Domstolens dom (tredje avdelningen) den 5 november 2026
Preliminär utgåva
DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 5 november 2026 ( * )
“Begäran om förhandsavgörande – Jordbruk – Den gemensamma jordbrukspolitiken – Förordning (EU) 2018/848 – Ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter – Artikel 2.1 – Bearbetad jordbruksprodukt för livsmedelsändamål – Certifiering av ekologiska produkter – Förordning (EU) 2015/2283 – Nya livsmedel – Artikel 6.2 – Avsaknad av godkännande för utsläppande på marknaden som livsmedel – Cannabidiol ”
I mål C-495/25,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) genom beslut av den 18 juli 2025, som inkom till domstolen samma dag, i målet
Syndicat professionnel du chanvre
mot
Institut National de l’origine et de la qualité (INAO)
ytterligare deltagare i rättegången:
Ministre de l’Agriculture et de la Souveraineté alimentaire
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen),
sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna N. Fenger, S. Rodin (referent), O. Spineanu-Matei och N. Piçarra,
generaladvokat: A. Rantos,
justitiesekreterare: handläggaren M. Siekierzyńska,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 23 april 2026,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Syndicat professionnel du chanvre, genom M. André och G. Boin, avocats,
– Frankrikes regering, genom P. Chansou och B. Travard, båda i egenskap av ombud,
– Bulgariens regering, genom T. Mitova och T. Tsingileva, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom A. Dawes och B. Rous Demiri, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 11 juni 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (EUT L 150, 2018, s. 1, och rättelse i EUT L 305, 2019, s. 59).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Syndicat professionnel du chanvre (nedan kallat SPC) och Institut national de l’origine et de la qualité (INAO) angående lagenligheten av INAO:s riktlinjer, enligt vilka produkter baserade på naturligt cannabidiol (nedan kallad CBD), med undantag för hampolja som inte berikats med CBD, och livsmedel som berikats med CBD inte kan certifieras inom ekologiskt jordbruk.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning (EG) nr 178/2002
3 I artikel 2 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 2) föreskrivs följande:
”I denna förordning avses med livsmedel alla ämnen eller produkter, oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor.”
Förordning (EU) 2015/2283
4 Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den 25 november 2015 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001 (EUT L 327, 2015, s. 1) har följande lydelse:
”1. I den här förordningen gäller definitionerna i artiklarna 2 och 3 i [förordning nr 178/2002].”
2. Dessutom gäller följande definitioner:
a) nytt livsmedel : varje livsmedel som inte har använts som människoföda i betydande omfattning i unionen före den 15 maj 1997, oberoende av dagen för medlemsstaters anslutning till unionen, och som hör till minst en av följande kategorier:
i) Livsmedel med en ny eller avsiktligt modifierad molekylstruktur, där denna struktur inte användes som, eller i, ett livsmedel i unionen före den 15 maj 1997.
...
iv) Livsmedel som består av, isolerats ur eller framställts från växter eller delar av dem, med undantag för livsmedel med en historiskt säker användning som livsmedel i unionen, som består av, isolerats ur eller framställts från en växt eller en växtsort från samma art, och som erhållits genom
– traditionella förökningsmetoder som användes för livsmedelsproduktion i unionen före den 15 maj 1997, eller
– icke-traditionella förökningsmetoder som inte användes för livsmedelsproduktion före den 15 maj 1997, om dessa metoder inte innebär några betydande förändringar av livsmedlets sammansättning eller struktur, och påverkar dess näringsvärde, halten av icke önskvärda ämnen, eller ämnesomsättningen.
…”
5 Artikel 6 i förordningen, med rubriken ”Unionsförteckning över nya godkända livsmedel”, har följande lydelse:
”1. [Europeiska] kommissionen ska upprätta och uppdatera en unionsförteckning över nya livsmedel som godkänts för att släppas ut på marknaden i unionen i enlighet med artiklarna 7, 8 och 9 (nedan kallad unionsförteckningen ).
