Regeringens proposition 2004/05:175

Från IT-politik för samhället till politik för IT-samhället

1

Regeringens proposition

2004/05:175

Från IT-politik för samhället

till politik för IT-samhället

Prop.

2004/05:175

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 juni 2005.

Mona Sahlin

Ulrica

Messing

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Målet för politiken för informationssamhället föreslås i propositionen

vara ett hållbart informationssamhälle för alla. För att uppnå målet före-

slås tre delmål som avser kvalitet, hållbar tillväxt och tillgänglighet. I

propositionen beskrivs också vidtagna och kommande åtgärder under

delmålen. Vidare anges hur regeringen avser att förbättra förtroendet för

IT och samordningen av politiken.

Regeringens strategi för ett säkrare Internet i Sverige beskrivs. Domän-

namnssystemet, som är ett internationellt hierarkiskt system som används

för adressering på Internet, är i det sammanhanget centralt. I systemet

tilldelas domännamn (t.ex. regeringen.se) för adresseringen. Även

domännamnen är hierarkiskt uppbyggda, där den högsta angivna nivån

kallas toppdomän. I propositionen föreslås en ny lag om nationella topp-

domäner för Sverige på Internet. Den nya lagen syftar till en säker och

effektiv administration av nationella toppdomäner för Sverige (t.ex. se)

och till att möjliggöra statlig insyn i och tillsyn över administrationen.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2006.

Vidare föreslås två ändringar i ledningsrättslagen (1973:1144). Enligt

förslaget skall det bli möjligt att få ledningsrätt för tomma tunnlar, kul-

vertar, rör och andra liknande anordningar, om anordningen skall använ-

das för att senare genom den dra fram en ledning som ingår i ett elektro-

niskt kommunikationsnät för allmänt ändamål, allmän svagströmsledning

eller koncessionspliktig elektrisk starkströmsledning. Det föreslås också

att alla ledningsrättshavare skall kunna ges rätt att inom det utrymme

som upplåtits med ledningsrätt låta någon annan installera och använda

ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ända-

mål eller allmän svagströmsledning. Ändringarna i ledningsrättslagen

föreslås träda i kraft den 1 februari 2006.

Prop. 2004/05:175

2

Vissa mindre förändringar föreslås i lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation. Dessa innebär utöver redaktionella ändringar att även

mobiloperatörer skall vara skyldiga att tillhandahålla specificerade tele-

fonräkningar samt att det anges i lagen att en marknadsdominant skall

kunna förpliktas att tillhandahålla ett minimiutbud av hyrda förbindelser

och tillämpa kostnadsorienterad prissättning. Vidare skall tillsynsmyn-

digheten kunna avstå från att pröva en tvist, om det är lämpligare att

myndigheten behandlar frågan inom ramen för den allmänna tillsynen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2006.

Kungörelsen (1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd

framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över

riksgränsen föreslås upphävas den 1 februari 2006. Anledningen är att

det inte finns något behov av den prövning som sker enligt kungörelsen.

Prop. 2004/05:175

3

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut................................................................10

2

Lagtext .............................................................................................11

2.1

Förslag till lag om nationella toppdomäner för Sverige

på Internet .........................................................................11

2.2

Förslag till lag om ändring i jordabalken ..........................15

2.3

Förslag till lag om upphävande av kungörelsen

(1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd

framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen .................................16

2.4

Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988).........................................................................17

2.5

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen

(1973:1144).......................................................................18

2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation ..............................................23

3

Ärendet och dess beredning.............................................................27

4

Inledning..........................................................................................31

5

Bakgrund .........................................................................................33

5.1

Tidigare IT-propositioner..................................................33

5.2

Den internationella IT-politiken .......................................34

5.3

Utvärderingar av den svenska IT-politiken.......................34

6

Mål...................................................................................................37

6.1

Målstruktur........................................................................37

6.2

Målet för politiken för informationssamhället..................38

6.3

Delmål 1 Kvalitet ..............................................................40

6.4

Delmål 2 Hållbar tillväxt ..................................................44

6.5

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet ...............................49

6.6

Förtroende för IT...............................................................53

6.7

Samordning .......................................................................54

7

Rättsväsende och demokrati ............................................................58

7.1

IT inom Justitiedepartementets område ............................58

7.2

Elektronisk kommunikation mellan myndigheter och

medborgare och mellan medborgare.................................59

7.3

Utnyttjandet av IT i de rättsvårdande myndigheterna.......61

7.4

Förbättrad information till medborgarna ..........................63

7.5

Integritetsskydd m.m.........................................................64

7.6

IT-relaterade immaterialrättsfrågor...................................65

7.7

Elektroniska kommunikationsnät......................................67

7.8

Bekämpning av brottslighet och oseriös verksamhet........67

7.9

IT och demokrati...............................................................69

7.10

Storstadspolitik .................................................................70

8

Export- och investeringsfrämjande samt bistånd ............................70

8.1

IT inom Utrikesdepartementets område............................70

8.2

Marknadsföring av IT-sektorn i utlandet ..........................70

8.3

IT och bistånd ...................................................................71

Prop. 2004/05:175

4

8.4

Världstoppmöte om informationssamhället (WSIS).........72

8.5

Andra internationella samarbeten .....................................72

9

Försvar samt beredskap mot sårbarhet ............................................73

9.1

IT inom Försvarsdepartementets område..........................73

9.2

Informationsförsörjning ....................................................73

9.3

Samhällets säkerhet vid kriser ..........................................74

9.4

Radiokommunikationssystemet Rakel..............................75

9.5

Utveckling av ett nätverksbaserat försvar.........................75

10

Sjukvård, hälsa, sociala frågor och socialförsäkring.......................76

10.1

IT inom Socialdepartementets område .............................76

10.2

Hälso- och sjukvårdsområdet............................................77

10.2.1

Hittillsvarande mål och åtgärder för IT-

användning......................................................77

10.2.2

Nationellt kompatibla elektroniska

patientjournaler ...............................................78

10.2.3

Samverkan inom Regeringskansliet samt

med externa aktörer ........................................79

10.2.4

Standardiserings- och terminologiarbete ........80

10.2.5

E-hälsa ............................................................80

10.2.6

Mål för en ökad IT-användning inom

hälso- och sjukvården .....................................82

10.2.7

Nationella ledningsgruppen för IT i vård

och omsorg......................................................82

10.3

Socialförsäkringsområdet .................................................83

10.3.1

Försäkringskassan...........................................83

10.3.2

Mål för IT-användningen inom

socialförsäkringsområdet ................................83

10.3.3

24-timmarsmyndigheten m.m.........................84

10.3.4

Verksamhetsutveckling...................................85

10.3.5

Internationell samverkan.................................85

10.3.6

Behandling av personuppgifter.......................86

10.4

Socialtjänstpolitik, äldrepolitik och handikappolitik ........86

10.4.1

Bakgrund.........................................................86

10.4.2

IT och kvinnor och män i ekonomiskt

eller socialt utsatta situationer ........................86

10.4.3

Kvalitetsregister, metodstöd och

informationsförsörjning ..................................88

10.4.4

Verksamhetsutveckling och

kompetensförsörjning .....................................89

10.5

Folkhälsopolitik ................................................................89

10.5.1

Bakgrund.........................................................89

10.5.2

Mål för IT-användning inom

folkhälsoområdet ............................................90

11

Effektiv statsförvaltning ..................................................................92

11.1

IT inom Finansdepartementets område.............................92

11.2

Utveckling av IT-användning i offentlig förvaltning........93

11.3

Ökat elektroniskt informationsutbyte mot förmånsfusk ...99

11.4

De förvaltningspolitiska målen för en sammanhållen

förvaltning.......................................................................101

11.4.1

24-timmarsmyndigheten ...............................101

Prop. 2004/05:175

5

11.4.2

Gemensamma grundfunktioner ....................104

11.4.3

Samverkan inom offentlig förvaltning..........105

12

Utbildning, forskning, kultur och medier......................................106

12.1

IT inom Utbildnings- och kulturdepartementets område 106

12.2

IT i skolan .......................................................................107

12.2.1

IT i styrdokument för skolan ........................107

12.2.2

Kompetens ....................................................108

12.2.3

Samarbete med näringslivet..........................109

12.2.4

Uppföljning och utvärdering av IT-

användningen ................................................110

12.2.5

Svenska skoldatanätet ...................................110

12.2.6

En mjuk infrastruktur....................................111

12.3

IT i förskolan...................................................................112

12.4

IT och ungdomar.............................................................112

12.5

IT och vuxnas lärande .....................................................113

12.6

Universitet och högskola.................................................114

12.6.1

Lärarutbildningen..........................................114

12.7

Åtgärder och insatser inom forskningspolitiken .............114

12.7.1

Kungliga biblioteket och Statens

ljud- och bildarkiv.........................................114

12.7.2

Forskning inom IT ........................................115

12.7.3

IT och forskningens infrastruktur .................117

12.8

IT och kultur ...................................................................117

12.9

IT och massmedier ..........................................................119

12.9.1

Teknikutvecklingen och digitaliseringen......119

12.9.2

Elektroniskt distribuerade dagstidningar ......120

12.9.3

Digitala radio- och TV-sändningar ...............121

12.9.4

Att skydda barn från skadligt innehåll..........122

13

Konsument och jordbruk ...............................................................122

13.1

IT inom Jordbruksdepartementets område......................122

13.2

Konsumentpolitiska mål .................................................123

13.2.1

E-handel ........................................................123

13.2.2

Reklam riktad mot barn och unga.................124

13.2.3

Skräppost ......................................................125

14

Hållbar utveckling .........................................................................126

14.1

IT inom Miljö- och samhällsdepartements område ........126

14.2

Forum för IT och miljö ...................................................126

14.3

Inordna IT-utrustning i ett hållbart kretslopp..................126

14.3.1

Produktregler ................................................127

14.3.2

Miljökrav vid offentlig upphandling av

bl.a. IT-produkter ..........................................129

14.4

IT-lösningar som bidrar till en minskad miljöbelastning 130

14.4.1

Transporter....................................................130

14.4.2

Dialogen om Framtida handel ......................131

14.5

Bostäder och byggande ...................................................131

14.5.1

Intelligenta husfunktioner .............................131

14.5.2

ByggaBo-dialogen ........................................132

14.5.3

Statliga byggherrars användning av IT.........132

14.6

Flexibla arbetsformer ......................................................133

Prop. 2004/05:175

6

14.6.1

Uppföljning av flexibla arbetsformer och

effekterna på miljön ......................................133

14.7

IT som ett verktyg i miljöarbetet ....................................134

14.7.1

Informationsinfrastrukturen ..........................134

14.7.2

Ökad användning av digital information

om geografi, fastigheter och miljö................135

14.7.3

Lantmäteriverkets grundläggande

information....................................................137

15

Kommunikationer, arbetsmarknad och arbetsliv m.m. .................138

15.1

IT inom Näringsdepartementets område.........................138

15.2

Ökad IT-användning hos vissa grupper ..........................139

15.2.1

Ökad delaktighet för äldre och personer

med funktionshinder .....................................139

15.2.2

Design för alla...............................................143

15.2.3

Förmån av lånedatorer ..................................143

15.3

IT i arbetslivet .................................................................144

15.4

Användning av IT inom transportsystemet.....................146

15.5

En innovativ utveckling och användning av IT ..............147

15.5.1

Behovsmotiverad IT-forskning.....................148

15.5.2

Forskningsinstitutet inom IT-området ..........149

15.5.3

Tekniköverföring och kommersialisering

av forskningsresultat .....................................150

15.5.4

Internationellt samarbete inom forskning

och industriell utveckling..............................151

15.6

Kampanjen Välj IT .........................................................152

15.7

Jämställdhet i IT-branschen ............................................152

15.8

E-legitimationer ..............................................................154

15.9

Elektronisk handel och upphandling i offentlig sektor ...157

15.10

IT-kompetens i små och medelstora företag...................162

15.11

Vidareutnyttjande av information från den offentliga

sektorn.............................................................................164

15.12

IP-telefoni m.m. ..............................................................165

15.12.1

IP-telefoni .....................................................165

15.12.2

ENUM...........................................................167

15.13

IT i den skogsbaserade sektorn .......................................168

15.14

Informationssäkerhetspolitik...........................................169

15.14.1

Övergripande om

informationssäkerhetspolitiken.....................169

15.14.2

Internationellt arbete .....................................170

15.14.3

Ett robust Internet i Sverige ..........................171

15.14.4

Sveriges IT-incidentcentrum ........................172

15.14.5

Information till användare ............................174

15.15

Strategi för ett säkrare Internet i Sverige ........................174

15.15.1

Mål och avgränsning.....................................174

15.15.2

Fysisk och logisk infrastruktur .....................177

15.15.3

Information, kunskapsutveckling och

internationellt arbete .....................................182

15.16

Bredband .........................................................................185

15.16.1

Samordning av statlig infrastruktur ..............185

15.16.2

Bättre tillgång till nät ....................................187

Prop. 2004/05:175

7

15.17

Beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation .......188

15.18

Radiospektrumpolitik......................................................190

15.18.1

Bakgrund.......................................................190

15.18.2

Grunden för den långsiktiga

radiospektrumpolitiken .................................191

15.18.3

Användning av frekvensutrymmet för

analoga TV-sändningar................................194

15.18.4

Svenskt internationellt deltagande ................195

15.19

Samlokalisering i master.................................................195

15.20

Stormen 8–9 januari 2005...............................................197

15.21

Förtroendeskapande insatser m.m...................................198

15.21.1

Allmänt .........................................................198

15.21.2

Skydd för barns integritet och mot

barnpornografi och annan brottslighet

på Internet .....................................................200

15.22

Standardisering och terminologi .....................................203

15.22.1

Standardisering .............................................203

15.22.2

Terminologi ..................................................206

15.22.3

Öppen programvara och öppna standarder

i offentlig förvaltning....................................209

16

Lag om nationella toppdomäner för Sverige på Internet...............212

16.1

Bakgrund.........................................................................212

16.1.1

Kommunikation på Internet ..........................212

16.1.2

Protokollen TCP/IP.......................................213

16.1.3

Domännamnssystemet (DNS) ......................213

16.1.4

Aktörer på Internet och i domännamns-

systemet ........................................................215

16.1.5

GAC:s principer för nationella topp-

domäner ........................................................219

16.1.6

Administrationen av toppdomäner i andra

länder och i EU .............................................220

16.2

Rättigheter knutna till nationella toppdomäner...............225

16.2.1

Riktlinjer för administrationen av nationella

toppdomäner .................................................225

16.2.2

Innebörden av delegationen av en nationell

toppdomän ....................................................226

16.3

Behovet av statlig insyn och tillsyn ................................228

16.4

Formen för det statliga inflytandet..................................232

16.4.1

Lagstiftning som berör nationella topp-

domäner ........................................................232

16.4.2

Andra former för statligt inflytande än

lagstiftning ....................................................236

16.5

En ny lag .........................................................................237

16.6

Utgångspunkter och tillämpningsområde för en ny lag ..239

16.7

Krav på teknisk drift och offentligt register....................244

16.7.1

Teknisk drift..................................................244

16.7.2

Offentligt register..........................................248

16.7.3

Överföring av uppgifter till tillsyns-

myndigheten..................................................249

16.7.4

Integritet och sekretess..................................250

Prop. 2004/05:175

8

16.8

Tilldelning och registrering av domännamn ...................253

16.9

Drift vid byte av domänadministratör.............................259

16.10

Tillsyn m.m. ....................................................................262

17

Kungörelsen angående förbud att utan särskilt tillstånd

framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen..............................................265

17.1

Gällande rätt m.m............................................................265

17.2

Överväganden och förslag ..............................................266

18

Ändringar i ledningsrättslagen ......................................................268

18.1

Bakgrund.........................................................................268

18.1.1

Allmänt om ledningsrätt ...............................268

18.1.2

Vilka ledningar och andra anordningar

omfattas av ledningsrättslagen? ....................268

18.2

Överväganden och förslag ..............................................269

18.2.1

Allmänt om behovet av förändringar i

ledningsrättslagen .........................................269

18.2.2

Bör ledningsrättslagens tillämpnings-

område utvidgas till att omfatta även vissa

andra anordningar än ledningar? ..................271

18.2.3

En utvidgning av möjligheten till

andrahandsupplåtelser...................................277

18.3

Ikraftträdande m.m..........................................................280

19

Ändringar i lagen om elektronisk kommunikation........................280

19.1

Samtrafik och andra former av tillträde ..........................280

19.2

Tjänster till slutanvändare m. m......................................281

19.3

Tillhandahållande av minimiutbud .................................281

19.4

Tvistlösning.....................................................................282

20

Utvärdering, uppföljning och statistik...........................................284

20.1

Uppföljning av nya nät för elektronisk kommunikation.286

20.2

Uppföljning av e-tjänster i kommuner och landsting .....287

20.3

IT-statistik .......................................................................288

21

Ekonomiska konsekvenser ............................................................291

22

Konsekvenser för småföretag ........................................................292

23

Författningskommentar .................................................................293

23.1

Förslaget till lag om nationella toppdomäner för

Sverige på Internet ..........................................................293

23.2

Förslaget till lag om ändring i jordabalken .....................301

23.3

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988).......................................................................301

23.4

Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen

(1973:1144).....................................................................302

23.5

Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389)

om elektronisk kommunikation ......................................304

Bilaga 1

Utvärderingar av IT-politiken..............................................306

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanser avseende ITPS rapport ..317

Bilaga 3

Principles for the Delegation and Administration of

Country Code Top Level Domains......................................318

Prop. 2004/05:175

9

Bilaga 4

Utredningens lagförslag om nationell toppdomän

för Sverige ...........................................................................326

Bilaga 5

Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet

Toppdomän för Sverige (SOU 2003:59) .............................330

Bilaga 6

Lagrådsremissens lagförslag ...............................................331

Bilaga 7

Lagrådets yttrande ...............................................................335

Bilaga 8

Lagförslag i promemorian Ändringar i lagen (2003:389)

om elektronisk kommunikation ...........................................336

Bilaga 9

Förteckning över remissinstanser avseende promemorian

om ändringar i lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation....................................................................339

Bilaga 10 Lagrådsremissens lagförslag ...............................................340

Bilaga 11 Lagrådets yttrande ...............................................................348

Bilaga 12 Sammanfattning av betänkandet (SOU 2004:7)..................349

Bilaga 13 Lagförslagen i betänkandet (SOU 2004:7)..........................353

Bilaga 14 Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet

Ledningsrätt (SOU 2004:7) .................................................358

Bilaga 15 Reglering och myndigheter samt EU:s IT-politiska

samarbete .............................................................................359

Bilaga 16 IT-utvecklingens effekter på tillväxten ...............................367

Bilaga 17 IT-användning och IT-utbildning ........................................371

Bilaga 18 IT-marknad och IT-infrastruktur .........................................419

Bilaga 19 Ordförklaringar och förkortningar.......................................435

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 juni 2005.........441

Rättsdatablad..........................................................................................442

Prop. 2004/05:175

10

1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om nationella toppdomäner för Sverige på Internet,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om upphävande av kungörelsen (1915:288) angående förbud att

utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen,

4. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

5. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),

6. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,

dels godkänner vad regeringen föreslår om

7. målet för politiken för informationssamhället (avsnitt 6.2),

8. delmål för politiken för informationssamhället samt att den IT-

politiska inriktning och de prioriterade uppgifter riksdagen beslutat om

skall upphöra att gälla (avsnitt 6.3, 6.4 och 6.5).

Prop. 2004/05:175

11

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1

Förslag till lag om nationella toppdomäner för

Sverige på Internet

Härigenom föreskrivs

1

följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller teknisk drift av nationella toppdomäner för

Sverige på Internet samt tilldelning och registrering av domännamn

under dessa toppdomäner.

Definitioner

2 § I denna lag avses med

domännamnssystemet: det internationella hierarkiska system som för

befordringsändamål på Internet används för att tilldela domännamn,

domän: nivå i domännamnssystemet och del av domännamn,

domännamn: unikt namn sammansatt av domäner, där en i domän-

namnssystemet lägre placerad domän står före en domän som är högre

placerad i systemet,

toppdomän: den domän som återfinns sist i ett domännamn,

nationell toppdomän: toppdomän som betecknar en nation eller en

region,

administration: teknisk drift av en toppdomän samt tilldelning och

registrering av domännamn under denna,

domänadministratör: den som ansvarar för administration av en natio-

nell toppdomän för Sverige,

namnserver: dator i ett elektroniskt kommunikationsnät som program-

merats så att den lagrar och distribuerar information om domännamn

samt tar emot och svarar på frågor om domännamn.

Förhållandet till personuppgiftslagen

3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid be-

handling av personuppgifter i administrationen av en nationell toppdo-

män för Sverige, om inte annat följer av denna lag.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd

gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller

enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

1

Se Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett

informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande

föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex

31998L0034), ändrat genom Europaparlamentet och rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217,

5.8.1998, s. 18, Celex 31998L0048).

Prop. 2004/05:175

12

Anmälan

4 § En domänadministratör skall anmäla sin verksamhet till den myn-

dighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Domänadmi-

nistratören skall också till tillsynsmyndigheten anmäla om administra-

tionen helt eller delvis uppdras åt annan.

