Dir. 2006:106
Översyn av reglering, omfattning, ansvar,
Kommittédirektiv
Översyn av reglering, omfattning, ansvar,
finansiering m.m. avseende legal metrologi,
spårbar tid och frekvens samt riksmätplatser
Dir.
2006:106
Beslut vid regeringssammanträde den 30 november 2006
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall utreda reglering, omfattning, ansvar,
finansiering, m.m. avseende legal metrologi, spårbar tid och
frekvens samt riksmätplatser. Metrologi handlar bland annat om
måttenheter, mätinstrument och system som kan garantera
handelsprodukters prestanda, eller avslöja fusk med sådana.
Gällande reglering på det metrologiska området är i första
hand inriktad på konsumentskydd. Det finns anledning att
överväga om denna inriktning bör ändras samt även ompröva
omfattningen och tillämpningen av denna reglering. Det kan
därutöver finnas anledning att anpassa den svenska regleringen
till vad som gäller i andra europeiska länder, även om någon
formell harmonisering på europeisk nivå av lagstiftningen inte
skett.
Genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/22/EG av den 31 mars 2004 om mätinstrument (EUT L
135, 30.4.2004, s.1, Celex 32004L0022), det s.k.
mätinstrumentdirektivet (MID), trädde i kraft den 30 oktober
2006. Direktivet innebär stora förändringar inom området legal
mätteknik. Ekonomistyrningsverket (ESV) har på regeringens
uppdrag utrett frågan om den framtida finansieringen av
metrologiverksamheten (ESV 2005:28). ESV avstod emellertid
från att lämna konkreta förslag till sådan finansiering, men
anvisade vilka möjliga vägar som står öppna. Den framtida
2
finansieringen av genomförandet av bl.a. MID är oviss och
behöver därför klarläggas. Detsamma gäller den till Styrelsen
för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) från andra
myndigheter fr.o.m. 2007 överförda tillsynen över
återkommande kontroll av legala mätinstrument på marknaden,
där även framtida omfattning och inriktning behöver klarläggas.
Funktionaliteten hos elektroniska kommunikationsnät och
moderna lösningar i IT-system är beroende av korrekt och säker
tid och frekvens. I dag finns dock inget formellt, samordnat
huvudansvar för tid och frekvens eller någon utpekad
myndighet eller några andra aktörer som ansvarar för att
utveckla, producera och tillhandahålla robust och spårbar tid
och frekvens eller utöva tillsyn över området.
Eftersom departement och myndigheter berörs av denna
fråga behöver ansvarsförhållandena kring robust, korrekt och
spårbar tid och frekvens klargöras. Det bör också undersökas
hur man kan främja en utökad användning av säker och spårbar
tid, t.ex. för samhällsviktiga aktörer.
Det statliga stödet till riksmätplatser uppgår till ca 28
miljoner kronor år 2006. Anspråken på statligt stöd till
riksmätplatserna har hittills i huvudsak utgått från
verksamhetens egna, metrologiskt fokuserade, perspektiv. Hur
detta perspektiv relaterar till såväl de små och medelstora
företagens verkliga behov som till andra näringspolitiska mål är
emellertid oklart.
Det bör därför analyseras om det nuvarande stödets
omfattning och inriktning är ändamålsenligt utifrån ett bredare,
näringspolitiskt, perspektiv. Utredaren skall dessutom:
– Analysera och vid behov föreslå ändringar när det gäller
nuvarande omfattning av den tvingande metrologiska
regleringen. Framför allt bör restriktionen att föreskrifter endast
får meddelas om de är befogade från konsumentskydd ses över.
– Överväga om och vid behov föreslå på vilket sätt
om måttenheter, mätningar och mätdon, att besluta om avgifter,
bör ges en tydligare legal form.
– Bedöma om nuvarande sanktionssystem mot överträdelser av
föreskrivna krav är ändamålsenligt.
3
– Föreslå lämplig omfattning, inriktning och finansiering för
den metrologiska tillsynen (legal metrologi).