2. ”Endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen får släppas ut på marknaden i unionen som sådana, eller användas i eller på livsmedel, i enlighet med de användningsvillkor och de märkningskrav som anges däri.”
6 I artikel 7 i denna förordning föreskrivs följande:
”Kommissionen får endast godkänna och införa ett nytt livsmedel i unionsförteckningen om det uppfyller följande villkor:
a) Livsmedlet utgör inte, enligt tillgänglig vetenskaplig dokumentation, en säkerhetsrisk för människors hälsa.
b) Livsmedlets avsedda användning vilseleder inte konsumenten, särskilt inte när livsmedlet är avsett att ersätta ett annat livsmedel och näringsvärdet avsevärt förändrats.
c) Om livsmedlet är avsett att ersätta ett annat livsmedel får det inte skilja sig från detta livsmedel på ett sådant sätt att normal konsumtion av det skulle vara näringsmässigt ofördelaktig för konsumenten.”
Förordning (EU) 2018/848
7 I skälen 1–3, 6, 73 och 123 i förordning 2018/848 anges följande:
” (1) Ekologisk produktion är ett övergripande system för jordbruksverksamhet och livsmedelsproduktion, där man kombinerar bästa miljö- och klimatpraxis, hög grad av biologisk mångfald, bevarande av naturresurser och tillämpning av stränga djurvälfärdskrav och produktionsnormer som motsvarar en växande skara konsumenters efterfrågan på produkter som har framställts med användning av naturliga ämnen och processer. Den ekologiska produktionen spelar därigenom en dubbel roll i samhället, där den å ena sidan försörjer en särskild marknad som svar på konsumenternas efterfrågan på ekologiska produkter och å andra sidan levererar offentligt tillgängliga varor som bidrar till miljö- och djurskyddet och landsbygdsutvecklingen.
(2) Det är av avgörande betydelse för att produkterna ska hålla god kvalitet att man tillämpar strikta hälso-, miljö- och djurvälfärdskrav inom den ekologiska produktionen. ...
(3) Särskilt målen för politiken för ekologisk produktion ingår i målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, genom att de säkerställer att jordbrukare ges en rimlig ersättning för att de efterlever reglerna för ekologisk produktion. Dessutom skapar konsumenternas ökande efterfrågan på ekologiska produkter förutsättningar för att ytterligare utveckla och utvidga marknaden för dessa produkter och därmed förutsättningar för ökade inkomster för jordbrukare som bedriver ekologisk produktion.
...
(6) Mot bakgrund av målen för unionens politik för ekologisk produktion bör den rättsliga ramen för genomförandet av denna politik syfta till att skapa rättvis konkurrens och en välfungerande inre marknad för ekologiska produkter, att bevara och rättfärdiga konsumenternas förtroende för produkter som märkts som ekologiska och skapa förutsättningar för politiken att utvecklas i takt med produktions- och marknadsutvecklingen.
...
(73) Märkningen av jordbruksprodukter och livsmedel bör omfattas av de allmänna regler som fastställs i [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18)] och i synnerhet av de bestämmelser som syftar till att förhindra märkning som kan skapa osäkerhet för eller vilseleda konsumenterna. ...
...
(123) Eftersom målen för denna förordning, i synnerhet rättvis konkurrens och en välfungerande inre marknad för ekologiska produkter samt säkerställande av konsumenternas förtroende för dessa produkter och för Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den harmonisering av reglerna om ekologisk produktion som krävs, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 [FEU]. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.”
8 Artikel 1 i förordningen har följande lydelse:
”I denna förordning fastställs principer för ekologisk produktion samt regler för ekologisk produktion, tillhörande certifiering och användning av uppgifter om ekologisk produktion i märkning och marknadsföring samt regler för kontroller utöver dem som fastställs i [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L 95, 2017, s. 1)].”