Teknisk drift

5 § En domänadministratör skall bedriva verksamheten på ett säkert

och effektivt sätt i allmänhetens intresse. Domänadministratören skall

1. lagra tilldelade domännamn och andra uppgifter som är nödvändiga

för att stödja den del av domännamnssystemet som toppdomänen om-

fattar i en databas,

2. distribuera uppgifterna till namnservrarna för toppdomänen och se

till att informationen i dessa är korrekt och lätt tillgänglig,

3. säkerställa en fungerande trafik mellan namnservrarna och Internet,

4. upprätthålla ett effektivt skydd av uppgifterna i toppdomänen,

5. ha personal med tillräcklig kompetens och erfarenhet för verksam-

heten, samt

6. ha sådana rutiner för verksamheten som uppfyller erkända standar-

der.

Register

6 § En domänadministratör skall föra ett register över tilldelade domän-

namn under toppdomänen och löpande upprätta säkerhetskopior av regis-

teruppgifterna.

Registret skall innehålla

1. domännamnet,

2. namnet på domännamnsinnehavaren och dennes postadress, telefon-

nummer och adress för elektronisk post,

3. namnet på den som tekniskt administrerar domännamnet och dennes

postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post,

4. uppgifter om de namnservrar som är knutna till domännamnet, samt

5. övrig teknisk information som behövs för att administrera domän-

namnet.

Uppgifterna i registret skall kunna hämtas utan avgift via Internet.

Personuppgifter får dock göras tillgängliga på detta sätt endast om den

registrerade har samtyckt till det.

Domänadministratören är personuppgiftsansvarig för behandling av

personuppgifter i registret.

Tilldelning av domännamn

7 § En domänadministratör skall fastställa och ge offentlighet åt sina

regler för tilldelning, registrering, avregistrering och överföring av

domännamn under toppdomänen. Reglerna skall utformas så att för-

farandet är öppet och icke-diskriminerande, med särskilt beaktande av

Prop. 2004/05:175

13

1. skyddet för den personliga integriteten,

2. användarnas intressen och andra allmänna intressen, samt

3. utvecklingen inom Internetområdet.

Domänadministratören skall tillhandahålla ett effektivt förfarande för

lösning av tvister om tilldelning av domännamn.

Överföring av uppgifter

8 § En domänadministratör skall se till att uppgifterna i den databas

som anges i 5 § 1 och det register som anges i 6 § överförs till tillsyns-

myndigheten.

Bemyndigande

9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-

heten får meddela föreskrifter om

1. på vilket sätt skyldigheter enligt 5 § skall fullgöras,

2. register och säkerhetskopior enligt 6 §, samt

3. överföring enligt 8 §.

Tillsyn

10 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen

och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

11 § En domänadministratör skall på tillsynsmyndighetens begäran

lämna den information och bereda den tillgång till utrustning och annat

som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen få tillträde

till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verk-

samhet som omfattas av denna lag bedrivs.

12 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs

för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med

stöd av lagen.

Beslut om föreläggande får förenas med vite.

13 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofog-

demyndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid

gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som

avses i 16 kap. 10 § den balken.

Verksamhet i krig

14 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordent-

liga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges

gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen

meddela de föreskrifter om administrationen av en nationell toppdomän

Prop. 2004/05:175

14

för Sverige som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i

övrigt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov

av adressering med användande av domännamnssystemet under sådana

förhållanden som anges i första stycket.

Överklagande

15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-

skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-

valtningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

16 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats

med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i be-

slutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

Prop. 2004/05:175

15

2.2

Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § jordabalken

1

skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

2

Till en fastighet hör

byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har an-

bragts inom fastigheten för stadigvarande bruk,

på rot stående träd och andra växter,

naturlig gödsel.

Till en fastighet hör även en så-

dan byggnad eller annan anlägg-

ning som är uppförd utanför fas-

tigheten, om den är avsedd för

stadigvarande bruk vid utövandet

av ett servitut till förmån för fas-

tigheten och inte hör till den fas-

tighet där den finns. Detsamma

gäller i fråga om en ledning för

vilken ledningsrätt har beviljats,

om det vid en förrättning enligt

ledningsrättslagen (1973:1144) har

förordnats att rätten skall höra till

fastigheten.

Till en fastighet hör även en så-

dan byggnad eller annan anlägg-

ning som är uppförd utanför fas-

tigheten, om den är avsedd för

stadigvarande bruk vid utövandet

av ett servitut till förmån för fas-

tigheten och inte hör till den fas-

tighet där den finns. Detsamma

gäller i fråga om en ledning eller

annan anordning för vilken led-

ningsrätt har beviljats, om det vid

en förrättning enligt lednings-

rättslagen (1973:1144) har förord-

nats att rätten skall höra till fastig-

heten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

1

Balken omtryckt 1971:1209.

2

Senaste lydelse 2003:626.

Prop. 2004/05:175

16

2.3

Förslag till lag om upphävande av kungörelsen

(1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd

framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen

Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1915:288) angående förbud att

utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen skall upphöra att gälla den 1 februari

2006.

Prop. 2004/05:175

17

2.4

Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988)

Härigenom föreskrivs att 7

kap. 2

§ fastighetsbildningslagen

(1970:988)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

2 §

2

Servitut som avser skogsfång

eller rätt att dra ledning enligt led-

ningsrättslagen (1973:1144) får

inte bildas genom fastighets-

reglering.

Servitut som avser skogsfång

eller rätt att dra fram ledning eller

annan anordning enligt lednings-

rättslagen (1973:1144) får inte bil-

das genom fastighetsreglering.

Servitut som avser vattenverksamhet och kan upplåtas med stöd av

28 kap. 10 § miljöbalken får bildas genom fastighetsreglering endast om

tillstånd till verksamheten har meddelats enligt vattenlagen (1983:291)

eller miljöbalken eller om det är uppenbart att varken allmänna eller en-

skilda intressen skadas genom verksamhetens inverkan på vattenförhål-

landena. Andra servitut till förmån för vattenverksamhet som kan upplå-

tas enligt miljöbalken får inte bildas genom fastighetsreglering.

Servitut, som kan upplåtas efter prövning vid särskild förrättning i

andra fall än som anges i första och andra styckena, får bildas genom fas-

tighetsreglering endast om åtgärden sker i samband med en annan fastig-

hetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

1

Lagen omtryckt 1992:1212.

2

Senaste lydelse 1998:865.

Prop. 2004/05:175

18

2.5

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen

(1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)

dels att 1, 11 a, 12, 15, 22, 23, 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

1

Enligt denna lag kan den som

för ledning vill utnyttja utrymme

inom fastighet få rätt därtill (led-

ningsrätt). Fråga om ledningsrätt

prövas vid förrättning.

Enligt denna lag kan den som

för ledning eller annan anordning

vill utnyttja utrymme inom fastig-

het få rätt därtill (ledningsrätt).

Fråga om ledningsrätt prövas vid

förrättning.

Ledningsrätt omfattar enligt vad

som bestämmes vid förrättningen

befogenhet att inom fastigheten

vidtaga de åtgärder som behövs

för att framdraga och begagna

ledningen. På begäran av lednings-

rättshavaren kan förordnas att led-

ningsrätt skall höra till dennes fas-

tighet eller inskrivna tomträtt.

Ledningsrätt omfattar enligt vad

som bestäms vid förrättningen be-

fogenhet att inom fastigheten vidta

de åtgärder som behövs för att dra

fram och använda en ledning eller

annan anordning. På begäran av

ledningsrättshavaren kan förordnas

att ledningsrätt skall höra till den-

nes fastighet eller inskrivna tomt-

rätt.

2 a §

Lagen gäller även för tunnlar,

kulvertar, rör och andra liknande

anordningar, om anordningen

skall användas för att senare dra

fram en sådan ledning som anges i

2 § första stycket 1 eller 2 genom

den.

Ledningsrätt för en sådan an-

ordning som avses i första stycket

ger ledningsrättshavaren rätt att

även dra fram och använda led-

ningar av det slag som anges i 2 §

första stycket 1 eller 2 i den ut-

sträckning som bestäms vid för-

rättningen.

11 a §

2

Lantmäterimyndigheten får i

fråga om ledningsrätt som avser

Lantmäterimyndigheten får för-

ordna att ledningsrättshavaren har

1

Senaste lydelse 2004:643.

2

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

19

en sådan ledning som anges i 2 §

första stycket 1 förordna att led-

ningsrättshavaren har rätt att låta

någon annan dra fram och använda

ytterligare ledningar av detta slag

inom det upplåtna utrymmet. Ett

sådant förordnande får meddelas

endast om det med hänsyn till led-

ningens beskaffenhet finns ett be-

hov av en sådan rätt. Bestämmel-

serna i 6–11 §§ skall tillämpas.

rätt att låta någon annan dra fram

och använda ytterligare ledningar

inom det upplåtna utrymmet. Ett

sådant förordnande får meddelas

endast om

1. den ytterligare ledningen är

av det slag som anges i 2 § första

stycket 1, och

2.

det med hänsyn till led-

ningens beskaffenhet finns ett be-

hov av en sådan rätt.

Vid prövningen av en fråga en-

ligt första stycket skall bestäm-

melserna i 6–11 §§ tillämpas.

Om lantmäterimyndigheten har meddelat ett sådant förordnande som

avses i första stycket, får ledningsrättshavaren själv dra fram och an-

vända en sådan ledning som avses i förordnandet i stället för att låta

någon annan göra det.

12 §

3

Mark eller annat utrymme för

ledning får tagas i anspråk på fas-

tighet, om det icke orsakar synner-

ligt men för fastigheten.

Mark eller annat utrymme för

ledning eller sådan anordning som

avses i 2 a § får tas i anspråk på

fastighet, om det inte orsakar syn-

nerligt men för fastigheten.

Även om synnerligt men upp-

kommer, är fastighet skyldig att

avstå utrymme, om ledningen är

av väsentlig betydelse från allmän

synpunkt eller om ledningen enligt

beslut av koncessionsmyndighet

skall framdragas över fastigheten.

Om ägaren begär det, skall fastig-

heten inlösas. Är olägenheten be-

gränsad till viss del av fastigheten,

skall endast den delen inlösas.

Även om synnerligt men upp-

kommer, är fastighet skyldig att

avstå utrymme, om ledningen eller

den avsedda ledningen är av

väsentlig betydelse från allmän

synpunkt eller om den enligt

beslut av koncessionsmyndighet

skall dras fram över fastigheten.

Om ägaren begär det, skall fastig-

heten inlösas. Är olägenheten be-

gränsad till viss del av fastigheten,

skall endast den delen inlösas.

Ledningsrättshavaren är berättigad att lösa sådan fastighet eller del av

fastighet som avses i andra stycket, om detta skulle medföra endast en

ringa höjning av den ersättning som tillkommer fastighetsägaren och

denne icke har ett beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller

fastighetsdelen. Vid bedömande av frågan om rätt till inlösen föreligger,

skall kostnad för åtgärd som anges i 4 kap. 1 § andra stycket expropria-

tionslagen (1972:719) räknas in i ersättningen.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och

4 §§

expropriationslagen

äger

motsvarande tillämpning vid upp-

låtelse och inlösen enligt denna

paragraf. Utan hinder av dessa

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och

4 §§ expropriationslagen skall til-

lämpas vid upplåtelse och inlösen

enligt denna paragraf. Trots dessa

bestämmelser kan dock särskild

3

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

20

bestämmelser kan dock särskild

rätt som tillkommer staten och ej

utgör vägrätt rubbas. Vidare får

förordnas att rätten till utrymme

för ledningen skall ha företräde

framför särskild rätt som tillska-

pats genom expropriation eller

annat tvångsförvärv eller vid fas-

tighetsbildning eller på liknande

sätt, dock ej om den särskilda

rätten utgör vägrätt.

rätt som tillkommer staten och inte

utgör vägrätt rubbas. Vidare får

förordnas att rätten till utrymme

för ledningen eller anordningen

skall ha företräde framför särskild

rätt som har tillskapats genom

expropriation eller annat tvångs-

förvärv eller vid fastighetsbildning

eller på liknande sätt, dock inte om

den särskilda rätten utgör vägrätt.

15 §

4

Ledningsrättsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering

förordnats att ledningsrättsfråga skall prövas enligt denna lag, får frågan

dock upptagas utan ansökan.

Ledningsrättsfråga får prövas gemensamt med fastighetsbildningsåt-

gärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning får åter delas upp på

skilda förrättningar.

Är ledningen av större omfatt-

ning får, om det finnes lämpligt,

prövningen av ledningsrättsfråga

uppdelas på skilda förrättningar,

envar avseende viss sträcka av

ledningen.

Är ledningen eller sådan anord-

ning som avses i 2 a § av större

omfattning får, om det är lämpligt,

prövningen av en ledningsrätts-

fråga delas upp på skilda förrätt-

ningar, var och en avseende en

viss sträcka av ledningen eller an-

ordningen.

Om det behövs vid en förrättning enligt denna lag, får lantmäterimyn-

digheten förordna om prövning enligt 14 kap. 1 § fastighetsbildnings-

lagen (1970:988).

22 §

5

Om det inte finns något hinder mot upplåtelsen, skall lantmäterimyn-

digheten meddela ledningsbeslut.

I ett ledningsbeslut anges

1. ledningens ändamål och huvudsakliga beskaffenhet,

2. utrymme som upplåts för ledningen,

3. en fastighet eller del av en fastighet som inlöses,

4. en byggnad eller annan anläggning som omfattas av ett beslut enligt

12 a §,

5. bestämmelser som avses i 1 § andra stycket,

6. den tid inom vilken ledningen skall vara utförd,

7. vad som i övrigt behöver föreskrivas rörande ledningen,

8. förordnande enligt 11 a § med uppgift om den huvudsakliga beskaf-

fenheten av de ledningar som får dras fram och det utrymme som får tas i

anspråk för dessa ledningar samt vad som i övrigt behöver föreskrivas i

samband med förordnandet.

4

Senaste lydelse 2001:891.

5

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

21

I fall som avses i 2 a § skall

1. vad som sägs i andra stycket

1 och 7 om ledning även gälla den

anordning för vilken ledningsrät-

ten upplåts, och

2. vad som sägs i andra stycket

2 och 6 om ledning i stället gälla

anordningen.

Om en ledningsrättsfråga prövas gemensamt med en fastighetsbild-

ningsåtgärd vid en förrättning, får ledningsbeslutet tas upp i fastighets-

bildningsbeslutet.

23 §

Om det är lämpligt, får led-

ningsbeslut meddelas utan hinder

av att tekniska arbeten och värde-

ringar ej utförts. Under samma

förutsättning får ledningsbeslut

meddelas särskilt beträffande viss

sträcka av ledningen.

Om det är lämpligt, får led-

ningsbeslut meddelas trots att tek-

niska arbeten och värderingar inte

har utförts. Under samma förut-

sättning får ledningsbeslut med-

delas särskilt beträffande viss

sträcka av ledningen eller anord-

ningen.

31 §

6

Har inom ett år efter det att er-

sättningsbeslutet vann laga kraft

ersättning enligt 13 § inte betalats

på det sätt som har bestämts i be-

slutet och har inte heller någon

som i beslutet tillerkänts sådan

ersättning begärt verkställighet av

beslutet i denna del, är lednings-

beslutet förfallet. Ledningsbeslutet

är även förfallet, om ledningen

inte har kommit till stånd inom

den tid som har bestämts i beslu-

tet. Detta gäller dock inte om den

ledning som inte har kommit till

stånd är en sådan som avses i

11 a §.

Har inom ett år efter det att er-

sättningsbeslutet vann laga kraft

ersättning enligt 13 § inte betalats

på det sätt som har bestämts i be-

slutet och har inte heller någon

som i beslutet tillerkänts sådan er-

sättning begärt verkställighet av

beslutet i denna del, är ledningsbe-

slutet förfallet. Ledningsbeslutet är

även förfallet, om ledningen eller

anordningen inte har kommit till

stånd inom den tid som har be-

stämts i beslutet. Detta gäller dock

inte om den ledning som inte har

kommit till stånd är en sådan som

avses i 11 a §.

Skall enligt ledningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller be-

slutet i denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.

Om särskilda skäl föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om

förlängning av tid som anges i första stycket.

Ersättning som betalats får ej återkrävas på grund av att ledningsbe-

slutet förfallit enligt denna paragraf.

Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte ersättning

som fastställts vid särskild förrättning enligt 13 a §.

6

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

22

35 §

7

Överlåtelse av ledning, för

vilken ledningsrätt upplåtits, är

giltig endast om överlåtelsen om-

fattar även ledningsrätten. Vad nu

sagts gäller dock ej om ledningen

överlåtits för att borttagas.

Överlåtes ledningsrätt utan att

den därmed avsedda ledningen

samtidigt överlåtes, är överlåtelsen

giltig endast om ledningen ännu ej

byggts eller om den borttagits.

Överlåtelse av ledning eller

annan anordning, för vilken led-

ningsrätt har upplåtits, är giltig

endast om överlåtelsen omfattar

även ledningsrätten. Detta gäller

dock inte om ledningen eller an-

ordningen har överlåtits för att tas

bort.

Överlåts ledningsrätt utan att

den därmed avsedda ledningen

eller anordningen samtidigt över-

låts, är överlåtelsen giltig endast

om ledningen eller anordningen

ännu inte har byggts eller om den

har tagits bort.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte en sådan ledning

som avses i 11 a § och som innehas av annan än ledningsrättshavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

7

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

23

2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation

dels att 4 kap. 11 §, 5 kap. 7 och 14 §§, 7 kap. 11 § samt 8 kap. 21 §

skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 10 a §, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

11 §

En operatör som avses i 4 § får

förpliktas att iaktta kostnadstäck-

ning eller tillämpa kostnadsorien-

terad eller annan prissättning för

specificerade typer av samtrafik

och andraformer av tillträde. Detta

får ske om en marknadsanalys en-

ligt 8 kap. 5 § visar att en brist på

effektiv konkurrens innebär att

operatören kan ta ut överpriser

eller använda prispress på ett sätt

som missgynnar slutanvändarna.

En operatör som avses i 4 § får

förpliktas att iaktta kostnadstäck-

ning eller tillämpa kostnadsorien-

terad eller annan prissättning för

specificerade typer av samtrafik

och andra former av tillträde.

Detta får ske om en marknadsana-

lys enligt 8 kap. 6 § visar att en

brist på effektiv konkurrens inne-

bär att operatören kan ta ut över-

priser eller använda prispress på

ett sätt som missgynnar slutan-

vändarna.

En förpliktelse enligt första stycket kan även avse skyldighet för

operatören att tillämpa en viss kostnadsredovisningsmetod. En sådan

förpliktelse skall förenas med skyldighet att göra en beskrivning av me-

toden tillgänglig för allmänheten. Kostnadernas huvudkategorier och reg-

lerna för kostnadsfördelningen skall framgå av beskrivningen.

Den som har förpliktats att kostnadsorientera sin prissättning skall visa

att priserna är rättvisa och skäliga med hänsyn till kostnaderna och får

åläggas skyldighet att justera sina priser.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före-

skrifter om den metod som skall tillämpas för beräkning av kostnads-

orienterade priser, om vilka faktorer som skall läggas till grund för be-

räkningen och på vilket sätt detta skall ske.

Lydelse enligt SFS 2005:240

Föreslagen lydelse

5 kap.

7 §

Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst skall

1. medverka till att nödsamtal utan avbrott kan förmedlas avgiftsfritt

för användaren,

2. i den mån det är tekniskt genomförbart, tillhandahålla den som mot-

tar nödsamtal lokaliseringsuppgifter,

Prop. 2004/05:175

24

3. på villkor som är rättvisa, kostnadsorienterade och icke-diskrimine-

rande tillgodose varje rimlig begäran om att lämna ut abonnentuppgifter

som inte omfattas av sekretess eller tystnadsplikt enligt lag till den som

bedriver eller avser att bedriva abonnentupplysning,

4.

avgiftsfritt tillhandahålla en

abonnent specificerade telefonräk-

ningar som gäller användning av

ett allmänt telefonnät till fast nät-

anslutningspunkt eller därtill hö-

rande allmänt tillgängliga telefoni-

tjänster, om inte abonnenten har

begärt att räkningen skall vara

ospecificerad,

4.

avgiftsfritt tillhandahålla en

abonnent specificerade telefonräk-

ningar som gäller användning av

ett allmänt telefonnät eller därtill

hörande allmänt tillgängliga tele-

fonitjänster, om inte abonnenten

har begärt att räkningen skall vara

ospecificerad,

5. se till att slutanvändare från andra stater inom Europeiska ekono-

miska samarbetsområdet kan nå svenska nummer, vars sifferstruktur sak-

nar geografisk betydelse, om det är tekniskt och ekonomiskt genomför-

bart och den uppringde abonnenten inte av kommersiella skäl har valt att

begränsa tillträdet för uppringande från vissa geografiska områden, och

6. i verksamheten ta hänsyn till funktionshindrades behov av särskilda

tjänster.