– Analysera och föreslå dels vem som bör ha samordnings-
och/eller huvudansvar för spårbar tid och frekvens i Sverige,
dels vem/vilka som bör ha ansvar för produktion, distribution
och tillhandahållande av spårbar tid och frekvens.
– Föreslå former och ansvar för finansiering av verksamheten
spårbar tid och frekvens.
– Föreslå åtgärder som kan behövas för att stimulera
användning av robust, spårbar tid och frekvens i Sverige samt
lämplig ansvarsfördelning mellan olika aktörer i detta avseende.
– Kartlägga och analysera omfattning och inriktning av statligt
stöd till riksmätplatsverksamheten vid Sveriges provnings- och
forskningsinstitut AB, SP i Borås och Statens
Strålskyddsinstitut (SSI) i Stockholm.
– Analysera dels eventuella samordningsvinster genom ökat
nordiskt och annat internationellt riksmätplatssamarbete, dels
överväga behov och förutsättningar för att långsiktigt
upprätthålla riksmätplats för samtliga nuvarande mätstorheter.
– Analysera samt vid behov föreslå ändringar när det gäller
lämplighet och ändamålsenlighet med det nuvarande anslags-
respektive dispositionsansvaret för det statliga stödet till
riksmätplatsverksamheten.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31
december 2007 samt dessförinnan, senast den 31 maj 2007,
lämna en redovisning av preliminära eller indikativa förslag
som kan påverka statsbudgeten 2008.
Bakgrund
Legal metrologi
Regelverket för metrologi tillhör de allra äldsta och tillämpades
bl.a. vid byggandet av de egyptiska pyramiderna. I Sverige
infördes regelverk för meter och kilogram på 1870-talet som
ersatte tidigare regelverk för aln, pund, m.m. Den gällande
regleringen av legal metrologi är från början av 1990-talet.
4
I jämförelse med situationen i andra länder i Europa är
endast en förhållandevis liten del av metrologin
författningsreglerad i Sverige. Den svenska metrologiska
lagstiftningen är huvudsakligen begränsad till att ge
konsumenterna skydd mot oriktig mätning och vägning. De
grundläggande metrologiska bestämmelserna finns i lagen
(1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon och i
förordningen (1993:1066) om måttenheter, mätningar och
mätdon.
SWEDAC får meddela föreskrifter om krav på mätningar
och mättekniska metoder samt krav på och kontroll av mätdon
om dessa behövs för att uppfylla Sveriges internationella
överenskommelser eller om föreskrifterna är befogade från
konsumentsynpunkt. Föreskrifterna skall dessutom avse skydd
för liv, personlig säkerhet eller hälsa, kommunikationer eller
näringsverksamhet.
SWEDAC får i egenskap av tillsynsmyndighet meddela de
förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att
lagen eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen skall
efterlevas. Ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med
vite. SWEDAC kontrollerar att bl.a. vågar och bensinpumpar
som är i användning stämmer överens med föreskrivna krav.
SWEDAC:s sektorsansvar på det metrologiska området har
hittills finansierats genom avgifter. Enligt 8 § förordningen om
måttenheter, mätningar och mätdon får SWEDAC besluta om
avgifter på mätdon som omfattas av styrelsens tillsyn enligt 7 §.
Avgifterna skall bestämmas så att de täcker kostnaderna för
denna tillsyn. Föreskrifter om sådana avgifter meddelas av
styrelsen efter samråd med Ekonomistyrningsverket.
Riksdagens bemyndigande att ta ut avgifter gavs i ett beslut
med anledning av regeringens proposition om marknadskontroll
för produktsäkerhet, m.m. (prop. 1993/94:161).
Behov av klargöranden
Regleringen på metrologiområdet är i första hand inriktad på
konsumentskydd. Även på områden som inte direkt berör
enskilda konsumenter kan det emellertid finnas behov av
5
tvingande regler. Sverige är tämligen ensamt om att endast
reglera förhållandet mellan konsument och näringsidkare och
att låta förhållandet mellan näringsidkare vara oreglerat.
Näringsidkare som, på ett oreglerat område, vill låta kontrollera
sina mätinstrument kan vända sig till kalibreringsföretag. Här
finns dock vissa problem.
