Prop. 2004/05:175
Från IT-politik för samhället till politik för IT-samhället
Regeringens proposition 2004/05:175
Från IT-politik för samhället till politik för IT-samhället
1
Regeringens proposition
2004/05:175
Från IT-politik för samhället
till politik för IT-samhället
Prop.
2004/05:175
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 juni 2005.
Mona Sahlin
Ulrica
Messing
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Målet för politiken för informationssamhället föreslås i propositionen
vara ett hållbart informationssamhälle för alla. För att uppnå målet före-
slås tre delmål som avser kvalitet, hållbar tillväxt och tillgänglighet. I
propositionen beskrivs också vidtagna och kommande åtgärder under
delmålen. Vidare anges hur regeringen avser att förbättra förtroendet för
IT och samordningen av politiken.
Regeringens strategi för ett säkrare Internet i Sverige beskrivs. Domän-
namnssystemet, som är ett internationellt hierarkiskt system som används
för adressering på Internet, är i det sammanhanget centralt. I systemet
tilldelas domännamn (t.ex. regeringen.se) för adresseringen. Även
domännamnen är hierarkiskt uppbyggda, där den högsta angivna nivån
kallas toppdomän. I propositionen föreslås en ny lag om nationella topp-
domäner för Sverige på Internet. Den nya lagen syftar till en säker och
effektiv administration av nationella toppdomäner för Sverige (t.ex. se)
och till att möjliggöra statlig insyn i och tillsyn över administrationen.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2006.
Vidare föreslås två ändringar i ledningsrättslagen (1973:1144). Enligt
förslaget skall det bli möjligt att få ledningsrätt för tomma tunnlar, kul-
vertar, rör och andra liknande anordningar, om anordningen skall använ-
das för att senare genom den dra fram en ledning som ingår i ett elektro-
niskt kommunikationsnät för allmänt ändamål, allmän svagströmsledning
eller koncessionspliktig elektrisk starkströmsledning. Det föreslås också
att alla ledningsrättshavare skall kunna ges rätt att inom det utrymme
som upplåtits med ledningsrätt låta någon annan installera och använda
ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ända-
mål eller allmän svagströmsledning. Ändringarna i ledningsrättslagen
föreslås träda i kraft den 1 februari 2006.
Prop. 2004/05:175
2
Vissa mindre förändringar föreslås i lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation. Dessa innebär utöver redaktionella ändringar att även
mobiloperatörer skall vara skyldiga att tillhandahålla specificerade tele-
fonräkningar samt att det anges i lagen att en marknadsdominant skall
kunna förpliktas att tillhandahålla ett minimiutbud av hyrda förbindelser
och tillämpa kostnadsorienterad prissättning. Vidare skall tillsynsmyn-
digheten kunna avstå från att pröva en tvist, om det är lämpligare att
myndigheten behandlar frågan inom ramen för den allmänna tillsynen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2006.
Kungörelsen (1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd
framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över
riksgränsen föreslås upphävas den 1 februari 2006. Anledningen är att
det inte finns något behov av den prövning som sker enligt kungörelsen.
Prop. 2004/05:175
3
Innehållsförteckning
1
Förslag till riksdagsbeslut................................................................10
2
Lagtext .............................................................................................11
2.1
Förslag till lag om nationella toppdomäner för Sverige
på Internet .........................................................................11
2.2
Förslag till lag om ändring i jordabalken ..........................15
2.3
Förslag till lag om upphävande av kungörelsen
(1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd
framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan
svagströmsledning över riksgränsen .................................16
2.4
Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988).........................................................................17
2.5
Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144).......................................................................18
2.6
Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation ..............................................23
3
Ärendet och dess beredning.............................................................27
4
Inledning..........................................................................................31
5
Bakgrund .........................................................................................33
5.1
Tidigare IT-propositioner..................................................33
5.2
Den internationella IT-politiken .......................................34
5.3
Utvärderingar av den svenska IT-politiken.......................34
6
Mål...................................................................................................37
6.1
Målstruktur........................................................................37
6.2
Målet för politiken för informationssamhället..................38
6.3
Delmål 1 Kvalitet ..............................................................40
6.4
Delmål 2 Hållbar tillväxt ..................................................44
6.5
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet ...............................49
6.6
Förtroende för IT...............................................................53
6.7
Samordning .......................................................................54
7
Rättsväsende och demokrati ............................................................58
7.1
IT inom Justitiedepartementets område ............................58
7.2
Elektronisk kommunikation mellan myndigheter och
medborgare och mellan medborgare.................................59
7.3
Utnyttjandet av IT i de rättsvårdande myndigheterna.......61
7.4
Förbättrad information till medborgarna ..........................63
7.5
Integritetsskydd m.m.........................................................64
7.6
IT-relaterade immaterialrättsfrågor...................................65
7.7
Elektroniska kommunikationsnät......................................67
7.8
Bekämpning av brottslighet och oseriös verksamhet........67
7.9
IT och demokrati...............................................................69
7.10
Storstadspolitik .................................................................70
8
Export- och investeringsfrämjande samt bistånd ............................70
8.1
IT inom Utrikesdepartementets område............................70
8.2
Marknadsföring av IT-sektorn i utlandet ..........................70
8.3
IT och bistånd ...................................................................71
Prop. 2004/05:175
4
8.4
Världstoppmöte om informationssamhället (WSIS).........72
8.5
Andra internationella samarbeten .....................................72
9
Försvar samt beredskap mot sårbarhet ............................................73
9.1
IT inom Försvarsdepartementets område..........................73
9.2
Informationsförsörjning ....................................................73
9.3
Samhällets säkerhet vid kriser ..........................................74
9.4
Radiokommunikationssystemet Rakel..............................75
9.5
Utveckling av ett nätverksbaserat försvar.........................75
10
Sjukvård, hälsa, sociala frågor och socialförsäkring.......................76
10.1
IT inom Socialdepartementets område .............................76
10.2
Hälso- och sjukvårdsområdet............................................77
10.2.1
Hittillsvarande mål och åtgärder för IT-
användning......................................................77
10.2.2
Nationellt kompatibla elektroniska
patientjournaler ...............................................78
10.2.3
Samverkan inom Regeringskansliet samt
med externa aktörer ........................................79
10.2.4
Standardiserings- och terminologiarbete ........80
10.2.5
E-hälsa ............................................................80
10.2.6
Mål för en ökad IT-användning inom
hälso- och sjukvården .....................................82
10.2.7
Nationella ledningsgruppen för IT i vård
och omsorg......................................................82
10.3
Socialförsäkringsområdet .................................................83
10.3.1
Försäkringskassan...........................................83
10.3.2
Mål för IT-användningen inom
socialförsäkringsområdet ................................83
10.3.3
24-timmarsmyndigheten m.m.........................84
10.3.4
Verksamhetsutveckling...................................85
10.3.5
Internationell samverkan.................................85
10.3.6
Behandling av personuppgifter.......................86
10.4
Socialtjänstpolitik, äldrepolitik och handikappolitik ........86
10.4.1
Bakgrund.........................................................86
10.4.2
IT och kvinnor och män i ekonomiskt
eller socialt utsatta situationer ........................86
10.4.3
Kvalitetsregister, metodstöd och
informationsförsörjning ..................................88
10.4.4
Verksamhetsutveckling och
kompetensförsörjning .....................................89
10.5
Folkhälsopolitik ................................................................89
10.5.1
Bakgrund.........................................................89
10.5.2
Mål för IT-användning inom
folkhälsoområdet ............................................90
11
Effektiv statsförvaltning ..................................................................92
11.1
IT inom Finansdepartementets område.............................92
11.2
Utveckling av IT-användning i offentlig förvaltning........93
11.3
Ökat elektroniskt informationsutbyte mot förmånsfusk ...99
11.4
De förvaltningspolitiska målen för en sammanhållen
förvaltning.......................................................................101
11.4.1
24-timmarsmyndigheten ...............................101
Prop. 2004/05:175
5
11.4.2
Gemensamma grundfunktioner ....................104
11.4.3
Samverkan inom offentlig förvaltning..........105
12
Utbildning, forskning, kultur och medier......................................106
12.1
IT inom Utbildnings- och kulturdepartementets område 106
12.2
IT i skolan .......................................................................107
12.2.1
IT i styrdokument för skolan ........................107
12.2.2
Kompetens ....................................................108
12.2.3
Samarbete med näringslivet..........................109
12.2.4
Uppföljning och utvärdering av IT-
användningen ................................................110
12.2.5
Svenska skoldatanätet ...................................110
12.2.6
En mjuk infrastruktur....................................111
12.3
IT i förskolan...................................................................112
12.4
IT och ungdomar.............................................................112
12.5
IT och vuxnas lärande .....................................................113
12.6
Universitet och högskola.................................................114
12.6.1
Lärarutbildningen..........................................114
12.7
Åtgärder och insatser inom forskningspolitiken .............114
12.7.1
Kungliga biblioteket och Statens
ljud- och bildarkiv.........................................114
12.7.2
Forskning inom IT ........................................115
12.7.3
IT och forskningens infrastruktur .................117
12.8
IT och kultur ...................................................................117
12.9
IT och massmedier ..........................................................119
12.9.1
Teknikutvecklingen och digitaliseringen......119
12.9.2
Elektroniskt distribuerade dagstidningar ......120
12.9.3
Digitala radio- och TV-sändningar ...............121
12.9.4
Att skydda barn från skadligt innehåll..........122
13
Konsument och jordbruk ...............................................................122
13.1
IT inom Jordbruksdepartementets område......................122
13.2
Konsumentpolitiska mål .................................................123
13.2.1
E-handel ........................................................123
13.2.2
Reklam riktad mot barn och unga.................124
13.2.3
Skräppost ......................................................125
14
Hållbar utveckling .........................................................................126
14.1
IT inom Miljö- och samhällsdepartements område ........126
14.2
Forum för IT och miljö ...................................................126
14.3
Inordna IT-utrustning i ett hållbart kretslopp..................126
14.3.1
Produktregler ................................................127
14.3.2
Miljökrav vid offentlig upphandling av
bl.a. IT-produkter ..........................................129
14.4
IT-lösningar som bidrar till en minskad miljöbelastning 130
14.4.1
Transporter....................................................130
14.4.2
Dialogen om Framtida handel ......................131
14.5
Bostäder och byggande ...................................................131
14.5.1
Intelligenta husfunktioner .............................131
14.5.2
ByggaBo-dialogen ........................................132
14.5.3
Statliga byggherrars användning av IT.........132
14.6
Flexibla arbetsformer ......................................................133
Prop. 2004/05:175
6
14.6.1
Uppföljning av flexibla arbetsformer och
effekterna på miljön ......................................133
14.7
IT som ett verktyg i miljöarbetet ....................................134
14.7.1
Informationsinfrastrukturen ..........................134
14.7.2
Ökad användning av digital information
om geografi, fastigheter och miljö................135
14.7.3
Lantmäteriverkets grundläggande
information....................................................137
15
Kommunikationer, arbetsmarknad och arbetsliv m.m. .................138
15.1
IT inom Näringsdepartementets område.........................138
15.2
Ökad IT-användning hos vissa grupper ..........................139
15.2.1
Ökad delaktighet för äldre och personer
med funktionshinder .....................................139
15.2.2
Design för alla...............................................143
15.2.3
Förmån av lånedatorer ..................................143
15.3
IT i arbetslivet .................................................................144
15.4
Användning av IT inom transportsystemet.....................146
15.5
En innovativ utveckling och användning av IT ..............147
15.5.1
Behovsmotiverad IT-forskning.....................148
15.5.2
Forskningsinstitutet inom IT-området ..........149
15.5.3
Tekniköverföring och kommersialisering
av forskningsresultat .....................................150
15.5.4
Internationellt samarbete inom forskning
och industriell utveckling..............................151
15.6
Kampanjen Välj IT .........................................................152
15.7
Jämställdhet i IT-branschen ............................................152
15.8
E-legitimationer ..............................................................154
15.9
Elektronisk handel och upphandling i offentlig sektor ...157
15.10
IT-kompetens i små och medelstora företag...................162
15.11
Vidareutnyttjande av information från den offentliga
sektorn.............................................................................164
15.12
IP-telefoni m.m. ..............................................................165
15.12.1
IP-telefoni .....................................................165
15.12.2
ENUM...........................................................167
15.13
IT i den skogsbaserade sektorn .......................................168
15.14
Informationssäkerhetspolitik...........................................169
15.14.1
Övergripande om
informationssäkerhetspolitiken.....................169
15.14.2
Internationellt arbete .....................................170
15.14.3
Ett robust Internet i Sverige ..........................171
15.14.4
Sveriges IT-incidentcentrum ........................172
15.14.5
Information till användare ............................174
15.15
Strategi för ett säkrare Internet i Sverige ........................174
15.15.1
Mål och avgränsning.....................................174
15.15.2
Fysisk och logisk infrastruktur .....................177
15.15.3
Information, kunskapsutveckling och
internationellt arbete .....................................182
15.16
Bredband .........................................................................185
15.16.1
Samordning av statlig infrastruktur ..............185
15.16.2
Bättre tillgång till nät ....................................187
Prop. 2004/05:175
7
15.17
Beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation .......188
15.18
Radiospektrumpolitik......................................................190
15.18.1
Bakgrund.......................................................190
15.18.2
Grunden för den långsiktiga
radiospektrumpolitiken .................................191
15.18.3
Användning av frekvensutrymmet för
analoga TV-sändningar................................194
15.18.4
Svenskt internationellt deltagande ................195
15.19
Samlokalisering i master.................................................195
15.20
Stormen 8–9 januari 2005...............................................197
15.21
Förtroendeskapande insatser m.m...................................198
15.21.1
Allmänt .........................................................198
15.21.2
Skydd för barns integritet och mot
barnpornografi och annan brottslighet
på Internet .....................................................200
15.22
Standardisering och terminologi .....................................203
15.22.1
Standardisering .............................................203
15.22.2
Terminologi ..................................................206
15.22.3
Öppen programvara och öppna standarder
i offentlig förvaltning....................................209
16
Lag om nationella toppdomäner för Sverige på Internet...............212
16.1
Bakgrund.........................................................................212
16.1.1
Kommunikation på Internet ..........................212
16.1.2
Protokollen TCP/IP.......................................213
16.1.3
Domännamnssystemet (DNS) ......................213
16.1.4
Aktörer på Internet och i domännamns-
systemet ........................................................215
16.1.5
GAC:s principer för nationella topp-
domäner ........................................................219
16.1.6
Administrationen av toppdomäner i andra
länder och i EU .............................................220
16.2
Rättigheter knutna till nationella toppdomäner...............225
16.2.1
Riktlinjer för administrationen av nationella
toppdomäner .................................................225
16.2.2
Innebörden av delegationen av en nationell
toppdomän ....................................................226
16.3
Behovet av statlig insyn och tillsyn ................................228
16.4
Formen för det statliga inflytandet..................................232
16.4.1
Lagstiftning som berör nationella topp-
domäner ........................................................232
16.4.2
Andra former för statligt inflytande än
lagstiftning ....................................................236
16.5
En ny lag .........................................................................237
16.6
Utgångspunkter och tillämpningsområde för en ny lag ..239
16.7
Krav på teknisk drift och offentligt register....................244
16.7.1
Teknisk drift..................................................244
16.7.2
Offentligt register..........................................248
16.7.3
Överföring av uppgifter till tillsyns-
myndigheten..................................................249
16.7.4
Integritet och sekretess..................................250
Prop. 2004/05:175
8
16.8
Tilldelning och registrering av domännamn ...................253
16.9
Drift vid byte av domänadministratör.............................259
16.10
Tillsyn m.m. ....................................................................262
17
Kungörelsen angående förbud att utan särskilt tillstånd
framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan
svagströmsledning över riksgränsen..............................................265
17.1
Gällande rätt m.m............................................................265
17.2
Överväganden och förslag ..............................................266
18
Ändringar i ledningsrättslagen ......................................................268
18.1
Bakgrund.........................................................................268
18.1.1
Allmänt om ledningsrätt ...............................268
18.1.2
Vilka ledningar och andra anordningar
omfattas av ledningsrättslagen? ....................268
18.2
Överväganden och förslag ..............................................269
18.2.1
Allmänt om behovet av förändringar i
ledningsrättslagen .........................................269
18.2.2
Bör ledningsrättslagens tillämpnings-
område utvidgas till att omfatta även vissa
andra anordningar än ledningar? ..................271
18.2.3
En utvidgning av möjligheten till
andrahandsupplåtelser...................................277
18.3
Ikraftträdande m.m..........................................................280
19
Ändringar i lagen om elektronisk kommunikation........................280
19.1
Samtrafik och andra former av tillträde ..........................280
19.2
Tjänster till slutanvändare m. m......................................281
19.3
Tillhandahållande av minimiutbud .................................281
19.4
Tvistlösning.....................................................................282
20
Utvärdering, uppföljning och statistik...........................................284
20.1
Uppföljning av nya nät för elektronisk kommunikation.286
20.2
Uppföljning av e-tjänster i kommuner och landsting .....287
20.3
IT-statistik .......................................................................288
21
Ekonomiska konsekvenser ............................................................291
22
Konsekvenser för småföretag ........................................................292
23
Författningskommentar .................................................................293
23.1
Förslaget till lag om nationella toppdomäner för
Sverige på Internet ..........................................................293
23.2
Förslaget till lag om ändring i jordabalken .....................301
23.3
Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988).......................................................................301
23.4
Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144).....................................................................302
23.5
Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389)
om elektronisk kommunikation ......................................304
Bilaga 1
Utvärderingar av IT-politiken..............................................306
Bilaga 2
Förteckning över remissinstanser avseende ITPS rapport ..317
Bilaga 3
Principles for the Delegation and Administration of
Country Code Top Level Domains......................................318
Prop. 2004/05:175
9
Bilaga 4
Utredningens lagförslag om nationell toppdomän
för Sverige ...........................................................................326
Bilaga 5
Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet
Toppdomän för Sverige (SOU 2003:59) .............................330
Bilaga 6
Lagrådsremissens lagförslag ...............................................331
Bilaga 7
Lagrådets yttrande ...............................................................335
Bilaga 8
Lagförslag i promemorian Ändringar i lagen (2003:389)
om elektronisk kommunikation ...........................................336
Bilaga 9
Förteckning över remissinstanser avseende promemorian
om ändringar i lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation....................................................................339
Bilaga 10 Lagrådsremissens lagförslag ...............................................340
Bilaga 11 Lagrådets yttrande ...............................................................348
Bilaga 12 Sammanfattning av betänkandet (SOU 2004:7)..................349
Bilaga 13 Lagförslagen i betänkandet (SOU 2004:7)..........................353
Bilaga 14 Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet
Ledningsrätt (SOU 2004:7) .................................................358
Bilaga 15 Reglering och myndigheter samt EU:s IT-politiska
samarbete .............................................................................359
Bilaga 16 IT-utvecklingens effekter på tillväxten ...............................367
Bilaga 17 IT-användning och IT-utbildning ........................................371
Bilaga 18 IT-marknad och IT-infrastruktur .........................................419
Bilaga 19 Ordförklaringar och förkortningar.......................................435
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 juni 2005.........441
Rättsdatablad..........................................................................................442
Prop. 2004/05:175
10
1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om nationella toppdomäner för Sverige på Internet,
2. lag om ändring i jordabalken,
3. lag om upphävande av kungörelsen (1915:288) angående förbud att
utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan
svagströmsledning över riksgränsen,
4. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
5. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
6. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,
dels godkänner vad regeringen föreslår om
7. målet för politiken för informationssamhället (avsnitt 6.2),
8. delmål för politiken för informationssamhället samt att den IT-
politiska inriktning och de prioriterade uppgifter riksdagen beslutat om
skall upphöra att gälla (avsnitt 6.3, 6.4 och 6.5).
Prop. 2004/05:175
11
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1
Förslag till lag om nationella toppdomäner för
Sverige på Internet
Härigenom föreskrivs
1
följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller teknisk drift av nationella toppdomäner för
Sverige på Internet samt tilldelning och registrering av domännamn
under dessa toppdomäner.
Definitioner
2 § I denna lag avses med
domännamnssystemet: det internationella hierarkiska system som för
befordringsändamål på Internet används för att tilldela domännamn,
domän: nivå i domännamnssystemet och del av domännamn,
domännamn: unikt namn sammansatt av domäner, där en i domän-
namnssystemet lägre placerad domän står före en domän som är högre
placerad i systemet,
toppdomän: den domän som återfinns sist i ett domännamn,
nationell toppdomän: toppdomän som betecknar en nation eller en
region,
administration: teknisk drift av en toppdomän samt tilldelning och
registrering av domännamn under denna,
domänadministratör: den som ansvarar för administration av en natio-
nell toppdomän för Sverige,
namnserver: dator i ett elektroniskt kommunikationsnät som program-
merats så att den lagrar och distribuerar information om domännamn
samt tar emot och svarar på frågor om domännamn.
Förhållandet till personuppgiftslagen
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid be-
handling av personuppgifter i administrationen av en nationell toppdo-
män för Sverige, om inte annat följer av denna lag.
Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd
gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
1
Se Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett
informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande
föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex
31998L0034), ändrat genom Europaparlamentet och rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217,
5.8.1998, s. 18, Celex 31998L0048).
Prop. 2004/05:175
12
Anmälan
4 § En domänadministratör skall anmäla sin verksamhet till den myn-
dighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Domänadmi-
nistratören skall också till tillsynsmyndigheten anmäla om administra-
tionen helt eller delvis uppdras åt annan.
Teknisk drift
5 § En domänadministratör skall bedriva verksamheten på ett säkert
och effektivt sätt i allmänhetens intresse. Domänadministratören skall
1. lagra tilldelade domännamn och andra uppgifter som är nödvändiga
för att stödja den del av domännamnssystemet som toppdomänen om-
fattar i en databas,
2. distribuera uppgifterna till namnservrarna för toppdomänen och se
till att informationen i dessa är korrekt och lätt tillgänglig,
3. säkerställa en fungerande trafik mellan namnservrarna och Internet,
4. upprätthålla ett effektivt skydd av uppgifterna i toppdomänen,
5. ha personal med tillräcklig kompetens och erfarenhet för verksam-
heten, samt
6. ha sådana rutiner för verksamheten som uppfyller erkända standar-
der.
Register
6 § En domänadministratör skall föra ett register över tilldelade domän-
namn under toppdomänen och löpande upprätta säkerhetskopior av regis-
teruppgifterna.
Registret skall innehålla
1. domännamnet,
2. namnet på domännamnsinnehavaren och dennes postadress, telefon-
nummer och adress för elektronisk post,
3. namnet på den som tekniskt administrerar domännamnet och dennes
postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post,
4. uppgifter om de namnservrar som är knutna till domännamnet, samt
5. övrig teknisk information som behövs för att administrera domän-
namnet.
Uppgifterna i registret skall kunna hämtas utan avgift via Internet.
Personuppgifter får dock göras tillgängliga på detta sätt endast om den
registrerade har samtyckt till det.
Domänadministratören är personuppgiftsansvarig för behandling av
personuppgifter i registret.
Tilldelning av domännamn
7 § En domänadministratör skall fastställa och ge offentlighet åt sina
regler för tilldelning, registrering, avregistrering och överföring av
domännamn under toppdomänen. Reglerna skall utformas så att för-
farandet är öppet och icke-diskriminerande, med särskilt beaktande av
Prop. 2004/05:175
13
1. skyddet för den personliga integriteten,
2. användarnas intressen och andra allmänna intressen, samt
3. utvecklingen inom Internetområdet.
Domänadministratören skall tillhandahålla ett effektivt förfarande för
lösning av tvister om tilldelning av domännamn.
Överföring av uppgifter
8 § En domänadministratör skall se till att uppgifterna i den databas
som anges i 5 § 1 och det register som anges i 6 § överförs till tillsyns-
myndigheten.
Bemyndigande
9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får meddela föreskrifter om
1. på vilket sätt skyldigheter enligt 5 § skall fullgöras,
2. register och säkerhetskopior enligt 6 §, samt
3. överföring enligt 8 §.
Tillsyn
10 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen
och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
11 § En domänadministratör skall på tillsynsmyndighetens begäran
lämna den information och bereda den tillgång till utrustning och annat
som behövs för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen få tillträde
till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verk-
samhet som omfattas av denna lag bedrivs.
12 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs
för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen.
Beslut om föreläggande får förenas med vite.
13 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofog-
demyndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid
gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som
avses i 16 kap. 10 § den balken.
Verksamhet i krig
14 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordent-
liga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen
meddela de föreskrifter om administrationen av en nationell toppdomän
Prop. 2004/05:175
14
för Sverige som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i
övrigt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov
av adressering med användande av domännamnssystemet under sådana
förhållanden som anges i första stycket.
Överklagande
15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
16 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i be-
slutet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
Prop. 2004/05:175
15
2.2
Förslag till lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § jordabalken
1
skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
2
Till en fastighet hör
byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har an-
bragts inom fastigheten för stadigvarande bruk,
på rot stående träd och andra växter,
naturlig gödsel.
Till en fastighet hör även en så-
dan byggnad eller annan anlägg-
ning som är uppförd utanför fas-
tigheten, om den är avsedd för
stadigvarande bruk vid utövandet
av ett servitut till förmån för fas-
tigheten och inte hör till den fas-
tighet där den finns. Detsamma
gäller i fråga om en ledning för
vilken ledningsrätt har beviljats,
om det vid en förrättning enligt
ledningsrättslagen (1973:1144) har
förordnats att rätten skall höra till
fastigheten.
Till en fastighet hör även en så-
dan byggnad eller annan anlägg-
ning som är uppförd utanför fas-
tigheten, om den är avsedd för
stadigvarande bruk vid utövandet
av ett servitut till förmån för fas-
tigheten och inte hör till den fas-
tighet där den finns. Detsamma
gäller i fråga om en ledning eller
annan anordning för vilken led-
ningsrätt har beviljats, om det vid
en förrättning enligt lednings-
rättslagen (1973:1144) har förord-
nats att rätten skall höra till fastig-
heten.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.
1
Balken omtryckt 1971:1209.
2
Senaste lydelse 2003:626.
Prop. 2004/05:175
16
2.3
Förslag till lag om upphävande av kungörelsen
(1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd
framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan
svagströmsledning över riksgränsen
Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1915:288) angående förbud att
utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan
svagströmsledning över riksgränsen skall upphöra att gälla den 1 februari
2006.
Prop. 2004/05:175
17
2.4
Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)
Härigenom föreskrivs att 7
kap. 2
§ fastighetsbildningslagen
(1970:988)
1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
2 §
2
Servitut som avser skogsfång
eller rätt att dra ledning enligt led-
ningsrättslagen (1973:1144) får
inte bildas genom fastighets-
reglering.
Servitut som avser skogsfång
eller rätt att dra fram ledning eller
annan anordning enligt lednings-
rättslagen (1973:1144) får inte bil-
das genom fastighetsreglering.
Servitut som avser vattenverksamhet och kan upplåtas med stöd av
28 kap. 10 § miljöbalken får bildas genom fastighetsreglering endast om
tillstånd till verksamheten har meddelats enligt vattenlagen (1983:291)
eller miljöbalken eller om det är uppenbart att varken allmänna eller en-
skilda intressen skadas genom verksamhetens inverkan på vattenförhål-
landena. Andra servitut till förmån för vattenverksamhet som kan upplå-
tas enligt miljöbalken får inte bildas genom fastighetsreglering.
Servitut, som kan upplåtas efter prövning vid särskild förrättning i
andra fall än som anges i första och andra styckena, får bildas genom fas-
tighetsreglering endast om åtgärden sker i samband med en annan fastig-
hetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.
1
Lagen omtryckt 1992:1212.
2
Senaste lydelse 1998:865.
Prop. 2004/05:175
18
2.5
Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144)
Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)
dels att 1, 11 a, 12, 15, 22, 23, 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
1
Enligt denna lag kan den som
för ledning vill utnyttja utrymme
inom fastighet få rätt därtill (led-
ningsrätt). Fråga om ledningsrätt
prövas vid förrättning.
Enligt denna lag kan den som
för ledning eller annan anordning
vill utnyttja utrymme inom fastig-
het få rätt därtill (ledningsrätt).
Fråga om ledningsrätt prövas vid
förrättning.
Ledningsrätt omfattar enligt vad
som bestämmes vid förrättningen
befogenhet att inom fastigheten
vidtaga de åtgärder som behövs
för att framdraga och begagna
ledningen. På begäran av lednings-
rättshavaren kan förordnas att led-
ningsrätt skall höra till dennes fas-
tighet eller inskrivna tomträtt.
Ledningsrätt omfattar enligt vad
som bestäms vid förrättningen be-
fogenhet att inom fastigheten vidta
de åtgärder som behövs för att dra
fram och använda en ledning eller
annan anordning. På begäran av
ledningsrättshavaren kan förordnas
att ledningsrätt skall höra till den-
nes fastighet eller inskrivna tomt-
rätt.
2 a §
Lagen gäller även för tunnlar,
kulvertar, rör och andra liknande
anordningar, om anordningen
skall användas för att senare dra
fram en sådan ledning som anges i
2 § första stycket 1 eller 2 genom
den.
Ledningsrätt för en sådan an-
ordning som avses i första stycket
ger ledningsrättshavaren rätt att
även dra fram och använda led-
ningar av det slag som anges i 2 §
första stycket 1 eller 2 i den ut-
sträckning som bestäms vid för-
rättningen.
11 a §
2
Lantmäterimyndigheten får i
fråga om ledningsrätt som avser
Lantmäterimyndigheten får för-
ordna att ledningsrättshavaren har
1
Senaste lydelse 2004:643.
2
Senaste lydelse 2004:643.
Prop. 2004/05:175
19
en sådan ledning som anges i 2 §
första stycket 1 förordna att led-
ningsrättshavaren har rätt att låta
någon annan dra fram och använda
ytterligare ledningar av detta slag
inom det upplåtna utrymmet. Ett
sådant förordnande får meddelas
endast om det med hänsyn till led-
ningens beskaffenhet finns ett be-
hov av en sådan rätt. Bestämmel-
serna i 6–11 §§ skall tillämpas.
rätt att låta någon annan dra fram
och använda ytterligare ledningar
inom det upplåtna utrymmet. Ett
sådant förordnande får meddelas
endast om
1. den ytterligare ledningen är
av det slag som anges i 2 § första
stycket 1, och
2.
det med hänsyn till led-
ningens beskaffenhet finns ett be-
hov av en sådan rätt.
Vid prövningen av en fråga en-
ligt första stycket skall bestäm-
melserna i 6–11 §§ tillämpas.
Om lantmäterimyndigheten har meddelat ett sådant förordnande som
avses i första stycket, får ledningsrättshavaren själv dra fram och an-
vända en sådan ledning som avses i förordnandet i stället för att låta
någon annan göra det.
12 §
3
Mark eller annat utrymme för
ledning får tagas i anspråk på fas-
tighet, om det icke orsakar synner-
ligt men för fastigheten.
Mark eller annat utrymme för
ledning eller sådan anordning som
avses i 2 a § får tas i anspråk på
fastighet, om det inte orsakar syn-
nerligt men för fastigheten.
Även om synnerligt men upp-
kommer, är fastighet skyldig att
avstå utrymme, om ledningen är
av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt eller om ledningen enligt
beslut av koncessionsmyndighet
skall framdragas över fastigheten.
Om ägaren begär det, skall fastig-
heten inlösas. Är olägenheten be-
gränsad till viss del av fastigheten,
skall endast den delen inlösas.
Även om synnerligt men upp-
kommer, är fastighet skyldig att
avstå utrymme, om ledningen eller
den avsedda ledningen är av
väsentlig betydelse från allmän
synpunkt eller om den enligt
beslut av koncessionsmyndighet
skall dras fram över fastigheten.
Om ägaren begär det, skall fastig-
heten inlösas. Är olägenheten be-
gränsad till viss del av fastigheten,
skall endast den delen inlösas.
Ledningsrättshavaren är berättigad att lösa sådan fastighet eller del av
fastighet som avses i andra stycket, om detta skulle medföra endast en
ringa höjning av den ersättning som tillkommer fastighetsägaren och
denne icke har ett beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller
fastighetsdelen. Vid bedömande av frågan om rätt till inlösen föreligger,
skall kostnad för åtgärd som anges i 4 kap. 1 § andra stycket expropria-
tionslagen (1972:719) räknas in i ersättningen.
Bestämmelserna i 1 kap. 3 och
4 §§
expropriationslagen
äger
motsvarande tillämpning vid upp-
låtelse och inlösen enligt denna
paragraf. Utan hinder av dessa
Bestämmelserna i 1 kap. 3 och
4 §§ expropriationslagen skall til-
lämpas vid upplåtelse och inlösen
enligt denna paragraf. Trots dessa
bestämmelser kan dock särskild
3
Senaste lydelse 2004:643.
Prop. 2004/05:175
20
bestämmelser kan dock särskild
rätt som tillkommer staten och ej
utgör vägrätt rubbas. Vidare får
förordnas att rätten till utrymme
för ledningen skall ha företräde
framför särskild rätt som tillska-
pats genom expropriation eller
annat tvångsförvärv eller vid fas-
tighetsbildning eller på liknande
sätt, dock ej om den särskilda
rätten utgör vägrätt.
rätt som tillkommer staten och inte
utgör vägrätt rubbas. Vidare får
förordnas att rätten till utrymme
för ledningen eller anordningen
skall ha företräde framför särskild
rätt som har tillskapats genom
expropriation eller annat tvångs-
förvärv eller vid fastighetsbildning
eller på liknande sätt, dock inte om
den särskilda rätten utgör vägrätt.
15 §
4
Ledningsrättsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering
förordnats att ledningsrättsfråga skall prövas enligt denna lag, får frågan
dock upptagas utan ansökan.
Ledningsrättsfråga får prövas gemensamt med fastighetsbildningsåt-
gärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning får åter delas upp på
skilda förrättningar.
Är ledningen av större omfatt-
ning får, om det finnes lämpligt,
prövningen av ledningsrättsfråga
uppdelas på skilda förrättningar,
envar avseende viss sträcka av
ledningen.
Är ledningen eller sådan anord-
ning som avses i 2 a § av större
omfattning får, om det är lämpligt,
prövningen av en ledningsrätts-
fråga delas upp på skilda förrätt-
ningar, var och en avseende en
viss sträcka av ledningen eller an-
ordningen.
Om det behövs vid en förrättning enligt denna lag, får lantmäterimyn-
digheten förordna om prövning enligt 14 kap. 1 § fastighetsbildnings-
lagen (1970:988).
22 §
5
Om det inte finns något hinder mot upplåtelsen, skall lantmäterimyn-
digheten meddela ledningsbeslut.
I ett ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och huvudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåts för ledningen,
3. en fastighet eller del av en fastighet som inlöses,
4. en byggnad eller annan anläggning som omfattas av ett beslut enligt
12 a §,
5. bestämmelser som avses i 1 § andra stycket,
6. den tid inom vilken ledningen skall vara utförd,
7. vad som i övrigt behöver föreskrivas rörande ledningen,
8. förordnande enligt 11 a § med uppgift om den huvudsakliga beskaf-
fenheten av de ledningar som får dras fram och det utrymme som får tas i
anspråk för dessa ledningar samt vad som i övrigt behöver föreskrivas i
samband med förordnandet.
4
Senaste lydelse 2001:891.
5
Senaste lydelse 2004:643.
Prop. 2004/05:175
21
I fall som avses i 2 a § skall
1. vad som sägs i andra stycket
1 och 7 om ledning även gälla den
anordning för vilken ledningsrät-
ten upplåts, och
2. vad som sägs i andra stycket
2 och 6 om ledning i stället gälla
anordningen.
Om en ledningsrättsfråga prövas gemensamt med en fastighetsbild-
ningsåtgärd vid en förrättning, får ledningsbeslutet tas upp i fastighets-
bildningsbeslutet.
23 §
Om det är lämpligt, får led-
ningsbeslut meddelas utan hinder
av att tekniska arbeten och värde-
ringar ej utförts. Under samma
förutsättning får ledningsbeslut
meddelas särskilt beträffande viss
sträcka av ledningen.
Om det är lämpligt, får led-
ningsbeslut meddelas trots att tek-
niska arbeten och värderingar inte
har utförts. Under samma förut-
sättning får ledningsbeslut med-
delas särskilt beträffande viss
sträcka av ledningen eller anord-
ningen.
31 §
6
Har inom ett år efter det att er-
sättningsbeslutet vann laga kraft
ersättning enligt 13 § inte betalats
på det sätt som har bestämts i be-
slutet och har inte heller någon
som i beslutet tillerkänts sådan
ersättning begärt verkställighet av
beslutet i denna del, är lednings-
beslutet förfallet. Ledningsbeslutet
är även förfallet, om ledningen
inte har kommit till stånd inom
den tid som har bestämts i beslu-
tet. Detta gäller dock inte om den
ledning som inte har kommit till
stånd är en sådan som avses i
11 a §.
Har inom ett år efter det att er-
sättningsbeslutet vann laga kraft
ersättning enligt 13 § inte betalats
på det sätt som har bestämts i be-
slutet och har inte heller någon
som i beslutet tillerkänts sådan er-
sättning begärt verkställighet av
beslutet i denna del, är ledningsbe-
slutet förfallet. Ledningsbeslutet är
även förfallet, om ledningen eller
anordningen inte har kommit till
stånd inom den tid som har be-
stämts i beslutet. Detta gäller dock
inte om den ledning som inte har
kommit till stånd är en sådan som
avses i 11 a §.
Skall enligt ledningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller be-
slutet i denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.
Om särskilda skäl föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om
förlängning av tid som anges i första stycket.
Ersättning som betalats får ej återkrävas på grund av att ledningsbe-
slutet förfallit enligt denna paragraf.
Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte ersättning
som fastställts vid särskild förrättning enligt 13 a §.
6
Senaste lydelse 2004:643.
Prop. 2004/05:175
22
35 §
7
Överlåtelse av ledning, för
vilken ledningsrätt upplåtits, är
giltig endast om överlåtelsen om-
fattar även ledningsrätten. Vad nu
sagts gäller dock ej om ledningen
överlåtits för att borttagas.
Överlåtes ledningsrätt utan att
den därmed avsedda ledningen
samtidigt överlåtes, är överlåtelsen
giltig endast om ledningen ännu ej
byggts eller om den borttagits.
Överlåtelse av ledning eller
annan anordning, för vilken led-
ningsrätt har upplåtits, är giltig
endast om överlåtelsen omfattar
även ledningsrätten. Detta gäller
dock inte om ledningen eller an-
ordningen har överlåtits för att tas
bort.
Överlåts ledningsrätt utan att
den därmed avsedda ledningen
eller anordningen samtidigt över-
låts, är överlåtelsen giltig endast
om ledningen eller anordningen
ännu inte har byggts eller om den
har tagits bort.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte en sådan ledning
som avses i 11 a § och som innehas av annan än ledningsrättshavaren.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.
7
Senaste lydelse 2004:643.
Prop. 2004/05:175
23
2.6
Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation
dels att 4 kap. 11 §, 5 kap. 7 och 14 §§, 7 kap. 11 § samt 8 kap. 21 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 10 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
11 §
En operatör som avses i 4 § får
förpliktas att iaktta kostnadstäck-
ning eller tillämpa kostnadsorien-
terad eller annan prissättning för
specificerade typer av samtrafik
och andraformer av tillträde. Detta
får ske om en marknadsanalys en-
ligt 8 kap. 5 § visar att en brist på
effektiv konkurrens innebär att
operatören kan ta ut överpriser
eller använda prispress på ett sätt
som missgynnar slutanvändarna.
En operatör som avses i 4 § får
förpliktas att iaktta kostnadstäck-
ning eller tillämpa kostnadsorien-
terad eller annan prissättning för
specificerade typer av samtrafik
och andra former av tillträde.
Detta får ske om en marknadsana-
lys enligt 8 kap. 6 § visar att en
brist på effektiv konkurrens inne-
bär att operatören kan ta ut över-
priser eller använda prispress på
ett sätt som missgynnar slutan-
vändarna.
En förpliktelse enligt första stycket kan även avse skyldighet för
operatören att tillämpa en viss kostnadsredovisningsmetod. En sådan
förpliktelse skall förenas med skyldighet att göra en beskrivning av me-
toden tillgänglig för allmänheten. Kostnadernas huvudkategorier och reg-
lerna för kostnadsfördelningen skall framgå av beskrivningen.
Den som har förpliktats att kostnadsorientera sin prissättning skall visa
att priserna är rättvisa och skäliga med hänsyn till kostnaderna och får
åläggas skyldighet att justera sina priser.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före-
skrifter om den metod som skall tillämpas för beräkning av kostnads-
orienterade priser, om vilka faktorer som skall läggas till grund för be-
räkningen och på vilket sätt detta skall ske.
Lydelse enligt SFS 2005:240
Föreslagen lydelse
5 kap.
7 §
Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst skall
1. medverka till att nödsamtal utan avbrott kan förmedlas avgiftsfritt
för användaren,
2. i den mån det är tekniskt genomförbart, tillhandahålla den som mot-
tar nödsamtal lokaliseringsuppgifter,
Prop. 2004/05:175
24
3. på villkor som är rättvisa, kostnadsorienterade och icke-diskrimine-
rande tillgodose varje rimlig begäran om att lämna ut abonnentuppgifter
som inte omfattas av sekretess eller tystnadsplikt enligt lag till den som
bedriver eller avser att bedriva abonnentupplysning,
4.
avgiftsfritt tillhandahålla en
abonnent specificerade telefonräk-
ningar som gäller användning av
ett allmänt telefonnät till fast nät-
anslutningspunkt eller därtill hö-
rande allmänt tillgängliga telefoni-
tjänster, om inte abonnenten har
begärt att räkningen skall vara
ospecificerad,
4.
avgiftsfritt tillhandahålla en
abonnent specificerade telefonräk-
ningar som gäller användning av
ett allmänt telefonnät eller därtill
hörande allmänt tillgängliga tele-
fonitjänster, om inte abonnenten
har begärt att räkningen skall vara
ospecificerad,
5. se till att slutanvändare från andra stater inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet kan nå svenska nummer, vars sifferstruktur sak-
nar geografisk betydelse, om det är tekniskt och ekonomiskt genomför-
bart och den uppringde abonnenten inte av kommersiella skäl har valt att
begränsa tillträdet för uppringande från vissa geografiska områden, och
6. i verksamheten ta hänsyn till funktionshindrades behov av särskilda
tjänster.
Samtal som är avgiftsfria för den uppringande abonnenten får inte
anges på dennes telefonräkning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheterna skall fullgöras och om
undantag från skyldigheterna.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 §
Om en marknadsanalys enligt
8 kap. 6 § visar att det inte råder
effektiv konkurrens på marknaden
för tillhandahållandet av hela eller
delar av det minimiutbud av hyrda
förbindelser som fastställts i en
förteckning över standarder i
Europeiska gemenskapernas offi-
ciella tidning, får den som enligt
8 kap. 7 § har ett betydande in-
flytande på den marknaden i hela
eller delar av landet förpliktas att
Om en marknadsanalys enligt
8 kap. 6 § visar att det inte råder
effektiv konkurrens på marknaden
för tillhandahållandet av hela eller
delar av det minimiutbud av hyrda
förbindelser som fastställts i en
förteckning över standarder i
Europeiska gemenskapernas offi-
ciella tidning, får den som enligt
8 kap. 7 § har ett betydande infly-
tande på den marknaden i hela
eller delar av landet förpliktas att
tillhandahålla ett minimiutbud
samt att
1. under likvärdiga omständigheter tillämpa likvärdiga villkor mot
andra som tillhandahåller likvärdiga tjänster,
2. tillhandahålla hyrda förbindelser till andra på samma villkor och
med samma kvalitet som gäller för operatörens egna tjänster eller för
dotterbolags eller samarbetspartners tjänster,
2 a. tillämpa kostnadsorienterad
prissättning,
Prop. 2004/05:175
25
3. utforma och använda en lämplig kostnadsredovisningsmetod,
4. offentliggöra tekniska egenskaper,
5. offentliggöra taxor, periodiska hyresavgifter och övriga kostnader
samt ange om dessa är differentierade, eller
6. offentliggöra leveransvillkor.
Taxor och leveransvillkor som
offentliggjorts enligt första stycket
5 eller 6 får inte ändras utan till-
stånd från den myndighet som
regeringen bestämmer.
Avvikelse från taxor och leve-
ransvillkor som offentliggjorts en-
ligt första stycket 5 eller 6 får inte
göras utan tillstånd från den myn-
dighet som regeringen bestämmer.
7 kap.
10 a §
Om en part hänskjutit en tvist
för avgörande enligt 10 § får till-
synsmyndigheten, om det med hän-
syn till den frågeställning som
tvisten aktualiserat är lämpligare
att den avgörs genom en åtgärd
inom ramen för den allmänna till-
synen, besluta att inte ta upp tvis-
ten för avgörande.
Har myndigheten inte vidtagit
någon sådan tillsynsåtgärd som
avses i första stycket inom fyra
månader från det att en part hän-
skjutit tvisten, skall myndigheten
om någon av parterna gör en ny
ansökan pröva tvisten enligt vad
som anges i 10 §.
11 §
Om det med hänsyn till tvistens
beskaffenhet är lämpligare, får till-
synsmyndigheten i stället för att ta
upp en tvist till prövning hänskjuta
den för medling. Parterna skall i
sådant fall beredas tillfälle att till
myndigheten komma in med för-
slag om lämplig person att vara
medlare.
Om det med hänsyn till tvistens
beskaffenhet är lämpligare, får till-
synsmyndigheten, i stället för att ta
upp en tvist till prövning eller
vidta en åtgärd inom ramen för
den allmänna tillsynen, hänskjuta
tvisten för medling. Parterna skall i
sådant fall beredas tillfälle att till
myndigheten komma in med för-
slag om lämplig person att vara
medlare.
Har medling pågått i fyra månader eller avbrutits dessförinnan utan att
parterna kommit överens, skall myndigheten på ny ansökan av någon av
parterna pröva tvisten enligt vad som anges i 10 §.
8 kap.
21 §
Ett beslut om underrättelse en-
ligt 7 kap. 4 § får inte överklagas.
Ett beslut om underrättelse en-
ligt 7 kap. 4 § och ett beslut om att
Prop. 2004/05:175
26
inte ta upp en tvist för avgörande
enligt 7 kap. 10 a § första stycket
får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.
Prop. 2004/05:175
27
3
Ärendet och dess beredning
År 2000 fattade riksdagen beslut om IT-politiken (prop. 1999/2000:85,
bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256). Trafikutskottet framhöll i sitt
betänkande nödvändigheten av att regeringen lämnar information som
möjliggör för utskottet att bedriva ett effektivt uppföljningsarbete.
Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) lämnade sin slutrapport
En lärande IT-politik för tillväxt och välfärd (ITPS A 2003:015) till
regeringen den 15
november 2003. En sammanfattning av ITPS
slutsatser i rapporten finns i bilaga 1. Rapporten har remitterats. En för-
teckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av
remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr
N2002/9592/ITFoU).
Ekonomistyrningsverket (ESV) har den 15 september 2003 i en rap-
port till regeringen utvärderat måluppfyllelsen dels av det IT-politiska
målet att Sverige som första land skall bli ett informationssamhälle för
alla, dels av den IT-politiska inriktningen som beslutades i 2000 års IT-
beslut. En sammanfattning av ESV:s utvärdering finns i bilaga 1.
En särskild utredare med uppdrag att bl.a. följa och analysera jäm-
ställdhet inom IT- och transportområdet lämnade i juni 2001 till reger-
ingen slutbetänkandet Jämställdhet – transporter och IT (SOU 2001:44).
Betänkandet har remitterats. Remissvaren finns tillgängliga i Näringsde-
partementet (dnr N2001/6498/TP).
IT-kommissionen lämnade den 5 juni 2003 slutbetänkandet Digitala
tjänster – hur då? En IT-politik för resultat och nytta (SOU 2003:55).
Betänkandet har remitterats. Remissvaren finns tillgängliga i Näringsde-
partementet (dnr N2003/4485/ITFoU).
En särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en policy för
upplåtande av utrymme för allmän IT-infrastruktur i den infrastruktur
som staten förfogar över lämnade den 3 september 2003 till regeringen
slutbetänkandet Bredbandsnät i hela landet (SOU 2003:78). Betänkandet
har remitterats. Remissyttranden finns tillgängliga i Näringsdeparte-
mentet (dnr 2003/6171/ITFoU).
Kommittén för svenska språket lämnade till Kulturdepartementet i
mars 2002 betänkandet Mål i mun (SOU 2002:27). Betänkandet har re-
mitterats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Utbildnings - och kultur-
departementet (dnr U2005/130/Kr). I denna proposition behandlas kom-
mitténs förslag avseende terminologiverksamhet.
I juni 2003 tillsatte regeringen en IT-politisk strategigrupp inom
Regeringskansliet (Näringsdepartementet). Strategigruppens uppdrag är
att främja det svenska informationssamhällets fortsatta utveckling i syfte
att bidra till att det IT-politiska målet uppnås. Gruppen har haft kontakter
med berörda parter, såväl interna som externa som generat underlag i
form av råd inför beredningen av föreliggande proposition.
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) har utfört ett uppdrag att ge-
nomföra en studie kring framtida behov av IT-kompetensinsatser. Upp-
draget har redovisats till regeringen den 1 november 2004 och den
24 februari 2005 i rapporterna Hur kan IT-kompetensen öka i små och
medelstora företag? (Nutek R2005:03) och Handlingskraft med IT
Prop. 2004/05:175
28
(dnr N2004/8374/ITFoU). Den sistnämnda rapporten har remitterats och
behandlats vid ett remissammanträde. Remissvaren finns tillgängliga i
Näringsdepartementet (dnr N2004/8374/ITFoU).
Post- och telestyrelsen (PTS) har bedrivit försöksverksamhet avseende
funktionshindrades tillgång till produkter och tjänster inom telekom-
munikationsområdet vilka kräver hög överföringskapacitet. Den
28 september 2004 slutredovisades sex av försöken. Försöket med mobilt
bredband för funktionshindrade redovisades till regeringen den 1 maj
2005. I rapporterna presenteras resultaten av försöken och förslag till
fortsatta försök och tjänster. Den första avrapporteringen har remitterats.
Remissyttrandena finns tillgängliga hos Näringsdepartementet (dnr
N2004/8077/ITFoU).
Cepro AB har genomfört en särskild studie av tillitsbegreppet och dess
betydelse för IT-politiken. I rapporten Tillit till IT presenteras en analys
av begreppet och en rad förslag till åtgärder. Den IT-politiska strategi-
gruppen ordnade i februari 2005 en hearing om rapporten. Rapporten har
även remitterats. Remissyttrandena finns tillgängliga hos Näringsdeparte-
mentet (dnr N2004/512/ITFoU).
Statskontoret redovisade i februari 2003 rapporten Öppen programvara
(Statskontorets publikationer 2003:8). Rapporten utgör en förstudie som
syftar till att ge ett underlag för fortsatt diskussion, informationsinsatser
och eventuella ställningstaganden om hur den offentliga förvaltningen
bör förhålla sig till denna typ av programvaror. Statskontoret presente-
rade 2004 rapporten Öppen programvara – erfarenheter av produkter som
bygger på öppen källkod inom förvaltningen (Statskontorets publika-
tioner 2004:21). Rapporten utgör en uppföljning av några av de rekom-
mendationer som presenterades i rapporten om öppen programvara från
2003.
En av regeringen tillsatt arbetsgrupp med uppgift att se över vissa
frågor om IT-användning och en ekologiskt hållbar utveckling, Forum
för IT och miljö, överlämnade en slutrapport till regeringen under 2003.
Rapporten har remitterats. Remissvaren finns tillgängliga i Miljö- och
samhällsbyggnadsdepartementet (dnr M2004/1328/Hm).
PTS har i en delrapport den 29 oktober 2004 för regeringen redovisat
ett förslag till mål och inriktning av en strategi för ett säkrare Internet i
Sverige. PTS lämnade den 15 februari 2005 rapporten Strategi för att
säkra Internets infrastruktur (PTS ER2005:7). Rapporten har remissbe-
handlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Näringsdepartementet
(dnr N2005/1545/ITFoU).
Denna proposition har utformats i samarbete med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna.
Nationella toppdomäner
En mellanstatlig rådgivande kommitté för Internetfrågor, Governmental
Advisory Committee (GAC), har den 23 februari 2000 antagit principer
för delegering och administration av nationella toppdomäner. Dessa
GAC:s principer finns, såsom de reviderats den 5 april 2005, i bilaga 3.
Europeiska unionens råd uppmanade den 3 oktober 2000 medlems-
Prop. 2004/05:175
29
staterna att med beaktande av nationella bestämmelser genomföra GAC:s
principer.
En särskild utredare har haft i uppdrag att genomföra en fullständig
översyn av telelagen (1993:597) och lagen (1993:599) om radiokom-
munikation samt de gällande politiska målen för dessa med utgångspunkt
i EG-rättsakterna om elektronisk kommunikation, lämna förslag till hur
EG-rättsakterna skulle genomföras i svensk lagstiftning, kartlägga och
analysera övrig lagstiftning inom området för elektronisk kommuni-
kation, beskriva myndighetsstrukturen på området och föreslå påkallade
förändringar i organisationen samt lämna de författningsförslag som
ansågs nödvändiga för att möjliggöra tillsyn beträffande den svenska
toppdomänen på Internet. Utredaren överlämnade i juni 2003 slutbe-
tänkandet Toppdomän för Sverige (SOU 2003:59). Utredningens lagför-
slag finns i bilaga 4.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissin-
stanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena och en sammanställning
över dessa finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr
N2003/4833/ITFoU).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 17 mars 2005 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslaget
utan erinran. Yttrandet finns i bilaga 7. Efter lagrådsgranskningen har
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
Informationsförfarande angående föreskrifter om informationssamhällets
tjänster
Lagförslaget i lagrådsremissen har anmälts till EG-kommissionen, i
enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den
22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standar-
der och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssam-
hällets tjänster, ändrat genom direktiv 98/48/EG. Enligt nämnda direktiv
har kommissionen och övriga medlemsstater möjlighet att lämna syn-
punkter på förslaget inom tre månader från det att de anmälts. Innan dess
– den 27 juni 2005 – fick lagen inte antas. Några synpunkter har inte in-
kommit.
Kungörelsen angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga
enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över
riksgränsen
Telia AB (numera TeliaSonera Sverige AB) har i två skrivelser till reger-
ingen, daterade den 29 september 1995 och den 20 december 1999, hem-
ställt om ändringar i rutinen kring ansökan om tillstånd att med telekabel
korsa rikets gräns. 1995 års skrivelse har remitterats till Försvarsmakten,
PTS, Sjöfartsverket, Fiskeriverket och Naturvårdsverket. En samman-
ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementet
(dnr N1999/45/ITFoU).
Prop. 2004/05:175
30
Lagen om elektronisk kommunikation
Inom Näringsdepartementet har utarbetats en promemoria med redaktio-
nella och andra ändringar av enklare beskaffenhet i lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation. Förslagen behandlas i denna proposition.
Promemorian har remissbehandlats. Lagförslagen i promemorian finns i
bilaga 8. I bilaga 9 finns en förteckning över remissinstanserna. Remis-
svaren och en remissammanställning finns tillgängliga i Näringsdeparte-
mentet (dnr N2004/5183/ITFoU).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 26 maj 2005 att inhämta Lagrådets yttrande
över det förslag till ändring av 7 kap. 11 a § och 8 kap. 21 § lagen om
elektronisk kommunikation som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 11. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.
Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i författningskommen-
taren.
Ledningsrättslagen
Regeringen beslutade den 7 februari 2002 att tillkalla en särskild utredare
för att göra en översyn av vissa frågor om ledningsrätt (dir. 2002:17).
Utredningen, som antog namnet 2002 års ledningsrättsutredning, över-
lämnade i oktober 2002 delbetänkandet Ledningsrätt för elektroniska
kommunikationsnät (SOU 2002:83). Förslagen i delbetänkandet behand-
lades sedermera i propositionen Ledningsrätt för elektroniska kommuni-
kationsnät (prop. 2003/04:136), där regeringen föreslog vissa ändringar i
ledningsrättslagen (1973:1144). Efter att riksdagen beslutat i enlighet
med regeringens förslag, trädde lagändringarna i kraft den 1 augusti 2004
(bet. 2003/04:BoU13, rskr. 2003/04:268, SFS 2004:643).
I januari 2004 överlämnade utredningen slutbetänkandet Ledningsrätt
(SOU 2004:7). Slutbetänkandet innehåller förslag bl.a. om utökade möj-
ligheter till upplåtelser av ledningsrätt i andra hand och om en utvidgning
av ledningsrättslagens tillämpningsområde så att lagen även får omfatta
vissa andra anordningar än ledningar, främst rör eller andra anordningar
som anläggs för att dra fram och använda ledning som ingår i ett elektro-
niskt kommunikationsnät för allmänt ändamål.
En sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 12. Utredningens
lagförslag finns i bilaga 13. Betänkandet har remissbehandlats. En för-
teckning över remissinstanserna finns i bilaga 14. En sammanställning
av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr
Ju2004/1107/L1).
I denna proposition tar regeringen upp slutbetänkandets förslag om ut-
ökade möjligheter till andrahandsupplåtelser och om en utvidgning av
ledningsrättslagens tillämpningsområde till att omfatta även vissa andra
anordningar än ledningar. Övriga förslag och överväganden i slutbetän-
kandet bereds vidare inom Regeringskansliet.
Prop. 2004/05:175
31
Lagrådet
Regeringen beslutade den 26 maj 2005 att inhämta Lagrådets yttrande
över de förslag till lag om ändring i jordabalken, fastighetsbildningslagen
(1970:988) och ledningsrättslagen som finns i bilaga 10. Lagrådet har
lämnat förslaget i dessa delar utan erinran. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 11. I förhållande till lagrådsremissen har vissa ändringar av redak-
tionell natur gjorts.
4 Inledning
Under de sista två hundra åren har en allt snabbare teknisk utveckling
inneburit omvälvande samhällsförändringar. I centrum för denna utveck-
ling har alltid stått människans strävan efter ett bättre liv, socialt utbyte
och ökad kunskap. Nu är det informationstekniken (IT) som dominerar
teknikutvecklingen. Samhället håller på att anpassas till en situation där
länder, samhällen, människor och marknader knyts allt tätare samman.
Genom automatisering och fjärrstyrning ersätts successivt småskaligt
hantverk med allt komplexare system och processer. Samhällen växer
samman i allt större legala och finansiella informations- och kontroll-
system. Traditioner ifrågasätts och diskuteras i ett allt öppnare och
informationsrikare samhälle. För att kunna hantera dessa komplexa för-
hållanden krävs en samordnad och ansvarsfullt förvaltande politik för
informationssamhället.
Det övergripande IT-politiska målet är att Sverige skall vara ett håll-
bart informationssamhälle för alla. I informationssamhället Sverige skall
varje människa ges möjlighet att utvecklas, delta i samhällslivet och
bidra till tillväxten. Inom samtliga politikområden bidrar IT till ökad
effektivitet och kvalitet, med utgångspunkt i de olika verksamheternas
förutsättningar och behov. En kraftfull politik för informationssamhället
lägger grunden för detta, genom statligt ansvar för viss infrastruktur, för
samordning av offentliga resurser och tjänster, för lagstiftningen samt
genom stöd till utveckling och nytänkande.
En ansvarsfull politik för informationssamhället bygger på ett beja-
kande av de möjligheter som den snabba utvecklingen av kommunika-
tionstekniken medför. Den innebär att de möjligheter som IT ger till den
offentliga sektorns verksamheter inom vården, skolan och omsorgen tas
till vara. Men den innebär också att de risker och farhågor som finns med
den moderna tekniken tas på allvar. Internet har möjliggjort för olagliga
företeelser som barnpornografi att spridas med mycket större hastighet
och omfattning än tidigare. Det finns därför starka skäl att tydligare
uppmärksamma barnperspektivet i IT i framtiden. Dessutom möjliggör
Internet helt nya typer av brottslighet.
Den tekniska utvecklingen har inneburit stora förändringar. Den för-
ändrar näringslivets inriktning, arbetssätt och arbetsvillkor. Den föränd-
rar statens uppgifter, samhällets institutioner, kulturliv och arbetsliv. Med
nya produkter och tjänster för konsumentmarknaden förändras vardags-
livet. De flesta människor har kommit i direkt i kontakt med teknik-
utvecklingen genom sådana numera vardagliga företeelser som e-post,
Prop. 2004/05:175
32
Internet-banken, mobiltelefoni, ungdomarnas chattande och dataspel. Vi
är i dag inte bara konsumenter utan också i allt större utsträckning aktiva
producenter av information. På dessa områden går utvecklingen mycket
snabbt.
I takt med att IT får en allt större roll som struktur och medium för
samhälle och vardagsliv ingriper IT-politiken i alltfler samhällsområden
och blir en politik för och i takt med samhällsförändringen. Under
2000-talets första år har politiken successivt gått från en tekniskt
dominerad IT-politik till en politik för det framväxande informations-
samhället med betoning av den nytta IT ger på en mängd olika områden.
På samma sätt har fokus skiftats från direkta insatser inom infra-
strukturområdet till bredare generella främjandeinsatser. Detta kräver
samordning och strategisk ledning av statens insatser. I denna propo-
sition presenteras en politik för effektiv och säker IT-användning i myn-
digheter, sjukvård och skola, öppenhet och tillgänglighet samt forskning
och innovation för att stödja utvecklingen av svensk IT-industri. Svenska
forskare, innovatörer och svenskt näringsliv skall även i fortsättningen
spela en viktig roll i utvecklingen av tekniken. Politiken för informa-
tionssamhället kan och bör också bidra till att andra politiska mål om
jämställdhet, hållbar utveckling, regional utveckling och effektiv för-
valtning uppfylls. IT-politik och IT-lösningar måste därför mer och mer
bli en integrerad del i alla andra politikområden.
En viktig uppgift är att undanröja juridiska hinder. Samtidigt bör det
betonas att befintliga lagar och andra bestämmelser gäller, även om IT
kan innebära nya former för kommunikation. De skillnader som
informationssamhällets tjänster innebär kan kräva särskilda regleringar,
såsom lagen om elektronisk kommunikation, särbestämmelser i yttrande-
frihetsgrundlagen och lagen om elektronisk handel. Målsättningen bör
vara att författningar inte skall hindra elektronisk kommunikation och
vara så teknikneutrala som möjligt. Onödiga hinder mot IT bör därför
undanröjas. Utnyttjande av IT får inte försämra rättssäkerheten eller
myndigheters förutsättningar att fungera. Myndigheterna bör vara
elektroniskt tillgängliga dygnet runt för informationslämnande och för att
hämta och söka information.
IT-politikens tidigare satsningar, IT i skolan (ITiS), allmän tillgång till
persondatorer (hem-pc-reformen), införande av elektronisk teknik i för-
valtningsarbetet (24-timmarsmyndigheten) och tillgång till väl funge-
rande elektroniska kommunikationsnät måste nu kompletteras med stra-
tegier för att öka kraften i alla de insatser som görs i stat och offentlig
sektor. Fokus förskjuts därigenom från infrastruktur till en samordnad
användning av tjänster och utveckling av verksamheten.
Sverige står inför ett stort förändringsarbete och politiken måste blicka
in i framtiden för att staka ut den väg som innebär att vi verkligen får ett
informationssamhälle för alla. Utvecklingen av IT blir alltmer komplex
och användningsområdena ökar. Det finns stora möjligheter för medbor-
gare, företag och organisationer att ta till sig ny teknik och använda den i
vardagen och verksamheterna. Det skapar ett behov av långsiktiga tek-
nikbedömningar för framtidens tjänstemiljöer. Regeringen har med
intresse följt och aktivt stöttat arbetet i de tekniska framsynsprojekt som
bedrivits med Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), som projektledare
och ett stort antal medverkande organisationer.
Prop. 2004/05:175
33
Denna typ av framåtblickande arbeten är mycket betydelsefulla. Även
om vi inte kan planera framtiden kan vi planera för framtiden. Genom ett
mer målmedvetet framtidsarbete kan politiken medverka till att bryta den
stämning av oro och trötthet inför framtiden som på senare år känne-
tecknat debatten. Risken finns att ett sunt kritiskt ifrågasättande av en
teknisk utveckling, som går allt snabbare, övergår i en orealistisk önskan
om att kunna ställa sig utanför denna utveckling. Tekniken kommer att
fortsätta att utvecklas och vi måste hantera den och utnyttja de möjlig-
heter som uppstår. Det är politikens uppgift att engagera medborgarna till
att aktivt medverka i byggandet av ett allt mer digitaliserat informations-
samhälle som också involverar alla människor.
5 Bakgrund
5.1 Tidigare
IT-propositioner
IT berör alla sektorer i samhället. En del av IT-frågorna är dock så sam-
manbundna med respektive verksamhet att de helt eller huvudsakligen
måste hanteras inom respektive sektor. Kärnan i politiken för informa-
tionssamhället är de frågor som har en mer generell och gränsöver-
skridande betydelse.
Vad som i dag kallas politik för informationssamhället kallades, före
1990-talets början, ofta datapolitik. I propositionen Om datapolitik
(prop. 1984/85:220) behandlades datatekniken i arbetslivet, den tekniska
utvecklingen, utbildning och personlig integritet.
Nästa större proposition, med en ännu större bredd, var Åtgärder för att
bredda och utveckla användningen av informationsteknik (prop.
1995/96:125
)
. Huvudinriktningen kan sammanfattas med rubrikerna
utbildning, rättsordningen och samhällets informationsförsörjning.
I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop.
1999/2000:86), föreslogs mål, inriktning och prioritering av områden för
IT-politiken. Utgångspunkt för målen, som riksdagen också beslutade
(bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256), var Sveriges position som en
av världens mest framstående IT-nationer med bl.a. en stark industriell
bas, hög användning av informationsteknik både inom offentlig och
privat sektor samt en stark expansion av företag inom IT-sektorn. Ut-
vecklingen i samhället beskrevs som ”den digitala revolutionen” eller
”IT-revolutionen” där motorn i processen var informationstekniken
representerad överallt i samhället. Det nya IT-politiska målet var att Sve-
rige som första land skulle bli ett informationssamhälle för alla. Den
vägledande inriktningen var att IT-politiken skulle främja och därmed
bidra till ökad uppfyllelse av följande allmänna politiska mål: tillväxt,
sysselsättning, regional utveckling, demokrati och rättvisa, livskvalitet,
jämställdhet, en effektiv offentlig förvaltning samt ett hållbart samhälle.
Vidare beslutades att staten när det gällde bl.a. regelsystem, utbildning
och infrastruktur skulle prioritera att öka tilliten till IT, kompetensen att
använda IT samt tillgängligheten till informationssamhällets tjänster i
syfte att skapa ett informationssamhälle för alla i enlighet med den före-
slagna inriktningen av IT-politiken.
Prop. 2004/05:175
34
Den hastiga utvecklingen av Internet och en expansion av kapacitets-
krävande kommunikationstjänster kräver mer utbyggnad av IT-infra-
struktur med hög överföringskapacitet. En sådan utbyggnad bedömdes i
första hand ske genom marknadens försorg, men de glesast befolkade
delarna av landet bedömdes behöva ytterligare insatser. Ett omfattande
program med stöd till kommuner och enskilda för investeringar i IT-
infrastruktur med hög överföringskapacitet presenterades.
5.2
Den internationella IT-politiken
Sverige deltar i det internationella IT-politiska arbetet. För närvarande
pågår FN-toppmötet om informationssamhället (World Summit on
Information Society, WSIS). Det främsta målet för toppmötet är att
bygga ett öppet samhälle där alla människor i alla länder får tillgång till
information och kunskap. Toppmötet skall samla regeringar, näringsliv
och det civila samhället för att gemensamt arbeta för att minska digitala
klyftor och lägga grunden för ett informationssamhälle som omfattar alla.
Regeringen återkommer till de sakfrågor som behandlas inom ramen för
WSIS i avsnitten 8.4, 15.15.1, 16.1.4.
Inom EU sker det IT-politiska samarbetet främst inom ramen för initi-
ativet e-Europa, ett informationssamhälle för alla. Initiativet är en del av
den strategi som stats- och regeringscheferna inom EU beslutade vid ett
möte i Lissabon 2000. Det mål som då sattes upp var att före 2010 göra
Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskaps-
baserade ekonomin med hållbar tillväxt, ökad sysselsättning och social
sammanhållning. Det fortsatta IT-politiska samarbetet inom EU kommer
att ske med utgångspunkt från kommissionens nyligen föreslagna strategi
i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsätt-
ning. I bilaga 15, Reglering, myndigheter samt EU:s IT-politiska sam-
arbete, finns en översiktlig beskrivning av hur arbetet med samråd och
information mellan regering och riksdag bedrivs i EU-frågor, såsom
EU:s IT-politiska samarbete.
5.3
Utvärderingar av den svenska IT-politiken
Vikten av att insatserna följs upp och utvärderas underströks av Trafik-
utskottet (bet. 1999/2000:TU9) i samband med beslutet om prop.
1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla. I propositionen lades ett
antal mål fast för IT-politiken: dels det övergripande målet om att Sve-
rige som första land skall bli ett informationssamhälle för alla, dels
inriktning av IT-politiken och prioriterade uppgifter. Huvuddelen av
dessa har på regeringens uppdrag utvärderats av Institutet för tillväxt-
politiska studier (ITPS) som lämnade en rapport i november 2003.
Regeringen har även givit Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att
studera utfallet av den IT-politiska inriktningen samt bedöma om det
övergripande målet uppnåtts. Nedan presenteras några av de huvud-
sakliga slutsatserna från dessa utvärderingar. En utförligare sammanfatt-
ning redovisas i bilaga 1. I övrigt återkommer slutsatserna från ITPS i
Prop. 2004/05:175
35
vissa fall i samband med regeringens förslag och bedömningar i denna
proposition.
Det IT-politiska målet
Det övergripande målet som gällt för IT-politiken, att Sverige som första
land skall vara ett informationssamhälle för alla, uttrycker en strävan att
Sverige skall vara en framstående IT-nation, med hög användning och
stor nytta av IT i alla delar av samhället och i alla samhällsgrupper. Upp-
följningar och utvärderingar visar, enligt ITPS, att Sverige har lyckats
relativt bra med att uppnå ett brett deltagande i IT-samhället. En stor och
ökande andel av befolkningen använder IT. Exempelvis har andelen per-
soner som använder Internet ökat från 76 till 82 procent mellan 2000 och
2003. Även bland företag och i offentlig sektor har IT-användningen ökat
avsevärt under samma period. Det råder ingen tvekan om att statliga
insatser, t.ex. i form av infrastrukturinvesteringar och systemet med
lånedator, bidragit till denna snabba utveckling.
Trots att IT-användningen ökar finns det emellertid fortfarande skill-
nader mellan olika grupper. Den största klyftan finns mellan olika åldrar.
Äldre personer använder IT i mindre omfattning än barn, ungdomar och
yrkesaktiva vuxna. Likaså ser vi fortfarande en skillnad mellan personer
med olika utbildningsnivå, inkomst och etniskt ursprung. Det finns en
större andel IT-användare bland personer med högre utbildning, högre
inkomst och med svenskt ursprung, i jämförelse med övriga grupper.
Ålders-, inkomst- och utbildningsklyftorna har minskat något under
perioden. Bland personer med utländsk bakgrund stagnerar dock den
förut ökande IT-användningen och klyftorna riskerar att öka. Skillnaden i
IT-användning mellan män och kvinnor har däremot minskat avsevärt
mellan 2000 och 2003 enligt ITPS utvärdering, för att nu utgöra den
minsta skillnaden. Sammanfattningsvis visar utvärderingarna att den
förda IT-politiken bidragit till en ökning av allas deltagande i informa-
tionssamhället men att de kvarstående skillnaderna mellan olika grupper
innebär att målet ännu inte nåtts fullt ut. Internationella jämförelser av
hur olika länder positionerar sig på IT-området brukar utgå från kriterier
såsom IT-företagens antal och tillväxt, hushållens datorinnehav, Internet-
tillgång och bredbandsaccess samt användningen av IT i offentlig och
privat sektor. Sverige ligger generellt sett bra till i dessa jämförelser men
har förlorat flera tätpositioner jämfört med 2000. Trots att Sverige ligger
bland de främsta IT-nationerna finns det några länder före oss i alla eller
flertalet avseenden när ländernas IT-mognad bedöms på detta sätt.
IT-politikens inriktning
I 2000 års IT-beslut lades en vägledande inriktning för IT-politiken fast.
IT-politiken skulle främja och bidra till ökad måluppfyllelse inom
18 allmänpolitiska mål. Inriktningsmålen har utvärderats av ESV som
undersökt om utvecklingen gått i önskvärd riktning och om statens
insatser bidragit till denna utveckling. Utvärderingen har också uppmärk-
sammat vilka eventuella hinder som finns för en positiv utveckling samt
Prop. 2004/05:175
36
om relevant statistik och annan data tas fram som möjliggör uppföljning
och utvärdering.
IT-politiken skulle främja tillväxt genom ökad konkurrenskraft för
IT-sektorn, genom att skapa nya marknader, fler jobb och ökad produk-
tivitet samt genom en ökning av e-handeln. Enligt ESV:s rapport visar
statistik för export och import av IT-relaterade varor och tjänster samt
IT:s andel av BNP, att den svenska IT-sektorn har en stark internationell
konkurrenskraft som fortsätter att utvecklas i positiv riktning.
Enligt rapporten råder det också relativt stor enighet om att den ökade
IT-användningen bidragit till ökad arbetsproduktivitet i företag och
offentlig sektor, vilket i sin tur bidrar till ökad tillväxt (för en utförligare
beskrivning av IT:s effekter på tillväxten se bilaga 16). Ökad e-handel
har inte varit den motor för tillväxt som allmänt förväntades. Visserligen
har hushållens, offentliga sektorns och näringslivets e-handel ökat avse-
värt, men inte i den omfattning som förutsågs. Bara ungefär en tiondel av
de statliga myndigheterna har infört någon form av e-handel, t.ex. upp-
handling med elektroniska hjälpmedel. Bland kommunerna är denna
andel ca 30 procent. Offentliga sektorn har således inte en särskilt fram-
trädande roll som föregångare inom e-handel enligt ESV:s rapport.
När det gäller e-handel mellan företag samt hushållens e-handel, har
användningen av Internet för kommersiella syften ökat snabbt under de
senaste åren. Exempelvis har andelen personer i åldersgruppen 16–74 år
som sköter sina bankaffärer via Internet ökat från 10 till ca 40 procent
mellan 2000 och 2004. Andelen av hushållen som någon gång handlar
varor över Internet har ökat från 12 till 23 procent mellan 2000 och 2003.
Vidare var IT-politikens inriktning att sysselsättningen skulle främjas
genom IT-utbildning av god kvalitet på alla nivåer, som ökar anställbar-
heten. IT-relaterade utbildningar finns på alla nivåer inom utbildnings-
väsendet, såväl inom grundskola, gymnasieskola, högskola som i övrig
vuxenutbildning i privat och offentlig regi. Även på högskolenivå ut-
vecklas IT-användningen successivt även om satsningarna varierar stort
mellan olika högskolor. Högskoleverkets undersökningar visar dock att
en stor andel av de nyutexaminerade lärarna anser att de inte fått till-
räcklig kunskap om hur IT kan användas i undervisningen. IT-kompetens
krävs numera inom flertalet yrkesområden och sektorer och kan bidra till
ökad attraktivitet på arbetsmarknaden. För vissa av de arbetssökande kan
bristande IT-kompetens vara en orsak till arbetslöshet, som således kan
avhjälpas med utbildningsinsatser för denna grupp (en utförligare
beskrivning av IT-användning och IT-utbildning lämnas i bilaga 17).
Den regionala utvecklingen skulle främjas genom en bra IT-infra-
struktur som skapar förutsättningar för tillväxt i hela landet. ESV menar
att Sverige har kommit långt i arbetet med en väl fungerande IT-infra-
struktur som täcker hela landet. De statliga insatserna har bidragit till en
god grund för företagande i glesbygd såväl som i andra regioner.
Demokrati och rättvisa skulle främjas genom användning av IT för att
öka allas möjligheter till information och delaktighet i politiska besluts-
processer, ett aktivt medborgarskap och ökade möjligheter att använda
yttrandefriheten. Möjligheterna att använda IT i demokratiska processer
undersöks för närvarande i olika försöksverksamheter och lokala initia-
tiv. Det finns enligt ESV:s rapport många exempel som visar hur IT
används av medborgare och beslutsfattare för att finna och sprida infor-
Prop. 2004/05:175
37
mation och för att föra en dialog och därmed främja den representativa
demokratin och ett brett medborgerligt deltagande.
6
Mål
6.1 Målstruktur
Regeringens bedömning: Politiken för informationssamhället bör väg-
ledas av ett övergripande mål med tre delmål. Delmålen bör ersätta den
IT-politiska inriktning och de tre prioriterade uppgifter som riksdagen
tidigare beslutat.
Skälen för regeringen bedömning: Som framgår av avsnitt 5 beslu-
tade riksdagen 2000 dels det övergripande målet att Sverige som första
land skulle bli ett informationssamhälle för alla, dels IT-politikens inrikt-
ning inom olika politikområden (18 inriktningsmål).
Riksdagen fattade vidare beslut om tre prioriterade uppgifter för staten,
nämligen
– att öka tilliten till IT,
– att öka kompetensen att använda IT samt
– att öka tillgängligheten till informationssamhällets tjänster.
Regeringens förslag i denna proposition till mål och delmål ligger i sak
ganska nära nu gällande mål, IT-politikens inriktning och prioriterade
uppgifter. Däremot föreslås en väsentlig förenkling av målstrukturen för
att underlätta uppföljningen.
Politiken för informationssamhället, IT-samhället, bör även fortsätt-
ningsvis vägledas av ett övergripande mål. De 18 inriktningsmålen före-
slås däremot ersättas av delmål 1–3 (om kvalitet, tillväxt samt tillgäng-
lighet och säkerhet) på det sätt som närmare beskrivs i nedanstående
avsnitt.
De prioriterade uppgifterna föreslås nu förändras på följande sätt:
– Tillgängligheten ersätts av delmål 3, Tillgänglighet och säkerhet och
avser framför allt IT-infrastrukturen.
– Tilliten motsvaras i det nya förslaget delvis av delmål 3, delvis av
begreppet ”förtroende”. Därmed avses behovet av användarnas förtro-
ende dels för att teknik och system fungerar, dels för att innehållet inte
hotar integriteten eller är skadligt för barn.
– Kompetensen ingår i det nya förslaget som ett av medlen för del-
mål 2, Tillväxt, bl.a. innebärande att särskilt småföretagare bör få hjälp
med att öka sin IT-kompetens för att därmed kunna utnyttja IT på ett till-
växtskapande sätt.
Delmål 1 Kvalitet och delmål 2 Hållbar tillväxt avser effekterna av IT i
samhället, medan delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet gäller viktiga red-
skap i politiken för informationssamhället.
Utöver de mål som riksdagen föreslås lägga fast redovisas regeringens
avsikt att prioritera insatserna för att skapa ett bättre förtroende för IT
och att utveckla formerna för samordning och uppföljning av politiken.
Prop. 2004/05:175
38
6.2
Målet för politiken för informationssamhället
Regeringens förslag: Sverige skall vara ett hållbart informationssam-
hälle för alla.
ITPS rapport En lärande IT-politik för tillväxt och välfärd:
Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) föreslår att ”Ett informa-
tionssamhälle för alla” även i fortsättningen bör vara ledstjärnan för
svensk IT-politik. ITPS kritiserar den tidigare målformuleringen om ett
informationssamhälle för alla ”före alla andra länder” med att den ger
intryck av en reaktiv politik – om Sverige ligger först är allting bra och
man kan utan förändringar fortsätta på den väg man valt.
Remissinstanserna: Statskontoret, Konsumentverket, Handikappom-
budsmannen, Nätuniversitetet och Invest in Sweden Agency (ISA) in-
stämmer i ITPS förslag beträffande IT-politiska mål. Handikapps-
ombudsmannen och Hjälpmedelsinstitutet pekar på att det är viktig att
göra informationssamhället tillgängligt för människor med funktionsned-
sättningar. Pensionärernas riksorganisation betonar betydelsen av att
målet för IT-politiken omfattar alla och att det måste visa sig i verklig-
heten för de äldre. Umeå universitet anser, när det gäller mätbara mål, att
på ett så föränderligt område som IT-användningen kan det vara
tillräckligt att IT-politiken bara pekar ut färdriktningen. Kungliga Veten-
skapsakademin instämmer i ITPS kritik av det IT-politiska målet särskilt
när det gäller ”Sverige som första land” och anser att nyttan med att vara
ett föregångsland måste diskuteras mer i detalj än hittills. Blekinge
Tekniska Högskola pekar på att perspektivet på IT bör vidgas då det inte
enbart är ett verktyg för att realisera politiska mål, utan i högre grad en
samhällsförändrande kraft. Föreningen Svenskt Näringsliv menar att
regeringens IT-politiska vision om ett informationssamhälle för alla har
ett brett stöd också i näringslivet och betonar att det är samhällets
samlade IT-användning som utgör den främsta förutsättningen för en
stark ekonomisk tillväxt samt anför att främjande av IT-användningen är
en gemensam angelägenhet. IT-Företagen betonar att politiken än mer
tydligt skall sätta nyttan i centrum.
Skälen för regeringens förslag: Målet bör även i fortsättningen vara
att skapa ett informationssamhälle som inkluderar alla. Redan i den förra
IT-propositionen (prop. 1999/2000:86) konstaterades att informations-
tekniken (IT) snart finns representerad överallt i samhället; utöver IT
innefattas i informationssamhället (IT-samhället) också de människor
och organisationer som bygger, driver och utnyttjar systemen samt de
rättsliga och ekonomiska villkor som reglerar dem. Utvecklingen av
informationssamhället förutsätter att ytterligare digitalisering sker jäm-
sides med utvecklingen av de delar av informationssamhället som inte är
rent tekniska. Kravet på en balanserad utveckling framgår av att
begreppet hållbar läggs till. Begreppet definieras närmare i avsnitten 6.4
och 14.
Det gäller att göra informationssamhället tillgängligt för alla, kvinnor
och män, unga och gamla, människor med eller utan funktionshinder,
företag och myndigheter i tätort och glesbygd i alla delar av vårt land, på
rimliga villkor. Detta informationssamhälle skall kvinnor och män kunna
Prop. 2004/05:175
39
delta i och bidra till på samma villkor och det skall råda en balans mellan
könen.
Politiken hittills har till stora delar präglats av satsningar inom den
tekniska infrastrukturen, vilka är en förutsättning för informationssam-
hällets fortsatta digitalisering. Detsamma gäller främjande av konkurrens
samt effektivt utnyttjande av radiofrekvenser. Tillgängligheten för alla
ställs på sin spets när det gäller funktionshindrade och andra särskilda
grupper som riskerar att utestängas från informationssamhället. Det är
viktigt att informationssamhället blir inkluderande, inte exkluderande.
Särskilda åtgärder aviseras i denna proposition för att uppnå detta. Sam-
tidigt som IT-användning alltmer blir något naturligt för de flesta
människor är det också angeläget att framhålla att detta verktyg inte helt
kan ersätta de traditionella kommunikationsformerna, t.ex. för människor
som av olika skäl inte kan eller vill använda tekniken.
Användning av IT av alla förutsätter att alla kan ha tillräckligt förtro-
ende för att IT och Internet fungerar och går att lita på. Förtroende för IT
beror dels på den tekniska tillförlitligheten och tillgängligheten, dels på
ett mer svårdefinierat subjektivt förtroende. Arbetet med administrativ
och teknisk informationssäkerhet fortsätter och har utvecklats väsentligt
sedan föregående IT-proposition. Användarnas brist på förtroende för IT
har dock i en annan bemärkelse blivit ett allt större problem som för-
tjänar ökad uppmärksamhet. Det bristande förtroendet kan gälla föräldrar
som oroar sig för vad barnen möter på nätet eller konsumenter som är
oroliga för att råka ut för brottslighet och kränkande behandling som
möjliggörs genom Internet. Att iaktta försiktighet är uttryck för en sund
inställning till tekniken. Det finns ett behov av att minska riskerna med
att använda IT.
IT ger möjligheter att öka livskvaliteten och bidra till tillväxten.
Särskilda delmål föreslås med denna innebörd (se avsnitt 6.3–6.4).
Det föreslagna målet för politiken för informationssamhället ligger väl
i linje med arbetet inom EU där en ny strategi för informationssamhället
för 2006–2010 är under utarbetande. Kommissionens initiativ i2010 har
nyckelorden informationsområde, innovation och investeringar samt ett
europeiskt informationssamhälle där alla kan delta. Kommissionens för-
slag är att med olika medel främja en öppen och konkurrenskraftig inre
marknad för informationssamhället och för media, stärka innovation och
investeringar i IT-forskning för att främja tillväxt och fler och bättre
arbetstillfällen samt att främja ett europeiskt informationssamhälle där
alla kan delta, som främjar tillväxt och sysselsättning på ett sätt som
överensstämmer med hållbar utveckling och som prioriterar bättre
offentliga tjänster och livskvalitet.
För att ett land skall kunna hävda sig internationellt krävs en fram-
skjuten position på IT-området. I den tidigare målformuleringen (prop.
1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) angavs att
Sverige som första land skulle bli ett informationssamhälle för alla. Den
del av målformuleringen som avser Sverige som första land har kriti-
serats av ITPS, som pekar på att det inte framgår om det är ett
fortvarighetstillstånd som avses och vad det innebär mer exakt. Sverige
har i många undersökningar legat i topp eller bland de främsta inom olika
områden. Huruvida målet uppfyllts eller inte, har enligt ITPS varit svårt
att avgöra. Regeringen anser att det alltjämt är av stor vikt att Sverige
Prop. 2004/05:175
40
internationellt sett ligger i framkant och har en framskjuten position på
IT-området. Formuleringen om att Sverige skall vara första landet bör
dock utgå av de skäl som anges i kritiken från ITPS.
Ekonomistyrningsverket har i sin rapport Diskussion kring målen för
regeringens IT-politik (dnr N2004/5931/ITFoU) pekat på att även infor-
mationsbegreppet är odefinierat vilket medför svårigheter med uppfölj-
ning. Karaktären på målet bör dock vara styrande för hur uppföljnings-
bart det behöver vara. Uppföljningsbara mål som är tidsatta och mätbara
är ofta kopplade till en viss verksamhet med särskilt avsatta resurser. Ett
mål för ett helt område kan tjäna som ledstjärna för arbetet, men det är
inom respektive område som den faktiska uppföljningen bör ske.
6.3
Delmål 1 Kvalitet
Regeringens förslag: IT skall bidra till förbättrad livskvalitet och till att
förbättra och förenkla vardagen för människor och företag (delmål 1).
Det föreslagna målet skall tillsammans med delmål 2 och 3 ersätta den
IT-politiska inriktning samt de prioriterade uppgifter som riksdagen
beslutade 2000.
ITPS rapport: ITPS rekommenderar att IT-politiken är användar-
inriktad. I rapporten föreslås att visionerna kring den elektroniskt sam-
manhållna nätverksförvaltningen och 24-timmarsmyndigheten utvecklas
och preciseras. Vad gäller vårdpolitiken föreslår ITPS att aktörerna i
första hand tar tag i att utveckla ett för alla vårdgivare gemensamt infor-
mationsstöd runt patienten, tillgängligt var patienten än befinner sig i
vårdkedjan. Vad gäller skolan anser ITPS att alla elever skall garanteras
så lika möjligheter som möjligt att under sin skolgång grundlägga en god
kunskap om IT:s användning. Vidare anser ITPS att kopplingarna mellan
IT, kultur och utbildning förstärks. Enligt ITPS måste IT-användningen i
företag och myndigheter gå hand i hand med organisatorisk och institu-
tionell förnyelse. ITPS framhåller vikten av hur de 95 procent av ekono-
min som tillhör den IT-användande sektorn förmår att ta till sig, använda
och utveckla tekniken som ett verktyg för att nå sina verksamhetsmål.
Remissinstanserna: Statskontoret framför att visionen (om offentliga
e-tjänster) måste formuleras i uppföljningsbara mål, t.ex. genom att tid-
sätta dem. Riksförsäkringsverket anser att utvecklingen av 24-timmars-
myndigheten främst rör begrepp som bättre tillgänglighet och service,
men arbetet påverkar all IT-relaterad verksamhet, myndighetens organi-
sation och arbetssätt. Handikappombudsmannen anser att rapporten tar
upp viktiga aspekter men har glömt att ”alla” utgörs av enskilda
människor med mycket olika behov. Människor med funktionsned-
sättningar är viktiga i förverkligandet av ett informationssamhälle för
alla. Kungliga Tekniska högskolan (KTH) anser att IT-användning
kommer att ge en betydande kvalitets- och serviceförbättring under de
kommande åren. KTH instämmer med rapporten att en av de viktigaste
faktorerna är hur IT absorberas av näringslivet i stort. Skolverket anser att
IT och pedagogik är nyckelfrågor för fortsatta statliga engagemang.
Myndigheten för skolutveckling anser att överlämnandet av ansvaret för
IT-utvecklingen i skolan till kommunen kräver fortsatta nationella
Prop. 2004/05:175
41
satsningar i annan form och inte i den finansiella storlek som tidigare.
Föreningen Svenskt Näringsliv framhåller att betydelsen av elektronisk
tjänsteutveckling i offentlig sektor är stor. Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet anser att IT-politik i första hand bör stödja
pågående verksamheter och projekt och initiering av nya projekt skall ses
som komplement till pågående aktiviteter baserat på verksamheternas
behov. Förbunden påpekar vidare att stora delar av offentligt IT-an-
vändande i Sverige sker på regional och lokal nivå. Diskussioner kring
IT-politiken bör därför enligt förbunden utgå från den offentliga sektorns
behov snarare än från ett snävt statligt perspektiv. Ett användarperspektiv
bör konsekvent genomsyra IT-politiken. Vad gäller vården vill Social-
styrelsen framhålla det positiva pågående samarbetet mellan styrelsen,
Carelink, Svenska kommun- och landstingsförbunden och andra aktörer.
Landsorganisationen i Sverige (LO) delar utredningens uppfattning att
IT-politiken behöver bli mer användar- och behovsstyrd. LO delar
rapportens uppfattning att IT i grunden kommer att förändra förutsätt-
ningen för såväl privat som offentlig verksamhet.
Skälen för regeringens förslag
Bakgrund
Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen (prop.
1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) har anknytning
till det här föreslagna delmål 1 Kvalitet i följande avseenden:
att främja demokrati och rättvisa genom att
– öka allas möjlighet till information om offentlig verksamhet och del-
aktighet i politiska beslutsprocesser, både i Sverige och i övrigt inom EU
genom användningen av IT,
– bidra till ett aktivare medborgarskap genom att IT skapar nya möj-
ligheter att använda yttrandefriheten,
– tillvarata IT:s möjligheter att bevara och utveckla kultur, kulturarv
och språk i Sverige,
– inte otillbörligt kränka människors integritet när IT används.
att främja livskvalitet genom att
– öka individernas välfärd genom användningen av IT i vardags- och
arbetslivet,
– höja utsatta gruppers livskvalitet genom användningen av IT.
att främja jämställdhet och mångfald genom att
– öka alla människors förutsättningar att utnyttja informationstekni-
kens möjligheter oberoende av kön, ålder, etnisk bakgrund och eventu-
ella funktionshinder.
Utfallet av den IT-politiska inriktningen har utvärderats av Ekonomi-
styrningsverket (ESV) (se bilaga 1), som fann att utvecklingen har gått
enligt inriktningen, bortsett från mångfaldsmålet, eftersom skillnaden i
användning mellan grupper med olika etnisk bakgrund tycks ha ökat
under perioden. Vidare förefaller enligt ESV inte heller jämställd-
hetsmålet ha förverkligats när det gäller sammansättningen av IT-
specialisterna som skulle motsvara befolkningen med avseende på i
första hand kön.
Prop. 2004/05:175
42
Sammanfattning
Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen föreslås ersättas
delvis med det mer allmänt formulerade delmålet att IT skall bidra till
förbättrad livskvalitet och syfta till att förbättra och förenkla människors
vardag (delmål 1). Delmålet konkretiseras i åtgärder på respektive om-
råde. På detta sätt underlättas uppföljningen.
Det föreslagna kvalitetsmålet fokuserar IT:s värde i vardagslivet. IT:s
betydelse för människornas och företagens vardag blir alltmer påtaglig.
IT, både med hjälp av privata och offentliga e-tjänster, bidrar nu väsent-
ligt till kvalitet, nytta och nöje i de flesta människors privat- och yrkesliv
och är ett naturligt inslag i flertalet företag. De handlingsmedel reger-
ingen förfogar över är framförallt att stimulera och underlätta utveckling
och införande av IT i de offentliga verksamheterna samt i offentliga
tjänster, riktade såväl mot enskilda människor som mot företag. Kvalitet
innebär också att vissa grupper, t.ex. funktionshindrade och äldre, skall
ha möjligheter att utnyttja IT (avsnitt 15.2), samt att man har förtroende
t.ex. för att barn skyddas mot skadligt innehåll (avsnitt 15.21). När det
gäller de privata tjänsterna handlar regeringens insatser framförallt om
att, där det behövs, undanröja hinder och skapa allmänna förutsättningar
för utvecklingen i form av infrastruktur (se bl.a. delmål 3 nedan).
Exempel på IT:s betydelse för vardagen
Genom det föreslagna målet framhålls IT:s betydelse för alla verksam-
hetsområden, eftersom regeringens och riksdagens beslut i allmänhet
syftar till förbättringar och förenklingar i människors och företags var-
dag.
Regeringens mål för de offentliga e-tjänsterna sammanfattas i be-
greppet 24-timmarsmyndigheten och innebär att tillgången till service
skall vara oberoende av tid och plats, medborgarnas och företagens kon-
takter med myndigheterna skall göras enklare och kvaliteten i servicen
skall förbättras. Utvecklingstakten har det senaste året emellertid varit
låg. En av de främsta orsakerna till detta är att den fortsatta utvecklingen
är mer komplex än tidigare och ställer vidare krav på e-tjänsternas bak-
omliggande strukturer. Det finns därför anledning att analysera lämpliga
åtgärder, exempelvis möjligheten att formulera mätbara och tidsatta mål
för den fortsatta utvecklingen.
För att uppnå en effektiv användning av informationstekniken är det
viktigt att medborgare och företag upplever nyttan av de förändringar
som förvaltningen genomgår. Detta förutsätter en dialog mellan brukarna
av förvaltningens tjänster och myndigheterna, bl.a. för att garantera att
tjänsterna utformats på ett kvalitativt riktigt sätt. Eftersom elektroniska
offentliga tjänster hänger samman med respektive verksamheter, kommer
urvalet och utformningen av dessa tjänster att ske av de verksamhets-
ansvariga i stat, kommun och landsting. ITPS har i sin rapport uppehållit
sig bl.a. vid e-tjänster inom vårdsektorn som exempel på IT:s möjligheter
att förbättra människors vardag och livskvalitet. Regeringen vill att detta
område skall prioriteras. Ett projekt om nationell patientöversikt skapa-
des våren 2004 för att utveckla en nationellt tillgänglig IT-baserad
Prop. 2004/05:175
43
söktjänst som sammanställer de mest vitala uppgifterna ur de lokalt
lagrade journaldatabaserna (se avsnitt 10.2.2).
IT-användningen är så grundläggande för samhällslivet att man bör
uppmärksamma och åtgärda könsskillnader i användningen av IT och
tillgången till utrustning, även om dessa skillnader tycks minska och nu
är betydligt mindre än skillnader som beror på ålder, utbildning, etniskt
ursprung och inkomst. I skriften Förslag till strategi för att minska de
digitala klyftorna (Justitiedepartementets arbetsgrupp för IT och demo-
krati, 2002) påpekas att även i hushåll med tillgång till Internet kan
kvinnor ha begränsad tillgång till datorn för att andra familjemedlemmar
använder den och för att kvinnorna tar hand om hemmet i större utsträck-
ning än männen.
Särskilda åtgärder bör vidtas för att öka delaktigheten för personer med
funktionshinder (se avsnitt 15.2.1).
I och med IT:s ökade användning har vidare ett annat viktigt hand-
lingsmedel, nämligen konsumentskyddet, blivit en allt viktigare statlig
och kommunal aktivitet (se avsnitt 13).
För att underlätta användandet av elektroniska tjänster som kräver
säker identifiering pågår en marknadsdriven utveckling av e-legitima-
tioner (se avsnitt 15.8) som givetvis är användbara både vid privata och
offentliga e-tjänster.
Pågående arbete i övrigt
Insatser som stöder delmål 1 pågår inom flertalet departementsområden.
Inom Justitiedepartementets område pågår flera utredningar om ökade
möjligheter till elektronisk ingivning i stället för inlämning av pappers-
dokument till myndigheter. Bättre datorstöd för domstolar, åklagare,
polis samt bättre metoder att informera medborgarna utreds. Dessutom
pågår överväganden om försök med elektronisk röstning samt över-
väganden om hur den offentliga sektorn – statliga myndigheter, landsting
och kommuner – kan använda IT interaktivt för att fördjupa och bredda
den demokratiska dialogen.
I storstadspolitiken spelar IT en viktig roll i projekt av olika slag.
Inom Socialdepartementets område redovisas ökade möjligheter för
e-tjänster inom sjuk- och hälsovårdens område, t.ex. för att underlätta
hanteringen av elektroniska recept. Ett intensivt arbete pågår för en natio-
nellt samordnad sjukvårdsrådgivning. Vid Försäkringskassan erbjuds allt
fler tjänster via Internet för att öka tillgängligheten och förkorta hand-
läggningstiderna. För den fortsatta utvecklingen av vård och omsorg för
äldre bedöms äldres tillgång till IT-baserad information vara en nyckel-
fråga. Det internationella nätverket Design för Alla bildades under 2002
och har till uppgift att främja tillgänglighet till nätet. Vidare redovisas
den stora betydelse som IT har för den nationella folkhälsan.
Inom Utbildnings- och kulturdepartementets område kan påpekas den
stora betydelse som IT har för skolan och kulturlivet, t.ex. för möjlighe-
terna att tillgängliggöra kulturarvet, där ett omfattande arbete pågår.
Arbetet att skydda barn från skadligt innehåll på nätet sker i ett nystartat
projekt vid Medierådet och Myndigheten för skolutveckling.
För konsumentpolitiken (som ligger inom Jordbruksdepartementets
ansvarsområde) pågår nu intensiva insatser för att stärka konsument-
Prop. 2004/05:175
44
skyddet på Internet. I övrigt ges många exempel på intressanta IT-
tillämpningar vid Jordbruksverket och Fiskeriverket.
Inom Näringsdepartementets område redovisas några exempel på den
stora betydelse som IT har inom arbetslivet och vikten av att bevaka IT:s
effekter på arbetsmiljön. IT har stor betydelse för samspelet mellan
Arbetsförmedlingen och aktörerna på arbetsmarknaden. Ny teknik inom
transportsystemet bedöms i första hand bidra till att förbättra trafik-
säkerheten.
6.4
Delmål 2 Hållbar tillväxt
Regeringens förslag: IT skall användas för att främja hållbar tillväxt
(delmål 2).
Det föreslagna målet skall tillsammans med delmål 1 och 3 ersätta den
IT-politiska inriktning samt de prioriterade uppgifter som riksdagen
beslutade 2000.
ITPS rapport: ITPS anser att om vi inte använder den rationali-
serings- och förnyelsepotential som finns i IT kommer det att bli svårt att
försvara den nuvarande levnadsstandarden. De statliga myndigheterna
skall bli förebilder för hur ”färre kan göra mer och bättre för fler”, dvs.
en högre produktivitet. Ett användarperspektiv bör konsekvent genom-
syra IT-politiken. Den framtida IT-politiken bör utgå från att det är helt
avgörande för den IT-relaterade tillväxten och för IT-branschens framtid
hur de 95 procent av ekonomin som tillhör den IT-användande sektorn
förmår att ta till sig, använda och utveckla tekniken som ett verktyg för
att nå sina verksamhetsmål. ITPS menar att framtida program bör priori-
tera IT-användning inom sådana företag som bedöms ha goda möjlig-
heter att påverka andra företag till en god IT-användning. Den offentliga
sektorn bör söka vägar för hur man skall samarbeta med, stärka och
etablera ett ömsesidigt lärande med den privata sektorn kring IT-stödd
verksamhetsutveckling samt utvecklingen av e-handel och elektroniska
tjänster.
Remissinstanserna: Kungliga Tekniska högskolan instämmer i att en
av de viktigaste faktorerna är hur IT absorberas av näringslivet i stort och
att ett neutralt, användarorienterat perspektiv på statliga insatser stärker
näringslivets konkurrenskraft. Högskolan pekar på målkonflikter mellan
effektiv IT-användning och exempelvis decentralisering, flexibilitet,
upphovsrätt och personlig integritet. Lantmäteriverket stödjer de formu-
lerade rekommendationerna och understryker vikten av att användarper-
spektivet skall utgöra en viktig utgångspunkt. Post- och telestyrelsen an-
ser att sambandet mellan e-handel och ekonomisk tillväxt bör analyseras.
Verket för innovationssystem (Vinnova) instämmer i ITPS krav på en ny
IT-politik men saknar skarpa formuleringar om tillväxt. Verket anser att
det är väsentligt att IT-politiken och näringspolitiken samordnas. Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet instämmer i att ett användar-
perspektiv konsekvent bör genomsyra IT-politiken. Den offentliga sek-
torn bör söka vägar för hur man skall samarbeta med, stärka och etablera
ett ömsesidigt lärande med den privata sektorn. Föreningen Svenskt
Näringsliv anser att ett större IT- och näringspolitiskt fokus måste riktas
Prop. 2004/05:175
45
mot små och medelstora företags villkor och dessa företags förutsätt-
ningar att använda IT. Det är allvarligt att väldigt många små företag inte
tror att IT kan bidra till att stärka deras konkurrenskraft. Landsorgani-
sationen i Sverige (LO) menar att IT, i likhet med andra tekniker,
kommer att bidra till en strukturomvandling som ställer stora krav på
arbetsmarknadspolitisk beredskap. LO anser att IT långsiktigt bidrar till
ett ökande behov av nya arbetstillfällen i samhället, snarare än att tekni-
ken löser en kortsiktig arbetskraftbrist. Näringspolitiskt spelar tillämp-
ningen av IT mycket större roll än IT-branschens verksamhet i sig.
IT-Företagen skriver att om den svenska IT-branschen skall ges en chans
att förbli en tillväxtbringande aktör måste de svenska IT-företagen
fortsätta att satsa på forskning och utveckling. Utan en levande
IT-bransch minskar enligt organisationen förutsättningarna att positivt
utveckla kunskapssamhället. Eftersom den svenska IT-branschen är en
högkvalitativ näring kommer Sverige enligt IT-Företagen endast att
kunna bibehålla sin position om vi förmår att nyttja resurserna hos en
stor, diversifierad och talangfull arbetsmarknad. Vidare menar organisa-
tionen att den svenska offentliga och privata sektorn måste bli mer
krävande som kunder. World Internet Institute beskriver två problem-
områden för att skapa tillväxt inom svensk IT-baserad tjänsteutveckling:
Dels saknas en tillräckligt stor hemmamarknad, dels saknas en aktiv
stimulans för att öka IT-användningen. Stockholms handelskammare
skriver att IT sannolikt ökar produktiviteten. Tillväxtpotentialen är dock
beroende av att förvaltningen går i takt med näringslivet i anpassningen
till den nya teknikens möjligheter. Stockholms handelskammare delar
uppfattningen att industrinära forskning behövs på området. De
forskningsinstitut som finns i dag bör utvecklas och styras mot närings-
livsnära forskning.
Skälen för regeringens förslag
Bakgrund
Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen (prop.
1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) har anknytning
till det här föreslagna delmål 2 Hållbar tillväxt i följande avseenden:
att främja tillväxt genom att
– öka den svenska IT-sektorns internationella konkurrenskraft,
– bidra till nya marknader, fler jobb och ökad produktivitet i hela sam-
hället genom användningen av IT,
– öka den elektroniska handeln.
att främja sysselsättning genom att
– öka anställbarheten genom att ge IT-utbildning med hög kvalitet på
alla nivåer.
att främja regional utveckling genom att
– bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en
bra IT-infrastruktur.
att främja jämställdhet och mångfald genom att
– bidra till att sammansättningen av IT-specialister motsvarar befolk-
ningen med avseende på kön och etnisk bakgrund.
att främja en effektiv offentlig förvaltning genom att
Prop. 2004/05:175
46
– låta den offentliga förvaltningen bli en föregångare i användningen
av IT.
att främja ett hållbart samhälle genom att
– använda IT för att främja en ekologiskt hållbar utveckling,
– bidra till att minska transporters miljö- och hälsopåverkan genom
användning av IT,
– inordna IT-utrustningen i ett hållbart kretslopp.
Utfallet av den IT-politiska inriktningen har utvärderats av Ekonomi-
styrningsverket (ESV) (se bilaga 1), som fann att utvecklingen har gått
enligt denna inriktning bortsett, framförallt, från att statens deltagande i
upphandling med elektroniska hjälpmedel fortfarande är mycket dåligt
utvecklat.
Sammanfattning
Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen föreslås ersättas
delvis med det mer allmänt formulerade delmålet att IT skall användas
för att främja hållbar tillväxt (delmål 2). Delmålet konkretiseras i åtgär-
der på respektive område. På detta sätt underlättas uppföljningen.
Det föreslagna målet om hållbar tillväxt avser framförallt IT:s möjlig-
heter till effektivare produktionsmetoder och nya, tillväxtfrämjande
arbetssätt inom såväl privat som offentlig verksamhet. Den offentliga
sektorn stimulerar tillväxten genom elektroniska tjänster som syftar till
att förenkla företagens kontakter med myndigheterna. Åtgärder för att
öka småföretagens IT-kompetens och förtroende för IT samt ökad jäm-
ställdhet i IT-branschen är andra exempel på tillväxtfrämjande insatser.
IT:s tillväxteffekter stimuleras i sin tur genom en framsynt forsknings-
och utvecklingspolitik.
Begreppet hållbar preciseras närmare nedan samt i avsnitt 14.
IT som tillväxtfaktor
IT är i dag, vid sidan om enskilda kvinnors och mäns engagemang, den i
särklass viktigaste faktorn för att åstadkomma produktivitetsutveckling
och tillväxt, både i den offentliga och privata sektorn genom IT:s ratio-
naliseringseffekter och genom de nya produkter och marknader som ut-
vecklas. IT:s betydelse för innovation och tillväxt är ett genomgående
tema i den innovationsstrategi, Innovativa Sverige – en strategi för till-
växt genom förnyelse (Ds 2004:36), som utbildnings- och näringsminist-
rarna presenterade sommaren 2004. I strategin pekas på att verksamhet
baserad på ny teknik och ny kunskap har stor betydelse för att skapa fler
arbetstillfällen och ökat förädlingsvärde. I strategin framhålls också att
IT är en viktig förändringskraft som bör utnyttjas i strategiska och sam-
lade satsningar inom till exempel vård, omsorg och offentlig förvaltning.
Regeringen har tagit initiativ till överläggningar med sex branscher
som är viktiga för sysselsättning och tillväxt i Sverige. Vid överlägg-
ningarna med representanter för företag och fackliga organisationer inom
IT- och telekomindustrin i april 2005 underströks betydelsen av att prio-
ritera och fokusera på de områden Sverige kan vara bäst inom. Mötet var
enigt i att Sverige måste utveckla och befästa sin ledande position inom
Prop. 2004/05:175
47
IT- och telekomområdet. Bilden av Sverige som ett framgångsrikt IT-
och innovationsland måste dessutom spridas så att Sverige ses som ett
attraktivt land för samarbeten och investeringar.
Behovet är nu i allt större utsträckning att organisationsformer måste
förändras och nya samverkansformer skapas eftersom IT t.ex. kan ge
intäkter och vinster på andra ställen än dem som får bära kostnaderna.
Vidare måste nya kunskaper utvecklas och den tekniska kunskapen ökas
hos dem som arbetar i verksamheterna. En viktig uppgift för offentlig
sektor är att genom utbildning, utveckling och forskning förstärka
beställar- och upphandlarkompetenserna. Allt detta är förutsättningar för
att investeringar i IT skall ge resultat.
Regeringen underströk i den forskningspolitiska propositionen Forsk-
ning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) forskningens betydelse för en
hållbar utveckling. I propositionen aviserades kraftiga förstärkningar till
bl.a. teknikvetenskaplig forskning på både Vetenskapsrådet och Vinnova.
Regeringen nämnde bl.a. forskning inom IT inom ramen för denna sats-
ning. En stark teknisk forskning är viktig för landets kompetensförsörj-
ning och för utveckling av nya kommersialiserbara idéer och högtek-
nologiska produkter (se avsnitt 15.5).
Elektronisk handel förutsätter en fungerande hård och mjuk infra-
struktur, konsumenternas och företagens förtroende för Internet, integri-
tetsskydd, informationssäkerhet, säkra transaktioner och kunskaper (se
avsnitt 13.2.1 angående e-handel ur ett konsumentperspektiv). Det är
marknadens roll att operativt utveckla elektronisk handel. Statens roll är
att vara en kunnig beställare, kravställare och användare. Staten skall
verka för att det finns goda infrastrukturella förutsättningar för elektro-
nisk handel och att motverka hinder för den fortsatta utvecklingen.
Statens roll är också att vara pådrivande, så att tillväxtpotentialen i
e-handeln utnyttjas fullt ut (se avsnitt 15.9 angående e-handel och
offentlig upphandling i offentlig sektor). Regeringen har tidigare genom-
fört insatser för ökad IT-kunskap i små och medelstora företag. En av
slutsatserna i den utvärdering som gjorts av Nutek är att små och medel-
stora företag är en nyckelgrupp för utveckling av e-handel och därmed
för tillväxtmålet. Undersökningar visar att småföretagare ofta har låg
kunskap om hur IT kan användas i deras verksamheter (se avsnitt 15.10
angående e-handel i små och medelstora företag). I regeringens över-
läggningar med företrädare för IT-branschen under våren 2005, under-
ströks också den offentliga sektorns betydelse för små och nya företag.
Kompetensutveckling är en generell metod att gynna förnyelse och
effektivisering av de små och medelstora företagen. Därför behövs stat-
ligt stöd till kompetenshöjande åtgärder.
Begreppet förtroendet för IT förknippas i allt högre grad med enskildas
och företags, särskilt småföretags, förtroende för IT och Internet. En brist
i förtroendet är ett hinder för tillväxten. Bristande förtroende hos före-
tagare kan bero på oro för att affärshemligheter röjs eller annan oro kring
den personliga integriteten, exempelvis att man lämnar elektroniska spår
och risk för dataintrång. Det kan också vara fråga om oförmåga att
hantera det stora informationsflödet på Internet liksom misstro till IT
som beror på bristande IT-kompetens. IT-kompetens är därför en
nyckelfaktor för att förbättra utnyttjandet av IT särskilt i småföretag.
Prop. 2004/05:175
48
En grundläggande förutsättning är också en underliggande väl funge-
rande infrastruktur med en hög informationssäkerhet (se avsnitt 15.14).
IT som tillväxtkraft handlar om dess användning i alla delar av sam-
hället och näringslivet. Det finns en manlig dominans inom IT-branschen
och detta problem tycks inte ha minskat de senaste åren. Ett tecken på att
problemen är djupgående och långsiktiga är den manliga dominansen
även i de kvalificerade IT-utbildningarna. En förutsättning för att detta
skall rättas till är att de arbetssökande upplever branschen som en bra
arbetsplats, för såväl kvinnor som män (se avsnitt 15.7).
Hållbar tillväxt som målformulering uttrycker en kombination av håll-
bar utveckling och ekonomisk tillväxt. Hållbar utveckling är ett över-
gripande mål för regeringens samlade politik. Den framtida IT-politiken
bör spegla detta. Utgångspunkten bör därför vara att en långsiktig IT-
politik utformas så att den tar ett helhetsgrepp kring hur IT kan bidra till
en samhällsutveckling som är hållbar varvid ekonomiska, sociala och
miljömässiga aspekter ges lika hänsyn. IT ska användas för att minska
samhällets negativa miljöpåverkan och bidra till att de statliga miljö-
kvalitetsmålen uppnås.
Sverige för en progressiv miljö- och samhällsbyggnadspolitik. Visio-
nerna om det hållbara samhället och det gröna folkhemmet är tydliga och
till dessa visioner har fogats ambitiösa mål och strategier (prop.
2004/05:150). Sverige är dessutom en ledande IT-nation, med en stark
industriell bas och en hög användning av informationsteknik, både inom
offentlig och privat sektor. Denna kombination gör det möjligt för Sve-
rige att ligga i framkant med att utveckla system och IT-applikationer
som är till nytta för hela samhällsutvecklingen och miljön, och som sam-
tidigt skapar fördelar för svensk industri på den internationella markna-
den.
IT i sig har en negativ miljöpåverkan under IT-produkternas livscykel.
Arbetet med att inordna IT-produkterna i ett hållbart kretslopp är därför
en särskilt viktig uppgift framöver. Samtidigt har IT en stor potential när
det gäller att minska miljöbelastningen inom sektorer som byggande och
transporter. IT erbjuder också möjligheter för envar att arbeta och bo på
sätt som tidigare inte varit möjligt.
Pågående arbete i övrigt
Mycket arbete pågår redan inom Regeringskansliet i syfte att uppfylla
målet hållbar tillväxt. Dessa insatser redovisas i mer detalj i avsnitten
som gäller respektive departements område.
Inom Justitiedepartementets område har en proposition om upphovsrätt
lämnats till riksdagen, vilket bl.a. innebär ett förbud att kopiera olagligt
material. Vidare redovisas i denna proposition arbetet inom EU på en
enhetligare patentlagstiftning inom Europa. Båda dessa frågor är exempel
på insatser av betydelse för tillväxten genom att upphovsrätten respektive
patenterbarheten definieras klarare.
Inom Utrikesdepartementets ansvarsområde pågår marknadsföring av
högteknologiska områden och nya branscher där Sverige och svenska
företag har särskild kompetens. Ansvaret för standardiseringsfrågor
ligger inom Utrikesdepartementets område men dessa behandlas i propo-
Prop. 2004/05:175
49
sitionen under Näringsdepartementets område tillsammans med nära-
liggande frågor som rör terminologi och öppen källkod.
Inom Utbildnings- och kulturdepartementets område pekar regeringen
på betydelsen av att läro- och kursplaner återspeglar de kompetenskrav
som informationssamhället ställer samt att uppföljningen av skolornas
förutsättningar att motsvara IT-kompetensen också återspeglar dessa
krav. Vidare redovisas de insatser som görs för forskning och utveckling
inom IT-området. Inom kulturområdet är den digitala utvecklingen en
tillväxtfaktor av betydelse särskilt inom filmbranschen och regeringen
bereder därför ett uppdrag att särskilt bevaka denna utveckling.
Inom konsumentpolitiken (Jordbruksdepartementet) framhålls att
e-handelns utveckling hejdas av att många konsumenter känner bristande
förtroende för denna användning av IT, vilket är ett viktigt område att
bevaka för konsumentpolitiken.
Det avsnitt i propositionen som avser Näringsdepartementets område
innehåller flera delar som har direkt betydelse för tillväxt och konkur-
renskraft. IT-sektorns konkurrenskraft kan främjas genom forskning och
utveckling. IP-telefoni uppmärksammas som en expansiv del av
IT-sektorn. E-handel styrs visserligen huvudsakligen av marknads-
krafterna men den offentliga sektorn har som en stor upphandlare också
en väsentlig betydelse, t.ex. genom att främja öppna standarder och
öppen programvara. Småföretagens möjligheter att konkurrera vid
offentlig upphandling är en viktig fråga. Inom Näringsdepartementets
område ges exempel på en sektor där IT betytt mycket för konkurrens-
kraften, nämligen den skogsbaserade sektorn.
6.5
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
Regeringens förslag: En effektiv och säker fysisk IT-infrastruktur med
hög överföringskapacitet skall finnas tillgänglig i alla delar av landet,
bl.a. för att ge människor tillgång till interaktiva offentliga e-tjänster
(delmål 3).
Det föreslagna målet skall tillsammans med delmål 1 och 2 ersätta den
IT-politiska inriktning samt de prioriterade uppgifter som riksdagen
beslutade 2000.
ITPS rapport: Enligt ITPS finns det anledning till ytterligare samord-
ningsinsatser och standarder på infrastrukturområdet och att uppmärk-
samheten riktas mot nätens struktur, öppenhet och affärsmodeller. ITPS
rekommenderar att IT-politiken skall vara användarorienterad och
teknikneutral.
Remissinstanserna: Läkemedelsverket anser att avsaknaden av en
gemensam IT-infrastruktur och informationsstruktur utgör en barriär mot
breddad användning. Post- och telestyrelsen (PTS) framför att sambandet
mellan IT-politiken och lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
bör göras tydligt. Vidare anser styrelsen att det är inte utbyggnaden av
bredband i sig som skapar regional utveckling utan snarare användning
av IT-infrastrukturen. God standard på IT-infrastrukturen är dock en
nödvändig förutsättning. Konkurrensverket menar att IT medfört gynn-
samma förändringar men också medfört nya konkurrensproblem t.ex.
Prop. 2004/05:175
50
inom industrier som kännetecknas av nätverkseffekter. IT-Företagen
understryker behovet av att mobil teknik politiskt betraktas som likvärdig
med annan informationsteknik avseende främjandeåtgärder och inve-
steringssubventioner. IT-Företagen anser att ITPS rapport trots tal om
teknikneutralitet i några avseende haltar på denna punkt. Mobil teknik är
en spjutspets inom svensk IT, men rapporten ägnar enligt IT-Företagen
för lite uppmärksamhet åt detta.
Skälen för regeringens förslag
Bakgrund
Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen (prop.
1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) har anknytning
till det här föreslagna delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet i följande
avseenden:
att främja en effektiv offentlig förvaltning genom att
– bidra till att elektronisk kommunikation sker på ett säkert sätt mellan
myndigheter, människor och företag.
att främja regional utveckling genom att
– bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en
bra IT-infrastruktur.
Utfallet av dessa mål har utvärderats av Ekonomistyrningsverket (se
bilaga 1), som fann att utvecklingen har gått i dessa måls riktning.
Sammanfattning
Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen föreslås ersättas
delvis med det mer allmänt formulerade delmålet att en effektiv och
säker fysisk IT-infrastruktur skall finnas tillgänglig i alla delar av landet
bl.a. för att ge människor tillgång till interaktiva offentliga e-tjänster
(delmål 3). Delmålet konkretiseras genom åtgärder på respektive område.
På detta sätt underlättas uppföljningen.
Målformuleringen innebär ett fullföljande av regeringens bedömning i
den förra IT-propositionen (prop. 1999/2000:86), i princip innebärande
att hushåll och företag i alla delar av Sverige borde få tillgång till
IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet och att detta i första hand
borde ske i marknadens regi men att staten hade ett övergripande ansvar
att se till att sådan infrastruktur fanns tillgänglig i hela landet. Infra-
strukturen kan vara en förutsättning för tjänster med hög grad av service,
bl.a. interaktiva offentliga tjänster. Med interaktiva menas här t.ex.
människors möjlighet att följa ett ärende i handläggningsprocessen och
vid behov ha kontakt med handläggaren.
Med formuleringen effektiv IT-infrastruktur avses infrastruktur som
har högre överföringskapacitet än det traditionella fasta telefonnätet.
Detta gäller inte bara sådan infrastruktur som kunnat komma ifråga för
statligt bredbandsstöd utan också elektroniska kommunikationsnät i
övrigt med hög överföringskapacitet.
Säkerhetsfrågorna utvecklas närmare i avsnitt 15.14 och 15.15.
Målet för den geografiska tillgängligheten sammanfattas i uttrycket
”alla delar av landet”, som givits en allmän utformning eftersom det är
Prop. 2004/05:175
51
svårt att mer preciserat ange takten i nätens modernisering på varje
enskild plats.
Arbetet med att skapa tillgång till en effektiv infrastruktur liksom
arbetet med säkerhetsfrågorna måste fortsätta. Delmålet är ett led i att
uppnå det övergripande målet Ett hållbart informationssamhälle för alla
och att möjliggöra en användning av IT som leder till ökad livskvalitet
och tillväxt.
Helhetssyn på IT-infrastrukturen
Det är viktigt att skapa en helhetssyn på de olika former av IT-infra-
struktur som nu börjar finnas tillgänglig i många delar av landet: fasta
bredbandsnät, kabel-tv, nät för mobil kommunikation med hög kapacitet
(s.k. 3G), digital marksänd television m.m. Helhetssynen bör präglas av
önskemålet om tillgänglighet och flexibilitet dvs. vad som i bransch-
sammanhang ibland kallas "mobilitet" (inte att förväxla med den rörlig-
het som uppnås vid t.ex. mobiltelefoni). Det bör finnas möjlighet för an-
vändaren att få tillgång till önskade tjänster utan att hindras av affärs-
mässiga eller tekniska låsningar. Denna vision om användarens totala
tillgång förutsätter konvergens när det gäller utrustning och nät. Mobili-
tet i denna mening innebär möjlighet för en användare att vara rörlig och
att var och när som helst samt med olika typer av utrustning kunna ta del
av de tjänster som han eller hon önskar. Det kan exempelvis handla om
att använda 3G-telefoner, bärbara och stationära datorer, samt att kunna
nå tjänster både hemifrån, på jobbet, hotellet osv. Ett exempel på behovet
av tillgång till flera slag av infrastruktur är att en åldrande befolkning,
ökande behov av rörlighet i samhället och brist på personal inom vård
och omsorg kräver nya modeller för hantering och överföring av infor-
mation. Man bör digitalt kunna stödja en obruten vårdkedja, från den
kommunala äldreomsorgen till primärvården, genom mångfasetterade
verktyg för hemtjänst och hemsjukvård.
De stora digitala näten bygger på helt olika tekniska och institutionella
förutsättningar men fungerar ihop bl.a. genom användningen av Internet-
protokollet (IP). Det fasta bredbandsnätet, som delvis består av det fasta
telefonnätet, byggs ut av lokala, regionala, nationella och internationella
företag i huvudsak på marknadsmässiga grunder men med inslag av
subventioner där marknaden inte räcker till. 3G-näten och andra nät för
mobil kommunikation bygger på nationella tillstånd, som beviljats av
PTS för att ta i anspråk det knappa frekvensutrymmet i etern. Utbygg-
naden av nät för kabel-TV har skett på helt marknadsmässiga grunder.
De analoga sändarnäten för radio och television når i stort sett alla
bebodda delar av landet. Även de digitala TV-sändningarna i marknät
från Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB skall
enligt riksdagens beslut (prop. 2003/04:118, bet. 2003/04:KU24, rskr.
2003/04:23) ha samma räckvidd som företagens analoga sändningar. Det
innebär att minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen skall
kunna ta emot sändningarna. Radio- och TV-näten är i första hand av-
sedda för rundradiosändningar till allmänheten. För att dessa nät skall
kunna användas för interaktiv kommunikation krävs att de kompletteras
med separat returkanal, t.ex. modemuppkoppling, mobiltelefoni eller
bredbandsanslutning. De olika teknikerna har delvis olika användnings-
Prop. 2004/05:175
52
sätt, vilket gör att de inte i alla avseenden utan vidare kan ersätta
varandra.
Utveckling och uppbyggnad av infrastruktur sker i huvudsak på en
marknad. Den reglering som behövs skall så långt möjligt vara teknik-
neutral så att de olika teknikerna kan konkurrera med varandra och kunna
användas för att ge ökad konkurrens på tjänstesidan. Regleringen bör
därför fokusera på funktionalitet, nåbarhet och tillgänglighet snarare än
teknik.
Tillgängligheten via olika tekniska plattformar och olika tekniska lös-
ningar kan dock variera, varför specifika insatser inom ramen för lagen
(2003:389) om elektronisk kommunikation kan vara nödvändiga. Till-
synsmyndigheten kan besluta om skyldigheter för dominerande opera-
törer att antingen lämna andra operatörer tillträde eller tillämpa vissa
pris- och andra villkor mot slutkunderna. Så har skett i ett flertal fall
sedan lagen trädde i kraft 2003 och det är av stor vikt att detta arbete fort-
sätter.
Det kopparbaserade accessnätet för det traditionella telefonnätet, är
fortfarande det nät som flest användare är hänvisade till för elektronisk
kommunikation. Accessnätet innehas i dag så gott som uteslutande av
TeliaSonera Sverige AB. Möjligheten för andra operatörer att använda
accessnätet kan ökas genom vissa åtgärder enligt lagen om elektronisk
kommunikation.
Om ny infrastruktur kan etableras och utnyttjas parallellt med äldre
infrastrukturer kan låsningar i form av monopol eller dominans inte upp-
rätthållas i längden. Ett annat sätt att undvika låsningar är att göra befint-
lig infrastruktur öppen och tillgänglig på icke-diskriminerande grunder
för olika aktörer vilket minskar behovet av nya investeringar, som dess-
utom av kostnadsskäl är otänkbara i vissa delar av landet. Det är därför
viktigt att både möjliggöra ny teknik genom att så långt möjligt upprätt-
hålla teknikneutralitet och främja konkurrens mellan nät av olika slag
samt att sträva efter att göra befintlig infrastruktur tillgänglig för alla.
Statens stöd till utbyggnaden av bredbandsnät har förutsatt att näten
skall vara tillgängliga på icke-diskriminerande villkor. Den nya infra-
strukturen utvecklas i riktning mot öppna och konkurrensneutrala
lösningar.
Genom att det finansiella stödet till kommunerna för bredband knöts
till utarbetande av kommunala IT-infrastrukturprogram har också andra
projekt än de bidragsberättigade setts i ett och samma sammanhang. En
tendens är nu, som också ITPS rapport bekräftar, att kommunerna i allt
större utsträckning börjar se IT och bredbandsfrågorna som en integrerad
del i samhällsplanering och samhällsutveckling. Denna utveckling är
mycket välkommen och ger goda förutsättningar för den fortsatta
utvecklingen och utbyggnaden av IT-infrastrukturen.
En stor andel av de persondatorer som säljs i dag är mobila, dvs. bär-
bara. Marknaden för handhållna terminaler har ökat kraftigt och funktio-
naliteten i mobiltelefonerna har utvecklats.
Såväl fasta ledningsbundna nät som trådlösa nät för t.ex. mobil kom-
munikation har en hög täckning i dag och utbyggnaden fortsätter. Denna
flexibla IT-användning rör inte bara tjänster utan även Internettillgången
och ställer stora krav på infrastrukturen. Det krävs öppenhet och inter-
operabilitet för att åtkomsten av tjänster inte skall hindras av tekniska
Prop. 2004/05:175
53
eller affärsmässiga in- och utlåsningar. Tillämpningar och tjänster måste
vara utvecklade och anpassade för olika plattformar och terminaler och
använda sig av öppna standarder.
Informationssäkerheten, bl.a. Internets funktionssäkerhet, är en viktig
samhällsfråga. Internet har kommit att bli en betydelsefull bärare av
många viktiga tjänster såsom e-post, Internetbanker och e-förvaltning.
E-handel som ett effektivt verktyg är beroende av en stabil infrastruktur.
En mycket stor del av de betalningar som allmänheten gör sker via Inter-
net. För många svenskar utgör Internet en viktig informationskanal vid
t.ex. stora nyhetshändelser som katastrofer. Det är därför viktigt att Inter-
net organiseras och förvaltas på ett väl fungerande och tillförlitligt sätt
samt att säkerheten på nätet följs noga. Regeringen återkommer i avsnitt
15.14 om säkerhetsfrågor i allmänhet, i avsnitt 15.15 om en strategi för
ett säkrare Internet i Sverige och i avsnitt 16 med ett förslag om lag om
toppdomäner för Sverige på Internet avseende stabiliteten hos domän-
namnsystemet för Internet.
Tillgång till korrekt och robust tid är en strategiskt viktig infrastruk-
turell resurs och utgör en nyttighet som bör vara allmänt tillgänglig. Sve-
rige har redan i dag en långsiktig och framstående kompetens inom om-
rådet som bör vidmakthållas (se avsnitt 15.15.2).
Pågående arbete i övrigt
Nedan ges några exempel på pågående aktiviteter som ligger i linje med
förslaget till delmål.
Vid Justitiedepartementet pågår en översyn av regelverket kring brott
som äger rum i IT-miljö eller med IT-hjälpmedel.
Inom Försvarsdepartementet pågår en omfattande utredning av infor-
mationssäkerhet. Ett antal myndigheter har fått i uppdrag att ge kris-
information på sina webbplatser. Krisberedskapsmyndigheten (KBM)
ansvarar för uppbyggnaden av Rakel, ett radiokommunikationsnät för
polis, räddningstjänst och ambulans.
Under Näringsdepartementet arbetar PTS med frågor om infrastruk-
turens robusthet vid naturkatastrofer, t.ex. stormar.
6.6 Förtroende
för
IT
Regeringens bedömning: Förtroendet för IT bör förbättras genom att
integritetshot och innehåll på Internet som är skadligt för barn motverkas.
Skälen för regeringens bedömning: Användning av IT förutsätter att
användaren har förtroende för att teknik och system fungerar. Men
förtroende för IT beror inte bara på den tekniska tillförlitligheten (en
utbyggd och säker IT-infrastruktur) utan också på en mer subjektiv
bedömning hos användaren.
Arbetet med administrativ och teknisk informationssäkerhet fortsätter
och har utvecklats väsentligt sedan föregående IT-proposition (se vidare
avsnitt 15.14, 15.15, och 16). Användarnas förtroende för IT har dock i
en annan bemärkelse blivit ett allt större problem som förtjänar ökad
Prop. 2004/05:175
54
uppmärksamhet. Det kan vara en sund inställning att som förälder ifråga-
sätta vad barn och ungdomar möter på nätet och att som konsument vara
vaksam mot brottslighet och kränkande behandling som i vissa fall möj-
liggörs genom Internet. Det krävs såväl medvetenhet om sådana risker
som åtgärder för att minska riskerna med att använda IT. En rad myndig-
heter och ideella organisationer samt även näringslivet är involverade i
arbetet med att öka kunskapen om riskerna, stärka konsumentskyddet
och integritetsskyddet och motverka brott, såsom bedrägeri och spridning
av barnpornografi på nätet. Det krävs också ett effektivt internationellt
arbete för att gemensamt bekämpa bl.a. IT-relaterade brott.
De åtgärder som bl.a. syftar till att öka förtroendet för IT beskrivs
närmare under flera avsnitt, främst avsnitten 7 (lagstiftning för att
bekämpa IT-relaterad brottslighet, trygga integritetsskyddet samt konsu-
menternas rättigheter vid Internethandel), 12 (ökad IT-kompetens bland
lärare och elever), 13 (åtgärder inom konsumentpolitiken) samt 15.21
(bl.a. informationsinsatser, näringslivets självreglering samt ideella orga-
nisationers arbete för att sprida information och förhindra brott). I
bilaga 15, Reglering, myndigheter samt EU:s IT-politiska samarbete,
finns en översiktlig redogörelse av centrala lagar på området, bl.a. kring
utgivning av elektroniska pengar, elektroniska signaturer, elektronisk
handel samt ansvar för elektroniska anslagstavlor. Alla dessa förtroende-
skapande insatser är viktiga komponenter inom politiken för informa-
tionssamhället i syfte att uppnå en ökad IT-användning.
6.7 Samordning
Regeringens bedömning: Formerna för samordning och uppföljning av
politiken för informationssamhället bör utvecklas.
ITPS rapport: Överensstämmer i denna del med regeringens bedöm-
ning. ITPS anser att det finns starka skäl att behålla en generell, ”hori-
sontellt gående” IT-politik.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att det måste finnas
incitament för synkronisering och samarbete för att skapa gemensamma
plattformar i statsförvaltningen. Statskontoret anser att det vore olyckligt
om arbetet med att utveckla den offentliga verksamheten med hjälp av IT
skulle få olika inriktningar inom stat, kommun och landsting. Ekonomi-
styrningsverket ser positivt på att IT-politiken behandlas som ett hori-
sontellt politikområde. Regeringskansliets beredningsprocesser och sys-
tematiska erfarenhetsutbyte behöver enligt verket utvecklas för att bättre
hantera och samordna IT-politiken och övriga sektorövergripande frågor.
Skatteverket betonar vikten av gemensam samordning och styrning i
IT-frågor. Karlstads universitet anser att den offentliga verksamheten
kännetecknas av en påtaglig sektorisering och att det finns risk för att det
inom varje sektor utvecklas en kultur, där föreställningar och samhälls-
problem upplevs som sektorspecifika och som konsekvens förordas lös-
ningar som ej ser till helheten. Statens historiska museer anser att den
IT-politiska målsättningen inte tillräckligt har genomsyrat de olika
politikområdena. Radio- och TV-verket instämmer i att det finns skäl till
att behålla en generell horisontell IT-politik. Svenska Kommunförbundet
Prop. 2004/05:175
55
och Landstingsförbundet anser att de horisontella banden, från regering
och nedåt, mellan politikområden och verksamheter varit outvecklade
vilket försvårar en helhetssyn. Bristande helhetssyn riskerar enligt
förbunden långsiktigt att skapa sämre förutsättningar för en fortsatt
positiv utveckling av informationssamhället i Sverige. Föreningen
Svenskt Näringsliv rekommenderar att regeringen utser en IT-samordnare
i Statsrådsberedningen med departementsövergripande ansvar att
samordna och följa upp genomförandet av IT-politiken. Staten bör aktivt
verka för en nationell strategi för utveckling av offentliga e-tjänster.
Landsorganisationen i Sverige menar att det finns behov av en förstärkt
politisk styrning och samordning i den framtida IT-politiken. Sveriges
akademikers centralorganisation anser att tillämpningar som bygger på
öppna och gemensamma standarder är helt grundläggande för huruvida
samordning i datakommunikation kan möjliggöras. För att främja inte-
grationen och för att nå en gemensam IT-infrastruktur måste huvud-
männens frihet, enligt centralorganisationen, begränsas vad gäller att
välja de systemlösningar de vill. Copyswede oroas av den bristande
helhetssyn mellan olika politikområden som rapportens slutsatser tar upp.
IT-kommissionens rapport (SOU 2003:55 Digitala tjänster – hur
då?): Överensstämmer delvis med regeringens bedömning. I rapporten
föreslås bl.a. ett handlingsprogram för informationsstandardisering och
att möjligheter till punktvis informationsstandardisering uppmärk-
sammas.
Remissinstanserna: Lantmäteriverket anser att visionen av ett öppet
informationssamhälle och en samverkan avseende 24-timmarsförvaltning
är omöjlig att genomföra utan en brett förankrad och systematiskt
genomförd begrepps- och informationsstandardisering. Boverket anser att
rapportens förslag om bl.a. standardiseringsarbete är mycket angelägna
att genomföra. Vetenskapsrådet anser att det kan vara en riktig väg att gå
att ge viss myndighet ett tydligt ansvar för informationsresurser och
arbeta för en standardisering som underlättar utnyttjandet av information.
Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, menar att ett möjligt mål är de
facto-standarder som möjliggör interoperabilitet inom större system och
mellan större system. I en snabbt föränderlig värld innebär anpassning till
existerande strukturer som de offentliga databaserna eller nationella
standardiseringsförsök för till exempel betalningstransaktioner ett stort
risktagande. En effektiv bevakning och analys av de facto-standard-
utvecklingen och information om analysen framstår som en mer ange-
lägen åtgärd än rapportens utvecklingsprogram för den existerande
nationella strukturen.
Skälen för regeringens bedömning
Sammanfattning
Det krävs delvis nya gemensamma organisatoriska, logiska och tekniska
strukturer för att informationssamhället skall komma till sin rätt och för
att undvika isolerade öar av teknisk utveckling. Uppbyggnad av sådan
infrastruktur riskerar ofta att försummas i en teknisk utveckling som i
huvudsak är marknadsstyrd eller verksamhetsstyrd. Detta är motivet
bakom önskemålet om ökad samordning som kan uppnås genom att
Prop. 2004/05:175
56
skapa bättre förutsättningar för samordningen inför beredningen av poli-
tiken för informationssamhället inom Regeringskansliet.
Regeringen avser vidare att utreda hur formerna inom den offentliga
förvaltningen för samordning och uppföljning av politiken för informa-
tionssamhället bör utvecklas.
Behovet av samordning
Behovet att samordna politiken för informationssamhället berör alla
politikområden. Informationstekniken skapar nya möjligheter och för-
utsättningar som bl.a. bör utnyttjas i moderniseringen av den offentliga
förvaltningen. Samtidigt bör det understrykas att utvecklingen av förvalt-
ningen genom användning av IT inte kan ses skild från övrig utveckling
och modernisering av offentlig förvaltning. Styrningen av denna skiljer
sig inte från övrig styrning av myndigheternas verksamhetsutveckling.
Det som emellertid skiljer denna utveckling från annan verksamhets-
utveckling är att förutsättningarna för att kunna utnyttja informations-
teknikens fulla potential kräver ett större mått av samverkan både tek-
niskt och organisatoriskt inom förvaltningen och i förvaltningens rela-
tioner med den privata sektorn. Samordning är således ytterligare ett
medel för att förverkliga politikens mål som ovan formulerats som i för-
sta hand kvalitet, tillväxt och tillgänglighet.
Samordning kan ske på flera sätt. Ett sätt är standardisering, som pri-
märt drivs av aktörer på marknaden som vill ha en standard, dvs. en ge-
mensam lösning. Tillgången till och urvalet av standarder är väsentlig för
IT-användning i samhället. Områden där staten centralt kan fatta beslut
om standarder, de facto eller mer formellt, är sådana där staten bedriver
verksamheten i form av egen produktion eller där det finns en monopol-
liknande eller på annat sätt centralt reglerad organisation, som inom
radio- och TV-sektorn och inom sjukvården (se vidare om standardi-
sering i avsnitt 15.22). Gemensamma grundfunktioner syftar till att
säkerställa exempelvis säker, interoperabel kommunikation, förenklat
informationsutbyte eller att offentlig information är sökbar, något som är
väsentligt i bl.a. förvaltningsarbetet.
I promemorian Innovativa Sverige (Ds 2004:36) sägs att framväxten av
ny och innovativ verksamhet gynnas av kompetent upphandling driven
av stora och krävande kunder. Dessutom sägs att upphandlings-
instrumentet bör bli skarpare och i större utsträckning samordnas av tyd-
liga beställare som kan artikulera de behov som skall tillgodoses. Stan-
darder av olika slag förenklar upphandlingar generellt.
Att beredningsprocessen i Regeringskansliet kan behöva utvecklas
framgår av den betydelse som den IT-politiska strategigruppen fått. Den
har bildat arbetsgrupper på några olika områden, t.ex. inom IT och vår-
den, som sträcker sig över flera departementsområden och som även
berör verksamheter i kommuner, landsting och privata företag dvs. alla
som är inblandade i vårdprocessen. Strategigruppens arbete har förbättrat
samarbetet väsentligt inom Regeringskansliet genom att man där gemen-
samt utvecklar synsätt och förslag inför beredningen.
Det skall understrykas att den samordning som här diskuteras inte är
en samordning av operativa aktiviteter. De konkreta aktiviteterna, t.ex.
utformning av gemensamma grundfunktioner, upphandling och införande
Prop. 2004/05:175
57
av IT-system m.m., förutsätts ske utanför Regeringskansliet på samma
sätt som nu. Samordningen kan komma att gälla principerna för digita-
lisering av information, databasutvecklingen, standarder, gemensamma
grundfunktioner och tjänster samt utformningen av de strategier som
ligger till grund för operativa insatser.
Regeringen överväger ytterligare steg för att skapa bättre förutsätt-
ningar för samordningen inför beredningen av politiken för informations-
samhället inom Regeringskansliet. Avsikten är inte att förändra bered-
ningsformerna inom Regeringskansliet utan i stället att förbättra möjlig-
heterna till en effektiv beredning i de frågor som kräver samverkan
mellan flera departement, bl.a. genom att den sedvanliga beredningen
kan komma igång snabbare.
Utredning om samverkan inom IT-området
För att förbättra samordningen ytterligare, utöver den som redan sker
t.ex. genom Nämnden för elektronisk förvaltning (e-nämnden), bedömer
regeringen att ytterligare initiativ bör tas.
Bakgrunden är att det nuvarande IT-stödet i stat, kommun och lands-
ting i stor utsträckning har utvecklats av lokala och regionala aktörer och
inom de statliga myndigheterna var för sig. Vidare har sektorisering och
verksamhetsstyrning präglat beslutsfattandet även på central nivå i stället
för användarorientering och tillvaratagande av samordningsvinster. Detta
har möjliggjort en dynamisk utveckling med mycket lokalt engagemang
men också lett till digitala öar inom i första hand kommun och landsting
som hindrar samverkan mellan huvudmännen och inom en och samma
huvudman. Inom ett landsting kan finnas hundratals olika IT-stöd. Varje
landsting och kommun, sammanlagt 310 huvudmän, har i stor utsträck-
ning utvecklat egna förhållningssätt inom IT-området, vilket står i mot-
sats till de effektivitetsvinster som en samordnad IT-utveckling med
användarfokus kan medföra. Goda ansatser till nationell samordning
finns i dag (t.ex. Sjunet, Carelink och regeringens 24-timmarsvision),
men avsaknaden av en mer konkret vägledande gemensam vision på
nationell nivå leder till att huvudmännen får ägna sig åt att lappa och
laga. På nationell nivå har mycket av IT-utvecklingen styrts eller sam-
ordnats sektorvis, t.ex. insatserna för IT i skolan, den stora spridningen
av elektroniska, interaktiva lånetjänster vid kommunernas folkbibliotek,
användningen av geografiska data inom samhällsplaneringen. Men vissa
verksamheter har utvecklats till ”stuprör” med risk för att bli isolerade
digitala öar i den offentliga förvaltningen.
ITPS utvärdering och andra studier visar att det saknas en nationell
strategi med tillräcklig omfattning och precision för samordnad använd-
ning och utveckling av IT. Regeringens insatser för visionen 24-timmars-
myndigheten och olika idéer om en sammanhängande nätverksförvalt-
ning försvåras bl.a. på grund av att myndigheters och sektorers IT-system
ofta inte fungerar ihop med varandra, eftersom de använder olika
standarder.
E-tjänster ger medborgarna ökad kvalitet och tillgänglighet i kontak-
terna med myndigheter och offentlig service. Detta försvåras av brister i
samordningen som leder till en onödig fördyring av IT-kostnaderna med
negativ inverkan på investeringsviljan bl.a. hos kommuner och landsting.
Prop. 2004/05:175
58
Nu har, framförallt i och med tillskapandet av e-nämnden, uppmärk-
samheten alltmer riktats mot behovet av att vissa beslut t.ex. om rekom-
menderade standarder eller motsvarande fattas på hög central nivå.
Exempel på andra infrastrukturella frågor är utvecklingen av elektroniska
identifikationssystem (e-legitimationer), som främjats framförallt genom
Statskontorets ramavtal (se även avsnitt 11).
Samordningsformerna kan, liksom på den övergripande nivån, behöva
utvecklas även inom respektive sektor. De centrala beslut som behöver
fattas, skall inte fattas på högre nivå än som är nödvändigt.
För att förbättra samordningen avser regeringen att låta utreda möjlig-
heterna till ökad samverkan i utvecklingen av en gemensam infrastruktur
inom den offentliga sektorn. Ett sådant arbete skall innefatta hur de olika
delarna skall kunna kommunicera med varandra, hur det horisontella
samarbete skall utvecklas på alla nivåer och hur den offentliga sektorn
skall utveckla gemensamma plattformar i förhållande till medborgarna.
Denna utredning bör ske i kontakt med den pågående omdaningen av
arbetsfördelningen mellan regeringens stabsmyndigheter.
Formerna för uppföljning och det statistiska underlaget för detta be-
handlas i avsnitt 20.
7 Rättsväsende
och
demokrati
7.1
IT inom Justitiedepartementets område
Justitiedepartementet och myndigheter inom departementets ansvars-
område bedriver olika IT-relaterade projekt som bl.a. syftar till att för-
bättra möjligheterna till elektronisk kommunikation. Justitiedeparte-
mentet deltar också i EU-arbete och annat internationellt arbete som är
IT-relaterat. De IT-relaterade ärenden som Justitiedepartementet eller
myndigheter som hör till departementets ansvarsområde bedriver handlar
bl.a. om att
− skapa förutsättningar för elektronisk kommunikation mellan myndig-
heter och medborgare och mellan medborgare,
− underlätta utbyggnaden av elektroniska kommunikationsnät,
− bekämpa brottslighet och oseriös verksamhet som den nya tekniken
kan föranleda,
− utnyttja den nya tekniken i de rättsvårdande myndigheternas
verksamhet och för brottsbekämpning,
− förbättra informationsgivningen till medborgarna,
− IT-relaterade immaterialrättsfrågor,
− uppgradera integritetsskyddet m.m. med hänsyn till den nya tekniken,
− IT och demokrati, och
− storstadspolitik.
I det följande redovisas vissa av de IT-relaterade ärenden som bedrivs av
departementet eller av myndigheter inom departementets ansvarsområde.
Prop. 2004/05:175
59
Delmål 1 Kvalitet
7.2
Elektronisk kommunikation mellan myndigheter och
medborgare och mellan medborgare
Ny aktiebolagslag
I propositionen Ny aktiebolagslag (prop. 2004/05:85) diskuteras i vilken
utsträckning modern informationsteknik kan komma till användning i
fråga om bl.a. undertecknande av olika bolagsrättsliga dokument och i
kommunikation mellan aktiebolag och dess aktieägare. Det föreslås en
särskild bestämmelse med innebörden att handlingar som enligt lagen
skall vara undertecknade skall – med något undantag – få undertecknas
med avancerad elektronisk signatur. I propositionen diskuteras också
frågor om närvaro vid bolagsstämma genom Internetuppkoppling, elek-
tronisk omröstning vid bolagsstämma och ”bolagsstämma on-line”.
Regeringens inriktning har varit att reglerna i den nya lagen skall
utformas så att de inte lägger några onödiga hinder i vägen mot att bolag
tar till vara de möjligheter som den moderna tekniken ger i fråga om
samverkan och beslutsfattande inom bolagen.
Propositionen med förslag till ny aktiebolagslag har beslutats av riks-
dagen i juni 2005. Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 2006.
Elektronisk ingivning
För närvarande måste en ansökan till inskrivningsmyndigheten ges in i
pappersform. Inskrivningsmyndigheten utfärdar bevis om sina beslut i
pappersform. I en promemoria som har remitterats hösten 2004
(dnr Ju2003/6435/L1) har föreslagits att det skall bli möjligt att lämna
ansökan till inskrivningsmyndigheten via Internet. Även andra möjlig-
heter till kommunikation via Internet föreslås i syfte att effektivisera
kommunikationen med inskrivningsmyndigheten. Arbetet är inriktat på
att en proposition skall beslutas hösten 2005.
Med anledning av ändringar i det s.k. publicitetsdirektivet (Europapar-
lamentets och rådets direktiv 2003/58/EG) har ett arbete inletts med att ta
fram förslag till lagändringar som syftar till att göra det möjligt för aktie-
bolag att till Bolagsverket på elektronisk väg ge in registreringsanmäl-
ningar och årsredovisningshandlingar. Direktivet skall vara genomfört i
nationell lagstiftning senast den 1 januari 2007. Avsikten är att en
departementspromemoria skall remitteras under året.
Vidare bedriver Rikspolisstyrelsen ett projekt som syftar till att göra
det möjligt att via Internet lämna anmälan som avser vissa enklare slag
av brott. För närvarande lämnas till polisen anmälan om brott muntligen
eller i sedvanlig skriftlig form. Det skall också bli möjligt att lämna vissa
tillståndsansökningar på elektronisk väg.
Varumärkes-, mönster-, samt patenträtt
Det pågår ett arbete med att ta fram en ny varumärkeslag. Arbetet
grundas på Varumärkeskommitténs betänkande Ny varumärkeslag och
ändringar i firmalagen (SOU 2001:26). Ett led i detta arbete är att möjlig-
Prop. 2004/05:175
60
göra och underlätta användandet av elektronisk kommunikation, t.ex. vid
ansökningar om registrering av varumärken.
Frågorna är aktuella även i internationella sammanhang. För närva-
rande pågår inom FN:s immaterialrättsorganisation (WIPO) ett arbete
med att ta fram en reviderad varumärkeskonvention. Inriktningen, vilken
Sverige ställer sig bakom, är att konventionen i större utsträckning skall
möjliggöra användningen av elektronisk kommunikation med de natio-
nella registreringsmyndigheterna och att konventionen utformas på så
sätt att den inte blir bunden av den tekniska utvecklingen. Samma mål-
sättning finns också inom EU när det gäller systemet med EG-varu-
märken.
Mönsterskyddet uppkommer genom registrering hos Patent- och regi-
streringsverket. Den som vill ansöka om mönsterskydd måste i dag
lämna in en egenhändigt undertecknad ansökan till Patent- och registre-
ringsverket. Det pågår ett arbete med att ta fram en ny mönsterskyddslag.
En del i detta arbete är att möjliggöra ansökan om registrering på elek-
tronisk väg.
För att förbereda införandet av elektronisk ingivning av patentansök-
ningar till Patent- och registreringsverket har kravet i 8 § patentlagen
(1967:837) på att en patentansökan skall vara skriftlig tagits bort (se
prop. 2000/01:13 och SFS 2000:1158). Formerna för patentansökningar
kommer när lagändringen trätt i kraft att regleras i patentkungörelsen
(1967:838).
Inom Patent- och registreringsverket förbereds för närvarande ett nytt
ingivningssystem och arbetet är i sitt slutskede. Systemet beräknas kunna
vara i fullt bruk under våren 2006 då också ändringen i 8 § patentlagen
kommer att träda i kraft.
Växtförädlarrätt
I växtförädlarrättslagen (1997:306) finns en bestämmelse som hindrar att
en ansökan ges in elektroniskt (5 kap. 2 § fjärde stycket). Bestämmelsen
bör ändras så att detta hinder undanröjs. Regeringen avser att se över
frågan. Det kommer att ske i samband med ändringar i annan immaterial-
rättslig lagstiftning som är planerade under 2006.
Sjö-, luft-, samt järnvägsrätt
Sverige deltar för närvarande i förhandlingar i FN:s kommission för han-
delsrätt (UNCITRAL) rörande en ny konvention om sjötransport av
gods. Konventionen är avsedd att innehålla regler bl.a. om elektroniska
transportdokument. Sådana dokument kan förenkla den administrativa
hanteringen av export- och importaffärer för såväl företag som banker
och medverka till en billigare godshantering.