Samtal som är avgiftsfria för den uppringande abonnenten får inte

anges på dennes telefonräkning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheterna skall fullgöras och om

undantag från skyldigheterna.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Om en marknadsanalys enligt

8 kap. 6 § visar att det inte råder

effektiv konkurrens på marknaden

för tillhandahållandet av hela eller

delar av det minimiutbud av hyrda

förbindelser som fastställts i en

förteckning över standarder i

Europeiska gemenskapernas offi-

ciella tidning, får den som enligt

8 kap. 7 § har ett betydande in-

flytande på den marknaden i hela

eller delar av landet förpliktas att

Om en marknadsanalys enligt

8 kap. 6 § visar att det inte råder

effektiv konkurrens på marknaden

för tillhandahållandet av hela eller

delar av det minimiutbud av hyrda

förbindelser som fastställts i en

förteckning över standarder i

Europeiska gemenskapernas offi-

ciella tidning, får den som enligt

8 kap. 7 § har ett betydande infly-

tande på den marknaden i hela

eller delar av landet förpliktas att

tillhandahålla ett minimiutbud

samt att

1. under likvärdiga omständigheter tillämpa likvärdiga villkor mot

andra som tillhandahåller likvärdiga tjänster,

2. tillhandahålla hyrda förbindelser till andra på samma villkor och

med samma kvalitet som gäller för operatörens egna tjänster eller för

dotterbolags eller samarbetspartners tjänster,

2 a. tillämpa kostnadsorienterad

prissättning,

Prop. 2004/05:175

25

3. utforma och använda en lämplig kostnadsredovisningsmetod,

4. offentliggöra tekniska egenskaper,

5. offentliggöra taxor, periodiska hyresavgifter och övriga kostnader

samt ange om dessa är differentierade, eller

6. offentliggöra leveransvillkor.

Taxor och leveransvillkor som

offentliggjorts enligt första stycket

5 eller 6 får inte ändras utan till-

stånd från den myndighet som

regeringen bestämmer.

Avvikelse från taxor och leve-

ransvillkor som offentliggjorts en-

ligt första stycket 5 eller 6 får inte

göras utan tillstånd från den myn-

dighet som regeringen bestämmer.

7 kap.

10 a §

Om en part hänskjutit en tvist

för avgörande enligt 10 § får till-

synsmyndigheten, om det med hän-

syn till den frågeställning som

tvisten aktualiserat är lämpligare

att den avgörs genom en åtgärd

inom ramen för den allmänna till-

synen, besluta att inte ta upp tvis-

ten för avgörande.

Har myndigheten inte vidtagit

någon sådan tillsynsåtgärd som

avses i första stycket inom fyra

månader från det att en part hän-

skjutit tvisten, skall myndigheten

om någon av parterna gör en ny

ansökan pröva tvisten enligt vad

som anges i 10 §.

11 §

Om det med hänsyn till tvistens

beskaffenhet är lämpligare, får till-

synsmyndigheten i stället för att ta

upp en tvist till prövning hänskjuta

den för medling. Parterna skall i

sådant fall beredas tillfälle att till

myndigheten komma in med för-

slag om lämplig person att vara

medlare.

Om det med hänsyn till tvistens

beskaffenhet är lämpligare, får till-

synsmyndigheten, i stället för att ta

upp en tvist till prövning eller

vidta en åtgärd inom ramen för

den allmänna tillsynen, hänskjuta

tvisten för medling. Parterna skall i

sådant fall beredas tillfälle att till

myndigheten komma in med för-

slag om lämplig person att vara

medlare.

Har medling pågått i fyra månader eller avbrutits dessförinnan utan att

parterna kommit överens, skall myndigheten på ny ansökan av någon av

parterna pröva tvisten enligt vad som anges i 10 §.

8 kap.

21 §

Ett beslut om underrättelse en-

ligt 7 kap. 4 § får inte överklagas.

Ett beslut om underrättelse en-

ligt 7 kap. 4 § och ett beslut om att

Prop. 2004/05:175

26

inte ta upp en tvist för avgörande

enligt 7 kap. 10 a § första stycket

får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

Prop. 2004/05:175

27

3

Ärendet och dess beredning

År 2000 fattade riksdagen beslut om IT-politiken (prop. 1999/2000:85,

bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256). Trafikutskottet framhöll i sitt

betänkande nödvändigheten av att regeringen lämnar information som

möjliggör för utskottet att bedriva ett effektivt uppföljningsarbete.

Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) lämnade sin slutrapport

En lärande IT-politik för tillväxt och välfärd (ITPS A 2003:015) till

regeringen den 15

november 2003. En sammanfattning av ITPS

slutsatser i rapporten finns i bilaga 1. Rapporten har remitterats. En för-

teckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av

remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr

N2002/9592/ITFoU).

Ekonomistyrningsverket (ESV) har den 15 september 2003 i en rap-

port till regeringen utvärderat måluppfyllelsen dels av det IT-politiska

målet att Sverige som första land skall bli ett informationssamhälle för

alla, dels av den IT-politiska inriktningen som beslutades i 2000 års IT-

beslut. En sammanfattning av ESV:s utvärdering finns i bilaga 1.

En särskild utredare med uppdrag att bl.a. följa och analysera jäm-

ställdhet inom IT- och transportområdet lämnade i juni 2001 till reger-

ingen slutbetänkandet Jämställdhet – transporter och IT (SOU 2001:44).

Betänkandet har remitterats. Remissvaren finns tillgängliga i Näringsde-

partementet (dnr N2001/6498/TP).

IT-kommissionen lämnade den 5 juni 2003 slutbetänkandet Digitala

tjänster – hur då? En IT-politik för resultat och nytta (SOU 2003:55).

Betänkandet har remitterats. Remissvaren finns tillgängliga i Näringsde-

partementet (dnr N2003/4485/ITFoU).

En särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en policy för

upplåtande av utrymme för allmän IT-infrastruktur i den infrastruktur

som staten förfogar över lämnade den 3 september 2003 till regeringen

slutbetänkandet Bredbandsnät i hela landet (SOU 2003:78). Betänkandet

har remitterats. Remissyttranden finns tillgängliga i Näringsdeparte-

mentet (dnr 2003/6171/ITFoU).

Kommittén för svenska språket lämnade till Kulturdepartementet i

mars 2002 betänkandet Mål i mun (SOU 2002:27). Betänkandet har re-

mitterats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Utbildnings - och kultur-

departementet (dnr U2005/130/Kr). I denna proposition behandlas kom-

mitténs förslag avseende terminologiverksamhet.

I juni 2003 tillsatte regeringen en IT-politisk strategigrupp inom

Regeringskansliet (Näringsdepartementet). Strategigruppens uppdrag är

att främja det svenska informationssamhällets fortsatta utveckling i syfte

att bidra till att det IT-politiska målet uppnås. Gruppen har haft kontakter

med berörda parter, såväl interna som externa som generat underlag i

form av råd inför beredningen av föreliggande proposition.

Verket för näringslivsutveckling (Nutek) har utfört ett uppdrag att ge-

nomföra en studie kring framtida behov av IT-kompetensinsatser. Upp-

draget har redovisats till regeringen den 1 november 2004 och den

24 februari 2005 i rapporterna Hur kan IT-kompetensen öka i små och

medelstora företag? (Nutek R2005:03) och Handlingskraft med IT

Prop. 2004/05:175

28

(dnr N2004/8374/ITFoU). Den sistnämnda rapporten har remitterats och

behandlats vid ett remissammanträde. Remissvaren finns tillgängliga i

Näringsdepartementet (dnr N2004/8374/ITFoU).

Post- och telestyrelsen (PTS) har bedrivit försöksverksamhet avseende

funktionshindrades tillgång till produkter och tjänster inom telekom-

munikationsområdet vilka kräver hög överföringskapacitet. Den

28 september 2004 slutredovisades sex av försöken. Försöket med mobilt

bredband för funktionshindrade redovisades till regeringen den 1 maj

2005. I rapporterna presenteras resultaten av försöken och förslag till

fortsatta försök och tjänster. Den första avrapporteringen har remitterats.

Remissyttrandena finns tillgängliga hos Näringsdepartementet (dnr

N2004/8077/ITFoU).

Cepro AB har genomfört en särskild studie av tillitsbegreppet och dess

betydelse för IT-politiken. I rapporten Tillit till IT presenteras en analys

av begreppet och en rad förslag till åtgärder. Den IT-politiska strategi-

gruppen ordnade i februari 2005 en hearing om rapporten. Rapporten har

även remitterats. Remissyttrandena finns tillgängliga hos Näringsdeparte-

mentet (dnr N2004/512/ITFoU).

Statskontoret redovisade i februari 2003 rapporten Öppen programvara

(Statskontorets publikationer 2003:8). Rapporten utgör en förstudie som

syftar till att ge ett underlag för fortsatt diskussion, informationsinsatser

och eventuella ställningstaganden om hur den offentliga förvaltningen

bör förhålla sig till denna typ av programvaror. Statskontoret presente-

rade 2004 rapporten Öppen programvara – erfarenheter av produkter som

bygger på öppen källkod inom förvaltningen (Statskontorets publika-

tioner 2004:21). Rapporten utgör en uppföljning av några av de rekom-

mendationer som presenterades i rapporten om öppen programvara från

2003.

En av regeringen tillsatt arbetsgrupp med uppgift att se över vissa

frågor om IT-användning och en ekologiskt hållbar utveckling, Forum

för IT och miljö, överlämnade en slutrapport till regeringen under 2003.

Rapporten har remitterats. Remissvaren finns tillgängliga i Miljö- och

samhällsbyggnadsdepartementet (dnr M2004/1328/Hm).

PTS har i en delrapport den 29 oktober 2004 för regeringen redovisat

ett förslag till mål och inriktning av en strategi för ett säkrare Internet i

Sverige. PTS lämnade den 15 februari 2005 rapporten Strategi för att

säkra Internets infrastruktur (PTS ER2005:7). Rapporten har remissbe-

handlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Näringsdepartementet

(dnr N2005/1545/ITFoU).

Denna proposition har utformats i samarbete med Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna.

Nationella toppdomäner

En mellanstatlig rådgivande kommitté för Internetfrågor, Governmental

Advisory Committee (GAC), har den 23 februari 2000 antagit principer

för delegering och administration av nationella toppdomäner. Dessa

GAC:s principer finns, såsom de reviderats den 5 april 2005, i bilaga 3.

Europeiska unionens råd uppmanade den 3 oktober 2000 medlems-

Prop. 2004/05:175

29

staterna att med beaktande av nationella bestämmelser genomföra GAC:s

principer.

En särskild utredare har haft i uppdrag att genomföra en fullständig

översyn av telelagen (1993:597) och lagen (1993:599) om radiokom-

munikation samt de gällande politiska målen för dessa med utgångspunkt

i EG-rättsakterna om elektronisk kommunikation, lämna förslag till hur

EG-rättsakterna skulle genomföras i svensk lagstiftning, kartlägga och

analysera övrig lagstiftning inom området för elektronisk kommuni-

kation, beskriva myndighetsstrukturen på området och föreslå påkallade

förändringar i organisationen samt lämna de författningsförslag som

ansågs nödvändiga för att möjliggöra tillsyn beträffande den svenska

toppdomänen på Internet. Utredaren överlämnade i juni 2003 slutbe-

tänkandet Toppdomän för Sverige (SOU 2003:59). Utredningens lagför-

slag finns i bilaga 4.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissin-

stanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena och en sammanställning

över dessa finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr

N2003/4833/ITFoU).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 mars 2005 att inhämta Lagrådets yttrande

över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslaget

utan erinran. Yttrandet finns i bilaga 7. Efter lagrådsgranskningen har

vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

Informationsförfarande angående föreskrifter om informationssamhällets

tjänster

Lagförslaget i lagrådsremissen har anmälts till EG-kommissionen, i

enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den

22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standar-

der och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssam-

hällets tjänster, ändrat genom direktiv 98/48/EG. Enligt nämnda direktiv

har kommissionen och övriga medlemsstater möjlighet att lämna syn-

punkter på förslaget inom tre månader från det att de anmälts. Innan dess

– den 27 juni 2005 – fick lagen inte antas. Några synpunkter har inte in-

kommit.

Kungörelsen angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga

enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över

riksgränsen

Telia AB (numera TeliaSonera Sverige AB) har i två skrivelser till reger-

ingen, daterade den 29 september 1995 och den 20 december 1999, hem-

ställt om ändringar i rutinen kring ansökan om tillstånd att med telekabel

korsa rikets gräns. 1995 års skrivelse har remitterats till Försvarsmakten,

PTS, Sjöfartsverket, Fiskeriverket och Naturvårdsverket. En samman-

ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementet

(dnr N1999/45/ITFoU).

Prop. 2004/05:175

30

Lagen om elektronisk kommunikation

Inom Näringsdepartementet har utarbetats en promemoria med redaktio-

nella och andra ändringar av enklare beskaffenhet i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation. Förslagen behandlas i denna proposition.

Promemorian har remissbehandlats. Lagförslagen i promemorian finns i

bilaga 8. I bilaga 9 finns en förteckning över remissinstanserna. Remis-

svaren och en remissammanställning finns tillgängliga i Näringsdeparte-

mentet (dnr N2004/5183/ITFoU).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 maj 2005 att inhämta Lagrådets yttrande

över det förslag till ändring av 7 kap. 11 a § och 8 kap. 21 § lagen om

elektronisk kommunikation som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande

finns i bilaga 11. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.

Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i författningskommen-

taren.

Ledningsrättslagen

Regeringen beslutade den 7 februari 2002 att tillkalla en särskild utredare

för att göra en översyn av vissa frågor om ledningsrätt (dir. 2002:17).

Utredningen, som antog namnet 2002 års ledningsrättsutredning, över-

lämnade i oktober 2002 delbetänkandet Ledningsrätt för elektroniska

kommunikationsnät (SOU 2002:83). Förslagen i delbetänkandet behand-

lades sedermera i propositionen Ledningsrätt för elektroniska kommuni-

kationsnät (prop. 2003/04:136), där regeringen föreslog vissa ändringar i

ledningsrättslagen (1973:1144). Efter att riksdagen beslutat i enlighet

med regeringens förslag, trädde lagändringarna i kraft den 1 augusti 2004

(bet. 2003/04:BoU13, rskr. 2003/04:268, SFS 2004:643).

I januari 2004 överlämnade utredningen slutbetänkandet Ledningsrätt

(SOU 2004:7). Slutbetänkandet innehåller förslag bl.a. om utökade möj-

ligheter till upplåtelser av ledningsrätt i andra hand och om en utvidgning

av ledningsrättslagens tillämpningsområde så att lagen även får omfatta

vissa andra anordningar än ledningar, främst rör eller andra anordningar

som anläggs för att dra fram och använda ledning som ingår i ett elektro-

niskt kommunikationsnät för allmänt ändamål.

En sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 12. Utredningens

lagförslag finns i bilaga 13. Betänkandet har remissbehandlats. En för-

teckning över remissinstanserna finns i bilaga 14. En sammanställning

av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr

Ju2004/1107/L1).

I denna proposition tar regeringen upp slutbetänkandets förslag om ut-

ökade möjligheter till andrahandsupplåtelser och om en utvidgning av

ledningsrättslagens tillämpningsområde till att omfatta även vissa andra

anordningar än ledningar. Övriga förslag och överväganden i slutbetän-

kandet bereds vidare inom Regeringskansliet.

Prop. 2004/05:175

31

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 maj 2005 att inhämta Lagrådets yttrande

över de förslag till lag om ändring i jordabalken, fastighetsbildningslagen

(1970:988) och ledningsrättslagen som finns i bilaga 10. Lagrådet har

lämnat förslaget i dessa delar utan erinran. Lagrådets yttrande finns i

bilaga 11. I förhållande till lagrådsremissen har vissa ändringar av redak-

tionell natur gjorts.

4 Inledning

Under de sista två hundra åren har en allt snabbare teknisk utveckling

inneburit omvälvande samhällsförändringar. I centrum för denna utveck-

ling har alltid stått människans strävan efter ett bättre liv, socialt utbyte

och ökad kunskap. Nu är det informationstekniken (IT) som dominerar

teknikutvecklingen. Samhället håller på att anpassas till en situation där

länder, samhällen, människor och marknader knyts allt tätare samman.

Genom automatisering och fjärrstyrning ersätts successivt småskaligt

hantverk med allt komplexare system och processer. Samhällen växer

samman i allt större legala och finansiella informations- och kontroll-

system. Traditioner ifrågasätts och diskuteras i ett allt öppnare och

informationsrikare samhälle. För att kunna hantera dessa komplexa för-

hållanden krävs en samordnad och ansvarsfullt förvaltande politik för

informationssamhället.

Det övergripande IT-politiska målet är att Sverige skall vara ett håll-

bart informationssamhälle för alla. I informationssamhället Sverige skall

varje människa ges möjlighet att utvecklas, delta i samhällslivet och

bidra till tillväxten. Inom samtliga politikområden bidrar IT till ökad

effektivitet och kvalitet, med utgångspunkt i de olika verksamheternas

förutsättningar och behov. En kraftfull politik för informationssamhället

lägger grunden för detta, genom statligt ansvar för viss infrastruktur, för

samordning av offentliga resurser och tjänster, för lagstiftningen samt

genom stöd till utveckling och nytänkande.

En ansvarsfull politik för informationssamhället bygger på ett beja-

kande av de möjligheter som den snabba utvecklingen av kommunika-

tionstekniken medför. Den innebär att de möjligheter som IT ger till den

offentliga sektorns verksamheter inom vården, skolan och omsorgen tas

till vara. Men den innebär också att de risker och farhågor som finns med

den moderna tekniken tas på allvar. Internet har möjliggjort för olagliga

företeelser som barnpornografi att spridas med mycket större hastighet

och omfattning än tidigare. Det finns därför starka skäl att tydligare

uppmärksamma barnperspektivet i IT i framtiden. Dessutom möjliggör

Internet helt nya typer av brottslighet.

Den tekniska utvecklingen har inneburit stora förändringar. Den för-

ändrar näringslivets inriktning, arbetssätt och arbetsvillkor. Den föränd-

rar statens uppgifter, samhällets institutioner, kulturliv och arbetsliv. Med

nya produkter och tjänster för konsumentmarknaden förändras vardags-

livet. De flesta människor har kommit i direkt i kontakt med teknik-

utvecklingen genom sådana numera vardagliga företeelser som e-post,

Prop. 2004/05:175

32

Internet-banken, mobiltelefoni, ungdomarnas chattande och dataspel. Vi

är i dag inte bara konsumenter utan också i allt större utsträckning aktiva

producenter av information. På dessa områden går utvecklingen mycket

snabbt.

I takt med att IT får en allt större roll som struktur och medium för

samhälle och vardagsliv ingriper IT-politiken i alltfler samhällsområden

och blir en politik för och i takt med samhällsförändringen. Under

2000-talets första år har politiken successivt gått från en tekniskt

dominerad IT-politik till en politik för det framväxande informations-

samhället med betoning av den nytta IT ger på en mängd olika områden.

På samma sätt har fokus skiftats från direkta insatser inom infra-

strukturområdet till bredare generella främjandeinsatser. Detta kräver

samordning och strategisk ledning av statens insatser. I denna propo-

sition presenteras en politik för effektiv och säker IT-användning i myn-

digheter, sjukvård och skola, öppenhet och tillgänglighet samt forskning

och innovation för att stödja utvecklingen av svensk IT-industri. Svenska

forskare, innovatörer och svenskt näringsliv skall även i fortsättningen

spela en viktig roll i utvecklingen av tekniken. Politiken för informa-

tionssamhället kan och bör också bidra till att andra politiska mål om

jämställdhet, hållbar utveckling, regional utveckling och effektiv för-

valtning uppfylls. IT-politik och IT-lösningar måste därför mer och mer

bli en integrerad del i alla andra politikområden.

En viktig uppgift är att undanröja juridiska hinder. Samtidigt bör det

betonas att befintliga lagar och andra bestämmelser gäller, även om IT

kan innebära nya former för kommunikation. De skillnader som

informationssamhällets tjänster innebär kan kräva särskilda regleringar,

såsom lagen om elektronisk kommunikation, särbestämmelser i yttrande-

frihetsgrundlagen och lagen om elektronisk handel. Målsättningen bör

vara att författningar inte skall hindra elektronisk kommunikation och

vara så teknikneutrala som möjligt. Onödiga hinder mot IT bör därför

undanröjas. Utnyttjande av IT får inte försämra rättssäkerheten eller

myndigheters förutsättningar att fungera. Myndigheterna bör vara

elektroniskt tillgängliga dygnet runt för informationslämnande och för att

hämta och söka information.

IT-politikens tidigare satsningar, IT i skolan (ITiS), allmän tillgång till

persondatorer (hem-pc-reformen), införande av elektronisk teknik i för-

valtningsarbetet (24-timmarsmyndigheten) och tillgång till väl funge-

rande elektroniska kommunikationsnät måste nu kompletteras med stra-

tegier för att öka kraften i alla de insatser som görs i stat och offentlig

sektor. Fokus förskjuts därigenom från infrastruktur till en samordnad

användning av tjänster och utveckling av verksamheten.

Sverige står inför ett stort förändringsarbete och politiken måste blicka

in i framtiden för att staka ut den väg som innebär att vi verkligen får ett

informationssamhälle för alla. Utvecklingen av IT blir alltmer komplex

och användningsområdena ökar. Det finns stora möjligheter för medbor-

gare, företag och organisationer att ta till sig ny teknik och använda den i

vardagen och verksamheterna. Det skapar ett behov av långsiktiga tek-

nikbedömningar för framtidens tjänstemiljöer. Regeringen har med

intresse följt och aktivt stöttat arbetet i de tekniska framsynsprojekt som

bedrivits med Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), som projektledare

och ett stort antal medverkande organisationer.

Prop. 2004/05:175

33

Denna typ av framåtblickande arbeten är mycket betydelsefulla. Även

om vi inte kan planera framtiden kan vi planera för framtiden. Genom ett

mer målmedvetet framtidsarbete kan politiken medverka till att bryta den

stämning av oro och trötthet inför framtiden som på senare år känne-

tecknat debatten. Risken finns att ett sunt kritiskt ifrågasättande av en

teknisk utveckling, som går allt snabbare, övergår i en orealistisk önskan

om att kunna ställa sig utanför denna utveckling. Tekniken kommer att

fortsätta att utvecklas och vi måste hantera den och utnyttja de möjlig-

heter som uppstår. Det är politikens uppgift att engagera medborgarna till

att aktivt medverka i byggandet av ett allt mer digitaliserat informations-

samhälle som också involverar alla människor.