9 I artikel 2.1 2.4 och 2.5 i förordning 2018/848 föreskrivs följande:
”1. Denna förordning tillämpas på följande produkter från jordbruk, inklusive vattenbruk och biodling, enligt förteckningen i bilaga I till EUF-fördraget och produkter härrörande från dessa produkter, om sådana produkter produceras, bereds, märks, distribueras, släpps ut på marknaden, importeras till eller exporteras från unionen eller är avsedda att beredas, märkas, distribueras, släppas ut på marknaden, importeras till eller exporteras från unionen:
a) Levande eller obearbetade jordbruksprodukter, inbegripet utsäde och annat växtförökningsmaterial.
b) Bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål.
c) Foder.
Denna förordning tillämpas även på vissa andra produkter som är nära kopplade till jordbruk enligt förteckningen i bilaga I till denna förordning när de produceras, bereds, märks, distribueras, släpps ut på marknaden, importeras till eller exporteras från unionen.
...
4. Om inte annat anges ska denna förordning tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av relaterad unionslagstiftning, särskilt lagstiftning på områdena säkerhet i livsmedelskedjan, djurhälsa och djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial.
5. Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av annan unionsrätt beträffande utsläppande av produkter på marknaden, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 [av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 2013, 347, s. 671)] och förordning [nr 1169/2011].”
10 I artikel 3 i förordning 2018/848, under rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:
”I denna förordning avses med
1)ekologisk produktion : användning av produktionsmetoder som överensstämmer med denna förordning i samtliga produktions-, berednings- och distributionsled, inklusive under den omställningsperiod som avses i artikel 10.
...
45) livsmedel : livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i [förordning nr 178/2002].
...
50) produktions-, berednings- och distributionsled : alla led från primärproduktion av en ekologisk produkt till och med dess lagring, bearbetning, transport, försäljning eller tillhandahållande till slutkonsumenten och i förekommande fall märkning, marknadsföring, import, export och underleverantörsverksamhet.
...
53) marknadsföring : all presentation av produkter riktad till allmänheten, på annat sätt än genom en etikett, med avsikten eller möjligheten att påverka och forma attityder, föreställningar och beteenden för att direkt eller indirekt främja försäljningen av produkter.
...”
11 Artikel 44 i förordning 2018/848 har rubriken ”Export av ekologiska produkter”. I artikel 44.1 föreskrivs följande:
”En produkt får exporteras från unionen som en ekologisk produkt och får bära Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion under förutsättning att den överensstämmer med reglerna för ekologisk produktion enligt denna förordning. ”
Fransk rätt
12 I artikel L. 641-13 i code rural et de la pêche maritime (lagen om jordbruk och havsfiske) föreskrivs följande:
”Beteckningen ’ekologiskt jordbruk’ får användas för jordbruksprodukter, bearbetade eller obearbetade, som uppfyller kraven i [unionens] bestämmelser om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter eller, i förekommande fall, de villkor som fastställs i kravspecifikationer som godkänts genom beslut av den eller de berörda ministrarna på förslag av [INAO].”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
13 Den 2 juni 2021 meddelade INAO certifieringsorganen för ekologiskt jordbruk att hampblommor och hampblad samt CBD varken kunde certifieras som ekologiska eller användas i livsmedel som certifierats som ekologiska. INAO upprepade och preciserade denna ståndpunkt i en skrivelse av den 17 augusti 2021, i vilken det angavs att det inte var möjligt att certifiera CBD-baserade produkter, med undantag för hampolja som inte berikats med CBD, och livsmedel som berikats med CBD som ekologiskt jordbruk.
14 SPC begärde den 20 december 2021 hos INAO att detta ställningstagande, som gäller som en riktlinje, skulle dras tillbaka. Eftersom INAO:s underlåtenhet att besvara denna begäran innebar ett tyst avslagsbeslut, väckte SPC den 20 april 2022 talan vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike), som är den hänskjutande domstolen, med yrkande om att detta beslut skulle ogiltigförklaras.