Kalibreringsföretag i olika länder, såväl ackrediterade som
icke ackrediterade, kan använda olika metoder för
kalibreringen. Metoderna kan, har det visat sig, vara så olika
utformade att det kan uppstå en snedvriden konkurrens.
Dessutom är resultatet av kalibrering endast ett bevis på hur rätt
eller fel ett instrument visade vid tidpunkten för kalibreringen.
Här finns inga krav på hur instrumentet skall vara konstruerat,
inte heller på typgodkännande eller på att instrumentet skall
vara kontrollerat som lämpligt för en viss uppgift. Instrumentet
kanske visar rätt under ideala förhållanden men kanske inte
fungerar alls vid miljöpåverkan och olika former av störning,
t.ex. så kallad EMC-emission från en mobiltelefon.
Det finns även andra områden där problem kan uppstå på
grund av frånvaron av myndighetsföreskrifter om och kontroll
av mätinstrument. Som ett exempel kan nämnas handel med
utsläppsrätter.
Även andra skäl talar för en översyn. Bland annat finns det
en grundläggande oklarhet om vad som i framtiden skall vara
föremål för reglering. Oklarheten blir inte mindre av att det i
bemyndigandena talas om att föreskrifter får meddelas om de
avser skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
kommunikationer eller näringsverksamhet.
Den svenska linjen inom metrologiområdet har bland annat
sin grund i en önskan om att inte i onödan reglera förhållanden
mellan näringsidkare.
Det bör emellertid prövas om inte denna inriktning kan
uppnås på annat sätt än genom nuvarande begränsning av
bemyndigandena att meddela föreskrifter.
Det finns fall där en bransch önskar att en reglering införs.
Exempelvis framförde renhållningsbranschen och
upphandlande kommuner gemensamt en önskan om införande
6
av enhetliga tekniska krav för vågar som används vid vägning
av hushållsavfall. En sådan reglering är nu genomförd.
Utredaren skall överväga om en offentligrättslig reglering
endast skall finnas på områden som är intressanta från
konsumentsynpunkt.
Erfarenheterna från tillsyn av mätinstrument som redan finns
på marknaden visar att andelen mätinstrument i bruk som inte
uppfyller kraven i vissa fall är mycket hög. Detta kan
naturligtvis ha många orsaker. En orsak kan vara att
innehavaren inte känner till att det finns krav på kontroll och att
det är innehavaren som själv ansvarar för att kontroll sker.
En annan orsak kan vara att innehavaren medvetet underlåter
att kontrollera sina instrument eftersom risken för upptäckt
uppfattas som liten och sanktionerna anses som lindriga. Om
detta antagande är riktigt kan det finnas anledning att överväga
skärpta påföljder.
Ett ytterligare skäl för att överväga att införa en direkt
sanktionsmöjlighet är vissa av bestämmelsernas utformning. De
regler som finns för icke-automatiska vågar, som ytterst har sin
grund i tvingande gemenskapslagstiftning, kan tjäna som
exempel. Endast vågar som används för försäljning av varor till
enskild konsument behöver genomgå periodisk omverifiering.
En våg som under en del av året används vid försäljning till
konsumenter och under resten av året används i annan
verksamhet omfattas endast av verifieringsplikt då den används
i konsumentsammanhang. Det kan i sådana fall uppstå
avsevärda problem vid tillsyn och tillämpning av regelsystemet.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/22/EG av den
31 mars 2004, det s.k. mätinstrumentdirektivet (MID), innebär
stora förändringar för området legal mätteknik. Direktivet
omfattar mätinstrument innan de tas i bruk på marknaden och
innebär att mätinstrument som uppfyller direktivets
kravspecifikationer får fri rörlighet inom EU. Det är
intressentens, t.ex. tillverkarens, ansvar att på förhand bevisa att
kraven uppfyllts och det är myndigheternas ansvar att i
efterhand utöva tillsyn genom s.k. marknadskontroll. Direktivet
säger däremot inget om hur denna marknadskontroll skall
bedrivas. Detta överlämnas i stället till medlemsstaterna att
7
själva bestämma. Tidigare var ansvaret för de mätinstrument
som omfattas av direktivet fördelat på flera myndigheter
(Vägverket, Statens energimyndighet, Boverket och
SWEDAC). Nu har föreskrifts- och tillsynsansvaret för alla
instrument som omfattas av direktivet förts över till SWEDAC.
