU:s tulldatacentral, såsom via system för kommersiella uppgifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter, förutsatt att sådana system innehåller de data som krävs för en sådan underrättelse och att dessa data är tillgängliga vid den tidpunkt som avses i punkt 1, 2 eller 3, beroende på vad som är lämpligt. I sådana fall ska de data som tillhandahålls eller tillgängliggörs på dessa andra sätt överföras till EU:s tulldatacentral.

8. Genom undantag från punkt 2 ska skyldigheten att lämna underrättelse om varornas ankomst inte gälla i följande fall:

a) Om varor vid ankomsten till unionens tullområde lossas från och lastas på nytt på samma transportmedel under färd endast för att andra varor ska kunna lossas eller lastas vid samma unionshamn eller unionsflygplats.

b) Om unionsvaror som befordras utan att deras tullstatus ändras i enlighet med artikel 73.2 förs in i unionens tullområde efter att tillfälligt ha lämnat det området sjövägen eller med flyg och efter att ha transporterats via direkt rutt utan något uppehåll utanför unionens tullområde.

9. Fraktföraren får inte inom unionens tullområde lossa varor för vilka den förhandsinformation om gods som avses i artikel 97.8 inte har tillhandahållits eller tillgängliggjorts för tullmyndigheterna, såvida inte tullmyndigheterna har begärt att fraktföraren ska uppvisa dessa varor i enlighet med artikel 103.

10. Genom undantag från punkt 9 får tullmyndigheterna i händelse av en överhängande fara som gör det nödvändigt att omedelbart lossa alla eller vissa av varorna tillåta att fraktföraren lossar varorna.

11. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda fall som avses i punkt 6 i den här artikeln och de andra personer som avses i den punkten och som kan åläggas att underrätta det faktiska tullkontoret för första införsel om varornas ankomst.

12. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer det förfarande för underrättelse om ankomst som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

13. I enlighet med de datum som anges i det arbetsprogram som avses i artikel 38.6 b och fram till och med senast den 28 februari 2034 får en sådan underrättelse om ankomst som avses i den här artikeln fortfarande lämnas in och ett sådant fysiskt uppvisande av varor för tullen som avses i artikel 103.1 i denna förordning fortfarande genomföras i enlighet med de regler och krav på data som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013 och som är tillämpliga på de elektroniska system som medlemsstaterna i samarbete med kommissionen har utvecklat enligt artikel 16.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Artikel102¶Transport till avsedd plats

1. Den fraktförare som för in varor i unionens tullområde ska utan dröjsmål via den rutt som tullmyndigheterna angett och i enlighet med deras eventuella anvisningar transportera dem till det tullkontor som anvisats av tullmyndigheterna eller till någon annan plats som de anvisat eller godkänt, eller till en frizon.

2. Varor som förs in i en frizon ska föras in i den frizonen direkt, antingen sjövägen eller med flyg eller, om det sker landvägen, utan att passera genom någon annan del av unionens tullområde, om frizonen gränsar till landgränsen mellan en medlemsstat och ett tredjeland.

3. Om fraktförare på grund av oförutsebara omständigheter eller force majeure inte kan fullgöra skyldigheten enligt punkt 1 ska de utan dröjsmål informera tullmyndigheterna om situationen och om exakt var varorna finns.

4. Tullmyndigheterna ska besluta vilka åtgärder som ska vidtas för att möjliggöra tullövervakning av de varor som avses i punkt 1, eller av fartyg eller luftfartyg samt de varor som dessa transporterar under de omständigheter som anges i punkt 3, och för att vid behov säkerställa att varorna i ett senare skede transporteras till ett tullkontor som anvisats av tullmyndigheterna eller till någon annan plats som har anvisats eller godkänts av dessa myndigheter, eller till en frizon.

5. Tullmyndigheterna får göra varor som fortfarande befinner sig utanför unionens tullområde föremål för tullkontroller till följd av ett avtal som ingåtts med det berörda tredjelandet. Tullmyndigheterna ska behandla dessa varor på samma sätt som varor som förts in i unionens tullområde.

6. Genom undantag från punkterna 1 och 3 får särskilda regler tillämpas för varor som transporteras inom gränsområden eller i rörledningar och kablar, för flöden av försumbar ekonomisk betydelse eller för varor som medförs av resande, förutsatt att möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte äventyras till följd av detta.

7. Punkt 1 ska inte vara tillämplig på de transportmedel, eller de varor som transporteras på dessa, som endast passerar genom unionens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll inom det området.

Artikel103¶Fysiskt uppvisande av varor för tullen

1. Om tullmyndigheterna eller annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna så kräver, ska fraktföraren eller varuinnehavaren fysiskt uppvisa de varor som förs in i unionens tullområde för tullen vid varornas ankomst till det tullkontor som anvisats av tullmyndigheterna eller till någon annan plats som anvisats eller godkänts av dessa myndigheter, eller till frizonen.

2. Tullmyndigheterna ska underrätta fraktföraren eller varuinnehavaren om skyldigheten att fysiskt uppvisa dessa varor för tullen.

3. Varor som fysiskt uppvisats för tullen får inte utan tullmyndigheternas medgivande föras bort från den plats där de uppvisades.

4. Skyldigheten att fysiskt uppvisa varor för tullen ska inte gälla unionsvaror som befordras utan att deras tullstatus ändras i enlighet med artikel 73.2 och som förs in i unionens tullområde efter att tillfälligt ha lämnat det området sjövägen eller med flyg och efter att ha transporterats via direkt rutt utan något uppehåll utanför unionens tullområde.

5. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för att anvisa och godkänna sådana andra platser än det anvisade tullkontoret som avses i punkt 1 i den här artikeln.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för fysiskt uppvisande av varor för tullen i enlighet med denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel104¶Tillfällig lagring av varor

1. Icke-unionsvaror ska vara i tillfällig lagring från och med den tidpunkt då den person som avses i artikel 101 lämnar underrättelse om deras ankomst till unionens tullområde i enlighet med den artikeln till dess att de hänförs till ett tullförfarande eller förs ut ur unionens tullområde, eller till dess att tullmyndigheterna reglerar varornas situation i enlighet med punkt 7 i den här artikeln.

2. Icke-unionsvaror som befordras enligt ett transiteringsförfarande ska vara i tillfällig lagring efter det att transiteringsförfarandet har slutförts till dess att de hänförs till ett annat tullförfarande eller förs ut ur unionens tullområde eller till dess att tullmyndigheterna reglerar varornas situation i enlighet med punkt 7.

3. Icke-unionsvaror i tillfällig lagring ska lagras i anläggningar för tillfällig lagring som godkänts i enlighet med artikel 108 eller, i de fall där detta är motiverat, på andra platser som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna, inbegripet platser som angetts av betrodda näringsidkare.

4. Innehavaren av ett tillstånd för drift av en anläggning för tillfällig lagring som avses i artikel 108, eller den person som lagrar varorna i fall där varor lagras på andra platser som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna, ska ansvara för att fullgöra de skyldigheter som följer av lagringen av varor i tillfällig lagring, inbegripet säkerställa att varorna

a) inte undandras tullövervakning, och

b) endast är föremål för former av hantering som säkerställer att de bevaras utan att de förändras eller att deras utseende eller tekniska egenskaper påverkas.

5. Om inget annat föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt ska icke-unionsvaror i tillfällig lagring hänföras till ett tullförfarande eller föras ut ur unionens tullområde inom 90 dagar från det att den tillfälliga lagringen inleddes. I undantagsfall som fastställs i tullagstiftningen får tullmyndigheterna förlänga den tidsfristen.

6. Icke-unionsvaror i tillfällig lagring på platser som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna, inbegripet platser som angetts av betrodda näringsidkare, ska hänföras till ett tullförfarande eller återexporteras inom en särskild tidsfrist.

7. Om varor av ett vederbörligen motiverat skäl inte kan kvarhållas i tillfällig lagring, ska tullmyndigheterna utan dröjsmål vidta alla åtgärder som krävs för att bortskaffa varorna i enlighet med avdelning V kapitel 4.

8. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för anvisande eller godkännande av platser enligt punkt 3 i den här artikeln, tidsfristen enligt punkt 6 i den här artikeln och de undantagsfall i vilka tidsfristen enligt punkt 5 i den här artikeln får förlängas.

9. I enlighet med de datum som anges i det arbetsprogram som avses i artikel 38.6 b och fram till och med senast den 28 februari 2034 ska en deklaration för tillfällig lagring lämnas in i enlighet med de regler och krav på data som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013.

Artikel105¶Information om tillfällig lagring

1. Icke-unionsvaror för vilka en underrättelse om varornas ankomst har tillhandahållits eller tillgängliggjorts för tullmyndigheten ska omfattas av information om tillfällig lagring som innehåller alla de data som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om tillfällig lagring.