15 Genom e-postmeddelande av den 7 februari 2023 meddelade INAO certifieringsorganen för ekologiskt jordbruk att hampblad och hampblommor hädanefter kunde certifieras som ekologiska och drog därmed tillbaka sitt ställningstagande i denna del.
16 Den hänskjutande domstolen har påpekat att CBD framställs av extrakt av växten hampa ( Cannabis sativa ), som är en jordbruksprodukt på grund av att den uppförts i bilaga I till FEUF. Eftersom CBD är avsett att förtäras av människor ska denna produkt vid tillämpningen av förordning 2018/848 kvalificeras som ”bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål” i den mening som avses i artikel 2.1 b första stycket i denna förordning. Den hänskjutande domstolen har vidare påpekat att kommissionen dels har klassificerat cannabisextrakt och produkter som härrör från sådana extrakt och som innehåller cannabinoider, däribland CBD, bland de ”nya livsmedel” som anges i förordning 2015/2283, dels inte har tagit upp dem i den förteckning över nya livsmedel som anges artikel 6 i förordningen och som får släppas ut på marknaden i unionen.
17 Enligt den hänskjutande domstolen ska det för att avgöra den tvist som har anhängiggjorts vid den prövas om den omständigheten att CBD kvalificeras som ett ”nytt livsmedel”, i den mening som avses i förordning 2015/2283, som inte har godkänts för utsläppande på marknaden som livsmedel, utgör ett hinder för att CBD ska anses vara en ”bearbetad jordbruksprodukt för livsmedelsändamål” som ingår bland de produkter som får certifieras som ekologiska. För det fall denna fråga besvaras nekande, ska det vidare fastställas huruvida avsaknaden av ett godkännande för utsläppande på marknaden av CBD i unionen i sig utgör hinder för en sådan certifiering, trots att produkten ingår bland de produkter som kan certifieras som ekologiska.
18 Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Utgör den omständigheten att CBD som är avsett att förtäras av människor anses vara ett ’nytt livsmedel’, i den mening som avses i [förordning 2015/2283], som inte har godkänts för utsläppande på marknaden som livsmedel, ett hinder för att det ska anses vara en ’bearbetad jordbruksprodukt för livsmedelsändamål’ som ingår bland de produkter som får certifieras som ekologiska?
2) Utgör för det fall att den föregående frågan ska besvaras nekande, den omständigheten i sig att utsläppande på marknaden i [unionen] av CBD som är avsett att förtäras av människor inte har godkänts ett hinder för att producenterna av CBD och av livsmedel som innehåller CBD ansöker om certifiering av dessa produkter som ekologiska, trots att produkten ingår bland de produkter som får certifieras som ekologiska?”
Prövning av tolkningsfrågorna
19 Domstolen erinrar inledningsvis om att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits. EU-domstolen kan dessutom behöva ta hänsyn till unionsrättsliga bestämmelser som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin fråga (dom av den 1 februari 2017, Município de Palmela, C-144/16, EU:C:2017:76, punkt 20 och där angiven rättspraxis).
20 Vidare framgår det av begäran om förhandsavgörande att den produkt vars möjlighet till certifiering inom ekologiskt jordbruk enligt förordning 2018/848 utgör föremålet för det nationella målet, det vill säga CBD, kan omfattas av kategorin ”bearbetade jordbruksprodukter för livmedelsändamål” i den mening som avses i artikel 2.1 b första stycket i denna förordning, bland annat eftersom den framställs av hampaextrakt, vilken utgör en produkt som härrör från det jordbruk som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, och i princip är avsedd att användas som livsmedel.
21 Dessutom framgår det av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat, vilka inte har bestritts av parterna och de berörda som har deltagit i förevarande mål, att denna produkt utgör ett ”nytt livsmedel”, i den mening som avses i artikel 3.2 a i förordning 2015/2283, som emellertid inte har godkänts för att släppas ut på marknaden som livsmedel enligt artikel 6.2 i denna förordning.