5 Bakgrund

5.1 Tidigare

IT-propositioner

IT berör alla sektorer i samhället. En del av IT-frågorna är dock så sam-

manbundna med respektive verksamhet att de helt eller huvudsakligen

måste hanteras inom respektive sektor. Kärnan i politiken för informa-

tionssamhället är de frågor som har en mer generell och gränsöver-

skridande betydelse.

Vad som i dag kallas politik för informationssamhället kallades, före

1990-talets början, ofta datapolitik. I propositionen Om datapolitik

(prop. 1984/85:220) behandlades datatekniken i arbetslivet, den tekniska

utvecklingen, utbildning och personlig integritet.

Nästa större proposition, med en ännu större bredd, var Åtgärder för att

bredda och utveckla användningen av informationsteknik (prop.

1995/96:125

)

. Huvudinriktningen kan sammanfattas med rubrikerna

utbildning, rättsordningen och samhällets informationsförsörjning.

I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop.

1999/2000:86), föreslogs mål, inriktning och prioritering av områden för

IT-politiken. Utgångspunkt för målen, som riksdagen också beslutade

(bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256), var Sveriges position som en

av världens mest framstående IT-nationer med bl.a. en stark industriell

bas, hög användning av informationsteknik både inom offentlig och

privat sektor samt en stark expansion av företag inom IT-sektorn. Ut-

vecklingen i samhället beskrevs som ”den digitala revolutionen” eller

”IT-revolutionen” där motorn i processen var informationstekniken

representerad överallt i samhället. Det nya IT-politiska målet var att Sve-

rige som första land skulle bli ett informationssamhälle för alla. Den

vägledande inriktningen var att IT-politiken skulle främja och därmed

bidra till ökad uppfyllelse av följande allmänna politiska mål: tillväxt,

sysselsättning, regional utveckling, demokrati och rättvisa, livskvalitet,

jämställdhet, en effektiv offentlig förvaltning samt ett hållbart samhälle.

Vidare beslutades att staten när det gällde bl.a. regelsystem, utbildning

och infrastruktur skulle prioritera att öka tilliten till IT, kompetensen att

använda IT samt tillgängligheten till informationssamhällets tjänster i

syfte att skapa ett informationssamhälle för alla i enlighet med den före-

slagna inriktningen av IT-politiken.

Prop. 2004/05:175

34

Den hastiga utvecklingen av Internet och en expansion av kapacitets-

krävande kommunikationstjänster kräver mer utbyggnad av IT-infra-

struktur med hög överföringskapacitet. En sådan utbyggnad bedömdes i

första hand ske genom marknadens försorg, men de glesast befolkade

delarna av landet bedömdes behöva ytterligare insatser. Ett omfattande

program med stöd till kommuner och enskilda för investeringar i IT-

infrastruktur med hög överföringskapacitet presenterades.

5.2

Den internationella IT-politiken

Sverige deltar i det internationella IT-politiska arbetet. För närvarande

pågår FN-toppmötet om informationssamhället (World Summit on

Information Society, WSIS). Det främsta målet för toppmötet är att

bygga ett öppet samhälle där alla människor i alla länder får tillgång till

information och kunskap. Toppmötet skall samla regeringar, näringsliv

och det civila samhället för att gemensamt arbeta för att minska digitala

klyftor och lägga grunden för ett informationssamhälle som omfattar alla.

Regeringen återkommer till de sakfrågor som behandlas inom ramen för

WSIS i avsnitten 8.4, 15.15.1, 16.1.4.

Inom EU sker det IT-politiska samarbetet främst inom ramen för initi-

ativet e-Europa, ett informationssamhälle för alla. Initiativet är en del av

den strategi som stats- och regeringscheferna inom EU beslutade vid ett

möte i Lissabon 2000. Det mål som då sattes upp var att före 2010 göra

Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskaps-

baserade ekonomin med hållbar tillväxt, ökad sysselsättning och social

sammanhållning. Det fortsatta IT-politiska samarbetet inom EU kommer

att ske med utgångspunkt från kommissionens nyligen föreslagna strategi

i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsätt-

ning. I bilaga 15, Reglering, myndigheter samt EU:s IT-politiska sam-

arbete, finns en översiktlig beskrivning av hur arbetet med samråd och

information mellan regering och riksdag bedrivs i EU-frågor, såsom

EU:s IT-politiska samarbete.

5.3

Utvärderingar av den svenska IT-politiken

Vikten av att insatserna följs upp och utvärderas underströks av Trafik-

utskottet (bet. 1999/2000:TU9) i samband med beslutet om prop.

1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla. I propositionen lades ett

antal mål fast för IT-politiken: dels det övergripande målet om att Sve-

rige som första land skall bli ett informationssamhälle för alla, dels

inriktning av IT-politiken och prioriterade uppgifter. Huvuddelen av

dessa har på regeringens uppdrag utvärderats av Institutet för tillväxt-

politiska studier (ITPS) som lämnade en rapport i november 2003.

Regeringen har även givit Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att

studera utfallet av den IT-politiska inriktningen samt bedöma om det

övergripande målet uppnåtts. Nedan presenteras några av de huvud-

sakliga slutsatserna från dessa utvärderingar. En utförligare sammanfatt-

ning redovisas i bilaga 1. I övrigt återkommer slutsatserna från ITPS i

Prop. 2004/05:175

35

vissa fall i samband med regeringens förslag och bedömningar i denna

proposition.

Det IT-politiska målet

Det övergripande målet som gällt för IT-politiken, att Sverige som första

land skall vara ett informationssamhälle för alla, uttrycker en strävan att

Sverige skall vara en framstående IT-nation, med hög användning och

stor nytta av IT i alla delar av samhället och i alla samhällsgrupper. Upp-

följningar och utvärderingar visar, enligt ITPS, att Sverige har lyckats

relativt bra med att uppnå ett brett deltagande i IT-samhället. En stor och

ökande andel av befolkningen använder IT. Exempelvis har andelen per-

soner som använder Internet ökat från 76 till 82 procent mellan 2000 och

2003. Även bland företag och i offentlig sektor har IT-användningen ökat

avsevärt under samma period. Det råder ingen tvekan om att statliga

insatser, t.ex. i form av infrastrukturinvesteringar och systemet med

lånedator, bidragit till denna snabba utveckling.

Trots att IT-användningen ökar finns det emellertid fortfarande skill-

nader mellan olika grupper. Den största klyftan finns mellan olika åldrar.

Äldre personer använder IT i mindre omfattning än barn, ungdomar och

yrkesaktiva vuxna. Likaså ser vi fortfarande en skillnad mellan personer

med olika utbildningsnivå, inkomst och etniskt ursprung. Det finns en

större andel IT-användare bland personer med högre utbildning, högre

inkomst och med svenskt ursprung, i jämförelse med övriga grupper.

Ålders-, inkomst- och utbildningsklyftorna har minskat något under

perioden. Bland personer med utländsk bakgrund stagnerar dock den

förut ökande IT-användningen och klyftorna riskerar att öka. Skillnaden i

IT-användning mellan män och kvinnor har däremot minskat avsevärt

mellan 2000 och 2003 enligt ITPS utvärdering, för att nu utgöra den

minsta skillnaden. Sammanfattningsvis visar utvärderingarna att den

förda IT-politiken bidragit till en ökning av allas deltagande i informa-

tionssamhället men att de kvarstående skillnaderna mellan olika grupper

innebär att målet ännu inte nåtts fullt ut. Internationella jämförelser av

hur olika länder positionerar sig på IT-området brukar utgå från kriterier

såsom IT-företagens antal och tillväxt, hushållens datorinnehav, Internet-

tillgång och bredbandsaccess samt användningen av IT i offentlig och

privat sektor. Sverige ligger generellt sett bra till i dessa jämförelser men

har förlorat flera tätpositioner jämfört med 2000. Trots att Sverige ligger

bland de främsta IT-nationerna finns det några länder före oss i alla eller

flertalet avseenden när ländernas IT-mognad bedöms på detta sätt.

IT-politikens inriktning

I 2000 års IT-beslut lades en vägledande inriktning för IT-politiken fast.

IT-politiken skulle främja och bidra till ökad måluppfyllelse inom

18 allmänpolitiska mål. Inriktningsmålen har utvärderats av ESV som

undersökt om utvecklingen gått i önskvärd riktning och om statens

insatser bidragit till denna utveckling. Utvärderingen har också uppmärk-

sammat vilka eventuella hinder som finns för en positiv utveckling samt

Prop. 2004/05:175

36

om relevant statistik och annan data tas fram som möjliggör uppföljning

och utvärdering.

IT-politiken skulle främja tillväxt genom ökad konkurrenskraft för

IT-sektorn, genom att skapa nya marknader, fler jobb och ökad produk-

tivitet samt genom en ökning av e-handeln. Enligt ESV:s rapport visar

statistik för export och import av IT-relaterade varor och tjänster samt

IT:s andel av BNP, att den svenska IT-sektorn har en stark internationell

konkurrenskraft som fortsätter att utvecklas i positiv riktning.

Enligt rapporten råder det också relativt stor enighet om att den ökade

IT-användningen bidragit till ökad arbetsproduktivitet i företag och

offentlig sektor, vilket i sin tur bidrar till ökad tillväxt (för en utförligare

beskrivning av IT:s effekter på tillväxten se bilaga 16). Ökad e-handel

har inte varit den motor för tillväxt som allmänt förväntades. Visserligen

har hushållens, offentliga sektorns och näringslivets e-handel ökat avse-

värt, men inte i den omfattning som förutsågs. Bara ungefär en tiondel av

de statliga myndigheterna har infört någon form av e-handel, t.ex. upp-

handling med elektroniska hjälpmedel. Bland kommunerna är denna

andel ca 30 procent. Offentliga sektorn har således inte en särskilt fram-

trädande roll som föregångare inom e-handel enligt ESV:s rapport.

När det gäller e-handel mellan företag samt hushållens e-handel, har

användningen av Internet för kommersiella syften ökat snabbt under de

senaste åren. Exempelvis har andelen personer i åldersgruppen 16–74 år

som sköter sina bankaffärer via Internet ökat från 10 till ca 40 procent

mellan 2000 och 2004. Andelen av hushållen som någon gång handlar

varor över Internet har ökat från 12 till 23 procent mellan 2000 och 2003.

Vidare var IT-politikens inriktning att sysselsättningen skulle främjas

genom IT-utbildning av god kvalitet på alla nivåer, som ökar anställbar-

heten. IT-relaterade utbildningar finns på alla nivåer inom utbildnings-

väsendet, såväl inom grundskola, gymnasieskola, högskola som i övrig

vuxenutbildning i privat och offentlig regi. Även på högskolenivå ut-

vecklas IT-användningen successivt även om satsningarna varierar stort

mellan olika högskolor. Högskoleverkets undersökningar visar dock att

en stor andel av de nyutexaminerade lärarna anser att de inte fått till-

räcklig kunskap om hur IT kan användas i undervisningen. IT-kompetens

krävs numera inom flertalet yrkesområden och sektorer och kan bidra till

ökad attraktivitet på arbetsmarknaden. För vissa av de arbetssökande kan

bristande IT-kompetens vara en orsak till arbetslöshet, som således kan

avhjälpas med utbildningsinsatser för denna grupp (en utförligare

beskrivning av IT-användning och IT-utbildning lämnas i bilaga 17).

Den regionala utvecklingen skulle främjas genom en bra IT-infra-

struktur som skapar förutsättningar för tillväxt i hela landet. ESV menar

att Sverige har kommit långt i arbetet med en väl fungerande IT-infra-

struktur som täcker hela landet. De statliga insatserna har bidragit till en

god grund för företagande i glesbygd såväl som i andra regioner.

Demokrati och rättvisa skulle främjas genom användning av IT för att

öka allas möjligheter till information och delaktighet i politiska besluts-

processer, ett aktivt medborgarskap och ökade möjligheter att använda

yttrandefriheten. Möjligheterna att använda IT i demokratiska processer

undersöks för närvarande i olika försöksverksamheter och lokala initia-

tiv. Det finns enligt ESV:s rapport många exempel som visar hur IT

används av medborgare och beslutsfattare för att finna och sprida infor-

Prop. 2004/05:175

37

mation och för att föra en dialog och därmed främja den representativa

demokratin och ett brett medborgerligt deltagande.

6

Mål

6.1 Målstruktur

Regeringens bedömning: Politiken för informationssamhället bör väg-

ledas av ett övergripande mål med tre delmål. Delmålen bör ersätta den

IT-politiska inriktning och de tre prioriterade uppgifter som riksdagen

tidigare beslutat.

Skälen för regeringen bedömning: Som framgår av avsnitt 5 beslu-

tade riksdagen 2000 dels det övergripande målet att Sverige som första

land skulle bli ett informationssamhälle för alla, dels IT-politikens inrikt-

ning inom olika politikområden (18 inriktningsmål).

Riksdagen fattade vidare beslut om tre prioriterade uppgifter för staten,

nämligen

– att öka tilliten till IT,

– att öka kompetensen att använda IT samt

– att öka tillgängligheten till informationssamhällets tjänster.

Regeringens förslag i denna proposition till mål och delmål ligger i sak

ganska nära nu gällande mål, IT-politikens inriktning och prioriterade

uppgifter. Däremot föreslås en väsentlig förenkling av målstrukturen för

att underlätta uppföljningen.

Politiken för informationssamhället, IT-samhället, bör även fortsätt-

ningsvis vägledas av ett övergripande mål. De 18 inriktningsmålen före-

slås däremot ersättas av delmål 1–3 (om kvalitet, tillväxt samt tillgäng-

lighet och säkerhet) på det sätt som närmare beskrivs i nedanstående

avsnitt.

De prioriterade uppgifterna föreslås nu förändras på följande sätt:

– Tillgängligheten ersätts av delmål 3, Tillgänglighet och säkerhet och

avser framför allt IT-infrastrukturen.

– Tilliten motsvaras i det nya förslaget delvis av delmål 3, delvis av

begreppet ”förtroende”. Därmed avses behovet av användarnas förtro-

ende dels för att teknik och system fungerar, dels för att innehållet inte

hotar integriteten eller är skadligt för barn.

– Kompetensen ingår i det nya förslaget som ett av medlen för del-

mål 2, Tillväxt, bl.a. innebärande att särskilt småföretagare bör få hjälp

med att öka sin IT-kompetens för att därmed kunna utnyttja IT på ett till-

växtskapande sätt.

Delmål 1 Kvalitet och delmål 2 Hållbar tillväxt avser effekterna av IT i

samhället, medan delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet gäller viktiga red-

skap i politiken för informationssamhället.

Utöver de mål som riksdagen föreslås lägga fast redovisas regeringens

avsikt att prioritera insatserna för att skapa ett bättre förtroende för IT

och att utveckla formerna för samordning och uppföljning av politiken.

Prop. 2004/05:175

38

6.2

Målet för politiken för informationssamhället

Regeringens förslag: Sverige skall vara ett hållbart informationssam-

hälle för alla.

ITPS rapport En lärande IT-politik för tillväxt och välfärd:

Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) föreslår att ”Ett informa-

tionssamhälle för alla” även i fortsättningen bör vara ledstjärnan för

svensk IT-politik. ITPS kritiserar den tidigare målformuleringen om ett

informationssamhälle för alla ”före alla andra länder” med att den ger

intryck av en reaktiv politik – om Sverige ligger först är allting bra och

man kan utan förändringar fortsätta på den väg man valt.

Remissinstanserna: Statskontoret, Konsumentverket, Handikappom-

budsmannen, Nätuniversitetet och Invest in Sweden Agency (ISA) in-

stämmer i ITPS förslag beträffande IT-politiska mål. Handikapps-

ombudsmannen och Hjälpmedelsinstitutet pekar på att det är viktig att

göra informationssamhället tillgängligt för människor med funktionsned-

sättningar. Pensionärernas riksorganisation betonar betydelsen av att

målet för IT-politiken omfattar alla och att det måste visa sig i verklig-

heten för de äldre. Umeå universitet anser, när det gäller mätbara mål, att

på ett så föränderligt område som IT-användningen kan det vara

tillräckligt att IT-politiken bara pekar ut färdriktningen. Kungliga Veten-

skapsakademin instämmer i ITPS kritik av det IT-politiska målet särskilt

när det gäller ”Sverige som första land” och anser att nyttan med att vara

ett föregångsland måste diskuteras mer i detalj än hittills. Blekinge

Tekniska Högskola pekar på att perspektivet på IT bör vidgas då det inte

enbart är ett verktyg för att realisera politiska mål, utan i högre grad en

samhällsförändrande kraft. Föreningen Svenskt Näringsliv menar att

regeringens IT-politiska vision om ett informationssamhälle för alla har

ett brett stöd också i näringslivet och betonar att det är samhällets

samlade IT-användning som utgör den främsta förutsättningen för en

stark ekonomisk tillväxt samt anför att främjande av IT-användningen är

en gemensam angelägenhet. IT-Företagen betonar att politiken än mer

tydligt skall sätta nyttan i centrum.

Skälen för regeringens förslag: Målet bör även i fortsättningen vara

att skapa ett informationssamhälle som inkluderar alla. Redan i den förra

IT-propositionen (prop. 1999/2000:86) konstaterades att informations-

tekniken (IT) snart finns representerad överallt i samhället; utöver IT

innefattas i informationssamhället (IT-samhället) också de människor

och organisationer som bygger, driver och utnyttjar systemen samt de

rättsliga och ekonomiska villkor som reglerar dem. Utvecklingen av

informationssamhället förutsätter att ytterligare digitalisering sker jäm-

sides med utvecklingen av de delar av informationssamhället som inte är

rent tekniska. Kravet på en balanserad utveckling framgår av att

begreppet hållbar läggs till. Begreppet definieras närmare i avsnitten 6.4

och 14.

Det gäller att göra informationssamhället tillgängligt för alla, kvinnor

och män, unga och gamla, människor med eller utan funktionshinder,

företag och myndigheter i tätort och glesbygd i alla delar av vårt land, på

rimliga villkor. Detta informationssamhälle skall kvinnor och män kunna

Prop. 2004/05:175

39

delta i och bidra till på samma villkor och det skall råda en balans mellan

könen.

Politiken hittills har till stora delar präglats av satsningar inom den

tekniska infrastrukturen, vilka är en förutsättning för informationssam-

hällets fortsatta digitalisering. Detsamma gäller främjande av konkurrens

samt effektivt utnyttjande av radiofrekvenser. Tillgängligheten för alla

ställs på sin spets när det gäller funktionshindrade och andra särskilda

grupper som riskerar att utestängas från informationssamhället. Det är

viktigt att informationssamhället blir inkluderande, inte exkluderande.

Särskilda åtgärder aviseras i denna proposition för att uppnå detta. Sam-

tidigt som IT-användning alltmer blir något naturligt för de flesta

människor är det också angeläget att framhålla att detta verktyg inte helt

kan ersätta de traditionella kommunikationsformerna, t.ex. för människor

som av olika skäl inte kan eller vill använda tekniken.

Användning av IT av alla förutsätter att alla kan ha tillräckligt förtro-

ende för att IT och Internet fungerar och går att lita på. Förtroende för IT

beror dels på den tekniska tillförlitligheten och tillgängligheten, dels på

ett mer svårdefinierat subjektivt förtroende. Arbetet med administrativ

och teknisk informationssäkerhet fortsätter och har utvecklats väsentligt

sedan föregående IT-proposition. Användarnas brist på förtroende för IT

har dock i en annan bemärkelse blivit ett allt större problem som för-

tjänar ökad uppmärksamhet. Det bristande förtroendet kan gälla föräldrar

som oroar sig för vad barnen möter på nätet eller konsumenter som är

oroliga för att råka ut för brottslighet och kränkande behandling som

möjliggörs genom Internet. Att iaktta försiktighet är uttryck för en sund

inställning till tekniken. Det finns ett behov av att minska riskerna med

att använda IT.

IT ger möjligheter att öka livskvaliteten och bidra till tillväxten.

Särskilda delmål föreslås med denna innebörd (se avsnitt 6.3–6.4).

Det föreslagna målet för politiken för informationssamhället ligger väl

i linje med arbetet inom EU där en ny strategi för informationssamhället

för 2006–2010 är under utarbetande. Kommissionens initiativ i2010 har

nyckelorden informationsområde, innovation och investeringar samt ett

europeiskt informationssamhälle där alla kan delta. Kommissionens för-

slag är att med olika medel främja en öppen och konkurrenskraftig inre

marknad för informationssamhället och för media, stärka innovation och

investeringar i IT-forskning för att främja tillväxt och fler och bättre

arbetstillfällen samt att främja ett europeiskt informationssamhälle där

alla kan delta, som främjar tillväxt och sysselsättning på ett sätt som

överensstämmer med hållbar utveckling och som prioriterar bättre

offentliga tjänster och livskvalitet.

För att ett land skall kunna hävda sig internationellt krävs en fram-

skjuten position på IT-området. I den tidigare målformuleringen (prop.