Ekonomistyrningsverket (ESV) har på regeringens uppdrag
utrett frågan om finansiering av metrologiverksamhet. I
rapporten (ESV 2005:28) förs resonemang om förutsättningar
samt för- och nackdelar med avgifts- respektive
anslagsfinansiering.
ESV avstår från att lämna konkreta förslag om hur
finansieringen bör utformas vad gäller såväl
mätinstrumentdirektivet som tillsyn och återkommande kontroll
av legala mätinstrument (som, till skillnad från direktivet, avser
återkommande kontroll av att lagstadgade kalibreringar utförts
på vissa närmare angivna mätinstrument med ofta lång teknisk
livslängd, t.ex. hushållens el- och vattenmätare).
ESV menar att det är oklart hur omfattande
tillsynsverksamheten kommer att vara i framtiden och att det är
svårt att avgränsa och administrera de olika delkollektiv som,
enligt ESV, berörs av tillsyn. Oklarheten innebär att det ännu är
ovisst hur den framtida metrologiverksamheten bör finansieras
samt i vilken omfattning denna finansiering kommer att påverka
statens utgifter. Det är därför angeläget att komma fram till
sådana konkreta förslag som kan omsättas i praktiken fr.o.m.
budgetåret 2008.
Robust och spårbar tid och frekvens
Av regeringens proposition Från IT-politik för samhället till
politik för IT-samhället (prop. 2004/05:175) framgår att det blir
allt viktigare med exakt och internationellt gemensam
tidgivning, s.k. UTC (Universal Time Coordinated). Sådan tid
bör därför finnas tillgänglig och spridas på ett stabilt sätt i
Sverige. Funktionaliteten i elektroniska kommunikationsnät och
moderna lösningar i IT-system är beroende av tillgång till
korrekt och säker tid. Ofta krävs att olika delar av dessa kom-
munikationsnät och IT-system är inbördes synkroniserade. Det
8
blir också allt viktigare att alla inblandade system har tillgång
till samma tidsangivelse. Tillgång till korrekt och spårbar
TPF
1
FPT
tid är
mycket viktigt t.ex. vid tidsstämpling av olika typer av
information, från skrivdatum i filer till elektroniska signaturer,
krypteringsnycklar och poster i loggdatabaser för uppföljning,
t.ex. vid spårning av IT-incidenter.
Ofta hämtar användare tid från utländska gratistjänster på
Internet, alternativt från GPS-systemet eller andra
internationella källor. Sådana källor finns i stor mångfald, ofta
med okänd robusthet mot störningar.
Gemensamt för dessa är att förhållandet till riksmätplatsen
för UTC är mer eller mindre okänt, dvs. kopplingen eller
spårbarheten till UTC är inte säkerställd. För användare med
särskilt höga säkerhetskrav bör hämtning av tid skyddas med
säkerhetsfunktionerna i Network Time Protocol (NTP), vilket
möjliggör upptäckt av manipulerad eller förfalskad tidsin-
formation.
Tillgång till en säker och internationellt spårbar tidhållning i
Sverige med mycket hög och väl dokumenterad kvalitet är en
viktig gemensam resurs (i likhet med vad som gäller för
mätnormaler och distribution av andra fysikaliska mätstorheter,
t.ex. massa, längd, volym, tryck, el, temperatur och strålning). I
propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop.
1999/2000:86) föreslog regeringen att tidhållningen för den
svenska delen av Internet bör tillhandahållas med spårbarhet
från riksmätplatsen för tid och frekvens vid helstatliga SP
Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB i Borås.
Den internationella spårbarheten när det gäller tidhållningen
i Sverige är SP:s representation av UTC benämnd UTC (SP).