22 Under dessa omständigheter ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt sina två tolkningsfrågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 2.1 första stycket b i förordning 2018/848, jämförd med artikel 6.2 i förordning 2015/2283, ska tolkas så, att den utgör hinder för att ett ämne som kvalificeras som ett ”nytt livsmedel”, i den mening som avses i sistnämnda förordning, men som inte har godkänts för utsläppande på marknaden enligt denna förordning, omfattas av den certifiering som föreskrivs i förordning 2018/848 i egenskap av ”bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål” i den mening som avses i denna förordning.
23 Domstolen erinrar inledningsvis om att enligt artikel 2.1 första stycket i förordning 2018/848 ska förordningen tillämpas på de produkter som avses i denna bestämmelse om de produceras, bereds, märks, distribueras, släpps ut på marknaden, importeras till eller exporteras från unionen.
24 Denna förordning tillämpas även på vissa andra produkter som är nära kopplade till jordbruk enligt förteckningen i bilaga I till denna förordning ”när de produceras, bereds, märks, distribueras, släpps ut på marknaden, importeras till eller exporteras från unionen”.
25 Ordalydelsen i artikel 2.1 i förordning 2018/848 återspeglar således den omständigheten att denna förordning, såsom framgår av bland annat artikel 3 led 50 i förordningen, är avsedd att tillämpas på alla stadier i en ekologisk produkts ekonomiska cykel, från primärproduktion till försäljning eller tillhandahållande till slutkonsumenten.
26 Vad närmare bestämt gäller begreppet ”bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål” i artikel 2.1 första stycket b i förordning 2018/848, framgår det, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 24 i sitt förslag till avgörande, såväl av en jämförelse mellan de olika språkversionerna av denna bestämmelse som av användningen av termen ”livsmedel” i hela förordningen, att detta begrepp avser jordbruksprodukter som är avsedda att användas som livsmedel i den mening som avses i definitionen i artikel 2 första stycket i förordning nr 178/2002, till vilken det dessutom hänvisas i artikel 3 led 45 i förordning 2018/848.
27 Det ska i detta hänseende erinras om att varken ordalydelsen i artikel 2.1 första stycket b i denna förordning eller ordalydelsen i denna definition hänvisar till utsläppande på marknaden av de berörda produkterna. Enligt denna definition omfattar livsmedel alla produkter ”som är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor”, vilket omfattar såväl nya livsmedel enligt artikel 3.2 a i förordning 2015/2283 som produkter som är skadliga för hälsan eller otjänliga som livsmedel och som inte får släppas ut på marknaden.
28 Under dessa omständigheter kan det inte anses att ordalydelsen i artikel 2.1 i förordning 2018/848 innehåller en uppgift om att dess tillämpningsområde nödvändigtvis utesluter ett ämne som kvalificeras som ett ”nytt livsmedel”, i den mening som avses i förordning 2015/2283, och som inte har godkänts för utsläppande på marknaden.
29 Vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska emellertid i enlighet med domstolens fasta praxis inte bara dess lydelse beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 1983, Merck, C-292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, dom av den 22 juni 2016, Thomas Philipps, C-419/15, EU:C:2016:468, punkt 18, och dom av den 26 juli 2017, Jafari, C-646/1, EU:C:2017:586, punkt 73 och där angiven rättspraxis).
30 Det ska i detta hänseende inledningsvis understrykas att det i artikel 2.4 och 2.5 i förordning 2018/848 förvisso föreskrivs att denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar, bland annat, relaterad unionslagstiftning om säkerhet i livsmedelskedjan eller bestämmelser om utsläppande av produkter på marknaden, som förordning 2015/2283 är en del av.