När det gäller passagerartransporter till sjöss innebär 2002 års revide-
ring av 1974 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare
och deras resgods att försäkringscertifikat på vissa villkor kan ersättas av
elektroniskt registrerade uppgifter. Transportören slipper därmed att föra
med sig och på begäran visa upp certifikat i pappersform. Motsvarande
bestämmelser finns i 2001 års internationella konvention om ansvarighet
Prop. 2004/05:175
61
för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (bunkerkonven-
tionen).
Ett svenskt tillträde till den nya Atenkonventionen avvaktar ett förord-
ningsförslag från kommissionen. I fråga om bunkerkonventionen bereds
frågan om ett tillträde i Regeringskansliet. Ett svenskt tillträde bör kunna
bli aktuellt under 2006.
När det gäller lufträtt och järnvägsrätt beskrivs exempel på IT-använd-
ning inom dessa områden närmare i bilaga 17.
Remissförfarande
Under 2005 kommer Justitiedepartementet att ta initiativ till att utveckla
det svenska remissförfarandet bl.a. genom ytterligare försök med elek-
tronisk remiss via Internet. Dessutom kommer departementet att kart-
lägga förtroendevaldas tillgång till IT.
Offentlig@rummet
Sedan 1999 arrangerar Sveriges kommuner och landsting i samverkan
med bl.a. Regeringskansliet årligen en konferens benämnd Offent-
lig@rummet. Konferensen behandlar frågor om hur den offentliga sek-
torn – statliga myndigheter, landsting och kommuner – kan använda IT
interaktivt för att fördjupa och bredda den demokratiska dialogen samt
öka tillgängligheten för allmänheten till offentliga tjänster. Syftet är att
lyfta fram innovativa exempel. Konferensen skall också belysa hur IT
kan förändra arbetsorganisationer och därmed maktstrukturerna inom den
offentliga sektorn.
7.3
Utnyttjandet av IT i de rättsvårdande myndigheterna
Några exempel ges nedan på föreslagna IT-reformer. Ytterligare exempel
på redan planerade och pågående projekt samt genomförda tillämpningar
ges i bilaga 17.
En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol
I propositionen En modernare rättegång – reformering av processen i all-
män domstol (prop. 2004/05:131) föreslår regeringen ett bättre utnytt-
jande av modern teknik i domstolarna:
− Det skall vara möjligt för parter och andra att delta i en rättegång
genom ljud- och bildöverföring (videokonferens).
− Förhör i tingsrätten skall dokumenteras genom en ljud- och bildupp-
tagning. En sådan upptagning skall sedan kunna användas i hovrätten,
om målet överklagas dit.
Syftet med förslagen är bl.a. att korta handläggningstiderna och minska
risken för inställda förhandlingar men även att öka tillgängligheten till
domstolarna och att i övrigt underlätta för brottsoffer, vittnen och andra
att delta i processen. Ändringarna föreslås träda i kraft den dag
regeringen bestämmer.
Prop. 2004/05:175
62
Informationshantering och behandling av uppgifter
Domstolsdatautredningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 2001:100)
införandet av en lagstiftning som bl.a. syftar till att reglera de allmänna
domstolarnas, de allmänna förvaltningsdomstolarnas samt hyres- och
arrendenämndernas användning av datorstöd i den rättsskipande och
rättsvårdande verksamheten. Bland annat föreslås att uppgifter och hand-
lingar skall få lämnas ut elektroniskt på medium för automatiserad be-
handling från domstolar och nämnder till myndigheter och, om reger-
ingen meddelar föreskrifter om det, även till andra. Vidare föreslås att en
part skall få ha s.k. direktåtkomst till vissa uppgifter i egna mål och
ärenden som behandlas i domstolarnas databaser om regeringen med-
delar föreskrifter om det. Betänkandet bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet.
Vidare föreslog polisdatautredningen i sitt slutbetänkande Behandling
av personuppgifter i polisens verksamhet (SOU 2001:92) nya bestäm-
melser om behandling av uppgifter om enskilda som det inte finns någon
misstanke om brott mot. Betänkandet har remissbehandlats, och ärendet
bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringens avsikt är att
en lagrådsremiss om en ny polisdatalag skall beslutas under 2006.
Brott- och händelseinformation på elektronisk karta
Rikspolisstyrelsen bedriver ett projekt som syftar till att på elektronisk
karta redovisa brotts- och händelseinformation (BHI) från två källsystem;
brottsanmälningssystemet och systemet för händelserapportering i
ledningscentralerna. Polisen kommer att på kartan kunna åskådliggöra
var olika typer av brott sker samt kunna koppla brottsplats till dag och
tid, vilket ger kunskap om den lokala problembilden.
Förhandlingar om rambeslut i EU om lagring av trafikuppgifter
Förslaget till rambeslut om lagring av trafikuppgifter har lämnats av
Frankrike, Irland, Storbritannien och Sveriges regeringar gemensamt.
Syftet med rambeslutet är att underlätta internationellt samarbete genom
att säkra att trafikuppgifter som finns hos en operatör inte raderas då de
kan behövas för att utreda, upptäcka och åtala för brott
För polisen är tillgången till lagrade trafikuppgifter mycket viktig i
utredningen av brott och kommunikationslistor används även ofta som
bevisning i brottmål. Polisen har alltså redan i dag möjlighet att få
tillgång till historiska trafikuppgifter som Internet- och teleoperatörer
själva har lagrat för sina egna ändamål (t.ex. fakturering).
Det föreslagna rambeslutet har debatterats. En fråga som har förts fram
är rambeslutets förenlighet med krav på skydd för den personliga integ-
riteten. I det sammanhanget kan det konstateras att flera av EU:s med-
lemsstater redan har infört den typ av lagringskrav som föreslås i ram-
beslutet. Det är dock främst näringslivet som har riktat kritik mot för-
slaget, särskilt när det gäller kostnadsaspekten. Justitiedepartementet har
därför inlett en dialog med aktörer från näringslivet inför det fortsatta
arbetet.
Prop. 2004/05:175
63
Vid det toppmöte som följde efter terroristattentaten i Madrid i mars
2004 uppmanades rådet att prioritera frågan om lagring av trafikupp-
gifter.
7.4 Förbättrad
information till medborgarna
Bättre tillgänglighet till rättsinformation
I rättsinformationssystemet (www.lagrummet.se) finns lagar och andra
föreskrifter samt annan rättsinformation tillgängliga i elektronisk form.
Regeringen lämnade i maj 2004 en skrivelse till riksdagen om den fort-
satta utvecklingen av rättsinformationssystemet (skr. 2003/04:168).
Målet är bl.a. att enskilda skall ha möjlighet att söka information på det
rättsliga området på ett enkelt, lättillgängligt och överskådligt sätt. Det
kan ske genom exempelvis att utveckla söksystemen, att utveckla möj-
ligheterna att länka mellan olika rättskällor och att det rent allmänt blir
lättare att hitta det man söker. I skrivelsen har regeringen också aviserat
att tillsätta en utredning som skall undersöka möjligheten av att kungöra
författningar elektroniskt. Statskontoret som är samordningsmyndighet
för rättsinformationssystemet, håller på att utarbeta en långsiktig utveck-
lingsplan för systemet. En del av rättsinformationssystemet är tillgången
till domstolsavgöranden.
I februari 2004 lanserade Domstolsverket en ny webbplats med rätts-
fallsreferat kallad domstolsväsendets rättsinformation. På webbplatsen
återfinns vägledande avgöranden som rapporterats in från Högsta dom-
stolen, hovrätterna, Miljööverdomstolen, Regeringsrätten, kammar-
rätterna, Domstolsverket, Rättshjälpsnämnden, Arbetsdomstolen, Mark-
nadsdomstolen och Patentbesvärsrätten samt föreskrifter, remiss-
yttranden och handböcker från Domstolsverket.
Elektroniskt kungörande
Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att reformera förfarandet för
kungörelse av beslut och andra sådana förhållanden som i dag kungörs i
Post- och Inrikes Tidningar (PoIT). Reformens syfte är att åstadkomma
en förbättrad åtkomst till kungörelserna och kostnadsbesparingar för
näringslivet och staten.
Frågan har behandlats i promemorian Kungörande i PoIT (Ds 2005:2).
Där föreslås att Post- och Inrikes Tidningar från och med den 1 januari
2007 skall publiceras elektroniskt på Bolagsverkets webbplats. De kun-
görelser som tas in i PoIT skall via webbplatsen vara allmänt tillgängliga
utan kostnad under en tid av två eller i vissa fall sex år.
Regeringen avser att ta ställning till förslagen i promemorian under
2005.
Prop. 2004/05:175
64
7.5 Integritetsskydd
m.m.
Behandling av personuppgifter
Informationstekniken har medfört nya och ökade möjligheter att samla
in, bearbeta och sprida personanknuten information. Det kan leda till risk
för intrång i den personliga integriteten. I Sverige uppmärksammades
dessa frågor tidigt. Som första land i världen beslutade Sverige redan
1973 en lagstiftning om skydd för den personliga integriteten vid
hantering av personuppgifter i datorer, datalagen. Datalagen ändrades
under åren därefter bl.a. mot bakgrund av teknikutvecklingen. Datalagen
har numera ersatts av personuppgiftslagen som beslutades 1998.
Personuppgiftslagen genomför ett EG-direktiv på området. Det generella
integritetsskydd som följer av personuppgiftslagen kompletteras genom
olika s.k. särskilda registerförfattningar på en mängd områden. Det finns
särskilda registerförfattningar med ett anpassat integritetsskydd vid
behandling av personuppgifter i verksamhet hos myndigheter med stora
databaser och register med personuppgifter. I dessa författningar brukar
det regleras i vilken utsträckning informationsutbyte genom direkt-
åtkomst mellan olika myndigheter är tillåten.
Integritetsskyddslagstiftningen måste ständigt anpassas till teknik-
utvecklingen och nya former för användning av tekniken för att upprätt-
hålla ett gott integritetsskydd. Det har på senare år skett genom de många
olika särskilda registerförfattningarna. Nya sådana författningar övervägs
för närvarande på flera områden. Dessutom har flera befintliga författ-
ningar redan setts över och ändringar övervägs. Även den generella
integritetsskyddslagstiftningen, personuppgiftslagen, har nyligen setts
över. Arbetet med att anpassa, komplettera och se över integritets-
skyddslagstiftningen pågår alltså ständigt.
Kreditupplysning
Kreditupplysningar lämnas i dag på bl.a. cd-romskivor och via Internet.
Det har påpekats från flera håll att det är angeläget att de risker som detta
innebär från integritetssynpunkt analyseras och att skyddet, om det inte
är tillfredsställande, stärks. Det är också angeläget att intresset av en
effektiv kreditupplysningsverksamhet på lämpligt sätt balanseras mot
enskildas intresse av att ekonomiska svårigheter eller missförstånd inte
orimligt begränsar deras ekonomiska handlingsutrymme. Under året
kommer en departementspromemoria att remitteras som behandlar bl.a.
dessa frågor.
Distans- och hemförsäljning
Den 1 april 2005 trädde distans- och hemförsäljningslagen i kraft (prop.
2004/05:13, bet. 2004/05:LU5, rskr. 2004/05:161). Lagen innehåller be-
stämmelser som genomför EG-direktivet om distansförsäljning av finan-
siella tjänster till konsumenter. Genom lagen stärks konsumenternas
rättigheter framförallt vid telefonförsäljning och Internethandel.
Prop. 2004/05:175
65
Delmål 2 Hållbar tillväxt
7.6 IT-relaterade
immaterialrättsfrågor
Upphovsrätt
Den 25 maj 2005 antog riksdagen lagändringar i upphovsrättslagen med
anledning av propositionen Upphovsrätten i informationssamhället –
genomförande av direktiv 2001/29/EG m.m. (prop. 2004/05:110).
Ändringarna stärker och moderniserar upphovsrätten för att ge ett bättre
skydd i det digitala informationssamhället samtidigt som balansen mot
viktiga allmänna intressen upprätthålls. Lagändringarna träder i kraft den
1 juli 2005.
Ändringarna innebär i huvudsak följande. Det förs in en uttrycklig
ensamrätt för upphovsmän att överföra sina verk till allmänheten. I detta
ingår att verk görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att
enskilda kan få tillgång till verken från en plats och vid en tidpunkt som
de själva väljer, exempelvis på en webbplats på Internet.
Den teknik som används vid digital användning av verk, såväl via
Internet som på annat sätt, ger upphov till en mängd mer eller mindre
tillfälliga kopior för att tekniken skall vara möjlig att använda. För att
balansera den vidsträckta ensamrätt som upphovsmannen har när det
gäller framställning av exemplar, införs en ny inskränkning i upphovs-
mannens exemplarframställningsrätt beträffande kopior som kan anses
vara tillfälliga. Ett huvudsyfte med bestämmelsen är att se till att enskilda
inte drabbas av något upphovsrättsligt ansvar för de tillfälliga kopior som
uppstår vid s.k. webbläsning, dvs. vid enbart tittande och lyssnande på
nätverk som Internet.
Redan i dag är det förbjudet att lägga ut upphovsrättsligt material på
Internet utan tillstånd från rättighetshavaren. Däremot har hittills inte
gällt något uttryckligt förbud att kopiera olagligt material för privat bruk.
Ändringarna innebär att också sådan kopiering blir förbjuden.
Rätten att kopiera för privat bruk kommer att finnas kvar. Det kommer
alltså fortfarande vara tillåtet att för privat bruk t.ex. kopiera film från
TV, kopiera ett extra exemplar av en inköpt cd-skiva eller kopiera från
tidningar eller annat material som lagts ut på Internet med rättighets-
havarens tillstånd. Rätten att kopiera böcker begränsas något. De
bestämmelser om så kallad kassettersättning som gäller i dag, för att i
någon mån ge ersättning för den lagliga kopieringen för privat bruk, änd-
ras för att anpassas till den digitala utvecklingen. Liksom i dag skall
ersättning utgå på sådana produkter som är särskilt ägnade för privat
kopiering, till exempel inspelningsbara cd, dvd, videokassetter och
mp3-spelare.
Nya bestämmelser införs om skydd för tekniska åtgärder, till exempel
krypteringar av upphovsrättsligt material som säljs för nedladdning från
Internet. Bestämmelserna innebär att det blir straffbart att tillverka eller
sälja produkter, eller tillhandahålla tjänster, som huvudsakligen är utfor-
made för att kringgå en digital eller analog spärr, eller annan teknisk
åtgärd, som hindrar eller begränsar framställning av exemplar eller till-
gängliggörande för allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk.
Själva kringgåendet av den tekniska åtgärden blir också förbjudet.
Prop. 2004/05:175
66
Nya regler införs också om skydd för elektronisk information om
rättighetsförvaltning.
I propositionen betonas att regeringen avser att noga följa utvecklingen
av kassettersättningen och av de nya reglerna om rättsligt skydd för tek-
niska åtgärder. Det anges att regeringen kommer att påbörja en utvär-
dering av de nya reglerna senast inom tre år från det att reglerna trätt i
kraft. Utvärderingen av kassettersättningen skall bland annat behandla
frågan om den tekniska utvecklingen lett till att ersättningen urholkats
samt frågorna om hur ersättningsnivåerna och möjligheten till nedsätt-
ning av ersättningen påverkat ersättningens storlek. Utvärderingen av
reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder skall omfatta hur kon-
sumenternas möjligheter att kopiera för privat bruk har påverkats av de
nya reglerna. Skulle denna utvärdering visa att situationen för konsu-
menterna inte är rimlig kommer regeringen att överväga frågan på nytt.
Varumärkesrätt
Den ökade användningen av Internet har gett upphov till nya frågor på
varumärkesområdet. En sådan fråga är förhållandet mellan det varumär-
kesrättsliga skyddet för varukännetecken och s.k. domännamn på Inter-
net. Inom WIPO pågår det fortlöpande ett arbete i dessa frågor, i vilket
Sverige deltar. Ett resultat av detta arbete är den rekommendation i
ämnet som WIPO antog 2001 (Joint Recommendation Concerning the
Protection of Marks, and Other Industrial Property Rights in Signs on the
Internet).
Tydligare gränser för patent på datorrelaterade uppfinningar
Kommissionen lade i februari 2002 fram ett förslag till direktiv om
patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar. Rättsakten antas av rådet
och Europaparlamentet genom medbeslutandeförfarandet i artikel 251 i
EG-fördraget. Detta innebär att rådet och parlamentet måste komma
överens för att det ska antas ett direktiv. Den 7 mars 2005 antog rådet sin
gemensamma ståndpunkt i frågan. Parlamentet ska under våren 2005 ta
ställning till om man kan godta den gemensamma ståndpunkten eller om
man vill göra ändringar i den. Eventuella ändringsförslag från parla-
mentet kommer att behandlas av rådet hösten 2005.
Dagens regler för när patent kan meddelas är generella och tillämpas
på uppfinningar inom alla teknikområden. Reglerna är också i stor
utsträckning internationella och har likartat innehåll i många delar av
världen. I Europa är de flesta europeiska stater anslutna till den europe-
iska patentkonventionen (EPC) och har anpassat sina patentlagar till
konventionen. Det europeiska patentverkets (EPO) avgöranden är också
vägledande för patentmyndigheterna i stater som är anslutna till EPC.
Trots detta finns det skillnader mellan de europeiska staterna när det
gäller bedömningar av när patent kan meddelas, inte minst när det gäller
datorrelaterade uppfinningar. Sådana skillnader innebär svårigheter för
enskilda uppfinnare och företag som vanligtvis vill ha patentskydd i flera
länder.
Prop. 2004/05:175
67
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
7.7 Elektroniska
kommunikationsnät
Modernisering av ledningsrättslagen
För att underlätta utbygganden av infrastrukturen för elektronisk kom-
munikation är det angeläget att det finns goda förutsättningar att ta i an-
språk annans mark för utbyggnaden. Den som vill utnyttja utrymme inom
annans fastighet för att dra fram och använda en ledning för detta ända-
mål kan träffa ett nyttjanderättsavtal med fastighetens ägare. Han eller
hon kan också hos lantmäterimyndighet ansöka om ledningsrätt. Led-
ningsrätt kan beviljas mot fastighetsägarens vilja.
Ledningsrättsutredningen lämnade 2002 ett delbetänkande om led-
ningsrätt för elektroniska kommunikationsnät som innebar att det skall
vara möjligt att få ledningsrätt inte bara för ledningar utan även för
master och andra anordningar som ingår i elektroniska kommunikations-
nät. Detta förslag har genomförts 2004 (prop. 2003/04:136 och SFS
2004:643, se även avsnitt 15.19). I sitt slutbetänkande föreslog utred-
ningen ytterligare moderniseringar av ledningsrättslagen. Två av försla-
gen (upplåtelse i andra hand inom utrymme för vilket det har beviljats
ledningsrätt och ledningsrätt för s.k. kanalisationer) behandlas i denna
proposition (se avsnitt 18). Avsikten är att övriga förslag skall behandlas
i en särskild proposition tidigast under 2006.
Förtroende
7.8 Bekämpning
av
brottslighet
och oseriös verksamhet
IT och 14 och 15 kap. brottsbalken
Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare att, ur ett IT-per-
spektiv, se över de brott i 14 och 15 kap. brottsbalken som berör
urkunder. I dessa bestämmelser finns ett flertal rekvisit som kan vara
svåra att tillämpa med avseende på bl.a. elektroniskt överförda uppgifter.
Översynen syftar till att klarlägga vilka förändringar som kan vara
påkallade med anledning av utvecklingen av IT. En förutsättning för en
ökad IT-användning är att människor kan förlita sig på att de uppgifter
som lämnas är riktiga och härstammar från den person som anges som
avsändare. De straffbestämmelser som avser att upprätthålla detta skydd
måste vara anpassade till de nya krav som de tekniska möjligheterna
medför. Inte minst för att främja den allmänna tilltron till IT-använd-
ningen, vilket är en prioriterad del av regeringens åtgärder på området, är
detta av stor betydelse. Det är också viktigt att den straffrättsliga regler-
ingen harmoniserar med regeringens strävanden att skapa möjligheter för
en effektiv användning av IT och att den är väl anpassad till den fortsatta
utvecklingen. Utredningen, som skall lämna sitt betänkande i juni 2007,
har att beakta detta under sitt arbete.
Prop. 2004/05:175
68
EU-rambeslut om angrepp mot informationssystem
Inom EU har antagits ett rambeslut om angrepp mot informationssystem.
Syftet med rambeslutet är att tillnärma medlemsstaternas straffrättsliga
lagstiftning när det gäller angrepp mot informationssystem. Enligt ram-
beslutet skall olagliga intrång i informationssystem, olagliga störningar
av informationssystem och olagliga datastörningar vara straffbara. Ram-
beslutet innehåller också bestämmelser om bl.a. vilka påföljder som
brotten skall kunna leda till.
En promemoria om genomförande av rambeslutet i svensk rätt har
remitterats. En proposition om genomförandet planeras att lämnas under
2006.
Europarådskonvention om IT-relaterad brottslighet
Europarådet har utarbetat en konvention om IT-relaterad brottslighet som
Sverige har undertecknat. Konventionen har tre huvudsyften:
–
att harmonisera den nationella straffrätten beträffande vissa
gärningar som behandlas i konventionen, om gärningarna begås med
hjälp av datorsystem,
– att få fram nationella processrättsliga bestämmelser som underlättar
utredning och lagföring av såväl de brott som behandlas i konventionen
som andra IT-relaterade brott och andra brott som begås med hjälp av
datorer samt att förbättra möjligheterna att ta tillvara elektronisk bevis-
ning i brottmål samt
– att lägga grunden för ett effektivt internationellt samarbete vid
bekämpning av IT-relaterade brott.
De gärningar som behandlas i konventionen är bl.a. dataintrång, dator-
relaterad förfalskning, datorrelaterat bedrägeri, barnpornografibrott och
upphovsrättsintrång.
Till konventionen hör ett tilläggsprotokoll som behandlar kriminali-
sering av gärningar av rasistisk och främlingsfientlig natur begångna med
hjälp av datorsystem. Sverige har undertecknat protokollet.
En promemoria om ratificering av konventionen och protokollet har
remitterats under våren 2005.
Modemkapning
På uppdrag av regeringen har en särskild utredare nyligen föreslagit lag-
ändringar som syftar till att stärka konsumentskyddet vid s.k. modem-
kapning (SOU 2005:20). Med modemkapning, som är ett av de Internet-
relaterade säkerhetsproblem som har rönt störst uppmärksamhet i Sverige
och utomlands under de senaste åren, avses att ett uppringningsprogram,
en s.k. dialer, laddas ned på en dator, ändrar dess fjärranslutning och utan
användarens godkännande ringer upp ett nytt dyrare nummer. Merkost-
naden för detta debiteras ofta abonnenten på dennes telefonräkning.
Utredningen har föreslagit ändringar såväl på civilrättens som närings-
rättens områden.
Prop. 2004/05:175
69
Delmål 1 Kvalitet
7.9 IT
och
demokrati
Under åren 2002–2004 har Justitiedepartementet haft en särskild arbets-
grupp för IT och demokrati (Ju2002:E). Arbetsgruppens uppgift var att
följa och främja utvecklingen av demokratiska processer med stöd av IT.
Tre rapporter har producerats, E-röstning – en antologi, Digitala klyftor –
förr, nu och i framtiden samt Förslag till strategi för att minska de digi-
tala klyftorna.
I april 2003 tillsatte regeringen en parlamentariskt sammansatt kom-
mitté med uppdrag att se över bestämmelserna i vallagen och lämna för-
slag till en ny lag, bl.a. skulle kommittén överväga i vilken utsträckning
elektroniska förfaranden bör införas vid röstning i röstningslokal. I be-
tänkandet (SOU 2004:111) anger kommittén att något förslag som gör
det möjligt att rösta elektroniskt inte bör läggas fram nu. Kommittén för-
ordar dock att försök med elektronisk röstning under kontrollerade
former bör genomföras i omgångar, dock inte i samband med allmänna
val. Försöken bör genomföras i samverkan med den centrala valmyndig-
heten. Förslagen har remissbehandlats.
Vidare är användningen av informationsteknik, t.ex. Internet och
mobiltelefoni, i demokratiska beslutsprocesser och förekomsten av even-
tuella rättsliga och tekniska hinder föremål för utredning. I december
2004 fick Örebro universitet i uppdrag av regeringen att utreda detta samt
att föreslå möjliga åtgärder för att undanröja dessa hinder. Inom ramen
för uppdraget skall Örebro universitet även lämna förslag till hur
kommunala initiativ för att öka deltagandet i demokratiska processer kan
uppmuntras. Uppdraget skall redovisas till Justitiedepartementet senast
den 30 juni 2005.
När det gäller internationella aktiviteter relaterade till IT och demokrati
har det under det isländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet
2004 tillsatts ett särskilt demokratiutskott. Detta utskott har till uppgift
att, med stöd i befintlig forskning och studier, analysera de nordiska de-
mokratierna utifrån ett nutida och framtida perspektiv och föreslå kom-
parativa studier eller särskilda handlingslinjer. Justitiedepartementet var
representerat i utskottet. Utskottets arbete resulterade i rapporten Demo-
krati i Norden. I rapporten konstateras t.ex. att den tekniska utvecklingen
möjliggör ett ökat demokratiskt handlingsutrymme men medverkar även
till att nya klyftor skapas mellan medborgarna – digitala klyftor – och att
de gamla förstärks. Rapporten innehåller också ett antal rekommenda-
tioner och förslag.
Inom ramen för Europarådets Integrerade projekt Making democracy
work (IP1-S-EE) har Sverige aktivt deltagit i arbetet med att ta fram en
rekommendation om elektronisk röstning i vallokal (rec(2004)1) och en
rekommendation (rec(2004)15) om e-förvaltning.
Prop. 2004/05:175
70
7.10 Storstadspolitik
Sedan 1998 bedriver regeringen på riksdagens uppdrag en nationell stor-
stadspolitik. Storstadskansliet i Justitiedepartementet har ett huvudansvar
för detta arbete.
Som ett led i arbetet har regeringen tecknat lokala utvecklingsavtal
med sju storstadskommuner om insatser i 24 stadsdelar. Bland annat har
flera IT-relaterade insatser gjorts i syfte att öka kvinnor och mäns demo-
kratiska delaktighet samt kunskap om hur datorn kan användas som
redskap. Ett antal insatser beskrivs närmare i bilaga 17.
8
Export- och investeringsfrämjande samt
bistånd
8.1
IT inom Utrikesdepartementets område
De viktigaste IT-relaterade frågorna inom Utrikesdepartementets område
handlar om att främja marknadsföringen av IT-sektorn och angelägen-
heten av att genom biståndsarbete få u-länder att utnyttja den potential
som IT har för ekonomisk och social utveckling samt för förverkligandet
av millennieutvecklingsmålen. (Dessa mål behandlas i proposition
2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling.)
Av särskild betydelse är också internationella samarbeten som sker
genom t.ex. World summit on information society (WSIS). Arbetet att
främja marknadsföringen av IT-sektorn och det internationella samar-
betet bidrar till att uppfylla det i denna proposition föreslagna delmålet
om hållbar tillväxt. Biståndsarbetet bidrar till uppfyllandet av delmålet
om tillgänglighet och säkerhet.
Delmål 2 Hållbar tillväxt
8.2 Marknadsföring
av IT-sektorn i utlandet
Internationell marknadsföring av svensk IT- och telekomindustri har
sedan 2000 varit ett inslag i regeringens arbete med export- och
investeringsfrämjandet som bedrivs inom politikområde 39 Utrikes-
handel, export- och investeringsfrämjande. Satsningarna syftar till att
marknadsföra högteknologiska områden och nya branscher där Sverige
och svenska företag har särskild kompetens och förutsättningar att hävda
sig i internationell konkurrens. Detta gäller t.ex. IT-sektorn men även
andra delar av det moderna och framtidsinriktade Sverige.
Från och med 2002 konsoliderades IT-främjandet i utlandet i riktade
program och projekt. Invest in Sweden Agency (ISA) initierade 2002 ett
projekt för internationell marknadsföring av svensk IT, IT Sweden.
Syftet var att stärka Sveriges ställning som IT-nation på prioriterade
marknader, stödja den internationella marknadsföringen av IT-kluster
och öka affärs- och samarbetsmöjligheterna på den internationella mark-
naden, särskilt inom trådlös kommunikation och mobilt Internet.
Prop. 2004/05:175
71
För att främja framför allt små och medelstora företags exportmöjlig-
heter på strategiska marknader fick Exportrådet samma år i uppdrag av
regeringen att starta ett branschprogram: IT och telekom.
Mot bakgrund av den hårda internationella konkurrensen vidare-
utvecklas satsningarna på IT-främjandet i utlandet. Det krävs bl.a. tyd-
ligare prioritering och fokusering.
Som ett led i fokuseringen av satsningarna inom IT-främjandet har ISA
under 2005 startat projektet ICT Sweden. Projektet syftar till att attrahera
och öka antalet utländska investeringar inom IT-sektorn till Sverige,
stärka Sveriges ställning som IT-nation på prioriterade marknader och att
stödja den internationella marknadsföringen av IT-kluster. Regeringen
har finansierat projektet med 2 miljoner kronor.
ICT Sweden fokuserar bl.a. på svenska styrkeområden inom trådlös
kommunikation, mobilitet och bredband. Projektet är ett led i att för-
verkliga strategin Innovativa Sverige – en strategi för tillväxt genom för-
nyelse (Ds 2004:36). Denna satsning på svensk IT- och telekomindustri
genom export- och investeringsfrämjande är också en viktig del i att ge-
nomföra åtgärder som föreslogs i Näringsdepartementets samtal med
företag inom IT- och telekomsektorn under våren 2005.
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
8.3 IT
och
bistånd
I Sveriges politik för global utveckling (PGU) framhålls angelägenheten
av att u-länder kan utnyttja den potential som IT har för ekonomisk och
social utveckling samt för förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.
IT börjar spridas i u-länderna, men alltjämt återstår mycket arbete. Infra-
strukturen är dåligt utbyggd och det saknas teknik, ekonomiska resurser
och kompetens. IT i u-länder är en fråga om att utnyttja ett kraftfullt
verktyg för ekonomisk tillväxt. Det är också en fråga om allas rätt till
information, kunskap och möjlighet att påverka. IT rymmer stora möjlig-
heter för de fattiga i detta avseende. Samtidigt finns risk att den s.k.
IT-revolutionen ökar klyftan mellan rika och fattiga länder – och mellan
rika och fattiga inom länderna.
Utvecklingssamarbetet kan i ett inledande skede spela en viktig roll
genom att påskynda utnyttjandet av de möjligheter IT erbjuder. Sverige
välkomnar en dialog kring användningen av IT för utveckling, men
u-länderna måste själva identifiera sina behov och prioritera IT i sitt ut-
vecklingsarbete. För detta behöver länderna utarbeta egna nationella
e-strategier. Sverige menar vidare att internationella biståndsinsatser i
ökad grad bör främja IT-investeringar.
Den tekniska utvecklingen har öppnat upp för nya och effektiviserande
metoder i arbetet med fattigdomsbekämpning. Utvecklingssamarbetet har
en särskild uppgift i att söka bidra till att IT kommer fattiga grupper till-
godo. I den strategi som finns för hur Sida skall främja IT inom utveck-
lingssamarbetet betonas bl.a. att IT skall integreras som en naturlig och
viktig del av detta samarbetes alla verksamhetsgrenar. Detta har också i
ökad grad blivit fallet genom ett antal strategiska och innovativa insatser,
liksom exempelvis genom att ett nätverk av IT-universitet
Prop. 2004/05:175
72
(SPIDER/Swedish Program for ICT in Developing Regions) har byggts
upp som stödfunktion för Sida.
I strategin anges vidare att Sida skall söka utveckla IT i biståndet som
en svensk profilfråga samt aktivt delta i internationellt samarbete om IT i
biståndet och samverka med andra biståndsgivare och med institutioner
och företag i Sverige och i samarbetsländerna.
Under 2004 satsade Sida ca 200 miljoner kronor på olika IT-relaterade
initiativ där IT ingick som en delkomponent. Pengarna går till studier
som främst inriktas på att identifiera IT som ett användbart verktyg i
arbetet med u-länder, exempelvis för studier kring möjligheten för den
afrikanska kontinenten att kommunicera med övriga världen och kring
mobiltelefonins möjlighet att spridas i Afrika och nyttjas för olika tjäns-
ter och ekonomisk utveckling.
8.4
Världstoppmöte om informationssamhället (WSIS)
FN:s världstoppmöte om informationssamhället (WSIS) är inte ett ren-
odlat utvecklingsmöte, men har ett intressant och dominerande u-lands-
perspektiv utifrån visionen att omvandla den digitala klyftan till digitala
möjligheter. Genom WSIS har ökad uppmärksamhet kommit att riktas
mot den stora betydelse IT kan ha för global utveckling och toppmötet
kan ses som en manifestation av det intresse som finns att diskutera dessa
frågor. IT är en drivkraft för ekonomisk tillväxt och har alltmer kommit
att ses som ett verksamt medel i kampen mot fattigdom. IT kan även
bidra till att främja och stärka demokrati och mänskliga rättigheter,
genom att ge människor tillgång till information och därmed ett ökat
inflytande över sina liv. Genomförandet av WSIS antagna politiska de-
klaration och därtill kopplad handlingsplan får stor betydelse för
visionens förverkligande. I detta sammanhang har framhållits vikten av
ett nära samarbete och partnerskap mellan regeringar, näringsliv och
civilsamhälle för att långsiktiga och hållbara framsteg skall kunna
uppnås.
8.5
Andra internationella samarbeten
Diskussion om hur IT bäst kan utnyttjas i utvecklingssammanhang och
försöksverksamhet med IT-användning pågår inom flera internationella
samarbeten, där Sida deltar. Här kan t.ex. nämnas InfoDev, som är ett
program som bl.a. finansierar IT-projekt i utvecklingsländer och sprider
erfarenheter om dessa projekt mellan biståndsgivarna. Programmet har
ett sekretariat inom Världsbanken. Ytterligare exempel är Bellanet och
Global Knowledge Partnership (GKP). Bellanet är en organisation som
erbjuder olika IT-baserade tjänster i syfte att öka samarbetet inom det
internationella samfundet. GKP är ett informellt världsomspännande nät-
verk av olika organisationer som arbetar med kunskapsutveckling i
u-länder med fokus på användning av IT. Genom GKP delar medlem-
marna kunskap och information och man förmedlar kontakter inom nät-
verket för samverkan i konkreta projekt. GKP medverkade i arbetet med
att ta fram rekommendationer för hur den digitala klyftan mellan Nord
Prop. 2004/05:175
73
och Syd skall överbryggas, den så kallade DOT Force-rapporten för
G8-mötet i Genua. I syfte att informera om utvecklingsfrågor finns Eldis
som är en webbportal med en sökbar databas med bl.a. ett stort och
ökande antal för ämnet relevanta dokument.
9
Försvar samt beredskap mot sårbarhet
9.1
IT inom Försvarsdepartementets område
Inom Försvarsdepartementets område finns många IT-relaterade frågor.
De viktigaste handlar om informationsförsörjning och informations-
säkerhet. Arbetet inom informationsförsörjning bidrar till att uppfylla det
i denna proposition föreslagna delmålet om kvalitet. Till uppfyllandet av
delmålet om tillgänglighet och säkerhet bidrar arbetet med informations-
säkerhet. Till det senare målet bidrar också det särskilda systemet radio-
kommunikation för säker ledning (Rakel) som skapar förbättrade möjlig-
heter till ett effektivt samband mellan samhällets aktörer i olika slag av
krissituationer.
Delmål 1 Kvalitet
9.2 Informationsförsörjning
Utredningen Samordning av informationsförsörjning mellan statliga,
kommunala och enskilda aktörer inom det civila försvaret eller som är
verksamma vid krishantering i fred (dir. 2002:100), konstaterade i sitt
slutbetänkande System för samordnad krisinformation (SOU 2003:11) att
informationsförsörjning i en kris i huvudsak riktar sig till tre grupper:
allmänhet och massmedier samt till aktörer som är engagerade i själva
krishanteringen. Informationen till dessa grupper kan till viss del behöva
vara av olika karaktär och innehåll.
Enligt utredningen är webbplatser med öppen information till allmän-
heten och massmedier en allt mer använd informationskanal och under-
sökningar visar att en relativt stor andel av medborgarna skulle söka in-
formation via Internet vid en stor olycka. Utredningen föreslår därför
bl.a. att myndigheterna i större utsträckning skall använda sina webb-
sidor för att sprida krisinformation till allmänheten. Utredningen konsta-
terar också att det kan vara ett mycket stort antal aktörer involverade i
krishanteringen på samhällets alla ledningsnivåer och att en ökad sam-
ordning av informationsförsörjningen bl.a. skulle motverka att felaktiga
och motstridiga uppgifter kommer i omlopp.
Regeringen har därför givit Krisberedskapsmyndigheten (KBM) ett
antal uppdrag för att underlätta samordningen av information mellan
olika aktörer och till allmänheten och medier. Uppdragen syftar till att
utveckla ett webbaserat informationssystem för aktörerna i krishan-
teringssystemet. Systemet skall underlätta informationsutbyte vid kriser,
om genomförd, pågående och planerad verksamhet, lägesrapporter m.m.
Systemet är utformat som en dagbok och är förberett för att kunna utbyta
Prop. 2004/05:175
74
information med andra system. Användare av systemet är i första hand
myndigheter, länsstyrelser, kommuner, landsting, men även andra aktörer
som kommunala bolag, entreprenörer och frivilligorganisationer. En
första version av systemet kommer att finnas under september 2005.
Ett antal myndigheter har dessutom fått i uppdrag av regeringen att ha
krisinformation på sina webbplatser. Under 2005 planerar KBM att utar-
beta råd och rekommendationer om hur man kan utforma webbplatser
med krisinformation. I detta arbete kommer erfarenheter från hur svenska
organisationer använde Internet vid flodvågskatastrofen och storm-
händelserna att tas tillvara. KBM kommer att fortsätta att i samarbete
med länsstyrelserna genomföra länsvisa utbildningsdagar för kommuner,
landsting med flera.
Vidare kommer KBM under 2005 att inrätta den nationella webb-
portalen i samarbete med Socialstyrelsen, Statens räddningsverk, Affärs-
verket Svenska kraftnät, Statskontoret och länsstyrelserna. I syfte att
diskutera bl.a. möjliga gemensamma webblösningar kommer samverkan
även att ske med Norge och Danmark.
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
9.3
Samhällets säkerhet vid kriser
Regeringen avser att i en proposition lämna sin syn på utvecklingen av
samhällets säkerhet. Redan 1997 i propositionen Beredskap mot svåra
påfrestningar på samhället i fred (prop. 1996/97:11 bet. 1996/07 FöU5)
redovisades en ambition för beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred. Genom propositionen Samhällets säkerhet och bered-
skap (prop. 2001/02:158) presenterades ett nytt krishanteringssystem,
som bygger på ett områdesansvar och sektorsansvar. Områdesansvaret
innebär att det finns ett organ på lokal, regional och nationell nivå som
kan verka för inriktning, prioritering och samordning av åtgärder i en
krissituation. Kommunen, länsstyrelsen och regeringen är områdes-
ansvariga organ på respektive nivå. Sektorsansvaret innebär att det finns
ansvariga myndigheter som genomför nödvändiga förebyggande och för-
beredande insatser. Samtidigt inrättades KBM och ett nytt planerings-
system för det civila försvaret och för svåra påfrestningar på samhället.
Arbetet med att minska samhällets sårbarhet och för att förbättra kris-
hanteringsförmågan bör fortsätta. I den planerade propositionen kommer
försvarsberedningens rapport samt gjorda erfarenheter från olika händel-
ser att tas tillvara, för att Sverige skall stå bättre rustat för katastrof-
situationer i framtiden. Avsikten med propositionen är att dels presentera
en strategi som grund för det fortsatta arbetet med att stärka samhällets
förmåga inför framtida hot och risker, dels behandla frågor som rör sam-
hällets krishanteringsförmåga.
Prop. 2004/05:175
75
9.4
Radiokommunikationssystemet Rakel
Regeringens bedömning: En utökad användarkrets för radiokom-
munikationssystemet Rakel (Radiokommunikation för effektiv led-
ning) bör eftersträvas för att tillfredsställa behovet av säkerställd och
tvärsektoriell kommunikation i samhällets arbete med ordning, säker-
het och krisberedskap.
Skälen för regeringens bedömning: Ett flertal utredningar bl.a.
Rakelkommittén (SOU 2003:10) Trygga medborgare – säker kommu-
nikation har konstaterat att det fanns allvarliga brister i kommunikations-
systemen inom skydds- och säkerhetsområdet. För att stärka medborgar-
nas trygghet inrättas nu ett nytt gemensamt radiokommunikationssystem
baserat på Tetrastandard. Tetra är en europeisk standard som är special-
utvecklad för skydds- och säkerhetsfunktioner och för extremt driftsäker
mobil radiokommunikation.
Försvarets materielverk har upphandlat det nya gemensamma radio-
kommunikationssystemet som benämns Rakel (Radiokommunikation för
effektiv ledning) och Krisberedskapsmyndigheten (KBM) skall införa,
förvalta och utveckla systemet. Rakelsystemet skall successivt byggas ut
i sju etapper mellan 2005 och 2010 med början i södra Sverige. Rakel
ersätter flera redan befintliga radiokommunikationssystem. I motsats till
nuvarande system så anpassar Rakel-systemet uteffekten på sändarna så
att lägsta möjliga effekt används för att kontakt skall kunna uppnås.
Utbyggnaden kommer således inte att ge en ökad exponering, avseende
elektromagnetiska fält, i förhållande till nuvarande system.
Enligt förslagen i Rakelkommitténs betänkande (SOU 2003:10)
Trygga medborgare – säker kommunikation avgränsades användar-
kretsen till Polisen, Kustbevakningen, Tullverket, kommunal räddnings-
tjänst, akutsjukvården och Försvarsmakten. KBM har i en skrivelse den
6
april 2005 Utökad användarkrets för Rakelsystemet (dnr
Fö2005/1102/CIV) hemställt om en utökad användarkrets för Rakel-
systemet. Enligt KBM bör användarkretsen utvidgas till att omfatta fler-
talet aktörer i krishanteringssystemet.
Tillgång till goda och säkra kommunikationer mellan samhällets olika
sektorer är enligt regeringens bedömning av central betydelse för sam-
hällets arbete med ordning, säkerhet och krisberedskap. Radiokommu-
nikationssystemet Rakel bör därför få en utökad användarkrets. Reger-
ingen avser att återkomma till riksdagen med förslag som möjliggör en
utökad användarkrets.
9.5
Utveckling av ett nätverksbaserat försvar
Det militära försvaret är inne i en omfattande reformeringsprocess och
skall ges en förändrad inriktning från ett invasionsförsvar mot ett flexi-
belt insatsförsvar som skall kunna agera vid internationella konflikter
utomlands. Med stöd av en gemensam IT-arkitektur för hela Försvars-
makten, kan insatser utformas efter behoven för att lösa uppgifterna.
Informationsinhämtandet skall ske med stöd av modern informations-
teknik. Det nätverksbaserade försvarskonceptet (NFB) skall stödja det
Prop. 2004/05:175
76
militära försvarets förmåga avseende information och omvärldsupp-
fattning, ledning med beslutsstöd samt insats och verkan.
Det nätverksbaserade försvaret skall utvecklas av Försvarsmakten i
samverkan med övriga totalförsvarsmyndigheter och myndigheter med
uppgifter inom krisberedskapsområdet. Genom detta skapas förutsätt-
ningar för att det militära försvaret och övrigt totalförsvar kan utbyta
information och samverka såväl under fred, kris och krig.
10
Sjukvård, hälsa, sociala frågor och
socialförsäkring
10.1
IT inom Socialdepartementets område
Det pågår många aktiviteter som syftar till att främja IT-användningen
inom Socialdepartementets ansvarsområden. Inom hälso- och sjukvårds-
området fokuserar man bland annat på att anpassa regelverket som styr
vårddokumentation samt inrättande av nationellt kompatibla elektroniska
patientjournaler. Arbetet med detta bidrar till att uppfylla det i denna
proposition föreslagna delmålet om kvalitet. Inrättandet av en nationell
ledningsgrupp och det internationella samarbetet bidrar till en förbättrad
samordning inom politiken för informationssamhället. Telemedicinska
applikationer skapar nya möjligheter för att erbjuda en vård av hög
kvalitet i glest befolkade regioner, exempelvis minimerar elektroniska
röntgenbilder väntetider för vårdpersonal, patienter och anhöriga.
Inom socialförsäkringens administration är informationstekniken en
förutsättning för att stödja nya processer och möjliggöra samarbete med
andra myndigheter och företag. Väl utvecklade självbetjäningstjänster
via Internet och sevicetelefoni är ett av villkoren för en fullgod service
till de försäkrade.
Jämställdhet är ett centralt perspektiv i Socialdepartementets samtliga
politikområden. Det är därför viktigt att beakta hur en utökad IT-använd-
ning inom Socialdepartementets områden påverkar kvinnor och män.
Inom socialtjänstpolitiken, äldrepolitiken och handikappolitiken lyfts
särskilt frågan om IT-utvecklingens betydelse för ökad delaktighet och
jämlikhet för kvinnor och män med funktionshinder, kvinnor och män i
ekonomiskt eller socialt utsatta situationer samt äldre kvinnor och män.
Politiken för informationssamhället spelar också en viktig roll inom flera
av folkhälsopolitikens målområden. IT är det centrala arbetsverktyget för
upprätthållandet av data om befolkningens hälsa och sociala förhållan-
den, såväl nationellt som internationellt.
Arbetet inom Socialdepartementets område måste ofta beakta barn-
perspektivet. Målet för regeringens barnpolitik är att barn och unga skall
respekteras, ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet
och inflytande. Syftet med barnpolitiken och med barnkonventions-
arbetet inom Regeringskansliet är att man skall utgå från ett barn-
perspektiv i alla beslut och åtgärder som rör barn. Barnperspektivet i
regeringens arbete innebär i första hand att barnet sätts i fokus och att
man noga analyserar vilka följder ett beslut kan få för det eller de barn
som berörs. Internet har stor genomslagskraft på gott och ont bland barn
Prop. 2004/05:175
77
och ungdomar. Det finns därför starka skäl att i framtiden tydligare
uppmärksamma barnperspektivet inom politiken för informations-
samhället.
Delmål 1 Kvalitet
10.2
Hälso- och sjukvårdsområdet
10.2.1
Hittillsvarande mål och åtgärder för IT-användning
Regeringens bedömning är att en bred implementering och användning
av IT-stöd är en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna möta
samhällets krav på en tillgänglig, effektiv och högkvalitativ hälso- och
sjukvård. Eftersom hälso- och sjukvården är en av samhällets mest
informationsintensiva sektorer, har användningen av IT-baserade verktyg
medfört att arbetssätt, administrativa rutiner och kliniska tillämpningar
har kunnat utvecklas och förnyas med hjälp av modern informations-
teknik.
Detta har inneburit stora vinster för både medborgare, sjukvårds-
personal och huvudmän. Områdets betydelse bekräftas av att såväl sjuk-
vårdshuvudmännen, regeringen som kommissionen har identifierat ett
förbättrat IT-stöd som helt avgörande för att möta framtida utmaningar
såsom en ökande patientrörlighet mellan vårdenheter och vårdnivåer,
både på regional, nationell och internationell nivå.
Genom en ökad IT-användning inom hälso- och sjukvården får även
medborgaren en större möjlighet att ta en mer aktiv del i sin vård-
situation. Både för patienter och anhöriga skapas nya möjligheter till att
få djupare kunskap om sjukdomstillstånd och ställda diagnoser samt få
en överblick av sina vårdkontakter. Vårdportaler och nätbaserad hälso-
information utgör i dag ett allt viktigare komplement till reguljära vård-
kontakter, vilket innebär att tillgängligheten kan förbättras. Inom många
enskilda landsting har tjänster för nätbaserad hälsoinformation tagits
fram. Eftersom utveckling, kvalitetsgranskning och underhåll av dessa
databaser är mycket resurskrävande, är det regeringens uppfattning att en
utökad nationell samverkan mellan existerande tjänster för nätbaserad
hälsoinformation vore önskvärd. Därigenom kan de centrala och regio-
nala medel som tillförs detta område användas mer effektivt, samtidigt
som man med gemensamma ansträngningar kan höja kvaliteten på den
information som erbjuds. Det är viktigt att i sammanhanget betona vikten
av att teknikutvecklingen inte får innebära att stora grupper, t.ex. funk-
tionshindrade, ställs utanför möjligheten till likvärdig information och
tillgänglighet.
En mer detaljerad redovisning av regeringens insatser inom hälso- och
sjukvårdsområdet återfinns i bilaga 17, IT-användning och IT-utbildning,
avsnittet Exempel på IT-användning inom offentliga sektorn.
Utredningar m.m.
Det pågår löpande ett arbete för att anpassa och uppdatera de lagar som
reglerar informationshantering och vårddokumentation för att underlätta
Prop. 2004/05:175
78
en mer effektiv användning av IT som administrativt stöd inom sjuk-
vårdssektorn.
I juni 2004 gav regeringen ett tilläggsdirektiv (dir. 2004:95) till
Patientdatautredningen (dir. 2003:42) om att göra en samlad översyn av
de lagar som reglerar åtkomst och överföring av patientjournaler, be-
handlingen av personuppgifter m.m. Utgångspunkten för utredningen är
att all journalhantering i framtiden i huvudsak skall ske elektroniskt.
Syftet med översynen är att skapa en sammanhållen lagstiftning kring
vårddokumentation och personuppgiftsbehandling som är anpassad efter
de möjligheter som ges med modern informationsteknik, t.ex. i fråga om
överföring av journaluppgifter och åtkomst via Internet.
Våren 2005 lade regeringen propositionen Ökad patientsäkerhet på
läkemedelsområdet (prop. 2004/05:70) till riksdagen. Den lag som
kommer att träda i kraft den 1 juli 2005 innebär att ett nytt personregister
inrättas med uppgifter om förskrivna uthämtade läkemedel. Uppgifterna i
förteckningen skall kunna användas av patienter, förskrivare och farma-
ceuter på apotek. I propositionen föreslås även vissa ändringar i lagen
(1996:1156) om receptregister. Ändringarna innebär att det blir möjligt
för Apoteket AB att elektroniskt spara recept för flera uttag under hela
receptets giltighetstid. Denna lagändring kommer bl.a. att underlätta han-
teringen av e-recept samt bidra till en säkrare läkemedelsanvändning.
En närmare beskrivning av e-recept finns i bilaga 17. IT-användning
och IT-utbildning, avsnittet Exempel på IT-användning inom offentliga
sektorn.
10.2.2 Nationellt
kompatibla
elektroniska patientjournaler
Regeringens bedömning: En mer enhetlig och tillgänglig information
inom hälso- och sjukvården bör främjas. Projektet Nationell patientöver-
sikt har ett betydande värde för att stärka patientsäkerheten inom hälso-
och sjukvården, genom att vital journalinformation görs nationellt till-
gänglig för behandlande hälso- och sjukvårdspersonal.
Skälen för regeringens bedömning: Det kanske mest centrala doku-
mentet inom hälso- och sjukvården är patientjournalen. I denna samlas
information om patientens hälsotillstånd, olika vårdkontakter, ställda
diagnoser, inkomna provsvar etc. Därutöver används den i allt högre ut-
sträckning för administration, verksamhetsuppföljning och forskning.
Mot denna bakgrund har sjukvårdshuvudmännen tidigt satsat på att
digitalisera de ofta mycket omfattande journaluppgifterna, med målsätt-
ningen att öka patientsäkerheten och förenkla för sjukvårdspersonalen.
Sverige ligger i en internationell jämförelse långt framme i användningen
av elektroniska patientjournaler. Inom primärvården utförs över
95 procent av vårddokumentationen elektroniskt och inom sjukhusvården
är motsvarande siffra omkring 60 procent enligt uppskattningar från
Carelink.
Målsättningen är att dessa elektroniska journaler också skall integreras
med angränsande system, vilket innebär att exempelvis hanteringen av
röntgenbilder, provsvar, remisshantering och förskrivning av läkemedel
skall kunna ske elektroniskt direkt i journalsystemet.
Prop. 2004/05:175
79
Ett betydande problem är dock att informationsstrukturen inom hälso-
och sjukvården till stora delar är mycket heterogen, med många olika
journalsystem som sällan kan kommunicera med varandra. Flertalet
huvudmän har under senare år arbetat intensivt med att uppdatera och
integrera sina befintliga journalsystem, men det finns avsevärda svårig-
heter med att föra samman äldre ofta egenutvecklade system med
moderna lösningar. Detta leder bland annat till starkt kostnadsdrivande
och tidsödande administrativa bördor för personalen inom sjukvården,
samtidigt som den bristande informationen allvarligt hotar patientsäker-
heten eftersom vårdpersonalen har svårt att få tillgång till relevant vård-
historik.
I ett gemensamt initiativ från samtliga landstingsdirektörer har man
genom samverkansorganisationen Carelink tagit ett första steg för att
komma tillrätta med denna problematik. Projektet Nationell patientöver-
sikt skapades våren 2004 för att utveckla en nationellt tillgänglig IT-
baserad söktjänst, där behandlande hälso- och sjukvårdspersonal snabbt
och enkelt, med patientens medgivande, skall kunna få upp en översikt
av patientens personuppgifter, konstaterade diagnoser, allergier, läke-
medelslista etc.
Under 2005 lanseras Nationell patientöversikt som ett pilotprojekt i
fyra landsting: Norrbotten, Uppsala, Östergötland och Jönköping. Från
slutet av året skall patientöversikten användas av mindre grupper vård-
personal och patienter för att utvärdera teknik och innehåll. Därefter skall
tjänsten erbjudas alla huvudmän från och med 2006, där målsättningen är
att samtliga landsting skall kunna vara anslutna senast 2008 och att
privata vårdgivare samt kommuner ansluts senast 2010.
Regeringen anser att projektet Nationell patientöversikt har ett bety-
dande värde för att stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården,
genom att vital journalinformation görs nationellt tillgänglig för behand-
lande hälso- och sjukvårdspersonal. Projektet är det i dag mest konkreta
och betydelsefulla initiativet för att skapa en samlad bild av patientens
vårddokumentation. Genom detta projekt kan tidigare investeringar i
IT-system inom vård och omsorg utnyttjas på ett kostnadseffektivt sätt.
10.2.3
Samverkan inom Regeringskansliet samt med externa
aktörer
Under det senaste året har stora ansträngningar gjorts för att förbättra och
ytterligare förstärka det interna samarbetet inom Regeringskansliet när
det gäller att stödja införandet av IT inom vård och omsorg. Huvudsyftet
med detta arbete har varit att åstadkomma en kraftsamling mellan alla de
processer som i dag arbetar inom olika departement för att åstadkomma
en mer effektiv IT-användning. Ett exempel på detta är Regeringens IT-
politiska strategigrupp och dess arbetsgrupp för IT i vård och omsorg
som har inneburit stora framsteg i samarbetet såväl internt inom Reger-
ingskansliet som med externa nyckelaktörer. Denna utvidgade dialog har
bidragit till en ökad förståelse mellan aktörerna inom vårdsektorn avse-
ende synen på IT:s betydelse för vård och omsorg.
För att stimulera samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen kring
utvecklingen av IT-baserade tjänster, ger Socialdepartementet årligen
Prop. 2004/05:175
80
stöd till organisationen Carelink genom Dagmaröverenskommelsen.
Carelink är en medlemsorganisation där landsting, regioner, kommuner
och privata vårdgivare inbjuds att bli medlemmar för att gemensamt
utarbeta lösningar för en ökad IT-användning inom vård och omsorg.
Arbetet inom Carelink har lett till en rad konkreta resultat. Bland dessa
kan nämnas vidareutvecklingen av Sjunet, en nationell IT-infrastruktur
för samtliga Sveriges landsting och ett växande antal kommuner och
privata vårdgivare. Initiativtagarna till Carelink är Landstingsförbundet,
Svenska Kommunförbundet, Vårdföretagarna och Apoteket AB.
10.2.4 Standardiserings-
och
terminologiarbete
För att nyttoeffekterna med en bred användning av IT-stöd inom vård-
och omsorgssektorn skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt,
krävs en gemensam och nationellt sammanhållen informationsstruktur.
Detta förutsätter bland annat gemensamma begrepp och termer, men
också klassifikationer och kvalitetsindikatorer.
Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet 2005 regeringens uppdrag att
normera termer och begrepp som är centrala för vård och omsorg, samt
att utarbeta en strategi för hur en nationellt sammanhållen informations-
struktur skall etableras. Uppdraget skall rapporteras i mars 2006. Som
första konkreta åtgärd inrättas ett bibliotek för lagring och tillhanda-
hållande av specifikationer samt begrepp och termer inom området.
Sedan tidigare publiceras också fastställda terminologier i en nationell
termbank tillgänglig för alla via Internet.
Behovet av internationellt erkända standarder växer i takt med att
vårdkontakterna över nationsgränserna ökar i omfattning. Swedish Stan-
dards Institute (SIS) har under åren 1997-2005 haft ledningen för det
europeiska standardiseringsarbetet inom hälso- och sjukvårdsinformatik,
vilket har resulterat i en rad standarder för vård och omsorg. Arbetet med
att kartlägga, rekommendera samt översätta internationella standarder
bör ges fortsatt hög prioritet (se även avsnitt 15.22).
10.2.5 E-hälsa
Regeringens bedömning: Sverige bör vara en aktiv deltagare i det inter-
nationella erfarenhetsutbytet kring e-hälsa (eHealth), eftersom denna
samverkan har stor potential att underlätta och stärka det nationella
arbetet på hälso- och sjukvårdsområdet.
Skälen för regeringens bedömning: Det internationella samarbetet
och erfarenhetsutbytet på hälso- och sjukvårdsområdet har intensifierats
under senare år. eHealth är det internationella samlingsnamnet för s.k.
e-hälsa eller e-hälsovård, dvs. användning av informationsteknik inom
hälso- och sjukvården. Av såväl internationella organ som av enskilda
länder pekats IT ut som ett av de mest centrala verktygen för framtidens
hälso- och sjukvård. Ett förbättrat administrativt stöd inom sjukvårds-
sektorn med hjälp av IT är exempelvis en förutsättning för såväl en ökad
patientrörlighet inom EU som skapandet av europeiska specialistcentra.
Prop. 2004/05:175
81
Genom att föra hem och sprida den kunskap som finns internationellt
beträffande satsningar på informationsteknik inom vårdsektorn, kan
nationella satsningar göras mer kostnadseffektivt och med ett bättre
beslutsunderlag än vad annars hade varit möjligt. Därför är regeringens
bedömning att Sverige bör vara en aktiv deltagare i det internationella
erfarenhetsutbytet kring e-hälsa.
Ett initiativ som har haft särskilt stor inverkan på det europeiska sam-
arbetet kring e-hälsa är den handlingsplan som kommissionen
presenterade i ett meddelande den 30 april 2004. Genom att presentera en
konkret tidsplan och peka ut de områden som kräver medlemsstaternas
omedelbara uppmärksamhet, har handlingsplanen bidragit till att e-hälsa
förts upp på den politiska dagordningen i Europa. Socialdepartementet är
aktivt engagerat i en rad internationella samverkansprocesser kring
e-hälsa, främst inom ramen för EU samt Nordiska ministerrådet, men
följer också nära det arbete som initierats av globala aktörer. Inom WHO
har en global handlingsplan för e-hälsa nyligen presenterats. Denna kan
komma att få betydelse för regeringens framtida prioriteringar på detta
område, likväl som för den framtida inriktningen av EU-samarbetet kring
e-hälsa.
För att närmare studera potentiella vinster och konsekvenser av en
ökad patientrörlighet inom Europa tog EU:s hälsoministrar initiativ till en
högnivåprocess för reflektion kring dessa frågor. Bland annat etablerades
en permanent högnivågrupp High Level Group on Health Services and
Medical Care under kommissionens generaldirektorat för hälsofrågor
(DG SANCO) för att stödja europeiskt samarbete på området. I an-
slutning till högnivågruppen har arbetsgruppen Working Group on
Information and eHealth inrättats. Huvudsyftet med gruppens arbete blir
att vara ett stöd i medlemsstaternas arbete med att implementera
IT-lösningar i de nationella sjukvårdssystemen. Genom att föreslå en
ökad koordinering av existerande samverkansprocesser och forskning på
området menar gruppen att det europeiska erfarenhetsutbytet på området
kan ske mer kraftfullt och fokuserat än vad som hittills varit fallet.
European Health Telematics Association (EHTEL) är en europeisk
organisation för samverkan och erfarenhetsutbyte på e-hälsoområdet.
Organisationens betydelse som beredningsorgan inom EU-samarbetet har
ökat betydligt under senare år.
Nordiska ministerrådet presenterade i augusti 2004 en kartläggning
som konstaterade att det finns uppenbara fördelar för de nordiska län-
derna att samverka kring användningen av IT-stöd inom hälso- och sjuk-
vården samt den sociala omsorgen. Som ett resultat av denna rapport
diskuteras nu formerna för ett gemensamt nordiskt forum för dis-
kussioner om gemensamma juridiska, tekniska eller andra strukturella
hinder som kan finnas mot en ökad användning av IT-stöd inom social-
och hälsosektorn. Detta skall bygga vidare på det nätverk som redan
etablerats mellan Carelink och dess nordiska motsvarigheter.
Prop. 2004/05:175
82
10.2.6
Mål för en ökad IT-användning inom hälso- och
sjukvården
Regeringens bedömning: Relevant information bör på ett ändamåls-
enligt sätt och med respekt för individens integritet kunna kommuniceras
elektroniskt mellan olika huvudmän och vårdnivåer inom hälso- och
sjukvården som ett led i utformningen av effektiva och säkra arbets-
former och arbetsmiljöer.
Skälen för regeringens bedömning: Sverige har tidigare kunnat dra
fördel av det decentraliserade ansvaret för att investera i och implemen-
tera nya IT-stöd, då huvudmännen varit mycket framgångsrika i sin
strävan att lyfta fram nya innovativa idéer och lösningar. Detta skapade
under lång tid en kreativ miljö för utvecklingen av nya IT-lösningar inom
vård och omsorg, vilket gav Sverige ett försprång gentemot många andra
länder i vår omvärld. Modern hälso- och sjukvård bygger dock i växande
utsträckning på samverkan mellan olika vårdgivare och vårdenheter för
att patienten skall kunna erbjudas en god vård, vilket ställer nya krav på
informationssystemen inom sektorn. För att maximalt utnyttja de stora
nyttovinster som blir följden av ett effektivt och väl implementerat
IT-stöd inom hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen bedömer reger-
ingen att relevant information bör, på ett ändamålsenligt sätt och med
respekt för individens integritet, kunna kommuniceras elektroniskt
mellan olika huvudmän och vårdnivåer.
10.2.7
Nationella ledningsgruppen för IT i vård och omsorg
Det finns i dag en unik anda av samförstånd om behovet av en nationell
kraftsamling kring investeringar i IT-stöd inom vård och omsorg.
Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting har därför tagit ett
gemensamt initiativ till en fördjupad nationell samverkan kring IT-
frågorna. Inom ramen för Dagmaröverenskommelsen från 2005 har
parterna därför träffat ett avtal där man understryker IT-områdets stora
betydelse för att utveckla vård och omsorg, samt pekar på behovet av
nationellt samordnade satsningar på detta område.
Genom att lyfta upp IT-frågan som en av de främsta på den politiska
dagordningen inom vårdsektorn skapas nya möjligheter att åstadkomma
konkreta resultat. IT-frågorna har tidigare främst diskuterats på en
utpräglat teknisk nivå av experter på IT-frågor. Genom att föra vidare
den kunskap som redan finns på expertnivå och behandla IT-frågorna på
högsta beslutsfattande nivå inom kommuner, landsting och myndigheter,
synliggörs IT som ett verktyg för verksamhetsutveckling.
För att förverkliga den överenskommelse som tecknats mellan reger-
ingen och Sveriges Kommuner och Landsting har en Nationell lednings-
grupp för IT i vård och omsorg inrättats från mars 2005. Lednings-
gruppen består av representanter på hög nivå från Socialdepartementet,
Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Apoteket AB, Carelink samt Sveriges
Kommuner och Landsting. Målsättningen är att Nationella lednings-
gruppen vid årsskiftet 2005/2006 skall presentera en Nationell IT-policy
för vård och omsorg, där områden som är strategiskt viktiga för nationellt
Prop. 2004/05:175
83
samordnade investeringar kommer att identifieras. Den Nationella
IT-policyn skall fungera som stöd för alla aktörer inom vård- och om-
sorgssektorn, genom att såväl myndigheter, huvudmän och leverantörer
kan använda denna som ett verktyg i arbetet med att förnya och förbättra
administrativa rutiner, beslutsstöd, arbetsmetoder och medicinska
tillämpningar med stöd av informationsteknik. En Nationell IT-policy
bidrar till att samtliga aktörer arbetar mot samma mål och påskyndar för-
nyelseprocessen av vård och omsorg.
Utarbetandet av den Nationella IT-policyn skall ske i en öppen dialog-
form med nyckelaktörer inom vårdsektorn med syfte att utnyttja den kun-
skap och de erfarenheter som redan finns på detta område.
I Dagmaröverenskommelsen pekas följande områden ut som särskilt
viktiga för Nationella ledningsgruppens arbete:
− utvecklingen av en nationellt kompatibel elektronisk patientjournal,
− tillgänglighetsfrämjande åtgärder, såsom vårdkontakter och tids-
bokning över Internet och
− en ökad användning av e-recept och elektroniskt förskrivarstöd.
10.3 Socialförsäkringsområdet
10.3.1 Försäkringskassan
Den 1 januari 2005 har en ny sammanhållen myndighet, Försäkrings-
kassan, inrättats för att administrera socialförsäkringen. Den nya myn-
digheten ersätter Riksförsäkringsverket (RFV) och landets 21 allmänna
försäkringskassor. Syftet med inrättandet har i första hand varit att för-
bättra enhetligheten i rättstillämpningen, öka effektiviteten och förbättra
personalpolitiken inom myndigheten. Försäkringskassan har den 3 juni
2005 lämnat en plan till regeringen över hur förändringsarbetet skall
bedrivas de närmaste tre åren. I planen har förbättringar inom IT-området
en framträdande plats. En utvärdering av IT-verksamheten inom För-
säkringskassan skall påbörjas 2005 och vara slutförd senast den 30 juni
2006.
10.3.2
Mål för IT-användningen inom socialförsäkringsområdet
Tilltron till socialförsäkringen och dess administration skall vara hög.
Insatser som rör IT-verksamheten skall ge effekter i form av högre kva-
litet, ökad rättssäkerhet, större likformighet, ökad tillgänglighet, bättre
säkerhet, bra arbetsmiljö och fullgod service till de försäkrade.
Informationstekniken är avgörande för att hantera verksamheten inom
socialförsäkringens administration. Den är en förutsättning och ett medel
för att stödja nya processer, fullfölja förändringar i lagstiftning och möj-
liggöra samarbete med andra myndigheter och företag. De försäkrade
väljer också att allt oftare möta Försäkringskassan via de självbetjänings-
tjänster som finns tillgängliga via Internet och servicetelefoni.
De effektiviseringar som är möjliga skall genomföras och frigjorda
resurser användas till strategiskt viktiga investeringar som leder till en
förbättrad tillgänglighet och service för de försäkrade och en högre
effektivitet inom myndigheten. Utveckling av nya tjänster och vidare-
Prop. 2004/05:175
84
utveckling av befintliga skall ta utgångspunkt i användarna och deras
behov.
För att utvecklingen inom IT-området skall skapa mervärde och bättre
nytta för enskilda på ett kostnadseffektivt sätt, är samverkan över myn-
dighetsgränserna nödvändig. För socialförsäkringsadministrationens del
krävs också samarbete med andra parter såsom arbetsgivare, sjukvård
och försäkringsbolag.
Verksamheten inom Försäkringskassan skall bedrivas med hög kvali-
tet, rättssäkert, effektivt och till så låga kostnader som möjligt. En för-
utsättning för detta är ett för ändamålet utformat och för användarens
behov anpassat, väl fungerande och kostnadseffektivt IT-stöd. Det är
leveranser med bättre funktionalitet i handläggarstödet i kombination
med ökad tillgänglighet och användning av självbetjäningstjänster samt
strukturförändringar av organisation och arbetssätt som skall ge resultat.
10.3.3 24-timmarsmyndigheten
m.m.
Riksförsäkringsverket (RFV), de allmänna försäkringskassorna och
Premiepensionsmyndigheten fick genom beslut av riksdagen (prop.
2003/04:40, bet. 2003/04:SfU08, rskr. 2003/04:153) utökade möjligheter
att erbjuda service och självbetjäning via Internet fr.o.m. den 1 april
2004. Ändringen möjliggör en bredare utveckling av 24-timmarsmyndig-
heten inom myndigheterna.
Inom socialförsäkringens administration erbjuds i dag en rad olika
tjänster via Internet som kan hänföras till begreppet 24-timmarsmyn-
dighet, såsom information om Försäkringskassan och de ansvarsområden
som myndigheten administrerar. Den centrala funktionen är dock möjlig-
heten till interaktiva tjänster, via Försäkringskassans webbplats. Tjäns-
terna möjliggör såväl lämning som hämtning av individorienterad infor-
mation som ansökningar och annan hantering av ärenden, s.k. själv-
betjäningstjänster, för både arbetsgivare och enskilda. Samtliga tjänster
kräver tillgång till elektronisk legitimation. Även servicetelefoni
inkluderas. Den elektroniska legitimationen innebär en hållbar säker-
hetslösning för administrationens elektroniska tjänster och tillämpas
bland annat inom föräldraförsäkringen, vid beräkning av den allmänna
ålderspensionen samt för arbetsgivare vid sjukanmälan för anställda.
Under 2004 användes den elektroniska legitimationen ca 760 000 gånger
av Försäkringskassans kunder.
Andelen anmälningar via servicetelefoni och Internet ökar kontinu-
erligt. Cirka 2,6 miljoner beställningar görs nu via servicetelefoni och
ca 1,4 miljoner via Försäkringskassans webbplats. Det totala antalet
samtal årligen till myndighetens servicetelefon är omkring 4 miljoner och
omkring 2 miljoner personer besöker Försäkringskassan på Internet.
Totalt har myndigheten ca 40 miljoner kontakter från enskilda varje år.
Enligt Statskontoret (2003/442-5) är Försäkringskassans webbplats den
femte mest besökta webbplatsen av de statliga myndigheterna och även
en av dem som ökar mest procentuellt.
Pensionsportalen Min pension är ett samarbete mellan Försäkrings-
kassan, Premiepensionsmyndigheten, Försäkringsförbundet och tjänste-
pensionsbolagen. Portalen nås på webbplats www.minpension.nu och
Prop. 2004/05:175
85
skall ge enskilda en mer komplett bild av deras pensionssparande. Inled-
ningsvis redovisas allmän pension och tjänstepension. I ett senare skede
är tanken att även privat pensionssparande skall omfattas.
Elektroniskt informationsutbyte i realtid minskar risken för fusk. Ett
gemensamt system har därför utvecklats som binder samman dator-
system hos Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslös-
hetskassorna. Systemet ersätter manuella kontakter mellan myndig-
heterna och skall ge snabbare handläggningstider, minskade administra-
tionskostnader och säkra att information endast ges till behöriga fråge-
ställare. Avsikten är att även Centrala studiestödsnämnden på sikt skall
anslutas till systemet.
10.3.4 Verksamhetsutveckling
De senare årens verksamhetsutveckling inom Försäkringskassan strävar
mot en ökad IT-användning inom myndigheten. Här kan främst nämnas
utvecklingen av ett IT-baserat ärendehanteringssystem, ett stödsystem för
det reformerade ålderspensionssystemet och en successiv övergång från
äldre stordatormiljö till en modern IT-miljö.
Att Försäkringskassan framgångsrikt slutför utvecklingen av ärende-
handläggningsstödet är av stor betydelse. Uppföljningar av utvecklings-
arbetet visar ännu inte på någon effekthemtagning i den storleksordning
som initialt bedömdes vara möjlig. Ett fullt utbyggt system bidrar påtag-
ligt till ökad effektivitet, kortare handläggningstider, förbättrad kvalitet
och en minskad arbetsbelastning för myndighetens personal.
10.3.5 Internationell
samverkan
I juni 2004 infördes det Europeiska sjukförsäkringskortet, EU-kortet, för
att underlätta tillgång till sjukvård vid besök i annat medlemsland
(inklusive EES och Schweiz). EU-kortet har ersatt de äldre pappersintyg
som tidigare krävdes för att få rätt till akut eller nödvändig sjukvård på
samma ekonomiska villkor som andra försäkrade i berörda länder. För-
delarna för individen är tydliga i och med att kortet är enklare att ha med
sig i jämförelse med tidigare pappersintyg. Det har också längre giltig-
hetstid och är enhetligt i hela Europa.
I Sverige har ett IT-system utvecklats för att hantera beställningen av
kort och kontroll av försäkrade. Systemet stödjer beställningar via Inter-
net, servicetelefon eller direkt av handläggare på Försäkringskassan. För-
faringssättet innebär ökad kundservice och möjlighet till omprioritering
och besparing inom myndigheten. Under juli 2004 överskred antalet i
Sverige beställda EU-kort en miljon.
Inom ramen för samarbetet inom Tekniska kommissionen för informa-
tionsbehandling (TESS) planeras nu för utvecklingen av EHIC (Euro-
pean Health Insurance Card). Nästa steg är att förse EHIC med ett data-
chip som möjliggör lagring av personlig information och en elektronisk
nyckel som ingår i en infrastruktur för öppna nycklar, PKI (public key
infrastructure). Genom att förse kortet med en sådan elektronisk nyckel
kan det användas vid identifiering av personer för att ge åtkomst till
information via Internet. Inom TESS utvecklas också möjligheterna att
Prop. 2004/05:175
86
automatisera kontakterna mellan de olika socialförsäkrings- och hälso-
administrationerna inom EU. Detta kommer att effektivisera de administ-
rativa rutinerna kring rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni
1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen och säker-
ställa att medborgarnas rättigheter garanteras vid vistelser i andra med-
lemsstater.
10.3.6
Behandling av personuppgifter
Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäk-
ringens administration trädde i kraft den 1 december 2003 (prop.
2002/03:135, bet. 2003/04:SfU03, rskr. 2003/04:16). I lagen regleras
bland annat för vilka ändamål personuppgifter får användas, hur sökning
får göras och hur de registrerade skall informeras. Lagen utgör ett kom-
plement till personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser om skydd för
den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter.
10.4
Socialtjänstpolitik, äldrepolitik och handikappolitik
10.4.1 Bakgrund
Regeringen anser även att IT-utvecklingen skall bidra till att målen för
äldrepolitiken, handikappolitiken och socialtjänstpolitiken uppnås.
Gemensamt för dessa politikområden är att de är inriktade på den
enskildes möjligheter till ett aktivt och delaktigt liv. Målen för äldrepoli-
tiken (prop. 1997/98:113) är att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och
ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och
med bibehållet oberoende, bemötas med respekt samt ha tillgång till god
vård och omsorg. De nationella målen för handikappolitiken (prop.
1999/2000:79) är att samhället utformas så att människor med funktions-
hinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhället samt jämlikhet i
levnadsvillkoren för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktions-
hinder. För socialtjänstpolitiken (prop. 2004/05:1) finns målet att stärka
förmågan och möjligheten till social delaktighet för ekonomiskt och
socialt utsatta personer samt stärka skyddet för utsatta barn.
10.4.2
IT och kvinnor och män i ekonomiskt eller socialt utsatta
situationer
Enligt socialtjänstlagen (2001:453) finns en rätt till bistånd för den som
inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat
sätt. Vad som skall anses ingå i försörjningsstödet preciseras av en riks-
norm som innefattar skäliga kostnader för livsmedel, kläder och skor, lek
och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien, dagstidning samt telefon-
och TV-avgift. Riksnormen fastställs av regeringen varje år och beräknas
med ledning av officiella prisundersökningar rörande olika hushålls-
typers baskonsumtion. Det innebär att typen av utgifter som skall täckas
av riksnormen kan komma att förändras med tiden. Mot bakgrund av att
Prop. 2004/05:175
87
innehavet och användandet av mobiltelefoner numer är så pass vanligt i
befolkningen har regeringen t.ex. bedömt att även kostnad för mobil-
telefon och mobiltelefonsamtal skall ingå i totalsumman för riksnormen.
Ändringen trädde i kraft den 1 januari 2005.
IT och äldre
I slutbetänkandet från utredningen Senior 2005, Äldrepolitik för fram-
tiden (SOU 2003: 91), som för närvarande bereds inom Regerings-
kansliet, belyses äldrefrågor och IT. Inom vård- och omsorgsområdet har
möjligheterna ökat att utveckla och tillämpa nya tekniska lösningar. Flera
olika lösningar har prövats under senare år, bl.a. för att skapa s.k. smarta
hem där olika apparater kan kommunicera med varandra i ett internt nät-
verk, automatiska övervakningstjänster, möten mellan patienter och vård-
personal på distans samt tillgång till egenvårdsstöd. Användning av de
nya tjänsterna kan exempelvis leda till ökade möjligheter till själv-
ständighet och frihet för individen genom möjligheter att bo kvar hemma
och själv utföra egenvård. För den fortsatta utvecklingen av vård och
omsorg för äldre bedöms äldres tillgång till IT-baserad information vara
en nyckelfråga. Andra viktiga utvecklingsområden är IT-baserade former
för kompetensutveckling för personal och logistikstöd för planering och
uppföljning av verksamheterna.
IT och funktionshinder
Inom IT utvecklas nya hjälpmedel som möjliggör ökad delaktighet för
kvinnor och män med funktionshinder. Dessa hjälpmedel kan ge per-
soner med funktionshinder möjligheten att självständigt kunna utföra
saker som är självklara för andra, att läsa, skriva, göra sig förstådd eller
förstå andra, delta i utbildning eller sköta ett arbete. En synskadad person
kan t.ex. läsa all datalagrad information med hjälp av konstgjort tal eller
punktskrift.
Tillgången till datorbaserade hjälpmedel har medfört nya möjligheter i
vardag, arbete och utbildning för många personer med funktionshinder.
Volymerna av de IT-hjälpmedel som tillhandahålls som personliga
hjälpmedel är dock ännu så länge begränsade. Regelverken för förskriv-
ning av datorbaserade hjälpmedel kan skilja sig markant åt mellan sjuk-
vårdshuvudmännen. För att personer med funktionshinder i högre ut-
sträckning skall kunna dra nytta av teknikens landvinningar föreslår
LSS- och hjälpmedelsutredningen i betänkandet Hjälpmedel (SOU
2004:83) några åtgärdsområden. Utredningens förslag bereds för när-
varande inom Regeringskansliet.
Ökad IT-användning inom socialtjänstens område
Inom socialtjänstens verksamheter är själva myndighetsutövningen av
avgörande betydelse. Möjligheterna att på ett säkert sätt förmedla känslig
information mellan olika aktörer och för den enskilde att ta del av och
följa en process som innehåller personliga uppgifter är minst lika
Prop. 2004/05:175
88
intressanta för en person som har en e-journal som för en person som
ansöker om ekonomiskt bistånd, hemtjänst eller personlig assistent.
10.4.3
Kvalitetsregister, metodstöd och informationsförsörjning
Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör vidmakthålla och utveckla
sitt stöd till kommunerna vad gäller utvecklingen av Internetbaserade
kvalitetssäkringsregister, metodstöd och informationsförsörjning inom
socialtjänsten, eftersom detta är av central betydelse för verksamhetens
kvalitet.
Skälen för regeringens bedömning: Samverkan och kommunikation
är av central betydelse i socialtjänstens verksamhet och för kunskaps-
utvecklingen inom socialtjänstområdet. Inom ramen för Socialstyrelsens
arbete med nationellt stöd för en kunskapsutveckling inom socialtjänsten
har en strategisk grund för att utveckla ett nationellt system för att han-
tera informationsförsörjning inom socialtjänstområdet skapats. Försöks-
verksamheter har prövats enligt två olika modeller för informationsför-
sörjning, den ena baserad på professionens behov i vardagen (Social-
tjänstverktyget) och den andra inriktad på att förmedla aktuell forskning
på ett lättillgängligt sätt (SocialVetenskap, www.socialvetenskap.se).
Grunden har lagts för ett system för att hantera såväl kommunikation
som information (Socialtjänstportalen). Institutet för utveckling av
metoder i socialt arbete (IMS) vid Socialstyrelsen arbetar vidare med att
implementera verktygen inom flera regioner i Sverige.
En viktig orsak till att en ökad IT-användning påverkar kvaliteten i
socialtjänstens verksamheter är den ökade internationaliseringen. Utbyte
av erfarenheter och kunskap mellan länderna sker i dag i allt större ut-
sträckning och kräver utvecklade tekniska metoder. Inom ramen för
Östersjöstaternas råd finns en särskild enhet som ägnar sig åt frågor som
rör utsatta barn, Working Group for Cooperation on Children at Risk
(WGCC). WGCC använder ett särskilt IT-verktyg för att underlätta
utbytet av erfarenheter och information mellan länderna. Bl.a. har webb-
sidan Child Centre (www.childcentre.info) etablerats. Här publiceras
studier och forskning, relevant lagstiftning på området, rapporter från
konferenser som rör utsatta barn samt information om insatser som vidtas
i de olika länderna. Det finns även möjlighet att chatta med experter.
Regeringen anser att det är viktigt att IMS och Socialstyrelsen även
fortsättningsvis bistår kommunerna med stöd och fortsätter att utveckla
olika former för nationella system för informationsförsörjning, metod-
stöd och kvalitetsregister för socialtjänstverksamheterna.
Prop. 2004/05:175
89
10.4.4
Verksamhetsutveckling och kompetensförsörjning
Regeringens bedömning: Ökad IT-användning som ett led i verksam-
hetsutvecklingen är nödvändig för kompetensförsörjningen inom social-
tjänsten.
Skälen för regeringens bedömning: Framtidens omsorg om äldre och
verksamheter för personer med funktionshinder kommer att ställas inför
stora utmaningar. Effektivitet, samverkan, kommunikation och använd-
ning av ny teknik kommer att spela en avgörande betydelse för hur väl
utmaningarna kan mötas av de anställda inom vård och omsorg. För
medborgarna kommer tillgängligheten att vara av avgörande betydelse
för hur kvaliteten i vården och omsorgen värderas.
Med oförändrad sysselsättningsgrad bedömer kommunerna att de be-
höver rekrytera ett stort antal vårdbiträden, undersköterskor och sjuk-
sköterskor under de närmaste åren fram till 2010. Skälen är bland annat
ökade vårdbehov till följd av ett ökat antal äldre i höga åldrar och på
grund av stora pensionsavgångar. Regeringen lämnade i juli 2002 ett
uppdrag till nio myndigheter (Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljö-
verket, Högskoleverket, Integrationsverket, Migrationsverket, Myndig-
heten för kvalificerad yrkesutbildning, Riksförsäkringsverket, Skolverket
och Socialstyrelsen) att utarbeta en plan för kompetensförsörjningen
inom kommunernas vård och omsorg om äldre och personer med funk-
tionshinder. I rapporten Investera nu! redovisade myndigheterna förslag
till en handlingsplan som innehåller mål och åtgärder för att stödja
investeringar i bättre arbetsmiljö och kompetens. Myndigheterna identi-
fierade några nyckelområden för kompetensförsörjningen och några av
dessa har enligt regeringens mening bäring på IT-utvecklingen och en
ökad IT-användning inom socialtjänstens verksamheter.
Inom ramen för regeringens satsning på kvalitetsutveckling inom vår-
den och omsorgen om äldre, Kompetensstegen (S 2004:10), har ökad IT-
användning som ett led i verksamhetsutvecklingen särskilt uppmärk-
sammats. Under åren 2005–2007 avsätts drygt en miljard kronor till sats-
ningen. Det är viktigt att systemen är både användar- och brukaran-
passade för mesta möjliga effektivitet.
10.5 Folkhälsopolitik
10.5.1 Bakgrund
Ansvaret för genomförandet av den nationella folkhälsopolitiken vilar på
ett stort antal politikområden. Nedan nämns några exempel på åtgärder
som vidtagits inom IT-området som främjar folkhälsan.
Regeringens program för utveckling av 24-timmarsmyndigheten inne-
håller bland annat mål om tillgänglighet och kvalitet. 24-timmars-
myndigheten, med ökad service och tillgänglighet för befolkningen,
skapar ökade förutsättningar för ökad delaktighet och ökat inflytande i
samhället – några av de mest grundläggande förutsättningarna för folk-
hälsan och som också utgör ett särskilt målområde för folkhälsopolitiken.
Bestämningsfaktorerna – de faktorer som orsakar hälsa och ohälsa –
för detta målområde är tillgänglighet, delaktighet och inflytande. Till-
Prop. 2004/05:175
90
gänglighet i samhället handlar om att ta bort de hinder som finns så att
alla människor, oavsett funktionshinder eller andra omständigheter, kan
vara delaktiga och ha möjlighet till inflytande. Delaktighet handlar om att
varje människa skall kunna ta del av olika arenor i samhällets offentliga
sfär och inflytande handlar om medborgarens möjlighet att påverka på
olika nivåer i samhället. Här kan informationstekniken både vara till
nytta och hinder beroende på hur den utformas.
10.5.2
Mål för IT-användning inom folkhälsoområdet
Det föreslagna målet för informationssamhället, ligger väl i linje med
målet för folkhälsopolitiken, att skapa samhälleliga förutsättningar för en
god hälsa på lika villkor för hela befolkningen, som slogs fast i propo-
sitionen (2002/03:35) Mål för folkhälsan. Detsamma gäller målsätt-
ningen för 24-timmarsmyndigheten.
I Mål för folkhälsan identifierade man också elva målområden för det
samlade folkhälsoarbetet. Målområdena innefattar alla de faktorer i sam-
hällsorganisationen och människors livsvillkor och levnadsvanor som
bidrar till hälsa och ohälsa, de så kallade bestämningsfaktorerna för
hälsan.
Folkhälsopolitiken är, som nämnts ovan, sektorsövergripande och
innefattar också IT-politiken.
IT-politiken spelar en viktig roll inom flera av målområdena för folk-
hälsan. IT är det centrala arbetsverktyget för upprätthållandet av data om
befolkningens hälsa och sociala förhållanden, såväl nationellt som inter-
nationellt. Exempelvis är samtliga hälsodataregister datoriserade. Nedan
listas några exempel som visar på vilket sätt IT-politiken påverkar och
kommer att påverka bestämningsfaktorerna för hälsan inom de elva mål-
områdena.
Målområde 1 Delaktighet och inflytande i samhället
Delaktighet och inflytande i samhället är en av de mest grundläggande
förutsättningarna för folkhälsan. I den gränslösa IT-världen kan männi-
skor kommunicera lättare och därmed öka sin delaktighet i och sitt in-
flytande på samhället. Baksidan av myntet är att effekten kan vara den
rakt motsatta för de grupper i samhället som varken har tillgång till eller
förmår utnyttja tekniken. Regeringens fortsatta strävan att göra informa-
tionstekniken tillgänglig för alla i samhället, oavsett kön, ålder, funk-
tionshinder, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet, är en gemensam
strävan och en viktig del i genomförandet av det nationella målet för
folkhälsopolitiken.
Målområde 2 Ekonomisk och social trygghet
Ekonomisk och social trygghet är en fundamental förutsättning för folk-
hälsan. Arbetets värde för folkhälsan uppmärksammas allt mer. Ett arbete
ger inte bara inkomster till försörjningen utan har också stor betydelse för
möjligheterna att vara delaktig i samhället och att utveckla relationer till
andra människor. Arbetslöshet och utanförskap är en riskfaktor för
Prop. 2004/05:175
91
ohälsa för alla. IT-utvecklingen skapar arbetstillfällen och kan också
bidra till att skapa en flexiblare arbetssituation. Flexibla arbetsformer,
som exempelvis distansarbete, kan göra det möjligt för personer som
varit sjukskrivna att tidigare kunna återvända till arbetet. Anpassningen
av IT-produkter för att de skall vara tillgängliga för alla öppnar också
ytterligare möjligheter på arbetsmarknaden för personer med funktions-
nedsättning eller språksvårigheter.
Målområde 3 Trygga och goda uppväxtvillkor
Trygga och goda uppväxtvillkor är avgörande för barns och ungdomars
hälsa och för folkhälsan på lång sikt. Barn och ungdomar är en grupp
som använder bland annat Internet i stor utsträckning vilket ger dem till-
gång till stora mängder information och därmed också har möjlighet till
ökad delaktighet i samhällsutvecklingen. Det ställer emellertid också
krav på att samhället skyddar barn och ungdomar från skadligt innehåll
på Internet eller i andra nya informationsbärande medier. Det finns också
en mycket stark koppling mellan barns uppväxtvillkor och vuxnas eko-
nomiska och sociala trygghet, delaktighet och inflytande i samhället.
Satsningen på IT-utvecklingen i skolan spelar en viktig roll för folk-
hälsan. IT tillhandahåller pedagogiska verktyg och gör det möjligt att i
enlighet med läroplanen utveckla undervisningen mot ett mer elevaktivt
arbetssätt, som stärker elevens förmåga till eget kunskapssökande,
kritiskt värderande och eget ställningstagande.
Målområde 4 Ökad hälsa i arbetslivet
Ett bra arbetsliv med väl fungerande arbetsvillkor minskar den arbets-
relaterade ohälsan och bidrar till en allmänt förbättrad folkhälsa samt
minskar de sociala skillnaderna i ohälsa. Informationstekniken förändrar
sättet att arbeta. Det skapar nya arbetstillfällen och möjlighet till nya
arbetssätt och arbetsorganisationer. IT skapar förutsättningar för en flexi-
bel arbetsorganisation som gör det möjligt att utföra arbetet utan att vara
bunden i tid och rum och där individen känner trygghet och tillfreds-
ställelse och därmed har bättre möjlighet att bibehålla en god hälsa.
Målområde 5 Säkra och sunda miljöer och produkter
Säkra och sunda miljöer och produkter är ett centralt målområde för
folkhälsan. Det är av avgörande betydelse för folkhälsan att samhällets
skydds- och kontrollfunktioner upprätthålls på en kvalificerad nivå och
förbättras när våra kunskaper om sambanden mellan miljö, skador och
folkhälsa ökar. Miljöbalkens krav skall givetvis gälla vid införandet av
ny teknik. Det är också angeläget att den ömsesidiga kopplingen mellan
miljöfaktorer och hälsa uppmärksammas i det förebyggande arbetet.
Forskning och kunskapsspridning är angelägen när det gäller nya sjuk-
domsdiagnoser, till exempel elkänslighet. Ny teknik som kommer
människor nära, är ofta förknippad med oro för eventuell hälsopåverkan.
Det är viktigt att denna oro tas på allvar och får konsekvenser för det
Prop. 2004/05:175
92
fortsatta arbetet och att IT-utbyggnaden sker på ett sätt som inte medför
att människors hälsa sätts på spel.
Målområde 6 En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvården har stor betydelse för den långsiktiga hälsout-
vecklingen genom sin specifika kompetens, sin auktoritet, breda kunskap
och stora kontaktyta gentemot befolkningen. Ett hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande perspektiv skall genomsyra hela hälso- och sjuk-
vården och vara en självklar del av vård och behandling. Den långsiktiga
satsning som pågår för att med hjälp av IT-stöd utveckla och förnya
hälso- och sjukvården syftar bland annat till att stärka patientens ställ-
ning. Regeringen vill därmed förbättra vårdens tillgänglighet och öka
patientens inflytande och delaktighet, vilket är helt i linje med det natio-
nella målet för folkhälsopolitiken. Bland annat pågår arbete med att ut-
veckla informationssystem för patientinformation. Ur ett folkhälsoper-
spektiv är det centralt att detta system innefattar information, inte bara
om behandling, utan också om hur man förebygger ohälsa och skador.
Målområde 7-11 Gott skydd mot smittspridning, Trygg och säker sexualitet
och en god reproduktiv hälsa, Ökad fysisk aktivitet, Goda matvanor och
säkra livsmedel samt Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt
från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet
spelande
Målområde 7–11 handlar om så kallade levnadsvanor. Inom dessa områ-
den har IT-utvecklingen skapat och ständigt skapar nya viktiga informa-
tions- och kommunikationskanaler. Exempel på hur IT har används för
informations- och kommunikationsinsatser rörande hälsofrämjande
levnadsvanor återfinns i bilaga 17.
11 Effektiv
statsförvaltning
11.1
IT inom Finansdepartementets område
En av de IT-relaterade frågorna på Finansdepartementets område är ut-
vecklingen av IT-användningen i offentlig förvaltning. Målen för detta
har fastslagits i regeringens proposition Statlig förvaltning i medbor-
garnas tjänst (prop. 1997/98:136) och som sedan utvecklades i reger-
ingens handlingsprogram En förvaltning i demokratins tjänst. Utgångs-
punkten för programmet är att förenkla och förbättra samhällsservicen till
medborgare och företag. Arbetet inom detta område bidrar till att ut-
veckla och effektivisera en sammanhållen förvaltning.
Prop. 2004/05:175
93
Delmål 1 Kvalitet
11.2
Utveckling av IT-användning i offentlig förvaltning
I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)
gjorde regeringen bedömningen att den statliga förvaltningen borde vara
ett föredöme som aktiv användare av IT i den egna verksamheten och i
samverkan med företag och medborgare. Utvecklingen av en förvaltning
som är elektroniskt tillgänglig för informationshämtande och ärendehan-
tering skulle därför stimuleras. Utgångspunkten för denna bedömning var
ovan angivna proposition och handlingsprogram.
Regeringens mål med det arbete som sammanfattas i begreppet
24-timmarsmyndigheten utvecklades vidare i regeringens skrivelse
Regeringens förvaltningspolitik (skr. 2000/01:151, s. 32). Där framgår att
syftet med arbetet är att förenkla och förbättra samhällsservicen till med-
borgare och företag. Enligt skrivelsen skall tillgången till service vara
oberoende av tid och plats, kontakterna med myndigheterna göras
enklare och kvaliteten i servicen förbättras. Regeringen framhöll vidare
att en utveckling mot 24-timmarsmyndigheten kräver resurser i form av
investeringar i strukturering av information och i informationsteknik.
I skrivelsen framhåller regeringen IT som ett kraftfullt verktyg för att
modernisera den offentliga förvaltningen och förbättra servicen till med-
borgarna och företag. Tekniken skall användas för att öka medborgarnas
insyn och möjligheter att följa handläggningen och lämna synpunkter i
enskilda ärenden. Samtidigt är det viktigt att elektroniska tjänster utfor-
mas och tillhandahålls på ett sådant sätt att de inte utestänger grupper av
medborgare och företagare. Samhällsservicen måste även fortsättningsvis
göras tillgänglig på olika sätt, t.ex. genom personliga möten, brev, tele-
fonservice och TV.
Det är emellertid uppenbart att informationstekniken är ett kraftfullt
redskap för ökad tillgänglighet, öppenhet, insyn och effektivitet i den
offentliga förvaltningen. Därför måste målet för varje myndighet vara att
all information och service som med bibehållen eller ökad effektivitet,
såväl ekonomisk som organisatorisk, kan tillhandahållas elektroniskt
också skall tillhandahållas så.
Som ett led i utvecklingen gav regeringen i juni 2001 Statskontoret i
uppdrag att, i bred samverkan med övriga statliga myndigheter och i
kontakt med företrädare för kommuner, landsting och andra aktörer av
betydelse för denna utveckling, stimulera och stödja utvecklingen av
24-timmarsmyndigheten genom att tillsammans med myndigheterna
utveckla och tillhandahålla metoder, vägledningar och avtal samt initiera
och genomföra samverkansprojekt (dnr Ju2000/2368F och 2001/4270F).
Uppdraget sträckte sig över två år.
En redovisning av uppdraget lämnades i rapporten Samverkande
24-timmarsmyndigheter – Sammanhållen elektronisk förvaltning (Stats-
kontoret 2003:18). Av rapporten framgår att utvecklingen av 24-timmars-
myndigheten har inneburit att större delen av den offentliga förvaltningen
i dag är tillgänglig på Internet och att allmänheten använder sig av denna
kanal i sin kontakt med offentlig förvaltning. I den bemärkelsen är
24-timmarsmyndigheten etablerad. Om man däremot utgår ifrån visionen
att hela den offentliga förvaltningen skall ses som en samverkande enhet
Prop. 2004/05:175
94
som organiserar sin verksamhet efter medborgarnas och företagens
behov och att all service – där det är möjligt – skall tillhandahållas
elektroniskt, är utvecklingen inte mer än påbörjad.
Utvecklingen av elektronisk förvaltning har tills i dag skett inom
ramen för varje enskild myndighet. En viktig förutsättning för att uppnå
regeringens mål för en effektiv och öppen förvaltning är att utvecklings-
arbetet sker samordnat och i samverkan mellan de offentliga myndig-
heterna samt mellan myndigheter och medborgare respektive företag.
En annan viktig förutsättning för en ökad användning av elektroniska
dokument är att den elektroniska överföringen av dokument och medde-
landen är säker. Regeringen uppdrog därför i mars 2000 och i december
2000 åt Riksskatteverket (dnr Ju2000/517/F och Ju2000/439) att i sam-
verkan med Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket samt
Statskontoret dels utreda och lämna förslag om hur ansvaret för utfär-
dande och administration av certifikat och elektroniska signaturer bör
organiseras i statsförvaltningen, dels att
– utarbeta allmänna riktlinjer och gemensamma rutiner för certifikat-
hanteringen inom statsförvaltningen,
– samordna statsförvaltningens krav och behov inför upphandling och
avrop av certifikat och tillhörande tjänster för elektronisk identifiering
och elektroniska signaturer,
– samordna de myndighetsgemensamma tjänster som krävs för en väl
fungerande infrastruktur för användningen av elektroniska signaturer i
statlig verksamhet, samt
– svara för information och vägledning till myndigheterna i dessa
frågor.
Statskontoret har i dag ansvaret för att upphandla tjänster för elektro-
nisk identifiering samt kontroll av elektroniska signaturer. Den första
upphandlingen var klar i november 2001 och resulterade i ramavtal, som
myndigheterna hade möjlighet att använda sig av för att tillgodose sina
behov av säkerhetslösningar. Hösten 2004 slöt Statskontoret nya ram-
avtal som gäller fram till och med juni 2006. Ramavtalen omfattar bl.a.
tjänster i samband med personlig e-legitimation, e-legitimation för myn-
dighetens elektroniska stämpel och tjänstelegitimation. Ramavtal har
tecknats med Föreningssparbanken AB, Nordea Bank AB, Steria AB,
Svenska Handelsbanken AB och TeliaSonera Sverige AB.
Regeringen beslutade också i januari 2002 att Regeringskansliet
departementsvis skulle se över gällande formkrav i lagar och förord-
ningar och överväga behovet av förändringar i syfte att undanröja
onödiga hinder för elektronisk kommunikation och elektronisk doku-
ment- och ärendehantering (dnr Ju 2002/462). För att samordna arbetet
inrättades inom Regeringskansliet en arbetsgrupp vilken antog namnet
FORMEL-gruppen. Denna avlämnade sin rapport Formel – Formkrav
och elektronisk kommunikation (Ds 2003:29). Rapporten har remiss-
behandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
I sammanhanget bör även nämnas portalen Sverige.se samt länsstyrel-
sernas användning av IT i samverkan med andra myndigheter nämnas.
Dessa beskrivs närmare i bilaga 17, avsnittet Exempel på IT-användning
inom offentliga sektorn.
Prop. 2004/05:175
95
Aktuella åtgärder
Nedan beskrivs några exempel på initiativ som vidtagits efter det att
regeringen fastställt handlingsprogrammet för förvaltningspolitiken.
Service och samverkan VISAM
En ökad IT-användning gör det möjligt att utforma nya servicelösningar
och interna organisationsformer i den offentliga verksamheten. För att
pröva dessa nya möjligheter har Statskontoret, Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), Centrala studistödsnämnden (CSN), Försäkringskassan, Skatte-
verket och Tullverket fått regeringens uppdrag att gemensamt utveckla
och pröva nya former för lokal service- och produktionssamverkan.
Arbetet genomförs i regionala samverkansprojekt inom Skåne, Västra
Götalands, Västerbottens och Norrbottens län (dnr Fi 2003/123).
Under hösten 2004 påbörjades, inom ramen för uppdraget, 15 olika
delprojekt. I Skåne pågår t.ex. projekt som syftar till att förenkla och
samordna flyktingars och invandrares kontakter med myndigheterna. I
Västra Götaland sker bl.a. en kartläggning av gemensamma behov av
kompetens och tjänster där det finns möjligheter till samutnyttjande och
samverkan mellan myndigheterna. I Norrbotten och Västerbotten är
projekten inriktade på att genom myndighetssamverkan behålla och
utveckla offentlig service i glesbygdskommuner. Myndigheterna skall
redovisa resultatet av det gemensamma utvecklingsprojektet senast den
1 september 2005.
Delegationen för utveckling av offentliga e-tjänster
Som ett led i regeringens satsningar för att stimulera utvecklingen och
användningen av elektroniska tjänster i offentlig sektor tillsatte reger-
ingen under hösten 2003 en delegation för utveckling av offentliga
e-tjänster (dnr Fi 2003/3566). Delegationen, som tagit namnet
24-timmarsdelegationen, har som övergripande mål för sitt arbete att
vara pådrivande i utvecklingen och användandet av sådana elektroniska
tjänster inom offentlig verksamhet som kan skapa mervärde för medbor-
gare och företag. Syftet är att förbättra och effektivisera offentlig verk-
samhet, öka tillgängligheten till viktig samhällsservice, underlätta med-
borgarnas insyn och delaktighet i offentliga beslutsprocesser samt
stimulera näringslivets konkurrenskraft. Delegationen består av före-
trädare för stat, kommun och landsting, näringsliv och forskningssektorn.
I april 2004 överlämnades ett första delbetänkande – E-tjänster för alla
(SOU 2004:56) – med en lägesbeskrivning av förekomsten av e-tjänster
inom den offentliga sektorn. Delbetänkandet innefattar även förslag till
insatser som kan bidra till att öka användningen och utbudet av
e-tjänster.
I februari 2005 lämnade 24-timmarsdelegationen lägesrapporten
E-legitimation för säkra e-tjänster (dnr Fi 2005/825). I rapporten förordar
delegationen e-legitimationen som en gemensam säkerhetslösning för
e-tjänster inom den offentliga sektorn.
Prop. 2004/05:175
96
Nämnden för elektronisk förvaltning
För att ytterligare stimulera utvecklingen av 24-timmarsmyndigheten och
i syfte att stödja informationsutbytet mellan myndigheter och enskilda
beslutade regeringen under hösten 2003 förordningen (2003:770) om
statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte (dnr Fi
2003/5890). Nämnden för elektronisk förvaltning (e-nämnden) inrättades
den 1 januari 2004 och har till uppgift att stödja utvecklingen av ett
säkert och effektivt elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter
samt mellan myndigheter och enskilda. Detta skall bl.a. ske genom att
nämnden beslutar om de standarder eller liknande krav som skall vara
gemensamma för det elektroniska informationsutbytet för myndigheter
under regeringen. Nämnden har möjlighet att utfärda såväl föreskrifter
som rekommendationer i form av riktlinjer och vägledningar. Under
2004 och våren 2005 har e-nämnden fastställt fyra vägledningar.
Den första vägledningen, 24-timmarswebben, skall vara till stöd för
myndigheternas utveckling av sina webbplatser. Syftet är att så många
användare som möjligt, oberoende av egenskaper och förmågor, skall
kunna söka och läsa information samt enkelt och effektivt kunna utföra
ärenden via webbplatsen.
Två vägledningar gäller myndigheternas användning av e-legitimatio-
ner och elektroniska underskrifter. En grundläggande vägledning gäller
rutiner och säkerhetskrav vid myndigheternas användning av e-legitima-
tioner. En vägledning syftar till att samordna myndigheternas gränssnitt
så att medborgaren känner igen sig i olika myndigheters tjänster.
Vägledningen syftar också till att tydliggöra juridiskt relevanta punkter i
processen, så att de elektroniska tjänsterna stämmer överens med de för-
valtningsrättsliga kraven.
Slutligen har nämnden fastställt riktlinjer för standardmeddelanden.
Riktlinjernas syfte är att stödja den samordnade utvecklingsprocess som
behövs för informationsutbyte via konceptet för standardmeddelanden.
Riktlinjerna är avsedda att tillämpas vid införande av eller modernisering
av befintligt elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter och
med andra externa parter.
Uppföljning av 24-timmarsmyndighetens utveckling
Regeringen anser att det är av stor vikt att få en redovisning av vilka
effekter som utvecklingen mot 24-timmarsmyndigheten genererar. I
samband med detta behövs också en analys av de faktorer som är av
avgörande betydelse för en effektiv utveckling. Regeringen gav därför, i
september 2004, Statskontoret i uppdrag att utarbeta ett system för
återkommande uppföljning av 24-timmarsmyndigheten med utgångs-
punkt i de mål som regeringen fastlagt (dnr Fi 2004/3904). I uppdraget
ingick att göra fallstudier och lyfta fram ett antal e-tjänster eller
24-timmarsprojekt som genererat nytta och som därmed kan illustrera
potentialen med 24-timmarsmyndigheten. Vidare skulle Statskontoret
identifiera omständigheter som varit avgörande för utvecklingen av
24-timmarsmyndigheten.
Statskontoret redovisade rapporten Service, öppenhet och effektivitet
(Statskontoret 2004:13) den 31 maj 2005. Av rapporten framgår att
Prop. 2004/05:175
97
moderniseringen av den offentliga förvaltningen pågått en längre tid.
Samtidigt befinner sig förvaltningen nu i ett brytningsskede där den
traditionella förvaltningen successivt går över till en modern förvaltning
som är sammanhållen och kundorienterad och som tillvaratar de möjlig-
heter som informationsteknikens utveckling erbjuder. Utvecklingen har
emellertid enligt Statskontoret varit spretig, liksom uppföljningarna av
densamma.
Den modell för en mer systematisk uppföljning av utvecklingen mot en
modern förvaltning som Statskontoret presenterat syftar främst till att
stärka regeringens möjligheter att följa och styra utvecklingen men kan
även användas som ett stöd i förändringsarbetet hos den enskilda myn-
digheten. I sin rapport har myndigheten valt att, till skillnad från många
tidigare arbeten inom 24-timmarsmyndigheten, vidga ramarna och
presenterar en modell med utgångspunkt i bilden av en modern förvalt-
ning som är en sammanhållen och öppen förvaltning i kontinuerlig ut-
veckling som sätter medborgare och företag i centrum och som skapar
värde genom hög service och tillgänglighet, god kommunikation och hög
effektivitet. Modellen omfattar både så kallade värdeskapare – det vill
säga de delar av verksamheten som myndigheten arbetar inom i sin
utveckling – och det skapade värdet inom de tre områdena service,
effektivitet och öppenhet.
Rapporten innefattar även förslag till åtgärder. Dessa är bl.a. att öka de
centrala aktörernas samsyn, öka användningen av gemensamma
lösningar, fortsätta arbetet med anpassningar av lagar och regler och att
införa nämnda modell som ett återrapporteringskrav i regleringsbreven.
Länsstyrelsernas arbete med 24-timmarsmyndigheten
Länsstyrelserna driver sedan några år tillbaka IT-frågorna som ett viktigt
verktyg för utvecklingen av verksamheten. En länsstyrelsegemensam
satsning på en teknisk plattform har gjorts för att kunna erbjuda vissa
tjänster till medborgare och företag via Internet. Länsstyrelserna fick i
januari 2005 i uppdrag att fortsätta detta arbete. För 2005 är målsätt-
ningen bl.a. att tjänster inom områdena yrkestrafik, körkort, stiftelser och
väktare skall kunna erbjudas via länsstyrelsernas webbplatser.
Stabsmyndigheterna
Regeringens stabsmyndigheter Statskontoret, Ekonomistyrningsverket
och Statens kvalitets- och kompetensråd arbetar fortlöpande med att
utveckla stödfunktioner och vägledningar till stöd för myndigheternas
utveckling av verksamheten. Statens kvalitets- och kompetensråd har på
regeringens uppdrag tagit fram en vägledning för myndigheters dialog
med sina brukare. Syftet med vägledningen är att stödja statliga myndig-
heters arbete med att utveckla sina tjänster. Utgångspunkten är att statliga
myndigheter skall föra en dialog med sina brukare för att utveckla verk-
samhetens kvalitet och effektivitet. Dialogen ger myndigheten underlag
för att utforma sina tjänster så att största möjliga nytta skapas. Statens
kvalitets- och kompetensråd har också fått i uppdrag att efter samråd med
Kungliga biblioteket, Nämnden för elektronisk förvaltning, Riksarkivet,
Prop. 2004/05:175
98
Statskontoret och Uppsala universitet utveckla ett förslag till hur en för
statsförvaltningen gemensam webbaserad söktjänst för statliga myndig-
heters rapporter och skrifter skall kunna möjliggöras. I uppdraget ingår
även att ge förslag på standarder, struktur, flöden, arkitektur, val av
taxonomier och en ansvarsfördelning mellan myndigheter. För- och
nackdelar med förslagen skall beskrivas liksom vilka eventuella fråge-
ställningar som kan behöva utredas ytterligare. I uppdraget ingår att sam-
råda med ett urval av myndigheter som har en omfattande publicering av
rapporter. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2005.
Ett annat intressant exempel på stödfunktion är den av Statskontoret
egeninitierade studie om den potential som ligger i elektronisk ärende-
hantering. Statskontoret genomförde under 2004 en intervjustudie som
belyser 34 ärenden vid 19 myndigheter där varje ärende analyserats
utifrån de moment som ingår. Syftet med studien var att få en uppfattning
om den eventuella effektiviseringspotential inom den offentliga förvalt-
ningen som finns att hämta hem genom ett utökat införande av
automatiserad elektronisk ärendehantering, ibland även benämnt
automatberedning. Den bedömning Statskontoret gjort är att det finns en
stor outnyttjad potential kvar för inre effektivisering av förvaltningen
genom ökat införande av automatiserad ärendehantering.
Ökad användning av informationen från offentlig sektor
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november
2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn
skall vara genomfört den 1 juli 2005. Direktivet skall förenkla för med-
borgare och företag att få tillgång till offentlig information i såväl
Sverige som övriga EU-länder. Ett viktigt syfte med direktivet är att öka
tillväxten i den europeiska informationssektorn. Direktivet ligger i linje
med svenska strävanden mot ökad öppenhet och tillgänglighet i
förvaltningen. Direktivet är ett komplement till förverkligandet av
24-timmarsmyndigheten och omfattas av handlingsplanen e-Europa 2002
– Ett informationssamhälle för alla och stöder de ambitioner om
förbättrad service och insyn m.m. som ligger bakom dessa satsningar,
t.ex. portalen sverige.se och andra åtgärder, vilka också syftar till att
modernisera och effektivisera den offentliga verksamheten och dess
samspel med medborgare och näringsliv.
Regeringen ser för närvarande över vilka regler och riktlinjer som kan
behöva anpassas till direktivet. Frågan kommer även att utvecklas i
regeringens framtida arbete med en strategi för att underlätta tillgänglig-
heten till elektronisk samhällsinformation från offentlig sektor. (Se även
avsnitt 15.11 och 14.7.3). Anslagsfinansierad information blir i stort sett
gratis. Principerna bör dock vara desamma oavsett hur informationen
förmedlas (digitalt, analogt, papper). Offentlig information skall ha ett
pris om det är motiverat, exempelvis utifrån ett kostnadstäcknings-
perspektiv eller för att förhindra en överkonsumtion m.m.. Det finns i
dag myndigheter som är helt avgiftsfinansierade och vars huvudsakliga
uppgift är att tillhandahålla högkvalitativ information och informations-
tjänster. Det är inte aktuellt att ändra denna verksamhets finansierings-
form. Vidare bör en beskrivning göras av hur andra länder inom EU valt
att utforma sin prissättningspolicy inom ramen för de nya EG-direktiven.
Prop. 2004/05:175
99
11.3
Ökat elektroniskt informationsutbyte mot
förmånsfusk
2002 års reform
Efter förslag i propositionen Ökat informationsutbyte mellan arbetslös-
hetsförsäkringen, socialförsäkringen och studiestödet (prop.
2000/01:129) beslutade riksdagen (bet. 2001/02:KU3, rskr. 2001/02:18)
ett antal lagändringar, som trädde i kraft den 1 juli 2002, och som möj-
liggjorde ett ökat utbyte av information i elektronisk form mellan nuva-
rande Försäkringskassan, CSN, länsarbetsnämnderna och arbetslöshets-
kassorna.
Skälen för 2002 års reform var att förbättra kontrollen av statliga
medel, effektivisera ärendehanteringen och förbättra servicen för den en-
skilde.
Felaktiga utbetalningar kan ofta effektivt förhindras genom ett utökat
elektroniskt informationsutbyte. Det är inte enbart s.k. dubbla utbetal-
ningar (en person uppbär felaktigt två eller flera förmåner samtidigt) som
på detta sätt kan förhindras. Felaktiga utbetalningar kan bero på brist-
fälligheter i ärendehanteringen, på att uppgifter som utbyts i olika system
inte är jämförbara eller på att den enskilde oavsiktligt lämnat oriktiga
uppgifter. Felaktiga utbetalningar kan också bero på att en omständighet
inträffat i ett annat system utan att det är fråga om utbetalning av en
annan förmån eller att uppgifter som en gång lämnats inte uppdateras
kontinuerligt.
Statsmakternas krav på en effektiv ärendehantering har fått till följd att
myndigheter och andra organ som hanterar statliga medel har ett ökat
behov av att på ett rationellt och enkelt sätt inhämta nödvändiga upp-
gifter såväl från den enskilde som från andra. Utvecklingen av elektro-
niska tjänster över Internet har i det sammanhanget öppnat nya möjlig-
heter att förenkla ärendehanteringen. Utvecklingen går mot ärende-
hanteringssystem där alla handlingar i ett ärende skall kunna hanteras
och lagras elektroniskt. Ett ökat elektroniskt informationsutbyte leder till
att resurser som i dag tas i anspråk för rutinärenden kan frigöras för andra
angelägna arbetsuppgifter.
För den enskilde kan det vara en fördel att själv slippa ombesörja att
myndigheter eller arbetslöshetskassor har en fullständig utredning i
ärendet och att uppgifterna kontinuerligt uppdateras så att besluts-
underlaget vid varje tidpunkt är aktuellt. Med ett ökat elektroniskt infor-
mationsutbyte kan handläggningstiderna minskas och beslut om skilda
förmåner fattas snabbare. Servicen till den enskilde kan därigenom för-
bättras.
Den tekniska utvecklingen har medfört att det i dag finns förutsätt-
ningar att på ett tekniskt säkert sätt överföra s.k. skiktad information, dvs.
särskilt utvalda uppgifter. Det elektroniska informationsutbytet avser
endast sådana uppgifter som mottagaren av informationen behöver för att
fatta ett korrekt beslut i ärendet. Informationsutbytet avser i princip
endast uppgifter om att en ansökan eller anmälan lämnats in, vilken för-
mån som har beslutats, omfattningen av denna samt utbetalat belopp.
Prop. 2004/05:175
100
Uppföljningar av 2002 års reform om elektroniskt informationsutbyte
För att genomdriva reformen har regeringen i regleringsbrev alltsedan
2003 lämnat uppdrag till de berörda myndigheterna att redovisa vilka
åtgärder de vidtagit för att det av statsmakterna önskade informations-
utbytet skulle komma till stånd. Av de senaste redovisningarna, som har
kommit in till Regeringskansliet, framgår följande.
Försäkringskassan har i en rapport från mars 2005 uppgivit att det
elektroniska informationsutbytet mellan Försäkringskassan och arbets-
löshetskassorna i form av en särskild frågerutin har varit i drift sedan i
slutet av november 2003. All information förmedlas i realtid mellan
handläggningssystemen och den genomsnittliga svarstiden är ca 2 sek-
under per kontrollfråga. En preliminär bedömning visar att andelen
dubbelutbetalningar mellan socialförsäkringssystemet och arbetslöshets-
systemet kan ha minskat med upp till 50 procent sedan systemet tagits i
bruk. Servicen för de enskilda har förbättrats genom att beslutsunder-
lagen blivit mer välunderbyggda, vilket lett till att antalet komplette-
ringar har minskat.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) angav i en rapport
från den 1 november 2004 att sedan januari 2004 ingår samtliga arbets-
löshetskassor i informationsutbytet med Försäkringskassan och CSN.
Informationsutbytet sker dels genom automatiska kontroller, dels genom
en manuell kontroll via direktåtkomst till vissa register. Detta innebär att
korrekta uppgifter erhålls och färre kompletteringar behöver göras, vilket
medför att handläggningstiderna minskar. Den manuella kontrollen har
medfört en effektivare ärendehantering, förbättrad service till den en-
skilde och ökad rättssäkerhet då beslut redan från början fattas utifrån ett
korrekt underlag. Arbetet fortsätter inom projektet med att ytterligare
förbättra och förfina informationsutbytet. Under våren 2005 kommer den
automatiska kontrollen även att omfatta föräldrapenning, ett ersättnings-
slag som inte ingår i dagens kontroll.
CSN har i en redovisning från den 28 april 2005 angivit att genom den
rutin som utvecklats kan arbetslöshetskassornas handläggare genom
direktåtkomst få svar på om en viss sökande lämnat in en ansökan om
studiestöd och vilken period ansökan eller beviljat stöd avser. Det görs
också automatiska kontroller genom att insända anspråk på arbetslöshets-
ersättning jämförs med utbetalat studiestöd. Antalet dubbla utbetalningar
mellan arbetslöshetsersättningen och studiestödet har minskat och beho-
vet av underlag från handläggare på arbetslöshetskassorna har minskat
eftersom de själva genom direktåtkomst kan hämta aktuella uppgifter
från CSN.
Under hösten 2004 inleddes ett arbete på Finansdepartementet för att
undersöka om det finns anledning att utöka det elektroniska infor-
mationsutbytet. Arbetet resulterade i en promemoria i vilken ett antal
behov av informationsutbyten har tagits upp (dnr Fi 2005/701).
Kommunernas socialtjänst har behov av att i socialbidragsärenden få
tillgång till uppgifter från det befintliga informationsutbytet. Vidare bör
ett elektroniskt informationsutbyte kunna etableras mellan Försäkrings-
kassan och Migrationsverket. Länsstyrelserna bör kunna få förbättrade
möjligheter att kontrollera lämnade uppgifter vid handläggning av löne-
garantiärenden. Skatteverket bör kunna få direktåtkomst till vissa upp-
Prop. 2004/05:175
101
gifter i det befintliga informationsutbytet. Vidare finns ett behov av att
Skatteverket i ökad utsträckning lämnar ut vissa uppgifter till andra
myndigheter. Slutligen bör man kunna överväga möjligheten att låta
myndigheter lämna uppgifter på eget initiativ till andra myndigheter vid
misstanke om bidragsfusk.
Promemorian remitterades den 7 februari 2005 till berörda myndig-
heter i avsikt att få synpunkter och ytterligare förslag på informations-
utbyte. Remissinstanserna har instämt i att de behov som tas upp i
promemorian föreligger. Vidare har instanserna tagit upp ytterligare om-
råden där de menar att behov av elektroniska informationsutbyten före-
ligger.
Inom Regeringskansliet bereds frågan om tillsättande av en utredning
om utökat elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter.
Samordning
11.4
De förvaltningspolitiska målen för en sammanhållen
förvaltning
11.4.1 24-timmarsmyndigheten
Regeringens bedömning: Arbetet med att utveckla och effektivisera en
sammanhållen förvaltning bör förstärkas. Bland annat bör specifikationer
för gemensamma grundfunktioner utarbetas och samverkan inom för-
valtningen förstärkas.
ITPS rapport: Institutet anser att regeringen skall vara tydligare i sina
prioriteringar och mål mot 24-timmarsmyndigheten samt formulera
målen så att de är mät- och uppföljningsbara. Regeringen bör också lära
av andras erfarenheter, värna om de medborgare som riskerar att stå
utanför informationssamhället samt stimulera och främja utvecklingen
inom den offentliga sektorn genom att stärka samarbetet inom den-
samma. Vidare bör regeringen samarbeta med den privata sektorn och
verka internationellt.
Remissinstanserna: Av de instanser som yttrat sig om 24-timmars-
myndigheten pekar flera på behovet av tydligare styrning av utveck-
lingen och myndigheternas arbete inom området. Statskontoret delar
ITPS uppfattning att det åtminstone för de närmaste åren behövs
politiska riktlinjer för hur staten kan stödja den omvandling av verksam-
heter, processer och strukturer som behövs inom olika politikområden för
att det skall bli möjligt att ta till vara de fördelar som den moderna
informationsteknologin ger. Socialstyrelsen pekar på att den hetero-
genitet som de olika kommunala och regionala lösningarna innebär vad
bl.a. avser teknikval försvårar att näten i framtiden kopplas samman.
Socialstyrelsen menar att detta understryker vikten av att skyndsamt
verka för en nationell infrastruktur inom IT-området. Skatteverket under-
stryker behovet av att arkivfrågorna löses om trovärdigheten hos den
elektroniska förvaltningen skall stärkas.
Riksrevisionens rapport: I rapporten Vem styr den elektroniska för-
valtningen (RiR2004:19) har Riksrevisionen granskat regeringens och
Prop. 2004/05:175
102
myndigheternas arbete med att införa elektronisk förvaltning. Gransk-
ningen bygger på tio fallstudier och omfattar både myndigheter och
departement. Riksrevisionen konstaterar att reformen har fått begränsat
genomslag hos samtliga granskade myndigheter och att det finns allvar-
liga brister i förutsättningarna för införandet av elektronisk förvaltning,
vilket drabbat såväl medborgare och företag som myndigheterna själva. I
rapporten rekommenderas regeringen att tydligare ange vad som för-
väntas av myndigheter och att anpassa målen och tidsplanerna efter
myndigheternas skilda förutsättningar. Regeringen bör också skapa
tydligare legala förutsättningar för myndigheternas arbete med den
elektroniska förvaltningen, exempelvis beträffande e-posthantering och
digital arkivering samt påskynda arbetet med att så långt möjligt undan-
röja existerande legala hinder för införandet av e-tjänster. Riksrevisionen
föreslår också att regeringen förbättrar sin information till riksdagen, sär-
skilt om konkreta resultat som uppnåtts, exempelvis vilken potential det
finns för att förbättra servicen till medborgare och företag och vilken
potential det finns för att höja förvaltningens kostnadseffektivitet.
Rapporterna visar framför allt att det finns ett stort behov av mer och tyd-
ligare information om hur regeringen avser att uppnå sitt mål med
förvaltningens användning av informationsteknik, både inom förvalt-
ningen och till medborgarna.
Skälen för regeringens bedömning: Samhället genomgår stora för-
ändringar. Under början av 2000-talet kommer stora pensionsavgångar
att ställa krav på samhällets och förvaltningens förmåga att anpassa sig
till nya förutsättningar. Allt färre yrkesverksamma skall tillhandahålla en
bra service för fler, men med begränsade resurser. Rörligheten av arbets-
kraft, kapital och marknader ökar kraftigt. För näringslivet innebär det ett
större behov av en effektiv och väl fungerande förvaltning som lätt kan
anpassa sig till nya krav och förutsättningar. Samtidigt förväntar sig den
enskilde medborgaren att förvaltningen svarar mot den tillgänglighet,
interaktion och samverkan som samhället i övrigt erbjuder. För många är
det i dag självklart att tjänster och varor är tillgängliga oberoende av
kontorstider och geografisk belägenhet. För att kunna tillhandahålla en
god samhällsservice som svarar mot medborgarnas och företagens krav,
krävs effektivisering och förnyelse av den offentliga förvaltningen. I
Statskontorets rapport Samverkande 24-timmarsmyndigheter – samman-
hållen elektronisk förvaltning (2003:18), är en av slutsatserna att det fort-
satta utvecklingsarbetet kräver mer av samverkan inom den offentliga
förvaltningen och en bred uppslutning kring gemensamma mål, en
bedömning som regeringen delar. Den fortsatta utvecklingen kräver
också en närmare samverkan kring grundläggande processer eller ären-
desystem som är gemensamma inom den offentlig förvaltning.
Syftet med skrivelsen Regeringens förvaltningspolitik och det förvalt-
ningspolitiska handlingsprogrammet var att anpassa den offentliga för-
valtningen till nya förutsättningar och ny teknik. Regeringens mål sam-
manfattades i begreppet 24-timmarsmyndigheten och innebär att till-
gången till service skall vara oberoende av tid och plats, medborgarnas
och företagens kontakter med myndigheterna skall göras enklare och
kvaliteten i servicen skall förbättras. I Riksrevisionens och ITPS
rapporter framkommer många synpunkter och förslag till åtgärder för att
påskynda utvecklingen av 24-timmarsmyndigheten. En del åtgärder har
Prop. 2004/05:175
103
redan vidtagits och beskrivs under avsnitt 11.2. Arbetet har emellertid på
vissa områden gått långsamt och det finns fortfarande mycket kvar att
göra för att uppnå den effektivitet och tillgänglighet som regeringen satt
som mål. I denna proposition behandlas endast åtgärder som syftar till att
inom förvaltningen skapa gemensamma grundfunktioner och ökad sam-
verkan. Beträffande övriga nödvändiga åtgärder avser regeringen att
återkomma i andra sammanhang.
Informationstekniken skapar nya möjligheter och förutsättningar som
bör utnyttjas i moderniseringen av den offentliga förvaltningen. Det bör
understrykas att utvecklingen av en elektronisk förvaltning inte kan ses
skild från övrig utveckling och modernisering av offentlig förvaltning.
Styrningen av denna skiljer sig inte från övrig styrning av myndig-
heternas verksamhetsutveckling. Det som emellertid skiljer denna ut-
veckling från annan verksamhetsutveckling är att förutsättningarna för att
kunna utnyttja informationsteknikens fulla potential kräver ett större mått
av samverkan både tekniskt och organisatoriskt inom förvaltningen och i
förvaltningens relationer med den privata sektorn. För att uppnå en
effektiv användning av informationstekniken är det också viktigt att
medborgare och företag upplever nyttan av de förändringar som förvalt-
ningen genomgår. Det är därför viktigt att det förs en dialog mellan
brukarna av förvaltningens tjänster och myndigheterna.
Inom Sveriges kommuner och landsting förekommer flera projekt som
syftar till att utveckla gemensamma former för användningen av infor-
mationsteknik. I kommuners strävan att utveckla verksamheten med IT
efter lokala och regionala förutsättningar och behov kan tre olika ansatser
urskiljas.
– Mindre kommuner i glesbygd börjar nu i allt högre grad dela på tek-
niska grundfunktioner och stödsystem för verksamheten. Detta ger förut-
sättningar att skapa gemensam verksamhet inom ett antal områden.
Denna typ av interkommunal samverkan har möjliggjorts av bredbands-
utbyggnaden och ökar.
– Ett ökande antal, framför allt större kommuner, utarbetar strategier
och lösningar för att med IT utveckla ett sammanhållet informationsstöd
för hela den egna organisationen. Målet är att skapa en informations-
hantering som medger att information i administration och kärnverk-
samhet blir tillgänglig när och där den behövs, även om den kommer från
en annan förvaltning eller från extern organisation.
– Större kommuner samverkar med mindre kommuner i regionen
genom att ”gå före” i utvecklingen att skapa en elektronisk förvaltning
och att erbjuda de mindre kommunerna att ta del av den större kom-
munens tekniska plattform.
Inom landstingen genomförs ett antal nationella och regionala sam-
verkans- och utvecklingsprojekt. Samordningen sker huvudsakligen ge-
nom Carelink som är en intresseförening där kommuner, landsting och
privata vårdföretag inbjuds att bli medlemmar och vars huvuduppgift är
att vara en länk och samordnare mellan dessa aktörer för att initiera och
stimulera gemensamma aktiviteter och samarbete av en effektiv använd-
ning av IT. Exempel på Carelinks projekt är Sjunet och SITHS, vilka är
system som syftar till att vård- och omsorgsinformation skall kunna över-
föras säkert elektroniskt. Ett annat aktuellt samverkansprojekt är att ut-
veckla en nationell patientöversikt som syftar till att göra det smidigare
Prop. 2004/05:175
104
för vårdgivare att föra över och ta del av patientinformation (se av-
snitt 10.2.2). Inom kommunerna finns ett arbete under den s.k. Sam-
bruksplattformen. Plattformen är ett samarbetsprojekt mellan ett trettiotal
kommuner som syftar till att bl.a. utveckla gemensamma basfunktioner
och tekniska plattformar inom kommunernas olika verksamhetsområden.
Alla dessa ansatser är exempel på ett långsiktigt utvecklingsarbete,
definierat efter lokala och regionala förutsättningar utifrån analyser av
arbetsprocesser och informationsflöden. Detta skapar förutsättningar för
kommunerna att utefter lokala och regionala förutsättningar nå de natio-
nella målen och att använda de gemensamma grundfunktioner och stan-
darder som nu tar form.
Utvecklingsarbetet skall ha som syfte att offentlig service och tjänster
skall vara oberoende av tid och plats, kontakterna med myndigheterna
skall göras enklare och kvaliteten i servicen skall förbättras. Flera åtgär-
der i denna riktning har, som beskrivits ovan, redan vidtagits. Arbetet
med att utveckla och effektivisera den sammanhållna förvaltningen
måste emellertid förstärkas. För att till fullo kunna utnyttja modern tek-
nik för utveckling och effektivisering av verksamheten och servicen till
medborgare och företag krävs att det utarbetas vissa för förvaltningen
gemensamma grundfunktioner. Vidare fordras bättre samverkan inom
den offentliga förvaltningen.
11.4.2 Gemensamma
grundfunktioner
Regeringens mål för den offentliga servicen och ärendehanteringen är att
den skall vara öppen och tillgänglig samt tillhandahållas på ett säkert
sätt. Målet innebär också att tillgången till servicen skall vara oberoende
av tid och plats, att kontakterna med myndigheterna skall göras enklare
och att kvaliteten skall förbättras. Det förutsätter att det inom varje myn-
dighet finns rutiner och system som möjliggör en sådan hantering.
Inom förvaltningen hanteras dagligen en stor mängd ärenden av många
olika slag, av vilka många är rutinärenden som återkommer mer eller
mindre i samma form hos alla myndigheter. Exempel på gemensamma
rutiner är diarieföring av inkommande och utgående post, fakturering,
beställning av material och ansökningar.
För att skapa förutsättningar och underlätta utvecklingen av en sam-
manhållen förvaltning som utformar sina tjänster med utgångspunkt från
medborgares och företagares behov av enkelhet och tillgänglighet måste
det finnas grundfunktioner och specifikationer som är gemensamma
inom hela förvaltningen. Detta blir särskilt viktigt när det gäller utveck-
lingen av elektroniska tjänster. Sådana grundfunktioner syftar till att
säkerställa exempelvis säker, interoperabel kommunikation, förenklat
informationsutbyte eller att offentlig information är sökbar.
I takt med att den offentliga förvaltningen utvecklas till att bli mer
integrerad ökar också kraven på att system och rutiner fungerar till-
sammans. Det innebär att vissa typer av grundfunktioner måste utvecklas
gemensamt och i form av öppna och gemensamma standarder. För att
kunna säkerställa gemensamma grundfunktioner behövs ett tydligare
centralt ansvar för att utarbeta grunderna och specifikationerna för ut-
vecklingen av system och rutiner för dessa funktioner. Det gäller särskilt
Prop. 2004/05:175
105
sådana grundfunktioner som har nationell räckvidd. De grunder och
specifikationer som skall tas fram syftar till att öka den elektroniska
samordningen (interoperabiliteten) mellan förvaltningens enheter och
överbrygga de skillnader som i dag finns inom den offentliga förvalt-
ningen och som framgår av avsnitt 6.7 finns mellan kommunerna. Att
grundfunktioner skall vara gemensamma innebär emellertid inte att alla
myndigheter inom hela landet måste ha samma system eller samma
programvara, det viktiga är att systemen är öppna och kan kommunicera
med övriga system inom och utom förvaltningen. Det förutsätter att all
utveckling och integrering av olika verksamheters system leder till öppna
och kommunicerande system med standardiserade och gemensamma
gränssnitt. Systemen bör vara interoperabla och stödja utvecklingen av
en sammanhållen och samverkande förvaltning. Sådan standardisering
möjliggör även samtidig användning av konkurrerande men interoperabla
applikationer och därmed större frihet vid upphandlingen av system som
uppfyller valda grundfunktioner.
Regeringen bedömer det därför vara väsentligt att system och rutiner
som stöder gemensamma grundfunktioner utarbetas. Nämnden för elek-
tronisk förvaltning har påbörjat detta arbete genom ovan nämnda väg-
ledningar. Detta arbete bör emellertid förstärkas. Regeringen avser därför
att i samband med den pågående stabsöversynen ge den nya myndigheten
för förvaltningsutveckling i uppdrag att utarbeta nödvändiga föreskrifter
och vägledningar. Myndigheten bör även få till uppgift att följa hur för-
valtningen tillämpar gällande vägledningar och föreskrifter och hur det
påverkar utvecklingen och integrationen inom densamma. Om det visar
sig att utvecklingen inom den offentliga förvaltningen fortsätter att upp-
visa stora skillnader, kan det bli aktuellt att ytterligare skärpa styrningen
och kraven.
Arbetet med att ta fram nödvändiga föreskrifter och vägledningar bör
ske i samråd med kommuner och landsting och i dialog med marknadens
aktörer. När det gäller samrådets former bör den ansvariga myndigheten
beakta att förutsättningarna vad gäller utveckling och lösningar på IT-
området varierar, t.ex. mellan stora och små kommuner och statliga
myndigheter. Den ansvariga myndigheten bör därför inhämta synpunkter
från ett brett urval av kommuner och landsting och statliga myndigheter.
11.4.3
Samverkan inom offentlig förvaltning
För att i framtiden kunna erbjuda medborgare och företag en offentlig
service som är tillgänglig och av hög kvalitet förutsätts att den offentliga
förvaltningen utökar sin samverkan på strategiskt viktiga områden vid
utvecklingen av offentlig förvaltning och då bl.a. vid användningen av
informationsteknik. Det finns redan i dag exempel på områden där myn-
digheter samverkar och där resultatet inneburit förenklade rutiner och
effektivare och bättre service till medborgare. Ökad samverkan behövs
också lokalt och regionalt. Den offentliga servicen måste hela tiden
sträva efter att bli bättre och kostnadseffektivare. Regeringen har därför
gett Skatteverket, AMS, CSN, Försäkringskassan, Tullverket och Stats-
kontoret ett gemensamt uppdrag att finna nya former för lokal service-
samverkan. Det har mellan dessa parter startats regionala samverkans-
Prop. 2004/05:175
106
projekt i Skåne, Västra Götaland, Västerbottens och Norrbottens län där
också kommuner och landsting deltar. Även många kommuner och
landsting samverkar i dag när det gäller att finna bättre IT-lösningar och
att minska kostnaderna för IT-användningen. Det handlar dels om ut-
vecklingen av gemensamma grundfunktioner, dels om att dela på tek-
niska grundfunktioner, t.ex. i form av att dela på IT-organisation.
I dag har Statskontoret i uppdrag att lägga grunden för samverkan
mellan stat, kommun och landsting. Vid sidan av Statskontoret finns
också Nämnden för elektronisk förvaltning (e-nämnden) och Delega-
tionen för främjande av elektroniska tjänster (24-timmarsdelegationen).
Dessa har till vissa delar överlappande uppgifter.
Av budgetpropositionen för 2005 framgår att regeringen avsåg renodla
verksamhet som i dag utförs av Statskontoret, Ekonomistyrningsverket
och Statens kvalitets- och kompetensråd.
Regeringen beslutade i juni 2005 om direktiv till en utredning med
syfte att förbereda och bilda en ny förvaltningspolitisk myndighet. För-
slaget innebär bl.a. att e-nämnden och den s.k. 24-timmarsdelegationen
övergår till den nya myndigheten och att Statens kvalitets- och kom-
petensråd avvecklas och övergår till den nya myndigheten.
Den förvaltningspolitiska myndigheten kommer att få uppgifter av
bred och övergripande karaktär för att kunna bistå regeringen med att
realisera de förvaltningspolitiska målen och på ett strategiskt sätt driva
arbetet med att utveckla och förnya förvaltningen. Behovet av en mer
sammanhållen statsförvaltning bottnar i viljan att öka nyttan för med-
borgare och företag och viljan att vara mer effektiv med samma resurser.
Den nya myndigheten skall också inom ramen för sitt uppdrag fortsätta
samarbetet med kommuner och landsting i likhet med 24-timmarsdelega-
tionen arbete.
12
Utbildning, forskning, kultur och medier
12.1
IT inom Utbildnings- och kulturdepartementets
område
Inom Utbildnings- och kulturdepartementets område finns många IT-
relaterade frågor. Till de viktigaste hör insatser för att höja IT-kompeten-
sen hos de yrkesverksamma inom utbildningsområdet samt att beakta
informationssamhällets kompetenskrav i direktiv om framtida revide-
ringar av kurs- och läroplaner. Dessa insatser bidrar till att uppfylla det i
denna proposition föreslagna delmålet om kvalitet. För att främja sam-
ordning har s.k. ABM-samarbeten (arkiv, bibliotek och museer) inrättats.
Vidare har Statens skolverk och Myndigheten för skolutveckling vissa
uppdrag för uppföljning och samverkan. Dessa insatser bidrar till att upp-
fylla regeringens bedömning om förbättrad samordning. Till uppfyllelse
av delmålet tillgänglighet och säkerhet bidrar arbetet med att inrätta en
väl fungerande IT-infrastruktur för forskning. Till uppfyllelse av detta
mål bidrar också elektroniskt distribuerade tidningar och digitala radio-
och TV-sändningar.
Prop. 2004/05:175
107
Delmål 1 Kvalitet
12.2
IT i skolan
Under åren 1999–2003 var regeringens särskilda satsning på IT i skolan
genom delegationen för IT i skolan (ITiS) den naturliga utgångspunkten
för kompetensutveckling och IT-arbetet i skolan. Satsningen omfattade
ca 70 000 lärare, som bl.a. fick en dator som ett personligt arbetsverktyg.
Samtliga lärare och elever fick egna e-postadresser och skolornas anslut-
ningar till Internet förbättrades. Utvärderingen av ITiS visade att sats-
ningen gav avsedd effekt och uppskattades av skolans personal.
Den 1 mars 2003 bildades Myndigheten för skolutveckling (MSU).
MSU skall ansvara för att ta till vara, utveckla och sprida erfarenheter
från ITiS och stödja kommuner, lärare och skolledare i IT-arbetet. MSU
fick även i uppdrag att ta över ett nätverksbaserat resurscentrum för
läromedier. Centrumet driver flera samarbetsprojekt avseende informa-
tionsteknik, pedagogik och skolutveckling. Projekten syftar bl.a. till att
ge eleverna ett källkritiskt förhållningssätt och metoder för att använda
nya medier som verktyg för eget skapande och lärande. I detta samman-
hang kan skolbiblioteken utgöra ett viktigt stöd för elever och personal.
I syfte att utveckla distansutbildning och flexibelt lärande för vuxna
bildades den 1 januari 2002 myndigheten Nationellt centrum för flexibelt
lärande (CFL). CFL skall utgöra ett nationellt resurscentrum för flexibelt
lärande för kommunal vuxenutbildning och folkbildning. CFL anpassar
befintliga kurser och utvecklar nya IT-baserade kurser inom gymnasial
vuxenutbildning samt IT-baserade läromedel för vuxna studerande som
har teckenspråk som första språk.
12.2.1
IT i styrdokument för skolan
Regeringens bedömning: Målen i läro- och kursplaner återspeglar inte
helt och hållet de kompetenskrav som informationssamhället ställer.
Dessa kompetenskrav bör beaktas vid en framtida revidering av läro- och
kursplaner.
Skälen för regeringens bedömning: Utbildningspolitiken syftar dels
till att erbjuda varje individ möjlighet att lära och utvecklas efter sina
förutsättningar oberoende av sociala, ekonomiska och geografiska för-
hållanden, dels till att möta samhällets och arbetsmarknadens behov av
utbildade medborgare och kompetent arbetskraft. Regeringen anser att
det är viktigt att den som lämnar utbildningssystemet har goda kunskaper
i informationshantering, kommunikation och informationsgranskning.
Detta bidrar till att målen för skolan uppfylls. Informationstekniken kan
bidra till utvecklingen av arbetsformer och verksamhet, skapa effektivitet
samt ge större variation och nya möjligheter för lärande samtidigt som
tillgängligheten till utbildning ökar t.ex. med hjälp av distansutbildning
eller för elever med särskilda behov eller funktionshinder. Detta är sär-
skilt viktigt ur ett likvärdighetsperspektiv.
I morgondagens samhälle kommer goda kunskaper i informations-
teknik att vara nödvändiga för varje individ och för samhällets tillväxt.
Prop. 2004/05:175
108
Detta ställer krav på en hög digital- och mediekompetens hos lärare och
elever. Det kan exempelvis omfatta elevens intresse, attityd, säkerhets-
medvetande och förmåga att på ett säkert sätt använda lämpliga digitala
informations- och kommunikationsverktyg för att söka, lagra, samman-
ställa och kritiskt värdera information, samt att prestera resultat, skapa ny
kunskap och kommunicera med andra som en aktiv medborgare i sam-
hället. Detta återspeglas inte helt och hållet i de mål som framgår av läro-
och kursplaner.
Regeringen förutsätter att de ovannämnda kompetenskraven vägs in i
den pågående revidering av gymnasieskolans kursplaner som regeringen
gett Statens skolverk (Skolverket) i uppdrag att genomföra med anled-
ning av de förändringar i gymnasieskolan som förslås i regeringens pro-
position Kunskap och kvalitet – elva steg för utveckling av gymnasie-
skolan (prop. 2003/04:140). Regeringen avser också att beakta kraven i
framtida revideringar av läro- och kursplaner.
12.2.2 Kompetens
Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling och Natio-
nellt centrum för flexibelt lärande bör ges i uppdrag att, inom ramen för
sina utvecklingsuppdrag och i samverkan, bygga upp resurser för kom-
petensutveckling av lärare med hjälp av digitala resurser samt att på
Internet sammanställa och presentera pedagogiska texter och forsknings-
resultat inom IT och arkiv över lärobjekt.
Skälen för regeringens bedömning: Tillgången till och användningen
av IT har utvecklats relativt väl under åren efter ITiS i grundskolan och
gymnasieskolan. Utvärderingar och rapporter från ITiS och Stiftelsen för
kunskap och kompetens (KK-stiftelsen) bekräftar denna bild och pekar
på att det även fortsättningsvis är angeläget att stimulera IT-användning i
skolan. Regeringen bedömer dock att ytterligare insatser för att utveckla
IT-användningen i hela skolväsendet är nödvändiga.
I syfte att öka skolors möjligheter att med stöd av IT nå de fastställda
kunskapsmålen bör staten ge fortsatt stöd till framför allt pedagogisk
personal. Användning av IT i skolan ställer nya krav på skolans personal.
För att fullt ut kunna möta ändrade kompetenskrav måste den pedago-
giska personalen i skolan själv vara kunnig och kontinuerligt ta del av de
nya möjligheter som informationstekniken ger. Det finns ett stort behov
av kompetensutveckling samtidigt som resurserna är begränsade. Digi-
tala resurser utformade för flexibelt lärande, t.ex. självstudiematerial, kan
på ett kostnadseffektivt sätt ge lärarna IT-kompetens.
En förutsättning för lärarnas kompetensutveckling är att skolan på ett
enkelt sätt kan få information om och ta del av pedagogiska texter och
forskningsresultat om bl.a. användning av IT i skolan. Lärarna saknar i
dag en heltäckande och enkel tillgång till pedagogiska texter och forsk-
ningsresultat eftersom informationen finns spridd på många olika aktörer.
Ett specifikt utvecklingsområde inom det flexibla lärandet är behovet
av och tillgången till digitala läromedel. Ett lärobjekt, t.ex. en animation
kan sammanfogas med t.ex. artiklar och instuderingsfrågor, för att på så
sätt skapa en avgränsad modul i en lärprocess. Digitala lärobjekt ger
Prop. 2004/05:175
109
lärare och elever möjligheter att själva utveckla innehållet i lärandet. De
digitala lärobjekten måste dock produceras utifrån gemensamma
standarder. Det finns i dag relativt få lärobjekt och andra digitala resurser
tillgängliga för skolans ämnen.
En uppbyggnad av utbudet av digitala lärobjekt behövs. Uppbygg-
naden skall ske på ett marknadsmässigt och kvalitetssäkrat sätt och utan
att snedvrida en fungerande marknad. Regeringen bedömer att insatser
skall riktas mot att skapa tjänster i form av portaler som ger överblick
över och information om material som finns hos många olika aktörer och
informationslämnare.
Myndigheten för skolutveckling (MSU) har ett nationellt uppdrag att
främja kompetensutveckling av personal inom skolväsendet samt för-
skoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. Centrum för flexibelt
lärande har vidare regeringens uppdrag att utveckla metoder och pedago-
gik för distansutbildning samt att på olika sätt stödja kommunerna i fråga
om distansutbildning och flexibelt lärande för vuxna. De båda myndig-
heterna bör ges i uppdrag att i samverkan bygga upp resurser för kom-
petensutveckling av lärare med hjälp av digitala komponentbaserade mo-
duler.
CFL och MSU bör även få i uppdrag att på Internet sammanställa och
presentera pedagogiska texter och forskningsresultat inom IT och arkiv
över lärobjekt.
12.2.3 Samarbete
med
näringslivet
Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling bör, inom
ramen för sitt utvecklingsuppdrag, få i uppdrag att utforma ett stöd för
samarbete mellan offentliga och privata aktörer (PPP-samarbete).
Skälen för regeringens bedömning: Samarbete i s.k. public private
partnerships (PPP-samarbete) där offentliga och privata aktörer sam-
verkar är ett intressant och viktigt sätt att skapa nytt innehåll och nya
tjänster för skolan. Området IT i skolan lämpar sig väl för sådant sam-
arbete, bl.a. eftersom IT-användning som stöd för lärandet skapar nya
behov inom skolan och kan skapa nya marknader. Samverkan måste
dock ske på skolans villkor och resultaten bör göras tillgängliga för hela
skolväsendet. Vid sponsring eller annat kommersiellt samarbete bör för-
siktighet iakttas. Samverkan får inte utformas så att den innehåller mot-
prestationer eller på annat sätt kan påverka undervisningen i strid med
skolans styrdokument. Ren sponsring av skolor bör inte tillåtas. I ett
nationellt perspektiv är det viktigt att sträva efter att samverkansavtal inte
träffas enbart med en kommersiell part. Regeringen vill särskilt peka på
att PPP-samarbeten måste utformas inom ramen för lagen (1992:1528)
om offentlig upphandling. För att säkerställa hållbara tekniska lösningar
anser regeringen också att denna typ av samarbetsavtal bör bygga på
öppna standarder. Även initiativ som bygger på öppen källkod bör upp-
muntras. (För förklaring till öppen källkod se avsnitt 15.22.3.)
Förutsättningarna för att kommunerna skall kunna teckna bra sam-
arbetsavtal är att det finns goda kunskaper om teknikutvecklingen och
vilken typ av tjänster som behövs. Regeringen anser att det finns behov
Prop. 2004/05:175
110
av ett stöd för PPP-samverkan. MSU bör ges i uppdrag att utforma ett
sådant stöd. I stödet bör ingå att utforma riktlinjer för hur samverkan på
lokal nivå kan utformas. Stödet bör också fokusera på nationella initiativ
till samverkan så att resultaten kan tillhandahållas för hela skolväsendet.
Samordning
12.2.4
Uppföljning och utvärdering av IT-användningen
Regeringens bedömning: Statens skolverk bör ges i uppdrag att utreda
behovet av en förbättrad uppföljning av IT-användning och IT-kompe-
tens i förskola, skola och vuxenutbildning.
Skälen för regeringens bedömning: Insatser behöver göras för att ut-
veckla nya mått och indikatorer som mäter t.ex. IT-kompetensen samt
kvaliteten och nyttan i IT-användningen i förskola, skola och vuxenut-
bildningen. En utgångspunkt bör vara att ett uppföljnings- och utvärde-
ringssystem utformas så att det också skall kunna användas i ett lokalt
utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund avser regeringen att i reglerings-
brev för Skolverket lämna uppdrag om att utreda behovet av en förbätt-
rad uppföljning av IT-användning och IT-kompetens i förskola, skola
och vuxenutbildning.
Även fristående skolor och huvudmän omfattades av ITiS kompetens-
utvecklingssatsning. Detta skedde genom samverkan med kommunen.
De tjänster som i huvudsak avses i avsnitt om kompetens och skoldatanät
(avsnitt 12.2.2 och 12.2.5) är "öppna tjänster" med huvudsyftet att de
skall kunna nås och användas av alla.
Klyftor i såväl tillgång som kunskap bör följas upp och om möjligt
motverkas.
12.2.5
Svenska skoldatanätet
Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling bör även i
framtiden ha ansvaret för det svenska skoldatanätet. Myndigheter och
intressenter bör samverka om hur IT kan användas i skolan.
Skälen för regeringens bedömning: Det svenska skoldatanätet syftar
primärt till att stödja IT-användningen i skolorna och att tillsammans
med det nätverksbaserade nationella resurscentrumet för läromedier bidra
till lärarnas kompetensutveckling. Syftet är att lärarna skall kunna stödja
sina elever i att producera egna läromedel, ge dem ett källkritiskt för-
hållningssätt och metoder för att använda nya medier som verktyg för
eget lärande. Syftet är också att stärka och skydda barn och unga i det
nya informationssamhället.
Regeringen bedömer dock att Skoldatanätet bör utvecklas till en portal
och huvudsakligen mäkla resurser, dvs. fungera som ett fönster genom
vilket relevant innehåll producerat av andra görs tillgängligt. Denna
portal kan omfatta resurser för kompetensutveckling inom IT, tillgång till
digitala resurser för lärande samt andra verktyg och tjänster för lärare
Prop. 2004/05:175
111
som syftar till att underlätta och variera arbetet. Portalen kan även
erbjuda vägledning till inspirationsmaterial och forskningsresultat. En
annan viktig uppgift bör vara att utveckla verktyg för värdering av källor,
bl.a. på Internet, samt verka för en säkrare användning av Internet. Myn-
digheten för skolutveckling bör även i framtiden ha ansvaret för skol-
datanätet och för det ovannämnda arbetet. Myndigheter och intressenter
bör samverka om hur IT kan användas i skolan.