Med stöd från Stiftelsen för kunskaps- och
kompetensutveckling (KK-stiftelsen) och i samverkan med
företaget Svensk teleutveckling och produktinnovation AB
TP
1
PT
Spårbar tid är en tidskälla som genom rapportering till
Internationella byrån för mått och vikt (BIPM, Bureau international
des poids et mesures) blir en del av den internationella tidsskalan
UTC, Universal Time Coordinated. BIPM:s uppgift är att ställa SI-
systemet till förfogande över hela världen som ett enhetligt och
entydigt måttsystem.
9
(STUPI) har SP i slutet av 1990-talet byggt upp kompetens och
system inom området. SP har bland annat byggt
tidhållningssystem och ansvarar för tidhållningen i en infra-
struktur där de nationella knutpunkterna för Internet i
Stockholm, Göteborg och Malmö är försedda med
gruppklocksystem och därtill hörande tidsservrar.
Inom ramarna för regeringens uppdrag att öka robustheten i
de elektroniska kommunikationsnäten har Post- och
telestyrelsen (PTS) beslutat om ett antal åtgärder vid
riksmätplatsen för tid och frekvens vid SP. Arbetet med att
tillhandahålla och främja användningen av en robust tid
distribuerad via Internet i Sverige bör fortsätta och utvecklas
vidare.
Den behovsbild inom tid och frekvens som beskrevs i
senaste IT-propositionen (prop. 2004/05:175) är fortfarande i
högsta grad aktuell och har i flera fall förstärkts. Tid är
väsentlig både ur teknisk och användarsynvinkel vid
uppbyggnaden av ett nytt kommunikationssystem för de s.k.
blåljusmyndigheterna, vid uppbyggnaden av digital-TV-nätet
och vid etableringen av offentliga e-tjänster. Det är också en
fråga om IT-säkerhet. Nya behovsområden kommer sannolikt
att utvecklas där tillgång till en korrekt, uthållig och säker tid är
viktig, t.ex. inom transportväsendet, vård- och omsorgssektorn
samt vid brottsbekämpning.
Behov av klargöranden
I dag finns inget formellt utpekat huvudansvar eller ansvar för
samordning av spårbar tid och frekvens i elektroniska
kommunikationsnät. SP och PTS samarbetar dock nära i dessa
frågor. ”Produktion” av spårbar tid och frekvens sker i dag hos
SP och STUPI i nära samarbete vilket resulterar i högkvalitativ
svensk tid. Distributionen sköts i dag företrädelsevis av
företaget Netnod Internet Exchange AB som via sina svenska
Internetknutpunkter fritt och utan kostnad tillhandahåller
spårbar tid.
Tillhandahållande av högkvalitativ spårbar frekvens är minst
lika viktigt. Distribution av frekvens sker i dag på olika sätt
10
med olika kvalitet och kostnad. Forskning och utveckling samt
finansiering av denna sker hos SP och STUPI. Tidigare fick SP
forskningsmedel från KK-stiftelsen. Denna finansiering har
numera upphört.
Finansieringen av forskning och utveckling av spårbar tid
och frekvens är i dagsläget därmed osäker. PTS har inom ramen
för sitt uppdrag att skapa robusta elektroniska kommunikationer
sett behov av fortsatt forskning och utveckling av spårbar tid
och frekvens. PTS har också investerat i såväl utrustning som
forskning vid enskilda tillfällen de senaste åren.
PTS, SP och STUPI m.fl. har påtalat behovet av att klargöra
ansvarsförhållanden och finansieringsfrågor m.m.
Många av åtgärderna som föreslogs i förra IT-propositionen
(prop. 1999/2000:86) inom området tid och frekvens har
genomförts och det är väsentligt att utveckla området vidare i
takt med ökande behov. Svensk tid och frekvens kännetecknas i
dag av robusthet och kvalitet. Utgångspunkten är att tillgång till
korrekt och robust tid är en strategiskt viktig resurs. En viktig
aspekt är då också att bedöma det långsiktiga behovet av
kompetens inom området.
Det finns i dag inget formellt, samordnat huvudansvar för tid
och frekvens eller någon utpekad myndighet eller andra aktörer
som ansvarar för att utveckla, producera och tillhandahålla
robust och spårbar tid och frekvens eller utöva tillsyn över
området. Eftersom flera departement och myndigheter berörs av
denna fråga behöver ansvarsförhållandena kring robust, korrekt
och spårbar tid och frekvens klargöras.