2. Den person som avses i artikel 101, innehavaren av ett tillstånd för drift av en anläggning för tillfällig lagring eller en annan person som är varuinnehavare ska tillhandahålla eller tillgängliggöra informationen om tillfällig lagring senast vid den tidpunkt då varorna förs till anläggningen för tillfällig lagring eller till andra platser som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna.

3. Om inget annat föreskrivs får tullmyndigheterna inte kräva att informationen om tillfällig lagring tillhandahålls eller tillgängliggörs om

a) det senast vid tidpunkten för underrättelsen om varornas ankomst till unionens tullområde fastställs att dessa varor har tullstatus som unionsvaror i enlighet med artikel 71, eller

b) de data som krävs för tullförfarandet eller återexporten redan har tillhandahållits eller tillgängliggjorts för tullmyndigheterna.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) ytterligare specificera de fall som avses i punkt 3 i denna artikel och i vilka tullmyndigheterna inte ska kräva tillhandahållande eller tillgängliggörande av information om tillfällig lagring,

b) fastställa de data som ska tillhandahållas eller tillgängliggöras för tullmyndigheterna för tillämpningen av bestämmelserna om tillfällig lagring.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandereglerna för ingivande av information om tillfällig lagring enligt punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel106¶Ändring av information om tillfällig lagring

1. De personer som avses i artikel 105.2 ska ändra ett eller flera dataelement i informationen om tillfällig lagring

a) om de får kännedom om att relevant information har ändrats i deras bokföring, eller

b) om en tullmyndighet begär att de gör detta på grund av felaktiga eller ofullständiga data eller problem med datakvaliteten.

2. De personer som avses i artikel 105.2 får inte ändra informationen om tillfällig lagring om

a) tullmyndigheterna har informerat dessa personer om att de avser att undersöka varorna,

b) tullmyndigheterna har informerat dessa personer om att de har fastställt att de data som tillhandahållits eller tillgängliggjorts är felaktiga, eller

c) varorna har förts ut ur anläggningen för tillfällig lagring, om inte annat föreskrivs.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda fall då informationen ska ändras, i enlighet med vad som anges i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandereglerna för ändring i enlighet med punkt 1 i denna artikel av den information som avses däri. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel107¶Ogiltigförklaring av information om tillfällig lagring

1. En person som avses i artikel 105.2 och som får kännedom om att varor inte kommer att föras in i unionens tullområde ska så snart som möjligt ogiltigförklara denna information om tillfällig lagring.

Om varor för vilka information om tillfällig lagring har tillhandahållits eller tillgängliggjorts inte förs in i unionens tullområde inom 30 dagar från den dag då informationen tillhandahölls eller tillgängliggjordes, ska tullmyndigheterna ogiltigförklara dessa data.

Information om tillfällig lagring ska också ogiltigförklaras i andra fall som fastställs i tullagstiftningen.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att ytterligare specificera de fall som avses i punkt 1 tredje stycket i den här artikeln och i vilka information om tillfällig lagring ska ogiltigförklaras.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandereglerna för ogiltigförklaring av den information om tillfällig lagring som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel108¶Driftstillstånd för anläggningar för tillfällig lagring

1. Det ska krävas ett tillstånd från tullmyndigheterna för drift av en anläggning för tillfällig lagring. Ett sådant tillstånd ska inte krävas om anläggningen för tillfällig lagring drivs av tullmyndigheten själv.

Villkoren för att driften av en anläggning för tillfällig lagring ska vara tillåten ska framgå av detta tillstånd.

2. Det tillstånd som avses i punkt 1 i denna artikel ska endast beviljas personer som

a) är etablerade i unionens tullområde,

b) tillhandahåller nödvändig försäkran om ett korrekt genomförande av verksamheten, och

c) ställer en garanti i enlighet med artikel 194.

Om en samlad garanti ställs ska efterlevnaden av de skyldigheter som är knutna till garantin övervakas genom vederbörlig revision.

En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar eller en betrodd näringsidkare ska anses ha uppfyllt det villkor som avses i första stycket b i denna punkt, om den verksamhet som avser driften av de berörda anläggningarna för tillfällig lagring beaktas i det tillstånd som avses i artikel 30 respektive 31.

3. Det tillstånd som avses i punkt 1 ska endast beviljas om tullmyndigheterna kan utöva tullövervakning utan att behöva använda administrativa arrangemang som inte står i proportion till de ekonomiska behoven i fråga.

4. Innehavaren av det tillstånd som avses i punkt 1 ska hålla lämplig bokföring i en form som godkänts av tullmyndigheterna och tillhandahålla eller tillgängliggöra denna bokföring i EU:s tulldatacentral.

Denna bokföring ska innehålla den information och de data som gör det möjligt för tullmyndigheterna att övervaka driften av anläggningarna för tillfällig lagring, särskilt när det gäller att identifiera de varor som lagras, deras tullstatus och befordran av dessa varor.

5. En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar eller en betrodd näringsidkare ska anses fullgöra den skyldighet som fastställs i punkt 4 om dennes bokföring är ändamålsenlig för driften av anläggningar för tillfällig lagring.

6. Tullmyndigheterna får bemyndiga innehavaren av det tillstånd som avses i punkt 1 att befordra varor i tillfällig lagring mellan olika anläggningar för tillfällig lagring, förutsatt att sådan befordran inte ökar risken för bedrägeri, för följande typer av befordran:

a) Befordran som sker under en enda tullmyndighets ansvar.

b) Befordran som omfattas av endast ett tillstånd som utfärdas till en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar eller till en betrodd näringsidkare.

c) Andra fall av befordran som fastställs i tullagstiftningen.

7. När det finns ett ekonomiskt behov och tullövervakningen inte kommer att påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta lagring av unionsvaror i en anläggning för tillfällig lagring. Dessa varor ska inte betraktas som varor i tillfällig lagring.

8. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa följande:

a) Villkoren för beviljande av tillstånd för drift av anläggningar för tillfällig lagring.

b) Den typ av information och data som ska ingå i den bokföring som ska tillhandahållas eller tillgängliggöras i EU:s tulldatacentral, enligt vad som avses i punkt 4 i denna artikel.

c) De övriga fall av befordran av varor i tillfällig lagring som avses i punkt 6 c i denna artikel och de därmed sammanhängande villkoren.

9. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandereglerna för befordran av varor mellan anläggningar för tillfällig lagring i enlighet med punkt 6 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Kapitel 2 Övergång till fri omsättning

Artikel109¶Tillämpningsområde och verkan

1. Icke-unionsvaror som är avsedda att släppas ut på unionens marknad eller avsedda för privat användning eller konsumtion inom unionens tullområde ska hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning.

2. Övergång till fri omsättning ska ge icke-unionsvaror tullstatus som unionsvaror.

3. Villkoren för att hänföra varor till förfarandet för övergång till fri omsättning ska vara följande:

a) De data som krävs har tillhandahållits eller tillgängliggjorts för tullmyndigheterna och ska åtminstone inbegripa uppgift om identiteten på den importör som ansvarar för varorna, säljaren, köparen, tillverkaren, produktleverantören om denne inte är tillverkaren, och på den ansvariga ekonomiska aktören i unionen enligt artikel 4 i förordning (EU) 2019/1020 och artikel 16 i förordning (EU) 2023/988, värdet, ursprunget, klassificeringen enligt tulltaxan, varubeskrivningen, den unika referensen för sändningen och var den befinner sig samt en förteckning över relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

b) När det gäller varor som importerats av en importör vid distansförsäljning som har valt att använda IOSS-ordningen ska de data som krävs, utöver de data som avses i led a, inbegripa den information som anges i de räkenskaper över de transaktioner som omfattas av IOSS-ordningen, vilka förs av den beskattningsbara personen, i enlighet med artikel 369x.1 i direktiv 2006/112/EG.

c) Alla importtullar eller andra tillämpliga avgifter, inbegripet antidumpningstullar, utjämningstullar eller skyddsåtgärder, har betalats eller omfattas av en garanti, såvida inte varorna är föremål för en begäran om uttag från en tullkvot.

d) Varorna har ankommit till platsen för frigörande i unionens tullområde.

e) Varorna uppfyller kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att närmare fastställa vilka data enligt led a i punkt 3 i den här artikeln som ska tillhandahållas eller tillgängliggöras för tullmyndigheterna för hänförande av varor till förfarandet för övergång till fri omsättning eller genom att föreskriva undantag från det ledet som motiveras av typen av berörda varuflöden.