1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) angavs att

Sverige som första land skulle bli ett informationssamhälle för alla. Den

del av målformuleringen som avser Sverige som första land har kriti-

serats av ITPS, som pekar på att det inte framgår om det är ett

fortvarighetstillstånd som avses och vad det innebär mer exakt. Sverige

har i många undersökningar legat i topp eller bland de främsta inom olika

områden. Huruvida målet uppfyllts eller inte, har enligt ITPS varit svårt

att avgöra. Regeringen anser att det alltjämt är av stor vikt att Sverige

Prop. 2004/05:175

40

internationellt sett ligger i framkant och har en framskjuten position på

IT-området. Formuleringen om att Sverige skall vara första landet bör

dock utgå av de skäl som anges i kritiken från ITPS.

Ekonomistyrningsverket har i sin rapport Diskussion kring målen för

regeringens IT-politik (dnr N2004/5931/ITFoU) pekat på att även infor-

mationsbegreppet är odefinierat vilket medför svårigheter med uppfölj-

ning. Karaktären på målet bör dock vara styrande för hur uppföljnings-

bart det behöver vara. Uppföljningsbara mål som är tidsatta och mätbara

är ofta kopplade till en viss verksamhet med särskilt avsatta resurser. Ett

mål för ett helt område kan tjäna som ledstjärna för arbetet, men det är

inom respektive område som den faktiska uppföljningen bör ske.

6.3

Delmål 1 Kvalitet

Regeringens förslag: IT skall bidra till förbättrad livskvalitet och till att

förbättra och förenkla vardagen för människor och företag (delmål 1).

Det föreslagna målet skall tillsammans med delmål 2 och 3 ersätta den

IT-politiska inriktning samt de prioriterade uppgifter som riksdagen

beslutade 2000.

ITPS rapport: ITPS rekommenderar att IT-politiken är användar-

inriktad. I rapporten föreslås att visionerna kring den elektroniskt sam-

manhållna nätverksförvaltningen och 24-timmarsmyndigheten utvecklas

och preciseras. Vad gäller vårdpolitiken föreslår ITPS att aktörerna i

första hand tar tag i att utveckla ett för alla vårdgivare gemensamt infor-

mationsstöd runt patienten, tillgängligt var patienten än befinner sig i

vårdkedjan. Vad gäller skolan anser ITPS att alla elever skall garanteras

så lika möjligheter som möjligt att under sin skolgång grundlägga en god

kunskap om IT:s användning. Vidare anser ITPS att kopplingarna mellan

IT, kultur och utbildning förstärks. Enligt ITPS måste IT-användningen i

företag och myndigheter gå hand i hand med organisatorisk och institu-

tionell förnyelse. ITPS framhåller vikten av hur de 95 procent av ekono-

min som tillhör den IT-användande sektorn förmår att ta till sig, använda

och utveckla tekniken som ett verktyg för att nå sina verksamhetsmål.

Remissinstanserna: Statskontoret framför att visionen (om offentliga

e-tjänster) måste formuleras i uppföljningsbara mål, t.ex. genom att tid-

sätta dem. Riksförsäkringsverket anser att utvecklingen av 24-timmars-

myndigheten främst rör begrepp som bättre tillgänglighet och service,

men arbetet påverkar all IT-relaterad verksamhet, myndighetens organi-

sation och arbetssätt. Handikappombudsmannen anser att rapporten tar

upp viktiga aspekter men har glömt att ”alla” utgörs av enskilda

människor med mycket olika behov. Människor med funktionsned-

sättningar är viktiga i förverkligandet av ett informationssamhälle för

alla. Kungliga Tekniska högskolan (KTH) anser att IT-användning

kommer att ge en betydande kvalitets- och serviceförbättring under de

kommande åren. KTH instämmer med rapporten att en av de viktigaste

faktorerna är hur IT absorberas av näringslivet i stort. Skolverket anser att

IT och pedagogik är nyckelfrågor för fortsatta statliga engagemang.

Myndigheten för skolutveckling anser att överlämnandet av ansvaret för

IT-utvecklingen i skolan till kommunen kräver fortsatta nationella

Prop. 2004/05:175

41

satsningar i annan form och inte i den finansiella storlek som tidigare.

Föreningen Svenskt Näringsliv framhåller att betydelsen av elektronisk

tjänsteutveckling i offentlig sektor är stor. Svenska Kommunförbundet

och Landstingsförbundet anser att IT-politik i första hand bör stödja

pågående verksamheter och projekt och initiering av nya projekt skall ses

som komplement till pågående aktiviteter baserat på verksamheternas

behov. Förbunden påpekar vidare att stora delar av offentligt IT-an-

vändande i Sverige sker på regional och lokal nivå. Diskussioner kring

IT-politiken bör därför enligt förbunden utgå från den offentliga sektorns

behov snarare än från ett snävt statligt perspektiv. Ett användarperspektiv

bör konsekvent genomsyra IT-politiken. Vad gäller vården vill Social-

styrelsen framhålla det positiva pågående samarbetet mellan styrelsen,

Carelink, Svenska kommun- och landstingsförbunden och andra aktörer.

Landsorganisationen i Sverige (LO) delar utredningens uppfattning att

IT-politiken behöver bli mer användar- och behovsstyrd. LO delar

rapportens uppfattning att IT i grunden kommer att förändra förutsätt-

ningen för såväl privat som offentlig verksamhet.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen (prop.

1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) har anknytning

till det här föreslagna delmål 1 Kvalitet i följande avseenden:

att främja demokrati och rättvisa genom att

– öka allas möjlighet till information om offentlig verksamhet och del-

aktighet i politiska beslutsprocesser, både i Sverige och i övrigt inom EU

genom användningen av IT,

– bidra till ett aktivare medborgarskap genom att IT skapar nya möj-

ligheter att använda yttrandefriheten,

– tillvarata IT:s möjligheter att bevara och utveckla kultur, kulturarv

och språk i Sverige,

– inte otillbörligt kränka människors integritet när IT används.

att främja livskvalitet genom att

– öka individernas välfärd genom användningen av IT i vardags- och

arbetslivet,

– höja utsatta gruppers livskvalitet genom användningen av IT.

att främja jämställdhet och mångfald genom att

– öka alla människors förutsättningar att utnyttja informationstekni-

kens möjligheter oberoende av kön, ålder, etnisk bakgrund och eventu-

ella funktionshinder.

Utfallet av den IT-politiska inriktningen har utvärderats av Ekonomi-

styrningsverket (ESV) (se bilaga 1), som fann att utvecklingen har gått

enligt inriktningen, bortsett från mångfaldsmålet, eftersom skillnaden i

användning mellan grupper med olika etnisk bakgrund tycks ha ökat

under perioden. Vidare förefaller enligt ESV inte heller jämställd-

hetsmålet ha förverkligats när det gäller sammansättningen av IT-

specialisterna som skulle motsvara befolkningen med avseende på i

första hand kön.

Prop. 2004/05:175

42

Sammanfattning

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen föreslås ersättas

delvis med det mer allmänt formulerade delmålet att IT skall bidra till

förbättrad livskvalitet och syfta till att förbättra och förenkla människors

vardag (delmål 1). Delmålet konkretiseras i åtgärder på respektive om-

råde. På detta sätt underlättas uppföljningen.

Det föreslagna kvalitetsmålet fokuserar IT:s värde i vardagslivet. IT:s

betydelse för människornas och företagens vardag blir alltmer påtaglig.

IT, både med hjälp av privata och offentliga e-tjänster, bidrar nu väsent-

ligt till kvalitet, nytta och nöje i de flesta människors privat- och yrkesliv

och är ett naturligt inslag i flertalet företag. De handlingsmedel reger-

ingen förfogar över är framförallt att stimulera och underlätta utveckling

och införande av IT i de offentliga verksamheterna samt i offentliga

tjänster, riktade såväl mot enskilda människor som mot företag. Kvalitet

innebär också att vissa grupper, t.ex. funktionshindrade och äldre, skall

ha möjligheter att utnyttja IT (avsnitt 15.2), samt att man har förtroende

t.ex. för att barn skyddas mot skadligt innehåll (avsnitt 15.21). När det

gäller de privata tjänsterna handlar regeringens insatser framförallt om

att, där det behövs, undanröja hinder och skapa allmänna förutsättningar

för utvecklingen i form av infrastruktur (se bl.a. delmål 3 nedan).

Exempel på IT:s betydelse för vardagen

Genom det föreslagna målet framhålls IT:s betydelse för alla verksam-

hetsområden, eftersom regeringens och riksdagens beslut i allmänhet

syftar till förbättringar och förenklingar i människors och företags var-

dag.

Regeringens mål för de offentliga e-tjänsterna sammanfattas i be-

greppet 24-timmarsmyndigheten och innebär att tillgången till service

skall vara oberoende av tid och plats, medborgarnas och företagens kon-

takter med myndigheterna skall göras enklare och kvaliteten i servicen

skall förbättras. Utvecklingstakten har det senaste året emellertid varit

låg. En av de främsta orsakerna till detta är att den fortsatta utvecklingen

är mer komplex än tidigare och ställer vidare krav på e-tjänsternas bak-

omliggande strukturer. Det finns därför anledning att analysera lämpliga

åtgärder, exempelvis möjligheten att formulera mätbara och tidsatta mål

för den fortsatta utvecklingen.

För att uppnå en effektiv användning av informationstekniken är det

viktigt att medborgare och företag upplever nyttan av de förändringar

som förvaltningen genomgår. Detta förutsätter en dialog mellan brukarna

av förvaltningens tjänster och myndigheterna, bl.a. för att garantera att

tjänsterna utformats på ett kvalitativt riktigt sätt. Eftersom elektroniska

offentliga tjänster hänger samman med respektive verksamheter, kommer

urvalet och utformningen av dessa tjänster att ske av de verksamhets-

ansvariga i stat, kommun och landsting. ITPS har i sin rapport uppehållit

sig bl.a. vid e-tjänster inom vårdsektorn som exempel på IT:s möjligheter

att förbättra människors vardag och livskvalitet. Regeringen vill att detta

område skall prioriteras. Ett projekt om nationell patientöversikt skapa-

des våren 2004 för att utveckla en nationellt tillgänglig IT-baserad

Prop. 2004/05:175

43

söktjänst som sammanställer de mest vitala uppgifterna ur de lokalt

lagrade journaldatabaserna (se avsnitt 10.2.2).

IT-användningen är så grundläggande för samhällslivet att man bör

uppmärksamma och åtgärda könsskillnader i användningen av IT och

tillgången till utrustning, även om dessa skillnader tycks minska och nu

är betydligt mindre än skillnader som beror på ålder, utbildning, etniskt

ursprung och inkomst. I skriften Förslag till strategi för att minska de

digitala klyftorna (Justitiedepartementets arbetsgrupp för IT och demo-

krati, 2002) påpekas att även i hushåll med tillgång till Internet kan

kvinnor ha begränsad tillgång till datorn för att andra familjemedlemmar

använder den och för att kvinnorna tar hand om hemmet i större utsträck-

ning än männen.

Särskilda åtgärder bör vidtas för att öka delaktigheten för personer med

funktionshinder (se avsnitt 15.2.1).

I och med IT:s ökade användning har vidare ett annat viktigt hand-

lingsmedel, nämligen konsumentskyddet, blivit en allt viktigare statlig

och kommunal aktivitet (se avsnitt 13).

För att underlätta användandet av elektroniska tjänster som kräver

säker identifiering pågår en marknadsdriven utveckling av e-legitima-

tioner (se avsnitt 15.8) som givetvis är användbara både vid privata och

offentliga e-tjänster.

Pågående arbete i övrigt

Insatser som stöder delmål 1 pågår inom flertalet departementsområden.

Inom Justitiedepartementets område pågår flera utredningar om ökade

möjligheter till elektronisk ingivning i stället för inlämning av pappers-

dokument till myndigheter. Bättre datorstöd för domstolar, åklagare,

polis samt bättre metoder att informera medborgarna utreds. Dessutom

pågår överväganden om försök med elektronisk röstning samt över-

väganden om hur den offentliga sektorn – statliga myndigheter, landsting

och kommuner – kan använda IT interaktivt för att fördjupa och bredda

den demokratiska dialogen.

I storstadspolitiken spelar IT en viktig roll i projekt av olika slag.

Inom Socialdepartementets område redovisas ökade möjligheter för

e-tjänster inom sjuk- och hälsovårdens område, t.ex. för att underlätta

hanteringen av elektroniska recept. Ett intensivt arbete pågår för en natio-

nellt samordnad sjukvårdsrådgivning. Vid Försäkringskassan erbjuds allt

fler tjänster via Internet för att öka tillgängligheten och förkorta hand-

läggningstiderna. För den fortsatta utvecklingen av vård och omsorg för

äldre bedöms äldres tillgång till IT-baserad information vara en nyckel-

fråga. Det internationella nätverket Design för Alla bildades under 2002

och har till uppgift att främja tillgänglighet till nätet. Vidare redovisas

den stora betydelse som IT har för den nationella folkhälsan.

Inom Utbildnings- och kulturdepartementets område kan påpekas den

stora betydelse som IT har för skolan och kulturlivet, t.ex. för möjlighe-

terna att tillgängliggöra kulturarvet, där ett omfattande arbete pågår.

Arbetet att skydda barn från skadligt innehåll på nätet sker i ett nystartat

projekt vid Medierådet och Myndigheten för skolutveckling.

För konsumentpolitiken (som ligger inom Jordbruksdepartementets

ansvarsområde) pågår nu intensiva insatser för att stärka konsument-

Prop. 2004/05:175

44

skyddet på Internet. I övrigt ges många exempel på intressanta IT-

tillämpningar vid Jordbruksverket och Fiskeriverket.

Inom Näringsdepartementets område redovisas några exempel på den

stora betydelse som IT har inom arbetslivet och vikten av att bevaka IT:s

effekter på arbetsmiljön. IT har stor betydelse för samspelet mellan

Arbetsförmedlingen och aktörerna på arbetsmarknaden. Ny teknik inom

transportsystemet bedöms i första hand bidra till att förbättra trafik-

säkerheten.

6.4

Delmål 2 Hållbar tillväxt

Regeringens förslag: IT skall användas för att främja hållbar tillväxt

(delmål 2).

Det föreslagna målet skall tillsammans med delmål 1 och 3 ersätta den

IT-politiska inriktning samt de prioriterade uppgifter som riksdagen

beslutade 2000.

ITPS rapport: ITPS anser att om vi inte använder den rationali-

serings- och förnyelsepotential som finns i IT kommer det att bli svårt att

försvara den nuvarande levnadsstandarden. De statliga myndigheterna

skall bli förebilder för hur ”färre kan göra mer och bättre för fler”, dvs.

en högre produktivitet. Ett användarperspektiv bör konsekvent genom-

syra IT-politiken. Den framtida IT-politiken bör utgå från att det är helt

avgörande för den IT-relaterade tillväxten och för IT-branschens framtid

hur de 95 procent av ekonomin som tillhör den IT-användande sektorn

förmår att ta till sig, använda och utveckla tekniken som ett verktyg för

att nå sina verksamhetsmål. ITPS menar att framtida program bör priori-

tera IT-användning inom sådana företag som bedöms ha goda möjlig-

heter att påverka andra företag till en god IT-användning. Den offentliga

sektorn bör söka vägar för hur man skall samarbeta med, stärka och

etablera ett ömsesidigt lärande med den privata sektorn kring IT-stödd

verksamhetsutveckling samt utvecklingen av e-handel och elektroniska

tjänster.

Remissinstanserna: Kungliga Tekniska högskolan instämmer i att en

av de viktigaste faktorerna är hur IT absorberas av näringslivet i stort och

att ett neutralt, användarorienterat perspektiv på statliga insatser stärker

näringslivets konkurrenskraft. Högskolan pekar på målkonflikter mellan

effektiv IT-användning och exempelvis decentralisering, flexibilitet,

upphovsrätt och personlig integritet. Lantmäteriverket stödjer de formu-

lerade rekommendationerna och understryker vikten av att användarper-

spektivet skall utgöra en viktig utgångspunkt. Post- och telestyrelsen an-

ser att sambandet mellan e-handel och ekonomisk tillväxt bör analyseras.

Verket för innovationssystem (Vinnova) instämmer i ITPS krav på en ny

IT-politik men saknar skarpa formuleringar om tillväxt. Verket anser att

det är väsentligt att IT-politiken och näringspolitiken samordnas. Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet instämmer i att ett användar-

perspektiv konsekvent bör genomsyra IT-politiken. Den offentliga sek-

torn bör söka vägar för hur man skall samarbeta med, stärka och etablera

ett ömsesidigt lärande med den privata sektorn. Föreningen Svenskt

Näringsliv anser att ett större IT- och näringspolitiskt fokus måste riktas

Prop. 2004/05:175

45

mot små och medelstora företags villkor och dessa företags förutsätt-

ningar att använda IT. Det är allvarligt att väldigt många små företag inte

tror att IT kan bidra till att stärka deras konkurrenskraft. Landsorgani-

sationen i Sverige (LO) menar att IT, i likhet med andra tekniker,

kommer att bidra till en strukturomvandling som ställer stora krav på

arbetsmarknadspolitisk beredskap. LO anser att IT långsiktigt bidrar till

ett ökande behov av nya arbetstillfällen i samhället, snarare än att tekni-

ken löser en kortsiktig arbetskraftbrist. Näringspolitiskt spelar tillämp-

ningen av IT mycket större roll än IT-branschens verksamhet i sig.

IT-Företagen skriver att om den svenska IT-branschen skall ges en chans

att förbli en tillväxtbringande aktör måste de svenska IT-företagen

fortsätta att satsa på forskning och utveckling. Utan en levande

IT-bransch minskar enligt organisationen förutsättningarna att positivt

utveckla kunskapssamhället. Eftersom den svenska IT-branschen är en

högkvalitativ näring kommer Sverige enligt IT-Företagen endast att

kunna bibehålla sin position om vi förmår att nyttja resurserna hos en

stor, diversifierad och talangfull arbetsmarknad. Vidare menar organisa-

tionen att den svenska offentliga och privata sektorn måste bli mer

krävande som kunder. World Internet Institute beskriver två problem-

områden för att skapa tillväxt inom svensk IT-baserad tjänsteutveckling:

Dels saknas en tillräckligt stor hemmamarknad, dels saknas en aktiv

stimulans för att öka IT-användningen. Stockholms handelskammare

skriver att IT sannolikt ökar produktiviteten. Tillväxtpotentialen är dock

beroende av att förvaltningen går i takt med näringslivet i anpassningen

till den nya teknikens möjligheter. Stockholms handelskammare delar

uppfattningen att industrinära forskning behövs på området. De

forskningsinstitut som finns i dag bör utvecklas och styras mot närings-

livsnära forskning.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen (prop.

1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) har anknytning

till det här föreslagna delmål 2 Hållbar tillväxt i följande avseenden:

att främja tillväxt genom att

– öka den svenska IT-sektorns internationella konkurrenskraft,

– bidra till nya marknader, fler jobb och ökad produktivitet i hela sam-

hället genom användningen av IT,

– öka den elektroniska handeln.

att främja sysselsättning genom att

– öka anställbarheten genom att ge IT-utbildning med hög kvalitet på

alla nivåer.

att främja regional utveckling genom att

– bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en

bra IT-infrastruktur.

att främja jämställdhet och mångfald genom att

– bidra till att sammansättningen av IT-specialister motsvarar befolk-

ningen med avseende på kön och etnisk bakgrund.

att främja en effektiv offentlig förvaltning genom att

Prop. 2004/05:175

46

– låta den offentliga förvaltningen bli en föregångare i användningen

av IT.

att främja ett hållbart samhälle genom att

– använda IT för att främja en ekologiskt hållbar utveckling,

– bidra till att minska transporters miljö- och hälsopåverkan genom

användning av IT,

– inordna IT-utrustningen i ett hållbart kretslopp.

Utfallet av den IT-politiska inriktningen har utvärderats av Ekonomi-

styrningsverket (ESV) (se bilaga 1), som fann att utvecklingen har gått

enligt denna inriktning bortsett, framförallt, från att statens deltagande i

upphandling med elektroniska hjälpmedel fortfarande är mycket dåligt

utvecklat.

Sammanfattning

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen föreslås ersättas

delvis med det mer allmänt formulerade delmålet att IT skall användas

för att främja hållbar tillväxt (delmål 2). Delmålet konkretiseras i åtgär-

der på respektive område. På detta sätt underlättas uppföljningen.

Det föreslagna målet om hållbar tillväxt avser framförallt IT:s möjlig-

heter till effektivare produktionsmetoder och nya, tillväxtfrämjande

arbetssätt inom såväl privat som offentlig verksamhet. Den offentliga

sektorn stimulerar tillväxten genom elektroniska tjänster som syftar till

att förenkla företagens kontakter med myndigheterna. Åtgärder för att

öka småföretagens IT-kompetens och förtroende för IT samt ökad jäm-

ställdhet i IT-branschen är andra exempel på tillväxtfrämjande insatser.

IT:s tillväxteffekter stimuleras i sin tur genom en framsynt forsknings-

och utvecklingspolitik.

Begreppet hållbar preciseras närmare nedan samt i avsnitt 14.

IT som tillväxtfaktor

IT är i dag, vid sidan om enskilda kvinnors och mäns engagemang, den i

särklass viktigaste faktorn för att åstadkomma produktivitetsutveckling

och tillväxt, både i den offentliga och privata sektorn genom IT:s ratio-

naliseringseffekter och genom de nya produkter och marknader som ut-

vecklas. IT:s betydelse för innovation och tillväxt är ett genomgående

tema i den innovationsstrategi, Innovativa Sverige – en strategi för till-

växt genom förnyelse (Ds 2004:36), som utbildnings- och näringsminist-

rarna presenterade sommaren 2004. I strategin pekas på att verksamhet

baserad på ny teknik och ny kunskap har stor betydelse för att skapa fler

arbetstillfällen och ökat förädlingsvärde. I strategin framhålls också att

IT är en viktig förändringskraft som bör utnyttjas i strategiska och sam-

lade satsningar inom till exempel vård, omsorg och offentlig förvaltning.