Regeringen anser att samverkan mellan skolmyndigheterna, Myndig-
heten för skolutveckling och Nationellt centrum för flexibelt lärande, är
viktig för att öka IT-användningen i skolan och inom vuxenutbildning
samt folkbildning. Det är viktigt att myndigheternas uppdrag inom om-
rådet samordnas och att det finns en samlad information om insatserna.
12.2.6
En mjuk infrastruktur
Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling bör, inom
ramen för sitt utvecklingsuppdrag, ha en pådrivande och stödjande roll i
utvecklingen av gemensamma standarder inom området.
Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste åren har det
inom utbildningsområdet bedrivits ett arbete med att utveckla en mjuk
infrastruktur. Myndigheten för skolutveckling (MSU) lämnade den
31 december 2003 en rapport med förslag till en strategi för det framtida
arbetet. I arbetet med den mjuka infrastrukturen ingår bl.a. att utarbeta
öppna standarder och rekommendationer som skapar förutsättningar för
en rationell informationshantering.
Flera myndigheter och organisationer har deltagit i detta arbete som
har samordnats av MSU. Arbetet har resulterat i ett antal tjänster t.ex.
Sveriges Utbildningsradios mediebibliotek, kompetensutvecklingsnavet,
som har utvecklats i samverkan mellan MSU och Lärarnas riksförbund
samt Notnavet, som drivs i samverkan mellan Myndigheten för skol-
utveckling och Skolverket. Utveckling pågår inom flera områden bl.a.
avseende skolans styrdokument. Vidare samverkar MSU också med
Skolverket, Arbetsmarknadsstyrelsen och Verket för högskoleservice be-
träffande den samlade utbildningsinformationen. Standarder och rekom-
mendationer på detta område utvecklas i samverkan med såväl interna-
tionella som nationella standardiseringsorgan. Samarbetet sker också
inom ramen för Europeiska skoldatanätet.
Regeringen bedömer att gemensamma standarder för informations-
märkning och utbyte av information mellan tekniska system är viktiga
för möjligheterna att utnyttja de fördelar som tekniken erbjuder. Därmed
säkras en likvärdig tillgång till digitala resurser över hela landet, vilka
också kan användas oberoende av den enskilda skolan och kommunens
val av teknisk infrastruktur. Myndigheten för skolutveckling bör ha en
pådrivande och stödjande roll i utvecklingen av gemensamma standarder
inom utbildningsområdet.
Prop. 2004/05:175
112
Delmål 1 Kvalitet
12.3
IT i förskolan
Förskolan har som uppdrag att lägga grunden för ett livslångt lärande och
ge en god omsorg och pedagogisk stimulans samt bidra till goda upp-
växtvillkor. Med utgångspunkt i detta anser regeringen att de positiva
möjligheter som IT medför bör erbjudas redan inom förskolan i enlighet
med förskolans läroplan (Lpfö 98). IT-användningen i förskolan är
begränsad i förhållande till det övriga skolväsendet. Regeringen gör
bedömningen att den snabba teknikutvecklingen ställer krav på kom-
petenshöjande åtgärder för personalen i förskolan. Med ett kritiskt
reflekterande förhållningssätt skall personalen kunna använda IT i den
pedagogiska verksamheten utifrån barnens behov och förutsättningar.
Regeringen vill därför framhålla att statsbidrag kan lämnas för sådana
åtgärder enligt förordningen (2001:161) om statsbidrag för kvalitets-
säkrande åtgärder inom förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg till
kommuner som tillämpar maxtaxa.
12.4 IT
och
ungdomar
Att ha grundläggande kunskaper i informationsteknikens användning är
nödvändigt i dagens samhälle. Det är viktigt att skolan och lärandet kan
möta dessa krav.
En av ungdomspolitikens främsta uppgifter är att minska skillnaderna
inom ungdomsgruppen avseende möjligheterna till delaktighet. Den
ökade IT-användningen i skolan har t.ex. bidragit till att skillnaderna i
IT-användande mellan olika ungdomsgrupper minskat. Det ligger också i
linje med EU:s nya samarbete på ungdomsområdet där medlemsländerna
har antagit gemensamma mål för de prioriterade områdena. IT kan locka
ungdomar att i större utsträckning ta del av samhälleliga och demokra-
tiska processer. Det är därför viktigt att pröva nya former för delaktighet.
Här kan t.ex. nämnas att Utbildnings- och kulturdepartementet vid
beredningen av den ungdomspolitiska propositionen, Makt att bestämma
– rätt till välfärd (prop. 2004/05:2), prövade en ny och alternativ metod
för att få in synpunkter med hjälp av Internet. Projektet kallades för Tyck
till och målgruppen var ungdomar och särskilt de ungdomar som inte var
engagerade i någon ungdomsorganisation. Bedömningen av detta projekt
var att man fick goda erfarenheter och metoden kommer att utvecklas
ytterligare.
I Sverige har 88 procent av ungdomar mellan 15–19 år tillgång till
Internet och de mest aktiva användarna är i åldersgruppen 16–24 år.
Detta innebär att användandet av datorer och de möjligheter som detta
erbjuder tar en betydelsefull plats i ungdomars vardagsliv.
I Ungdomsstyrelsens rapport (Arenor för alla – en studie om ungas
kultur- och fritidsvanor, Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:1) visas bland
annat hur ungdomars användning av informationsteknik har förändrats
från 1996 till 2002. Under dessa år har sysselsättningar som att surfa,
söka information, hämta musik och spel på Internet, skicka sms och
skicka e-post ökat kraftigt för gruppen 16-åringar. Även i åldersgruppen
Prop. 2004/05:175
113
22-åringar utgör dessa aktiviteter en betydande del av deras vardag. Jäm-
fört med 16-åringarna skickar 22-åringarna oftare e-post och sms samt
söker information på nätet medan 16-åringarna surfar mer på nätet och
spelar mer data- och TV-spel. IT-användningen varierar såväl i ett köns-
perspektiv som i ett geografiskt perspektiv. Generellt kan det utifrån
rapporten sägas att flickor använder datorer i mindre utsträckning än
pojkar (se även avsnitt 15.7 samt bilaga 1 och 17 om skillnader mellan
könen i IT-användning).
Regeringen anser att det finns ett behov av en ökad kunskap om ungas
nätkulturer. Många ungdomar är mycket aktiva IT-användare antingen i
grupp eller enskilt. Jämförelser bör göras med ungdomars förhållande till
informationsteknik i andra länder samt jämförelser med utvecklingen av
den svenska nätkulturen med övriga länder. Särskilt angeläget är att öka
kunskapen om vilka risker som finns när ungdomar kommunicerar via
nätet och hur sådana risker kan undvikas. Ekonomiska risker som före-
ligger vid spel via nätet, t.ex. pokerspel, samt vid nätinköp är ett annat
område där mer kunskap behövs. Vidare bör utvecklas nya sätt för att i
högre grad skydda barn och ungdomar från pornografiskt innehåll och
våldskildringar i samband med deras IT-användning. Universitet och
högskolor har en viktig roll i att utöka forskningen inom området ung-
domar och IT.
12.5
IT och vuxnas lärande
Kunskap behövs för att alla skall kunna ta del av det ökade utbud av
möjligheter som IT-utvecklingen innebär. Det är därför viktigt med en
bred IT-kompetens hos medborgarna när det gäller t.ex. informations-
sökning, myndighetskontakter och konsumtion. Lika viktigt är att det
finns IT-kompetens för yrkeslivet som stärker den enskilde arbets-
tagarens möjligheter att anpassa sig till strukturomvandlingar i ett alltmer
föränderligt arbetsliv.
Denna kunskap måste i en allt större utsträckning förvärvas i anslut-
ning till arbetet. Digitala resurser utformade för flexibelt lärande, t.ex.
självstudiematerial, kan på ett effektivt sätt möta ett sådant behov.
Nationellt centrum för flexibelt lärande har i detta avseende en strategisk
roll att utveckla stöd för flexibla studieformer som möter individens
önskemål, behov och förutsättningar.
Allt sedan försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning
startade hösten 1996 har andelen utbildningar med inriktning mot IT
varit stor. De flesta utbildningar är 2-åriga. Den nära kopplingen till
företagen vid planering och genomförande av utbildningarna ger förut-
sättningar att förändra utbudet efter behov. Myndigheten för kvalificerad
yrkesutbildning redovisar utbildningsutbudet inom kategorin ”IT, multi-
media och grafisk industri”. Ett 50-tal olika utbildningar inom området
erbjuds under 2005.
En beskrivning av lokala lärcentra finns i bilaga 17 IT-användning och
IT-utbildning i avsnittet Exempel på IT-användning i offentliga sektorn.
Prop. 2004/05:175
114
12.6
Universitet och högskola
12.6.1 Lärarutbildningen
Regeringens bedömning: Informationsteknikens ställning inom
lärarutbildningen bör stärkas.
Skälen för regeringens bedömning: I propositionen En förnyad lärar-
utbildning (prop. 1999/2000:135) framhåller regeringen att lärarutbild-
ningen bör vara ett föredöme när det gäller användningen av IT och att
IT bör vara ett viktigt inslag för pedagogisk förnyelse och som
administrativt hjälpmedel. Utvecklingen inom t.ex. upplevelseindustrin
ger nya möjligheter men ställer också nya krav på förmågan att presen-
tera undervisningsmaterialet.
IT-användningen inom lärarutbildningen bör enligt nämnda proposi-
tion relateras brett bl.a. till informationsbearbetning, källkritik, juridik,
etik och skapande verksamhet. Enligt KK-stiftelsens rapport ”Lärar-
studerande och IT” (2004) är hälften av lärarstudenterna ganska nöjda
eller mycket nöjda med sin utbildning, men endast 10 procent är nöjda
med kunskaperna de fått om hur IT kan användas i det framtida yrket.
Instiutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) konstaterar bl.a. i sin
rapport att bilden av hur IT används i lärarutbildningen, precis som inom
utbildningar i den övriga högskolan, är komplex och ojämn. Utmärkta
pedagogiska insatser samt genomtänkta och väl genomförda strategier
blandas med ointresse för att utnyttja informationsteknikens pedagogiska
potential. Enligt examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen
(1993:100) skall studenter på lärarutbildningar kunna använda informa-
tionsteknik i den pedagogiska utvecklingen och inse betydelsen av mass-
mediers roll för denna. Det är följaktligen centralt att lärarutbildare är väl
förtrogna med informationsteknikens för- och nackdelar. KK-stiftelsen
initierar en satsning som syftar till att under den kommande 10-års-
perioden stärka IT i lärarutbildningen. Denna satsning är mycket värde-
full. Regeringen följer noga utvecklingen på området.
Satsningen på ett Sveriges nätuniversitet presenterades i propositionen
den Öppna Högskolan (prop. 2001/02:15) och var en del av regeringens
åtgärder för att bl.a. göra högre utbildning mer tillgänglig i tid och rum.
Satsningen beskrivs närmare i bilaga 17 IT-användning och IT-utbild-
ning, i avsnittet Exempel på IT-användning i offentliga sektorn.
12.7
Åtgärder och insatser inom forskningspolitiken
12.7.1
Kungliga biblioteket och Statens ljud- och bildarkiv
Kungliga biblioteket (KB) är Sveriges nationalbibliotek och Statens ljud-
och bildarkiv (SLBA) Sveriges nationalarkiv för ljud och rörliga bilder.
Verksamheten baseras huvudsakligen på bestämmelser i lagen
(1993:1392) om pliktleverans, t.ex. av tryckt material. Lagen reglerar
skyldighet att till KB eller SLBA lämna pliktexemplar av dokument.
Digitalt, distansöverfört material omfattas dock inte av pliktexemplars-
lagen.
Prop. 2004/05:175
115
Fri spridning av vetenskapliga artiklar på nätet, s.k. open access,
väcker allt större internationellt stöd, särskilt vad gäller tillgången till
forskningsresultat som finansieras med statliga medel. Open access
bygger bl.a. på att lärosäten verkar för att de egna forskarnas artiklar och
liknande läggs ut i öppna arkiv. KB och lärosätena har påbörjat ett sam-
arbete för att bygga upp och samordna sådana öppna arkiv.
I syfte att inrätta ett nätbibliotek arbetar KB med en nätbaserad biblio-
teksportal. Vidare har en jourhavande bibliotekarie inrättats, av KB i
samarbete med Myndigheten för Sveriges nätuniversitet, för att ge stu-
denter tillgång till bibliotekarier under kvällstid och helger. Vid KB har
även ett sekretariat för ABM-samarbete (arkiv, bibliotek och museer) in-
rättats. Den digitala tekniken är på väg att ersätta den analoga på nästan
alla ljud- och bildområden och nya medier, såsom Internet och andra
nätverk, kommer med största sannolikhet att öka sina roller som distri-
butionskanaler. SLBA bedriver bl.a. ett utvecklingsprojekt av ett digitalt
audiovisuellt arkiv som möjliggör digital masslagring och långsiktigt
bevarande. Myndigheten har även lanserat tjänsten Journal digital som
tillgängliggör delar av SF:s Journalfilmer på nätet. Myndigheterna är
båda aktiva i det s.k. ABM-samarbetet (arkiv, bibliotek och museer).
I propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) av-
handlas KB:s och SLBA:s verksamheter och arbetsformer, bl.a. mot bak-
grund av de senaste decenniernas omfattande tekniska förändringar. I
propositionen föreslås SLBA tillföras 5 miljoner kronor i permanent
anslagsförstärkning fr.o.m 2006 för att SLBA skall kunna möta den
tekniska utvecklingen och möjliggöra egen insamling av material. Likaså
bör 10 miljoner kronor fördelas till ljud- och bildarkivet under vardera
2006 och 2007 för överföring av insamlat material från public service-
sändningar i analog form till ny teknik. Regeringen avser att återkomma i
frågan om förändringar i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av doku-
ment för att omfatta s.k. distansöverfört, digitalt material.
Delmål 2 Hållbar tillväxt
12.7.2 Forskning
inom
IT
Högkvalitativ forskning och utveckling inom IT-området är viktigt i
dagens globala samhälle och för vår framtid. Staten har ett särskilt ansvar
för finansiering av grundforskning där frågeställningarna bestäms av
forskarna. Staten stödjer även forskning som har sin upprinnelse i kun-
skapsbehov som finns i näringslivet och det övriga samhället. Teknisk
forskning utgår ofta från ett problem eller ett behov som kräver en lös-
ning. I samband med framväxten av IT-forskning har användning av tek-
niken blivit ett viktigt forskningsområde. Det finns emellertid fortfarande
relativt lite forskning kring hur människor uppfattar ny teknik och hur
användandet skiljer sig mellan olika grupper i samhället. Intressanta om-
råden är forskning på hur IT kan ge en bättre miljö och användas för att
minska IT-klyftan nationellt och globalt.
Skärningslinjen mellan t.ex. informationsteknik och medicin utgör ett
exempel på tvär- och mångvetenskap där forskningen utvecklas i sym-
bios mellan två områden. Exempel där IT-forskning kan stödja medi-
Prop. 2004/05:175
116
cinsk behandling kan vara inom hemsjukvården där IT-baserade lös-
ningar kan ge förutsättningar för vård på distans.
Dagens tekniska forskning är inriktad på så väl grundforskning som på
tekniska tillämpningar. Teknisk utveckling kring mjukvara för ökad
användarvänlighet och forskning kring sociala aspekter på IT-utveck-
lingen vad gäller ekonomi, språk, psykologi, kultur, etik, jämställdhet,
integration och andra konsekvenser finansieras huvudsakligen av offent-
liga medel.
Vetenskapsrådet och Verket för innovationssystem (Vinnova) är, vid
sidan av universitet och högskolor de största statliga finansiärerna av
teknisk forskning. Vetenskapsrådet ansvarar för grundforskningen medan
Vinnova ansvarar för mer tillämpad forskning, däribland inom IT-områ-
det. Regeringen anvisade i propositionen Forskning och förnyelse (prop.
2000/2001:3, bet. 2000/01:UbU6, rskr. 2000/01:98) 120 miljoner kronor
till IT-forskning för åren 2001–2003. I propositionen Forskning för ett
bättre liv (prop. 2004/05:80) tillförs ytterligare medel. Sammantaget till-
förs Vetenskapsrådet mer än 1 miljard kronor åren 2005–2008 bl.a. för
teknikvetenskaplig forskning. Vinnova tillförs 575 miljoner kronor för
bl.a. teknisk forskning och FoU-program. Den behovsmotiverade forsk-
ningen som bland annat finansieras genom Vinnova beskrivs utförligare i
avsnitt 15.5.
Förutom de statliga anslag som ges till forskning inom området till-
delas ca 80 miljoner kronor för strategisk forskning inom mikro-
elektronik från Stiftelsen för strategisk forskning (SSF). Även KK-stiftel-
sen finansierar IT-relaterade projekt.
Ett samspel mellan universitet, högskolor, landsting, industriforsk-
ningsinstitut och näringsliv är viktigt för att tillvarata innovationer och
tekniska nyheter. Detta är speciellt relevant inom IT-relaterad forskning
som inkluderar forskning inom olika områden som täcker allt från mate-
rialforskning och elektronik till mjukvaruutveckling.
Regeringen gjorde vidare bedömningen att lärosätena bör utarbeta
handlingsplaner för arbetet med kommersialisering och inom ramen för
den allmänna resursförstärkningen till lärosätena avsätta medel för
arbetet med kommersialisering. Vidare fördelades ett kapitaltillskott om-
fattande 60 miljoner kronor till holdingbolagen vid lärosätena och reger-
ingen klargjorde sin intention att tillsätta en förhandlare med uppgift att
föreslå en struktur för en effektivare holdingbolagsverksamhet. Reger-
ingen har sedan tidigare tillsatt en utredning för att se över de juridiska
konsekvenserna av att avskaffa det s.k. lärarundantaget (dir. 2004:106).
Ytterligare insatser för kommersialisering av forskning redovisas i
avsnitt 15.5.
Inom EU:s sjätte ramprogram för forskning och utveckling finns ett
särprogram för informationsteknik. För programmet är 3 625 miljoner
euro avsatta åren 2002–2006. Utav dessa har hittills ca 3 procent för-
delats till svenska forskargrupper. Detta är något under genomsnittet i
fråga om totalkostnad och bidrag, vilket även var fallet i det femte ram-
programmet.
Prop. 2004/05:175
117
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
12.7.3
IT och forskningens infrastruktur
Staten finansierar Sunet via Vetenskapsrådet och med avgifter från
universitet och högskolor. Sunet har byggt ett datakommunikationsnät,
GigaSunet, som förser alla landets lärosäten med datakommunikation för
forskning och utbildning, även de allra mest krävande bandbredds-
behoven. Sunet ingår även i ett nordiskt nätverk, Nordunet som förbinder
de nordiska länderna med övriga Europa och med USA. Från Stockholm
(Kungliga Tekniska högskolan) länkar Nordunet till det europeiska
höghastighetsnätet, Géant och till USA med en förbindelse till det
amerikanska forskningsnätet och en till det vanliga Internet.
Överföringskapaciteten skall inte vara den begränsande faktorn för
forskning och utveckling. Redan i dag kräver vissa utvecklingsprojekt
högre kapacitet än vad marknaden kan erbjuda. I syfte att tillgodose
dessa framtida behov planerar Sunet kontinuerligt för långsiktiga kapa-
citetsökningar. Efter GigaSunet planerar Sunets framtidsgrupp för ett
fiberoptiskt hybridnät.
Framtidens forskning ställer ökade krav på det svenska universitets-
datornätet. På flera universitet pågår utvecklingsarbete av GRID-base-
rade beräkningssystem. En enskild användare (eller högskola) kan med
denna teknik använda andras datorer uppkopplade på Internet för att
utöka sin egen beräkningskapacitet och i gengäld upplåta egen processor-
kraft då den inte används. Några databasprojekt för forskningsändamål
beskrivs i bilaga 17 IT-användning och IT-utbildning i avsnittet Exempel
på IT-användning i offentliga sektorn.
Delmål 1 Kvalitet
12.8 IT
och
kultur
IT-användningen inom kulturområdet
IT förändrar förutsättningarna och skapar nya möjligheter för att till-
gängliggöra både traditionell och nyskapande kultur. Användningen av
IT har inom flera delar av kulturområdet blivit central både som verktyg
och hjälpmedel för rent konstnärlig verksamhet, men även som en inte-
grerad del i själva konsten.
Myndigheter och institutioner verkar i dag för ökad tillgänglighet till
kultur och kulturarv genom satsningar på digital teknik. Det kan röra sig
om såväl effektivare administration som digitalisering av museiföremål,
tillgänglighet till dokument och bilder i offentliga arkiv eller på folk-
biblioteken.
Regeringen konstaterar att IT-användningen inom kulturområdet är
både omfattande och innovativ. Informationsteknik i olika former med-
verkar till att uppfylla de kulturpolitiska målen, såsom att öka tillgäng-
ligheten till kulturarvet, öka mångfalden inom kulturlivet samt att ge
ökad möjlighet för den enskilde att aktivt delta i och ta del av kultur-
områdets olika verksamheter.
Prop. 2004/05:175
118
Den svenska skolan ligger långt framme när det gäller att utnyttja
informationstekniken. Dock saknas ofta kunskap om möjligheterna att
använda IT som ett redskap i kreativa och estetiska lärprocesser.
Mediepedagogik är ett gemensamt område för kultur och utbildning, ett
område av stort intresse för framtiden.
Regeringen ser möjligheter till samordningsvinster inom olika delar av
kulturområdet när det handlar om IT-användning.
Arkiv
Myndigheters och andra institutioners arkiv är en del av det nationella
kulturarvet. Under senare år har det internationella arbetet intensifierats
kring frågor som rör kultur och IT, bl.a. digitalisering av kulturarvet.
Riksarkivet är en viktig aktör i det svenska arbetet på detta område, bl.a.
inom ramen för EU-samarbetet och den internationella arkivorganisa-
tionen ICA:s olika kommittéer.
Genom bl.a. digitalisering av register och förteckningar skapas ökad
sökbarhet i arkivmaterialet och därmed förbättras tillgänglighet och
insynsmöjlighet. I propositionen 2004/05:124 gör regeringen bl.a.
bedömningen att Riksarkivet och landsarkiven bör fortsätta sitt aktiva
arbete inom digitaliseringsområdet. Arkivmyndigheterna bör på olika sätt
delta i och samarbeta med bl.a. andra arkiv- och arkivbildande myndig-
heter när det gäller frågor om långsiktigt bevarande och tillhandahållande
av digital information. Riksarkivet driver i samarbete med Luleå tekniska
universitet och Bodens kommun ett sådant projekt som syftar till att ut-
veckla lösningar för långsiktigt digitalt bevarande.
Samordning
Arbetsgrupp inom IT och kultur
Regeringens IT-politiska strategigrupp har identifierat IT och kultur som
särskilt viktigt i arbetet med det övergripande arbetet med IT. Därför
startades under hösten 2004 en särskild arbetsgrupp inom Regerings-
kansliet med fokus på frågor som rör IT och kultur där även frågor om IT
och medier berörs. Arbetsgruppen består av representanter från Utbild-
nings- och kulturdepartementet, Näringsdepartementet samt från ett brett
spektrum av kultur- och kulturarvssektorerna.
Arkiv, bibliotek och museisamarbete (ABM)
Kultursektorn innehåller många IT-tillämpningar, varav några beskrivs i
bilaga 17, IT-användning och IT-bildning, i avsnittet Exempel på IT-
användning i offentliga sektorn.
Ett antal myndigheter och institutioner under Utbildnings- och kultur-
departementets ansvarsområde deltar i dag i s.k. ABM-samarbeten
(Arkiv, Bibliotek och Museum). ABM syftar till att knyta samman olika
verksamheter genom tvärgående projekt och att utnyttja tillgängliga
resurser effektivt och ändamålsenligt. Statens kulturråd, Kungliga biblio-
teket, Riksarkivet, Nationalmuseum och Riksantikvarieämbetet har
Prop. 2004/05:175
119
etablerat ett ABM-centrum som bl.a. särskilt skall stimulera utvecklingen
av digitalisering och tillgängliggörande hos de olika kulturarvsinstitu-
tionerna i Sverige. Regeringen anser att ABM-samarbete kan spela en
stor roll när det handlar om att öka tillgängligheten till kulturarvet. Fler
människor kommer i och med ett väl utvecklat ABM-samarbete, att få
ökad tillgång till kulturarvsinstitutionernas samlingar.
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
12.9 IT
och
massmedier
Massmedier spelar en central roll i det moderna samhället. De förser oss
med nyheter, information, kultur och underhållning. Genom massme-
dierna kan vi följa samhällsdebatten och även själva delta i debatten om
viktiga frågor.
Mediepolitiken syftar bl.a. till att värna mångfald och tillgänglighet.
Ett viktigt demokratiskt krav är att alla som bor i Sverige har tillgång till
ett allsidigt utbud av radio och television (prop. 2000/01:1 s. 107).
Digitaliseringen innebär att förutsättningarna för medierna förändras.
Allt fler medieföretag väljer att publicera sig även på nätet. Under 2004
hade 106 av landets 165 dagstidningar en nätpublikation (Svensk Dags-
press 2004). Internet blir ett allt viktigare medium för TV-bolagen.
Information om programmen och kanalen publiceras på nätet. Dessutom
väljer många programföretag att lägga ut delar av utbudet på sin webb-
plats, antingen i form av webbsändningar eller nedladdningsbara filer. På
radiosidan finns ett stort antal kanaler som bedriver sändningsverksamhet
på nätet där musik är det dominerande utbudet.
I och med att Internet har fått ökad betydelse för massmedier har
grundlagsskyddet för yttrandefriheten på nätet utvidgats. Tidigare har
endast webbsidor som tillhandahållits av s.k. massmedieföretag fått
samma grundlagsskydd för yttrandefriheten som tidningar, television och
radio. Från och med den 1 januari 2003 kan även andra än mass-
medieföretag få grundlagsskydd för sina webbsidor. (Se bilaga 15
Reglering, myndigheter och EU:s IT-politiska samarbete).
12.9.1
Teknikutvecklingen och digitaliseringen
Teknikutvecklingen och digitaliseringen, inte minst framväxten av nya
Internettjänster, har medfört att gränserna mellan olika medieformer har
blivit mindre skarpa. Denna utveckling mot ökad konvergens innebär
bl.a. att massmedieföretag kan publicera sitt innehåll på flera olika sätt.
Exempelvis kan innehållet i papperstidningar publiceras elektroniskt på
nätet osv. För individen innebär tekniken och digitaliseringen delvis nya
sätt att förhålla sig till medierna. Internet ersätter ibland traditionella
medier som källa till information. Internet ger också individen nya
möjligheter att kommunicera genom exempelvis debattsidor och s.k.
bloggar. Tillgänglig statistik visar dessutom att Internetanvändare ägnar
något mindre tid åt radio och television samt morgontidning än vad icke-
användaren gör (Mediesverige 2004 Statistik och analys).
Prop. 2004/05:175
120
En digitaliserad biografverksamhet, s.k. e-bio, ger på sikt helt nya
möjligheter att ge orter utanför storstadsområdena tillgång till ett brett
utbud av kvalitetsfilm. Riksdagen har den 10 mars 2005 (bet. 2004/05:
KrU4, rskr. 2004/05:172) beslutat att tillkännage att regeringen bör över-
väga och föreslå åtgärder som kan stödja och underlätta en teknikneutral
utbyggnad av e-bio i landet.
Digitaliseringen av biograferna framstår som löftesrik, men är likväl
inte problemfri. Den nya tekniken är alltjämt förenad med mycket höga
initiala investeringskostnader. Det finns i dag också en osäkerhet bl.a.
kring vilka internationella teknik- och säkerhetsstandarder som kommer
att gälla för distribution och visning av digital biograffilm. I departe-
mentspromemorian Inriktning på filmpolitiken från 2006 (Ds 2005:8)
föreslås att Stiftelsen Svenska Filminstitutet bör få i uppdrag att bevaka
den digitala biografutvecklingen och att utarbeta en plan för hur den kan
främjas i hela landet på ett kostnadseffektivt och långsiktigt hållbart sätt.
Regeringen kommer att återkomma med förslag i höstens filmpolitiska
proposition.
Teknikutvecklingen och digitaliseringen kan vidare innebära att medie-
marknaden påverkas på flera olika sätt. Konkurrensen mellan olika
medieföretag kan t.ex. gynnas genom att nya alternativa metoder skapas
för att tillhandahålla tjänster och varor och genom att fler aktörer ger sig
in på marknaden. Utvecklingen kan å andra sidan också leda till ökad
ägarkoncentration till följd av företagsförvärv, fusioner eller olika former
av samarbeten mellan företag. Om enskilda ägare eller grupper av ägare
får en dominerande ställning i företag som kontrollerar massmedier med
stor genomslagskraft kan det finnas en risk för en minskad mångfald i
opinionsbildningen.
Inom EU pågår sedan flera år tillbaka förberedelser för en eventuell
revidering av EU:s lagstiftning inom medieområdet, det s.k. TV-direk-
tivet (rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning
av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra
författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television ändrat
genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni
1997). Den ökande konvergensen inom medieområdet har lett till
diskussioner om behovet av att utöka direktivets räckvidd till att inklu-
dera också nya audiovisuella tjänster. Enligt de idéer som presenterats
överväger kommissionen möjligheten av ett graderat direktiv med vissa
grundläggande regler för alla audiovisuella tjänster riktade till allmän-
heten och mera specifika regler för TV-sändningar med hänsyn till
mediets särskilda genomslagskraft. Den analys kommissionen gör verkar
alltså utgå från att konvergensutvecklingen har medfört ökat behov av
innehållsreglering för nya tjänster och att det finns ett fortsatt behov av
specifika regler för TV-mediet.
12.9.2 Elektroniskt
distribuerade dagstidningar
Presstöd i form av s.k. driftsstöd kan ges till elektroniskt distribuerade
dagstidningar på samma villkor som för papperstidningar. Som kon-
staterades i konvergensutredningen (SOU 1999:55) medför de särskilda
Prop. 2004/05:175
121
krav som skall vara uppfyllda för erhållande av stöd emellertid tillämp-
ningsproblem för nättidningarna.
I oktober 2004 tillsattes en pressutredning (dir. 2004:137). Av direk-
tiven framgår det att det under de tio år som gått sedan den förra press-
utredningen har skett stora förändringar på den svenska mediemarknaden
bl.a. till följd av teknikutvecklingen och framväxten av kommersiell
radio och television. Det är en av anledningarna till att utredningen bl.a.
fått i uppdrag att analysera möjligheterna för elektroniskt distribuerade
dagstidningar att få presstöd. Utredningen lämnar sitt slutbetänkande i
november 2005.
12.9.3
Digitala radio- och TV-sändningar
Riksdagen beslutade våren 1997 (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:KrU17,
rskr. 1996/97:178) att sändningar av digital marksänd television skall
inledas på ett begränsat antal orter i Sverige. Efter riksdagens beslut
(bl.a. prop. 2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196) kommer
digitala TV-sändningar att byggas ut i hela landet samtidigt som de
analoga sändningarna läggs ned etappvis med slutdatum den 1 februari
2008. Enligt riksdagens beslut (prop. 2003/04:118, bet. 2003/04:KU24,
rskr. 2003/04:231) skall minst 99,8 procent av befolkningen kunna ta
emot de digitala sändningarna från Sveriges Television (SVT) och
Utbildningsradion (UR), dvs. dessa sändningar skall ha samma räckvidd
som de analoga sändningarna. Minst 98 procent av befolkningen bör
kunna ta emot digitala marksändningar från ytterligare minst en frek-
venskanal. Övergången till digital teknik möjliggör bl.a. bättre kvalitet på
ljud och bild och lägre sändningskostnader. En kommission med uppgift
att förbereda övergången från analoga till digitala marksändningar har
tillkallats. Kommissionen, som har antagit namnet Digital-TV-kom-
missionen, skall bl.a. lägga fram en plan för när de analoga marksänd-
ningarna skall upphöra i olika områden samt planera och samordna
information till allmänheten om omläggningen. Digital-TV-kom-
missionen presenterade hösten 2004 ett förslag för den första etappen av
övergången. Regeringen beslutade i december 2004 i enlighet med
kommissionens förslag att den första etappen av övergången skall inledas
hösten 2005 och omfatta sändarna i Gävle, Motala och Visby. En plan
för de fortsatta etapperna av övergången lämnades till regeringen den
20 april 2005 (dnr U2005/4152/Me). Enligt kommissionens förslag skall
de analoga sändningarna upphöra under ytterligare fyra etapper under
2006 och 2007. Regeringen fattade den 22 juni 2005 beslut om tids-
planen för övergången. Tidsplanen följer i princip kommissionens för-
slag.
I delbetänkandet Must carry (SOU 2003:109) har Radio- och TV-
lagsutredningen lagt fram förslag om vilken skyldighet innehavare av
elektroniska kommunikationsnät skall ha att vidaresända TV-program
efter det att de analoga marksändningarna har upphört. Regeringen läm-
nade förslag till riksdagen om vidaresändningsskyldighet i kabelnät
(prop. 2004/05:105). Riksdagen beslutade i maj 2005 i enlighet med
regeringens förslag (bet 2004/05.KU26, rskr. 2004/05:252). Radio- och
TV-lagsutredningen har även lagt fram delbetänkandet Nytt regelverk för
Prop. 2004/05:175
122
marksänd digital-TV (SOU 2004:39). I betänkandet föreslås nya regler
för tillståndsgivning till programföretag och operatörsföretag i det digi-
tala marknätet.
I februari 2004 överlämnade vidare Digitalradiokommittén betänkan-
det Digital Radio (SOU 2004:16) med en samlad analys av den digitala
radions framtidsförutsättningar och förslag på en etappvis utveckling av
den digitala marksända radion (DAB). Kommittén anser att digitali-
seringen av radion bör fortsätta, men att det för närvarande inte går att
ange någon tidpunkt för när de analoga ljudradiosändningarna kan
upphöra. Betänkandet har remissbehandlats och frågan om digital radio
bereds inom Regeringskansliet.
Förtroende
12.9.4
Att skydda barn från skadligt innehåll
Medieutbudet är i dag tillgängligt via en mängd olika distributions-
kanaler. När utbudet ökar i omfattning förändras förutsättningarna för
tillsynen av innehållet. Vedertagna metoder för att skydda barn, såsom
senare sändningstid i TV, försvagas i och med utvecklingen av nya
medier och de nya interaktiva möjligheterna.
Medierådet (tidigare Våldsskildringsrådet [U1990:03]) arbetar särskilt
med barns och ungas användning av rörliga bildmedier inklusive Inter-
net. Syftet med rådets verksamhet är att minska riskerna för skadlig
mediepåverkan på barn och unga, och rådet skall ägna våldsskildringar
och pornografi särskild uppmärksamhet. Medierådet har under flera år
deltagit i SAFT (Safety Awareness, Facts and Tools), ett informations-
och utbildningsprojekt för en säkrare användning av Internet bland barn
och ungdomar. Institutioner i fem länder har deltagit i projektet som
finansierats av EU:s handlingsplan för en säkrare användning av Internet
(se även bilaga 15). Medierådet har nyligen, tillsammans med Myndig-
heten för skolutveckling, beviljats EU-medel till ett nytt projekt för ett
svenskt center för säkrare Internetanvändning bland barn och unga. Se
även avsnitt 15.21, Förtroende för IT.
FN:s barnrättskommitté har i samband med behandlingen av Sveriges
tredje rapport om förverkligandet av konventionen om barnets rättigheter
i Sverige uppmärksammat frågan om att skydda barn från visst innehåll
på bl.a. Internet.
13
Konsument och jordbruk
13.1
IT inom Jordbruksdepartementets område
Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att ta fram
en ny konsumentpolitisk strategi som skall gälla fr.o.m. 2006. I den kon-
sumentpolitiska proposition som regeringen avser att lämna till riksdagen
under 2005 kommer förslag att lämnas om att ersätta de befintliga fem
konsumentpolitiska målen med ett samlande mål för hela politikområdet.
Prop. 2004/05:175
123
Regeringen kommer även att införa nya delmål för det konsument-
politiska arbetet.
Allmänhetens förtroende för elektronisk kommunikation och IT, lik-
som den kommersiella pressen på barn och unga vid deras användning av
elektronisk kommunikation, är områden som prioriteras. Insatser inom
konsumentpolitiken, t.ex. i form av internationellt samarbete för att mot-
verka skräppost, kan bidra till ett ökat förtroende för IT och Internet.
Arbetet med att motverka modemkapningar bidrar till att uppfylla
delmålet om en tillgänglig och säker IT-infrastruktur. Modemkapning,
och regeringens arbete med att stärka konsumentskyddet i samband med
detta, behandlas under avsnitt 7.
Förtroende för IT
13.2 Konsumentpolitiska
mål
I departementspromemorian Den framtida konsumentpolitiken – Ett
underlag till en ny konsumentpolitisk strategi 2006 (Ds 2004:51) redo-
visas förslag till en ny konsumentpolitik. I promemorian föreslås ett nytt
konsumentpolitiskt mål: Trygga konsumenter med makt agerar för väl-
färd och hållbar utveckling. Promemorian har remitterats och förslagen
bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen avser att åter-
komma till riksdagen inom kort med en proposition med förslag till
konsumentpolitiska mål.
De mål som hittills styrt konsumentpolitiken (prop. 2000/01:135, bet.
2001/02:LU, rskr. 2001/02:51) innehåller inget särskilt mål för IT, men
flera av målen rör IT-området. Mot bakgrund av de senaste årens utveck-
ling kan här särskilt nämnas säkerhetsmålet.
I takt med att elektroniska kommunikationstjänster utvecklas och
används i allt större utsträckning av allmänheten uppkommer nya hot och
problem för konsumenter. Skräppost och modemkapningar är bara några
exempel på oseriösa metoder som drabbat konsumenter vid elektronisk
kommunikation. Åtgärder för att konsumenter tryggt och säkert skall
kunna använda elektroniska kommunikationstjänster i IT-samhället kan
hänföras under det konsumentpolitiska säkerhetsmålet.
Den snabba tekniska utvecklingen medför att konsumentfrågorna på
IT-området kräver kontinuerlig bevakning för att en hög nivå av kon-
sumentskydd skall kunna upprätthållas. För att säkerställa allmänhetens
förtroende för elektronisk kommunikation och IT som sådan är detta ett
område som prioriteras i konsumentpolitiken.
13.2.1 E-handel
Ur ett konsumentpolitiskt perspektiv har e-handel flera fördelar. E-handel
kan bidra till ökad konkurrens till nytta för konsumenterna genom ökat
utbud, lägre priser och bättre tillgänglighet till varor, tjänster och pro-
duktinformation för t.ex. boende i glesbygd och rörelsehindrade.
E-handel kan således stärka konsumenternas makt på marknaden genom
tillgång till information och ett större och billigare utbud. Det finns dock
Prop. 2004/05:175
124
fortfarande många konsumenter som saknar förtroende för e-handel.
Bristande kännedom och kunskap om det konsumentskyddande regel-
verket vid e-handel (lagen [2002:562] om elektronisk handel och andra
informationssamhällets tjänster m.fl., se bilaga 15) hos såväl konsu-
menter som näringsidkare, kan vara en orsak. Oro för säkerheten vid
betalning, utebliven leverans och tillförlitligheten i den information som
lämnas om en produkt kan vara andra orsaker. Även hot som skräppost
och modemkapningar kan bidra till bristande konsumentförtroende för
e-handel.
Regeringen anser att det är viktigt att stärka konsumenternas förtro-
ende för e-handel och avser att återkomma till riksdagen i denna fråga i
den konsumentpolitiska proposition som lämnas inom kort.
En lokal konsumentvägledning av hög kvalitet är en förutsättning för
en framgångsrik konsumentpolitik. Den lokala konsumentvägledningens
uppgift är att hjälpa dem som behöver ett extra stöd för att hävda sig som
konsumenter inför ett köp eller när något skall reklameras. Det före-
byggande arbetet med att sprida information om bl.a. lagar och regler till
allmänheten är en lika viktig del av konsumentvägledningens arbete. Det
kan förväntas att fler och fler konsumenter kommer att behöva allt mer
stöd kring den mångfald av elektroniska kommunikationstjänster som
finns och som kommer att utvecklas i framtiden. Detta gäller särskilt de
grupper som redan i dag ligger efter i IT-användning. Konsumentverket
skall ges uppdraget att genomföra särskilda informationsinsatser för kon-
sumentvägledarna rörande IT-frågor (se avsnitt 15.21). E-handel ur
offentlig sektors perspektiv utvecklas under avsnitt 15.9 och ur små och
medelstora företags perspektiv under avsnitt 15.10.
13.2.2
Reklam riktad mot barn och unga
Den ökade användningen av Internet och mobiltelefoni har bidragit till
att barn och unga utsätts för en ständigt ökande kommersiell press.
Exempelvis har marknadsföringen på Internet ofta barn och unga som
målgrupp. Även utbudet av mobila innehållstjänster riktar sig i hög grad
till barn och unga. Samtidigt som den kommersiella pressen ökar kan det
konstateras att skyddet för minderåriga vid elektronisk kommunikation
brister i flera avseenden. De nordiska konsumentombudsmännen har
uppmärksammat att inhämtande av minderårigas personuppgifter sker i
allt större utsträckning på Internet, ofta mot belöning i form av tillhanda-
hållande av spel. Det har också uppmärksammats att dold reklam, t.ex. i
form av underhållning, används i allt högre grad på Internet för att på-
verka barn och unga. Vidare har man uppmärksammat att minderåriga
ofta behandlas som vuxna avtalspartner vid e-handel, vilket innebär att
föräldrarnas godkännande inte efterfrågas eller är lätt för barnen att
kringgå.
Barn och unga är en utsatt grupp vid elektroniska kommunikationer
och e-handel. Det är särskilt viktigt att det integritetsskydd som minder-
åriga bör ha i kommersiella sammanhang upprätthålls vid elektronisk
kommunikation eftersom minderåriga inte inser konsekvenserna av att
lämna ut sina personuppgifter och är särskilt sårbara om uppgifterna
missbrukas. Likaså är det viktigt att upprätthålla principen att reklam
Prop. 2004/05:175
125
skall hållas i sär från annat innehåll vid elektronisk kommunikation.
Missbruk av barnens utsatta ställning riskerar att undergräva barnens och
deras föräldrars förtroende för elektronisk kommunikation och e-handel.
I detta sammanhang kan också nämnas projektet FLICKA som initie-
rats av regeringen med syftet bl.a. att stödja unga flickor och pojkar att
själva skapa motkrafter och få till stånd en diskussion om reklamens och
de kommersiella krafternas påverkan av deras bild av sig själva och
varandra. En central del i kampanjen har varit webbplatsen,
www.flicka.gov.se, som fungerat som ett forum för interaktivitet och
engagemang. Material som har producerats, såsom en mediekritisk guide,
en retuschkampanj m.m. har funnits att ladda ner från webbplatsen.
13.2.3 Skräppost
Skräppost har antagit oroväckande proportioner och är i dag ett av de
största problemen på Internet. Det finns risk för att skräpposten och de
problem den medför undergräver konsumenternas förtroende för Internet
och elektronisk kommunikation.
Sedan den 1 april 2004 är det enligt marknadsföringslagen (1995:450)
förbjudet att sända e-postreklam, liksom reklam via sms och mms, till
fysiska personer, om inte personen i förväg har gett sitt samtycke. Ett
liknande förbud finns inom hela EU. Vidare krävs att det finns en giltig
avsändaradress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att mark-
nadsföringen skall upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring till
juridiska personer.
Åtgärder mot skräppost måste också inriktas på tekniska lösningar och
självreglering inom näringslivet samt ökad konsumentmedvetenhet.
Regeringen har särskilt uppmärksammat den internationella dimen-
sionen av skräppostproblemet och svenska regeringsföreträdare deltar
aktivt i olika multilaterala fora för att hitta lösningar på internationell
nivå. Särskild prioritet ges åt OECD:s arbete mot skräppost. Det inter-
nationella samarbetet syftar främst till att få länderna utanför EU att
aktivt verka mot skräppost, men också att se till att reglerna verkligen
följs.
Regeringen ser allvarligt på den utveckling skräppostproblemet haft
och de konsekvenser det riskerar att få. Att bekämpa spridningen av
skräppost skall vara en prioriterad fråga. Regeringen avser att återkomma
i frågan i den konsumentpolitiska propositionen.
IT-användning
Det finns många exempel på IT-användning inom Jordbruks-
departementets ansvarsområden. Ett antal av dessa beskrivs i bilaga 17,
IT-användning och IT-utbildning, i avsnittet Exempel på IT-användning i
offentlig sektor.
Prop. 2004/05:175
126
14 Hållbar
utveckling
14.1
IT inom Miljö- och samhällsdepartements område
Inom Miljö- och samhällsdepartementets område ligger frågor som rör
inordnandet av IT-utrustning i ett hållbart kretslopp, IT-lösningar som
bidrar till en minskad miljöbelastning samt IT som ett verktyg i miljö-
arbetet. Arbetet inom dessa områden bidrar till att uppfylla delmålet om
hållbar tillväxt.
14.2
Forum för IT och miljö
I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)
angav regeringen att ekologisk hållbar utveckling skulle vara ett av
inriktningsmålen för IT-politiken. För att ta ett mer samlat grepp kring
dessa frågor beslutade regeringen att inrätta ett särskilt Forum för IT och
miljö (M2001/4935/Kn), som arbetade fram till 2003. Till forumet knöts
representanter från departement, myndigheter, näringsliv, organisationer
och forskningsinstitut. Forumet genomförde flera workshops, varav en
om s.k. Virtuell mobilitet: flexibla arbetsformer, virtuella möten & IT
som hjälpmedel inom hemvård och en annan om Den intelligenta staden
– IT och miljö i transport och bebyggelse. Resultatet presenterades i
rapporten IT-lösningar för en hållbar utveckling – sammanställning av
förslag från workshops inom Forum IT och Miljö. Sammanfattningsvis
kan sägas att forumet identifierade ett antal generella insatser med bäring
på IT och med en stor potential för minskad miljöpåverkan, däribland
teknikupphandling, offentlig upphandling, branschöverenskommelser
samt översyn av det ekonomiska ramverket. Några av dessa insatser
redovisas nedan.
Sedan 2005 finns en särskild arbetsgrupp med fokus på IT och miljö
för att bistå den IT-politiska strategigruppen i dess arbete. En viktig del i
gruppens arbete blir att ta fram en nationell strategi för området IT och
miljö samt att ta till vara erfarenheter från Forum för IT och miljö.
Delmål 2 Hållbar tillväxt
14.3
Inordna IT-utrustning i ett hållbart kretslopp
Antalet IT-produkter växer snabbt och allt fler komponenter integreras i
den utrustning som konsumenter använder sig av dagligen, vilket är av-
görande för en bedömning av produkternas miljöpåverkan ur ett livs-
cykelperspektiv. Regeringen kommer fortsatt att verka för att minska
energiförbrukningen och miljöpåverkan från dessa produkter. Politiken
kommer därför att inriktas på att få fram varor och tjänster som leder till
minsta möjliga negativa påverkan i varje led under produkternas livs-
cykel. Produkterna bör vara material- och energieffektiva och förberedda
för återanvändning och återvinning samtidigt som de så långt det är möj-
ligt inte innehåller eller kräver användning av ämnen som kan ge
negativa effekter på människors hälsa eller på miljön. Detta är i linje med
Prop. 2004/05:175
127
riksdagens och regeringens miljökvalitetsmål för en Giftfri miljö (prop.
2000/01:65).
14.3.1 Produktregler
Sverige har varit pådrivande för ett antal EG-direktiv som bl.a. berör
utfasning av farliga ämnen och kemikalier i nytillverkad elektronik, krav
på energianvändningen i sådana produkter samt krav på att producenter
skall bekosta omhändertagandet av dessa produkter när de en dag blir
avfall. Det senare torde innebära att producenterna utformar produkter på
ett sådant sätt att dessa enkelt och till en låg kostnad kan återanvändas
och återvinnas.
Producentansvar
Sverige har haft ett reglerat producentansvar för elektriska och elektro-
niska produkter sedan 2001. Genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av
eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, det s.k. WEEE-
direktivet, införs producentansvar inom hela EU. De nya reglerna i
Sverige kring producentansvaret, som är en följd av direktivet, träder i
kraft den 13 augusti 2005. Producent är den som tillverkar och säljer
elektriska och elektroniska produkter eller yrkesmässigt för in och säljer
sådana produkter i Sverige. En stor förändring är att det blir ett indivi-
duellt producentansvar, vilket innebär att varje producent är ansvarig för
sina egna produkter. På så sätt finns en koppling mellan design,
produktion och återvinning av produkterna och därmed en drivkraft för
mer miljöanpassade produkter.
Innehåll av farliga ämnen i elektronik
Innehåll av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter regleras
genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den
27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen
i elektriska och elektroniska produkter, det s.k. RoHS-direktivet. I Sve-
rige finns sedan tidigare bestämmelser för reglering av kadmium, kvick-
silver, tungmetaller och andra ämnen i produkter. Direktivet är dock på
flera punkter mer långtgående än de svenska bestämmelserna. Enligt
direktivet får elektriska och elektroniska produkter från den 1 juli 2006
inte innehålla bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom och flamskydds-
medel PBB och PBDE.
I början av 2005 lade kommissionen fram ett förslag om att undanta
det bromerade flamskyddsmedlet dekaBDE i RoHS-direktivet. Sverige
(regeringen) har agerat kraftfullt för att förbudet för dekaBDE skall kvar-
stå i direktivet.
Regeringen arbetar för att det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri
miljö skall nås vilket bl.a. innebär att nyproducerade varor så långt det är
möjligt skall vara fria från långlivade, bioackumulerade, cancerfram-
kallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen samt
kvicksilver, kadmium och bly. Utvecklingen av EU:s nya kemikalie-
Prop. 2004/05:175
128
lagstiftning är en mycket viktig del för att detta skall kunna uppnås. För-
siktighetsprincipen och produktvalsprincipen är viktiga verktyg för att
fasa ut farliga ämnen i elektronik. Möjligheten att införa nationella
begränsningar för innehåll av farliga ämnen bör utnyttjas där det är
motiverat ur hälso- och miljösynpunkt.
Strålning
Den ökande användningen av telekommunikation och IT medför att
allmänheten exponeras allt mer för ickejoniserande strålning i form av
elektromagnetiska fält. På grundval av riktlinjer från den internationella
strålskyddskommissionen för ickejoniserande strålning (ICNIRP) har EU
givit ut rekommendationer om högsta tillåtna gränsvärden för exponering
av elektromagnetiska fält, som har införts i Sverige i form av allmänna
råd från Statens strålskyddsinstitut (SSI). Den samlade bilden som forsk-
ningen inom området ger är att högfrekventa elektromagnetiska fält
(EMF) inte leder till skadliga hälsoeffekter så länge gränsvärdena iakttas.
Ny kunskap kan dock medföra att riskbedömningen behöver omprövas.
På regeringens uppdrag har SSI sett över hur informationen till all-
mänheten om strålning från mobiltelefoni kan ökas. SSI har bl.a. infor-
merat om olika sätt att minska exponeringen vid användande av mobil-
telefoner. Tillsammans med andra centrala myndigheter har SSI startat
ett utbildningsprogram om mobiltelefoni riktat främst till kommunala
handläggare och politiker. SSI har även tagit initiativ till att förbättra
dialogen mellan olika berörda parter och genomlysningen av frågor som
rör mobiltelefoni och EMF. SSI ser tillsammans med berörda myndig-
heter över hur informationstexter om strålning från mobiltelefoner kan
utformas samt diskuterar med mobiltelebranschen hur informationen bäst
distribueras till konsumenterna.
Regeringen gav den 21 april 2005 Statskontoret i uppdrag att utvärdera
utfallet av den senaste upphandlingens informationssatsningar beträf-
fande deklarerade SAR-värden och dess effekter på val av mobiltelefon
bland de avropande myndigheterna samt att redogöra för erfarenheter av
en sådan satsning. Statskontoret skall vidare i samband med den nu på-
gående upphandlingens avslutande och i samråd med SSI och andra be-
rörda myndigheter informera de avropande myndigheterna om hälso- och
miljöegenskaper hos de mobiltelefoner som omfattas av avtalet för att
myndigheterna i sin tur skall kunna informera sina anställda. Vidare skall
Statskontoret utreda möjligheterna och de rättsliga förutsättningarna för
att inför den kommande upphandlingen av mobila terminaler upphandla
enbart lågstrålande mobiltelefoner som uppfyller bestämda miljö- och
hälsokrav.
Med enkla medel kan onödig exponering av elektromagnetiska fält
från mobiltelefoner minskas genom att t.ex. handsfree används. För
övriga tillämpningar av radiofrekventa fält är exponeringarna enligt SSI:s
bedömning så låga att några riskhanteringsåtgärder inte behövs utöver de
allmänna råden för allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält.
Ett miljöövervakningsprogram håller på att tas fram för att kunna följa
utvecklingen av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält över
tiden. Regelbundet återkommande mätningar kommer att göras i olika
miljöer, både inomhus och utomhus, i olika geografiska områden och för
Prop. 2004/05:175
129
olika frekvenser. Ett detaljerat program beräknas vara klart under hösten
2005.
Ekodesign av energiförbrukande produkter
Genom det föreslagna direktivet om upprättande av ram för att fastställa
krav på ekodesign för energianvändande produkter, kommer EU-gemen-
samma produktkrav på bland annat IT-produkter att möjliggöras. Direk-
tivet omfattar inte transportmedel för människor och varor.
Syftet är att uppnå en hög skyddsnivå för miljön genom att förbättra de
energiförbrukande produkternas resurseffektivitet, och i förlängningen en
sund ekonomisk verksamhet och hållbar utveckling samt bidra till för-
sörjningstryggheten för energi. Man vill genom förslaget prioritera de av
produktens miljöaspekter som kan påverkas på ett hållbart sätt i pro-
duktens design. Detta skall också göras genom att integrera livscykel-
tänkandet i designfasen.
Förslaget innebär i sig inte några nya rättsliga förpliktelser för produ-
center, utan möjlighet att t.ex. ställa krav på produktens energian-
vändning, eventuella utsläpp eller förbrukning av material och resurser i
samband med tillverkning eller drift av produkten. Krav kan ställas på
produkter, eller där det är lämpligt, hela produktgrupper. De produkter
som uppfyller dessa krav skall märkas med CE-märkning.
14.3.2
Miljökrav vid offentlig upphandling av bl.a. IT-produkter
Offentliga sektorn bör föregå med gott exempel när det gäller att ställa
miljökrav vid offentlig upphandling, genom att ställa tydliga krav på bl.a.
IT-produkters miljö- och energiprestanda. Miljöanpassad offentlig upp-
handling är ett mycket viktigt verktyg i arbetet med att styra samhället
mot en långsiktigt hållbar utveckling. I regeringsförklaringen från 2000
fastställs att miljön skall beaktas vid all offentlig upphandling.
Enligt regeringens uppfattning bör den offentliga sektorn i ökad om-
fattning ställa miljökrav vid upphandling. Det bör också vara hög nivå på
de miljökrav som ställs så att det är de miljömässigt bästa produkterna
som upphandlas.
Statskontoret är en viktig aktör vad gäller utvecklingen mot mer miljö-
anpassade IT-produkter inom offentlig upphandling eftersom myndig-
heten tecknar ramavtal på IT-området. Myndigheten bör kontinuerligt
öka miljökraven vid upphandling av ramavtal.
Regeringen tillsatte en delegation för ekologiskt hållbar upphandling
1998. Delegationen genomförde bl.a. landsomfattande utbildningar och
utvecklade ett Internetbaserat verktyg för ekologiskt hållbar upphandling
(EKU-verktyget). Verktyget ger upphandlaren hjälp att formulera rele-
vanta miljökrav för olika produkter på ett sådant sätt att reglerna för
offentlig upphandling tillgodoses samtidigt som miljönytta premieras.
AB Svenska Miljöstyrningsrådet har sedan 2003 i uppdrag att admini-
strera och utveckla EKU-verktyget. Just nu pågår ett arbete med att
sprida kunskap om miljöpåverkan av varor och tjänster samt uppbyggnad
av och informationsspridning om EKU-verktyget.
Prop. 2004/05:175
130
Sverige har drivit på arbetet med möjligheterna att ta miljöhänsyn vid
offentlig upphandling i samband med omarbetningen av EG:s upphand-
lingsdirektiv. Direktiven om offentlig upphandling förtydligar möjlig-
heterna att ställa miljökrav. En utredning, Upphandlingsutredningen
2004 (dir. 2005:39), har tillsatts i Sverige för att se över hur lagen om
offentlig upphandling (LOU) bör ändras för att införliva de nya EG-
reglerna. Utredningen lämnade ett delbetänkande i mars 2005 (SOU
2005:22), Nya upphandlingsregler. Slutbetänkandet skall lämnas i januari
2006. Enligt tilläggsdirektiv skall utredaren utöver de analyser som legat
till grund för förslagen i delbetänkandet göra en fördjupad analys av
möjligheten att införa bestämmelser som innebär att den upphandlande
enheten bör ställa miljökrav eller sociala krav.
En studie från Naturvårdsverket, Miljöanpassad offentlig upphandling
– en enkätstudie 2004, visar att utvecklingen mot en mer miljöanpassad
upphandling går långsamt och att kunskapsbrist är en viktig orsak till
detta. EG-kommissionen har uppmanat medlemsländerna att utarbeta
nationella handlingsplaner för att stärka arbetet med miljöanpassning av
den offentliga upphandlingen. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att
tillsammans med andra berörda aktörer utarbeta ett underlag till en sådan
handlingsplan, som regeringen skall anta under 2006. Uppdraget skall
redovisas till regeringen den 1 december 2005.
Handlingsplanen kommer att bli väsentlig för att identifiera hinder och
möjligheter och ge förslag till stärkta åtgärder för att öka den miljö-
anpassade offentliga upphandlingen. Handlingsplanen skall innehålla be-
dömningar av det aktuella läget och mål för de kommande tre åren. Den
skall även innehålla åtgärder för att nå målen samt vara anpassad för
olika målgrupper. IT produkter är en av flera berörda produktgrupper.
Regeringen anser att det är viktigt att Miljöstyrningsrådet, som admini-
strerar EKU-verktyget, får ett långsiktigt stöd och resurser för att säkra
kontinuitet i arbetet. För 2005 har verksamheten tillförts tre miljoner
kronor. Kommunerna, landstingen och näringslivet medverkar i dag
aktivt i arbetet med att utarbeta kriterier för olika varugrupper i upp-
handlingsarbetet som ingår i EKU-verktyget.
14.4
IT-lösningar som bidrar till en minskad
miljöbelastning
Det finns ett antal sektorer där IT bedöms kunna bidra till en minskad
miljöbelastning. Två av dessa sektorer är transporter och byggande. IT
har också skapat förutsättningar för distansarbete och därmed en minsk-
ning i antalet fysiska resor till och från arbetsplatsen eller att resor till
möte på annan ort ersätts med video- eller webbaserade möten. Dessa
möjligheter väntas öka kraftigt framöver.
14.4.1 Transporter
Miljöpåverkan från transportsektorn är ett av de största miljöproblemen.
Möjligheten till förbättringar och effektiviseringar är mycket stor. Det
kan leda till en minskad ökning av antalet godstransporter och därmed
Prop. 2004/05:175
131
också minskade utsläpp från godstransporterna. IT är inte bara ett sätt att
minska transporter utan också ett sätt att göra transporterna säkrare.
Väl utvecklade IT-verktyg är en förutsättning för att samverkan mellan
olika transportslag skall kunna bidra till utveckling av effektivare och
miljömässigt mer hållbara transportlösningar. Här krävs en helhetssyn
som bara kan utvecklas i dialog mellan berörda trafikverk. För att detta
skall åstadkommas krävs att trafikverken gemensamt utvecklar en trafik-
slagsövergripande helhetssyn.
IT kan användas som en resurs för att stärka trafikslagsövergripande
prioriteringar av det transportsätt eller de alternativ till transporter som
bäst bidrar till en hållbar utveckling Detta sker också inom projektet
KombiTIF, som genomförs av Banverket tillsammans med trafikverken,
i syfte att nå en ökad kundanpassning av respektive trafikverks tjänster
liksom av den samlade tjänsten.
14.4.2
Dialogen om Framtida handel
Projektet Framtida handel är en helt ny typ av samverkan mellan företag,
kommuner, regioner och regeringen med syfte att åstadkomma en hållbar
utveckling av handeln med dagligvaror. Aktörerna har tillsammans utfor-
mat mål för arbetet samt träffat en överenskommelse om att vidta ett
antal konkreta åtgärder.
I Framtida handel ingår aktörer från flera delar av dagligvarukedjan:
producenter, handel, transportörer och konsumenter. Målet är att minska
miljöpåverkan i alla led.
I en överenskommelse från november 2003 mellan de deltagande aktö-
rerna har dessa enats om att gemensamt arbeta för att främja en hållbar
handel med dagligvaror och att verka för att genomföra konkreta insatser
preciserade i ett åtagandedokument. Bland de konkreta insatser som
ingår återfinns verksamhet kring e-handel och intelligenta transport-
system, ITS, dvs. tekniker för effektivare transportlösningar
.
Naturvårdsverket bör fortsatt verka för att möjligheten att använda
IT-hjälpmedel beaktas i de lösningar och förslag som diskuteras och
arbetas fram inom ramen för dialogprojektet Framtida handel.
14.5
Bostäder och byggande
14.5.1 Intelligenta
husfunktioner
Sektorn bostäder, service m.m. svarar för 40 procent av utsläppen av
koldioxid och för ungefär samma andel av landets totala energianvänd-
ning. I en rapport från det lokala Investeringsprogrammet i Stockholms
stad från GreenIT AB identifieras ett femtiotal intelligenta husfunktioner
samt system för bostadsfastigheter, varav många (ca 30) bedöms ha en
beaktansvärd miljöpotential. De funktioner som bedöms ha störst miljö-
potential är sådana som effektiviserar energianvändningen, t.ex. styr- och
reglersystem för användning av el, vatten och ventilation. IT-baserade
lösningar har redan kommit till användning för att kontinuerligt kon-
trollera bl.a. vatten- och lufttemperaturer samt kvantiteter. Detta i syfte
Prop. 2004/05:175
132
att effektivisera användningen av energi men också för att snabbt kunna
registrera och avhjälpa fel och brister.
Enligt Energimyndigheten är anledningen till att intelligenta husfunk-
tioner inte tillämpas i den utsträckning det är tekniskt möjligt, i huvudsak
inte bristen på tekniska lösningar. Problemet är i stället att de tekniska
lösningarna inte efterfrågas. Detta kan bero på att tekniken är dyr, svår
att använda, bristande kunskap eller andra faktorer. Energimyndigheten
driver i dagsläget ett flertal projekt som syftar till att öka användningen
av energieffektiv teknik i bebyggelsen
Energimyndighetens arbete för att genom teknikupphandlingar stimu-
lera utveckling och öka marknadsintroduktion av energieffektiv teknik
bidrar också till att främja nya IT-baserade lösningar inom bebyggelsen.
Även de kommunala energirådgivarna kan bidra med informations- och
rådgivningsinsatser för att främja användningen av ny och befintlig
IT-baserad energieffektiv teknik.
14.5.2 ByggaBo-dialogen
Regeringens bedömning: Inom ramen för den pågående ”ByggaBo-
dialogen” bör en redovisning göras av på vilket sätt och i vilken
omfattning IT-baserade lösningar kommer till användning i de skilda
projekten, som övergripande bl.a. skall effektivisera energianvändningen.
Skälen för regeringens bedömning: Aktörerna (regeringen samt ett
antal företag, kommuner, myndigheter och verk) i ByggaBo har under-
tecknat en överenskommelse som bl. a. innebär ett åtagande att verka för
ett hållbart samhällsbyggande och effektiv användning av resurser.
Frågan hur man skall bygga och förvalta i framtiden inrymmer ställ-
ningstaganden kring IT-baserade lösningar under bl.a. en byggnads hela
livscykel. Regeringen gör därför bedömningen att en redovisning bör ske
av de IT-baserade lösningarna som kommer till användning i de skilda
projekten, vilka är resultat av de ingångna avtalen mellan regeringen och
de olika aktörerna.
14.5.3
Statliga byggherrars användning av IT
Regeringens bedömning: Statens fastighetsverk bör ges i uppdrag att
redovisa förutsättningarna för hur användningen av IT i planerings- och
byggprocessen kan öka hos statliga byggherrar, i syfte att minska den
totala belastningen på miljön, samt utvärdera effekterna av den ökade
IT-användningen.
Skälen för regeringens bedömning: Statens Fastighetsverk har som
mål att vara en föregångare när det gäller miljöarbete inom sitt verksam-
hetsområde. Regeringen anser det viktigt att statliga byggherrar förmås
att öka användningen av IT i planerings- och byggprocessen för att där-
med minska den totala miljöbelastningen. Regeringen avser därför att
uppdra åt Statens fastighetsverk att redovisa förutsättningarna för en
ökad användning av IT i planerings- och byggprocessen hos statliga
Prop. 2004/05:175
133
byggherrar (Samverkansforum för Statliga Byggherrar). Goda erfaren-
heter går att hämta från Hammarby Sjöstad i Stockholm där man bl.a.
genom användning av ett logistikcenter för samordning av transporter har
kunnat minska miljöbelastningen och skapa mervärde hos byggherrar
genom bättre uppfyllelse av tidsplaner, bättre materialhantering,
minskade köer och utsläpp och minskat buller.
14.6 Flexibla
arbetsformer
14.6.1
Uppföljning av flexibla arbetsformer och effekterna på
miljön
Regeringens bedömning: En studie bör genomföras för att kartlägga
utvecklingen av flexibla arbetsformer vid statliga myndigheter. Studien
bör särskilt belysa vilka miljöeffekter de nya arbetsformerna har. Förslag
till rutiner och indikatorer för regeringens fortsatta uppföljning på
området bör lämnas.
Skälen för regeringens bedömning: IT erbjuder möjligheter att arbeta
och bo på sätt som tidigare inte varit möjligt. Möjligheterna till flexibla
arbetsformer är stora och IT har i allt högre grad ersatt fysiska resor och
möten. Antalet personer som distansarbetar eller utnyttjar olika IT-base-
rade hjälpmedel för kommunikation har ökat kraftigt. Flexibla arbets-
former kan leda till positiva miljöeffekter när det gäller minskade arbets-
resor, ett över dygnet jämnare resande och ett minskat behov av upp-
värmd kontorsyta. Väl utformade kan de nya arbetsformerna utgöra en
direkt ekonomisk och tidsmässig besparing för arbetstagaren, en ekono-
misk besparing för arbetsgivaren och en miljövinst för samhället. Det bör
utredas om möjligheterna till distansarbete kan ökas i glesbygden genom
s.k. företagshotell. Uppdrag lämnas till Nutek.
Stat, kommuner och landsting har möjlighet att agera som föredöme
och utgöra goda exempel när det gäller flexibla arbetsformer. Flera stat-
liga myndigheter har redan utvecklat avtal som möjliggör distansarbete.
Erfarenheterna av distansarbete och andra flexibla arbetsformer bör
kartläggas och spridas bland andra myndigheter och företag. Kartlägg-
ningen bör beakta vad flexibla arbetsformer innebär för anställda, arbets-
givare och för samhället i stort, förekomsten av policy och avtal och hur
dessa utnyttjas samt vilka miljöeffekter de nya arbetsformerna bedöms ha
haft. Många myndigheter gör både ekonomiska besparingar och miljö-
vinster när det gäller resandet genom att använda olika former av IT, t.ex.
videokonferenser. Möjligheterna att öka dessa effekter bör tas tillvara
ytterligare och av flera.
För att samhällets olika aktörer skall kunna få en tydligare bild av de
miljörelaterade effekterna av flexibla arbetsformer är det viktigt att rele-
vant data och annan information som belyser utvecklingen tas fram och
presenteras kontinuerligt. Sådana uppföljningar bör belysa förändringar
som beror på ökad användning av flexibla arbetsformer och som har be-
tydelse för miljön. Det kan exempelvis handla om minskat antal arbets-
resor och utnyttjad kontorsyta. Eventuella andra effekter t.ex förändrade
bosättningsmönster bör också belysas. Regeringen anser därför att det är
Prop. 2004/05:175
134
angeläget att de faktiska miljömässiga effekterna av flexibla arbetsformer
löpande avrapporteras till regeringen och att rutiner utvecklas för detta.
Berörda myndigheter för uppdraget att kartlägga flexibla arbetsformer i
statliga myndigheter och lämna förslag till den fortsatta uppföljningen av
miljöeffekterna är bl.a. Arbetsmiljöverket, Statens institut för kommuni-
kationsanalys, Energimyndigheten, Boverket och Naturvårdsverket.
Delmål 1 Kvalitet
14.7
IT som ett verktyg i miljöarbetet
14.7.1 Informationsinfrastrukturen
Regeringens bedömning: Lantmäteriverket bör ges ett nationellt sam-
ordningsansvar för produktion, samverkan och utveckling inom området
grundläggande geografisk information och fastighetsinformation.
Skälen för regeringens bedömning
Geografisk information och fastighetsinformation är en viktig del av
samhällets informationsinfrastruktur. Den grundläggande informationen
har stor betydelse bl.a. inom den offentliga sektorn, forsknings- och ut-
bildningsväsendet, de areella näringarna, konsult- och tjänstesektorn,
fastighets- och försäkringsområdet och inom bankväsendet. Tillgång till
informationen har därmed stor betydelse bl.a. för statsförvaltningen,
samhällsplaneringen och näringslivets utveckling. Den bidrar till en ökad
sysselsättning och tillväxt bl.a. inom områdena teknik- och informations-
försörjning. Informationen har betydelse för effektivisering av olika
verksamheter och bidrar till att höja kvaliteten i beslutsunderlag.
Liksom regeringen tidigare framförde i 2000 års IT-proposition är det
av vikt att, till stöd för samhällets informationsförsörjning, utforma en
väl fungerande infrastruktur som ger hög tillgänglighet till basinforma-
tion och som verkar tillväxtbefrämjande. Ett exempel är de centrala re-
gistren över fastigheter, byggnader och grundläggande geografiska data.
Ett mål bör vara att skapa en effektiv nationell infrastruktur för geogra-
fisk information och fastighetsinformation, där informationen registreras
på det lämpligaste stället och där en användare inte behöver söka och
anpassa information från olika källor. Det finns även ett stort behov av en
nationell strategi för hur infrastrukturen för geografisk information och
fastighetsinformation skall utvecklas för att främja användning och
vidareförädling. Många myndigheter ingår i den krets som bidrar eller
kan bidra till en nationell infrastruktur för geografisk information och
fastighetsinformation. Viktiga aktörer utöver Lantmäteriverket är t.ex.
SMHI, Sveriges geologiska undersökning, Naturvårdsverket, Vägverket,
Statens geotekniska institut, Skatteverket, Sjöfartsverket, Banverket,
Riksantikvarieämbetet, SCB, kommuner och länsstyrelser. Behovet av
samordning och samverkan mellan aktörer inom området geografisk
information och fastighetsinformation ökar i takt med att spridningen och
användningen av informationen ökar.
Behovet av en väl fungerande infrastruktur aktualiseras ytterligare
genom initiativ inom EU. Kommissionen har föreslagit ett ramdirektiv
Prop. 2004/05:175
135
för upprättande av en infrastruktur för geografisk information i gemen-
skapen, Inspire, KOM (2004) 516, med syftet att bl.a. stödja EU:s
miljöarbete. Kommissionen konstaterar i sin motivering till förslaget att
”Det behövs politiska åtgärder för att minska dubbelarbete vid datain-
samling och för att stödja och främja harmonisering, bred spridning och
användning av data”. Genom ramdirektivet väntas förutsättningarna för
att genomföra de miljöpolitiska mål som EU har satt upp för t.ex. vatten-
kvalitet, markanvändning och buller förbättras. En framtida utvidgning
till användning inom andra sektorer som jordbruk, transport och energi är
också
möjlig.
Förslaget är utformat så att befintliga geografiska data skall kunna ut-
nyttjas på bästa möjliga sätt genom krav på dokumentation av vilka data
som finns, krav på harmonisering och på införande av tjänster för att
söka och ladda ner data, vilket gör geografiska data mer tillgängliga.
Regeringen avser att, i linje med det förslag som lämnats av Lant-
mäteriutredningen (SOU 2003:111) och som vunnit ett brett stöd vid
remissbehandlingen, ge Lantmäteriverket ett uttalat nationellt samord-
ningsansvar för produktion, samverkan och utveckling inom området
geografisk information och fastighetsinformation.
Konsekvenser
Kostnaderna för den verksamhet som samordningsansvaret medför skall
rymmas inom ramen för myndighetens nuvarande finansiering och med-
för inget behov av ökade anslag. Verksamheten bedöms redan i ett
kortare tidsperspektiv kunna medföra betydande samordningsvinster
både för producenter och för användare av den grundläggande informa-
tionen.
14.7.2
Ökad användning av digital information om geografi,
fastigheter och miljö
Regeringens bedömning: Användningen av digital geografisk informa-
tion, fastighetsinformation, miljödata och geografisk informationsteknik
bör ökas och breddas, bl.a. genom ökad samverkan mellan myndig-
heterna och med den privata sektorn.
Skälen för regeringens bedömning: Analyser i geografiska infor-
mationssystem (GIS) är grundläggande för verksamhet inom bl.a. miljö-,
jordbruks- och transportsektorn samt för försvaret. GIS bidrar också till
en mer rationell hantering av ärenden i olika verksamheter. Geografisk
information av god kvalitet är grunden för utveckling av mobila tjänster
som positionering, navigering, mätning m.m. Mer intelligenta transporter
förutsätter också en väl utvecklad användning av avancerade GIS-verk-
tyg. De viktigaste tillämpningsområdena för geografisk information i dag
finns inom planering, projektering, kartproduktion, miljövård, tekniska
försörjningssystem, fastigheter, trafik och transport samt vatten och
hydrografi. I relativt stor omfattning används geografisk information
inom skogs- och jordbruk, räddningstjänst, undervisning, sport, turism,
geologi och hälsovård.
Prop. 2004/05:175
136
Tillgången till geografisk information, tematiska data, flygbilder och
satellitdata är även viktigt för miljöarbetet och kan på många sätt vara ett
stöd för insatser för att åstadkomma ett hållbart samhälle. Satellit-
bildsområdet, inkl. fjärranalys, ger möjlighet att övervaka förändringar
över tiden. Detta framgår bl.a. av den redovisning av ett regerings-
uppdrag som Rymdstyrelsen m.fl. myndigheter lämnat rörande en natio-
nell försörjning med satellitbilder, och som nu bereds i Regerings-
kansliet. Databasen Corine som redovisar landtäcket i Europa, och den
särskilda variant för svenska förhållanden som tagits fram, har sin
främsta användning inom miljöområdet och visar på den potential som
finns inom fjärranalysområdet. Geografiska data och geografiska infor-
mationssystem är också viktiga instrument för att ta fram indikatorer för
den miljöövervakning som bedrivs av kommuner, länsstyrelser och
centrala verk. Databaser med fastighets- och geografisk information har
också stor betydelse för genomförandet av vattendirektivet.
Användningen av geografiska informationssystem har sedan slutet av
1980-talet ökat med ca 30 procent per år, enligt Utvecklingsrådet för
Landskapsinformation (ULI). Den senaste undersökningen indikerar att
detta expansionsmönster består. Data tillhandahålls framför allt av
offentliga aktörer såsom Lantmäteriverket, kommunerna, länsstyrelser,
Vägverket, SCB, SGU, SMHI och Skatteverket. De datamängder som
nyttjas mest är adresser, data om skyddade områden, marktäckedata,
fastighetsdata, djupdata i vatten, data om jordarter och data om av-
rinningsområden.
En breddad och ökad användning av digital geografisk information och
av fastighetsinformation utgör enligt regeringens mening ett viktigt
instrument i en tillväxtbefrämjande förnyelse av IT-politiken och för ett
effektivt miljöarbete. En god informationsförsörjning och ökad använd-
ning av geografisk informationsteknik för uppföljning av miljömålen
innebär krav på en väsentligt ökad samverkan mellan många myndig-
heter. En sådan samverkan är också viktig för att rationalisera informa-
tionshanteringen. En ökad samverkan, nationellt och internationellt,
aktualiseras också vid ett genomförande av det ovan redovisade förslaget
till ramdirektiv för Inspire.
Utvecklingen av geografisk informationsteknik är en nyckelfaktor för
ett effektivt miljöarbete. Regeringens tidigare satsningar inom området,
som t.ex. den breda nationella StartGIS-utbildningen, har bidragit till att
öka kunskapen om och användningen av geografisk informationsteknik.
Användningen av digital geografisk information, fastighetsinformation,
miljödata och geografisk informationsteknik bör därför ökas och breddas,
bl.a. genom ökad samverkan mellan myndigheterna som verkar inom
området och med den privata sektorn.
Prop. 2004/05:175
137
14.7.3
Lantmäteriverkets grundläggande information
Regeringens bedömning: Användningen inom alla samhällssektorer av
Lantmäteriverkets grundläggande information bör stimuleras för att ge
största möjliga samhällsekonomiska nyttoeffekter av de stora offentliga
investeringarna i verksamheten. Prissättningen av framför allt den
geografiska informationen bör ses över.
Skälen för regeringens bedömning: Lantmäteriverkets fastighets-
information och geografiska information är en viktig del av samhällets
informationsinfrastruktur. Som framgår av avsnitt 14.7.1 har den grund-
läggande informationen stor betydelse inom många samhällssektorer. I
uppbyggnaden av ett kunskaps- och informationssamhälle är informa-
tionen en viktig förutsättning för förverkligandet av de tre dimensionerna
i en hållbar utveckling, dvs. den miljömässiga, sociala och den
ekonomiska.
IT-kommissionen pekar i sin slutrapport Digitala tjänster – hur då?
(SOU 2003:35) samt i rapporten Breddtjänster – ett nytt skede i IT-politi-
ken (SOU 2002:51) också på den digitala geografiska informationens
betydelse för tjänsteutvecklingen.
Lantmäteriutredningen (SOU 2003:111) bedömde att prissättning på
grundläggande geografisk information fortsatt bör grundas på att använ-
dare utöver en ren uttagskostnad också skall betala en del av övriga kost-
nader för informationen, t.ex. ajourhållningen av databaser. Utredningen
menade att principen har inneburit en ökad användning av informationen
och även andra positiva effekter, bl.a. en långsiktig stabil finansiering.
Utredningen föreslog dock att priserna på strategiskt valda delar av den
geografiska informationen skulle sänkas betydligt för att stimulera en
ökad användning av informationen.
Regeringen delar Lantmäteriutredningens bedömning (SOU 2003:111)
att prissättningen på Lantmäteriverkets grundläggande information på-
verkar en för olika verksamheter optimal tillgång till geografisk informa-
tion och fastighetsinformation och medför att möjliga effektivitets- och
kvalitetsvinster inte uppnås.
Om priset är för högt kan det leda till att presumtiva användare av
Lantmäteriverkets information i stället väljer att använda information av
lägre kvalitet och sämre aktualitet. Det förekommer att myndigheter och
företag bygger upp egna databaser. Detta leder både till en suboptimering
av samhällets resurser och till att beslut m.m. fattas på grundval av
information som inte är kvalitetssäkrad.
Företagandet inom området geografisk informationsteknik och mark-
nadens utveckling skulle främjas om kostnaderna var lägre. De under-
sökningar som gjorts i samband med Europaparlamentets och rådets
direktiv om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från
den offentliga sektorn (2003/98/EG) visar också att priset på informa-
tionen är avgörande för en ökad användning och utveckling av informa-
tionstjänster (se även avsnitt 11.2 och 15.11). Prissättningen påverkar
även allmänhetens användning av information, bl.a. via Internet. Reger-
ingen kommer därför att ytterligare se över prissättningen av Lantmäteri-
verkets grundläggande information.
Prop. 2004/05:175
138
15
Kommunikationer, arbetsmarknad och
arbetsliv m.m.
15.1
IT inom Näringsdepartementets område
IT under delmålet kvalitet
Det är ett uttryck för kvalitet att informationssamhällets tjänster når alla.
Särskilda insatser behövs för att öka IT-användningen hos vissa grupper,
bl.a. genom projektet Bredband för funktionshindrade.
IT under delmålet tillväxt
I syfte att öka jämställdheten inom IT-branschen utarbetas en handlings-
plan. E-handel och e-legitimationer är viktiga medel för att uppfylla
målet om tillväxt. Staten bör därför gynna användningen av e-handel och
e-legitimationer, stimulera konkurrens mellan aktörer och undanröja
infrastrukturella, marknadsmässiga och konkurrensmässiga hinder. I
syfte att öka små och medelstora företags
produktivitet och konkurrens-
kraft avser regeringen att ge Nutek i uppdrag att med bidrag och andra
medel stödja kompetensutvecklingen i sådana företag.
IT under delmålet tillgänglighet och säkerhet
Arbetet med informationssäkerhet är fortsatt viktigt; särskilt det inter-
nationella samarbetet genom EU, Enisa, OECD osv. Erfarenheterna från
Sveriges IT-incidentcentrums (Sitic) arbete visar att det internationella
arbetet i en svensk funktion för IT-incidenter bör förstärkas. En strategi
för ett säkrare Internet i Sverige bör utformas.
En lag om nationella toppdomäner för Sverige på Internet föreslås.
Vidare föreslås ändringar i ledningsrättslagen (1973:1144) rörande led-
ningsrätt för kanalisation.
En generell IT-politisk riktlinje om användning av Banverkets och
Vägverkets IT-infrastruktur utarbetas för att stimulera ökad tillgänglig-
het. Tillgängligheten till fysisk IT-infrastruktur bör utredas. Den långsik-
tiga strategin för radiospektrumanvändning bör vara att alla skall få
tillgång till radiotjänster, att uppnå teknikneutralitet, att använda har-
moniserade frekvensband samt att främja innovation och utveckling med
beaktande av hälsoaspekter. Samhällets behov av det frekvensutrymme
som frigörs i samband med att de analoga markbundna TV-sändningarna
upphör bör utredas. Det är viktigt att befintlig och nytillkommande infra-
struktur för utbyggnad av tredje generationens mobila system sam-
utnyttjas i största möjliga utsträckning. Regeringen redovisar vidare sin
avsikt att utreda möjligheterna att nå nödnummer (112). Dessa åtgärder
sammantaget bidrar till att uppfylla delmålet om tillgänglighet och säker-
het.
Prop. 2004/05:175
139
Ökat förtroende för IT
En av de viktigaste insatserna för att öka förtroende för IT är de åtgärder
som görs för att skydda barn t.ex. mot att på olika sätt utnyttjas via
Internet. En annan viktig insats är Konsumentverkets uppdrag att genom-
föra särskilda utbildningsinsatser för konsumentvägledare.
Utvecklad samordning
Regeringen avser att låta utföra en särskild utredning av möjligheterna
till ökad samverkan i utvecklingen av en gemensam infrastruktur inom
den offentliga sektorn. Uppdrag ges i syfte att främja utvecklingen av
öppen programvara och öppna standarder inom offentlig sektor.
Delmål 1 Kvalitet
15.2
Ökad IT-användning hos vissa grupper
15.2.1
Ökad delaktighet för äldre och personer med funktions-
hinder
Regeringens bedömning: Särskilda åtgärder bör vidtas för att öka
delaktigheten för personer med funktionshinder. Post- och tele-
styrelsen (PTS) bör ges i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen
fortsätta arbetet med en servicecentral för dövblinda och synskadade
personer. PTS bör fortsätta försöken med mobila bredbandstjänster för
personer med funktionshinder.
Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) bör fortsätta att driva
och utveckla digitala talböcker och försök med strömmande läsning
för att öka tillgången till dokument och litteratur via Internet för
personer med synskador eller andra funktionshinder. TPB bör utreda
möjligheterna till ett nationellt digitalt distributionssystem för
personer med läshandikapp.
PTS rapport Bredband för personer med funktionshinder – Redo-
visning av försöksverksamhet: Förslagen överensstämmer delvis med
regeringens bedömning. Rapporten innehåller en redovisning av försöks-
verksamheten Bredband för personer med funktionshinder som avisera-
des i 2000 års IT-proposition. I rapporten föreslår PTS bland annat en
fortsatt försöksverksamhet med servicecentral för dövblinda och syn-
skadade. Myndigheten föreslår även att Talboks- och punktskrifts-
biblioteket (TPB) skall få i uppdrag att fortsätta drift och utveckling av
digitala talböcker och försök med strömmande läsning. TPB bör även ges
i uppdrag att utveckla ett nationellt digitalt distributionssystem. Slutligen
föreslår PTS att Arbetsmarknadsverket och Försäkringskassan ges i upp-
drag att utveckla distansvägledning i sina respektive verksamheter. PTS
behandlar även frågan om distribution av digitala talböcker och vilka
regler som gäller för detta enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk. PTS anför att upphovsrättslagen
begränsar tillämpningen av digitalt distribuerade talböcker. PTS vill se
Prop. 2004/05:175
140
lättnader i upphovsrättslagen som möjliggör att högskolestudenter med
läshandikapp själva hämtar sin litteratur från talboksarkivet och föreslår
att en sådan lättnad ses över.
Remissinstanserna: Socialstyrelsen, TPB, Statens institut för särskilt
utbildningsstöd (SISUS), Handikappombudsmannen (HO) m.fl. är posi-
tiva till förslagen.
Skälen för regeringens bedömning: Internetbaserade tjänster och
Internetbaserad service blir allt vanligare. Denna utveckling förutsätter i
allt större utsträckning att man inte bara har tillgång till en dator och
Internet utan också är förhållandevis hemmastadd i en tekniskt avancerad
miljö. Vidare måste miljön uppfylla vissa grundkrav för att t.ex. syn-
skadade skall kunna tillgodogöra sig innehållet på en webbsida med hjälp
av talsyntes eller andra hjälpmedel. Om dessa grundvillkor inte kan upp-
fyllas, riskerar vissa grupper att stängas ute.
Den IT-politiska inriktningen i 2000 års IT-proposition innebar att IT
skulle användas på ett sådant sätt i vardagen och arbetslivet att indivi-
dernas välfärd tryggas samt att IT skulle vara ett redskap för att höja ut-
satta gruppers livskvalitet. IT kan nå ut överallt där enskilda individer
behöver tekniken och kan anpassas till de särskilda krav som gäller för
att utsatta grupper skall nås. Det kan exempelvis vara fråga om att äldre
skall kunna bo kvar hemma, underlätta boende i glesbygd, förbättra möj-
ligheterna för telemedicin och ge stöd och arbetsmarknadstillträde åt
personer med funktionshinder. Denna fastslagna inriktning gäller även
fortsättningsvis för politiken för IT-samhället.
Datorer eller exempelvis mobiltelefoner kan med kompletterande
utrustning ibland användas som eller ersätta hjälpmedel på en rad
områden. Så kan t.ex. synskadade personer med hjälp av datorn söka och
behandla information samt få den presenterad på ett tillgängligt sätt
genom syntetiskt tal eller punktskrift. Datorn kan också användas för
mottagning och uppläsning av taltidningar och talböcker samt för bild-
eller texttelefoni.
Som visats i PTS projekt Mobil videokommunikation för döva och
Tolken på fickan, öppnar t.ex. videokommunikation via mobiltelefon nya
möjligheter för hörselskadade och döva personer. Detsamma gäller sms-
tjänstens genomslag. Bildtelefoni bör inte bara fungera inom Sverige
utan också för svenskar som befinner sig utomlands.
Till följd av regeringens proposition om Åtgärder för att bredda och
utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125), fick
Hjälpmedelsinstitutet (dåvarande Handikappinstitutet) i uppdrag att utar-
beta ett förslag till handlingsprogram med inriktning mot IT och personer
med funktionshinder och äldre. Handlingsprogrammet genomfördes
under åren 1998–2002 och hade som övergripande syfte att förbättra
nyttan av och tillgången till IT för dessa grupper. Allmänna arvsfonden
finansierade flera satsningar på IT och funktionshinder inom ramen för
handlingsprogrammet. Ett trettiotal projekt beviljades också medel från
Vinnova och Hjälpmedelsinstitutet för forskning och utveckling av IT
som stöd vid tal-, språk- och kommunikationssvårigheter.
PTS har i sin rapport visat att bredband kan skapa stora möjligheter för
personer med funktionshinder. Regeringen avser att ge PTS i uppdrag att,
i samråd med Socialstyrelsen, fortsätta arbetet med en servicecentral för
dövblinda och synskadade personer. Servicecentralen svarar på frågor i
Prop. 2004/05:175
141
den synskadades närmiljö som annars kräver hjälp av t.ex. en assistent.
En styrbar kamera kan ge bilder hos servicecentralen som därmed på
distans kan lösa vissa problem för den synskadade.
PTS bör även fortsätta försöken med mobila bredbandstjänster för per-
soner med funktionshinder, såsom projektet Tolken i fickan, som möjlig-
gör bl.a. teckentolkning via mobiltelefon.
TPB bör fortsätta att driva och utveckla tjänsten att tillhandahålla
digitala talböcker och försök med strömmande läsning för att öka till-
gången till dokument och litteratur via Internet för personer med syn-
skador eller andra funktionshinder. Regeringen ser också positivt på att
TPB utreder förutsättningarna för ett nationellt digitalt distributions-
system för andra typer av medier (talböcker, taltidningar, läromedel
osv.).
PTS försöksverksamhet har också omfattat ett projekt om arbets-
vägledning på distans. Syftet med arbetsvägledning på distans är att
underlätta för gruppen arbetssökande med funktionshinder att snabbare
få kontakt med specialister på Arbetsförmedlingen för att därigenom öka
deras möjligheter att erhålla ett arbete. Motsvarande distansvägledning
skulle kunna användas även inom Försäkringskassan och andra verksam-
heter där expertis behöver konsulteras. Regeringen är positiv till att
Arbetsmarknadsverket och Försäkringskassan utifrån sina sektorsansvar
utvecklar denna typ av distansvägledning eftersom den ökar tillgänglig-
heten till myndigheternas tjänster och service för personer med funk-
tionshinder.
Som redovisas i avsnitt 7 beslutade regeringen den 10 mars 2005
propositionen Upphovsrätten i informationssamhället – genomförande av
direktiv 2001/29/EG. I propositionen föreslås bl.a. omfattande ändringar
av den inskränkning i upphovsrättslagen som möjliggör framställning av
talböcker (17 §). Förslaget i denna del innebär bl.a. att de bibliotek och
organisationer som har tillstånd från regeringen kommer att få framställa
och digitalt överföra, t.ex. via Internet, talböcker till personer med funk-
tionshinder. Detta kan t.ex. ske genom att det bibliotek eller den organi-
sation som har ett talbokstillstånd låter personer med funktionshinder
ladda ner talböcker från en databas. Databasen får förstås endast vara
tillgänglig för personer med funktionshinder. I de fall en person med
funktionshinder får behålla ett exemplar av talboken kommer upphovs-
mannen enligt förslaget att ha rätt till ersättning. Lagändringarna föreslås
träda i kraft den 1 juli 2005. Detta innebär att när lagändringarna beslu-
tats av riksdagen och trätt i kraft kommer PTS förslag i denna del att ha
tillgodosetts.
I syfte att främja utvecklingsprojekt med inriktning på IT-användning
för funktionshindrade avser regeringen att återkomma i budgetpropo-
sitionen för 2006 med fråga om ändring av ändamålet för anslaget 37:2
Ersättning för särskilda tjänster till funktionshindrade.
Hjälpmedelsutredningen
I takt med att teknikutvecklingen går framåt förändras förutsättningarna
bl.a. på hjälpmedelsområdet. LSS- och hjälpmedelsutredningen
(S 2001:06) har i sitt betänkande Hjälpmedel (SOU 2004:83) presenterat
Prop. 2004/05:175
142
en rad förslag med anledning av detta. Förslagen bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
IT för studerande med funktionshinder
Personer med funktionshinder har genom de senaste årens utveckling av
IT fått nya och bättre möjligheter till aktivt deltagande såväl i studier
som inom yrkeslivet. Avseende utvecklingen av talsyntesprogram har
Specialpedagogiska institutet en framskjuten position, eftersom institutet
kan bedriva och medverka i specialpedagogisk utvecklingsverksamhet.
Ett viktigt område för funktionshindrade är tillgången till läromedel. IT
kan med fördel användas för att producera interaktiva teckenspråkiga
läromedel. Interaktiviteten i dessa läromedel har hittills varit mycket be-
gränsad eftersom produktionen huvudsakligen skett i VHS-format. I dag
finns teknik och metoder för att, utan större ekonomiska investeringar
eller mycket djupa tekniska specialkunskaper, producera interaktiva
läromedel på cd-rom och Internet.
Regeringen har därför inrättat ett läromedelsråd vid Specialpeda-
gogiska institutet som skall främja utveckling, anpassning, framställning
och distribution av läromedel för barn, ungdomar och vuxna med funk-
tionshinder. Rådet har fått regeringens uppdrag att intensifiera samarbetet
med Talboks- och punktskriftsbiblioteket för att öka tillgången till läro-
medel för personer med läshandikapp. Uppdraget skall redovisas i sam-
band med årsredovisningen för 2005.
Vidare har Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) i samarbete
med bl.a. Specialpedagogiska institutet regeringens uppdrag att utveckla
särskilt anpassade läromedel för döva personer med teckenspråk som
första språk.
IT som arbetshjälpmedel
Inom ramen för utgiftsområde 13 förfogar Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) över anslaget 22:4 Särskilda insatser för arbetshandikappade
som bl.a. får användas för att utveckla ny teknik och datorbaserade
arbetshjälpmedel åt personer med funktionshinder. Inledningsvis högst-
bestämde regeringen beloppet för verksamheten till 10 miljoner kronor
per år. Senare har AMS själva fått bedöma medelsstorleken för verksam-
heten.
Samma anslag får användas för stöd till hjälpmedel och särskilda
anordningar på arbetsplatsen med högst 50 000 kronor per år som får
lämnas till vardera arbetsgivaren och arbetstagaren för att underlätta för
en arbetshandikappad person i en anställning. Sådant bidrag kan natur-
ligtvis också avse olika hjälpmedel på IT-området.
Fram till 2005 har AMS medverkat till att ca 5000 datorstödda arbets-
platser installerats i hela landet. Ofta upptäcks under den arbetslivs-
inriktade rehabiliteringen behovet av ett kompensatoriskt stöd för en per-
son med funktionshinder i en tänkt arbetssituation. Inte sällan rör det sig
om rent nytänkande för att lösa ett uppkommet problem. Tillsammans
med den arbetssökande söker man lösningar för att undanröja svårig-
heterna. Framför allt är det viktigt att den tilltänkta lösningen har stor
Prop. 2004/05:175
143
generalitet så att den helt eller delvis kan användas till många personer.
Innebär lösningen att helt nytt yrkesområde öppnas för personer med
funktionshinder äger den hög prioritet. Den praktiska utvecklingen sker
ofta i samverkan med Försäkringskassan som också har vissa medel till
sitt förfogande och därmed kan bidra till kostnaderna.
IT och äldre
Regeringen har tidigare genom Nationell handlingsplan för äldrepolitiken
(prop. 1997/98:113) bl.a. satsat medel för att öka IT-användningen bland
äldre. Bland annat fick pensionärsorganisationerna stimulansmedel för
att genomföra IT-utbildningar för äldre.
Teknikutvecklingen behöver på ett bättre sätt än i dag komma äldre
människor till del. Bilden av äldre personer som passiva mottagare av
teknik som är rädda för ny teknik eller rent av offer för ny teknik mot-
verkar innovationsprocesser och utveckling. Äldre människor och deras
behov av teknik behöver göras synliga. Äldre människor behöver bli mer
delaktiga i processerna för att deras kunskaper och erfarenheter skall
komma fram och påverka utvecklingen av ny teknik.
15.2.2
Design för alla
Ett utvecklingsområde med stor tillväxtpotential är s.k. design för alla,
dvs. produkter, tjänster och miljöer skall utformas så att de kan användas
av största möjliga krets av användare, oavsett kön, ålder, funktionshinder
och kulturell bakgrund. Under 2004 och 2005 har det nationella till-
gänglighetscentret vid Handikappombudsmannen målet att sprida kon-
ceptet design för alla. Dessa uppgifter kommer från och med den
1 januari 2006 att övertas av den nya Myndigheten för handikappsam-
ordning. Ytterligare ett arbete inom detta område bedrivs bland annat av
Hjälpmedelsinstitutet som koordinator för den svenska delen av nät-
verket Design för Alla (EdeAN). Internationella riktlinjer för en tillgäng-
lig webb har utfärdats av WAI (Web Accessibility Initiative). I Sverige
har detta följts upp på bland annat genom en vägledning beslutad av
Nämnden för elektronisk förvaltning (Vägledning för 24-timmars-
webben 2.0). Statskontoret ställer krav på design för alla inom ramen för
inköpssamordningen av IT-upphandlingen. Alla statliga myndigheter har
en skyldighet enligt förordningen (2001:526) om de statliga myndig-
heternas ansvar för genomförandet av handikappolitiken att särskilt verka
för att deras lokaler, verksamhet och information är tillgängliga för
personer med funktionshinder.
15.2.3
Förmån av lånedatorer
Reglerna om skattefrihet för förmån av lånedator tillämpades första
gången vid 1999 års taxering. I sak innebär reglerna att skattskyldig som
för privat bruk använder en dator som tillhandahållits av arbetsgivaren,
inte blir beskattad för denna förmån.
Prop. 2004/05:175
144
Det har genomförts flera utredningar som studerat lånedatorsystemet,
däribland av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS, En lärande IT-
politik för tillväxt och välfärd, 2003). ITPS har gjort en jämförelse med
de andra nordiska länderna. Jämförelsen ledde till slutsatsen att andelen
av befolkningen som har någon dator i hemmet skulle ha varit
10 procentenheter lägre om det inte hade funnits något lånedatorsystem.
Det framhålls även i rapporten att en översyn är lämplig då effekterna
av systemet kan klinga av i takt med att spridningen blivit mycket större
och att kostnaderna för staten i form av uteblivna skatteintäkter är avse-
värda. Vidare pekar ITPS på behovet av att överväga om inte en del
grupper som stått utanför systemet också borde få något stöd.
Tidigare studier på detta område har bl.a. genomförts av IT-kommis-
sionen (Personaldatorer – en utvärdering av arbetsmarknadseffekter,
2002) och LO (Om klyftor i informationssamhället, 2001).
Den primära anledningen till att förmån av lånedator sedan 1998 är
skattefri är de gränsdragningsproblem som uppstod i den praktiska
tillämpningen av de dåvarande skattereglerna. Emellertid har reglerna
inte bara betydelse ur ett rent skatterättsligt perspektiv utan även på en
rad andra områden som har samband med det IT-politiska målet.
Statskontoret har på uppdrag av regeringen gjort en översyn av
reglerna om skattefrihet för förmån av lånedator. En rapport om låne-
datorsystemet lämnades den 15 juni 2005 och utgör ett underlag för det
fortsatta arbetet för att nå grupper som inte omfattas av lånedator-
systemet. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
15.3
IT i arbetslivet
IT-användningen i arbetslivet ökar
I dag är nästan all produktion och produktionsteknik på ett eller annat
sätt förknippad med IT. I många yrken är användningen av datoriserad
utrustning en självklarhet. Enligt 2003 års arbetsmiljöundersökning var
bland den sysselsatta befolkningen andelen datoranvändare detta år
72 procent. För det stora flertalet innebär datoranvändning också att man
arbetar vid bildskärm. Andelen som arbetar vid bildskärm har ökat mar-
kant för både kvinnor och män under perioden 1989–2003. Utvecklingen
beskrivs närmare i bilaga 17.
Den ökande användningen av IT har medfört genomgripande föränd-
ringar beträffande arbetsinnehåll och arbetsmiljö. IT kan bidra till en
flexiblare arbetsorganisation och möjliggöra ett större mått av själv-
bestämmande för arbetstagarna genom friare arbetsformer i både tid och
rum.
Den ökande IT-användningen kan också ofta medföra förbättringar i
fråga om den fysiska arbetsmiljön. Samtidigt kan teknikens användning
leda till nya problem. Arbete med datorer och bildskärm är vanligtvis
arbeten som är stillasittande, med få inslag av rörliga moment. Även nya
psykosociala problem kan uppstå.
Prop. 2004/05:175
145
Skyddsaspekterna måste beaktas
Det är viktigt att den ökande IT-användningen följs upp och beforskas ur
arbetsmiljösynpunkt. Vid Arbetslivsinstitutet drivs flera projekt som
undersöker effekterna av IT, t.ex. projekt om utvecklingen av risk- och
hälsofaktorer relaterade till datoranvändningen.
Lagstiftningen måste spegla utvecklingen och ge nödvändigt skydd
och riktlinjer för IT-användningen ur arbetsmiljösynpunkt. Arbetsmiljö-
lagen (1977:1160) ger de allmänna bestämmelserna med avseende på
arbetsmiljöns utformning och vilka åtgärder som skall vidtas för att före-
bygga och åtgärda arbetsmiljöproblem. Lagen kompletteras av före-
skrifter från Arbetsmiljöverket. Vad gäller IT-användning finns före-
skrifter om arbete vid bildskärm (AFS 1998:5) som behandlar såväl
datorarbetsplatsens fysiska utformning som hur arbetet är organiserat.
Här kan också nämnas föreskrifterna om belastningsergonomi (AFS
1998:1) enligt vilka arbetsgivaren skall se till att arbete som t.ex. är en-
sidigt upprepat normalt inte förekommer. Vidare skall arbetsgivaren se
till att arbetstagaren har sådana möjligheter att påverka det egna arbetet
att tillräcklig rörelsevariation kan åstadkommas.
IT-kommissionen föreslog i en skrivelse till regeringen den
28 maj 2003 utbildningsinsatser för en bättre arbetsmiljö vid användning
av IT i arbetslivet. Betydelsen av förbättrade arbetsmiljökunskaper hos
både dem som utformar och använder IT kommer att beaktas vid
regeringens överväganden om utbildningsinsatser inom ramen för arbetet
för bättre hälsa i arbetslivet.
Personlig integritet
En viktig aspekt på IT-användningen är dess konsekvenser för den per-
sonliga integriteten. Genom teknikutvecklingen förändras möjligheterna
till och behoven av kontroll. Den av regeringen tillsatta utredningen om
personlig integritet i arbetslivet lämnade 2002 betänkandet Personlig
integritet i arbetslivet (SOU 2002:18). Utredningen framhöll att det
saknas ett heltäckande skydd i lagstiftningen av arbetstagares integritet.
För att åtgärda detta föreslogs en särskild lag om skydd för personlig
integritet i arbetslivet. Tillämpningsområdet för lagen, som avsågs kom-
plettera personuppgiftslagen i fråga om förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare, föreslogs vara arbetsgivares dokumenterade behandling
av arbetstagares och arbetssökandes personuppgifter. Lagförslaget inne-
höll bl.a. bestämmelser om begränsningar av arbetsgivares möjligheter
att ta del av arbetstagares privata e-post eller andra privata elektroniska
uppgifter.
Betänkandet har remissbehandlats. Många remissinstanser höll med
om att det finns behov av lagstiftning om personlig integritet i arbets-
livet. Många av dessa hade emellertid synpunkter på lagförslagets
tillämpningsområde och utformning. Samtidigt har det inom EU under
flera år diskuterats behovet av gemensamma EG-regler i fråga om per-
sonlig integritet i arbetslivet. Kommissionen har i enlighet med EG-för-
draget konsulterat arbetsmarknadens parter på EU-nivå om ett initiativ
avseende skydd av arbetstagares personuppgifter. Det kunde emellertid
konstateras att parterna inte var eniga om att inleda förhandlingar om ett
Prop. 2004/05:175
146
europaavtal i frågan. Konsultationsförfarandet avslutades i början av
2003. Därefter har kommissionen fortsatt arbetet med att överväga ett
initiativ på området. Något förslag har emellertid ännu inte lämnats.
15.4
Användning av IT inom transportsystemet
IT och annan ny teknik är redan i dag ett naturligt verktyg för att genom
bättre trafikledning öka kapaciteten och säkerheten samt minska trans-
porter och miljöpåverkan vid de kollektiva transportsystemen inom fly-
get, sjöfarten och järnvägen. Av olika anledningar har utvecklingen inom
vägtransportsystemet inte kommit lika långt, även om avancerade trafik-
ledningssystem finns även där. Det har t.ex. inte varit lika enkelt att ställa
säkerhetskrav på det individuella vägtransportsystemet som på de kollek-
tiva transportsystemen.
Sverige ligger längst fram inom många områden när det gäller att
utnyttja IT för att lösa angelägna transportproblem eller i övrigt att
utveckla transportsystemet. Det kan gälla utvecklingen av digitala kartor
eller införande av tekniskt stöd att hålla hastigheten (ISA). Inom ramen
för forskningsprogrammen IVSS och Gröna bilen utvecklas teknik för
ökad säkerhet och bättre miljöanpassning. Enligt regeringens innova-
tionsstrategi skall möjligheterna att använda IT inom transportområdet
utvecklas. Det kan gälla t.ex. exploatering av digitala kartor (Nationell
digital vägdatabas, NVDB), elektroniskt chip på körkort, positionerings-
system (Galileo) m.m.
Vägverket har på uppdrag av regeringen utvecklat vägtrafiklednings-
system i storstäderna. En utvärdering som Vägverket har gjort visar att
vägtrafikledningen i storstäder kan förbättras. För att nå önskad trafik-
effekt behöver informationskanalerna till trafikanterna förbättras och
utökas.
Informationstjänster har en stor betydelse för att öka effektiviteten i
transportsystemet speciellt där flera transportslag ingår. Inom ramen för
projektet KombiTIF, som genomförs av Banverket tillsammans med tra-
fikverken, har man påbörjat ett sådant arbete. Det är av stor vikt att
arbetet fortgår för att på så vis nå en ökad kundanpassning såväl av
respektive trafikverks tjänster som den samlade tjänsten.
Det finns ett behov av att utveckla ny teknik och nya tillämpningar för
att kunna få system som löser angelägna trafiksäkerhetsproblem. Exem-
pel på sådana tekniska lösningar är utrustning och system som stödjer
hastighetsanpassning i förhållande till högsta tillåtna hastighet, nykter
körning, bilbältesanvändning, rätt avstånd till framförvarande bil och
som ger information om dåligt väglag, oskyddade trafikanter etc. Myn-
digheterna bör nu intensifiera samverkan med industrin i syfte att stödja
denna utveckling.
Utveckling och införande av IT i trafiken kräver i hög grad en
europeisk samverkan. Det gäller både för att vidga marknaden för olika
produkter och tjänster men också för att systemen inte skall hindra den
fria rörligheten. Det är därför angeläget att Sverige aktivt medverkar i
olika fora för att påverka och utbyta erfarenheter.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition om
en framtida transportpolitik.
Prop. 2004/05:175
147
Delmål 2 Hållbar tillväxt
15.5
En innovativ utveckling och användning av IT
Sverige är en framstående IT-nation och det är angeläget att befästa vår
ställning och flytta fram positionerna ytterligare. Det är viktigt för såväl
näringslivets utveckling och konkurrenskraft och därmed för Sveriges
tillväxt liksom för människors livskvalitet och delaktighet i samhälls-
utvecklingen. Informations- och kommunikationstekniska varor och
tjänster är en viktig del av Sveriges ekonomi. IT är ett effektivt verktyg
för förbättrad produktivitet och integrationen av IT i produkter är ett
konkurrensmedel. Många varor och tjänster som inte traditionellt upp-
fattas som IT-produkter har i dag ett mycket högt IT-innehåll. Exempel-
vis har värdet i en modern Volvo uppskattats bestå till 60 procent av IT
och elektronik.
Sommaren 2004 presenterade utbildnings- och näringsministrarna
skriften Innovativa Sverige – en strategi för tilllväxt genom förnyelse (Ds
2004:36). Innovationsstrategin handlar om det långsiktiga tillväxtarbetet
och anger en inriktning på de kommande årens arbete med att skapa ett
starkt innovationsklimat i hela landet. Genom en rad åtgärder och genom
mer samverkan mellan politikområden, forskning, näringsliv och offent-
lig sektor skall Sveriges innovativa förmåga stärkas. Strategin är inriktad
på fyra prioriterade områden för åtgärder och satsningar: kunskapsbas för
innovation, innovativt näringsliv, innovativa offentliga investeringar och
innovativa människor. IT:s betydelse för innovation och tillväxt är ett
genomgående tema i strategin. Strategin pekar på att verksamhet baserad
på ny teknik och ny kunskap har stor betydelse för att skapa fler arbets-
tillfällen och ökat förädlingsvärde. Strategin framhåller också att IT är en
viktig förändringskraft som bör utnyttjas i strategiska och samlade sats-
ningar inom till exempel vård, omsorg och offentlig förvaltning. Den
svenska infrastrukturen och kompetensen inom IT ger stora möjligheter
till effektivisering inom offentlig sektor och utveckling av affärsmöjlig-
heter på globala marknader. Det kan också vara en drivkraft för tjänste-
utveckling för den privata marknaden.
I regeringsförklaringen 2004 pekade statsministern på att några av Sve-
riges största företag verkar i branscher där investeringar i forskning och
utveckling (FoU) är helt avgörande för internationell framgång. Över-
läggningar med sex branscher, viktiga för sysselsättning och tillväxt i
Sverige aviserades. Dessa tillväxtsamtal är viktiga delar dels i genom-
förandet av innovationsstrategin, dels i regeringens näringspolitiska sats-
ning. I april 2005 mötte infrastrukturminister Ulrica Messing och
näringsminister Thomas Östros representanter för företag och fackliga
organisationer inom IT- och telekomindustrin. Samtalet som fördes
underströk betydelsen av att prioritera och fokusera på de områden Sve-
rige kan vara bäst inom. Mötet var enigt i att Sverige måste utveckla och
befästa sin ledande position inom IT- och telekomområdet. Bilden av
Sverige som ett framgångsrikt IT- och innovationsland måste dessutom
spridas så att Sverige ses som ett attraktivt land för samarbeten och inve-
steringar. Nytta med IT-användning blev ett centralt tema i diskussionen.
Där betonades vikten av att höja IT-användningen i hela näringslivet.
Staten ansågs ha ett ansvar för att höja småföretagens IT-användning.
Prop. 2004/05:175
148
Deltagarna ansåg att offentlig sektor måste utvecklas och bli mer strate-
gisk som beställare för att utveckla företagandet i Sverige. Behovet av
IT-kompetens kommer fortsätta att vara stort, och ungdomars intresse för
IT-relaterade utbildningar måste öka. Ett centralt tema i diskussionen var
FoU och innovation. En stark forskningsverksamhet vid universitet och
högskolor, inom näringslivet och i samverkan dem emellan ansågs vara
av stor vikt för att behålla Sveriges ledande position. Svenska företag och
institutioners deltagande i EU:s forskningsprogram måste dessutom öka.
15.5.1 Behovsmotiverad
IT-forskning
Forskning och utveckling är ett viktigt konkurrensmedel och driver fram
innovationer inom såväl specialiserade IT-företag som de svenska bas-
industrierna. Regeringens IT-politiska strategigrupp har pekat på vikten
av forskningssatsningar med mer fokus på behovsmotiverad forskning.
Svenska företags FoU-investeringar uppgick totalt till drygt
71 miljarder kronor 2003. El- och optikprodukter är den produktgrupp
företagen spenderar störst andel FoU på. År 2003 investerade företagen
22,1 miljarder kronor på FoU inom el- och optikprodukter. Det är en
minskning med hela 21 procent sedan 2001. Kostnaderna för program-
varurelaterad FoU uppgick 2003 till omkring 16 miljarder kronor, en
minskning med 25 procent jämfört med 2001 mätt i fasta priser. FoU
inom programvaruområdet utförs främst inom industrin för el- och optik-
produkter. Företagen investerade även drygt 2,2 miljarder kronor i FoU
kring IT-tjänster.
Vinnova finansierar behovsmotiverad IT-forskning. Under 2003 för-
delade Vinnova drygt 240 miljoner kronor till FoU inom information-
teknik och knappt 61 miljoner kronor till FoU inom tjänster och IT-
användning.
Vinnova har på regeringens uppdrag tagit fram en strategi för området
IT-användning och tillämpning för att stärka svenskt näringsliv,
Nationell strategi för FoU inom området tillämpning av informations-
teknik (Vinnova Policy VP 2002:5, dnr N2002/12353/ITFoU). Visionen
är att sammanhållna och effektiva FoU-insatser inom tillämpning och an-
vändning av IT skall bidra till hållbar tillväxt genom att öka den interna-
tionella konkurrenskraften inom näringslivet och inom forskningsinstitut
och högskolor samt den offentliga verksamhetens effektivitet. I strategin
prioriteras tre tillväxtområden: industriell IT, IT för privata och offent-
liga tjänster samt möjliggörande tekniker. Regeringen tillförde 2004
Vinnova 100 miljoner kronor för att förstärka den tillämpade industri-
forskningen inom IT- och telekomområdet. I detta ingår satsningar med
inriktning mot nano- och mikroelektronik och internationellt samarbete
för att stärka ett strategiskt svenskt deltagande inom IT- och telekom-
området, stöd till utvecklings- och testmiljöer av IT-baserade tjänster och
utveckling av plattformar kopplade till teknik med hög överföringskapa-
citet, bl.a. bredbandsteknik och 3G, samt stöd för kommersialisering av
forskningsresultat i anslutning till detta.
Staten har ett intresse av att möjliggöra att forsknings- och utveck-
lingsprojekt kan bedrivas på den absoluta kunskaps- och teknikfronten i
nära samverkan mellan näringsliv, högskolor och forskningsinstitut.
Prop. 2004/05:175
149
Mycket forskning och utveckling bedrivs vid de tekniska högskolorna
runt om i landet.
Vetenskapsrådet har en viktig roll som finansiär av grundläggande
forskning av hög kvalitet inom området. Genom den forskningspolitiska
propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) tillfördes
ytterligare medel till forskning. Vetenskapsrådet tillförs mer än 1 miljard
kronor åren 2005–2008, främst till satsningar på medicinsk och teknik-
vetenskaplig forskning, liksom horisontella insatser som starka forsk-
ningsmiljöer, anställningar för unga forskare och forskarskolor. Fördel-
ningen av stöd till starka forskningsmiljöer är en konkurrensutsatt pröv-
ning och avgörs genom principen om vetenskaplig kvalitet.
Vinnova tillförs 575 miljoner kronor under perioden för teknisk forsk-
ning, FoU-program i samverkan med näringslivet samt till horisontella
insatser som starka forsknings- och innovationsmiljöer, anställningar för
unga forskare och forskarskolor. Strategiska program baserade på teknik-
områden eller branscher är goda redskap för att stimulera samverkan och
kunskapsöverföring mellan akademi och näringsliv. Utvecklingen av
sådana program sker bäst gemensamt och i samverkan mellan de olika
aktörerna. Erfarenheterna av FoU-program som finansieras gemensamt
av staten och näringslivet för att stödja forskning och samverkan mellan
olika aktörer inom t.ex. fordonsbranschen har varit goda. Mot bakgrund
av detta gjorde regeringen i den forskningspolitiska propositionen
bedömningen att Vinnova bör tilldelas 120 miljoner under perioden
2005–2008 för FoU-samverkan med näringslivet. Utöver medlen för
FoU-program i samverkan med näringslivet tillfördes Vinnova också
180 miljoner för ökat stöd till teknisk forskning, och 60 miljoner för
långsiktigt stöd till internationellt ledande forskningsmiljöer för samma
period.
Det är regeringens bedömning att ledande miljöer inom IT-relaterad
forskning kan dra nytta av de nya medlen till starka forsknings- och
innovationsmiljöer.
Regeringen har dessutom redan beslutat om att inrätta program inom
områden med stark anknytning till IT, nämligen fordonstelematik och
produktionsteknik med inriktning på fordonsindustrin.
Behovet av ökade satsningar på gemensamma forskningsprogram har
diskuterats inom ramen för de ovan redovisade tillväxtsamtalen med IT-
och telekombranschen. I den forskningspolitiska propositionen avise-
rades att regeringen, som ett resultat av de branschvisa samtalen med
näringslivet, avser uppdra åt Vinnova att, i en interaktiv process med
näringslivet och andra aktörer, utveckla samarbetsprogram med närings-
livet och inkomma med förslag till regeringen på sådana program.
Regeringen avser således att återkomma med ett sådant uppdrag när
samtliga samtal är genomförda.
I avsnitt 12 beskrivs åtgärder och insatser inom Utbildnings- och
kulturdepartementets ansvarsområde för att stödja forskning inom IT.
15.5.2
Forskningsinstitutet inom IT-området
Vid sidan om universitet och högskola bedrivs forskning och utveckling
inom IT-sektorn också vid industriforskningsinstitut. Staten är genom
Prop. 2004/05:175
150
holdingbolaget Ireco Holding AB delägare i flera institut. Av dessa har
flera en tydlig IT-profil. Acreo är störst med en omsättning på
200 miljoner kronor. Verksamheten är inriktad mot mikroelektronik och
optik och man driver bl.a. ett bredbandsprojekt i Hudiksvall med inrikt-
ning på öppna nätlösningar. Swedish Institute of Computer Science
(SICS) är tillsammans med St. Anna och Viktoriainstituten framstående
inom IT-användning. SICS omsatte 2004 ca 80 miljoner. Instituten inom
IT-området finansierades under 2004 med ca 80 miljoner kronor i natio-
nella forskningsprojekt och med knappt 40 miljoner kronor i EU-projekt.
Under perioden 2003-2005 genomgår industriforskningsinstituten en om-
strukturering med syfte att de skall bli starkare och internationellt kon-
kurrenskraftigare. KK-stiftelsens engagemang i instituten genom sitt del-
ägarskap i Ireco Holding AB har varit väsentligt för att omstrukture-
ringen kunnat genomföras. I den struktur om fyra institutsgrupperingar
som nu slutförs är en inriktad mot IT-sektorn. Sedan en ny instituts-
struktur kommit på plats under 2005 har regeringen i forskningsproposi-
tionen föreslagit en kraftig förstärkning av institutens tillgång till medel
för långsiktig strategisk utveckling för 2007 och 2008. Syftet med för-
stärkningen är bland annat att stärka institutens samverkan med lärosäten
och näringsliv, stödja deltagande i EU-projekt och stärka deras förmåga
att stödja kunskapsutvecklingen i små och medelstora företag. Från 2008
kommer 210 miljoner kronor att fördelas till instituten årligen. Reger-
ingen förhandlar också med KK-stiftelsen om ett fortsatt engagemang i
instituten.
15.5.3
Tekniköverföring och kommersialisering av
forskningsresultat
Utöver satsningar som är direkt IT-relaterade är insatser för att öka kon-
kurrenskraften i svenskt näringsliv genom FoU viktiga även för IT-före-
tagen. Det gäller särskilt insatser för att förbättra kommersialisering av
forskningsresultat och insatser för att förbättra kunskapsöverföringen
mellan högskolor, institut, offentlig sektor och näringslivet. Lärosätenas
betydelse för näringslivet kan öka genom stärkt fokus på kommersiali-
sering av forskningsresultat, mer utvecklat samarbete med näringslivet
och forskningsinstitut och genom att ytterligare stimulera och ta till vara
lokala och regionala styrkor. Det finns en rad insatser som är inriktade
särskilt mot att stärka den svenska IT- och telekomsektorns konkurrens-
kraft genom att förbättra kunskapsöverföring mellan akademi och
näringsliv, bl.a. genom satsningar på testbäddar. Det finns också många
teknikparker och inkubatorer som är huvudsakligen inriktade på IT-
sektorn. Dessa stödfunktioner spelar en stor roll för de nya IT-företagens
förutsättningar genom att ge rådgivning och i vissa fall även sådd-
finansiering. Det är dock viktigt att denna verksamhet och dessa miljöer
uppstår och utnyttjar befintliga marknadslösningar och sker i dialog med
marknadens aktörer.
Regeringen menar att det är viktigt att stärka kommersialisering av
forskningsresultat och tekniköverföring inom alla teknikområden. I den
forskningspolitiska propositionen, Forskning för ett bättre liv (prop.
2004/05:80), presenterade regeringen därför en rad åtgärder som syftar
Prop. 2004/05:175
151
till att förbättra kunskapsöverföringen mellan högskolor, institut, offent-
lig sektor och näringsliv. Betydelsen av kommersialisering av forsk-
ningsresultat från den akademiska forskningen betonas även i den IT-
politiska strategigruppens slutrapport (dnr N2005/3372/ITFoU), där
frågan tagits upp inom ramen för den arbetsgrupp som arbetat för en
stärkt IT- och telekomsektor.
Regeringen beslutade i februari 2005 att satsa närmare två miljarder
kronor under en tioårsperiod för att stärka förutsättningarna för kommer-
sialisering av forskningsresultat och innovationer. Satsningen ökar till-
gången på riskkapital för de företag som befinner sig i skärningspunkten
mellan idé och färdig produkt. Tillsammans med de sju Teknikbro-
stiftelserna och Industrifonden bildar staten det gemensamma moder-
bolaget Innovationsbron AB. Resultatet blir en nationell koncern med
regionala dotterbolag i Luleå, Umeå, Uppsala, Stockholm, Linköping,
Göteborg och Lund. Satsningen förstärks ytterligare av att Vinnova har
åtagit sig att lägga in den pågående inkubatorfinansieringen och att utöka
detta åtagande till 50 miljoner kronor per år under 10 år.
Genom forskningspropositionen tillförs Vinnova ytterligare
60 miljoner kronor för perioden 2005–2008 att fördela till starka forsk-
nings- och innovationsmiljöer. Vinnova har redan erfarenhet av fram-
gångsrika sådana miljöer, t.ex. kompetenscentrum och Vinn Excellence
Center. Dessa miljöer, s.k. centrumbildningar, bygger på geografiskt
samlokaliserade starka forsknings- och innovationsmiljöer gemensamt
finansierade av Vinnova, lärosäten och deltagande företag och har visat
sig vara mycket framgångsrika för kunskaps- och tekniköverföring
mellan aktörerna. Flera sådana centrum har bedrivits inom IT-området,
t.ex. avseende användarorienterad IT-design och integrerade styr- och
informationssystem. Ytterligare insatser för att stärka lärosätenas kom-
mersialisering redovisas i avsnitt 12.
15.5.4 Internationellt
samarbete
inom forskning och industriell
utveckling
Sveriges position som framstående IT-land bör utnyttjas för att stärka
internationellt samarbete inom forskning och industriell utveckling. Här
finns ett flertal möjligheter på såväl nordisk, europeisk som global nivå.
Vid det nyligen genomförda toppmötet mellan regerings- och industri-
företrädare från Sverige och Finland behandlades bl.a. samarbete inom
IT-telekomområdet. Vinnova bedriver tillsammans med sin finska mot-
svarighet Tekes ett gemensamt program, Excite, inom telekomområdet.
En förlängning av programmet planeras där även Norge deltar.
Väsentliga satsningar på IT-forskning genomförs inom ramen för EU:s
ramprogram för forskning. IT är ett av de högst prioriterade forsknings-
områdena inom EU och det svenska deltagandet i ramprogrammet har
hittills varit bra. I planeringen för det sjunde ramprogrammet som skall
löpa mellan 2007-2013 har Sverige intagit en aktiv roll på IT-området.
Särskilt gäller detta de s.k. teknikplattformar där industrin, bl.a. inom
mobil kommunikation, formulerar den forskningsagenda de finner mest
angelägen.
Prop. 2004/05:175
152
Regeringen arbetar också för att etablera samarbeten inom IT-områden
med länder utanför EU. Flera initiativ har tagits för att etablera samarbete
med Japan. På sikt kan det bli aktuellt med andra samarbeten.
15.6 Kampanjen
Välj
IT
Regeringens bedömning: För att på lång sikt främja tillgången på
kompetens inom IT-området bör medel avsättas för den nationella
kampanjen Välj IT, riktad till gymnasieelever, för att stimulera
intresset för IT-relaterade utbildningar.
Skälen för regeringens bedömning: Tillgången till högskoleutbildad
arbetskraft är av avgörande betydelse för IT-branschen som nu börjar
återhämta sig från de senaste årens finansiella nedgång. Antalet antag-
ningar och examina från IT-utbildningar har varierat över åren eftersom
studenter är lyhörda för förändringar på arbetsmarknaden. Antalet
antagna har minskat med 40 procent från toppåret 2000/01 (från 11 500
studerande till 7 300 studerande 2003/04). Hösten 2004 talade fler och
fler initierade om en vändning och branschen såg ljusare på framtiden.
Dessa tongångar avspeglas också i aktuella prognoser som ger uttryck för
en försiktig ökning av efterfrågan på personal med kunskap och kompe-
tens inom IT samt ett ökat behov av personal på lång sikt. Ansökningarna
till utbildningsområdet data inför hösten 2005 visar åter en viss uppgång.
Regeringen anser att det är viktigt att denna utveckling fortsätter och
stödjer därför projektet Välj IT med totalt 500 000 kronor. Syftet är att
stimulera intresset för IT-utbildningar. I regeringens tillväxtsamtal med
IT- och telekomsektorn framkom också behovet av att öka ungdomars
intresse för IT-relaterade utbildningar.
Projektet startades 2003 och är utformat som en kampanj riktad till
gymnasieelever för att informera om och öka intresset för IT-relaterade
högskoleutbildningar. Kampanjen har brett stöd bland de tekniska hög-
skolorna i landet. Projektet som regeringen stödjer med särskilda medel
finansieras i övrigt av Blekinge Tekniska Högskola och 14 högskolor
med IT-utbildningar. För 2005 beräknas en total kostnad om
2,16 miljoner kronor.
15.7
Jämställdhet i IT-branschen
Regeringens bedömning: En handlingsplan bör utarbetas med åtgärder
för att öka jämställdheten i IT-branschen. Vidare bör ett mentorskaps-
projekt genomföras med syfte att öka jämställdheten på ledande befatt-
ningar med fokus på IT- och telekombranschen
.
JämIT:s förslag (SOU 2000:58 Jämställdhet och IT): Överens-
stämmer delvis med regeringens bedömning. I betänkandet konstateras
att IT-sektorn i allt väsentligt leds och domineras av män och att klyftan
mellan kvinnors och mäns möjligheter till inflytande över IT-utveck-
lingen vidgas. Utredningen föreslår bl.a. en förändrad pedagogik i
Prop. 2004/05:175
153
utbildningen på alla nivåer, inklusive lärarhögskolan, samt en översyn av
lagstiftningen för att öka jämställdheten på ledande poster för att
avskaffa dagens informella de facto-kvotering av män.
Remissinstanserna: Många remissinstanser anser att de frågor som tas
upp i utredningen är angelägna och att det är viktigt med åtgärder som
leder till en bestående förändring. Länsstyrelsen i Uppsala, Västra
Götalands och Västernorrlands län menar att lagstiftning är ett trubbigt
instrument som kan ge negativa effekter, såsom att kvinnor inte väljs på
grund av sin kompetens, vilket framhålls av Länsstyrelserna i Uppsala,
Västra Götalands och Västernorrlands län. Industriförbundet, Svenska
Arbetsgivareföreningen och branschorganisationen IT-Företagen avvisar
könskvotering och menar att bättre metoder är opinionsbildning och kun-
skapsutveckling. Riksrevisionsverket kan inte finna att JämIT anger några
skäl till varför just lagstiftningsvägen skulle vara den rätta, och till-
sammans med bland andra Länsstyrelsen i Gotlands respektive
Östergötlands län menar man att dessa problem inte heller är bransch-
specifika. Umeå universitet och Kungliga Tekniska högskolan efterlyser
ytterligare forskning och analys av hur den dolda maktprocessen kvoterar
män och utesluter kvinnor. Arbetslivsinstitutet och Tjänstemännens
Centralorganisation förordar att särskilda satsningar såsom sök-
kommittéer inrättas, som får i uppdrag att identifiera kvinnliga för att
åstadkomma bredd i styrelserna. Länsstyrelsen i Skåne län anser att det
behövs andra åtgärder såsom mentorskapprogram, nätverksbyggande,
opinionsbildning m.m. Göteborgs universitet och Länsstyrelsen i Stock-
holms län betonar vikten av att jämställdheten inom branschen följs upp.
Flera remissinstanser understryker att utvecklingen måste analyseras och
att regeringen måste vara pådrivande för att få till stånd ett informations-
samhälle för alla.
Skälen för regeringens bedömning: Den utredning som redovisas,
JämIT (SOU 2000:58), lämnades redan 2000. Regeringen följer dock
utvecklingen på detta område och gör bedömningen att situationen inom
IT-sektorn inte har förändrats i någon större utsträckning. Fortfarande
2005 är IT-sektorn en sektor som i mycket hög grad leds och domineras
av män. Enligt JämIT:s kartläggning (SOU 2001:44) av könsfördel-
ningen i de börsnoterade bolagens styrelser och ledningsgrupper består
dessa till 96 respektive 94 procent av män. Av SCB:s rapport På tal om
kvinnor och män från 2004 framgår att bland 300 studerade börsnoterade
företag fanns fyra företag med kvinnliga vd:ar, och inget av dessa fyra
företag var verksamma inom IT- och telekombranschen. Dessutom finns
det betydande löneskillnader mellan kvinnor och män inom IT-relaterade
yrken, både i privat och offentlig sektor. Detta gör att bedömningarna
som gjordes i samband med JämIT alltjämt är relevanta.
I utbildningar på IT-områden råder också en sned könsfördelning där
män är i klar majoritet, detta enligt statistik från bl.a. SCB och Hög-
skoleverket. Regeringen har under flera år gjort omfattande insatser för
att öka såväl pojkars som flickors intresse för matematik och teknik, bl.a.
genom NOT-projektet som var ett flerårigt projekt i samverkan mellan
Skolverket, Myndigheten för skolutveckling samt Högskoleverket.
Projektet avslutades i december 2003. Några andra exempel på insatser
som gjorts är IT-politiska strategigruppens stöd till den s.k. IT-boken
samt kampanjen Välj IT, i syfte att ge ungdomar en mer rättvisande och
Prop. 2004/05:175
154
positiv bild av vad olika IT-yrken kan innebära. Myndigheten för skol-
utveckling har fått i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för hur myn-
dighetens arbete med barns, elevers och vuxnas intresse för teknik bättre
kan tas tillvara och utvecklas. Här står lärarna i fokus för de insatser som
genomförs och ett genusperspektiv skall genomsyra arbetet.
Jämställdhet är ett prioriterat område i Sverige. Det övergripande målet
för svensk jämställdhetspolitik är ett samhälle där kvinnor och män har
samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga om-
råden i livet. Jämställdhetsintegrering som en strategi innebär att beslut
inom alla områden skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom
jämställdhet mellan kvinnor och män skapas där beslut fattas, resurser
fördelas och normer skapas måste jämställdhetsperspektivet ständigt
finnas med på de olika nivåerna.
Regeringen bedömer att en handlingsplan bör utarbetas med åtgärder
för att öka jämställdheten i IT-branschen. Det finns i dag ett antal s.k.
teknikkluster i Sverige som lämpar sig mycket väl för analyser avseende
jämställdhet i IT-branschen. Analysen av könsfördelningen och vilka
positioner som män respektive kvinnor har i företagen kan utgå från en
studie av företagen i ett sådant teknikkluster. Handlingsplanen bör lyfta
fram exempel på åtgärder och initiativ som leder till ett ökat antal
kvinnor i företagen och på ledande poster. Ett exempel på en sådan
åtgärd som bör finnas med i handlingsplanen är s.k. sökkommittéer. Sök-
kommittéer är en väg att systematiskt lyfta fram kvinnor som kandidater
till olika befattningar inom näringslivet. Ett annat verktyg är mentorskap
som också bör belysas. Mentorskap kan innebära att i projektform arbeta
för att stimulera kvinnor till chefskap, ledande positioner och nätverk.
Handlingsplanen bör även ange hur jämställdheten i branschen skall
följas upp fortsättningsvis.
Vidare bedömer regeringen att ett nytt mentorskapsprojekt med fokus
på IT- och telekombranschen bör utformas utifrån de erfarenheter som
gjorts i det tidigare genomförda Women to the top-projektet.
Inom Regeringskansliet bereds direktiv till en utredning rörande
kvinnors representation i företagsstyrelser. Enligt uppdragsbeskrivningen
ska utredaren lämna förslag på bolagsrättsliga regler som säkerställer att
minst 40 procent av styrelseledamöterna i stora aktiebolag är av vardera
könet.
15.8 E-legitimationer
Regeringens bedömning:
E-legitimationer är en del av infrastrukturen,
som i huvudsak bör utvecklas av marknadens aktörer. Statens roll bör
vara att gynna användningen av e-legitimationer, stimulera konkurrens
mellan utfärdare av sådana legitimationer och att undanröja infra-
strukturella, marknadsmässiga och konkurrensmässiga hinder.
Skälen för regeringens bedömning
Bakgrund
E-legitimationerna är en säkerhetslösning för kommunikation som
bygger på elektroniska signaturer (underskrifter). E-legitimationerna är
en tillämpning av sådana signaturer.
Prop. 2004/05:175
155
I regeringens proposition Ett informationssamhälle för alla (prop.
1999/2000:86) fastslogs att bl.a. elektroniska signaturer skulle utvecklas
och göras allmänt tillgängliga i samhället så att förutsättningarna för
elektronisk kommunikation och elektronisk handel ökas. Vidare avsåg
regeringen att identifiera legala hinder mot användningen av elektroniska
signaturer. Regeringen följer för närvarande såväl det nationella som det
internationella arbete som pågår för att etablera säkra och enkla elektro-
niska signaturer och deras motsvarighet i elektroniska legitimationer.
Förutom det nationella arbetet med att ändra lagar och regelverk kompli-
ceras arbetet av avsaknaden av internationella standarder på området
Genom lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer,
som trädde i kraft 2001, genomfördes Europaparlamentets och rådets
direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskaps-
ramverk för elektroniska signaturer. Lagen gäller sådana certifikat-
utfärdare som är etablerade i Sverige och utfärdar kvalificerade certifikat
till allmänheten. EG-direktivet syftade till att standardisera säkerhets-
lösningar som e-signaturer och e-legitimationer inom gemenskapen.
Denna effekt kom emellertid inte att uppnås i Sverige, bl.a. på grund av
att de kvalificerade certifikaten kan komma att medföra skadestånds-
ansvar för utfärdaren, och p.g.a. kostnaden för att utfärda legitimatio-
nerna.
Regeringen har områdesvis inventerat och identifierat ett flertal om-
råden där formkrav hindrat ersättandet av den traditionella hanteringen
av fysiska dokument med elektronisk kommunikation. Flera myndigheter
har under de senaste åren infört rutiner som gör det möjligt för allmän-
heten att ge in ansökningar elektroniskt. Självdeklarationer, begäran om
föräldraersättning, tulldeklarationer och betalning av arbetsgivaravgift är
exempel på förfaranden som kan ske elektroniskt. Gemensamt för dessa
förfaranden är att det krävs någon form av verifiering av vem som är
avsändare samt verifiering av innehållet i det avsändaren skickar. För
detta ändamål används elektroniska signaturer.
I 2000 års IT-proposition aviserade regeringen initiativ till stimulans
och ökad utbredning av användningen av ny säkerhetsteknik. Regeringen
uppdrog i december 2000 åt Riksskatteverket att under ett inlednings-
skede ha ett sammanhållande ansvar för administrationen av certifikat för
elektronisk identifiering och elektroniska signaturer inom statsförvalt-
ningen. I samverkan med Riksförsäkringsverket, Patent- och registre-
ringsverket och Statskontoret utarbetade Skatteverket inom projektet
SAMSET vägledningar för elektronisk identifiering, underskrift samt
metoder för att förse myndigheters handlingar med ett slags elektronisk
stämpel med mera. Statskontoret genomförde, i samverkan med
SAMSET, en ramavtalsupphandling av tjänster för elektronisk identi-
fiering och kontroll av elektroniska underskrifter. Genom dessa ramavtal
svarar leverantörerna helt för att förse medborgarna med elektronisk
legitimation av tillräcklig kvalitet och för att kontrollera riktigheten varje
gång en myndighet vill identifiera en användare som söker kontakt elek-
troniskt eller kontrollera en elektronisk underskrift.
Den 1 januari 2004 inrättades Nämnden för elektronisk förvaltning
(e-nämnden). Nämndens uppgift är att stödja utvecklingen av ett säkert
och effektivt elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter och
mellan myndigheter och enskilda. Nämnden har antagit ett antal av de
Prop. 2004/05:175
156
grundläggande vägledningar för myndigheternas användning av elektro-
nisk identifikation och elektroniska underskrifter som Skatteverket utar-
betat inom SAMSET-projektet.
Post- och telestyrelsen (PTS) har på regeringens uppdrag gjort en
undersökning om elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet
i Sverige. Undersökningen visar att det för närvarande framförallt är
banker och myndigheter som erbjuder konsumenter e-tjänster som kräver
elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet. Användningen
av Internetbank är utbredd, men i övrigt är användandet begränsat. En
ökad användning bland konsumenter förutsätter fler e-tjänster som kräver
elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet. Det är även
viktigt att öka kunskapen om de tjänster och lösningar som finns.
Majoriteten av svenska företag har enligt PTS någon form av lösning
för autentisering i företagets IT-system. Den vanligaste lösningen är an-
vändarnamn och statiska lösenord. Det är framförallt mindre företag som
helt saknar lösningar för autentisering. Drygt tio procent av företagen
använder certifikatlösningar i sina interna IT-system, företrädesvis större
företag. En tredjedel av företagen använder elektroniska signaturer.
Enligt undersökningen är även användningen inom EU begränsad. Det
är framförallt banker och myndigheter som erbjuder tjänster som kräver
elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet.
Behovet av ökad användning
Det finns en stor potential för utveckling av nya tjänster och produkter
baserade på e-legitimationer i såväl myndigheter, kommuner och lands-
ting samt näringsliv. Därför bör staten på olika sätt gynna en ökad
användning av e-legitimationer. Utvecklingen av olika e-legitimationer
bör dock ske i marknadens regi. Statens roll bör vara att gynna använd-
ningen av e-legitimationer, stimulera konkurrens mellan utfärdare och att
undanröja infrastrukturella, marknadsmässiga och konkurrensmässiga
hinder. Genom att efterfråga e-legitimationer kan staten stimulera denna
marknad.
Den offentliga sektorn hade under vintern 2003–2004 mer än tre och
en halv miljoner unika besökare under en tremånadersperiod på sina
webbsidor. Det motsvarar ca två tredjedelar av alla aktiva Internet-
användare. Många av besökarna använder de tjänster som erbjuds. För att
offentliga aktörer skall kunna erbjuda e-tjänster behövs bland annat lös-
ningar för elektronisk identifiering och signering. I kommunerna har
e-legitimationerna inte haft samma genomslag. I många fall har små
kommuner inte ansett sig haft råd med sådana tjänster.
För att säkra en dynamisk utveckling av informationssamhällets säker-
hetslösningar, samt för att gynna konkurrens och kostnadseffektivitet i
säkerhetslösningarna bör staten verka för att det etableras teknikneutrala
standarder för elektroniska signaturer inom offentlig sektor. Detta hänger
samman med behovet av gemensamma grundfunktioner som behandlas i
avsnitt Förvaltningspolitiska mål för en sammanhållen förvaltning (11.4).
Säkerhetskraven i tjänster eller produkter som förutsätter elektroniska
signaturer bör vara rimliga i förhållande till riskerna. Att säker-
hetslösningen varierar efter tjänstens och informationens karaktär medför
ett brett register av säkerhetslösningar. Lösningar som är anpassade till
Prop. 2004/05:175
157
tjänstens behov av säkerhet ger möjlighet till fortsatt utveckling och ökad
användning. Sådana säkerhetslösningar har också goda förutsättningar att
bli kostnadseffektiva.
15.9
Elektronisk handel och upphandling i offentlig sektor
Regeringens bedömning:
Staten bör vara pådrivande så att tillväxt-
potentialen i e-handel och offentlig upphandling utnyttjas fullt ut. Myn-
digheterna bör genom att utveckla en kostnadseffektiv användning av
e-handel främja att e-handeln ökar.
Skälen för regeringens bedömning
Bakgrund
Elektronisk handel (e-handel) inbegriper alla situationer där parter ut-
växlar affärsinformation via olika former av elektronisk kommunikation
och där minst en part har ett ekonomiskt intresse av kommunikationen.
Ett annat vanligt förekommande begrepp är elektroniska affärer
(e-affärer). Begreppet används till vardags som substitut till e-handel,
men används även i en vidare definition som inbegriper mer än själva
affärssituationen, t.ex. administrativa funktioner som elektroniska kata-
loger, orderhantering och transportlogistik. Med elektronisk offentlig
upphandling (e-upphandling) avses den del av offentlig sektors e-handel
som regleras av lagen om offentlig upphandling.
I den förra IT-propositionen (prop. 1999/2000:86) lyfte regeringen
fram elektronisk handel som ett medel för tillväxt och fastslog avsikten
att ta en mer aktiv roll vad gäller elektronisk handel i den offentliga
sektorn, och då särskilt elektronisk upphandling (e-upphandling). Den
offentliga sektorn har en viktig roll som föregångare och gott exempel
inom e-handel.
Statskontoret visar i en undersökning (Att främja offentlig elektronisk
handel, Statskontoret 2004:104) att användningen av elektronisk upp-
handling i statliga myndigheter ännu inte har kommit så långt som man
trodde för fem år sedan. Av samtliga statliga myndigheter hade 15 infört
e-handel 2003 och ytterligare sju myndigheter drev, vid tiden för under-
sökningen, pilotprojekt inom området. De e-handelstillämpningar som
existerar i statliga myndigheter är skanning av pappersfakturor, elektro-
niska avrop eller beställningar och mottagning av elektroniska fakturor.
Av de myndigheter som startat med e-handel eller driver pilotprojekt
avsåg hälften att utöka e-handeln till fler varu- och tjänsteområden.
Majoriteten av de statliga myndigheterna har således ännu inte infört IT
som stöd för inköps- och fakturaprocesserna. Andelen myndigheter som
svarade att de inte heller hade konkreta planer på att införa e-handel
uppgick till 76 procent. Många myndigheter uppgav dock att de på sikt
kan vara betjänta av stöd för att införa och bedriva e-handel. De
efterfrågade bl.a. möjligheten att kunna attestera fakturor elektroniskt,
stöd vid upphandling av e-handelssystem, t.ex. i form av centrala upp-
handlingar av e-handelssystem, samt stöd för verksamhetsutveckling.
Prop. 2004/05:175
158
Regeringen gav i juli 2003 Statskontoret i uppdrag att mellan åren
2003–2006 arbeta för en ökad användning av offentlig elektronisk
handel. Statskontoret skall bl.a. följa utvecklingen av den offentliga
användningen av elektronisk handel i samarbete med Sveriges
kommuner och landsting. Statskontoret skall utifrån sitt ansvar för den
statliga inköpssamordningen även föreslå och möjliggöra förändringar
som gynnar en ökad kostnadseffektiv användning av elektronisk
upphandling, där en särskild hänsyn skall tas till små och medelstora
företags möjligheter att delta i upphandlingen. Vidare skall Statskontoret
leda en arbetsgrupp för att sprida information om de nya upphandlings-
direktiven i de delar som berör elektronisk upphandling. Målgruppen är
företrädare för offentlig sektor, varu- och tjänsteleverantörer samt
IT-leverantörer. Arbetsgruppen skall bl.a. ha till uppgift att ta fram
underlag till den nationella plan för att införa elektronisk offentlig
upphandling som medlemsstaterna skall förbereda i enlighet med kom-
missionens handlingsplan den 21 oktober 2004, Action plan for the
implementation of the legal framework for electronic public procure-
ment. Uppdraget skall redovisas till regeringen i februari 2007.
Statskontoret har utarbetat ett handlingsprogram för ökad offentlig
e-upphandling. Arbetet har bl.a. resulterat i en kalkylmodell som kan
användas för att beräkna nyttan av e-inköp och e-fakturering inför beslut
att köpa in IT-system för ändamålen, ramavtal som verktyg för att stödja
offentlig upphandling, åtgärder för ökad kunskap och e-upphandlings-
kompetensen hos stat, kommun och landsting, bl.a. genom etablerande av
ett e-upphandlingsnätverk samt utvecklingsarbete för att ta fram öppna
standarder för elektronisk affärskommunikation.
Statskontoret har vidare deltagit i det internationella standardiserings-
organet CEN/ISSS workshoparbete runt e-upphandling samt deltar i det
europeiska arbetet Interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska
e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och med-
borgare vars syfte är att ur teknisk synvinkel möjliggöra elektronisk
offentlig upphandling mellan medlemsstaterna.
Post- och telestyrelsen (PTS) lämnade i februari 2004 en rapport om
e-betaltjänster. Rapporten innehåller en beskrivning av drivkrafter och
hinder för ökad användning av e-betaltjänster samt förslag till möjliga
åtgärder. Användningen av e-betaltjänster är i likhet med e-handeln fort-
farande förhållandevis liten. E-handelsföretags val av e-betaltjänster
baseras på egna behov och konsumenters vanor och önskemål. Bland de
tio största svenska webbutikerna är de vanligaste betalningsmedlen
kundkort, direktbetalning och elektronisk plånbok i fallande ordning. De
myndigheter som tar betalt via webben accepterar kort- och direkt-
betalning.
Ekonomistyrningsverket (ESV) har under 2005 påbörjat en utredning
om elektronisk fakturering, dels inom staten och dels mellan staten och
externa leverantörer.
Förutsättningar för e-handel
Det finns en potential till effektivisering med hjälp av IT i såväl små och
medelstora företag som i offentlig sektor. Den offentliga sektorn står
inför stora utmaningar under de kommande åren. Medvetna medborgare
Prop. 2004/05:175
159
kommer att ställa ökade krav på effektiv samhällsservice som kommer
att behöva balanseras mot stora besparingskrav. Service och besluts-
processer som leder till ökad intern effektivitet och förbättrad kommuni-
kation mellan myndigheten och medborgare respektive företag är något
som de flesta myndigheter aktivt strävare efter. De administrativa
processerna och handläggningen av olika ärenden sysselsätter ett stort
antal anställda inom offentlig verksamhet i dag. Dessa processer utgör
ofta basen till en väl fungerande samhällsservice och framtidens utman-
ingar ställer krav på att de kan utföras mer rationellt.
Ökad användning av IT inbegriper automatiskt en omvärdering och i
många fall en omstrukturering av verksamheten i många organisationer.
En ökad användning av e-handel kommer även att innebära att nya yrkes-
grupper kommer i kontakt med IT. Framför allt gäller detta inom
kommuner och landsting. Detta ställer även krav på utbildningsinsatser
av användarna.
Drivkrafter för e-handel
Drivkrafterna för e-handel i statliga myndigheter är enligt Statskontorets
undersökning möjligheten att effektivisera och att fokusera på kärnverk-
samheten. Myndigheter med erfarenhet av e-handel formulerar för-
tjänster med e-handel som att faktureringstiderna förkortas vid e-handel,
bättre priser, enklare ekonomistyrning, förbättrad kontroll och förbättrade
och enklare beställningar. Även i kommunerna ser man stora effektivi-
seringsmöjligheter. Nyttoeffekterna uppges vara ökad prismedvetenhet,
kortare hanteringstid för fakturor, och bättre uppföljning av inköp. Enligt
Sveriges kommuner och landstings undersökning av e-handel i kom-
muner har 108 kommuner infört IT som stöd för inköps- och faktura-
processerna. Av dessa har 80 kommuner infört elektronisk handel i
någon form.
I debatten framförs att en ökad e-handel kan minska det totala tran-
sportarbetet i samhället. Genom användning av forskningsresultat från
studier på IT:s påverkan på transporter kan effekter av ökad IT-använd-
ning mätas. Det är angeläget att sådana studier följs upp.
Hinder för en väl fungerande e-handel
I en skrivelse till regeringen påpekade Sveriges kommuner och landsting
i december 2004 att det fortfarande återstår en rad åtgärder för att ut-
veckla användningen av e-handel i sektorn. Kommunerna upplever brist
på resurser (både ekonomiska och personella) som det främsta hindret för
e-handel. Man anser att de knappa resurser som finns behöver kon-
centreras på kärnverksamheten i den kommunala verksamheten, snarare
än på investeringar i IT-system.
Alltför många små och medelstora företag saknar, enligt kommunerna,
kunskap och incitament för att införa elektronisk handel. Eftersom kom-
munerna är beställare av mycket entreprenadarbeten utförda av sådana
företag, är det viktigt att småföretagarna har tillräcklig upphandlings-
kompetens. Behovet av upphandlingskunskaper kommer att öka bl.a.
p.g.a. nya europeiska upphandlingsdirektiv.
Prop. 2004/05:175
160
Vidare efterlyser man en tydligare samordning av IT-frågor från
statens sida. Man anser att ärenden om e-handel, småföretagande och
e-upphandling bland myndigheter, kommuner och landsting behöver
samordnas utifrån de behov som finns, och inte utifrån den departe-
mentala arbetsindelningen i Regeringskansliet.
Det finns infrastrukturella brister som hämmar e-handeln. Kommu-
nerna påpekar behovet av ökat svenskt deltagande i internationella
standardiseringsfora. Där kan t.ex. standarder för IT-infrastruktur ut-
vecklas ytterligare. Man betonar t.ex. behovet av ökade satsningar kring
frågor om användning av elektroniska signaturer och en långsiktigt håll-
bar elektronisk arkivering.
PTS redovisar även ett antal hinder för en ökad användning av e-betal-
tjänster och e-handel. Dessa kan huvudsakligen grupperas under tillit och
säkerhet, informationsbrist samt avsaknad av standarder och ringa sam-
arbete. Problem kan vara bristande säkerhet i vissa e-betaltjänster, eller
de omständigheter som råder kring betalningen, tex ett lågt säkerhets-
medvetande hos användaren.
Enligt PTS präglas marknaden för e-betalningar av stora och domine-
rande aktörer som äger infrastrukturen för större och mindre betalningar.
Samarbete med dessa är nödvändigt för aktörer i beroendeställning (t.ex.
mindre e-betaltjänsteföretag och e-handelsföretag). Ett utvecklat samar-
bete de stora aktörerna sinsemellan, kring bl.a. standarder, är angeläget
för att minska administrativ och teknisk komplexitet med minskade kost-
nader som följd. Detta skulle öka incitamenten att gå över till e-betal-
tjänster för såväl e-handelsföretag som konsumenter.