Artikel110¶Tillämpning av handelspolitiska åtgärder på aktiv och passiv förädling

1. Om förädlade produkter som framställts inom ramen för aktiv förädling övergår till fri omsättning och beräkningen av importtullbeloppet sker i enlighet med artikel 192.3 ska de handelspolitiska åtgärder tillämpas som är tillämpliga på övergång till fri omsättning av de varor som hänförts till förfarandet för aktiv förädling.

2. Punkt 1 ska inte gälla avfall och skrot.

3. Om förädlade produkter som framställts inom ramen för aktiv förädling övergår till fri omsättning och beräkningen av importtullbeloppet sker i enlighet med artikel 191.1 ska de handelspolitiska åtgärder som är tillämpliga på dessa varor tillämpas endast i de fall där de varor som hänförts till förfarandet för aktiv förädling omfattas av sådana åtgärder.

4. Handelspolitiska åtgärder ska inte tillämpas på förädlade produkter som övergår till fri omsättning efter passiv förädling om

a) de förädlade produkterna behåller sitt ursprung i unionen i den mening som avses i artikel 169,

b) den passiva förädlingen innefattar reparation, inbegripet det standardutbytessystem som avses i artikel 164, eller

c) den passiva förädlingen följer på ytterligare förädlingsprocesser i enlighet med artikel 160.

Kapitel 3 Befrielse från importtullar

Artikel111¶Återinförda varor

1. Icke-unionsvaror som, efter att ursprungligen ha exporterats som unionsvaror från unionens tullområde, återinförs till detta område inom tre år och hänförs till förfarandet för övergång till fri omsättning ska på ansökan av den berörda personen beviljas befrielse från importtullar.

Första stycket ska tillämpas även om de återinförda varorna endast utgör en del av de varor som tidigare exporterades från unionens tullområde.

2. Den treårsperiod som avses i punkt 1 får överskridas för att ta hänsyn till särskilda omständigheter.

3. Om de återinförda varorna före exporten från unionens tullområde hade övergått till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av en särskild slutanvändning, ska befrielse från importtullar enligt punkt 1 beviljas endast om dessa varor ska övergå till fri omsättning för samma slutanvändning.

Om den slutanvändning för vilken varorna i fråga ska övergå till fri omsättning inte längre är densamma, ska det importtullbelopp som ska betalas minskas med det belopp som tagits ut för varorna när de först övergick till fri omsättning. Om det sistnämnda beloppet överstiger det belopp som påförs när de återinförda varorna övergår till fri omsättning, ska ingen återbetalning beviljas.

4. Om unionsvaror har förlorat sin tullstatus enligt artikel 72 och därefter övergår till fri omsättning ska punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln tillämpas.

5. Befrielse från importtullar enligt punkt 1 ska beviljas endast om varor återinförs i samma skick som de var i när de exporterades.

6. Befrielse från importtullar enligt punkt 1 ska styrkas av information av vilken det framgår att villkoren för den befrielsen är uppfyllda.

7. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de fall där varor anses ha återinförts i samma skick som de var i när de exporterades, enligt vad som avses i punkt 5 i den här artikeln.

8. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för tillhandahållande av den information som avses i punkt 6 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel112¶Varor som tidigare hänförts till förfarandet för aktiv förädling

1. Artikel 111.1, 111.2, 111.5 och 111.6 ska i tillämpliga delar gälla för förädlade produkter som ursprungligen återexporterades från unionens tullområde efter ett förfarande för aktiv förädling, förutsatt att dessa förädlade produkters övergång till fri omsättning medför att tillämpliga importtullar tas ut på de varor som hänfördes till det första förfarandet för aktiv förädling.

2. Om de förädlade produkter som avses i punkt 1 hänförs till ett efterföljande förfarande för aktiv förädling, och andra förädlade produkter än de som framställts inom ramen för den tidigare aktiva förädlingen övergår till fri omsättning, ska importtullar tas ut på de varor som avses i punkt 1.

3. Det importtullbelopp som ska betalas för de varor som omfattas av punkt 1 i denna artikel ska fastställas i enlighet med artikel 192.3.

4. Befrielse från importtullar enligt artikel 111 får beviljas för förädlade produkter som exporterats i enlighet med artikel 133.2 c endast om det säkerställs att inga varor som ersatts med likvärdiga varor kommer att hänföras till förfarandet för aktiv förädling.

Artikel113¶Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 169.1 ska följande produkter befrias från importtullar när de övergår till fri omsättning:

a) Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur ett tredjelands territorialhav av fartyg som enbart är registrerade eller anmälda för registrering i en medlemsstat och för den medlemsstatens flagg.

b) Produkter som framställts av produkter som avses i led a i denna punkt ombord på fabriksfartyg som uppfyller de villkor som anges i det ledet.

2. Befrielsen från importtullar enligt punkt 1 ska styrkas av bevisning för att de villkor som anges i den punkten är uppfyllda.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för att lämna den bevisning som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Avdelning VII Varor som förs ut ur unionens tullområde

Kapitel 1 Export och återexport

Artikel114¶Export

1. Unionsvaror som ska föras ut ur unionens tullområde ska hänföras till förfarandet för export.

2. Villkoren för att hänföra varor till förfarandet för export ska vara följande:

a) De data som krävs har tillhandahållits eller tillgängliggjorts för tullmyndigheterna.

b) Alla exporttullar eller andra tillämpliga avgifter har betalats eller omfattas av en garanti.

c) Varorna uppfyller kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

3. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska i tillämpliga fall omfattas av följande:

a) Återbetalning eller eftergift av importtullar.

b) De formaliteter som krävs enligt bestämmelser som är tillämpliga på andra avgifter.

c) Förfarandereglerna för export och utförsel.

4. Punkt 1 ska inte gälla unionsvaror som

a) hänförs till förfarandet för passiv förädling,

b) förs ut ur unionens tullområde efter att ha hänförts till förfarandet för slutanvändning,

c) levereras som varor till luftfartyg eller fartyg och som är mervärdesskattebefriade eller punktskattebefriade eller omfattas av nollprocentsats för mervärdesskatt eller punktskatt, oavsett luftfartygets eller fartygets destination, och för vilka leveransbevis krävs,

d) hänförs till förfarandet för intern transitering,

e) tillfälligt befordras ut ur unionens tullområde i enlighet med artikel 73.

5. De tullformaliteter som gäller för förfarandet för export ska tillämpas i de fall som avses i punkt 4 a och b, samt i punkt 4 c, oavsett luftfartygets eller fartygets destination.

6. Varor som sänts till Helgoland ska inte anses vara exporterade från unionens tullområde.

7. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa vilka data enligt punkt 2 a i den här artikeln som ska tillhandahållas eller tillgängliggöras för tullmyndigheterna för hänförande av varor till förfarandet för export.

8. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de förfaranderegler för export och utförsel som avses i punkt 3 c i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel115¶Befrielse från exporttullar för temporärt exporterade unionsvaror

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 161 ska unionsvaror som exporteras temporärt från unionens tullområde omfattas av befrielse från exporttullar under förutsättning att de återimporteras.

Artikel116¶Återexport

1. Icke-unionsvaror som ska föras ut ur unionens tullområde ska återexporteras förutsatt att relevanta återexportdata har tillhandahållits eller tillgängliggjorts och att de varor som är avsedda att återexporteras uppfyller kraven i annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna med avseende på icke-unionsvaror.

2. Återexportdata ska i tillämpliga fall inbegripa de data som är nödvändiga för att avsluta det föregående tullförfarandet eller för att slutföra den tillfälliga lagringen.

3. Artiklarna 74–80 och 123 ska tillämpas vid återexport.

4. Punkt 1 ska inte tillämpas

a) på icke-unionsvaror som hänförs till förfarandet för extern transitering och endast passerar genom unionens tullområde,

b) om icke-unionsvaror som ska föras ut ur unionens tullområde lossas från och lastas på nytt på samma transportmedel under dess färd för att andra varor ska kunna lossas eller lastas vid samma hamn eller flygplats.

5. Till och med den 28 februari 2034 får återexportdata tillhandahållas i

a) en deklaration om återexport, eller

b) en anmälan om återexport, om varorna omlastas i, eller återexporteras direkt från, en frizon eller en anläggning för tillfällig lagring.

6. Till och med den 28 februari 2034 ska artiklarna 81–93 tillämpas på deklarationen om återexport och anmälan om återexport.

7. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa i vilka fall en anmälan om återexport ska inges och i vilka fall den kan ändras eller ogiltigförklaras.

8. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för ingivande, ändring eller ogiltigförklaring av en anmälan om återexport. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Kapitel 2 Utförsel av varor

Artikel117¶Information före avgång

1. Fraktförare som för ut varor ur unionens tullområde ska tillhandahålla eller tillgängliggöra en minimimängd information före avgång om dessa varor för den behöriga tullmyndigheten inom särskilda tidsfrister och senast vid underrättelsen om varornas ankomst till utförselstället.