31 Det följer emellertid inte på något sätt av artikel 2.4 och 2.5, i motsats till vad SPC har hävdat, att den lagstiftning och de bestämmelser som nämns i föregående punkt inte kan beaktas vid tolkningen eller tillämpningen av förordning 2018/848, i syfte att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av de unionsrättsakter som reglerar livsmedel. Det kan således inte anses att de regler som fastställs i förordning 2015/2283, bland annat bestämmelserna om villkoren för att släppa ut ett nytt livsmedel på marknaden, principiellt inte har någon inverkan på tillämpningsvillkoren för förordning 2018/848.
32 I detta sammanhang ska det vidare erinras om att en tolkning enligt vilken förordning 2018/848 inte är tillämplig på nya livsmedel som inte har godkänts för utsläppande på marknaden i unionen kan bidra till att uppnå de mål som eftersträvas med förordningen.
33 För det första är dessa mål, såsom framgår av bland annat skälen 6 och 123 i förordningen, särskilt att säkerställa en väl fungerande inre marknad för ekologiska produkter. I detta sammanhang anges mera specifikt i skäl 1 i förordningen, genom att beskriva den ekologiska produktionens dubbla roll i samhället, bland annat att ekologisk produktion ”å ena sidan försörjer en särskild marknad som svar på konsumenternas efterfrågan på ekologiska produkter, och å andra sidan levererar offentligt tillgängliga varor”. I skäl 3 i samma förordning påpekas att ”konsumenternas ökande efterfrågan på ekologiska produkter [skapar] förutsättningar för att ytterligare utveckla och utvidga marknaden för dessa produkter och därmed förutsättningar för ökade inkomster för jordbrukare som bedriver ekologisk produktion”.
34 Sådana mål innebär att unionslagstiftaren har bedömt att förordning 2018/848 är tillämplig på de livsmedel som den avser vad beträffar deras saluförande. Betydelsen av detta perspektiv stöds dessutom av den omständigheten att certifieringsmekanismen för ekologisk produktion, såsom särskilt framgår av artikel 1 i förordningen, jämförd med artikel 3 led 53 i samma förordning, bland annat bidrar till marknadsföringen av certifierade produkter och följaktligen till att främja försäljningen av dem.
35 Denna certifieringsmekanism kan emellertid endast bidra till att uppnå dessa mål inom unionen om den är tillämplig på produkter som lagligen kan saluföras i unionen, vilket, när det gäller ”nya livsmedel” i den mening som avses i artikel 3.2 a i förordning 2015/2283, förutsätter att de har godkänts för detta ändamål.
36 För det andra ska det understrykas att när ett livsmedel, såsom i förevarande fall CBD, inte är godkänt för utsläppande på marknaden i unionen enligt artikel 6.2 i förordning 2015/2283, följer denna avsaknad av godkännande, såsom framgår av villkoren för godkännande i artikel 7 i denna förordning, antingen av den omständigheten att produkten enligt tillgänglig vetenskaplig dokumentation, inte kan anses inte utgöra en säkerhetsrisk för människors hälsa, eller av att livsmedlets avsedda användning vilseleder konsumenten, eller om livsmedlet skiljer sig från ett livsmedel som det är avsett att ersätta på ett sådant sätt att det skulle vara näringsmässigt ofördelaktigt för konsumenten.
37 Det ska i detta hänseende påpekas att den certifieringsmekanism som inrättats genom förordning 2018/848 har vissa kopplingar till målen att skydda människors hälsa och konsumenternas intressen.
38 Det anges således bland annat i skäl 2 i denna förordning att det är av avgörande betydelse för att produkterna ska hålla god kvalitet att man tillämpar strikta hälsokrav inom den ekologiska produktionen. På samma sätt anges det i skäl 6 i förordningen, vad gäller konsumentskyddet, att den rättsliga ramen för genomförandet av unionens politik för ekologisk produktion bland annat bör syfta till att bevara och rättfärdiga konsumenternas förtroende för produkter som märks som ekologiska. Behovet av att skydda konsumenternas intressen understryks ytterligare i skäl 73 i samma förordning, där det särskilt anges att märkning av jordbruksprodukter och livsmedel bör omfattas av de unionsrättsliga bestämmelser som syftar till att förhindra märkning som kan skapa osäkerhet för eller vilseleda konsumenterna.