Regeringen har tagit initiativ till överläggningar med sex branscher

som är viktiga för sysselsättning och tillväxt i Sverige. Vid överlägg-

ningarna med representanter för företag och fackliga organisationer inom

IT- och telekomindustrin i april 2005 underströks betydelsen av att prio-

ritera och fokusera på de områden Sverige kan vara bäst inom. Mötet var

enigt i att Sverige måste utveckla och befästa sin ledande position inom

Prop. 2004/05:175

47

IT- och telekomområdet. Bilden av Sverige som ett framgångsrikt IT-

och innovationsland måste dessutom spridas så att Sverige ses som ett

attraktivt land för samarbeten och investeringar.

Behovet är nu i allt större utsträckning att organisationsformer måste

förändras och nya samverkansformer skapas eftersom IT t.ex. kan ge

intäkter och vinster på andra ställen än dem som får bära kostnaderna.

Vidare måste nya kunskaper utvecklas och den tekniska kunskapen ökas

hos dem som arbetar i verksamheterna. En viktig uppgift för offentlig

sektor är att genom utbildning, utveckling och forskning förstärka

beställar- och upphandlarkompetenserna. Allt detta är förutsättningar för

att investeringar i IT skall ge resultat.

Regeringen underströk i den forskningspolitiska propositionen Forsk-

ning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) forskningens betydelse för en

hållbar utveckling. I propositionen aviserades kraftiga förstärkningar till

bl.a. teknikvetenskaplig forskning på både Vetenskapsrådet och Vinnova.

Regeringen nämnde bl.a. forskning inom IT inom ramen för denna sats-

ning. En stark teknisk forskning är viktig för landets kompetensförsörj-

ning och för utveckling av nya kommersialiserbara idéer och högtek-

nologiska produkter (se avsnitt 15.5).

Elektronisk handel förutsätter en fungerande hård och mjuk infra-

struktur, konsumenternas och företagens förtroende för Internet, integri-

tetsskydd, informationssäkerhet, säkra transaktioner och kunskaper (se

avsnitt 13.2.1 angående e-handel ur ett konsumentperspektiv). Det är

marknadens roll att operativt utveckla elektronisk handel. Statens roll är

att vara en kunnig beställare, kravställare och användare. Staten skall

verka för att det finns goda infrastrukturella förutsättningar för elektro-

nisk handel och att motverka hinder för den fortsatta utvecklingen.

Statens roll är också att vara pådrivande, så att tillväxtpotentialen i

e-handeln utnyttjas fullt ut (se avsnitt 15.9 angående e-handel och

offentlig upphandling i offentlig sektor). Regeringen har tidigare genom-

fört insatser för ökad IT-kunskap i små och medelstora företag. En av

slutsatserna i den utvärdering som gjorts av Nutek är att små och medel-

stora företag är en nyckelgrupp för utveckling av e-handel och därmed

för tillväxtmålet. Undersökningar visar att småföretagare ofta har låg

kunskap om hur IT kan användas i deras verksamheter (se avsnitt 15.10

angående e-handel i små och medelstora företag). I regeringens över-

läggningar med företrädare för IT-branschen under våren 2005, under-

ströks också den offentliga sektorns betydelse för små och nya företag.

Kompetensutveckling är en generell metod att gynna förnyelse och

effektivisering av de små och medelstora företagen. Därför behövs stat-

ligt stöd till kompetenshöjande åtgärder.

Begreppet förtroendet för IT förknippas i allt högre grad med enskildas

och företags, särskilt småföretags, förtroende för IT och Internet. En brist

i förtroendet är ett hinder för tillväxten. Bristande förtroende hos före-

tagare kan bero på oro för att affärshemligheter röjs eller annan oro kring

den personliga integriteten, exempelvis att man lämnar elektroniska spår

och risk för dataintrång. Det kan också vara fråga om oförmåga att

hantera det stora informationsflödet på Internet liksom misstro till IT

som beror på bristande IT-kompetens. IT-kompetens är därför en

nyckelfaktor för att förbättra utnyttjandet av IT särskilt i småföretag.

Prop. 2004/05:175

48

En grundläggande förutsättning är också en underliggande väl funge-

rande infrastruktur med en hög informationssäkerhet (se avsnitt 15.14).

IT som tillväxtkraft handlar om dess användning i alla delar av sam-

hället och näringslivet. Det finns en manlig dominans inom IT-branschen

och detta problem tycks inte ha minskat de senaste åren. Ett tecken på att

problemen är djupgående och långsiktiga är den manliga dominansen

även i de kvalificerade IT-utbildningarna. En förutsättning för att detta

skall rättas till är att de arbetssökande upplever branschen som en bra

arbetsplats, för såväl kvinnor som män (se avsnitt 15.7).

Hållbar tillväxt som målformulering uttrycker en kombination av håll-

bar utveckling och ekonomisk tillväxt. Hållbar utveckling är ett över-

gripande mål för regeringens samlade politik. Den framtida IT-politiken

bör spegla detta. Utgångspunkten bör därför vara att en långsiktig IT-

politik utformas så att den tar ett helhetsgrepp kring hur IT kan bidra till

en samhällsutveckling som är hållbar varvid ekonomiska, sociala och

miljömässiga aspekter ges lika hänsyn. IT ska användas för att minska

samhällets negativa miljöpåverkan och bidra till att de statliga miljö-

kvalitetsmålen uppnås.

Sverige för en progressiv miljö- och samhällsbyggnadspolitik. Visio-

nerna om det hållbara samhället och det gröna folkhemmet är tydliga och

till dessa visioner har fogats ambitiösa mål och strategier (prop.

2004/05:150). Sverige är dessutom en ledande IT-nation, med en stark

industriell bas och en hög användning av informationsteknik, både inom

offentlig och privat sektor. Denna kombination gör det möjligt för Sve-

rige att ligga i framkant med att utveckla system och IT-applikationer

som är till nytta för hela samhällsutvecklingen och miljön, och som sam-

tidigt skapar fördelar för svensk industri på den internationella markna-

den.

IT i sig har en negativ miljöpåverkan under IT-produkternas livscykel.

Arbetet med att inordna IT-produkterna i ett hållbart kretslopp är därför

en särskilt viktig uppgift framöver. Samtidigt har IT en stor potential när

det gäller att minska miljöbelastningen inom sektorer som byggande och

transporter. IT erbjuder också möjligheter för envar att arbeta och bo på

sätt som tidigare inte varit möjligt.

Pågående arbete i övrigt

Mycket arbete pågår redan inom Regeringskansliet i syfte att uppfylla

målet hållbar tillväxt. Dessa insatser redovisas i mer detalj i avsnitten

som gäller respektive departements område.

Inom Justitiedepartementets område har en proposition om upphovsrätt

lämnats till riksdagen, vilket bl.a. innebär ett förbud att kopiera olagligt

material. Vidare redovisas i denna proposition arbetet inom EU på en

enhetligare patentlagstiftning inom Europa. Båda dessa frågor är exempel

på insatser av betydelse för tillväxten genom att upphovsrätten respektive

patenterbarheten definieras klarare.

Inom Utrikesdepartementets ansvarsområde pågår marknadsföring av

högteknologiska områden och nya branscher där Sverige och svenska

företag har särskild kompetens. Ansvaret för standardiseringsfrågor

ligger inom Utrikesdepartementets område men dessa behandlas i propo-

Prop. 2004/05:175

49

sitionen under Näringsdepartementets område tillsammans med nära-

liggande frågor som rör terminologi och öppen källkod.

Inom Utbildnings- och kulturdepartementets område pekar regeringen

på betydelsen av att läro- och kursplaner återspeglar de kompetenskrav

som informationssamhället ställer samt att uppföljningen av skolornas

förutsättningar att motsvara IT-kompetensen också återspeglar dessa

krav. Vidare redovisas de insatser som görs för forskning och utveckling

inom IT-området. Inom kulturområdet är den digitala utvecklingen en

tillväxtfaktor av betydelse särskilt inom filmbranschen och regeringen

bereder därför ett uppdrag att särskilt bevaka denna utveckling.

Inom konsumentpolitiken (Jordbruksdepartementet) framhålls att

e-handelns utveckling hejdas av att många konsumenter känner bristande

förtroende för denna användning av IT, vilket är ett viktigt område att

bevaka för konsumentpolitiken.

Det avsnitt i propositionen som avser Näringsdepartementets område

innehåller flera delar som har direkt betydelse för tillväxt och konkur-

renskraft. IT-sektorns konkurrenskraft kan främjas genom forskning och

utveckling. IP-telefoni uppmärksammas som en expansiv del av

IT-sektorn. E-handel styrs visserligen huvudsakligen av marknads-

krafterna men den offentliga sektorn har som en stor upphandlare också

en väsentlig betydelse, t.ex. genom att främja öppna standarder och

öppen programvara. Småföretagens möjligheter att konkurrera vid

offentlig upphandling är en viktig fråga. Inom Näringsdepartementets

område ges exempel på en sektor där IT betytt mycket för konkurrens-

kraften, nämligen den skogsbaserade sektorn.

6.5

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

Regeringens förslag: En effektiv och säker fysisk IT-infrastruktur med

hög överföringskapacitet skall finnas tillgänglig i alla delar av landet,

bl.a. för att ge människor tillgång till interaktiva offentliga e-tjänster

(delmål 3).

Det föreslagna målet skall tillsammans med delmål 1 och 2 ersätta den

IT-politiska inriktning samt de prioriterade uppgifter som riksdagen

beslutade 2000.

ITPS rapport: Enligt ITPS finns det anledning till ytterligare samord-

ningsinsatser och standarder på infrastrukturområdet och att uppmärk-

samheten riktas mot nätens struktur, öppenhet och affärsmodeller. ITPS

rekommenderar att IT-politiken skall vara användarorienterad och

teknikneutral.

Remissinstanserna: Läkemedelsverket anser att avsaknaden av en

gemensam IT-infrastruktur och informationsstruktur utgör en barriär mot

breddad användning. Post- och telestyrelsen (PTS) framför att sambandet

mellan IT-politiken och lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

bör göras tydligt. Vidare anser styrelsen att det är inte utbyggnaden av

bredband i sig som skapar regional utveckling utan snarare användning

av IT-infrastrukturen. God standard på IT-infrastrukturen är dock en

nödvändig förutsättning. Konkurrensverket menar att IT medfört gynn-

samma förändringar men också medfört nya konkurrensproblem t.ex.

Prop. 2004/05:175

50

inom industrier som kännetecknas av nätverkseffekter. IT-Företagen

understryker behovet av att mobil teknik politiskt betraktas som likvärdig

med annan informationsteknik avseende främjandeåtgärder och inve-

steringssubventioner. IT-Företagen anser att ITPS rapport trots tal om

teknikneutralitet i några avseende haltar på denna punkt. Mobil teknik är

en spjutspets inom svensk IT, men rapporten ägnar enligt IT-Företagen

för lite uppmärksamhet åt detta.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen (prop.

1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) har anknytning

till det här föreslagna delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet i följande

avseenden:

att främja en effektiv offentlig förvaltning genom att

– bidra till att elektronisk kommunikation sker på ett säkert sätt mellan

myndigheter, människor och företag.

att främja regional utveckling genom att

– bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en

bra IT-infrastruktur.

Utfallet av dessa mål har utvärderats av Ekonomistyrningsverket (se

bilaga 1), som fann att utvecklingen har gått i dessa måls riktning.

Sammanfattning

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen föreslås ersättas

delvis med det mer allmänt formulerade delmålet att en effektiv och

säker fysisk IT-infrastruktur skall finnas tillgänglig i alla delar av landet

bl.a. för att ge människor tillgång till interaktiva offentliga e-tjänster

(delmål 3). Delmålet konkretiseras genom åtgärder på respektive område.

På detta sätt underlättas uppföljningen.

Målformuleringen innebär ett fullföljande av regeringens bedömning i

den förra IT-propositionen (prop. 1999/2000:86), i princip innebärande

att hushåll och företag i alla delar av Sverige borde få tillgång till

IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet och att detta i första hand

borde ske i marknadens regi men att staten hade ett övergripande ansvar

att se till att sådan infrastruktur fanns tillgänglig i hela landet. Infra-

strukturen kan vara en förutsättning för tjänster med hög grad av service,

bl.a. interaktiva offentliga tjänster. Med interaktiva menas här t.ex.

människors möjlighet att följa ett ärende i handläggningsprocessen och

vid behov ha kontakt med handläggaren.

Med formuleringen effektiv IT-infrastruktur avses infrastruktur som

har högre överföringskapacitet än det traditionella fasta telefonnätet.

Detta gäller inte bara sådan infrastruktur som kunnat komma ifråga för

statligt bredbandsstöd utan också elektroniska kommunikationsnät i

övrigt med hög överföringskapacitet.

Säkerhetsfrågorna utvecklas närmare i avsnitt 15.14 och 15.15.

Målet för den geografiska tillgängligheten sammanfattas i uttrycket

”alla delar av landet”, som givits en allmän utformning eftersom det är

Prop. 2004/05:175

51

svårt att mer preciserat ange takten i nätens modernisering på varje

enskild plats.

Arbetet med att skapa tillgång till en effektiv infrastruktur liksom

arbetet med säkerhetsfrågorna måste fortsätta. Delmålet är ett led i att

uppnå det övergripande målet Ett hållbart informationssamhälle för alla

och att möjliggöra en användning av IT som leder till ökad livskvalitet

och tillväxt.

Helhetssyn på IT-infrastrukturen

Det är viktigt att skapa en helhetssyn på de olika former av IT-infra-

struktur som nu börjar finnas tillgänglig i många delar av landet: fasta

bredbandsnät, kabel-tv, nät för mobil kommunikation med hög kapacitet

(s.k. 3G), digital marksänd television m.m. Helhetssynen bör präglas av

önskemålet om tillgänglighet och flexibilitet dvs. vad som i bransch-

sammanhang ibland kallas "mobilitet" (inte att förväxla med den rörlig-

het som uppnås vid t.ex. mobiltelefoni). Det bör finnas möjlighet för an-

vändaren att få tillgång till önskade tjänster utan att hindras av affärs-

mässiga eller tekniska låsningar. Denna vision om användarens totala

tillgång förutsätter konvergens när det gäller utrustning och nät. Mobili-

tet i denna mening innebär möjlighet för en användare att vara rörlig och

att var och när som helst samt med olika typer av utrustning kunna ta del

av de tjänster som han eller hon önskar. Det kan exempelvis handla om

att använda 3G-telefoner, bärbara och stationära datorer, samt att kunna

nå tjänster både hemifrån, på jobbet, hotellet osv. Ett exempel på behovet

av tillgång till flera slag av infrastruktur är att en åldrande befolkning,

ökande behov av rörlighet i samhället och brist på personal inom vård

och omsorg kräver nya modeller för hantering och överföring av infor-

mation. Man bör digitalt kunna stödja en obruten vårdkedja, från den

kommunala äldreomsorgen till primärvården, genom mångfasetterade

verktyg för hemtjänst och hemsjukvård.

De stora digitala näten bygger på helt olika tekniska och institutionella

förutsättningar men fungerar ihop bl.a. genom användningen av Internet-

protokollet (IP). Det fasta bredbandsnätet, som delvis består av det fasta

telefonnätet, byggs ut av lokala, regionala, nationella och internationella

företag i huvudsak på marknadsmässiga grunder men med inslag av

subventioner där marknaden inte räcker till. 3G-näten och andra nät för

mobil kommunikation bygger på nationella tillstånd, som beviljats av

PTS för att ta i anspråk det knappa frekvensutrymmet i etern. Utbygg-

naden av nät för kabel-TV har skett på helt marknadsmässiga grunder.

De analoga sändarnäten för radio och television når i stort sett alla

bebodda delar av landet. Även de digitala TV-sändningarna i marknät

från Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB skall

enligt riksdagens beslut (prop. 2003/04:118, bet. 2003/04:KU24, rskr.

2003/04:23) ha samma räckvidd som företagens analoga sändningar. Det

innebär att minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen skall

kunna ta emot sändningarna. Radio- och TV-näten är i första hand av-

sedda för rundradiosändningar till allmänheten. För att dessa nät skall

kunna användas för interaktiv kommunikation krävs att de kompletteras

med separat returkanal, t.ex. modemuppkoppling, mobiltelefoni eller

bredbandsanslutning. De olika teknikerna har delvis olika användnings-

Prop. 2004/05:175

52

sätt, vilket gör att de inte i alla avseenden utan vidare kan ersätta

varandra.

Utveckling och uppbyggnad av infrastruktur sker i huvudsak på en

marknad. Den reglering som behövs skall så långt möjligt vara teknik-

neutral så att de olika teknikerna kan konkurrera med varandra och kunna

användas för att ge ökad konkurrens på tjänstesidan. Regleringen bör

därför fokusera på funktionalitet, nåbarhet och tillgänglighet snarare än

teknik.

Tillgängligheten via olika tekniska plattformar och olika tekniska lös-

ningar kan dock variera, varför specifika insatser inom ramen för lagen

(2003:389) om elektronisk kommunikation kan vara nödvändiga. Till-

synsmyndigheten kan besluta om skyldigheter för dominerande opera-

törer att antingen lämna andra operatörer tillträde eller tillämpa vissa

pris- och andra villkor mot slutkunderna. Så har skett i ett flertal fall

sedan lagen trädde i kraft 2003 och det är av stor vikt att detta arbete fort-

sätter.

Det kopparbaserade accessnätet för det traditionella telefonnätet, är

fortfarande det nät som flest användare är hänvisade till för elektronisk

kommunikation. Accessnätet innehas i dag så gott som uteslutande av

TeliaSonera Sverige AB. Möjligheten för andra operatörer att använda

accessnätet kan ökas genom vissa åtgärder enligt lagen om elektronisk

kommunikation.

Om ny infrastruktur kan etableras och utnyttjas parallellt med äldre

infrastrukturer kan låsningar i form av monopol eller dominans inte upp-

rätthållas i längden. Ett annat sätt att undvika låsningar är att göra befint-

lig infrastruktur öppen och tillgänglig på icke-diskriminerande grunder

för olika aktörer vilket minskar behovet av nya investeringar, som dess-

utom av kostnadsskäl är otänkbara i vissa delar av landet. Det är därför

viktigt att både möjliggöra ny teknik genom att så långt möjligt upprätt-

hålla teknikneutralitet och främja konkurrens mellan nät av olika slag

samt att sträva efter att göra befintlig infrastruktur tillgänglig för alla.

Statens stöd till utbyggnaden av bredbandsnät har förutsatt att näten

skall vara tillgängliga på icke-diskriminerande villkor. Den nya infra-

strukturen utvecklas i riktning mot öppna och konkurrensneutrala

lösningar.

Genom att det finansiella stödet till kommunerna för bredband knöts

till utarbetande av kommunala IT-infrastrukturprogram har också andra

projekt än de bidragsberättigade setts i ett och samma sammanhang. En

tendens är nu, som också ITPS rapport bekräftar, att kommunerna i allt

större utsträckning börjar se IT och bredbandsfrågorna som en integrerad

del i samhällsplanering och samhällsutveckling. Denna utveckling är

mycket välkommen och ger goda förutsättningar för den fortsatta

utvecklingen och utbyggnaden av IT-infrastrukturen.

En stor andel av de persondatorer som säljs i dag är mobila, dvs. bär-

bara. Marknaden för handhållna terminaler har ökat kraftigt och funktio-

naliteten i mobiltelefonerna har utvecklats.

Såväl fasta ledningsbundna nät som trådlösa nät för t.ex. mobil kom-

munikation har en hög täckning i dag och utbyggnaden fortsätter. Denna

flexibla IT-användning rör inte bara tjänster utan även Internettillgången

och ställer stora krav på infrastrukturen. Det krävs öppenhet och inter-

operabilitet för att åtkomsten av tjänster inte skall hindras av tekniska

Prop. 2004/05:175

53

eller affärsmässiga in- och utlåsningar. Tillämpningar och tjänster måste

vara utvecklade och anpassade för olika plattformar och terminaler och

använda sig av öppna standarder.

Informationssäkerheten, bl.a. Internets funktionssäkerhet, är en viktig

samhällsfråga. Internet har kommit att bli en betydelsefull bärare av

många viktiga tjänster såsom e-post, Internetbanker och e-förvaltning.

E-handel som ett effektivt verktyg är beroende av en stabil infrastruktur.

En mycket stor del av de betalningar som allmänheten gör sker via Inter-

net. För många svenskar utgör Internet en viktig informationskanal vid

t.ex. stora nyhetshändelser som katastrofer. Det är därför viktigt att Inter-

net organiseras och förvaltas på ett väl fungerande och tillförlitligt sätt

samt att säkerheten på nätet följs noga. Regeringen återkommer i avsnitt

15.14 om säkerhetsfrågor i allmänhet, i avsnitt 15.15 om en strategi för

ett säkrare Internet i Sverige och i avsnitt 16 med ett förslag om lag om

toppdomäner för Sverige på Internet avseende stabiliteten hos domän-

namnsystemet för Internet.

Tillgång till korrekt och robust tid är en strategiskt viktig infrastruk-

turell resurs och utgör en nyttighet som bör vara allmänt tillgänglig. Sve-

rige har redan i dag en långsiktig och framstående kompetens inom om-

rådet som bör vidmakthållas (se avsnitt 15.15.2).