Önskemål om åtgärder för ökad användning av e-handel
E-handel bör enligt Sveriges kommuner och landsting ses i ett infra-
strukturellt perspektiv. Samma förfaranden och rutiner bör så långt som
möjligt kunna användas både för affärer mellan företag och för offentliga
organs upphandlingar och inköp från privata företag. Man anser att staten
har ett särskilt ansvar för att skapa en god infrastruktur för e-handel. För-
bundet föreslår en rad insatser för att åstadkomma en sådan god infra-
struktur. Bland annat efterfrågar man utbildnings- och informations-
insatser riktade till små och medelstora företag, med anledning av
kommande nya regelverk för upphandling 2006. Vidare efterfrågas i
skrivelsen en samordning i Regeringskansliet av frågor kring elektronisk
offentlig upphandling. Enligt skrivelsen bör hög prioritet ges åt arbetet
med att åstadkomma en hållbar, säker elektronisk långtidsarkivering.
Sveriges kommuner och landsting föreslår också att en etablerad standard
för elektroniska fakturor i kommunerna även skall användas i statliga
myndigheter. Man anser även att det är viktigt att Sverige i större ut-
sträckning än i dag deltar i standardiseringsarbetet på europeisk och glo-
bal nivå.
PTS redovisar i sin rapport möjliga insatser för att stimulera e-handel
och e-betalningar från statens sida inom främst tre områden: att staten går
före som en aktiv användare, att staten följer utvecklingen och att infor-
mera inom de områden som faller inom respektive myndighets sektors-
område.
Prop. 2004/05:175
161
EG-direktiv inom området offentlig upphandling
I mars 2004 antog Europaparlamentet och rådet nya direktiv inom områ-
det offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Enligt direktiven får all kommunikation och allt informationsutbyte efter
den upphandlande enhetens eget val ske med elektroniska medel.
Regeringen har tillsatt en utredare (dir. 2004:47) som skall lämna förslag
till hur direktiven skall genomföras i svensk rätt. Utredningen har antagit
namnet Upphandlingsutredningen 2004. Utredningen har i mars 2005
överlämnat ett delbetänkande, Nya upphandlingsregler 2005 (SOU
2005:22). Den nya svenska lagstiftningen för området offentlig upp-
handling planeras träda ikraft under 2006.
De nya direktiven innehåller flera ändringar och tillägg jämfört med de
nu gällande reglerna. Bl.a. syftar regeländringarna till att myndigheterna
skall kunna begära att anbud lämnas på elektronisk väg. De förändrade
reglerna kommer även att innebära att myndigheterna har möjlighet att
använda sig av elektroniska auktioner i vissa fall, samt s.k. dynamiska
inköpssystem. Reglerna är inte obligatoriska att genomföra i nationell
lagstiftning. Medlemsstaterna kan således välja att avstå från att införa
dem. Regeringen har gett Upphandlingsutredningen 2004 tilläggsdirektiv
(dir. 2005:39), där bl.a. dessa frågor skall behandlas. Uppdraget skall
redovisas i januari 2006.
En genomförandekommitté under kommissionen, Rådgivande kom-
mittén för offentlig upphandling, har bildat en arbetsgrupp som skall
arbeta med frågor som rör elektronisk upphandling i syfte att stödja
medlemsstaterna med att implementera de nya direktiven.
Nordiskt samarbete
Under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet togs en
e-handelsstrategi för Norden fram och presenterades i mars 2004. Stra-
tegin betonar betydelsen av att synliggöra nyttan med e-handel för kon-
sumenter. Vidare tar strategin upp konsumenternas förtroende för
e-handel, företagens
IT- och e-handelskompetens, standardisering och
interoperabilitet samt statens roll som förebild. Många marknader är i
dag snarare nordiska än svenska, varför enhetliga förutsättningar för
e-handel skulle kunna bidra till ökad effektivitet i många branscher.
Regeringens arbete går väl i linje med de områden som tas upp i
strategin. Exempelvis har PTS fått i uppdrag att informera Internet-
användare, både konsumenter, små och medelstora företag och myndig-
heter, om säkerhetsfrågor för att därigenom stärka tilltron till Internet
som redskap i exempelvis handeln. På kompetensområdet har Nutek
drivit projektet
IT.SME, ett program som syftar till att öka IT-kunskapen
bland små företag.
Efter danskt initiativ har frågan om en nordiskt standardiserad
e-faktura kommit upp i syfte att enhetliggöra den tekniska infra-
strukturen.
Prop. 2004/05:175
162
Små företag och offentlig upphandling
Nutek kommer under 2005 att redovisa en analys av i vilken utsträckning
små företag upplever särskilda problem att delta i offentliga upp-
handlingar i Sverige samt ge förslag till hur små företag skall ges bättre
möjligheter att delta i offentliga upphandlingar. Behovet av förstärkning
av företagens kompetens i dessa avseenden behandlas i avsnitt 15.10.
15.10
IT-kompetens i små och medelstora företag
Regeringens bedömning:
Ekonomiskt stöd till IT-kompetensutveckling
i små och medelstora företag bör ges för att öka företagens användning
av e-handel i syfte att öka konkurrenskraft, innovationer och tillväxt.
Nutek:s rapport Handlingskraft med IT: Överensstämmer med
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att sats-
ningen på IT-kompetens i små och medelstora företag är positiv.
Länsstyrelsen delar Nutek:s förslag att rikta insatserna till motiverade
företag och att insatserna skall vara nära knutna till företagens behov och
affärsnytta. Man stödjer även förslaget i det att bidraget skall vara
marknadskompletterande så att den etablerade marknaden för IT-tjänster
inte störs. Länsstyrelsen i Värmlands län tycker att den föreslagna
ansökningsprocessen riskerar att bli alltför komplicerad, och att tröskel-
effekter därför kan uppstå. Man argumenterar därför för alternativa
urvalsprocesser. Länsstyrelsen i Halland ser positivt på förslaget. Man
betonar vikten av att stödet skall vara öppet för regionala lösningar och
flexibelt för att kunna svara mot regionala behov. Man anser vidare att
programmet skall ha en tydlig koppling till de regionala högskolorna och
universiteten. Föreningen Svenskt Näringsliv konstaterar att frågan om
hur små och medelstora företag kan utvecklas i den internationella
konkurrensen är fundamental för Sveriges framtid och tillväxt. Det är
därför synnerligen angeläget att staten stödjer insatser för denna ut-
veckling. Man betonar betydelsen av att insatserna görs med ett tydligt
syfte, i detta fall tillväxt, och inte regionalpolitiska eller andra syften.
Föreningen Svenskt Näringsliv anser vidare att de särskilda medel på
30 miljoner kronor som förslaget innebär motsvarar en alltför blygsam
ambitionsnivå. Företagarna föreslår att IT-säkerhet ges en högre
prioritering än det förslag Nutek lämnat. I övrigt anser man att förslaget
väl överensstämmer med de mindre företagens behov på IT-området.
Man ser de mindre företagens interaktion med stat och kommun, rörande
e-betalningar och upphandling som särskilt angelägna. Dataföreningen
anser att initiativet är synnerligen viktigt och att de mindre företagen i
landet förmås satsa mer pengar på IT för ökad konkurrenskraft och
effektivitet. IT Jämtlands län välkomnar förslaget. Man menar emellertid
att bidraget är för litet, och förespråkar därför en statlig insats på minst
100 miljoner kronor av särskilda medel, så att investeringsramen totalt
kan uppgå till 300 miljoner kronor.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns en gemensam nytta i
att fler använder IT. Det blir enklare att kommunicera och interagera om
informationstekniken är spridd. Den stora förtjänsten i teknikens pro-
Prop. 2004/05:175
163
duktivitets- och kvalitetsvinster kan realiseras först då informations-
samhället inbegriper det stora flertalet. Bristande kompetens är fort-
farande ett stort hinder för en ökad användning av IT. Detta gäller
särskilt mindre företag med otillräckliga resurser att öka sin IT-kompe-
tens och att skaffa modern IT-utrustning. Inventeringen av de små och
medelstora företagens kunskaper och användning av IT visar att det även
för små företag finns effektiviseringsvinster att göra med IT. En ökad
användning av IT kan bidra till innovationer och tillväxt och många små
företag upplever en ökad affärsnytta med IT-användning. Men för det
lilla företaget är den initiala investeringskostnaden för sådana effektivi-
seringar i många fall för stor. De har behov av ytterligare kunskaper på
området.
Småföretagen (företag med 0–49 anställda) utgör 99 procent av alla
företag i Sverige. 42 procent av arbetskraften i den privata sektorn
arbetar i dessa företag. Småföretagen står för en stor del av tillväxtpoten-
tialen i näringslivet och deras betydelse för ekonomin förväntas öka.
Därför är det viktigt att IT-kompetensen i små och även medelstora
företag (50–249 anställda) ökar.
Regeringens bedömning är därför att ekonomiskt stöd till IT-kom-
petensutveckling i små och medelstora företag bör ges för att öka kon-
kurrenskraft, innovationer och tillväxt.
Regeringen har tidigare satsat på insatser inom kompetensutveckling,
småföretagande och användning av IT. Nutek har utvärderat de tidigare
satsningarna, ITSME och RegIT och erfarenheterna visar bl.a. att huru-
vida stödet knyts an till företagets verksamhet tycks vara avgörande för
hur lyckad insatsen blir. En annan erfarenhet är att lokalt förankrade
projekt har mer genomslagskraft än regionala projekt eller projekt utan
geografiskt fokus.
Att öka de mindre företagens IT-kompetens kan anses särskilt viktigt
mot bakgrund av de nya direktiven om offentlig upphandling som skall
implementeras i svensk lagstiftning senast 2006. De nya reglerna tillåter
upphandlande enheter att kräva att anbuden lämnas på elektronisk väg.
Detta skulle kunna underlätta och effektivisera anbudslämnande, men för
de företag utan nödvändig IT-kompetens kan detta i stället bli ett hinder
mot att deltaga i offentlig upphandling.
Nutek har på regeringens uppdrag redovisat ett förslag om hur
IT-kompetensen skall öka i små och medelstora företag i rapporten HIT–
Handlingskraft med IT (dnr N2004/8374/ITFoU) där tidigare erfaren-
heter tagits tillvara. Det övergripande syftet med programförslaget är att
öka affärsmöjligheterna och konkurrenskraften hos små och medelstora
företag genom användningen av IT som hjälpmedel för att uppnå tillväxt.
Programmet skall främja en IT-strategisk kompetens hos små och
medelstora företag. Det innebär att hjälpa småföretagen analysera och
finna de affärsprocesser där användningen av IT kan skapa mervärde för
företaget och finna var verksamheten kan effektiviseras. Programmet
riktar sig i första hand till sådana företag som redan i dag har insikt i och
förståelse för användande av IT i verksamheten. Bidraget bör gå till
företag som har ambitionen att växa, som har en relativt hög IT-mognad
och som är motiverade att ta till sig e-handelshantering som en del av
företagets affärsstrategi. Programmet skall genom bidrag och andra
medel stödja företag som utvecklat eller vill utveckla IT-strategisk
Prop. 2004/05:175
164
kompetens och främja genomförande av strategiska IT-lösningar. Pro-
grammet har även en bred ambition av mer folkbildande karaktär för små
och ensamföretag.
Regeringen avser att ge Nutek i uppdrag att stödja små och medelstora
företag genom det ovan beskrivna programmet. Regeringens avsikt är att
totalt 30 miljoner kronor, fördelat under en femårsperiod, avsätts för
detta ändamål. Ytterligare 70 miljoner kronor i planerad omslutning
bedöms kunna finansieras av regionala medel och från företagen själva.
15.11
Vidareutnyttjande av information från den offentliga
sektorn
Informationstekniken och den alltjämt växande användningen av denna
har skapat helt nya möjligheter att hämta information från olika håll och
att sammanställa och förädla informationen så att nya produkter och
tjänster kan skapas. Offentlig information, t.ex. geografiska uppgifter (se
avsnitt 14.7.3), näringslivsinformation och trafikinformation, är en viktig
ekonomisk resurs. Den utgör utgångsmaterial för nya digitala produkter
och tjänster. Information som redan finns i den offentliga sektorn kan
därför bli en viktig faktor för nya mobila tillämpningar och för den
digitala, kunskapsbaserade ekonomin. Offentlig information kan därmed
också starkt bidra till tillväxt, konkurrenskraft och fler arbetstillfällen.
Vikten av användning av information från offentliga myndigheter
behandlas mer ingående i IT-kommissionens skrifter Breddtjänster – ett
nytt skede i IT-politiken (SOU 2002:51) och Digitala tjänster – hur då?
(SOU 2003:55).
Såväl i 1996 som 2000 års IT-propositioner framhölls vikten av att till
stöd för samhällets informationsförsörjning utforma en väl fungerande
infrastruktur som ger hög tillgänglighet till basinformation och som
verkar tillväxtbefrämjande. Detta blir än viktigare och bl.a. dessa
utgångspunkter har varit vägledande i Sveriges deltagande i förhand-
lingarna kring Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av
den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den
offentliga sektorn, som syftar till att åstadkomma en harmonisering av
bestämmelserna för vidareutnyttjande av information från den offentliga
sektorn inom Europeiska unionen. Det utgör en del i fullföljandet av
Lissabonstrategin och handlingsprogrammet e-Europa 2005 och de
intentioner om bland annat tillväxt, kunskapsbaserad infrastruktur och
kunskapsbaserade tjänster som dessa ger uttryck för. Se mer om direk-
tivet i avsnitt 11.2. Utöver vad som där sägs avser regeringen också att
rikta informationsinsatser till företagen i syfte att förmå dem att till fullo
ta tillvara direktivets möjligheter.
Prop. 2004/05:175
165
15.12 IP-telefoni
m.m.
15.12.1 IP-telefoni
Regeringens bedömning: Utvecklingen av IP-telefoni bör följas noga.
Post- och telestyrelsen får i uppdrag att utreda möjligheten att nå nöd-
nummer 112.
Skälen för regeringens bedömning
Bakgrund
Allt fler av samhällets traditionella tjänster överförs över s.k. paketför-
medlande nät baserat på Internetprotokollet (IP). Ett exempel är IP-tele-
foni. Det är telefoni som använder IP-baserade nät, såväl det publika
Internet som privata IP-nät. Utformningen av IP-telefonin kan skilja sig
åt beroende på leverantör.
IP-telefoni har under de senaste åren utvecklats från en tjänst för större
företag och datorintresserade privatpersoner, till en tjänst som för slut-
användaren nästan helt och hållet liknar vanlig telefoni.
Enligt Post- och telestyrelsens (PTS) bedömningar använder ungefär
tusen svenska företag IP-telefonitjänster som erbjuds av operatörer.
Dessutom är intresset stort bland företag för interna telefonilösningar
baserade på Internetprotokollet, något som gör företagen mindre bero-
ende av de telefonitjänster som teleoperatörerna erbjuder. För företagen
är fördelen att samma nät kan användas för både tal och dataöverföring,
vilket kan innebära minskade utgifter för administration, inköp och drift
av nät.
Också bland privatpersoner växer intresset. Enligt uppgifter från PTS
har sedan halvårsskiftet 2003 antalet abonnenter tredubblats, från 20 000
abonnenter i juni 2003 till 56 000 i juni 2004.
Drivkraften för att använda IP-telefoni är främst lägre kostnader för
kunden. Detta gäller framför allt trafikkostnaderna för internationella
samtal men även kostnaderna för abonnemang och andra grundavgifter
blir lägre. Denna utveckling påverkas av att konkurrensen på marknaden
för internationella samtal generellt blir allt hårdare med lägre priser som
följd.
Under senare tid har marknaden för fast telefoni kommit in i en ny fas
på grund av framför allt två företeelser. Dels har PTS fattat beslut om att
TeliaSonera Sverige AB skall erbjuda en återförsäljartjänst för telefoni-
abonnemang till andra operatörer, dels har IP-telefoni blivit en kommer-
siell produkt som erbjuds via alternativa accessnät (dvs. abonnemang hos
TeliaSonera Sverige AB behövs inte) såsom kabel-tv-nät och datanät
(LAN) men även via existerande kopparnät för traditionell telefoni. Detta
ger flera operatörer möjlighet att ta ett helhetsansvar för kundens behov
av telefoni. Därigenom kan operatören erbjuda kunden paketlösningar,
t.ex. ”Triple Play” dvs. en paketlösning som innehåller de tre tjänsterna
Internet, telefoni och television tillsammans. Ytterligare exempel är de så
kallade fritidsabonnemangen där minutavgiften helt eller delvis slopats
och ersatts av en fast avgift. Så kallad bundling eller paketering av flera
tjänster kan dock leda till konkurrensproblem och en minskad valfrihet
Prop. 2004/05:175
166
hos kunden som kanske vill välja TV- och telefonileverantör oberoende
av Internetoperatör.
Genom IP-tekniken kan operatören utnyttja tillgänglig nätkapacitet på
ett bättre sätt än vid traditionell kretskopplad kommunikation. Genom att
en och samma teknik används för all slags kommunikation uppnås skal-
fördelar vad gäller såväl anskaffning av utrustning som kompetens,
underhåll och utveckling av infrastruktur och tjänster. Utvecklingen
beskrivs mer utförligt i bilaga 18.
IP-kommunikation har den stora fördelen att vid skador i nätverk diri-
geras trafiken automatiskt om till alternativa vägar om sådana finns.
IP-nät är relativt enkla och billiga att bygga upp. I ett IP-nät är det
relativt enkelt att använda telefonitjänsten och numret från olika platser,
t.ex. vid upprättandet av en temporär krisledningscentral, om det finns
tillgång till Internet. Taltrafik som baseras på IP kräver bandbredd endast
då man talar och kan kodas så att man hushållar med bandbredden, vilket
inte är möjligt för kretskopplad telefoni. Det går enkelt att utveckla
tilläggstjänster som kan användas vid kriser, t.ex. alarmeringsfunktioner
ut till terminalerna.
Vid ett lokalt strömavbrott fungerar i de flesta fall en traditionell krets-
kopplad fast telefon, eftersom den strömförsörjs från lokalstationen via
samma ledning som överför samtalstrafiken. Vid IP-telefoni saknas
denna typ av strömförsörjning. Det måste därför finnas lokal strömför-
sörjning till terminalen för att tjänsten skall fungera vid lokala ström-
avbrott. Lokalstationer för kretskopplad telefoni har ofta reservkraft
vilket gör att både accessnät och telefoner kan förses med ström under en
viss tid. Andra accessnät som används för uppkoppling mot Internet och
därmed för tjänster såsom t.ex. IP-telefoni, är däremot inte lika väl ut-
vecklade för reservkraftsförsörjning, t.ex. lokala fastighetsnät.
Vid vissa former av IP-telefoni vet operatören inte var abonnenten be-
finner sig. Då finns ingen möjlighet att dirigera nödsamtalet till närmaste
alarmeringscentral och det finns heller ingen möjlighet för SOS Alarm
AB att lokalisera den nödställde. Det pågår arbete, bland annat inom
standardiseringsorganisationerna, för att finna tekniska lösningar
gällande dirigering och positionering av nödsamtal vid denna typ av
IP-telefoni.
Enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK) är den som till-
handahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster skyldig att låta sin abon-
nent behålla sitt telefonnummer när denne byter till en annan tjänste-
leverantör. I LEK avses med telefonitjänst en elektronisk kommunika-
tionstjänst som innebär möjlighet att ringa upp eller ta emot samtal via
ett eller flera nummer inom en nationell eller internationell nummerplan,
inklusive nödsamtal. Med nödsamtal avses samtal till samhällets alarme-
ringstjänst via ett nummer inom fastställd nummerplan för telefoni.
Endast i de fall en IP-telefonitjänst utgör en telefonitjänst enligt defini-
tionen i LEK gäller skyldigheten att låta abonnenten behålla sitt telefon-
nummer vid byte av tjänsteleverantör. Möjligheten för abonnenten att
kräva att få behålla sitt telefonnummer är därför beroende av hur den
aktuella tjänsten är utformad.
Angrepp på Internettjänster, t.ex. IP-telefoni, kan bestå av belastnings-
attacker, avlyssning och förvanskning av information, datavirus,
datamaskar eller trojaner. Alla sårbarheter som finns när det gäller Inter-
Prop. 2004/05:175
167
net gäller även för IP-telefoni. Konstruktionen av IP-telefonitjänsten och
om den är krypterad eller ej avgör huruvida samtalen kan avlyssnas.
Avlyssning av traditionell telefoni är enklare att genomföra men
begränsas av tillgången till telestationerna och åtkomst till telenätet. I och
med att näten konvergerar och att all slags trafik går i samma fysiska nät
och använder samma logiska förmedlingsteknik (dvs. IP), kan sårbar-
heten därför öka för angrepp och störningar
Behov av utredning
Sammantaget utgör den utökade valmöjligheten ett starkt förändrings-
tryck på hela marknaden för fast telefoni. I dag förmedlas den största
delen av den fasta telefonin med analog teknik genom accessnätet, dvs.
den sista biten av nätet fram till kunden. Övergången till IP-telefoni skall
ses som en övergång till förmedling av telefoni via olika accessnät och
via många olika IP-telefonitjänsteleverantörer. Detta ligger i linje med att
i stort sett alla elektroniska kommunikationstjänster blir IP-baserade. De
erbjudanden som finns i dag om IP-telefoni kan ses som början till denna
migrering. Detta ger upphov till nya möjligheter och potentiellt stora för-
ändringar på marknaden för fasta telefonitjänster.
Utvecklingen kan främja konkurrensen på marknaden samt ge ökad
valfrihet och lägre priser för användarna. Regeringen ser därför positivt
på denna utveckling. Emellertid kan det ifrågasättas om begränsningarna
vad gäller strömförsörjning, möjligheten att dirigera och lokalisera nöd-
samtal, möjligheten för användarna att få behålla sitt telefonnummer vid
byte av leverantör samt frågor relaterade till säkerheten utgör ett pro-
blem. Flera av dessa begränsningar gäller givetvis också Internetrela-
terade tjänster överlag, men med hänsyn till den betydelse IP-telefonin
förväntas få avser regeringen att noga följa utvecklingen på området.
Regeringen anser att möjligheten för användaren att nå nödnummer 112
bör utredas och att Post- och telestyrelsen bör få i uppdrag att göra detta.
15.12.2 ENUM
Standardiseringsorganisationen för Internet, IETF, har specificerat funk-
tionen ENUM som översätter vanliga telefonnummer till Internetdomän-
namn. Detta möjliggör att vanliga telefonnummer kan användas på Inter-
net och andra IP-baserade kommunikationsnät. Översättningen sker
enligt en viss struktur motsvarande telefonnumrets form. ENUM kan
bl.a. påskynda konvergensen mellan t.ex. det vanliga telefonnätet och
Internet och underlätta olika former av kommunikation, även om använ-
darens vanliga telefonnummer är den enda identitet som ursprungligen är
känd.
Huvud- och toppdomänerna i domännamnen i det här fallet är de av
Internet Architecture Board (IAB) beslutade e164.arpa. De ENUM-
domännamn som fås genom översättningen används sedan i det vanliga
domännamnssystemet (DNS), adresseringssystemet för Internet. En
utförligare beskrivning av Internetadressering och DNS återfinns i
avsnitt 16.1.
Prop. 2004/05:175
168
Regeringen har tidigare gjort bedömningen (prop. 2002/03:110) att
ENUM kan komma att utvecklas till en samhällsviktig funktion som
ytterligare driver konvergensen mellan de olika typerna av nät. PTS har
därför på uppdrag av regeringen genomfört ett nationellt försök med
ENUM. Uppdraget har redovisats till regeringen den 22 december 2004.
PTS föreslår bl.a. att ENUM skall införas och drivas i kommersiella
former. PTS anser att ett permanent införande av ENUM skulle möjlig-
göra en teknikutveckling inom området för elektronisk kommunikation
som kan leda till en förbättrad konkurrens mellan olika aktörer, till nytta
för slutkunden genom ökat urval och lägre priser.
Frågan om ENUM:s permanenta införande bereds för närvarande i
Regeringskansliet. PTS slutrapport om ENUM har skickats ut på remiss
med sista svarsdatum den 15 september 2005.
15.13
IT i den skogsbaserade sektorn
Regeringen stödjer en teknisk plattform i EU:s 7:e ramprogram med
visioner fram till 2030. Teknikplattformar är ett av instrumenten i EU:s
sju ramprogram för forskning. Plattformarna skall fokusera och kraft-
samla Europas resurser på några utvalda strategiskt viktiga tekniska om-
råden. Varje plattform skall samla olika aktörer – företag, forsknings-
organisationer, myndigheter, konsumenter m. fl. – som skall ta fram
gemensamma strategier för utveckling, genomförande och användning av
teknikerna. Skogsbaserad industri är temat för en plattform. Utveck-
lingen och utnyttjandet av IT i kombination med en teknikplattform är
mycket viktig för konkurrenskraften för den skogsbaserade sektorn i
Sverige.
IT är en förutsättning för produktion, tjänster och service inom den
skogsbaserade sektorn. IT utnyttjas i dag i produktionen speciellt i sam-
band med processkontroll, automation samt ekonomistyrning. Ökad
användning av IT kan ge ökad sysselsättning och export. Detta gäller
t.ex. för tjänster och tekniska underleverantörer till pappers- och trä-
industrin och områdena bioenergi, skogsturism och kemi. IT-användning
inom dessa områden kan ge förbättrad logistik och hållbar utveckling.
Forskning kring dessa användningsområden kan i ett senare skede bidra
till framtagande av möjliga exportvaror. Det är viktigt med säkra IT-
tjänster inom tyngre basnäringar där de ekonomiska följdverkningarna av
intrång, virus, elavbrott etc. oftast blir avsevärda. Skogsbaserade företag
återfinns oftast i glesbygd och landsbygd och är därför beroende av
effektiv och säker IT-infrastruktur.
Utveckling av IT i kombination med forskning och utveckling om hur
man bör hushålla med skog, mark och vatten, kan skapa goda förutsätt-
ningar för en hållbar utveckling av basnäringarna. Standardiseringen
samt utvecklingen av geografiska informationssystem (GIS) för beskriv-
ningen av skogen ur ett landskapsperspektiv görs av Sveriges lantbruks-
universitet (SLU), Skogsbrukets forskningsinstitut (Skogsforsk), Skogs-
brukets datacentral (SDC) och Skogsvårdsorganisationen. Samråd mellan
nämnda organisationer, myndigheter och privata aktörer behandlar
IT-användningen av ny teknik och ny metodik inom skogsbruket. Det är
en teknisk utmaning att utveckla teknik som kan spåra härkomsten av
Prop. 2004/05:175
169
råvaran i olika skogsindustriella produkter genom hela logistikkedjan
från skog till konsument. Skälet till detta är att råvaran sönderdelas från
träd till trä eller fiber och sprids i allt mindre delar. Skogsbaserad sektor
har erfarenheter av mobila IT-tjänster och GIS som bör kunna utnyttjas i
detta sammanhang.
Enligt flera rapporter omsätts inte forsknings- och utvecklingsresultat
hos företagen inom sektorn i den omfattning som skulle vara möjlig. Rätt
utnyttjad IT skulle kunna öka hastigheten i informationsspridningen av
forskningsresultat och kunskaper till och från det omgivande samhället.
Nätverk och dialoger mellan beslutsfattare, företagare och samhälls-
medborgare med koppling till den skogbaserade sektorn på olika nivåer
internationellt och nationellt bör kunna förbättras med IT. Sveriges
mångåriga satsning på IT bör generera fler utvecklingsprojekt och ge
ökad tillväxt i form av nya produkter och tjänster inom skogsbaserad
sektor.
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
15.14 Informationssäkerhetspolitik
15.14.1
Övergripande om informationssäkerhetspolitiken
I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)
angavs att regler och system på IT-området bör vara sådana att de skapar
förtroende genom att vara säkra, förutsägbara, teknikneutrala, interna-
tionella och skydda individens integritet. Vidare prioriterades tre områ-
den inom informationssäkerhetsarbetet: skydd mot informationsopera-
tioner, ett säkrare Internet samt elektroniska signaturer och annan säker-
hetsteknik.
Under hösten 2001 och våren 2002 redogjorde regeringen för en stra-
tegisk inriktning på arbetet och en ansvarsfördelning mellan myndigheter
som arbetar med informationssäkerhetsfrågor, bl.a. i propositionen Sam-
hällets säkerhet och beredskap (prop. 2001/02:158, bet. 2001/02:FöU10,
rskr. 2001/02:261). Den övergripande strategin presenterades på följande
sätt:
Målet bör vara att upprätthålla en hög informationssäkerhet i hela
samhället som innebär att man skall kunna förhindra eller hantera
störningar i samhällsviktig verksamhet. Strategin för att uppnå detta mål
bör liksom övrig krishantering i samhället utgå från ansvarsprincipen,
likhetsprincipen och närhetsprincipen.
Principiellt gäller att den som ansvarar för informationsbehandlings-
system även ansvarar för att systemet har den säkerhet som krävs för att
systemet skall fungera tillfredsställande. En viktig roll för staten är därför
att se till hela samhällets behov av informationssäkerhet och vidta de
åtgärder som rimligen inte kan åvila den enskilda systemägaren.
För att förhindra allvarliga informationsattacker mot Sverige bör
underrättelse- och säkerhetstjänstens arbete förstärkas.
Regeringen aviserade även i den sistnämnda propositionen inrättandet
av fyra verksamhetsområden i syfte att förbättra informationssäkerheten.
Dessa var omvärldsanalys (Krisberedskapsmyndigheten), hantering av
uppgifter om IT-incidenter (Post- och telestyrelsen), teknikkompetens
Prop. 2004/05:175
170
(Försvarets radioanstalt), samt ett system för evaluering och certifiering
(Försvarets materielverk).
Regeringen tillsatte i juli 2002 en utredning angående vissa frågor om
informationssäkerheten i samhället (dir. 2002:103, Infosäkutredningen)
samt tilläggsdirektiv i februari 2003 (dir.
2003:29) april 2004
(dir. 2004:46) och i april 2005 (dir. 2005:53). Enligt direktiven skall bl.a.
förslag presenteras om hur den nationella strategin för infor-
mationssäkerhetsarbetet bör utvecklas samt hur Sveriges engagemang i
det nationella arbetet inom informationssäkerhetsområdet skall utformas.
Infosäkutredningen har redovisat uppdraget i tre delbetänkanden, Sig-
nalskydd (SOU 2003:27), Informationssäkerhet i Sverige och internatio-
nellt – en översikt (SOU
2004:32) samt Säker information
(SOU 2005:42) med förslag till en nationell strategi på informations-
säkerhetsområdet. Utredningen lämnar ett slutbetänkande den
9 september 2005. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen
i dessa frågor.
15.14.2 Internationellt
arbete
Allmänt
Informationssäkerhetsfrågorna är starkt beroende av internationell sam-
ordning. Samarbete är en förutsättning för informationssäkerhetspolitiken
bl.a. på grund av Internets gränsöverskridande natur. Arbetet sker i en
rad organisationer inom både den privata och offentliga sektorn.
Europeiska unionen
Sverige förde upp frågan om informationssäkerhet på EU:s dagordning
under det svenska ordförandeskapet. I Europeiska rådets slutsatser från
mötet i Stockholm den 23–24 mars 2001 framgick det att rådet tillsam-
mans med kommissionen skulle utarbeta en övergripande strategi för
säkerheten när det gäller elektroniska nätverk tillsammans med praktiska
åtgärder för genomförande.
Kommissionens meddelande (Nät- och informationssäkerhet: förslag
till en europeisk strategi) följdes av två rådsresolutioner om informa-
tionssäkerhet. I den första resolutionen (9799/01) konstaterar rådet att
samordningen av informationssäkerheten inom de tre olika pelarna måste
ses över. Den andra resolutionen från januari 2002 (15440/01) innehåller
vissa uppgifter för medlemsstaterna och kommissionen vilka syftar till att
förbättra nät- och informationssäkerheten på gemenskapsnivå. Reger-
ingen gav sin syn på resolutionerna i propositionen Samhällets säkerhet
och beredskap (prop. 2001/02:158).
Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet
Sedan den 14 mars 2004 är Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 460/2004 av den 10 mars 2004 om inrättandet av den europeiska
byrån för nät- och informationssäkerhet (eng. European Network and
Information Security Agency, Enisa) i kraft. Byrån skall bli ett expert-
Prop. 2004/05:175
171
och kompetenscentrum för informationssäkerhetsfrågor och skall öka
gemenskapens och medlemsstaternas, och därigenom även näringslivets,
förmåga att förebygga, åtgärda och lösa problem som rör nät- och infor-
mationssäkerhet. Byrån skall huvudsakligen ge råd och stöd till kommis-
sionen och medlemsstaterna. I förordningen återspeglas flera frågor som
bl.a. Sverige har fört fram. Det gäller t.ex. att den skall ha en bred syn på
informationssäkerhet och en stark representation för medlemsstaterna.
OECD
Inom OECD-samarbetet antogs nya riktlinjer om informationssäkerhet
den 25 juli 2002 (OECD Guidelines for the Security of Information Sys-
tems and Networks: Towards a Culture of Security). Riktlinjerna har
översatts till svenska: OECD:s riktlinjer för säkerheten i informations-
system och nät – på väg mot en säkerhetskultur.
Nordiska rådet
Inom ramen för det svenska ordförandeskapet 2003 för Nordiska minis-
terrådet för informationsteknik tog Sverige initiativ till ett projekt kring
elektroniska signaturers interoperabilitet i Norden.
Förenta nationerna
I december 2003 hölls första fasen av världstoppmötet om informations-
samhället (World Summit on the Information Society, WSIS) i Genève. I
den handlingsplan som antogs uppmanades bl.a. FN:s generalsekreterare
att bilda en arbetsgrupp för att särskilt utreda frågor kring förvaltningen
av Internet inför den andra fasen av toppmötet, som äger rum den 16–18
november 2005 i Tunisien.
15.14.3
Ett robust Internet i Sverige
Regeringens bedömning: Frågan om ett säkrare Internet bör priori-
teras. Statens möjligheter att följa utvecklingen av Internet bör för-
bättras. En strategi för ett säkrare Internet i Sverige bör utformas.
Skälen för regeringens bedömning: Internet har kommit att bli en
betydelsefull bärare av många tjänster inte bara e-post, Internetbanker
och e-förvaltning utan också för styrning och övervakning inom t.ex.
energi- och transportsektorerna. Näringslivets och den offentliga sektorns
användning av elektroniska tjänster m.m. som effektiva affärsverktyg är
beroende av en stabil infrastruktur. Det är därför viktigt att Internet orga-
niseras och förvaltas på ett väl fungerande och tillförlitligt sätt. Samtidigt
är Internets uppbyggnad i grunden robust och har stora möjligheter att
kunna fungera även under svåra förhållanden och vid störningar i tele-
kommunikationerna.
Från och med den 1 juli 2005 har lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation ändrats så att möjligheterna för tillsynsmyndigheten att
Prop. 2004/05:175
172
vidta åtgärder för god säkerhet och funktion har utvidgats (bet.
2004/05:TU17, rskr. 2004/05:201).
Ändringen innebär att nuvarande bestämmelse om att den som tillhan-
dahåller en allmänt tillgänglig fast telefonitjänst skall uppfylla rimliga
krav på bl.a. god funktion och säkerhet, utvidgas till att gälla även annat
än telefoni till fast nätanslutningspunkt som mobil telefoni och andra
allmänt tillgängliga kommunikationstjänster.
Trafikutskottet motiverade ändringen med bl.a. att väl fungerande och
driftsäkra kommunikationer har en avgörande betydelse i krissituationer
vilket gäller såväl de fasta som mobila telefonnäten. Den ökade använd-
ningen av Internet för viktiga ändamål för enskilda, företag, myndigheter
och organisationer innebär också att infrastrukturen för Internet på annat
sätt än via telefonledningar har kommit att få en allt större betydelse för
att uppnå ett säkert kommunikationssystem. Regeringen delar denna be-
dömning men anser att ytterligare arbete inom området behövs.
Sverige kan inte på egen hand säkerställa en tillförlitlig drift av Inter-
net. Politiken för ett robust Internet bör därför syfta till att, tillsammans
med andra Internetintressenter såväl inom landet som utomlands skapa
underlag för och vidta de åtgärder som är möjliga i Sverige. Politiken
syftar också till att ta fram information och underlag för bedömning av
Internets robusthet i andra avseenden.
För att underlätta och tydliggöra det fortsatta arbetet inom området bör
en strategi formuleras. Regeringen återkommer i avsnitt 15.15 om detta.
Det står också klart att domännamnssystemet är av stor betydelse för
Internet. I avsnitt 16 föreslås en lag för toppdomäner för Sverige på
Internet.
15.14.4 Sveriges
IT-incidentcentrum
Regeringens bedömning: I det fortsatta arbetet med en funktion för
IT-incidentrapportering bör den internationella rollen stärkas och
balansen mellan informationsspridning och rapportering ses över.
Skälen för regeringens bedömning: Post- och telestyrelsen (PTS)
utredde 1999–2000 på regeringens uppdrag förutsättningarna för att
inrätta en särskild funktion för IT-incidenthantering. En IT-
incidenthanteringsfunktion syftar till att motverka angrepp på IT-system.
Efter en sammanvägning av Sårbarhetsutredningens betänkande och
regeringens proposition Samhällets sårbarhet och beredskap (prop.
2001/02:158) fick PTS i maj 2002 i uppdrag av regeringen att inrätta en
rikscentral för IT-incidentrapportering. PTS har redovisat arbetet i
rapporten Uppbyggnaden av Sveriges IT-incidentcentrum (dnr
N2002/5443/ITFoU).
Sedan den 1 januari 2003 är Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic) i drift.
Centrumet har som främsta uppgift att stödja samhället i arbetet med
skydd mot IT-incidenter genom att inrätta ett system för informations-
utbyte om IT-incidenter mellan samhällets organisationer och Sitic. Sitic
skall snabbt kunna sprida information i samhället om nya problem som
kan störa IT-system. Att lämna information och råd om förebyggande
åtgärder ingår också i uppdraget. Slutligen skall Sitic sammanställa och
Prop. 2004/05:175
173
ge ut statistik som underlag för kontinuerliga förbättringar i det före-
byggande arbetet. Sitic bidrar även till bl.a. det arbete om ett robust
Internet i Sverige som PTS har fått i uppdrag att genomföra och mycket
av faktainnehållet i PTS webbplats om säkerhet på Internet och en tjänst
som testar säkerhet i datorer.
En ändring i sekretesslagen (1980:100) som trädde i kraft den 1 juli
2004 ökar möjligheterna för Sitic att få in rapporter om IT-incidenter,
eftersom Sitic nu kan sekretessbelägga rapporter som bedöms känsliga.
I dagsläget har Sitic såväl personal som juridiska och tekniska resurser
för att arbeta med hela samhället, dvs. myndigheter, kommuner, lands-
ting och privata företag.
Sitic har nära relationer med övriga europeiska statliga CERT-organi-
sationer (Computer Emergency Response Teams) samt fungerande
gränssnitt mot liknande svenska, europeiska och globala organisationer.
Sitic arbetar främst med att samla in, värdera, filtrera och publicera
information på svenska om sårbarheter i IT-system. Detta är särskilt vik-
tigt för små och medelstora organisationer som inte själva har tillräcklig
omvärldsbevakning utan ofta bara använder information från Sitic. Sitic:s
material kan sägas komma från en oberoende källa och kompletterar det
som kommer från andra organisationer. Viss information härrör direkt
från det internationella CERT-samarbetet och är inte tillgänglig från de
kommersiella aktörerna. Sitic publicerar information om sårbarheter i
sina s.k. särskilda råd och blixtmeddelanden. Då tar man hänsyn till hur
spridda vissa produkter är i Sverige och hur allvarlig en sårbarhet är.
Informationen görs tillgängliga främst via Sitic:s webbplats och är kost-
nadsfri. Med informationen kan intressenterna förebygga incidenter och
därigenom få en stabilare drift och spara pengar.
De mätningar som har gjorts på Sitic:s webbplats visar att besöken
ökar. Första kvartalet 2005 besöktes Sitic:s webbplats i genomsnitt
1243 gånger per dag – en ökning med över 70 procent sedan första kvar-
talet 2004. Användningsmönstret pekar på att webbplatsen i stor ut-
sträckning används av personer som arbetar med informationssäkerhet,
snarare än privatpersoner.
IT-incidentrapporter tas emot på flera sätt, bl.a. via Sitic:s webbplats.
Under Sitic:s arbete har det visat sig att den viktigaste rollen är
omvärldsbevakning och informationsspridning. Få sårbarheter upptäcks
genom att intressenter rapporterar till Sitic, medan många är intresserade
att ta del av Sitic:s varningar och råd. De delar av uppdraget för Sitic som
rör IT-incidentrapportering och statistik bör därför omformuleras.
Sitic:s arbete har visat att CERT-utvecklingen i hög grad drivs av inter-
nationellt samarbete. Därför bör det internationella CERT-samarbetet
stärkas.
Infosäkutredningen (se avsnitt 15.4.1) har i uppdrag att se över Sitic:s
roll och utvärdera funktionen för IT-incidentrapportering. Utredningen
skall lämna ett slutbetänkande den 9 september 2005. Därefter avser
regeringen återkomma i denna fråga.
Prop. 2004/05:175
174
15.14.5
Information till användare
Det avgörande informationssäkerhetsarbetet kan oftast bara göras av IT-
användare själva, t.ex. hushåll, företag, myndigheter och andra organisa-
tioner, genom att de ökar säkerheten i de egna systemen. På marknaden
finns en god tillgång av produkter och tjänster inom området.
PTS har regeringens uppdrag att sammanställa information om säker-
het vid Internetanvändning. Informationen vänder sig till hushåll, små
och medelstora företag och organisationer samt små och medelstora
myndigheter. Informationen behandlar bland annat teknisk information,
risker, sårbarhet, skador och hur dessa kan lindras samt möjligheter och
risker med e-transaktioner.
PTS säkerhetsinformation till Internetanvändare har nått ut genom en
webbplats (www.pts.se/internetsakerhet) och en interaktiv utbildning
samt informationsmaterial, som lanserades i början av november 2003.
Sedan april 2005 är det också möjligt att genom en ny webbtjänst testa
säkerheten på en hemdator. I april 2005 gjordes 30 000 besök på webb-
platsen och under den första månaden genomfördes över 100 000 säker-
hetstester.
15.15
Strategi för ett säkrare Internet i Sverige
15.15.1
Mål och avgränsning
Regeringens bedömning: Målet för en strategi för ett säkrare Internet
i Sverige bör vara att säkerställa kritiska funktioner i Internets infra-
struktur.
Strategin bör inriktas på fysisk och logisk infrastruktur samt på
information, kunskapsutveckling och internationellt arbete.
PTS rapport Strategi för att säkra Internets infrastruktur: Målet
för strategin är enligt Post- och telestyrelsens (PTS) förslag att den skall
bidra till att långsiktigt säkerställa kritiska funktioner i Internets
infrastruktur som vid bortfall kan medföra omfattande störningar eller
avbrott som försvårar eller förhindrar användning av Internet för stora
grupper av enskilda användare eller för viktiga företag, myndigheter och
organisationer.
För att nå ett säkrare Internet i Sverige anser PTS att det är strategiskt
viktigt för staten att kunna påverka och följa upp kraven på tillhanda-
hållare av de funktioner som är centrala för Internets funktion. Det är
även viktigt att uppnå högre säkerhet för de två mest kritiska funktio-
nerna för att Internet skall fungera, nämligen domännamnssystemet
(DNS) och trafikutbytet mellan operatörer. Utöver detta arbete är det
viktigt att planera för eventuella allvarliga störningar och katastrofer.
Det är enligt rapporten även viktigt att nå en högre kunskapsnivå och
medvetenhet om säkerhet på Internet hos Internetanvändare för att kunna
nå ett säkrare Internet. Medvetenhet är ett första steg mot att få till stånd
en attityd- och kulturförändring i samhället när det gäller användarens
skydd av sin miljö och sitt beteende vid Internetanvändning.
För att nå ett säkrare Internet är det dessutom enligt PTS viktigt att
förutsättningarna finns för ett samordnat svenskt agerande i interna-
Prop. 2004/05:175
175
tionella forum på Internetsäkerhetsområdet. Nationell och internationell
samverkan är även viktigt för att kunna hantera kommande IT-incidenter.
Att fortsätta det pågående arbetet för att öka motståndskraften mot
störningar som påverkar de fysiska delarna av Internets infrastruktur är
också av vikt. PTS menar att de investeringar som staten hittills genom-
fört har inneburit att många av de mest vitala delarna av Internets infra-
struktur har ett gott fysiskt skydd. PTS anser slutligen att det är viktigt att
samordnade satsningar görs från statens sida när det gäller forskning
inom informationssäkerhet med avseende på Internet för att få störst
utväxling på satsade resurser.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till försla-
gen i rapporten eller lämnar dem utan erinran. Statskontoret och Data-
inspektionen pekar på vikten av standarder. Konsumentverket anser att
för stort ansvar för säkerheten läggs på användarna. Flera remissinstanser
vill ha tydligare ansvarsfördelning (Krisberedskapsmyndigheten,
Banverket och Föreningen Svenskt Näringsliv). Ericsson Sverige AB
anser att logisk säkerhet borde vara högst prioriterat, sedan ökat
säkerhetsmedvetande. SIG Security föreslår att en kommitté tillsätts för
att göra en ny Internetutredning.
Skälen för regeringens bedömning
Inledning
Regeringen agerar för att främja och utveckla användningen av Internet
och prioriterar särskilt frågan om ett säkrare Internet. Internet har kommit
att bli en betydelsefull bärare av många viktiga tjänster såsom e-post,
Internetbanker och e-förvaltning. Internet används också i flera sam-
hällsviktiga system. E-handelns utveckling som ett effektivt affärsverk-
tyg är beroende av en stabil infrastruktur. Det är därför viktigt att Internet
organiseras och förvaltas på ett väl fungerande och tillförlitligt sätt och
att ansvarsfördelningen är tydlig.
Regeringen verkar också för en internationalisering av ansvar och
befogenheter över centrala funktioner för Internet. Regeringen har arbetat
aktivt för detta i Governmental Advisory Committee (GAC), den mellan-
statliga rådgivande kommittén till Internet Corporation for Assigned
Names and Numbers (ICANN) och inom World Summit on Information
Society (WSIS).
Vad är Internet?
Det första nätverket, som använde nätverkstekniken Internet Protocol
(IP) för kommunikation mellan olika datorer, bildades 1969 mellan tre
universitet och ett institut i USA och kan sägas vara Internets ursprung.
Under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet anslöts allt fler
nätverk vilket bidrog till det som vi i dag kallar Internet. I och med att
domännamnssystemet (DNS) introducerades under 1980-talet för att
underlätta adresseringen och World Wide Web-tekniken i början på
1990-talet med användarvänligt gränssnitt, skedde en explosionsartad
utveckling av antalet anslutna datorer. I dag består Internet av ett stort
Prop. 2004/05:175
176
antal sammanlänkade nätverk världen över och används praktiskt taget i
alla delar av samhället (se vidare avsnitt 16.1).
Beroendet av Internet ökar
Samhället blir allt mer beroende av säker och fungerande kommunikation
över Internet. I februari 2003 konstaterade PTS, efter att ha intervjuat
flera stora organisationer, att samhällets beroende av Internet inte var så
stort att ett avbrott skulle få allvarliga konsekvenser, men att beroendet
ökade. Sedan dess har två år gått och Internet är i dag ibland verksam-
hetskritiskt för delar av näringslivet. Krisberedskapsmyndigheten gjorde
bedömningen 2004 att ”de flesta samhällskritiska verksamheter är
beroende av ett fungerande Internet, varför Internet i sig borde klassi-
ficeras som en kritisk infrastruktur”. En del företag baserar hela sin
verksamhet på Internet. Internet används dessutom bl.a. som infrastruktur
för styrning av processer inom industrin. Även den offentliga sektorn har
ökat sitt Internetberoende bl.a. i och med satsningar på självbetjänings-
tjänster och 24-timmarsmyndigheter. En mycket stor del av de betal-
ningar som allmänheten gör sker via Internet under de fem sista dagarna
varje månad. För många svenskar utgör Internet en viktig informations-
kanal vid t.ex. stora nyhetshändelser.
Flera tillämpningar i samma nät
En tydlig utveckling i dag är att tjänster som telefoni, webbplatser, radio
och television i allt högre grad använder samma fysiska infrastruktur
med trafiken baserad på IP. Konvergensen äger rum för såväl nät,
tjänster, apparater som marknader. Angående konvergens, se även bilaga
18 IT-marknad och IT-infrastruktur.
Internet har i dag en stor mängd användare och de mest populära
tillämpningarna är e-post, sökning och hämtning av information, inter-
aktiva e-tjänster, fildelning och interaktiva spel. Ytterligare en tillämp-
ning, som är på frammarsch, är IP-telefoni (se avsnitt 15.12).
Avgränsning
En strategi för ett säkrare Internet bör vara inriktad mot att säkerställa
Internets infrastruktur. Strategin bör däremot inte omfatta åtgärder som
användare måste vidta för att säkra information som skickas över Internet
genom t.ex. kryptering, säker identifiering eller åtgärder mot störande
verksamhet som inte direkt utgör hot mot Internets infrastruktur. Strate-
gin bör dock omfatta åtgärder för att informera användarna så att dessa
inte utsätter sig för onödiga risker och skyddar sin miljö för att inte
utgöra ett hot mot Internets infrastruktur.
Mål
Även om Internet i grunden är ett robust system för elektronisk kommu-
nikation går det inte att en gång för alla lösa de säkerhetsproblem som
finns på Internet. Därför är det enligt regeringen angeläget att ha ett lång-
Prop. 2004/05:175
177
siktigt arbete för att följa, främja och, där det är lämpligt, påverka säker-
hetsarbetet.
Målet för en strategi för ett säkrare Internet i Sverige bör vara att
säkerställa kritiska funktioner i Internets infrastruktur. Kritiska funktio-
ner är sådana som om de inte upprätthålls ger omfattande störningar eller
avbrott och på så sätt försvårar eller förhindrar användning av Internet
för stora grupper av enskilda användare eller för viktiga företag, myndig-
heter och organisationer. Med upprätthålls avses att funktionen går att
använda med förväntat resultat och godtagbar kvalitet.
Strategin bör inriktas på fysisk och logisk infrastruktur samt på infor-
mation, kunskapsutveckling och internationellt arbete.
Några roller faller naturligt på regeringen och staten, t.ex. att företräda
Sverige i internationella organisationer eller lagstiftningsfrågor. Andra
avgörande frågor måste ske i samverkan med den privata sektorn.
15.15.2
Fysisk och logisk infrastruktur
Regeringens bedömning: Arbetet med att öka motståndskraften mot
störningar som påverkar de fysiska och logiska delarna av Internets
infrastruktur bör fortsätta, särskilt i fråga om de två mest kritiska
funktionerna för att Internet skall fungera, domännamnssystemet och
trafikutbytet mellan operatörer.
Arbetet med att tillhandahålla och främja användningen av en
robust tid distribuerad via Internet i Sverige bör fortsätta och utvecklas
vidare.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna ställer sig
bakom rapportens förslag.
Skälen för regeringens bedömning
Vad ingår i Internets infrastruktur?
Med Internets infrastruktur avses alla fysiska komponenter och logiska
system som tillsammans möjliggör överföring av information mellan
användare, vilka kan utgöras av enskilda personer, företag, offentlig för-
valtning, organisationer och tillhandahållare av tjänster. Internet delar
således infrastruktur med andra slag av elektronisk kommunikation. Den
grundläggande uppgiften för Internets infrastruktur är att föra över olika
former av information till nytta för användarna.
Viktigt att skydda infrastrukturen
I takt med att samhälle blivit alltmer beroende av ett fungerande Internet
har även sårbarheter hos Internet och dess tillämpningar utnyttjats och
exponerats vid bland annat överbelastnings- och intrångsattacker, fysiska
avbrott och spridning av bl.a. datavirus, datamaskar och trojaner. Många
av dessa företeelser utgör i dag hot mot användarnas förtroende för Inter-
Prop. 2004/05:175
178
net som effektivt kommunikations- och transaktionsmedium, men efter-
som en fungerande infrastruktur är en förutsättning för tillämpningar som
e-post, webb och IP-telefoni bör arbetet för ett säkrare Internet utgå från
infrastrukturen.
Internet som sådant bedöms till sin natur vara en relativt feltolerant
infrastruktur mot störningar av tillgängligheten genom mångfalden av
förbindelser tillsammans med dynamiken i IP-protokollet. Det finns dock
en risk att den generella skyddsnivån inte höjs, särskilt hos hem-
användarna, i samma takt som riskerna ökar och kraven på säkerhet höjs.
Internet och dess tillämpningar är i dag en viktig faktor i samhälls-
utvecklingen och utslagning av vitala delar av Internet kan få svåra kon-
sekvenser.
De leverantörer som ansvarar för driften av den grundläggande infra-
strukturen har, tillsammans med de operatörer som tillhandahåller
tjänster på nätet, ansvar för att skydda sina delar av infrastrukturen mot
störande eller förstörande angrepp riktade mot infrastrukturen. Kvali-
teten, säkerheten och kapaciteten för de funktioner som är gemensamma
för infrastrukturen avgörs utifrån operatörernas kommersiella över-
väganden, dvs. kundernas krav, på en konkurrerande marknad.
Krav på säkerhet på en kommersiell marknad
Många olika faktorer påverkar de krav som måste ställas på säkerheten i
Internets infrastruktur. De frågor som aktörer inom Internets infrastruktur
måste kunna besvara för att leverera efterfrågade tjänster med tillfreds-
ställande tillgänglighet och kvalitet gäller överföringen (t.ex. volym,
snabbhet, säkerhet och ekonomi), reservkapacitet, alternativa förbin-
delser, konsekvenser av ett avbrott m.m.
Det är av stor vikt att säkra den fysiska överföringen (i nät, kopplings-
punkter och annan utrustning) så att den hela tiden fungerar i enlighet
med ställda krav. Dessutom måste också åtgärder vidtas mot att obehö-
riga personer får möjlighet att störa funktioner i infrastrukturen samt att
avlyssna eller förändra information under överföring.
Fysiska skydd
Den fysiska infrastrukturen, såsom kablar, radioutrustning, växlar och
routrar, är exponerad för mekanisk påverkan och är av mer eller mindre
statisk natur. Det kan vara t.ex. trådbundna nät (koppar, fiber och radio),
utrustning för trafikutbyte, vägvals- och domännamnssystemet.
Att fysiskt skydda hela nätet är en näst intill omöjlig uppgift, främst på
grund av nätets omfattning. Dock måste antalet svaga punkter minimeras,
genom analys och åtgärder vid utbyggnad och utveckling.
Lokaler och system är utsatta för ett antal externa och interna hot och
risker. Framförallt är Internet mycket sårbart för avbrott i elförsörj-
ningen, men även för avbrott i försörjningen av värme och kyla för ut-
rustningen. Därutöver är kablar och andra delar av Internets infrastruktur
sårbara för yttre påverkan, medveten eller omedveten, t.ex. sabotage eller
att kablar grävs av.
Prop. 2004/05:175
179
Kopplingspunkter, dvs. punkter där flera operatörers nät kopplas sam-
man, är sårbara för t.ex. fysisk åverkan med omfattande konsekvenser
vid avbrott så till vida att utbyte av trafik mellan operatörer inte kan ske
och därmed resulterar i minskad tillgänglighet till stora delar av Internet.
Ett vanligt problem är att kablar skadas vid grävning eller annan åver-
kan. Om en sådan skada drabbar regionala eller nationella delar av nätet
skall omkopplingar i idealfallet kunna ske så snabbt att endast en mindre
andel användare berörs. Avbrott i lokala förbindelser där redundans ofta
saknas, får ofta konsekvenser för en mindre andel abonnenter.
Eftersom möjligheterna att skydda nätets alla delar mot fysiska
angrepp är begränsade bör det, i så stor utsträckning som möjligt, finnas
redundans för utrustning och förbindelser. För att öka redundansen på
nationell nivå bör kabel inte dras längs samma stråk som andra större
nätägares ledningar.
De fysiska skyddsåtgärder som hittills vidtagits med anledning av
samhällets behov vid svåra påfrestningar och höjd beredskap har främst
varit inriktade mot telekommunikationer. Eftersom även Internet nyttjar
dessa förbindelser har satsningarna även inneburit förbättrat skydd för
delar av Internets infrastruktur. Under de senaste tio åren har staten ge-
nomfört stora investeringar för att förlägga viktiga växlar och centrala
delar av transmissionsnät och styrsystem i skyddade utrymmen i form av
bergrum. Detta gällde inledningsvis främst TeliaSonera Sverige AB:s nät
för fast telefoni men har efterhand utvidgats till att omfatta även andra
operatörer och system för mobiltelefoni. I dag finns ett stort antal tele-
och Internetoperatörer i de bergrum som staten har investerat i. Även
andra åtgärder har vidtagits för att minska sårbarheten och öka robust-
heten bl.a. förstärkning av reservkraften och utbyggnad av redundanta
linjer för att minska bredbandsnätens sårbarhet.
Delar av utrustningen som är kritisk för Internets infrastruktur, såsom
de nationella knutpunkterna för utbyte av Internettrafik mellan opera-
törer, är förlagda i bergrum med ett gott fysiskt skydd med reservkraft för
långvarig drift.
Regeringen bedömer att de åtgärder som hittills har vidtagits har lett
till ökad säkerhet för Internet i Sverige. Det är angeläget att fortsätta det
arbetet i samarbete med t.ex. operatörerna så att det följer utvecklingen
och användningen av elektroniska kommunikationer i samhället. Även
om arbetet i huvudsak görs av PTS måste andra myndigheter beakta sina
delar inom det egna ansvarsområdet.
Logiskt skydd
Den logiska infrastrukturen såsom protokoll, operativsystem och
tillämpningar för växlar och routrar är exponerad för intrång, överbelast-
ning och manipulation och är dynamisk till sin karaktär, dvs. kan i många
fall enkelt ändras även på avstånd via nätet. De viktigaste delarna i den
logiska infrastrukturen är regler eller protokoll med hjälp av vilka elek-
tronisk kommunikation i Internet sker, t.ex. routing- och växlings-
funktioner för styrning av trafik mellan operatörer och inom en operatörs
nät. Programmen som används, t.ex. DNS, är också viktiga, men också
stödfunktioner för drift, övervakning och kundtjänster ingår i den logiska
infrastrukturen.
Prop. 2004/05:175
180
Då utvecklingen inom området går snabbt och i huvudsak sker genom
internationell utveckling av t.ex. nya standarder och program på mark-
naden anser regeringen att den huvudsakliga uppgiften för staten är att
följa utvecklingen för att hålla sig informerad och ha underlag för t.ex.
tillsynsarbete och information.
Domännamnssystemet (DNS)
För adressering på Internet används ett internationellt hierarkiskt domän-
namnssystem (DNS). Utan tillgång till DNS försvåras eller omöjliggörs
användningen av Internet. Utan DNS kan inte en angiven webbadress i
webbläsarens URL-fält översättas till de IP-adresser som Internet an-
vänder för att styra trafiken till rätt ställe.
Även domännamnen i DNS är hierarkiskt uppbyggda, där den högsta
angivna nivån kallas toppdomän. Toppdomänerna delas upp i nationella
toppdomäner, såsom se, och generiska toppdomäner, såsom com. I
avsnitt 16 föreslås en ny lag om nationella toppdomäner för Sverige på
Internet. Den nya lagen syftar till en säker och effektiv administration av
nationella toppdomäner för Sverige (f.n. endast se) och till att möjliggöra
statlig insyn i och tillsyn över administrationen.
Falsk DNS-information kan orsaka att trafik styrs fel vilket kan på-
verka användarna så att t.ex. e-post och e-handelstransaktioner inte fun-
gerar. Det är således viktigt att säkerställa att informationen i DNS
kommer från rätt källa. Det har hittills inte funnits något sätt i DNS att
verifiera vem som har registrerat DNS-information, vilket leder till att
det är lätt att registrera falsk information och t.ex. utge sig för att vara
någon annan än den man egentligen är. Onormal belastning på DNS som
orsakas av att frågeställare ställer upprepade frågor i stor mängd till DNS
kan leda till att en normal DNS-tjänst inte kan upprätthållas.
Då utvecklingen inom området i huvudsak sker genom internationell
utveckling av t.ex. nya standarder och program på marknaden anser
regeringen att den huvudsakliga uppgiften för staten är att följa utveck-
lingen för att hålla sig informerad och ha underlag för t.ex. tillsynsarbete
och information. Frågor kring DNS behandlas i flera internationella
forum där regeringen och myndigheter har en naturlig roll, t.ex. inom
ICANN, OECD och inom EU.
Trafikutbytet mellan Internetoperatörer
Det som gör att Internet överhuvudtaget är det globala nätverk det är, är
att trafik kan flyta mellan olika Internetoperatörers nät. Detta genomförs i
knutpunkter genom ett protokoll som kallas Border Gateway Protocol
(BGP). I dagens Internettopologi, där mängder av operatörer genom BGP
förenas i ett komplicerat logiskt nätverk, krävs också mycket information
för att göra bra vägval. Protokollet BGP har utvecklats för att stödja
routing (vägval) genom en kedja av autonoma system (AS), där ett AS
kan utgöras av en operatörs nät eller ett större företags nät.
Genom felaktig BGP-routinginformation kan trafik exempelvis styras
till ett nät som inte har de påstådda nätadresserna, vilket medför att
Prop. 2004/05:175
181
användare inte når fram till sökt webbplats eller att e-post inte kommer
fram.
Sannolikheten för att hot skall realiseras mot BGP-routrar bedöms som
relativt liten, men konsekvenserna kan bli mycket svåra i särskilda fall
och medföra att Internet blir mer eller mindre otillgängligt. BGP är kom-
plext och få har kompetens att i illvilligt syfte störa BGP-trafiken. Där-
emot kan misstag och insiders orsaka omfattande störningar.
Då utvecklingen inom området i huvudsak sker genom internationell
utveckling av t.ex. nya standarder och program på marknaden anser
regeringen att den huvudsakliga uppgiften för staten är att följa utveck-
lingen för att hålla sig informerad och ha underlag för t.ex. tillsynsarbete
och information. Det är också möjligt för myndigheterna att t.ex. stödja
förberedelser och övningar som normalt sett kanske inte skulle utföras av
marknadens aktörer för att minska risken för och lindra konsekvenserna
av störningar i Internet.
Robust och spårbar tid med hög precision
Att tid (Universal Time Coordinated, UTC) är tillgänglig och sprids på
ett stabilt sätt i Sverige är viktigt. Funktionaliteten i elektroniska kom-
munikationsnät och moderna lösningar i IT-system är beroende av till-
gång till korrekt och säker tid. Ofta krävs att olika delar av dessa kom-
munikationsnät och IT-system är inbördes synkroniserade. I annat fall
kan ett informationsutbyte gå fel. Det kan också vara av stor vikt att alla
inblandade system har tillgång till samma tidsangivelse.
Tillgång till korrekt och spårbar tid är mycket viktigt t.ex. vid tids-
stämpling av olika typer av information, från skrivdatum i filer till elek-
troniska signaturer, krypteringsnycklar och poster i loggdatabaser för
uppföljning, t.ex. vid spårning av IT-incidenter. Tidssignalens kvalitet
och noggrannhet kan ha ett stort värde i säkerhetshänseende.
Ofta hämtar användare tid från utländska gratistjänster på Internet,
alternativt från GPS-systemet eller andra internationella källor. Sådana
källor finns i stor mångfald, ofta med okänd robusthet mot störningar.
Gemensamt för dessa är att förhållandet till riksmätsplatsen UTC är mer
eller mindre okänt, dvs. kopplingen eller spårbarheten till UTC är inte
säkerställd. För användare med särskilt höga säkerhetskrav bör hämtning
av tid skyddas med säkerhetsfunktionerna i Network Time Protocol
(NTP), vilket möjliggör upptäckt av manipulerad eller förfalskad tidsin-
formation.
Tillgång till en säker och internationellt spårbar tidhållning i Sverige
med mycket hög och väl dokumenterad kvalitet är därvid en viktig
gemensam resurs som staten bör tillhandahålla (i likhet med vad som
gäller för tillhandahållande av mätnormaler och distribution av andra
fysikaliska mätstorheter, t.ex. massa, längd, volym, tryck, el, temperatur
och strålning).
I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)
föreslogs att tidhållningen för den svenska delen av Internet bör till-
handahållas med spårbarhet från riksmätplatsen för tid och frekvens vid
helstatliga AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) i Borås
och i deras regi. Den internationella spårbarheten vad gäller tidhållningen
i Sverige är SP:s representation av UTC benämnd UTC (SP).
Prop. 2004/05:175
182
Med stöd från KK-stiftelsen och i samverkan med företaget Svensk
teleutveckling och produktinnovation AB (Stupi) har SP i slutet av
1990-talet byggt upp kompetens och system inom området. SP har bland
annat byggt tidhållningssystem och ansvarar för tidhållningen i en infra-
struktur där de nationella knutpunkterna för Internet i Stockholm, Göte-
borg och Malmö är försedda med gruppklocksystem och därtill hörande
tidsservrar.
Inom ramarna för regeringens uppdrag att öka robustheten i de elek-
troniska kommunikationsnäten har PTS beslutat om ett antal åtgärder vid
riksmätplatsen för tid och frekvens vid SP.
Arbetet med att tillhandahålla och främja användningen av en robust
tid distribuerad via Internet i Sverige bör fortsätta och utvecklas vidare.
Det bör undersökas hur man kan främja en utökad användning av säker
och spårbar tid, t.ex. för samhällsviktiga aktörer.
15.15.3 Information,
kunskapsutveckling och internationellt
arbete
Regeringens bedömning: Internetanvändarna bör göras medvetna om
de risker de utsätter sig för samt hur dessa risker kan minimeras.
För att bidra till ett säkrare Internet i Sverige bör staten vara en
kunnig beställare, kravställare och användare av program och utrust-
ning för Internettjänster. Kunskapsutveckling avseende Internets infra-
struktur bör främjas i ett bredare sammanhang rörande informations-
säkerhet.
Samordningen av det svenska agerandet i internationella forum bör
utvecklas.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna ställer sig
bakom rapportens förslag.
Skälen för regeringens bedömning
Användarnas ansvar
Ansvaret för säkerheten är delat mellan flera olika aktörer och även
användarna har ett ansvar för säkerheten i sin miljö och sitt beteende på
Internet. Med användare avses enskilda personer, juridiska personer och
offentlig förvaltning.
I dag erbjuds allt snabbare anslutningar till Internet vilket kan innebära
att användare som inte har kunskap om de risker som finns på Internet
har tillgång till allt kraftfullare plattformar som en angripare kan utgå
från när det gäller attacker, spridning av skräppost m.m. Problemet här är
att det inte är enbart användarens säkerhet som påverkas utan hela nät-
verket. Antalet kapade datorer (som någon kan fjärrstyra efter att ha
installerat ett program, ofta genom datamaskar) hos hemanvändare ökar
drastiskt. Om var och en av dessa har tillgång till en flerfaldigt snabbare
Internetanslutning jämfört med för bara något eller några år sedan är
Prop. 2004/05:175
183
säkerhetsrisken inte längre begränsad till den enskilde användaren – de
kapade datorerna kan utnyttjas för t.ex. överbelastningsattacker och
skräppostspridning.
Informationsbehovet till hemanvändare är stort. Det finns även anled-
ning att följa hur ansvarsfördelningen påverkar säkerheten, t.ex. vad
gäller operatörernas möjligheter och skyldigheter att på olika sätt vidta
förebyggande åtgärder för att begränsa omfattande risker för kommuni-
kationsnätets säkerhet.
Användares beteende på Internet
Alla som använder Internet på något sätt är en del av Internet och
påverkar säkerheten på Internet. Internetanvändarna i Sverige är en
mycket stor och heterogen grupp som inkluderar allt från hemanvändaren
till det stora företaget eller myndigheten.
För att nå ett säkrare Internet måste användares medvetande om och
attityd till säkerhet på Internet förbättras. Ett av de största hoten mot
Internet i dag är bristande säkerhet i användares miljöer. Datorer som
inte är skyddade kan tas över och fjärrstyras och därmed utnyttjas som
plattformar för överbelastnings- och störningsattacker mot bland annat
kritiska delar av Internets infrastruktur. Detta innebär inte enbart en risk
för den enskilde användarens integritet eller egendom, utan även för
Internets funktion i stort. Stora nät av kapade datorer kan användas för
överbelastningsattacker mot kritiska delar i Internets infrastruktur vilket
kan få konsekvenser för Internetanvändare världen över. Det är därför
viktigt att alla Internetanvändare tar ansvar för sitt beteende på Internet
och säkerheten i sin egen miljö. Men de säkerhetsproblem som finns i
dag är komplexa och för att användarna inte skall utsätta sig för onödiga
risker och för att de skall kunna säkra sin egen miljö krävs ofta en om-
fattande förståelse och kunskap.
Staten kan inte ta ansvaret för enskilda användares säkerhet. Ett stort
ansvar åvilar dem som utvecklar och säljer produkter och tjänster inom
IT-området. Här har det skett en positiv utveckling. Användarnas ansvar
för sin egen IT-användning kvarstår samtidigt som IT-miljön blir alltmer
komplex.
Det finns anledning att tro att det även framöver kommer att vara svårt
att ha tillräcklig kunskap om de säkerhetsåtgärder som behövs. Reger-
ingen anser därför att det fortsatt krävs arbete kring frågor om informa-
tion och medvetenhet hos Internetanvändare. Dessa frågor har bland
annat InfoSäkutredningen i uppdrag att belysa, ett slutbetänkande skall
lämnas till regeringen den 9 september 2005.
Kravställare på Internettjänster
I dag efterfrågar kravställare av Internettjänster ofta låga priser och tar
inte i så stor utsträckning hänsyn till faktorer som kvalitet och säkerhet.
Eftersom Internetoperatörer i dag inte kan konkurrera med säkerhet på
grund av bristande efterfrågan kan operatörernas kostnader för satsningar
på säkerhet bli svåra att räkna hem.
Prop. 2004/05:175
184
Internet kan drabbas av många problem som gör att användare i form
av företag och myndigheter som erbjuder tjänster via Internet kan bli
isolerade från Internet. Det kan röra sig om bland annat kabelbrott, stör-
ningar i elkraftsförsörjningen och problem hos olika operatörer på såväl
fysisk som logisk nivå. Förutom sin roll som användare har företag och
myndigheter som erbjuder tjänster till hemanvändare via Internet en
viktig roll som kravställare vid upphandling av Internetanslutningar och
system.
För att efterfrågad skyddsnivå skall uppnås är det väsentligt att större
företag och myndigheter har beställarkompetens, vilket är avgörande för
att organisationen i sin avtalssituation med operatörer vet vilka krav som
skall ställas.
Staten bör vara en kunnig beställare, kravställare och användare av
program och utrustning för Internettjänster. Det kan bidra till ett säkrare
Internet i Sverige.
Fortsatt kunskapsutveckling
Den forskning som i dag pågår inom informationssäkerhetsområdet i
Sverige är i huvudsak koncentrerad till akademiska aktörer eller aktörer
med tätt samarbete med universitet och högskolor. Samarbete mellan
näringsliv och högskolevärlden sker t.ex. genom gemensamma projekt. I
Sverige finns även exempel på framstående kommersiella aktörer som
arbetar med avancerad forskning och utveckling inom informations-
säkerhetsområdet. Finansieringen av informationssäkerhetsforskningen i
Sverige är spridd över ett antal olika finansiärer, inkluderande myndig-
heter, stiftelser, företag och utländska aktörer.
Samordningen och helhetssynen inom informationssäkerhetsforsk-
ningen kan utvecklas. Dessa frågor har bland annat InfoSäkutredningen i
uppdrag att belysa. I ett betänkande lyfter utredningen fram forsknings-
frågorna, bl.a. vikten av samverkan mellan privat och offentlig sektor.
Regeringen anser att det är viktigt att främja kunskapsutvecklingen om
Internets infrastruktur speciellt i ett bredare sammanhang rörande infor-
mationssäkerhet.
Internationell och nationell samverkan
Internets funktion ligger i högre utsträckning utanför Sveriges kontroll än
vad som är fallet för andra infrastrukturer och ansvaret är fördelat på
många olika aktörer såväl nationellt som internationellt. Dessa omstän-
digheter kräver samverkan, såväl nationellt som internationellt, för att ett
säkerhetsarbete gällande Internet skall bli framgångsrikt.
Ett arbete som är mycket väsentligt för Internets säkerhet är den inter-
nationella förvaltningen av Internet. Arbete med Internetsäkerhet sker
inom ramen för flera olika organ, bl.a. ICANN, IETF, FN, ITU, EU och
OECD. Flera olika svenska aktörer representerar Sverige och svenska
ståndpunkter i dessa olika organ och forum.
Samverkan krävs även för att kunna möta IT-incidenter som sker inom
och utom landet. Här har Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic) en viktig
Prop. 2004/05:175
185
roll att samarbeta med motsvarande organisationer i andra länder och
med svenska operatörer.
Utöver en internationell samverkan behövs även en omfattande natio-
nell samverkan. Mycket arbete sker i dag genom samverkan mellan de
olika aktörerna i Internetsverige. En viktig kategori aktörer i denna sam-
verkan är Internetoperatörerna.
Regeringens bedömning är att samordningen av det svenska agerandet
i internationella forum bör utvecklas. Den privata sektorn bör involveras
i detta arbete.
15.16 Bredband
15.16.1
Samordning av statlig infrastruktur
Regeringens bedömning: Vägverket och Banverket, som har egen
infrastruktur lämplig att använda vid utbyggnad av IT-infrastruktur med
hög överföringskapacitet, bör särskilt beakta delmål 3 om tillgänglighet.
Vägverket och Banverket bör årligen redovisa hur de har levt upp till
målet.
Utredningens förslag (SOU 2003:78 Bredbandsnät i hela landet):
Överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Utredningen före-
slog att det i Banverkets och Vägverkets instruktioner klargörs att upp-
låtelse av kanalisationsutrymme till operatörer, som vill anlägga all-
männa kommunikationsnät enligt lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation, är en del av deras verksamhet. Förfrågningar från mark-
nadens operatörer bör endast nekas om det fysiska kanalisations-
utrymmet redan är fullt utnyttjat eller om närvaron av utomståendes led-
ningar negativt kan inverka på det statliga företagets kärnverksamhet, i
synnerhet avseende funktion, säkerhet och kvalitet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positivt inställda till
förslaget att utarbeta en övergripande riktlinje som innebär att statliga
verk och statligt ägda bolag skall verka i den anda och riktning som IT-
propositionen anger. Flertalet remissinstanser är även positivt inställda
till att statliga bolag och verk bör upplåta sin infrastruktur såsom väg-
bankar, banvallar master m.m. till operatörer som vill anlägga allmänna
kommunikationsnät. Några remissinstanser, Vägverket, Sika, Vinnova,
Svenska Stadsnätsföreningen, II-stiftelsen, TeliaSonera Sverige AB och
Canal+, påpekar att detta måste ske på ett konkurrensneutralt sätt så att
konkurrensen inte snedvrids. Banverket och Vägverket anger att en förut-
sättning för att kunna upplåta utrymme för kanalisation är att verken
självständigt får avgöra om och på vilka villkor detta skall ske.
Skälen för regeringens bedömning: Banverket och Vägverket har en
infrastruktur i banvallar och vägbankar m.m. som kan vara lämplig att
utnyttja till kanalisationsutrymme.
Vägverket upplåter i dag utrymme i den infrastruktur som verket för-
valtar till olika operatörer som vill anlägga optokabel. Enligt Vägverket
tillmötesgår verket praktiskt taget undantagslöst sådana förfrågningar.
Även Banverket upplåter i dag kanalisationsutrymme när det är fysiskt
genomförbart och inte inverkar menligt på järnvägens funktion, säkerhet
Prop. 2004/05:175
186
och kvalitet. Sådana upplåtelser görs emellertid i ytterst liten omfattning
på grund av den negativa inverkan som sådan verksamhet kan ha på
järnvägens funktion, säkerhet och kvalitet.
Regeringen anser att upplåtelse av kanalisationsutrymme i statligt ägd
infrastruktur kan bidra till en snabbare bredbandsutbyggnad. Regeringen
anser dock att en viktig utgångspunkt när statliga myndigheter upplåter
kanalisationsutrymme, är att sådan verksamhet inte skall inverka negativt
på deras kärnverksamhet, i synnerhet med avseende på funktion, säkerhet
och kvalitet, och att upplåtelserna sker på affärsmässiga villkor. Myndig-
heten måste därför självständigt få avgöra när och på vilket sätt utrymmet
kan användas för andra ändamål än de som det ursprungligen var avsett
för.
Vägverket och Banverket bör redovisa vilka åtgärder som vidtagits för
att uppfylla målet om att en effektiv och säker fysisk IT-infrastruktur
skall finnas tillgänglig i alla delar av landet. Vidare bör Vägverket och
Banverket årligen lämna övergripande redovisning om förfrågningar från
operatörer om att nyttja verkens infrastruktur för att dra fram ledningar
eller anlägga radioantenner.
Flera statliga bolag förfogar över infrastruktur, som är möjlig att
använda för utbyggnad av IT-infrastruktur. Teracom AB och Vatten-
fallsbolagen har infrastruktur i form av master m.m. som kan vara
lämplig att utnyttja till kanalisationsutrymme. I bolagsordningarna för
Teracom AB och de lokala Vattenfallsbolagen finns inga hinder för att de
marknadsför och tillhandahåller kanalisationsutrymme för IT-infra-
struktur med hög överföringskapacitet. Redan i dag tillhandahåller
Teracom AB och de lokala Vattenfallsbolagen kanalisationsutrymme för
IT-infrastruktur.
Regeringen anser att upplåtelse av kanalisationsutrymme i statligt ägd
infrastruktur även i bolag kan bidra till en snabbare bredbandsutbyggnad.
Regeringen anser dock att en viktig utgångspunkt också när statliga
bolag upplåter kanalisationsutrymme, är att sådan verksamhet inte skall
inverka negativt på deras kärnverksamhet, i synnerhet med avseende på
funktion, säkerhet och kvalitet och att upplåtelserna sker på affärs-
mässiga villkor. Bolaget måste därför självständigt få avgöra när och på
vilket sätt utrymmet kan användas för andra ändamål än de som det ur-
sprungligen var avsett för.
Flertalet av de statliga bolagen verkar på affärsmässiga grunder och
skall följaktligen ta hänsyn till de villkor som följer av detta. Inom ramen
för kravet på affärsmässighet bör dessa statligt ägda bolag vara före-
dömen när det gäller IT-politikens inriktning mot ökad tillgänglighet.
Statligt ägda bolag rapporterar om sin verksamhet genom årsrapporter
och delårsrapporter. En öppen och professionell rapportering är en del av
regeringens ägarpolicy.
Prop. 2004/05:175
187
15.16.2
Bättre tillgång till nät
Regeringens bedömning: Tillgängligheten till fysisk infrastruktur bör
utredas.
Skälen för regeringens bedömning
Tillgång till redan befintlig infrastruktur
Även om det finns en väl utbyggd infrastruktur kan det finnas hinder i
form av prissättning, såväl mot slutanvändare som mot operatörer, tek-
niska krav och andra villkor, exklusivitetsavtal och andra inlåsnings-
effekter. Tillgänglighet är en av förutsättningarna för att enskilda och
myndigheter skall få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kom-
munikationer och största möjliga utbyte vad gäller urval, pris och
kvalitet, vilket är målet för den nya lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation (LEK).
Trafikutskottet har i sitt betänkande IT och elektroniska kommunika-
tioner (2004/05:TU9) uttalat att vartefter utbyggnaden av IT-infrastruktur
fortskrider har frågan om öppenhet i näten fått ökad aktualitet.
Ökad tillgänglighet till nät och tjänster uppnås om näten upplåtes till
alla på skäliga och icke-diskriminerande villkor. Detta kan innebära olika
lösningar beroende på vilken teknik som används och vilken nätnivå som
avses, dvs. kanalisation, ledning, transmission, IP-nivå eller tjänster.
Andra exempel på tillgänglighet gäller tjänster via Internet. Brister i till-
gänglighet till tjänster kan orsakas dels av att tjänsten är bunden till en
viss Internetoperatör, dels av krav gällande uppkopplingen.
Det kopparbaserade accessnätet är i många fall fortfarande det enda
alternativet för de flesta användare för att få tillgång till elektroniska
tjänster. Ägaren till det kopparbaserade accessnätet, TeliaSonera Sverige
AB, har ålagts särskilda skyldigheter enligt LEK avseende tillträdet till
accessnätet med tillhörande installationer. Det förekommer dock klago-
mål mot TeliaSonera Sverige AB från andra operatörer att de hindras
tillträde till accessnätet.
Bredbandsnät inom en stad eller en kommun, som vanligtvis ägs av
kommunen eller kommunala bolag, kallas ofta stadsnät. Dessa nät har
under senare år byggts ut och innebär ytterligare en möjlighet för använ-
darna att få tillgång till elektroniska tjänster. Dessa nät har olika grad av
öppenhet och aktörerna som driver näten har olika affärsmodeller, något
som påverkar tillgängligheten till näten.
Även fastighetsägarnas syn på öppenhet påverkar slutkundernas valfri-
het. Fastighetsägarnas agerande och val påverkar hyresgästernas möjlig-
het till öppet nät. En fastighetsägare kan exempelvis tillåta alla Internet-
operatörer att konkurrera om kunder på det operatörsneutrala nätet i
bostadsområdet.
Post- och telestyrelsen (PTS) har som tillsynsmyndighet enligt LEK,
som trädde i kraft den 25 juli 2003, fått möjlighet att ålägga marknads-
dominanter skyldigheter för att främja konkurrensen. Myndigheten har
fattat ett antal beslut i dessa frågor.
Regeringen har tidigare gett PTS i uppdrag att studera utvecklingen av
konkurrensen i accessnätet. Myndigheten skall bl.a. redovisa en läges-
rapport över marknadsutvecklingen avseende tillträde till accessnätet
inklusive en redovisning av om vidtagna tillsynsåtgärder ger avsedd
Prop. 2004/05:175
188
effekt och leder till en förbättrad konkurrenssituation på denna marknad.
Det är av stor vikt att tillsynsmyndigheten fortsätter sitt arbete på områ-
det och att LEK tillämpas korrekt och fattade beslut efterlevs och får
effekt.
Exempel på andra accessnät än TeliaSonera Sverige AB:s koppar-
baserade nät är kabel-TV-nät och fibernät. För dessa finns för närvarande
inga krav på tillgänglighet för andra operatörer. Avtal med kabel-tv-
operatörer har ofta inneburit långa bindningstider som i praktiken betytt
en monopolställning för operatören avseende kabel-tv-tjänster. Avtals-
tider på 25 år har varit vanligt. Den ledande operatören av bredband via
fiber, Bredbandsbolaget, har 3–5 års ensamrätt att leverera sina tjänster i
anslutna fastighetsnät.
Olika operatörers och tjänsteleverantörers möjlighet att leverera sina
tjänster är avgörande för att regeringens IT-politiska mål skall kunna
uppnås. Det är därför viktigt att belysa vilka hinder som föreligger för
tillgänglighet till elektroniska kommunikationsnät genom att låta tillsätta
en utredare.
15.17
Beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation
Regeringens bedömning: Regeringen avser att följa utvecklingen
beträffande överklaganden av beslut enligt lagen (2003:389) om elektro-
nisk kommunikation noga. En utredning bör tillsättas för att utreda och
lämna förslag till åtgärder som, med beaktande av rättssäkerhetsaspekter,
kan effektivisera beslutsprocessen och korta tiden fram till dess att beslut
enligt lagen vinner laga kraft. Utredningen bör ske i samverkan med den
avstämning med analys av myndighetsorganisationen inom området för
elektronisk kommunikation som regeringen avser att låta utföra under
andra halvåret 2005.
Skälen för regeringens bedömning: En av de viktigaste föränd-
ringarna i och med att lagen om elektronisk kommunikation (LEK)
ersatte telelagen är att vissa av de skyldigheter som tidigare framgick
direkt av lagen nu skall följa av enskilda beslut av tillsynsmyndigheten
Post- och telestyrelsen (PTS). Syftet med förändringen, som grundar sig
på EG-direktiv (se bilaga 15), är att konkurrensrelaterade åtgärder skall
vidtas i enskilda fall först efter det att ett behov konstaterats. Detta ger en
mer flexibel reglering där tillsynsmyndigheten, efter en analys av kon-
kurrenssituationen på de delmarknader som definierats som relevanta,
kan ålägga skyldigheter för de aktörer som bedöms ha ett betydande
marknadsinflytande, utan att tynga hela sektorn med överreglering.
Enligt de bakomliggande EG-direktiven måste regleringsmyndighetens
beslut kunna överklagas. En effekt av LEK blir därför att en del av de
skyldigheter som tidigare följt direkt av telelagen nu är möjliga att över-
klaga.
Andra beslut som PTS fattar med stöd av LEK är bland annat beslut
om tvistlösning, föreläggande och förbud, beslut om tillstånd att använda
radiosändare och återkallelse eller ändring av tillståndsvillkor.
De flesta av PTS beslut kan överklagas till länsrätten. Besluten gäller
omedelbart, även om de överklagats, om inte annat har bestämts. Dom-
Prop. 2004/05:175
189
stolen kan besluta att beslutet tills vidare inte skall verkställas
(inhibition).
Enligt uppgifter från Domstolsverket mer än fördubblades antalet mål
avseende beslut av PTS mellan 2003 och 2004 till länsrätten och
kammarrätten (från 24 till 50 till länsrätten, från 9 till 21 till kammar-
rätten) medan mål till regeringsrätten ökade från 2 till 10 under samma
tidsperiod. Under första tertialet 2005 har det inkommit 22 mål till läns-
rätten, 6 mål till kammarrätten och 3 mål till regeringsrätten. Enligt upp-
gift från PTS är för närvarande ca 60 beslut av myndigheten föremål för
domstolsprövning.
PTS skall enligt LEK fortlöpande fastställa relevanta marknader och
analysera konkurrenssituationen, varvid företag med betydande infly-
tande skall identifieras och beslut fattas om särskilda skyldigheter skall
införas eller upphävas. Enligt förarbetena till LEK bör en sådan analys
lämpligen ske årligen. Därtill kommer sannolikt nya beslut att fattas av
PTS avseende bland annat förelägganden och tvistlösningar.
Enligt Regelutredningen (SOU 2005:4) är problemen på telemark-
naden dels att antalet ärenden är stort och växande, dels att handlägg-
ningstiderna i domstolarna är långa. Regelutredningen anser att många
överklagade beslut och långa tider för ärendena att bli slutligt avgjorda i
domstol sammantaget innebär en reell risk för att den konkurrens-
skapande regleringen blir ineffektiv eller så fördröjd att det får konse-
kvenser för den långsiktiga utvecklingen på marknaden. Regelutred-
ningen identifierar vidare några tänkbara orsaker till den långa tidsspillan
som kan förekomma från det att PTS meddelar beslut till att PTS beslut
vunnit laga kraft. Utredningen föreslår att regeringen bör tillsätta en
utredning för att utreda och lämna förslag till åtgärder som, med beak-
tande av rättssäkerhetsapekter, kan effektivisera förfarandet och korta
tiden fram till dess att PTS beslut efter överklagande vinner laga kraft.
Ett av de främsta medlen för att uppnå målen med LEK är att skapa
förutsättningar för en effektiv konkurrens utan snedvridningar eller
begränsningar. Regeringen följer därför noga att regleringen är ända-
målsenlig och främjar stabila och förutsebara marknadsförhållanden. Det
bör undersökas om beslut av regleringsmyndigheten överklagas i större
utsträckning i Sverige än i andra länder inom EU och om så är fallet,
orsaken till detta. En analys bör göras av om beslutsprocessen enligt
LEK kan effektiviseras och om förfarandet för att få till stånd
lagakraftvunna beslut uppfyller rimliga krav på snabbhet. Även om
huvudregeln är att PTS beslut gäller omedelbart, kan den omständigheten
att det tar lång tid innan beslut vinner laga kraft öka osäkerheten för
marknadens aktörer, vilket kan påverka investeringsbenägenheten
negativt, och innebära konsekvenser för den långsiktiga utvecklingen på
marknaden. Det är viktigt både att det å ena sidan finns ett förfarande
som garanterar att de beslut som fattas enligt LEK är genomarbetade, av
god kvalitet och innebär rimliga och ändamålsenliga krav på
operatörerna samt å andra sidan att de vinner laga kraft inom rimlig tid.
Det bör därför klargöras i vilken omfattning besluten överklagas och
skälen till detta. Utredningen skall således utreda och lämna förslag till
åtgärder som, med beaktande av rättssäkerhetsaspekter, kan effektivisera
beslutsprocessen enligt LEK och korta tiden fram till dess att beslut
enligt lagen vinner laga kraft. Utredningen bör ske i samverkan med den
Prop. 2004/05:175
190
avstämning med analys av myndighetsorganisationen inom området för
elektronisk kommunikation som regeringen avser att låta utföra under
andra halvåret 2005.
15.18 Radiospektrumpolitik
15.18.1 Bakgrund
Eftersom radiovågornas utbredning inte slutar vid nationsgränserna och
många tjänster används i flera länder finns ett stort behov av interna-
tionell samverkan för frekvensallokering och frekvensplanering. Globalt
är den viktigaste organisationen den internationella teleunionen, ITU. Av
särskild betydelse är det internationella radioreglementet, RR.
För arbetet i Europa är den viktigaste organisationen den europeiska
sammanslutningen av post- och teleförvaltningar, CEPT.
Ett samarbete angående radiospektrumanvändningen sker även inom
EU. Som ram för samarbetet finns sedan 2002 Europaparlamentets och
rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för
radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen, radiospektrum-
beslutet. Radiospektrumanvändningen berörs också av EG-direktiven
inom området för elektronisk kommunikation (se bilaga 15). Av
artikel 8.2 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den
7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunika-
tionsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) framgår exempelvis
att de nationella regleringsmyndigheterna skall främja konkurrens vid
tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunika-
tionstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster och därvid bl.a.
främja en effektiv användning och säkerställa en ändamålsenlig förvalt-
ning av radiofrekvenser.
I samband med ikraftträdande av radiospektrumbeslutet etablerades
radiospektrumkommittén och kommissionens rådgivande grupp för
radiospektrumpolitik (Europaparlamentets och rådets beslut nr
676/2002/EG).
Europeiska unionens råd uppmanade på sitt möte 9–10 december 2004
medlemsstaterna bl.a. att ge spektrumförvaltningen en inriktning som
stödjer ökad konkurrenskraft och skapa en miljö som bidrar till att radio-
utrustning och radiotillämpningar införs och används i hela Europa, sam-
tidigt som mål av allmänt intresse beaktas.
Som följd av bestämmelser i regeringsformen och yttrandefrihets-
grundlagen till skydd för den fria åsiktsbildningen fordrar föreskrifter om
fördelning av frekvensutrymmet lagform i Sverige. De grundläggande
faktorer som skall ligga till grund för beslut att bevilja tillstånd att
använda radiosändare anges i lagen (2003:389) om elektronisk kommu-
nikation. Som intern vägledning för Post- och telestyrelsen utfärdar
myndigheten allmänna råd om en grundläggande frekvensplan för landet.
Frekvensplanen är inte bindande.
Prop. 2004/05:175
191
15.18.2
Grunden för den långsiktiga radiospektrumpolitiken
Regeringens bedömning: Den positiva inriktningen vid tillstånds-
givning, tillgång för alla till radiotjänster, möjligheten att främja inno-
vation och utveckling samt beaktande av individens och näringslivets
behov bör ligga till grund för den långsiktiga strategin för radiospekt-
rumpolitik vid internationellt deltagande.
Skälen för regeringens bedömning
Tillståndgivning
För att Sverige skall kunna fortsätta att vara en framgångsrik IT-nation
behöver den långsiktiga radiospektrumpolitiken i det internationella
arbetet bli tydligare. Post- och telestyrelsens bedömningar som till-
ståndsmyndighet avseende radioanvändning kan omfatta tillstånd för
tiotals år. Dessa bedömningar skall dock inte sammanblandas med den
långsiktiga radiospektrumpolitiken för det internationella arbetet.
I syfte att utveckla en framtida strategi för tilldelning av tillstånd har
Post- och telestyrelsen startat en dialog med berörda aktörer. Detta arbete
bör fortsätta för att samhällets alla behov skall kunna behandlas på ett
tillfredsställande sätt.
Den svenska långsiktiga radiospektrumpolitiken vid internationellt
deltagande bygger på ett flertal grundfaktorer vilka beskrivs nedan.
Den positiva inriktningen
Enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) gäller
principen om positiv inriktning vid ansökningar om tillstånd att använda
radiosändare. Detta innebär att tillstånd skall meddelas om något hinder
inte föreligger. Principen är av betydelse för den fria åsiktsbildningen.
Samtidigt har tillståndsmyndigheten möjligheter att ta hänsyn till andra
intressen vid frekvenstilldelningen, t.ex. samhällsekonomiska aspekter
eller den övergripande samhällsnyttan av en viss radioanvändning. För-
svarsmakten, Försvarets radioanstalt och till viss del Försvarets materiel-
verk samt Polisen omfattas inte av tillståndsplikten.
En effektiv användning av radiofrekvensspektrum gynnar inte bara IT-
området. Det finns behov av radiokommunikation till olika rörliga enhe-
ter inom många områden t.ex. inom vården eller försvaret. Här kan
exempelvis det nya radiokommunikationssystemet för skydds- och
säkerhetsmyndigheterna Rakel nämnas (se avsnitt 9.4). Inom transport-
området finns t.ex. positioneringssystem som Galileo (se avsnitt 15.4).
Radio och televison tillhör våra viktigaste massmedier och spelar även en
betydelsefull roll för att förmedla information vid t.ex. olyckshändelser
och naturkatastrofer. Hela samhället är också beroende av väl fungerande
mobiltelenät som även de kan vara till hjälp vid olyckshändelser och
naturkatastrofer. I vissa fall kan det också vara nödvändigt att försvåra
radioanvändningen när möjligheterna till användningen utnyttjas för
otillåtna ändamål (vilket t.ex. uppmärksammats inom kriminalvården).
Det är viktigt att behoven av radiofrekvenser hos olika sektorer och
intressen i samhället kan tillgodoses i rimlig omfattning. I en situation
när ökad radiokommunikation kan leda till frekvensbrist är det angeläget
Prop. 2004/05:175
192
att tillstånd beviljas om radioanvändningen utgör en effektiv användning
av frekvensutrymmet. Det är enligt LEK tillståndsmyndigheten som
måste göra de rimliga överväganden som erfordras mellan samhälls-
nyttan och nödvändigheten av olika konkurrerande radioanvändare (prop.
2002/03:110, s. 136). För att använda radiosändare för utsändningar som
kräver tillstånd enligt annan lag, t.ex. radio- och TV-sändningar till
allmänheten, krävs även att ett sådant tillstånd föreligger.
Vid internationellt deltagande bör Sverige agera för att tillståndmyn-
digheten fortsatt skall ha möjlighet till den positiva inriktningen vid till-
ståndansökningar, samtidigt som en rimlig avvägning för samhällsnyttig
verksamhet kan göras.
Tillgång för alla
Det har sedan länge ansetts vara av stor nytta för Sverige att så många
som möjligt har tillgång till samhällsnyttiga radiotjänster, t.ex. mobiltele-
system, vilket kräver god geografisk och befolkningsmässig radio-
täckning. Enligt de villkor som gäller för radio- och TV-sändningar i
allmänhetens tjänst skall sändningar från marknät vara tillgängliga för
minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen. Riksdagen har be-
slutat att de digitala TV-sändningarna skall ha samma räckvidd som
företagens analoga sändningar. Minst 98 procent av befolkningen bör
enligt samma beslut kunna ta emot digitala marksändningar från ytter-
liggare en frekvenskanal.
Det är viktigt att alla ges möjlighet att använda de tjänster som täck-
ningen avser och att tillgängligheten till sådana tjänster ökar. Ett stort
täckningsområde har inget värde i sig om inte både individer, företag och
andra organisationer kan ansluta sig. En väl fungerande konkurrens och
ett ökat tjänsteutbud som leder till pressade priser bidrar till en fortsatt
positiv utveckling. Det är vidare eftersträvansvärt att de tjänster som ut-
vecklas och erbjuds är utformade så att de kan användas av funktions-
hindrade, oavsett om tjänsterna erbjuds via radio eller via tråd.
Den konvergens som sker och ett framtida utbud av likartade mobil-,
fast- och rundradiolösningar kan eventuellt göra att det kommer att bli
svårt för konsumenterna att få en bra överblick över det utbud av tjänster
och tekniker som finns. Regeringen anser att detta bör beaktas i Post- och
telestyrelsens och Konsumentverkets fortsatta arbete.
Radiosändningar kan avlyssnas av alla som har rätt mottagarutrustning
då etern är fri att avlyssna. Det är därför viktigt att säkerhetslösningar
som används vid överföring med radio är bra och tillförlitliga för att till-
tron skall bestå.
Främja innovation och utveckling
Kritik har framförts att den europeiska fördelningen av frekvensspektrum
inte främjar innovation och snabb utveckling (Analysys Consulting m.fl
2004) och att detta måste åtgärdas. Nödvändigheten att stärka den
”experimentella användningen” av radiospektrum för att bl.a. främja
innovationer har påtalats ett flertal gånger under senare tid inom det
europeiska samarbetet. Europeiska unionens råd har t.ex. framhållit vik-
Prop. 2004/05:175
193
ten av att bidra till en innovations- och FoU-vänlig miljö, särskilt genom
att främja provning och tillstånd för experimentell radiospektrum-
användning.
Regeringen menar att nya innovationer på ett enkelt sätt bör kunna få
tillgång till frekvenser, t.ex. genom försökstillstånd. Sverige bör genom
detta kunna fungera som testområde men samtidigt måste den utveckling
beaktas som sker i omvärlden. Sverige bör därigenom få kunskap som
kan avsättas till kommersiella tillämpningar.
Det är inte bara under försöksperioder som innovation bör premieras.
Nya frekvensspektrumanvändare har sedan länge anpassat sig efter redan
befintliga användare. Fortsättningsvis bör även beaktas de möjligheter
som nya innovativa tillämpningar kan tillföra samhället även om det på-
verkar redan etablerade strukturer.
Teknik som optimerar den energi, strålning, som utsänds är en positiv
utveckling. Framtidens radioanvändning står inför en stor omvälvning.
Förutom införande av digital-TV påverkar vidareutvecklingen av andra-
handshandel med spektrum, den ökande konvergensen av olika tjänster
och tjänsteplattformar, samt ny teknik som bredbandsradio (UWB Ultra
Wideband) etc. de krav som kan ställas på fördelning av spektrum.
Regeringen följer utvecklingen på området noga.
Individens och näringslivets framtida behov
Utvecklingen av konsumentprodukter inom radioområdet är snabb, vilket
kan påverka behovet av radiofrekvenser. Nya områden för radioan-
vändning uppkommer för att effektivisera verksamheten, minska kost-
nader och förbättra kontrollmöjligheter inom t.ex. transportsektorn och
skogsnäringen. Det kan avse direkta beställningar från arbetsfältet, eller
att ritningar distribueras elektroniskt direkt till arbetsplatsen. Detta gör
det angeläget att tillstånd att använda radiosändare kan tilldelas snabbt
för att inte hindra utvecklingen och möjligheten att tillgodose de behov
som uppkommer för både konsumenter och näringslivet.
Vidare är det önskvärt att utrustning får cirkulera fritt, åtminstone inom
Europa. För att uppnå detta är en god förutsättning harmoniserade fre-
kvensband inom EU och hela CEPT. Alternativet är att produkterna till-
delas olika frekvenser i olika länder, vilket medför risk för störningar om
produkten används i ett annat land än det avsedda. När det gäller kon-
sumentprodukter, som sprids lätt över gränserna, är det av särskild vikt
att harmoniserade frekvensband finns tillgängliga över hela världen.
Arbetet med harmonisering av frekvensband inom EU och CEPT är vik-
tigt för en positiv utveckling inom området. Detta gäller särskilt i fall där
ett stort konsumentintresse uppstår.
Påverkan på individen
I och med de möjligheter som radio ger för mobila lösningar och nya
tjänster kommer det att bli fler källor som genererar radiostrålning på
ytterst små nivåer. Det kan röra sig om t.ex. mobiltelefoner, mikrovågs-
ugnar, trådlösa nätverk för datatillämpningar, alarm, biltullar och hjälp-
medel för funktionshindrade.
Prop. 2004/05:175
194
Påverkan på individen som relateras till strålning beskrivs i
avsnitt 14.3.
Konkurrens på lika villkor
Det är viktigt för utvecklingen av tjänster som tillhandahålls via radio att
dessa kan konkurrera på jämförbara villkor med tjänster som tillhanda-
hålls via trådbundna lösningar. Teknikneutralitet bör i allmänhet efter-
strävas inom området för radiokommunikation, t.ex. vid fördelningen av
frekvenser. Ingen särskilt standard bör således föreskrivas. Detta för-
hindrar inlåsningseffekter och möjliggör att nya tekniker och tjänster
snabbt kan komma in på marknaden.
De olika tjänsterna, vare sig de sker fast, mobilt, terrestert (marksänt)
eller via satellit, smälter dessutom alltmer samman, konvergerar, när det
gäller tjänstetillhandahållandet. För att olika tjänster skall kunna kon-
vergera kan det vara bra att möjligheter för tillståndsinnehavare att
utnyttja tillstånden för flera områden som t.ex. ges för både mobilt och
fast. En viktig aspekt är att tjänsterna kommer allmänheten till del på ett
snabbt och ekonomiskt sätt. Mål inom andra politikområden, som de
mediepolitiska målen, måste dock samtidigt vägas in.
15.18.3
Användning av frekvensutrymmet för analoga
TV-sändningar
Regeringens bedömning: Samhällets behov, önskemål och möjliga
användningar av det frekvensutrymme som frigörs i samband med att de
analoga markbundna TV-sändningarna upphör bör utredas.
Skälen för regeringens bedömning: Samhällets beroende av elektro-
niska kommunikationer ökar såväl när det gäller datakommunikation och
telefoni som för radio- och TV-sändningar till allmänheten. Den mark-
sända televisionen skall övergå från analog till digital teknik. De digitala
TV-sändningarna skall byggas ut etappvis och ersätta de analoga TV-
sändningarna med slutdatum den 1 februari 2008. Detta beskrivs närmare
i avsnitt 12.9.
När de analoga TV-sändningarna successivt upphör kommer det
frekvensutrymme som i dag används för analog marksänd television att
frigöras. Det är viktigt att frekvensspektrumet, som är en begränsad
naturresurs, används på ett effektivt sätt. Det krävs en strategi för hur det
frigjorda frekvensutrymmet på bästa sätt skall kunna tas tillvara. Reger-
ingen avser därför att lämna ett uppdrag att utreda vad de frekvenser som
frigörs i samband med att de analoga markbundna TV-sändningarna
upphör kan användas till. Syftet bör vara att samhället på ett så effektivt
sätt som möjligt skall kunna tillgodogöra sig det frigjorda frekvens-
utrymmet för utveckling av befintliga och nya tjänster. I uppdraget bör
ingå att se över samhällets behov, önskemål och möjliga användningar av
det frigjorda frekvensutrymmet.
Prop. 2004/05:175
195
15.18.4
Svenskt internationellt deltagande
Det svenska deltagandet skall återspegla regeringens vilja avseende jäm-
ställdhet i de svenska internationella delegationerna. Detta gäller såväl
representanter från myndigheter som näringslivet. Även representanter
för näringslivet skall kunna företräda Sverige i delegationerna.
Post- och telestyrelsen (PTS) har i sin rapport Internationellt arbete
(PTS-ER-2005:6) beskrivit sitt arbete för en jämn könsfördelning i
svenska delegationer enligt regeringsuppdrag. Rapporten visar att det
inom vissa områden råder en mycket sned fördelning av män och kvinnor
bland deltagarna på internationella möten för Sveriges räkning. Enligt
regeringens mening bör denna ojämna könsfördelning minska i fram-
tiden. En jämn könsfördelning i svenska delegationer så väl från myn-
digheter som näringsliv bör eftersträvas.
15.19 Samlokalisering
i
master
Regeringens bedömning: Utbyggnaden av nät för elektronisk
kommunikation bör ske så att befintlig och nytillkommande infra-
struktur samutnyttjas i största möjliga utsträckning utan att kon-
kurrensen snedvrids.
Skälen för regeringens bedömning
Utvecklingen på marknaden
Post- och telestyrelsen (PTS) har på regeringens uppdrag analyserat
utvecklingen av utbyggnaden av den tredje generationens mobila system.
PTS har i samband med avrapporteringen uttryckt att bestämmelsen i
4 kap. 14 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK), som
bl.a. kan framtvinga mastdelning utifrån miljöhänsyn, bör ses över.
Samlokalisering kan också åläggas av konkurrensskäl (4 kap. 8 § LEK).
Samlokalisering bör i första hand komma till stånd genom frivilliga
överenskommelser. Det finns dock starka indikationer på att samloka-
lisering i master på frivillig grund mellan samtliga mobiloperatörer i dag
inte kommer till stånd i önskvärd omfattning.
PTS hade i mars 2005 tagit emot 11 ansökningar om samlokalisering.
Därefter har i nio fall frivilliga överenskommelser om samlokalisering
träffats eller förhandlingar om samlokalisering påbörjats mellan parterna.
PTS har således endast haft anledning att tillämpa bestämmelsen i
4 kap.14 § LEK i två fall. I båda fallen beslutade PTS att den operatör
som ägde masten behövde kunna disponera eventuellt kvarvarande
utrymme i masten för egen verksamhet samt att lagen inte gav utrymme
att förplikta samlokalisering. Ett av ärendena överklagades till länsrätten
som konstaterade i dom den 1 juni 2004 att en operatör, med den
nuvarande lagstiftningen, även har rätt att för sin egen räkning reservera
ett rimligt förväntat framtida behov av kapacitet och att den eventuellt
kvarvarande kapaciteten i den aktuella masten därmed inte kunde anses
tillgänglig. Länsrätten delade därmed PTS bedömning.
Prop. 2004/05:175
196
Däremot har antalet frivilliga avtal om samlokalisering ökat något
sedan bestämmelsen trädde i kraft. Inget åläggande av samlokalisering av
konkurrensskäl har hittills gjorts av PTS.
En samlokaliseringsskyldighet kan bli aktuell då det finns en operatör
som disponerar en mast i ett område och en annan operatör ansöker hos
PTS om att den förste operatören skall förpliktas att tillhandahålla sam-
lokalisering. Den operatör som upplåter utrymme i masten har rätt till
marknadsmässig ersättning. Ett typexempel på när ett åläggande skulle
vara aktuellt är när en operatör inte har några genomförbara alternativ,
t.ex. genom att bygglov för att uppföra en mast inte har erhållits.
Erfarenheter visar att bygglovsärenden i viss utsträckning har bordlagts
eller av annan anledning inte behandlats i tid i flera kommuner, vilket har
komplicerat tillämpningen.
Behov av översyn
Uppförandet av flera parallella nät, med tillhörande utrustning, kan med-
föra problem i förhållande till andra intressen, exempelvis kraven på
hållbar utveckling och kraven vid natur- och miljöutnyttjande. Under de
kommande åren förväntas utbyggnaden av elektroniska kommunikations-
nät, inklusive master, att öka.
En särskild utredare har fått i uppdrag att undersöka behovet av änd-
rade regler för samlokalisering av master m.m. som ingår i allmänna
kommunikationsnät för elektronisk kommunikation (Dir.2005:16).
Arbetet skall bedrivas mot bakgrund av den tekniska, miljömässiga och
marknadsmässiga utvecklingen som sker inom området samt de rätts-
akter som är tillämpliga, bland annat LEK och plan- och bygglagen
(1987:10).
Utredaren skall redovisa dels hur samlokalisering i master kommer till
stånd i dag på den svenska marknaden respektive hur samlokalisering
fungerar i andra länder, dels hur ändamålsenliga regler och tillämpning är
utifrån miljöhänsyn och målet om en väl fungerande konkurrens. Utre-
daren skall vidare göra en bedömning av i vilken mån ändrade regler kan
påverka den samhällsekonomiska effektiviteten. Utredaren skall utarbeta
de författningsförslag som övervägandena ger anledning till. Uppdraget
skall redovisas till regeringen senast den 1 november 2005.
Den 1
augusti 2004 trädde vissa ändringar i ledningsrättslagen
(1973:1144) i kraft som har ökat förutsättningarna till samlokalisering.
Enligt en ny 11 a § är det numera möjligt för en ledningsrättshavare att få
befogenhet till s.k. andrahandsupplåtelse. Genom en sådan upplåtelse kan
en annan operatör ges rätt att exempelvis sätta upp antenn, teknikbod och
ledningar för en basstation inom det område som upplåtits för den först-
nämndes anläggningar. Detta får göras utan medgivande från mark-
ägaren.
I sitt slutbetänkande Ledningsrätt (SOU 2004:7) föreslog 2002 års
ledningsrättsutredning bl.a. att det skulle bli möjligt att upplåta lednings-
rätt även i vissa typer av lös egendom, exempelvis master. Efter prövning
skulle detta även kunna göras mot bestridande av anläggningens ägare.
Utredningens slutbetänkande har remissbehandlats. Ärendet bereds för
närvarande inom Regeringskansliet. Avsikten är att förslaget skall be-
handlas i en särskild proposition tidigast under 2006.
Prop. 2004/05:175
197
PTS har fått i uppdrag av regeringen att göra det möjligt för allmän-
heten att via myndighetens webbplats ta del av uppgifter om basstations-
sändare för allmänt tillgänglig mobiltelefoni i myndighetens frekvens-
och tillståndsregister. Härigenom blir informationen lättare tillgänglig än
vad den är i dag. Med hänsyn till allmänhetens stora intresse att på ett
enkelt sätt få tillgång till uppgifter om basstationer för mobiltelefoni
anser regeringen att det är angeläget att driftsätta denna funktion på PTS
webbplats.
15.20
Stormen 8–9 januari 2005
En svår storm drabbade södra och mellersta Sverige den 8–9 januari
2005. Den påverkade många funktioner i samhället, bl.a. blev över en
kvarts miljon abonnenter utan telefonförbindelse. Både den fasta och
mobila telefonin påverkades. Stora områden i södra och mellersta
Sverige drabbades. Radio- och TV-sändningarna fungerade emellertid i
stort sett utan avbrott.
Det främsta skälet till att de elektroniska kommunikationerna slutade
fungera vid stormen var att elförsörjningen inte längre fungerade. Tele-
stationer och mobilradiobasstationer behöver elförsörjning för att kunna
förmedla trafiken i näten. Stormen medförde förstörda teleledningar,
master och utrustning. Stormfällda träd försvårade även det intensiva
reparationsarbete som följde.
Post- och telestyrelsen (PTS) följde löpande arbetet efter stormen.
Läget redovisades i lägesrapporter till Regeringskansliet och Krisbered-
skapsmyndigheten. PTS inkom också med en rapport som beskrev kon-
sekvenserna av stormen och vilka förebyggande åtgärder som vidtagits
av myndigheten innan stormen. PTS har även innan stormen bedrivit ett
omfattande arbete för att förbättra robustheten i de elektroniska kom-
munikationsnäten. Under 2004 har PTS t.ex. investerat i 300 reservelverk
som bidrar till driftsäkerheten i kommunikationsnäten vid elavbrott.
Genom en ändring i lagen om elektronisk kommunikation (bet.
2004/05:TU17, rskr. 2004/05:201, SFS 2005:240) omfattas från och med
den 1 juli 2005 alla allmänna kommunikationsnät- och tjänster av de krav
på god funktion och teknisk säkerhet jämte uthållighet och tillgänglighet
vid extraordinära händelser i fredstid, som tidigare endast gällde för det
fasta telenätet. Genom lagändringen kommer kravet på robusthet alltså
även att omfatta t.ex. mobiltelefonnäten.
Elektroniska kommunikationsnät är i dag en mycket viktig infra-
struktur och det är av stor vikt att denna fungerar i krissituationer.
Ändringarna i lagen om elektronisk kommunikation kommer att bidra till
detta. Det är betydelsefullt att erfarenheterna som stormen inneburit tas
till vara och regeringen har därför för avsikt att återkomma till dessa
frågor i en särskild proposition om samhällets säkerhet.
Prop. 2004/05:175
198
Förtroende
15.21 Förtroendeskapande
insatser
m.m.
15.21.1 Allmänt
Regeringens bedömning: Begreppet tillit inom politiken för informa-
tionssamhället bör ersättas dels av begreppet förtroende, dels av be-
greppet informationssäkerhet. Konsumentverket bör ges i uppdrag att
genomföra särskilda informationsinsatser för konsumentvägledarna om
IT-frågor.
ITPS rapport: Överensstämmer delvis med regeringens bedömning.
ITPS konstaterar bland annat att de statliga åtgärderna inom området
hittills främst syftat till en förbättrad informationssäkerhet och att skydda
integriteten. ITPS konstaterar även att tillitsbegreppet inte är definierat
och därför svårtolkat och svårt att knyta till utvärderings- och uppfölj-
ningsarbete. Begreppet bör därför enligt rapporten preciseras om det fort-
sättningsvis skall användas i IT-politiken.
Konsultrapporten Tillit till IT (CEPRO): Överensstämmer delvis
med regeringens bedömning. I rapporten konstateras bland annat att tillit
inte bara är en teknisk fråga utan även inbegriper en subjektiv bedömning
som kan vara avgörande för enskildas användning av IT. Tillit i denna
bredare betydelse måste enligt CEPRO finnas med i IT-politiken.
Åtgärder för att stimulera användning bör avse både de objektiva för-
hållandena som påverkar tilliten, t.ex. informationssäkerhet, likväl som
individens subjektiva upplevelser. Vissa grupper har särskilda behov av
extra stöd, exempelvis barn och ungdomar samt äldre. I rapporten före-
slås bland annat särskilda informationsinsatser för kommunala konsu-
mentvägledare och biblioteken, uppdrag till Konsumentverket att utar-
beta standardavtal samt satsningar på barn och ungdomars IT-använd-
ning genom skolan.
Remissinstanserna: Flera av instanserna, bl.a. Post- och telestyrelsen,
Krisberedskapsmyndigheten,
Konsumentverket,
Glesbygdsverket,
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet instämmer i att
begreppet tillit är otydligt och behöver preciseras närmare. Göteborgs
stad tillägger att man bör skilja mellan tilliten till tekniken och tilliten till
innehållet och att det finns behov av källkritik och kritiskt tänkande
avseende innehållet.
Bland andra Konsumentverket, Föreningen Svenskt Näringsliv, BITOS
etiska råd och Microsoft menar att en precisering och uppdelning av
begreppet är önskvärt och att med tillit även skall avses subjektiv tillit.
Statskontoret och Informationssäkerhetsutredningen anför att informa-
tionssäkerheten bör ingå i begreppet tillit. IT-Företagen anför att be-
greppet skall ha ett brett perspektiv.
Skälen för regeringens bedömning
Begreppet förtroende
Begreppet tillit användes som rubrik för ett av de tre prioriterade områ-
dena i förra IT-propositionen och var en samlingsbeteckning för alla de
Prop. 2004/05:175
199
förtroendeskapande åtgärder, inklusive informationssäkerhet, som ansågs
behövas för att IT skulle kunna användas. Insatserna i detta avseende bör
fortsätta, men begreppet tillit bör bytas ut. Skälet är att användaren bör
ha en kritisk och självständig hållning till tekniken vilket kan motiveras
av de brister som IT och Internet har, t.ex. riskerna för ofrivillig expone-
ring av material som kan vara skadligt för barn. Regeringens politik
handlar inte om att skapa en blind tilltro till IT och Internet hos använ-
darna. I stället bör begreppet förtroende användas som en markering av
att ett rationellt förhållningssätt bör råda, med en bedömning av mediets
förtjänster såväl som dess brister. Begreppet tillit som en grundpelare
inom IT-politiken utgår därför och ersätts dels av begreppet förtroende,
för att tydligare omfatta enskildas subjektiva inställning, och dels av
begreppet informationssäkerhet.
Exempel på företeelser som kan minska förtroendet för Internet är den
sexualisering som förekommer på vissa webbsidor, vanligen kommer-
siella sådana. Företeelserna behandlades vid en hearing 2004 (se rapport
från hearingen, Sexualiseringen av det offentliga rummet, 12 maj 2004,
utgiven av Regeringskansliet) och berörde motsvarande tendenser även i
andra medier. Vid hearingen framhölls riskerna med pornografins alltmer
framträdande roll, särskilt för ungdomar som växer upp med Internet.
Av SCB:s undersökning Privatpersoners användning av datorer och
Internet 2003 framgår att ca 15 procent av alla Internetanvändare aldrig
använde Internet för att handla eftersom de var oroliga att lämna ut per-
sonliga uppgifter. En lika stor andel av Internetanvändarna angav att de
inte handlade över Internet eftersom de var oroliga att lämna ut kredit-
kortsnummer. Andra orsaker var oro för att inte få varan eller inte kunna
returnera den och oro för att inte kunna få rättelse vid klagomål. I dessa
indikatorer på brist på förtroende framgår inga skillnader mellan könen
eller mellan olika åldrar.
Åtgärder för att öka förtroendet
Det kan förväntas att fler och fler konsumenter kommer att behöva allt
mer stöd rörande IT-frågor. Konsumentverket bör ges uppdraget att
genomföra särskilda informationsinsatser för konsumentvägledarna inom
detta område (se även avsnitt 13). För att förbättra förtroendet för IT och
Internet har regeringen vidtagit en rad åtgärder både nationellt och inter-
nationellt. Det är dock viktigt att framhålla att det primära arbetet med att
stärka förtroendet för IT görs inom myndigheter och organisationer.
Några exempel på dessa är, utöver dem som omnämns nedan, Myndig-
heten för skolutveckling, Statskontoret, Datainspektionen, Brottsföre-
byggande rådet, 24-timmarsdelegationen och Rikskriminalpolisen. Även
det internationella arbetet för att förhindra exempelvis skräppost (spam)
är av största vikt.
Regeringen avser vidare att återkomma till riksdagen inom kort med en
proposition med förslag till konsumentpolitiska mål. Detta beskrivs
närmare i avsnitt 13.
På uppdrag av regeringen har en särskild utredare nyligen föreslagit
lagändringar som syftar till att stärka konsumentskyddet vid s.k. modem-
kapning. Delbetänkandet är remitterat och förslagen bereds för närvar-
ande i Regeringskansliet. Se även avsnitt 7.
Prop. 2004/05:175
200
Konsumentverket och Post- och telestyrelsen arbetar sedan länge med
förtroendeskapande åtgärder. Här kan exempelvis nämnas programmet
tptest som kan användas för att mäta bandbredd på Internetanslutningar,
information om hur man undviker modemkapning och oönskad
e-postreklam, råd om informationssäkerhet osv. PTS har också varit en
av initiativtagarna till kampanjen Surfa lugnt, i maj 2005.
Även marknadens aktörer arbetar på olika sätt för att stärka förtroendet
för IT och Internet. Här kan särskilt nämnas Branschföreningen för inne-
hålls- och tjänsteleverantörer på onlinemarknaden i Sverige, BitoS och
deras Etiska råd samt branschorganisationen IT-Företagen, bl.a. genom
organisationernas deltagande i SAFT-projektet (se avsnitt 12.9.4). BitoS
arbetar bland annat genom att fastställa gemensamma värderingsgrunder
och rutiner för att hantera anmälningar om opassande innehåll.
15.21.2
Skydd för barns integritet och mot barnpornografi och
annan brottslighet på Internet
Bakgrund
I Trafikutskottets betänkande IT och elektroniska kommunikationer
(bet. 2004/05:TU9) framhåller utskottet det betydelsefulla arbete som
genomförts när det gäller att skydda barns integritet när de använder
Internet. Utskottet nämner i betänkandet ett antal viktiga åtgärder för att
skydda barns integritet när de använder Internet. Det avser informa-
tionsinsatser med bl.a. råd till barn och ungdomar samt till föräldrarna.
Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på området
och utgår ifrån att detta arbete vidareutvecklas och att ytterligare initiativ
tas när så anses påkallat.
Utskottet lyfter också fram frågan om barnpornografi på nätet. Ut-
skottet utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen av barnpornografi på
nätet mycket noga och vidtar erforderliga åtgärder för att kraftfullt
markera riksdagens och regeringens tydliga avståndstagande från detta.
Regeringen bör också pröva om det är möjligt att förmå Internetopera-
törerna att ta initiativ i enlighet med vad som bl.a. skett i Storbritannien
och Norge. Utskottet hänvisar därvid till att bl.a. Storbritanniens största
Internetoperatör British Telecom sedan sommaren 2004 blockerar webb-
platser med barnpornografi. Även i Norge blockerar de största Internet-
operatörerna webbplatser med barnpornografi. Utskottet förutsätter att
regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av utveck-
lingen och vilka initiativ som planeras på området.
Vidare har, som tidigare nämnts, också FN:s barnrättskommitté upp-
märksammat frågan om att skydda barn från visst innehåll på Internet (se
avsnitt 12.9.4).
Lagstiftning
Frågan om vilka lagar som gäller för innehåll på Internet är delvis kom-
plex, eftersom Internet inte utgör ett medium i sig, utan snarare ett forum
som kan utnyttjas för olika medier. Allmänna bestämmelser i lagar och
andra författningar är i många fall tillämpliga. Skillnaderna mellan
Prop. 2004/05:175
201
informationssamhällets tjänster och andra tjänster har dock i vissa fall
föranlett särskild reglering. Varje användning av nätet måste därför be-
dömas för sig. När det gäller själva överföringen av information finns
särskilda bestämmelser till skydd för integriteten i lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation. Bestämmelserna innebär i princip ett förbud
för andra än de kommunicerande parterna att avlyssna eller på annat sätt
behandla uppgifter som avser ett elektroniskt meddelande utöver vad
som erfordras för att överföra informationen.
När det gäller information som hålls tillgänglig på en webbplats gäller
att det som är olagligt i andra medier också är olagligt på Internet. Tryck-
och yttrandefrihetsrättslig grundlagsreglering kan gälla för visst material
och brottsbalkens straffbestämmelser för annat material. Enligt grund-
lagarna får någon förhandsgranskning av webbplatser inte förekomma,
men åtal kan väckas i efterhand för exempelvis hets mot folkgrupp.
Barnpornografibrott är straffbart enligt brottsbalken. I sammanhanget
kan nämnas att regeringen avser att besluta om direktiv till en utredning
som skall se över lagstiftningen mot barnpornografi.
Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-
lagen) innebär bl.a. att den som tillhandahåller en elektronisk anslags-
tavla (Bulletin Board System, BBS) skall ha sådan uppsikt över tjänsten
”som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen
av verksamheten”. BBS-lagen innebär alltså inte någon allmän övervak-
ningsskyldighet utan endast skyldighet att hålla en viss uppsikt.
Tillhandahållaren har en straffbelagd skyldighet att ta bort meddelanden
vars innehåll utgör t.ex. barnpornografi eller hets mot folkgrupp.
Lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informations-
samhällets tjänster (e-handelslagen) innehåller bestämmelser om viss
ansvarsfrihet för tjänsteleverantörer som fungerar som mellanhänder,
dvs. som bara överför eller lagrar information som lämnats av andra. De
får dömas till ansvar för brott som avser innehållet i informationen endast
om brottet begåtts uppsåtligen.
Självreglering
I samband med att e-handelslagen infördes bedömde regeringen att det
inte skulle införas särskilda förfaranderegler för när en tjänsteleverantör,
som lagrar information åt andra, skall vara skyldig att avlägsna informa-
tion eller göra den oåtkomlig.
Allmänheten kan givetvis tipsa polisen eller använda så kallade
tipslinjer. Ett exempel på en sådan i Sverige är den tipslinje som ECPAT
Sverige (End Child Prostitution, Child Pornography, and Trafficking in
Children for Sexual Purposes) är ansvarig för när det gäller barn-
pornografi. ECPAT Sverige är en ideell förening som arbetar med att
förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel: barnprostitution,
barnpornografi, människohandel och barnsexturism. BitoS, stöder arbetet
med tipslinjen. Flera Internetleverantörer har också s.k. missbruksavdel-
ningar dit abonnenterna kan rapportera misstänkt olagligt material som
de funnit på Internet. I maj 2005 anordnade den IT-politiska strategi-
gruppen en hearing om Internetoperatörernas ansvar för trafiken i näten.
Den allmänna bedömningen vid hearingen var att nuvarande lagstiftning
Prop. 2004/05:175
202
är ändamålsenlig, men att det finns ett behov av samverkan mellan
operatörerna.
Vidare har Stiftelsen för Internetinfrastruktur (II-stiftelsen) undersökt
intresset för att bilda ett branschorgan för prövning av god sed och han-
delsbruk på Internet.
Det har gjorts försök att finna tekniska lösningar för att hindra barn
från att ta del av visst material på Internet. Den vanligaste tekniken är
filtrering, via särskilda program som laddas ned på datorn, som levereras
av mjukvaruföretag och som abonnenten betalar för. De största sök-
tjänsterna har i sina sökfunktioner normalt blockering av information
som tillhandahållaren av söktjänsten anser vara skadlig, speciellt i deras
sökningar efter bilder. Denna blockering måste aktivt slås av. Sökkrite-
rierna utformas av söktjänsttillhandahållaren, med de värderingar dessa
har, enligt de etiska regler som gäller där tillhandahållaren av söktjänsten
finns.
Medierådet
Medierådet (U 1990:03) arbetar särskilt med barns och ungas användning
av rörliga bildmedier inklusive Internet (se även avsnitt 12.9.4). Syftet
med rådets verksamhet är att minska riskerna för skadlig mediepåverkan
på barn och unga. Rådet skall bl.a. genom konstruktiva och kontinuerliga
kontakter driva på mediebranschernas självreglering. Rådet skall också
delta i internationellt arbete med dessa frågor.
Samarbete kring bekämpning av visst skadligt innehåll
Inom Rikskriminalpolisen finns en särskild grupp som arbetar med barn-
pornografibrott. Denna grupp har ett nära samarbete med den ideella
organisationen ECPAT Sverige.
På initiativ av ECPAT bjöd Post- och telestyrelsen tillsammans med
Rikskriminalpolisen och Medierådet nyligen in de största svenska Inter-
netoperatörerna till en diskussion om blockeringsmöjligheter av webb-
platser som innehåller barnpornografi. Bland annat presenterades
utländska erfarenheter. En metod som man använt sig av i Norge bygger
på en avtalslösning och innebär att polisen lämnar uppgifter till Internet-
operatörerna om illegala nätadresser, det vill säga kommersiella webb-
platser med barnpornografi. Internetoperatörerna kan då blockera
åtkomsten till dessa nätadresser. Nu pågår ett arbete, som IT-Företagen
samordnar, med att få till stånd avtal mellan operatörerna och Rikskrimi-
nalpolisen, efter förebild från Norge, om hur man skall gå till väga för att
blockera webbplatser med barnpornografiskt innehåll. Några operatörer
har redan ingått avtal med Rikskriminalpolisen om detta. Lösningen
bygger på att polisen underrättar operatören om adresser som innehåller
barnpornografi, varefter operatören använder ett filter som gör att den
som försöker gå in på en webbsida med sådant innehåll stoppas genom
en spärr. Operatörerna avser att börja tillämpa detta inom kort.
Prop. 2004/05:175
203
Slutsats
Det är viktigt att de hot mot barns integritet som förekommer på Internet
tas på största allvar och att barnpornografibrott, bedrägeri och andra brott
som begås med hjälp av Internet tas på samma allvar som brott som
begås med andra medel. Datavirus och skräppost (s.k. spam) m.m. måste
bekämpas kraftfullt.
Den befintliga lagstiftningen kan användas mot dessa brott och förete-
elser på Internet. Det skall liksom i andra fall vara en uppgift för polis
och åklagare att utreda och bekämpa brott. Samverkan mellan Internet-
operatörerna och polisen bör som utgångspunkt ske enligt gängse förfa-
rande då misstanke om brott uppstått. En utökad samverkan mellan bran-
schens aktörer och myndigheterna med beaktande av yttrandefrihets-
rättsliga principer kan dock i vissa fall förhindra brottslig verksamhet på
ett mer effektivt sätt. Sådana möjligheter bör tas till vara. Uppgiften för
Internetoperatörerna får dock inte utformas på ett sådant sätt som kan
innebära ett hot mot den personliga integriteten eller komma i konflikt
med yttrandefriheten.
Samordning
15.22 Standardisering
och
terminologi
15.22.1 Standardisering
Regeringens bedömning: En samlad svensk överblick över det interna-
tionella standardiseringsarbetet på IT-området bör eftersträvas liksom en
samordning av de svenska insatserna i detta arbete. Deltagandet från
myndigheterna kan behöva förstärkas.
Skälen för regeringens bedömning
Sverige har för närvarande små möjligheter att påverka de strategiska
prioriteringarna i det internationella arbetet med IT-standardisering, eller
att bevaka om aspekter som kan beröra svenska intressen behandlas.
Skälen till detta är följande
− standardiseringen inom IT-området bedrivs i många olika internatio-
nella forum,
− den traditionella formen med nationell representation har övergivits
till förmån för direkt medverkan från intressenterna,
− de svenska standardiseringsorganen medverkar därför inte i arbetet
med att föra ut kunskap om standardiseringsinitiativen till svenska
intressenter,
− inget svenskt organ har ansvar för nationella samordningar bland
intressenterna,
− inget svenskt organ har full överblick över arbetet,
− remissförfarande på nationell basis tillämpas inte.
Det sistnämnda är särskilt bekymmersamt eftersom ett stort antal sam-
hällssektorer är involverade i arbetet och praktisk taget alla sektorer är
berörda. Regeringen överväger därför hur den svenska medverkan i stan-
Prop. 2004/05:175
204
dardiseringen på IT-området kan organiseras så att svenska intressen hos
såväl näringsliv som myndigheter kan tillgodoses.
Standardiseringen och dess internationella organisation
Avsikten med standarder är att förenkla och förbilliga tillverkning,
handel och annan samverkan. Standarder är privaträttsliga dokument för
frivillig användning av marknadens aktörer men de kan även av lag-
stiftaren anges som exempel på en tillfredsställande lösning eller till och
med upphöjas till lag. Utmärkande för den reguljära standardiseringen är
att arbetet bedrivs öppet, att alla har möjlighet att delta, att standar-
diseringsorganen själva är opartiska i förhållande till intressenterna och
att innehållet i standarderna i princip inte skall vara immaterialrättsligt
skyddat. Man brukar allmänt benämna en standard som tas fram på detta
sätt som öppen. Reguljär standardisering bedrivs i de erkända, globala
organen International Organization for Standardization
(
ISO
)
och
International Electrotechnical Commission (IEC
)
och de europeiska
organen Comité Européen de Normalisation (CEN), Comité Europénne
de Normalisation Electrotechnique (CENELEC) och European Tele-
communications Standards Institute (ETSI). Medlemmar i dessa organ är
de nationella standardiseringsorganen, inom vilka det även bedrivs viss
nationell standardisering. Standardiseringsarbete bedrivs även i flera
mellanstatliga organ, t.ex. vissa FN-organ och Internationella teleunionen
(ITU). Medverkan i arbetet är i dessa fall i regel förbehållet medlems-
staternas regeringar.
Standardiseringsarbete bedrivs också i specialorgan för olika sektorer,
t.ex. inom Internet Engineering Task Force (IETF) och inom 3rd
Generation Partnership Project (3GPP) avseende mobiltelefoni.
I många fall har starka företag eller företagsgrupper i kraft av sitt
genomslag på marknaden lyckats få sina egna standarder att bli norm på
marknaden, t.ex. kassettbandet, cd-skivan eller Windows.
Den svenska standardiseringen
I Sverige bedrivs den reguljära standardiseringen i tre organ, Swedish
Standards Institute (SIS), Svenska elektriska kommissionen (SEK) och
Informationstekniska standardiseringen (ITS). SIS representerar Sverige i
den globala standardiseringen inom ISO, och i det europeiska arbetet i
CEN. På samma sätt representerar SEK Sverige i IEC, och i CENELEC
medan ITS verkar i ITU och ETSI. Genom att delta i det nationella stan-
dardiseringsarbetet kan svenska företag och svenska myndigheter
påverka standarderna såväl globalt som inom den gemensamma, europe-
iska marknaden.
Staten och Föreningen Svenskt Näringsliv har gemensamt huvud-
mannaskap för den svenska standardiseringsorganisationen. Sedan några
år kanaliseras huvudmannaskapet genom Sveriges standardiseringsråd
(SSR).
De svenska standardiseringsorganens roll har förändrats från att tidi-
gare ha varit forum för utarbetande av svensk standard till att alltmer
vara de svenska representanterna i det globala och europeiska arbetet.
Prop. 2004/05:175
205
Huvuddelen av ny svensk standard har sitt ursprung i europeiskt eller
globalt arbete.
Den svenska standardiseringsorganisationen har sedan länge ett upp-
drag, och ett ansvar för, att samla och samverka med de svenska intres-
senter som vill påverka den reguljära standardiseringen inom ISO och
CEN. Detta internationellt inriktade arbete har givit organisationen ett
mycket omfattande internationellt kontaktnät.
På IT-området har organisationen en god kompetens, erfarenhet och
förmåga att samordna europeiska standardiseringsinitiativ med svenska
intressenters behov.
Standarder och normgivning
Europeiska gemenskapen (EG) utvecklade under 1980-talet, inför den
inre marknadens genomförande, en särskild metod att använda standarder
i teknisk lagstiftning, främst på produktsäkerhetsområdet. Metoden, den
s.k. nya metoden, innebär att EG endast fastställer kortfattade väsentliga
krav i lagstiftningen. Detaljerna återfinns i europeiska standarder som
utarbetats på särskilt uppdrag från kommissionen. Varor som tillverkats i
enlighet med sådan standard anses uppfylla de tvingande kraven men
industrin kan välja att inte tillverka enligt standard men måste då på
annat sätt visa att man uppfyller de tvingande kraven. Denna metod
används i EG-direktiven för bl.a. teleterminaler, medicinsk-teknisk
utrustning, elsäkerhet och radiostörningar. Med den nya metoden fick
kommissionen ett instrument att ge uppdrag till de europeiska standardi-
seringsorganen. Kommissionen har givit standardiseringsuppdrag utanför
områden som är föremål för tvingande lagstiftning t.ex. på IT-området.
Aktuellt just nu är handlingsplanen för standardisering inom ramen för
e-Europa (e-Europe Standardisation Action Plan). Genom sina krav på
öppenhet för deltagande och insyn samt fastställda procedurer, med bl.a.
remissförfaranden och omröstning bland de nationella organen, upplever
industrin ofta den erkända standardiseringen som långsam och ineffektiv.
Framväxten av specialiserade organ såsom Internet Engineering Task
Force (IETF) är ett utslag av detta. Vidare kan de reguljära standardi-
seringsorganen erbjuda arbete i s.k. workshops som är öppna för alla
intresserade parter att medverka direkt – man frångår således den natio-
nella representationen. Om man i en sådan workshop kommer överens
om en specifikation kan denna publiceras som den är som en CEN
Workshop Agreement - CWA. Den får då inte formell status som en
europeisk standard. Man kan också välja att när det tekniska arbetet är
färdigt låta dokumentet genomgå den formella processen med omröst-
ning bland de nationella standardiseringsorganen efter remissomgång.
Dokumentet får då status av Europeisk standard. Arbetet inom ramen för
e-Europe Standards Action Plan bedrivs i workshops i CEN.
Den semantiska standardiseringen
Standarder för informationsutbyte handlar ofta om teknik för säkerhet,
kommunikation och kodning. I dag bygger sådan teknik på Internet och
XML. Den tekniska standardiseringen är viktig för samhällets infra-
Prop. 2004/05:175
206
struktur men det är ändå standardiseringen av språket (semantiken) som
kommer att bli avgörande för utvecklingen av e-samhället. Den seman-
tiska standardiseringen pågår redan i dag. Den sker ofta sektorsvis och
utan någon tanke på samordning av terminologi och specifikationer för
datautbyte. Genom att integrera satsningar på terminologiutveckling med
satsningar på att göra samhällets information tillgänglig för utveckling av
nya tjänster inom samhälle och näringsliv skulle mycket dubbelarbete
kunna undvikas. Den svenska kompetensen inom terminologiområdet
skulle därigenom kunna bidra till att öka kvaliteten på standarder för
elektroniska tjänster och annan digital samverkan och till att samordna
utvecklingen inom olika samhällssektorer.
15.22.2 Terminologi
Regeringens bedömning: En central termbank, en rikstermbank, bör
byggas upp för att säkerställa tillgång till och en god kvalitet på svenska
termer. Svenska termer och uttryck bör utvecklas och fler termgrupper
inom olika fackområden inrättas. I myndigheternas språkvårdsarbete bör
det ingå ett ansvar för begreppsbildning inom det egna verksamhets-
området.
Språkkommitténs förslag (SOU 2002:27 Mål i mun): Åtgärder skall
vidtas för att säkerställa att svenska termer och uttryck kan skapas inom
alla de områden där vi vill kunna använda svenskan. Terminologiarbete
bör integreras i de satsningar som görs på s.k. mjuk infrastruktur inom
IT-området. Varje statlig myndighet skall ges ett tydligt ansvar för sitt
språkvårdsarbete vilket också skall inkludera terminologiarbete, t.ex.
genom mål i regleringsbrev och krav på återrapportering
Remissinstanserna: Flera remissinstanser som Svenska optiksäll-
skapet, Biotermgruppen, Vetenskapsakademien, Terminologicentrum
(TNC) har synpunkter på resursfördelning till termgrupperna men stöder
kommitténs bedömning att nybildandet av termgrupper är av stor bety-
delse. Enligt TNC bör termgrupperna inte betraktas som fristående aktö-
rer vid sidan av TNC eftersom TNC medverkar i en eller annan roll i
samtliga grupper. Remissinstanserna är positiva till att statliga myndig-
heter ges ett tydligare ansvar för sitt språkvårdsarbete. Frågan om att
myndigheternas begreppsansvar skall regleras i deras instruktioner har
fått uttryckligt stöd av Arbetsmiljöverket. Övriga remissinstanser betonar
allmänt vikten av ett aktivt terminologiarbete och att samordning av ter-
minologiarbete kommer till stånd.
Skälen för regeringens bedömning
Informationstekniken och inte minst Internet har inneburit stora föränd-
ringar av hur vi kommunicerar och utbyter information. Fokus kommer
alltmer att ligga på informationsinnehåll och på att göra informationen
tillgänglig för nya tjänster och funktioner. Informationen måste kunna
publiceras i många olika medier (plattformar) samtidigt och den måste
vara maskinläsbar. Väldefinierade termer är också nödvändiga, om olika
typer av verksamheter och affärsprocesser skall kunna dra nytta av tekni-
Prop. 2004/05:175
207
ken. En konsekvent hantering av bl.a. terminologi höjer informations-
kvaliteten.
Väl fungerande terminologi krävs inom alla fackområden om det skall
vara möjligt att utnyttja det moderna samhällets snabba informations-
flöde och kommunikationsmöjligheter. Terminologiarbete bidrar till ett
väl fungerande språk inom samhällets alla områden och ökar effektivi-
teten inom och mellan olika specialistområden. En snabb samhälls-
utveckling kräver ett konstant arbete med att skapa och tillgängliggöra
överenskomna terminologier inom allt fler områden. Enkel åtkomst av
termer via Internet i en rikstermbank stöder en sådan utveckling.
Att ha överenskomna och entydiga definitioner på begrepp med stor
spridning underlättar även kommunikationen mellan medborgare och
myndigheter och sammanfaller därför med regeringens strävan sedan
många år att etablera en förvaltningskultur som fokuserar på medbor-
garnas behov. Terminologiarbete bör därför vara en integrerad del i de
satsningar som görs för ökad IT-användning.
Termdatabaser bör samlas i en rikstermbank
Uppbyggnaden av en central termbank, en rikstermbank, är väsentlig för
tillgången till och kvalitetssäkring av svenska termer. En bra utformad
och kvalitetssäkrad termbank blir på sikt ett effektivt verktyg för fack-
experter, medier, företag, myndigheter, universitet och högskolor samt
översättare, som snabbt kan behöva få tillgång till aktuell svensk termi-
nologi, samt för utvecklingen av nya IT-tjänster. Utöver Mål i mun som
redovisats ovan har Terminologicentrum (TNC) också genomfört utred-
ningen Terminologisk infrastruktur i Sverige där man framhåller behovet
av en rikstermbank och ett terminologisamordnarprogram,
dnr N2003/3987/ITFoU. Utredningen har behandlats vid en hearing och
slutsatserna därifrån överensstämmer med regeringens bedömning. Även
Statskontoret föreslår i rapporten Semantisk interoperabilitet, kartlägg-
ning och rekommendationer (Statskontorets PM 2005:118) inrättande av
en öppen termkatalog på Internet samt att terminologisamordnings-
uppdrag ges till utsedda myndigheter.
Rikstermbanken bör huvudsakligen spegla den svenska begrepps-
världen men bör för den skull inte enbart innehålla svenska termer. För
att den skall kunna fungera på det sätt som beskrivits krävs även att mot-
svarigheter på främmande språk ingår i termbanken, och då inte bara
motsvarigheter på engelska och andra vanliga främmande språk utan
även på olika invandrarspråk och de officiella minoritetsspråken.
Ofta är terminologiarbetet behovsstyrt från olika fackområden. Den
verksamhet som TNC bedriver är främst att bidra till att kommunika-
tionen inom ett fackområde och mellan olika fackområden fungerar
effektivt och smidigt. Behovet av nya uttryck i allmänspråket ökar också
ständigt, inte minst genom EU-medlemskapet.
Genom ett informellt samarbete mellan språkvårds- och terminologi-
organen remitteras i dag frågor om termer och uttryck, och gemensamma
rekommendationer kan på så sätt skapas och spridas. En tydligare och
resursstarkare organisation för att inhämta synpunkter på, dokumentera
och sprida sådana rekommendationer kan dock behövas.
Prop. 2004/05:175
208
TNC har stor erfarenhet av termbanksuppbyggnad, eftersom
strukturering av terminologisk information gjorts vid TNC redan från
dess start (1941). Efter det att språkkommittén lämnade sitt betänkande
har TNC genom en enkät kartlagt vilka terminologiska resurser som
finns i form av ordlistor, termbanker etc. Kartläggningen visar att mycket
material redan finns, men att det också finns ett stort behov av ytterligare
terminologiskt arbete, t.ex. saknas det särskilda tjänster och särskilda
resurser för terminologiarbete. Också nya initiativ tas just nu och det i
sammanhang som har att göra med utvecklingen av 24-timmarsmyndig-
heten där elektroniska standarddokument för förenklat informations-
utbyte behövs. Man talar i sammanhanget om nödvändigheten av en
semantisk interoperabilitet. De starka internationella drivkrafterna för en
semantisk webb visar också på behovet av att bygga upp en entydig
gemensam begreppsapparat. På den svenska myndighetssidan arbetar för
närvarande bl.a. Skolverket, Försäkringskassan, Skatteverket med ett
antal centrala termer som behöver få tydliga definitioner – annars
kommer det elektroniska utbytet eller den semantiska interoperabiliteten
inte att fungera. Även inom Försvarets forskningsinstitut (FOI) finns
strävanden mot en försvarsgemensam termbank. Scania har en
webbaserad plattform för flerspråkig terminologi inom fordonsdomänen
som är åtkomlig för alla medarbetare i Sverige och utomlands.
Termgrupper bör inrättas på fler områden
De termgrupper som finns i dag är brett sammansatta, och arbetssättet för
grupperna är i stort sett lika: Aktuella termer samlas in och begreppen
bakom reds ut. Rekommendationer ges om hur termerna bör användas.
Inom dataområdet och bioteknikområdet har det ofta handlat om att före-
slå svenska termmotsvarigheter till engelska termer, eftersom många be-
grepp har sitt ursprung i engelskan inom just dessa områden. Varje term-
grupp har en egen webbplats som man kan länka sig till från TNC:s.
Rekommendationerna sprids via webbplatsen och i många fall har de fått
stor genomslagskraft.
I dag finns det fem termgrupper som alla är knutna till TNC och drivs
med TNC:s medverkan. Regeringen anser att den modell med term-
grupper inom olika fackområden som i dag tillämpas är flexibel och
ändamålsenlig. Däremot kan det behövas särskilda stödinsatser till TNC
för att modellen skall kunna spridas till andra fackområden som också
har behov av begreppsprecisering och samordning
Regeringen anser att det i språkvårdsarbetet också bör ingå ett ansvar
för termer och begrepp inom myndigheternas egna verksamhetsområden.
Från och med 2005 har t.ex. Socialstyrelsens ansvar utökats till att nor-
mera användningen av nationella termer och begrepp samt att ta fram en
enhetlig informationsstruktur inom hälso- och sjukvård och omsorg (se
även 10.2.1). Detta är också ett exempel på terminologi från ett nationellt
viktigt delområde som passar i en rikstermbank.
Regeringen överväger om myndigheternas ansvar för detta behöver
regleras på annat sätt än vad som gäller för det övriga språkvårdsarbetet.
Samverkan mellan myndigheter är också nödvändig så att terminologin
inom ett fackområde blir enhetlig.
Prop. 2004/05:175
209
15.22.3
Öppen programvara och öppna standarder i offentlig
förvaltning
Regeringens bedömning: Användningen av öppna standarder och öppna
programvaror bör främjas och utvecklingen på området för öppna
programvaror och öppen källkod bör löpande följas upp. Myndigheternas
användningsområden för sådana produkter bör utvärderas. För- och
nackdelar för offentlig förvaltning med att använda öppna programvaror
samt lämpliga handlingslinjer för Sverige inför arbetet inom EU
angående användning av öppna programvaror bör utredas.
ITPS rapport: Incitamenten för myndigheterna att samverka måste bli
större. Offentlig förvaltning måste bli en bättre användare av IT.
Remissinstanserna: IT-Företagen anser att regeringen bör verka för
ett fortsatt arbete för teknikneutralitet och öppna standarder inom
programvaruområdet och försöka tydliggöra begreppen avseende öppen
och kommersiell programvara.
IT-kommissionens slutrapport: Vinnova och Statskontoret bör ges i
uppdrag att utforma ett program för metodutveckling och förnyelse av
digitala utvecklingsarbetet i förvaltning och näringsliv. Programmet bör
utformas i kontakt med ett nytt institut för den digitala tjänsteutveck-
lingens teori och praktik.
Remissinstanserna: Statskontoret anser att uppgiften till stora delar
redan ligger inom de olika aktörernas uppdrag. Myndigheten för skolut-
veckling förespråkar en ökad användning av s.k. öppen källkod i utveck-
lingsarbete inom offentlig sektor, eftersom redan existerande program-
vara baserad på öppen källkod ofta både är modulärt uppbyggd och kon-
form mot olika öppna standarder. Öppen källkod möjliggör också ett ökat
samnyttjande av resultat mellan myndigheter utan hinder i form av
proprietära lösningar.
Skälen för regeringens bedömning
Öppna standarder
Nya programvaror använder ofta öppna standarder. För IT-användare kan
det vara av stor betydelse att även dataformat, protokoll och användar-
gränssnitt är öppna. Med öppen standard avses en standard som i princip
är möjlig för alla att ta del av och använda, som utvecklas i en allmänt
accepterad och öppen miljö, som tas fram enligt en konsensusmodell
samt offentliggörs, förvaltas och underhålls.
Öppen programvara och öppen källkod
Med öppen programvara avses programvara där källkoden är fritt till-
gänglig och där programmet fritt får användas, undersökas, förändras,
kopieras och distribueras av alla. En annan term som används i detta
sammanhang är fri programvara. Genom att källkoden kan ändras kan
man rätta eventuella fel i programmet eller förbättra det eller göra
anpassningar till den egna verksamheten. Öppen programvara behöver
dock inte vara kostnadsfri och omfattas i allmänhet också av licensregler.
Prop. 2004/05:175
210
Även programvaror som endast får användas enligt licensavtal anses som
öppna så länge källkoden blir tillgänglig för licensinnehavaren. För att
erhålla flexibla och verksamhetsanpassade programvaror krävs dessutom
programvaruutveckling och underhåll, som också genererar kostnader.
Motsatsen till öppna programvaror är proprietära programvaror,
vilket innebär att ovannämnda rättigheter är förbehållna någon (leveran-
törsberoende). Vissa program finns tillgängliga för alla utan kostnad men
är ändå proprietära.
Öppen källkod innebär att källkoden till ett dataprogram är tillgänglig
att läsa och modifiera för den som vill. Genom att det är möjligt för alla
programmerare att göra ändringar utvecklas programmen. Sådana änd-
ringar görs normalt tillgängliga för den ursprunglige upphovsmannen,
som då kan göra dem till en del av en ny officiell version. Detta är
grundidén med öppen källkod.
Det finns i dag ett mycket stort antal program som är öppna. Det mest
kända projektet baserat på öppen programvara är Linux, som är ett
operativsystem. Ett stort antal öppna programvaror är relaterade till den
öppna Internet-strukturen, men det finns också öppna kontorsprogram.
Den internationella utvecklingen
Öppen programvara har under senare år börjat få ett visst genomslag i
Europa och vissa andra delar av världen. Inom EU har arbete med öppen
programvara behandlats i handlingsplanen e-Europa och inom ramen för
programmet Interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska e-förvalt-
ningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare
(IDABC), för att underlätta kommunikationen mellan förvaltningarna i
medlemsstaterna inom EU. Användningen av öppen programvara går
inom EU ibland under förkortningen FLOSS (Free/Libre Open Source
Software). Särskilda projekt kring detta har bedrivits inom ramen för IST
(Information Society Technology).
Handlingsplanen e-Europa 2005 tar i flera avseenden upp frågan om
öppna programvaror. Studier har gjorts inom e-Europa över hur
besparingar kan göras på IT-området med hjälp av öppna programvaror.
Även säkerhetsaspekter är av intresse i detta sammanhang. Allmänheten
skall kunna ha förtroende för att myndigheter behandlar uppgifter på
föreskrivet sätt och att uppgifterna inte riskerar att läcka ut genom någon
”bakdörr” i ett dataprogram som en konsekvens av att källkoden inte är
känd för myndigheten och myndigheten därför saknar möjlighet att kon-
trollera säkerheten. Ett ytterligare argument för användning av öppna
programvaror är att arkivering, som i princip skall kunna ske för all
framtid, fordrar öppna programvaror och öppna standarder för att kunna
genomföras i praktiken. Därigenom kan öppna programvaror och öppna
standarder bli viktiga för att kunna genomföra elektronisk ärendehan-
tering fullt ut i förvaltningarna.