2. Informationen före avgång ska innehålla de data som är nödvändiga för att tullmyndigheterna ska kunna utföra en riskanalys främst för skydds- och säkerhetsändamål.

3. Exportören får tillhandahålla eller tillgängliggöra en del av informationen före avgång eller all information före avgång för den behöriga tullmyndigheten.

4. Om exportören redan har tillhandahållit eller tillgängliggjort en del av den information före avgång som krävs ska fraktföraren koppla den del av den information före avgång som krävs och som denne tillhandahåller eller tillgängliggör till den information som redan tillhandahållits eller tillgängliggjorts av exportören.

5. Om exportören redan har tillhandahållit eller tillgängliggjort all den information före avgång som krävs ska fraktföraren tillhandahålla eller tillgängliggöra ytterligare information före avgång endast om denne är medveten om att den information som tidigare tillhandahållits eller tillgängliggjorts är felaktig.

6. Exportören ska underrättas om en fraktförare kopplar den information före avgång som denne tillhandahållit eller tillgängliggjort till den del av informationen före avgång som tillhandahållits eller tillgängliggjorts av exportören.

7. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen, om fraktföraren eller exportören inte har tillhandahållit eller tillgängliggjort all den information före avgång som avses i punkterna 3 och 5, får andra personer som har denna information åläggas att tillhandahålla eller tillgängliggöra den.

8. En person som tillhandahåller eller tillgängliggör information före avgång får begränsa synligheten för sin identifiering och sina kommersiellt känsliga data till en eller flera personer som också tillhandahåller eller tillgängliggör data, utan att detta påverkar användningen av samtliga data för tullövervakning.

9. Skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra information före avgång ska inte vara tillämplig

a) för transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom unionens tullområdes territorialhav eller luftrum utan att göra uppehåll inom det området,

b) i andra särskilda fall, när det är vederbörligen motiverat på grund av typen av varor eller varuflöden eller föreskrivs i internationella avtal,

c) för varor som tillfälligt befordras ut ur unionens tullområde i enlighet med artikel 73,

d) för varor som levereras för att införlivas som delar i eller tillbehör till fartyg eller luftfartyg samt för drift av motorer, maskiner eller annan utrustning i fartyg eller luftfartyg, samt livsmedel och andra artiklar som ska förbrukas eller säljas ombord.

10. I de fall som avses i punkt 9 i denna artikel ska återexportdata tillhandahållas eller tillgängliggöras i enlighet med artikel 116.

11. Fraktföraren ska föra ut varorna ur unionens tullområde i samma skick som varorna var i när informationen före avgång tillhandahölls eller tillgängliggjordes.

12. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) specificera vilka data i informationen före avgång som ska tillhandahållas eller tillgängliggöras för tullmyndigheterna, i enlighet med punkt 1 i denna artikel,

b) fastställa de särskilda tidsfrister som avses i punkt 1 i denna artikel med beaktande av typen av varuflöden och transportmedel,

c) fastställa de särskilda fall där skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra information före avgång inte ska vara tillämplig, i enlighet med punkt 9 b i denna artikel,

d) fastställa på vilka villkor den person som tillhandahåller eller tillgängliggör information före avgång kan begränsa synligheten för sin identifiering och sina kommersiellt känsliga data, i enlighet med punkt 8 i denna artikel.

13. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för att tillhandahålla, tillgängliggöra och motta den information före avgång som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

14. I enlighet med de datum som anges i det arbetsprogram som avses i artikel 38.6 b och fram till och med senast den 28 februari 2034 får formaliteterna vid utförsel av varor fortsätta att genomföras i enlighet med de regler och krav på data som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013 och som är tillämpliga på de elektroniska system som medlemsstaterna och kommissionen har utvecklat enligt artikel 16.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Artikel118¶Riskanalys av information före avgång

1. Utan att det påverkar den verksamhet som bedrivs av EU:s tullbyrå enligt avdelning IV ska den behöriga tullmyndigheten inom särskilda tidsfrister säkerställa att en riskanalys utförs. Denna riskanalys ska främst göras för skydds- och säkerhetsändamål och ska, när så är lämpligt, utföras i samarbete med andra tullkontor och, när så är möjligt, på grundval av information före avgång och andra data som tillhandahålls eller tillgängliggörs via EU:s tulldatacentral. Den behöriga tullmyndigheten ska vidta nödvändiga åtgärder på grundval av resultaten av riskanalysen.

2. Utförseltullkontoret får vidta lämpliga riskreducerande åtgärder, inbegripet

a) instruktioner till den person som tillhandahöll eller tillgängliggjorde informationen före avgång om att varorna inte ska lastas eller transporteras och, om fraktföraren är en annan person än den som lämnade informationen före avgång, liknande instruktioner till fraktföraren om att varorna inte ska lastas eller transporteras,

b) begäran om ytterligare information eller åtgärder,

c) identifiering av situationer där det kan vara lämpligt med åtgärder från en annan myndighet,

d) rekommendationer om den lämpligaste platsen för att utföra en tullkontroll och de lämpligaste åtgärderna för denna kontroll.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda tidsfrister inom vilka den riskanalys som avses i punkt 1 i den här artikeln ska utföras.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för de instruktioner till personer som avses i punkt 2 a i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

5. I enlighet med de datum som anges i det arbetsprogram som avses i artikel 38.6 b och fram till och med senast den 28 februari 2034 ska riskanalysen utföras på grundval av de data som lämnats in enligt artikel 117.14. Efter detta datum ska riskanalysen utföras på grundval av de data som är tillgängliga i EU:s tulldatacentral.

Artikel119¶Ändring av information före avgång

1. Exportören eller de personer som avses i artikel 117 ska ändra ett eller flera dataelement i informationen före avgång om

a) exportören eller de personer som avses i artikel 117 får kännedom om att den relevanta informationen har ändrats i bokföringen eller att informationen är felaktig, eller

b) en tullmyndighet begär att exportören eller de personer som avses i artikel 117 gör detta på grund av felaktiga eller ofullständiga data eller problem med datakvaliteten, särskilt när det identifieras som ett resultat av den riskanalys som utförts.

2. Exportören eller de andra personer som avses i artikel 117 får inte ändra informationen före avgång om

a) tullmyndigheterna har gett instruktioner till den person som tillhandahöll eller tillgängliggjorde informationen före avgång och fraktföraren, om denne är en annan än den personen, om att varorna inte ska lastas eller transporteras enligt artikel 118.2 a,

b) tullmyndigheterna har meddelat fraktföraren eller den person som tillhandahöll eller tillgängliggjorde informationen före avgång att de avser att undersöka varorna,

c) tullmyndigheterna har fastställt att informationen före avgång är felaktig,

d) datan i informationen före avgång har tagits med i förteckningen över data som inte kan ändras,

e) tullmyndigheterna redan har gett tillstånd till att varorna frigörs för utförsel.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa vilka data i informationen före avgång som inte kan ändras enligt punkt 2 d i den här artikeln.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för att ändra informationen före avgång i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel120¶Ogiltigförklaring av information före avgång

1. Om fraktföraren eller andra personer som tillhandahåller eller tillgängliggör information före avgång får kännedom om att de varor som omfattas av denna information före avgång inte kommer att föras ut ur unionens tullområde ska vederbörande så snart som möjligt begära att tullmyndigheten utan dröjsmål ogiltigförklarar informationen före avgång.

Om varor som omfattas av information före avgång inte förs ut ur unionens tullområde inom 200 dagar från den dag då informationen före avgång tillhandahölls eller tillgängliggjordes för tullmyndigheterna ska tullmyndigheterna ogiltigförklara denna information före avgång.

2. Personer som tillhandahåller eller tillgängliggör information före avgång, inbegripet exportören, ska underrätta varandra om att den information före avgång som de tillhandahållit eller tillgängliggjort har ogiltigförklarats.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för att ogiltigförklara information före avgång i enlighet med punkt 1 andra stycket i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel121¶Underrättelse om varornas ankomst till utförselstället

1. Fraktföraren ska underrätta det tullkontor som ansvarar för den plats där varorna ska föras ut ur unionens tullområde om dessa varors ankomst till utförselstället inom särskilda tidsfrister.

2. Trots fraktförarens skyldigheter enligt punkt 1 får var och en av följande personer lämna underrättelse om varornas ankomst:

a) En exportör.

b) Den person som tar på sig ansvaret för att transportera varorna innan de förs ut ur unionens tullområde.