39 Den omständigheten att bland de produkter som kan certifieras som ekologiska i enlighet med förordning 2018/848 ingår produkter som inte har godkänts för utsläppande på marknaden i unionen, med motiveringen att de utgör en av de risker som nämns i punkt 36 ovan, skulle emellertid kunna hindra att målen att skydda människors hälsa och konsumenternas intressen uppnås fullt ut.
40 Domstolen påpekar, såsom generaladvokaten har anfört i punkterna 39–41 i sitt förslag till avgörande, att även om en sådan certifiering, först och främst och i formellt hänseende, intygar att vissa krav avseende ekologisk produktion har iakttagits förhåller det sig emellertid så att denna certifiering och den med certifieringen sammanhängande märkningen i konsumenternas ögon innebär ett mer allmänt löfte om kvalitet och godkännande av den berörda produkten, eftersom denna positiva bild utgör den eftersträvade kommersiella effekten. Under dessa omständigheter skulle en sådan certifiering av produkter som inte får släppas ut på marknaden med motiveringen att de utgör en av de risker som nämns i punkt 36 ovan kunna äventyra det förtroende som konsumenterna rimligen kan ha till produkter som certifierats som ekologiska, och som förordning 2018/848 syftar till att främja.
41 Denna tolkning påverkas slutligen inte av SPC:s argument avseende den möjlighet som bland annat föreskrivs i artikel 44 i förordning 2018/848 att produkter får exporteras från unionen som en ekologisk produkt och får använda logotypen för ekologisk produktion på marknaden i ett tredjeland.
42 De spänningar som påpekats i punkterna 37–40 ovan mellan målen med förordning 2018/848 och certifieringen som ekologiskt jordbruk av produkter som inte har godkänts för utsläppande på marknaden i unionen på grund av att de utgör en av de risker som nämns i punkt 36 ovan kan nämligen inte uteslutas enbart på den grunden att utsläppandet av dessa produkter på marknaden som livsmedel endast ska ske i ett land utanför unionen. Den omständigheten att produkter saluförs, även utanför unionen, skulle under sådana omständigheter kunna äventyra konsumenternas förtroende för den certifiering som ekologiskt jordbruk som föreskrivs i unionsrätten, inte bara i detta land utan även i unionen, eftersom en sådan användning av denna certifiering allmänt skulle kunna skada certifieringens anseende och den positiva bild som den är avsedd att ge de produkter som omfattas av den.
43 Mot bakgrund av samtliga ovan angivna omständigheter ska frågorna besvaras enligt följande. Artikel 2.1 första stycket b i förordning 2018/848, jämförd med artikel 6.2 i förordning 2015/2283, ska tolkas så, att den utgör hinder för att ett ämne som kvalificeras som ett ”nytt livsmedel”, i den mening som avses i förordning 2015/2283, men som inte har godkänts för utsläppande på marknaden enligt denna förordning, omfattas av den certifiering som föreskrivs i förordning 2018/848 i egenskap av ”bearbetade jordbruksprodukter för livmedelsändamål” i den mening som avses i denna förordning.
Rättegångskostnader
44 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
Artikel 2.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007, jämförd med artikel 6.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den 25 november 2015 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001,
ska tolkas så,
att den utgör hinder för att ett ämne som kvalificeras som ett ”nytt livsmedel” i den mening som avses i förordning 2015/2283, men som inte har godkänts för utsläppande på marknaden enligt denna förordning, omfattas av den certifiering som föreskrivs i förordning 2018/848 i egenskap av ”bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål” i den mening som avses i denna förordning.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: franska.