Modinis är ett finansiellt stödprogram som kompletterar de nationella
insatserna för att omvandla Europa till en kunskapsbaserad ekonomi. I
Modinis arbetsprogram 2005 ingår att utföra en studie om öppna
programvarors betydelse för utvecklingen av informationssamhället.
Kommissionen har i ett meddelande om e-förvaltningens roll fram-
hållit att tillhandahållandet av offentliga tjänster i Europa fortfarande ofta
Prop. 2004/05:175
211
är ganska fragmenterat vilket innebär att medborgare inte kan vända sig
till en instans och få hjälp utan måste söka hjälp på många platser, såväl
när det är fråga om fysiska platser som på webben. (Se kommissionens
meddelande (KOM(2003)567) den 26 september 2003). Kommissionen
konstaterar att företag och medborgare skulle ha stor nytta av offentliga
tjänster som tillhandahålls utan avbrott oavsett antalet administrativa
system eller förvaltningar som är involverade. Kommissionen anger
också att öppna standarder kan medverka till sådan integration på teknisk
nivå, samt att erfarenhetsutbyte mellan förvaltningarna om bruket av
öppna standarder och öppen källkod bör främjas genom relevanta EU-
program.
Inom IDABC finns ett observatorium för frågor om öppen källkod.
IDABC har i november 2003 tagit fram en vägledning som stöd för för-
valtningarnas övergång till program med öppen källkod. Inom ramen för
IDABC-programmet pågår även arbetet med att öka interoperabiliteten
för all-europeiska tjänster inom e-förvaltningen. I detta arbete ser man
bl.a. på möjligheterna att främja användningen av öppna program med
format som möjliggör utväxling av dokument utan att skapa beroende av
en programvarutillverkare.
Inför det fortsatta arbetet med e-Europa har kommissionen i ett
meddelande (KOM(2004)757) den 19 november 2004 angående ut-
maningar för det europeiska informationssamhället efter 2005, tagit upp
frågor om interoperabilitet. Kommissionen menar att det finns ett ökande
behov av att göra tillämpningar som bygger på informationsteknik kom-
patibla. Kommissionen konstaterar att standarder och interoperabilitet i
allmänhet utvecklas och väljs ut av marknadens aktörer men att det på
några områden som är av särskilt allmänt intresse kan vara nödvändigt att
kräva att öppna standarder används.
I många länder inom EU och även globalt pågår ett stort antal projekt
som innebär att offentliga förvaltningar går över till att använda öppna
programvaror i stället för leverantörsberoende programvaror. Exempel är
att städerna München och Paris infört användning av öppna program-
varor i stor skala i sina förvaltningar. Även i våra nordiska grannländer
har omfattande studier och projekt kring öppna programvaror i förvalt-
ningar gjorts. Tillämpningar av öppen programvara i offentlig förvaltning
finns även i Sverige, bl.a. hos Premiepensionsmyndigheten (PPM).
Användningen i offentlig förvaltning
Enligt en kartläggning från Statskontoret är den offentliga förvaltningen i
Sverige inte någon stor användare av öppen programvara (Öppen
programvara, 2003:8). Statskontoret har arbetat fram en upphandlings-
policy för programvara avseende öppna standarder och öppen program-
vara (GD-beslut 2004-03-09, nr 26) samt genomfört upphandlingar av
ramavtal som omfattar öppna programvaror av olika slag.
Regeringen bedömer att användning av öppna programvaror och öppna
standarder kan vara ett sätt för offentlig sektor att minska kostnaderna för
IT-användning och beroendet av proprietära programvaror. Program-
varutillverkningen domineras i dag inom vissa områden av stora till-
verkare med avsevärd marknadsmakt som till stor del orsakas av s.k. nät-
verksfördelar. Användningen av öppna programvaror och öppna stan-
Prop. 2004/05:175
212
darder ökar möjligheterna att integrera olika datasystem med varandra.
Möjligheten att underlätta integrering av nya system genom att använda
öppna standarder bör vara av intresse för den offentliga sektorn överlag.
En ökad användning av öppna programvaror och öppna standarder bör
därför också främja konkurrensen på programvaruområdet.
Användning av öppna programvaror bör dessutom kunna vara ett sätt
att främja utvecklingen av elektronisk ärendehantering genom att säker-
ställa tillgänglighet för alla utan krav på att allmänheten har tillgång till
viss proprietär programvara, förbättrad säkerhet genom att myndigheten
får full kännedom om programvaran och förbättrade möjligheter för
arkivering. När det gäller möjligheterna till ökad säkerhet genom känne-
dom om källkoder bör det dock framhållas att en sådan säkerhetskontroll
av programvaror kan vara en alltför stor uppgift för en enskild myndighet
att utföra. Myndigheterna kan därför vara betjänta av samordnade upp-
handlingar i sådana avseenden. Dessutom måste den säkerhetsnivå som
är nödvändig för en verksamhet givetvis styra vilka säkerhetsåtgärder
som kan anses påkallade.
Statskontorets arbete avseende öppna programvaror bör följas upp. Det
behövs kunskap om för- och nackdelar med att använda öppna program-
varor i den offentliga förvaltningen samt en analys av kostnaderna. Ett
uppdrag skall därför lämnas att utreda dessa frågor. Därvid skall prak-
tiska tillämpningar av sådana programvaror i offentlig förvaltning i Sve-
rige och utomlands studeras särskilt samt lämpliga handlingslinjer för
Sverige inför arbetet inom EU angående användning av öppna program-
varor pekas ut.
Enligt regeringen bör utvecklingen på området för öppna programvaror
och öppen källkod följas upp och det bör utvärderas vilka användnings-
områden för sådana produkter som kan finnas hos myndigheterna. Man
bör även stimulera användningen av öppna standarder genom att använda
gemensamma grundfunktioner. För en kostnadseffektiv IT-användning
inom offentlig sektor bör fokus läggas på funktionella krav. Proprietära
system bör vid upphandling ställas mot öppna lösningar. Den offentliga
sektorn bör alltid överväga de möjligheter som kan finnas i att använda
öppna standarder och öppna programvaror i samband med att kraven för
en offentlig upphandling ställs upp eller vid en utvärdering av anbuden.
Genom att stimulera framtagandet av gemensamma grundfunktioner vill
regeringen bidra till denna utveckling, se avsnitt 11.4.2.
16
Lag om nationella toppdomäner för Sverige
på Internet
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
16.1 Bakgrund
16.1.1
Kommunikation på Internet
Datorer och annan utrustning kan kopplas ihop för att utbyta information.
En grupp av datorer som kopplas samman genom att använda en gemen-
Prop. 2004/05:175
213
sam nätteknik bildar ett nät. Internet är ett globalt världsomspännande
datanät som bildats genom att man länkat samman många mindre nät. De
olika nät som sammantaget utgör Internet ägs och förvaltas av olika
organisationer.
Alla datorer som är kopplade till Internet kan utbyta information med
alla andra datorer på Internet genom att näten är paketförmedlande och
samtliga använder Internetprotokollet (”Internet Protocol”, IP) för för-
medlingen. Det innebär att den information som skall sändas delas upp i
ett antal datapaket. Noder i nätet (routrar) avgör vid varje förgrenings-
punkt vägvalet för ett paket, baserat på ett antal olika kriterier. Noderna
är sammankopplade med varandra och förbindelserna mellan dem kan ha
olika kapacitet och varierande belastning.
Varje paket tilldelas en adress och kan därmed hitta fram till mottaga-
ren genom Internets otaliga nätverk. Vilka nätverk paketet använder har
bl.a. att göra med vilken Internetoperatör som används och trafikbelast-
ningen i nätet. Valen styrs genom det logiska vägvalssystemet (routing-
systemet) som består av datorer med program för vägval mellan olika
nät. Om det visar sig att någon del av nätet inte släpper fram paketet, tar
det en annan väg fram till mottagaren. Poängen med detta system är att
paketen hittar fram till rätt mottagare oavsett vilken väg de tar. De olika
paketen behöver inte ens ta samma väg.
16.1.2 Protokollen
TCP/IP
För att kommunikationen skall fungera använder datorerna olika gemen-
samma standarder. Dessa brukar benämnas protokoll och namnet på de
två mest grundläggande protokoll som används vid Internetkommunika-
tion är ”Transmission Control Protocol” (TCP) och Internetprotokollet
(IP). Som en samlingsbeteckning på dessa två protokoll och en rad andra
med liknande funktion används ofta TCP/IP. TCP är protokollet som
delar upp och sätter samman information.
När någon skickar t.ex. e-post kommer dennes dator att med hjälp av
TCP dela upp meddelandet i paket. Därefter förses paketen med sekvens-
nummer och meddelanden som möjliggör felsökning. Sedan tar IP över
och ser till att paketen kommer fram till rätt mottagare. Väl framme tas
paketen emot av en dator som med hjälp av TCP sätter samman dem till
ett helt meddelande. Samtidigt kontrolleras att inga fel begåtts.
För att information skall kunna sändas på detta sätt mellan datorerna
krävs att varje ansluten dator tilldelas en unik adress så att informationen
hittar fram. Adresserna utgörs av nummer som varje dator tilldelas.
Dessa numeriska adresser används av det ovan nämnda Internet-
protokollet (IP) och kallas därför IP-adresser. IP-adresserna är på grund
av deras uppbyggnad svåra att komma ihåg. För att göra Internet använ-
darvänligt finns därför s.k. domännamn kopplade till IP-adresserna.
Domännamnen fungerar som kännetecken för IP-adresserna.
16.1.3 Domännamnssystemet (DNS)
För att göra det möjligt för en dator att översätta domännamn till IP-
adresser finns ett stödsystem i Internet som kallas domännamnssystemet
Prop. 2004/05:175
214
(DNS). Domännamnssystemet håller reda på de olika adresserna och
översätter domännamn till IP-adresser och tvärt om. Till en och samma
IP-adress kan höra flera domännamn. Domännamnssystemet är hierar-
kiskt uppbyggt och organiserat i en upp och nedvänd trädstruktur. På
högsta nivån hålls trädet samman av dess rot. På rotnivån kontrolleras
vilka toppdomäner som ingår i domännamnsträdet.
Det finns i dag ca 250 olika toppdomäner. Toppdomänerna kan delas
upp i två grupper; nationella toppdomäner (country code top level
domain ccTLD), vilka för närvarande i huvudsak motsvarar landskoder
enligt standarden ISO 3166-1, t.ex. se, de och no, och generiska toppdo-
mäner (generic top level domains gTLD), som com, net och org. De
nationella toppdomänerna kan även avse delar av en nation eller en större
region t.ex. ax för Åland och eu för Europeiska unionen.
Domännamnen återspeglar domännamnssystemets hierarkiska upp-
byggnad och har en toppdomän som sista synbara led. Till vänster om
toppdomänen anges en eller flera underdomäner, Second-Level Domain
(SLD), varav den närmast under toppdomänen brukar kallas huvuddo-
män. Domännamnet ”www.naring.regeringen.se” tillhör exempelvis
toppdomänen se och har underdomänerna regeringen och naring, där
huvuddomänen utgörs av regeringen. Den översta nivån, roten, finns
allra sist men behöver inte anges.
En fördel med domännamnssystemet är att avsändaren av ett medde-
lande som skall skickas exempelvis från en dator i Förenta staterna till en
mottagande dator i Sverige inte behöver veta var den mottagande datorn
befinner sig. Information om var den mottagande datorn finns framgår av
IP-adressen som erhållits i domännamnssystemet och som används för att
rätt väg skall kunna väljas i de routrar som passeras på vägen till slut-
destinationen.
En server är en dator med ett datorprogram som tillhandahåller gemen-
samma servicefunktioner i ett datornät. De servrar som hanterar domän-
namnsinformation brukar benämnas DNS-servrar eller namnsservrar.
Om den eftersökta adressen är webbplatsen för Institutionen för nume-
risk analys och datalogi på Kungliga Tekniska högskolan (KTH),
www.nada.kth.se, går processen till på följande sätt. Domännamnet slutar
på se och den första frågan ställs till roten, som har adressinformation om
namnservrar för se-domänen, till vilken en hänvisning sker. Därefter
upprepas samma fråga till någon av namnserverarna för se-domänen som
vet var huvuddomänen kth.se finns och svarar med en hänvisning till
denna. Återigen upprepas samma fråga, nu till namnservern för domänen
kth.se som kan hänvisa till underdomänen nada.kth.se. Slutligen kan
denna server ge IP-adressen till den mottagande servern där institu-
tionens webbplats finns. Hela systemet bygger således på att de olika
namnservrarna hänvisar till nästa server nedåt i hierarkin.
För att ett meddelande skall komma fram måste det med andra ord
finnas ett antal namnservrar som kan sköta vidarehänvisningen. Systemet
är därför sårbart så till vida att det är beroende av att namnservrarna
fungerar. Om domännamnssystemet skulle vara otillgängligt finns
visserligen en möjlighet att använda IP-adresser direkt, i stället för
domännamn, men t.ex. vissa vanliga e-postprotokoll fungerar inte utan
domännamnssystemet.
Prop. 2004/05:175
215
Ett sätt att öka driftsäkerheten och förbättra kommunikationen är att se
till att det finns flera namnservrar på samma nivå i hierarkin med kopie-
rad – speglande – information. Om någon av servrarna skulle sluta fun-
gera finns därmed alternativ som kan användas i stället.
Den server som informationen kopieras från brukar kallas masterserver
eller auktoritativ server. De servrar som har kopierad information brukar
kallas slavservrar. Som exempel kan nämnas att det finns åtta slavservrar
avseende DNS-information för den svenska toppdomänen se.
En stor fördel med det hierarkiska systemet är att ingen av de inblan-
dade servrarna behöver ha mer information än att de kan hänvisa till den
namnserver som antingen kan hänvisa vidare i sin tur eller ge den slutliga
sökta IP-adressen som svar. De olika DNS-databaserna som ingår i det
globalt distribuerade domännamnssystemet, behöver endast innehålla
information om sin del av Internet och blir därför inte ohanterligt stora
och otympliga. En förutsättning för att allt skall fungera är dock att de
olika servrarna har rätt information om vilken server som hänvisning
skall ske till. Den som har ansvaret för en namnserver måste dessutom
veta vem som skall kontaktas om det uppstår några frågor kring ett
domännamn. Hanteringen av kontaktinformation är därför en central
uppgift i ett domännamnssystem. Denna kontaktinformation finns ofta i
en särskild databas på varje nivå och kallas vanligen ”whois”. Det är
mycket angeläget att det finns fasta rutiner för hur informationen skall
inhämtas för att det inte skall uppstå driftstörningar.
Den som ansvarar för rotzonen, dvs. den databas som innehåller in-
formation om toppdomäner i domännamnssystemet, måste göra en änd-
ring av informationen i rotzonen om en toppdomän tillkommer eller tas
bort. Vanligen måste även ändring ske i rotzonen i samband med byte av
den som ansvarar för hanteringen av en toppdomän. Om exempelvis
ansvaret för hanteringen av den svenska toppdomänen se skulle flyttas på
ett sådant sätt att namnservrarna för se flyttas till andra IP-nät, kräver en
sådan omdelegering att informationen i rotzonen ändras. Ett sådant byte
av IP-adresser, s.k. ompekning, kräver godkännande från Förenta
staternas handelsdepartement, se vidare avsnitt 16.1.4.
16.1.4
Aktörer på Internet och i domännamnssystemet
Internets utveckling
Utvecklingen av embryot till Internet finansierades under 1960-talet av
Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA), en organisation
för finansiering av forskning under Förenta staternas försvarsdeparte-
ment. Det första nätet som byggde på paketförmedling fick namnet
ARPANET. Syftet med ARPANET var att skapa ett nät som var obero-
ende av underliggande nättyper och som skulle vara så robust att det
kunde fungera även om flera knutpunkter skulle slås ut av kärnvapen.
Arkitekturen och protokollen som ännu i dag används för Internet fick
sin huvudsakliga utformning under 1977–1979. Internet kan sägas ha
börjat omkring 1980 när DARPA började använda kommunikations-
protokollen TCP/IP i de datorer som var anslutna till dess forskningsnät.
Användningen av tekniken tog då fart, framförallt i universitets- och
forskningsmiljöer. När www-tekniken (World Wide Web) utvecklades i
Prop. 2004/05:175
216
början av 1990-talet spreds användningen av Internet ytterligare och
kommersiell användning och tjänster växte snabbt fram. Tekniken möj-
liggjorde en lättillgänglig presentation av all den information som fanns
på Internet och gjorde det möjligt för användare utan teknisk kunskap att
använda Internet. I dag bygger allt mer av samhällets tjänster och
näringslivets verksamhet på Internet.
Vem bestämmer över Internet och domännamnssystemet?
En mängd olika aktörer samverkar för att få Internet att fungera. Något
enskilt ansvarigt organ kan inte pekas ut, utan ansvaret är fördelat på ett
sätt där varje aktör vanligen ansvarar för ett begränsat antal funktioner.
Av tradition har Förenta staterna en stor roll i driften av Internet. Detta
har sin naturliga förklaring i att Internet utvecklades i Förenta staterna.
Det adresseringssystem på Internet som utgör grunden för domän-
namnssystemet utvecklades av bl.a. Jon Postel. Till följd av detta var det
Jon Postel som ursprungligen kom att delegera, dvs. ge i uppdrag att
hantera, såväl de nationella som de generiska toppdomänerna. Jon Postel
koordinerade de listor över bl.a. toppdomäner, IP-adresser och andra tek-
niska parametrar som behövdes för Internet. Dessa listor gjordes allmänt
tillgängliga genom Jon Postels arbetsgivare Information Science Institute
vid University of Southern California på uppdrag av DARPA. Förvalt-
ningen av dessa listor kom att benämnas Internet Assigned Numbers
Authority (IANA). IANA, i praktiken Jon Postel, samordnade alltså
toppdomäner och delade ut IP-adressblock. När antalet registrerade
domännamn ökade som en följd av bl.a. införandet av www-tekniken
blev behovet av en mer stabil hantering av systemet uppenbar.
I juni 1997 föreslog den dåvarande amerikanske presidenten Bill
Clinton att domännamnssystemet skulle privatiseras. Förenta staternas
handelsdepartement lade fram en s.k. grönbok där det föreslogs att en ny
privaträttslig organisation skulle bildas för att bl.a. införa konkurrens i
fråga om registreringar av domännamn och att utarbeta regler för att lösa
tvister om domännamn. Under 1998 inledde handelsdepartementet en
process för att överföra ansvaret för utdelning av IP-adresser, domän-
namn och unika protokollparametrar från handelsdepartementet till den
nybildade organisationen Internet Corporation for Assigned Names and
Numbers (ICANN). Avsikten var alltså att ICANN skulle ta över de
uppgifter som Jon Postel (IANA) ditintills utfört. IANA används alltjämt
som beteckning på en funktion som utförs av ICANN.
ICANN är en privaträttslig icke-vinstdrivande organisation med säte i
Kalifornien. Till sin hjälp har ICANN ett antal stödgrupper och råd-
givande kommittéer. Kommittéerna har ingen rätt att själva företräda
ICANN. Den kommitté som är av störst betydelse ur ett statligt perspek-
tiv är Governmental Advisory Committee (GAC), som är en mellan-
statlig rådgivande kommitté. GAC har till uppgift att bevaka och ge råd i
ICANN:s verksamhet i den mån verksamheten berör de nationella
regeringarnas angelägenheter. Organisation är öppen för samtliga rege-
ringar och har cirka 100 länder och ett tiotal mellanstatliga organisationer
som medlemmar.
Ledamöterna i ICANN:s styrelse utses av organisationens olika stöd-
grupper och rådgivande kommittéer. Styrelsen består av 15 röstberätti-
Prop. 2004/05:175
217
gade ledamöter, vilket inkluderar organisationens verkställande direktör.
Dessutom finns i styrelsen sex observatörer utan rösträtt. GAC innehar
en av observatörsplatserna.
ICANN:s arbete sker utifrån en överenskommelse (Memorandum of
Understanding) med Förenta staternas handelsdepartement. Enligt över-
enskommelsen skall en gradvis överföring göras av ansvaret för utdel-
ning av IP-adresser, domännamn och unika protokollparametrar från
handelsdepartementet till ICANN. Överenskommelsen har förlängts vid
ett flertal tillfällen och gäller nu till september 2006. Såväl handels-
departementet som ICANN har uppgivit att överenskommelsen inte skall
förlängas efter detta datum utan att ICANN därefter skall ansvara för
frågorna självständigt.
Handelsdepartementet har alltså fortfarande tillsyn över de funktioner
som anges ovan. I praktiken innebär detta t.ex. att handelsdepartementet
på förslag från ICANN granskar och godkänner alla ändringar i den
översta hierarkin i domännamnssystemet. Varje ändring av t.ex. namn-
servrar för en nationell toppdomän godkänns av handelsdepartementet
innan ändringen genomförs. Förenta staterna har därför ett fortsatt
mycket stort inflytande över Internet, något som kritiserats av flera
länder, bl.a. under första fasen av FN:s världstoppmöte om informations-
samhället (WSIS) som hölls i december 2003 (se avsnitt 5.2 och 8.4).
Vem bestämmer över nationella toppdomäner?
Som angivits i avsnittet ovan ansvarade en enskild individ, Jon Postel,
för delegeringen av nationella toppdomäner fram till 1998. Jon Postel
använde sig av den internationella standarden för landskoder ISO 3166-1
för att avgöra vilka nationella toppdomäner som skulle finnas. Vid en
genomgång av hur de ursprungliga delegationerna av nationella topp-
domäner gått till kan man konstatera att dessa följt ungefärligen samma
mönster. Jon Postel har kontaktat någon med teknisk kompetens inom
universitetsvärlden som fått i uppdrag att administrera landets topp-
domän.
Den verksamhet som bedrevs i anledning av delegeringen krävde i de
flesta fall inte någon större organisation och kunde drivas med begrän-
sade tekniska resurser. Vad man närmare kom överens om i samband
med de ursprungliga delegeringarna av de nationella toppdomänerna är
vanligen svårt att rekonstruera. Skriftlig dokumentation saknas i många
fall. Även om dokumentation saknas kan delegeringen av en nationell
toppdomän uttryckas som en överenskommelse om vem som skall
ansvara för administrationen av toppdomänen i den region som domänen
avser.
Jon Postel dokumenterade vissa principer för delegering av nationella
toppdomäner i dokumentet RFC 1591 (1994). Ett RFC-dokument inne-
håller Internetrelaterade standarder. Publicering av olika standarder i
skilda ämnen har skett sedan slutet av 1960-talet. Dokument av detta slag
publiceras av Internet Engineering Task Force (IETF), en organisation
som bl.a. anordnar diskussioner kring olika frågor som rör Internet. IETF
är organiserat på ett sätt som möjliggör att samtliga intresserade kan delta
i arbetet. ICANN har i viss mån moderniserat RFC 1591 genom sitt
dokument Internet Coordinated Policy-1 (ICP-1).
Prop. 2004/05:175
218
Om administratören av en toppdomän skall ändras görs en ansökan hos
ICANN. ICANN säkerställer att ansökan kommer från en behörig part
och innehåller korrekt information. Därefter överlämnas ansökan till För-
enta staternas handelsdepartement som granskar att ansökan handlagts på
korrekt sätt. Även om det inte är en regering som gör ansökan är den
nation som toppdomänen gäller involverad i förfarandet på så sätt att
ICANN regelmässigt verifierar att ändringen av administratör har reger-
ingens stöd. När handelsdepartementet godkänt ansökan sänds den till
Verisign Inc., ett privat amerikanskt företag, som för in ändringen i den
s.k. zonfilen för roten, dvs. den datafil som innehåller information för
den högsta nivån i domännamnssystemet.
Systemet innebär att en stats möjligheter att påverka valet av en ny
administratör av en toppdomän ofta är begränsad och att samförstånd
vanligen krävs mellan den befintliga administratören, staten och den till-
tänkta nya administratören.
Internet i Sverige
Det första svenska nätverket, SUNET (Swedish University Network),
anslöts till Internet under den senare delen av 1980-talet. Men redan
dessförinnan var Sverige anslutet till Internet genom en modemkoppling
till nätet EUnet. Den ursprungliga delegationen av toppdomänen se, som
skedde under 1985, följde det under avsnitt 16.1.4 beskrivna mönstret, då
uppdraget att registrera domännamn under toppdomänen gick till en
person vid KTH.
Det första domännamnet registrerades 1985. Från mitten av 1990-talet
och framåt ökade antalet ansökningar om registrering av domännamn
under toppdomänen och det blev ogörligt för en person att ensam hantera
ansökningarna. Hösten 1997 bildades därför Stiftelsen för Inter-
netinfrastruktur (II-stiftelsen) som tog över ansvaret för toppdomänen.
För detta ändamål har stiftelsen bildat ett aktiebolag, NIC-SE Network
Information Centre Sweden Aktiebolag (NIC-SE), som har till uppgift att
sköta den dagliga driften och administrationen av toppdomänen. NIC-SE
ägs i sin helhet av II-stiftelsen.
Den som vill registrera ett domännamn under se-domänen skall ge in
en ansökan till NIC-SE via ett av bolagets ombud. Dessa finns angivna
på en ombudslista som finns tillgänglig på NIC-SE:s webbplats
www.nic.se. Ombuden tillhandahåller ansökningsblanketter, information
om de regler som gäller för att få ett domännamn registrerat och om den
avgift som tas ut vid ansökan om registrering. Därefter tas också en års-
avgift ut under den tid som domännamnet är registrerat under domänen.
Ombuden vidarebefordrar ansökningarna till NIC-SE. Efter det att
ansökningarna prövats meddelar NIC-SE ombudet om ansökan beviljats.
Detta sker genom ett automatiserat förfarande. Det åligger därefter
ombuden att vidarebefordra beskedet till den som ansökt om ett domän-
namn.
Också ombuden tar ut en avgift i samband med ansökan. Detta innebär
att den reella kostnaden för ett domännamn kan variera beroende på
vilket ombud som använts.
Som en del av administrationen av domänen sköter NIC-SE original-
databasen för toppdomänen. Databasen finns på en server hos bolaget
Prop. 2004/05:175
219
och används inte i sig för adressöversättning. I stället kopieras databasen
regelbundet till en driftserver som kallas namnserver eller masterserver,
varifrån databasen i sin tur kopieras till ett antal s.k. slavservrar. Det är
dessa servrar och den nämnda masterservern som utnyttjas för adress-
översättning vid kommunikation på Internet.
Staten har hittills inte tagit del i administrationen av toppdomänen.
Den 17 september 1998 beslutade regeringen att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att kartlägga och utvärdera den befintliga
organisationen för tilldelning och registrering av domännamn med
avseende på funktion, tillgänglighet och prissättning samt insyn och
ansvarsfrågor. Utredaren hade också att analysera behovet av bestämmel-
ser om tvistlösning beträffande tilldelade domännamn. Därtill skulle
utredaren se över frågor rörande statens ansvar för toppdomänen se. I
denna fråga skulle tonvikten ligga på om staten borde tilldelas befogen-
het att utöva tillsyn över hanteringen av domännamn och i förekom-
mande fall lämna förslag på hur en sådan tillsynsverksamhet skulle ut-
formas.
Utredningen, som antog namnet Domännamnsutredningen, konstate-
rade i sitt betänkande (SOU 2000:30) att den svenska toppdomänen
fungerade utmärkt, men att systemet brast i legitimitet och att det sak-
nades möjligheter till insyn från det allmänna. Utredaren föreslog bl.a. att
uppdraget att hantera toppdomänen skulle formaliseras genom ett
uppdragsavtal mellan regeringen och domänadministratören II-stiftelsen.
För att ytterligare öka hanteringens legitimitet föreslogs också att
regeringen skulle utse två ordinarie styrelseledamöter och en suppleant i
II-stiftelsens styrelse. Härigenom skulle förutsättningar skapas för att
kunna stärka konsument- och användarintressen.
Betänkandet remitterades. Remissyttrandena och en sammanställning
över dessa finns tillgänglig hos Näringsdepartementet (dnr
N2000/3093/ITFoU). Betänkandet har inte lett till någon regeringsåtgärd.
16.1.5
GAC:s principer för nationella toppdomäner
I avsnitt 16.1.4 ovan beskrivs den mellanstatliga rådgivande kommittén
GAC. GAC antog den 23 februari 2000 principer för delegering och
administration av nationella toppdomäner. Dessa reviderades den 5 april
2005 (se bilaga 3).
Syftet med GAC-principerna är enligt uppdateringen i den reviderade
versionen att ange ett generellt ramverk för förhållandet mellan
nationella regeringen, administratören av den nationella toppdomänen
och ICANN. Det slås fast att Internets namnssystem är en offentlig
nyttighet i den meningen att dess funktioner måste administreras i
allmännyttans intresse. I stort är de en kodifiering av vad som gäller
enligt RFC 1591 med ytterligare formaliseringar av ansvarsfrågor m.m.
Även om GAC:s principer inte formellt har antagits av ICANN tillämpas
de av ICANN i dess verksamhet. De har även legat till grund för
lagstiftnings- eller andra åtgärder internationellt.
Som en följd av den reform som skett av ICANN under 2003 och
påpekanden från administratörer av nationella toppdomäner har en revi-
dering av principerna gjorts. Denna anges i artikel 2 vara en uppdatering
Prop. 2004/05:175
220
av de tidigare principerna. I de reviderade principerna betonas sub-
sidiaritetsprincipen tydligare samt att situationen och förhållandet mellan
parterna kan variera mellan olika länder.
I artikel 2 i principerna anges syftet med dokumentet vara att med
utgångspunkt i erfarenheter av och god sed för delegering och
administration för nationella toppdomäner skapa ett ramverk till hjälp för
parterna att definiera hur de skall arbeta tillsammans. Principerna sägs
vara avsedda att bidra till utvecklandet av strukturer för kommunikation
mellan de nationella regeringarna och ICANN, mellan ICANN och
administratören samt mellan regeringen och administratören.
I artikel 4 beskrivs regeringens eller myndighetens roll, i artikel 5
domänadministratörens (eng. Registry) roll och i artikel 6 ICANN:s roll.
I artikel 7 behandlas principerna för delegation, dvs. enligt definitionen
i artikel 3 den procedur som ICANN/IANA behöver göra för att på en
behörig begäran införa en nationell toppdomän i DNS-roten (dvs.
rotzonen, se avsnitt 16.1.3). I artikel 7 anges också principer för om-
delegering, dvs. den ändring av domänadministratör som ICANN/IANA
gör på en behörig begäran.
Artikel 8–10 innehåller riktlinjer för förhållandet mellan regeringen
(eller myndigheten) och ICANN, mellan regeringen och domän-
administratören samt mellan ICANN och domänadministratören.
16.1.6
Administrationen av toppdomäner i andra länder och i
EU
Hur nationella toppdomäner administreras i andra länder skiljer sig åt.
Detta gäller både graden av statlig inblandning och hur administrationen
regleras i de fall staten har en mer aktiv roll. Gemensamt för de natio-
nella toppdomänerna där staten har möjlighet att påverka administra-
tionen av den nationella toppdomänen är att så gott som samtliga på ett
eller annat sätt beaktar de principer för delegering och administration av
nationella toppdomäner som utarbetats av den mellanstatliga rådgivande
kommittén.
Processen mot en mer statlig reglerad administration följer ungefär-
ligen samma utvecklingslinjer. Ursprungligen delegerades ansvaret till en
privatperson inom universitetsvärlden för att därefter i takt med att
intresset för toppdomänen väckts och Internetanvändningen tilltagit, bli
föremål för statligt intresse. De lösningar som valts i olika länder har
påverkats av de olika rättskulturerna och de nationella förutsättningarna.
Norden
I Norge faller hanteringen av toppdomänen no in under bestämmelserna i
den norska lagen om elektronisk kommunikation (ekomloven) om för-
valtning av nummer, namn och adresser för bl.a. teletjänster. Därmed
omfattas administrationen av toppdomänen av den norska myndigheten
Post- og teletilsynets verksamhetsområde. Den nationella toppdomänen
no administreras av NORID, ett bolag som sorterar under det statliga
bolaget UNINETT AS.
Prop. 2004/05:175
221
En föreskrift om domännamn under norska landskodsdomäner trädde i
kraft i oktober 2003. Föreskriften är utformad som en ramlagstiftning och
innehåller bl.a. bestämmelser om hur regler för tilldelning av domän-
namn skall vara utformade samt bestämmelser om säkerhetskopia av
registreringsdata, avveckling av en toppdomän och tvistlösning. Tillsyn
utövas av Post- och teletilsynet.
I Danmark hanteras toppdomänen dk av stiftelsen Danskt Internet
Forum (DIFO). Den praktiska hanteringen och registreringen av domän-
namn sköts av aktiebolaget DK Hostmaster AS. Ett lagförslag gällande
Internetdomäner som särskilt tilldelas Danmark lades fram för folke-
tinget i april 2005 Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005. I
lagförslaget anges som huvudprincip att ett inbjudningsförfarande skall
användas för att utse domänadministratör. Lagens bestämmelser om-
fattar, förutom toppdomäner, även lägre domäner i DNS-hierarkin som
tilldelats Danmark och anger de krav i såväl tekniskt som ekonomiskt
hänseende som kan ställas på domänadministratören. Krav finns på att
upprätta databaser och att deponera dessa hos tredjeman. Detaljerade
regler med krav på bl.a. att domännamn skall användas aktivt och att en
tvistlösningsnämnd skall finnas ingår också i förslaget.
I Finland administrerades toppdomänen fi inledningsvis av en privat-
rättslig samarbetsorganisation för Internetoperatörer, Finnish Commer-
cial Internet Exchange (FICIX). Emellertid uppkom efterhand oenighet
mellan de Internetoperatörer som ingick i FICIX. Därtill kom att vissa av
Internetoperatörerna efterlyste en starkare legitim grund för verksam-
heten och för regleringen av verksamheten. Därför handhas administra-
tionen av toppdomänen fi numera av den statliga myndigheten Ficora
(Kommunikationsverket) som sorterar under Kommunikationsmini-
steriet. Hur administrationen av fi-domänen närmare skall utföras reg-
leras sedan 2003 i vissa avseenden utförligt i lag. Den finska lagen om
domännamn innehåller regler om domännamnets form och innehåll, hur
ansökan om domännamn görs och de grunder på vilka ett domännamn
kan beviljas. Regler om överföring, förnyande, uppsägning och avstäng-
ning av domännamn finns också. Domännamnsleverantörers skyldigheter
och frågan om ett offentligt tillgängligt register över domännamn ingår
även i lagen.
Övriga Europa
Den spanska administrativa strukturen liknar den ovan beskrivna finska
administrationen. Här administreras toppdomänen es av ett statligt
företag, Red.es som faller in under det departement som ansvarar för
vetenskap och teknologi. Hur reglerna för administrationen av topp-
domänen skall utformas bestäms av den spanska staten genom departe-
mentskungörelser (Ministerial Order) efter rekommendationer från be-
rörda myndigheter och vissa Internetoperatörer.
I Frankrike administreras toppdomänen fr av en icke-vinstdrivande
organisation, AFNIC. Organisationen har inte koppling till någon statlig
myndighet. Däremot finns vissa myndigheter representerade i AFNIC:s
styrelse. Enligt lag utser ansvarig minister administratören av toppdo-
mäner för landet. Övergripande skyldigheter förknippade med admi-
Prop. 2004/05:175
222
nistrationen framgår också av lag. Om verksamheten upphör tillfaller
databasen med domännamn staten.
I vissa europeiska länder drivs de nationella toppdomänerna i rent
privaträttslig regi. I Förenade kungariket drivs toppdomänen av Nominet
UK. De brittiska reglerna har utformats på ett sätt som gör det möjligt för
alla organisationer med intresse av Internetfrågor att bli medlemmar i
Nominet UK. Nominet UK finansieras genom medlemsavgifter och
medlemmarna har inflytande över verksamheten. Den brittiska rege-
ringen är inte delaktig i administrationen av toppdomänen.
Också i Tyskland administreras den nationella toppdomänen inom
ramen för en privaträttslig organisation, DENIC, som drivs som ett
kooperativ. Mellan DENIC och vissa departement förekommer utbyte av
information beträffande toppdomänen. Detta samarbete är emellertid inte
lagreglerat. En administrativ struktur liknande den i Tyskland tillämpas
beträffande den österrikiska toppdomänen.
Toppdomän för Europeiska unionen
Europaparlamentet och Europarådet har beslutat förordningen (EG) nr
733/2002 av den 22 april 2002 om inrättande av toppdomänen .eu. I för-
ordningen anges att inrättandet av toppdomänen eu avser främja en ökad
e-handel och därigenom utbudet och konkurrensen på denna marknad.
Vilken eller vilka rättssubjekt som skall delegeras ansvaret för topp-
domänen eu har bestämts efter ett inbjudningsförfarande. Ansvaret har
anförtrotts ett konsortium, där bl.a. NIC-SE ingår.
I förordningen finns en rad olika bestämmelser som lägger fast
ramarna för hur administrationen skall utformas. Artiklarna i förord-
ningen följer i stor utsträckning vad som sägs i GAC:s principer om
administration och delegering av nationella toppdomäner.
Inledningsvis sägs i artikel 1 att kommissionen och de som skall
ansvara för toppdomänen eu skall träffa ett tidsbegränsat avtal, som bl.a.
skall innehålla riktlinjerna för hur toppdomänen eu skall drivas och hur
de ansvariga för toppdomänen eu skall utses. Vidare sägs att de som
delegerats ansvaret för toppdomänen skall driva verksamheten utan
vinstsyfte och att de ansvariga skall ha säte i och driva den huvudsakliga
verksamheten inom gemenskapen.
I artikel 2 sägs att parterna i det avtal som avser att ansvaret delegeras
skall ta hänsyn till de principer som kommer till uttryck i GAC:s
principer om delegering och administration av nationella toppdomäner.
I artikel 4 utvecklas närmare vad den som ansvarar för toppdomänen
skall iaktta. Den som ansvarar för toppdomänen eu skall organisera,
administrera och förvalta toppdomänen i allmänhetens intresse på grund-
val av principer om konkurrens, effektivitet, tillförlitlighet och tillgäng-
lighet. De avgifter som tas ut i samband med registreringen av domän-
namn skall vara direkt baserade på de kostnader som uppstår i samband
med registreringen. Därtill skall den som ansvarar för toppdomänen eu
införa ett tvistlösningsförfarande som är baserat på kostnadstäckning för
att snabbt lösa tvister mellan innehavare av domännamn. Den som
ansvarar för toppdomänen skall också säkerställa integriteten för data-
basen som innehåller information om domännamn.
Prop. 2004/05:175
223
Artikel 7 innehåller en bestämmelse som överensstämmer med vad
som uttalas i GAC:s principer genom att gemenskapen förebehåller sig
alla rättigheter i anslutning till eu-domänen. Här nämns särskilt sådana
rättigheter som är kopplade till den databas som krävs för att säkerställa
genomförandet av förordningen samt rätten att utse en ny ansvarig för
toppdomänen.
Australien
Australien var ett av de första länderna som genomförde en formell
omdelegation av ansvaret för en nationell toppdomän 2001 och som in-
gick ett trepartsarrangemang som omfattade den nationella regeringen, en
nationell domänadministratör och ICANN.
Under 1984 delegerades ansvaret att administrera domänen au till en
enskild person verksam vid Melbourne University.
Som en följd av en rad olika tvister kring den mest populära under-
domänen com.au, föreslogs att ett icke-vinstdrivande bolag med uppgift
att se över domännamnshanteringen skulle bildas. Förslaget ledde till att
man i maj 1997 bildade bolaget the Australian Domaine Name
Association (ADNA). Bolagets verksamhet syftade till att garantera en
fungerande administration av au.
ADNA utsattes emellertid för hård kritik och fick inte det breda stöd
från operatörer och användare som varit tanken. ADNA och andra
intressenter vände sig därför till den australiensiska regeringen med en
begäran om att regeringen skulle utreda om ansvaret för administrationen
av domänen au borde omdelegeras.
Regeringen utredde frågan. I samband med detta bildades ytterligare
ett icke-vinstdrivande bolag, au Domain Association (auDA) i syfte att ta
över ansvaret för administrationen av toppdomänen au.
Arbetet med omdelegeringen försenades av att den person som ur-
sprungligen anförtrotts att administrera toppdomänen inte var villig att
medverka till omdelegeringen. I juni 2001 skrev auDA till ICANN och
begärde att en formell omdelegering skulle äga rum. Efter det att det från
olika håll framförts en rad olika förslag angående vem som skulle
administrera toppdomänen träffades ett avtal mellan auDA och ICANN i
oktober samma år.
Japan och Kanada
Utvecklingen i Japan och Kanada kan liknas vid den som skedde i
Australien. Toppdomänen administrerades inledningsvis inom univer-
sitetsvärlden varefter en övergång skett till en nybildad organisation och
ett avtal slutits med ICANN, där regeringen utpekar ett visst organ som
administratör av toppdomänen.
Förenta staterna
Den nationella toppdomänen us utnyttjades till en början huvudsakligen
av den amerikanska staten. Under slutet av 1990-talet påbörjades ett
arbete i syfte att privatisera vissa tekniska aspekter av domännamns-
Prop. 2004/05:175
224
systemet. Som en del av detta arbete inleddes en process där det ameri-
kanska handelsdepartementet genom National Telecommunications and
Information Administration (NTIA) samlade in information om hur
toppdomänen us skulle kunna utvecklas mot att bli en mer tillgänglig
toppdomän för allmänheten. NTIA höll i detta sammanhang offentliga
möten vid vilka bl.a. den dåvarande administratören av toppdomänen us,
NSI/VeriSign, och företrädare för en rad olika departement deltog. NTIA
konstaterade att allmänheten generellt inte var medveten om att det var
möjligt att registrera domännamn under us och att toppdomänen därför
kommit att bli en resurs som inte utnyttjades i önskvärd utsträckning.
NTIA utvecklade därför ett regelverk för de tjänster som borde finnas
tillgängliga för allmänheten under toppdomänen us. Därefter träffade
handelsdepartementet avtal med Neustar Inc. om administration och drift
av toppdomänen us. Avtalet är tidsbegränsat och innehåller bestämmelser
om såväl den tekniska driften som de tjänster som skall tillhandahållas
inom ramen för administrationen av toppdomänen.
I avtalet uttalas inledningsvis ett antal målsättningar som den ameri-
kanska regeringen satt upp för toppdomänen us. Den första målsätt-
ningen är att verka för att formerna för delegationen och administra-
tionen av toppdomänen utvecklas till ett robust, säkert och tillförlitligt
system. En andra målsättning är att öka användandet av toppdomänen us
bland användare i Förenta staterna. Den sistnämnda målsättningen skall
uppnås bl.a. genom att reglerna för registrering av domännamn förenklas.
Den amerikanska regeringen har också som målsättning för us att
administrationen av domänen utformas på ett sätt som garanterar både
förtroende hos användarna och en stabil infrastruktur. Toppdomänen
skall vidare drivas på ett sätt som bl.a. kan möta framtida krav. Målsätt-
ningen med us är enligt avtalet att garantera domännamnssystemets
stabilitet såväl vad gäller systemet i dess helhet som för domänen us
under den övergångsperiod som följer i och med den omdelegering som
avtalet innebär. I avtalet sägs också att us skall drivas i enlighet med
ICANN:s tekniska ledning av domännamnssystemet.
Slutligen anges målsättningen också vara att främja konkurrens inom
toppdomänen us för att därigenom bl.a. kunna erbjuda större urval och
bättre tjänster för användarna.
Förutom de här nämnda mer övergripande målsättningarna för us ställs
detaljerade krav som innebär förpliktelser för Neustar Inc. Bolaget skall
exempelvis driva verksamhet i Förenta staterna och ha en adress i landet.
Samtliga tjänster som rör registrering av domännamn under toppdo-
mänen us skall därutöver utföras inom landet.
Enligt avtalet får Neustar Inc. inte ställa några ekonomiska krav på den
amerikanska regeringen i anledning av förvaltningen av toppdomänen.
Däremot är bolaget tillåtet att ta ut rimliga avgifter från tredje man i
anledning av de tjänster som skall utföras i enlighet med avtalet med
handelsdepartementet. Det sistnämnda förfarandet skall emellertid god-
kännas av den amerikanska regeringen.
I avtalet uppställs slutligen vissa krav som rör förvaltningen av topp-
domänen us. Dessa förpliktelser är uppdelade i fyra punkter. I detta
sammanhang är det främst punkterna ett och två som är av intresse. Den
första punkten rör de mer grundläggande funktionerna för drivandet av
en toppdomän och innefattar bl.a. en förpliktelse för Neustar Inc. att
Prop. 2004/05:175
225
underhålla samtliga system, såsom mjukvara, hårdvara och infrastruktur.
Neustar Inc. skall vidare tillhandahålla en rad olika tjänster, såsom att
driva och underhålla masterservern och slavservrar för toppdomänen us,
marknadsföra och medvetandegöra användare om möjligheterna att regi-
strera domännamn under toppdomänen us samt tillhandahålla en webb-
sida med aktuella riktlinjer och information om möjligheterna att regi-
strera domännamn under us. I punkten två förpliktas bolaget att uppfylla
grundläggande policykrav, vilket bl.a. innebär att det inom ramen för
regelverket skall finnas en tvistlösningsmodell.
16.2
Rättigheter knutna till nationella toppdomäner
16.2.1
Riktlinjer för administrationen av nationella toppdo-
mäner
Som beskrivits i avsnitt 16.1.4. administrerade IANA, i praktiken en
enskild person, ursprungligen såväl tilldelningen av IP-adresser som de
nationella toppdomänerna. IANA:s riktlinjer för hanteringen av frågor
kring de toppdomänerna dokumenterades 1994 i Request for Comments
(RFC) 1591. Internet Coordinated Policy-1 (ICP-1) kan sägas vara
ICANN:s 1999 uppdaterade version av RFC 1591.
RFC 1591 och ICP-1 innehåller grundläggande standarder för Internet-
användning. Av RFC 1591 framgår vilka allmänna riktlinjer som den
som administrerar en nationell toppdomän skall iaktta och vilka tjänster
som skall ingå i administrationen.
I inledningen till RFC 1591 slås fast att den till vilken delegerats an-
svaret för en nationell toppdomän (uppdragstagaren) utför en offentlig
tjänst på uppdrag av den nation som toppdomänen avser och på uppdrag
av den globala Internetgemenskapen. I dokumentet sägs också att dele-
gationen innebär att den som nationellt ansvarar för toppdomänen fått i
förtroende att förvalta domänen och att detta innebär en förpliktelse att
administrera toppdomänen på ett sätt som tillgodoser allmänhetens och
den globala Internetgemenskapens bästa.
I RFC 1591 anges vidare hur den som administrerar toppdomänen
nationellt skall förhålla sig till frågor om äganderätt eller andra liknande
rättigheter som en delegation kan ge upphov till. Enligt vad som sägs i
dokumentet är sådana frågor ovidkommande. De frågor som är väsent-
liga är i stället de som rör det ansvar som delegationen innebär och den
serviceskyldighet i förhållande till samhället som följer med delega-
tionen.
RFC 1591 nämner också en rad mer konkreta förpliktelser som den
som ansvarar nationellt för toppdomänen skall uppfylla. I och med dele-
gationen skall de ansvariga för toppdomänen i respektive land exempel-
vis förse IANA (ICANN) med kontaktinformation. Det uppställs i detta
sammanhang krav på att en administrativ kontaktperson skall finnas i det
land som toppdomänen avser.
I RFC 1591 nämns vissa tjänster, såsom namntilldelning och teknisk
verksamhet avseende namnservrar, som den som nationellt ansvarar för
en toppdomän skall tillhandahålla inom ramen för administrationen.
Tjänsterna skall, enligt vad som uttalas i dokumentet, utföras på ett till-
Prop. 2004/05:175
226
fredsställande sätt. I fråga om den tjänst som avser den tekniska driften
av namnservrar sägs dessutom att servrarna skall skötas på ett sätt som
garanterar säkerhet, noggrannhet och robusthet.
Med ansvaret att administrera en nationell toppdomän följer också en
skyldighet att hålla berörda organisationer informerade om domänens
status. I detta krav ligger att varje nationell toppdomän skall ges en
teknisk utformning som möjliggör kontroll av innehållet i den master-
server och de slavservrar som finns inom den nationella organisationen.
Slutligen sägs i RFC 1591 att en delegation av den nationella topp-
domänen kan återkallas om det skulle uppkomma återkommande
problem med administrationen. Om det skulle bli aktuellt att återkalla en
delegation kan IANA (ICANN) omdelegera den nationella toppdomänen
till en annan ansvarig. Om ansvaret för den nationella toppdomänen av
någon annan anledning skulle komma att flyttas från en ansvarig till en
annan skall IANA (ICANN) underrättas av berörda parter. Detta för att
IANA (ICANN) skall kunna konstatera att överflyttningen har beslutats i
samförstånd och att den som får ansvaret för toppdomänen är införstådd
med de skyldigheter som följer med administrationen.
I ICP-1 slås fast att de principer som kommer till uttryck i RFC 1591
fortfarande skall gälla. I vissa avseenden skiljer sig emellertid de båda
dokumenten åt. Detta kommer bl.a. till uttryck genom att det i ICP-1
direkt uttalas att de nationella regeringarnas åsikter om en delegation
eller en omdelegation av en nationell toppdomän är av stor betydelse.
Vidare sägs att IANA skall verka för att lösa eventuella meningsskilj-
aktigheter i samband med omdelegeringar av ansvaret för toppdomäner. I
dokumentet rekommenderas dessutom inblandade parter att själva sam-
verka i en sådan situation.
16.2.2
Innebörden av delegationen av en nationell toppdomän
En delegation från ICANN av en nationell toppdomän (se avsnitt 16.1.4)
innebär att en organisation eller en fysisk person (”domänad-
ministratören”) fått i förtroende att ansvara för toppdomänen. Delega-
tionen får anses ge upphov till både rättigheter och skyldigheter för båda
parter.
ICANN får genom delegationen anses ha en skyldighet att verka för att
de rotservrar som Förenta staternas handelsdepartement har den reella
förfoganderätten över ger hänvisning till de namnservrar som domän-
administratören anger. Förpliktelsen innebär en motsvarande rätt för
domänadministratören att bli rekommenderad av ICANN till handels-
departementet som nationellt ansvarig för toppdomänen.
Domänadministratörens skyldigheter till följd av delegationen bör
bestämmas utifrån de allmänna principer som kommer till uttryck i
RFC 1591 och ICP-1. Detta innefattar en förpliktelse att driva verk-
samheten på ett sätt som syftar till att tillgodose allmänhetens och den
globala Internetgemenskapens bästa och tillhandahålla tjänster.
Domänadministratören skall således bedriva en verksamhet som
innehåller namntilldelning och drift av namnservrar. Tjänsterna skall
drivas på ett tillfredsställande sätt och den tekniska driften av namn-
Prop. 2004/05:175
227
servrarna skall skötas på ett sätt som bl.a. garanterar stabilitet och säker-
het.
Till det nu sagda skall läggas att domänadministratören bör vara
förpliktad att informera berörda internationella aktörer om toppdomänens
status och ordna sin serverdrift på ett sätt som gör det möjligt för berörda
internationella organisationer att kontrollera innehållet. Den sistnämnda
förpliktelsen är viktig, inte minst med hänsyn till att det med en dele-
gation får anses följa ett ansvar mot den globala Internetgemenskapen.
Delegationen kan emellertid inte anses ge upphov till att någon
äganderätt till toppdomänen uppstått för domänadministratören.
II-stiftelsen anför också i sitt remissvar att toppdomänen inte kan ägas av
någon utan att stiftelsen tillhandahåller en tjänst där den aktuella bok-
stavskombinationen används.
Databaser
Som ett led i administrationen av en toppdomän måste domänadministra-
tören arbeta upp och driva en eller flera särskilda databaser. Utredningen
har redovisat att företrädare för ICANN anser att delegationen vad gäller
toppdomänen se inte innebär att II-stiftelsen därigenom erhållit någon
rätt till toppdomänen eller de databaser som måste drivas. II-stiftelsen
menar i sitt remissvar att den upparbetat vissa rättigheter, såsom data-
basen, samt att denna tillhör stiftelsen. Frågan om äganderätten till de
databaser som är nödvändiga för att driva toppdomänen är således om-
stridd.
En databas kan under vissa förutsättningar åtnjuta ett upphovsrättsligt
skydd. I lagen (1960:729) om upphovsrätt för litterära och konstnärliga
verk (URL) föreskrivs att den som skapat ett litterärt eller konstnärligt
verk har upphovsrätt till verket och att detta innebär en uteslutande rätt
att förfoga över verket genom att framställa exemplar därav och genom
att göra det tillgängligt för allmänheten. Upphovsmannen ges också en
ideell rätt, vilket innebär att han eller hon på närmare angivet sätt skall
namnges när exemplar av verket framställs eller görs tillgängligt för
allmänheten samt att verket inte får ändras eller göras tillgängligt för
allmänheten på sådant sätt att det utgör en kränkning för upphovs-
mannen.
För att en databas skall kunna få upphovsrättsligt skydd krävs, precis
som för andra verk som skyddas enligt URL, att den uppvisar ett visst
mått av självständighet och originalitet, eller med andra ord uppnår s.k.
verkshöjd. En tumregel för att avgöra huruvida så är fallet är att bedöma
risken för dubbelskapande. Verkshöjd anses normalt föreligga om två
personer oberoende av varandra inte skulle uttrycka verkets innehåll på
samma sätt. En bedömning av en databas verkshöjd görs utifrån hur
urvalet av de uppgifter som finns i databasen skett och hur innehållet har
organiserats. Det skydd som kan tänkas uppkomma enligt URL i detta
sammanhang avser databasens struktur och inte uppgifterna i sig. I vilka
fall en databas kan anses vara strukturerad på ett sätt som innebär att den
uppnår verkshöjd har behandlats i praxis (se bl.a. NJA 1948 s. 414 och
1995 s. 256). Av de avgörandena framgår att man inte ställer kravet sär-
skilt högt.
Prop. 2004/05:175
228
De databaser som används för att driva en nationell toppdomän byggs
upp för att vara anpassade till verksamheten. Vissa av de uppgifter och
funktioner som finns i databaserna anpassas dessutom för att kunna
möjliggöra en kommunikation via namnservrarna mot Internet. En inte
oväsentlig del av utformningen av databaserna är därmed given av de
funktioner som är nödvändiga för att toppdomänen skall vara en funge-
rande del i den globala Internetkommunikationen. Det kan dock inte helt
uteslutas att databaserna vid en rättslig prövning i domstol kan bedömas
ha ett upphovsrättsligt skydd.
En annan fråga är om den sammanställning av uppgifter som finns i
databaserna omfattas av den till upphovsrätten närstående rättighet som
följer av 49 § URL, det s.k. katalogskyddet. Enligt denna bestämmelse
har den som framställt en katalog eller annat liknande arbete uteslutande
rätt att framställa exemplar av arbetet och göra detta tillgängligt för
allmänheten. För att åtnjuta skydd måste katalogen ifråga utgöra en
sammanställning av ett stort antal uppgifter eller vara resultatet av en
väsentlig investering. En databas som uppfyller någon av dessa förutsätt-
ningar åtnjuter således katalogskydd. Här skall dock märkas att det inte
är uppgifterna i sammanställningen, utan sammanställningen som sådan,
eller en väsentlig del av denna, som skyddas. Om någon annan skulle
sammanställa samma uppgifter på ett annat sätt skulle detta inte innebära
en kränkning av den rättighet som katalogskyddet enligt 49 § URL inne-
bär.
Av 49 § URL framgår att katalogskyddet tillkommer den som har
framställt databasen. Bestämmelsen grundar sig på Europaparlamentets
och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för
databaser. Senare rättspraxis i EG-domstolen har inskränkt omfånget av
det skydd som ”sui generis-rätten” (katalogskyddet) ger enligt direktivet
(mål C-203/02 The British Horseracing Board Ltd m.fl. mot William Hill
Organisation Ltd, mål C-338/02 Fixtures Marketing Ltd mot Svenska
Spel AB samt mål C-46/02 Fixtures Marketing Ltd mot Oy Veikkaus
Ab), men det kan ändå inte uteslutas att databaserna omfattas av katalog-
skydd.
16.3
Behovet av statlig insyn och tillsyn
Regeringens bedömning: Staten bör ha insyn i och tillsyn över
domännamnsadministrationen.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna instämmer i
bedömningen. Några remissinstanser, däribland II-stiftelsen, Föreningen
Svenskt Näringsliv och Konkurrensverket, menar att den insyn staten har
i dag är tillräcklig.
Prop. 2004/05:175
229
Skälen för regeringens bedömning
Politiska mål
Riksdagen har som nämnts beslutat det IT-politiska målet att Sverige
som första land skall bli ett informationssamhälle för alla (prop.
1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256). Enligt beslutet
skall staten prioritera bl.a. att stärka tilliten till IT i syfte att uppnå målet.
I denna proposition föreslagna delmål 3 innebär att en effektiv och
säker IT-infrastruktur skall finnas tillgänglig i alla delar av landet (se
avsnitt 6.5). Såsom framgår av avsnitt 15.14.3 anser regeringen att frågan
om ett säkrare Internet bör prioriteras och att statens möjligheter att följa
utvecklingen av Internet bör förbättras. Den i avsnitt 15.15 beskrivna
strategin för ett säkrare Internet i Sverige innebär bl.a. att arbetet för att
öka motståndskraften mot störningar som påverkar domännamnssystemet
bör fortsätta.
Riksdagen har vidare fastställt målen för sektorn elektronisk kommu-
nikation enligt följande. Enskilda och myndigheter skall få tillgång till
effektiva och säkra elektroniska kommunikationer. De elektroniska
kommunikationerna skall ge största möjliga utbyte när det gäller urvalet
av överföringstjänster samt deras pris och kvalitet. Sverige skall i ett
internationellt perspektiv ligga i framkant i dessa avseenden. De elektro-
niska kommunikationerna skall vara hållbara, användbara och tillgodose
framtidens behov. De främsta medlen för att uppnå detta skall vara att
skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens utan snedvridningar och
begränsningar samt att främja internationell harmonisering. Staten skall
ha ett ansvar på områden där allmänna intressen inte enbart kan
tillgodoses av marknaden (prop. 2002/03:110, bet. 2002/03:TU6, rskr.
2002/03:228).
Domännamnsadministration har betydelse för samtliga de mål som
beskrivits ovan.
Användningen av Internet och domännamnens betydelse
Enligt Statistiska centralbyrån hade 73 procent av befolkningen tillgång
till Internet i hemmet 2003. De vanligaste användningsområdena för
Internet är att skicka och ta emot e-post samt söka information om varor
eller tjänster. Användningen av banktjänster via Internet ökar och enligt
Bankföreningen sköter mer än hälften av den vuxna befolkningen sina
bankaffärer över Internet. Av företag med tio eller fler anställda använde
95 procent Internet under 2003. De vanligaste användningsområdena för
företag var att söka allmän information, att utföra finansiella
transaktioner samt att få service och support. Det totala värdet av
Internetförsäljning 2002 i Sverige uppgick till ca 120 miljarder kronor.
Detta motsvarar ca tre procent av samtliga företags omsättning.
IT-användningen beskrivs mer utförligt i bilaga 17.
Ett företag som helt eller delvis driver verksamhet på Internet kan med
de möjligheter som Internetkommunikation erbjuder snabbt och billigt nå
en relevant kundkrets med information om företagets produkter och
tjänster. Att ett företag kan använda och föra ut ett domännamn som
överensstämmer med ett inarbetat firmanamn eller varumärke ökar
Prop. 2004/05:175
230
möjligheterna för att enskilda skall hitta företagets webbplats. Domän-
namn har fått en framträdande roll i marknadsföringssammanhang och
har därför kommit att representera stora ekonomiska värden. Det hör
numera snarare till huvudregeln än till undantagen att företag på ett tyd-
ligt sätt använder sig av domännamn i reklamkampanjer och liknande
sammanhang.
Nyhetsförmedling via Internet ger möjligheter till fortlöpande uppdate-
ring på ett sätt som inte är möjligt i fråga om t.ex. pappersupplagor. Den
kontinuerliga och snabba nyhetsförmedling som sker via Internet har
blivit ett viktigt komplement till den mer traditionella nyhetsförmed-
lingen via radio, tidningar och tv. Även i övrigt tjänar Internet som ett
alltmer betydelsefullt medium för debatt, fri åsiktsbildning och inhämt-
ning av information.
Internet har blivit en allt viktigare komponent vad gäller styrning och
övervakning av annan infrastruktur, som t.ex. elkraft, telekommunikation
samt vatten och avlopp. Internet används dessutom som medel för
styrning och övervakning av olika typer av processer inom företag.
Under senare tid har Internet också kommit att spela en viktig roll för
överföring av information inom sjukvården.
Av vad som sagts ovan framgår att Internetanvändning i olika sam-
manhang kommit att få en viktig funktion i samhället. Den offentliga
sektorn har datoriserats och så gott som hela det offentliga Sverige för-
medlar information och kan nås via Internet. Internet kommer med
största säkerhet att bli en för samhället ännu viktigare funktion framdeles
än vad som är fallet i dag.
Statens ansvar för ett effektivt och säkert Internet
Internettrafiken ökar och stannar i högre grad inom Sverige. Detta sker
genom att användare genererar mer trafik i näten när de utnyttjar innehåll
och tjänster som finns på servrar i Sverige. Enligt uppgifter som Inter-
netoperatörer lämnat till PTS stannar numera ca 2/3 av trafiken kvar
inom landet (Är Internet i Sverige robust?, s. 29). Frågeställare till se-
toppdomänen fördelas enligt II-stiftelsen enligt följande: 45 procent i
Sverige, 34 procent i övriga Europa, 18 procent i Förenta staterna och tre
procent i Asien.
PTS har i rapporten Är Internet i Sverige robust? funnit att domän-
namnsystemet är den viktigaste funktionen för att Internet skall kunna
fungera praktiskt för användarna. Om alla namnservrar för se-toppdo-
mänen blir otillgängliga nås enligt PTS inte domännamnen och Internet
upplevs som oanvändbart. Enligt rapporten fortsätter Internet i Sverige
att fungera endast under ett fåtal dagar utan tillgång till viktiga delar av
domännamnssystemet som finns eller kontrolleras utomlands.
Hantering av risker kopplade till Internets funktionalitet ligger utanför
Sveriges kontroll i högre utsträckning än vad som är fallet för andra
infrastrukturer. Det finns heller inget enskilt land eller organisation som
är ansvarig för Internets säkerhet, vilket ställer krav på internationell
samverkan för att öka stabiliteten. Sverige kan alltså inte på egen hand
säkerställa en tillförlitlig drift av Internet. Ett statligt inflytande över och
krav på toppdomäner för Sverige gör inte Internet som helhet mer till-
förlitligt, men det kan klargöra vilket ansvar som vilar på den som admi-
Prop. 2004/05:175
231
nistrerar en toppdomän och kan skapa en laglig grund för att vid behov
kunna vidta åtgärder på området. Internets stabilitet är beroende av
många samverkande faktorer där tydliga krav på administrationen av
toppdomäner för Sverige kan vara en faktor.
När de nationella toppdomänerna ursprungligen delegerades till indi-
vider eller organisationer i respektive land förutsågs inte att domän-
namnen skulle komma att spela en så stor roll eller representera stora
ekonomiska värden. Det allmännas intresse för domännamnshanteringen
har ökat i takt med domännamnens växande betydelse. Nationella topp-
domäner ses som en allmännyttig resurs som bör administreras på ett sätt
som gynnar tillväxt och företagande i den region som toppdomänen av-
ser. En toppdomän kan beskrivas som en typ av nationell resurs jämför-
bar med t.ex. landskoden 46 i nummerplanen för telefoni (E.164).
Några särskilda krav från det allmänna ställs i dag inte på administra-
tionen av nationella toppdomäner för Sverige. Inte heller finns någon
laglig möjlighet för staten att vid behov vidta åtgärder för att säkerställa
administrationen av toppdomäner avsedda för Sverige. Detta innebär ett
oklart rättsläge för samtliga parter. Att skapa klarhet om ansvar och
skyldigheter är önskvärt. Ur ett användarperspektiv kan tilliten till ett väl
fungerande Internet stärkas genom att öppenhet och tydlighet skapas
kring ansvarsfördelningen. Dessutom uppnås en ökad legitimitet för den
självreglering som i huvudsak bör fortgå inom området.
Ett väl fungerande Internet är av allmänt intresse. Åtkomligheten av
samhällsnödvändiga resurser under nationella toppdomäner måste säker-
ställas. Detta gäller särskilt i händelse av kris eller andra exceptionella
förhållanden. Det bör därför skapas tydlighet i ansvarsförhållanden.
Domännamnssystemet har blivit för vitt spritt och för viktigt för att
bygga på informella överenskommelser. Det är av samhälleligt intresse
att det finns stabilitet och förutsägbarhet. Sverige är i dag så pass Inter-
netberoende att det offentliga bör ha någon form av insyn i viktiga
system för Internets funktion som har infrastrukturella drag. Det offent-
ligas förmåga att hålla sig informerat och ha tillsynsmöjligheter måste
vara i nivå med det beroende av Internet som finns i dag. Internet i
Sverige fungerar väl men tillsyn och information släpar efter.
Särskilt om toppdomänen se
En stor del av Internetanvändningen som angetts vara sådan där det finns
ett särskilt starkt statligt intresse sker under domännamn som är registre-
rade under den befintliga nationella toppdomänen se. Så gott som hela
det offentliga Sverige samt bankväsendet har registrerat och använder
aktivt domännamn under den toppdomänen.
Den nationella toppdomänen se har utvecklats till en allmän ange-
lägenhet. Konsekvenserna för det svenska samhället skulle bli både
allvarliga och omfattande om toppdomänen se inte fungerar effektivt och
stabilt. Härigenom har toppdomänen utvecklats till att vara en kritisk
resurs för Internetanvändningen i Sverige. Det är visserligen så att en
fungerande Internetanvändning beträffande adresser under toppdomänen
se är beroende av funktioner som ligger utanför den kontroll som ryms
inom administrationen av toppdomänen. Själva administrationen är
emellertid i sig en kritisk punkt, som motiverar ett ökat statligt inflytande
Prop. 2004/05:175
232
för att säkra stabila kommunikationer med domännamn registrerade
under denna toppdomän.
För att öka tilliten till Internet hos användare är det viktigt att det inte
råder oklarhet om ansvarsförhållanden. En fortsatt stabil och säker
namntjänst för Internets toppdomäner är betydelsefull. För att kunna till-
varata samhällets intressen krävs att staten sätter upp och genomför poli-
tiska mål och strategier för se-domänen i likhet med dem som gäller för
annan kommunikation. Detta inte minst för att möta de risker som kan
uppkomma i en krissituation. Staten bör ha insyn i och kunna verifiera
effektiviteten och säkerheten för den nationella toppdomänen se.
Sammanfattningsvis kan konstateras att staten med hänsyn till den
betydelse som den nationella toppdomänen se har kommit att få har ett
välgrundat intresse av insyn i och tillsyn över administrationen av topp-
domänen.
16.4
Formen för det statliga inflytandet
16.4.1
Lagstiftning som berör nationella toppdomäner
Lagen om elektronisk kommunikation
Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) gäller elektro-
niska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med tillhörande
installationer och tjänster samt annan radioanvändning. Lagen är inte
tillämplig på innehåll som överförs i näten.
Med begreppet tillhörande installation avses i lagen anordning, funk-
tion eller annat som inte utgör men har samband med en elektronisk
kommunikationstjänst eller ett elektroniskt kommunikationsnät, och som
möjliggör eller stöder den tjänsten eller tillhandahållandet av tjänster via
det nätet. Enligt förarbetena till lagen omfattar detta utrustning i form av
t.ex. datorer för databaser för driftstödsystem med programvara och de
system som erfordras för drift av databasen (prop. 2002/03:110 s. 361).
Enligt ett av de direktiv som legat till grund för lagen, Europaparla-
mentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde
till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande
faciliteter (tillträdesdirektivet), kan tillträde till nätelement och till-
hörande faciliteter inbegripa tillträde till relevanta programvarusystem,
inbegripet driftstödssystem, samt tillträde till nummeromvandling eller
system som erbjuder likvärdiga funktioner.
Funktionerna som erfordras för att domännamnssystemet skall fungera
kan anses utgöra tillhörande installationer enligt LEK. Det skulle i och
för sig kunna hävdas att även administrationen av domännamn utgör en
tillhörande installation i lagens mening. Administratören av en nationell
toppdomän skulle då kunna anses som en operatör enligt LEK, dock utan
anmälningsskyldighet eftersom denna skyldighet inte föreligger för
operatörer av tillhörande installationer. En tillämpning av de centrala
bestämmelserna i LEK om möjligheter att ålägga dominerande företag
skyldigheter skulle dock förutsätta att en ”domännamnsmarknad” fast-
ställs där det inte råder effektiv konkurrens. Så har inte skett. I övrigt
torde bestämmelserna i LEK till stor del vara irrelevanta i allt väsentligt
för administrationen av nationella toppdomäner, även om denna skulle
Prop. 2004/05:175
233
anses utgöra en tillhörande installation. Frågor om säkerheten och stabi-
liteten för tillhörande installationer berörs inte på annat sätt än att det i
1 kap. 8 § LEK anges att regeringen i krig eller krigsfara får meddela
nödvändiga föreskrifter.
Personuppgiftslagen
I administrationen av toppdomäner ingår att föra en kunddatabas och
hålla ett register med kontaktinformation för domännamnsinnehavare
tillgängligt. Detta innebär behandling av personuppgifter. Verksamheten
i denna del omfattas därför av personuppgiftslagen (1998:204). Denna
syftar till att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks
genom behandling av personuppgifter. Personuppgiftslagen (PUL) är
bara tillämplig om det inte ges andra från PUL avvikande bestämmelser i
en annan lag eller i en förordning. Några till PUL kompletterande regler
om integritetsskydd för domännamnsadministration finns dock inte.
I 9 § PUL ställs det upp ett antal krav på behandlingen av personupp-
gifter. Bland annat skall den personuppgiftsansvarige se till att person-
uppgifter behandlas bara om det är lagligt, alltid behandlas på ett korrekt
sätt och i enlighet med god sed, endast samlas in för särskilda, uttryckligt
angivna och berättigade ändamål, inte behandlas för något ändamål som
är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in samt inte bevaras
under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen
med behandlingen. Vidare skall den personuppgiftsansvarige se till att
behandlade personuppgifter är adekvata och relevanta i förhållande till
ändamålen med behandlingen samt är riktiga och, om det är nödvändigt,
aktuella. Slutligen skall alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera
eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga
med hänsyn till ändamålen med behandlingen.
PUL innehåller i 10–12 §§ en uttömmande uppräkning av de fall då
behandling av personuppgifter är tillåten. Som utgångspunkt gäller att
personuppgifter alltid får behandlas om den registrerade har lämnat sitt
samtycke. Skulle den registrerade återkalla ett givet samtycke får ytterli-
gare personuppgifter om denne inte registreras. I vissa fall får dock
personuppgifter behandlas även om den registrerade inte lämnat sitt
samtycke till det. Så är fallet om behandlingen sker i samband med ett
avtal med den registrerade när det krävs för fullgörandet av avtalet.
Behandling får också utföras om det är nödvändigt för att den person-
uppgiftsansvarige skall kunna fullgöra en rättslig skyldighet som åvilar
honom eller henne. Vidare får behandling av personuppgifter ske om det
är nödvändigt för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna ut-
föras och för att den personuppgiftsansvarige, eller någon annan till
vilken personuppgifter har lämnats ut, skall kunna utföra en arbetsuppgift
i samband med myndighetsutövning. Slutligen får personuppgifter be-
handlas om en avvägning ger vid handen att den personuppgifts-
ansvariges berättigade intresse av en behandling väger tyngre än den
registrerades intresse av skydd.
I 33–35 §§ PUL regleras överföring av personuppgifter till länder utan-
för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Huvudregeln är att det är
förbjudet att utan samtycke överföra personuppgifter till ett sådant land,
vilket kan vara fallet när uppgifter läggs ut på Internet.
Prop. 2004/05:175
234
Tillsynsmyndighet är Datainspektionen. Tillsynen enligt PUL går i
huvudsak ut på att säkerställa att personuppgifter inte behandlas i strid
med lagen.
Konkurrens- och konsumentlagstiftningen
Konkurrenslagen (1993:20), KL, innehåller allmänna regler av betydelse
för namntilldelningsverksamheten. Enligt 1 § KL har lagen till ändamål
att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om
produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.
Lagen ställer därför upp vissa principiella förbud. I 6 § KL förbjuds sam-
arbete mellan företag i syfte att hindra, begränsa eller snedvrida kon-
kurrensen på en marknad eller som ger detta resultat. I 19 § samma lag
förbjuds den som har en dominerande ställning på en marknad att miss-
bruka denna.
Parallellt med KL gäller konkurrensreglerna inom EU. Reglerna
tillämpas om handeln mellan Sverige och ett annat medlemsland på-
verkas. EU:s konkurrensregler innehåller motsvarande två förbud – ett
mot konkurrensbegränsande avtal (artikel 81 i EG-fördraget) och ett mot
missbruk av dominerande ställning (artikel 82 i EG-fördraget).
Konkurrensverket har möjligheter att ingripa mot beteenden som är
förbjudna enligt KL eller EG-fördraget. Bland annat får Konkurrens-
verket enligt 23 § KL ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av
förbuden i 6 eller 19 § samma lag eller artikel 81 eller 82 i EG-fördraget.
Om det finns särskilda skäl för det får ett sådant åläggande, enligt 25 §
KL, meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts.
Ett ingripande enligt 19 § KL eller artikel 82 i EG-fördraget förutsätter
bl.a. att ett företag bedöms ha en dominerande ställning på en relevant
marknad. Det är möjligt att tilldelning av domännamn skulle kunna ut-
göra en relevant marknad mot bakgrund bl.a. av att domännamn inte är
enkelt utbytbara mot andra alternativa adresseringsmetoder på Internet,
t.ex. användande av IP-nummer eller andra tekniker för angivande av
adress (t.ex. ”the Handle System”, se http://www.handle.net
)
. Andra
adresseringstekniker kräver ofta installationer av program m.m.
Frågan om tilldelning av domännamn under en nationell toppdomän
kan utgöra en relevant marknad har inte prövats av Konkurrensverket
och låter sig inte besvaras med någon lätthet. Avgörande är bl.a. om
kunderna uppfattar domännamn under se som utbytbara mot domännamn
under andra toppdomäner. Det får i brist på närmare utredning bedömas
som osäkert om domännamn under t.ex. se-domänen kan utgöra en rele-
vant marknad (se vidare avsnitt 16.8).
En dominerande ställning anses föreligga när ett företag, ensamt eller
tillsammans med andra, har en ställning av sådan ekonomisk styrka att
det i betydande omfattning kan uppträda oberoende av sina konkurrenter,
sina kunder och i sista hand av konsumenterna genom att t.ex. inte
obetydligt höja priserna utan att förlora kunder.
I högre utsträckning än tidigare får privatpersoner registrera domän-
namn under den nationella toppdomänen se. Detta aktualiserar i viss mån
konsumentlagstiftningens tillämpning på verksamheten. På konsument-
området har Konsumentverket till uppgift att tillvarata konsumenternas
Prop. 2004/05:175
235
intressen. Myndighetens arbete utgörs till stor del av förebyggande verk-
samhet genom tillskapandet av överenskommelser med näringslivet, ut-
färdande av föreskrifter och meddelande av riktlinjer. De rättsliga
möjligheter som Konsumentverket har att komma till rätta med den som
inte tillämpar gällande konsumentlagstiftning utgörs i huvudsak av
meddelande av förbud att t.ex. tillämpa ett oskäligt avtalsvillkor.
Stiftelselagen
För närvarande vilar ansvaret för administrationen av den befintliga
svenska toppdomänen se på den för ändamålet bildade II-stiftelsen. Detta
innebär att stiftelselagen (1994:1220) är tillämplig för administrationen
av den befintliga nationella toppdomänen för Sverige.
Av 9 kap. stiftelselagen följer att alla stiftelser är knutna till en till-
synsmyndighet. Reglerna om tillsyn har tillkommit mot bakgrund av
vikten av att värna om donationsviljan och stiftelsernas fortbestånd. I
stiftelser finns det i regel inte något organ som har befogenhet att både
övervaka och ingripa mot stiftelsens förvaltning såsom bolagsstämman
vid drift i aktiebolag (prop. 1993/94:9 s. 87). Lagen ger dock möjlighet
att i hög utsträckning göra undantag från tillsynen (se 9 kap. 10 och
10 a §§).
Enligt 9 kap. 1 § stiftelselagen står en stiftelse normalt under tillsyn av
den länsstyrelse där stiftelsens styrelse eller förvaltare har sitt säte. Till-
synsmyndigheten har tre huvuduppgifter: kontroll, ingripande och
service (prop. 1993/94:9 s. 87). I förarbetena till stiftelselagen uttalas att
den återkommande kontrollen endast berör årsredovisningsskyldiga
stiftelser och att årsredovisningen tillsammans med revisionsberättelsen
bör utgöra ett godtagbart underlag för tillsynsmyndigheternas granskning
av stiftelsens förvaltning (prop. 1993/94:9 s. 88).
I kontrollsyfte får en tillsynsmyndighet begära in handlingar eller
upplysningar från en stiftelse. Kontrollen utövas dock först och främst
genom att tillsynsmyndigheten granskar stiftelsernas årsredovisning för
att kontrollera att stiftelsens förvaltning och revisionen av stiftelsen ut-
övas i enlighet med stiftelseförordnandet eller bestämmelserna i stiftelse-
lagen. Tillsynsmyndigheten är skyldig att ingripa enligt 9 kap. 3 §
stiftelselagen om det kan antas att så inte är fallet eller om en styrelse-
ledamot eller förvaltare annars missköter sitt uppdrag.
I II-stiftelsens stiftelseförklaring anges att stiftelsen bl.a. skall främja
en god stabilitet i infrastrukturen för Internet i Sverige och främja ut-
vecklingen av hanteringen av domännamn under toppdomänen se och
andra nationella domäner avseende Sverige. Ett på så sätt formulerat
ändamål med en stiftelse får anses vara vidsträckt. Det innebär samtidigt
att det kan krävas såväl allmänna kunskaper om domännamnshantering
som tekniska kunskaper om systemet för att det skall vara möjligt att
bedöma om verksamheten utövas i enlighet med det i stiftelseurkunden
angivna ändamålet.
Tillsynen enligt stiftelselagen har framför allt till syfte att kontrollera
förvaltningen av stiftelsen. Tillsynsmyndigheten ingriper främst om det
kan antas att förvaltningen inte utförs i enlighet med stiftelseförordnandet
eller stiftelselagen. En effektiv och säker drift av nationella toppdomäner
torde därför inte kunna säkerställas genom tillsyn enligt stiftelselagen.
Prop. 2004/05:175
236
Den praktiska hanteringen av toppdomänen se sköts av II-stiftelsens
dotterbolag NIC-SE. Även dotterbolaget är bundet av det för stiftelsen
gällande ändamålet (jfr. SOU 2000:30 s. 173 och prop. 1993/34:9 s. 61).
Detta skall alltså bedriva sin verksamhet i enlighet med stiftelsens ända-
mål. Eftersom tillsynen enligt stiftelselagen har stiftelsen som tillsyns-
objekt, torde länsstyrelsens tillsyn dock inte direkt omfatta den praktiska
hantering av toppdomänen se som sker i bolaget. Länsstyrelsens möjlig-
het att ingripa direkt mot NIC-SE med förelägganden eller andra tillsyns-
åtgärder är därför mycket begränsad. Länsstyrelsen är i stället hänvisad
till att rikta eventuella tillsynsåtgärder mot II-stiftelsen, om dotter-
bolagets faktiska administration av toppdomänen se kan antas ske eller
sker i strid med stiftelsens ändamål.
Tillsynen beträffande dotterbolaget NIC-SE torde i praktiken vara
begränsad till att via stiftelsen ta del av redovisningshandlingar för
koncernen och att kontrollera att II-stiftelsens ägarroll är förenlig med
ändamålet för stiftelsen.
16.4.2
Andra former för statligt inflytande än lagstiftning
PTS sektorsansvar för elektronisk kommunikation
PTS är ansvarig sektorsmyndighet för området elektronisk kommunika-
tion. Administrationen av en nationell toppdomän faller in under området
elektronisk kommunikation och därmed under PTS sektorsansvar.
Sektorsansvaret innebär ett övergripande ansvar för en viss samhälls-
sektor. Den största uppgiften inom sektorsansvaret är att följa
utvecklingen, såväl den tekniska utvecklingen som utvecklingen på
konsument-, regional- och konkurrenspolitiska områden, inom sektorn
och återrapportera till regeringen. Detta innebär att PTS bl.a. kan in-
formera regeringen om att ändringar krävs i relevant lagstiftning.
Avtal
I domännamnsutredningens betänkande (SOU 2000:30) föreslogs bl.a. att
regeringen skulle ingå ett uppdragsavtal med administratören II-stiftelsen
rörande toppdomänen se. Avtalet var avsett att formalisera hanteringen
av toppdomänen och öka inflytandet över och insynen i verksamheten.
Statlig styrelserepresentation i II-stiftelsen
Domännamnsutredningen föreslog att regeringen skulle ges möjlighet att
utse två ordinarie styrelseledamöter och en suppleant i II-stiftelsens
styrelse. Förslaget ledde dock inte till någon åtgärd från statens sida.
II-stiftelsen har efter att Domännamnsutredningens betänkande av-
lämnats vidtagit frivilliga åtgärder för att bredda styrelserepresentationen
samt erbjudit regeringen att utse en ledamot i styrelsen.
Prop. 2004/05:175
237
Rekommendationer
Berörda intressenter kan utarbeta allmänna, icke bindande, riktlinjer för
hur nationella toppdomäner skall drivas. Sådana riktlinjer skulle lätt
kunna anpassas till den tekniska utvecklingen och till de nya krav som
användare framdeles kan tänkas ställa på administrationen av toppdo-
mäner.
16.5
En ny lag
Regeringens förslag: En ny lag om nationella toppdomäner för Sverige
på Internet skall införas.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker för-
slaget. Ett antal remissinstanser menar att behov av reglering saknas
eftersom verksamheten fungerar bra i dag. Några remissinstanser pekar
på att Internets gränsöverskridande natur särskilt måste beaktas. Veten-
skapsrådet och Internationella handelskammarens svenska national-
kommitté menar att fler funktioner än bara toppdomänen är viktiga för ett
väl fungerande Internet. Post- och telestyrelsen (PTS) menar att reglerna
bör införas i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK).
Stockholms handelskammare och Konkurrensverket anser att det är oklart
om en lag verkligen kan värna de aktuella skyddsintressena.
Skälen för regeringens förslag: Såsom konstaterats i avsnitt 16.3 bör
statens insyn i och tillsyn över domännamnsadministrationen öka. Som
framgår av redogörelsen i avsnitt 16.4.1 kan den tillsyn och insyn som
följer av LEK, personuppgiftslagen (1998:204) (PUL), konkurrenslagen
(1993:20) (KL), konsumentlagstiftningen eller stiftelselagen (1994:1220)
inte anses vara tillräcklig för att tillgodose det allmännas intresse av att
kunna följa och kontrollera stabiliteten och säkerheten hos sådan verk-
samhet.
Administrationen av toppdomäner faller som nämnts ovan under
området för elektronisk kommunikation och därmed under PTS
sektorsansvar. Sektorsansvaret innebär dock som sådant inga direkta
möjligheter till tillsyns- eller insynsåtgärder.
Vad gäller frågan om staten via avtal kan skaffa sig tillräckligt
inflytande är staten beroende av motpartens goda vilja. Det kan vidare
ifrågasättas om ett avtal ger den långsiktighet och stabilitet som är önsk-
värd för att skapa en effektiv och säker kontinuerlig drift av domän-
namnssystemet i Sverige. Ett avtal kan innebära ett visst mått av osäker-
het. Ett avtal ger inte heller självklart den öppenhet och förutsägbarhet
som är önskvärd på områden där staten vill utöva tillsyn över den dagliga
driften. Den frågan kan därför inte uteslutande regleras genom avtal. Det
kan dock finnas anledning att, i varje fall övergångsvis, genom avtal eller
ensidiga åtaganden definiera de grundläggande rollerna.
I fråga om förslaget att staten utser en ledamot i styrelsen för den
stiftelse som administrerar den befintliga nationella toppdomänen bör
noteras att en styrelseledamot i en stiftelse har till uppgift att under
enskilt ansvar verka endast för stiftelsens intressen (jfr. prop. 1993/94:9,
Prop. 2004/05:175
238
s. 68). Denne skall inte representera de organisationer som utsett dem
eller på annat sätt företräda organisationernas intressen. Någon egentlig
statlig kontroll över eller möjlighet att påverka II-stiftelsens verksamhet
kan därför inte sägas föreligga för en styrelserepresentant som staten
utser. Styrelserepresentationen innebär dessutom långtifrån möjligheter
för staten att göra ingripanden för att säkerställa de garantier på stabilitet
och säkerhet som de samhälleliga intressena knutna till administrationen
av nationella toppdomäner påkallar.
Härutöver försvåras insynsmöjligheterna vad gäller den befintliga
nationella toppdomänen genom att den faktiska administrationen av
se-domänen huvudsakligen utövas av II-stiftelsens dotterbolag NIC-SE.
Styrelserepresentationen i stiftelsen skulle inte kunna medföra en till-
fredsställande insyn i NIC-SE:s verksamhet.
För att icke-bindande riktlinjer och rekommendationer skall vara
meningsfulla torde krävas ett formaliserat samarbete mellan staten,
administratörer och andra intressenter på området, där administratörerna
måste vara beredda att acceptera att staten ges inflytande över hur rikt-
linjerna skall utformas i vissa frågor. Även om så skulle vara fallet är ett
system med icke bindande rekommendationer inte tillräckligt för att
säkerställa det allmännas inflytande.
Staten bör tillförsäkras möjlighet att säkerställa en effektiv och säker
administration av nationella toppdomäner för Sverige genom insyn och
tillsyn. Som framgått ovan sker detta inte genom befintlig lagstiftning
och kan inte förväntas åstadkommas fullt ut genom andra åtgärder än
lagstiftning. Staten bör därför genom ändrad lagstiftning ges möjlighet
till verklig insyn och tillsyn.
Några remissinstanser, däribland II-stiftelsen och Föreningen Svenskt
Näringsliv, menar att en reglering är onödig då driften av toppdomänen
se fungerar bra. Regeringen delar bedömningen att toppdomänen se
fungerar tekniskt bra i dag. Det är dock av yttersta vikt att funktionen
även framöver fungerar bra. Av skäl som framgått i detta och föregående
avsnitt kan det allmänna inte enbart förlita sig på att marknaden kommer
att lösa eventuella kriser och problem. En säkrare drift av Internet är en
viktig del i arbetet med samhällets informationssäkerhet (jfr. prop.
2001/02:158).
PTS framhåller att LEK omfattar alla typer av elektroniska kommuni-
kationsnät och att delar av domännamnshanteringen därför kan falla in
under lagens begrepp tillhörande installation. Styrelsen menar vidare att
ett av de bakomliggande skälen till LEK:s tillkomst är den konvergering
som sker på det tekniska området och att det synes stå i motsättning till
detta syfte med LEK att stifta en helt ny lag som enkom reglerar den
nationella toppdomänen för Sverige.
Som framgår i avsnitt 16.4.1 regleras i LEK, i de avseenden som här är
aktuella, huvudsakligen konkurrensrättsliga frågor. I detta fall är det
främst fråga om att säkerställa effektiviteten och driftsäkerheten vid
administrationen av toppdomäner för Sverige samt att säkerställa att
verksamheten bedrivs i allmänhetens intresse. Det är dock riktigt att en
reglering av administrationen av nationella toppdomäner i huvudsak är
av infrastrukturell karaktär, liksom LEK, och det kan finnas skäl att
reglera infrastrukturella aspekter på elektronisk kommunikation i en och
samma lag.
Prop. 2004/05:175
239
Domännamnsadministration har dock inte stått i fokus för lagstiftaren
eller direktivförfattarna vid tillkomsten av LEK, eller de EG-direktiv som
ligger bakom den, på ett sådant sätt att regleringen är anpassad för dessa
speciella frågor. Nu aktuella aspekter av administrationen av toppdo-
mäner utgör en så specifik företeelse att det snarast skulle försämra över-
skådligheten att väva in regleringen i LEK. Regleringen bör därför
införas i en ny, särskild lag. Detta hindrar inte att bestämmelserna i LEK
i vissa avseenden kan vara tillämpliga på domännamnsadministration (se
avsnitt 16.4.1 och 16.8).
16.6
Utgångspunkter och tillämpningsområde för en ny
lag
Regeringens förslag: Lagen skall tillämpas på nationella toppdo-
mäner för Sverige och ha sin utgångspunkt i de principer för delege-
ring och administration av nationella toppdomäner som lagts fram av
den mellanstatliga rådgivande kommittén GAC. Lagen skall innehålla
krav på teknisk drift och register samt principer för tilldelning och
registrering av domännamn. Lagen skall också innehålla bestämmelser
om tillsyn.
Regeringens bedömning: Lagen bör inte innehålla bestämmelser om
hur en domänadministratör skall utses eller om upphörande av dennes
verksamhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock en reglering om över-
förande av uppgifter av registerdata om ansvaret för en nationell topp-
domän övergår till en ny administratör.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanser tillstyrker för-
slaget. Flera remissinstanser framhåller att regleringen inte bör detalj-
styra verksamheten. II-stiftelsen och Föreningen Svenskt Näringsliv
menar att förslaget innebär lagstiftning in casu. Konkurrensverket anför
att om administrationen av toppdomäner behöver regleras, så bör all
administration av toppdomäner som utförs från fast driftställe i Sverige
omfattas. Försvarsmakten och Länsstyrelsen i Västerbottens län menar
att med hänsyn till den viktiga funktion en nationell toppdomän har bör
staten utse en administrativt ansvarig för toppdomänen. Justitieombuds-
mannen tvivlar på utredarens slutsats att administrationen av topp-
domäner inte är myndighetsutövning. Kammarrätten i Göteborg menar
dock att mycket talar för att utredningens slutsatser i fråga om myndig-
hetsutövning är riktiga.
Skälen för regeringens förslag: I uppgiften att administrera en topp-
domän ligger bl.a. att driva relevanta databaser och därtill hörande
offentliga söktjänster, att godkänna ombud, att tilldela domännamn, regi-
strera domännamn och information om bl.a. vilka som är ansvariga för en
registrerad huvuddomän och vilka namnservrar som skall hålla domän-
namnet operativt, att driva namnservrar för toppdomänen samt att till-
gängliggöra och distribuera zonfiler (se avsnitt 16.7) för denna.
Som angetts i avsnitt 16.6 bör syftet med en nationell reglering av
administrationen av toppdomäner huvudsakligen vara att säkerställa att
Prop. 2004/05:175
240
administrationen utförs på ett säkert och effektivt sätt. Regleringen bör
också syfta till att tillgodose intresset av integritetsskydd och icke-
diskriminering. Vidare bör en reglering skapa möjlighet för staten att
kontrollera och vid behov ingripa för att tillse att de uppställda kriterierna
för verksamheten verkligen uppfylls.
I avsnitt 16.1.5 beskrivs de principer för delegering och administration
av nationella toppdomäner som antagits av den mellanstatliga rådgivande
kommittén GAC (se även bilaga 3). Som nämns där är syftet med GAC-
principerna att ange ett generellt ramverk för förhållandet mellan
nationella regeringen, administratören av den nationella toppdomänen
och ICANN.
GAC:s principer spänner över ett stort fält och träffar hela administra-
tionen av en nationell toppdomän. Det finns regler om själva driften av
den nationella toppdomänen, registreringsförfarandet samt den tvistlös-
ningsverksamhet som bör knytas till administrationen av en nationell
toppdomän.
GAC:s principer är inte oomtvistade. Kritik har riktats mot bl.a. defi-
nitionen av uppdragstagare eller den administrativt ansvarige, princi-
pernas i viss mån bristande överensstämmelse med EG:s regler om inte-
gritetsskydd samt regleringen av zonfilöverföringen (se avsnitt 16.7),
immateriella rättigheter och ICANN:s roll.
Några egentliga fullgoda alternativ till GAC:s principer saknas dock.
Även om GAC:s principer inte formellt har antagits av ICANN tillämpas
de av ICANN i dess verksamhet. De har även legat till grund för lagstift-
nings- eller andra åtgärder internationellt.
EG-kommissionen har 2000 i meddelandet KOM (2000) 202 upp-
manat medlemsstaterna att genomföra GAC:s principer på ett lämpligt
sätt i den mån de avser regeringars förhållande till ICANN och till sina
nationella toppdomänregister. Även Europeiska unionens råd har den
3
oktober 2000 uppmanat medlemsstaterna att med beaktande av
nationella bestämmelser genomföra GAC:s principer för delegering och
administration av nationella toppdomäner. Principerna har därefter den
5 april 2005 uppdaterats av GAC.
GAC:s principer har alltså fått internationellt genomslag och inter-
nationell acceptans. Detta kan på sikt leda till en harmonisering av de
olika nationella regelverk som för närvarande finns på området och däri-
genom öka förutsättningarna för att uppnå ett säkert och pålitligt Inter-
netadresseringssystem på ett globalt plan. Principerna bygger i stort på
den allmänna praxis och den tekniska standardisering som utvecklats
inom domännamnsområdet.
Mot den angivna bakgrunden finns det starka skäl att reglera admi-
nistrationen av nationella toppdomän för Sverige med utgångspunkt i
GAC:s principer.
Principerna är varken till form eller till innehåll av sådan karaktär att
de lämpar sig för att direkt överföras till svensk lag. Tvärtom krävs ytter-
ligare överväganden om vilka delar av administrationen av en toppdomän
som bör bli föremål för en reglering och vilka delar av principerna som
bör komma till uttryck i en lag.
Flera remissinstanser framhåller att toppdomänen se i dag fungerar på
ett bra sätt. Regeringen delar denna bedömning. En reglering av natio-
nella toppdomäner för Sverige bör inte vara mer ingripande än absolut
Prop. 2004/05:175
241
nödvändigt och möjliggöra att toppdomäner kan utvecklas i takt med
Internettekniken i övrigt. Det finns t.ex. inte skäl att föreslå särskilda
regler om domänadministratörens återförsäljare (s.k. ombud). Ombudens
förhållande till domänadministratören förutsätts såsom nu regleras
genom privaträttsliga överenskommelser.
Ett stort mått av självreglering bör även fortsatt gälla på området. Det
är önskvärt att bygga vidare i den anda som genomsyrat utvecklingen av
Internet där berörda aktörer i stor utsträckning själva ansvarat för och
bidragit till utvecklingen. Detta synsätt ligger väl i linje med målen för
sektorn för elektronisk kommunikation.
Staten har dock ett övergripande ansvar för tillsyn över kommunika-
tionsfrämjande tjänster som tillhandahålls allmänheten mot ersättning.
Även om det finns ett stort antal toppdomäner att tillgå är det rimligt att
räkna med att värdet av väl fungerande och driftsäkra svenska topp-
domäner kommer att bestå. Ett antal grundläggande krav bör därför
anges i lag och en tillsynsmyndighet bör ges möjlighet att granska vissa
viktiga moment i administrationen av nationella toppdomäner.
På Internet finns ca 250 toppdomäner. De mest använda i Sverige är,
utöver se, toppdomänerna nu, com och org. Den toppdomän som i dags-
läget är utpekad för Sverige enligt standarden ISO 3166-1 och delegerad
av ICANN är se.
Konkurrensverket anför att om regeringen finner att administrationen
av toppdomäner behöver regleras, så bör av konkurrensneutrala skäl all
administration av toppdomäner som utövas från ett fast driftställe i
Sverige omfattas.
Som framgår av avsnitt 16.4.1 och 16.8 behandlas de konkurrens-
rättsliga aspekterna av administration av toppdomäner främst i kon-
kurrenslagen (1993:20) och lagen (2003:389) om elektronisk kom-
munikation, där det inte har någon principiell betydelse om toppdomänen
avser Sverige. De aspekter som behandlas nu avser emellertid i stället
främst det allmänna intresset av att toppdomäner fungerar säkert och
effektivt med beaktande av integritetsskydd m.m. Sverige kan som
nämnts inte på egen hand säkerställa en tillförlitlig drift av Internet eller
reglera administrationen av domännamn i sin helhet. Den administration
där Sverige har en reell möjlighet att dels påverka vem som administrerar
toppdomänen och dels på ett effektivt sätt kontrollera verksamheten, är
administrationen av toppdomäner som särskilt avser Sverige. Det är
beträffande dessa som hänsyn kan tas till svenska intressen. Samma syn-
sätt torde ligga till grund för GAC:s principer, där endast administra-
tionen av de nationella toppdomänerna behandlas, eftersom det är denna
som betraktas som ett uppdrag från det berörda lokala samfundet.
Eftersom det för toppdomäner för Sverige finns ett starkt svenskt
allmänintresse är det också ur säkerhets- och effektivitetssynpunkt be-
fogat att särskilt reglera dessa.
II-stiftelsen och Föreningen Svensk näringsliv menar att utredningens
förslag strider mot det generalitetskrav regeringsformen uppställer för
den normgivande verksamheten (det s.k. lex in casu-förbudet), eftersom
det endast finns en toppdomän för Sverige och lagstiftningen med nöd-
vändighet riktar sig till en adressat, nämligen administratören av denna
toppdomän – II-stiftelsen.
Prop. 2004/05:175
242
Regeringsformens regler om normgivningsmakten bygger på en
distinktion mellan generella föreskrifter och beslut i enskilda fall. Ett
grundläggande krav på en föreskrift är att den skall vara generellt
utformad. I förarbetena till regeringsformen (prop. 1973:90 s. 203 f.)
sägs att det inte bör vara möjligt för riksdagen att fatta ett beslut som
uttryckligen anges avse endast ett visst konkret fall. Kravet på generell
tillämpbarhet får enligt propositionen anses vara uppfyllt om en lag avser
situationer av ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den
riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer bestämd krets
av personer. Detta hindrar inte att bestämmelser i en lag undantagsvis
kan vara så utformade att de i praktiken blir tillämpliga endast på ett
enstaka fall. Lagen måste emellertid även i en sådan situation vara gene-
rellt utformad.
Kravet på normgivningens allmängiltighet har betydelse också för
stadgandet i 11 kap. 8 § regeringsformen enligt vilket riksdagen inte får
fullgöra rättskipnings- eller förvaltningsuppgift i vidare mån än som
följer av grundlag eller riksdagsordningen. Riksdagen kan därför inte ens
genom lag tillägna sig rätten att fatta beslut i enskilda fall.
Det är emellertid inte här fråga om att i lag ålägga en enskild aktör att
ensam svara för uppgiften att sköta administrationen av en toppdomän.
Som utvecklas nedan kommer administratören av en nationell topp-
domän inte att utses av staten och än mindre anges direkt i regeringens
förslag till lag. Regleringen kan redan därför inte sägas stå i strid mot
kravet på allmängiltighet. Här kan jämföras med att det enligt alkohol-
lagen (1994:1738) för detaljhandel med spritdrycker m.m. skall finnas ett
särskilt för ändamålet bildat bolag som staten äger, eller med att be-
stämmelser i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och
radions område endast kan tillämpas på en aktör, nämligen det program-
företag som ensamt har rätt att sända reklam i TV-program med analog
sändningsteknik.
Dessutom är lagförslaget utformat så att det är tillämpligt inte bara på
den befintliga nationella toppdomänen se, utan även på andra till-
kommande nationella toppdomäner för Sverige. En sådan utveckling är
visserligen för närvarande inte sannolik, men kan inte uteslutas. När
RFC 1591 (se avsnitt 16.1.4 och 16.2) skrevs 1994 gjordes bedömningen
att det var extremt osannolikt att fler toppdomäner skulle införas. Redan
2000 tog ICANN ett principbeslut om att ett antal nya generiska topp-
domäner skulle införas. Det är med andra ord svårt att förutsäga utveck-
lingen på området.
Det har från många håll funnits ett intresse av att införa fler topp-
domäner och 2001 beslutade ICANN att införa sju nya toppdomäner: biz,
info, name, pro, museum, aero och coop. Ytterligare nya toppdomäner
beräknas införas. Tio ansökningar om detta har inkommit till ICANN.
Värt att notera är att två av ansökningarna omfattar geografiska begrepp,
nämligen asia för Asien och cat för Katalonien i Spanien. De föreslagna
toppdomänerna asia och cat är avsedda för personer och organisationer i
de geografiska områdena.
Även bland de ursprungliga nationella toppdomänerna har förändringar
skett. Inom EU har beslut tagits om införandet av en gemensam topp-
domän kallad eu (se avsnitt 16.1.6). Denna domän betecknas som en
Prop. 2004/05:175
243
nationell toppdomän och inte som en generisk toppdomän, eftersom
eu-koden finns med i ett annex till standarden ISO 3166-1.
Under 2000 tillfördes Palestina en ny nationell toppdomän, nämligen
ps.
I samband med revideringen av GAC:s principer för delegering och
administration av nationella toppdomäner har ytterligare förslag om nya
nationella toppdomäner förts fram. Ett förslag om att i vissa fall använda
tre-bokstavskoder i standarden ISO 3166-1, i Sveriges fall SWE, har t.ex.
diskuterats.
Vissa länder har redan flera nationella toppdomäner. Så är fallet för
bl.a. Norge som har tre toppdomäner, betecknande Norge, Svalbard-Jan
Mayen och Bouvetöya. De två senare är dock inte i bruk.
För Sverige finns som nämnts endast en utpekad nationell toppdomän,
nämligen se. Det kan dock mot bakgrund av ovanstående alltså inte ute-
slutas att fler toppdomäner som avser nationen Sverige kan komma att
införas. Lagförslaget, som är tillämpligt även på sådana toppdomäner,
kan även av detta skäl inte sägas stå i strid med regeringsformens krav på
föreskrifters generella utformning. Denna bedömning påverkas inte av att
lagen i praktiken för överskådlig tid endast kommer att vara tillämplig på
toppdomänen se.
I GAC:s principer är utgångspunkten att en organisation, ett bolag eller
en fysisk person förordnas av regeringen att utöva förtroendeuppdraget
att hantera en nationell toppdomän (se t.ex. artikel 3.7 eller 4.2.4). För-
delen med att staten utser en administrativt ansvarig är att det skapas en
legitimitet och öppenhet genom tillsättningsförfarandet. Det kan också
närmare föreskrivas vad som skall uppfyllas för att någon skall kunna
komma i fråga för uppgiften. Genom att staten tillsätter eller utser en
administrativt ansvarig uppkommer även verkningsfulla möjligheter till
sanktioner mot den som inte uppfyller de kriterier som gäller för verk-
samheten. Den yttersta sanktionen skulle då vara att staten utser någon
annan.
Emellertid finns det skäl mot att ge staten uppgiften att utse den som
skall ansvara för administrationen av en nationell toppdomän. De som är
ansvariga för administrationen av nationella toppdomäner har erhållit
sina uppdrag på olika sätt. Så kan ha skett genom muntliga överens-
kommelser eller genom skriftliga avtal. Som en generell princip gäller
för såväl nationella som generiska toppdomäner att administrationen har
sin utgångspunkt i privaträttsliga förhållanden. Att administrationen av
nationella toppdomäner utvecklats till ett allmänt intresse innebär inte i
sig att administrationens privaträttsliga karaktär förändrats. Den ökade
samhällsbetydelsen av Internetanvändningen har inte visat på något
omedelbart behov av förändringar i detta hänseende.
Också från praktisk synpunkt finns det skäl som talar mot att staten
skall utse den administrativt ansvarige för administrationen av topp-
domänen. För att erhålla uppgiften att administrera en nationell topp-
domän krävs godkännande och verkställande med hjälp av ICANN och
Förenta staternas handelsdepartement i form av en delegering införd i
databasen för den högsta nivån i domännamnssystemet. Det går alltså
inte att genom nationell lagstiftning, som överlåter åt staten att utse vem
som skall administrera en nationell toppdomän, säkerställa att ett sådant
Prop. 2004/05:175
244
beslut verkligen kan effektueras, även om det finns en övervägande
sannolikhet för att så skall bli fallet.
Lagen bör därför inte nu innehålla någon regel om utseende av eller
bemyndigande för någon att utöva uppdraget att administrera en topp-
domän. Den bör endast ange vad den administrativt ansvarige skall upp-
fylla vid utövandet av verksamheten. Uppdraget att administrera en
nationell toppdomän i Sverige kommer därför alltjämt att utföras med
stöd av den befogenhet som kan härledas ur delegeringen av topp-
domänen från IANA, numera ICANN. Skulle den som är administrativt
ansvarig missköta sitt uppdrag kan staten inte ensidigt bestämma att
någon annan skall utföra uppdraget. En sådan åtgärd förutsätter att
ICANN och Förenta staternas handelsdepartement beslutar att dirigera
om den s.k. rotservern. I konsekvens härmed och av skäl som utvecklas
närmare i avsnitt 16.9 finns det för närvarande inte heller anledning att i
lagen reglera upphörandet av administratörens verksamhet.
Mot denna bakgrund finner regeringen, liksom utredningen, att admi-
nistrationen av en nationell toppdomän för Sverige inte, trots det bakom-
liggande offentliga intresset, kan anses utgöra en offentlig förvaltnings-
uppgift. Administrationen kan följaktligen därmed inte heller anses ut-
göra myndighetsutövning. Justitieombudsmannen har ställt sig tvivlande
till denna slutsats och därvid hänvisat till utredningens förslag till
bestämmelser om att administratören i vissa fall får avregistrera eller
överföra domännamn. Som kommer att framgå i det följande
(avsnitt 16.8) föreslår regeringen emellertid inte någon sådan reglering.
Detta innebär inte att staten blir utan inflytande på frågan om vem som
skall administrera en nationell toppdomän för Sverige. Mot bakgrund av
vad som anges ovan är det rimligt att anta att staten kommer att spela en
avgörande roll om en ny toppdomän för Sverige införs eller en omdele-
gering skall ske för den befintliga.
16.7
Krav på teknisk drift och offentligt register
16.7.1 Teknisk
drift
Regeringens förslag: Domänadministratören skall vara skyldig att
bedriva verksamheten på ett säkert och effektivt sätt i allmänhetens
intresse och uppfylla vissa angivna övergripande driftsäkerhetskrav.
Regeringen eller en tillsynsmyndighet skall kunna meddela före-
skrifter om närmare krav på administratören vad gäller driften.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak huvudsakligen med
regeringens. De övergripande driftsäkerhetskraven är i viss mån annor-
lunda utformade. Dessutom föreslås att regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten skall kunna meddela undan-
tag från kraven.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna instämmer i
utredarens förslag. Rikspolisstyrelsen understryker vikten av att det införs
krav på kontroll av de personer som sköter driften. TeliaSonera Sverige
AB anser att det för den långsiktiga tryggheten är välkommet med en
lagstiftning som fastslår en miniminivå för teknisk säkerhet. II-stiftelsen
Prop. 2004/05:175
245
menar att val av teknik inte kan vara föremål för lagstiftning på det sätt
som utredningen föreslår, då sådana val snarare är resultatet av
standardisering. Samtidigt anför stiftelsen att den inte motsätter sig en
reglering motsvarande den som gäller för operatörer inom el-, tele-,
transportsektorerna, vilket skulle inbegripa vissa regler om teknisk
standard.
Skälen för regeringens förslag
Bakgrund
Praxis vid administrationen av toppdomäner är att följa de standarder
som utarbetats av olika standardiseringsorgan, t.ex. Internet Engineering
Task Force (IETF). Sammanfattningsvis kan dessa standarder sägas
innebära att i uppgiften att administrera toppdomäner ligger bl.a. att driva
relevanta databaser och därtill hörande offentliga söktjänster (s.k. whois),
att godkänna ombud, att driva namnservrar för toppdomänerna samt att
tillgängliggöra och distribuera zonfiler för dessa. Zonfiler är filer med
domännamn och namnserverposter som behövs för toppdomäners
tekniska funktion. Till detta kommer uppgiften att tilldela och registrera
domännamnen samt information om bl.a. vilka som är ansvariga för en
registrerad huvuddomän och vilka namnservrar som skall hålla domän-
namnet operativt.
En grundläggande del av verksamheten är den tekniska driften av den
s.k. DNS-tjänsten, dvs. att översätta mellan domännamn och IP-adresser
samt att tillhandahålla information från domännamnssystemet på begäran
av användaren vid adressering på Internet.
Post- och telestyrelsen (PTS) har på regeringens uppdrag utrett vilka
funktioner som har betydelse för god säkerhet i domännamnssystemet. I
rapporten Säkra toppdomäner, vilka funktioner har betydelse för god
säkerhet i domännamnssystemet? framför PTS följande. Tillgång till och
erhållande av korrekt DNS-information från namnservrar för topp-
domäner är avgörande för åtkomst till olika domännamn som registrerats
av företag, organisationer och enskilda. Systemet är alltså avgörande för
användares åtkomst till webbplatser och e-post. Domänadministratören
ansvarar för ett komplext system där ett antal betydelsefulla funktioner
måste säkerställas för att kunna erbjuda och upprätthålla tjänster.
Behovet av att domänadministratören följer den tekniska utvecklingen
och arbetar förebyggande för att minska sårbarhet mot fysiska och
logiska angrepp och störningar understryks särskilt. Domänadministra-
tören bör ha en plan och beredskap för att bibehålla en hög servicenivå
trots svåra påfrestningar.
GAC:s principer
Enligt artikel 5.1.1 i GAC:s principer är den administrativt ansvarige för-
troendeman för den delegerade domänen och är skyldig att tjäna såväl det
lokala som det globala Internetsamfundet. I artikel 4.2.1 uppmuntras
regeringen eller myndigheterna att se till att nationella toppdomäner
administreras i det allmännas intresse i överensstämmelse med nationell
offentlig policy och relevanta nationella lagar och bestämmelser.
Prop. 2004/05:175
246
Av artikel 10.2.2.1 i GAC:s principer följer att den administrativt
ansvarige för en nationell toppdomän skall ombesörja att de auktoritativa
master- och slavnamnservrarna för toppdomänen hanteras och vidmakt-
hålls på ett stabilt och säkert vis, så att användare inom hela Internet-
systemet och alla underdomäner över vilka de utövar administrativ styr-
ning kan slå upp namn inom toppdomänen.
Enligt artikel 9.1.5 bör säkerheten och integriteten av innehållet i
registerdatabasen tryggas. Med integritet torde avses förmågan att upp-
rätthålla ett värde genom skydd mot oönskad förändring, påverkan eller
insyn.
I artikel 10.2.5 i de ursprungliga principerna ålades den administrativt
ansvarige en skyldighet att följa ICANN:s riktlinjer i olika frågor, t.ex.
om samverkansförmåga mellan en nationell toppdomän och andra delar
av domännamnssystemet och Internet.
Det är enligt artikel 6.1 i GAC:s principer en av ICANN:s huvudupp-
gifter att upprätta de tekniska normer och den praxis som skall gälla för
hanteringen av det globala domännamnssystemet. ICANN administrerar i
detta syfte ett antal tekniska funktioner för Internet, bl.a. samordning av
tilldelningen av sådana tekniska Internetparametrar som är nödvändiga
för att bibehålla universell anslutningsbarhet i Internet samt annan verk-
samhet som är nödvändig för att koordinera vissa funktioner för admi-
nistrationen av domännamnssystemet. ICANN skall även utöva tillsyn
över tillämpningen av de upprättade tekniska normerna m.m.
Krav på domänadministratören
En domänadministratör bör säkerställa att DNS-tjänsten är kontinuerligt
tillgänglig. Den databas med domännamn, IP-adresser och andra data
som behövs bör drivas på ett säkert och effektivt sätt och informationen
bör distribueras till toppdomänens namnservrar. Anslutningsmöjlighet
via Internetprotokollet till namnservrarna bör tillhandahållas dygnet runt.
Zonfilen för den nationella toppdomänen samt korrekta och uppdaterade
registreringsuppgifter bör fortlöpande hållas tillgängliga för att trygga
driftstabiliteten.
Den administrativt ansvarige bör vidare säkerställa att alla DNS-data är
tillräckligt skyddade mot skada, manipulation eller förlust enligt bästa
rimliga teknik. En aspekt av detta är att säkerställa deponering eller
spegling av data som handhas av domänadministratören. Vidare bör de
auktoritativa eller officiella master- och slavnamnservrarna för topp-
domänen hanteras och vidmakthållas på ett stabilt och säkert sätt.
Det bör finnas beredskap och kapacitet för att motstå olika former av
störningar och attacker, t.ex. distribuerade tillgänglighetsattacker. Den
utrustning som används för verksamheten bör ha en för detta ändamål
lämplig nättopologisk, geografisk och organisatorisk spridning. För en
närmare redogörelse för hot mot verksamheten och de åtgärder som vid-
tagits beträffande toppdomänen se hänvisas till utredningens betänkande
(SOU 2003:59, s. 131 ff.).
Personalens kompetens är en nyckelfråga. Det bör finnas klara rutiner
för verksamheten samt en organisation som har såväl tekniska som
personella förutsättningar att klara de krav som administrationen av den
nationella toppdomänen se kräver. Av vikt är också att det inom organi-
Prop. 2004/05:175
247
sationen förekommer kontroll av de personer som skall utföra denna
verksamhet.
För en globalt fungerande och effektiv Internetanvändning är det vik-
tigt att så många användare som möjligt kan nå varandra. För att så skall
ske krävs att de system och den utrustning som används inom olika delar
av Internet, oavsett var de är belägna, är kompatibla med varandra.
Utvecklingen av tekniska standarder och efterlevnaden av dessa är därför
av grundläggande betydelse. Domänadministratören bör därför vara
skyldig att följa erkända standarder på området, t.ex. den standardisering
som sker inom IETF (se närmare avsnitt 16.1.4).
Det kan konstateras att det varken i GAC:s principer eller i de övriga
relevanta dokument som utarbetats ställts upp några mätbara eller
konkretiserade krav på den tekniska driften av en nationell toppdomän.
Det är också svårt att närmare precisera sådana. Oaktat detta förhållande
har den tekniska driften av den befintliga nationella toppdomänen för
Sverige utförts på ett väl fungerande sätt. Mot bakgrund av det i tidigare
avsnitt redovisade stora allmänna intresset av en väl fungerande Internet-
användning bör det dock ges en övergripande reglering i den nya lagen.
Det bör därvid slås fast att administrationen av nationella toppdomäner
för Sverige skall utföras på ett säkert och effektivt sätt i allmänhetens
intresse.
Därutöver bör det av lagen framgå allmänt vedertagna övergripande
krav på att den nödvändiga databasen etableras och att uppgifter distri-
bueras till relevanta namnservrar, på att informationen i dessa är korrekt
och lättillgänglig, på fungerande trafik mellan namnservrarna och Inter-
net, på att ingående uppgifter får ett effektivt skydd samt på kompetent
personal.
I utredningen föreslås att det skall anges i lagen att administratören
skall iaktta de internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig
till eller bestämmelser antagna med stöd av Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen. Att administratören är bunden av EG-rätten
eller andra i Sverige införlivade rättsakter på samma sätt som andra rätts-
subjekt torde dock inte behöva anges särskilt. Däremot bör det anges att
erkända standarder på området skall följas.
Att närmare än så ange vilka specifika åtgärder som skall vidtas för att
säkerställa driften bör inte ske. Regleringen bör inte slå fast val av teknik
eller tekniska lösningar. Utvecklingen går snabbt och det är inte önskvärt
att införa regler som försvårar användandet av den teknik och de metoder
som vid varje tid är mest lämpliga för en säker och effektiv drift. Vissa
tekniska krav bör dock vid behov kunna fastslås i föreskrifter av lägre
dignitet, varför regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, till-
synsmyndigheten bör kunna utfärda föreskrifter i frågan. Vid utarbetan-
det av föreskrifter är det av yttersta vikt att tillsynsmyndigheten samråder
med domänadministratörer, Internetoperatörer och andra berörda parter.
Det saknas däremot skäl att regeringen eller tillsynsmyndigheten skall
kunna meddela undantag från de övergripande kraven på driften.
Prop. 2004/05:175
248
16.7.2 Offentligt
register
Regeringens förslag: Domänadministratören skall vara skyldig att föra
ett register över domännamn under toppdomänen med bl.a.
kontaktinformation om domännamnsinnehavaren samt att löpande upp-
rätta säkerhetskopior av registeruppgifter. Uppgifterna i registret skall
kunna hämtas utan avgift via Internet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-
slag. Det anges inte hur uppgifterna i registret skall hållas allmänt till-
gängliga.
Remissinstanserna: Kungliga Tekniska högskolan anser att förslaget
om adressdatabas som även omfattar administrativt data som adresser
och telefonnummer till domännamninnehavare är viktigt och bra och att
detta behov bör överordnas nuvarande administratörs anspråk på data-
basen som kundregister. Linköpings universitet menar att det ur ett
säkerhetsperspektiv är viktigt att kontaktuppgifter finns tillgängliga t.ex.
i en öppen maskinåtkomlig whois-tjänst.
Skälen för regeringens förslag: I GAC:s ursprungliga principer
föreskrevs i artikel 10.2.5 bl.a. en skyldighet för den administrativt
ansvarige att följa ICANN:s riktlinjer i olika frågor, t.ex. om erhållande
och vidmakthållande av och tillträde för allmänheten till riktig och
uppdaterad kontaktinformation avseende dem som registrerar domän-
namn.
Som ett led i administrationen av en toppdomän samlas uppgifter in för
flera syften. Delvis sker detta för att framställa den s.k. zonfilen som
innehåller domännamn och namnserverposter. Zonfilen möjliggör den
tekniska domännamnsuppslagningen (se avsnitt 16.7.1). För att tillhanda-
hålla en offentlig söktjänst samlar domänadministratörerna också in
uppgifter om dem som registrerat ett domännamn såsom namn på
kontaktpersoner för domännamnet, telefonnummer, e-postadress och
andra kontaktuppgifter. Dessutom samlas tekniska data in, t.ex. uppgift
om de namnservrar som är kopplade till domännamnet. Genom den
offentliga söktjänsten, vanligen benämnd ”whois”, kan man alltså söka
efter uppgifter om innehavare av domännamn.
Domänadministratören samlar också in de uppgifter om domännamns-
innehavare som är nödvändiga för t.ex. fakturering och förnyelse av
domännamnsregistreringar.
Möjligheten för alla att kunna söka i ett korrekt och tillförlitligt register
är betydelsefull av flera anledningar. Ur teknisk synvinkel fyller tjänsten
en viktig funktion, t.ex. för att komma i kontakt med ansvariga för
datorer som sprider datavirus. Ett offentligt register har även betydelse ur
ett konsument- och näringslivsperspektiv när det används för att
kontrollera vem som innehar ett domännamn vid elektronisk handel eller
när ett immaterialrättsligt intrång begåtts. Slutligen kan registret an-
vändas av rättsvårdande myndigheter för att identifiera ansvariga för
domännamn till vilka webbplatser med olagligt innehåll finns kopplade.
Traditionen i Internetsammanhang är att ”whois”-data finns offentligt
tillgängliga på Internet i en sökbar databas. Beträffande toppdomänen se
görs för närvarande kontaktinformation tillgänglig för allmänheten
genom den söktjänst som kan nås via NIC-SE:s webbplats.
Prop. 2004/05:175
249
Som framgår ovan utgör söktjänsten en mycket viktig del av admi-
nistrationen av en toppdomän. Det bör därför av lagen framgå en
skyldighet att dels föra ett register, med angivande av vad som måste
ingå i det, dels ge allmänheten tillträde till uppgifterna i registret. I enlig-
het med praxis bör det sistnämnda ske genom att uppgifterna i registret
kan sökas via Internet.
De integritets- och sekretessfrågor som aktualiseras i samband med
registret behandlas i avsnitt 16.7.4.
Det bör vidare, som ett led i säkerställandet av funktionen, anges en
skyldighet för domänadministratören att löpande upprätta säkerhets-
kopior av registeruppgifter.
En skyldighet att upprätta och ge allmänheten tillträde till kontakt-
information får anses följa redan av delegationen av den befintliga natio-
nella toppdomänen för Sverige (se avsnitt 16.1.4 och 16.2). Det torde inte
vara möjligt att administrera en nationell toppdomän utan att uppfylla
skyldigheten. Såsom angetts i avsnitt 16.2 kan det inte uteslutas att ett
upphovsrättsligt skydd eller ett katalogskydd föreligger för registret.
Skyddet avser i så fall inte uppgifterna i sig, utan endast själva samman-
ställningen, eller en väsentlig del av denna. Skyldigheten för domänad-
ministratören bör dock inte avse att lägga ut sammanställningen eller
registret på Internet, utan endast avse att det skall vara möjligt för an-
vändaren att via Internet få fram kontaktuppgifter för ett visst domän-
namn. Användaren kan då få fram uppgiften utan att få någon inblick i
registrets struktur. Då någon skyldighet att tillgängliggöra själva
sammanställningen inte föreskrivs kan regleringen inte anses utgöra
något intrång i eventuella immateriella rättigheter, såsom spridnings-
rätten.
16.7.3
Överföring av uppgifter till tillsynsmyndigheten
Regeringens förslag: Domänadministratören skall se till att uppgifterna
i databasen för DNS-tjänsten och det offentliga registret överförs till
tillsynsmyndigheten.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen menar att för att uppnå
säkerhet i systemet är det av vikt att en aktuell säkerhetskopia över-
lämnas till tillsynsmyndigheten för förvaring. Kungliga Tekniska hög-
skolan menar att förslaget är särskilt välkommet eftersom det är centralt
för att tillgodose en stabil administration. Statskontoret anser att kravet
att en kopia av administratörens kundregister skall tillhandhållas till-
synsmyndigheten saknar täckning i GAC-principerna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 9.1.5 i GAC:s principer
kan det instrument som reglerar förhållandet mellan regeringen och den
administrativt ansvarige innehålla en hänvisning till att trygga säkerheten
och integriteten av innehållet i registerdatabasen. I de tidigare princi-
perna angavs uttryckligen att detta skulle ske genom en policy för
datadeposition eller speglingsplats för registrerade data samt att deposi-
Prop. 2004/05:175
250
tarien borde godkännas av regeringen och administratören och inte stå
under den senares kontroll.
Av säkerhetsskäl är det påkallat att uppgifterna i den databas för DNS-
tjänsten som behandlas i avsnitt 16.7.1 och det register för söktjänsten
som behandlas i avsnitt 16.7.2 deponeras hos tillsynsmyndigheten och
hålls löpande uppdaterade där. Om domänadministratörens drift av en
toppdomän skulle störas kan den då snabbt återupprättas. Regeringen
eller tillsynsmyndigheten bör kunna föreskriva närmare hur depone-
ringen och uppdateringen skall gå till. I praktiken kan det givetvis vara
fråga om en enda databas, varur både uppgifterna för DNS-tjänsten och
registret hämtas, likaväl som två eller flera separata databaser.
En skyldighet att deponera eller spegla data får anses följa redan av
delegationen av den befintliga nationella toppdomänen för Sverige (se
avsnitt 16.1.4 och 16.2). Som konstaterats i avsnitt 16.2 kan det inte
uteslutas att det föreligger åtminstone ett immaterialrättsligt skydd för
databaserna. Den eventuella inskränkning som den nu aktuella bestäm-
melsen kan innebära i rätten att förfoga över databaserna får dock anses
vara förenlig med artiklarna 6 c och 9 c i Europaparlamentets och rådets
direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser.
Avsikten här är vidare inte att tillsynsmyndigheten skall kunna förfoga
över uppgifterna. Det kan då inte vara fråga om att tvinga någon att avstå
från sin rätt eller ett sådant ianspråktagande av en egendomsrätt som
grundar en rätt till ersättning enligt 2 kap. 18 § regeringsformen.
16.7.4
Integritet och sekretess
Regeringens förslag: Personuppgifter skall få göras tillgängliga via
Internet endast om den registrerade har samtyckt till det. Personupp-
giftslagen (1998:204) skall gälla vid behandling av personuppgifter, om
inte annat följer av den nya lagen. Vid behandling av personuppgifter i
strid med den nya lagen skall personuppgiftslagens bestämmelser om
rättelse och skadestånd gälla.
Regeringens bedömning: Gällande rätt innebär att det kommer att gälla
sekretess hos tillsynsmyndigheten för uppgifter om domänadministra-
törens eller domännamnsinnehavarens affärs- och driftsförhållanden, om
det kan antas att denne lider skada om uppgifterna lämnas ut. I fråga om
domännamnsinnehavare kommer det vidare att gälla absolut sekretess för
andra ekonomiska uppgifter än affärs- eller driftsförhållanden och för
uppgifter om dennes personliga förhållanden.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att uppgift om namn,
postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post till domän-
namnsinnehavaren och den som tekniskt administrerar domännamnet
skall kunna underlåtas att göras allmänt tillgänglig om det föreligger
särskilda skäl. Utredningen uttalar sig inte om sekretess hos tillsynsmyn-
digheten.
Remissinstanserna: Datainspektionen ifrågasätter om det är nödvän-
digt att offentliggöra t.ex. namn och adress rörande fysiska personer och
framhåller att det under alla omständigheter bör vara möjligt för enskilda
personer att registrera domännamn utan att deras personuppgifter kom-
Prop. 2004/05:175
251
mer med i offentligt tillgängliga register. Rikspolisstyrelsen konstaterar
att databasen bör anses utgöra allmän handling hos tillsynsmyndigheten.
Post- och telestyrelsen menar att personuppgiftslagens tillämplighet i
förhållande till lagförslaget bör tydliggöras. Styrelsen menar att möjlig-
heten att underlåta att göra uppgifter allmänt tillgängliga bör gälla i fler
fall än vad utredaren föreslagit när innehavaren av ett domännamn är en
fysisk person. Kammarrätten i Göteborg pekar på att det inte framgår av
betänkandet vilken sekretess som gäller hos tillsynsmyndigheten.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Uppgifter hos domänadministratören
Syftet med ett offentligt register är som angivits ovan i första hand att ge
användare möjlighet att komma i kontakt med innehavaren av ett
domännamn p.g.a. tekniska, administrativa eller rättsliga frågeställningar
kring domännamnet. En avvägning måste göras mellan fördelen med att
enkelt tillgängliggöra informationen på Internet och de negativa konse-
kvenser i fråga om integritetsskyddet som kan uppkomma.
Som framgår av avsnitt 16.4.1 skall personuppgiftslagen (1998:204)
tillämpas på ett sådant register som föreslås i avsnitt 16.7.2. Enligt 2 §
personuppgiftslagen skall, om det i en annan lag eller i en förordning
finns bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen, de bestäm-
melserna gälla. Ett stadgande om skyldighet för domänadministratören
att föra registret med angivande av vilka uppgifter som skall finnas i
detta gäller således framför personuppgiftslagen. Behandlingen är nöd-
vändig för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse och den enskilde
kan inte motsätta sig denna behandling.
Det föreslagna stadgandet om att uppgifterna i registret skall kunna
hämtas via Internet gäller också framför regleringen i personuppgifts-
lagen. Stadgandet skulle, om inte någon begränsning anges, innebära att
enskilda personers personuppgifter måste finnas offentligt tillgängliga i
ett register.
Datainspektionen m.fl. har ifrågasatt om det är nödvändigt för att
säkerställa Internets funktion och säkerhet att offentliggöra t.ex. namn
och adress rörande fysiska personer. Inspektionen har vidare hänvisat till
en expertgrupp inom EU som uttalat att det under alla omständigheter
bör vara möjligt för enskilda personer att registrera domännamn utan att
deras personuppgifter kommer med i offentligt tillgängliga register.
Enligt regeringens mening bör det alltjämt krävas samtycke för att
personuppgifter skall finnas tillgängliga via Internet. Skyldigheten för
domänadministratören att hålla uppgifterna tillgängliga via Internet bör
därför begränsas på det sättet att det anges att så får ske beträffande
personuppgifter endast om den registrerade samtyckt till det.
Det bör vidare tydliggöras i lagen att personuppgiftslagen är tillämplig
vid behandling av personuppgifter om det inte är fråga om de ovan redo-
visade särbestämmelserna. För exempelvis behandling av andra person-
uppgifter än de som anges i den nu föreslagna lagen är det således allt-
jämt personuppgiftslagen som är tillämplig. Det är också personupp-
giftslagen som, liksom hittills, bör tillämpas för att avgöra om den
personuppgiftsansvarige kan lämna ut uppgifter till exempelvis rätts-
Prop. 2004/05:175
252
vårdande myndigheter. Den skyldighet att föra registret som följer av den
föreslagna lagen hindrar vidare inte att domänadministratören registrerar
andra uppgifter, såsom faktureringsunderlag, om det sker i enlighet med
personuppgiftslagen.
I personuppgiftslagen finns bestämmelser om skadestånd som i viss
mån skiljer sig från de allmänna bestämmelserna i skadeståndslagen
(1972:207). Vidare finns bestämmelser om rättelse av personuppgifter.
Skadeståndsbestämmelserna och bestämmelserna om rättelse är endast
tillämpliga när uppgifter behandlats i strid med personuppgiftslagen. Det
bör dock finnas samma möjligheter till rättelse och skadestånd när upp-
gifter behandlats i strid med den nu föreslagna lagen. En bestämmelse
med denna innebörd bör därför tas in i lagen.
Uppgifter hos tillsynsmyndigheten
Som framgår av avsnitt 16.10 nedan avser regeringen att utse Post- och
telestyrelsen (PTS) till tillsynsmyndighet enligt lagen. Bestämmelserna i
personuppgiftslagen gäller för myndighetens behandling av personupp-
gifter.
Hos PTS gäller sekretess i myndighetens tillsynsverksamhet för upp-
gift om enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forsk-
ningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften
röjs (8 kap. 6 § första stycket 1 sekretesslagen [1980:100], 2 § sekretess-
förordningen [1980:657] och punkt 109 i bilagan till förordningen).
Deponeringen av uppgifterna i databasen för DNS-tjänsten och det
offentliga registret hos PTS kommer att utgöra ett led i myndighetens
tillsyn. Sekretess kommer således att gälla för de uppgifter som över-
lämnas till tillsynsmyndigheten rörande en domänadministratörs eller
domännamnsinnehavares affärsverksamhet, om det kan antas att denne
lider skada om uppgiften röjs. Som tidigare konstaterats är databasen
grundläggande för möjligheten att bedriva domänadministration och det
har ett ekonomiskt värde för domänadministratören att förfoga över data-
basen. De negativa konsekvenserna för en domänadministratör om
exempelvis hela databasen eller registret lämnades ut skulle kunna bli
omfattande.
Enligt 8 kap. 6 § första stycket 2 sekretesslagen och nämnda bestäm-
melser i sekretessförordningen kommer vidare absolut sekretess att gälla
för andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för
Post- och telestyrelsens verksamhet. En juridisk person anses inte ha
några personliga förhållanden i sekretesslagens mening. När det gäller
uppgifter om ekonomi ger bestämmelsen bara skydd för andra ekono-
miska förhållanden än affärs- och driftsförhållanden. Bestämmelsen ger
således främst ett skydd för uppgifter om fysiska personer som registrerat
ett domännamn. När det gäller uppgifter om affärs- och driftförhållanden
hos domännamnsinnehavare som är juridiska personer eller som är
enskilda näringsidkare finns dock, som nämnts ovan, ett sekretesskydd i
8 kap. 6 § första stycket 1.
Regeringen anser att ovan nämnda bestämmelser ger ett tillräckligt
skydd för de uppgifter som domänadministratören kommer att överlämna
Prop. 2004/05:175
253
till PTS och att någon ändring därför inte behöver göras i sekretess-
regleringen.
16.8
Tilldelning och registrering av domännamn
Regeringens förslag: Domänadministratören skall fastställa och ge
offentlighet åt sina regler för tilldelning, registrering, avregistrering
och överföring av domännamn under toppdomänen. Reglerna skall ut-
formas så att förfarandet är öppet och icke-diskriminerande, med sär-
skilt beaktande av skyddet för den personliga integriteten, användar-
nas intressen och andra allmänna intressen samt utvecklingen inom
Internetområdet. Dessutom skall domänadministratören tillhandahålla
ett effektivt förfarande för lösning av tvister om tilldelning av domän-
namn.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak delvis med regeringens.
Utredningen föreslår dock krav på skälig prissättning för domännamns-
registrering, regler för hur tvistlösningsförfarandet skall utformas och
krav på att avgift för tvistlösningen skall vara skälig.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan
erinran. Tidningsutgivarna menar att det är anmärkningsvärt att utred-
ningen inte berör de känneteckensrättsliga konflikter som kan uppkomma
vid domännamnsregistrering. AB Stokab menar att riktlinjerna är vaga
och övergripande och att prioriteringen mellan intressena inte berörs.
Kommerskollegium stödjer särskilt kravet på icke-diskriminerande till-
delning av domännamn. I frågan om prissättning av domännamn fram-
håller Tidningsutgivarna att ett krav på skälig prissättning är angeläget
för att så många som möjligt skall kunna registrera domännamn. II-
stiftelsen, Föreningen Svenskt Näringsliv, Konkurrensverket m.fl. anser
att prisreglering är otidsenligt och att behov saknas. II-stiftelsen anser att
förslaget i strider mot regeringsformens rätt till näringsfrihet. Kon-
kurrensverket framhåller att konkurrensen är god på domännamns-
marknaden såväl ur ett utbuds- som ett efterfrågeperspektiv. I fråga om
tvistlösning framhåller Patent- och registreringsverket att det saknas
anledning att lagstifta i frågan, då ett fungerande system redan finns och
det arbetssätt som tillämpas vid framtagandet av nya regler fungerar
tillfredsställande. Internationella handelskammarens svenska national-
kommitté finner inte att den nuvarande prövningen bör ifrågasättas vad
gäller utformningen eller avgiftens storlek. Föreningen Svenskt
Näringsliv anser att det saknas tillräckliga skäl för prisreglering vad
gäller tvistlösningen. II-stiftelsen menar att det kan vara en mindre
lämplig ordning att bestämma i lag att ett tvistlösningsförfarande skall
finnas. Stiftelsen ifrågasätter vidare lämpligheten av att genom lag låsa
fast former för förfarandet, eftersom en utveckling av detta bör kunna
övervägas på ett sätt som inte kräver ändring av lag. Stockholms
handelskammare anser att det är olämpligt att samma part handhar
registreringen och de därpå följande tvisteförfarandena.
Prop. 2004/05:175
254
Skälen för regeringens förslag
GAC:s principer
GAC:s principer är tämligen allmänt hållna i fråga om regler för registre-
ring av domännamn. I artikel 4.2.2 framhålls att det vid domän-
namnsregistreringen i en nationell toppdomän bör tillämpas fungerande
och rättvisa konkurrensvillkor på vederbörliga nivåer och i lämplig
omfattning. I artikel 5.2.3 anges att en nationell toppdomän skall hanteras
i överensstämmelse med nationell offentlig policy och nationella lagar.
Förprövning
En internationell jämförelse ger vid handen att regelverket för registre-
ring av domännamn vanligen utarbetas av domänadministratören själv.
Den som ansöker om att få registrera ett domännamn under en topp-
domän måste i allmänhet uppfylla vissa krav. Vilka krav som ställs
varierar från toppdomän till toppdomän. Man kan skilja mellan regel-
system som innehåller bestämmelser om förprövning och regelsystem
som saknar sådana bestämmelser.
System med förprövning går i de flesta fall ut på att den som vill regi-
strera ett domännamn måste kunna visa på någon form av namntillhörig-
het, t.ex. en varumärkesregistrering. I ett system utan förprövning före-
kommer ingen sådan kontroll innan registreringen beviljas. Att en topp-
domän saknar bestämmelser om förprövning innebär emellertid inte att
systemet saknar regler i fråga om de registrerade domännamnen. Om det
efter att domännamnet registrerats kan konstateras att domännamnsinne-
havaren inte följer gällande regler för toppdomänen kan domännamnet
vanligen avregistreras.
Regelverk för namntilldelning med förprövning förekommer nästan
enbart bland nationella toppdomäner. Beträffande generiska topp-
domäner tilldelas vanligen domännamn utan sådan prövning.
Reglerna för toppdomänen se
Reglerna för registrering av domännamn under toppdomänen se har gått
från ett regelverk med förprövning till ett regelverk utan förprövning.
Under det föregående regelverket genomfördes en förhandsprövning av
varje ansökan och en organisation tilldelades i princip endast ett domän-
namn som överensstämde med registrerad firma.
Det regelverk som gäller för toppdomänen se sedan den 1 april 2003
innebär att registreringar av domännamn sker i den ordning som ansök-
ningarna kommer in, utan förhandsprövning. Dessutom kan en användare
registrera ett valfritt antal domännamn.
Innehavaren av ett domännamn under toppdomänen se har ensamrätt
till domännamnet under den tid som registreringen avser. Ett domän-
namn som registrerats utgör därmed hinder för att ett identiskt domän-
namn registreras under toppdomänen. Om förutsättningarna för registre-
ring är uppfyllda skall domännamnet registreras i enlighet med ansökan.
I och med förändringen har regelverket i huvudsak anpassats till den
Prop. 2004/05:175
255
modell som gäller i flera nationella toppdomäner, däribland sådana som
avser Danmark, Förenade kungariket och Tyskland.
Avregistrering av domännamn under se-domänen kan ske om inne-
havaren inte lämnar fullständiga och korrekta uppgifter till administra-
tören eller underlåter att underrätta denne om att uppgifterna inte längre
är korrekta, om en eventuell kontaktperson inte lämnat samtycke till att
dennes personuppgifter behandlas i enlighet med personuppgiftslagen
(1998:204) eller om innehavaren av ett domännamn inte betalar den
överenskomna årsavgiften. En annan grund för avregistrering såvitt
gäller toppdomänen se är att innehavaren inte lämnat en e-postadress där
innehavaren själv eller en kontaktperson kan nås av administratören.
Slutligen kan avregistrering ske, vad gäller den här aktuella kategorin av
grunder, om det registrerade domännamnet uppenbart strider mot svensk
lag eller författning. Innan ett domännamn avregistreras ges innehavaren
enligt reglerna för se-domänen, förutom i det sistnämnda fallet, möjlighet
att avhjälpa bristen. Avregistrering kan enligt reglerna för toppdomänen
också ske på grund av att svensk domstol i lagakraftvunnen dom eller
beslut med rättskraft konstaterat att avregistrering skall ske.
Domänadministratören för se-domänen förbehåller sig vidare rätt att
avregistrera ett domännamn eller överföra ett domännamn till annan
innehavare om detta beslutas efter genomförandet av ett alternativt tviste-
förfarande. Detta under förutsättning att inte innehavaren visar att denne
inom viss tid väckt talan vid domstol om rätten till namnet. Avregistre-
ring kan slutligen också ske efter begäran av innehavaren själv.
Krav på reglerna för tilldelning och registrering
Som anförts i avsnitt 16.6 bör i möjligaste mån självreglering gälla på
området. Det är därför lämpligt att det närmare regelverket för registre-
ring av domännamn i huvudsak utarbetas av domänadministratören. Det
ger en flexibel modell där regelverket relativt enkelt kan förändras för att
möta användarnas behov.
För att framdeles kunna garantera att verksamheten i den del som rör
tilldelning av domännamn följer samma huvudsakligen positiva utveck-
lingslinjer som hittills varit fallet, bör det i lagen dock finnas bestämmel-
ser som anger de övergripande krav som bör ställas för att den delen av
verksamheten skall kunna sägas tillgodose allmänhetens intressen.
Kraven bör i första hand avse att namntilldelningen sker på ett öppet och
icke-diskriminerande sätt. Genom att namntilldelningsverksamhet sker
på ett sätt som ger möjlighet till insyn ges domännamnsinnehavarna och
andra möjlighet att reagera om namntilldelning inte längre motsvarar de
krav som bör kunna ställas. Samtliga domänadministratörens ombud bör
erbjuds likvärdiga möjligheter att för användares räkning registrera
domännamn. Därtill bör det anges att reglerna för tilldelning av domän-
namn även skall utformas med beaktande av användarnas intressen och
andra allmänna intressen, skyddet för den personliga integriteten samt
utvecklingen inom Internetområdet. Detta bör givetvis också gälla för
avregistrering och överföring av domännamn.
Förslaget innebär i huvudsak en kodifiering av redan gällande ordning.
Vid utarbetande av ett regelverk för domännamnsregistrering är det
önskvärt att ett öppet arbetssätt används där berörda parter, såväl en-
Prop. 2004/05:175
256
skilda som organisationer och myndigheter ges goda möjligheter att
lämna synpunkter på utformningen av regelverket. Detta förhållningssätt
kan sägas ligga i den vedertagna synen på nationella toppdomäner att
dessa skall tillgodose användarnas intresse i det land eller den region
toppdomänen är knuten till.
I begreppet att reglerna skall tillgodose användarintresset och allmänna
intressen ligger att reglerna bör vara förutsägbara och att det bör vara
enkelt för den som så önskar att registrera domännamn.
Den ökande mängden domännamnsregistreringar under toppdomänen
se som skett som en följd av införandet av det nya regelverket tyder på
att regelverket ligger väl i linje med det generella kravet på att tillgodose
allmänhetens intressen. Antalet domännamn har ökat från 110 763 före
införandet av det nya regelverket till över 300 000 i dag. Cirka
300 domännamn registreras dagligen under toppdomänen se.
Avgifter för registrering
Administrationen av en toppdomän är i sig en monopolfunktion, efter-
som endast ett organ åt gången i praktiken kan administrera topp-
domänen. Detta kan ha betydelse för prissättningen av domännamn. Att
registrera ett domännamn är en investering för användaren som ofta är
mer värd än den direkta kostnaden för domännamnsregistreringen, t.ex.
genom att domännamnet används i näringsverksamhet, för elektronisk
handel och för kommunikation. Kostnaden för att byta till ett domän-
namn under en annan toppdomän är därför betydligt större än enbart
kostnaden för att registrera det nya domännamnet.
För det fall att domänadministratören väljer att höja prisnivån kan
alltså konsekvenserna för ett företag bli kännbara. Är företagets huvud-
sakliga marknad dessutom Sverige är det inte säkert att företagets behov
lika väl tillgodoses genom en registrering under en annan toppdomän.
Det kan därför inte med självklarhet sägas att toppdomäner fullt ut är
likvärdiga och utbytbara. De sammanlagda kostnaderna förknippade med
ett byte av domännamn kan i sig utgöra ett hinder för byte av domän-
namn. Det är heller inte möjligt att flytta ett domännamn mellan domän-
administratörer för olika toppdomäner och det finns därför skäl att värna
om användarintresset. Det finns risker för inlåsning av användare och för
att ett beroendeförhållande uppkommer.
Några remissinstanser, däribland Konkurrensverket och Konsument-
verket, framför att utredningens förslag om krav på skäligt pris för regi-
strering av domännamn kan riskera att snedvrida konkurrensen. Dessa
remissinstanser framhåller att det kan innebära en konkurrensnackdel för
den svenska toppdomänen se att omfattas av reglering när så inte blir
fallet för andra toppdomäner som tillhandahålls i Sverige. Remissinstan-
serna menar också att utredarens förslag skulle innebära en offentlig
styrning av prissättningen på ett sätt som inte tycks behövligt och att åt-
gärden inte står i proportion till eventuella problem på området. Telia-
Sonera Sverige AB framhåller att domännamnsadministrationen måste
präglas av stor öppenhet så att domännamnsinnehavare kan bedöma
rimligheten och skäligheten i avgifterna.
Prissättningen för ansökan om domännamnstilldelning och årsavgiften
för ett domännamn beslutas vanligen av domänadministratören. Topp-
Prop. 2004/05:175
257
domänen se kan tjäna som exempel, där både priset för registrering och
årsavgiften har justerats från 313 kronor inklusive mervärdesskatt 2003
till 175 kronor från den 1 januari 2005. Dessa priser gäller dock mot
ombuden (återförsäljare) av domännamn, vilket gör att den faktiska
kostnaden för att registrera domännamn kan vara högre.
Det är betydelsefullt att prissättningen inte hämmar tillgängligheten till
domännamn. Påtryckningar från användare och konkurrensen med övriga
toppdomäner kan bidra till en skälig prissättning. Den positiva tendensen
med sjunkande priser för domännamnsregistreringar bör noteras i detta
sammanhang. Skulle utvecklingen bli ogynnsam kan det finnas möjlighet
att enligt konkurrenslagen (1993:20) eller de konkurrensrättsliga
bestämmelserna i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation vidta
åtgärder mot en marknadsdominerande aktör (se avsnitt 16.4.1 och 16.5).
Mot bakgrund av detta och då ett krav i lag på skälig prissättning kan
snedvrida konkurrensen, kan det för närvarande inte anses föreligga så
starka skäl som motiverar en så ingripande åtgärd som prisreglering.
Lagen bör således inte innehålla någon bestämmelse om skyldighet för
administratören att hålla skäliga priser.
Tvistlösning
Domännamn har kommit att utvecklas från en i stort sett teknisk resurs
till att få karaktären av bärare av känneteckensrättigheter. Domännamn
används t.ex. flitigt i reklam, för informationskampanjer och i övrigt i
myndigheters och företags verksamhet. Det ekonomiska värdet av ett
domännamn har därigenom kommit att bli betydande. Det finns därför ett
behov av en välfungerande och effektiv modell för att på ett relativt
enkelt sätt kunna behandla tvister om domännamn.
På domännamnsområdet har på internationell nivå utvecklats ett
system med alternativ tvistlösning för tvister om domännamn. Bak-
grunden till systemet är det arbete som skett inom Världsorganisationen
för den intellektuella äganderätten (Wipo). Wipos modell för tvistlösning
tar sin utgångspunkt i de rekommendationer som utarbetats inom organi-
sationen om skydd för varumärken och andra kännetecken på Internet.
Tvistlösningsmodellen bygger på vedertagna immaterialrättsliga princi-
per om samexistens mellan identiska eller liknande rättigheter. Wipos
modell har genomförts av ICANN genom den s.k. Uniform Dispute
Resolution Policy (UDRP) som används av samtliga generiska topp-
domäner och även ett antal nationella toppdomäner. Majoriteten av
nationella toppdomäner tillhandahåller någon form av tvistlösningsför-
farande. I många fall är dessa baserade på Wipos modell.
I GAC:s principer berörs frågan om tvistlösning genom att det i
artikel 9.1.6 sägs att det instrument som reglerar förhållandet mellan
regeringen och den som ansvarar för en nationell toppdomän kan finnas
bestämmelser om en effektiv lösning av tvister om registrering av
domännamn. Hur tvistlösningsförfarandena mer i detalj bör utformas
anges inte i principerna.
Möjligheten att utnyttja ett alternativt tvistlösningsförfarande bör ses
som ett komplement till sedvanlig domstolsprövning för tvister av
enklare slag. Tvistlösningsmodeller för tvister om domännamn är
vanligen avsedda för uppenbara fall av ond tro, där en part registrerat
Prop. 2004/05:175
258
eller använt ett domännamn utan att ha rätt till, eller berättigat intresse av
domännamnet (benämningen).
Vad gäller toppdomänen se tillämpas ett tvistlösningsförfarande vid
klara fall av missbruk där innehavaren inte har någon rätt till eller
berättigat intresse av den benämning som utgör domännamnet. För att
tvistlösningsförfarandet skall vara tillämpligt krävs därutöver att domän-
namnet skall ha registrerats eller använts i ond tro. Exempel på situa-
tioner där så kan sägas vara fallet är bl.a. registreringar av domännamn
som syftar till att domännamnet skall säljas eller registreringar av
domännamn som syftar till att störa affärsverksamheten för en kon-
kurrent. Att registrera annans varumärke, firma, släktnamn eller liknande
i sådana syften utgör exempel på situationer där innehavaren inte kan
anses ha rätt till eller berättigat intresse av domännamnet.
En prövning av en registrering av ett domännamn enligt det tvistlös-
ningsförfarande som används för se-domänen kan resultera i att inne-
havaren av domännamnet inte längre har rätt att använda detta. Domän-
namnet kan därmed också avregistreras eller överflyttas enligt de all-
männa villkor som gäller för namntilldelningen inom toppdomänen. Den
som godkänner de allmänna villkoren om namntilldelning anses också ha
godkänt att domännamnet kan komma att prövas i det här beskrivna
tvistlösningsförfarandet.
Frågor som tas upp till prövning inom ramen för domänens tvistlös-
ningsförfarande skall prövas av en eller tre jurister. De jurister som kan
komma i fråga för uppdrag som tvistlösare är sådana som anmält sig till
II-stiftelsen och som stiftelsen därefter förtecknat på en lista. Huvud-
regeln är att tvisten avgörs av en jurist. Det åligger stiftelsen att välja den
jurist som skall vara tvistlösare från listan. Om frågan prövas av tre
jurister skall parterna utse vardera en jurist och den tredje juristen skall
föreslås av II-stiftelsen.
Patent- och registreringsverket framhåller att det saknas anledning att
lagstifta om tvistlösning eftersom en fungerande modell redan finns i dag
för toppdomänen se. Som anförts tidigare anser regeringen också att det
är angeläget att regleringen av nationella toppdomäner för Sverige inte
blir mer ingripande än absolut nödvändigt. Det bör därför i lagen endast
föreskrivas att domänadministratören skall tillhandahålla ett effektivt
förfarande för tvistlösning. Regler för förfarandet lämnas åt domänadmi-
nistratörerna att utforma. Detta medger flexibilitet och förfarandet kan
justeras efter de behov som finns från tid till annan.
Avgifter för tvistlösning
Utredningen föreslår att det i lagen skall anges att avgiften för tvistlös-
ningsförfarandet skall vara skälig, och uppskattar 1 000 kronor i fråga
om juridiska personer och 500 kronor i fråga om privatpersoner som
rimliga avgifter. Nuvarande prissättning för toppdomänen se är
10 000 kronor.
Patent- och registreringsverket m.fl. remissinstanser menar att pris-
sättningen inte bör regleras i lag. Flera remissinstanser framhåller att ut-
redningens bedömning av vad som utgör skälig avgift är orimligt låg och
att rättssäkerheten och kvalitén i förfarandet kan bli lidande om en alltför
Prop. 2004/05:175
259
låg avgift föreskrivs. Remissinstanserna pekar dessutom på risken för
okynnestvister om avgiften sätts för lågt.