3. Med förbehåll för tullmyndighetens godkännande får underrättelsen om varornas ankomst tillhandahållas eller tillgängliggöras för tullmyndigheterna på andra sätt än via EU:s tulldatacentral, såsom system för kommersiella uppgifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter, förutsatt att sådana system innehåller de data som krävs för en sådan underrättelse och att dessa data är tillgängliga inom de särskilda tidsfrister som avses i punkt 1. I sådana fall ska de data som tillhandahålls eller tillgängliggörs på dessa andra sätt överföras till EU:s tulldatacentral.

4. Den skyldighet som avses i punkt 1 ska inte gälla för varor som ska föras ut ur unionens tullområde och som lossas från och lastas på nytt på samma transportmedel under dess färd för att andra varor ska kunna lossas eller lastas vid samma hamn eller flygplats.

5. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa vilka data som det tullkontor som ansvarar för den plats där varorna förs ut ur unionens tullområde ska underrättas om.

Artikel122¶Fysiskt uppvisande av varor för tullen

1. Om tullmyndigheterna eller annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna så kräver, ska fraktföraren eller varuinnehavaren före varornas avgång fysiskt uppvisa de varor som ska föras ut ur unionens tullområde för tullen.

2. Tullmyndigheterna ska underrätta fraktföraren eller varuinnehavaren om kravet att fysiskt uppvisa varorna för tullen.

3. Varor som fysiskt uppvisats för tullen får inte utan deras medgivande föras bort från den plats där de uppvisades.

Artikel123¶Bekräftelse på utförsel

Den fraktförare som för ut varorna ur unionens tullområde eller den person som tar på sig ansvaret för att transportera varorna innan de förs ut ur unionens tullområde ska bekräfta varornas utförsel från unionens tullområde för tullmyndigheterna.

Avdelning VIII Särskilda förfaranden

Kapitel 1 Allmänna bestämmelser

Artikel124¶Tillämpningsområde

Varor får hänföras till någon av följande kategorier av särskilda förfaranden:

a) Transitering, som omfattar extern och intern transitering.

b) Lagring, som omfattar lagring i tullager och frizoner.

c) Särskild användning, som omfattar tillfällig införsel och slutanvändning.

d) Förädling, som omfattar aktiv och passiv förädling.

Artikel125¶Tillstånd

1. Importörer, exportörer eller deras indirekta ombud som avser att hänföra varor till ett särskilt förfarande behöver ett tillstånd från tullmyndigheterna för följande:

a) Användning av förfarandet för aktiv eller passiv förädling, förfarandet för tillfällig införsel eller förfarandet för slutanvändning.

b) Drift av anläggningar för lagring av varor i tullager, utom i de fall då den berörda tullmyndigheten är driftsledare för lagringsanläggningen.

2. Följande personer och myndigheter får driva anläggningar för en importörs lagring av varor i tullager:

a) Personer som har ett relevant tillstånd från tullmyndigheterna.

b) Den berörda tullmyndigheten när den är driftsledare för lagringsanläggningen.

3. I de tillstånd som avses i punkterna 1 och 2 ska villkoren för användning av de berörda särskilda förfarandena eller för drift av de berörda lagringsanläggningarna anges.

4. Utom i särskilda fall som fastställs i unionsrätten ska tullmyndigheterna bevilja de tillstånd som avses i punkterna 1 och 2 endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Sökanden är etablerad i unionens tullområde.

b) Sökanden tillhandahåller nödvändig försäkran om ett korrekt genomförande av verksamheten.

c) Det ställs en garanti för den potentiella tullskulden eller andra avgifter som rör de varor som hänförs till det särskilda förfarandet i enlighet med artikel 194.

d) Tullmyndigheterna kan utöva tullövervakning utan att behöva införa administrativa arrangemang som inte står i proportion till de ekonomiska behoven i fråga.

e) När det gäller förfarandet för tillfällig införsel använder sökanden varorna eller vidtar åtgärder för att sörja för deras användning.

f) När det gäller förfarandet för aktiv förädling utför sökanden förädlingsprocesser på varorna eller vidtar åtgärder för att sörja för att sådana utförs.

g) När det gäller ett förfarande för förädling skulle unionstillverkares väsentliga intressen inte påverkas negativt genom ett tillstånd (ekonomiska villkor).

En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar eller en betrodd näringsidkare ska anses uppfylla villkoret i första stycket b i denna punkt om den verksamhet som avser det särskilda förfarandet i fråga beaktas i det tillstånd som avses i artikel 30 respektive 31.

5. Om det finns bevisning för att beviljandet av ett tillstånd till ett förfarande för aktiv förädling sannolikt kommer att påverka unionstillverkares väsentliga intressen negativt ska de behöriga tullmyndigheterna, innan de fattar ett beslut om det tillståndet, begära ett motiverat yttrande från EU:s tullbyrå, om inte beviljandet av tillståndet på annat sätt motiveras av förädlingens ekonomiska natur.

6. Om det finns bevisning för att beviljandet av ett tillstånd till ett förfarande för passiv förädling sannolikt kommer att negativt påverka de väsentliga intressena för unionstillverkare av varor som anses vara känsliga och varorna inte är avsedda att repareras ska de behöriga tullmyndigheterna, innan de fattar ett beslut om det tillståndet, begära ett motiverat yttrande från EU:s tullbyrå.

7. På begäran i enlighet med punkterna 5 och 6 får EU:s tullbyrå avge ett av följande yttranden:

a) Beviljandet av ett tillstånd påverkar inte unionstillverkares väsentliga intressen negativt.

b) Beviljandet av ett tillstånd påverkar unionstillverkares väsentliga intressen negativt.

c) Beviljandet av ett tillstånd för en vederbörligen styrkt och övervakad kvantitet av varor som fastställs i yttrandet påverkar inte unionstillverkares väsentliga intressen negativt.

Yttrandet från EU:s tullbyrå ska beaktas av de tullmyndigheter som är behöriga att bevilja tillståndet och av andra tullmyndigheter som handhar liknande tillstånd.

För att avge detta yttrande får EU:s tullbyrå beakta synpunkter och information från berörda parter, förutsatt att dessa berörda parter tillhandahåller denna information till EU:s tullbyrå inom de tidsfrister som anges i de förfaranderegler som avses i punkt 11 b.

8. De tullmyndigheter som beviljar tillstånd ska tillhandahålla eller tillgängliggöra ansökningarna om tillstånd och tillstånden i EU:s tulldatacentral. Om tillstånden för särskilda förfaranden innehåller kommersiellt känsliga data ska åtkomsten till dessa känsliga data begränsas.

9. Om det finns bevisning för att unionstillverkares väsentliga intresse skulle kunna påverkas negativt av användningen av ett tillstånd som redan har beviljats får kommissionen eller medlemsstaterna begära att EU:s tullbyrå avger ett motiverat yttrande i enlighet med det förfarande som fastställs i punkterna 5 och 6.

10. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) fastställa de villkor som avses i punkterna 3 och 4 i denna artikel för beviljande av tillstånd till den användning av särskilda förfaranden som avses i punkt 1 a i denna artikel eller den drift av lagringsanläggningar som avses i punkt 1 b och punkt 2 i denna artikel,

b) fastställa de särskilda fall som avses i punkt 4 i denna artikel,

c) specificera de fall enligt punkt 5 i denna artikel där förädlingens ekonomiska natur motiverar att tullmyndigheterna utan ett yttrande från EU:s tullbyrå bedömer om beviljandet av ett tillstånd till ett förfarande för aktiv förädling påverkar unionstillverkares väsentliga intressen negativt,

d) specificera de fall enligt punkt 5 i denna artikel där det anses finnas bevisning för att unionstillverkares väsentliga intressen sannolikt kommer att påverkas negativt och de fall enligt punkterna 5 och 6 i denna artikel där de ekonomiska villkoren ska anses vara uppfyllda,

e) fastställa en förteckning över varor som anses vara känsliga enligt punkt 6 i denna artikel.

11. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer

a) förfaranderegler för beviljande av de tillstånd till särskilda förfaranden eller drift av lagringsanläggningar som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel,

b) förfaranderegler för undersökning av ekonomiska villkor, inbegripet för hur EU:s tullbyrå ska avge sitt motiverade yttrande, och

c) regler för att fastställa och övervaka den kvantitet som avses i punkt 7 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

12. Till och med den 21 september 2027 ska

a) den undersökning av ekonomiska villkor som avses i punkt 4 g i denna artikel göras på unionsnivå i enlighet med de förfaranderegler som avses i punkt 11 b i denna artikel,

b) kommissionens undersökning av ekonomiska villkor på unionsnivå som föreskrivs i punkterna 5, 6 och 7 i denna artikel avses när det hänvisas till ett yttrande från EU:s tullbyrå enligt detta kapitel.