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) ansvarar i dag för
att ta fram grundfunktioner och specifikationer för robusta
offentliga e-tjänster. Att stimulera användning av robust och
spårbar tid och frekvens genom att ta fram korrekta
kravspecifikationer är därmed ett viktigt verktyg för att uppnå
uppsatta mål inom IT-politiken. Det bör undersökas hur man
kan främja en utökad användning av säker och spårbar tid, t.ex.
för samhällsviktiga aktörer.
Riksmätplatser
11
Metrologi handlar om att kunna ange och kontrollera produkters
mätbara prestanda och egenskaper på ett korrekt sätt och i
enlighet med det internationella mätsystemet (de s.k. SI-
enheterna), t.ex. med avseende på längd, vikt, flöde, frekvens,
strålning. Metrologin har betydelse för såväl enskilda
konsumenter som näringslivets konkurrenskraft och en väl
fungerande internationell handel.
”Spårbarhet” är ett nyckelbegrepp inom metrologin och
innebär att mätresultat kan spåras tillbaka till den nationella
eller internationella normalen via en obruten kedja av
jämförelsemätningar mot lämpliga normaler. En produkts eller
en maskins prestanda skall alltså kunna spåras tillbaka i en
obruten kedja av kalibreringsbevis med allt högre angiven
noggrannhet från exempelvis den maskin som med viss angiven
noggrannhet tillverkat produkten, där maskinen kalibrerats mot
ett ackrediterat kalibreringslaboratorium, som kalibrerats mot
en riksmätplats, som regelbundet kalibreras mot en
internationell mätplats (högsta noggrannhetsnivån).
En praktisk konsekvens och användning av metrologin är att
företag som certifierar sig enligt t.ex. ISO 9000-standard
därmed förbinder sig att uppfylla denna ”spårbarhet” för
företagets produkter, mätningar, etc. Metrologin kan därför ses
som en infrastrukturell förutsättning för näringslivets, främst de
små och medelstora företagens, konkurrenskraft.
För de multinationella storföretagen är mättekniskt
kunnande ett viktigt konkurrensmedel. Dessa företag förfogar
över egen sådan kompetens och egna mätlaboratorier. De kan
dessutom samarbeta på global nivå med andra metrologiska
aktörer. De små och medelstora företagen saknar däremot ofta
egen metrologisk kompetens och är vid behov hänvisade till att
samarbeta med exempelvis nationella kalibreringslaboratorier.
SWEDAC är den centrala myndighet som genom ett
ackrediteringsförfarande utövar tillsyn över ett femtiotal
kalibreringslaboratorier samt de två riksmätplatserna vid SP i
Borås och SSI i Stockholm. SWEDAC har däremot ingen
uppgift i förvaltningen av vare sig laboratorierna eller
riksmätplatserna.
12
Riksmätplatserna ansvarar för ett femtiotal olika
mätstorheter på s.k. primär eller sekundär nivå (varav t.ex. vikt
och längd är två). Verksamheten kring var och en av
mätstorheterna utgör ofta högt specialiserad teknik och
tillsammans utgör de ett svåröverblickbart tekniskt komplex.
Av den anledningen har regeringen tillsatt ett särskilt
metrologiråd med uppgift att bl.a. ge råd till regeringen när det
gäller behov och relevans av statligt stöd till riksmätplatserna.
Rådet representerar samlad kompetens inom
riksmätplatsernas tekniska områden, men har samtidigt
begränsade möjligheter att bedöma behoven av statligt stöd
utifrån ett samlat näringspolitiskt perspektiv.
Den metrologiska verksamheten vid riksmätplatserna
finansieras genom anslaget 38:10 Upprätthållande av nationell
metrologi m.m. under utgiftsområde 24 Näringsliv med ca 28
miljoner kronor år 2006.
Behov av klargöranden
Det statliga stödet till riksmätplatserna motiveras utifrån det
generella antagandet att verksamheten är till nytta och närmast
nödvändig för de små och medelstora företagens behov och
långsiktiga konkurrenskraft. Det saknas emellertid tillräckliga
belägg för att det nuvarande stödets omfattning och inriktning
mer specifikt motsvarar ett sådant antagande.