Kostnaden för att tillhandahålla ett förfarande som håller en acceptabel
kvalitet kan inte vara helt oansenlig. Det finns inga tecken som tyder på
att nuvarande avgiftsnivå verkar avskräckande på exempelvis rättighets-
innehavare. Vidare finns alltjämt möjligheten att vända sig till allmän
domstol. Till detta kommer att en skyldighet för domänadministratörer
av nationella toppdomäner för Sverige att ta ut en skälig avgift för tvist-
lösning kan få en konkurrenspåverkande effekt. Sammantaget finner
regeringen att det inte heller här föreligger skäl som är så starka att de
motiverar att nu vidta en så ingripande åtgärd som en prisreglering inne-
bär.
16.9
Drift vid byte av domänadministratör
Regeringens bedömning: Det bör inte nu regleras hur överförandet
av nödvändiga uppgifter till en ny domänadministratör skall ske.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det i lagen föreskrivs
en skyldighet att överlämna registerdata till en ny domänadministratör
samt att tillsynsmyndigheten skall se till att domänadministratörens upp-
gifter utförs till dess en ny domänadministratör finns.
Remissinstanserna: Advokatsamfundet menar att frågorna om hur
databasen skall hanteras vid byte av administratör och vem som under
nuvarande ordning rättigheterna tillkommer inte är tillräckligt belysta.
II-stiftelsen anser att delegationen från ICANN innebär juridiska
rättigheter och framhåller att stiftelsen har egendomsrätt till den databas
som upparbetats vid administrationen av toppdomänen se. Stiftelsen
anger vidare att om en överföring av registret mot förmodan skulle ske
under omständigheter som omöjliggör normal informationsöverföring,
finns det ett starkt allmänt intresse av att toppdomänen kan fortsätta att
fungera. Detta gäller enligt stiftelsen dock inte hela registret utan enbart
den s.k. zonfilen, som är nödvändig för att toppdomänen skall fungera.
II-stiftelsen menar att dess databas omfattar andra upplysningar, som inte
har direkt betydelse för toppdomänens funktion och som snarast kan
liknas vid ett kundregister. Det saknas enligt stiftelsen allmänt intresse av
att denna information överförs till en ny administratör. Kungliga
Tekniska högskolan menar att en god och kontinuerlig tillgång på
koherent adressdata är central för att hantera en toppdomän och att detta
behov bör överordnas nuvarande administratörs anspråk på databasen
som ”kundregister”. Dataföreningen pekar på att betänkandet inte berör
frågan om den rätt som tillkommer ICANN. Institutet för rättsinformatik
vid Stockholms universitet menar att det finns osäkerheter i den rättsliga
naturen av verksamheten.
Skälen för regeringens bedömning: I artikel 7.1 i GAC:s principer
anges att delegation och omdelegation är en nationell fråga. I
artikel 5.1.3 anges att inga anspråk på immateriella rättigheter till själva
två-bokstavskoden får hindra ett byte av administratör. Vidare framgår
av artikel 5.2.1 att alla immateriella rättigheter som administratören kan
ha skall beaktas vid en omdelegation, men att sådana rättigheter inte skall
Prop. 2004/05:175
260
utövas på ett sätt som onödigtvis hindrar en omdelegation. Av
artikel 9.1.4 framgår att det bör finnas bestämmelser som vid ett sådant
förlopp säkerställer att alla relevanta DNS-data överförs till en förordnad
ersättare.
En icke fungerande eller verksam administration av den nationella
toppdomänen skulle få stora återverkningar för Internetanvändningen.
Undersökningar som PTS har gjort visar att DNS-tjänsten visserligen är
uppbyggd på ett sådant sätt med lagring av information att en kortare tids
stopp i verksamheten inte behöver påverka Internetanvändningen. När
denna information har nått sitt ”bäst-före-datum”, (eng. time to live)
kommer systemet att sakta släckas ner. I rapporten Är Internet i Sverige
robust? (s. 15) anger PTS vidare att om samtliga namnservrar för en
toppdomän blir otillgängliga så innebär detta stora störningar för hela
DNS-tjänsten redan efter några timmar. Efter två dygn upplevs Internet
som oanvändbart.
Betydelsen av ett fungerande Internet i Sverige, vilket kräver ett
fungerande domännamnssystem (se avsnitt 16.3), gör att det allmänna
intresset av att kunna garantera en säker och fungerande nationell topp-
domän – även om den befintlige domänadministratören inte längre kan
utföra sitt uppdrag – är påtagligt. För att kunna garantera en fortsatt drift
måste två frågor besvaras, dels om när ett byte skall ske och hur detta
skall avgöras, dels om hur en ny administratör skall ges möjlighet att
avbrottsfritt utföra sitt uppdrag.
Om en ny nationell toppdomän för Sverige skulle inrättas skulle så-
dana problem som nu diskuteras inte behöva uppstå, eftersom frågorna
skulle kunna lösas och på något sätt regleras innan verksamheten startar.
Följande diskussion är därför främst relevant för den befintliga nationella
toppdomänen för Sverige – se.
Såsom angivits i avsnitt 16.6 finns det för närvarande inte skäl att i den
nya lagen reglera hur en domänadministratör skall utses eller upphöran-
det av dennes verksamhet. Som nämnts tidigare fungerar administra-
tionen av toppdomänen se på ett stabilt sätt. Detta hindrar inte att det på
lång sikt bör finnas en beredskap för att överföra administrationen till en
ny administratör med mycket kort varsel. Ett upphörande av administra-
tionen av olika skäl kan ske mer eller mindre abrupt, antingen på grund
av ett särskilt beslut eller på grund av konkurs, tekniskt haveri eller
liknande förhållande.
Visserligen kan rätten att besluta att administrationen av toppdomänen
skall överföras på annan i slutänden sägas vila på ICANN och Förenta
staternas handelsdepartement, som förfogar över zonfilen för roten i
domännamnssystemet (se avsnitt 16.1.3 och 16.1.4). Detta kan dock inte
helt styras därifrån. Tvärtom kan det hävdas att ICANN inte har mandat
att tvinga fram ett byte av domänadministratör. ICANN för sin del menar
att frågan måste lösas lokalt i enlighet med nationell lag. Samförstånd
krävs således mellan den befintliga administratören, staten och den
tilltänkta nya administratören. När, av vilka skäl och på vilket sätt det
skall beslutas att en ny domänadministratör skall ta vid bör därför
diskuteras med domänadministratören, i se-domänens fall II-stiftelsen,
och andra inblandade aktörer. Frågor om konsekvenserna av att tillsynen
utvisar att en toppdomän inte administreras på ett tillfredsställande sätt
Prop. 2004/05:175
261
och att de instrument myndigheten har till sitt förfogande inte leder till
tillräcklig förbättring, måste givetvis behandlas i diskussionerna.
Beträffande den andra frågan – en ny administratörs möjlighet att
utföra sitt uppdrag – är dennes tillgång till och befogenhet att använda
nödvändiga uppgifter och databaser av central betydelse.
Zonfilen innehåller bl.a. uppgifter om domännamn som finns registre-
rade och deras motsvarande IP-adresser. Dessa uppgifter möjliggör
numerisk identifikation av de olika domännamnen och är nödvändig för
den tekniska funktionen. Även tillgång till kontaktinformation till
domännamnsinnehavare behövs för att driva domänen vidare på ett rim-
ligt sätt, eftersom det utan den saknas möjlighet att avgöra vem som är
rättmätig innehavare till domännamnet. Det går då inte att avgöra vem
som har rätt att begära ändringar t.ex. av namnservrar för domännamnet,
eller vem som är betalningsansvarig för årsavgiften för domännamnet.
Därigenom uppkommer stora svårigheter att praktiskt hantera topp-
domänens verksamhet med risk bl.a. för att domännamn måste avregi-
streras. Detta får negativa konsekvenser för enskilda, organisationer och
företag. Dessutom ingår bland domänadministratörens skyldigheter enligt
den föreslagna lagen att föra ett offentligt register avseende främst just
kontaktinformation. De uppgifter som en ny administratör bör få tillgång
till kan därför inte begränsas till zonfilsinformation, utan bör omfatta alla
uppgifter som är nödvändiga för verksamheten.
En omdelegering kan försvåras om en domänadministratör inte lämnar
över relevanta uppgifter till en ny administratör. Det kan därför argumen-
teras för att – såsom utredningen föreslagit – i den nya lagen ange att om
ansvaret för administrationen av en nationell toppdomän för Sverige
övergår till en annan domänadministratör skall den tidigare domänadmi-
nistratören utan dröjsmål överföra uppgifter som är nödvändiga för verk-
samheten till den nye domänadministratören.
Om frågan om att överföra uppgifter kommer upp kan det förväntas att
ett sådant byte sker under ordnade former, där den tidigare och den nye
administratören kommer överens om hur informationsöverföringen skall
gå till och om ersättning m.m. Det kan emellertid som nämnts inte ute-
slutas att det också kan vara fråga om att den som har det administrativa
ansvaret försätts i konkurs eller vid upprepade tillfällen missköter upp-
draget på ett sådant sätt att en överflyttning av administrationen anses
nödvändig för att toppdomänen skall fungera.
I vilken mån ICANN, domänadministratören eller någon annan kan
anses ha rätt att förfoga över uppgifterna och databaserna kan inte anses
helt klarlagt (jfr. avsnitt 16.1 och 16.2). Såsom framhållits i avsnitt 16.2
kan det inte uteslutas att de databaser som används för att administrera en
toppdomän för Sverige åtminstone omfattas av immaterialrättsligt skydd
för domänadministratören. Det kan vidare inte uteslutas att hela
databaser, med åtföljande skydd, är nödvändiga för verksamheten. Mot
den bakgrunden uppkommer frågan om hur förslaget om överförande av
uppgifter förhåller sig till de grundlagsfästa reglerna om egendomsskydd
och svenska åtaganden enligt Bernkonventionen för skydd av litterära
och konstnärliga verk, det s.k. TRIPs-avtalet (Trade Related Aspects of
Intellectual Property Rights) och Europaparlamentets och rådets direktiv
96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (databas-
direktivet). Därvid kan det dock noteras att det t.ex. i det norska och
Prop. 2004/05:175
262
franska regelverken samt i det föreslagna danska finns regler om skyldig-
het att överföra uppgifter till staten eller en ny administratör.
Rättsförhållandet mellan ICANN och en domänadministratör utgörs av
ett avtal, även om det kan vara oklart vad avtalet närmare innehåller. Vid
en prövning i en rättsprocess mellan parterna kan det visa sig ha ett inne-
håll som är oförenligt med en eventuell reglering i lagen. Även andra
oklarheter finns beträffande utredningens förslag, såsom vad som skall
gälla mellan en ny administratör och den tidigare administratörens av-
talsparter – ombud och domännamnsinnehavare.
Det är, liksom i den ovannämnda frågan, lämpligt att föra diskussioner
med domänadministratören, i se-domänens fall II-stiftelsen, m.fl. om hur
det på bästa sätt kan garanteras att driften av toppdomänen kan fortsätta,
oberoende av vem som är domänadministratör.
II-stiftelsen har i en skrivelse till Näringsdepartementet betonat vikten
av att föra samtal syftande till att finna former för att säkerställa driften
av toppdomänen se i händelse av kris och för att trygga samhällets behov
av ett effektivt och fungerande Internet också i oförutsedda situationer.
Mot bakgrund av att ägandeförhållandena är oklara, liksom frågan om
det föreligger immateriella rättigheter och vem de i sådana fall till-
kommer finner regeringen det lämpligt att – i avvaktan på närmare utred-
ning, den fortsatta behandlingen av GAC:s principer, utvecklingen i
andra länder och inte minst resultatet av nämnda diskussioner – för när-
varande avstå från att reglera frågan i lag.
16.10 Tillsyn
m.m.
Regeringens förslag: En myndighet som regeringen bestämmer skall
ha tillsyn över efterlevnaden av lagen och de föreskrifter som medde-
lats med stöd av lagen. Tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen skall
kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Regeringens bedömning: Post- och telestyrelsen bör ha tillsyns-
ansvaret enligt lagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-
slag och bedömning. Utredningen föreslår dock ett krav på hemvist i
Sverige för domänadministratören och att tillsynen skall finansieras
genom avgift.
Remissinstanserna: Några remissinstanser framhåller att tillsynen så
långt som möjligt bör bygga på samarbete med domänadministratören.
Rikspolisstyrelsen anser att snabbare åtgärder för tillsyn bör övervägas,
t.ex. att tillsynsmyndigheten utför åtgärder på administratörens bekost-
nad. Tidningsutgivarna menar att de maktmedel tillsynsmyndigheten kan
tillgripa är väl långtgående. AB Stokab framhåller att det är väsentligt att
i lagtext tydligare klargöra under vilka förutsättningar och hur tillsyns-
myndigheten får eller skall agera. Kommerskollegium och II-stiftelsen
ifrågasätter om kravet på hemvist i Sverige är förenligt med EG-rättens
principer om etableringsrätt, icke-diskriminering och fri rörlighet.
Konkurrensverket, Konsumentverket m.fl. anser att förslaget att finan-
siera tillsynen genom avgifter från domänadministratören riskerar att
snedvrida konkurrensen. Tillsynsverksamheten bör mot bakgrund av
Prop. 2004/05:175
263
samhällsintresset i stället bekostas av allmänna medel. Kammarrätten i
Göteborg menar att även Datainspektionen kan vara en lämplig till-
synsmyndighet. Patent- och registreringsverket anser att Post- och
telestyrelsen inte bör ha någon tillsyns- eller normgivande roll i känne-
teckensrättsliga frågor.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som påpekats ett
flertal gånger fungerar administrationen av den befintliga nationella
toppdomänen för Sverige bra och det sannolika är att domänadministra-
törerna även framgent kommer att utveckla verksamheten på ett sätt som
gagnar användarnas intressen. Av skäl som redovisats i avsnitt 16.3, 16.4
och 16.5 bör dock staten ha en viss tillsyn över domänadministrationen.
Det kan också vara värdefullt för tilliten till nationella toppdomäner att
en tillsynsmyndighet kan säkerställa att kraven i lagstiftningen faktiskt
efterlevs, även om det i praktiken snarare handlar om att ha insyn i och
följa administratörers verksamhet än att påverka den. En myndighet som
regeringen bestämmer bör därför ha tillsyn över efterlevnaden av lagen
och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Den tillsyn som utövas bör vara så marknadsorienterad som möjligt.
Den Internetanda som innebär att samförstånd söks för att komma till-
rätta med problem bör även genomsyra utarbetandet av formerna för till-
synen. Tillsynsmyndigheten bör givetvis samråda med berörda parter i
fråga om utformningen av tillsynen.
Tillsynssystemet bör utformas så att det inte lägger några onödiga
administrativa bördor på domänadministratörerna, utan inriktas på att vid
klagomål kontrollera en domänadministratör närmare. Tillsynen bör
normalt i huvudsak ske genom granskande tillsyn i efterhand. För att till-
synen skall få ett reellt innehåll och kunna bedrivas på ett effektivt sätt
bör det dock finnas möjlighet för tillsynsmyndigheten att tillgripa vissa
maktmedel i form av sanktioner samt få möjlighet att begära in informa-
tion eller få tillträde till tillsynsobjektets lokaler, utrustning m.m. Rätten
att begära in information bör givetvis endast avse sådan information som
behövs i tillsynsverksamheten.
Om domänadministratören missköter sin uppgift och inte uppfyller de
krav som ställs på verksamheten i lagen eller föreskrifter meddelade med
stöd av lagen, bör tillsynsmyndighet kunna vidta sanktioner för att åstad-
komma rättelse. Tillsynsmyndigheten bör därför ha möjlighet att
meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av lagen eller
av nämnda föreskrifter. Ett beslut om föreläggande bör kunna förenas
med vite.
Eftersom lagen inte föreslås innehålla någon bestämmelse om att staten
skall utse domänadministratörer (se avsnitt 16.6), bör tillsynen inte
omfatta en möjlighet för tillsynsmyndigheten att meddela förbud mot att
driva verksamheten. Skulle verksamheten misskötas så att
Internetanvändningen äventyras bör tillsynsmyndigheten anmäla detta till
regeringen. Frågor om byte av domänadministratör behandlas i
avsnitt 16.9.
Tillsynsmyndighetens beslut bör kunna överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol.
Utredningen har föreslagit att det skall krävas att domänadministra-
tören har hemvist i Sverige. Förslaget motiveras bl.a. av att tillsynen för-
svåras om domänadministratören har hemvist utanför Sverige. Som på-
Prop. 2004/05:175
264
pekats av flera remissinstanser kan det ifrågasättas om det är förenligt
med EG-rätten att kräva hemvist i Sverige för att tillhandahålla tjänster
(jämför artikel 14 i kommissionens förslag till Europaparlamentets och
rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden, KOM [2004] 2
slutlig).
Tillsynen är i sig inte beroende av att administratören har hemvist i
Sverige. Till exempel bör tillsynen över den tekniska driften kunna ske
på elektronisk väg genom övervakning av t.ex. funktion av namnservrar.
Ur ett säkerhetsperspektiv är det dock lämpligt att masterservern för
verksamheten finns i Sverige och att denna kan fortsätta att drivas
oberoende av förhållanden utomlands. Detta kan emellertid närmare
föreskrivas av regeringen eller tillsynsmyndigheten i föreskrifter (se
avsnitt 16.7.1) utan krav på att administratören har hemvist i Sverige.
Sammantaget finner regeringen att ett krav på hemvist i Sverige för
domänadministratörer inte bör föreskrivas.
I dag är Post- och telestyrelsen (PTS) sektorsansvarig myndighet för
området elektronisk kommunikation. I sektorsansvaret ingår att PTS skall
främja att marknaderna för elektronisk kommunikation fungerar effektivt
ur såväl konkurrens- och konsumentperspektiv som ur regionalpolitiskt
perspektiv. Myndigheten skall vara samordnande, stödjande och på-
drivande i förhållande till övriga berörda parter. PTS kan ta egna initiativ
eller ges särskilda uppdrag från regeringen. Sektorsansvaret beskrivs
närmare i propositionen Lag om elektronisk kommunikation, m.m. (prop.
2002/03:110 s. 323ff).
PTS driver en betydande verksamhet med anknytning till den
IT-politiska inriktningen avseende tillitsfrågor. Myndigheten har bl.a.
regeringens uppdrag att driva Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic). Sitic
har som främsta uppgift att stödja samhället i arbetet med skydd mot
IT-incidenter genom att inrätta ett system för informationsutbyte om
IT-incidenter mellan samhällets organisationer och Sitic. Sitic har också
byggt ett system för att följa trafikmönster på Internet, vilket bidrar till
tydligare och bättre beslutsunderlag för Sitic. PTS tillhandahåller dess-
utom information till allmänheten om säkerhetsaspekter vid Internet-
användning. PTS har i samråd med berörda parter genomfört flera upp-
drag från regeringen rörande Internets robusthet. Inom ramen för dessa
uppdrag har PTS fått god inblick i och kunskap om hur driftsäkerheten
och effektiviteten i administrationen av toppdomäner kan åstadkommas.
På regeringens uppdrag har PTS även presenterat en strategi för ett
säkrare Internet i Sverige. Vidare kan myndighetens tillsyn enligt lagen
(2003:389) om elektronisk kommunikation omfatta även domänadminist-
ration, i den mån den utgör en tillhörande installation i den lagens
mening (se avsnitt 16.4.1 och 16.5).
Genom sitt sektorsansvar och de olika uppdragen har PTS byggt upp
ett gott informellt samarbete med svenska Internetintressenter. De
remissinstanser som kommenterar valet av tillsynsmyndighet förordar i
huvudsak att PTS tilldelas uppgiften. PTS bör därför blir den myndighet
som utövar tillsyn och meddelar föreskrifter enligt den föreslagna lagen.
Utredningen föreslår att tillsynen skall finansieras genom avgifter från
domänadministratörer.
Konkurrensverket,
Konsumentverket
och
II-stiftelsen m.fl. menar att en sådan finansiering av tillsynen snedvrider
konkurrensen på domännamnsmarknaden. I och med att lagen endast tar
Prop. 2004/05:175
265
sikte på nationella toppdomäner för Sverige kommer andra toppdomäner
inte att åläggas att betala tillsynsavgift. Ett antal remissinstanser fram-
håller vidare att eftersom det finns ett starkt allmänt intresse av tillsynen
så bör den bekostas av allmänna medel.
Mot bakgrund av risken för snedvridning av konkurrensen och det
faktum att det i nuläget endast finns en toppdomän utpekad för Sverige
gör regeringen för närvarande bedömningen att tillsynen bör finansieras
genom anslag.
17
Kungörelsen angående förbud att utan sär-
skilt tillstånd framdraga enskild telegraf-,
telefon- eller annan svagströmsledning över
riksgränsen
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
17.1 Gällande
rätt
m.m.
1915 års kungörelse
För att annan än svenska staten skall få korsa riksgräns med en telekabel
krävs tillstånd av regeringen enligt 1 § i kungörelsen (1915:288) angå-
ende förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon-
eller annan svagströmsledning över riksgränsen. Kungörelsen är endast
tillämplig om den tilltänkta kabeln skall dras fram över riksgränsen. Den
gäller således inte för kabelsträckningar som i sin helhet dras fram på
svenskt territorium. Ett tillstånd kan förenas med villkor om hur led-
ningen får utföras och nyttjas.
Andra gällande författningar på området
Ledningsrättslagen (1973:1144) gäller bl.a. för ledning som ingår i ett
elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål samt allmän svag-
strömsledning för signalering, fjärrmanövrering, dataöverföring eller
liknande ändamål. Ledningsrättsfråga upptas efter ansökan eller vid fas-
tighetsreglering och Lantmäterimyndigheten skall då utreda förutsätt-
ningarna för upplåtelse av ledningsrätt och ombesörja behövliga tekniska
arbeten och värderingar. Vid behov skall även samråd ske med de myn-
digheter som berörs av upplåtelsen.
Enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln krävs tillstånd av
regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, för utläggande av
undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln utanför terri-
torialgränsen (15 a §). Enligt den praxis som utbildats uppdrar regeringen
åt Sveriges geologiska undersökning (SGU) att bereda dessa ärenden
inför regeringens beslut. SGU remitterar härvid ärendena till För-
svarsmakten och andra berörda förvaltningsmyndigheter.
I miljöbalken ges regler till skydd för människors hälsa och miljön,
värdefulla natur- och kulturmiljöer och den biologiska mångfalden.
Prop. 2004/05:175
266
Balken reglerar även landets mark- och vattenresurser och då särskilt
olika former av vattenverksamhet. I balkens kapitel 11 finns bestämmel-
ser om vattenverksamhet. För vattenverksamhet, t.ex. uppförande av en
anläggning i vattenområden, krävs i allmänhet tillstånd enligt miljö-
balken. En ansökan om tillstånd prövas av miljödomstolen. Ett tillstånd
får meddelas för begränsad tid och får förenas med villkor (16 kap.).
Lagen (1993:1742) om skydd för landskapsinformation och förord-
ningen (1993:1745) om skydd för landskapsinformation innehåller bl.a.
bestämmelser om tillstånd för sjömätning vilket torde vara en nödvändig
åtgärd innan kabel för elektronisk kommunikation kan placeras ut i vissa
vatten. Sjömätning får enligt denna lag och förordning inte ske utan till-
stånd av Försvarsmakten.
17.2
Överväganden och förslag
Regeringens förslag: Kungörelsen (1915:288) angående förbud att
utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan
svagströmsledning över riksgränsen skall upphävas.
Telia AB:s ursprungliga förslag: Telia AB (nuvarande TeliaSonera
Sverige AB) har föreslagit att regeringen tillämpar 1915 års kungörelse
angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-,
telefon- eller annan svagströmsledning över riksgränsen genom att ta
ställning till om det finns några politiska hinder för att på ett visst ställe
anlägga en telekabel över rikets gräns. I andra hand har föreslagits att
regeringen ändrar kungörelsen till att endast omfatta anmälningsplikt.
Remissinstanserna: Sjöfartsverket har från sjöfartssynpunkt ingenting
att erinra mot att 1915 års kungörelse ändras i enlighet med ansökan.
Post- och telestyrelsen tillstyrker att rutinerna för handläggningen enligt
kungörelsen ses över och har inget att invända mot att prövningen in-
skränks till att avse omständigheter som inte skall prövas av domstol
eller förvaltningsmyndighet i annan ordning. Fiskeriverket anser att det
finns en obligatorisk skyldighet att inhämta fiskets synpunkter i samband
med att kablar läggs ut i vattenområden. Om det sker i samband med att
ledningsrätt erhålls och/eller om ledningsdragningen prövas av vatten-
domstol är det tillräckligt. Naturvårdsverket anser att de frågor som
verket har att bevaka på ett tillfredsställande sätt torde kunna beaktas
genom den prövning som sker enligt andra författningar och har från sitt
ansvarsområde inget att invända mot de förslag som framförts om för-
ändring i kungörelsen. Försvarsmakten anser att deras behov att skydda
sina intressen hittills alltid på ett lämpligt sätt kunnat tillgodoses av
annan lagstiftning. Myndigheten är dock tveksam till om lagstiftningen
ger tillräckliga möjligheter för beslutande myndigheter att ställa villkor
som gagnar Försvarsmakten. Dessutom kan beslut kommat att leda till att
myndigheten tvingas vidta åtgärder som medför kostnader. Försvars-
makten förordar därför att det även fortsättningsvis bör ske en prövning
som motsvarar den i kungörelsen.
Telia AB:s omarbetade förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. Telia AB har förutom att föreslå att kungörelsen
Prop. 2004/05:175
267
skall upphävas alternativt föreslagit att kungörelsens bestämmelser
inarbetas i de nutida författningarna på teleområdet.
Remissinstanserna: Försvarsmakten anser att kungörelsen kan upp-
hävas, men att ett upphävande inte på något sätt eller i något samman-
hang får leda till att myndigheten drabbas av kostnader.
Skälen för regeringens förslag: Kungörelsen kom till under första
världskriget mot bakgrund av de särskilda förhållanden som då rådde.
Kravet på tillstånd gäller för alla svagströmsledningar men det är i prakti-
ken endast fråga om kablar för elektronisk kommunikation. Kungörelsen
torde till för tio år sedan mycket sällan ha tillämpats. Efter Televerkets
bolagisering 1993 och tillkomsten av andra teleföretag på marknaden vid
sidan av statliga Telia AB har det inkommit ett flertal ansökningar om
tillstånd. Tidigare remitterades ansökningar till ett flertal myndigheter
såsom Överbefälhavaren (Försvarsmakten), Post- och telestyrelsen,
Sjöfartsverket och Fiskeriverket. Med anledning av remissvaren efter
Telia AB:s ursprungliga förslag bereds numera endast Försvarsmakten
tillfälle att yttra sig över ansökningarna.
Med hänsyn till remissutfallet finns det anledning att överväga om det
föreligger något behov av den prövning som sker enligt kungörelsen.
Någon egentlig prövning förekommer i praktiken inte. I vissa fall före-
kommer det dock att regeringen ställer villkor för meddelande av till-
stånd. Något behov för att uppnå målen för sektorn elektronisk kom-
munikation tillgodoses inte genom kungörelsen. Det kan antas att kun-
görelsens syfte vid dess tillkomst var att underlätta kontrollen av olovlig
underrättelseverksamhet. I dagens kommunikationssamhälle med dess
möjligheter till trådlös kommunikation m.m. synes kungörelsen vara helt
verkningslös för detta ändamål.
Om kungörelsen upphävs innebär det inte att framdragandet av led-
ningar för elektronisk kommunikation skulle bli oreglerat. Det finns be-
stämmelser för ledningar av olika slag, inte bara teleledningar, oberoende
om de går över riksgränsen eller helt inom riket och gäller både för led-
ningar på land och på havets botten. Till reglerna hör krav på noggranna
lägesbestämningar och registrering av ledning för att möjliggöra kon-
fliktlösning med andra ledningar eller anläggningar. Hit hör också krav
på ledningens placering och fysiska utförande så att andra intressen inte
skadas t.ex. miljö, resursutnyttjande, försvar, markägarintressen etc. Det
finns även krav på att ledningen avlägsnas när den tjänat ut. För att till-
godose dessa krav finns annan lagstiftning på området. Flera myndig-
heter berörs och systemet fungerar. Det allmännas intressen kan därmed
anses vara fullt tillgodosedda även utan kungörelsen.
I 1915 års kungörelse finns inga bestämmelser om ersättning till den
som drabbas av kostnader till följd av kungörelsens tillämpning. Frågan
om Försvarsmaktens eventuella kostnader för att tillstånd till lednings-
dragning ges påverkas således inte av att kungörelsen upphävs. Några
kvarstående problem som kan lösas inom ramen för kungörelsen torde
således inte finnas.
Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att 1915 års kungörelse
bör upphävas. Eftersom kungörelsen tidigare har ändrats genom lag (se
SFS 1991:243) måste den i enlighet med konstitutionell praxis också
upphävas genom lag.
Prop. 2004/05:175
268
18
Ändringar i ledningsrättslagen
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
18.1 Bakgrund
18.1.1
Allmänt om ledningsrätt
Vid tillhandahållande av olika produkter och tjänster som är beroende av
ledningar för distribution (exempelvis bredband) är det som regel nöd-
vändigt att utnyttja utrymme inom annans fastighet för att dra fram led-
ningen. Rätten att dra en ledning över någon annans mark kan tryggas på
olika sätt. Ett sätt är att ledningens ägare och fastighetens ägare träffar ett
nyttjanderättsavtal. Ett annat sätt är att avtala om ett servitut till förmån
för ledningshavarens fastighet. Sedan 1970-talet finns det också en sär-
skild upplåtelseform, ledningsrätt. Bestämmelser om ledningsrätt finns i
ledningsrättslagen (1973:1144).
En ledningsrätt ger rätt att inom ett utrymme som ingår i någon annans
fastighet dra fram och använda en ledning (inklusive för ledningens
ändamål erforderliga anordningar). Rätten får upplåtas endast för vissa
slag av ledningar, bl.a. för ledning som ingår i ett elektroniskt kommuni-
kationsnät för allmänt ändamål (se 1–3 §§ ledningsrättslagen).
En fråga om upplåtelse av ledningsrätt prövas av lantmäterimyndig-
heten efter en ansökan av den som vill dra fram ledningen (se 5 och
15 §§). Prövningen sker vid en förrättning. Lantmäterimyndigheten skall
vid förrättningen göra en avvägning mellan olika allmänna och enskilda
intressen (se 6–11 §§). Ledningsrätt får, om vissa villkor är uppfyllda,
upplåtas även om fastighetsägaren motsätter sig det (se särskilt 12 § ).
Ledningsrätten upplåts i ett s.k. ledningsbeslut. I ledningsbeslutet skall
anges bl.a. ledningens ändamål, det utrymme som upplåts för ledningen
och den tid inom vilken ledningen skall vara utförd. Lantmäterimyndig-
heten kan också i ledningsbeslutet ange vad som i övrigt behöver före-
skrivas rörande ledningen. I anslutning till att ledningsbeslut meddelas
fastställs också ersättning till fastighetsägaren för upplåtelsen (se 13 och
22 §§).
En ledningsrätt gäller för all framtid. Den kan ändras eller upphävas
endast genom en ny förrättning (jfr. 33 §).
En ledningsrätt kan överlåtas. En överlåtelse är dock giltig endast om
den ledning för vilken ledningsrätten har upplåtits överlåts tillsammans
med ledningsrätten (se 35 §).
18.1.2
Vilka ledningar och andra anordningar omfattas av led-
ningsrättslagen?
I 2 § första och andra styckena ledningsrättslagen räknas upp vilka olika
slag av ledningar som omfattas av lagen. Styckena har följande lydelse.
Lagen gäller för ledningar av följande slag,
1. ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ända-
mål samt allmän svagströmsledning för signalering, fjärrmanövrering, data-
överföring eller liknande ändamål,
Prop. 2004/05:175
269
2. elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras eller som be-
hövs för sådana ledningar som avses i 1,
3. vatten- eller avloppsledning som
a) ingår i allmän va-anläggning,
b) förser samhälle med vatten eller därifrån bortför avloppsvatten eller annan
orenlighet,
c) gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning av betydelse
för riket eller viss ort eller
d) medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan och inte tillgodoser
endast en enstaka fastighets husbehov,
4. ledning genom vilken fjärrvärme, olja, gas eller annan råvara eller produkt
transporteras från produktionsställe, upplag eller lastplats och som
a) tillgodoser ett allmänt behov,
b) gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning av betydelse
för riket eller viss ort eller
c) medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan.
En anordning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt än-
damål men som inte utgör ledning skall vid tillämpningen av denna lag anses
som ledning enligt första stycket 1.
Av 3 § ledningsrättslagen framgår att i ledning ingår sådana för dess
ändamål erforderliga anordningar som transformatorer, pumpstationer
och andra tillbehör.
Ledningsrätt kan alltså endast upplåtas för ledning av viss beskaffenhet
som tjänar ett visst ändamål. Regleringen tar därvid sikte på olika ända-
mål av allmännyttig karaktär som en ledning måste tjäna för att omfattas.
Någon definition av termen ”ledning” ges däremot inte i lagen. I för-
arbetena till lagen anges bl.a. att som ledning får betraktas metalltråd,
kabel eller annan elektrisk ledare, slang, rör, avloppstrumma, kulvert
m.m. Som ledning räknas också, enligt förarbetena, helt nödvändiga till-
behör till en ledning såsom stolpar, stag, socklar och fästen samt renings-
brunnar och ventiler, däremot inte sådana anläggningar som tunnel, ränn-
sten, dike, kanal eller timmerränna (jfr. prop. 1973:157 s. 94 f. och 131).
Enligt en lagändring som trädde i kraft den 1 augusti 2004 omfattas
numera även master m.m. som ingår i elektroniska kommunikationsnät
för allmänt ändamål av lagens ledningsbegrepp (prop. 2003/04:136, bet.
2003/04:BoU13, rskr. 2003/04:268, SFS 2004:643).
18.2
Överväganden och förslag
18.2.1
Allmänt om behovet av förändringar i ledningsrättslagen
Den del av infrastrukturen som utgörs av ledningar är en mycket viktig
del av den totala samhälleliga infrastrukturen. Vid sidan av nyttjande-
rätts- och servitutsavtal är ledningsrätt numera ett mycket viktigt instru-
ment för att säkerställa rätten att dra fram och bibehålla ledningar över
andras fastigheter. Det är åtskilligt som talar för att upplåtelseformen
ledningsrätt i framtiden kommer att få en ännu större betydelse. Det
beror bl.a. på att ledningsrätt har ett starkt sakrättsligt skydd och att
rätten får upplåtas även om en fastighetsägare motsätter sig det. Det är i
och för sig möjligt att tvångsvis ta i anspråk annans mark eller utrymme
Prop. 2004/05:175
270
för flertalet allmännyttiga ledningsändamål med stöd av reglerna i expro-
priationslagen. Ledningsrättslagens förfarande med en förrättnings-
process anses dock klart mer effektivt och mindre omständligt än det
domstolsförfarande som expropriationslagen erbjuder.
Sedan ledningsrättslagen trädde i kraft 1974 har den tekniska utveck-
lingen gått mycket fort. Det har också skett omfattande omstrukture-
ringar och utbyggnader av ledningsnäten. Dessutom har nya typer av nät
för elektronisk kommunikation tillkommit. Ledningar och rätten till led-
ningar har också blivit alltmer värdefulla tillgångar och för många före-
tag utgör äganderätten eller dispositionsrätten till ledningar en grundläg-
gande förutsättning för företagets verksamhet. Det är mot denna bak-
grund angeläget att ledningsrättsinstitutet tillgodoser de behov som finns
i dag och som kan tänkas uppstå i framtiden.
Regeringen har i linje med detta redan tagit flera initiativ i syfte att
göra institutet ledningsrätt ännu bättre. Sedan riksdagen antagit
regeringens förslag i propositionen Ledningsrätt för elektroniska kom-
munikationsnät (prop. 2003/04:136), slås det numera fast i ledningsrätt-
slagen att det går att få ledningsrätt inte bara för ledningar utan också för
andra anordningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät,
exempelvis master och antenner (se 2 § andra stycket ledningsrättslagen).
Det har också, genom antagandet av förslagen i den nämnda propositio-
nen, införts en möjlighet att i ett ledningsbeslut förordna att lednings-
rättshavaren har rätt att inom det utrymme som upplåtits låta någon
annan installera och använda ytterligare ledning (s.k. andrahandsupp-
låtelse, se 11 a §).
När det gäller möjligheterna att möta nuvarande och framtida behov är
det framför allt området för elektronisk kommunikation som kommer i
fokus. Utbyggnaden och nyttjandet av elektroniska kommunikationsnät
för allmänt ändamål har under senare år varit, och är alltjämt, mycket
dynamisk och går oerhört snabbt. Det är därför svårt att se vad som
kommer att hända längre fram i tiden än några år. I dagsläget får det dock
anses föreligga en liten risk för en utveckling de närmaste åren som med-
för att den nuvarande regleringen inte fullt ut korresponderar med den
nya teknik som kan tänkas komma.
Som närmare utvecklas nedan finns det anledning att överväga vissa
ytterligare ändringar i ledningsrättslagen för att i ännu högre utsträckning
säkerställa möjligheterna att möta nuvarande och framtida behov i sam-
band med utbyggnad och nyttjande av elektroniska kommunikationsnät.
Prop. 2004/05:175
271
18.2.2
Bör ledningsrättslagens tillämpningsområde utvidgas till
att omfatta även vissa andra anordningar än ledningar?
Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att få ledningsrätt för
tomma tunnlar, kulvertar, rör och andra liknande anordningar, om
anordningen skall användas för att senare dra fram en ledning som
ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål, all-
män svagströmsledning eller koncessionspliktig elektrisk starkströms-
ledning genom den (s.k. kanalisationer).
En sådan ledningsrätt skall innefatta en rätt för ledningsrättshavaren
att inom kanalisationen dra fram och använda ledningar som ingår i ett
elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål, allmän svag-
strömsledning eller koncessionspliktig elektrisk starkströmsledning i
den uträckning som bestäms vid förrättningen.
Utredningens förslag: Överensstämmer till viss del med regeringens
förslag. Utredningen föreslog också att det skall vara möjligt att få led-
ningsrätt för vissa slag av tunnlar för vatten- eller avlopp.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker
utredningens förslag eller invänder inte mot det. Det gäller bl.a. Hov-
rätten över Skåne och Blekinge, Jönköpings tingsrätt, Luleå tingsrätt,
Lantmäteriverket, Post- och telestyrelsen, Svenska Kommunförbundet,
Lantmäterimyndigheten i Göteborgs kommun, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges lantmätareförening, Fastighetsägarna Sverige, Sveriges jord-
ägareförbund, TeliaSonera Sverige AB och Teracom AB. Hovrätten över
Skåne och Blekinge ifrågasätter dock om det inte även bör fastställas en
tid inom vilken en kanalisation bör utnyttjas för en ledningsdragning.
Sveriges jordägareförbund anför bl.a. att den som önskar anlägga en
kanalisation skall visa att kanalisationen uppfyller ett angeläget allmänt
intresse samt att fastighetsägaren ovillkorligen skall informeras om och
få ersättning för var och en av de ledningar som ledningsrättshavaren
senare drar fram i kanalisationen. Svenska Kommunförbundet anför att
det bör tydliggöras att ledningar för fjärrkyla omfattas av ledningsrätts-
lagen. Några remissinstanser avstyrker hela eller delar av förslaget. Det
gäller bl.a. Affärsverket svenska kraftnät som menar att förslaget om led-
ningsrätt för kanalisationer strider mot kravet att en ledningsrättsupp-
låtelse måste tillgodose ett angeläget allmänt intresse enligt bestämmel-
serna i 2 kap. 18 § regeringsformen.
Skälen för regeringens förslag
Bör ledningsrätt kunna upplåtas för rör eller annan anordning för fram-
dragning av framtida ledning?
Frågan om behovet av ledningsrätt för tomma rör, tunnlar, kulvertar och
andra liknande anordningar för framdragning av framtida ledning, s.k.
kanalisationer, har främst aktualiserats i samband med utbyggnaden av
elektroniska kommunikationsnät.
Ledningsrätt anses inte kunna beviljas för tomma kanalisationer som
skall byggas för att i framtiden innehålla ledningar som t.ex. ingår i
elektroniska kommunikationsnät för allmänt ändamål. Enligt den nuva-
Prop. 2004/05:175
272
rande regleringen är det nämligen bara möjligt att anlägga kanalisationer
som är nödvändiga för att en ledning skall fungera på ett bra sätt. Led-
ningsrätten gäller i dessa fall för ledningen och kanalisationen utgör ett
ledningstillbehör enligt 3 § ledningsrättslagen. Som exempel kan nämnas
att fiberoptiska kablar, som är relativt ömtåliga, ofta skyddas genom att
man samlar dem i en kanalisation, vanligen i form av ett rör. I praktiken
förekommer det visserligen att ledningsrätt medges för ledningar med
tillhörande kanalisationer som innehåller viss reservkapacitet för fram-
tida behov av ytterligare ledning. I dessa fall har emellertid en eller flera
ledningar alltid dragits fram i kanalisationen i anslutning till att kanalisa-
tionen har anlagts. För att kunna utnyttja kanalisationen för ytterligare
ledningar måste ledningsrättshavaren i sådana fall i princip ansöka om en
ny ledningsrätt.
Ett av samhällsmålen för sektorn för elektronisk kommunikation är att
enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva och säkra elek-
troniska kommunikationer. Att inte kunna anordna tomma kanalisationer
med stöd av ledningsrätt kan utgöra ett hinder för en ändamålsenlig ut-
byggnad av elektroniska kommunikationsnät för allmänt ändamål, vilket
i sin tur är ägnat att försvåra möjligheterna att uppnå målet. Att så kan
vara fallet framgår t.ex. av det svar som TeliaSonera Sverige AB
lämnade på en av utredningen genomförd enkät. I svaret uppgav bolaget
att det förhållandet att det inte går att få ledningsrätt för en tom kanali-
sation får anses vara en brist genom att den nuvarande ledningsrättslagen
inte fullt ut kan användas för att på ett rationellt sätt bygga ut
IT-infrastrukturen.
Bland remissinstanserna finns det flera som framhåller de fördelar som
en möjlighet att få ledningsrätt för tomma kanalisationer har. IT-
Företagen anser att genom att underlätta nedläggning av tomma rör vid
olika typer av grävarbeten uppnås på ett framsynt sätt stora effektivitets-
fördelar för alla parter, bl.a. för ledningshavare och fastighetsägare.
Villaägarnas Riksförbund och Svenska jordägareförbundet anser att ge-
nom att ledningar samlas i kanalisationer minskar det totala intrånget för
fastighetsägarna. TeliaSonera Sverige AB anför att en sådan möjlighet
leder till ett minskat intrång genom att ”reservkapacitet” i form av en
kanalisation kan läggas vid samma tillfälle som en ledning dras fram och
att ledningar senare skulle kunna bytas ut utan att ny schaktning behöver
ske. Lantmäteriverket anför att den praktiska utbyggnaden av bl.a.
ledningar för telekommunikation skulle underlättas väsentligt. Ytterligare
fördelar framförs bl.a. av AB Stokab.
En möjlighet till ledningsrätt för tomma kanalisationer skulle alltså
innebära betydande förbättringar såväl för dem som vill dra fram led-
ningar med stöd av ledningsrätt som för berörda fastighetsägare. Efter-
som det normalt innebär en betydligt lägre kostnad att dra fram en kana-
lisation jämfört med en ledning, skulle en sådan möjlighet också kunna
leda till fler samförläggningar av olika ledningar, framför allt om kanali-
sationen anläggs samtidigt som en annan ledning eller anordning. Om
ledningarna skall förläggas i marken, behöver i sådana fall marken bara
grävas upp en gång. Ett aktuellt exempel där en sådan möjlighet skulle
kunna få stor betydelse är i samband med det mycket omfattande arbetet
på olika håll i landet med att förlägga elledningar i marken i syfte att
minska riskerna för elavbrott. En möjlighet att anlägga tomma kanalisa-
Prop. 2004/05:175
273
tioner i samband därmed skulle ofta underlätta en framtida utbyggnad av
t.ex. bredbandsnät.
Införandet av en möjlighet att få ledningsrätt för tomma kanalisationer
skulle alltså kunna få stor betydelse för samhällets möjligheter att garan-
tera en god IT-infrastruktur, vilket i sin tur bidrar till att förbättra möjlig-
heterna att uppnå det ovan nämnda samhällsmålet för sektorn för elek-
tronisk kommunikation.
I fråga om övriga ledningsslag som omfattas av ledningsrättslagen är
det för närvarande bara avseende elektriska starkströmsledningar som det
kan anses finnas ett mer framträdande behov av att kunna dra fram
tomma kanalisationer. Utredningen anger t.ex. att det redan i dag finns en
del s.k. regionnätledningar som är förlagda i tunnel och att det dessutom
finns planer på viss ytterligare tunnelförläggning av elektriska stark-
strömsledningar. Med hänsyn till detta och till det tidigare nämnda
arbetet med att förlägga elledningar under jord, anser regeringen att det
även finns ett praktiskt behov av att kunna dra fram tomma kanalisa-
tioner avsedda för elektriska starkströmsledningar.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det införs regler som gör
det möjligt att få ledningsrätt för tomma kanalisationer som är avsedda
för ledningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät för allmänt
ändamål och för starkströmsledningar. Som närmare utvecklas nedan bör
reglerna utformas så att ledningsrättshavaren även har rätt att dra fram
och använda ledningar av dessa slag inom ramen för upplåtelsen för
kanalisationen.
Villkor för upplåtelse av ledningsrätt för tomma kanalisationer
Enligt nuvarande regler gäller bl.a. att ledningsrätt inte får upplåtas om
ändamålet bör tillgodoses på något annat sätt eller om olägenheterna av
upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som
kan vinnas genom den (se 6 § ledningsrättslagen). Vidare gäller att led-
ningsrätt normalt inte får upplåtas i strid mot planbestämmelser m.m. (se
7 och 8 §§). Ledningsrätt får som regel inte heller upplåtas om olägenhet
av någon betydelse uppkommer för allmänt intresse (se 10 §). Det är
naturligt att de villkor som gäller för upplåtelse av annan ledningsrätt
gäller även för upplåtelser av de nya slagen. Lagen bör därför utformas
så att detta blir fallet.
Fastighetsägarens rätt till ersättning
På samma sätt som vid ett beslut om ledningsrätt för en ledning bör lant-
mäterimyndigheten vid beslut om ledningsrätt för en kanalisation fast-
ställa vilken ersättning som skall betalas för det intrång som upplåtelsen
ger upphov till (se 13 § ledningsrättslagen). Som regeringen återkommer
närmare till nedan innebär ett ledningsbeslut för en kanalisation att led-
ningshavaren även har rätt att dra fram och använda en framtida ledning i
den utsträckning som bestäms vid förrättningen. Ledningsbeslutet för
kanalisationen bör därför även innehålla de villkor m.m. som skall gälla
för den framtida ledningen. Med hänsyn till detta bör ersättningen om-
fatta inte bara det intrång som själva kanalisationen ger upphov till utan
Prop. 2004/05:175
274
även det maximala intrång som den framtida ledningen kan komma att
innebära. Detta kräver emellertid inte någon ny bestämmelse.
Förslagets förenlighet med regeringsformen m.m.
Som framgått ovan är syftet med förslaget bl.a. att åstadkomma en mer
rationell utbyggnad av IT-infrastrukturen samtidigt som utnyttjande av
utrymmen inom fastigheter som används för ledningsändamål sker på ett
mer ändamålsenligt sätt. Ledningar av de aktuella slagen tillgodoser
vitala samhällsintressen. Genom förslaget underlättas önskvärda samlo-
kaliseringar vilket medför minskade olägenheter för berörda fastighets-
ägare samt lägre kostnader för de operatörer som drar fram kanalisatio-
ner. Upplåtelser av ledningsrätt för tomma kanalisationer innebär att
framdragandet av vissa allmännyttiga ledningar underlättas och syftar
därmed till att tillgodose angelägna allmänna intressen. Det intrång som
en upplåtelse av ledningsrätt för en kanalisation medför torde regel-
mässigt inte bli större än vad en motsvarande ledningsrätt för en ledning
av det slag som skall dras fram genom kanalisationen skulle medföra.
Enligt regeringens förslag tillförsäkras fastighetsägaren dessutom rätt till
ersättning som svarar mot det maximala intrång som såväl kanalisationen
som den framtida ledningen kan komma att ge upphov till (se ovan).
Det är samtidigt angeläget att ledningsrätt för tomma kanalisationer
medges enbart när det finns en realistisk plan för att det kommer att dras
fram en ledning genom kanalisationen och att ledningen ingår i ett elek-
troniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål eller är en elektrisk
starkströmsledning (jfr. 2 § första stycket 1 och 2). Typiska situationer då
ett sådant behov kan finnas är t.ex. när elledningar, som tidigare varit
luftledningar, förläggs i marken. I dessa fall torde det ofta även finnas ett
angeläget allmänt intresse av att dra fram tomma kanalisationer inför en
kommande planerad bredbandsinfrastruktur i de orter och de områden
där elledningen går fram. Detsamma gäller om el- eller IT-operatörer vill
förbereda en kommande utbyggnad av infrastruktur i och i anslutning till
områden där det är planlagt att exempelvis industrier eller bostäder skall
etableras, eller där det finns en kommunal IT-infrastrukturplan för en
kommande utbyggnad. I sådana fall bör ledningsrätt för tomma kanalisa-
tioner kunna medges för att underlätta den framtida utbyggnaden. Lagen
bör formuleras så att detta blir följden.
Förslaget är mot denna bakgrund förenligt med regeringsformens
bestämmelse om egendomsskydd (se 2 kap. 18 § regeringsformen) och
europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (se artikel 1 i första tilläggsprotokollet).
Innehållet i ledningsbeslut om ledningsrätt för tomma kanalisationer m.m.
Ledningsrätt för kanalisationer för en framtida ledningsdragning har till
syfte att fylla samma funktion och ändamål som en ledningsrätt för en
ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ända-
mål eller i en elektrisk starkströmsledning har (jfr. 2 § första stycket 1
och 2). Det är därför naturligt att bestämmelserna om innehållet i ett led-
Prop. 2004/05:175
275
ningsbeslut tillämpas på beslut om ledningsrätt av det nya slaget. Lagen
bör utformas så att detta blir följden.
Innehållet i en ledningsrätt fastställs vid en förrättning. Av 22 § första
stycket ledningsrättslagen framgår att om det inte finns något hinder mot
upplåtelsen, skall lantmäterimyndigheten meddela ledningsbeslut. I detta
ligger bl.a. att lantmäterimyndigheten i de nu aktuella fallen skall pröva
om olägenheterna av en upplåtelse av en ledningsrätt för en tom kanali-
sation och den därmed avsedda ledningen överväger de fördelar som kan
vinnas genom den (6 §). Av paragrafens andra stycke följer att i led-
ningsbeslutet skall anges bl.a. ledningens ändamål, dess beskaffenhet,
vilket utrymme som upplåts för ledningen, den tid inom vilken ledningen
skall vara utförd och vad som i övrigt behöver föreskrivas rörande
ledningen.
Med hänsyn till kraven i 22 § på innehållet i ett ledningsbeslut, och för
att det skall vara möjligt att fastställa omfattningen m.m. av den framtida
ledning som skall dras fram genom kanalisationen, bör den som ansöker
om ledningsrätt för en kanalisation bl.a. redovisa vilket ändamål som
kanalisationen skall tjäna, beskaffenheten av den och vilket utrymme
som kommer att behöva tas i anspråk för den inklusive den framtida led-
ningen. Detta kräver inte några ytterligare regler. Vad Svenska
jordägareförbundet anfört om att sökanden skall visa att en kanalisation
uppfyller kravet om att vara ett allmänt intresse får därmed anses vara
tillgodosett.
Det sagda innebär också att lantmäterimyndigheten i de nu aktuella
fallen skall, på samma sätt som gäller för ledningar, ange bl.a. den tid
inom vilken en tom kanalisation för framtida ledningsdragning skall vara
utförd. En särskild fråga är om det, som Hovrätten över Skåne och
Blekinge har förordat, bör införas kompletterande bestämmelser som
innebär att myndigheten även skall besluta när en sådan kanalisation
senast skall ha nyttjats för en ledningsdragning. Genom en sådan be-
stämmelse skulle upplåtelser för kanalisationer som aldrig kommer till
avsedd användning inte bli bestående.
Det är i och för sig angeläget att motverka sådana upplåtelser, inte
minst därför att ”onyttiga” tomma kanalisationer skulle kunna blockera
annan önskvärd användning av visst utrymme inom den eller de fastig-
heter där kanalisationen dragits fram. Detta kan synas tala för att hovrät-
tens förslag bör genomföras. Samtidigt kan inte bortses från att reglerna i
ledningsrättslagen om verkan av att en av lantmäterimyndigheten be-
slutad tidsfrist för uppförande inte följs knappast är ändamålsenliga för
de nu aktuella fallen. Dessa regler innebär bl.a. att om en ledning inte har
kommit till stånd inom den beslutade tiden, är ledningsbeslutet förfallet,
dvs. beslutet upphör att gälla (se 31 § ledningsrättslagen). Undantag
gäller dock för ledningar som utgör andrahandsupplåtelser enligt 11 a §
(se 31 § första stycket) och för de ytterligare ledningar som, enligt
bestämmelserna i 3 a §, får dras fram inom ramen för en ledningsrätt för
en starkströmsledning.
Om det i ledningsbeslutet skulle anges en frist inom vilken en kanali-
sation senast måste ha utnyttjats skulle, om huvudregeln i 31 § följs,
verkan av ett uteblivet utnyttjande bli att ledningsbeslutet skulle upphöra
att gälla. Till skillnad från ledningsbeslut som avser ledningsrätt för led-
ningar har i dessa fall kanalisationen redan etablerats inom fastigheten
Prop. 2004/05:175
276
när ledningsbeslutet upphör. Fråga uppstår då vad som skall ske med
kanalisationen. Skall ledningsrättshavaren vara skyldig att omedelbart ta
bort kanalisationen och eventuellt andra anordningar inom utrymmet?
Skall en sådan skyldighet bara finnas om en fastighetsägare kräver det?
Skall det göras någon skillnad om kanalisationen dragits fram tillsam-
mans med någon annans ledningar eller anordningar eller om kanalisa-
tionen ensam utnyttjar visst utrymme inom en fastighet? Borttagandet av
en kanalisation i dessa fall skulle dessutom, på samma sätt som fram-
dragandet av densamma, innebära såväl stora ingrepp i berörda fastig-
heter som betydande kostnader för ägaren av kanalisationen. Det kan
också tänkas att ägaren av kanalisationen, för att förhindra att lednings-
beslutet upphör, skulle dra fram ett minimum av det antal kablar etc. som
omfattas av ledningsbeslutet bara för att vidmakthålla ledningsrätten för
kanalisationen, med eventuella tvister som följd. Regeringen anser mot
bakgrund härav att det inte bör fastställas en tid inom vilken en kanalisa-
tion bör utnyttjas för en ledningsdragning.
I ledningsbeslutet bör det således, när det gäller frågan om tid för ut-
förande, bara finnas ett krav på att ange den tid inom vilken den anord-
ning i vilken den framtida ledningen skall dras fram i senast skall vara ut-
förd. Om det i något fall skulle uppstå en situation där ledningsrätten för
kanalisationen inte har utnyttjats för att dra fram en ledning, bör frågan
om det finns skäl att upphäva ledningsrätten kunna lösas genom en
omprövning enligt 33 § ledningsrättslagen vid en ny förrättning. Detta
kräver dock inte någon särskild regel.
Innehavaren av en ledningsrätt av det nya slaget skall alltså, i princip
utan begränsning i tiden, ha rätt att utan medgivande av fastighetsägaren
eller nytt ledningsbeslut dra fram och använda ledningar i kanalisationen
i den utsträckning som har bestämts vid förrättningen. En särskild fråga
som då uppkommer är om det, som Sveriges jordägareförbud har anfört,
bör införas bestämmelser om att fastighetsägaren ovillkorligen skall
informeras om de ledningar som ledningsrättshavaren drar fram i
kanalisationen. Denna frågställning har stora likheter med den situation
som gäller för innehavare av ledningsrätt för starkströmsledning (3 a §)
respektive för den som har fått rätt att dra fram en ledning med stöd av en
andrahandsupplåtelse (11 a §).
Enligt bestämmelserna i 3 a § har nämligen den som innehar en led-
ningsrätt för starkströmsledning rätt att inom det upplåtna utrymmet utan
ny förrättning dra fram en ledning som ingår i ett elektroniskt kom-
munikationsnät för allmänt ändamål. Att det inte finns någon tidsgräns
för sådana ledningar motiveras med att rätten att dra fram ledningen
följer direkt av lag och inte av ett ledningsbeslut. Som ett skydd för
fastighetsägaren har i dessa fall i stället införts krav på att fastighets-
ägaren skall informeras minst två veckor innan arbetet med att dra fram
ledningen påbörjas (se prop. 1999/2000:86 s. 132). För en sådan ledning
som omfattas av en andrahandsupplåtelse följer av 31 § första stycket att
ledningsbeslutet inte anses förfallet även om ledningen aldrig kommer
till stånd. I samband med att möjligheten till andrahandsupplåtelser inför-
des uttalades i förarbetena att det inte finns anledning att uppställa något
generellt krav på en underrättelse till fastighetsägaren i samband med att
ledningen dras fram. Frågan om fastighetsägaren skall underrättas om
andrahandsupplåtelsen bör i stället, enligt förarbetena, regleras i led-
Prop. 2004/05:175
277
ningsbeslutet med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet (se prop.
2003/04:136 s. 21).
Regeringen anser att den ordning som gäller för andrahandsupplåtelser
är att föredra framför en i lag reglerad skyldighet att underrätta fastig-
hetsägaren i de nu aktuella fallen. Det bör således från fall till fall av-
göras om det, med hänsyn till omfattningen av det intrång m.m. som den
framtida ledningen bedöms kunna ge upphov till, i ledningsbeslutet skall
föreskrivas om en skyldighet att underrätta fastighetsägaren innan arbetet
med att dra fram ledningen får påbörjas eller inte (jfr. 22 § första
stycket 7 ledningsrättslagen).
Övriga frågor
Utredningen har i anslutning till det ovan behandlade förslaget om
tomma kanalisationer även föreslagit att ledningsrätt skall kunna beviljas
för tunnlar för vatten- eller avlopp. Regeringen bedömer att såväl den
frågan som den som Svenska Kommunförbundet har väckt om att led-
ningsrättslagen bör ändras så att det uttryckligen framgår att s.k. fjärrkyla
omfattas av lagen kräver ytterligare överväganden. Dessa frågor kommer
därför att beredas vidare inom ramen för den fortsatta beredningen av
återstående delar i slutbetänkandet.
18.2.3
En utvidgning av möjligheten till andrahandsupplåtelser
Regeringens förslag: Möjligheten att göra andrahandsupplåtelser
enligt ledningsrättslagen utvidgas till att omfatta samtliga lednings-
rättshavare.
En andrahandsupplåtelse skall dock även fortsättningsvis enbart få
avse ledningar som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för
allmänt ändamål och allmänna svagströmsledningar.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna som yttrat sig
tillstyrker förslaget eller invänder inte mot det. Det gäller bl.a. Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Jönköpings tingsrätt, Luleå tingsrätt, Lant-
mäteriverket, Post- och telestyrelsen, Svenska Kommunförbundet, Lant-
mäterimyndigheten i Göteborgs kommun, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges lantmätareförening, Fastighetsägarna Sverige, TeliaSonera
Sverige AB och Teracom AB. Banverket ger uttryck för tveksamhet.
Några av remissinstanserna avstyrker förslaget. Det gäller bl.a.
Affärsverket svenska kraftnät som anser att behovet bör kunna tillgodoses
genom att upplåta ledningsrätt i stället för andrahandupplåtelse. Lant-
brukarnas Riksförbund och Fastighetsägarna Sverige anser bl.a. att det
bör krävas att fastighetsägaren underrättas inför utnyttjandet av en andra-
handsupplåtelse och att ett förordnande om andrahandsrätt alltid bör
innefatta föreskrifter om tillträde.
Bakgrund: Sedan den 1 augusti 2004 finns det bestämmelser i led-
ningsrättslagen om andrahandsupplåtelser inom ett utrymme som upplåts
med ledningsrätt (prop. 2003/04:136, bet. 2003/04:BoU13, rskr.
2003/04:268, SFS 2004:643). Bestämmelserna innebär bl.a. att lant-
Prop. 2004/05:175
278
mäterimyndigheten kan, om vissa villkor är uppfyllda, besluta att inne-
havaren av en ledningsrätt för en ledning som ingår i ett elektroniskt
kommunikationsnät för allmänt ändamål får låta någon annan (andra-
handsnyttjaren) dra fram och använda ledning av samma slag inom det
utrymme som har upplåtits med ledningsrätt (se 11 a § första stycket led-
ningsrättslagen). Beslut om rätt till andrahandsupplåtelse är, i likhet med
beslut om upplåtelse av ledningsrätt, inte beroende av fastighetsägarens
medgivande. Beslutet skall meddelas i samband med att ledningsrätt upp-
låts eller vid en senare förrättning och skall redovisas i ledningsbeslut (se
22 § första stycket 8 ledningsrättslagen). Fastighetsägaren har rätt till
ersättning för skada och intrång som framtida andrahandsupplåtelser kan
innebära.
För att lantmäterimyndigheten skall besluta om rätt för ledningsrätts-
havaren att låta annan utnyttja ledningsutrymmet krävs bl.a. att det med
hänsyn till ledningens beskaffenhet finns ett behov av en sådan rätt. Det
innebär, enligt förarbetena, att det skall finnas ett behov av att anlägga
ytterligare en ledning eller anordning inom ledningsutrymmet och att
detta behov skall vara hänförligt till någon annan än ledningsrättshavaren
(a. prop. s. 30). Det krävs också att en sådan rätt är förenlig med
bestämmelserna i 6–11 §§ ledningsrättslagen. Det innebär bl.a. att ett be-
slut om rätt till andrahandsupplåtelse inte får fattas om olägenheterna av
en sådan rätt från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar
som kan vinnas genom den. I vissa fall kan det föranleda att det i led-
ningsbeslutet bör uppställas särskilda villkor för att andrahandsupplåtelse
skall få ske (jfr. 22 § första stycket 8).
Om lantmäterimyndigheten har förordnat att ledningsrättshavaren får
låta annan dra fram och använda ledning inom ledningsutrymmet, får
ledningsrättshavaren själv dra fram och använda ledningen i stället för att
låta någon annan göra det (se 11 a § andra stycket ledningsrättslagen).
Ledningsrättshavaren kan också förvärva en ledning som har installerats
av någon annan inom ledningsutrymmet (a. prop. s. 31). Andrahands-
nyttjaren kan i sin tur överlåta sin ledning till någon annan. Om lednings-
rättshavaren går med på det, kan förvärvaren utnyttja ledningsrätts-
utrymmet (se 35 § tredje stycket ledningsrättslagen och a. prop. s. 34).
Skälen för regeringens förslag: Som framhållits ovan har utbyggna-
den och nyttjandet av elektroniska kommunikationsnät under senare år
varit mycket dynamisk och gått oerhört snabbt. Det mesta talar för att
denna utveckling kommer att fortsätta under de närmaste åren. Samtidigt
är det viktigt att utbyggnaden kan fullföljas på ett för samhället så effek-
tivt sätt som möjligt. För att minska intrånget och olägenheterna för de
fastighetsägare och andra som berörs av den är det därför viktigt att ut-
byggnaden sker så att utrymmen som tas i anspråk för ledningsinfra-
struktur samutnyttjas i största möjliga utsträckning. Betydelsen av detta
framhölls också i förarbetena till den nuvarande bestämmelsen om möj-
lighet till andrahandsupplåtelser där det bl.a. anfördes att det är angeläget
att förutsättningarna för att samutnyttja denna infrastruktur är goda. Detta
är, enligt förarbetena, av stort värde inte minst från miljö- samt plan- och
byggnadssynpunkt. Det förbilligar också utbyggnaden av infrastrukturen
(a. prop. s. 18).
Regeringen har vidare i februari i år tillsatt en särskild utredare med
uppdrag att undersöka behovet av, och vid behov lämna förslag till,
Prop. 2004/05:175
279
ändrade regler för samutnyttjande av master m.m. som ingår i allmänna
kommunikationsnät för elektronisk kommunikation. Ett av skälen till att
utredningen tillsatts är att det vid flera tillfällen har visat sig vara svårt att
mot en mastägares medgivande få till stånd samutnyttjande av en mast
för olika operatörers utrustning. Uppdraget skall redovisas senast den
1 november 2005 (dir. 2005:16).
Regeringen anser, såsom också Svenska Kommunförbundet har angett,
att en utvidgning av möjligheterna till andrahandsupplåtelser för led-
ningar som ingår i nät för elektronisk kommunikation skulle vara av
väsentlig betydelse för att underlätta samlokalisering och samutnyttjande
vid utbyggnaden av denna infrastruktur.
En sådan möjlighet skulle i och för sig kunna komma att innebära visst
ökat intrång för de fastighetsägare som berörs. Av de ledningsslag som
omfattas av ledningsrättslagen är dock flertalet normalt mycket mer om-
fattande än vad en ledning som ingår i ett allmänt elektroniskt kommuni-
kationsnät är. I de allra flesta fall bör därför risken för något påtagligt
ytterligare intrång till följd av den nya ledningen vara mycket liten. En
möjlighet till andrahandsupplåtelse och, som en följd därav, samlokalise-
ring i flera fall än i dag torde å andra sidan innebära att mindre utrymme
behöver tas i anspråk på berörda fastigheter än om ledningarna skulle ha
etablerats var för sig. Ökad samlokalisering torde också medföra att färre
fastigheter, totalt sett, behöver tas i anspråk för ledningsändamål.
Sammantaget innebär detta att fördelarna med en sådan utvidgning klart
överväger de nackdelar som eventuellt kan komma att uppstå.
Regeringen föreslår alltså att det införs regler som utvidgar möjlig-
heten att göra andrahandsupplåtelser enligt ledningsrättslagen till att om-
fatta samtliga ledningsrättshavare, dvs. även innehavare av ledning som
avses i 2 § första stycket 2–4 ledningsrättslagen eller kanalisationer
enligt förslaget i avsnitt 18.2.2. En andrahandsupplåtelse bör dock även
fortsättningsvis enbart få avse ledningar som ingår i ett elektroniskt kom-
munikationsnät för allmänt ändamål och allmänna svagströmsledningar.
Fastighetsägaren bör, på samma sätt som i dag, ha rätt till ersättning
för det ytterligare intrång som andrahandsupplåtelsen kan komma att ge
upphov till. Detta påkallar emellertid inte någon lagändring.
Syftet med förslaget är således bl.a. att åstadkomma ett mer rationellt
utnyttjande av de utrymmen inom fastigheter som används för lednings-
ändamål. Förslaget bör i linje med detta kunna underlätta önskvärda sam-
lokaliseringar med t.ex. minskade olägenheter för berörda fastighetsägare
som följd. De ledningar för vilka andrahandsupplåtelse skall kunna ske
tillgodoser angelägna allmänna intressen. Den skada som en upplåtelse
kan innebära för fastighetsägaren kan regelmässigt antas vara begränsad
och fastighetsägaren tillförsäkras rätt till ersättning för det ytterligare in-
trång som upplåtelsen eventuellt medför. Förslaget är mot den bak-
grunden förenligt med regeringsformens bestämmelser om egendoms-
skydd (se 2 kap. 18 § regeringsformen) och europeiska konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se
artikel 1 i första tilläggsprotokollet).
Med anledning av de synpunkter som framförts av några remissinstan-
ser bl.a. om att fastighetsägaren alltid skall underrättas inför utnyttjandet
av en andrahandsupplåtelse kan erinras om att liknande synpunkter fram-
fördes i samband med att den nuvarande möjligheten till andrahandsupp-
Prop. 2004/05:175
280
låtelser infördes. Regeringen uttalade då bl.a. att det inte finns anledning
att uppställa något generellt krav på en sådan underrättelse. Frågan om
fastighetsägaren skall underrättas om andrahandsupplåtelsen bör i stället,
enligt förarbetena, regleras i ledningsbeslutet med hänsyn till förhållan-
dena i det enskilda fallet. På samma sätt bör frågan om andrahands-
nyttjarens rätt till tillträde kunna regleras i ledningsbeslutet (a. prop.
s. 21).
Regeringen anser inte att det finns skäl att frångå den bedömning som
gjordes när gällande regler om andrahandsupplåtelser infördes. De
bestämmelser som i dag gäller för andrahandsupplåtelser bör alltså fort-
sätta att gälla.
18.3 Ikraftträdande
m.m.
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 februari 2006.
För att förslaget om en utvidgning av möjligheterna till andrahands-
upplåtelser enligt ledningsrättslagen skall få avsedd effekt bör de nya
bestämmelserna omfatta ledningsrätter som har upplåtits före ikraftträ-
dandet. Någon särskild övergångsbestämmelse om detta behövs emeller-
tid inte. Äldre ledningsrätter kommer att kunna kompletteras med villkor
om andrahandsupplåtelser med stöd av bestämmelserna i 33 § lednings-
rättslagen.
19
Ändringar i lagen om elektronisk
kommunikation
Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet
19.1
Samtrafik och andra former av tillträde
Regeringens förslag: Hänvisningen i 4 kap. 11 § första stycket lagen
(2003:389) om elektronisk kommunikation skall ändras till 8 kap. 6 §
samma lag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 11 § lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation (LEK) anges att kostnadsorientering får
åläggas om en marknadsanalys enligt 8 kap. 5 § visar på bristande kon-
kurrens. Bestämmelsen i 8 kap. 5 § behandlar emellertid främst mark-
nadsdefinitioner, medan marknadsanalys avhandlas i främst 8 kap. 6 §.
Regleringen blir därför tydligare om hänvisning görs till 8 kap. 6 §.
Prop. 2004/05:175
281
19.2
Tjänster till slutanvändare m. m.
Regeringens förslag: Bestämmelsen i 5 kap. 7 § första stycket 4
lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation skall ändras så att
skyldigheten att tillhandahålla specificerade telefonräkningar inte be-
gränsas till räkningar som gäller användning av ett allmänt telefonnät
enbart till fast nätanslutningspunkt.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen, Konsumentverket och
IT-Företagen tillstyrker förslaget. TeliaSonera Sverige AB anser att det
inte finns något behov av ytterligare reglera frågan om specificerade
telefonräkningar och avstyrker därför förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Av 5 kap. 7 § första stycket 4 LEK –
i dess lydelse enligt SFS 2005:240, som träder i kraft den 1 juli 2005 (se
avsnitt 15.20) – framgår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig
telefonitjänst skall avgiftsfritt tillhandahålla en abonnent specificerade
telefonräkningar som gäller användning av ett allmänt telefonnät till fast
nätanslutningspunkt eller därtill hörande allmänt tillgängliga telefoni-
tjänster, om inte abonnenten har begärt att räkningen skall vara ospecifi-
cerad. Det bör dock vara möjligt för konsumenter att även vad gäller
mobiloperatörer kunna kontrollera räkningen för att kunna upptäcka fel-
aktigheter och få en överblick över de kostnader som uppkommer, t.ex.
vid beställning av olika betalteletjänster. Det underlättar också för kon-
sumenten att göra prisjämförelser mellan olika operatörer. Även om
denna tjänst redan erbjuds av vissa mobiloperatörer är det lämpligt och
får anses förenligt med det bakomliggande EG-regelverket att ålägga en
skyldighet avseende krav på avgiftsfria specificerade räkningar på alla
operatörer, dvs. även mobiloperatörer. Detta angavs redan i förarbetena
till LEK (prop. 2002/03:110, s. 222), men i lagtexten infördes ändå
begränsningen till ”fast nätanslutningspunkt” vilken således bör strykas
nu. Genom möjligheten enligt paragrafens tredje stycke för regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om undantag från skyldigheten kan undantag föreskrivas för de mobil-
abonnemang som endast är knutna till anonyma kontantkort.
19.3
Tillhandahållande av minimiutbud
Regeringens förslag: Det skall anges i 5 kap. 14 § lagen (2003:389)
om elektronisk kommunikation att den som har betydande inflytande
på marknaden för tillhandahållande av hela eller delar av minimiut-
budet av hyrda förbindelser skall kunna förpliktas att tillhandahålla ett
minimiutbud samt att tillämpa kostnadsorienterad prissättning.
Bestämmelsen skall vidare ändras så att det är tydligt att tillstånd
krävs för att göra avvikelse i ett enskilt fall från offentliggjorda taxor
och leveransvillkor.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Justitiekanslern ifrågasätter om kravet på att till-
handahålla ett minimiutbud skall vara kumulativt i förhållande till övriga
Prop. 2004/05:175
282
krav som anges. Konkurrensverket anser att det av lagen bör framgå att
förpliktelsen om att tillämpa kostnadsorienterad prissättning endast får
åläggas där så är lämpligt. I övrigt har ingen remissinstans någon invänd-
ning.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 18 i samt bilaga VII till
direktivet om samhällsomfattande tjänster (direktiv 2002/22/EG) följer
att den som har ett betydande inflytande på hela eller delar av marknaden
för tillhandahållandet av minimiutbudet av hyrda förbindelser skall
kunna förpliktas att tillhandahålla ett minimiutbud. Vidare skall de natio-
nella regleringsmyndigheterna, där så är lämpligt, kunna säkerställa att
taxor för hyrda förbindelser följer de grundläggande principerna om kost-
nadsorientering. Det bör därför i 5 kap. 14 § göras tydligt att den som har
betydande inflytande på marknaden kan åläggas att tillhandahålla ett
minimiutbud samt att taxorna för tillhandahållandet följer en kostnads-
orienterad prissättning. För samtliga skyldigheter gäller att de bör
åläggas endast när det är lämpligt. Detta följer av bl.a. den proportiona-
litetsprincip som kommer till uttryck i 1 kap. 2 § och behöver inte sär-
skilt anges här.
I andra stycket i 5 kap. 14 § anges att taxor och leveransvillkor som
offentliggjorts inte får ändras utan tillstånd från den myndighet
regeringen bestämmer. Det bör förtydligas att det som åsyftas, i enlighet
med bilaga VII till direktivet, är att om den som ålagts att offentliggöra
taxor och leveransvillkor i det enskilda fallet vill göra avsteg från den
taxa och de villkor som offentliggjorts, måste denne ha myndighetens
tillstånd. Det är således inte fråga om att inhämta tillstånd för att ändra
taxan eller leveransvillkoren. Om så sker måste givetvis den nya taxan
och de nya villkoren offentliggöras.
19.4 Tvistlösning
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten skall få besluta att inte ta
upp en enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation hän-
skjuten tvist till avgörande, om det är lämpligare att den frågeställning
som tvisten aktualiserat avgörs genom en åtgärd inom ramen för den
allmänna tillsynen. Det skall vidare anges att om myndigheten inte
vidtagit någon tillsynsåtgärd inom fyra månader skall den ändå på ny
begäran pröva tvisten.
Ett beslut om att inte ta upp en tvist för avgörande skall inte få
överklagas.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens. I promemorian förutsattes inte något formellt beslut att inte ta
upp en tvist och föreslogs inte heller något överklagandeförbud.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län, Post- och tele-
styrelsen och IT-Företagen tillstyrker förslaget. Kammarrätten i
Stockholm tillstyrker förslaget i sak men tillägger samtidigt att kriterierna
för när tillsynsmyndigheten kan välja att utöva tillsyn bör vara tydligare.
Domstolen efterlyser vidare en analys av processuella frågor för det fall
en begäran om tvistlösning avvisas.
Prop. 2004/05:175
283
Skälen för regeringens förslag: I artikel 20.2 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt
regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikations-
tjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 33, Celex 32002L0021)
anges att medlemsstaterna får ge de nationella regleringsmyndigheterna
rätt att vägra lösa en tvist genom ett bindande beslut när andra mekanis-
mer finns att tillgå och är bättre ägnade att leda till att lösa tvisten i
enlighet med syftet med EG-direktiven om elektronisk kommunikation.
Som exempel på en sådan mekanism anges medling.
I 7 kap. 11 § LEK anges endast att om det med hänsyn till tvistens
beskaffenhet är lämpligare, får tillsynsmyndigheten i stället för att ta upp
en tvist till prövning hänskjuta den för medling.
När tillsynsmyndigheten behandlar ett ärende inom ramen för tvistlös-
ning torde myndighetens beslut endast vara tillämpligt på de i ärendet
aktuella parterna. Det kan dock i vissa fall vara lämpligt att frågan i
stället behandlas inom ramen för den allmänna tillsynen eftersom till-
synsmyndigheten i sådana fall får meddela förelägganden. Ett sådant
föreläggande kan också förenas med vite. Kammarrätten i Stockholm har
dock nyligen fastställt att Post- och telestyrelsen inte haft rätt att vägra
tvistlösning med hänvisning till att myndigheten avser att bedriva tillsyn
i samma fråga.
Inte enbart parternas intressen skall tillgodoses, utan även de allmänna
intressen som ligger bakom EG-direktivets och lagens bestämmelser. Ur
det allmännas synvinkel är det en fördel om myndigheten kan avstå från
att lägga sina resurser på att behandla en enskild hänskjuten tvistefråga,
om frågan kan avgöras på ett mer ändamålsenligt sätt inom ramen för
den allmänna tillsynen. Myndigheten kan då ålägga en operatör en skyl-
dighet gentemot flera operatörer eller fatta beslut som får betydelse för
hela marknaden. Ett sådant åläggande eller beslut kan förenas med vite.
Denna lösning torde vara samhällsekonomiskt effektiv och i enlighet
med direktivets syfte. Det bör därför tydligt anges i lagen att tillsyns-
myndigheten får besluta att inte ta upp en dit hänskjuten tvist för
avgörande, om det är lämpligare att myndigheten avgör den fråge-
ställning som tvisten aktualiserat genom en åtgärd inom ramen för den
allmänna tillsynen.
Liksom vad gäller frågan om en anmäld tvist bör hänskjutas till med-
ling, bör det vara tillsynsmyndighetens uppgift att avgöra vilken form
som är lämpligast för att behandla frågan. Därvid bör både frågans
beskaffenhet och myndighetens bedömning av hur dess resurser bäst
används vägas in. Av väsentlig betydelse är att en den ordning som väljs
innebär snabbhet i handläggning och kvalitet i avgörandet. Den valda
ordningen måste vidare vara kostnadseffektiv. En klagande part bör
dock, som också anges i artikel 20.2 i ramdirektivet, vara garanterad att
frågan löses inom den tidsram som anges för hänskjutna tvister. Det bör
därför anges i lagtexten att om myndigheten inte har avgjort den fråge-
ställning som tvisten aktualiserat inom ramen för den allmänna tillsynen
inom fyra månader så skall myndigheten om någon av parterna gör en ny
ansökan fatta ett bindande beslut för att lösa tvisten. Som en följd av
detta bör ett beslut av tillsynsmyndigheten att inte ta upp en tvist för av-
görande på grund av att den avser att avgöra den frågeställning som
Prop. 2004/05:175
284
tvisten aktualiserat inom ramen för den allmänna tillsynen, inte kunna
överklagas. Lagen bör därför utformas så att det blir fallet.
Förfarandet med tvistlösning ligger mycket nära det helt förvaltnings-
rättsliga förfarandet som inträder när en enskild anmäler hos tillsynsmyn-
digheten att någon annan inte fullgör sina skyldigheter enligt LEK och
myndigheten därför inleder ett tillsynsförfarande. Med hänsyn till ut-
formningen av artikel 20 i ramdirektivet ansåg regeringen att det dock
skulle anges i lagtexten att myndigheten kan pröva tvister (se prop.
2002/03:110, s. 304). Om någon som tillhandahåller kommunikationsnät
eller kommunikationstjänster eller tillhörande tjänster hänskjuter en tvist
och detta resulterar i att tillsynsmyndigheten i stället behandlar den
frågeställning som tvisten aktualiserat genom en åtgärd inom ramen för
den allmänna tillsynen, bör den som hänskjutit frågan i konsekvens med
det sagda inte behandlas annorlunda – processuellt eller i övrigt
− än den
som påpekat för myndigheten att någon inte fullgör sina skyldigheter
enligt lagen.
20
Utvärdering, uppföljning och statistik
Regeringens bedömning: En samlad utvärdering bör göras av målet för
politiken för informationssamhället liksom av de tre delmålen. Det bör
också utvärderas hur arbetet med att öka förtroendet för IT och förbättra
samordningen av politiken lyckats. Uppföljningen bör även fortsättnings-
vis ske med hjälp av indikatorer.
ITPS rapport: ITPS framhåller vikten av att IT-politiken formuleras i
uppföljnings- och utvärderingsbara termer för att på så sätt lägga grunden
för ”en lärande IT-politik”. Vidare föreslår ITPS att varje politikområde
ges ett tydligt och formaliserat ansvar för att de övergripande målen för-
verkligas inom respektive politikområde. Viktiga delar av ”en lärande
IT-politik” är dels uppföljningar inför olika IT-politiska beslut, dels mer
långsikta utvärderingar som går på djupet i orsakssamband och tar upp de
långsiktiga samhällsaspekterna av IT:s utveckling. Uppföljningarna och
utvärderingarna bör tydligare kopplas samman med genomförandet och
en mer långsiktig kunskapsuppbyggnad. ”En lärande IT-politik” innebär
att det finns tydliga delmål, kontrollstationer och successiva utvärde-
ringar av delområden inom politikområdet, följt av kunskapsspridning
och lärande av andras erfarenheter. ITPS framhåller att en uthållig och
konsistent IT-politik bör baseras på systematiskt tillämpade studier av
goda förebilder inom områden som är viktiga för Sverige. ITPS kon-
staterar att internationell ”benchlearning” är ett bra instrument för detta
syfte, dvs. att utifrån ett antal relevanta indikatorer göra jämförelse och
dra lärdom av intressanta exempel. För uppföljning och utvärdering före-
slår ITPS en institutionell modell med långsiktigt etablerade relationer
mellan offentliga verksamheter och forskarvärlden. Samverkan bör ske
mellan forskarvärlden och den IT-politiska strategigruppen samt Delega-
tionen för 24-timmarstjänster. Vidare föreslås samverkan med ITPS
tekniska attachéer för att följa den internationella utvecklingen.
Statistiska centralbyrån (SCB), Post- och telestyrelsen (PTS), Statens
Prop. 2004/05:175
285
institut för kommunikationsanalys (Sika) och Svenska Kommun-
förbundet föreslås samarbeta i utveckling av indikatorer för att spegla
den svenska IT-utvecklingen.
Remissinstanserna: SCB och Kungliga biblioteket stöder ITPS förslag
om att den svenska IT-politiken behöver uppföljnings- och utvärderings-
bara mål och är av uppfattningen att statistik om informationssamhället
är mer utvecklad i många andra länder. PTS instämmer i att vid utveck-
ling av relevanta indikatorer är det viktigt att utgå från konkreta mål.
Glesbygdsverket anser det viktigt att huvudansvaret för implemente-
ringen tas inom Regeringskansliet genom utarbetande av sektorsvisa
strategier. Vinnova anser att utformningen av den framtida politiken
måste formuleras i uppföljningsbara och utvärderingsbara termer.
Kungliga Vetenskapsakademien anser att den framtida IT-politiken i sina
konkreta delar bör följas upp och revideras kontinuerligt. Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att ett starkt
decentraliserat genomförande kräver visioner, mål och strategier samt
effektiva utvärderingar för att kunna fungera. Sverige är unikt i
internationella jämförelser i att inte ha utvecklat uppföljningsbara mål för
IT-politiken samt att sakna strategi för att nå de strategiska målen.
Skälen för regeringens bedömning: Det är viktigt att fokusera utvär-
deringen av IT-politiken till de områden där det råder problem eller bris-
ter eller där kunskap saknas. ITPS utvärdering hade förtjänsten att ge en
bred överblick över IT-politiken i sin helhet, och kunde därmed ge väg-
ledning inför den fortsatta politiken, t.ex. kring problemet med stup-
rörstänkande och behovet av sektorövergripande samordning.
En samlad utvärdering bör göras av målet för politiken för informa-
tionssamhället liksom av de tre delmålen. Det bör också utvärderas hur
arbetet med att öka förtroendet för IT och förbättra samordningen av
politiken lyckats. Detta kräver i stor utsträckning en kvalitativ ansats och
en metodik som anpassas till de viktigaste problemområdena. Uppfölj-
ningen bör även fortsättningsvis ske med hjälp av indikatorer.
Det är viktigt att den fortsatta uppföljningen och utvärderingen ger
kunskap om den nytta och de produktivitetseffekter som den nya tekni-
ken för med sig. Även de negativa tendenserna måste följas. Ett framtida
problem som måste få en lösning, kan t.ex. vara svårigheterna för vissa
befolkningsgrupper att inkluderas i det framväxande informationssam-
hället med all den nytta och den kommunikation som det möjliggör. Det
kan också bli ett problem att få konkurrensen att fungera i de ständigt nya
marknadskonstellationer som uppstår när tekniken utvecklas. Ytterligare
en negativ tendens som bör uppmärksammas är utvecklingen där Internet
alltmer effektivt utnyttjas för brottsliga syften. Dessa problem kräver
särskilda former av utvärdering och uppföljning.
I följande avsnitt behandlas uppföljningen av IT-infrastruktur-
uppbyggnaden särskilt, eftersom den pekats ut av Trafikutskottet som
särskilt betydelsefull.
Prop. 2004/05:175
286
20.1
Uppföljning av nya nät för elektronisk
kommunikation
Regeringens bedömning: Utbyggnaden av nya elektroniska kommuni-
kationsnät för t.ex. mobila kommunikationsnät, digital-TV och bredband
bör även fortsättningsvis följas upp. Uppföljningen bör utökas till att om-
fatta identifiering av hinder för att uppnå målet om att en effektiv och
säker fysisk IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet skall finnas
tillgänglig i alla delar av landet.
ITPS rapport: ITPS föreslår att regeringen bör avvakta med olika
typer av ingripanden på marknaden och i lämpliga former ge stöd för
marknadens tendenser till självreglering. Regeringen bör dock enligt
ITPS följa utvecklingen, i första hand genom Strategigruppens arbete.
ITPS föreslår vidare att PTS uppdrag att följa bredbandsutbyggnaden
utökas till att omfatta kvalitativa variabler.
Remissinstanserna:
Statskontoret, TeliaSonera Sverige AB,
Föreningen Svenskt Näringsliv, IT-Företagen och Svenska e-handels-
kammaren instämmer med ITPS att staten bör avvakta med olika typer av
ingripanden. Glesbygdsverket anser att ett avvaktande för att låta aktö-
rerna få tid för självsanering leder till ytterligare fördröjningar för gles-
och landsbygden. Två remissinstanser vill på olika sätt utöka PTS upp-
drag att följa utvecklingen av bredbandsutbyggnaden. Glesbygdsverket
anser att PTS skall göra en speciell analys av vilka områden i landet som
har sämst tillgång till infrastruktur samt var utvecklingen av tillgänglig-
heten bedöms vara sämst. World Internet Institute föreslår att utvärde-
ringar av bredbandsutbyggnaden inte bara skall bestå av kvantitativa
indikatorer. PTS anser att den analys som myndigheten genomför i dag
även omfattar kvalitativa variabler.
Skälen för regeringens bedömning: Infrastrukturen är en förutsätt-
ning för att kunna ta del av informationssamhällets tjänster. Trafikut-
skottet pekade i sitt betänkande (1999/2000:TU9) Ett informations-
samhälle för alla, på betydelsen av att den fortsatta utbyggnaden av IT-
infrastrukturen följs upp och redovisas för riksdagen.
I villkoren för UMTS-tillstånden framgår att befolkningstäckningen
skall uppgå till 8 860 000 personer för varje operatör. PTS har i uppdrag
att beskriva och analysera utvecklingen av utbyggnaden av den tredje
generationens mobila system. I uppdraget ingår att identifiera hinder
avseende etablerandet av infrastruktur. Myndigheten skall dessutom
föreslå eller vidta åtgärder där det är påkallat.
Mobiltäckning i glesbygd är en annan av regeringen prioriterad fråga.
Den operatör som har erhållit tillståndet i 450 MHz-bandet skall ersätta
NMT 450 och täcka 80 procent av ytan i varje enskilt län senast den
1 juli 2007. I PTS tillsynsansvar ligger att se till att operatörerna följer
tillståndsvillkoren, bland annat gällande täckning.
De digitala marksändningarna från SVT och UR skall ha samma räck-
vidd som företagens analoga sändningar, dvs. minst 99,8 procent av
landets befolkning skall kunna ta emot sändningarna. Minst 98 procent
av befolkningen bör kunna ta emot digitala marksändningar från ytterli-
gare minst en frekvenskanal. Kommissionen för övergång till marksänd
digital-TV har i uppdrag att bland annat fortlöpande följa utbyggnaden
Prop. 2004/05:175
287
av de digitala marksändningarna och konverteringen av befintliga mindre
sändarstationer.
Staten har ett övergripande ansvar att se till att IT-infrastruktur med
hög överföringskapacitet finns tillgängligt i alla delar av landet. Det finns
ett stort antal aktörer som medverkar i utbyggnaden av denna infra-
struktur. Detta kan ge upphov till heterogenitet som negativt inverkar på
marknadens funktion. Utgångspunkten för regeringen är dock även fort-
sättningsvis att utbyggnaden i huvudsak skall ske i marknadens regi och
att staten inte skall peka ut någon särskild teknik. PTS har i uppdrag att
årligen rapportera om utvecklingen av utbyggnaden av bredband i olika
delar av landet. Regeringen föreslår att PTS får ett utökat uppdrag som
innebär att PTS även skall identifiera hinder och bedöma om det finns
behov av ytterligare åtgärder för att målet om IT-infrastruktur med hög
överföringskapacitet i alla delar av landet uppnås.
I ITPS rapport Bredbandspolitiken en utvärdering i halvtid, finner
ITPS att den statliga satsningen på stöd för utbyggnad av nät synes ha
varit framgångsrik. ITPS bedömer att de statliga stöden som kanaliserats
genom kommunerna har varit av avgörande betydelse för utbyggnaden,
och att det utan dem skulle ha tagit betydligt längre tid att få en bred-
bandsutbyggnad till stånd i många delar av landet. ITPS menar dock att
ett problem i utvecklingen är den heterogenitet som stadsnäten uppvisar
rörande affärsmodeller och teknik. Enligt regeringen bör den fortsatta
uppföljningen belysa även dessa aspekter.
20.2
Uppföljning av e-tjänster i kommuner och landsting
Regeringens bedömning: Det finns stora möjligheter för kommuner och
landsting att spara resurser och förbättra servicekvalitén på de tjänster
man erbjuder sina medborgare genom att utnyttja IT. Utvecklingen av
kommunernas och landstingens IT och e-tjänster till medborgarna bör
därför följas noggrant för att ge underlag för en bedömning av vilka
hinder, t.ex. brister i samordning, som kan behöva undanröjas.
ITPS rapport: ITPS konstaterar att möjligheterna till samverkan
mellan stat och kommun/landsting är goda men det finns ingen anledning
att nu, utan reell erfarenhetsgrund, låsa det framtida samarbetet i former
som är oprövade. Det är på sikt viktigt, framhåller ITPS, att hela den
offentliga sektorn utvecklar i första hand en samsyn och dessutom
gemensamma plattformar för att inte bygga egna stuprör gentemot med-
borgarna.
Remissinstanserna: Statskontoret anser att det vore olyckligt om
arbetet att utveckla den offentliga verksamheten med hjälp av IT skulle
få olika inriktningar inom stat, kommun och landsting. Samsyn är
mycket viktigt. Riksförsäkringsverket ser tillsättandet av e-nämnden,
delegationen för utvecklingen av offentliga tjänster och strategigruppen
som viktigt för att skapa möjligheter för en gemensam utveckling.
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att det är
nödvändigt att visionerna kring den elektroniskt sammanhållna nätverks-
förvaltningen och 24-timmarsmyndigheten utvecklas och preciseras;
regeringens ambition måste bli tydlig. Föreningen Svenskt Näringsliv
anser att hänsyn till den svenska förvaltningsmodellen leder till att man
Prop. 2004/05:175
288
måste finna nya former för att utveckla det sektoröverskridande
samarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: Av 24-timmarsdelegationens
betänkande e-tjänster för alla (SOU 2004:56) framgår att staten hunnit
något längre än kommuner och landsting i utvecklingen av e-tjänster till
allmänheten. Skälet kan vara att varje kommun innehåller en stor mängd
verksamheter av delvis vitt skilda slag med tyngdpunkten i vård, skola
och omsorg, verksamheter som sällan utan vidare kan överföras i elek-
tronisk form. Varje verksamhetsgren kräver sin särskilda IT-strategi. Den
genomsnittliga kommunen har relativt litet utrymme för framtids-
investeringar och har svårt att skaffa sig en överblick över hur IT bäst
kan användas. Samtidigt finns det ett nationellt intresse av att stimulera
IT-utveckling i kommuner och landsting för att förbättra nyttan för den
enskilda användaren och skapa förutsättningar för en effektivare
förvaltning.
Sveriges kommuner och landsting har i rapporten e-samverkan i fram-
tiden (2004–10–14) föreslagit att staten bör ge ett stöd till e-handlings-
planer som upprättas av kommuner och landsting. Dessa handlingsplaner
bör enligt förbundets rapport omfatta beskrivningar och förutsättningar
kring verksamhetsutveckling och samverkan med IT-stöd samt utformas
så att de stödjer både lokal planering, regional samverkan och centrala
målsättningar.
Förslag om statligt stöd till denna utveckling framförs även i en
skrivelse från Sveriges Kommuner och Landsting den 27 maj 2005 (dnr
N2005/5031/ITFoU) där det också påpekas att kommunerna och lands-
tingen nu utvecklar samverkansformer för att överbrygga de traditionella
sektorsgränserna. Det sker t.ex. genom gemensamma IT-system för
grupper av kommuner och hela regioner samt genom utveckling av för-
valtningsövergripande informationsstöd. Denna utveckling anges i sin
förlängning leda till förändrade arbetssätt och rutiner i verksamheterna
och är en viktig strategi i arbetet med att bevara och utveckla välfärden.
Det finns för närvarande inga möjligheter att genomföra ett generellt
statligt stöd av det slag som föreslås ovan. Frågan om utvecklingen av
e-tjänster och IT-stöd i övrigt i kommuner och landsting är en viktig
samordningsfråga inom hela den offentliga sektorn. Regeringen kommer
därför att noga följa utvecklingen av e-tjänster och informationsstöd i
kommuner och landsting och de hinder som eventuellt kan behöva
undanröjas.
20.3 IT-statistik
Regeringens bedömning: IT-statistiken behöver även fortsättningsvis
bidra till uppföljning och utvärdering av de nationella IT-politiska målen.
Den bör även framöver initieras, utvecklas och tas fram decentraliserat
inom respektive myndighets sektoransvar. IT-statistiken behöver också
utvecklas i enlighet med de IT-politiska indikatorer som utformats i det
europeiska e-Europa 2005 och dess fortsättning (i2010).
Skälen för regeringens bedömning: Det är många aktörer som deltar i
framtagandet av IT-statistik. Statens institut för kommunikationsanalys
Prop. 2004/05:175
289
(Sika) har sedan slutet av 90-talet organiserat ett nätverkssamarbete
mellan myndigheter och andra för att ge en samlad IT-statistik. Nätverket
har agerat som referensgrupp för arbetet med faktaboken Fakta om
informations- och kommunikationsteknik i Sverige. Det samlande arbetet
har sedan dess kommit att övergå i nätverket för IT-statistik, där ett
flertal statistikrelevanta myndigheter ingår. I nätverket förs diskussioner
om respektive myndighets eller organisations arbete inom IT-statistiken i
syfte att skapa överblick, identifiera luckor i statistikverksamheten och
minimera dubbelarbete.
Inom EU ligger handlingsplanen e-Europa 2005 till grund för unionens
IT-politiska mål. I likhet med föregående handlingsplan följs målen upp
med hjälp av indikatorer. Indikatorerna för e-Europa 2005 grundas på
undersökningar från Eurostat och de nationella statistikinstituten.
Statistiska Centralbyrån (SCB) har genomfört de svenska delundersök-
ningarna under de tre senaste åren på uppdrag av regeringen och
Eurostat. Det fortsatta arbetet inom EU kommer att ske med utgångs-
punkt från kommissionens nyligen föreslagna strategi i2010.
Radio- och TV-verket har i uppdrag att följa medieutvecklingen. Varje
år ger verket ut en rapport som beskriver den svenska mediemarknaden.
Den innehåller en genomgång av branschstrukturen för radio, television
och press, svensk och europeisk mediepolitik samt en presentation av
övriga mediemyndigheter i Sverige.
Sika ansvarar för den officiella statistiken om televerksamhet. Statisti-
ken tas fram i samarbete med SCB och PTS. Sika tar även fram en
undersökning kring kommunikationsvanor och har producerat statistik på
området sedan 1997. Mellan 2001 och 2004 har Sika årligen givit ut
boken Fakta om informations- och kommunikationsteknik i Sverige.
Sedan den förra IT-propositionen har Sika genomfört en utredning som
medfört en inventering av befintlig IT-statistik. Nätverket för IT-statistik
har bildats och identifierat såväl grundligt belysta som eftersatta områden
för IT-statistik. Det decentraliserade statistikansvaret för de olika myn-
digheterna har etablerats.
Sika har på regeringens uppdrag utrett uppbyggnaden av ett samlat
system för statistik om informationsteknik. Uppdraget slutrapporterades
sommaren 2001. Sika föreslog att statistik skulle samlas in inom följande
områden: IT-användning i företag, offentliga sektorn, organisationer och
föreningar samt hos individer (inklusive kultur och media); arbete; brott-
säkerhet; FoU inom IT-området; hälso- och sjukvård; inbyggda system;
infrastruktur; miljö; transporter; utbildning och IT-branschen. Sika
föreslog en fördelning av beställaransvaret för de olika områdena enligt
kriterierna att statistiken naturligt skall hänga samman med
myndighetens uppgifter i övrigt, att ett sammanhängande statistikområde
inte skall splittras på flera myndigheter och att myndigheten skall ha
statistisk kompetens och förmåga att analysera och bearbeta uppgifterna.
Sika föreslog även att det skall finnas en årlig samlad publikation med
befintlig IT-statistik, en serie med informationsblad samt en webbsida för
IT-statistik. Dessutom föreslogs att en konferens ordnas ca två gånger per
år för att utbyta information och diskutera IT-statistiksystemets innehåll
och framtida utveckling.
Sika föreslog i sin utredning att en myndighet bör vara samordnare och
därmed upprätta och driva det föreslagna systemet, med hjälp av ett nät-
Prop. 2004/05:175
290
verk bestående av de övriga myndigheter som har övergripande IT-
statistikansvar. Samordnaren skall enligt förslaget följa utvecklingen
inom IT-området, initiera nya undersökningar, ansvara för den årliga
samlade publikationen med IT-statistik och för webbplatsen med statistik
samt sammankalla konferenserna om IT-statistik.
Såväl regeringen som riksdagen har påtalat behovet av en utökad IT-
statistik. I IT-propositionen (prop. 1999/2000:86) konstaterade reger-
ingen att behovet av statistik om informationsteknik i Sverige är stort
inom såväl offentlig som privat sektor, och att tillgången till statistik är
av stor vikt bl.a. för regeringens uppföljning av IT-politiken.
I Trafikutskottets betänkande (1999/2000:TU9) står att utskottet under
senare år har lagt en allt större vikt vid att tidigare riksdagsbeslut följs
upp och utvärderas. Utskottets möjligheter att genomföra egna om-
fattande och kvalificerade granskningar är dock begränsade och det är
därför nödvändigt att regeringen lämnar information som möjliggör för
utskottet att bedriva ett effektivt uppföljningsarbete. Utskottet framhåller
att det är viktigt att påskynda utvecklingen av relevanta indikatorer inom
IT-området för att underlätta uppföljningen och utvärderingen av det
IT-politiska målet och IT-politikens inriktning. En utvecklad rapporte-
ring och en förbättrad IT-statistik är därför av stor vikt.
Ett antal myndigheter har redan tidigare givits särskilda uppdrag i
regleringsbreven att utveckla IT-statistik inom sina ansvarsområden.
Dessutom har flera myndigheter ett statistikansvar som även omfattar IT-
relaterad statistik. Eftersom IT-området är i ständig utveckling kommer
vissa delar inte att finnas med i fördelningen av IT-statistikansvar. Det
kan röra sig om områden där statistiken är outvecklad, eller helt nya om-
råden som vi ännu inte känner till. För att utveckla IT-statistik för dessa
områden måste behoven synliggöras. De statistikansvariga myndig-
heterna har ansvar för att följa utvecklingen inom sina områden och att
anpassa statistikinsamlingen så att den speglar utvecklingen även inom
IT-området. De har också ansvar för att uppmärksamma regeringen på
behov av utvecklingsprojekt. Varje myndighet ansvarar för att deras
statistik publiceras och avgör även formen för publicering.
IT-statistik bör enligt regeringens mening betraktas som en aspekt av
myndigheternas ansvar för sektorsstatistik, i enlighet med hur
IT-frågorna i övrigt behandlas. När Sika:s förslag till utformning av ett
samordnat statistiksystem övervägdes drog regeringen slutsatsen att
ingen separat myndighet bör tilldelas rollen som samordnare av
IT-statistiksystemet. IT-statistik bör inte betraktas som en egen sektor.
Därmed är det inte heller motiverat att utse en egen samordnare för
IT-statistik.
Nätverket för IT-statistik har genom en enkät till myndigheterna
inventerat IT-statistiken och kommit fram till att tillgången på statistik är
mycket god på vissa områden och mindre god på andra områden. Områ-
den där det råder brist på statistik är t.ex. IT-användningen i företag med
färre än 10 anställda, IT-användningen bland barn och personer med
funktionshinder respektive utländsk bakgrund samt statistik för statliga
myndigheters, kommuners och landsting tillgång till och konsumtion av
IT.
Som slutsats av sin inventering lämnade nätverket för IT-statistik
våren 2005 tre rekommendationer om hur IT-statistiken skall bidra till en
Prop. 2004/05:175
291
god bild av det framväxande informationssamhället. Enligt dessa
rekommendationer bör aktörerna samordna sitt framtagande av statistik
för att åstadkomma ett statistiksystem med syfte att beskriva informa-
tionssamhällets framväxt. För att detta system skall bli heltäckande måste
ytterligare statistik tas fram för vissa områden och vissa undersökningar
genomföras mer regelbundet.
I dag finns länkar till de statistikansvariga myndigheternas statistik-
sidor på SCB:s webbplats. De statistikansvariga myndigheterna ansvarar
för innehåll i och drift av sina egna webbplatser. IT-statistiken är en
samordningsfråga som berör många myndigheter. För att stödja
samordningen av och åtkomsten till IT-statistik kommer regeringen att
stödja nätverket för IT-statistik i deras publicering av IT-statistik på
Internet via den webbplats som SCB administrerar.
21
Ekonomiska konsekvenser
Regeringens avser att utse sektorsmyndigheten på området för elektro-
nisk kommunikation, dvs. Post- och telestyrelsen (PTS), till tillsynsmyn-
dighet vad gäller den föreslagna lagen om nationella toppdomäner för
Sverige på Internet (se avsnitt 16). Utöver den rena tillsynsverksamheten
ankommer det på tillsynsmyndigheten att meddela de föreskrifter som
regeringen bemyndigar tillsynsmyndigheten att utfärda.
PTS sektorsansvar på området innefattar redan en bevakning av frågor
rörande bl.a. Internet. Med hänsyn till att den befintliga domän-
administrationen fungerar väl, torde själva tillsynsuppgiften innebära en
begränsad utökning av myndighetens verksamhet.
De föreskrifter myndigheten kan behöva utfärda kan avse driftssäker-
het, registerverksamhet m.m. Med hänsyn till att dokumentationen av
vad som faktiskt skall uppfyllas i verksamheten saknas, kan det initialt
finnas behov av en punktinsats för att utforma föreskrifter. Detta kommer
därefter att ske mot bakgrund av de erfarenheter som erhålls vid tillsyns-
arbetet och torde inte innebära en särskilt betungande uppgift på längre
sikt.
Enligt uppgifter från PTS kommer tillsynsverksamheten uppskatt-
ningsvis att kräva ett par årsarbetskrafter och kostnaden beräknas uppgå
till ca 1,5 miljoner kronor årligen. Vid denna bedömning har hänsyn
tagits till att tillsynsansvaret även omfattar viss omvärldsbevakning,
provverksamhet etc. PTS verksamhet med anknytning till informations-
säkerhet och förtroende för IT finansieras genom anslag från stats-
budgeten. Då den föreslagna lagen syftar till att tillgodose samhälls-
viktiga intressen och det allmännas behov av en effektiv och säker drift
av toppdomäner för Sverige gör regeringen den sammantagna bedöm-
ningen att kostnader förenade med tillsynen bör finansieras genom
anslag. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 2006 i detta syfte
föreslå en omföring av nödvändiga medel inom utgiftsområde 22 Kom-
munikationer från anslaget 37:5 Informationsteknik: Telekommunikation
m.m. till anslaget 37:1 Post- och telestyrelsen: Förvaltningskostnader för
vissa myndighetsuppgifter.
Prop. 2004/05:175
292
Tillsynsmyndighetens beslut enligt den föreslagna lagen om topp-
domäner skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Dom-
stolsprövning med anledning av lagen kan dock förväntas bli ytterst
begränsad och skall därför finansieras inom förvaltningsdomstolarnas
befintliga anslagsramar.
De föreslagna ändringarna i ledningsrättslagen medför inte några
ökade kostnader för staten eller kommunerna.
Förslaget om att ledningsrätt skall kunna upplåtas för tomma kanali-
sationer bedöms kunna medföra att något fler fastighetsägare än i dag
kommer att beröras av ledningsrättsupplåtelser. Även om antalet upp-
låtelser kan komma att öka torde denna till stor del kunna uppvägas av att
antalet samförläggningar samtidigt kan förväntas öka. Skillnaden gente-
mot nuvarande förhållanden torde dock endast bli marginell. Lednings-
rätt kan dessutom redan i dag upplåtas för kanalisationer, men då endast i
samband med att ledningsrätt upplåts för en ledning, t.ex. en sådan som
ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål.
Eventuellt kan förslagen leda till ett ökat antal lantmäteriförrättningar.
Såväl de statliga som de kommunala lantmäterimyndigheternas verksam-
heter är avgiftsfinansierade (se förordningen (1995:1459) om avgifter vid
lantmäteriförrättningar). De kan alltså få täckning för de ökade kostnader
som förslagen medför inom ramen för det nuvarande avgiftssystemet.
Förslagen kan också medföra att domstolarna blir tvungna att hantera
något fler överklagade ledningsbeslut. Antalet tillkommande mål kan
dock antas bli marginellt. De merkostnader som kan uppstå för dom-
stolsväsendet bedöms därför som försumbara och skall finansieras inom
befintliga anslag.
Regeringen avser att ge Nutek i uppdrag att stödja små och medelstora
företag genom det i avsnitt 15.10 föreslagna programmet för att främja
en IT-strategisk kompetens hos små och medelstora företag. Regeringens
avsikt är att totalt 30 miljoner kronor från anslaget 37:5 Informations-
teknik: Telekommunikation m.m, utgiftsområde 22 Kommunikationer,
fördelat under en femårsperiod, avsätts för detta ändamål. Ytterligare
70 miljoner kronor i planerad omslutning bedöms kunna finansieras av
regionala medel och från företagen själva.
Även övriga åtgärder i propositionen som kräver anslagsfinansiering
finansieras inom befintliga anslagsramar.
22
Konsekvenser för småföretag
Regeringens avsikt att ge ekonomiskt stöd till IT-kompetensutveckling i
små och medelstora företag (avsnitt 15.10) bedöms öka företagens an-
vändning av e-handel och därmed förstärka deras konkurrenskraft,
innovationer och tillväxt.
Lagförslaget om nationella toppdomäner för Sverige (avsnitt 16) torde
vara kostnadsneutralt i förhållande till små företag eftersom förslaget inte
innebär någon förändring i nuvarande ordning för tilldelning av domän-
namn, vilket torde vara den huvudsakliga användningen av toppdomäner
för småföretag.
Prop. 2004/05:175
293
För fastighetsägarnas del kommer förslagen om en utvidgad möjlighet
till andrahandsupplåtelse inom ledningsrättutrymme och möjligheten att
etablera tomma kanalisationer för framtida ledningsdragning (avsnitt 18)
att kunna bidra till att behovet av att ta i anspråk ny mark för utbyggnad
av ledningar totalt sett minskar, eftersom möjligheterna att samutnyttja
och samlokalisera olika ledningar och andra anordningar ökar. Fastig-
hetsägarna kan dock antas komma att belastas av ett visst merarbete till
följd av ett ökat antal ledningsförrättningar. De har rätt till ersättning för
upplåtelserna. Med hänsyn till att de företag (operatörer) som berörs av
förslagen inte kan anses som småföretag bedöms förslagen inte ha någon
påverkan på konkurrensförhållandet mellan små och stora företag. För de
företag som har intresse av att dra fram ledningar bör förslagen kunna
innebära bättre förutsättningar för att få till stånd ändamålsenliga lokali-
seringar. Förslagen torde också minska aktörernas kostnader för utbygg-
naden och driften av de olika ledningarna. Vissa mindre företag, som
t.ex. lantbruk och småindustrier, kan eventuellt komma att beröras av
ledningsrättsupplåtelser på sina fastigheter. Detta kan leda till en viss
ökning av de administrativa kostnaderna. Ökningen kan dock förväntas
bli marginell.
23 Författningskommentar
23.1
Förslaget till lag om nationella toppdomäner för
Sverige på Internet
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller teknisk drift av nationella toppdomäner för
Sverige på Internet samt tilldelning och registrering av domännamn
under dessa toppdomäner.
Av paragrafen framgår att lagens tillämpningsområde är begränsat till
nationella toppdomäner som avser Sverige. Det är endast beträffande
dessa som regeringarna enligt GAC:s principer (se avsnitt 16.1.5) är
ansvariga. Tillämpningsområdet för lagen är dock inte begränsat till
sådana domäner som behandlas i GAC:s principer, dvs. sådana som
betecknats enligt ISO-standarden SS-EN-3166-1: Landsbeteckningar (i
Sveriges fall se). Utanför tillämpningsområdet faller nationella topp-
domäner för andra länder (t.ex. nu) och generiska toppdomäner (t.ex.
com).
Paragrafen har behandlats i avsnitt 16.6.
Prop. 2004/05:175
294
Definitioner
2 § I denna lag avses med
domännamnssystemet: det internationella hierarkiska system som för
befordringsändamål på Internet används för att tilldela domännamn,
domän: nivå i domännamnssystemet och del av domännamn,
domännamn: unikt namn sammansatt av domäner, där en i domän-
namnssystemet lägre placerad domän står före en domän som är högre
placerad i systemet,
toppdomän: den domän som återfinns sist i ett domännamn,
nationell toppdomän: toppdomän som betecknar en nation eller en
region,
administration: teknisk drift av en toppdomän samt tilldelning och
registrering av domännamn under denna,
domänadministratör: den som ansvarar för administration av en
nationell toppdomän för Sverige,
namnserver: dator i ett elektroniskt kommunikationsnät som
programmerats så att den lagrar och distribuerar information om
domännamn samt tar emot och svarar på frågor om domännamn.
Paragrafen upptar definitioner av vissa begrepp som återkommer i lagen.
Domännamnssystemet, liksom domän, domännamn och toppdomän har
beskrivits i avsnitt 16.1.3. Ett domännamn är sammansatt av en eller fler
domäner. Varje domän består av bokstäver eller siffror eller en kombina-
tion av dessa. Även tecknet bindestreck kan ingå i kombinationen. En
domän får inte börja med bindestreck. Stor och liten bokstav tolkas lika.
Domänerna fogas samman till en sammanhängande sträng, och de olika
domänerna separeras med hjälp av tecknet punkt. Den domän som står
längs till höger kallas toppdomän, och domänen direkt till vänster om
toppdomänen kallas ofta för huvuddomän. Ett exempel är
www.nada.kth.se., där se är toppdomänen och kth huvuddomänen. Punk-
ten efter se betecknar roten (se avsnitt 16.1.3) och brukar inte skrivas ut.
Domännamnet är en beteckning för adressering av elektronisk kommuni-
kation över Internet med användande av domännamnssystemet.
Definitionen av en nationell toppdomän ansluter till definitionen i
artikel 3.2 i GAC:s principer. Lagens definition begränsas dock inte till
den beteckning som följer av ISO-standarden 3166-1: Landsbeteck-
ningar.
Med administration avses dels den tekniska driften, dels tilldelningen
och registreringen av domännamn. Vad som ingår i den tekniska driften
beskrivs närmare i avsnitt
16.7 och namntilldelningen behandlas i
avsnitt 16.8.
Den som ansvarar för administrationen av en nationell toppdomän
benämns domänadministratör, vilket begrepp motsvaras av ”Registry” i
GAC:s principer.
Med namnserver avses en dator med namnserverprogramvara. Den
fyller en servicefunktion i ett elektroniskt kommunikationsnät genom att
lagra och distribuera information om domännamn samt ta emot och svara
på domännamnsfrågor över ett sådant nät.
Prop. 2004/05:175
295
Förhållandet till personuppgiftslagen
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid
behandling av personuppgifter i administrationen av en nationell topp-
domän för Sverige, om inte annat följer av denna lag.
Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd
gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Av första stycket framgår att personuppgiftslagen gäller för behandling
av personuppgifter i administrationen av en toppdomän, utom vad gäller
de särbestämmelser som ansetts behövas i denna lag. Exempelvis gäller
personuppgiftslagens bestämmelser om information och säkerhets-
åtgärder.
Innebörden av andra stycket är dels att ett motsvarande skadestånds-
ansvar som gäller vid behandling i strid med personuppgiftslagen, skall
gälla vid behandling i strid med denna lag, dels att personuppgiftslagens
bestämmelser i 28 § om rättelse m.m. skall tillämpas även vid behandling
av personuppgifter inom administrationen av en toppdomän.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 16.7.4.
Anmälan
4 § En domänadministratör skall anmäla sin verksamhet till den myn-
dighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Domän-
administratören skall också till tillsynsmyndigheten anmäla om admi-
nistrationen helt eller delvis uppdras åt annan.
Paragrafen innebär en skyldighet för domänadministratören att anmäla
verksamheten till tillsynsmyndigheten. Regeringen eller, efter reger-
ingens bemyndigande, tillsynsmyndigheten kan meddela verkställighets-
föreskrifter om vilka uppgifter anmälan skall innehålla. Därigenom kan
myndigheten få in de uppgifter som krävs för att kunna utöva tillsyn.
Paragrafen innebär också att tillsynsmyndigheten skall informeras om
någon getts i uppdrag av domänadministratören att utföra någon del av
administrationen av toppdomänen. Detta för att tillsynsmyndigheten skall
kunna bedriva tillsyn även över denne. I anmälningsskyldigheten ligger
inte något krav på att tillsynsmyndigheten skall godkänna upplåtelsen.
Om det står klart att den till vilken uppdraget lämnats inte uppfyller t.ex.
de tekniska krav som bör kunna ställas i dessa sammanhang, kan tillsyns-
myndigheten givetvis vidta åtgärder.
Teknisk drift
5 § En domänadministratör skall bedriva verksamheten på ett säkert
och effektivt sätt i allmänhetens intresse. Domänadministratören skall
1. lagra tilldelade domännamn och andra uppgifter som är nödvän-
diga för att stödja den del av domännamnssystemet som toppdomänen
omfattar i en databas,
Prop. 2004/05:175
296
2. distribuera uppgifterna till namnservrarna för toppdomänen och se
till att informationen i dessa är korrekt och lätt tillgänglig,
3. säkerställa en fungerande trafik mellan namnservrarna och Internet,
4. upprätthålla ett effektivt skydd av uppgifterna i toppdomänen,
5. ha personal med tillräcklig kompetens och erfarenhet för verksam-
heten, samt
6. ha sådana rutiner för verksamheten som uppfyller erkända standar-
der.
I paragrafen ställs krav på att verksamheten i alla delar skall utföras på
ett säkert och effektivt sätt i allmänhetens intresse. I säkerhetskravet
ligger bl.a. kapacitet att motstå driftstörningar till följd av fysiska och
logiska hot samt personell kompetens hos driftsorganisationerna. Verk-
samheten skall, förutom att den skall vara driftsäker, tillgodose ett gott
integritetsskydd.
Effektiviteten i administrationen avser huvudsakligen faktorer som
tillgänglighet, dvs. möjligheten att utnyttja en resurs, såsom t.ex. den s.k.
DNS-tjänsten, efter behov i förväntad utsträckning och inom önskad tid,
samt användarvänlighet.
Kravet på att verksamheten skall bedrivas i allmänhetens intresse
knyter an till artikel 5.1.1 första meningen samt artiklarna 1.6, 4.2.1 och
9.1.2 i GAC:s principer.
I första och andra punkterna anges domänadministratörens grund-
läggande skyldighet att hantera den databas som krävs för att tillhanda-
hålla DNS-tjänsten, dvs. den tjänst där information tillhandahålls från
domännamnssystemet på begäran av användaren vid adressering på
Internet. Administratören är skyldig att lagra registrerade domännamn
samt motsvarande IP-adresser i toppdomänens databas. Skyldigheten
innebär vidare att de poster som behövs för att uppnå funktionalitet i
domännamnssystemet, t.ex. poster om de namnservrar som betjänar den
underliggande huvuddomän till vilka trafik skall dirigeras, skall lagras i
nämnda databas. Så sker genom att posterna sammanställs ur databasen
till en zonfil som lagras och distribueras till tjänande master- och slav-
servrar. Detta skall ske utan dröjsmål och med beaktande av de krav som
i övrigt ställs på verksamheten. Bestämmelsen har närmast stöd i
artiklarna 6.1 och 10.2.2.1 i GAC:s principer.
Den i tredje punkten uppställda skyldigheten att säkerställa en funge-
rande trafik mellan namnservrarna för toppdomänen och det globala
kommunikationsnätet Internet avser huvudsakligen tillgängligheten av
DNS-tjänsten. Skyldigheten innebär bl.a. att det skall finnas en perma-
nent anslutningsmöjlighet avseende Internetprotokollet (IP) till de namn-
servrar som tjänar den nationella toppdomänen. Skyldigheten är inte
absolut utan måste bedömas med hänsyn till vad som kan anses rimligt
utifrån bl.a. teknisk genomförbarhet. Varje avbrott i anslutningsmöjlig-
heten är alltså inte att se som ett åsidosättande av vad som åligger
domänadministratören. Punkten motsvaras närmast av artikel 10.2.2.1 i
GAC:s principer.
Den i fjärde punkten uppställda skyldigheten avser att säkerställa
skyddet för den nationella toppdomänens uppgifter, t.ex. skydd mot läs-
ning, skrivning och borttagning. I skyldigheten ligger inte endast att
skydda den information som finns lagrad i databasen utan även den
Prop. 2004/05:175
297
information som distribueras till de namnservrar som betjänar topp-
domänen. Bestämmelsen grundas närmast på artikel 10.2.2.1 i GAC:s
principer.
I femte punkten åläggs domänadministratören att ha personal med till-
räcklig kompetens och erfarenhet, vilket torde motsvara de krav som
återfinns i internationella standarder vad gäller lednings- och säkerhets-
system. Av sjätte punkten följer att administratören även i övrigt skall
tillämpa i branschen vedertagna standarder, t.ex. sådana som utarbetats
av ”Internet Engineering Task Force” (se avsnitt 16.1.4).
Paragrafen har behandlats i avsnitt 16.7.1 och 16.10.
Register
6 § En domänadministratör skall föra ett register över tilldelade
domännamn under toppdomänen och löpande upprätta säkerhetskopior
av registeruppgifterna.
Registret skall innehålla
1. domännamnet,
2. namnet på domännamnsinnehavaren och dennes postadress, tele-
fonnummer och adress för elektronisk post,
3. namnet på den som tekniskt administrerar domännamnet och dennes
postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post,
4. uppgifter om de namnservrar som är knutna till domännamnet,
samt
5. övrig teknisk information som behövs för att administrera domän-
namnet.
Uppgifterna i registret skall kunna hämtas utan avgift via Internet.
Personuppgifter får dock göras tillgängliga på detta sätt endast om den
registrerade har samtyckt till det.
Domänadministratören är personuppgiftsansvarig för behandling av
personuppgifter i registret.
Bestämmelsen utgör en särreglering i förhållande till personuppgiftslagen
som i berörda delar ger vika för nu aktuell reglering.
Första stycket i bestämmelsen slår fast den grundläggande skyldig-
heten att föra ett register över beviljade domännamn. Som ett ytterligare
led i säkerställandet av Internets funktion föreskrivs att säkerhetskopior –
dvs. i praktiken ytterligare exemplar av en fil eller andra uppgifter som
sparas på ett annat ställe – av registeruppgifter skall upprättas, för att
användas om ”originalet” blir förstört.
I andra stycket anges vilka uppgifter som skall finnas med i registret.
Av tredje stycket framgår att domänadministratören är skyldig att se
till att uppgifterna i registret kan hämtas utan avgift via Internet. Med
detta avses att det skall vara möjligt för en användare att på Internet söka
efter uppgifter om ett domännamn. Grunden för denna skyldighet är att
det vid behov snabbt och effektivt skall kunna skapas kontakt mellan
t.ex. olika domännamnsinnehavare för att säkerställa Internets funktion
och säkerhet. Den registrerades samtycke krävs dock för att lägga ut per-
sonuppgifter på Internet.
Prop. 2004/05:175
298
Eftersom den föreslagna lagen till viss del innehåller avvikelser från
personuppgiftslagen har det i fjärde stycket klargjorts att domänadmi-
nistratören är personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i
registret. Med ansvaret följer av såväl personuppgiftslagen och den före-
slagna lagen vissa åligganden, såsom ett ansvar för att behandlingen av
personuppgifter sker i enlighet med respektive lags bestämmelser.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 16.7.2 och 16.7.4.
Tilldelning av domännamn
7 § En domänadministratör skall fastställa och ge offentlighet åt sina
regler för tilldelning, registrering, avregistrering och överföring av
domännamn under toppdomänen. Reglerna skall utformas så att för-
farandet är öppet och icke-diskriminerande, med särskilt beaktande av
1. skyddet för den personliga integriteten,
2. användarnas intressen och andra allmänna intressen, samt
3. utvecklingen inom Internetområdet.
Domänadministratören skall tillhandahålla ett effektivt förfarande för
lösning av tvister om tilldelning av domännamn.
Bestämmelsens första stycke innehåller dels en förpliktelse för en
domänadministratör att fastställa och offentliggöra regler för tilldelning
av domännamn under toppdomänen, dels övergripande krav på regel-
verket och angivande av vissa intressen som särskilt skall beaktas vid
utformandet.
Reglerna skall vara utformade så att namntilldelningen sker på ett sätt
som ger möjlighet till insyn och garanterar att diskriminering inte sker.
Vissa av de intressen som enligt paragrafen skall beaktas vid fastställan-
det av regelverket följer till viss del redan av annan lag. Detta är exem-
pelvis fallet med första punkten i första stycket där det talas om skyddet
för den personliga integriteten. Att administratören enligt andra punkten
skall beakta användarnas intressen innebär exempelvis att regelverket bör
utformas på ett sätt som medger så många som möjligt att registrera
domännamn under toppdomänen. I att iaktta allmänna intressen kan ligga
att administratören av toppdomänen kan reservera vissa ord. Detta kan
bl.a. gälla kommunnamn och liknande beteckningar, men också sådana
ord som kan användas i vilseledande syfte och som därför getts ett sär-
skilt skydd i lag. Så är exempelvis fallet med vissa titlar, såsom advokat
och läkare. Vid en bedömning av vilka ord som skall tas upp på en lista
som reserverade bör man emellertid vara restriktiv, eftersom varje sådan
åtgärd måste vägas mot det övergripande kravet om att förfarandet skall
vara öppet och icke-diskriminerande.
Skyldigheten att tillhandahålla ett förfarande för tvistlösning i andra
stycket står i överensstämmelse med artikel 9.1.6 i GAC:s principer.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 16.8.
Prop. 2004/05:175
299
Överföring av uppgifter
8 § En domänadministratör skall se till att uppgifterna i den databas
som anges i 5 § 1 och det register som anges i 6 § överförs till tillsyns-
myndigheten.
Av paragrafen, som har sin utgångspunkt i artikel 9.1.5 i GAC:s
principer, följer att vitala uppgifter, som en säkerhetsåtgärd, skall till-
handahållas tillsynsmyndigheten för förvaring. Genom bemyndigandet i
9 § kan föreskrivas hur uppgifterna skall hållas aktuella hos myn-
digheten.
Paragrafen behandlas i avsnitt 16.7.3.
Bemyndigande
9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får meddela föreskrifter om
1. på vilket sätt skyldigheter enligt 5 § skall fullgöras,
2. register och säkerhetskopior enligt 6 §, samt
3. överföring enligt 8 §.
Genom paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldig-
heter beträffande den tekniska driften skall fullgöras, om det offentliga
registret och om de regler som närmare skall gälla för tillhandahållande
av uppgifterna i databasen för DNS-tjänsten och det offentliga registret.
Föreskrifterna kan exempelvis gälla förvaring av säkerhetskopior eller
hur deponering närmare skall gå till. Föreskrifterna bör utformas med
särskilt beaktande av ICANN:s riktlinjer.
Tillsyn
10 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen
och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
11 § En domänadministratör skall på tillsynsmyndighetens begäran
lämna den information och bereda den tillgång till utrustning och annat
som behövs för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen få tillträde
till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verk-
samhet som omfattas av denna lag bedrivs.
12 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs
för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen.
Beslut om föreläggande får förenas med vite.
13 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofog-
demyndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid
Prop. 2004/05:175
300
gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som
avses i 16 kap. 10 § den balken.
Tillsynsmyndigheten har i uppgift att övervaka att domänadministra-
törerna uppfyller lagens krav. Tillsynsverksamheten träffar till följd av
regleringen i 1 § andra stycket även den som på uppdrag av administra-
tören, helt eller delvis, rent faktiskt administrerar toppdomänen.
I bestämmelserna ges de befogenheter som tillsynsmyndigheten måste
ha för att kunna utföra sitt uppdrag. Tillsynsmyndighetens möjligheter att
få nödvändig information om tillsynsobjektets verksamhet samt att få
tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen är grundläggande för
en effektiv tillsyn.
Skyldigheten i 11 § första stycket att lämna tillsynsmyndigheten
information, som alltså gäller annan information än den som behandlas i
8 §, kan gälla såväl generell information som information i ett särskilt
fall. Emellertid gäller informationsskyldigheten endast i den mån den
behövs för tillsynsverksamheten. Skyldigheten att tillhandahålla myndig-
heten utrustning och annat som behövs för tillsynen kan gälla sådan ut-
rustning, t.ex. datorer, som förvaras på ett sådant sätt att tillsynen annars
kan försvåras eller omöjliggöras, t.ex. i bostäder.
Rätten i 11 § andra stycket för tillsynsmyndigheten att få tillträde till
områden, lokaler och andra utrymmen motsvaras av en skyldighet för
administratören av toppdomänen att tillhandahålla begärt tillträde. Även
om förhållandet inte uttrycks direkt i lagtexten skall det intrång som till-
trädet innebär stå i proportion till behovet av åtgärden för tillsynsverk-
samhetens bedrivande.
Bestämmelserna i 12 § anger vilka åtgärder som får tillgripas av myn-
digheten. Den får själv bestämma när ett föreläggande skall förenas med
vite. Det normala är givetvis att myndigheten dessförinnan försökt få till
stånd frivillig rättelse. I fråga om föreläggande och utdömande av vite är
lagen (1985:206) om viten tillämplig.
I sista hand kan myndigheten enligt 13 § få verkställighet hos krono-
fogdemyndigheten. De bestämmelser i utsökningsbalken som därvid
skall tillämpas avser frågor om verkställighet av förpliktelser som inte
avser betalningsskyldighet samt frågor om verkställighet av beslut om
kvarstad eller andra säkerhetsåtgärder.
Tillsynsverksamheten har behandlats i avsnitt 16.10.
Verksamhet i krig
14 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utom-
ordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför
Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får
regeringen meddela de föreskrifter om administrationen av en nationell
toppdomän för Sverige som behövs med hänsyn till landets försvar eller
säkerhet i övrigt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov
av adressering med användande av domännamnssystemet under sådana
förhållanden som anges i första stycket.
Prop. 2004/05:175
301
Paragrafen gör det möjligt för regeringen att enligt 13 kap. 6 § regerings-
formen under krig och vissa därmed likartade förhållanden samt i freds-
tid meddela föreskrifter enligt vad som framgår av lagtexten och som
annars skulle meddelas i lag. Paragrafen kompletterar motsvarande
stadgande i 1 kap. 8 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Förhållandet mellan den lagen och den här föreslagna lagen behandlas i
avsnitt 16.4.1 och 16.5.
Överklagande
15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
16 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i be-
slutet.
Paragraferna reglerar rätten att överklaga tillsynsmyndighetens beslut
enligt lagen. Det kan inte uteslutas att skyndsamma ingripanden krävs,
varför besluten bör gälla omedelbart. Överklagandeinstansen har dock
enligt allmänna förvaltningsprocessrättsliga regler möjlighet att inhibera
ett beslut.
23.2
Förslaget till lag om ändring i jordabalken
2 kap. 1 §
Ändringen i paragrafen utgör en följdändring med anledning av införan-
det av nya 2 a § ledningsrättslagen (1973:1144). Den innebär att ordet
”ledning” i andra stycket kompletteras med uttrycket ”eller annan
anordning”.
23.3
Förslaget till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988)
7 kap. 2 §
Ändringen är av samma slag som ändringen i jordabalken. Paragrafen har
också ändrats redaktionellt.
Prop. 2004/05:175
302
23.4
Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144)
1 §
Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om ledningsrätt.
Ändringarna, som är en följd av införandet av nya 2 a §, innebär att
ledningsrätt skall kunna meddelas inte bara för ledningar utan även för
sådana anordningar som anges i 2 a §.
2 a §
I paragrafen, som är ny, har tagits in bestämmelser om att det skall vara
möjligt att upplåta ledningsrätt även för tunnlar, kulvertar, rör eller andra
liknande anordningar (s.k. kanalisationer) som anläggs för att senare dra
fram och använda ledningar. Frågan har behandlats i avsnitt 18.2.2.
Utgångspunkten för första stycket är att ledningsrätt även skall kunna
upplåtas för tunnlar, kulvertar, rör och andra liknande anordningar, under
förutsättning att anordningen är avsedd att senare användas för att dra
fram en ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för all-
mänt ändamål, allmän svagströmsledning eller en elektrisk starkströms-
ledning (se 2 § första stycket 1 och 2) genom den.
De nya reglerna innebär alltså att ledningsrätt kan upplåtas för en tom
kanalisation. Någon ledningsdragning behöver visserligen inte vara
aktuell vid tidpunkten för förrättningen. Det krävs dock att det enda
syftet med anordningen är att den skall användas för att senare dra fram
en sådan ledning som anges i 2 § första stycket 1 eller 2 genom den. Av-
sikten är att det skall finnas en realistisk plan som talar för att det
kommer att dras fram en sådan ledning genom kanalisationen.
I de nu aktuella fallen gäller även allmänna bestämmelser om villkor
för upplåtelse av ledningsrätt. Dessa bestämmelser innebär bl.a. att led-
ningsrätt inte får upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på
annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild
synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den (6 §). Vid en
prövning som avser en ledningsrätt av det nya slaget kan det finnas
anledning att överväga bl.a. dels i vilken utsträckning en sådan lednings-
rätt kan bidra till att en planerad ledningsdragning kan genomföras på ett
enklare och mer kostnadseffektivt sätt, dels väga de skäl som talar för
ledningsrättsupplåtelse mot allmänna och enskilda skäl som talar där-
emot, såsom fastighetsägarens intresse av att disponera över utrymmet
(se vidare vad som anförs i avsnitt 18-4.2.2.).
I ledningsrätten för kanalisationen ingår även rätten att dra fram och
använda ledningar av det slag som anges i 2 § första stycket 1 eller 2 i
den utsträckning som bestäms vid förrättningen. Detta följer av andra
stycket. Något medgivande från fastighetsägaren eller nytt ledningsbeslut
för framdragningen av själva ledningen krävs alltså inte. Om ledningsrätt
meddelas för en tom kanalisation, skall det i ledningsbeslutet anges den
tid inom vilken kanalisationen skall vara utförd. Däremot behöver det
inte anges någon tid inom vilken ledningen skall vara framdragen i kana-
lisationen. Det krävs emellertid att det i ledningsbeslutet för kanalisa-
tionen angetts bl.a. antalet och typ av ledningar som får dras fram i
kanalisationen (jfr. 22 § och kommentaren till den paragrafen). Detta är
betydelsefullt eftersom intrånget för fastighetsägaren får anses vara
Prop. 2004/05:175
303
beroende av t.ex. antalet ledningar, då kravet på underhållsåtgärder m.m.
därmed normalt ökar. Det har också direkt betydelse för den ersättning
som skall fastställas för intrånget. Ersättningen skall fastställas så att den
motsvarar det maximala intrång som såväl kanalisationen som en
framtida ledning kan ge upphov till. Om det behövs i det enskilda fallet,
kan i ledningsbeslutet meddelas föreskrift om att ledningshavaren skall
vara skyldig att underrätta fastighetsägaren innan framdragningen av en
ledning påbörjas (se 22 § första stycket 7).
11 a §
I paragrafen regleras i vilka fall som lantmäterimyndigheten får besluta
om att en ledningsrättshavare skall ha rätt att låta annan dra fram och
använda ledningar, främst sådana som ingår i ett elektroniskt kommuni-
kationsnät för allmänt ändamål. Ändringen i paragrafen har behandlats i
avsnitt 18.2.3.
Genom ändringen i första stycket utvidgas möjligheten att göra s.k.
andrahandsupplåtelser. Det blir nu möjligt för alla ledningsrättshavare att
göra andrahandsupplåtelser, om lantmäterimyndigheten har förordnat om
det. Sådana får dock även fortsättningsvis endast avse ledning som ingår
i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål eller allmän svag-
strömsledning (se 2 § första stycket 1). Även i övrigt skall de nuvarande
reglerna om andrahandsupplåtelser tillämpas på beslut om andrahands-
upplåtelser enligt den nya bestämmelsen (se prop. 2003/04:136 s. 17–25
och 29–31).
Det bör understrykas att en andrahandsupplåtelse ger ledningsrättsha-
varen rätt att låta någon annan dra fram och använda ytterligare led-
ningar inom det upplåtna utrymmet. Det innebär i sin tur bl.a. att i de fall
som ledningsrätten avser en tom kanalisation enligt 2 a §, får den ledning
som upplåtits i andra hand inte dras fram innan ledningsrättshavaren
själv har dragit fram en ledning som omfattas av ledningsbeslutet för
kanalisationen. Det är alltså inte möjligt att dra fram en ledning i en tom
kanalisation med stöd av en andrahandsrätt. Frågan om underrättelse till
fastighetsägaren om när andrahandsupplåtelsen utnyttjas för en lednings-
dragning enligt förevarande bestämmelse bör, vid behov, regleras i led-
ningsbeslutet (jfr. 22 § andra stycket 8 och prop. 2003/04:136 s 36).
Den nuvarande bestämmelsen i första stycket sista meningen har
flyttats till ett nytt andra stycke. Bestämmelsen i nuvarande andra stycket
har därför flyttas till ett nytt tredje stycke. Någon ändring i sak är inte
avsedd. Vissa andra redaktionella ändringar har också gjorts.
22 §
I paragrafen finns bestämmelser om ledningsbeslut. Ändringen i para-
grafen har behandlats i avsnitt 18.2.2.
Den nuvarande bestämmelsen i tredje stycket har flyttats till ett nytt
fjärde stycke. I det nya tredje stycket har införts en bestämmelse om vad
ett ledningsbeslut avseende sådana anordningar (kanalisationer) som an-
ges i nya 2 a § skall innehålla. Av hänvisningen till andra stycket 1 och 7
i första punkten framgår att det i ledningsbeslutet bl.a. skall anges kanali-
sationens ändamål och huvudsakliga beskaffenhet samt vad som i övrigt
behöver föreskrivas rörande kanalisationen. Av hänvisningen till andra
stycket 2 och 6 i andra punkten framgår att det också skall anges vilket
Prop. 2004/05:175
304
utrymme som upplåts för kanalisationen (och därmed, indirekt, den där-
med avsedda ledningen) samt den tid inom vilken kanalisationen skall
vara utförd.
Eftersom ledningsrättshavaren genom ledningsbeslutet för kanalisatio-
nen även får rätt att, utan nytt ledningsbeslut eller medgivande från fas-
tighetsägaren, dra fram och använda ledningar i kanalisationen i den
utsträckning som bestämts vid förrättningen (se 2 a § andra stycket),
skall det i ledningsbeslutet även anges den framtida ledningens ändamål
och huvudsakliga beskaffenhet (se andra stycket 1). Däremot skall det
inte anges någon tid inom vilken den framtida ledningen skall vara fram-
dragen. En sådan tid skall endast anges för kanalisationen. Detta följer av
tredje stycket 2 (jfr. även kommentaren till 2 a §).
Ledningsbeslutet skall också innehålla bl.a. beslut om inlösen och de
övriga villkor som behövs (andra stycket 3 och 7). Vilka villkor som är
påkallade får avgöras med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet,
t.ex. kanalisationens eller den därmed avsedda ledningens karaktär och
fastighetens användning. Vid behov kan det i ledningsbeslutet t.ex. tas in
en föreskrift om att ledningsrättshavaren skall vara skyldig att underrätta
fastighetsägaren innan ledningsdragningen genomförs.
Övriga ändringar
Ändringarna i övrigt föranleds av nya 2 a § och innebär att orden ”led-
ning”, respektive ”ledningen” i förekommande fall ersätts med orden
”ledning eller sådan anordning som avses i 2 a §”, ”ledning eller annan
anordning” respektive ”ledningen eller anordningen”. Vissa redaktionella
ändringar har också gjorts.
23.5
Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation
7 kap. 10 a §
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om att tillsynsmyndigheten
får besluta att inte ta upp en tvist till prövning om det med hänsyn till den
frågeställning som tvisten aktualiserar är lämpligare att den avgörs
genom en åtgärd inom ramen för den allmänna tillsynen. Bestämmelsen
har, i enlighet med Lagrådets förslag, placerats som en ny 10 a § före
11 §. Ändringen i paragrafen har behandlats i avsnitt 19.4.
Utgångspunkten för första stycket är att tillsynsmyndigheten kan vägra
att ta up en tvist för avgörande, om det är lämpligare att myndigheten
behandlar den frågeställning som aktualiserats genom en åtgärd inom
ramen för den allmänna tillsynen. Om myndigheten beslutar att inte ta
upp tvisten har parterna inte rätt att överklaga det beslutet (se
kommentaren till 8 kap. 21 §).
Av andra stycket följer att om myndigheten inte beslutat i tillsyns-
frågan inom fyra månader skall den ändå efter en ny ansökan av någon
av parterna pröva tvisten.
Prop. 2004/05:175
305
7 kap. 11 §
I paragrafen finns bestämmelser om att tillsynsmyndigheten får hänskjuta
en tvist för medling om det med hänsyn till tvistens beskaffenhet är
lämpligare.
Ändringen i paragrafen utgör ett förtydligande med anledning av infö-
randet av nya 10 a § och har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
8 kap. 21 §
I paragrafen anges vilka beslut av tillsynsmyndigheten som inte får över-
klagas. Ändringen i paragrafen har behandlats i avsnitt 19.4.
Ändringen innebär att ett beslut om att inte ta upp en tvist för avgö-
rande enligt 7 kap. 10 a § första stycket inte får överklagas.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
306
Utvärderingar av IT-politiken
Trafikutskottet underströk (bet. 1999/2000:TU) i samband med beslutet
om prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla, vikten av upp-
följning och utvärdering av såväl det IT-politiska målet som IT-politi-
kens inriktning. Stora delar av målen har på regeringens uppdrag (reger-
ingsbeslut den 21 november 2002, dnr N2002/9592/ITFoU) därefter
utvärderats av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS), som lämnade
en rapport i november 2003.
Vidare har regeringen givit Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag
att studera måluppfyllelsen av de 18 inriktningsmålen i prop.
1999/2000:86 (regeringsbeslut den 9 september 2004, dnr N2004/5931
/ITFoU). ESV har även gjort en kompletterande bedömning av målupp-
fyllelsen av det IT-politiska målet att Sverige som första land skall bli ett
informationssamhälle för alla.
ITPS:s och ESV:s utvärderingar presenteras nedan i sammandrag, upp-
delat i vilken typ av mål som utvärderats. Vidare ges en kort samman-
fattning av vissa övriga delar av ITPS mycket omfattande material. I
övrigt återkommer slutsatserna från ITPS i vissa fall i samband med
regeringens bedömningar. Slutligen presenteras ett dokument om IT-
politiken på EU-nivå.
IT-politiskt mål: Ett informationssamhälle för alla före alla
andra länder
ITPS utvärdering av målet
Sverige har enligt ITPS lyckats relativt bra med ett brett deltagande i IT-
samhället. Ett mått på IT-användningen är att andelen av befolkningen
som använder Internet har ökat från 76 till 82 procent mellan 2000 och
2003. År 2004 har denna andel ökat ytterligare. Omkring 75 procent av
alla i åldern 16–74 år använder Internet en gång i veckan eller oftare.
ITPS konstaterar dock att det finns skillnader i IT-användning mellan
olika grupper, s.k. digitala klyftor.
Den största klyftan gäller åldern; andelen äldre (40–64 år) som använ-
der Internet är väsentligt lägre än bland yngre personer (16–39 år).
Denna klyfta har minskat något under perioden, men bara marginellt. Ut-
bildningsklyftan är den näst största klyftan, dvs. högutbildade använder
Internet mer än personer med lägre utbildning. Även denna klyfta har
minskat något under perioden men är fortfarande påtaglig. Den tredje
största klyftan går mellan personer med svenskt och utländskt ursprung.
Skillnaden mellan dessa båda grupper har ökat under perioden. Inkomst-
klyftan kommer därnäst; denna har dock minskat marginellt mellan 2000
och 2003. Den minsta av de fem särskilt studerade klyftorna går mellan
män och kvinnor. Skillnaden var betydligt större 2000 men har till 2003
nästan halverats. ITPS anser att den tröghet med vilken de stora ålders-
och utbildningsklyftorna minskar är bekymmersam men att det kanske
mest oroande är att Internetanvändningen hos personer med utländsk
bakgrund inte ökar i lika hög takt längre i jämförelse med andra grupper.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
307
För att studera måluppfyllelsen av det övergripande målet att Sverige
skall vara ett informationssamhälle för alla före alla andra, har ITPS jäm-
fört Sverige med andra länder. I internationella jämförelser av en rad
kriterier som belyser OECD-ländernas IT-utveckling hamnar Sverige
relativt högt upp men har förlorat de flesta tätpositionerna från 2000.
Jämförelserna avser bland annat hushållens datorinnehav, Internettillgång
och bredbandsaccess. Sverige ligger bland de främsta bland IT-natio-
nerna men det finns några länder före oss i alla dessa kategorier.
ESV:s utvärdering av målet
Att skapa ett IT-samhälle för alla
Uppfyllelsen av målet ett IT-samhälle för alla kan bedömas genom en
analys av de områden som i den förra IT-propositionen pekas ut som sär-
skilt angelägna i inriktningsmålen för IT-politiken, dvs. sysselsättning,
regional utveckling, demokrati och rättvisa, livskvalitet, jämställd och
mångfald samt effektiv statsförvaltning. ESV framhåller i sin genomgång
att det övergripande målet i för sig inte kan anses nått men att utveck-
lingen i betydande utsträckning har förts i rätt riktning. Det har för flera
av de underliggande målen utformats både en metodik och institutioner
för att driva arbetet vidare.
Att vara först av alla länder
ESV anser att även om Sverige inte är bäst inom alla IT-politiska om-
råden så är det mycket som tyder på att Sverige i relation till andra IT-
mogna länder lyckats tämligen väl med att få en brett förankrad IT-
utveckling. Sverige ligger fortfarande bland de allra bästa länderna inom
de flesta områden. Sverige ligger i ”tätklungan” men frågan är, som även
ITPS påpekat, var målet ligger. ESV menar att en operationalisering av
begreppet ”IT-samhälle” krävs för att det skall vara möjligt att göra en
mer precis bedömning av om i vilken mån det övergripande målet nås.
ESV:s utvärdering av de IT-politiska inriktningsmålen
I prop. 1999/2000:86 fanns 18 allmänpolitiska inriktningsmål för IT-poli-
tiken. Utfallet av dessa har bedömts av ESV. Denna målkatalog inleddes
med ”Vägledande inriktning för IT-politiken skall vara att…” varefter
nedanstående 18 målformuleringar följde:
1. främja tillväxt genom att öka den svenska IT-sektorns internationella
konkurrenskraft
Målet om en konkurrenskraftig svensk IT-sektor hänger nära samman
med flera av de andra IT-politiska inriktningsmålen nedan. Enligt ESV är
det en rimlig bedömning att de statliga åtgärderna haft betydelse för den
positiva utvecklingen av konkurrenskraften. Det finns inga indikatorer på
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
308
att den förda IT-politiken skulle skapa hinder för utvecklingen eller mot-
verka målet.
2. främja tillväxt genom att bidra till nya marknader, fler jobb och ökad
produktivitet
Detta delmål är mycket nära kopplat till målet om IT-sektorns interna-
tionella konkurrenskraft. Den statliga IT-politiken har inte bestått av in-
satser direkt riktade till IT-sektorn, varken före eller efter sektorns ned-
gång i början av 2000-talet. IT-politikens satsningar för att främja med-
borgares och företags tillgång till dator och Internet, IT-kunskap och tillit
till tekniken, kan dock påverka IT-sektorn indirekt i positiv riktning. När
dess varor och tjänster efterfrågas uppstår nya marknader och fler kan få
jobb inom IT-sektorn. Det mest troliga är att IT-politiken bidragit till en
ökade IT-användning och efterfrågan på IT-marknadens varor och tjäns-
ter. Satsningar på bland annat bredband och 3G-utbyggnad har utan tve-
kan bidragit till att företag och individer har fått ökad tillgång till effek-
tivt fungerande teknik. Ett antal små och medelstora företag samt företag
i Norrlands inland har kunnat erhålla stöd för att höja sin IT-kompetens
genom det statliga stöd som administrerats av Nutek. Personaldatorrefor-
men har varit en viktig insats för att höja yrkesverksammas IT-kom-
petens och göra dator och Internet tillgängligt för alltfler människor. En
rimlig, samlad bedömning är därför att IT-politikens insatser för att öka
individers och företags tillgång till och användning av IT, varit
framgångsrik under perioden. Den förda politiken har haft en positiv
inverkan på IT-sektorn såväl under expansionsfasen som under åren av
tillbakagång.
Har den ökade IT-användningen lett till ökad produktivitet? Det råder
relativt stor enighet om att IT bidragit till ökad arbetsproduktivitet och
därmed bidragit till ekonomisk tillväxt. Detta beror till stor del på den
s.k. kapitalfördjupning som blir följden då IT växer snabbare än arbets-
insatsen. De ständigt fallande priserna på IT-produkter och -tjänster är
således en viktig förklaring till en ökning av arbetsproduktiviteten i den
IT-användande sektorn.
3. främja tillväxt genom att öka den elektroniska handeln
Statskontorets och Svenska kommunförbundets uppföljningar visar att
det fortfarande är ett mycket litet antal myndigheter som är involverade i
elektronisk handel (eller e-affärer), dvs. köper varor och tjänster över
Internet eller har elektronisk ekonomiadministration, såsom elektronisk
hantering av fakturor. År 2003 hade endast drygt 9 procent av de statliga
myndigheterna initierat projekt för e-handel, eller försöksprojekt på om-
rådet. Hela 76 procent av de tillfrågade myndigheterna hade dock inga
konkreta planer på att införa e-handel, bl.a. av resursskäl, brist på kompe-
tens eller för att de inte såg nyttan av detta. Bland kommunerna har unge-
fär en tredjedel infört någon form av elektronisk handel.
När det gäller e-handel mellan företag samt hushållens e-handel har
användning av Internet för kommersiella syften ökat snabbt under
1990-talet och början av 2000-talet. Bankerna är ett exempel på företag
som utvecklat möjligheter för kunderna själva att via Internet sköta sina
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
309
konton och göra betalningar. Undersökningar visar att ca 10 procent av
hushållen regelbundet skötte sina bankärenden via Internet 1999. År
2004 angav hela 40 procent av åldersgruppen 16–74 år att de använder
Internetbank, vilket alltså innebär en avsevärd ökning de senaste åren.
Även när det gäller konsumenternas elektroniska affärer på andra om-
råden ser vi en tydlig ökning, om än inte lika kraftig som man för-
utspådde i slutet av 1990-talet. Andelen av hushållen som någon gång
handlat varor via Internet var 1999 ca 12 procent, vilket har ökat till ca
23 procent 2003.
I vilken mån beror utvecklingen av e-handel på den förda politiken?
Den offentliga sektorn har ännu inte en särskilt framträdande roll som
föregångare inom elektronisk handel. Statens åtgärder för att öka med-
borgarnas tillgång till dator och Internet bedöms emellertid ha en avgö-
rande betydelse för de goda tekniska förutsättningarna för elektronisk
handel mellan företag och konsumenter.
4. främja sysselsättning genom att öka anställbarheten genom att ge IT-
utbildning med hög kvalitet på alla nivåer
IT-stött lärande har inte slagit igenom som den dominerande pedagogi-
ken. I grundskolan och gymnasieskolan ökar tillgången till datorer, både
antalet per skola och per elev. Sverige står sig bra i internationella jäm-
förelser av datortillgången i skolan. Man bör dock vara medveten om att
det troligtvis fortfarande är så att skolelevers IT-kompetens och förmåga
att använda tekniken i hög grad beror på tillgång till IT i hemmet.
Skolornas datortillgång och pedagogiska stöd är inte den mest avgörande
orsaken till utvecklingen av elevers datorkunskaper.
Genom projektet IT i skolan (ITiS) har ett stort antal lärare fått tillgång
till egen dator vilket lett till att IT-kompetensen breddats avsevärt bland
lärarna. Detta är en viktig förutsättning för att IT skall kunna bli ett fun-
gerande pedagogiskt verktyg.