Artikel126¶Tillstånd med retroaktiv verkan

1. Tullmyndigheterna ska på ansökan bevilja tillstånd med retroaktiv verkan om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Det finns ett styrkt ekonomiskt behov.

b) Ansökan har inte samband med ett försök till vilseledande.

c) Sökanden har med stöd av räkenskaper eller bokföring visat att

i) samtliga krav för förfarandet är uppfyllda,

ii) varorna, vid behov, kan identifieras för den aktuella perioden,

iii) sådana räkenskaper eller sådan bokföring möjliggör en kontroll av förfarandet.

d) Alla formaliteter som krävs för att reglera varornas situation kan fullgöras, inbegripet, vid behov, ogiltigförklaring av tulldeklarationen eller de data som tillhandahålls eller tillgängliggörs för att hänföra varor till ett tullförfarande.

e) Inget tillstånd med retroaktiv verkan har beviljats sökanden till samma särskilda förfarande inom tre år från den dag då ansökan godtogs.

f) Såvida inte ansökan avser förnyelse av ett tillstånd för samma slags verksamhet och varor krävs inget yttrande från EU:s tullbyrå för att bedöma om beviljandet av ett tillstånd skulle påverka unionstillverkares väsentliga intressen negativt.

g) Ansökan avser inte drift av anläggningar för lagring av varor i tullager.

h) Om ansökan avser förnyelse av ett tillstånd för samma slags verksamhet och varor, ska ansökan lämnas in inom tre år från den dag då det ursprungliga tillståndet upphör att gälla.

2. Tullmyndigheterna får bevilja ett tillstånd med retroaktiv verkan om de varor som hänförts till ett tullförfarande inte längre är tillgängliga vid den tidpunkt då ansökan om ett sådant tillstånd godkänns.

Artikel127¶Retroaktiv ändring av tillstånd

1. Efter en motiverad ansökan från tillståndshavaren som lämnas in inom giltighetstiden för det tillstånd som avses i artikel 125.1 och 125.2 får tullmyndigheterna retroaktivt ändra det beviljade tillståndet.

Tillståndshavaren får dock lämna in en ansökan om ändring av tillståndet efter det att tillståndets giltighetstid har gått ut om det finns varor som har hänförts till det relevanta tullförfarandet som inte har avslutats.

2. I beslutet om retroaktiv ändring av ett tillstånd ska tullmyndigheterna fastställa från och med vilket datum ändringen ska få verkan.

3. En retroaktiv ändring ska inte få verkan före det datum då tillståndet får verkan.

4. En retroaktiv ändring får inte tillåtas om något av följande gäller:

a) Ansökan lämnas in efter det att tullmyndigheterna har meddelat tillståndshavaren att de avser att undersöka varorna eller utföra en kontroll.

b) Ansökan lämnas in efter det att tullmyndigheterna har meddelat tillståndshavaren att de har fastställt att datan i tillståndet är felaktiga.

c) Ansökan har samband med ett försök till vilseledande eller missbruk från tillståndshavarens sida.

5. Ansökan om retroaktiv ändring får inte avse det beviljade tillståndets giltighetstid.

6. En retroaktiv ändring av tillståndet ska inte kräva ett yttrande från EU:s tullbyrå enligt artikel 125.5 och 125.6.

Artikel128¶Bokföring

1. Innehavaren av det tillstånd som avses i artikel 125.1 och 125.2, importören eller exportören och varje person som bedriver en verksamhet som innefattar lagring, behandling eller förädling av varor, eller försäljning eller inköp av varor i frizoner, ska hålla en lämplig bokföring i en form som godkänns av tullmyndigheterna och ska, med förbehåll för undantag som fastställs i tullagstiftningen, tillhandahålla eller tillgängliggöra denna i EU:s tulldatacentral.

Denna bokföring ska innehålla den information och de data som gör det möjligt för tullmyndigheterna att övervaka det berörda förfarandet, i synnerhet när det gäller identifiering av de varor som hänförs till förfarandet, deras tullstatus och befordran av dessa varor.

2. En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar eller en betrodd näringsidkare ska anses fullgöra den skyldighet som anges i punkt 1 om dennes bokföring är ändamålsenlig för det berörda särskilda förfarandet.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att specificera vilka typer av information och data som bokföringen ska innehålla och undantagen från skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra dem i EU:s tulldatacentral enligt punkt 1 i den här artikeln.

Artikel129¶Avslutande av ett särskilt förfarande

1. I andra fall än vid transiteringsförfarandet och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 156 ska ett särskilt förfarande avslutas när de varor som hänförts till förfarandet, eller de förädlade produkterna, hänförs till ett efterföljande tullförfarande, förs ut ur unionens tullområde, förstörs utan att något avfall återstår eller överlåts till staten i enlighet med artikel 96.

2. Tullmyndigheterna ska avsluta transiteringsförfarandet när de kan fastställa att förfarandet har slutförts på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de data som tillhandahållits eller tillgängliggjorts för avgångstullkontoret och de data som tillhandahållits eller tillgängliggjorts för destinationstullkontoret.

3. Tullmyndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att reglera situationen för de varor för vilka ett särskilt förfarande inte har avslutats enligt de föreskrivna villkoren.

4. Ett särskilt förfarande ska avslutas inom särskilda perioder, om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen.

5. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att specificera längden på de perioder som avses i punkt 4 i den här artikeln.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för att avsluta ett särskilt förfarande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel130¶Överföring av rättigheter och skyldigheter

1. Tullmyndigheterna får efter ansökan bevilja innehavaren av ett tillstånd till ett annat särskilt förfarande än transitering tillstånd att helt eller delvis överföra sina rättigheter och skyldigheter avseende varor som har hänförts till det särskilda förfarandet till en importör, en exportör eller någon annan person.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa

a) i vilka fall och på vilka villkor den överföring av rättigheter och skyldigheter som avses i punkt 1 i denna artikel är tillåten,

b) i vilken form tullmyndigheterna ska bevilja en sådan överföring av rättigheter och skyldigheter,

c) de data och den information som krävs för ansökningar om och tillstånd till en sådan överföring av rättigheter och skyldigheter.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för överföring av tillståndshavares rättigheter och skyldigheter avseende varor som har hänförts till ett annat särskilt förfarande än transitering. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel131¶Befordran av varor

1. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen får importörer, exportörer, innehavare av tillstånd till drift av anläggningar för lagring av varor i tullager och de personer till vilka rättigheter och skyldigheter har överförts i enlighet med artikel 130 befordra varor som har hänförts till ett annat särskilt förfarande än transitering eller som har lagts upp i en frizon mellan olika platser i unionens tullområde.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda fall där varor kan befordras enligt punkt 1 i den här artikeln och fastställa de villkor enligt vilka detta kan ske.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för befordran av varor som har hänförts till ett annat särskilt förfarande än transitering eller som har lagts upp i en frizon enligt punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel132¶Vanliga former av hantering

1. Varor som har hänförts till tullagerförfarandet eller ett förfarande för förädling eller som har lagts upp i en frizon får genomgå sådana vanliga former av hantering som är avsedda att bevara dem, förbättra deras utseende eller marknadsmässiga kvalitet eller förbereda dem för distribution eller återförsäljning.

2. Varor avsedda för distansförsäljning från ett privat tullager för distansförsäljning enligt artikel 145 får bli föremål för vanliga former av hantering som är absolut nödvändiga för att förbereda distansförsäljningen.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de vanliga former av varuhantering som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

Artikel133¶Likvärdiga varor

1. Med likvärdiga varor avses unionsvaror som lagras, används eller förädlas i stället för varor som hänförts till ett särskilt förfarande.

Inom ramen för förfarandet för passiv förädling avses med likvärdiga varor icke-unionsvaror som förädlas i stället för unionsvaror som hänförts till ett förfarande för passiv förädling.

Utom i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ska likvärdiga varor klassificeras enligt samma åttasiffriga nummer i den kombinerade varunomenklatur som fastställs i förordning (EEG) nr 2658/87 (Kombinerade nomenklaturen) och ha samma handelskvalitet och tekniska egenskaper som de varor de ersätter.

2. Förutsatt att ett korrekt genomförande av det särskilda förfarandet säkerställs, särskilt vad gäller tullövervakning, ska tullmyndigheterna på ansökan ge tillstånd till följande åtgärder:

a) Användning av likvärdiga varor inom ramen för tullagerförfarandet, förfarandet för frizoner och förfarandet för slutanvändning.

b) Användning av likvärdiga varor inom ramen för förfarandet för tillfällig införsel, i särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen.

c) Användning av likvärdiga varor inom ramen för förfarandet för aktiv förädling.

d) I fråga om förfarandet för aktiv förädling vid export i förväg, export av förädlade produkter som framställts av likvärdiga varor före importen av de varor de ersätter.

e) Användning av likvärdiga varor inom ramen för förfarandet för passiv förädling.

f) I fråga om förfarandet för passiv förädling vid import i förväg, import av förädlade produkter som framställts av likvärdiga varor före exporten av de varor de ersätter.