Pågående arbete i övrigt

Nedan ges några exempel på pågående aktiviteter som ligger i linje med

förslaget till delmål.

Vid Justitiedepartementet pågår en översyn av regelverket kring brott

som äger rum i IT-miljö eller med IT-hjälpmedel.

Inom Försvarsdepartementet pågår en omfattande utredning av infor-

mationssäkerhet. Ett antal myndigheter har fått i uppdrag att ge kris-

information på sina webbplatser. Krisberedskapsmyndigheten (KBM)

ansvarar för uppbyggnaden av Rakel, ett radiokommunikationsnät för

polis, räddningstjänst och ambulans.

Under Näringsdepartementet arbetar PTS med frågor om infrastruk-

turens robusthet vid naturkatastrofer, t.ex. stormar.

6.6 Förtroende

för

IT

Regeringens bedömning: Förtroendet för IT bör förbättras genom att

integritetshot och innehåll på Internet som är skadligt för barn motverkas.

Skälen för regeringens bedömning: Användning av IT förutsätter att

användaren har förtroende för att teknik och system fungerar. Men

förtroende för IT beror inte bara på den tekniska tillförlitligheten (en

utbyggd och säker IT-infrastruktur) utan också på en mer subjektiv

bedömning hos användaren.

Arbetet med administrativ och teknisk informationssäkerhet fortsätter

och har utvecklats väsentligt sedan föregående IT-proposition (se vidare

avsnitt 15.14, 15.15, och 16). Användarnas förtroende för IT har dock i

en annan bemärkelse blivit ett allt större problem som förtjänar ökad

Prop. 2004/05:175

54

uppmärksamhet. Det kan vara en sund inställning att som förälder ifråga-

sätta vad barn och ungdomar möter på nätet och att som konsument vara

vaksam mot brottslighet och kränkande behandling som i vissa fall möj-

liggörs genom Internet. Det krävs såväl medvetenhet om sådana risker

som åtgärder för att minska riskerna med att använda IT. En rad myndig-

heter och ideella organisationer samt även näringslivet är involverade i

arbetet med att öka kunskapen om riskerna, stärka konsumentskyddet

och integritetsskyddet och motverka brott, såsom bedrägeri och spridning

av barnpornografi på nätet. Det krävs också ett effektivt internationellt

arbete för att gemensamt bekämpa bl.a. IT-relaterade brott.

De åtgärder som bl.a. syftar till att öka förtroendet för IT beskrivs

närmare under flera avsnitt, främst avsnitten 7 (lagstiftning för att

bekämpa IT-relaterad brottslighet, trygga integritetsskyddet samt konsu-

menternas rättigheter vid Internethandel), 12 (ökad IT-kompetens bland

lärare och elever), 13 (åtgärder inom konsumentpolitiken) samt 15.21

(bl.a. informationsinsatser, näringslivets självreglering samt ideella orga-

nisationers arbete för att sprida information och förhindra brott). I

bilaga 15, Reglering, myndigheter samt EU:s IT-politiska samarbete,

finns en översiktlig redogörelse av centrala lagar på området, bl.a. kring

utgivning av elektroniska pengar, elektroniska signaturer, elektronisk

handel samt ansvar för elektroniska anslagstavlor. Alla dessa förtroende-

skapande insatser är viktiga komponenter inom politiken för informa-

tionssamhället i syfte att uppnå en ökad IT-användning.

6.7 Samordning

Regeringens bedömning: Formerna för samordning och uppföljning av

politiken för informationssamhället bör utvecklas.

ITPS rapport: Överensstämmer i denna del med regeringens bedöm-

ning. ITPS anser att det finns starka skäl att behålla en generell, ”hori-

sontellt gående” IT-politik.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att det måste finnas

incitament för synkronisering och samarbete för att skapa gemensamma

plattformar i statsförvaltningen. Statskontoret anser att det vore olyckligt

om arbetet med att utveckla den offentliga verksamheten med hjälp av IT

skulle få olika inriktningar inom stat, kommun och landsting. Ekonomi-

styrningsverket ser positivt på att IT-politiken behandlas som ett hori-

sontellt politikområde. Regeringskansliets beredningsprocesser och sys-

tematiska erfarenhetsutbyte behöver enligt verket utvecklas för att bättre

hantera och samordna IT-politiken och övriga sektorövergripande frågor.

Skatteverket betonar vikten av gemensam samordning och styrning i

IT-frågor. Karlstads universitet anser att den offentliga verksamheten

kännetecknas av en påtaglig sektorisering och att det finns risk för att det

inom varje sektor utvecklas en kultur, där föreställningar och samhälls-

problem upplevs som sektorspecifika och som konsekvens förordas lös-

ningar som ej ser till helheten. Statens historiska museer anser att den

IT-politiska målsättningen inte tillräckligt har genomsyrat de olika

politikområdena. Radio- och TV-verket instämmer i att det finns skäl till

att behålla en generell horisontell IT-politik. Svenska Kommunförbundet

Prop. 2004/05:175

55

och Landstingsförbundet anser att de horisontella banden, från regering

och nedåt, mellan politikområden och verksamheter varit outvecklade

vilket försvårar en helhetssyn. Bristande helhetssyn riskerar enligt

förbunden långsiktigt att skapa sämre förutsättningar för en fortsatt

positiv utveckling av informationssamhället i Sverige. Föreningen

Svenskt Näringsliv rekommenderar att regeringen utser en IT-samordnare

i Statsrådsberedningen med departementsövergripande ansvar att

samordna och följa upp genomförandet av IT-politiken. Staten bör aktivt

verka för en nationell strategi för utveckling av offentliga e-tjänster.

Landsorganisationen i Sverige menar att det finns behov av en förstärkt

politisk styrning och samordning i den framtida IT-politiken. Sveriges

akademikers centralorganisation anser att tillämpningar som bygger på

öppna och gemensamma standarder är helt grundläggande för huruvida

samordning i datakommunikation kan möjliggöras. För att främja inte-

grationen och för att nå en gemensam IT-infrastruktur måste huvud-

männens frihet, enligt centralorganisationen, begränsas vad gäller att

välja de systemlösningar de vill. Copyswede oroas av den bristande

helhetssyn mellan olika politikområden som rapportens slutsatser tar upp.

IT-kommissionens rapport (SOU 2003:55 Digitala tjänster – hur

då?): Överensstämmer delvis med regeringens bedömning. I rapporten

föreslås bl.a. ett handlingsprogram för informationsstandardisering och

att möjligheter till punktvis informationsstandardisering uppmärk-

sammas.

Remissinstanserna: Lantmäteriverket anser att visionen av ett öppet

informationssamhälle och en samverkan avseende 24-timmarsförvaltning

är omöjlig att genomföra utan en brett förankrad och systematiskt

genomförd begrepps- och informationsstandardisering. Boverket anser att

rapportens förslag om bl.a. standardiseringsarbete är mycket angelägna

att genomföra. Vetenskapsrådet anser att det kan vara en riktig väg att gå

att ge viss myndighet ett tydligt ansvar för informationsresurser och

arbeta för en standardisering som underlättar utnyttjandet av information.

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, menar att ett möjligt mål är de

facto-standarder som möjliggör interoperabilitet inom större system och

mellan större system. I en snabbt föränderlig värld innebär anpassning till

existerande strukturer som de offentliga databaserna eller nationella

standardiseringsförsök för till exempel betalningstransaktioner ett stort

risktagande. En effektiv bevakning och analys av de facto-standard-

utvecklingen och information om analysen framstår som en mer ange-

lägen åtgärd än rapportens utvecklingsprogram för den existerande

nationella strukturen.

Skälen för regeringens bedömning

Sammanfattning

Det krävs delvis nya gemensamma organisatoriska, logiska och tekniska

strukturer för att informationssamhället skall komma till sin rätt och för

att undvika isolerade öar av teknisk utveckling. Uppbyggnad av sådan

infrastruktur riskerar ofta att försummas i en teknisk utveckling som i

huvudsak är marknadsstyrd eller verksamhetsstyrd. Detta är motivet

bakom önskemålet om ökad samordning som kan uppnås genom att

Prop. 2004/05:175

56

skapa bättre förutsättningar för samordningen inför beredningen av poli-

tiken för informationssamhället inom Regeringskansliet.

Regeringen avser vidare att utreda hur formerna inom den offentliga

förvaltningen för samordning och uppföljning av politiken för informa-

tionssamhället bör utvecklas.

Behovet av samordning

Behovet att samordna politiken för informationssamhället berör alla

politikområden. Informationstekniken skapar nya möjligheter och för-

utsättningar som bl.a. bör utnyttjas i moderniseringen av den offentliga

förvaltningen. Samtidigt bör det understrykas att utvecklingen av förvalt-

ningen genom användning av IT inte kan ses skild från övrig utveckling

och modernisering av offentlig förvaltning. Styrningen av denna skiljer

sig inte från övrig styrning av myndigheternas verksamhetsutveckling.

Det som emellertid skiljer denna utveckling från annan verksamhets-

utveckling är att förutsättningarna för att kunna utnyttja informations-

teknikens fulla potential kräver ett större mått av samverkan både tek-

niskt och organisatoriskt inom förvaltningen och i förvaltningens rela-

tioner med den privata sektorn. Samordning är således ytterligare ett

medel för att förverkliga politikens mål som ovan formulerats som i för-

sta hand kvalitet, tillväxt och tillgänglighet.

Samordning kan ske på flera sätt. Ett sätt är standardisering, som pri-

märt drivs av aktörer på marknaden som vill ha en standard, dvs. en ge-

mensam lösning. Tillgången till och urvalet av standarder är väsentlig för

IT-användning i samhället. Områden där staten centralt kan fatta beslut

om standarder, de facto eller mer formellt, är sådana där staten bedriver

verksamheten i form av egen produktion eller där det finns en monopol-

liknande eller på annat sätt centralt reglerad organisation, som inom

radio- och TV-sektorn och inom sjukvården (se vidare om standardi-

sering i avsnitt 15.22). Gemensamma grundfunktioner syftar till att

säkerställa exempelvis säker, interoperabel kommunikation, förenklat

informationsutbyte eller att offentlig information är sökbar, något som är

väsentligt i bl.a. förvaltningsarbetet.

I promemorian Innovativa Sverige (Ds 2004:36) sägs att framväxten av

ny och innovativ verksamhet gynnas av kompetent upphandling driven

av stora och krävande kunder. Dessutom sägs att upphandlings-

instrumentet bör bli skarpare och i större utsträckning samordnas av tyd-

liga beställare som kan artikulera de behov som skall tillgodoses. Stan-

darder av olika slag förenklar upphandlingar generellt.

Att beredningsprocessen i Regeringskansliet kan behöva utvecklas

framgår av den betydelse som den IT-politiska strategigruppen fått. Den

har bildat arbetsgrupper på några olika områden, t.ex. inom IT och vår-

den, som sträcker sig över flera departementsområden och som även

berör verksamheter i kommuner, landsting och privata företag dvs. alla

som är inblandade i vårdprocessen. Strategigruppens arbete har förbättrat

samarbetet väsentligt inom Regeringskansliet genom att man där gemen-

samt utvecklar synsätt och förslag inför beredningen.

Det skall understrykas att den samordning som här diskuteras inte är

en samordning av operativa aktiviteter. De konkreta aktiviteterna, t.ex.

utformning av gemensamma grundfunktioner, upphandling och införande

Prop. 2004/05:175

57

av IT-system m.m., förutsätts ske utanför Regeringskansliet på samma

sätt som nu. Samordningen kan komma att gälla principerna för digita-

lisering av information, databasutvecklingen, standarder, gemensamma

grundfunktioner och tjänster samt utformningen av de strategier som

ligger till grund för operativa insatser.

Regeringen överväger ytterligare steg för att skapa bättre förutsätt-

ningar för samordningen inför beredningen av politiken för informations-

samhället inom Regeringskansliet. Avsikten är inte att förändra bered-

ningsformerna inom Regeringskansliet utan i stället att förbättra möjlig-

heterna till en effektiv beredning i de frågor som kräver samverkan

mellan flera departement, bl.a. genom att den sedvanliga beredningen

kan komma igång snabbare.

Utredning om samverkan inom IT-området

För att förbättra samordningen ytterligare, utöver den som redan sker

t.ex. genom Nämnden för elektronisk förvaltning (e-nämnden), bedömer

regeringen att ytterligare initiativ bör tas.

Bakgrunden är att det nuvarande IT-stödet i stat, kommun och lands-

ting i stor utsträckning har utvecklats av lokala och regionala aktörer och

inom de statliga myndigheterna var för sig. Vidare har sektorisering och

verksamhetsstyrning präglat beslutsfattandet även på central nivå i stället

för användarorientering och tillvaratagande av samordningsvinster. Detta

har möjliggjort en dynamisk utveckling med mycket lokalt engagemang

men också lett till digitala öar inom i första hand kommun och landsting

som hindrar samverkan mellan huvudmännen och inom en och samma

huvudman. Inom ett landsting kan finnas hundratals olika IT-stöd. Varje

landsting och kommun, sammanlagt 310 huvudmän, har i stor utsträck-

ning utvecklat egna förhållningssätt inom IT-området, vilket står i mot-

sats till de effektivitetsvinster som en samordnad IT-utveckling med

användarfokus kan medföra. Goda ansatser till nationell samordning

finns i dag (t.ex. Sjunet, Carelink och regeringens 24-timmarsvision),

men avsaknaden av en mer konkret vägledande gemensam vision på

nationell nivå leder till att huvudmännen får ägna sig åt att lappa och

laga. På nationell nivå har mycket av IT-utvecklingen styrts eller sam-

ordnats sektorvis, t.ex. insatserna för IT i skolan, den stora spridningen

av elektroniska, interaktiva lånetjänster vid kommunernas folkbibliotek,

användningen av geografiska data inom samhällsplaneringen. Men vissa

verksamheter har utvecklats till ”stuprör” med risk för att bli isolerade

digitala öar i den offentliga förvaltningen.

ITPS utvärdering och andra studier visar att det saknas en nationell

strategi med tillräcklig omfattning och precision för samordnad använd-

ning och utveckling av IT. Regeringens insatser för visionen 24-timmars-

myndigheten och olika idéer om en sammanhängande nätverksförvalt-

ning försvåras bl.a. på grund av att myndigheters och sektorers IT-system

ofta inte fungerar ihop med varandra, eftersom de använder olika

standarder.

E-tjänster ger medborgarna ökad kvalitet och tillgänglighet i kontak-

terna med myndigheter och offentlig service. Detta försvåras av brister i

samordningen som leder till en onödig fördyring av IT-kostnaderna med

negativ inverkan på investeringsviljan bl.a. hos kommuner och landsting.

Prop. 2004/05:175

58

Nu har, framförallt i och med tillskapandet av e-nämnden, uppmärk-

samheten alltmer riktats mot behovet av att vissa beslut t.ex. om rekom-

menderade standarder eller motsvarande fattas på hög central nivå.

Exempel på andra infrastrukturella frågor är utvecklingen av elektroniska

identifikationssystem (e-legitimationer), som främjats framförallt genom

Statskontorets ramavtal (se även avsnitt 11).

Samordningsformerna kan, liksom på den övergripande nivån, behöva

utvecklas även inom respektive sektor. De centrala beslut som behöver

fattas, skall inte fattas på högre nivå än som är nödvändigt.

För att förbättra samordningen avser regeringen att låta utreda möjlig-

heterna till ökad samverkan i utvecklingen av en gemensam infrastruktur

inom den offentliga sektorn. Ett sådant arbete skall innefatta hur de olika

delarna skall kunna kommunicera med varandra, hur det horisontella

samarbete skall utvecklas på alla nivåer och hur den offentliga sektorn

skall utveckla gemensamma plattformar i förhållande till medborgarna.

Denna utredning bör ske i kontakt med den pågående omdaningen av

arbetsfördelningen mellan regeringens stabsmyndigheter.

Formerna för uppföljning och det statistiska underlaget för detta be-

handlas i avsnitt 20.

7 Rättsväsende

och

demokrati

7.1

IT inom Justitiedepartementets område

Justitiedepartementet och myndigheter inom departementets ansvars-

område bedriver olika IT-relaterade projekt som bl.a. syftar till att för-

bättra möjligheterna till elektronisk kommunikation. Justitiedeparte-

mentet deltar också i EU-arbete och annat internationellt arbete som är

IT-relaterat. De IT-relaterade ärenden som Justitiedepartementet eller

myndigheter som hör till departementets ansvarsområde bedriver handlar

bl.a. om att

− skapa förutsättningar för elektronisk kommunikation mellan myndig-

heter och medborgare och mellan medborgare,

− underlätta utbyggnaden av elektroniska kommunikationsnät,

− bekämpa brottslighet och oseriös verksamhet som den nya tekniken

kan föranleda,

− utnyttja den nya tekniken i de rättsvårdande myndigheternas

verksamhet och för brottsbekämpning,

− förbättra informationsgivningen till medborgarna,

− IT-relaterade immaterialrättsfrågor,

− uppgradera integritetsskyddet m.m. med hänsyn till den nya tekniken,

− IT och demokrati, och

− storstadspolitik.

I det följande redovisas vissa av de IT-relaterade ärenden som bedrivs av

departementet eller av myndigheter inom departementets ansvarsområde.

Prop. 2004/05:175

59

Delmål 1 Kvalitet

7.2

Elektronisk kommunikation mellan myndigheter och

medborgare och mellan medborgare

Ny aktiebolagslag

I propositionen Ny aktiebolagslag (prop. 2004/05:85) diskuteras i vilken

utsträckning modern informationsteknik kan komma till användning i

fråga om bl.a. undertecknande av olika bolagsrättsliga dokument och i

kommunikation mellan aktiebolag och dess aktieägare. Det föreslås en

särskild bestämmelse med innebörden att handlingar som enligt lagen

skall vara undertecknade skall – med något undantag – få undertecknas

med avancerad elektronisk signatur. I propositionen diskuteras också

frågor om närvaro vid bolagsstämma genom Internetuppkoppling, elek-

tronisk omröstning vid bolagsstämma och ”bolagsstämma on-line”.

Regeringens inriktning har varit att reglerna i den nya lagen skall

utformas så att de inte lägger några onödiga hinder i vägen mot att bolag

tar till vara de möjligheter som den moderna tekniken ger i fråga om

samverkan och beslutsfattande inom bolagen.

Propositionen med förslag till ny aktiebolagslag har beslutats av riks-

dagen i juni 2005. Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 2006.

Elektronisk ingivning

För närvarande måste en ansökan till inskrivningsmyndigheten ges in i

pappersform. Inskrivningsmyndigheten utfärdar bevis om sina beslut i

pappersform. I en promemoria som har remitterats hösten 2004

(dnr Ju2003/6435/L1) har föreslagits att det skall bli möjligt att lämna

ansökan till inskrivningsmyndigheten via Internet. Även andra möjlig-

heter till kommunikation via Internet föreslås i syfte att effektivisera

kommunikationen med inskrivningsmyndigheten. Arbetet är inriktat på

att en proposition skall beslutas hösten 2005.

Med anledning av ändringar i det s.k. publicitetsdirektivet (Europapar-

lamentets och rådets direktiv 2003/58/EG) har ett arbete inletts med att ta

fram förslag till lagändringar som syftar till att göra det möjligt för aktie-

bolag att till Bolagsverket på elektronisk väg ge in registreringsanmäl-

ningar och årsredovisningshandlingar. Direktivet skall vara genomfört i

nationell lagstiftning senast den 1 januari 2007. Avsikten är att en

departementspromemoria skall remitteras under året.

Vidare bedriver Rikspolisstyrelsen ett projekt som syftar till att göra

det möjligt att via Internet lämna anmälan som avser vissa enklare slag

av brott. För närvarande lämnas till polisen anmälan om brott muntligen

eller i sedvanlig skriftlig form. Det skall också bli möjligt att lämna vissa

tillståndsansökningar på elektronisk väg.

Varumärkes-, mönster-, samt patenträtt

Det pågår ett arbete med att ta fram en ny varumärkeslag. Arbetet

grundas på Varumärkeskommitténs betänkande Ny varumärkeslag och

ändringar i firmalagen (SOU 2001:26). Ett led i detta arbete är att möjlig-

Prop. 2004/05:175

60

göra och underlätta användandet av elektronisk kommunikation, t.ex. vid

ansökningar om registrering av varumärken.

Frågorna är aktuella även i internationella sammanhang. För närva-

rande pågår inom FN:s immaterialrättsorganisation (WIPO) ett arbete

med att ta fram en reviderad varumärkeskonvention. Inriktningen, vilken

Sverige ställer sig bakom, är att konventionen i större utsträckning skall

möjliggöra användningen av elektronisk kommunikation med de natio-

nella registreringsmyndigheterna och att konventionen utformas på så

sätt att den inte blir bunden av den tekniska utvecklingen. Samma mål-

sättning finns också inom EU när det gäller systemet med EG-varu-

märken.

Mönsterskyddet uppkommer genom registrering hos Patent- och regi-

streringsverket. Den som vill ansöka om mönsterskydd måste i dag

lämna in en egenhändigt undertecknad ansökan till Patent- och registre-

ringsverket. Det pågår ett arbete med att ta fram en ny mönsterskyddslag.

En del i detta arbete är att möjliggöra ansökan om registrering på elek-

tronisk väg.