Det är svårt att göra en sammantagen bedömning av hur väl IT
utvecklats som pedagogiskt instrument i högskolan eftersom satsningarna
varierar stort mellan olika högskolor. Ett område som väcker oro är lärar-
utbildningarna samt lärarnas fortbildning inom IT. Högskoleverkets
undersökningar visar att ett stort antal av de nyutexaminerade lärarna inte
är nöjda med de kunskaper de fått under utbildningen om hur man kan
använda IT i undervisningen. Det är tveksamt om det i dag finns en fun-
gerande grund- och fortbildning i IT och lärande för landets alla lärare.
Finns IT-utbildning med hög kvalitet på alla nivåer? Befintliga IT-
utbildningar håller en acceptabel eller god kvalitet. Det är dock tveksamt
om målet om ”IT-utbildning på alla nivåer” är helt uppfyllt, dvs. om
statens insatser är tillräckliga när det gäller att höja IT-kompetensen
bland olika grupper. Statens satsningar på IT-utbildning för personer som
står utanför arbetsliv och studier inom det ordinarie utbildningsväsendet
är fragmentariska. Satsningarna på att bidra till höjd IT-kompetens bland
yrkesverksamma är heller inte särskilt omfattande i dag. Undersökningar
visar att många företag upplever det som ett problem att personalen har
otillräckliga kunskaper på IT-området. Likaså anser en relativt stor andel
av yrkesverksamma personer att de inte har tillräcklig IT-kompetens för
sina arbetsuppgifter.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
310
5. främja regional utveckling genom att bidra till att skapa förutsät-
tningar för tillväxt i hela landet genom en bra IT-infrastruktur
Det råder ingen tvekan om att Sverige kommit långt i arbetet med en väl
fungerande IT-infrastruktur som täcker hela landet. Rimligen lägger
statens insatser en effektiv grund för företagande i glesbygd så väl som i
andra regioner. Det är dock inte troligt att de beslut och åtgärder som
genomförts under sent 1990-tal och 2000-talets första år redan har givit
regional tillväxt i landet. Det finns dessutom en rad oklarheter kring det
faktiska orsakssambandet mellan en väl fungerande IT-infrastruktur och
nyetablering och företagens överlevnad i glesbygdsområden.
6. främja demokrati och rättvisa genom att öka allas möjlighet till in-
formation om offentlig verksamhet och delaktighet i politiska beslutspro-
cesser, både i Sverige och i övrigt inom EU genom användning av IT
I februari 2004 presenterade Justitiedepartementets arbetsgrupp för IT
och demokrati (Ju 2002:E) ett förslag till strategi för att minska de digi-
tala klyftorna. Strategin baseras på en s.k. IT-trappa där följande sex
trappsteg ingår, som visar orsakerna till skillnader i IT-användning
mellan olika grupper och vilka åtgärder som krävs i olika steg:
1. tillgång till Internet
2. basal kunskap om hur man använder Internet
3. möjlighet att koppla upp sig mot Internet med snabb och driftsäker
anslutning till rimlig kostnad
4. tillgång till begriplig och tillgänglig information på Internet
5. förmåga att tolka, analysera och värdera information från Internet
6. kunskap och förmåga att använda Internet i demokratiska samman-
hang.
Enligt ESV har regeringen genom utvärderingar och uppföljningar
analyserat utvecklingen och identifierat utvecklingssteg, åtgärder och in-
satser. Målet har kompletterats med strategier som förtydligar en riktning
och de olika stegen kan efterhand stämmas av med en rimlig nivå på för-
väntat utfall. Mot den bakgrunden bör måluppfyllelsen av inriktnings-
målet i detta fall bedömas som att man nått en bit på väg.
7. främja demokrati och rättvisa genom att bidra till ett aktivare med-
borgarskap genom att IT skapar nya möjligheter att använda yttrande-
friheten
Bedömningen bör ske i ljuset av bestämmelser i förvaltningslagen
(1986:223). Det gäller bestämmelserna om serviceskyldighet (4–5§§)
och om motiveringar av beslut (20 §): ”Ett beslut varigenom en myndig-
het avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt utgången,
om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.” När det gäller
tillgången till relevant basinformation via olika offentliga institutioners
hemsidor har mycket skett. Utvecklingen är generellt sett mycket positiv
eftersom tillgången ökar och alltfler myndigheter lägger ut rapporter och
dokument. Den positiva utvecklingen av måluppfyllelsen riskerar dock
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
311
att brytas när hemsidor utvecklas så att de blir mer komplicerade och
svårtillgängliga för användaren.
8. främja demokrati och rättvisa genom att tillvarata IT:s möjligheter att
bevara och utveckla kultur, kulturarv och språk i Sverige
ESV:s bedömning av hur detta mål uppfyllts grundas på en bedömning
av i vilken mån statliga insatser har givits ett konkret innehåll i form av
exempelvis målformuleringar samt utpekande av det offentliga åtagandet
och det operativa ansvaret.
För ett nationellt samordnat biblioteketsväsende börjar barriärbrytande
mål formuleras. Dock efterlyses en ansvarig institution och en strategi för
det fortsatta arbetet. Inom medieområdet har propositioner lagts som rör
de analoga och digitala TV-sändningarna samt de TV- och radio-
relaterade frågor som inkluderas i lagen om elektronisk kommunikation.
Ett flertal utredningar har genomförts eller pågår, bland annat en översyn
av närradion, om digital-radions framtid samt en översyn av radio- och
TV-lagen och lagen om koncessionsavgiften.
ESV konstaterar sammanfattningsvis att rörelseriktningen överens-
stämmer med målet och att det finns aktörer och institutioner med opera-
tivt ansvar för att driva och följa utvecklingen.
9. främja demokrati och rättvisa genom att inte otillbörligt kränka män-
niskors integritet när IT används
Detta övergripande mål har operationaliserats genom verksamhetsmål för
vissa utpekade myndigheter, såsom Datainspektionen. Detta är enligt
ESV en viktig utgångspunkt för en positiv utveckling i enlighet med
målet. I regeringens rapportering till riksdagen i budgetpropositionen för
2004 bedömer regeringen måluppfyllelsen för Datainspektionen som ”att
någon grund inte föreligger för att konstatera att angivna mål inte skulle
ha uppnåtts”. Regeringen konstaterar också att mål och återrapporterings-
krav utvecklas successivt så att ökad tonvikt läggs vid analyser och
bedömningar av de samlade effekterna av verksamheten. De nuvarande
allmänna målen för Datainspektionen behöver emellertid också, enligt
regeringen, kompletteras med uppföljningsbara produktionsmål som
tydligare anger vilka insatser som bör prioriteras under det aktuella
budgetåret.
10. främja livskvalitet genom att öka individernas välfärd genom an-
vändningen av IT i vardags- och arbetslivet
11. främja livskvalitet genom att höja utsatta gruppers livskvalitet genom
användning av IT
Målen att öka individers välfärd genom användning av IT och att särskilt
höja utsatta gruppers livskvalitet, hänger nära samman med varandra.
Statens satsningar på att öka tillgängligheten till en effektivt fungerande
IT-infrastruktur bidrar i viss mån till förbättrade möjligheter för alla att
använda tekniken, oavsett om man tillhör en mer utsatt grupp eller ej. För
vissa personer med funktionshinder och personer som bor i glesbygd
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
312
bidrar tekniken till ett minskat beroende av geografisk närhet samt under-
lättar kommunikation och informationsförsörjning. En generell slutsats
man kan dra är att det krävs omfattande fortsatta insatser för att funk-
tionshindrade, sjuka och andra utsatta grupper skall kunna ta tillvara IT:s
möjligheter på samma villkor som övriga i samhället.
När det gäller personer med funktionshinder visar undersökningar att
tillgången till dator är något lägre bland dessa personer jämfört med
andra, men att utbildningsnivå och yrke är de mest avgörande faktorerna.
Huruvida den nya tekniken underlättar tillvaron på ett sätt som ger ökad
livskvalitet är dock en komplex fråga. Vid vissa typer av funktionshinder
krävs särskilda lösningar för att man skall kunna använda tekniken.
Exempelvis har Hjälpmedelsinstitutet under perioden 1998–2003 bedrivit
ett program för att utveckla och praktiskt prova informationstekniken för
funktionshindrade. Några exempel på resultat av programmet är studier
kring ergonomi vid funktionshindrades datoranvändning, åtgärder för
förbättrad tidtabellsinformation, utveckling av trådlös teknik för döva
och kommunikationsprogram för barn med autism samt studier av funk-
tionshindrades tillgång till kommunernas satsningar på e-demokrati.
Vidare har PTS på regeringens uppdrag utvecklat ett antal hjälpmedel för
funktionshindrade med användning av bredbandsteknik.
12. främja jämställdhet och mångfald genom att öka alla människors för-
utsättningar att utnyttja informationsteknikens möjligheter oberoende av
kön, ålder, etnisk bakgrund och eventuella funktionshinder
Tillgången till och användningen av IT samt IT-kompetensen, skiljer sig
fortfarande åt mellan grupperna men ökar bland alla grupper i samhället.
Det är svårt att avgöra om en hög procentuell ökning i en grupp kommer
att innebära att datoranvändningen snart kommer att likna den i andra
grupper eller om klyftorna kommer att bestå. Man kan alltså dra slut-
satsen att målet delvis är uppnått eftersom tillgång, användande och kom-
petens ökat i samtliga grupper. Skillnaderna mellan framför allt äldre och
yngre är påtaglig och tycks bestå.
13. främja jämställdhet och mångfald genom att bidra till att samman-
sättningen av IT-specialister motsvarar befolkningen med avseende på
kön och etnisk bakgrund
Detta mål har inte utvärderats av ESV. Statistiken visar att den sneda
könsfördelningen i IT-sektorn, som rådde vid tiden för den förra IT-pro-
positionen, fortfarande råder. Det är en betydligt större andel män än
kvinnor som arbetar inom IT-sektorn. Drygt en tredjedel av de sysselsatta
i elektronikindustrin är kvinnor och i de IT-relaterade tjänsteföretagen är
endast cirka 20 procent kvinnor. Bland IT-specialisterna i elektronik-
industrin är 18 procent kvinnor och i tjänstesektorn är cirka 27 procent av
IT-specialisterna kvinnor. Man kan därför inte säga att målet om en jämn
könsfördelning är uppnått.
Det finns ingen statistik som visar hur stor andel av de sysselsatta inom
IT-sektorn, eller bland IT-specialisterna, som har utländsk bakgrund.
Statistik från högskolesektorn visar dock att andelen personer med ut-
ländsk bakgrund som antas och studerar vid högre utbildningar – inklu-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
313
sive tekniska utbildningar – har ökat för att nu ligga på en nivå som
överensstämmer med samhället i stort. Detta talar för möjligheterna till
en positiv utveckling även när det gäller andelen med utländsk bakgrund
i IT-sektorn och bland IT-specialisterna.
Ett antal statliga åtgärder för att bredda rekryteringen till högre utbild-
ning har genomförts under den senaste femårsperioden, i syfte att öka
den sociala och etniska mångfalden. Högskoleverkets utvärderingar visar
att satsningarna vid de olika högskolorna lett till avsedda effekter, med
en ökad andel studerande med olika socioekonomisk och etnisk bakgrund
som resultat. Målet att andelen IT-specialister med utländsk bakgrund
skall spegla samhället i stort är mer svårbedömt än när det gäller köns-
fördelningen, men det finns tendenser till en positiv utveckling när det
gäller denna del av målet.
14. främja en effektiv förvaltning genom att låta den offentliga förvalt-
ningen bli en föregångare i användningen av IT
En positiv utveckling är på gång. IT i offentlig sektor utvecklas men det
sker ojämnt och stegvis. Om staten som helhet är en föregångare är svårt
att fastställa. Enskilda myndigheter har kommit långt och kan tjäna som
föredöme. Den samlade styrningen av myndigheterna har inte varit till-
räckligt bestämd, något som även Riksrevisionen påpekat i en gransk-
ning. Detta kan vara en effekt bl.a. av en medveten långtgående delege-
ring till myndigheterna.
15. främja en effektiv förvaltning genom att bidra till att elektronisk kom-
munikation sker på ett säkert sätt mellan myndigheter, människor och
företag
I maj 2002 fick PTS uppdraget att skapa en rikscentral för IT-incident-
hantering. Vid årsskiftet 2002/2003 startade Sveriges IT-incidentcentrum
(Sitic) sin verksamhet som en enhet vid PTS:s avdelning för nätsäkerhet.
Sitic har under det gångna året byggt upp sin organisation och kommit
igång med sitt arbete. Den del av Sitic:s uppdrag som innebär att samla
in incidentrapporter har under året dock begränsats på grund av att in-
komna rapporter inte kan sekretessbeläggas.
16. främja ett hållbart samhälle genom att använda IT för att främja en
ekologisk hållbar utveckling
17. främja ett hållbart samhälle genom att bidra till att minska transpor-
ters miljö- och hälsopåverkan genom användning av IT
18. främja ett hållbart samhälle genom att inordna IT-utrustningen i ett
hållbart kretslopp
Även här finns ett myndighetsansvar för målen, Naturvårdsverket (SNV).
Enligt SNV:s bedömning utnyttjas potentialen dåligt när det gäller att
använda IT för att reducera påverkan på miljön genom att skapa nya
arbets- och levnadsmönster. Kopplingen är svag mellan IT-utvecklingen
och arbetet med en hållbar samhällsutveckling. En rad statliga åtgärder
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
314
har dock inletts för att bättre utnyttja de möjliga positiva miljöeffekterna
av IT. Ett exempel på detta är att IT alltmer utnyttjas för att lagra miljö-
data och annan information som underlättar miljöövervakning, planering
och analys. Ett annat exempel är att IT för vägtrafik används för att upp-
nå även de miljöpolitiska målen.
ESV:s sammanfattande bedömning av måluppfyllelsen är att utveck-
lingen har satts igång men att det är viktigt att analysera de hinder som
SNV påtalar, när det gäller kopplingen mellan IT-utvecklingen och arbe-
tet med en hållbar samhällsutveckling. Ett naturligt nästa steg är att iden-
tifiera dessa hinder och besluta om mål och åtgärder för att komma åt
dem. Ett sätt är att använda en modell liknande den IT-trappa som Justi-
tiedepartementets arbetsgrupp för IT och demokrati har använt för att
identifiera problemen och föreslå åtgärder för att öka olika gruppers del-
tagande i IT-samhället.
ITPS utvärdering av prioriterade uppgifter för staten
Kompetens
Det framgår att yngre har högre IT-kompetens än äldre och att de med
högre utbildning generellt sett har högre IT-kompetens än de som saknar
sådan utbildning. Undersökningar visar att mäns IT-kompetens (baserat
på den egna bedömningen av kompetensen samt vad personen i fråga
faktiskt kunde göra med en dator) är något högre än kvinnors. Skillnaden
mellan dem som är födda i Sverige och invandrares IT-kompetens har
ökat ganska dramatiskt. Många äldre står också utanför informations-
samhället.
IT i skolan innebar att halva Sveriges lärarkår, 75 000 lärare, fick till-
gång till en dator att använda i sitt arbete. IT i skolan kostade
1,2 miljarder 1995–1999 och 1,7 miljarder 1999–2003, och har enligt
ITPS inneburit en breddad IT-kompetens i lärarkåren.
Ett av regeringens viktigaste mål med en ökad IT-kompetens är att öka
anställningsbarheten hos arbetskraften. ITPS har därför även studerat IT-
kompetensen i arbetslivet. En tiondel av de anställda säger att de upp-
lever problem med det dagliga arbetet p.g.a. bristande IT-kompetens. En
tredjedel av de större företagen (med fler än 100 anställda) anser att
personalens bristande IT-kompetens har hämmat utvecklingen. Det finns
således klara signaler på att det finns brister i IT-kompetensen hos den
svenska arbetskraften.
Tillgänglighet
ITPS har även gjort en halvtidsutvärdering av den statliga bredbands-
satsningen. Riksdagen har avsatt 5,25 miljarder kronor, där merparten
skall användas till utbyggnad i områden där marknadsaktörerna inte
själva har tillräckliga incitament att investera. Kommuner och län är
involverade i denna process. ITPS anser att den väg som valdes, dvs. att
involvera kommuner och länsstyrelser i processen, troligen var och är ett
av de bästa alternativen. Tillvägagångssättet har bland annat skapat ett
stort kommunalt engagemang och lyft upp IT-frågorna på kommunernas
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
315
agenda. Givetvis finns nackdelar med den decentraliserade processen.
Bland dem kan nämnas att det skapas många olika lokala system som är
svåra att binda samman både när det gäller teknik, tjänster och
affärsmodeller m.m.
Tillit
ITPS konstaterar att det i IT-propositionen inte finns någon definition av
vad som menas med tillit. ITPS konstaterar vidare att de åtgärder som
föreslås i propositionen framförallt har samband med begreppen data-
säkerhet och integritet, som bara kan svara för en del av tilliten till IT.
ITPS bedömning av några användningsområden
Vad gäller skolan betonar ITPS att staten bör ha klara mål för hur IT
skall komma in i verksamheten och att staten i en fortlöpande utvärdering
följer hur dessa mål implementeras i skolorna. ITPS vill betona att
elevernas datortillgång förmodligen till allra största delen beror på till-
gängligheten utanför skolan.
ITPS bedömer att den svenska högskolan står sig relativt väl vid en
internationell jämförelse. ITPS anser att det pedagogiska utvecklings-
arbetet framförallt äger rum i samband med utveckling av distansunder-
visning. Detta ställer frågan om hur erfarenheterna från detta arbete
sprids till andra delar inte bara av högskoleväsendet utan till utbildnings-
systemet i dess helhet. Den utveckling som skett efter Nätuniversitetets
tillkomst bedöms som mycket positiv.
Lärarhögskolorna borde enligt ITPS vara den naturliga länken för att
överföra de erfarenheter som skapas i forsknings- och utvecklingsarbete
till skolmiljön. ITPS anser att det är oacceptabelt att lärarhögskolorna i
genomsnitt tycks vara mindre avancerade än ungdomsskolan när det
gäller användandet av IT som pedagogiskt verktyg.
Vad gäller kulturen saknar ITPS ett särskilt IT-strategiskt dokument
som omfattar hela kulturområdet, men ITPS konstaterar samtidigt att det
trots denna brist ändå bedrivs en bred och avancerad IT-verksamhet.
På vård- och omsorgsområdet konstaterar ITPS att det saknas en ge-
mensam IT-infrastruktur och informationsstruktur inom sektorn och att
en sådan infrastruktur är en grundläggande förutsättning för IT-samver-
kan mellan huvudmännen.
När det gäller demokrati och IT har ITPS avstått från att utvärdera uti-
från ett övergripande perspektiv utan behandlar frågan från ett lokalt,
kommunalt perspektiv. ITPS framhåller att vad som skett i ett första steg
är att dialogen mellan medborgare och offentlig sektor kring politiken
och servicen ”individualiserats” genom att en kontakt via Internet på
många håll etablerats direkt mellan servicegivare och servicemottagare.
Samtidigt har e-demokratiförsök i den snäva betydelsen ”deltagande i
politiska rådslag” haft starkt inflytande över lokal praktisk demokrati.
Antalet försök är dock litet och resultaten inte entydiga.
Vad slutligen gäller IT:s betydelse för ekonomisk tillväxt anser ITPS
att det finns en mycket stor enighet om att den förbättrade kapitalför-
djupningen, som varit möjlig genom ständigt fallande priser på IT-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 1
316
produkter och IT-tjänster, har varit en viktig faktor bakom den höjning
av arbetsproduktiviteten som ägt rum inom de IT-användande sektorerna
av ekonomin. Enligt ITPS är det inte enbart investeringar i IT som gett
detta resultat utan dessa måste genomföras tillsammans med organisa-
toriska förändringar och utveckling av de yrkesverksammas kompetens.
Uppföljning av e-Europas handlingsprogram: ”Mid-term
Review”
Kommissionen publicerade i februari 2004 en utvärdering av hur långt
aktionsplanen e-Europa 2005 hade nått (eEurope 2005 Mid-term Review,
COM (2004) 108 final). En sammanfattande kommentar var att de flesta
medlemsstaterna hade gjort goda framsteg i utrullningen av
bredbandsaccess och i att göra offentliga tjänster tillgängliga on line.
Några nyckelmeningar refereras nedan under sex rubriker:
e-förvaltning: Stora skillnader finns bland medlemsstaterna i utbudet
av e-tjänster. Utbudet växer men efterfrågan på dessa tjänster släpar
efter.
e-lärande: Uppkopplingen till IT-infrastrukturen fortsätter att öka. De
nationella policydokumenten uttrycker höga ambitioner.
e-hälsa: De flesta länder har utvecklat planer.
e-handel: Data visar ökning i köp och försäljning on-line, men det
krävs mer för att helt integrera IT i affärsprocesserna. Utvecklingen
understöds av direktiv om e-signaturer, e-handel och upphovsrätt samt
det nyligen godkända direktivet för offentlig upphandling.
Bredband: Bredbandsmarknaden expanderar, även om konkurrensen
fortfarande är svag.
Säkerhet: Endast 54 procent av Europas företag har en formell säker-
hetspolicy. En europeisk säkerhetsmyndighet inrättades under 2004.
e-integration: EU rekommenderar införande av tillgänglighetsstandar-
der såsom riktlinjer för Web Accessibility Initiative (WAI) och gemen-
samma märkningsregler för tillgängliga webbsidor.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 2
317
Förteckning över remissinstanser avseende ITPS
rapport
En lärande IT-politik för tillväxt och välfärd A2003:015
Statskontoret, Delegationen för utveckling av offentliga e-tjänster, Invest
in Sweden Agency (ISA), Försvarsmakten, Försvarets materielverk,
Ansvarskommittén (Fi 2003:02), Kommerskollegium, Sveriges Export-
råd, Krisberedskapsmyndigheten, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen,
Läkemedelsverket, Handikappombudsmannen, Hjälpmedelsinstitutet,
Nordiska hälsovårdshögskolan, Apoteket AB, Ekonomistyrningsverket,
Riksskatteverket, Statistiska Centralbyrån, Skolverket, Myndigheten för
skolutveckling, Högskoleverket, Kungliga biblioteket, Myndigheten för
Sveriges nätuniversitet, Sunet, Statens ljud- och bildarkiv, Vetenskaps-
rådet, Ungdomsstyrelsen, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms
universitet, Karolinska institutet, Lärarhögskolan i Stockholm, Söder-
törns högskola, Uppsala universitet, Högskolan i Gävle, Örebro univer-
sitet (institutionen för ekonomi, statistik och informatik), Lunds univer-
sitet, Blekinge Tekniska Högskola, Göteborgs universitet (institutionen
för journalistik och masskommunikation), Högskolan i Borås, Karlstad
universitet, Högskolan i Trollhättan/Uddevalla, Umeå universitet, Luleå
tekniska universitet, Mitthögskolan, Konsumentverket, Statens kulturråd,
Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer, Natio-
nalmuseum, Moderna museet, Naturhistoriska riksmuseet, Statens
museer för världskultur, Stiftelsen Nordiska museet, Riksutställningar,
Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Radio- och TV-verket, Naturvårdsver-
ket, Lantmäteriverket, Post- och telestyrelsen, Statens institut för kom-
munikationsanalys, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konkurrensverket, Gles-
bygdsverket, Verket för innovationssystem, TeliaSonera Sverige AB,
Kungliga Vetenskapsakademien, Kungliga Ingenjörsvetenskaps-
akademien, Pensionärernas Riksorganisation, Svenska Kommun-
förbundet, Landstingsförbundet, Föreningen Svenskt Näringsliv, Före-
tagarna, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbild-
ningsradio AB, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akade-
mikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Carelink, IT-
Företagen, Gemenskapen för elektroniska affärer, Dataföreningen,
FöretagarFörbundet, Folkbildningsrådet, Interaktiva institutet, Nationellt
centrum för IT-användning (NITA), Världsnaturfonden (WWF),
Ericsson Sverige AB, Glocalnet AB, Hi3G Access AB, IBM AB,
Microsoft AB, Orange Sverige AB, RIX Telecom AB, Swefour AB,
Tele2 AB, Sydkraft AB, Telenor Business Solutions AB, Vodafone
Sverige AB, SeniorNet, Transfer, Göteborgs stad, Kortedala bibliotek,
Synskadades Riksförbund, Landsrådet för Sveriges Ungdoms-
organisationer, TV4, Copyswede, Konstnärliga och litterära yrkes-
utövares samarbetsnämnd (KLYS), Svenska museiföreningen, Svenska
kommunalarbetarförbundet, DIK, World Internet Institute, Stockholms
handelskammare, 24-timmarsdelegationen.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 3
318
Principles for the Delegation and Administration of
Country Code Top Level Domains
1. Preamble
In the five years since the issuance of RFC 1591, the Internet has evolved
from a tool reserved for computer and networking research, to a global
medium for commerce, education, and communication. The new realities
of the Internet, including its increased importance as a vehicle for
national economic growth, and the expanding and more diverse nature of
the Internet community necessitated evolution in the traditional means of
managing and administering Internet technical functions.
As a result, DNS functions, including the administration of the DNS root
server system, the development of policies for the registration and
allocation of domain names, the coordination of Internet Protocols, and
the delegation of Internet Protocol numbers are becoming more clearly
delineated and formalised through the ICANN process. Similarly, the
procedures and framework of accountability for delegation and
administration of ccTLDs need to evolve into a more robust, certain, and
reliable system as well.
While evolution is needed, the principle of RFC 1591 remains sound: the
manager of a ccTLD performs a public service on behalf of the relevant
local community and as such the designated manager has a duty to serve
this community. The designated manager also has a responsibility to the
global Internet community. By ‘global Internet community’ we do not
mean any specific legal or international entity, but rather we interpret the
term to refer to all of those who are affected by, now or in the future, the
operation of the relevant TLD, because such operation may impinge on
more than one jurisdiction and affect the interests of individuals and
entities from both within the relevant country or territory and elsewhere.
This is our interpretation of the meaning of ‘global Internet community’
as it is used in RFC 1591.
2. Objective of this Document
The objective of this document is to suggest principles that will assist in
the development of best practice for the delegation and administration of
ccTLDs. These principles are intended to contribute to the development
of models of:
 a communication between the relevant government or public
authority and ICANN;
 a communication between ICANN and the delegee; and
 a communication between the relevant government or public
authority and the delegee.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 3
319
3. Definitions
For the purposes of this document, the following definitions apply:
3.1 ‘Alternative Dispute Resolution’ (or ‘ADR’) means any system of
resolving a dispute other than by court litigation, and includes arbitration,
mediation, conciliation and processes of administrative dispute
resolution.
3.2 ‘Communication’ should include a law, regulation, agreement,
document, contract, memorandum of understanding, or any other written
instrument, as appropriate.
3.3 ‘Country code top level domain’ or ‘ccTLD’ means a domain in the
top level of the global domain name system assigned according to the
two-letter codes in the ISO 3166-1 standard, ‘Codes for the
Representation of Names of Countries and Their Subdivisions.’
3.4 ‘Delegation’ means delegation by ICANN/IANA of responsibility for
administration of a TLD in the DNS root.
3.5 ‘Delegee’ means the organisation, enterprise or individual designated
by the relevant government or public authority to exercise the public trust
function of a ccTLD and consequently recognised through a
communication between ICANN and the designated entity for that
purpose. The delegee for a ccTLD may be the relevant government or
public authority itself or an oversight body designated by the relevant
government or public authority, inasmuch as the administrative and
management functions for a ccTLD may be contracted out by the delegee
to another party and hence not performed by the delegee itself.
3.6 ‘Designation’ means designation by the relevant government or
public authority of the delegee.
3.7 ‘DNS’ means domain name system.
3.8 ‘ICANN’ means the Internet Corporation for Assigned Names and
Numbers.
3.9 ‘Relevant government or public authority’ means relevant national
government or public authority of a distinct economy as recognised in
international fora as those terms are used in the ICANN Bylaws and
GAC Operating Principles.
3.10 ‘Relevant local community’ means the local community in the
context of the ISO 3166-1 code. This definition is specific to the
purposes identified in this document and not broader.
3.11 ‘Top Level Domain’ or ‘TLD’ means a domain in the top level of
the global domain name system.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 3
320
4. Role of Delegee
4.1 The delegee of a ccTLD is a trustee for the delegated domain, and
has a duty to serve the residents of the relevant country or territory in the
context of ISO 3166-1, as well as the global Internet community (as that
term is interpreted in the Preamble to this document). Its policy role
should be distinguished from the management, administration and
marketing of the ccTLD. These functions may be performed by the same
or different entities. However the delegation itself cannot be sub-
contracted, sub-licensed or otherwise traded without the agreement of the
relevant government or public authority and ICANN.
4.2 No private intellectual or other property rights should inhere in the
ccTLD itself, nor accrue to the delegee as the result of delegation or to
any entity as a result of the management, administration or marketing of
the ccTLD.
4.3 Tradable goods and services may arise in the performance of other
management and administrative functions attached to the ccTLD.
4.4 The delegee should recognise that ultimate public policy authority
over the relevant ccTLD rests with the relevant government or public
authority.
4.5 The delegee should work cooperatively with the relevant government
or public authority of the country or territory for which the ccTLD has
been established, within the framework and public policy objectives of
such relevant government or public authority.
4.6 The delegee, and the delegee's administrative contact, should be
resident or incorporated in the territory and/or jurisdiction of the relevant
government or public authority. Where the delegee, administrative
contact or technical contact are not resident or incorporated in the
territory and/or jurisdiction of the relevant government or public
authority, it should nevertheless operate in a way that is consistent with
the laws and public policy of that relevant government or public
authority.
5. Role of Government or Public Authority
5.1 The relevant government or public authority ultimately represents the
interests of the people of the country or territory for which the ccTLD
has been delegated. Accordingly, the role of the relevant government or
public authority is to ensure that the ccTLD is being administered in the
public interest, whilst taking into consideration issues of public policy
and relevant law and regulation.
5.2 Governments or public authorities have responsibility for public
policy objectives such as: transparency and non-discriminatory practices;
greater choice, lower prices and better services for all categories of users;
respect for personal privacy; and consumer protection issues.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 3
321
Considering their responsibility to protect these interests, governments or
public authorities maintain ultimate policy authority over their respective
ccTLDs and should ensure that they are operated in conformity with
domestic public policy objectives, laws and regulations, and international
law and applicable international conventions.
5.3 It is recalled that the Governmental Advisory Committee (GAC) to
ICANN has previously adopted the general principle that the Internet
naming system is a public resource in the sense that its functions must be
administered in the public or common interest.
5.4 The relevant government or public authority should ensure that DNS
registration in the ccTLD benefits from effective and fair condition of
competition, at appropriate levels and scale of activity.
5.5 To give effect to governments' or public authorities' public policy
interests, governments or public authorities should ensure that the terms
outlined in Clause 9 are included in their communications with delegees.
5.6 In making a designation for a delegee, the government or public
authority should take into consideration the importance of long term
stability in the administration and management of the ccTLD and in the
DNS. In most cases, such stability may be best served through the
designation of an organisation or an enterprise rather than a specific
individual.
6. Role of ICANN
6.1 A primary function of ICANN is to establish, disseminate, and
oversee implementation of the technical standards and practices that
relate to the operation of the global DNS. In this capacity, ICANN
administers a range of technical Internet management functions,
including:
 establishment of policy for IP number block allocation;
 administration of the authoritative root server system;
 creation of policy for determining the circumstances under which
new TLDs would be added to the root system;
 coordination of the assignment of other Internet technical
parameters as needed to maintain universal connectivity on the
Internet; and
 other activities necessary to coordinate specified DNS
administration functions.
6.2 Specifically in relation to the administration and operation of
ccTLDs, ICANN's role is to develop and implement policies that fulfil
the provisions of Clause 10 below.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 3
322
7. Principles relating to Delegations
7.1 Where a communication between the relevant government or public
authority and the delegee is in place, when ICANN is notified by the
relevant government or public authority that the delegee has contravened
the terms of the communication, or the term of the designation has
expired, ICANN should act with the utmost promptness to reassign the
delegation in coordination with the relevant government or public
authority.
7.2 Notwithstanding the urgent need for a communication-based regime
for ccTLD designation, delegation and administration, in the absence of
such communication between the relevant government or public
authority and the administrator of the ccTLD, ICANN should, upon the
tendering of evidence by such government or public authority that the
administrator does not have the support of the relevant local community
and of the relevant government or public authority, or has breached and
failed to remedy other material provisions of RFC 1591, act with the
utmost promptness to reassign the delegation in coordination with the
relevant government or public authority.
7.3 When ICANN notifies the relevant government or public authority
that the ccTLD is being operated in a manner that threatens the stability
of the DNS or of the Internet, or has otherwise breached and failed to
remedy other material provisions of the communication between ICANN
and the delegee, as outlined in Clause 10, the relevant government or
public authority should cooperate with ICANN to remedy this situation
or effect the reassignment of the delegation for the ccTLD.
7.4 With respect to future delegations or reassignment of delegations,
ICANN should delegate the administration of a ccTLD only to an
organisation, enterprise or individual that has been designated by the
relevant government or public authority.
7.5 Delegees should enjoy, in the execution of their responsibilities, the
appropriate rights under applicable law, and should not be subject to
discriminatory or arbitrary practices, policies or procedures from ICANN
or the relevant government or public authority. In the event of a
reassignment of delegation, registrants in the ccTLD should be afforded
continued name resolution, or a reasonable period in which to transfer to
another TLD.
8. Principles concerning the Communication between the relevant
Government or Public Authority and ICANN
8.1 The communication between the relevant government or public
authority and ICANN, as outlined in Clause 2, should include a
designated point of contact within the relevant government or public
authority, as well as the name and contact details of the recognised
delegee and duration of this recognition. Either as part of this
communication, or through a subsequent communication, the relevant
government or public authority should copy to ICANN any
Prop. 2004/05:175
Bilaga 3
323
communication established between it and the delegee, setting forth the
terms and conditions of the designation and/or concerning the execution
of the delegee's role and the management of the delegation.
8.2 The relevant government or public authority should communicate to
ICANN how it will require the delegee to abide by the terms and
conditions outlined in Clause 9 below.
8.3 Recognising ICANN's responsibilities to achieve consensus in the
creation of any new generic TLDs, ICANN should avoid, in the creation
of new generic TLDs, well known and famous country, territory or place
names; well known and famous country, territory or regional language or
people descriptions; or ISO 639 Codes for representation of languages
unless in agreement with the relevant governments or public authorities.
9. Principles concerning the Communication between the relevant
Government or Public Authority and the Delegee
9.1 The communication between the relevant government or public
authority and the delegee should include the following provisions, a copy
or summary of which should be forwarded to ICANN:
9.1.1 Term, performance clauses, opportunity for review and process for
revocation.
9.1.2 A commitment by the delegee to operate the ccTLD in the interest
of the relevant local community and the global Internet community.
9.1.3 A recognition by the delegee that the management and
administration of the ccTLD are subject to the ultimate authority of the
relevant government or public authority, and must conform with relevant
domestic laws and regulations, and international law and international
conventions.
9.1.4 Confirmation that the ccTLD is operated in trust in the public
interest and that the delegee does not acquire property rights to the
ccTLD itself.
9.1.5 Conditions to ensure the transfer of all relevant DNS data to a
nominated replacement, if, for any reason, a reassignment to a new
delegee is necessary.
9.1.6 Conditions for the efficient and effective resolution of disputes
arising from domain name registration. In so far as ccTLD registration
policies allow or encourage registrations from entities or individuals
resident outside the relevant territory, then the delegee concerned should
implement dispute resolution policies that ensure that the interests of all
registrants, and of third parties, including those outside their territory and
in other jurisdictions, are taken into account. Dispute resolution policies
should, to the greatest extent possible, follow common principles,
including due regard for internationally recognised intellectual property,
Prop. 2004/05:175
Bilaga 3
324
consumer protection and other relevant law, and be implemented by all
delegees. The delegee should, so far as possible, implement alternative
dispute resolution procedures conducted online, without precluding
access to court litigation.
9.1.7 The delegee's commitment to abide by ICANN developed policies
as set forth in Clause 10.
9.1.8 Where ccTLD registration policies allow or encourage registrations
from entities or individuals resident outside the relevant territory, the
delegee commits to observe all ICANN policies applicable to such
ccTLDs, not otherwise provided for in Clause 10, except where the
delegee is prohibited by law from, or instructed in writing by the relevant
government or public authority to refrain from, implementing such other
ICANN policies.
9.1.9 The above terms and conditions shall apply to delegees, including
delegees who are resident and/or incorporated outside the territory of the
relevant local community.
9.2 A delegee should not sub-contract part or all of the technical
operations of the ccTLD registry without ensuring that the sub-contractor
has the technical qualifications required by ICANN, and informing
ICANN.
9.3 In any sub-contracting of the technical operations of the ccTLD
registry or administrative and management functions of the ccTLD, the
sub-contract must state that the delegation itself is an exercise of a public
right, not an item of property, and cannot be reassigned to a new delegee
except in accordance with the provisions of Clause 7.
10. Principles concerning the Communication between ICANN and the
Delegee
10.1 The communication between ICANN and the delegee should
contain ICANN's commitment to:
10.1.1 maintain, or cause to be maintained, a stable, secure, authoritative
and publicly available database of relevant information for each ccTLD
(see below);
10.1.2 ensure that authoritative and accurate root zone information is
generated from such database and ensure that the root servers are
operated in stable and secure manner;
10.1.3 maintain, or cause to be maintained, authoritative records and an
audit trail regarding ccTLD delegations and records related to these
delegations; and
10.1.4 inform the delegee in a timely manner of any changes to ICANN's
contact information.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 3
325
10.2 The communication between ICANN and the delegee should
contain the delegee's commitment to:
10.2.1 cause to be operated and maintained in a stable and secure manner
the authoritative primary and secondary nameservers for the ccTLD,
adequate to resolve names within the ccTLD for users throughout the
Internet, and any sub-domains over which they retain administrative
authority, and ensure that the zone file and accurate and up-to-date
registration data is continuously available to ICANN for purposes of
verifying and ensuring the operational stability of the ccTLD only;
10.2.2 inform ICANN in a timely manner of any changes to the ccTLD's
contact information held by ICANN;
10.2.3 ensure the safety and integrity of the registry database, including
the establishment of a data escrow or mirror site policy for the registry
data managed by the delegate. The escrow agent or mirror site should be
mutually approved by the relevant government or public authority and
the delegee and should not be under the control of the delegee;
10.2.4 ensure the transfer of all relevant DNS data to a nominated
replacement, if, for any reason, a reassignment to a new delegee is
necessary;
10.2.5 abide by ICANN developed policies concerning: interoperability
of the ccTLD with other parts of the DNS and Internet; operational
capabilities and performance of the ccTLD operator; and the obtaining
and maintenance of, and public access to, accurate and up-to-date contact
information for domain name registrants; and
10.2.6 ensure the payment of its contribution to ICANN's cost of
operation in accordance with an equitable scale, based on ICANN's total
funding requirements (including reserves), developed by ICANN on the
basis of consensus.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 4
326
Utredningens lagförslag om nationell toppdomän för
Sverige
Förslag till lag om nationell toppdomän för Sverige
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens syfte
1 § Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att administra-
tionen av en nationell toppdomän utförs på ett robust, säkert och effektivt
sätt i allmänhetens intresse.
Definitioner
2 § I denna lag avses med
domännamn: beteckning för adressering i ett internationellt domän-
namnssystem för elektronisk kommunikation,
nationell toppdomän: domän som betecknar Sverige på den högsta ni-
vån i ett internationellt domännamnssystem,
administratör: den som ansvarar för teknisk drift av en toppdomän
samt tilldelning och registrering av domännamn,
namnserver: dator i ett elektroniskt kommunikationsnät som pro-
grammerats så att den lagrar och distribuerar filer med information om
domännamn samt tar emot och svarar på frågor om domännamn i nätet.
Administrationen av en nationell toppdomän
3 § Administratören skall ha hemvist eller säte i Sverige.
Om administrationen av en nationell toppdomän helt eller delvis upp-
dras åt annan, skall det anmälas till den myndighet regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).
Vad som föreskrivs i denna lag om administratören gäller även den till
vilken det har uppdragits att helt eller delvis handha administrationen.
4 § Administratören skall
1) bedriva
verksamheten under beaktande av allmänhetens intresse av
effektiv Internetanvändning,
2) säkerställa en fungerande trafik mellan namnservrarna för topp-
domänen och det globala kommunikationsnätet Internet,
3) tillse att domännamnen lagras i toppdomänens registerdatabas,
4) upprätthålla
ett
effektivt skydd av toppdomänens data, och
5) iaktta de internationella överenskommelser som Sverige har an-
slutit sig till eller bestämmelser antagna med stöd av Fördraget om upp-
rättandet av Europeiska gemenskapen.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får meddela närmare föreskrifter om på vilket sätt skyldigheter
enligt första stycket skall fullgöras och om undantag från skyldigheterna.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 4
327
5 § Administratören skall fastställa och offentliggöra regler för till-
delning av domännamn under toppdomänen.
Regler för tilldelning av domännamn skall utformas med särskilt
beaktande av
1) att förfarandet skall vara öppet och icke-diskriminerande,
2) skyddet för den personliga integriteten,
3) användarnas
och andra allmänna intressen, samt
4) utvecklingen på Internetområdet.
Ansökningsavgift och årsavgift för ett domännamn skall vara skälig.
6 § Administratören skall föra ett allmänt tillgängligt register över be-
viljade domännamn samt upprätta säkerhetskopior av registerdata. En
kopia av registret skall tillhandahållas tillsynsmyndigheten.
Registret skall innehålla uppgifter om:
1) domännamnet,
2) namn, postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post
till domännamnsinnehavaren och den som tekniskt administrerar domän-
namnet,
3) uppgifter om till domännamnet knutna namnservrar, samt
4) övrig teknisk information som behövs för att administrera domän-
namnet.
Uppgift enligt första stycket 2 får underlåtas att göras allmänt till-
gänglig om särskilda skäl föreligger.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får meddela närmare föreskrifter om registerverksamhet och till-
handahållande av säkerhetskopia enligt första och andra stycket.
7 § Om ansvaret för administrationen av en nationell toppdomän över-
går till en annan administratör skall den tidigare administratören utan
dröjsmål överföra registerdata som är nödvändiga för verksamheten till
den nye administratören.
Om ansvaret för administrationen av en nationell toppdomän upphör
utan att det finns någon ny administratör, skall tillsynsmyndigheten tillse
att administratörens uppgifter utförs till dess en ny administratör finns.
Den som överför registerdata enligt första stycket har rätt till skälig er-
sättning.
Tillsyn
8 § Tillsynen skall säkerställa att lagen och föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen efterlevs.
9 § Administratören skall på tillsynsmyndighetens begäran lämna den
information och bereda tillgång till den utrustning och annat som behövs
för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen få tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som
omfattas av denna lag bedrivs.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 4
328
10 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka utvecklingen av och nivån på
ansökningsavgifter och avgifter för domännamnsinnehavare samt för
kostnader för avregistreringsförfarande enligt 12 §.
11 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs
för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen.
Beslut om föreläggande får förenas med vite.
Avregistrering och överföring av domännamn i särskilda fall
12 § Administratören får efter ansökan av annan avregistrera ett
domännamn, om det är uppenbart att innehavaren i ond tro registrerat
eller använt domännamnet och denne inte har någon rätt till eller saknar
berättigat intresse av den benämning som utgör domännamnet. I stället
för avregistrering får domännamnet på särskild begäran överföras på
annan innehavare.
För behandling av en ansökan enligt första stycket får administratören
ta ut skälig avgift.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får meddela närmare föreskrifter om hur prövningen enligt första
stycket skall ske.
Tillsynsavgift
13 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyn-
digheten får föreskriva om skyldighet för administratören att betala avgift
för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
Verkställighet
14 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogde-
myndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid gäller
bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i
16 kap. 10 § den balken.
Verksamhet i krig och kris
15 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utom-
ordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sve-
riges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får reger-
ingen meddela de föreskrifter om administrationen av en nationell topp-
domän som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov
av adressering med användande av domännamnssystemet under sådana
förhållanden som anges i första stycket.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 4
329
Överklagande
16 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar-
rätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 5
330
Förteckning över remissinstanser avseende
betänkandet Toppdomän för Sverige (SOU 2003:59)
Justitieombudsmannen (JO), Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kam-
marrätten i Göteborg, Patentbesvärsrätten, Datainspektionen, Rikspolis-
styrelsen (RPS), Statskontoret, Kommerskollegium, Försvarsmakten,
Krisberedskapsmyndigheten (KBM), Finansinspektionen, Riksskatte-
verket (RSV), Riksförsäkringsverket (RFV), Premiepensionsmyndighe-
ten (PPM), Tullverket, Konsumentverket, Centrala studiestödsnämnden
(CSN), Myndigheten för Sveriges nätuniversitet, Radio- och TV-verket,
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Konkurrensverket, Marknadsdom-
stolen, Invest in Sweden Agency (ISA), Patent- och registreringsverket
(PRV), Post- och telestyrelsen (PTS), Verket för innovationssystem
(Vinnova), Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Lantmäteriverket,
Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Länsstyrelsen i Väster-
bottens län, Svenska centret för Internetteknik (SCINT), Stockholms
universitet (Institutet för rättsinformatik), Lunds universitet (juridiska
fakulteten), Linköpings universitet, Kungliga Tekniska högskolan
(KTH), Vetenskapsrådet/Sunet, Svenska kommunförbundet, Borlänge
kommun, Hörby kommun, Sandvikens kommun, Stockholms stad, Öster-
sunds kommun, Sveriges advokatsamfund, Internationella handelskam-
marens svenska nationalkommitté (ICC Sweden), Stockholms handels-
kammare, Föreningen Svenskt Näringsliv, Företagarna, Svenska bank-
föreningen, Sveriges reklamförbund, PROMISE Producers of Interactive
Media in Sweden, Svensk Handel, IT-Företagen, Stiftelsen för Internetin-
frastruktur (II-stiftelsen), Internet Society i Sverige (ISOC-SE) Svenska
tidningsutgivareföreningen, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildnings-
radio AB, AB Stokab, TeliaSonera Sverige AB, Dataföreningen i
Sverige, House of Ports AB, Groth & Co KB, Autonomica AB, Martin
Thysell, Eva Fröhlich, Branschföreningen för innehålls- och tjänste-
leverantörer på onlinemarknaden i Sverige (BitoS).
Prop. 2004/05:175
Bilaga 6
331
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om nationella toppdomäner för Sverige på
Internet
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller teknisk drift av nationella toppdomäner för
Sverige på Internet samt tilldelning och registrering av domännamn
under dessa.
Vad som föreskrivs i denna lag om en domänadministratör skall
tillämpas även på den till vilken det har uppdragits att helt eller delvis
handha administrationen av en nationell toppdomän för Sverige.
Definitioner
2 § I denna lag avses med
domännamnssystemet: det internationella hierarkiska system som för
befordringsändamål på Internet används för att tilldela domännamn,
domän: nivå i domännamnssystemet och del av domännamn,
domännamn: unikt namn sammansatt av domäner, där en i domän-
namnssystemet lägre placerad domän står före en domän som är högre
placerad i systemet,
toppdomän: den domän som återfinns sist i ett domännamn,
nationell toppdomän: toppdomän som betecknar en nation eller en
region,
administration: teknisk drift av en toppdomän samt tilldelning och
registrering av domännamn under denna,
domänadministratör: den som ansvarar för administration av en natio-
nell toppdomän för Sverige,
namnserver: dator i ett elektroniskt kommunikationsnät som program-
merats så att den lagrar och distribuerar information om domännamn
samt tar emot och svarar på frågor om domännamn.
Förhållandet till personuppgiftslagen
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid be-
handling av personuppgifter i administrationen av en nationell topp-
domän för Sverige, om inte annat följer av denna lag.
Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd
gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 6
332
Anmälan
4 § En domänadministratör skall anmäla sin verksamhet till den myn-
dighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Domän-
administratören skall också till tillsynsmyndigheten anmäla om administ-
rationen helt eller delvis uppdras åt annan.
Teknisk drift
5 § En domänadministratör skall bedriva verksamheten på ett säkert
och effektivt sätt i allmänhetens intresse. Domänadministratören skall
1. lagra tilldelade domännamn och andra uppgifter som är nödvändiga
för att stödja den del av domännamnssystemet som toppdomänen om-
fattar i en databas,
2. distribuera uppgifterna till namnservrarna för toppdomänen och se
till att informationen i dessa är korrekt och lätt tillgänglig,
3. säkerställa en fungerande trafik mellan namnservrarna och Internet,
4. upprätthålla ett effektivt skydd av uppgifterna i toppdomänen,
5. ha personal med tillräcklig kompetens och erfarenhet för verksam-
heten, och
6. ha sådana rutiner för verksamheten som uppfyller erkända standar-
der.
Offentligt register
6 § En domänadministratör skall föra ett register över tilldelade
domännamn under toppdomänen och löpande upprätta säkerhetskopior
av registeruppgifterna.
Registret skall innehålla
1. domännamnet,
2. namnet på domännamnsinnehavaren och dennes postadress, telefon-
nummer och adress för elektronisk post,
3. namnet på den som tekniskt administrerar domännamnet och dennes
postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post,
4. uppgifter om de namnservrar som är knutna till domännamnet , samt
5. övrig teknisk information som behövs för att administrera domän-
namnet.
Uppgifterna i registret skall kunna hämtas utan avgift via Internet.
Personuppgifter får dock göras tillgängliga på detta sätt endast om den
registrerade har samtyckt till det.
Domänadministratören är personuppgiftsansvarig för behandling av
personuppgifter i registret.
Tilldelning av domännamn
7 § En domänadministratör skall fastställa och ge offentlighet åt sina
regler för tilldelning, registrering, avregistrering och överföring av
domännamn under toppdomänen. Reglerna skall utformas så att förfaran-
det är öppet och icke-diskriminerande, med särskilt beaktande av
Prop. 2004/05:175
Bilaga 6
333
1. skyddet för den personliga integriteten,
2. användarnas intressen och andra allmänna intressen, samt
3. utvecklingen inom Internetområdet.
Domänadministratören skall tillhandahålla ett effektivt förfarande för
lösning av tvister om tilldelning av domännamn.
Deponering
8 § En domänadministratör skall deponera uppgifterna i den databas
som anges i 5 § 1 och det register som anges i 6 § hos tillsynsmyndig-
heten.
Bemyndigande
9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får meddela föreskrifter om
1. på vilket sätt skyldigheter enligt 5 § skall fullgöras,
2. register och säkerhetskopior enligt 6 §, samt
3. deponering enligt 8 §.
Tillsyn
10 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen
och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
11 § En domänadministratör skall på tillsynsmyndighetens begäran
lämna den information och bereda den tillgång till utrustning och annat
som behövs för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen få tillträde
till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verk-
samhet som omfattas av denna lag bedrivs.
12 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs
för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen.
Beslut om föreläggande får förenas med vite.
13 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogde-
myndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid gäller
bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i
16 kap. 10 § den balken.
Verksamhet i krig
14 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordent-
liga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen
meddela de föreskrifter om administrationen av en nationell toppdomän
Prop. 2004/05:175
Bilaga 6
334
för Sverige som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i
övrigt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov
av adressering med användande av domännamnssystemet under sådana
förhållanden som anges i första stycket.
Överklagande
15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
16 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i be-
slutet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 7
335
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-04-14
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Magnusson, f.d. justitierådet Lars
K Beckman och regeringsrådet Göran Schäder.
Nationella toppdomäner för Sverige på Internet
Enligt en lagrådsremiss den 17 mars 2005 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
nationella toppdomäner för Sverige på Internet.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Jan Stålhandske.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 8
336
Lagförslag i promemorian Ändringar i lagen
(2003:389) om elektronisk kommunikation
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
11 §
En operatör som avses i 4 § får
förpliktas att iaktta kostnads-
täckning eller tillämpa kostnads-
orienterad eller annan prissättning
för specificerade typer av samtrafik
och andraformer av tillträde. Detta
får ske om en marknadsanalys
enligt 8 kap. 5 § visar att en brist
på effektiv konkurrens innebär att
operatören kan ta ut överpriser eller
använda prispress på ett sätt som
missgynnar slutanvändarna.
En operatör som avses i 4 § får
förpliktas att iaktta kostnads-
täckning eller tillämpa kostnads-
orienterad eller annan prissättning
för specificerade typer av samtrafik
och andraformer av tillträde. Detta
får ske om en marknadsanalys
enligt 8 kap. 6 § visar att en brist
på effektiv konkurrens innebär att
operatören kan ta ut överpriser eller
använda prispress på ett sätt som
missgynnar slutanvändarna.
En förpliktelse enligt första stycket kan även avse skyldighet för
operatören att tillämpa en viss kostnadsredovisningsmetod. En sådan
förpliktelse skall förenas med skyldighet att göra en beskrivning av
metoden tillgänglig för allmänheten. Kostnadernas huvudkategorier och
reglerna för kostnadsfördelningen skall framgå av beskrivningen.
Den som har förpliktats att kostnadsorientera sin prissättning skall visa
att priserna är rättvisa och skäliga med hänsyn till kostnaderna och får
åläggas skyldighet att justera sina priser.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om den metod som skall tillämpas för beräkning av
kostnadsorienterade priser, om vilka faktorer som skall läggas till grund
för beräkningen och på vilket sätt detta skall ske.
5 kap.
7 §
Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst skall
1. se till att tjänsten och det allmänna telefonnätet till fast nätan-
slutningspunkt uppfyller rimliga krav på god funktion och teknisk säker-
het samt på uthållighet och tillgänglighet vid extraordinära händelser i
fredstid,
2. medverka till att nödsamtal utan avbrott kan förmedlas avgiftsfritt
för användaren,
3. i den mån det är tekniskt genomförbart, tillhandahålla den som
mottar nödsamtal lokaliseringsuppgifter,
4. på villkor som är rättvisa, kostnadsorienterade och icke-diskrimine-
rande tillgodose varje rimlig begäran om att lämna ut abonnentuppgifter
som inte omfattas av sekretess eller tystnadsplikt enligt lag till den som
bedriver eller avser att bedriva abonnentupplysning,
5. avgiftsfritt tillhandahålla en
abonnent specificerade telefon-
räkningar som gäller användning
5. avgiftsfritt tillhandahålla en
abonnent specificerade telefon-
räkningar som gäller användning
Prop. 2004/05:175
Bilaga 8
337
av ett allmänt telefonnät till fast
nätanslutningspunkt eller därtill
hörande allmänt tillgängliga tele-
fonitjänster, om inte abonnenten
har begärt att räkningen skall vara
ospecificerad,
av ett allmänt telefonnät eller
därtill hörande allmänt tillgängliga
telefonitjänster, om inte abonnen-
ten har begärt att räkningen skall
vara ospecificerad,
6. se till att slutanvändare från andra stater inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet kan nå svenska nummer, vars sifferstruktur
saknar geografisk betydelse, om det är tekniskt och ekonomiskt genom-
förbart och den uppringde abonnenten inte av kommersiella skäl har valt
att begränsa tillträdet för uppringande från vissa geografiska områden,
och
7. i verksamheten ta hänsyn till funktionshindrades behov av särskilda
tjänster.
Samtal som är avgiftsfria för den uppringande abonnenten får inte
anges på dennes telefonräkning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheterna skall fullgöras och
om undantag från skyldigheterna.
14 §
Om en marknadsanalys enligt
8 kap. 6 § visar att det inte råder
effektiv konkurrens på marknaden
för tillhandahållandet av hela eller
delar av det minimiutbud av hyrda
förbindelser som fastställts i en för-
teckning över standarder i Europe-
iska gemenskapernas officiella tid-
ning, får den som enligt 8 kap. 7 §
har ett betydande inflytande på den
marknaden i hela eller delar av
landet förpliktas att
Om en marknadsanalys enligt
8 kap. 6 § visar att det inte råder
effektiv konkurrens på marknaden
för tillhandahållandet av hela eller
delar av det minimiutbud av hyrda
förbindelser som fastställts i en för-
teckning över standarder i Europé-
iska gemenskapernas officiella tid-
ning, får den som enligt 8 kap. 7 §
har ett betydande inflytande på den
marknaden i hela eller delar av
landet förpliktas att tillhandahålla
ett minimiutbud samt att
1. under likvärdiga omständigheter tillämpa likvärdiga villkor mot
andra som tillhandahåller likvärdiga tjänster,
2. tillhandahålla hyrda förbindelser till andra på samma villkor och
med samma kvalitet som gäller för operatörens egna tjänster eller för
dotterbolags eller samarbetspartners tjänster,
2 a. tillämpa kostnadsorienterad
prissättning,
3. utforma och använda en lämplig kostnadsredovisningsmetod,
4. offentliggöra tekniska egenskaper,
5. offentliggöra taxor, periodiska hyresavgifter och övriga kostnader
samt ange om dessa är differentierade, eller
6. offentliggöra leveransvillkor.
Taxor och leveransvillkor som
offentliggjorts enligt första styck-
et 5 eller 6 får inte ändras utan
tillstånd från den myndighet som
regeringen bestämmer.
Avvikelse från taxor och leve-
ransvillkor som offentliggjorts en-
ligt första stycket 5 eller 6 får inte
göras utan tillstånd från den myn-
dighet som regeringen bestämmer.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 8
338
7 kap.
11 §
Om det med hänsyn till tvistens
beskaffenhet är lämpligare, får
tillsynsmyndigheten i stället för att
ta upp en tvist till prövning hän-
skjuta den för medling. Parterna
skall i sådant fall beredas tillfälle
att till myndigheten komma in med
förslag om lämplig person att vara
medlare.
Om det med hänsyn till tvistens
beskaffenhet är lämpligare, får
tillsynsmyndigheten i stället för att
ta upp en tvist till prövning
behandla frågan inom ramen för
den allmänna tillsynen eller hän-
skjuta den för medling. Om tvisten
hänskjuts för medling skall
parterna beredas tillfälle att till
myndigheten komma in med för-
slag om lämplig person att vara
medlare.
Har medling pågått i fyra
månader eller avbrutits dessför-
innan utan att parterna kommit
överens, skall myndigheten på ny
ansökan av någon av parterna
pröva tvisten enligt vad som anges
i 10 §.
Har myndigheten inte beslutat
över frågan inom ramen för den
allmänna tillsynen inom fyra
månader från det att en part
hänsköt tvisten, skall myndigheten
på ny ansökan av någon av parterna
pröva tvisten enligt vad som anges
i 10
§. Detsamma gäller om
medling har pågått i fyra månader
eller avbrutits dessförinnan utan
att parterna kommit överens.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 9
339
Förteckning över remissinstanser avseende
promemorian om ändringar i lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation
Efter remiss har yttrande över promemorian Ändringar i lagen
(2003:389) om elektronisk kommunikation avgetts av Kammarrätten i
Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslern, Domstols-
verket, Konsumentverket, Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket,
TeliaSonera Sverige AB och IT-Företagen.
Avstått från att yttra sig har BT, Glocalnet AB, Hi3G Access AB,
Song Networks AB, Tele2 Sverige AB, Vodafone Sverige AB och
Näringslivets Telekomförening (NTK).
Prop. 2004/05:175
Bilaga 10
340
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § jordabalken
1
skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
2
Till en fastighet hör
byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har
anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk,
på rot stående träd och andra växter,
naturlig gödsel.
Till en fastighet hör även en så-
dan byggnad eller annan anlägg-
ning som är uppförd utanför fas-
tigheten, om den är avsedd för
stadigvarande bruk vid utövandet
av ett servitut till förmån för fas-
tigheten och inte hör till den fas-
tighet där den finns. Detsamma
gäller i fråga om en ledning för
vilken ledningsrätt har beviljats,
om det vid en förrättning enligt
ledningsrättslagen (1973:1144) har
förordnats att rätten skall höra till
fastigheten.
Till en fastighet hör även en så-
dan byggnad eller annan anlägg-
ning som är uppförd utanför fas-
tigheten, om den är avsedd för
stadigvarande bruk vid utövandet
av ett servitut till förmån för fas-
tigheten och inte hör till den fas-
tighet där den finns. Detsamma
gäller i fråga om en ledning eller
annan anordning för vilken led-
ningsrätt har beviljats, om det vid
en förrättning enligt lednings-
rättslagen (1973:1144) har förord-
nats att rätten skall höra till fastig-
heten.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.
1
Balken omtryckt 1971:1209.
2
Senaste lydelse 2003:626.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 10
341
Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § fastighetsbildningslagen
(1970:988)
1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
2 §
2
Servitut som avser skogsfång
eller rätt att dra ledning enligt led-
ningsrättslagen (1973:1144) får
inte bildas genom fastighets-
reglering.
Servitut som avser skogsfång
eller rätt att dra ledning eller an-
nan anordning enligt lednings-
rättslagen (1973:1144) får inte
bildas genom fastighetsreglering.
Servitut som avser vattenverksamhet och kan upplåtas med stöd av
28 kap. 10 § miljöbalken får bildas genom fastighetsreglering endast om
tillstånd till verksamheten har meddelats enligt vattenlagen (1983:291)
eller miljöbalken eller om det är uppenbart att varken allmänna eller en-
skilda intressen skadas genom verksamhetens inverkan på vattenförhål-
landena. Andra servitut till förmån för vattenverksamhet som kan upplå-
tas enligt miljöbalken får inte bildas genom fastighetsreglering.
Servitut, som kan upplåtas efter prövning vid särskild förrättning i
andra fall än som anges i första och andra styckena, får bildas genom
fastighetsreglering endast om åtgärden sker i samband med en annan
fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.
1
Lagen omtryckt 1992:1212.
2
Senaste lydelse 1998:865.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 10
342
Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)
dels att 1, 11 a, 12, 15, 22, 23, 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
1
Enligt denna lag kan den som
för ledning vill utnyttja utrymme
inom fastighet få rätt därtill (led-
ningsrätt). Fråga om ledningsrätt
prövas vid förrättning.
Enligt denna lag kan den som
för ledning eller annan anordning
vill utnyttja utrymme inom fastig-
het få rätt därtill (ledningsrätt).
Fråga om ledningsrätt prövas vid
förrättning.
Ledningsrätt omfattar enligt vad
som bestämmes vid förrättningen
befogenhet att inom fastigheten
vidtaga de åtgärder som behövs
för att framdraga och begagna
ledningen. På begäran av lednings-
rättshavaren kan förordnas att led-
ningsrätt skall höra till dennes fas-
tighet eller inskrivna tomträtt.
Ledningsrätt omfattar enligt vad
som bestäms vid förrättningen
befogenhet att inom fastigheten
vidta de åtgärder som behövs för
att dra fram och använda en led-
ning eller annan anordning. På
begäran av ledningsrättshavaren
kan förordnas att ledningsrätt skall
höra till dennes fastighet eller in-
skrivna tomträtt.
2 a §
Lagen gäller även för tunnlar,
kulvertar, rör och andra anord-
ningar, om det enda syftet med
anordningen är att den skall an-
vändas för att senare dra fram en
sådan ledning som anges i 2 §
första stycket 1 eller 2 genom den.
Ledningsrätt för en sådan an-
ordning som avses i första stycket
ger ledningsrättshavaren rätt att
även dra fram och använda led-
ningar av det slag som anges i 2 §
första stycket 1 eller 2 i den ut-
sträckning som bestäms vid för-
rättningen.
11 a §
2
Lantmäterimyndigheten får i
fråga om ledningsrätt som avser
en sådan ledning som anges i 2 §
Lantmäterimyndigheten får för-
ordna att ledningsrättshavaren har
rätt att låta någon annan dra fram
1
Senaste lydelse 2004:643.
2
Senaste lydelse 2004:643.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 10
343
första stycket 1 förordna att led-
ningsrättshavaren har rätt att låta
någon annan dra fram och använda
ytterligare ledningar av detta slag
inom det upplåtna utrymmet. Ett
sådant förordnande får meddelas
endast om det med hänsyn till led-
ningens beskaffenhet finns ett be-
hov av en sådan rätt. Bestämmel-
serna i 6–11 §§ skall tillämpas.
och använda ytterligare ledningar
inom det upplåtna utrymmet. Ett
sådant förordnande får meddelas
endast om
1. ledningen är av det slag som
anges i 2 § första stycket 1, och
2. det med hänsyn till ledning-
ens beskaffenhet finns ett behov av
en sådan rätt.
Vid prövningen av en fråga en-
ligt första stycket, skall bestäm-
melserna i 6–11 §§ tillämpas.
Om lantmäterimyndigheten har meddelat ett sådant förordnande som
avses i första stycket, får ledningsrättshavaren själv dra fram och an-
vända en sådan ledning som avses i förordnandet i stället för att låta nå-
gon annan göra det.
12 §
3
Mark eller annat utrymme för
ledning får tagas i anspråk på fas-
tighet, om det icke orsakar synner-
ligt men för fastigheten.
Mark eller annat utrymme för
ledning eller sådan anordning som
avses i 2 a § får tas i anspråk på
fastighet, om det inte orsakar syn-
nerligt men för fastigheten.
Även om synnerligt men upp-
kommer, är fastighet skyldig att
avstå utrymme, om ledningen är
av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt eller om ledningen enligt
beslut av koncessionsmyndighet
skall framdragas över fastigheten.
Om ägaren begär det, skall fastig-
heten inlösas. Är olägenheten be-
gränsad till viss del av fastigheten,
skall endast den delen inlösas.
Även om synnerligt men upp-
kommer, är fastighet skyldig att
avstå utrymme, om ledningen eller
den avsedda ledningen är av
väsentlig betydelse från allmän
synpunkt eller om den enligt be-
slut av koncessionsmyndighet
skall dras fram över fastigheten.
Om ägaren begär det, skall fastig-
heten inlösas. Är olägenheten be-
gränsad till viss del av fastigheten,
skall endast den delen inlösas.
Ledningsrättshavaren är berättigad att lösa sådan fastighet eller del av
fastighet som avses i andra stycket, om detta skulle medföra endast en
ringa höjning av den ersättning som tillkommer fastighetsägaren och
denne icke har ett beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller
fastighetsdelen. Vid bedömande av frågan om rätt till inlösen föreligger,
skall kostnad för åtgärd som anges i 4 kap. 1 § andra stycket expropria-
tionslagen (1972:719) räknas in i ersättningen.
Bestämmelserna i 1 kap. 3 och
4 §§
expropriationslagen
äger
motsvarande tillämpning vid upp-
låtelse och inlösen enligt denna
paragraf. Utan hinder av dessa
bestämmelser kan dock särskild
Bestämmelserna i 1 kap. 3 och
4 §§ expropriationslagen skall till-
ämpas vid upplåtelse och inlösen
enligt denna paragraf. Trots dessa
bestämmelser kan dock särskild
rätt som tillkommer staten och inte
3
Senaste lydelse 2004:643.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 10
344
rätt som tillkommer staten och ej
utgör vägrätt rubbas. Vidare får
förordnas att rätten till utrymme
för ledningen skall ha företräde
framför särskild rätt som tillska-
pats genom expropriation eller
annat tvångsförvärv eller vid fas-
tighetsbildning eller på liknande
sätt, dock ej om den särskilda
rätten utgör vägrätt.
utgör vägrätt rubbas. Vidare får
förordnas att rätten till utrymme
för ledningen eller anordningen
skall ha företräde framför särskild
rätt som har tillskapats genom
expropriation eller annat tvångs-
förvärv eller vid fastighetsbildning
eller på liknande sätt, dock inte om
den särskilda rätten utgör vägrätt.
15 §
4
Ledningsrättsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering
förordnats att ledningsrättsfråga skall prövas enligt denna lag, får frågan
dock upptagas utan ansökan.
Ledningsrättsfråga får prövas gemensamt med fastighetsbildningsåt-
gärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning får åter delas upp på
skilda förrättningar.
Är ledningen av större omfatt-
ning får, om det finnes lämpligt,
prövningen av ledningsrättsfråga
uppdelas på skilda förrättningar,
envar avseende viss sträcka av
ledningen.
Är ledningen eller sådan anord-
ning som avses i 2 a § av större
omfattning får, om det är lämpligt,
prövningen av en ledningsrätts-
fråga delas upp på skilda förrätt-
ningar, var och en avseende en
viss sträcka av ledningen eller an-
ordningen.
Om det behövs vid en förrättning enligt denna lag, får lantmäterimyn-
digheten förordna om prövning enligt 14 kap. 1 § fastighetsbildningsla-
gen (1970:988)
22 §
5
Om det inte finns något hinder mot upplåtelsen, skall lantmäterimyn-
digheten meddela ledningsbeslut.
I ett ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och huvudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåts för ledningen,
3. en fastighet eller del av en fastighet som inlöses,
4. en byggnad eller annan anläggning som omfattas av ett beslut enligt
12 a §,
5. bestämmelser som avses i 1 § andra stycket,
6. den tid inom vilken ledningen skall vara utförd,
7. vad som i övrigt behöver föreskrivas rörande ledningen,
8. förordnande enligt 11 a § med uppgift om den huvudsakliga beskaf-
fenheten av de ledningar som får dras fram och det utrymme som får tas i
anspråk för dessa ledningar samt vad som i övrigt behöver föreskrivas i
samband med förordnandet.
I fall som avses i 2 a § skall
1. vad som sägs i andra stycket
1 och 7 om ledning även gälla den
4
Senaste lydelse 2001:891.
5
Senaste lydelse 2004:643.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 10
345
anordning för vilken ledningsrät-
ten upplåts, och
2. vad som sägs i andra stycket
2 och 6 om ledning i stället gälla
anordningen.
Om en ledningsrättsfråga prövas gemensamt med en fastighetsbild-
ningsåtgärd vid en förrättning, får ledningsbeslutet tas upp i fastighets-
bildningsbeslutet.
23 §
Om det är lämpligt, får led-
ningsbeslut meddelas utan hinder
av att tekniska arbeten och värde-
ringar ej utförts. Under samma
förutsättning får ledningsbeslut
meddelas särskilt beträffande viss
sträcka av ledningen.
Om det är lämpligt, får led-
ningsbeslut meddelas trots att tek-
niska arbeten och värderingar inte
har utförts. Under samma förut-
sättning får ledningsbeslut med-
delas särskilt beträffande viss
sträcka av ledningen eller anord-
ningen.
31 §
6
Har inom ett år efter det att er-
sättningsbeslutet vann laga kraft
ersättning enligt 13 § inte betalats
på det sätt som har bestämts i be-
slutet och har inte heller någon
som i beslutet tillerkänts sådan
ersättning begärt verkställighet av
beslutet i denna del, är lednings-
beslutet förfallet. Ledningsbeslutet
är även förfallet, om ledningen
inte har kommit till stånd inom
den tid som har bestämts i beslu-
tet. Detta gäller dock inte om den
ledning som inte har kommit till
stånd är en sådan som avses i
11 a §.
Har inom ett år efter det att er-
sättningsbeslutet vann laga kraft
ersättning enligt 13 § inte betalats
på det sätt som har bestämts i be-
slutet och har inte heller någon
som i beslutet tillerkänts sådan
ersättning begärt verkställighet av
beslutet i denna del, är ledningsbe-
slutet förfallet. Ledningsbeslutet är
även förfallet, om ledningen eller
anordningen inte har kommit till
stånd inom den tid som har be-
stämts i beslutet. Detta gäller dock
inte om den ledning som inte har
kommit till stånd är en sådan som
avses i 11 a §.
Skall enligt ledningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller be-
slutet i denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.
Om särskilda skäl föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om
förlängning av tid som anges i första stycket.
Ersättning som betalats får ej återkrävas på grund av att ledningsbe-
slutet förfallit enligt denna paragraf.
Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte ersättning
som fastställts vid särskild förrättning enligt 13 a §.
35 §
7
Överlåtelse av ledning, för
vilken ledningsrätt upplåtits, är
Överlåtelse av ledning eller
annan anordning, för vilken led-
6
Senaste lydelse 2004:643.
7
Senaste lydelse 2004:643.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 10
346
giltig endast om överlåtelsen
omfattar även ledningsrätten. Vad
nu sagts gäller dock ej om
ledningen överlåtits för att bort-
tagas.
Överlåtes ledningsrätt utan att
den därmed avsedda ledningen
samtidigt överlåtes, är överlåtelsen
giltig endast om ledningen ännu ej
byggts eller om den borttagits.
ningsrätt har upplåtits, är giltig
endast om överlåtelsen omfattar
även ledningsrätten. Detta gäller
dock inte om ledningen eller an-
ordningen har överlåtits för att tas
bort.
Överlåts ledningsrätt utan att
den därmed avsedda ledningen
eller anordningen samtidigt över-
låts, är överlåtelsen giltig endast
om ledningen eller anordningen
ännu inte har byggts eller om den
har tagits bort.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte en sådan ledning
som avses i 11 a § och som innehas av annan än ledningsrättshavaren.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 10
347
Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation
dels att 8 kap. 21 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 11 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
11 a §
Om en part hänskjutit en tvist
för avgörande enligt 10 § får till-
synsmyndigheten, om det med
hänsyn till den frågeställning som
tvisten aktualiserat är lämpligare
att den avgörs inom ramen för den
allmänna tillsynen, vägra att ta
upp tvisten för avgörande.
Har myndigheten inte vidtagit
någon sådan åtgärd som avses i
första stycket inom fyra månader
från det att en part hänskjutit
tvisten, skall myndigheten om
någon av parterna gör en ny
ansökan pröva tvisten enligt vad
som anges i 10 §.
8 kap.
21 §
Ett beslut om underrättelse en-
ligt 7 kap. 4 § får inte överklagas.
Ett beslut om underrättelse en-
ligt 7 kap. 4 § och ett beslut om att
inte ta upp en tvist för avgörande
enligt 7 kap. 11 a § första stycket
får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 11
348
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-06-02
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Magnusson, f.d. justitierådet Lars
K Beckman och regeringsrådet Göran Schäder.
Ledningsrätt m.m.
Enligt en lagrådsremiss den 26 maj 2005 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i jordabalken,
2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
3. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
4. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Anders
Nauclér.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om elektronisk kommunikation
7 kap. 11 a §
I paragrafen, som är ny, föreslås bestämmelser som innebär att till-
synsmyndigheten får besluta att inte ta upp en hänskjuten tvist till av-
görande, om det är lämpligare att den frågeställning som tvisten
aktualiserat avgörs inom ramen för den allmänna tillsynen. Lagrådet har
inte något att erinra mot paragrafens innehåll men anser att den lämp-
ligen bör placeras som 10 a § och alltså före 11 § som behandlar medling
som ett alternativ till tvistlösning. För att understryka sambandet mellan
den nya 10 a § och 11 § bör då enligt Lagrådets mening sistnämnda para-
graf ändras att inledas på följande sätt: ”Om det med hänsyn till tvistens
beskaffenhet är lämpligare, får tillsynsmyndigheten, i stället för att ta upp
en tvist till prövning eller vidta en åtgärd inom ramen för den allmänna
tillsynen, hänskjuta tvisten för medling. Parterna ---.”
8 kap. 21 §
Följs Lagrådets förslag beträffande 7 kap. 11 a §, bör i förevarande
paragraf ”7 kap. 11 a § första stycket” ändras till ”7 kap. 10 a § första
stycket”.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 12
349
Sammanfattning av betänkandet (SOU 2004:7)
Utredningsuppdraget och dess genomförande
Vi har haft i uppdrag att
− undersöka bl.a. om ledningsrättslagen (1973:1144) bör kunna
användas för att upplåta utrymme för andra slag av ledningar än de
som nu anges i lagen och för andra anordningar än ledningar,
− se över förutsättningarna för en ledningsrättshavare att ge någon
annan rätt att disponera ett utrymme eller en ledning som omfattas av
en ledningsrätt,
− undersöka om det behövs särskilda regler om sakrättsligt skydd vid
överlåtelse eller pantsättning av en ledningsrätt,
− överväga behovet av särskilda regler för samverkan mellan inne-
havare av parallella ledningsrätter,
− ta upp vissa frågor om ersättning till fastighetsägaren, samt
− överväga behovet av och kostnaderna för ett särskilt ledningsrätts-
register.
I våra direktiv angavs vidare att vi är fria att ta upp även andra frågor
som har anknytning till dem som anges ovan. Vi har i delbetänkandet
Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät redovisat de ändringar
i ledningsrättslagen som är nödvändiga för att genomföra de direktiv som
EU har antagit inom ramen för 1999 års kommunikationsöversyn. Be-
tänkandet innehöll bl.a. förslag om att terminologin i 2 § första stycket i
ledningsrättslagen skall anpassas till den som används i den nu gällande
lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Vidare gjordes den be-
dömningen att ledningsrättslagen är tillämplig också när det gäller skilda
typer av anordningar som utgör en integrerad del av ett elektroniskt kom-
munikationsnät – t.ex. master för mobiltelefoni eller radiolänk samt tele-
stationer, dvs. byggnader och utrustning. I delbetänkandet föreslogs även
att en innehavare av ledningsrätt för ledning som ingår i ett elektroniskt
kommunikationsnät för allmänt ändamål skall få rätt att upplåta nyttjan-
derätt för andra operatörers anläggningar. Justitiedepartementet har med
vårt remitterade delbetänkande som grund utarbetat en promemoria med
utkast till lagrådsremiss benämnd ”Ledningsrätt för elektroniska kom-
munikationsnät”. Slutbetänkandet omfattar de frågor som vi inte tog upp
i delbetänkandet. Huvuddelen av vårt uppdrag behandlas därmed i detta
betänkande.
För att få ett säkrare underlag för våra överväganden har vi genomfört
en enkät. Den innehöll 22 frågor rörande uppdragets olika delar och till-
ställdes 65 myndigheter, kommuner, organisationer, företag och forsk-
ningsinrättningar. Vi har dessutom anordnat en utfrågning. Syftet med
denna var att inhämta synpunkter på två särskilda frågeställningar,
nämligen på frågorna om ledningsrätt bör kunna upplåtas i viss lös
egendom respektive för kanalisationer. Vidare har vi diskuterat frågor
rörande utredningsuppdraget med olika intressenter och utomstående
experter.
Vi har disponerat betänkandet på följande vis:
• ledningsrättens huvudsakliga innehåll (kap. 2)
Prop. 2004/05:175
Bilaga 12
350
• ledningsrättsregister (kap. 3)
• samverkan mellan innehavare av parallella ledningar (kap. 4)
• ersättning vid upplåtelse av ledningsrätt (kap. 5)
• konsekvenser (kap. 6)
• författningskommentarer (kap. 7)
Ledningsrättens huvudsakliga innehåll
Med de ändringar som har föreslagits i vårt delbetänkande och i Justitie-
departementets promemoria med utkast till lagrådremiss menar vi att det
inte finns behov av att utvidga ledningsrättslagens tillämpningsområde
till att omfatta andra typer av ledningar eller tillbehör till ledningar än
vad som i dag anges i lagen.
Beträffande andra anordningar än ledningar anser vi däremot att en ut-
vidgning är motiverad. Tillämpningsområdet bör därför utvidgas till att
omfatta också vissa anordningar som inte är att betrakta som ledningar
(avsnitt 2.4.2). Vi föreslår att ledningsrätt skall kunna upplåtas även för
rör eller annan anordning som anläggs för att dra fram och använda led-
ning som ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål
eller koncessionspliktig elektrisk starkströmsledning, dvs. för vissa typer
av kanalisationer. Dessutom föreslår vi att ledningsrätt också skall kunna
upplåtas för tunnlar som används som alternativ till allmännyttiga vatten-
och avloppsledningar.
Det bör vidare införas en utvidgad möjlighet till andrahandsupplåtelser
(avsnitt 2.4.3). Vårt förslag innebär att möjligheten att göra andrahands-
upplåtelser enligt förslaget i Justitiedepartementets promemoria skall
utvidgas till att omfatta ledningsrättshavare avseende samtliga lednings-
slag. Upplåtelserna skall dock liksom i promemorians förslag enbart få
avse ledningar för elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål.
Egendom som är intressant vid framdragning av ledningar är numera,
särskilt i städerna, ofta uppsplittrad på olika egendomsslag. Detta har
medfört att det har blivit allt svårare för lantmäterimyndigheterna att
bevilja ledningsrätt i stadsområden. Dessutom finns det ett klart behov av
att kunna samutnyttja lös egendom av visst slag. Exempelvis kan en
operatör ha önskemål om att kunna utnyttja en annan operatörs mast för
att där montera sin egen antenn. Eftersom de flesta master utgör lös
egendom, saknas det därmed möjlighet att upplåta ledningsrätt i dessa.
Det bör därför också bli möjligt att upplåta ledningsrätt i lös egendom
(avsnitt 2.4.4). Möjligheten bör emellertid inte gälla samtliga typer av lös
egendom. Vi föreslår att detta enbart skall gälla utrymme inom tomträtt,
byggnad eller annan anläggning som inte hör till fastigheten eller tomt-
rätten samt väganordning enligt 2 § väglagen (1971:948). Förslaget inne-
bär vidare att vid upplåtelse i byggnad eller annan anläggning som inte
hör till fastigheten eller tomträtten skall ledningsrätt samtidigt upplåtas i
utrymme inom den fastighet eller tomträtt som anläggningen är belägen
på. Om tomträtt i vilken ledningsrätt har upplåtits upphör att gälla, skall i
stället den berörda fastigheten belastas av ledningsrätten.
Vi föreslår vidare att uttrycket ledningsbeslut skall ersättas med ”led-
ningsrättsbeslut” (avsnitt 2.4.5). Syftet är att det skall bli tydligare att
beslutet är bärare av rättigheten ”ledningsrätt”.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 12
351
Ledningsrättsregister
I direktiven pekas på två omständigheter som skulle kunna motivera ett
ledningsrättsregister. För det första skulle ett register med uppgifter om
aktuella ledningsrättshavare och eventuella andrahandsnyttjare kunna
underlätta för enskilda och för det allmänna att komma i kontakt med
dem. För det andra skulle ett ledningsrätts register kunna ligga till grund
för regler om sakrättsligt skydd i samband med överlåtelse eller pantsätt-
ning.
Behovet av ett särskilt ledningsrättsregister för det först nämnda ända-
målet är enligt vår bedömning inte så stort att det motiverar inrättandet
av ett särskilt sådant register. I stället bör det befintliga fastighetsregistret
användas för detta ändamål (avsnitt 3.4.2). Ett särskilt ledningsrätts-
register bör inte heller inrättas för att tillgodose behovet av sakrättsligt
skydd i samband med överlåtelse eller pantsättning av ledning med till-
hörande ledningsrätt (avsnitt 3.4.3). Om något skall göras när det gäller
det sakrättsliga skyddet, bör man även för detta ändamål utnyttja det be-
fintliga fastighetsregistret. Några förslag läggs inte fram i dessa delar.
En konstruktion som enligt vår mening skulle kunna medföra att
anteckningar i fastighetsregistret om innehav i vissa fall skulle kunna ges
sakrättslig verkan är ett användande av kreditsäkerhetsformen säkerhets-
överlåtelse (avsnitt 3.4.4).
Samverkan mellan innehavare av parallella ledningar
Med parallella ledningsrätter avses två eller flera ledningar med till-
hörande ledningsrätter som ligger bredvid varandra. Exempelvis kan en
elektrisk starkströmsledning och en fiberoptisk kabel som är upphängda i
samma stolpar vara tryggade med två skilda ledningsrätter. Om lednings-
rätterna har olika ägare, uppkommer frågan hur samverkan mellan dem
skall regleras. För närvarande förekommer i stor utsträckning frivillig
samverkan när två eller flera ledningar, med eller utan ledningsrätt, är
förlagda i anslutning till varandra.
På grund av de svårigheter att träffa frivilliga samarbetsavtal som ändå
har dokumenterats finns det samtidigt ett klart behov av en lagreglerad
samverkan i någon form (avsnitt 4.4.1). Den nuvarande regleringen för
fastighetssamverkan i anläggningslagen och lagen om förvaltning av
samfälligheter bör användas för samverkan mellan olika innehavare av
parallella ledningar av samma eller skilda slag samt mellan lednings-
havarna och vissa fastighetsägare (avsnitt 4.4.3). Samverkan av nu nämnt
slag skall kunna etableras genom att gemensamhetsanläggning enligt
anläggningslagen inrättas även om anläggningen endast eller huvud-
sakligen avser ett utrymme (avsnitt 4.4.4). Det behöver således inte röra
sig om en fysisk anläggning. I stället kan det handla om behovet av att
samverka om underhåll, ombyggnadsarbeten, tillfällig flyttning av led-
ning, hantering av miljö- och säkerhetsfrågor, kontakter med myndig-
heter eller samordning av återställningsarbeten då ledningarna skall tas
bort.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 12
352
Ersättning vid upplåtelse av ledningsrätt
Vårt uppdrag i denna del har varit begränsat till att överväga om de nu-
varande ersättningsprinciperna skall kompletteras när det gäller de fall
som täcks in av de utvidgningar som har föreslagits i detta betänkande
(avsnitt 5.4.1).
Enligt vår bedömning är det emellertid olämpligt att införa andra
ersättningsprinciper enbart för det utvidgade området. Ett tillskapande av
särlösningar för utvidgningsfallen skulle nämligen leda till gränsdrag-
ningsproblem och omotiverade skillnader mellan likartade ledningsrätts-
upplåtelser (avsnitt 5.4.2). Vi menar vidare att det finns starka skäl för en
övergripande översyn av reglerna om ersättning vid expropriativa in-
grepp, men att införandet av någon annan form av ersättningsprincip i
ledningsrättslagen är en reform som kräver betydligt mera ingående
överväganden än som ryms inom ramen för vårt uppdrag.
Vi bedömer att de nuvarande ersättningsbestämmelserna kan tillämpas
även vid upplåtelse av ledningsrätt i lös egendom (avsnitt 5.4.3). En
fastighetsägare som önskar att få bort en ledningsrätt som gäller i bygg-
nad eller annan anläggning på ofri grund – efter det att denna egendom
har tagits bort – skall inte behöva betala uppkomna förrättnings-
kostnader.
Vi föreslår dessutom att sakägare vid förrättning enligt ledningsrätts-
lagen skall kunna få ersättning för kostnader för ombud eller biträde eller
för egen utredning som har varit nödvändiga för att ta till vara sakägarens
rätt (avsnitt 5.4.4).
Konsekvenser
På grund av de föreslagna utvidgningarna av ledningsrättslagens tillämp-
ningsområde bedömer vi att vissa sakägare (t.ex. fastighetsägare, tomt-
rättshavare och ägare av viss lös egendom, bl.a. byggnader och master)
kan komma att få lägre ersättning vid ett beslut inom ramen för en för-
rättning än vid frivilliga uppgörelser. Detta medför givetvis minskade
kostnader för de berörda ledningshavarna.
Vi bedömer att frekvensen av överklaganden och därmed domstols-
processer kan komma att minska om förslaget att ersätta sakägares
ombudskostnader m.m. genomförs. De totala kostnadsökningarna för
ledningshavarna torde, under förutsättning att jämförelsen innefattar även
eventuella domstolskostnader, inte bli särskilt stora till följd av vårt för-
slag beträffande ombudskostnader.
Vi bedömer dessutom att våra förslag kommer att ha olika positiva
effekter för miljön – främst genom att befintlig infrastruktur (t.ex. bygg-
nader, vägar, broar, master, stolpar och kanalisationer) kan komma att
utnyttjas mera effektivt än i dag.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 13
353
Lagförslagen i betänkandet (SOU 2004:7)
Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)
dels att i 6 a, 22–24, 25 a, 28, 31 och 32 §§ ordet ”ledningsbeslut” i
olika böjningsformer skall bytas ut mot ”ledningsrättsbeslut” i mot-
svarande form,
dels att 1, 2, 3 a, 4, 11 a, 12 och 27 §§ skall ha följande lydelse,
1
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 34 b §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Enligt denna lag kan den som
för ledning vill utnyttja utrymme
inom fastighet få rätt därtill (led-
ningsrätt). Fråga om ledningsrätt
prövas vid förrättning.
Ledningsrätt omfattar enligt vad
som bestämmes vid förrättningen
befogenhet att inom fastigheten
vidtaga de åtgärder som behövs
för att framdraga och begagna
ledningen. På begäran av led-
ningens innehavare kan förordnas
att ledningsrätt skall höra till
dennes fastighet eller inskrivna
tomträtt.
Enligt denna lag kan den som
för ledning vill utnyttja utrymme
inom
1. fastighet,
2. tomträtt,
3. byggnad eller annan anlägg-
ning som inte hör till fastigheten
eller tomträtten, eller
4. väganordning enligt 2 § väg-
lagen (1971:948)
få rätt därtill (ledningsrätt).
Vid upplåtelse av utrymme
enligt första stycket 3 skall led-
ningsrätt samtidigt upplåtas i ut-
rymme inom den fastighet eller
den tomträtt som byggnaden eller
anläggningen är belägen på.
Fråga om ledningsrätt prövas
vid förrättning.
Ledningsrätt omfattar enligt vad
som bestäms vid förrättningen be-
fogenhet att vidta de åtgärder som
behövs för att dra fram och an-
vända ledningen. På begäran av
ledningens innehavare kan be-
stämmas att ledningsrätt skall
höra till dennes fastighet eller in-
skrivna tomträtt.
1
Nuvarande lydelse vad gäller bestämmelserna i 2 och 11 a §§ enligt förslag som har lagts
fram i Justitiedepartementets promemoria med utkast till lagrådsremiss.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 13
354
2 §
2
Lagen gäller för ledningar av följande slag,
1. ledning som ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt
ändamål samt allmän svagströmsledning för signalering, fjärrmanöv-
rering, dataöverföring eller liknande ändamål,
2. elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras eller som
behövs för sådana ledningar som avses i 1,
3. vatten- eller avloppsledning som
a) ingår i allmän va-anläggning,
b) förser samhälle med vatten eller därifrån bortför avloppsvatten eller
annan orenlighet,
c) gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning av be-
tydelse för riket eller viss ort eller
d) medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan och inte till-
godoser endast en enstaka fastighets husbehov,
4. ledning genom vilken fjärrvärme, olja, gas eller annan råvara eller
produkt transporteras från produktionsställe, upplag eller lastplats och
som
a) tillgodoser ett allmänt behov,
b) gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning av be-
tydelse för riket eller viss ort eller
c) medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan.
Anordning som ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt
ändamål men som inte utgör ledning skall vid tillämpningen av denna lag
anses som ledning enligt första stycket 1.
Lagen gäller ej om utrymme för
ledning kan upplåtas med stöd av
anläggningslagen (1973:1149).
Lagen gäller inte om utrymme
för ledning kan upplåtas med stöd
av anläggningslagen (1973:1149).
Bestämmelser om samverkan mel-
lan olika ledningsägare finns i 1 §
andra stycket anläggningslagen.
2 a §
Vad som i denna lag föreskrivs
om ledning skall även gälla för rör
eller annan anordning som an-
läggs för att dra fram och använda
ledning som anges i 2 § första
stycket 1 och 2. Detsamma skall
gälla för tunnlar som används i
stället för sådana ledningar som
anges i 2 § första stycket 3.
3 a §
Ledningsrätt som avser sådan
ledning som anges i 2 § första
stycket 2 ger ledningens inne-
havare rätt att inom det utrymme
som har upplåtits för ledningen dra
Ledningsrätt som avser sådan
ledning som anges i 2 § första
stycket 2 ger ledningsrättshavaren
rätt att inom det utrymme som har
upplåtits för ledningen dra fram
2
Lydelse enligt förslag i utkast till lagrådsremiss.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 13
355
fram och begagna även sådana
ledningar som anges i 2 § första
stycket 1.
Ledningens innehavare får dra
fram ledning med stöd av första
stycket tidigast två veckor efter det
att fastighetens ägare underrättats
om när arbetet skall påbörjas.
Underrättelse skall anses ha skett
när meddelandet sänts med brev
till fastighetsägaren under dennes
adress.
och använda även sådana led-
ningar som anges i 2 § första
stycket 1.
Ledningsrättshavaren får dra
fram ledning med stöd av första
stycket tidigast två veckor efter det
att fastighetens ägare underrättats
om när arbetet skall påbörjas.
Underrättelse skall anses ha skett
när meddelandet sänts med brev
till fastighetsägaren under dennes
adress.
Om ledningsrätt har upplåtits i
annan egendom än fast egendom,
skall vad som sägs i andra stycket
om fastighetsägare i stället avse
ägaren eller innehavaren av den
egendom i vilken ledningsrätt har
upplåtits.
4 §
Den som innehar fastighet på
grund av testamentariskt förord-
nande utan att äganderätten till-
kommer någon anses vid lagens
tillämpning som fastighetens
ägare.
Den som innehar fastighet eller
annan egendom på grund av testa-
mentariskt förordnande utan att
äganderätten tillkommer någon
anses vid lagens tillämpning som
egendomens ägare.
11 a §
3
Lantmäterimyndigheten får be-
sluta att en innehavare av en sådan
ledning som avses i 2 § första
stycket 1 har rätt att låta annan dra
fram och använda ytterligare led-
ningar av det slag som anges i 2 §
första stycket 1 inom det upplåtna
utrymmet. Ett sådant beslut får
meddelas endast om det med hän-
syn till ledningens beskaffenhet
finns ett behov av en sådan rätt
och den kan anses förenlig med
bestämmelserna i 6–11 §§.
Lantmäterimyndigheten får be-
sluta att en innehavare av en sådan
ledning som avses i 2 § har rätt att
låta annan dra fram och använda
ytterligare ledningar av det slag
som anges i 2 § första stycket 1
inom det upplåtna utrymmet. Ett
sådant beslut får meddelas endast
om det med hänsyn till ledningens
beskaffenhet finns ett behov av en
sådan rätt och den kan anses fören-
lig med bestämmelserna i 6–11 §§.
Om lantmäterimyndigheten har meddelat ett sådant beslut som avses i
första stycket, får ledningsrättshavaren själv dra fram och använda en
sådan ledning som avses i beslutet i stället för att låta någon annan göra
det.
12 §
Mark eller annat utrymme för
Mark eller annat utrymme för
3
Lydelse enligt förslag i utkast till lagrådsremiss.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 13
356
ledning får tagas i anspråk på
fastighet, om det icke orsakar syn-
nerligt men för fastigheten.
ledning får tas i anspråk på fastig-
het, om det inte orsakar synnerligt
men för fastigheten.
Vad som föreskrivs om fastighet
skall tillämpas också i fråga om
tomträtt, byggnad eller annan
anläggning som inte hör till fastig-
heten eller tomträtten samt väg-
anordning enligt 2 § väglagen
(1971:948).
Även om synnerligt men uppkommer, är fastighet skyldig att avstå ut-
rymme, om ledningen är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt
eller om ledningen enligt beslut av koncessionsmyndighet skall fram-
dragas över fastigheten. Om ägaren begär det, skall fastigheten inlösas.
Är olägenheten begränsad till viss del av fastigheten, skall endast den
delen inlösas.
Ledningens innehavare är berät-
tigad att lösa sådan fastighet eller
del av fastighet som avses i andra
stycket, om detta skulle medföra
endast en ringa höjning av den er-
sättning som tillkommer fastig-
hetsägaren och denne icke har ett
beaktansvärt intresse av att behålla
fastigheten eller fastighetsdelen.
Vid bedömande av frågan om rätt
till inlösen föreligger, skall
kostnad för åtgärd som anges i
4 kap. 1 § andra stycket expropria-
tionslagen räknas in i ersättningen.
Bestämmelserna i 1 kap. 3 och
4 §§
expropriationslagen
äger
motsvarande tillämpning vid upp-
låtelse och inlösen enligt denna
paragraf. Utan hinder av dessa
bestämmelser kan dock särskild
rätt som tillkommer staten och ej
utgör vägrätt rubbas. Vidare får
förordnas att rätten till utrymme
för ledningen skall ha företräde
framför särskild rätt som till-
skapats genom expropriation eller
annat tvångsförvärv eller vid fas-
tighetsbildning eller på liknande
sätt, dock ej om den särskilda
rätten utgör vägrätt.
Ledningens innehavare är berät-
tigad att lösa sådan fastighet eller
del av fastighet som avses i andra
stycket, om detta skulle medföra
endast en ringa höjning av den
ersättning som tillkommer fastig-
hetsägaren och denne inte har ett
beaktansvärt intresse av att behålla
fastigheten eller fastighetsdelen.
Vid bedömande av frågan om rätt
till inlösen föreligger, skall kost-
nad för åtgärd som anges i 4 kap.
1 § andra stycket expropriations-
lagen räknas in i ersättningen.
Bestämmelserna i 1 kap. 3 och
4 §§
expropriationslagen
skall
också tillämpas vid upplåtelse och
inlösen enligt denna paragraf.
Utan hinder av dessa bestämmel-
ser kan dock särskild rätt som till-
kommer staten rubbas. Vidare får
förordnas att rätten till utrymme
för ledningen skall ha företräde
framför särskild rätt som till-
skapats genom expropriation eller
annat tvångsförvärv eller vid fas-
tighetsbildning eller på liknande
sätt.
27 §
Ledningens innehavare skall
svara för förrättningskostnaderna i
den mån ej annat följer vid en
Ledningens innehavare skall
svara för förrättningskostnaderna
om inte annat följer vid en mot-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 13
357
motsvarande tillämpning av
18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbal-
ken.
Har ledningsrättsfråga upptagits
utan ansökan eller, i fall som avses
i 33 §, på ansökan av annan sak-
ägare än ledningens innehavare,
skall förrättningskostnaderna för-
delas mellan sakägarna efter vad
som är skäligt. Avser förrättningen
endast att inskrivet servitut eller
inskriven nyttjanderätt avseende
rätt att framdraga och bibehålla
ledning skall förändras till led-
ningsrätt, skall ledningens inne-
havare dock svara för förrättnings-
kostnaderna enligt bestämmelserna
i första stycket.
svarande tillämpning av 18 kap.
6 eller 8 § rättegångsbalken.
Har ledningsrättsfråga tagits upp
utan ansökan eller, i fall som avses
i 33 §, på ansökan av annan sak-
ägare än ledningsrättshavaren,
skall förrättningskostnaderna för-
delas mellan sakägarna efter vad
som är skäligt. Avser förrättningen
endast att inskrivet servitut eller
inskriven nyttjanderätt avseende
rätt att dra fram och bibehålla led-
ning skall förändras till lednings-
rätt, skall ledningens innehavare
dock svara för förrättningskost-
naderna enligt bestämmelserna i
första stycket. Detsamma skall
gälla om ledningsrätt har beviljats
i sådan egendom som avses i 1 §
första stycket 3 och ledningsrätten
upphävs enligt 33 § därför att
egendomen tagits bort.
Handlägges ledningsrättsfråga gemensamt med fastighetsbildnings-
åtgärd vid en förrättning, skall kostnader som är gemensamma för skilda
åtgärder fördelas på dessa efter vad som är skäligt.
Till förrättningskostnader hän-
föres taxeavgift, ersättning till sak-
kunnig, utgift för hantlangning
som ej ingår i taxeavgiften samt
ersättning för sådan skada som av-
ses i 4 kap. 38 § tredje stycket fas-
tighetsbildningslagen (970:988).
Till förrättningskostnader räk-
nas taxeavgift, ersättning till sak-
kunnig, utgift för hantlangning
som inte ingår i taxeavgiften, er-
sättning för sådan skada som avses
i 4 kap. 38 § tredje stycket fas-
tighetsbildningslagen (1970:988)
samt ersättning för sakägares
kostnader för ombud eller biträde
eller för egen utredning som varit
nödvändiga för att ta till vara
sakägarens rätt vid förrättningen.
34 b §
Upplåts tomträtt i fastighet i
vilken ledningsrätt har upplåtits,
skall tomträtten när den har in-
skrivits belastas av ledningsrätten
i fastighetens ställe. Om tomt-
rätten upphör att gälla, skall i
stället den berörda fastigheten
belastas av ledningsrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. Denna lag tillämpas också på förrättning som pågår när lagen träder i
kraft.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 14
358
Förteckning över remissinstanser avseende
betänkandet Ledningsrätt (SOU 2004:7)
Efter remiss har yttrande över betänkandet Ledningsrätt (SOU 2004:7)
avgetts av Hovrätten över Skåne och Blekinge, Göteborgs tingsrätt,
Jönköpings tingsrätt, Luleå tingsrätt, Hyresnämnden i Göteborg, Dom-
stolsverket, Lantmäteriverket, Skatteverket, Boverket, Konkurrensverket,
Post- och telestyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i
Skåne län, Länsstyrelsen i Norrbottens läns, Stockholms kommun,
Malmö kommun, Härnösands kommun, Lantmäterimyndigheten i Stock-
holms kommun, Lantmäterimyndigheten i Göteborgs kommun, Lant-
mäterimyndigheten i Örebro kommun, Banverket, Vägverket, Affärs-
verket svenska kraftnät, Kungliga Tekniska högskolan, Institutet för
fastighetsrättslig forskning, Lunds tekniska högskola (avdelningen för
fastighetsvetenskap), Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Svenska
Kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantmätare-
förening, Fastighetsrådens och Miljörådens förening, Föreningen Svenskt
Näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund, Fastighetsägarna
Sverige, Sveriges jordägareförbund, Villaägarnas Riksförbund, Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Maskinentreprenörerna, Svensk
Energi, IT-Företagen, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Svenska Bank-
föreningen, TeliaSonera Sverige AB, Hi3G Access AB, Teracom AB,
AB Stokab och Vattenfall AB.
Avstått från att yttra sig har Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds
universitet, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Hyres-
gästföreningen Riksförbundet, Näringslivets Telekomförening, Svenska
Kabel-TV-föreningen, Tele2 Sverige AB och Vodafone Sverige AB.
Yttrande har också inkommit från Elöverkänsligas Riksförbund och
Svenska Gasföreningen.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 15
359
Reglering och myndigheter samt EU:s IT-politiska
samarbete
Reglering och myndigheter inom IT-politiken
Nedan beskrivs kortfattat två av de institutionella förutsättningarna för
IT-politiken: de centrala författningarna samt myndigheterna som verkar
inom politikområdet.
Yttrandefrihetsgrundlagen
Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trädde i kraft den 1 januari 1992 och
utgör tillsammans med tryckfrihetsförordningen (TF) de två grundlagar
som ger medborgarna ett särskilt skydd för tryck- och yttrandefriheten.
För de medier som omfattas av YGL gäller i allt väsentligt principerna
om förbud mot censur och hindrande åtgärder, ensamansvar och med-
delarskydd, begränsning av möjligheter till kriminalisering samt särskild
rättegångsordning med tillgång till jury. Med yttrandefrihet förstås frihet
att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt
uttrycka tankar, åsikter och känslor.
TF reglerar rätten att yttra sig och sprida information genom framför
allt tryckta skrifter. YGL reglerar samma rätt avseende vissa andra
medier, såsom radio, television och vissa andra överföringar som sker
med elektromagnetiska vågor samt tekniska upptagningar t.ex. video-
gram, cd- och dvd-skivor eller datordisketter. Enligt huvudregeln skall
sändningar vara riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med
tekniska hjälpmedel för att omfattas av grundlagsskyddet. YGL är även
tillämplig när massmedieföretag på särskild begäran tillhandahåller
allmänheten upplysningar direkt ur en databas vars innehåll kan ändras
endast av den som driver verksamheten. Sådana företag erhåller därmed
automatiskt grundlagsskydd. Därutöver kan numera andra aktörer som
yttrar sig via Internet få ett frivilligt grundlagsskydd, vilket kräver att en
ansvarig utgivare utsetts samt att utgivningsbevis beviljats efter ansökan
till Radio- och TV-verket.
Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) trädde i kraft
den 25 juli 2003. Lagen gäller elektroniska kommunikationsnät och kom-
munikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt
annan radioanvändning, dock inte det innehåll som överförs i elektro-
niska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikations-
tjänster.
Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv inom
området för elektronisk kommunikation som benämns ramdirektivet
(2002/21/EG), tillträdesdirektivet (2002/19/EG), auktorisationsdirektivet
(2002/20/EG), direktivet om samhällsomfattande tjänster (2002/22/EG)
och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation
(2002/58/EG).
Prop. 2004/05:175
Bilaga 15
360
Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få
tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största
möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster
samt deras pris och kvalitet. Syftet skall främst nås genom att kon-
kurrensen och den internationella harmoniseringen på området främjas.
Samhällsomfattande tjänster skall enligt lagen dock alltid finnas till-
gängliga på för alla likvärdiga villkor i hela landet till överkomliga
priser. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om att verksamhet på
området skall anmälas, om tillstånd för användning av radiosändare och
nummer samt om villkor som är förenade med dessa tillstånd.
Enligt lagen skall tillsynsmyndigheten (PTS) efter en rekommendation
och riktlinjer från Europeiska gemenskapernas kommission analysera
olika delmarknader och ta ställning till om det råder effektiv konkurrens.
I annat fall skall företag med betydande inflytande på marknaden identi-
fieras och åläggas en eller flera av de möjliga skyldigheter som anges i
lagen. Denna innefattar bl.a. samtrafikskyldighet och skyldighet att
lämna andra former av tillträde.
Lagen innehåller vidare bestämmelser till skydd för konsumenter och
andra slutanvändare samt bestämmelser om integritetsskydd.
Radio och TV-lagen (1996:844)
Förutom bestämmelserna i lagen om elektronisk kommunikation finns
det i radio- och TV-lagen bestämmelser om sändningar av ljudradio- och
TV-program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot
med tekniska hjälpmedel.
Lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar
I lagen finns bestämmelser om utgivning av elektroniska pengar. Med
elektroniska pengar avses ett penningvärde som representerar en fordran
på utgivaren och som, utan att finnas på ett individualiserat konto, är
lagrat på ett elektroniskt medium och godkänns som betalningsmedel av
andra företag än utgivaren.
Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor
Med en elektronisk anslagstavla avses en tjänst för elektronisk förmed-
ling av meddelanden. Lagen innebär i huvudsak att den som tillhanda-
håller en elektronisk anslagstavla i rimlig omfattning skall ha uppsikt
över en sådan tjänst och är skyldig att ta bort meddelanden som uppen-
bart innehåller uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott,
olaga våldsskildring eller intrång i upphovsrätt eller viss annan rättighet.
Lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer
Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv
1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för
elektroniska signaturer.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 15
361
En elektronisk signatur kan användas för att säkerställa att elektroniskt
överförd information inte har förändrats, att informationens avsändare är
den som uppges samt att avsändaren inte senare förnekar att han sänt
informationen. För att kunna använda en elektronisk signatur i ett öppet
system, såsom Internet, där parterna inte känner varandra i förväg, finns
det ett behov av att parterna kan inhämta information om kopplingen
mellan en elektronisk signatur och en bestämd person. Därför har det ut-
vecklats ett system för elektroniska signaturer som brukar benämnas
Public Key Infrastructure (PKI). I detta system utfärdas ett elektroniskt
intyg (certifikat), ofta av en betrodd tredje part. Regleringen på området
bygger på PKI-systemet.
Lagen innehåller regler om krav på, tillsyn över och skadeståndsansvar
för den som utfärdar certifikat för elektroniska signaturer, om certifikaten
anges ha en viss säkerhetsnivå. Sådana certifikat kallas i lagen för kvali-
ficerade certifikat. En särställning ges vidare åt elektroniska signaturer
med en viss säkerhetsnivå, s.k. kvalificerade elektroniska signaturer.
Lagen innehåller inte regler om tillsyn och skadeståndsansvar vad gäller
certifikat som utfärdas inom s.k. slutna system. Lagen reglerar inte heller
frågor om ingående eller giltighet av avtal.
Lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets
tjänster
Genom denna lag genomförs i huvudsak Europaparlamentets och rådets
direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på
informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre
marknaden.
Med informationssamhällets tjänster avses tjänster som normalt utförs
mot ersättning och som tillhandahålls på distans, på elektronisk väg och
på individuell begäran av en tjänstemottagare. Förenklat uttryckt ingår en
mängd olika tjänster som är kopplade till handeln av varor och tjänster
över Internet eller andra nät, såsom e-handelstjänster, finansiella tjänster,
informationstjänster, fastighetsmäklartjänster, webbhotell och söktjäns-
ter. En förutsättning för att en tjänst skall omfattas av begreppet är att
den tillhandahålls online, dvs. via en förbindelse som möjliggör direkt in-
teraktiv kommunikation.
I lagen anges att en tjänsteleverantör som är etablerad i någon annan
stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har rätt att
med vissa undantag tillhandahålla informationssamhällets tjänster i
Sverige, utan hinder av svenska krav på tjänsterna eller på tjänsteleve-
rantörerna. Därutöver stadgas att svensk rätt skall gälla för de informa-
tionssamhällets tjänster som tillhandahålls av i Sverige etablerade
tjänsteleverantörer, även om tjänsterna helt eller delvis riktar sig mot
andra stater inom EES. I lagen finns bestämmelser om information som
tjänsteleverantörer måste lämna och om krav på att leverantörerna skall
tillhandahålla vissa tekniska hjälpmedel och lämna bekräftelse vid be-
ställningar.
Lagen innehåller vidare bestämmelser om viss ansvarsfrihet för
tjänsteleverantörer som fungerar som mellanhänder, dvs. som bara över-
för eller lagrar information som lämnats av andra. Sådana leverantörer
skall under vissa förutsättningar inte på grund av innehållet i informa-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 15
362
tionen kunna åläggas att ersätta skada eller betala sanktionsavgift. De får
vidare dömas till ansvar för brott som avser innehållet endast om brottet
begåtts uppsåtligen.
Myndigheter m.m.
Flera myndigheter har uppgifter inom IT-området, bl.a. Post- och tele-
styrelsen (PTS), Radio- och TV-verket, Statskontoret, e-nämnden,
24-timmarsdelegationen samt Datainspektionen.
PTS är central förvaltningsmyndighet och tillsynsmyndighet för lagen
om elektronisk kommunikation. Vidare bedriver PTS tillsyn enligt lagen
(2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer. Myndigheten
ansvarar också för rikscentralen för IT-incidentrapportering (Sitic) samt
för informationsutbyte om IT-incidenter mellan centret och samhällets
organisationer.
Radio- och TV-verket beslutar i frågor om tillstånd, avgifter och regi-
strering som rör ljudradio- och TV-sändningar riktade till allmänheten.
När det gäller digital marksänd television lämnar verket förslag till
regeringen om hur tillstånden skall fördelas.
Statskontoret skall enligt sitt regleringsbrev bidra till en mer effektiv
förvaltning bl.a. genom utveckling av 24-timmarsmyndigheten. Vidare
skall Statskontoret åstadkomma bättre villkor och lägre kostnader för den
offentliga förvaltningens användning av utrustning och tjänster på IT-
och teleområdet. Statskontoret skall även främja och samordna
elektronisk samhällsinformation samt ansvara för drift och utveckling av
webbplatserna sverige.se och Lagrummet i syfte att göra samhällsin-
formation lättillgänglig.
Datainspektionen är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att
skydda människor från att deras personliga integritet kränks vid behand-
ling av personuppgifter. Datainspektionen skall även verka för att god
sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet. Inspektionen
skall särskilt inrikta sin verksamhet på att informera om gällande regler
samt ge råd och hjälp åt personuppgiftsombud enligt Personuppgiftslagen
(1998:204). Vidare har Datainspektionen i uppgift att följa och beskriva
utvecklingen på IT-området när det gäller frågor som rör integritet och
ny teknik.
I juni 2003 tillsatte regeringen en IT-politisk strategigrupp inom
Regeringskansliet. Strategigruppens uppdrag är att främja det svenska
informationssamhällets fortsatta utveckling, vara rådgivande till rege-
ringen samt verka pådrivande för att bidra till att det IT-politiska målet
uppnås och därmed bidra till en långsiktigt hållbar tillväxt och nytta för
medborgaren.
I juni 2003 tillsatte regeringen en delegation för utveckling av
offentliga e-tjänster (dir. 2003:81
),
kallad 24-timmarsdelegationen
.
Dele-
gationen skall enligt direktiven inrikta sig särskilt på elektroniska tjänster
som kan skapa stor nytta för medborgare och företag samt effektivisera
offentlig sektor. Delegationen skall vidare bl.a. pröva nya vägar att öka
samverkan mellan stat, kommun och landsting samt mellan offentlig
sektor och övriga aktörer.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 15
363
I januari 2004 inrättade regeringen en nämnd, e-nämnden, med uppgift
att fastställda gemensamma standarder för myndigheternas elektroniska
kommunikation mellan varandra och med medborgare och företag. Bland
annat skall myndigheternas webbplatser därigenom bli bättre. Syftet är
att skapa ett säkert och effektivt utbyte av elektronisk information mellan
myndigheter och mellan myndigheter och medborgare.
EU:s IT-politiska samarbete
Projekt inom EU
E-Europa
Inom EU sker det IT-politiska samarbetet främst inom ramen för
initiativet e-Europa, ett informationssamhälle för alla. Initiativet är en del
av den strategi som stats- och regeringscheferna inom EU beslutade vid
ett möte i Lissabon 2000. Det mål som då sattes upp var att före 2010
göra Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kun-
skapsbaserade ekonomin med hållbar tillväxt, ökad sysselsättning och
social sammanhållning.
För e-Europa har två handlingsplaner tagits fram: e-Europa 2002 och
e-Europa 2005. Den första sträckte sig till slutet av 2002 och hade bland
annat som mål att få ett billigare och säkrare Internet, att investera i
människor och kompetens samt att stimulera Internetanvändning. I den
uppföljning som gjorts av handlingsplanen e-Europa 2002 framgår att de
övergripande målen har uppnåtts men samtidigt pekar man också områ-
den där det behövs ytterligare insatser. Det gäller bland annat IT-säker-
heten och användningen av IT och e-handel bland småföretag.
Den nu gällande handlingsplanen sträcker sig fram till och med 2005
och har som syfte att driva på utvecklingen mot ett informationssamhälle
för alla inom EU. En sammanfattning av målen är att Europa senast 2005
skall ha moderna offentliga tjänster på nätet inom områdena e-förvalt-
ning, tjänster för e-lärande och e-hälsovårdstjänster samt en dynamisk
miljö för e-företag. För att underlätta detta behövs enligt planen en om-
fattande tillgång till bredbandsanslutning till konkurrenskraftigt pris och
en säker informationsinfrastruktur.
Handlingsplanen är strukturerad kring fyra åtgärder. Det första är poli-
tiska åtgärder för att anpassa lagstiftningen på nationell och europeisk
nivå. Syftet är att se till att lagstiftningen inte i onödan hämmar upp-
komsten av nya tjänster, att stärka konkurrensen och kompatibiliteten, att
öka tillgången till en mängd olika nät samt visa politiskt ledarskap. Den
andra åtgärden är utveckling, analys och spridning av goda arbetsmeto-
der. Den tredje är övervakning av de politiska åtgärderna genom rikt-
märkning för att de skall göras mer målinriktade. Slutligen, den fjärde
åtgärden är en övergripande samordning av den befintliga IT-politiken
för att nå synergieffekter mellan de föreslagna åtgärderna.
Europeiska rådet uttalade på sitt möte i Bryssel i mars 2005 att det är
nödvändigt att utveckla ett informationssamhälle som omfattar alla och
hänvisade till kommissionens kommande initiativ i2010. Kommissionen
utkom i juni 2005 med meddelandet i2010 – Det europeiska
informationssamhället för tillväxt och sysselsättning. I meddelandet
Prop. 2004/05:175
Bilaga 15
364
föreslår kommissionen en ny strategisk ram för det europeiska
informationssamhället och för media. Kommissionen föreslår tre priori-
teringar: 1) Att skapa ett gemensamt europeiskt informationsområde som
främjar en öppen och konkurrenskraftig inre marknad för informations-
samhället och för media. Målet är ett gemensamt europeiskt informa-
tionsområde som erbjuder säker bredbandskommunikation till rimligt
pris, ett rikt och diversifierat innehåll och digitala tjänster. 2) Att stärka
innovation och investeringar i IT-forskning för att främja tillväxt och fler
och bättre arbetstillfällen. Målet är ett resultat på världsnivå i forskning
och innovation i IT genom att minska klyftan till Europas ledande
konkurrenter. 3) Att uppnå ett europeiskt informationssamhälle där alla
kan delta som främjar tillväxt och sysselsättning på ett sätt som
överensstämmer med hållbar utveckling och som prioriterar bättre
offentliga tjänster och livskvalitet. Målet här är ett informationssamhälle
som är integrerat, tillhandahåller högkvalitativa offentliga tjänster och
som främjar livskvaliteten. Kommissionen föreslår i meddelandet en rad
kommande åtgärder för att målen skall uppnås. Åtgärderna inbegriper
såväl förslag till rättsligt bindande åtgärder som utarbetande av strategier
och olika åtgärder för att främja utvecklingen inom de olika områdena.
Sverige har varit aktiva i det europeiska samarbetet om den nya strategin
och har uttalat sitt generella stöd för det som varit känt om den
kommande strategins innehåll.
Modinis
Modinis är ett finansiellt stödprogram som kompletterar de nationella in-
satserna för att omvandla Europa till en kunskapsbaserad ekonomi. Pro-
grammet skall bidra till genomförandet av Lissabonstrategin och har
målet att övervaka de resultat som uppnås av och i medlemsstaterna.
Vidare skall programmet stödja medlemsstaternas insatser inom ramen
för e-Europa på nationell eller regional nivå, analysera de ekonomiska
och samhälleliga följderna av informationssamhället samt stärka de na-
tionella och europeiska insatserna för att förbättra nät- och informations-
säkerheten och stimulera bredbandsutbyggnaden. För att uppnå dessa mål
finansieras bl.a. datainsamling och analys avseende en uppsättning
indikatorer för benchmarking, kartläggningar av goda arbetsmetoder i
Europa, analyser av näringslivets anpassning till de strukturella för-
ändringar som genereras av digital teknik och samhällets omvandling
samt verksamhet som samlar expertis inom området nät- och informa-
tionssäkerhet.
Programmet löper i tre år (2003-2005) med en budget på 25 miljoner
euro. Programmet ersatte det så kallade Promise-programmet som i stort
hade liknande syften och finansierade liknande åtgärder. I Promise ingick
dock inte frågor kring nät- och informationssäkerhet.
ETEN
ETEN (tidigare TEN-Telecom) är ett EU-program utformat för att ge
stöd till införandet av nätbaserade teletjänster (elektroniska tjänster) med
en transeuropeisk dimension. Programmet lägger stark tonvikt på
Prop. 2004/05:175
Bilaga 15
365
offentliga tjänster, i synnerhet inom områden där Europa har en
konkurrensfördel. Programmet syftar till att påskynda spridningen av
tjänster för att underbygga den europeiska samhällsmodellen präglad av
sammanhållning och integration. Målsättningarna för eTEN rör själva
kärnan i e-Europas uppdrag att skapa "ett informationssamhälle för alla".
Programmet främjar tjänster av allmänintresse som ger varje med-
borgare, företag och förvaltning möjlighet att dra nytta av e-samhället,
och överbryggar den digitala klyftan.
Handlingsplan för att främja säkrare användning av Internet och nya
Onlinetekniker (Safer Internet Plus)
Safer Internet plus är ett program som syftar till att främja en säkrare an-
vändning av Internet och nya online-tekniker, (dvs. via en förbindelse
som möjliggör direkt interaktiv kommunikation), speciellt för barn, och
att bekämpa innehåll som är olagligt eller oönskat av slutanvändaren.
Programmet fokuserar på slutanvändaren och då särskilt barn under
föräldrars och lärares ansvar.
Programmet gäller i fyra år från den 1 januari 2005 och har en budget
på 45 miljoner euro. Förslaget finansieras av EU-budgeten, men del-
tagande i projekt förutsätter finansiell medverkan av medlemsländerna.
Kommissionen finansierar normalt högst 50
procent av projekten.
Offentliga aktörer kan få 100 procent av tilläggskostnaderna finansie-
rade.
Programmet och den nya handlingsplanen kan sägas utgöra en fristå-
ende fortsättning på handlingsplanen för en säkrare användning av Inter-
net, Internet Action Plan (IAP) som löpte 1999–2004. Ett exempel på en
aktivitet som genomförts med stöd av IAP är informations- och utbild-
ningsprojektet SAFT (Safety Awareness, Facts and Tools), där det
svenska Medierådet (tidigare Våldsskildringsrådet) har deltagit. Till-
sammans med Myndigheten för skolutveckling har Medierådet beviljats
projektmedel även från det nya programmet. Kommissionens nya
handlingsplan bygger bl.a. på en utvärdering av IAP 1999–2002. Kom-
missionen konstaterade att IAP hade varit framgångsrikt men att vidare
insatser är nödvändiga.
EContent
Kommissionen lämnade i februari 2004 ett förslag om att inrätta ett
program för digitalt innehåll, eContentplus (KOM(2004) 96 final). Det
övergripande syftet är att skapa förutsättningar för en större tillgång och
utnyttjande av digitalt innehåll, och förutsättningar för att tjänster som
använder digitalt innehåll skall ge ekonomisk nytta. Programmet är fyra-
årigt och har en budget på 149 miljoner euro. Programmet är strukturerat
i tre handlingslinjer: att underlätta tillgång, användning och exploatering
av digitalt innehåll, att förbättra kvalitet och sprida goda exempel på
digitalt innehåll, samt att förstärka samarbete och höja medvetandet om
digitala produkter och tjänster.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 15
366
Samråd och information mellan Sveriges regering och riksdag i EU-
frågor
Av regeringsformen följer att det är regeringen som företräder Sverige i
förhandlingar och ingår avtal med andra stater eller mellanstatliga
organisationer. Regeringsformen och riksdagsordningen innehåller före-
skrifter om regeringens samråd med riksdagen. Enligt dessa skall reger-
ingen fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet i EU. Regeringen skall vidare informera riksdagen om sin
inställning till viktigare förslag från EU.
Den svenska ståndpunkten i en EU-fråga skall tidigt förankras i riks-
dagen. Detta görs dels genom att en faktapromemoria upprättas och
skickas till riksdagen senast fem veckor efter att den svenska versionen
av ett förslag från kommissionen har presenterats och dels genom att
berört utskott informeras i frågan. Näringsdepartementet har kommit
överens med Trafikutskottet om att föredra viktigare EU-frågor några
gånger per ordförandeskap samt om Trafikutskottet så begär också vid
tillfällen utöver detta.
Inför ett rådsmöte skall regeringen underrätta EU-nämnden om vilka
frågor som skall behandlas. Inför beslut i sådana EU-frågor som rege-
ringen bedömer som betydelsefulla samt även i andra frågor om EU-
nämnden så begär skall regeringen samråda med EU-nämnden.
Genom samråd med riksdagen, ges regeringen en fast förankring inför
förhandlingsarbetet samtidigt som riksdagens ledamöter kan agera i
frågan i de fora som är öppna för dem.
Departementen ansvarar för att det på deras respektive sakområde sker
samråd med kommuner, intresseorganisationer och andra aktörer vid
handläggningen av regeringsärenden. Det är viktigt att de som berörs ges
möjlighet att medverka i ett tidigt skede.
Myndigheternas kunnande i sakfrågor och deras internationella nätverk
är en mycket viktig resurs i regeringens EU-arbete. Genom att utnyttja
myndigheternas kompetens i EU-frågor kan Sverige skapa en förstärkt
bas i EU-arbetet.
Genom en regelbunden dialog med berörda parter kan regeringens EU-
arbete förenklas och förbättras. Samrådet kan ske på olika sätt, till
exempel genom remissförfarande och/eller i arbetsgrupper för EU-frågor.
I varje fråga bestämmer departementen formerna för arbetet i sina arbets-
grupper.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 16
367
IT-utvecklingens effekter på tillväxten
Samband mellan IT och tillväxt
I detta avsnitt redogörs översiktligt för IT:s betydelse för den ekono-
miska tillväxten och vilka samband som råder mellan IT och ökad pro-
duktivitet. I det här sammanhanget är det avgörande både hur IT-sektorn
utvecklas och hur övriga IT-användande sektorer utvecklas. Dels kan den
IT-producerande sektorns produktion och produktivitet bidra till ekono-
misk tillväxt, dels kan ”den IT-användande sektorns” investeringar i IT
bidra till ökad produktivitet och tillväxt. IT-utvecklingens positiva effek-
ter i form av exempelvis bättre fysisk infrastruktur, utvecklade arbets-
processer och ökad kunskap hos de anställda kan också bidra till att
arbetskraften och utrustningen arbetar och används effektivare. Detta kan
i sin tur leda till ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt.
Produktivitetsutvecklingen i IT-sektorn
IT-sektorn utgör en begränsad del av den totala svenska ekonomin. Drygt
fem procent av de sysselsatta arbetar inom sektorn. IT-sektorn står vidare
för drygt 5 procent av BNP. Under 1990-talets andra hälft rådde högkon-
junktur och stor tilltro till IT-sektorn som motor för tillväxt i stora delar
av världen. Begreppet ”den nya ekonomin” lanserades som förklaring till
den snabba och långvariga tillväxten. Begreppet kom även att inkludera
IT-sektorns mycket snabba tillväxt och tekniska innovationer som bidra-
gande orsak till det för ekonomin fördelaktiga klimatet. IT-sektorns
produktivitetsutveckling bidrog till att hela ekonomins produktivitet
påverkades positivt.
Under början av 2000-talet minskade emellertid Sveriges BNP-tillväxt,
arbetslösheten steg och ekonomin gick in i en lågkonjunktur. Samtidigt
genomgick IT-sektorn en kraftig nedgång, med minskat antal anställda
och minskad produktion som följd. En liknade utveckling skedde även i
den övriga industrialiserade världen. De tidigare höga förväntningarna på
IT-sektorns betydelse för tillväxt minskade. År 2004 verkar dock en
vändning återigen skett i IT-sektorn.
Utvecklingen i telesektorn
Telesektorn, som utgör en del av IT-sektorn, expanderade kraftigt under
perioden 1987 till 2002, vilket resulterade i ett sexfaldigande av antalet
företag i branschen. Enligt Nutek:s årliga redovisningar (Nutek:s årsbok,
2005) var det emellertid branschen ”teleprodukter” som uppvisade lägst
tillväxt och sämst effektivitet bland samtliga underbranscher i svenskt
näringsliv under perioden 1995–2003 (mätt i omsättning och förädlings-
värde).
Under 2000-talets första år har antalet nystartade företag per år mins-
kat och telebranschen varit på tillbakagång med ett minskat antal syssel-
satta som resultat. I Sverige finns nu omkring 400 företag inom bran-
schen ”teleprodukter”. Förutom några få storföretag är flertalet,
85 procent, små företag med färre än 50 anställda. Många av dessa före-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 16
368
tag är leverantörer som påverkats av nedgången i efterfrågan av varor
och tjänster som inleddes 2000. Utvecklingen går också mot mer globala
inköpsmönster.
Under 2004 har efterfrågan på både IT-produkter och IT-tjänster åter-
igen ökat. Detta kan utläsas i produktionsstatistik och i statistik som visar
på ett ökat antal nyanmälda lediga arbeten.
IT-användningens inverkan på produktiviteten
Enligt nationalekonomisk teori leder innovationer och ny teknik till ökad
produktivitet och är mycket viktiga för en långsiktig ekonomisk tillväxt.
Det finns även empiriska belägg för detta genom de nationalekonomiska
undersökningar som visat att det framför allt är ny teknik som driver den
ekonomiska tillväxten (Jones 2002 m.fl.). Ny teknik möjliggör nya pro-
dukter och nya produktionssätt. De nya produktionssätten innebär ofta att
det antingen krävs mindre arbete eller mindre mängd insatsvaror för att
producera samma mängd produkter. Ny teknik kan även innebära att nya
varor och tjänster skapas.
I dag använder de flesta företag, myndigheter och organisationer
datorer i sitt arbete och har anslutning till Internet. Den IT-användande
sektorns storlek motsvarar cirka 95 procent av andelen sysselsatta och
95 procent av BNP. Genom den tilltagande utbredningen av IT blir pro-
duktivitetsökningar som genereras av IT också mer utbredda i ekonomin.
Informationsteknikens betydelse för den ekonomiska tillväxten ligger
därför i större utsträckning än tidigare hos användarna dvs. anställda
inom samtliga företag, myndigheter och organisationer, jämfört med pro-
ducenterna, dvs. IT-sektorn.
Hur betydelsefull för tillväxten är faktorn ny teknik?
Informationstekniken är framförallt en ny teknik som har möjliggjort
skapandet av en mängd nya produkter, öppnat nya marknader, revolu-
tionerat kommunikationsindustrin och på det viset skapat nya organisa-
tionsmöjligheter för företag och organisationer. Det finns undersökningar
(Basu m.fl. 2003) som tyder på att IT är en s.k. General Purpose
Technology (GPT), dvs. en teknik för allmänt bruk. En GPT har blivit
definierad enligt Jovanovic och Rousseau (2003) enligt följande:
1. En teknik som kommer att sprida sig till de flesta sektorerna i ekono-
min.
2. En teknik med en stor utvecklingspotential och som kommer att
förbättras över tiden och vars kostnader kommer att sjunka med tiden.
3. En teknik som gör det lättare att uppfinna nya produkter och produk-
tionsprocesser.
Andra exempel på sådana General Purpose Technologies är ångma-
skinen och den elektriska motorn. En GPT ger en avsevärd högre
avkastning än vad som är normalt vid investeringar i ny teknik. Den stora
avkastningen beror på att en GPT ger upphov till nya tekniska upp-
finningar och organisatoriska förändringar för företagen. Att en GPT
leder till nya innovationer innebär att samhällets nytta är större än före-
tagets ekonomiska avkastning, då de nya innovationerna ofta ger upphov
Prop. 2004/05:175
Bilaga 16
369
till positiva externa effekter. En positiv extern effekt av IT är dess bety-
delse för biotekniken, vars framväxt inte hade varit möjlig utan IT.
IT-användningens inverkan på ekonomisk tillväxt – svår att mäta
IT-användningen har stor potential att påverka den ekonomiska tillväxten
positivt. Det har dock visat sig vara svårt att mäta och påvisa sådana
effekter. I en del undersökningar har IT:s betydelse för den ekonomiska
tillväxten snarare varit neutral än positiv. De förväntade förändringarna
kan kräva mycket lång tid för att få genomslag. Det kan även vara svårt
att isolera de olika påverkansfaktorerna och särskilja effekterna av IT-
investeringar från andra avgörande faktorer. Det råder dessutom brist på
data som möjliggör slutsatser kring IT-användningens effekter på
ekonomin. Problemet sammanfattades redan i slutet av 1980-talet av
nationalekonomen Robert Solow i den s.k. solowparadoxen: ”Vi ser
datorer överallt – utom i produktivitetsstatistiken”. IT:s inverkan på pro-
duktivitet och ekonomisk tillväxt är ett omdiskuterat och svårmätt om-
råde.
För närvarande förs en debatt framförallt i USA om varför sysselsätt-
ningen inte har ökat trots att det mesta pekar på en att en återhämtning i
konjunkturen har skett. Sveriges riksbank pekar på att iakttagelserna
även är tillämpliga i Sverige där produktivitetsökningstakten liksom i
USA varit förhållandevis hög under 1990-talet. Ekonomisk forskning
indikerar att IT-användningen kan ha haft en betydande inverkan på pro-
duktiviteten.
Effekt på arbetsproduktiviteten
I Sverige ökade arbetsproduktivitet med cirka 4 procent under åren 2002
och 2003, vilket är höga siffror under denna fas av konjunkturen. Vissa
studier har lyft fram att det kan vara IT som är grunden till denna
produktivitetsökning. Den aktuella debatten handlar främst om den IT-
användande sektorns investeringar i IT-kapital under 1990-talet som en
möjlig anledning till ökningen av arbetsproduktiviteten. Fram till 2000
ökade både kapitalintensiteten per arbetad timme och andelen IT-kapital
av totalt kapital. Under 2001 var IT-kapitalets andel av investeringarna
dubbelt så stor som 1990 i Sverige. IT-kapitalet blev under 1990-talet
billigare och dess prestanda ökade vilket bidrog till att investeringar i IT-
kapital ersatte investeringar i annat kapital och ökningar i arbetskraften.
År 2001 skedde dock närmast ett tvärstopp i investeringar i allmänhet
och i IT-kapital i synnerhet. Trots detta fortsatte arbetsproduktiviteten att
öka. Flera forskare har förklarat detta med att det tar flera år innan ökade
eller minskade investeringar i IT-kapital visar sig i produktivitetsstatisti-
ken. Historiskt sett har det funnits en sådan fördröjning för tekniska för-
ändringars inverkan på produktiviteten. Det tar tid för företag och organi-
sationer att anpassa sig till den nya tekniken, utbilda personal, genomföra
organisatoriska förändringar osv. för att fullt ut dra nytta av den nya tek-
niken. Sveriges riksbank (2004) hävdar att det är för tidigt att säga vad
som är anledningen till produktivitetsökningen under 2002–2003 men
IT-kapitalets påverkan är en tänkbar förklaring.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 16
370
I en undersökning från 2002 studerades i vilken mån IT har påverkat
arbetsproduktiviteten och tillväxten under tidsperioden 1990–2001 (Van
Ark 2002). I denna undersökning delas företagen in i tre grupper: IT-pro-
ducerande, IT-användande och mindre IT-användande företag. Gruppen
företag som använde IT i mindre omfattning var den största gruppen och
stod för ca 70 procent av sysselsättningen och BNP i de olika länderna.
De IT -producerande företagen stod för 4–10 procent av ekonomin i de
undersökta länderna, och de i hög grad IT-användande företagen utgjorde
16–25 procent av de undersökta ländernas ekonomier. Det visade sig att
den sistnämnda gruppen företag stod för huvuddelen av produktivitets-
utvecklingen i de flesta av länderna under perioden 1995–1999 trots att
denna grupp alltså var relativt mindre. En annan av undersökningens
slutsatser var, att den amerikanska ekonomin har påverkats mer positivt
av IT-investeringar än de europeiska.
I en studie av G. Forsling och T. Lindström på svenska data under åren
1994–2000 pekar resultaten på att IT-investeringar bidragit till ökad
arbetsproduktivitet genom s.k. kapitalfördjupning, där de kraftigt fal-
lande priserna på IT varit avgörande för utvecklingen. (SCB 2004:07).
Med kapitalfördjupning menas en ökning av den faktiska mängden kapi-
tal i form av exempelvis maskiner och annan utrustning som varje an-
ställd har till sitt förfogande.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
371
IT-användning och IT-utbildning
Innehållsförteckning
IT-användning bland privatpersoner, företag och i
offentlig sektor
372
Privatpersoners
IT-användning
372
Företagens
IT-användning
379
IT-användning i stat, kommun och landsting:
e-förvaltning 389
Exempel på IT-användning inom offentliga sektorn
394
Rättsliga
tillämpningar
394
Storstadspolitik
396
Demokratifrågor
397
Förvaltning
398
Utbildningsområdet
400
Kulturmiljö
400
Jordbrukssektorn
401
Arbetsmarknad
406
Hälso- och sjukvårdspolitik
406
Folkhälsopolitik
408
IT-utbildning och IT-kompetens
411
IT i grundskolan och gymnasieskolan
411
IT-utbildningar
vid
högskola och universitet
415
Kvalificerade yrkesutbildningar inom IT
416
IT-utbildades
arbetsmarknad
416
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
372
IT-användning bland privatpersoner, företag och i offentlig
sektor
Nedan redogörs för utvecklingen av privatpersoners, företags och offent-
liga sektorns IT-tillgång och IT-användning utifrån statistik från framför
allt SCB, Sika, PTS, ITPS, Nutek, Statskontoret och OECD. Redovis-
ningen fokuseras främst på den utveckling som skett under de senaste
fem åren. Vidare beskrivs ett antal exempel på IT-användning i den
offentliga sektorn.
I redogörelsen av vilken typ av Internetanslutning som hushållen och
företagen har, används begreppet bredband synonymt med fast anslut-
ning och höghastighetsanslutning. Bredband är ett vanligt samlingsnamn
för en mängd olika tekniker som möjliggör anslutning till Internet med
hög överföringshastighet, t.ex. xDSL, kabel-TV, fiber, radio, PLC och
satellit. De Internetanslutna hushåll och företag som inte har tillgång till
bredband har i stället s.k. uppringd anslutning, antingen modeman-
slutning eller ISDN (Integrated Service Digital Network). Båda typerna
av uppringd anslutning använder telefonlinjen och användaren betalar för
den tid han eller hon är uppkopplad.
Privatpersoners IT-användning
Tillgång till dator och Internet i hemmen
Andelen personer som har dator och Internet hemma har ökat markant
sedan mitten av 1990-talet. Även under de senaste åren ser vi en avse-
värd ökning. År 2004 hade över 80 procent av Sveriges befolkning i
åldern 16–74 år tillgång till dator i hemmet. Drygt en fjärdedel av dessa
hade tillgång till en dator som hyrts av arbetsgivaren genom löneavdrag,
s.k. hem-pc.
Tillgången till Internet i hemmet har ökat från drygt 30 procent av
befolkningen i åldersgruppen 9–79 1998 till knappt 80 procent 2004.
Tillgången varierar dock i olika grupper. En större andel bland pojkar
och män samt personer i åldern 15–54 år har tillgång till Internet i
hemmet, i jämförelse med övriga befolkningen. En grupp som avviker
särskilt mycket är åldersgruppen 65–79 år, där färre än en fjärdedel hade
tillgång till Internet i hemmet 2003. Tabellen nedan visar hur tillgången
till Internet i hemmet ökade under perioden 1995–2003.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
373
Tabell 1 Andelen av befolkningen som har tillgång till Internet i hemmet, samt
andelen beroende på kön och ålder, procent, åren 1995-2003
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003
Totalt:
3 8 17 31 47 52 60 66 73
Kön:
Pojkar
(9-17 år)
4 14 21 46 67 76 78 88 (i.u.)
Flickor
(9-17 år)
5 6 20 36 55 59 71 80 (i.u.)
Män
(18-79 år)
3 9 18 34 46 53 53 67 76
Kvinnor
(18-79 år)
2 6 15 26 42 46 54 61 70
Källa: Nordicom (2003) och SCB (2003
)
De flesta internationella undersökningar pekar på att IT-tillgången och
IT-användningen i Sverige ligger på samma nivå eller högre jämfört med
övriga nordiska länder, förutom jämfört med Island som i de flesta
studier ligger högre. Svenskarnas tillgång till dator och Internet i
hemmet, samt IT-användningen, ligger vidare på samma nivå eller högre
än övriga EU- och OECD-länders genomsnitt.
Användning av dator och Internet
Vissa som inte har dator och Internet hemma har ändå tillgång i skolan
eller på arbetet. Drygt tre av fyra svenskar använde Internet regelbundet i
åtminstone någon omfattning 2004. Drygt 50 procent använder Internet
dagligen. Omkring 65 procent av Internetanvändarna använder Internet
hemma. Drygt en tredjedel använder Internet på arbetsplatsen och om-
kring 13 procent använder Internet i skolan.
En större andel män än kvinnor använder Internet och de gör det även
mer frekvent. År 2003 angav drygt 80 procent av männen att de använder
Internet, men endast 72 procent av kvinnorna. Omkring 47 procent av
männen använde Internet varje dag jämfört med 36 procent av kvinnorna.
Bland de äldre, i åldersgruppen 65–74 år, var det ungefär en femtedel
som använde Internet varje vecka eller oftare. I denna åldersgrupp är det
dock hela 75 procent som aldrig använder Internet.
Användningsområden för dator och Internet
Det finns en rad undersökningar som visar att datorn främst används för
att nå Internet. De två nästkommande mest vanliga användningsområ-
dena är att spela spel samt sköta administrativa göromål för ”hemma-
kontoret”. Det fjärde vanligaste användningsområdet är utbildning och
studier tätt följt av förvärvsarbete.
Tabellen nedan visar vad privatpersoner använder Internet till i olika
länder, utifrån fyra vanliga användningsområden.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
374
Tabell 2 Internetanvändning efter typ av aktivitet, procent av dem som använder
Internet, 2002*
Köpa/beställa
varor eller
tjänster
Läst/laddat ner
nyheter/tidningar
(1)
Spelat/laddat
ner spel och
musik (3)
Använt
bankservice
Danmark (2)
37,6
39,9
19,3
51,1
Finland (2)
18,7
41,5
30,3
63,8
Frankrike 13,2
(i.u.)
15,8
18,4
Nederländerna 23,0
(i.u.)
15,0
(i.u.)
Portugal
9,0
(i.u.)
55,2
29,7
Schweiz 14,0
34,1
11,0
23,0
Storbritannien (2)
32,7
22,2
17,9
23,9
Sverige (2)
36,9 62,0
47,8
55,8
Tyskland (2)
19,2
13,3
12,8
19,3
USA
39,1
62,0
42,0
17,9
Österrike (2)
14,7
28,6
(i.u.)
(i.u.)
(1) för USA inkluderas även nedladdning av film
(2) bland de varor och tjänster som köpts eller beställts ingår ej finansiella tjänster
(3) för USA ingår endast spel, ej musik, för Nederländerna ingår endast musik, ej spel
* eller det senaste året det finns uppgifter för.
Källa: OECD (2003)
Typ av Internetanslutning
Det totala antalet privata kunder med Internetaccess i Sverige var
2 848 000 den sista juni 2004. Av dessa var 1 011 000 uppkopplade via
någon form av fast anslutning, vilket motsvarar 35 procent av de privata
kunderna med Internetaccess. Återstående 65 procent av kunderna har
således uppringd anslutning. Motsvarande fördelning i juni 2002 var
20 procent fast anslutning och 80 procent uppringd anslutning. Av samt-
liga svenska hushåll är 23 procent anslutna till Internet med en fast an-
slutning.
Diagrammet nedan visar antalet privata Internetkunder och hur andelen
med fast anslutning har ökat. Som framgår av diagrammet har det totala
antalet privata Internetabonnemang minskat något mellan 2003 och 2004.
Hela denna minskning återfinns inom uppringd access.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
375
Diagram 1 Totala antalet privata Internetabonnemang, i tusental, samt andelen med
uppringd access respektive bredband, åren 2000-2004
Källa: PTS, Svensk Telemarknad första halvåret 2004
Skillnader i IT-tillgång och IT-användning
IT-användningen ökar bland alla grupper i samhället. Det råder emeller-
tid skillnader mellan könen och mellan olika åldersgrupper när det gäller
tillgång till och användning av IT. Statistiken visar att sådana skillnader
även finns mellan olika grupper beroende på utbildningsbakgrund, in-
komst, etnisk härkomst och funktionshinder. Det är dock viktigt att
komma ihåg att de påverkande faktorerna interagerar och förstärker var-
andra samt att spridningen av ny teknik går olika snabbt i olika grupper,
vilket komplicerar jämförelser av det här slaget.
Olika slutsatser kan dras beroende på vilken aspekt på IT-användning
som har mätts eller hur de olika grupperna avgränsats.
Det råder också skillnader i tillgänglighet mellan personer och företag i
gles- och landsbygd respektive tätort.
Skillnader mellan och inom olika åldersgrupper
Den största skillnaden i IT-användning finns mellan personer i olika åld-
rar. Det är också denna skillnad som har minskat minst över tiden. Äldre
använder inte IT i lika hög grad som yngre. Bland 15–44-åringarna har
ca 87 procent tillgång till dator och ca 80 procent tillgång till Internet i
hemmet. Bland dem i gruppen 65–79 år har drygt hälften dator och ca en
fjärdedel Internet hemma. (Siffrorna är ungefärliga eftersom ålders-
kategorierna skiljer sig åt något i olika studier.)
Det är inte ålder i sig som är en avgörande faktor. Undersökningar
visar att ett viktigt skäl till att äldre använder IT i mindre omfattning är
att de inte introducerades till tekniken under yrkeslivet. Nuförtiden
innebär många yrken aktiviteter vid datorn som leder till att man lär sig
Anslutningsform, privata Internetkunder
0
500
1000
1500
2000
2500
3000
3500
jun-00
jun-01
jun-02
jun-03
jun-04
Antal
bredband
uppringd
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
376
använda tekniken, vilket i sin tur kan leda till en mer omfattade IT-
användning även i andra sammanhang. Det mesta talar för att de
skillnader i IT-användning som finns mellan olika åldrar kommer att
minska i takt med att nya pensionärer har med sig IT-användning som en
vana från yrkeslivet. Andra faktorer, såsom försämrade ekonomiska
förutsättningar och färre sociala kontakter, kan dock innebära att pen-
sionärsskapet medför minskad IT-användning och att skillnaderna där-
med kvarstår.
Det finns även skillnader inom en och samma åldersgrupp. Ett exempel
på detta är gruppen barn och ungdomar, som generellt använder IT i hög
grad, men som inrymmer en relativt stor andel personer som inte har till-
gång till dator och Internet i hemmet. Dessa barn och ungdomar riskerar
att halka efter i kompetens och erfarenhet när det gäller IT, i jämförelse
med andra i sin åldersgrupp. Bland barn i åldern 9–14 år är det en tiondel
som inte har dator hemma och nästan en femtedel som inte har Internet.
För barns och ungdomars tillgång till IT i skolan, se avsnittet om IT-
utbildning och IT-kompetens i denna bilaga.
Tabellen nedan visar hur tillgången till Internet i hemmet ökat i olika
åldersgrupper, samt hur tillgången skiljer sig åt mellan åldrarna.
Tabell 3 Andelen av befolkningen i olika åldersgrupper som har tillgång till Internet i
hemmet, procent, åren 1995-2003
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003
Totalt: 3
8 17 31 47 52 60 66 73
Ålder:
9-14 4
7 19 41 61 66 70 81 (i.u.)
15-19
6 13 21 46 61 71 80 88 (i.u.)
20-24
3
8 19 32 43 53 66 70 (i.u.)
25-34
4 10 20 40 56 63 71 78 83
35-44
3 12 25 42 56 67 79 83 86
45-54
2 12 22 36 56 64 67 77 78
55-64
1
3
7
19
35
41
51
56
67
65-79
0
0
2
4
11
13
17
25
22
Källa: Nordicom (2003) samt SCB för 2003.
Skillnader mellan grupper med olika utbildningsnivå
Den näst mest avgörande faktorn för IT-användning är utbildnings-
bakgrund. Bland personer med grundskolebakgrund hade 44 procent
tillgång till dator i hemmet 2002. Bland personer med gymnasie-
utbildning var denna andel 78 procent och bland de högskoleutbildade
85 procent. Denna skillnad har bara minskat något under senare år.
I tabellen nedan jämförs hur mycket datoranvändningen i hemmet
ökat i de tre grupperna sedan mitten av 1990-talet. Tabellen visar hur stor
andel i respektive grupp som använder dator i hemmet åtminstone någon
gång per dag, i genomsnitt.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
377
Tabell 4 Andelen som använder persondator i hemmet åtminstone en gång per dag i
genomsnitt, fördelad efter utbildningsbakgrund, procent, åren 1996-2002
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002
Totalt:
13 14 22 27 27 31 26
Utbildning:
Förgymnasial
5
7
8
11
10
13
12
Gymnasial 14 13 22 27 29 33 27
Eftergymnasial
19 22 33 37 39 40 33
Källa: Nordicom (2003) och Sika (2004)
Skillnaderna är markanta mellan medlemmar i olika fackförbund. År
2002 använde 82 procent av Saco:s medlemmar dator både i arbetet och i
hemmet. Motsvarande andel för TCO och LO var 75 respektive
31 procent. Drygt 90 procent av Saco:s och TCO:s medlemmar använde
dator på jobbet, men bara omkring 42 procent av LO-medlemmarna.
Nästan en fjärdedel av LO-medlemmarna använde inte dator alls 2002,
varken hemma eller i arbetet. Detta är dock en andel som har minskat
under senare år. Bland samtliga medlemmar i fackförbunden har andelen
utan datorerfarenhet minskat från 24 procent 1998 till 14 procent 2002.
Det är inte bara utbildningsnivå utan även andra utbildningsrelaterade
faktorer som är avgörande för IT-användningen. Undersökningar visar att
elevernas möte med IT i grundskolan har en avgörande betydelse för den
fortsatta IT-användningen efter avslutad skolgång. Bland dem som börjat
använda dator i skolan har den fortsatta användningen visat sig vara lika,
oberoende av andra faktorer. Det faktum att elevernas introduktion till IT
i grundskolan har en så stor betydelse för den fortsatta användningen,
talar för att utbildningsnivå kommer att vara mindre avgörande i fram-
tiden.
Skillnader mellan olika inkomstgrupper
Inkomst är en förhållandevis mindre betydelsefull faktor för IT-använd-
ning, men spelar ändå en viss roll. Bland låginkomsttagare finns en jäm-
förelsevis mindre andel som har dator och Internet hemma än bland dem
med hög inkomst. Denna skillnad har inte minskat mellan åren 2000 och
2003.
Inkomsten samvarierar med utbildningsnivå och yrke och det går inte
helt att särskilja vilken betydelse de olika faktorerna har var för sig.
LO:s undersökningar bland de egna medlemmarna visar att en fjärde-
del av låginkomsttagarna som inte hade IT i hemmet, angav att det be-
rodde på att det var för dyrt. Samtidigt var det en ännu större grupp bland
dessa låginkomsttagare som angav att skälet var att de inte var intresse-
rade eller inte hade behov, hela 70 procent.
Det faktum att utbildningsnivå och yrkesval troligen är mer betydelse-
full än inkomstnivån, har belysts i en amerikansk undersökning av Inter-
netanvändning under åren 1995-2001 (Aspden and Katz, 2002). Under-
sökningen visar att höginkomsttagare med låg utbildning har lägre grad
av Internetanvändning än låginkomsttagare med hög utbildning. De som
har både hög inkomst och hög utbildning använder dock Internet mest,
vilket är en tendens vi även ser i Sverige.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
378
Skillnader mellan könen
Skillnaderna i IT-användning mellan män och kvinnor har nästan halve-
rats under perioden 2000 till 2003 och är nu en av de minst avgörande
faktorerna enligt de statistiska undersökningarna. De skillnader som finns
beror i hög grad på andra bakomliggande faktorer, såsom skillnader i
yrke och utbildningsnivå. I vissa åldersgrupper är dock skillnaderna mer
påtaglig. Bland de äldsta och de yngsta åldersgrupperna är det en relativt
mindre andel kvinnor som använder IT.
Vi ser också skillnader i IT-användning när det gäller hur ofta och hur
länge kvinnor använder dator och Internet jämfört med män. Trots att
kvinnor har nästan lika hög tillgång till IT som män, visar det sig att de
spenderar betydligt mindre tid framför datorn. I genomsnitt använder
kvinnor och flickor Internet ungefär 25 procent kortare tid per dag än
män och pojkar, oavsett användningsställe.
Sika:s och IT-kommissionens undersökning av kvinnors användning
av IT visar att kvinnor anger att de har mindre tid över för att använda
datorn än vad män och barn har, eller att hemmets dator helt enkelt oftast
är upptagen. Vidare anger många kvinnor att Internet är för omständligt
och långsamt och att attraktiva tjänster saknas. Exempelvis ägnar män
mer tid åt spel via Internet än vad kvinnor gör, vilket bidrar till en mer
omfattande IT-användning bland män. Även detta sätt att använda datorn
och Internet kan dock bidra till ökad kompetens och vana vid tekniken.