En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar eller en betrodd näringsidkare ska anses uppfylla villkoret att säkerställa ett korrekt genomförande av det särskilda förfarandet om den verksamhet som avser användning av likvärdiga varor för förfarandet i fråga beaktades när den ekonomiska aktören eller näringsidkaren beviljades ett tillstånd enligt artikel 30 eller 31.

3. Tillstånd för användning av likvärdiga varor får inte beviljas om något av följande fall föreligger:

a) Om endast vanliga former av hantering enligt definitionen i artikel 132 utförs inom ramen för förfarandet för aktiv förädling.

b) Om ett förbud mot restitution av importtull eller tullfrihet vid import gäller för icke-ursprungsvaror som använts vid tillverkningen av förädlade produkter inom ramen för förfarandet för aktiv förädling och för vilka ett ursprungsbevis utfärdas eller upprättas inom ramen för en förmånsordning mellan unionen och vissa tredjeländer eller grupper av sådana länder.

c) Om det skulle medföra oberättigade fördelar i fråga om importtullar.

d) Om det föreskrivs i unionsrättsakter.

4. I det fall som avses i punkt 2 d i denna artikel och om de förädlade produkterna, om de inte exporterades inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, skulle omfattas av exporttullar, ska tillståndshavaren ställa en garanti för att säkerställa betalning av exporttullarna för det fall att icke-unionsvarorna inte importeras inom den period som avses i artikel 159.3.

5. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) fastställa de särskilda fall som avses i punkt 1 tredje stycket i denna artikel,

b) fastställa de villkor enligt vilka likvärdiga varor får användas i enlighet med punkt 2 i denna artikel,

c) fastställa de särskilda fall enligt punkt 2 b i denna artikel där likvärdiga varor får användas inom ramen för förfarandet för tillfällig införsel, och

d) specificera de fall där tillstånd för användning av likvärdiga varor inte beviljas i enlighet med punkt 3 c i denna artikel.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för den användning av likvärdiga varor som tillåts i enlighet med punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Kapitel 2 Transitering

Avsnitt 1 Allmänna regler

Artikel134¶Tillämpningsområde

1. Vid införsel till unionens tullområde ska varor hänföras till ett transiteringsförfarande, utan att deras tullstatus ändras i enlighet med artikel 73.2, såvida de inte redan har hänförts till ett transiteringsförfarande enligt artiklarna 135 och 136 eller till ett annat tullförfarande inom den tidsfrist som anges i artikel 104.5.

2. Innehavaren av transiteringsförfarandet ska anses vara importör eller exportör av varorna och ska vara ansvarig för att betala tullar och avgifter, såvida inte tullmyndigheterna har data om en annan person som identifierar denne som importör eller exportör.

Artikel135¶Extern transitering

1. Inom ramen för förfarandet för extern transitering får icke-unionsvaror befordras från en plats till en annan inom unionens tullområde utan att omfattas av något av följande:

a) Importtullar eller andra avgifter, inbegripet antidumpningstullar, utjämningstullar eller skyddsåtgärder.

b) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte förbjuder införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde.

2. I särskilda fall som fastställs i tullagstiftningen ska unionsvaror hänföras till förfarandet för extern transitering.

3. Befordran enligt punkt 1 ska äga rum på något av följande sätt:

a) Inom ramen för förfarandet för extern unionstransitering.

b) I enlighet med TIR-konventionen, under förutsättning att befordran

i) påbörjades eller ska avslutas utanför unionens tullområde,

ii) genomförs mellan två platser i unionens tullområde via ett tredjelands territorium.

c) I enlighet med tullkonventionen om ATA-carnet för tillfällig införsel av varor, utfärdad i Bryssel den 6 december 1961 (ATA-konventionen), eller konventionen om temporär import, utfärdad i Istanbul den 26 juni 1990 (Istanbulkonventionen), om en transiteringsbefordran äger rum.

d) Med varorna upptagna i Nato-formulär 302 enligt avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, undertecknat i London den 19 juni 1951, eller EU-formulär 302.

e) Genom postsystemet i enlighet med bestämmelser som antagits av Världspostföreningen, om varorna medförs av personer som har rättigheter och skyldigheter enligt sådana bestämmelser eller av personer som agerar för sådana personers räkning.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda fall som avses i punkt 2 i den här artikeln där unionsvaror ska hänföras till förfarandet för extern transitering.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för tillämpning i unionens tullområde av punkt 3 b–e i denna artikel med beaktande av unionens behov. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel136¶Intern transitering

1. Inom ramen för förfarandet för intern transitering får unionsvaror befordras från en plats till en annan inom unionens tullområde, och därvid passera genom ett tredjelands territorium, utan att varornas tullstatus förändras.

2. Befordran enligt punkt 1 ska äga rum på något av följande sätt:

a) Inom ramen för förfarandet för intern unionstransitering, om en sådan möjlighet föreskrivs i ett internationellt avtal.

b) I enlighet med TIR-konventionen.

c) I enlighet med ATA-konventionen eller Istanbulkonventionen, om en transiteringsbefordran äger rum.

d) Med varorna upptagna i Nato-formulär 302 eller EU-formulär 302.

e) Genom postsystemet i enlighet med bestämmelser som antagits av Världspostföreningen, om varorna medförs av personer som har rättigheter och skyldigheter enligt sådana bestämmelser eller av personer som agerar för sådana personers räkning.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för tillämpning i unionens tullområde av punkt 2 b–e i denna artikel med beaktande av unionens behov. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel137¶Ett enda territorium för transiteringsändamål

När varor befordras från en plats till en annan inom unionens tullområde i enlighet med TIR-konventionen, ATA-konventionen eller Istanbulkonventionen, med varorna upptagna i Nato-formulär 302 eller EU-formulär 302 eller genom postsystemet, ska unionens tullområde för sådan transport anses utgöra ett enda territorium.

Artikel138¶Uteslutande av personer från TIR-transiteringar

1. Om en medlemsstats tullmyndigheter beslutar att utesluta en person från TIR-transiteringar enligt artikel 38 i TIR-konventionen ska det beslutet tillämpas i unionens hela tullområde och TIR-carneter som inges av den personen ska inte godtas av något tullkontor.

2. En medlemsstat ska underrätta övriga medlemsstater, kommissionen och EU:s tullbyrå om beslutet enligt punkt 1 och om den dag från vilken beslutet tillämpas.

Artikel139¶Godkänd mottagare och godkänd avsändare för TIR-ändamål

1. Tullmyndigheterna får efter ansökan bevilja en person (godkänd mottagare) tillstånd att på en godkänd plats ta emot varor som befordrats i enlighet med TIR-konventionen så att förfarandet slutförs i den mening som avses i artikel 1 d i TIR-konventionen.

2. Tullmyndigheterna får efter ansökan bevilja en person (godkänd avsändare) tillstånd att från en godkänd plats sända varor som ska befordras i enlighet med TIR-konventionen så att förfarandet påbörjas i den mening som avses i artikel 1 c i TIR-konventionen.

För detta ändamål ska den godkända avsändaren ha tillstånd att använda förseglingar av en särskild typ enligt artikel 140.4 c i denna förordning.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för att bevilja de tillstånd som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

Avsnitt 2 Unionstransitering

Artikel140¶Skyldigheter för innehavaren av förfarandet för unionstransitering och skyldigheter för fraktföraren och mottagaren av varor som befordras inom ramen för förfarandet för unionstransitering

1. Innehavaren av förfarandet för unionstransitering ska ansvara för att följande skyldigheter fullgörs:

a) Att nödvändiga data tillhandahålls eller tillgängliggörs för tullmyndigheterna.

b) Att en underrättelse om varornas tillgänglighet och nödvändiga data lämnas till destinationstullkontoret inom den föreskrivna tidsfristen och i enlighet med de åtgärder som tullmyndigheterna vidtar för att säkerställa varornas identifiering.

c) Att bestämmelserna i tullagstiftningen avseende förfarandet för unionstransitering efterlevs.

d) Om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen, att en garanti ställs för att säkerställa betalning av det import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulder eller andra avgifter som uppkommer för varorna.

2. Skyldigheterna för innehavaren av förfarandet ska vara fullgjorda och förfarandet för unionstransitering ska slutföras när de varor som hänförts till förfarandet och nödvändig information är tillgängliga på destinationstullkontoret i enlighet med tullagstiftningen.