Anspråken på statligt stöd till riksmätplatserna har hittills i
huvudsak utgått från verksamhetens egna, metrologiskt
fokuserade, perspektiv. Hur detta perspektiv relaterar till
företagens verkliga behov och till andra näringspolitiska mål är
emellertid oklart.
Det finns därför anledning att analysera huruvida det
nuvarande stödets omfattning och inriktning är ändamålsenligt
utifrån ett bredare näringspolitiskt perspektiv.
Det kan dessutom finnas skäl att analysera om det går att
åstadkomma samordningsvinster eller kostnadseffektiviseringar
genom ökat nordiskt och annat internationellt samarbete på
riksmätplatsnivå. Går det exempelvis genom ökat sådant
samarbete att minska antalet mätstorheter inom det egna landets
13
gränser? Finns det anledning att revidera antalet mätstorheter på
riksnivå? Finns tillräckliga motiv och förutsättningar att även
fortsättningsvis och långsiktigt upprätthålla nationell
riksmätplatsnoggrannhet för samtliga (femtiotalet) nuvarande
mätstorheter?
Mot bakgrund av det svåröverskådliga teknologikomplex
som riksmätplatsverksamheten representerar behöver
lämpligheten och ändamålsenligheten med det nuvarande
anslags- respektive dispositionsansvaret för det statliga stödet
till verksamheten klarläggas bättre.
Uppdraget
En särskild utredare får i uppdrag att i fråga om
Legal metrologi:
– Analysera och vid behov föreslå ändringar när det gäller
nuvarande omfattning av den tvingande metrologiska
regleringen. Framför allt bör restriktionen att föreskrifter endast
får meddelas om de är befogade från konsumentskydd ses över.
– Överväga om och vid behov föreslå på vilket sätt
om måttenheter, mätningar och mätdon att besluta om avgifter
bör ges en tydligare legal form.
– Bedöma om nuvarande sanktionssystem mot överträdelser av
föreskrivna krav är ändamålsenligt.
– Föreslå lämplig omfattning, inriktning och finansiering för
den metrologiska tillsynen (legal metrologi).
Robust och spårbar tid och frekvens:
– Analysera och föreslå dels vem som bör ha samordnings-
och/eller huvudansvar för spårbar tid och frekvens i Sverige,
dels vem/vilka som bör ha ansvar för produktion, distribution
och tillhandahållande av spårbar tid och frekvens.
– Föreslå former och ansvar för finansiering av verksamheten
spårbar tid och frekvens.
14
– Föreslå åtgärder som kan behövas för att stimulera
användning av robust, spårbar tid och frekvens i Sverige samt
lämplig ansvarsfördelning mellan olika aktörer i detta avseende.
Riksmätplatser:
– Kartlägga och analysera omfattning och inriktning av statligt
stöd till riksmätplatsverksamheten vid SP i Borås och SSI i
Stockholm.
– Analysera dels eventuella samordningsvinster genom ökat
nordiskt och annat internationellt riksmätplatssamarbete, dels
överväga behov av och förutsättningar för att långsiktigt
upprätthålla riksmätplatsnoggrannhet för samtliga nuvarande
mätstorheter.
– Analysera samt vid behov föreslå ändringar när det gäller
lämplighet och ändamålsenlighet med det nuvarande anslags-
respektive dispositionsansvaret för det statliga stödet till
riksmätplatsverksamheten.
Uppdragets genomförande och tidsplan
Utredaren skall samverka med berörda myndigheter och
representanter för näringslivet och dess organisationer. När det
gäller konsekvenser för företagen skall samråd ske med
Näringslivets regelnämnd.
Utredaren skall kostnadsberäkna och lämna förslag på
finansiering för eventuella förslag.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast
den 31 december 2007 samt dessförinnan, senast den 31 maj
2007, lämna en redovisning av preliminära eller indikativa
förslag som kan få statsfinansiell påverkan år 2008.
(Näringsdepartementet)