Skillnader mellan personer med och utan funktionshinder
Ungefär var fjärde person i Sverige har någon form av funktionsned-
sättning, enligt Hjälpmedelsinstitutets beräkningar. En stor andel av
dessa personer är äldre, vilket är en grupp som använder IT i betydligt
lägre grad än yngre generationer. Hjälpmedelsinstitutets och Sika:s
undersökningar visar att om man ser till hela gruppen personer med
funktionshinder använder 28 procent färre personer IT i jämförelse med
andra grupper. Om man justerar för åldersfaktorn är skillnaden 8 procent.
De bakomliggande orsakerna är att det finns en relativt större andel
bland personer med funktionshinder som inte har en examen från högre
utbildning, inte har ett arbete eller inte har en hög inkomst. Personer utan
anställning har exempelvis inte kunnat ta del av de skattesubventionerade
datorköpen via arbetsgivare, något som kan ha bidragit till skillnaderna.
Räknar man bort de arbetslösa personerna är skillnaderna inte nämnvärt
stora.
Ytterligare ett skäl till lägre IT-användning bland personer med
funktionshinder är att webbsidor och information på Internet inte alltid är
tillgänglig för funktionshindrade. Nedsatt syn och dyslexi är exempel på
funktionshinder som kan leda till ökade krav på utformningen av webb-
sidorna och även den tekniska utrustningen.
Skillnader i tillgång till bredband
Tillgången till bredband varierar med storleken på tätorten. Andelen tät-
orter som har områdesnät med bredbandskapacitet i någon del av tätorten
stiger med ökande tätortsstorlek, se nedanstående tabell. Sedan januari
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
379
2004 har samtliga tätorter med minst 6 000 invånare områdesnät med
bredbandskapacitet i någon del av tätorten, medan endast 45 procent av
tätorterna med 200–249 invånare har detta. Andelen tätorter med om-
rådesnät med bredbandskapacitet är generellt sett högre i södra Sverige
än i norra Sverige.
Tabell 5 Andel tätorter med områdesnät med bredbandskapacitet i tätorter av olika
storlek, procent, 2004 och 2003
Tätortsstorlek:
Januari 2004
Januari 2003
200-249
45 %
32 %
250-499
49 %
33 %
500-999
60 %
45 %
1000-1499
73 %
62 %
1500-2999
89 %
73 %
3000-5999
95 %
87 %
Fler än 6000
100 %
97 %
Källa: PTS (2004)
Företagens IT-användning
Tillgången till IT och användningen av datorer och Internet är hög i
svenska företag. Hela 95 procent av företagen med mer än tio anställda
hade en Internetanslutning 2004. Andelen företag som använde person-
datorer, arbetsstationer eller terminaler var omkring 97 procent av
företagen med fler än tio anställda. En procent av företagen hade planer
på att skaffa en Internetanslutning, medan resterande företag inte hade
sådana planer vid undersökningstillfället.
Datortätheten i svenska företag är den tredje högsta i EU, där Finland
och Danmark dock är ledande. I övriga EU-länder använde i genomsnitt
87 procent av företagen datorer 2003, vilket även det visar på en markant
ökning från 80 procent året innan.
När det gäller företagens Internetanslutning ligger Sverige, med om-
kring 90 procent av företagen, på en fjärdeplats efter Finland, Danmark
och Irland. Danska och svenska företag har oftare en webbsida på
Internet, omkring 70 procent av företagen jämfört med 55–60 procent i
övriga Norden.
Diagrammet nedan visar hur stor andel av företagen i olika länder som
använder Internet.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
380
Diagram 2 Andelen företag i olika länder som använder Internet, procent, åren 2003
och 2002.
Internet-användning i europeiska företag med fler än 9
anställda
0%
20%
40%
60%
80%
100%
EU15
Grekland**
Portugal
Storbritaninen
Italien
Spaninen
Frankrike**
Irland
Luxemburg
Nederländerna
Norge
Österrike
Belgien*
Tyskland
Sverige
Island*
Danmark
Finland
2003
2002
* Landet ingick inte i undersökningen 2002.
**Landet ingick inte i undersökningen 2003.
Källa: Eurostat (2004)
Typ av Internetanslutning
De senaste två åren har höghastighetsanslutningar, i dagligt tal bredband,
ökat i betydelse. Detta är nu den vanligaste anslutningsformen till Inter-
net för svenska företag, vilket framgår av diagrammet nedan. Det är
framförallt ISDN och modem som har blivit utbytta mot höghastighets-
anslutningar.
Företagens storlek har betydelse för vilken typ av uppkoppling som
används. Bland företag med färre än 20 anställda har ca 55 procent
bredband medan över 95 procent av företagen med fler än 200 anställda
har bredband.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
381
Diagram 3
Företags olika anslutningsalternativ till Internet, år 2001 och 2003
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
modem
mobiltelefonnätet
ISDN
Höghastighetsanslutningar*
2003
2001
*I höghastighetsanslutningar ingår DSL-anslutningar (ADSL, SDSL eller liknande) och
andra fasta anslutningar (t.ex. fiber eller radiolänk).
Källa SCB (2004)
I jämförelse med övriga EU har Sverige tredje största andelen företag (69
procent) med höghastighetsanslutningar, efter Danmark och Finland. EU-
genomsnittet för höghastighetsanslutningar var 41 procent av alla företag
med fler än tio anställda, vilket är nästan 20 procentenheter lägre än för
de svenska småföretagen.
Diagram 4
Andel europesiska företag med fler än 9 anställda och
höghastihetsanslutning, 2003, procent
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
EU15
Irland
Island
Portugal
Storbritaninen
Italien
Nederländerna
Luxemburg
Tyskland
Norge
Belgien
Österrike
Spaninen
Sverige
Finland
Danmark
Källa: Eurostat (2004)
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
382
Företagens intranät, extranät och lokala nätverk
Andelen företag med intranät var ca 43 procent 2003, vilket är en ökning
med 11 procentenheter sedan 1999. Användningen av intranät är knuten
till storleken på företagen: 95 procent av företagen med fler än 500
anställda använder intranät, medan endast 33 procent av företag med 10–
19 anställda gör det.
Vissa företag med intranät använder sig även av extranät. Ett extranät
ger vissa personer utanför företaget, t.ex. kunder, tillgång till vissa delar
av intranätet. Det är ca 17 procent av alla företag med mer än tio
anställda som använder sig av extranät. Även denna form av nät har ökat
kraftigt i användning sedan 1999 då andelen var 10 procent. Användning
av extranät är mycket högre i stora företag med fler än 500 anställda, 62
procent, jämfört med företag med 10-19 anställda där andelen är 12
procent. Intranät och extranät används i högre grad i tjänstesektorn (49
procent respektive 21 procent) än vad det görs i tillverkningssektorn (37
procent och 13 procent).
År 2003 använde 70 procent av alla företag med mer än 10 anställda
lokala nätverk (LAN) enligt SCB. Nästan alla företag med fler än
200 anställda hade LAN, över 98 procent. Bland företag med 10–19
anställda hade 59 procent LAN.
Regionala skillnader i företagens IT-användning
Enligt en underökning från Nutek (2004) finns det regionala skillnader i
användningsgrad och användningsområden för IT i småföretag (färre än
50 anställda). Användningsgraden av IT ökade med storleken på den
region där företaget är verksamt (mätt i befolkningsstorlek). De största
skillnaderna i de små företagens IT-användning finns mellan storstads-
regioner och småregioner som domineras av offentlig sysselsättning.
Företagen i storstadsregionerna använder sig i högre grad av IT än före-
tag i övriga landet. Företag som är verksamma i större regioner använder
IT för att utveckla nya varor och tjänster i högre grad än företag i mindre
regioner.
Datoranvändning i olika branscher
Andelen företag som använder sig av datorer är ganska lika i samtliga
branscher. Transportsektorn är den enda bransch som visar på en lägre
användningsgrad. Däremot är skillnaden stor i hur många av de anställda
som använder sig av datorer. I genomsnitt använder 65 procent av före-
tagens anställda datorer. I den finansiella sektorn använder ca 99 procent
datorer i sitt arbete, medan det endast är 29 procent av de anställda som
gör det i byggsektorn.
Tabellen nedan visar hur stor andel av företagens anställda som
använder datorer i olika branscher.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
383
Tabell 6 Andel av de anställda i svenska företag inom olika branscher som använder
datorer, företag med tio eller fler anställda, procent, 2003
Bransch:
Tillverkningsindustrin (SNI 15-37)
63
Energisektorn (SNI 40-41)
89
Byggsektorn (SNI 45)
29
Tjänstesektorn (SNI 50-93)
72
Transportsektorn (SNI 60-63)
53
Kommunikationssektorn (SNI 64)
80
Företagstjänster (SNI 70-74)
99
Film-, video-, radio- och TV-verksamhet
samt annan serviceverksamhet
(SNI 92.1-92.2 samt 93)
77
Totalt :
65
Källa: SCB (2003)
De anställdas arbete vid bildskärm
Andelen av samtliga sysselsatta som arbetar vid bildskärm har ökat
markant under perioden 1989 – 2003 enligt SCB:s undersökning. För
kvinnor har andelen ökat från 28 procent till ca 67 procent. Motsvarande
ökning för män var från 31 procent till ca 67 procent. Det är vanligt att
kvinnorna tillbringar en större del av arbetsdagen framför bildskärmen.
Andelen som arbetar minst halva tiden framför bildskärm har under
nämnda period för kvinnor ökat från ca 12 procent till ca 38 procent och
för män från ca 7 procent till ca 34 procent. Sett till dem som arbetar
nästan hela sin arbetstid framför bildskärmen har bland kvinnorna
andelen under perioden ökat från ca 3 procent till nästan 20 procent.
Motsvarande ökning för män är från 2 procent till drygt 13 procent.
Datoranvändningen i företag av olika storlek
I SCB:s statistik ingår företag med en storlek på tio anställda eller fler.
Av samtliga företag använde ca 97 procent datorer 2003, men använd-
ningen varierar med företagens storlek. Ju större ett företag är desto mer
troligt är det att företaget använder datorer och Internet.
Tabellen nedan visar hur stor andel av företagen i olika storleksklasser
som använder datorer och hur dessa andelar ökat mellan åren 2000 och
2003.
Tabell 7 Andelen svenska företag av olika storlek som använder datorer, företag med
fler än 10 anställda, procent, 2003 och 2000
2003
2000
Storleksklass:
10-19 anställda
96
90
20-49 anställda
98
98
50-99 anställda
100
99
100-199 anställda
100
100
200-499 anställda
100
100
500 eller fler anställda
100
100
Totalt:
97
94
Källa: SCB (2003)
Storleken på företagen spelar även roll för hur många av de anställda
inom företaget som använder sig av datorer. Tabellen nedan visar hur
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
384
stor andel av de anställda som använder dator beroende på företagens
storlek. Av företagens totala antal sysselsatta är det 52 procent som
arbetar med Internetanslutna datorer. Denna andel varierar kraftigt
mellan de olika branscherna. Den finansiella sektorn har högst andel,
96 procent och byggsektorn den lägsta andelen med 26 procent.
Tabell 8 Andel av de anställda som använder datorer på arbetsplatsen, i svenska
företag med olika storlek, företag med fler än tio anställda, procent, 2003
Storleksklass:
2003
10-19 anställda
56
20-49 anställda
59
50-99 anställda
62
100-199 anställda
68
200-499 anställda
72
500 eller fler anställda
68
Totalt:
65
Källa: SCB (2003)
Företagets storlek är också avgörande för om det är anslutet till Internet
eller inte. Diagrammet nedan visar hur stor andel av företagen i olika
storlekar som har en Internetanslutning och hur andelen förändrats under
perioden 2000-2003.
Diagram 5
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
10-19
20-49
50-99
100-199
200-499
500<
totalt
2000
2001
2002
2003
Andel företag i Sverige med Internetanslutning efter storleksklass, 2000-2003
Källa: SCB (2002, 2003, 2004)
Mikroföretagen
I Nutek:s undersökningar ingår även företag med förre än tio anställda.
Småföretag definieras då som företag med mellan 0–49 anställda. Enligt
dessa undersökningar använde ca 78 procent av småföretagen någon
form av IT 2002.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
385
Företagens olika användningsområden för Internet
Företagens vanligaste användningsområde för Internet är informations-
sökning, följt av finansiella transaktioner, vilket framgår av diagrammet
nedan.
Diagram 6
Generella användningsområden
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Söka allmän
information
Göra
finansiella
transaktioner
Få service
och support*
Ladda ned
digitala
produkter
Analysera
konkurrenter
Lära upp och
utbilda
personal*
2000
2003
* Nya områden för 2003 års undersökning
Källa SCB (2002, 2004)
Många företag använder sig av Internet i sin kontakt med myndigheterna.
Mer än 80 procent av alla företag med fler än tio anställda använder
Internet för att söka information och hämta blanketter på myndigheternas
webbplatser. Detta är en kraftig ökning sedan 2002 då ca 60 procent av
företagen hade kontakt med myndigheter över Internet. Men bara 40
procent av företagen blanketter via Internet och endast 13 procent
utnyttjar Internet för en fullständig elektronisk ärendehantering. Det kan
förklaras av att relativt få myndigheter erbjuder en fullständig elektronisk
ärendehantering. De svenska företagens användning av Internet i
kontakten med myndigheter är nästan dubbelt så hög som i övriga EU
enligt en undersökning från Eurostat 2004.
E-handel
E-handeln mellan företag har vuxit fram och blivit en avgörande faktor
för verksamhetsutveckling och effektivisering. E-handel inkluderar
handel med varor och tjänster både över Internet och med hjälp av
Electronic Data Interchange (EDI) - elektroniska standardiserade affärs-
dokument. År 2003 använde ca 25 procent av företagen med mer än tio
anställda IT-system för att hantera beställningar och inköp. 20 procent av
företagen hade kopplat ihop sina IT-system för hantering av beställningar
eller inköp till fakturerings- och betalningssystem. Omkring 13 procent
av företagen använde IT-system för hantering av beställningar som var
automatiskt samankopplade med företagets logistiksystem. Cirka
5 procent av företagen hade IT-system för hantering av beställningar som
är automatiskt samankopplade med leverantörers affärssystem. De olika
sammankopplingarna ökar i användningsgrad med storleken på företag.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
386
Det finns också stora skillnader mellan branscherna. I byggsektorn
använder endast 4 procent systemen, att jämföra med 44 procent i kom-
munikationssektorn.
Omsättningen av e-handeln i Sverige uppgick 2002 till 120 miljarder
kronor. Detta motsvarade ca 3 procent av samtliga företags omsättning,
eller 9 procent av omsättningen i företag med Internet- handel. E-handeln
mellan företag fördubblas i princip varje år i Europa och omsatte 2002
hela 200 miljarder dollar. Enligt ITPS bedömningar finns det mycket
som talar för att e-handeln utvecklas snabbt även i de nordiska länderna,
framför allt mellan storföretag.
EDI -handel
EDI är standardiserade affärsdokument, baserade på s.k. EDIFACT-
standarden, som möjliggör direkt kommunikation mellan företag. EDI
kan exempelvis användas för betalningar, fakturor och varubeskriv-
ningar.
Enligt SCB:s statistik är det EDI som är den mest omfattande formen
av e-handel trots att en majoritet av företagen använder Internet i stället
för EDI. EDI-handeln utgör ca 74 procent av värdet av e-handeln, medan
Internetförsäljningen endast utgör ca 26 procent. Omkring 13 procent av
alla företag med tio eller fler anställda använde sig av EDI under 2002.
EDI-handel kräver stora investeringar jämfört med handel över
Internet. Detta är en bidragande orsak till att andelen företag som
använder sig av EDI ökar med storleksklassen på företagen. Omkring
56 procent av företagen med 500 eller fler anställda och 9 procent av
företagen med 10–19 anställda använde sig av EDI. Skillnaderna mellan
de olika branscherna är stor, inom energisektorn använder 39 procent
EDI jämfört med 4 procent inom byggsektorn som använder EDI.
Internethandel
Internethandel definieras i SCB:s undersökningar som att en produkt
eller en tjänst beställs via en katalog eller ett formulär på en webbplats.
Handel som sker med e-post eller EDI inkluderas inte.
Drygt hälften av alla företag med mer än tio anställda har under 2002
köpt varor eller tjänster på Internet. Andelen företag som köper varor och
tjänster över Internet ökar med företagens storlek. Bland företag med fler
än 500 anställda handlar 85 procent, medan i företag med mellan 10-19
anställda är det hälften som handlar på Internet.
Skillnaden är stor mellan de olika branscherna: 23 procent inom
finansbranschen har Internetförsäljning men endast 1 procent inom bygg-
sektorn. Huvuddelen av Internethandeln är mellan företag och ungefär en
tredjedel av Internethandeln är mellan företag och slutkonsument.
Diagrammet nedan visar hur stor andel av företagen med olika storlek
som sålde varor eller tjänster över Internet 2004.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
387
Diagram 7
Andel företag med Internetförsäljning
0%
5%
10%
15%
20%
25%
30%
35%
10-19
20-49
50-99
100-199
200-499
500 <
Totalt
storleksklass
andel
Källa: SCB (2004)
Internetförsäljningen i Sverige är i hög grad nationell: 62 procent av för-
säljning sker inom Sverige, 22 procent till övriga EU och 14 procent till
övriga världen.
Andelen företag i Sverige som köper varor och tjänster med hjälp av
e-handel är den högsta i EU: 23 procent av alla svenska företag har köpt
varor med hjälp av e-handel. EU-genomsnittet ligger på 12 procent enligt
en Eurostatundersökning från 2004. Andelen svenska företag som har
sålt för mer än en procent av sin omsättning med hjälp av e-handel är
dock relativt låg, 10 procent av alla svenska företag med fler än tio
anställda. Internationellt sett placerar sig Sverige nära EU genomsnittet
som är 7 procent.
IT-kompetens i företagen
I en undersökning av svenska företags IT-kompetens, som KK-stiftelsen
genomförde 2004, angav nästan en femtedel av företagen att bristande
IT-kompetens hos personalen kan ha hindrat företagets utveckling.
Problemet var dock mindre påtagligt i företag med färre än 50 anställda
än i de företag som har fler anställda. Det fanns ingen större skillnad
mellan olika branscher i hur man såg på personalens IT-kompetens.
I fråga om nyrekrytering av personal var det mycket få företag
(3 procent) som upplevde det som ett stort problem, att sökande som i
övrigt uppfyller kompetenskraven kan ha brister i IT-kompetens.
Däremot var det många företag (ca 37 procent) som angav att det ibland
är ett problem med bristande IT-kompetens bland de arbetssökande såväl
som bland de anställda.
Hemdatorer och distansarbete
Under våren 2003 var det nästan en tredjedel av alla anställda i företag
med mer än 10 anställda som utnyttjade möjligheten att hyra en dator
från sin arbetsgivare mot löneavdrag. Att de anställda har dator hemma
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
388
är en viktig förutsättning för distansarbete. Definitionen för distansarbete
är att det är arbete som sker utanför den ordinarie arbetsplatsen och att
det sker regelbundet minst en dag i veckan och att personen kan kom-
municera med arbetsplatsen elektroniskt. Andelen företag med fler än tio
anställda som hade anställda som distansarbetade var 36 procent 2004.
Andelen anställda som arbetar på distans ökar med företagsstorleken och
det finns en relativt stor spridning mellan branscherna. Lägst andel har
bygg- och transportssektorn med 18 procent av företagen. Högst har
kommunikationssektorn med 71 procent.
Exempel på IT:s betydelse för verksamhetsutveckling i olika branscher
I en studie som gjorts på uppdrag av regeringen (IT i näringslivet: verk-
samhetsutveckling och transformation, projektledare K. Lundgren samt
J. Odhnoff och I. Hamngren, 2005) redogörs för hur IT bidragit till ut-
vecklingen inom en rad näringar i Sverige. Nedan redogörs för några av
studiens iakttagelser och slutsatser kring respektive bransch.
Inom gruvnäringen har svensk gruvindustri utvecklat ett unikt process-
kunnande med hjälp av IT. Sjunkande metallpriser har inneburit ett hårt
rationaliseringstryck på näringen. Stora investeringar har därför gjorts i
utrustning för att automatisera samtliga steg från prospektering till leve-
rans av slutprodukten, där IT spelar stor roll i alla led. Möjligheten att ut-
nyttja bredbandssignaler under jord har exempelvis varit avgörande för
denna utveckling. Enligt SCB utgör denna kedja, från gruva till halv-
fabrikat, Sveriges största industrisystem. Branschens egna uppskattningar
tyder på att gruvindustrin producerar lika mycket i dag som för 30–40 år
sedan men med totalt 6 000 anställda i stället för 4–5 gånger så många
tidigare. Det mesta tyder också på att det är de IT-baserade rationalise-
ringarna som gör det möjligt att bevara denna näring i Sverige.
Inom skogsnäringen har IT kommit till bred användning. Bland annat
märks träden elektroniskt så att träet kan följas under samtliga processer
för sortering, bearbetning och transport. Märkningen informerar om
träets kvalitet och därmed möjliga användningsområden. Med hjälp av
IT-lösningar har ”flaskhalsar” inom transport, logistik och lagring
eliminerats. Effektiviserings- och automatiseringsarbetet har pågått sedan
1970-talet och Sverige har i dag en mycket modern skogsnäring.
Inom verkstadsindustrin finns många exempel på hur IT används
framgångsrikt för att utveckla produktion och produkter. Ett exempel är
bilindustrin där i stort sett hela produktionsprocessen är datoriserad och
där IT anses vara helt nödvändigt som hjälpmedel för att ett företag skall
kunna överleva på marknaden. Datorer styr mekanisering, materialflöden
och robotanvändning. Vanligen måste hela kedjan av underleverantörer
använda samma system som beställarna. Liksom för andra branscher som
genomgått stora förändringar av det här slaget, är det den knivskarpa
internationella konkurrensen som ligger bakom behovet av rationalise-
ringar även inom verkstadsindustrin. För bilindustrin har IT-investe-
ringarna lett till avsevärt kortare ledtider och färre anställda. Samtidigt
har kvaliteten ökat och färre fel uppstår vid produktionen.
I dagligvaruhandeln har framför allt de stora koncernerna, med
tusentals anslutna butiker, under senare år gjort stora investeringar i IT
för att bygga upp webbaserade butiksdatasystem. Genom systemen han-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
389
teras alla led i kedjan i stort sett automatiskt: lagerhållning, order, varia-
tion av varuleveranser beroende på veckodag, fakturor, betalning och
bokföring. IT används också för att rationalisera och utveckla kund-
kontakter, marknadsföring och förfarandet kring kundernas betalning av
varorna. Trenden går mot färre anställda i dagligvaruhandeln. Ett liten
andel av butikerna står utanför dessa gemensamma butiksdatasystem
eftersom de inte har ansett sig ha råd med IT-investeringarna. Lokala,
mindre leverantörer kan också ha otillräckliga resurser för att kunna ingå
i de webbaserade butiksystemen.
IT-användning i stat, kommun och landsting: e-förvaltning
Nedan redovisas en lägesbild av hur långt den offentliga sektorn kommit
i utvecklingen av e-förvaltningen, dvs. myndigheternas tjänster som kan
nås via Internet.
Utbudet och efterfrågan på e-tjänster
I stort sett alla statliga myndigheter, kommuner och landsting har en
webbplats med information och service via Internet. En undersökning
som Statskontoret gjort visar att två av tre aktiva Internetanvändare
besökte åtminstone någon av dessa webbplatser under en tremånaders-
period vid årsskiftet 2003-2004. Drygt hälften besökte en statlig myndig-
hets webbplats, drygt 40 procent en kommuns webbplats och omkring
13 procent ett landstings webbplats.
Antalet besökare på webbplatserna har ökat under åren 2001–2004,
från drygt 3,3 miljoner individuella besök per år (dvs. varje person
räknas bara en gång) till nästan 5 miljoner besök per år. Landstingen har
fått dubbelt så många besökare per år på sina webbplatser under
perioden.
Bland de statliga myndigheterna är det webbplatserna hos Arbetsför-
medlingen, Skatteverket, Vägverket, och Konsumentverket som är de
mest besökta. Tabellen nedan visar hur många besökare de mest besökta
webbplatserna hade under en tremånadersperiod, vid årsskiftet 2003–
2004.
Tabell 9 Antal unika besökare på statliga myndigheters webbplatser, de mest besökta
webbplatserna, november 2003 – januari 2004.
Myndighet
Unika
besökare
1
Arbetsförmedlingen
1 100 000
2
Skatteverket
502 000
3
Vägverket
492 000
4
Konsumentverket
416 000
5
Försäkringskassan
354 000
6
SMHI
300 000
7
Centrala studiestödsnämnden
203 000
8
Kungliga biblioteket
179 000
9
Premiepensionsmyndigheten
177 000
10
Myndigheten för skolutveckling
175 000
11
Riksdagen
170 000
12
Regeringen
168 000
13
Skolverket
168 000
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
390
14
Socialstyrelsen
148 000
15
Luftfartsverket
148 000
16
Länsstyrelserna
140 000
17
Riksgäldskontoret
133 000
18
Statistiska centralbyrån
120 000
19
Polisen
103 000
Källa: Statskontoret (2004)
Statskontoret har även undersökt vem som besöker myndigheters
webbplatser. Det visar sig att bland besökarna finns en relativt större
andel högskoleutbildade samt personer som generellt använder Internet
mer än andra.
SCB:s undersökning visar att privatpersoner i åldern 16–74 år framför
allt använder myndigheternas webbplatser för att hämta information. I
andra hand används de för att ladda ner blanketter för olika ansökningar.
I tredje hand användes webbplatserna för att fylla i blanketter för an-
sökan som kan hanteras on-line direkt via webbplatsen. Tabellen nedan
visar vilka syften privata Internetanvändare hade med sina besök på
webbplatserna, enligt en undersökning från 2003.
Tabell 10 Syftet med privata Internetanvändares besök på myndigheters webbplatser,
under en sexmånadersperiod 2003, andel i procent
Syfte andel
Sökt kontaktuppgift
43 %
Sökt informationsmaterial
42 %
Utnyttjat informationstjänster
55 %
Utfört ärenden
36 %
Framfört synpunkter eller klagomål
6 %
Vet ej/besöker ej
15 %
Källa: Webbarometern och Statskontoret (2003)
Företag har generellt samma syften med sina besök som privatpersoner.
Det är en större andel bland företagen än bland privatpersonerna som
utnyttjar dessa tjänster. Bland företagen var det 80
procent som
inhämtade information via Internet 2003. Bland privatpersonerna som
använder Internet var denna andel 40 procent. Hela 50 procent av
företagen ansökte via blanketter på webbsidorna. Bland privatpersonerna
var denna andel ca 30 procent. En relativt mindre andel bland de små
företagen, med 10–19 anställda, utnyttjar servicen via myndigheternas
webbsidor. För företag av storleken 49 anställda eller fler finns dock inga
sådana skillnader mellan företag av olika storlek.
E-förvaltningens innehåll
Statskontoret har undersökt innehållet på 80 statliga myndigheters,
ca 60 kommuners och alla landstings webbplatser. Undersökningens
resultat sammanfattas i tabell 11 nedan.
Den vanligaste tjänsten, förutom information, var möjligheten att
skriva ut blanketter för olika typer av ansökningar. Endast fyra av tio
statliga myndigheter erbjöd möjligheten till on-line ansökan. Andelen var
högre bland landstingen, varav flera erbjuder möjligheten att boka och
avboka tid hos vårdinrättningar samt förnya recept via Internet. Det finns
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
391
dock stora skillnader mellan landstingen. Exempelvis hanteras 95 procent
av alla recept elektroniskt i Norrbottens läns landsting, men bara
8 procent i Västra Götalandsregionen, enligt siffror från 2005.
Kommunerna har liksom landstingen lanserat flera on-linetjänster
under de senaste åren. Ett exempel är möjligheten att söka plats vid för-
skola och skola.
Statskontorets undersökning av 800 ärendeslag vid ett 70-tal myndig-
heter, visar att två tredjedelar av ärendena var av det slag att de kunde
lämnas in on-line via Internet men att endast en tredjedel faktiskt
hanterades på det sättet. Det vanligaste hindret var att ärendet krävde
personlig namnunderskrift, enligt praxis eller som juridiskt krav. Det näst
vanligaste skälet var att ytterligare handlingar måste bifogas ansökan
eller att det krävdes uppgifter från annan myndighet.
Avancerade interaktiva söktjänster innebär möjligheten att få speciellt
anpassad information som baseras på besökarens inmatade uppgifter. Det
kan handla om beräkningar av taxor, kommunernas bibliotekstjänst och
olika typer av informationssökningar kring exempelvis sjukdomar och
sjukvård. Drygt hälften av de statliga myndigheterna erbjöd sådana inter-
aktiva söktjänster. Bland kommuner och landsting var andelen högre,
bland annat beroende på de relativt omfattande möjligheterna att beräkna
olika taxor.
Servicen via Internet kan göras ännu mer individualiserad med hjälp av
t.ex. ett lösenord för användaren. Statskontoret undersökte därför i vilken
omfattning myndigheterna erbjuder personliga tjänster via Internet.
Några exempel på sådana personliga tjänster är möjligheten att boka tid,
förnya recept och göra en ansökan till förskola eller skola. Drygt en
tredjedel av såväl statliga myndigheter, kommuner och landsting erbjöd
personliga tjänster av detta slag. Det var dock betydligt färre som erbjöd
möjligheten att följa sitt eget ärende eller att utföra ekonomiska transak-
tioner via webbplatsen. Skatteverket, Riksförsäkringsverket och Patent-
och registreringsverket är dock exempel på myndigheter som börjat
använda lösningar för elektronisk identifikation i större skala under 2003
och 2004. Tjänsterna omfattar exempelvis självdeklaration, företagens
momsredovisning, ansökningar och transaktioner inom föräldraförsäk-
ringen samt registrering av bolag.
Tabell 11 Andelen av statliga myndigheter, kommuner och landsting som erbjuder en
viss service via Internet, procent, 2003
Innehåll Statliga
myndigheter
Kommuner Landsting
Minst en blankett
100
95
95
On-lineservice för ansökningar
41
45
62
Avancerade interaktiva
informationstjänster
53
87 *
71
Personliga tjänster
34
39 *
29
Följa sitt ärende
8
2
0
Ekonomiska transaktioner
10
0
0
* bibliotekstjänst är ej medräknad
Källa: Statskontoret (2004)
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
392
Insyn och tillgänglighet via webbplatserna
I stort sett alla statliga myndigheter, kommuner och landsting har kon-
taktinformation på sina webbplatser. Det finns vanligen också in-
formation tjänsteman som hanterar ett visst ärende, beskrivning av myn-
dighetens uppgifter, vilka tjänster som finns och hur verksamheten
bedrivs.
När det gäller möjligheterna till djupare insyn i verksamheten har man
dock inte kommit lika långt. Visserligen har flertalet statliga myndig-
heter, kommuner och landsting ett arkiv som kan nås via webbplatsen.
Det är dock bara 8 procent av de statliga myndigheterna som har lagt ut
sitt diarium på Internet och 34 procent som lägger ut sina remissvar.
Bland kommunerna är dessa andelar endast 13 procent respektive
8 procent.
Flertalet statliga myndigheter och även en stor andel av landstingen har
information på engelska och andra vanliga EU-språk. Endast en begrän-
sad andel av myndigheterna har information på något av Sveriges in-
vandrarspråk eller minoritetsspråk. Bland landstingen har en relativt stor
andel en webbplats där det går att anpassa texten till vissa särskilda be-
hov, åtminstone i något avseende. Detta är inte är särskilt vanligt bland
kommuner och statliga myndigheter. Tabellen nedan redovisar en rad
indikatorer för hur långt myndigheter har kommit när det gäller insyn och
tillgänglighet via webbplatserna.
Tabell 12 Några aspekter på insyn och tillgänglighet via webbplatser. Andelen av
statliga myndigheter, kommuner och landsting som har arkiv, diarium, remissvar,
andra språk än svenska samt möjligheten att anpassa texten till personliga behov,
procent, 2003
Tjänst Statlig
myndigheter
Kommuner Landsting
Arkiv
90 %
90 %
95 %
Diarium
8 %
13 %
38 %
Remissvar
34 %
8 %
0 %
Information på:
EU-språk (1)
90 %
44 %
86 %
Invandrarspråk (2)
16 %
6 %
19 %
Minoritetsspråk (3)
15 %
2 %
14 %
personligt utformade sidor
9 %
16 %
43 %
(1) engelska, franska och tyska
(2) bosniska/kroatiska/serbiska, arabiska, persiska och kurdiska
(3) Samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch
Källa: Statskontoret (2004)
Hinder för utvecklingen av e-tjänster
Det som myndigheterna ser som de största hindren för att e-tjänster ut-
vecklas är, enligt Statskontorets undersökningar, brist på tekniska lös-
ningar, hinder i lagstiftningen för åtkomst till registerinformation samt
finansiella restriktioner. En stor andel av de ärenden som inte hanteras
över Internet i dag rör ansökningar som kräver namnunderskrift eller
ytterligare handlingar som skall biläggas av sökanden eller hämtas in
från andra myndigheter.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
393
En undersökning som Statskontoret lät genomföra 2003, av kom-
munernas inställning till utvecklingen av e-tjänster, visar att intresset för
e-tjänster har ökat något den senaste treårsperioden och att alltfler kom-
muner har planer på att utveckla e-tjänster. Det råder dock stora skill-
nader mellan olika kommuner och även landsting i detta avseende. Kom-
munerna angav att de främst vill prioritera e-tjänster till privatpersoner
och frågor om e-demokrati. Syftet är att öka servicen och tillgängligheten
samt effektivisera den egna verksamheten. De största hindren för utveck-
lingen av e-tjänster angavs vara motstånd inom den egna organisationen,
resursbrist och höga kostnader, enligt undersökningen.
Riksrevisionen genomförde 2004 en granskning av de statliga myndig-
heternas utveckling av den elektroniska förvaltningen. Slutsatsen var att
flertalet myndigheter endast har satsat på enklare tjänster i stället för mer
avancerade. En väsentlig orsak till detta är, enligt Riksrevisionen, att
myndigheterna har prioriterat utvecklingen av tjänster som leder till ökad
kostnadseffektivitet inom myndigheten.
Svenska e-förvaltningen i internationell jämförelse
Kommissionen har låtit undersöka medlemsländernas status när det
gäller 20 olika tjänster som riktar sig till medborgare respektive företag.
Dels undersöktes om tjänsterna fanns via Internet, dels om myndig-
heterna erbjöd fullständig ärenderegistrering via webbplatserna.
Sverige har haft en tätposition under 2001–2003 när det gäller till-
gången till tjänsterna, men har tappat tätpositionen från 2002 när det
gäller andelen tjänster som kan registreras av sökanden helt via Internet.
Dels har andelen ärenden inte ökat mellan 2002 och 2003, dels har andra
länder kommit i fatt och till och med gått om Sverige under perioden.
Tabellerna nedan visar resultatet av kommissionens undersökning.
Tabell 13 Andelen av totalt 20 tjänster som fanns tillgängliga via myndigheternas
webbplatser i olika länder, åren 2001-2003, procent
2003
2002
2001
Sverige 87
87
61
Danmark 86
82
59
Irland 86
85
68
Österrike 83
56
40
Finland 80
76
66
Norge 75
66
63
Frankrike 73
63
49
Storbritannien 71 62 50
Nederländerna 65
54
37
Portugal 65
58
51
Spanien 64
64
50
Italien 59
57
39
Belgien 58
47
23
Island 56
53
38
Schweiz 55
49
-
Grekland 54
52
39
Tyskland 52
48
40
Luxemburg 47 32 15
Källa: Cap Gemini Ernst & Young samt Statskontoret (2004)
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
394
Tabell 14 Andelen av totalt 20 tjänster med fullständig ärendehantering via
myndigheternas webbplatser i olika länder, under åren 2001-2003, procent
2003
2002
2001
Danmark 72
61
32
Österrike 68
20
15
Sverige 67
67
28
Finland 61
50
33
Irland 56
50
22
Storbritannien 50 33 24
Norge 47
35
35
Frankrike 45
35
25
Italien 45
35
15
Tyskland 40
35
20
Spanien 40
40
30
Portugal 37
32
32
Belgien
35
25
0
Grekland 32
32
11
Island 28
28
11
Nederländerna
26
21
5
Luxemburg
15
5
5
Schweiz -
-
-
Källa: Cap Gemini Ernst & Young samt Statskontoret (2004)
En undersökning som Eurostat låtit göra av användandet av
myndigheternas e-tjänster i olika länder, visar att Island har den största
andelen bland privatpersoner och företag som utnyttjar myndigheternas
webbsidor. Nästan hälften av islänningarna hämtar information och drygt
40 procent laddar ner blanketter för ansökningar. Sverige och de övriga
nordiska länderna ligger på en andraplats med något mindre andelar
användare bland medborgare och företag. Samtliga nordiska länder ligger
dock högt över EU-genomsnittet. I EU-länderna använder i genomsnitt
22 procent av medborgarna webbplatsernas informationsservice och
10 procent laddar ner blanketter.
Bland företagen i EU-länderna ligger de nordiska i topp med omkring
80 procent som hämtar information och ca 75–80 procent som laddar ner
blanketter från myndigheternas webbplatser. EU-snittet för företagen är
ca 45 procent respektive 38 procent.
Exempel på IT-användning inom offentliga sektorn
I detta avsnitt beskrivs några tillämpningar av IT av särskilt intresse, sär-
skilt inom den statliga sektorn. Det är inte en heltäckande beskrivning
utan en exemplifiering.
Rättsliga tillämpningar
Lufträtt
Riksdagen har genom lagen om ändring i lagen (1955:227) om in-
skrivning av rätt till luftfartyg (SFS 2004:82) beslutat att införa ett
elektroniskt inskrivningsregister. Inskrivningsregistret är förberett för
elektroniska ansökningar. Vidare gör förordningen det möjligt för myn-
digheter och enskilda att få direktuppkoppling till registret. Dessa be-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
395
stämmelser underlättar hanteringen av kreditgivningen för både banker
och flygbolag i samband med köp, försäljning och leasing av luftfartyg.
Järnvägsrätt
1999 års protokoll till 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik
gör det möjligt att använda elektroniska transportdokument (biljetter och
fraktsedlar) såväl vid transport av gods som vid transport av passagerare.
Frågan om ett svenskt tillträde till protokollet bereds i Regeringskansliet.
Bestämmelser om elektroniska transportdokument finns också i kom-
missionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om in-
ternationella tågresenärers rättigheter och skyldigheter (KOM (2004) 143
slutlig). Förslaget är för närvarande föremål för förhandlingar i rådet.
Sverige är positivt till att det skapas möjligheter för ett s.k. biljettlöst
resande, dvs. att elektroniska transportdokument skall kunna utställas.
Det är dock viktigt att detta är en möjlighet och att det finns möjlighet för
en resenär att använda ordinära former av transportdokument och att re-
sor kan köpas på annat sätt än enbart via Internet eller annan elektronisk
kommunikation. Det är också positivt att det ges möjlighet att använda
elektroniska dokument vid godstransport.
Ett nytt verksamhetsstöd (Vera) för domstolarna
Det är av stor betydelse för verksamhetsutvecklingen att domstolarna har
tillgång till ett effektivt teknik- och verksamhetsstöd. De första delarna
av det nya verksamhetsstödet för domstolsväsendet (förkortat Vera) har
successivt satts i drift med början i mars 2002. Införandet av den färdiga
basversionen av Vera i samtliga domstolar avslutades under våren 2005.
Vera ger stöd för bl.a. registrering av mål och ärenden, fördelning av
arbetet, informationssökning, dokumenthantering samt visst stöd för han-
tering av avgöranden, främst brottmålsavgöranden. Vera avses ge stöd
för ett ökat elektroniskt informationsutbyte mellan domstolarna och
andra myndigheter och mellan domstolarna och parter m.fl. Det kan här
röra sig om ett strukturerat informationsutbyte mellan domstolarna och
andra myndigheter eller helt nya sätt att expediera handlingar från
domstolarna till parter och vittnen. På sikt bör Vera också ha en roll i
arbetet med att utveckla domstolarna i riktning mot 24-timmarsmyndig-
heten.
Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF)
I november 1996 fastställde regeringen en strategi för samordning av
rättsväsendets informationsförsörjning. RIF-rådet bildades för att arbeta i
enlighet med strategin. Enligt strategin är en samordnad informations-
försörjning en förutsättning för att rättsväsendets myndigheter bättre
skall kunna bedriva en verksamhet som präglas av effektivitet, kvalitet
och rättssäkerhet och som tillgodoser statsmakternas krav på en sam-
ordnad verksamhetsredovisning.
För att åstadkomma detta har RIF-rådet bl.a. fått i uppdrag att senast
vid utgången av 2007 införa en gemensam säkerhets- och kommunika-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
396
tionslösning. RIF-rådets myndigheter har vidare 2003 ingått en princip-
överenskommelse om hur verksamhetsbegrepp som används vid elektro-
niskt informationsutbyte skall hanteras och definieras i samarbete mellan
myndigheterna.
Cåbra
Inom åklagarväsendet pågår för närvarande utveckling av ett nytt IT-stöd
för den operativa åklagarverksamheten, kallat Cåbra. Cåbra kommer att
vara ett centralt system för hela åklagarväsendet. Åtkomsten till ärenden
och andra uppgifter i systemet kommer därmed inte längre vara begrän-
sad till det regionala område som en åklagarkammare hör under. Detta
skapar förutsättningar för en bättre samordning av ärenden. Cåbra kom-
mer att erbjuda den operativa åklagarverksamheten nytt eller förbättrat
stöd för ett stort antal arbetsuppgifter. Som exempel kan nämnas en be-
vakningsrutin som håller reda på bl.a. tvångsmedelsfrister, stöd för be-
slutsfattande vid de vanligast förekommande tvångsmedelsåtgärderna
och en elektronisk anhållningsliggare. Enligt den nu gällande tidsplanen
skall en första etapp av utvecklingen av Cåbra vara slutförd den
28 februari 2006.
Automatisk trafiksäkerhetskontroll
Överträdelser av hastighetsgränser är ett betydande trafiksäkerhetspro-
blem. Övervakning med hjälp av automatisk trafiksäkerhetskontroll
(ATK) innebär att fasta kameror finns uppsatta på specifika vägavsnitt i
syfte att kontrollera hastigheten. Överträdelser registreras, rapporteras
och utreds. När överträdelsen godkänts utfärdas ett ordningsföre-
läggande.
IT stöd för polisens verksamhetsuppföljning (IT-VUP)
IT-VUP skall förbättra polisens förmåga att planera, leda och följa upp
verksamheten genom en färdig fungerande rapportportal på polisens
interna nät. Vidare skapas åtkomlighet i en enhetlig miljö för att till-
godose informationsbehovet från olika källdatabaser inom en polismyn-
dighet är.
Storstadspolitik
Skärholmen, Stockholm
Skärholmsportalen (www.skarholmen.se) har varit i drift i snart ett år.
Den har utvecklats i ett nära samarbete mellan stadsdelen, arbetsför-
medlingen och försäkringskassan. Portalen har successivt förbättrat
servicen till medborgarna.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
397
Spånga-Tensta, Stockholm
Genom Blå Husets IT-verksamhet och ungdomsnättidningen Blenda har
ungdomar getts möjlighet att använda datorer och utveckla kunskaperna i
teknik och språk.
Vårby, Huddinge kommun
IT-satsning i grundskolan har inneburit att samtliga elever har erbjudits
ett bredare urval av möjligheter till dataträning inom ramen för ordinarie
undervisning. Detta har uppnåtts genom en hög koncentration av datorer
och genom målinriktat arbete beträffande lärargruppens kompetens och
hur undervisningen skall vara organiserad.
Hjällbo, Göteborg
I ett Internetcafé kan eleverna använda sig av 17 datorer under rasterna
tillsammans med en vuxen person som anställts för att ansvara för Inter-
netcaféet och kursverksamheten.
Bergsjö- Gärdemosse- och Backegårdskolan, Göteborg
På öppna skolan i Bergsjö- Gärdemosse- och Backegårdskolan har ele-
verna fått hjälp med läxläsning både på svenska och modersmål.
Eleverna har tillgång till datorer. Samarbetet med fritidsverksamheten
och föreningslivet har bidragit till att fler elever har en bra och utveck-
lande fritid.
Rosengård, Malmö
På Medborgarkontoret finns representanter för Arbets- och utvecklings-
centrat, för att informera om vägar till arbete, praktik och utbildningar.
Här finns också publika datorer för dem som saknar tillgång till IT.
Demokratifrågor
Tid för demokrati
Under åren 2000–2002 genomförde regeringen ett utvecklingsarbete för
den svenska folkstyrelsen, kallat Tid för demokrati. Det övergripande
målet med utvecklingsarbetet var att öka medborgarnas medvetenhet om
den demokratiska processen och deltagande i denna, särskilt i valen.
Sammanlagt avsattes 35 miljoner kronor för hela satsningen.
Projekten syftade bland annat till att öka valdeltagandet bland bl.a.
kvinnor, ungdomar, personer med utländsk bakgrund, personer med
funktionshinder och arbetslösa. En mängd projekt utöver dessa använde
IT som en viktig del i genomförandeprocessen. Två exempel på projekt
som fick bidrag är Norrmalms stadsdelsförvaltnings projekt Medborgar-
medverkan, vars syfte var att fördjupa den lokala demokratin genom att
möjliggöra kontinuerliga dialoger mellan medborgarna och politikerna
med hjälp av IT. Birgittaskolan i Linköping är ett andra exempel som
fick bidrag till en on-linekurs i e-demokrati för ungdomar av ungdomar.
Syftet med kursens var att öka ungdomars vetskap om IT:s möjligheter
att vidga demokratin.
Regeringens utvecklingsarbete har utvärderats av Mitthögskolan och
redovisas i rapporten Demokrati tar tid. Utvärderingen visar bl.a. att sats-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
398
ningen på stöd till olika demokratiutvecklingsprojekt varit framgångsrik.
Nästan samtliga projekt har uppfyllt såväl uppställda mål i det enskilda
projektet som målen i Tid för demokrati. I utvärderingen anges också att
projektdeltagarna har blivit mer aktiva i den demokratiska processen
efter att ha deltagit i projekten Offentlig förvaltning.
Sverige.se
Sverige.se är en utveckling den tidigare gemensamma webbplatsen för
det offentliga Sveriges SverigeDirekt. Här finns länkar och kontaktupp-
gifter till alla delar av den offentliga sektorn exempelvis regeringen, riks-
dagen, statliga myndigheter, landsting och kommuner. Statskontoret an-
svarar för att uppdatera registret med kontaktuppgifter till den offentliga
sektorn. Myndigheten ansvarar däremot inte för innehållet på de webb-
platser som sverige.se länkar till.
Förvaltning
Skatteverket som 24-timmarsmyndighet
Skatteverket har i dag ett stort antal tjänster som kan hänföras till be-
greppet 24-timmarsmyndigheten. Fortlöpande utvecklas nya Internet-
baserade e-tjänster. I dag finns det sju e-tjänster; skattekontot, skatte-
jämkning, skattedeklaration, inkomstdeklaration, företagsregistrering,
anmäla behörig person och personbevis på egen skrivare.
Många väljer numera att hämta information och få service via
Skatteverkets webbplats. Trafiken till webbplatsen har ökat kraftigt under
de senaste åren. Under 2004 hade webbplatsen 11,6
miljoner
besökstillfällen. Antalet unika besökare uppgick till 3,9 miljoner och
webbplatsen levererade över 121 miljoner dokument (webbsidor med
information).
Den mest använda tjänsten är den elektroniska inkomstdeklarationen
som under 2005 utnyttjades av drygt 2,1 miljoner deklaranter, fler än
dubbelt så många som 2004. Av dessa valde 1 332 000 att deklarera via
Internet och 806 000 via telefon eller sms.
I samband med deklarationsinlämningen finns möjlighet för deklaran-
terna att ställa frågor till en så kallad webbrobot, webbroboten Erik.
Under 2004 fullföljdes 55 000 dialoger och besvarades 203 000 frågor på
detta sätt.
Företagarna lämnade under 2004 in 164 000 elektroniska skattede-
klarationer, vilket motsvarar ca fyra procent av det totala antalet skatte-
deklarationer. Användandet har ökat kontinuerligt under innevarande år,
om än i måttlig takt. I april 2005 lämnades 4,6 procent av skattedeklara-
tionerna elektroniskt. Av avgörande betydelse för den fortsatta öknings-
takten är om ombud kommer att ges möjlighet att lämna skattedeklara-
tion för klientens räkning.
För att utnyttja Skatteverkets e-tjänster krävs vanligen att användaren
har e-legitimation. Tillsammans med banker, försäkringsbolag och andra
myndigheter samarbetar Skatteverket för att marknadsföra e-legitima-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
399
tionen. Under våren 2005 introducerades en gemensam webbplats för
information om e-legitimationen, http://www.e-legitimation.se.
Möjligheten att se saldo och transaktioner på skattekontot via webb-
platsen användes 350 000 gånger under 2004.
Antalet e-brev till Skatteverkets servicejour i Söderhamn ökade med
15 procent under 2004 till 123 000. Utöver denna e-brevstrafik kommer
betydande mängder direkt till Skatteverkets operativa kontor.
Skatteverkets servicetelefon är öppen dygnet runt, året om. För närva-
rande finns över 200 olika tjänster att välja från.
IT i Tullverket
Tullverket har genom många år, både nationellt och internationellt,
arbetat för att vara långt framme inom IT-området. Grunden lades redan
för över 15 år sedan med investeringen i tulldatasystem TDS. Invester-
ingsbeslut var lyckat och systemet har överlevt med endast små modifie-
ringar.
Tullverket har i dag en totalt genomgripande 24-timmarsmyndighets-
satsning. Webbplatsen är grupperad utifrån målgrupper och har som mål-
sättning att erbjuda alla kundgrupper alla tjänster de kan få på ett traditio-
nellt tullkontor, dygnet om. Satsningen påbörjades under 2000, och i dag
har Tullverket uppnått alla steg i Statskontorets utvecklingstrappa. Under
senare tid har det satsats mycket på myndighetsöverskridande tjänster
med kundens processer och nytta i fokus.
Det elektroniska kundmötet är ett bärande element i Tullverkets kanal-
strategi och genom en verksamhetsintegrerad IT-satsning kommer myn-
digheten att fortsätta utveckla effektivitet, säkerställa rättsäkerhet och
demokrati samt uppfylla företagens önskemål om service.
Länsstyrelser och andra myndigheter i samverkan
Länsstyrelserna fungerar som regeringens förlängda arm på regional nivå
och deras verksamhet spänner över ett 20-tal politikområden. Detta inne-
bär att länsstyrelserna i sitt dagliga arbete har kontakt med ett stort antal
andra statliga myndigheter, både på central och regional nivå. I ärende-
handläggningen innebär det ofta ett stort behov av att inblandade myn-
digheter kan dela information mellan sig. Länsstyrelserna har därför ut-
vecklat en enhetlig kommunikationslösning, Lst-Net, för de många sys-
tem som används av länsstyrelserna och övriga myndigheter. För närva-
rande har ett 20-tal myndigheter tillgång till Lst-Net, vilket har bidragit
till en mer effektiv ärendehandläggning inom en rad områden, t.ex. för
samhällsplanerings- och miljöhanteringsfrågor. Ytterligare ett område är
bl.a. hanteringen av ansökningar för att bedriva yrkesmässig trafik. Där
samverkar länsstyrelserna med Vägverket, Skatteverket (Kronofogde-
myndigheten, Skatteregistret och Folkbokföringsregistret), Patent- och
registreringsverket och Rikspolisstyrelsen.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
400
Utbildningsområdet
Stöd till lärcentra
En ökad användning av IT i lärandet har möjliggjort ett ökat geografiskt
oberoende i fråga om studiernas bedrivande. I takt med att traditionella
organisatoriska gränser för lärande löses upp framstår lokala lärcentra
som en samlande faktor med social kontext och pedagogisk handledning.
Inom vuxenutbildningen används numera uttrycket ”infrastruktur för
vuxnas lärande”. I denna infrastruktur ingår lärcentra. Den pågående ut-
vecklingen av lärcentra som en ny bas för lärande i olika former är en av
de viktigaste faktorerna i det flexibla lärandet. I detta sammanhang är det
också viktigt att betona infrastrukturens betydelse för lärandet.
Sveriges nätuniversitet
Satsningen på ett svenskt nätuniversitet ingick i propositionen den Öppna
högskolan (prop. 2001/02:15) och var en del av regeringens åtgärder för
att göra högre utbildning mer tillgänglig i tid och rum. Sverige skulle
också aktivt delta i den snabba internationella utvecklingen av IT-stödd
distansutbildning. Satsningen ligger i linje med handlingsplanen
e-Europa 2005 som bland annat innebär att medlemsländerna skall lägga
särskild vikt vid att effektivt främja virtuella högskolor.
Det svenska nätuniversitetet bygger på att distansutbildningen är
integrerad i den reguljära verksamheten vid lärosätena. Lärosätenas sam-
verkan inom nätuniversitet koordineras av Myndigheten för Sveriges
nätuniversitet. Under 2004 deltog 33 lärosäten varav fyra enskilda utbild-
ningsanordnare. Under 2003 var antalet personer som studerade på kur-
ser inom Sveriges nätuniversitet ca 55 000, vilket motsvarade ca 12 600
helårsstudenter.
De kurser som erbjuds inom Sveriges nätuniversitet finansieras huvud-
sakligen inom universitetens och högskolornas ordinarie resurser. För att
stimulera ett ökat utbud av kurser utgick under perioden 2002–2004,
totalt 470 miljoner kronor som en särskild ersättning till lärosätena. De
extra resurserna används såväl till nyutveckling och anpassning av kurser
och program som till utveckling av nytt tekniskt stöd och pedagogisk ut-
bildning av lärare.
Enligt Institutet för tillväxtpolitiska studier har den snabba tillväxten
av nätburna kurser avsevärt ökat möjligheterna att bedriva hög-
skolestudier även utanför högskoleorterna.
Kulturmiljö
Den statliga kulturmiljöpolitiken regleras i lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m. samt genom förordningen (1988:1188) om kulturminnen
m.m. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är central myndighet för kulturmiljö-
området. Andra statliga utförare inom området är länsstyrelserna där det
skall finnas en kulturmiljöfunktion.
När det gäller IT-användningen inom kulturmiljösektorn kan man utan
vidare tala om en revolution. Ett exempel är utvecklingen av Forn-
minnesregistret. Det är ett nationellt register med uppgifter om fornläm-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
401
ningar och andra kulturhistoriska lämningar i hela landet. I dag innehåller
registret information om närmare en miljon fasta fornlämningar och
övriga kulturhistoriska lämningar. Dessa finns registrerade på ca 400 000
platser. Registret fyller en viktig funktion för kulturmiljövården och finns
även tillgängligt för allmänheten. Tillgängligheten har dock hittills varit
begränsad då den kompletta informationen finns centralt i Stockholm på
RAÄ. Projekt Fornminnesinformation (FMIS) som startade 1999 är dock
under utveckling och uppbyggnad, vilket kommer att resultera i att upp-
gifterna i fornminnesregistret kan göras tillgängliga digitalt.
Ett annat område inom kulturmiljösektorn som getts möjlighet till ut-
veckling i och med IT av olika slag, är arkeologin. Olika IT-lösningar
används i dag på allt ifrån mätning av ett fornlämningsområde till pro-
duktionen av de rapporter som blir ett resultat av varje arkeologisk ut-
grävning. Genom att exempelvis lägga in alla data från ett arkeologiskt
fynd i ett skräddarsytt program, kan ny och viktig kunskap tas fram om
ett enskilt föremål såväl som om den kontext föremålet skall ses i.
Genom IT-användning kan arkeologiska undersökningar effektiviseras –
stora mängder data kan bearbetas snabbt, sammanställningar och ana-
lyser kan göras i en omfattning som tidigare inte var möjlig. Detta gör att
tillgängligheten till denna del av kulturarvet ökar och blir bättre.
De centrala museerna har genom sina respektive regleringsbrev i
uppdrag att öka tillgängligheten till samlingarna, och göra de tillgängliga
i hela landet. Detta kan ske exempelvis genom utlån och depositioner,
men även genom presentationer på Internet. Användningen av IT inom
museiområdet har ökat markant de senaste åren. Historiska museet inom
myndigheten Statens historiska museum har exempelvis i den
basutställning om vikingatiden som öppnades 2001, använt sig av inter-
aktivitet på ett för museivärlden nytt sätt, bl.a. genom att utnyttja den s.k.
blåtandstekniken i utvecklingen av elektroniska guider. Detta kan även
ses som ett exempel på nya givande kontakter mellan kulturinstitutioner
och näringslivet, då museet i detta fall har samarbetat med Ericsson.
Ett exempel på projekt inom museisektorn som syftar till att öka till-
gängligheten, är Svenska museifönstret. Museifönstret är en databas med
beskrivningar av svenska museer och deras pedagogiska webbresurser.
Museerna lägger själva in den information de väljer för att beskriva sitt
museum och de pedagogiska resurser som de erbjuder svenska skolan på
Internet. Museifönstret är även aktiva som arrangörer av seminarier inom
bl.a. webbpedagogik. Svenska museifönstret drivs av Historiska museet
på uppdrag av Myndigheten för skolutveckling.
Jordbrukssektorn
I den strategiska planen för Jordbruksverket t.o.m. 2006 anges att verket
bör delta i det utvecklingsarbete som sker i samhället för att kunna
påverka utvecklingen och snabbt ta i bruk de lösningar som presenteras.
Jordbruksverket har tagit fram och tillämpar omfattande IT-stöd i sin
verksamhet. Detta gäller den omfattande stödhanteringen inom jord-
brukssektorn, arbetet med att förbättra miljön bl.a. i anslutning till de
fastställda miljökvalitetsmålen, registerhantering för kontrolländamål och
smittspårning, distriktsveterinärerna, beredskap för bekämpning av smitt-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
402
samma djursjukdomar, informationsförsörjning i övrigt och deltagande i
nätverk.
SAM-internet
Varje år skickar Sveriges lantbrukare in ca 70 000 s.k. SAM-blanketter
avseende EU-stöd till Sveriges länsstyrelser. EU:s regelverk är omfatt-
ande och därmed också blanketten. Genom att låta lantbrukarna själva
göra sina ansökningar via Internet har stora effektiviseringar uppnåtts.
Med interaktivitet och elektroniska kontroller leds lantbrukaren till att
fylla i en rätt ansökan. Lantbrukaren slipper blanketterna och utgår i
stället från en kartbild över sin gård. Resultatet är en stor förenkling för
lantbrukaren där de uppgifter som myndigheten redan har i sina data-
baser utnyttjas i den elektroniska kommunikationen med lantbrukaren
samtidigt som myndigheternas handläggning underlättas avsevärt då an-
sökningarna i princip är felfria.
Under 2004 kom ca 40 procent av ansökningarna in digital form. Målet
för 2006 är att ca 60 procent av ansökningarna skall vara elektroniska.
Personifierad information
För att informera lantbrukare om EU-stöden skickas varje år ut ett om-
fattande broschyrmaterial. Långt allt är relevant för alla lantbrukare utan
behovet av information styrs av produktionsinriktning och var i landet
jordbruket bedrivs. Inför stödåret 2005 prövas en ny Internettjänst som
begränsar informationen, en s.k. stödguide. I korthet innebär den att lant-
brukaren klickar på en karta var han har sitt företag samt svarar på några
frågor kring produktionsinriktning.
Betesförmedling
Ekonomiskt stöd ges till utvecklingen av en nationell, webbaserad betes-
förmedling. Ett marknadstorg där markägare och djurägare kan finna
varandra för ömsesidig nytta.
AX- elektroniska exportbidrag
Tjänsten levererar en möjlighet för exportörer att ansöka om export-
bidrag och sköta sin exportklarering elektroniskt vid ett och samma till-
fälle. Tjänsten möjliggör ett gemensamt elektroniskt flöde som ersätter
fem dokument samt utnyttjande av befintligt data i företagens egna
system. Exportören kan välja mellan två tekniska lösningar, en webb-
tjänst och en EDI-tjänst. Den totala processen utgörs av 25 000–30 000
ansökningar per år. Målsättningen är att ca 70 procent av dessa skall
komma in elektroniskt. Den elektroniska ansökningsprocessen är gemen-
sam med Tullverket. För myndighetssamverkan har Spridnings- och
hämtningssystemet (SHS) använts. Hela processen från kund via myn-
digheter har härigenom blivit elektronisk.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
403
LICnet – elektroniska licenser för import och export
Tjänsten levererar en möjlighet för importörer att elektroniskt ansöka om
import- och exportlicenser. Licensen är en värdehandling som ger före-
taget en rätt att importera eller exportera. Detta ger ett helt elektroniskt
flöde från företaget via Jordbruksverket till Tullverket. Företaget kan
också följa status på sitt ärende och hantera flera moment under
processen elektroniskt och på så sätt påverka sin samverkan med
myndigheten. Årligen hanteras ca 6 000 licenser. Målsättningen är att
ca 80 procent av dessa skall bli elektroniska dokument.
Greppa Näringen
Greppa Näringen är ett kunskaps- och rådgivningsprojekt som syftar till
att stötta lantbrukarna med kunskap och verktyg så att kväve- och fosfor-
förlusterna minskar på ett kostnadseffektivt sätt. Greppa Näringen gen-
omförs i bred samverkan mellan lantbruksnäringen (LRF och ett stort
antal företag), Jordbruksverket och länsstyrelserna. Med hjälp av olika
nyckeltal skall lantbrukaren få en bra uppfattning om hur olika åtgärder
kan leda till ökat utnyttjande av gårdens resurser och därmed bidra till
både sänkta kostnader, ökad lönsamhet och mindre förluster till miljön.
Projektet har en egen webbplats på Internet. På den finns en omfattande
kunskapsbank.
Växtskyddscentralerna
Målet för Växtskyddscentralernas verksamhet är ett effektivt och miljö-
vänligt växtskydd inom jordbruks- och trädgårdsodlingen. Under växt-
säsongen publiceras regional växtskyddsinformation och prognoser. Ut-
vecklingen av växtskadegörare inom de olika regionerna visas också.
Publicering sker på Internet. Det är av avgörande betydelse för lantbru-
karna att informationen blir tillgänglig snabbt eftersom skadegörarsitua-
tionen kan ändras snabbt.
Inventering av värdefulla ängs- och betesmarker
Jordbruksverket har genomfört en nationell inventering av Sveriges ängs-
och betesmarker. Det samlade resultatet finns tillgängligt i en skriftlig
rapport såväl som i en databas. Databasen är sökbar på läns- och kom-
munnivå och är inledningsvis tillgänglig för myndigheter. Den kommer
också att bli tillgänglig för allmänheten via Internet.
Centrala nötkreatursregistret (CDB)
Alla nötkreatur skall rapporteras till det centrala nötkreatursregistret
(CDB) inom sju dagar från det att en förändring inträffat. En applikation
har tagits fram som gör det möjligt för producenter att rapportera hän-
delser (t.ex. födslar och förflyttningar av djur) på produktionsplatsen till
CDB via Internet. Målet är att minst 70 procent av rapporterade händel-
ser från jordbrukare lämnas via CDB-internet 2006. Djurhållare som har
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
404
godkända elektroniska stalljournaler kan också föra över uppgifter direkt
från journalen via fil till CDB. Producenten ges också möjlighet att själv
skriva ut aktuella uppgifter ur registret. Kvaliteten i registret har härige-
nom blivit betydligt förbättrad. Kvaliteten i registret bedöms nu vara hög
så att jordbrukarna slipper att rapportera statistikuppgifter om nöt-
kreaturen eftersom dessa hämtas direkt från registret.
En specialvariant av Internettjänst har utvecklats för slakterierna. De
kan hämta in de uppgifter som är relevanta i slakteriverksamheten via
Internet.
Centrala hundregistret
Sedan den 1 januari 2001 är det lag på att märka och registrera hundar i
Sverige. Djurskyddsmyndigheten har uppdragit till Jordbruksverket att
administrera registret. I administrationen av det Centrala hundregistret
ingår en webbtillämpning som ger andra myndigheter tillgång till hund-
registret via Internet. Här kan användarna söka på både hund- och ägar-
uppgifter ur det Centrala hundregistret. Endast aktuella uppgifter visas,
dvs. vem som i dagsläget står som registrerad ägare på en hund. Målet är
att hålla registret tillgängligt 24 timmar om dygnet.
Myndigheter som har direktåtkomst till hundregistret via en länk på
Jordbruksverkets webbplats är Djurskyddsmyndigheten, Jordbruksverket,
Tullverket, polisen, länsstyrelserna samt kommunerna.
Distriktsveterinärerna
Vet@ systemet är ett viktigt verktyg för distriktsveterinären i sitt dagliga
arbete för att tillgodose kundens behov av snabb och korrekt service.
Varje distriktsveterinär är utrustad med en bärbar dator. I IT-systemet re-
gistreras uppgifter om diagnoser, undersökningar, behandlingar och an-
vända läkemedel i anslutning till besöket. Förrättningsunderlaget som
kunden får vid besöket innehåller förutom nämnda uppgifter också
djurägarråd, rekommendationer och debitering. Uppgifterna som regi-
strerats skickas elektroniskt till Jordbruksverket centralt där dessa
bearbetas och lagras, vilket gör att distriktsveterinären alltid har tillgång
till aktuell och korrekt information. Med hjälp av denna information kan
distriktsveterinären tillsammans med kunden gå igenom besättningens
och/eller individens status vilket möjliggör ett mer långsiktigt sätt att
arbeta för en bättre djurhälsa.
Djursjukdomar
IT-stöd håller på att utvecklas för bekämpning av smittsamma djursjuk-
domar s.k. epizootier och zoonoser. Systemet kallas STUDS-DBS (större
utbrott av smittsamma djursjukdomar – datorbaserat beslutstödsystem)
och består dels av handläggningen av en smittad produktionsplats med
t.ex. spärrbeslut, provtagningar, avlivningar, friförklaringar m.m. och
dels av ett geografiskt inforamtionssystem (GIS) där den smittade
produktionsplatsen markeras och omkringliggande område kan hanteras i
den uppkomna smittan. Anslutningen till systemet kommer att kunna ske
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
405
via Internet för att det skall vara tillgängligt vid de lokala operativa
ledningscentralerna som inrättas vid ett större utbrott av en smittsam
djursjukdom. STUDS-DBS kan också användas som ett redskap i
beredskap för radioaktivt nedfall och spridning av farliga ämnen.
Djursjukdatauppgifter för nötkreatur registreras med den unika iden-
titet som nötkreaturen har fått som identitet i CDB och som även är prä-
glat på öronbrickorna som är fästa i nötkreaturets öron. Djursjukdata-
uppgifterna används som underlag för att bedöma Sveriges djurhälsoläge.
Uppgifter om läkemedelsanvändningen totalt i landet fördelat på djurslag
och sjukdom kan också tas fram ur djursjukdata.
Informationsförsörjning i övrigt och deltagande i nätverk
Jordbruksverket är statistikansvarig myndighet för lantbruksstatistiken.
Insamling av strukturstatistik sker i huvudsak via de administrativa stöd-
systemen. Den statistik som upprättas publiceras på Internet.
Jordbruksverket publicerar löpande på Internet dagordningar och infor-
mation från möten mellan EU:s kommittéer. Härigenom kan livsmedels-
industrin och andra intresserade följa arbetet väl i dessa kommittéer som
kan ha stor betydelse för företags agerande på marknaden. Utveckling
och användning av IT är en förutsättning för att kunna driva lantbruks-
företag. Inom IT-området deltar Jordbruksverket därför i nätverk för
erfarenhetsutbyte mellan företagen.
Fiskeriverket
Fiskeriverket har flera uppdrag som kräver datorisering för att bli effek-
tivt. Uppdragen handlar bl.a. om att samla in och jämföra data, hantera
strukturstödsmedel, övervaka och tillse att EU:s regler och föreskrifter
efterlevs, samtidigt som man skall värna om biologisk mångfald och
tillse att förutsättningar finns för ett miljömässigt och ekonomiskt fiske
även i framtiden. Fiskeriverket använder i dag IT för att hantera löner
och utbetalningar (Agresso), utbetalning av strukturstöd (STÖD-
SYSTEMET), hantering av information och betalningar för vattendomar
(DOMBAS), insamling av loggboksinformation (Loggdrift, Loggbas),
insamling av GPS-information, dvs. positioner från fartyg med GPS-
sändare (VMS), fartygsregister och fiskelicenser. Fiskeriverket har
dessutom ett antal mindre databaser i enklare tillämpningar, som planeras
att flytta till central och mer kompetent miljö. För att på ett effektivt sätt
samla data från flera av dessa systems databaser, används ett datalager
(Data Warehouse), för insamling, rapportgenerering samt behandling.
VMS är ett system som använder sig av ett så kallat GIS-verktyg
(MAP-info), och det finns planer på ett mer avancerat utnyttjande av den
tekniken i framtiden, där t.ex. Sjöfartsverkets kartor används som
underlag för data, vilket ger en överskådlig grafisk beskrivning av läget.
Hela Fiskeriverket, med sina 13 kontor från Luleå i norr till Barsebäck
i söder, är sammankopplat i ett gemensamt WAN genom ett VPN-nät.
Länsstyrelsernas datanät, Lst-Net, är sammankopplat med Fiskeriverkets
eget genom en brandvägg, så att Fiskeriverket når Länsstyrelsernas
intranät, och Länsstyrelserna når DOMBAS och STÖDSYSTEMET.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
406
Arbetsmarknad
I dag erbjuder Arbetsförmedlingen ett stort utbud av interaktiva tjänster
och information på webbplatsen – ams.se – för att underlätta för de två
huvudmålgrupperna, arbetssökande och arbetsgivare. Bland annat finns
Platsbanken, där arbetsgivare publicerar lediga platser, och arbets-
sökande kan söka fram annonserna och söka dem över nätet, CV-data-
basen, där sökande publicerar sitt CV, och arbetsgivare kan söka fram
lämpliga kandidater för sina rekryteringsbehov, samt Interaktiva vägled-
ningstjänster, t.ex. Jobbsökaren och Att välja yrke.
Utveckling av Internettjänster och den pågående utvecklingen av
Kundtjänst kommer att få konsekvenser för hur samspelet mellan Arbets-
förmedlingen och aktörerna på arbetsmarknaden utformas. En del i denna
utveckling är att utforma ett nytt, gemensamt förmedlingssystem, där
kunden och arbetsförmedlingen, och kunderna sinsemellan, interagerar i
samma systemstöd, men med olika roller och behörigheter. Det nya
systemet kommer successivt att ersätta AMS interna förmedlingssystem.
Denna utveckling sker mot bakgrund av en samlad strategi för verksam-
hetsutveckling och IT-utveckling.
Verksamheten byggs upp med syftet att i första hand ge arbetssökande
eller arbetsgivare det stöd de behöver för att agera på egen hand. En allt
större del av Arbetsförmedlingens tjänsteutbud kommer att kunna
levereras via Internet, dvs. genom att Arbetsförmedlingen ställer system
till förfogande för aktörerna på arbetsmarknaden. Dessa system skall
också kunna användas av Arbetsförmedlingen i samspel med kunden och
kan då kompletteras med information och rådgivning från personal på
Kundtjänst eller de lokala arbetsförmedlingarna. Handläggarna på
Arbetsförmedlingen skall kunna ägna huvuddelen av sin tid till insatser
för dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Uppbyggnaden av
Kundtjänst, och ett gemensamt systemstöd som stödjer denna verksam-
hetsutveckling, skall öka tillgängligheten och kontrollmöjligheten för en
mer likartad tillämpning av regelverket. Men även individualiserade
insatser kan innehålla ett stort mått av självservice och stöd från Kund-
tjänst.
Denna utveckling hänger till stor del samman med utvecklingen av
24-timmarsmyndigheten. Medborgaren skall ha tillgång till myndighets-
service dygnet runt och inte behöva kontakta olika myndigheter även om
flera myndigheter berörs av ärendet. Behöver en myndighet få informa-
tion eller beslut från en annan myndighet skall detta då det är möjligt och
lämpligt kunna skötas myndigheterna emellan, dvs. framför allt mellan
Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunerna.
Hälso- och sjukvårdspolitik
E-recept – elektronisk läkemedelsförskrivning
Andelen elektroniskt förskrivna läkemedelsrecept, s.k. e-recept, har
under de senaste tre åren ökat dramatiskt i omfattning. Från januari 2002
till april 2005 har andelen e-recept av det totala antalet förstagångrecept
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
407
från primärvården ökat från 10 till 48 procent. Ett annat tydligt tecken på
denna förändring är att för ca 200 av Sveriges 800 apotek, står e-recept
för 50 procent eller mer av den totala andelen expedierade läkemedels-
recept. Variationerna mellan landstingen är fortfarande stora, men ök-
ningstakten är i flera fall hög. Sex landsting har i dag uppnått en förskriv-
ningsgrad av över 80 procent e-recept.
Ökningen av andelen e-recept har flera orsaker, där en av de främsta är
att tjänsten tydligt ger fördel och nytta för alla inblandade parter, pati-
enten, vården och apoteket. E-recept uppfattas inom flertalet landsting
som en viktig strategisk pusselbit i den framtida läkemedelsinformations-
hanteringen, vilket påskyndat landstingens beslut om ett breddinförande.
I en undersökning, genomförd under mars 2005 bland 1300 patienter och
apotekskunder angav 95 procent av de tillfrågade att de skulle välja
e-recept igen vid framtida receptförskrivning. Respondenterna angav
tidsvinst och smidighet som största nyttan med e-recept.
Nätbaserad hälsoinformation
Hälsoinformation på nätet är en mycket viktig informationskanal såväl
för patienter som för deras anhöriga. För dagens informationssökande
och IT-vana patienter är nätbaserad hälsoinformation av hög kvalitet ett
utmärkt komplement till den information som patienten får direkt av
personal inom hälso- och sjukvården.
I samråd med Sveriges Kommuner och Landsting har regeringen under
senare år givit stöd till utvecklingen av nätbaserad hälsoinformation
genom Infomedica, vilket ägs och drivs gemensamt av samtliga landsting
och Apoteket AB, är en nationell informationstjänst tillgänglig för
medborgare och vårdpersonal i alla delar av landet. Infomedica erbjuder
medborgarna korrekt och kostnadsfri hälso- och sjukvårdsinformation via
Internet. Den övergripande målsättningen har varit att stärka medborgar-
nas ställning i vården genom att erbjuda högkvalitativ nätbaserad hälso-
information samlat på ett ställe på ett kostnadseffektivt och lättillgängligt
sätt. Därutöver kan informationen användas som ett nätbaserat besluts-
stödsystem för vårdpersonalen hos alla huvudmän.
Ett intensivt arbete pågår nu för att skapa en nationellt samordnad sjuk-
vårdsrådgivning, som skall komplettera den nätbaserade informationen
som finns framtagen av Infomedica med en telefonbaserad sjukvårds-
upplysning. Tanken är att man genom en integrering av Infomedica och
projektet 1177 – Vårdråd per telefon skall skapa alternativa vägar att
söka information om hälsorelaterade frågor, där både telefon och Internet
kan användas som kontaktmetoder.
Även inom många enskilda landsting har tjänster för nätbaserad
hälsoinformation tagits fram. Genom det regionala samarbetsprojektet
PION – Patientinformation Online – ges patienter, anhöriga och
vårdpersonal möjlighet att via en webbportal hitta referenser till
litteratur, tidskrifter och annat informationsmaterial som finns
tillgängliga på deltagande landstings sjukhusbibliotek. Därutöver finns
länkar till externa nätbaserade informationskällor. Riksdagen har genom
ett tillkännagivande från Socialutskottet ställt sig positiv till utveckling
av nationella tjänster för nätbaserad hälsoinformation. Frågan om hur
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
408
detta område kan utvecklas och samordnas på bästa sätt bereds nu inom
Regeringskansliet.
Folkhälsopolitik
IT-politiken spelar en viktig roll inom flera av målområdena för folk-
hälsopolitken. Nedan följer några exempel på hur IT används för bland
annat informations- och kommunikationsinsatser rörande hälsofrämjande
levnadsvanor – folkhälsopolitikens målområden 7–11.
målområde 7. Gott skydd mot smittspridning
målområde 8. Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa
målområde 9. Ökad fysisk aktivitet
målområde 10. Goda matvanor och säkra livsmedel
målområde 11. Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från
narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet
spelande.
Hälsodata
Socialstyrelsen administrerar ett dödsorsaksregister. Dödsorsaksregistret
framställs med ett internationellt automatiskt kodningssystem varmed ca
90 procent av alla dödsfall kan automatkodas.
Alltmer av hälsodatastatistiken i elektronisk form, och även analyser
som exempelvis Socialstyrelsens folkhälsorapport och Sociala rapporten
använder Internet som huvudsaklig kanal. Socialstyrelsen har också
byggt upp ett interaktivt system för att hämta hälsostatistik på Internet,
det så kallade Folkhälsan i siffror. Här kan man beställa statistik och
figurer direkt från hälsodataregistren. Sedan fler år finns också pro-
grammet Hur mår Sverige, en sammanställning av mer än 500 hälso-
indikatorer där man kan jämföra kommuner och landsting på ett stort
antal indikatorer. Liknande system är på gång i andra länder. På EU-nivå
byggs för närvarande ett system för European Core Health Indicators
utifrån samma grundprinciper.
Stöd till kommunerna i arbetet med att genomföra folkhälsopolitiken
Kommunala basfakta (KBF) är en webbaserad databas som innehåller
statistik indelad enligt folkhälsopolitikens målområden som administre-
ras av Statens folkhälsoinstitut (FHI). Syftet med KBF är att underlätta
kommunernas planering och uppföljning av folkhälsoinsatser och att
sätta fokus på målområdena för folkhälsan. Kommunala basfakta riktar
sig till folkhälsoplanerare, beslutsfattare och förtroendevalda i landets
kommuner, med flera.
FHI planerar också att öppna en speciell ”kommunportal” på sin webb-
plats. Syftet är att kommunerna enkelt kunna nå den information som
redan finns på FHI:s webbplats, presenterad i en målgruppsanpassad
form samt lätt få tillgång till sådan information som i huvudsak berör
endast dem.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
409
Tillsyn med hjälp av IT
Det pågår ett arbete med att utveckla former för hur handdatorer kan
utnyttjas i det lokala tillsynsarbetet. Utvecklingen av små datorenheter
gör att tillsynsprotokoll kan läggas in direkt i bärbara små datorer och
skrivas ut på plats. Resultatet av tillsynen kan därmed överlämnas
omgående till den som bedriver verksamheten.
Alkoholprofilen
Alkoholkommittén introducerade 2003 det webbaserade testinstrumentet
Alkoholprofilen. Testet bygger på frågor om konsumtion, alkohol-
beteende, tolerans, berusningsdrickande, motivation och ärftlighet. Efter
att ha svarat på frågorna i profilen får man en återkoppling som tar upp
både nuläget och framtiden: Vad händer om jag fortsätter att dricka på
det här sättet, med min bakgrund? Att kunna erbjuda en individuell profil
till alla vuxna som reflekterar över sin alkoholkonsumtion och dess
eventuella konsekvenser är verktyg för att kunna minska alkoholska-
dorna. Alkoholprofilen är även en kunskapsbärare. I samband med att
man gör profilen finns det möjligheter att fördjupa sig i ett antal fakta-
texter som tar upp alkoholfrågan utifrån ett brett perspektiv. Texterna kan
användas som en liten uppslagsbok. De som är oroliga över sin alkohol-
konsumtion hänvisas till Riksföreningen för Alkoholmottagningars
mottagningar i Sverige.
Bidrag till alkohol- och narkotikaupplysning
Svenska staten och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupp-
lysning (CAN) har ett avtal om att CAN inom området alkohol och andra
droger skall bedriva basfaktaförmedling, bland annat genom biblioteks-
verksamhet och ansvar för webbplatsen Drugsmart. Under budgetåret
2004 gav regeringen sammanlagt 12 564 000 kr i bidrag till CAN:s verk-
samhet.
Beredskap vid hälsohot
Smittskyddsinstitutet (SMI) är en av de myndigheter som behöver ligga i
beredskap för att kunna ge snabb och korrekt information till en stor
grupp individer vid ett större utbrott av en smittsam sjukdom eller annan
händelse. Man kan räkna med att belastningen på den ordinarie
webbplatsen vid en sådan situation kan bli mycket stor. För att kunna
garantera att alla får tillgång till den information de behöver i ett sådant
läge, har SMI tagit fram en enklare version av den ordinarie webbplatsen
som kan komplettera eller ersätta densamma.
Smittskyddsinstitutets databaser,applikationer, register och webbplatser
Smittskyddsinstitutet administrerar eller är involverad i samarbete kring
ett stort antal databaser, applikationer, register och webbplatser med
mycket avgränsad målgrupp. Några exempel på sådana är:
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
410
databas/applikation/
register
syfte
målgrupp
MappApp
Att ge lättillgänglig statistik rörande de
anmälningspliktiga sjukdomarna i form av
tabeller, kartor och diagram.
Allmänheten, sjukvården, media,
andra myndigheter, m.fl.
SmiNet
Underlätta rapportering av anmälnings-
pliktiga sjukdomar (webbanmälan).
Anmälande läkare
Badplatsen
Kommuner inrapporterar vattenanalyser på
offentliga utomhusbad.
Kommuner, allmänhet.
Svevac
Prototyp på vaccinationsregister.
Vårdcentraler, vaccinerande
enheter.
EpiLoc
Inmatning och analys av enkäter vid utbrott
av smittsamma sjukdomar.
Intervjuare, men personer som
skall utfrågas kan också själva
besvara frågor över nätet.
ResNet
Inrapportering och presentation av data i
den frivilliga övervakningen av antibiotika-
resistens.
Landets bakteriologiska
laboratorier, smittskydds-
intresserade personer.
EpiExpert
Webbplats för smittskyddsläkare och vissa
andra.
Smittskyddsläkare
SentiNet
Inrapportering och presentation av data i
den frivilliga övervakningen av influensa.
Allmänheten, sjukvården, media,
andra myndigheter, m.fl.
IVA-STRAMA - data om antibiotikaanvändning
IVA-STRAMA startade 2000. Målet är att utveckla en kontinuerlig in-
samling av data gällande antibiotikaanvändning och resistens inom inten-
sivvården. Syftet är också att dessa data skall användas för att optimera
infektionskontroll och för att förebygga utbrott av resistenta stammar.
Intensivvårdsavdelningarna deltar på frivillig basis och inspireras till
lokala aktiviteter för att förbättra antibiotikaanvändning och infektions-
kontroll. Data för varje deltagande IVA finns sökbar i den interaktiva
databasen. Eftersom de flesta kvalitetsprojekt i svensk sjukvård går mot
en ökad öppenhet har SMI i samråd med deltagarna försöksvis gjort
IVA-STRAMA-webbplatsens data tillgängliga för alla och med respek-
tive intensivvårdsavdelnings namn i klartext.
STRAMA:S punktprevalensstudie
Målet med STRAMA:s punktprevalensstudie är att introducera ett natio-
nellt system för att kontinuerligt följa antibiotikaanvändning på sjukhus
relaterat till diagnos. Detta är ett led i kvalitetsarbetet för att uppnå
rationell användning av antibiotika. Under två veckor i november 2003
och 2004 registrerades data för 4 178 respektive 3 622 antibiotikabe-
handlade patienter, av drygt 13 500 respektive 11 300 inneliggande, på
54 respektive 49 sjukhus i Sverige. Resultaten redovisas genom en sök-
bar rapportdatabas som via lösenord finns tillgänglig för de deltagande
STRAMA-grupperna och sjukhusen.
European Legal Database on Drugs, ELDD
Europeiska legala databasen om droger (European Legal Database on
Drugs, ELDD) är knutet till Europeiska centrumet för kontroll av narko-
tika och narkotikamissbruk. ELDD innehåller bland annat EU:s med-
lemsstaters viktigaste narkotikaanknutna författningar på originalspråk
samt i många fall även översatta till engelska. Inom ELDD görs också
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
411
jämförelser mellan länderna om bland annat reglerna och och hur de till-
ämpas. Statens folkhälsoinstitut är kontaktpunkt för ELDD i Sverige.
Även Regeringskansliet bidrar vid behov med framtagande av texter och
information som efterfrågats av ELDD.
The European Programme for Intervention Epidemiology Training EPIET
EU har ett nätverk för utbildning i fältepidemiologi, the European
Programme for Intervention Epidemiology Training (EPIET). För att in-
formera personer som är intresserade av smittskydd, i och utanför
Europa, om samarbetet, har nätverket byggt upp en webbplats. Webb-
platsen administreras av Smittskyddsinstitutet.
IT
-
utbildning och IT-kompetens
Nedan följer en översiktlig redogörelse av hur IT används i grundskolan
och gymnasieskolan, IT-utbildning på olika nivåer samt en lägesbild av
efterfrågan och utbudet på IT-utbildad arbetskraft.
IT i grundskolan och gymnasieskolan
Det är viktigt att elever och lärare har god tillgång till datorer och
Internet och att dessa kommer till användning i undervisning och skol-
arbete. Internationella jämförelser visar att tillgången till datorer och
Internet är mycket hög i den svenska grundskolan och gymnasieskolan.
Hela 99 procent av alla elever har tillgång till datorer och Internet i
skolan, 95 procent har tillgång till e-post och 84 procent har tillgång till
cd-rom/dvd-spelare i datorerna. Bland lärarna har 99 procent tillgång till
dator och Internet, 98 procent till e-post och 93 procent till cd-rom/dvd-
spelare.
Datortätheten är dock generellt lägre i svenska skolor jämfört med
flera andra länder. I en undersökning från Eurostat kommer Sverige först
på en sjätte plats när det gäller antalet datorer per 100 elever i grund-
skolan. Enligt undersökningen finns det 13,6 datorer per 100 elever i
Sverige. Trots att Sverige inte placerar sig i toppskiktet dras ändå slut-
satsen i Eurostats rapport att datortätheten i den svenska grundskolan är
tillräcklig för att ge eleverna den datorvana som kan förväntas.
Datortätheten är generellt högre i gymnasieskolan än i grundskolan i
Sverige. Enligt en undersökning från OECD (2003) har svenska gym-
nasieskolor internationellt sett flest antal datorer per antal elever, med ca
33 datorer per 100 elever.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
412
Diagram 8 Datortätheten i gymnasieskolan och motsvarande i olika länder, antal
elever respektive antal lärare per dator, 2001
Källa: OECD (2003)
Användning av IT för undervisning och skolarbete
Statistiken visar att datorer och Internet spelar en ökande roll i skolarbete
och undervisning i grundskolan och gymnasieskolan. Eleverna använder
i högre grad skolans datorer och Internetuppkoppling för sitt skolarbete
än eventuell dator och Internet i hemmet. En mycket stor andel av
eleverna har dock tillgång till dator, Internet och e-post även i hemmet.
När det gäller tillgång i hemmet finns det en viss skillnad mellan elever
som har föräldrar med akademisk utbildningsbakgrund och de elever vars
föräldrar inte har sådan bakgrund. Mer än 40 procent av de elever som
inte har tillgång till IT i hemmet använder Internet dagligen i skolan, för
sitt skolarbete.
Andelen elever och lärare som anger att de ofta använder IT för
skolarbetet och i undervisningen har i stort sett ökat från år till år. Mer än
hälften av lärarna och 65 procent av eleverna i grundskolan och
gymnasieskolan använder datorer på lektionstid varje vecka eller dag-
ligen. Över 70 procent av eleverna använder även datorerna i skolan efter
lektionstid, minst någon gång per månad. Elevernas vanligaste
användningsområden för datorerna framgår av nedanstående diagram.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
413
Diagram 9 Elevernas användningsområden för dator, procent, 2003
Elevers användning av IT, 2003, procent
4
8
9
22
42
43
57
66
2
18
16
27
32
19
30
26
94
74
75
52
26
39
13
8
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100
%
almanacka
presentationer
kalkyler
använda uppslagsverk, lexikon o.l.
lagra information
för att kommunicera med andra
ordbehandling
för att söka information via Internet
Ofta***
Ibland**
Sällan*
* Sällan inkluderar svarsalternativen: ”Någon eller några gånger per termin”, ”Mer sällan”,
”Aldrig” och ”Vet ej”.
** Ibland inkluderar svarsalternativen: ”Varannan vecka” och ” Någon eller några gånger i
månaden”.
*** Ofta inkluderar svarsalternativen: ”Dagligen” och ”Någon eller några gånger i veckan”.
Källa: CMA -centrum för marknadsanalys (2003)
För att kunna lära ut hur man utnyttjar IT måste även lärarna behärska
tekniken. En trend under 2000-talets första år är dock att lärarnas Inter-
netanvändning i undervisningen gått ner. Ökningen av andelen lärare
som anger att de ser datorn som ett mycket nyttigt pedagogiskt verktyg
har också avtagit och ligger nu på totalt drygt 50 procent av lärarna.
Gymnasielärarna är i allmänhet mer positivt inställda till datorn som
pedagogiskt hjälpmedel än grundskolelärarna. Nästan hälften av lärarna
anger att de har otillräckliga kunskaper om IT, vilket dock är en minsk-
ning jämfört med tidigare år. Hela 67 procent av lärarna är ganska eller
mycket missnöjda med de kunskaper de fick i lärarutbildningen om hur
man kan använda IT i undervisningen. En femtedel av lärarna anger att
det inte finns någon plan eller strategi för hur IT skall användas i under-
visningen i den egna skolan.
Diagrammet nedan visar vad lärarna använder IT till. Det vanligaste är
att IT används för att förbereda lektioner och söka information.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
414
Diagram 10
Lärares användning av IT, 2003, procent
27
37
49
61
65
71
24
22
19
14
22
15
49
41
32
25
13
14
0%
10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
för uppföljning av elevers arbete
för presentationer till lektioner
för administrativt förarbete
för att kommunicera
för att söka information
för direkta lektionsförberedelser
Ofta***
Ibland**
Sällan*
* Sällan inkluderar svarsalternativen: ”Någon eller några gånger per termin”, ”Mer sällan”,
”Aldrig” och ”Vet ej”.
** Ibland inkluderar svarsalternativen: ”Varannan vecka” och ” Någon eller några gånger i
månaden”
*** Ofta inkluderar svarsalternativen: ”Dagligen” och ”Någon eller några gånger i veckan”.
Källa: CMA - centrum för marknadsanalys ( 2003)
Behörighet till högre IT-utbildning: naturvetenskapliga programmet
och tekniskt basår
Gymnasieskolans naturvetenskapliga program
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) prognos från 2004 kommer
behovet av arbetskraft med IT-utbildning från universitet eller högskola
att öka inom de närmaste åren. För att bli antagen till dessa IT-utbild-
ningar finns vanligen krav på behörighet i form av examen från gym-
nasieskolans naturvetenskapliga program eller motsvarande. (De natur-
vetenskapliga programmen har olika inriktningar, såsom exempelvis
teknisk respektive naturvetenskaplig inriktning.) Antalet avgångselever
med slutbetyg från det naturvetenskapliga programmet har dock minskat
stadigt sedan 1990-talets början, vilket kan komma att bli ett problem för
rekryteringen till de högre IT-utbildningarna. Mellan läsåret 1988/89 och
läsåret 2001/02 minskade antalet avgångselever med slutbetyg från det
naturvetenskapliga programmet från ca 25 000 till ca 13 000. Detta
innebär att andelen med slutbetyg från det naturvetenskapliga program-
met minskat från 25 procent till 18 procent av samtliga avgångselever.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
415
Diagram 11 Antal elever totalt och antalet kvinnliga elever med slutbetyg från det
naturvetenskapliga programmet, läsåren 1996/97-2002/03
Antal elever som fått slutbetyg från NV-programmet
0
2000
4000
6000
8000
10000
12000
14000
16000
18000
20000
1996/1
997
1997/1
998
1998/1
999
1999/2
000
2000/2
001
2001/2
002
2002/2
003
läsår
antal
Totalt
Kvinnor
Källa: Skolverket beskrivande data om barnomsorg, skola och vuxenutbildning 1997,
1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003.
Könsfördelningen inom naturvetenskapliga program
Av det totala antalet elever på gymnasieskolans naturvetenskapliga pro-
gram med inriktningen matematik och datavetenskap är bara 18 procent
kvinnliga elever. Ser man till de naturvetenskapliga programmen i sin
helhet råder nu i stort sett en jämn könsfördelning, att jämföra exempel-
vis med läsåret 1996/1997 då bara 37 procent av dem som erhöll slut-
betyg var kvinnliga elever. De kvinnliga eleverna väljer dock i högre
grad programmets naturvetenskapliga inriktning, inte inriktningen mot
matematik och datavetenskap.
IT-utbildningar vid högskola och universitet
För att tillgodose arbetsmarknadens efterfrågan av data- och teknikut-
bildad arbetskraft under den kraftiga tillväxten av IT-sektorn under
1990-talet, ökades antalet platser vid IT-relaterade utbildningar vid
universitet och högskolor. Enligt Verket för högskoleservice ökades
antalet utbildningsplatser inom dataområdet med ca 150 procent mellan
åren 1994 och 2001. För civilingenjörer respektive högskoleingenjörer
ökades antalet utbildningsplatser med 30 respektive 35 procent. Därefter
har dock ökningen av antalet utbildningsplatser inom dessa utbildnings-
områden avtagit och antalet platser har till och med minskats.
Antagningen till vårterminen 2004 visade att antalet förstahands-
sökande till datautbildningar hade fallit med ca 80 procent jämfört med
tre år tidigare. Vårterminen 2001 hade 1 107 personer sökt en dataut-
bildning i första hand, men vårterminen 2004 var det endast 217 per-
soner. Teknikutbildningarna ökade dock i popularitet och antalet första-
handssökande ökade med ca 25 procent mellan 2001 och 2004. För
vårterminen 2005 har återigen antalet sökande till datautbildningar ökat.
Enligt AMS påverkar information om den aktuella situationen på arbets-
marknaden i hög grad antalet sökande till dessa utbildningar.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
416
Könsfördelningen bland personer med högre IT-utbildning
Bland studerande vid högre IT-utbildning råder sned fördelning mellan
könen. Av alla nyutexaminerade på IT-området 2002/03 var endast om-
kring en tredjedel kvinnor.
Diagram 12 Antalet nyutexaminerade personer totalt respektive antalet kvinnor, med
examen från en högre IT-utbildning, läsåren 1990/91-2002/03
IT-examen
-
2 000
4 000
6 000
8 000
10 000
12 000
14 000
19
90/
91
19
91/
92
19
92/
93
19
93/
94
19
94/
95
19
95/
96
19
96/
97
19
97/
98
19
98/
99
19
99/
00
20
00/
01
20
01/
02
20
02/
03
läsår
antal
Totalt
Kvinnnor
Källa: SCB (2004)
Kvalificerade yrkesutbildningar inom IT
Utöver IT-utbildningar vid universitet och högskola finns även s.k.
kvalificerade yrkesutbildningar (KY). KY är en eftergymnasial utbild-
ningsform inom det reguljära utbildningssystemet som utformas i sam-
arbete med arbetslivet utifrån arbetsmarknadens behov och efterfrågan.
KY står under statlig tillsyn och ger rätt till studiemedel. Utbildningarna
finns inom de flesta branscher och bedrivs av kommuner, utbildnings-
företag och högskolor i samverkan med arbetslivet. Varje utbildning
omfattar ett till tre års studier, inklusive den del av utbildningstiden som
är förlagd till arbetslivet.
Av totalt ca 300–400 olika KY-utbildningar är ett hundratal IT-
utbildningar. År 2003 avslutade omkring 2
000 personer en KY-
utbildning med IT-anknytning, vilket motsvarar 36 procent av det totala
antalet KY-studerande. Av de sökande till IT-relaterade KY-utbildningar
var endast 31 procent kvinnor 2003, enligt Myndigheten för kvalificerad
yrkesutbildning. Undersökningar visar att drygt 30 procent av dem som
slutförde en IT-relaterad KY-utbildning 2002 arbetar inom IT. Drygt 30
procent arbetar inom andra områden och ca 14 procent studerar vidare,
varav ca hälften inom IT.
IT-utbildades arbetsmarknad
Fram till 2001 rådde stor brist på högskole- eller universitetsutbildade
IT-specialister. Många företag, såväl IT-företag som andra, hade svårt att
hitta kompetent personal med relevant högskole- eller universitets-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
417
utbildning. Efter den kraftiga nedgången för IT-sektorn 2001 har efter-
frågan på IT-utbildade personer minskat drastiskt, vilket särskilt påverkat
de nyutexaminerades situation på arbetsmarknaden.
Enligt AMS har utvecklingen inom flertalet IT-yrken gått från en brist
till ett överskott på arbetssökande
Tabell 15 Bristindex för IT-relaterade yrken. 1=stort överskott, 2=överskott,
3=balans, 4=brist och 5=stor brist, vår respektive höst åren 2000-2004
Yrke
V 2004 H 2003 V 2003 H 2002 V 2002 H 2001 V 2001 H 2000 V 2000
Civ.ing. el-tele/elektronik/
elektroteknik
2,8 2,7 3 3,2 3,6 3,7 4,1 4 3,9
Civ.
ing.
datateknik
2,7 2,6 2,9 2,9 3,3 -
-
-
-
Systemdesigner/utvecklare 2,4 2,3 2,5 2,6 3,1 3,3 3,8 3,9 4
IT-arkitekt
2,7 2,6 2,7 2,8 3,1 3,2 3,5 3,6 3,7
IT-strateg
2,7 2,5 2,6 2,7 3,1 3,2 3,4 3,5 3,7
Programmerare
2,4 2,3 2,4 2,5 3,1 3,3 3,9 4 4
Databasutvecklare/designer 2,6 2,5 2,5 2,7 3,1 3,2 3,5 3,8 3,8
IT/datachef
2,7 2,5 2,7 2,8 3 3,2 3,5 3,6 3,7
Databasadministratör
2,5 2,4 2,5 2,6 3 3,1 3,4 3,5 3,6
Servicetekniker
2,5 2,5 2,5 2,8 2,8 3 3,2 3,3 3,2
Driftstekniker
ADB
2,5 2,5 2,4 2,6 2,7 2,9 3 3,1 3,1
PC-samordnare
2,3 2,3 2,3 2,4 2,5 2,6 2,7 2,8 2,9
Nätverkstekniker/IT-tekniker
2,2 2,1 2,2 2,2 2,3 2,5 2,7 2,7 2,9
Webdesigner
2,2 2,1 2,1 2,2 2,3 2,5 2,9 3,1 3,2
Källa: AMS, Arbetsmarknadsutsikterna för 2004 och 2005, Ura 2004:4.
Kommentar till tabell: På yrken med värden från 3,6 - 3,99 föreligger det stor brist i delar
av landet och viss brist eller balans i andra delar av landet. Inom intervallet 3,2 - 3,59
råder det i större delen av landet viss brist eller balans. Inom intervallet 2,8 - 3,19 råder i
stort sett balans mellan utbudet av och efterfrågan på arbetssökande. Om bristindex ligger
lägre än 2,8 råder överskott på sökande.
SCB:s arbetskraftbarometer visar det rådande läget på arbetsmark-
naden samt gör prognoser för ett respektive tre år framåt. 2003 års arbets-
kraftbarometer visade att det fanns god tillgång till såväl yrkeserfarna
som nyutexaminerade personer med olika IT-utbildningar, vilket framgår
av tabellen nedan. SCB förutspår att behovet av IT-utbildad personal
endast kommer att öka marginellt under första delen av perioden 2003–
2006 men att behovet kommer att öka mer påtagligt under slutet av
perioden.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 17
418
Tabell 16 Utbud och efterfrågan på IT-utbildad arbetskraft beroende på
utbildningens inriktning, 2003 samt prognoser för ett och tre år framåt
Rekryteringsläge Behov
Utbildning
Nyutex. Yrkeserf.
1 år
3 år
Civ. ing. elektronik/
datateknik/automation
God
tillgång
Balans Viss
ökning
Ökat
Civ. ing. teknisk fysik God
tillgång
God
tillgång
Oförändrat Oförändrat
Civ. ing. elektro och
energiteknik
God
tillgång
God
tillgång
Oförändrat Ökat
Högskoleing. el
/elektronik/datateknik
God
tillgång
Balans Ökat
Ökat
Tele-/elektronik-
utbildade
God
tillgång
Brist Oförändrat Viss
ökning
Programmerare/
systemerare
God
tillgång
God
tillgång
Oförändrat Ökat
Källa: SCB, Arbetskraftsbarometern (2003)
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
419
IT-marknad och IT-infrastruktur
IT-marknadens utveckling
Nedan följer en beskrivning av den svenska IT-marknaden och hur den
utvecklats under framför allt den senaste femårsperioden.
IT-marknadens omfattning
För att underlätta internationella jämförelser definieras vanligen IT-
marknaden och dess olika delar på liknande sätt i Sverige som i övriga
EU- och OECD-länder. IT-marknaden omfattar då å ena sidan elektro-
nikindustri och å andra sidan IT-relaterade tjänsteföretag. Elektronik-
industrin består av de aktörer som framställer och tillhandahåller kom-
munikationsutrustning, såsom kommunikationsnät och antenner, samt
den utrustning som slutkunden behöver i form av telefoner, datorer och
liknande. Det är bland tjänsteföretagen vi återfinner flertalet av de före-
tag som tillhandahåller utrustning till slutkunder, eftersom en stor del av
utrustningen inte tillverkas utan endast säljs i Sverige.
Antalet företag, sysselsatta och den årliga omsättningen inom IT-
branschen ger en bild av IT-marknadens storlek. De siffror som redovisas
nedan är ungefärliga och varierar från år till år. Syftet med redogörelsen
är att ge en översiktlig bild av marknadens storlek.
Det finns ca 1 400 elektronikföretag i Sverige, med omkring 76 000
sysselsatta. De flesta av företagen har färre än 50 anställda. Drygt hälften
av de anställda arbetar i företag som tillverkar kommunikationsutrust-
ning. Elektronikindustrin omsätter ca 180 miljarder kronor.
Bland tjänsteföretagen finns tre kategorier av företag: de som bedriver
handel med IT-varor respektive telekommunikationstjänster samt data-
konsulter och dataservice. Det finns omkring 16 000 IT-relaterade
tjänsteföretag varav ca 6 000 företag bedriver handel med IT-varor.
Ungefär 250 företag är verksamma inom telekommunikationer och
omkring 10 000 företag inom datakonsultbranschen. Totalt sysselsätter
de IT-relaterade tjänsteföretagen drygt 180 000 personer varav ca 60 000
arbetar inom handeln och ca 30 000 inom telekommunikationer. Flertalet
av företagen har färre än 5 anställda. Tillsammans omsätter de
ca 435 miljarder kronor.
Innehållsleverantörerna
Ibland inräknas i IT-marknaden även de företag och andra aktörer som
står för innehållet som förmedlas via de elektroniska näten. Dessa s.k.
innehållsleverantörer är givetvis viktiga för övriga IT-marknadens ut-
veckling.
Några exempel på innehållsleverantörer inom olika områden är broad-
casting-företagen (privata TV- och radiokanaler samt public service),
företag som erbjuder IT-baserade spel, lotterier, musik och andra tjänster
samt offentliga sektorn med sin 24-timmarsservice.
Ett exempel på ett område som utvecklas snabbt både i Sverige och in-
ternationellt, är den IT-baserade spelmarknaden, dvs. on-line-spel via
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
420
Internet, interaktiv television och mobiltelefoni. Lotteriinspektionens
redogörelser för utvecklingen på området visar också att Internet ökar i
betydelse för arrangörer som endast tillhandahåller en plattform eller
mötesplats för spel och överföring av pengar, exempelvis för vadslag-
ning, bingo och andra interaktiva spel.
Antalet kommersiella TV- och radiokanaler har ökat sedan slutet av
1980-talet då satellittekniken etablerades i Sverige och marknätet för
TV-sändningar öppnades även för kommersiella syften. En påtaglig trend
är att innehållsleverantörerna antagligen kommer att bli alltmer obero-
ende av vilket medium som skall överföra tjänsten. Detta behandlas mer
utförligt nedan i avsnittet om konvergens.
IT-branschens perioder av tillväxt och tillbakagång
Under andra hälften av 1990-talet genomgick IT-sektorn en mycket
snabbt tillväxt. Mellan åren 1995 och 2000 var produktivitetsökningen i
IT-sektorn, särskilt i produktionen av teleprodukter, högre än för andra
delar av den svenska ekonomin. År 2001 vände trenden och det blev en
stor nedgång. Många IT-företag gick i konkurs och arbetslösheten ökade
bland personer med IT-relaterade utbildningar. År 2004 verkar dock en
vändning återigen skett i IT-sektorn. Företag nyanställer och framtidsför-
hoppningarna är återigen stora.
Om man ser till telesektorn, som utgör en del av IT-sektorn, har denna
varit i ett mycket expanderande skede under perioden 1987 till 2002,
vilket resulterade i ett sexfaldigande av antalet företag i branschen. Enligt
Nutek:s årliga redovisningar var det emellertid branschen ”teleprodukter”
som uppvisade lägst tillväxt och sämst effektivitet bland samtliga under-
branscher i svenskt näringsliv under perioden 1995-2003 (mätt i omsätt-
ning och förädlingsvärde).
Under senare år har antalet nystartade företag per år minskat och tele-
branschen är på tillbakagång med ett minskat antal sysselsatta som
resultat. I Sverige finns nu kring 400 företag inom branschen ”tele-
produkter”. Förutom några få storföretag är flertalet, 85 procent, små
företag med färre än 50 anställda.
Konkurser inom IT-sektorn
Diagrammen nedan visar hur antalet konkurser i IT-branschen först
minskade under 1990-talets andra hälft, sedan ökade under 2000-talets
första år, samt hur många anställda som berörts av konkurserna under
perioden. Antalet IT-företag som gick i konkurs 2003 var 580 stycken,
vilket motsvarade 7 procent av totalt antal konkurser.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
421
Diagram 13
Antal konkurser i IT-sektorn
0
100
200
300
400
500
600
700
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Källa: ITPS.
Diagram 14
Antalet berörda anställda av konkurser i IT-sektorn
0
1000
2000
3000
4000
5000
6000
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Källa: ITPS (2004)
Konkursutsattheten, dvs. andelen av företagen som går i konkurs under
ett år, är generellt högre i IT-sektorn än för näringslivet som helhet.
Diagram 15
Konkursutsatthet inom IT-sektorn och i näringslivet
0,00%
0,50%
1,00%
1,50%
2,00%
2,50%
3,00%
3,50%
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Konkursutsatthet inom IT-sektorn
Konkursutsatthet totalt
Källa: ITPS (2004) och Näringsdepartementet (2002).
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
422
Nyföretagande i IT-sektorn
Antalet nystartade företag inom IT-sektorn var drygt 3000 stycken 2002
enligt PTS. Det var en ökning med nästan hundra företag jämfört med
året innan. Trots uppgången var det 20 procent färre företag som
startades inom IT-sektorn 2002 jämfört med rekordåret 2000 då över
4000 IT-företag startades. Nyföretagarfrekvensen i IT-sektorn, dvs.
nystartade företags andel av det totala antalet företag i IT-sektorn, ligger
på 8,5 procent, vilket är nästan dubbelt så högt som för hela näringslivet.
Diagram 16
Nystartade IT-företag som andel av totalt antal nystartade företag
0%
2%
4%
6%
8%
10%
12%
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Källa: ITPS och Näringsdepartementet (2002)
ITPS:s uppföljning av nystartade IT-företag visar att inte ens hälften av
företagen som startades 1997 fortfarande var verksamma 2000. Inom
tillverkning av IT-produkter var 76 procent och inom IT-relaterade
tjänster 39 procent fortfarande verksamma. Inom samtliga branscher i
näringslivet överlevde 56 procent av alla nystartade företag under samma
period.
Svensk export och import av IT-produkter och –tjänster
Sverige är ett av få EU-länder som har överskott i sin handelsbalans med
IT-produkter och tjänster enligt en undersökning som Eurostat
genomförde 2003. Det är endast Sverige, Finland, Nordirland och
Luxemburg som har positiv handelsbalans inom IT-sektorn. Sveriges
överskott är dock relativt blygsamt med sina ca 0,6 procent av BNP när
man jämför det med exempelvis Finland och Nordirland där andelarna är
4 respektive drygt 6 procent.
IT-marknaders kännetecken
Grunden för tillträde till IT-marknaden, både för företag och för
konsumenter, är att man har tillgång till ett nät för elektronisk kom-
munikation. Mobiloperatörer behöver exempelvis tillgång till radio-
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
423
spektrum och operatörer för fast telefoni behöver tillgång till accessnät.
Kostnaderna för att bygga dessa infrastrukturer är vanligen så höga att
bara ett fåtal aktörer kan etablera sig i infrastrukturledet. Detta innebär
att det råder mycket begränsad infrastrukturkonkurrens på IT-marknaden,
liksom på andra nätverksbaserade marknader, utom på vissa mycket fre-
kventerade nätdelar.
De icke nätägande aktörerna, som till exempel tillhandahåller
operatörs- eller innehållstjänster, är beroende av denna infrastruktur för
att kunna sälja sina tjänster till kunderna. Tjänsteleverantörerna är i sin
tur beroende av operatörstjänster, Internet, för överföring av tjänster till
slutkunderna. Regler och överenskommelser som rör tillträde och sam-
trafik är grundläggande krav eller behov för att få en väl fungerande
marknad inom IT-infrastrukturområdet. Den enskilde konsumenten är
förstås också beroende av att nätet finns tillgängligt för att han eller hon
skall kunna utnyttja en viss tjänst.
Ett annat särdrag som kännetecknar nätverksbaserade branscher är att
de baseras på starkt kopplade system, dvs. för att fungera som helhet är
de beroende av att alla dess delar är kompatibla och anpassade till var-
andra. Såväl de tekniska delarna av systemen som de administrativa och
ekonomiska processerna måste vara samordnade. Starkt kopplade system
tenderar att utvecklas till system som också i hög grad är vertikalt
integrerade. För infrastrukturägarna finns nämligen starka incitament att
sträcka ut sitt inflytande även till nästkommande led i den s.k. värde-
kedjan, och därmed både äga och driva nätet samt levererar tjänster till
slutkunden. Konsekvenserna för slutkunden blir en inlåsning där val av
en annan tjänsteleverantör i princip blir omöjlig. Motsatsen till detta
brukar kallas det operatörsneutrala nätet, där det råder horisontell kon-
kurrens. Då har nivåerna i värdekedjan separerats från varandra så att de
innehas av olika aktörer.
EU:s IT-politik bygger på visionen om konkurrens inom varje föräd-
lingsled. I verkligheten är dock fortfarande vertikalt integrerade, f.d.
statsmonopol de viktigaste marknadsaktörerna. Politiken präglas av
spänningen mellan dessa två tendenser: bestående eller ökad vertikal
integration kontra åtgärder för att öka konkurrensen.
Konvergens
Utvecklingen av tele-, data- och massmediekommunikation leder till ett
närmande mellan olika IT-tjänster. Den tekniska utvecklingen och
gemenskapen kring Internettekniken har möjliggjort att flera tjänster, via
Internet, kan tillhandahållas i en och samma infrastruktur. Den pågående
utvecklingen brukar betecknas som konvergens.
Konvergensen medför nya möjligheter och ofta rör det sig om kom-
binationer av telekommunikation, interaktiv kommunikation och annan
informationsteknik vilket ger användaren möjlighet att nyttja en tjänst på
sina villkor - med dator, mobiltelefon eller annan terminal. Utveckling av
tekniken fortsätter att gå framåt och antalet konsumenter som faktiskt
även erbjuds och tar del av tjänsterna ökar.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
424
Olika aspekter på konvergens
Konvergens definierades i en s.k. grönbok från kommissionen som
möjligheten att via olika nätplattformar överföra i grunden samma typer
av tjänster. Följande plattformar nämns: nätkonvergens, tjänste-
konvergens, apparatkonvergens och marknadskonvergens.
Med nätkonvergens menas att traditionellt åtskilda infrastrukturer, för
distribution av olika typer av tjänster, kan integreras och bära
”varandras” tjänster. Det handlar dels om infrastrukturer för telefoni och
dels om infrastrukturer för enkelriktad informationsförmedling, t.ex.
marknät, kabelnät och satellitsystem för ljudradio eller television.
Med tjänstekonvergens menas att information som tidigare varit
förbunden med ett visst medium kan tillhandahållas via alternativa
medier.
Med apparatkonvergens eller terminalkonvergens menas funktionell
sammansmältning mellan apparater, som också brukar benämnas termi-
naler, för olika typer av tjänster. Exempel på detta är när apparater för
telefoni, datakommunikation, radio, television och fotografering inte
skiljs åt utan kombineras på olika lämpliga sätt.
Marknadskonvergens uppstår som en följd av nät-, tjänste- och appa-
ratkonvergens. Det är både möjligt, intressant och i viss utsträckning
nödvändigt för företag som tidigare varit verksamma inom en viss sektor
att på olika sätt också engagera sig i en eller flera angränsande sektorer.
Drivkrafterna bakom konvergens
Den primära drivkraften bakom konvergensen är den dynamiska utveck-
ling av informationstekniken som vi har sett de senaste 20 åren och det är
i huvudsak tre olika faktorer som påverkar. Den första och förmodligen
allra viktigaste faktorn är digitaliseringen, dvs. utvecklingen och tillämp-
ningen av digital teknik. Den andra faktorn är utvecklingen av trans-
missionsteknik och tekniker för kodning och kompression av digital
information. Den tredje faktorn skulle vi kunna kalla för interoperabilitet
(samverkan) och innebär bl.a. att fysiska infrastrukturer som tidigare
varit åtskilda kan integreras i gemensamma distributionssystem. Här
handlar det framför allt om utvecklingen av kommunikationsprotokoll
och andra standarder. Utvecklingen av Internettekniken och den ökade
bandbredden har som tidigare nämnts varit särskilt betydelsefull i detta
avseende.
Informationsöverföring och digital teknik
Digitaliseringen är alltså en av grundbultarna i utbyggnaden av informa-
tionssamhället och också den faktor som rent tekniskt möjliggör konver-
gens. Digital överföring är en förutsättning för förmedling av olika typer
av information genom infrastrukturer som tidigare varit utvecklade och
avgränsade för en viss typ av tjänster. All information, oavsett om det
handlar om ljud, text, stillbilder eller rörliga bilder kan representeras på
samma sätt, dvs. digitalt.
En annan fördel med digitala signaler är att de också är tåligare mot
störningar och brus på överföringslänken än sin föregångare, den analoga
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
425
signalen. Digitaliserad information kan komprimeras, vilket gör att över-
föringskapaciteten i en befintlig infrastruktur utnyttjas bättre och att där-
med mer avancerade tjänster kan erbjudas.
Överföringskapacitet
Även om olika typer av information genom digitalisering kan represente-
ras på samma sätt, dvs. som en bitström, är det trots allt fortfarande så att
olika typer av nät har olika förutsättningar att förmedla informationen.
Nätets kapacitet brukar anges som dess ”bandbredd”. Bredband är alltså
ingenting annat än ett sätt att beskriva att infrastrukturen är tänkt att
överföra stora mängder information till många samtidiga användare, med
låg fördröjning och hög kvalitet. Utvecklingen av olika tekniker för
transmission, kodning och kompression bidrar till att tjänster som tidi-
gare bara kunde levereras i avancerade bredbandsnät nu i allt högre grad
kräver lägre bandbredd, vilket medför att det får plats fler samtidiga
användare respektive fler parallella tjänster i en och samma infrastruktur.
Vad blir konvergensens långsiktiga effekter?
Med hänsyn till den snabba teknikutvecklingen kan det vara svårt att
anlägga ett långtidsperspektiv på konvergensfrågorna. De nu etablerade
sektorerna och marknadsstrukturerna kommer dock troligen att fortsätta
att genomgå stora förändringar och den tekniska konvergensen kommer
att innebära ett allt närmare vertikalt samarbete mellan marknads-
aktörerna. Sammansmältningen av de olika medieformerna kommer
naturligtvis att medföra stora förändringar för alla innehållsproducenter.
Den nya tekniken erbjuder rika möjligheter för dessa yrkesutövare att
finna nya former för sitt skapande. I synnerhet kan konvergensen
underlätta samarbete med andra i projekt över organisatoriska eller geo-
grafiska gränser.
Konvergensutvecklingen medför att information, när den väl lagrats
digitalt, kan behandlas och spridas i en mängd olika former. Utveck-
lingen kommer att leda till att det blir lättare att distribuera material i en
för den slutlige användaren lämplig form, och underlättar även bearbet-
ningar av information, oavsett om det sker med den ursprunglige produ-
centens stöd eller ej. Den tekniska utvecklingen kommer också att inne-
bära en förändrad koppling mellan den som producerar innehåll å ena
sidan och den som konsumerar innehåll å den andra, liksom den med all
säkerhet leder till en enorm ökning av antalet "publicister". Ytterst kan
konsekvensen av konvergensen komma att bli att den tekniska utveck-
lingen bidrar till ett mindre hierarkiskt informationssamhälle. Konver-
gensen kan därmed bidra till att medborgarnas deltagande i informations-
samhället ökar. En rakt motsatt bild är naturligtvis också möjlig att ställa
upp: ett medielandskap dominerat av ett fåtal bolag med avgörande
inflytande i alla medier och i hela förmedlingskedjan. Det är därför
viktigt att vi tillvaratar de positiva möjligheterna som den tekniska ut-
vecklingen medför samtidigt som vi är noga med att slå vakt om mång-
fald och kvalitet.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
426
De elektroniska kommunikationsnäten
Det finns en rad olika kommunikationsnät som ägs av ett stort antal nät-
ägare. Näten består av förbindelser mellan olika noder och utrustning.
Näten skiljer sig åt sinsemellan när det gäller det ursprungliga syftet med
nätet, vilket material och tekniska lösningar som använts, nätets kapacitet
och täckning. Vissa nät når endast en eller ett fåtal kommuner, orter och
slutkunder medan ett antal täcker större geografiska ytor och försörjer
stora kundgrupper. Vissa nätägare står endast för ägande och drift medan
andra även är involverade i ytterligare led i värdekedjan.
Nedan följer en kort beskrivning av s.k. transportnät och accessnät.
Transportnät
En del av de fysiska näten kallar man ibland transportnät. Transportnäten
används för en rad olika ändamål. Ett och samma transportnät kan till
exempel transportera datatrafik, digital-TV-sändningar, samtal mellan
två fasta telefoner och samtal mellan mobiltelefon och fast telefon.
Benämningarna stomnät, ortssammanbindande nät och områdesnät
används oftast i samband med den bredbandsutbyggnad som sker med
statligt stöd.
Begreppet stadsnät används ofta som ett samlingsnamn för att beskriva
bredbandsnät inom en stad eller en kommun och som vanligtvis ägs av
kommuner och kommunala bolag.
Många nät för mobil kommunikation innefattar inte egna transportnät.
Ofta används hyrda ledningar för att knyta ihop operatörens basstationer.
Accessnät
Ibland används uttrycket accessnät. Accessnät kan beskrivas som den
yttersta delen av ett nät som når fram till slutanvändaren. Nedan följer en
översiktlig beskrivning av några olika accessnät för anslutning till
Internet, digital-TV och mobil kommunikation. Detta kallas ofta i dagligt
tal för olika accessformer.
Anslutning till Internet via olika fysiska nät
Kopparnätet utgörs av det traditionella nätet som består av parkabel av
metall och är avsett för fast telefoni. Nätet ägs och drivs av TeliaSonera
Sverige AB och når nästan 100 procent av alla hushåll och fasta
verksamheter i landets samtliga kommuner. I juni 2004 var ca 2 848 000
privata kunder anslutna till Internet. Utav dessa var 65 procent anslutna
via uppringd access, med andra ord över kopparnätet. Anslutning med
bredband via kopparnätet sker framförallt med hjälp av ADSL-teknik. I
juni 2004 var 57 procent av hushållskunderna med bredband anslutna via
xDSL.
Kabel-TV-nät består oftast av ett nät som går från centraler i närheten
av de aktuella fastigheterna. Från centralerna går sedan kabel till de
enskilda hushållen. Kabel-TV-nät är framför allt en distributionskanal för
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
427
television men kabelnät används även i vissa fall för datakommunikation.
I juni 2004 var 23 procent av hushållskunderna med bredband anslutna
via kabel-TV-nät. Se vidare nedan om digital-TV via kabel-TV-nät.
Ett LAN (Local Area Network) är ett lokalt nät, inom en fastighet eller
område, som består av koaxialkabel, optisk fiberkabel, tvinnad partråd av
metall eller radio (se WLAN nedan). Ett LAN förbinds till ett transport-
nät, t.ex. ett stadsnät. Ett LAN har oftast en hög överföringskapacitet och
används för datakommunikation, telefoni och TV-sändningar. I juni 2004
var 20 procent av hushållen med bredband anslutna med fiberLAN,
vilket internationellt sett är en hög siffra.
Elnätet kan också användas som accessnät för datakommunikation,
t.ex. för att nå Internet. Sedan flera år pågår utveckling av tekniker för
kommunikation via elnäten (s.k. elnätskommunikation, PLC), som ger
relativt hög kapacitet. I regeringens proposition Lag om elektronisk
kommunikation, m.m. (prop. 2002/03:110, s. 192) befarade regeringen
att det fanns risker för att en utvidgad användning av elnätet för elek-
tronisk kommunikation skulle kunna medföra icke önskvärda störningar.
Då användningen av PLC i Sverige är mycket begränsad och inte förvän-
tas öka, finner regeringen ingen anledning till att frågan utreds.
En av de existerande radiobaserade, trådlösa accessformerna kallas fast
yttäckande radio (FWA). Utbyggnaden av olika nationella basstationer
till fast yttäckande radioaccess pågår i tre faser och har en sluttidpunkt
vid sista december 2007 då nätkapacitet skall erbjudas en viss given
andel av företagskonsumenterna. Den fasta yttäckande radioaccessen kan
vara både ett regionalt nät och samtidigt ett accessnät såtillvida att det
både kan sammanbinda exempelvis orter samtidigt som det möjliggör
direkt uppkoppling för slutkunder.
En vanlig radiobaserad accessform som används redan i dag kallas ofta
för WLAN (Wireless Local Area Network). WLAN kan användas såväl i
hemmet som i publika accesspunkter, t.ex. så kallade hot spots och i yt-
täckande radiolösningar för större områden.
Satelliter kan också användas för att nå Internet. Denna accessform an-
vänds i mycket begränsad omfattning men är en möjlig lösning för
mycket glest befolkade delar av landet.
Även näten för mobil kommunikation kan användas för datorkommuni-
kation för att t.ex. nå Internet.
Digital-TV
Digital-TV fås huvudsakligen genom satellitsändningar, kabelsändningar
och genom marksändningar. Sändning via marknätet sker via 54 stora
sändarstationer. För att kunna nå fram där terrängen är kuperad har dessa
kompletterats med 652 mindre stationer utspridda över hela landet. I
februari 2004 nåddes 90 procent av Sveriges befolkning av de digitala
marksändningarna. Mottagning av television via marknätet sker med
antingen en centralantenn, en egen takantenn, en fönsterantenn eller en
inomhusantenn. Marknätet ägs av Teracom AB. Vid en terresterial
digital TV-utsändning sprids TV-signalen via markbaserade sändare. En
TV-antenn tar emot signalen. De markbundna sändningarna kan även tas
emot av en TV-antenn som leder signalerna ner i ett kabelnät som utgör
ett accessnät för flera hushåll, se ovan.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
428
Satelliter som används för TV-sändningar är geostationära, dvs. de be-
finner sig alltid ovanför samma punkt på jordytan, ca 4000 mil ovanför
ekvatorn. Teoretiskt täcker en satellit 100 procent av den yta den riktas
mot, men i praktiken kan vissa hushåll få problem med mottagning av
signalen. Detta beror på att en parabolantenn måste placeras med fri sikt
mot satelliten för att mottagning skall vara möjlig. Det är två stora
företag som dominerar marknaden för television via satellit och parabol-
mottagare.
Ett kabel-TV-nät består oftast av ett nät som går från centraler i
närheten av de anslutna fastigheterna. Det finns två slags kabel-TV-
sändningar: ursprunglig sändning och vidaresändning. En ursprunglig
sändning förs direkt ut i kabelnätet, medan en vidaresändning är en
återutsändning (samtidig och oförändrad) från en markbunden sändare
eller från en satellit. De flesta sändningar som löper genom kabelnät är
vidareutsändningar. Det finns ca 70 operatörer av kabel-TV varav fyra
stycken dominerar stort. Ungefär hälften av TV-abonnenterna, dvs. drygt
2 miljoner hushåll, får sändningarna via kabel-TV.
Det fjärde sättet att få digital-TV är via en IP-baserad distributions-
form, IP-TV, som kan distribueras via bredband. TV-signalen distribu-
eras från operatören till tittarna via Internet eller helt slutna IP-nät.
Denna form av digital-TV har än så länge begränsad spridning.
Nät för mobil kommunikation
Näten för mobil kommunikation kan utöver rösttjänster även användas
t.ex. för att nå Internet. Det finns för närvarande ett tiotal tillstånd för att
bedriva mobil kommunikation i Sverige Det första analoga mobiltelefon-
nätet introducerades 1981. Efter det har flera digitala nät för mobila
tjänster byggts, efter att tekniken introducerades 1992. Utvecklingen går
mot allt högre överföringskapacitet, inte minst genom ”3G” - tredje
generationens mobiltelefoni (UMTS) som är under uppbyggnad. Delar av
dessa nät, främst i glesbygd, byggs gemensamt av tillståndshavarna
eftersom skalfördelarna med en sådan lösning antas överstiga vinsterna
av infrastrukturkonkurrens i vissa mindre tätbefolkade regioner. Tillstånd
för att bedriva mobil kommunikation kan förenas med krav på viss
befolkningstäckning och/eller yttäckning.
Utbyggnaden av nya IT-infrastrukturer
Nedan följer en kort redogörelse för status i utbyggnaden av några nya
infrastrukturer.
Utbyggnaden av bredband
I PTS årliga rapport om utbyggnaden av bredband framgår att i januari
2004 fanns i samtliga kommuner anslutning till såväl nationella stomnät
som ortssammanbindande eller regionala nät. Av landets tätorter (enligt
SCB:s definition orter med minst 200 invånare och mindre än 200 meter
mellan husen) innehar närmare 95 procent anslutning till ett ortssamman-
bindande nät. Samtliga tätorter över 6 000 invånare har områdesnät i
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
429
någon del av tätorten medan motsvarande siffra för orter med 200–249
invånare är 45 procent. Totalt sett har drygt 65 procent av tätorterna ett
områdesnät i någon del av tätorten.
TeliaSonera Sverige AB uppger att 84 procent av Sveriges fasta
telefoniabonnemang har bredbandstäckning via ADSL. Antalet privata
kunder som i juni 2004 var anslutna till Internet via någon form av
bredband uppgick till 1 011 000 stycken, vilket motsvarar ca 23 procent
av samtliga hushåll.
Kommunerna uppskattade i januari 2004 att av landets stödberättigade
orter (1554 tätorter och 2884 småorter) skulle endast 17 procent av dessa
i december 2005 i sin helhet sakna tillgång till IT-infrastruktur med hög
överföringskapacitet. Sedan denna uppskattning gjordes har regeringen
beslutat dels om fördelning av ytterligare 500 miljoner kronor i stöd till
IT-infrastruktur, dels om att stöden till utbyggnaden förlängs till och med
2006.
Utbyggnad av nya nät för mobil kommunikation
UMTS
År 2000 beslutade PTS att tilldela Europolitan AB (numera Vodafone
Sverige AB), Tele2 AB, Orange Sverige AB och Hi3G Access AB
tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster enligt
UMTS/IMT-2000 standard. Tillståndet som gavs till Tele2 AB innehas i
dag av Svenska UMTS Licens AB som kontrolleras av Tele2 AB och
TeliaSonera Sverige AB genom dessa företags gemensamma bolag
Svenska UMTS Nät AB. Under hösten 2004 har PTS på ansökan av
Orange återkallet bolagets UMTS tillstånd. Av tillståndsvillkoren, som är
identiska för samtliga UMTS-tillstånd, framgår bland annat att befolk-
ningstäckningen skall uppgå till 8 860 000 personer. I december 2004
hade bolagen uppnått en befolkningstäckning mellan 84–86 procent av
8 860 000 personer.
I ett europeiskt perspektiv ligger Sverige väl till avseende utbyggnad
av infrastruktur för den tredje generationens mobiltelefoni, vilket till viss
del kan förklaras av att förfarandet för tillståndstilldelning i Sverige och
villkoren kopplade till 3G-operatörens tillstånd sannolikt har bidragit till
att utbyggnaden gått snabbare än om enbart rent kommersiella drivkrafter
hade fått styra. Ca 85 procent av Sveriges befolkning har i dag 3G-täck-
ning vilket kan jämföras med Storbritannien, ca 75 procent, och Italien,
ca 60 procent, som är de två Europeiska länder som kommit längst med
3G-utbyggnaden tillsammans med Sverige.
450 MHz-bandet
NMT var det första mobiltelefonisystemet som togs i bruk i Sverige. Det
nätet är analogt. Stora delar av Sverige saknar alternativ till mobil-
täckning och är därför beroende av NMT. NMT-nätet beräknas i dag
täcka ca 80 procent av Sveriges yta och en stor del av havsområdena runt
de svenska kusterna, om en handhållen terminal används. Detta kan jäm-
föras med dels GSM-näten som beräknas ha en 60–70 procents yttäck-
ning, dels de 3G-nät som byggs ut och som skall täcka nästan hela
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
430
Sveriges befolkning men som beräknas få en yttäckning på ca 25–30
procent. Användarna av NMT återfinns främst inom två kategorier –
yrkesanvändare inom skogs- och lantbruksnäringarna samt de som har en
NMT-telefon i båten eller sommarstugan.
TeliaSonera Sverige AB har tillstånd att driva NMT i 450-bandet till
och med 2007. I mars 2005 tilldelade PTS Nordisk Mobiltelefon A/S ett
nytt tillstånd för digital mobiltelefoni 450 MHz-bandet. Det nya mobil-
systemet skall uppfylla behoven av mobiltelefoni i glesbygd och ersätta
det analoga NMT 450 när det gäller taltjänster. Enligt tillståndsvillkoren
skall nätet senast den 1 juli 2007 täcka 80 procent av landytan i varje
enskilt län i Sverige.
Nordisk Mobiltelefon A/S skall bygga sitt nät med CDMA-teknik.
Tekniken har potential till högre prestanda än vad taltelefoni kräver. Det
finns dock inga krav från statens sida på att operatören skall erbjuda mer
avancerade tjänster utöver taltelefoni utan det sker i så fall helt på
kommersiell grund.
Utbyggnad av nät för digital-TV
Nedsläckning av det analoga markbundna nätet sker etappvis och skall
vara avslutad den 1 februari 2008. Vid analog utsändning täcker Sveriges
Radio och SVT 99,8 procent och TV4 98 procent av befolkningen.
De första digitala sändningarna i Sverige startade 1996 av satellit-
operatören MultiChoice (numera Canal Digital). Året därpå startade
kabel-TV-operatören Telia kabel-TV (numera com hem) sina digitala
sändningar. Tre år senare påbörjade Senda (numera Boxer) de första
markbundna digital-TV-sändningarna.
Det digitala marknätet består av i dag av fyra sändarnät som når om-
kring 90 procent av den fast bosatta befolkningen i Sverige. Ett femte nät
når omkring hälften av befolkningen. Riksdagen har beslutat att det digi-
tala marknätet skall byggas ut så att Sveriges Televisions och Sveriges
Utbildningsradios program får samma räckvidd som de nuvarande ana-
loga marksändningarna.
Satellitsändningar tas emot via parabolantenn som kan användas av ett
enskilt hushåll eller delas av flera hushåll. Teoretiskt täcker en satellit
100 procent av den yta den riktas mot. Men i praktiken kan vissa hushåll
få problem med mottagning av signalen. Detta beror på att en parabol-
antenn måste placeras med fri sikt mot satelliten för att mottagning skall
vara möjlig. För att förmedla digitala sändningar behöver inte själva
satelliten byggas om. Däremot behöver man en annan utrustning än vid
analoga sändningar för upplänkning av en digital signal till satelliten.
I början av 1980-talet tog utbyggnaden av kabelnät till hushållen fart. I
dag når kabel-TV-näten ca hälften av landets hushåll. Kabel-TV-nät
finns främst i flerfamiljshus. Samma kablar kan användas till såväl ana-
log som digital TV-distribution. Dock måste centralen varifrån kabel-
näten utgår byggas om för digital distribution.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
431
Marknaden för kommunikationstjänster
Marknaden för kommunikationstjänster har genomgått stora förändringar
under de senaste åren. Vi ägnar allt mer tid åt att tala i telefon och skicka
textmeddelanden och bilder, skicka e-post, ”surfa och chatta på nätet”, se
på television och ladda ner film och musik från Internet. Nedan följer en
översiktlig redovisning hur marknaden för kommunikationstjänster
utvecklats under de senaste åren. I redovisningen fokuseras utvecklingen
av marknaderna för rösttjänster och datakommunikationstjänster.
Rösttjänster
För att få tillgång till rösttjänster krävs abonnemang för fast telefoni eller
mobiltelefoni, eller IP-telefoni som innebär att man kan ringa via Internet
om man har tillgång till bredband eller motsvarande.
Rösttjänst via fasta telenätet
Antalet abonnemang för fast telefoni ökade under åren 1994-2001. Efter
det har dock antalet abonnemang minskat för att per den sista juni 2004
ligga på ca 5,7 miljoner fasta abonnemang. En mycket liten andel av
dessa abonnemang tillhandahålls av någon annan operatör än Telia-
Sonera Sverige AB. Viktiga orsaker till att antalet abonnemang för fast
telefoni minskat skulle kunna vara att användningen av mobiltelefoni och
IP-telefoni ökar i både hushåll och företag.
Sedan september 1999 är det genom den s.k. förvalsreformen möjligt
att välja mellan ett antal operatörer för telefoni. Genom reglering gavs
andra aktörer än nätägaren access till det fasta telenätet vilket lett till att
ett relativt stort antal operatörer trätt in på marknaden för rösttjänster.
Konkurrensen på marknaden har därmed ökat avsevärt. Under perioden
1999 till 2002 ökade de nya konkurrenternas marknadsandelar till sam-
manlagt ca 40 procent av marknaden.
Ytterligare ett steg mot förbättrade förutsättningar för konkurrens togs
2002 då förvalsreformen genomfördes fullt ut. Efter detta behöver inte
abonnenterna längre slå ett riktnummer före telefonnumret för att an-
vända förvalsoperatören även för lokalsamtal. Införandet av nummer-
portabilitet var en reform som syftade till att göra det lättare för kunden
att byta operatör för telefoniabonnemang, genom att ta bort en av de
faktorer som binder kunden vid en viss operatör.
År 2004 var det ca 50 operatörer som aktivt tillhandahöll fasta samtals-
tjänster, inklusive IP-telefoni. I juni 2004 hade TeliaSonera Sverige AB
en marknadsandel om ca 53 procent för nationella telefonitjänster mätt i
intäkter. Den näst största aktören hade ca 18 procent av dessa marknader.
På marknaderna för internationella telefonitjänster var TeliaSonera
Sverige AB:s marknadsandel det första halvåret 2004 ca 40 procent och
den nästföljande operatören hade en marknadsandel om ca 17 procent. År
2004 hade omkring 10 procent av hushållen som hade fast telefoni gjort
ett förval de senaste sex månaderna och omkring 39 procent av hushållen
hade någon annan operatör än TeliaSonera Sverige AB.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
432
Sammanfattningsvis kan man konstatera att marknaden för fast telefoni
successivt har utvecklats från ett oreglerat monopol till en reglerad och
mer konkurrensutsatt marknad. Det mesta tyder på att reglering för att
åstadkomma ökad konkurrens har haft avsedda effekter. Även de
tekniska framstegen och den ökade internationaliseringen ligger bakom
denna utveckling. Tecken på ökad konkurrens är exempelvis att priserna
för rösttjänster utvecklats i för slutkunderna positiv riktning.
Förvalsreformen har haft betydelse för konkurrensen inom alla
marknadssegment för telefonitjänster. På destinationer med stora
skillnader mellan produktionskostnad och slutkundspriser har
förvalsreformen haft stor betydelse för prisutvecklingen. Att kunderna
alltmer ökar sin användning av både mobil telefoni och IP-telefoni har
också bidragit till ökade förutsättningar för konkurrens. Om man jämför
Sverige med genomsnittet för EU-länderna har den svenska dominerande
aktören TeliaSonera Sverige AB betydligt lägre marknadsandelar för
telefonitjänster än de andra ländernas motsvarande företag med före detta
ställning som offentligt ägda monopol.
Rösttjänst via mobilnätet
Mobilmarknaden utgör nu drygt en tredjedel av den sammanlagda om-
sättningen för fasta och mobila teletjänster på telemarknaden. Drygt
90 procent av befolkningen i åldern 16–75 år använder mobiltelefon och
det är även vanligt att man har fler än ett abonnemang. Antalet
abonnemang och kontantkort har ökat från drygt 400 000 stycken 1994
till drygt 9,3 miljoner 2004. Den snabba ökningstakten har dock avtagit
på senare år.
I takt med att antalet abonnemang ökat har även antalet trafikminuter
ökat, från 4 miljarder 1999 till ca 6,7 miljarder 2003. Även här har dock
ökningstakten mattats av under de senaste två åren. När det gäller
mobiltelefoni ligger svenskarna på samma penetrationsnivå som övriga
Norden och EU-genomsnittet, förutom Island som har fler kunder per
100 invånare.
På marknaden för mobila rösttjänster råder en hög koncentration
eftersom det endast finns ett begränsat antal operatörer. Drygt ett 20-tal
operatörer tillhandahåller tjänsterna, varav de fyra största äger egna
mobilnät samt även några av de 20 andra operatörerna på marknaden. De
största aktörerna har tillsammans 97 procent av mobilmarknadens
abonnemang vilket innebär en hög koncentrationsgrad. De icke nä-
tägande aktörernas tjänster är fortfarande relativt begränsade. Internatio-
nella jämförelser visar att Sverige uppvisar en relativt sett starkare
koncentration än genomsnittet för EU. Enligt vad som framkommer i
Regelutredningens betänkande (SOU 2005:4, Liberalisering, regler och
marknad) har de små operatörerna, som tillsammans bara har ett fåtal
procent av marknaden, en låg tillväxtutveckling. Detta visar enligt ut-
redaren på ogynnsamma villkor för att tillhandahålla mobila samtals-
tjänster. Trots relativt höga, om än sjunkande, slutkundspriser har mobil-
samtal och sms tagit en växande och nu ansenlig del av marknaden för
elektronisk kommunikation.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
433
Datakommunikationstjänster
Datakommunikation via fasta nät
Datakommunikationsområdet handlar framför allt om Internet och de
tjänster som finns där. För att få tillgång till Internet krävs ett Internet-
abonnemang som via ett fast eller mobilt nät ger access till Internet. Om
man jämför Sverige med övriga nordiska länder och med övriga EU-
länders och OECD-länders genomsnitt, ligger svenskarna i topp när det
gäller både antalet abonnemang för Internetaccess och fast telefoni. Bara
Island har fler kunder per 100 invånare. Antalet kunder med Internet-
access i Sverige har ökat från 54 000 till 3,2 miljoner mellan 1995 och
2003. Ökningstakten har dock mattats av och har legat på ca 6 procent
per år de senaste åren.
Ingen av de stora slutkundmarknaderna inom IT visar någon större
omsättningsökning förutom marknaden för Internettjänster som ökade
med 12 procent under 2004. Detta kan jämföras med exempelvis
slutkundsmarknaden för mobila samtalstjänster som ökade sin omsätt-
ning med 3 procent. Intäkterna från Internetaccess har ökat konstant
under perioden och låg det senaste året på drygt 6 miljarder kronor.
Av de ca 120 leverantörerna av Internet-anslutning har de fem största
över 80 procent av kunderna och de tio största har 97 procent av
kunderna. Utbudet och priserna ändras ofta eftersom denna marknad
fortfarande är i ett uppbyggnadsskede.
Tillgång till fast access till Internet fås alltmer genom det fasta nätet.
Marknaden för Internetaccess befinner sig i en period av förändring som
tydligt är förknippad med övergången från uppringd anslutning till fast
anslutning, trots att uppringd access fortfarande är den vanligaste access-
formen. Övergången innebär vanligen fördelar för slutkonsumenten i
form av lägre priser och högre kapacitet. Förändringen kan dock även få
mindre positiva effekter på marknaden. Konkurrensen på marknaden för
Internetaccess har fram till nu varit relativt god, men i och med en steg-
vis övergång till fasta anslutningar har kontrollen över accessnäten tyd-
ligt ökat i betydelse. Konkurrensen på marknaden för Internetaccess med
fast anslutning är mer begränsad än för uppringd Internetaccess.
Datakommunikationstjänster via trådlös kommunikation
Data i form av ljud, text, bild eller rörliga bilder kan skickas och tas emot
trådlöst antingen via nätet för mobiltelefoni eller via fast yttäckande
radioaccess som ger trådlös access. För att kunna kommunicera data
trådlöst krävs ett mobiltelefonabonnemang eller ett Internetabonnemang.
Utöver enkla textmeddelanden har mobiltelefonen i allt högre grad
börjat användas för innehållstjänster. Tjänstens kapacitetsbehov är av-
görande för vilken teknik och terminal som krävs för att kunna förmedla
den. Terminaler med telefon, inbyggd kamera och verktyg för multi-
media, webbläsare och trådlös access kan skicka och ta emot bilder, film,
ljud och text och tal via både Internet och mobiltelefoninätet. Den
faktiska efterfrågan på flera av dessa tjänster är dock fortfarande relativt
låg. Många konsumenter tycker att terminalerna inte är tillräckligt an-
vändarvänliga och lätthanterliga. Det kan också saknas innehållstjänster
Prop. 2004/05:175
Bilaga 18
434
som efterfrågas samt mottagare för kommunikationen när bara få har
samma sorts terminal. Erfarenheter visar att allt måste finnas på plats för
att en marknad skall ta fart: infrastruktur, terminaler, kunder och inne-
håll.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 19
435
Ordförklaringar och förkortningar
ABM
Arkiv, bibliotek och museer
ADSL
Asymmetric Digital Subscriber Line, se
xDSL.
BBS
Bullentin Board System, en elektronisk
anslagstavla.
CEN
Comité Européen de Normalisation
CENELEC
Comité Européen de Normalisation
Electrotechnique
CEPT
Europeiska sammanslutningen av post- och
teleförvaltningar
CFL
Nationellt centrum för flexibelt lärande
DNS
Se domännamnssystem.
DNS-tjänst
Tjänst eller funktion, som översätter namn
på t.ex. webbplatser eller e-postadresser till
IP-adresser och vice versa samt tillhanda-
håller information från domännamnssyste-
met på begäran av en frågeställare.
Domän
Nivå i domännamnssystemet och en del av
domännamn.
Domännamn
Unikt namn, t.ex. regeringen.se, samman-
satt av domäner, där en i domännamns-
systemet lägre placerad domän står före en
domän som är högre placerad i systemet.
Domännamnet motsvarar en IP-adress och
används för adressering i ett internationellt
domännamnssystem för elektronisk kom-
munikation i IP-baserade nät.
Domännamnssystem
(Domain Name System, DNS) Det inter-
nationella hierarkiska system som för be-
fordringsändamål på Internet används för
att tilldela domännamn. I domännamns-
systemet registreras och lagras information
om sambandet mellan IP-adresser och do-
männamn.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 19
436
EMF
Elektromagnetiska fält
ENISA
Europeiska byrån för nät- och informa-
tionssäkerhet
GAC
Governmental Advisory Committee.
Mellanstatlig rådgivande kommitté till
ICANN.
GIS
Geografiska informationssystem
IANA
Internet Assigned Numbers Authority.
Funktion hos ICANN innebärande ansvar
för de parametrar och värden som används i
olika Internetstandarder.
ICANN
Internet Corporation for Assigned Names
and Numbers. Organisation med bl.a. an-
svar för frågor kring tilldelning av IP-
adresser och domännamn.
ICNIRP
Internationella strålskyddskommissionen
för ickejoniserande strålning
IETF
Internet Engineering Task Force. Standar-
diseringsorganisation som bl.a. arbetar för
att främja Internets tekniska utveckling och
friktionsfria drift.
Internet
Globalt nät sammansatt av elektroniska
kommunikationsnät med IP som kommuni-
kationsprotokoll.
IP
(Internet Protocol) Internetprotokoll.
Kommunikationsprotokoll som handhar
adressering och vägval för datapaket på
Internet och i andra IP-baserade kommuni-
kationsnät.
IP-adress
Numerisk adress till en dator eller annan
utrustning i Internet och i andra IP-base-
rade kommunikationsnät. En IPv4 (ver-
sion
4)-adress skrivs vanligen som fyra
heltal åtskilda med punkter (t.ex.
81.216.70.132). En IPv6 (version 6)-adress
skrivs vanligen som hexadecimala tal åt-
skilda med kolon.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 19
437
IP-telefoni
IP-telefoni innebär att samtalet delas upp i
små datapaket som transporteras via ett IP-
baserat kommunikationsnät i stället för via
telenätet.
ISDN
Integrated Services Digital Network. En
ITU-standard för digital kommunikation.
ISDN går ut på att man kopplar sig digitalt
från ändpunkt till ändpunkt.
ISO
International Organization for Standardi-
zation
ITU
International Telecommunication Union
LAN
Local Area Network
LEK
Lagen (2003:389) om elektronisk kom-
munikation
LSS
Lag (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade.
Masterserver
Namnserver som förvaltar sin zons databas
genom att hämta information för zonen från
en lokal datafil i vilken ändringar görs för
zonen och från vilken de övriga namn-
servrarna för zonen hämtar databasen.
Mbit/s
Megabit per sekund
Namnserver
Dator i ett elektroniskt kommunikationsnät
som programmerats så att den lagrar och
distribuerar information om domännamn
samt tar emot och svarar på frågor om do-
männamn.
Nationell toppdomän
Toppdomän som betecknar en nation eller
en region.
Nod
Se router.
NOT-projektet
Projekt i naturvetenskap och teknik.
OECD
Organisation for Economic Co-operation
and Development
Prop. 2004/05:175
Bilaga 19
438
Ompekning
Ändring av en delegering för en domän i en
databas där IP-adressen för en namnserver
bytts ut, vilket även ger en ändrad zonfil för
den överliggande domänen.
PKI
Public Key Infrastructure (infrastruktur för
öppna nycklar), ett system för elektroniska
signaturer
PLC
Power line communication, dvs. elnäts-
kommunikation.
PPP
Public Private Partnership, samverkan
mellan offentliga och privata aktörer.
Resolver
Dator med programvara för att ställa DNS-
frågor till olika namnservrar i syfte att t.ex.
översätta namn till adress som en service-
funktion åt användarna.
RFC
Request For Comments. En serie dokument
som innehåller Internetstandarder och
andra dokument som rör Internet utfärdade
av Internet Engineering Task Force (IETF).
Router
Dator med programvara som väljer väg för
och vidarebefordrar paket i ett paketbaserat
kommunikationsnät med hjälp av högre
nivåers adresser (t.ex. IP-adresser).
Routing
Vägval eller dirigering av paketsväg mellan
olika nät för paketbaserad kommunikation.
Rotserver
Dator eller samling datorer som innehåller
en databas med information om roten eller
rotzonen, som är den högsta nivån i DNS-
hierarkin.
Server
Dator med program som tillhandahåller
gemensamma servicefunktioner i ett elek-
troniskt kommunikationsnät, t.ex. datalag-
ring och e-postkommunikation.
SITHS
Projektet Säker IT i Hälso- och Sjukvård.
Förvaltas av Carelink och innebär bl.a. att
en PKI utarbetats .
Sitic
Sveriges IT-incidentcentrum
Prop. 2004/05:175
Bilaga 19
439
Slavserver
Namnservrar i domännamnssystemet som
från en masterserver för zonen hämtar och
lagrar uppdaterade kopior av zonens data-
bas.
Spegling
Mångfaldigande av en datamängd. An-
vänds bl.a. för att uppnå ökad säkerhet eller
ge snabbare åtkomst. Bör ske kontinuerligt
för att den speglade datamängden skall vara
så lik som originalet som möjligt.
Strömmande läsning
Läsaren kopplar upp sig hemifrån utan att
behöva gå till biblioteket för nerladdning
SUNET
Swedish University Network
TCP
(Transmission Control Protocol) Transport-
protokoll ovanpå IP som ser till att
datapaket säkert och i rätt ordning når des-
tinationen.
TNC
Terminologicentrum
Toppdomän
Den domän som återfinns sist i ett domän-
namn. Den nivå i domännamns-
systemshierarkin som ligger närmast under
högsta nivån (roten).
TPB
Talboks- och punktskriftsbiblioteket
USO
Universal Service Obligation, dvs. sam-
hällsomfattande tjänst
WEEE
Waste Electrical and Electronic Equipment
WHO
World Health Organization
Whois
Uppgifter om och kontaktinformation till
innehavare av domännamn. Uppgifterna
görs normalt tillgängliga genom en
offentlig söktjänst på Internet.
xDSL
x Digital Subscriber Line, där x kan bytas
ut mot A (Asymmetric,) H (High data
rate), S (Single Line) eller V (Very high
data rate). Gruppen DSL-protokoll används
för transport av data över kopparkabel, det
traditionella accessnätet för telefoni.
Prop. 2004/05:175
Bilaga 19
440
Zon
Avgränsning av det administrativa ansvaret
för domännamnsträdet. En zon utgörs av en
sammanhängande del av domännamns-
trädet som administreras av en organisation
och lagras på dess namnservrar.
Zonfil
Datafil med för zonen relevant information
för adressering av elektronisk kommunika-
tion med användande av DNS, t.ex.
uppgifter om domännamn och IP-adresser
för namnservrar.
Zonfilöverföring
Överföring av zonfil från masterserver till
slavservrar för zonen.
Prop. 2004/05:175
441
Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 juni 2005
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Pagrotsky,
Messing, Sommestad, Björklund, Holmberg, Österberg, Baylan
Föredragande: statsrådet Messing
Regeringen beslutar proposition 2004/05:175 Från IT-politik för
samhället till politik för IT-samhället.
Prop. 2004/05:175
442
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Lag om nationella
toppdomäner för Sverige
på Internet
9 §
Lag om ändring i lagen
(2003:389) om
elektronisk
kommunikation
5 kap. 7 §