3. En fraktförare eller varumottagare som tar emot varor i vetskap om att de befordras inom ramen för förfarandet för unionstransitering ska också vara ansvarig för att underrätta destinationstullkontoret om varornas tillgänglighet inom den föreskrivna tidsfristen och i enlighet med de åtgärder som tullmyndigheterna vidtar för att säkerställa varornas identifiering.

4. Efter ansökan får tullmyndigheterna bevilja tillstånd till följande förenklingar vid hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering eller vid slutförande av det förfarandet:

a) Status som godkänd avsändare, som ger tillståndshavaren befogenhet att hänföra varor till förfarandet för unionstransitering utan att uppvisa dem för tullen.

b) Status som godkänd mottagare, som ger tillståndshavaren befogenhet att på en godkänd plats ta emot varor som befordrats inom ramen för förfarandet för unionstransitering, för att slutföra förfarandet i enlighet med punkt 2.

c) Användning av förseglingar av en särskild typ, när försegling krävs för att säkerställa identifiering av de varor som hänförts till förfarandet för unionstransitering.

d) Tillhandahållande av en reducerad datauppsättning eller, i tillämpliga fall, användning av en tulldeklaration med en reducerad datauppsättning, vid hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering.

e) Användning av ett elektroniskt transportdokument för att hänföra varor till förfarandet för unionstransitering, förutsatt att dokumentet innehåller nödvändig information och att den informationen är tillgänglig för tullmyndigheterna vid avgången och destinationen, så att varorna kan övervakas av tullmyndigheterna och förfarandet avslutas.

5. Tullmyndigheterna ska regelbundet övervaka godkända avsändares och mottagares verksamhet för att bedöma om de uppfyller tillståndskraven.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att

a) ytterligare specificera de datakrav som anges i punkt 1 a och b i denna artikel och villkoren för att bevilja de tillstånd som avses i punkt 4 i denna artikel,

b) fastställa vilka data som ska tillhandahållas eller tillgängliggöras för tullmyndigheterna för hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering enligt punkt 1 a i denna artikel.

7. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för

a) hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering och avslutande av det förfarandet,

b) användning av de förenklingar som avses i punkt 4 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel141¶Varor som passerar genom ett tredjelands territorium inom ramen för förfarandet för extern unionstransitering

1. Förfarandet för extern unionstransitering ska tillämpas på varor som passerar genom ett tredjeland, om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Bestämmelser om detta anges i ett internationellt avtal.

b) Transport genom det tredjelandet genomförs med varorna upptagna i ett enda transportdokument, som upprättats i unionens tullområde.

2. I det fall som avses i punkt 1 b ska förfarandet för extern unionstransitering tillfälligt upphöra när varorna befinner sig utanför unionens tullområde.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för tullövervakning av varor som passerar genom ett tredjelands territorium inom ramen för förfarandet för extern unionstransitering. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Kapitel 3 Lagring

Avsnitt 1 Gemensamma bestämmelser

Artikel142¶Tillämpningsområde

1. Inom ramen för ett lagringsförfarande får icke-unionsvaror lagras i unionens tullområde utan att omfattas av

a) importtullar,

b) andra avgifter som föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt,

c) handelspolitiska åtgärder, utom sådana som förbjuder införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde.

2. Villkoren för att hänföra varor till ett lagringsförfarande ska vara följande:

a) De data som krävs har tillhandahållits eller gjorts tillgängliga för tullmyndigheterna.

b) Varorna uppfyller kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna.

c) Varorna har ankommit till platsen för frigörande för förfarandet.

3. Unionsvaror får hänföras till tullagerförfarandet eller förfarandet för frizoner antingen i enlighet med relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna eller i syfte att omfattas av ett beslut om återbetalning eller eftergift av importtullar.

4. Om det finns ett ekonomiskt behov och tullövervakningen inte kommer att påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta införsel, lagring, befordran, användning, förädling eller förbrukning av unionsvaror i ett tullager eller i en frizon. I sådana fall ska dessa varor inte anses omfattas av ett lagringsförfarande.

5. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att specificera vilka data enligt punkt 2 a i den här artikeln som ska tillhandahållas eller tillgängliggöras för tullmyndigheterna för hänförande av varor till lagringsförfarandet.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfarandet för att hänföra unionsvaror till tullagerförfarandet eller förfarandet för frizoner enligt punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel143¶Varaktighet av ett förfarande för lagring

1. Det får inte förekomma någon begränsning av den tid under vilken varor får kvarstå under ett förfarande för lagring.

2. Genom undantag från punkt 1 får tullmyndigheterna fastställa en tidsfrist för avslutande av ett förfarande för lagring

a) under exceptionella omständigheter, särskilt om typen av varor eller deras beskaffenhet vid långtidslagring kan innebära ett hot mot människors, djurs eller växters hälsa och liv eller mot miljön,

b) om ett tillstånd för drift av en lagringsanläggning har återkallats.

Avsnitt 2 Tullagerförfarande

Artikel144¶Lagring i tullager

1. Inom ramen för tullagerförfarandet får icke-unionsvaror lagras i lokaler eller på en annan plats som omfattas av tullmyndigheternas tillstånd för det förfarandet och under tullövervakning (tullager).

2. Tullager får vara tillgängliga för användning av vilken importör som helst för lagring av varor i tullager (allmänt tullager), eller för lagring av varor av innehavaren av ett tillstånd för drift av ett tullager (privat tullager).

3. Varor som hänförts till tullagerförfarandet får tillfälligt föras bort från tullagret. Utom i fall av force majeure ska ett sådant bortförande omfattas av krav på förhandsgodkännande av tullmyndigheterna.

Artikel145¶Tullager för distansförsäljning

1. Endast importörer vid distansförsäljning som har valt att använda IOSS-ordningen och som har status som betrodda näringsidkare, eller deras indirekta ombud som har status som betrodda näringsidkare får ges tillstånd att lagra och hantera varorna i ett privat tullager för distansförsäljning före distansförsäljning.

2. Varor avsedda för distansförsäljning får hänföras till tullagerförfarandet i ett tullager för distansförsäljning endast om varorna uppfyller samtliga följande villkor:

a) De uppfyller kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna som skulle vara tillämplig med avseende på övergången till fri omsättning.

b) De är paketerade i flerpack med likadana varor, i ett skick som föregår förberedandet av enskilda sändningar när distansförsäljningen sker.

c) De förs in i unionens tullområde i kvantiteter som underlättar effektiva tullkontroller.

Vid bedömningen av huruvida det villkor som avses i första stycket c är uppfyllt ska tullmyndigheterna ta hänsyn till storleken på den enhet som planerar att bedriva distansförsäljning från tullagret.

3. Tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter har rätt att kontrollera om varorna uppfyller kraven för övergång till fri omsättning innan de hänförs till tullagerförfarandet och under lagringen.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för att bevilja det tillstånd som avses i punkt 1 i den här artikeln.

5. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter som fastställer förfarandereglerna för de villkor som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikel146¶Förädling i ett tullager

Om ett ekonomiskt behov föreligger och tullövervakningen inte kommer att påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta att förädling av varor enligt förfarandena för aktiv förädling eller för slutanvändning äger rum i ett tullager på de villkor som föreskrivs i dessa förfaranden.

I sådana fall ska varorna inte anses omfattas av tullagerförfarandet.

Artikel147¶Tillståndshavarens ansvarsområden

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 27 ska innehavaren av det tillstånd som avses i artikel 125.1 b eller 125.2 a och importören ansvara för att

a) säkerställa att varor som omfattas av tullagerförfarandet inte undandras tullövervakning,

b) de skyldigheter som hör samman med lagring av varor som omfattas av tullagerförfarandet fullgörs, och

c) de skyldigheter som hör samman med hänförande av varor till tullagerförfarandet fullgörs.

Avsnitt 3 Frizoner

Artikel148¶Utseende av frizoner

1. Medlemsstaterna får utse delar av unionens tullområde till frizoner.

För varje frizon ska medlemsstaterna fastställa vilken yta som omfattas och var införsel- och utförselställena är belägna.

2. Medlemsstaterna ska ge kommissionen och EU:s tullbyrå information om sina frizoner som är i drift.

3. Frizoner ska vara inhägnade.

Frizonernas gränser samt deras införsel- och utförselställen ska vara föremål för tullövervakning.

4. Personer, varor och transportmedel som kommer in i eller lämnar en frizon får göras föremål för tullkontroller.

Artikel149¶Byggnader och verksamhet i frizoner

1. Uppförandet av byggnader i en frizon ska kräva förhandsgodkännande av tullmyndigheterna.

2. Om inte annat föreskrivs i tullagstiftningen ska varje typ av industriell eller kommersiell verksamhet eller tjänsteverksamhet vara tillåten i en frizon. Bedrivande av sådan verksamhet ska anmälas i förväg till tullmyndigheterna.