För att förbereda införandet av elektronisk ingivning av patentansök-

ningar till Patent- och registreringsverket har kravet i 8 § patentlagen

(1967:837) på att en patentansökan skall vara skriftlig tagits bort (se

prop. 2000/01:13 och SFS 2000:1158). Formerna för patentansökningar

kommer när lagändringen trätt i kraft att regleras i patentkungörelsen

(1967:838).

Inom Patent- och registreringsverket förbereds för närvarande ett nytt

ingivningssystem och arbetet är i sitt slutskede. Systemet beräknas kunna

vara i fullt bruk under våren 2006 då också ändringen i 8 § patentlagen

kommer att träda i kraft.

Växtförädlarrätt

I växtförädlarrättslagen (1997:306) finns en bestämmelse som hindrar att

en ansökan ges in elektroniskt (5 kap. 2 § fjärde stycket). Bestämmelsen

bör ändras så att detta hinder undanröjs. Regeringen avser att se över

frågan. Det kommer att ske i samband med ändringar i annan immaterial-

rättslig lagstiftning som är planerade under 2006.

Sjö-, luft-, samt järnvägsrätt

Sverige deltar för närvarande i förhandlingar i FN:s kommission för han-

delsrätt (UNCITRAL) rörande en ny konvention om sjötransport av

gods. Konventionen är avsedd att innehålla regler bl.a. om elektroniska

transportdokument. Sådana dokument kan förenkla den administrativa

hanteringen av export- och importaffärer för såväl företag som banker

och medverka till en billigare godshantering.

När det gäller passagerartransporter till sjöss innebär 2002 års revide-

ring av 1974 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare

och deras resgods att försäkringscertifikat på vissa villkor kan ersättas av

elektroniskt registrerade uppgifter. Transportören slipper därmed att föra

med sig och på begäran visa upp certifikat i pappersform. Motsvarande

bestämmelser finns i 2001 års internationella konvention om ansvarighet

Prop. 2004/05:175

61

för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (bunkerkonven-

tionen).

Ett svenskt tillträde till den nya Atenkonventionen avvaktar ett förord-

ningsförslag från kommissionen. I fråga om bunkerkonventionen bereds

frågan om ett tillträde i Regeringskansliet. Ett svenskt tillträde bör kunna

bli aktuellt under 2006.

När det gäller lufträtt och järnvägsrätt beskrivs exempel på IT-använd-

ning inom dessa områden närmare i bilaga 17.

Remissförfarande

Under 2005 kommer Justitiedepartementet att ta initiativ till att utveckla

det svenska remissförfarandet bl.a. genom ytterligare försök med elek-

tronisk remiss via Internet. Dessutom kommer departementet att kart-

lägga förtroendevaldas tillgång till IT.

Offentlig@rummet

Sedan 1999 arrangerar Sveriges kommuner och landsting i samverkan

med bl.a. Regeringskansliet årligen en konferens benämnd Offent-

lig@rummet. Konferensen behandlar frågor om hur den offentliga sek-

torn – statliga myndigheter, landsting och kommuner – kan använda IT

interaktivt för att fördjupa och bredda den demokratiska dialogen samt

öka tillgängligheten för allmänheten till offentliga tjänster. Syftet är att

lyfta fram innovativa exempel. Konferensen skall också belysa hur IT

kan förändra arbetsorganisationer och därmed maktstrukturerna inom den

offentliga sektorn.

7.3

Utnyttjandet av IT i de rättsvårdande myndigheterna

Några exempel ges nedan på föreslagna IT-reformer. Ytterligare exempel

på redan planerade och pågående projekt samt genomförda tillämpningar

ges i bilaga 17.

En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol

I propositionen En modernare rättegång – reformering av processen i all-

män domstol (prop. 2004/05:131) föreslår regeringen ett bättre utnytt-

jande av modern teknik i domstolarna:

− Det skall vara möjligt för parter och andra att delta i en rättegång

genom ljud- och bildöverföring (videokonferens).

− Förhör i tingsrätten skall dokumenteras genom en ljud- och bildupp-

tagning. En sådan upptagning skall sedan kunna användas i hovrätten,

om målet överklagas dit.

Syftet med förslagen är bl.a. att korta handläggningstiderna och minska

risken för inställda förhandlingar men även att öka tillgängligheten till

domstolarna och att i övrigt underlätta för brottsoffer, vittnen och andra

att delta i processen. Ändringarna föreslås träda i kraft den dag

regeringen bestämmer.

Prop. 2004/05:175

62

Informationshantering och behandling av uppgifter

Domstolsdatautredningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 2001:100)

införandet av en lagstiftning som bl.a. syftar till att reglera de allmänna

domstolarnas, de allmänna förvaltningsdomstolarnas samt hyres- och

arrendenämndernas användning av datorstöd i den rättsskipande och

rättsvårdande verksamheten. Bland annat föreslås att uppgifter och hand-

lingar skall få lämnas ut elektroniskt på medium för automatiserad be-

handling från domstolar och nämnder till myndigheter och, om reger-

ingen meddelar föreskrifter om det, även till andra. Vidare föreslås att en

part skall få ha s.k. direktåtkomst till vissa uppgifter i egna mål och

ärenden som behandlas i domstolarnas databaser om regeringen med-

delar föreskrifter om det. Betänkandet bereds för närvarande inom

Justitiedepartementet.

Vidare föreslog polisdatautredningen i sitt slutbetänkande Behandling

av personuppgifter i polisens verksamhet (SOU 2001:92) nya bestäm-

melser om behandling av uppgifter om enskilda som det inte finns någon

misstanke om brott mot. Betänkandet har remissbehandlats, och ärendet

bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringens avsikt är att

en lagrådsremiss om en ny polisdatalag skall beslutas under 2006.

Brott- och händelseinformation på elektronisk karta

Rikspolisstyrelsen bedriver ett projekt som syftar till att på elektronisk

karta redovisa brotts- och händelseinformation (BHI) från två källsystem;

brottsanmälningssystemet och systemet för händelserapportering i

ledningscentralerna. Polisen kommer att på kartan kunna åskådliggöra

var olika typer av brott sker samt kunna koppla brottsplats till dag och

tid, vilket ger kunskap om den lokala problembilden.

Förhandlingar om rambeslut i EU om lagring av trafikuppgifter

Förslaget till rambeslut om lagring av trafikuppgifter har lämnats av

Frankrike, Irland, Storbritannien och Sveriges regeringar gemensamt.

Syftet med rambeslutet är att underlätta internationellt samarbete genom

att säkra att trafikuppgifter som finns hos en operatör inte raderas då de

kan behövas för att utreda, upptäcka och åtala för brott

För polisen är tillgången till lagrade trafikuppgifter mycket viktig i

utredningen av brott och kommunikationslistor används även ofta som

bevisning i brottmål. Polisen har alltså redan i dag möjlighet att få

tillgång till historiska trafikuppgifter som Internet- och teleoperatörer

själva har lagrat för sina egna ändamål (t.ex. fakturering).

Det föreslagna rambeslutet har debatterats. En fråga som har förts fram

är rambeslutets förenlighet med krav på skydd för den personliga integ-

riteten. I det sammanhanget kan det konstateras att flera av EU:s med-

lemsstater redan har infört den typ av lagringskrav som föreslås i ram-

beslutet. Det är dock främst näringslivet som har riktat kritik mot för-

slaget, särskilt när det gäller kostnadsaspekten. Justitiedepartementet har

därför inlett en dialog med aktörer från näringslivet inför det fortsatta

arbetet.

Prop. 2004/05:175

63

Vid det toppmöte som följde efter terroristattentaten i Madrid i mars

2004 uppmanades rådet att prioritera frågan om lagring av trafikupp-

gifter.

7.4 Förbättrad

information till medborgarna

Bättre tillgänglighet till rättsinformation

I rättsinformationssystemet (www.lagrummet.se) finns lagar och andra

föreskrifter samt annan rättsinformation tillgängliga i elektronisk form.

Regeringen lämnade i maj 2004 en skrivelse till riksdagen om den fort-

satta utvecklingen av rättsinformationssystemet (skr. 2003/04:168).

Målet är bl.a. att enskilda skall ha möjlighet att söka information på det

rättsliga området på ett enkelt, lättillgängligt och överskådligt sätt. Det

kan ske genom exempelvis att utveckla söksystemen, att utveckla möj-

ligheterna att länka mellan olika rättskällor och att det rent allmänt blir

lättare att hitta det man söker. I skrivelsen har regeringen också aviserat

att tillsätta en utredning som skall undersöka möjligheten av att kungöra

författningar elektroniskt. Statskontoret som är samordningsmyndighet

för rättsinformationssystemet, håller på att utarbeta en långsiktig utveck-

lingsplan för systemet. En del av rättsinformationssystemet är tillgången

till domstolsavgöranden.

I februari 2004 lanserade Domstolsverket en ny webbplats med rätts-

fallsreferat kallad domstolsväsendets rättsinformation. På webbplatsen

återfinns vägledande avgöranden som rapporterats in från Högsta dom-

stolen, hovrätterna, Miljööverdomstolen, Regeringsrätten, kammar-

rätterna, Domstolsverket, Rättshjälpsnämnden, Arbetsdomstolen, Mark-

nadsdomstolen och Patentbesvärsrätten samt föreskrifter, remiss-

yttranden och handböcker från Domstolsverket.

Elektroniskt kungörande

Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att reformera förfarandet för

kungörelse av beslut och andra sådana förhållanden som i dag kungörs i

Post- och Inrikes Tidningar (PoIT). Reformens syfte är att åstadkomma

en förbättrad åtkomst till kungörelserna och kostnadsbesparingar för

näringslivet och staten.

Frågan har behandlats i promemorian Kungörande i PoIT (Ds 2005:2).

Där föreslås att Post- och Inrikes Tidningar från och med den 1 januari

2007 skall publiceras elektroniskt på Bolagsverkets webbplats. De kun-

görelser som tas in i PoIT skall via webbplatsen vara allmänt tillgängliga

utan kostnad under en tid av två eller i vissa fall sex år.

Regeringen avser att ta ställning till förslagen i promemorian under

2005.

Prop. 2004/05:175

64

7.5 Integritetsskydd

m.m.

Behandling av personuppgifter

Informationstekniken har medfört nya och ökade möjligheter att samla

in, bearbeta och sprida personanknuten information. Det kan leda till risk

för intrång i den personliga integriteten. I Sverige uppmärksammades

dessa frågor tidigt. Som första land i världen beslutade Sverige redan

1973 en lagstiftning om skydd för den personliga integriteten vid

hantering av personuppgifter i datorer, datalagen. Datalagen ändrades

under åren därefter bl.a. mot bakgrund av teknikutvecklingen. Datalagen

har numera ersatts av personuppgiftslagen som beslutades 1998.

Personuppgiftslagen genomför ett EG-direktiv på området. Det generella

integritetsskydd som följer av personuppgiftslagen kompletteras genom

olika s.k. särskilda registerförfattningar på en mängd områden. Det finns

särskilda registerförfattningar med ett anpassat integritetsskydd vid

behandling av personuppgifter i verksamhet hos myndigheter med stora

databaser och register med personuppgifter. I dessa författningar brukar

det regleras i vilken utsträckning informationsutbyte genom direkt-

åtkomst mellan olika myndigheter är tillåten.

Integritetsskyddslagstiftningen måste ständigt anpassas till teknik-

utvecklingen och nya former för användning av tekniken för att upprätt-

hålla ett gott integritetsskydd. Det har på senare år skett genom de många

olika särskilda registerförfattningarna. Nya sådana författningar övervägs

för närvarande på flera områden. Dessutom har flera befintliga författ-

ningar redan setts över och ändringar övervägs. Även den generella

integritetsskyddslagstiftningen, personuppgiftslagen, har nyligen setts

över. Arbetet med att anpassa, komplettera och se över integritets-

skyddslagstiftningen pågår alltså ständigt.

Kreditupplysning

Kreditupplysningar lämnas i dag på bl.a. cd-romskivor och via Internet.

Det har påpekats från flera håll att det är angeläget att de risker som detta

innebär från integritetssynpunkt analyseras och att skyddet, om det inte

är tillfredsställande, stärks. Det är också angeläget att intresset av en

effektiv kreditupplysningsverksamhet på lämpligt sätt balanseras mot

enskildas intresse av att ekonomiska svårigheter eller missförstånd inte

orimligt begränsar deras ekonomiska handlingsutrymme. Under året

kommer en departementspromemoria att remitteras som behandlar bl.a.

dessa frågor.

Distans- och hemförsäljning

Den 1 april 2005 trädde distans- och hemförsäljningslagen i kraft (prop.

2004/05:13, bet. 2004/05:LU5, rskr. 2004/05:161). Lagen innehåller be-

stämmelser som genomför EG-direktivet om distansförsäljning av finan-

siella tjänster till konsumenter. Genom lagen stärks konsumenternas

rättigheter framförallt vid telefonförsäljning och Internethandel.

Prop. 2004/05:175

65

Delmål 2 Hållbar tillväxt

7.6 IT-relaterade

immaterialrättsfrågor

Upphovsrätt

Den 25 maj 2005 antog riksdagen lagändringar i upphovsrättslagen med

anledning av propositionen Upphovsrätten i informationssamhället –

genomförande av direktiv 2001/29/EG m.m. (prop. 2004/05:110).

Ändringarna stärker och moderniserar upphovsrätten för att ge ett bättre

skydd i det digitala informationssamhället samtidigt som balansen mot

viktiga allmänna intressen upprätthålls. Lagändringarna träder i kraft den

1 juli 2005.

Ändringarna innebär i huvudsak följande. Det förs in en uttrycklig

ensamrätt för upphovsmän att överföra sina verk till allmänheten. I detta

ingår att verk görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att

enskilda kan få tillgång till verken från en plats och vid en tidpunkt som

de själva väljer, exempelvis på en webbplats på Internet.

Den teknik som används vid digital användning av verk, såväl via

Internet som på annat sätt, ger upphov till en mängd mer eller mindre

tillfälliga kopior för att tekniken skall vara möjlig att använda. För att

balansera den vidsträckta ensamrätt som upphovsmannen har när det

gäller framställning av exemplar, införs en ny inskränkning i upphovs-

mannens exemplarframställningsrätt beträffande kopior som kan anses

vara tillfälliga. Ett huvudsyfte med bestämmelsen är att se till att enskilda

inte drabbas av något upphovsrättsligt ansvar för de tillfälliga kopior som

uppstår vid s.k. webbläsning, dvs. vid enbart tittande och lyssnande på

nätverk som Internet.

Redan i dag är det förbjudet att lägga ut upphovsrättsligt material på

Internet utan tillstånd från rättighetshavaren. Däremot har hittills inte

gällt något uttryckligt förbud att kopiera olagligt material för privat bruk.

Ändringarna innebär att också sådan kopiering blir förbjuden.

Rätten att kopiera för privat bruk kommer att finnas kvar. Det kommer

alltså fortfarande vara tillåtet att för privat bruk t.ex. kopiera film från

TV, kopiera ett extra exemplar av en inköpt cd-skiva eller kopiera från

tidningar eller annat material som lagts ut på Internet med rättighets-

havarens tillstånd. Rätten att kopiera böcker begränsas något. De

bestämmelser om så kallad kassettersättning som gäller i dag, för att i

någon mån ge ersättning för den lagliga kopieringen för privat bruk, änd-

ras för att anpassas till den digitala utvecklingen. Liksom i dag skall

ersättning utgå på sådana produkter som är särskilt ägnade för privat

kopiering, till exempel inspelningsbara cd, dvd, videokassetter och

mp3-spelare.

Nya bestämmelser införs om skydd för tekniska åtgärder, till exempel

krypteringar av upphovsrättsligt material som säljs för nedladdning från

Internet. Bestämmelserna innebär att det blir straffbart att tillverka eller

sälja produkter, eller tillhandahålla tjänster, som huvudsakligen är utfor-

made för att kringgå en digital eller analog spärr, eller annan teknisk

åtgärd, som hindrar eller begränsar framställning av exemplar eller till-

gängliggörande för allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk.

Själva kringgåendet av den tekniska åtgärden blir också förbjudet.

Prop. 2004/05:175

66

Nya regler införs också om skydd för elektronisk information om

rättighetsförvaltning.

I propositionen betonas att regeringen avser att noga följa utvecklingen

av kassettersättningen och av de nya reglerna om rättsligt skydd för tek-

niska åtgärder. Det anges att regeringen kommer att påbörja en utvär-

dering av de nya reglerna senast inom tre år från det att reglerna trätt i

kraft. Utvärderingen av kassettersättningen skall bland annat behandla

frågan om den tekniska utvecklingen lett till att ersättningen urholkats

samt frågorna om hur ersättningsnivåerna och möjligheten till nedsätt-

ning av ersättningen påverkat ersättningens storlek. Utvärderingen av

reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder skall omfatta hur kon-

sumenternas möjligheter att kopiera för privat bruk har påverkats av de

nya reglerna. Skulle denna utvärdering visa att situationen för konsu-

menterna inte är rimlig kommer regeringen att överväga frågan på nytt.

Varumärkesrätt

Den ökade användningen av Internet har gett upphov till nya frågor på

varumärkesområdet. En sådan fråga är förhållandet mellan det varumär-

kesrättsliga skyddet för varukännetecken och s.k. domännamn på Inter-

net. Inom WIPO pågår det fortlöpande ett arbete i dessa frågor, i vilket

Sverige deltar. Ett resultat av detta arbete är den rekommendation i

ämnet som WIPO antog 2001 (Joint Recommendation Concerning the

Protection of Marks, and Other Industrial Property Rights in Signs on the

Internet).

Tydligare gränser för patent på datorrelaterade uppfinningar

Kommissionen lade i februari 2002 fram ett förslag till direktiv om

patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar. Rättsakten antas av rådet

och Europaparlamentet genom medbeslutandeförfarandet i artikel 251 i

EG-fördraget. Detta innebär att rådet och parlamentet måste komma

överens för att det ska antas ett direktiv. Den 7 mars 2005 antog rådet sin

gemensamma ståndpunkt i frågan. Parlamentet ska under våren 2005 ta

ställning till om man kan godta den gemensamma ståndpunkten eller om

man vill göra ändringar i den. Eventuella ändringsförslag från parla-

mentet kommer att behandlas av rådet hösten 2005.

Dagens regler för när patent kan meddelas är generella och tillämpas

på uppfinningar inom alla teknikområden. Reglerna är också i stor

utsträckning internationella och har likartat innehåll i många delar av

världen. I Europa är de flesta europeiska stater anslutna till den europe-

iska patentkonventionen (EPC) och har anpassat sina patentlagar till

konventionen. Det europeiska patentverkets (EPO) avgöranden är också

vägledande för patentmyndigheterna i stater som är anslutna till EPC.

Trots detta finns det skillnader mellan de europeiska staterna när det

gäller bedömningar av när patent kan meddelas, inte minst när det gäller

datorrelaterade uppfinningar. Sådana skillnader innebär svårigheter för

enskilda uppfinnare och företag som vanligtvis vill ha patentskydd i flera

länder.

Prop. 2004/05:175

67

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

7.7 Elektroniska

kommunikationsnät

Modernisering av ledningsrättslagen

För att underlätta utbygganden av infrastrukturen för elektronisk kom-

munikation är det angeläget att det finns goda förutsättningar att ta i an-

språk annans mark för utbyggnaden. Den som vill utnyttja utrymme inom

annans fastighet för att dra fram och använda en ledning för detta ända-

mål kan träffa ett nyttjanderättsavtal med fastighetens ägare. Han eller

hon kan också hos lantmäterimyndighet ansöka om ledningsrätt. Led-

ningsrätt kan beviljas mot fastighetsägarens vilja.

Ledningsrättsutredningen lämnade 2002 ett delbetänkande om led-

ningsrätt för elektroniska kommunikationsnät som innebar att det skall

vara möjligt att få ledningsrätt inte bara för ledningar utan även för

master och andra anordningar som ingår i elektroniska kommunikations-

nät. Detta förslag har genomförts 2004 (prop. 2003/04:136 och SFS

2004:643, se även avsnitt 15.19). I sitt slutbetänkande föreslog utred-

ningen ytterligare moderniseringar av ledningsrättslagen. Två av försla-

gen (upplåtelse i andra hand inom utrymme för vilket det har beviljats

ledningsrätt och ledningsrätt för s.k. kanalisationer) behandlas i denna

proposition (se avsnitt 18). Avsikten är att övriga förslag skall behandlas

i en särskild proposition tidigast under 2006.

Förtroende

7.8 Bekämpning

av

brottslighet

och oseriös verksamhet

IT och 14 och 15 kap. brottsbalken

Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare att, ur ett IT-per-

spektiv, se över de brott i 14 och 15 kap. brottsbalken som berör

urkunder. I dessa bestämmelser finns ett flertal rekvisit som kan vara

svåra att tillämpa med avseende på bl.a. elektroniskt överförda uppgifter.

Översynen syftar till att klarlägga vilka förändringar som kan vara

påkallade med anledning av utvecklingen av IT. En förutsättning för en

ökad IT-användning är att människor kan förlita sig på att de uppgifter

som lämnas är riktiga och härstammar från den person som anges som

avsändare. De straffbestämmelser som avser att upprätthålla detta skydd

måste vara anpassade till de nya krav som de tekniska möjligheterna

medför. Inte minst för att främja den allmänna tilltron till IT-använd-

ningen, vilket är en prioriterad del av regeringens åtgärder på området, är

detta av stor betydelse. Det är också viktigt att den straffrättsliga regler-

ingen harmoniserar med regeringens strävanden att skapa möjligheter för

en effektiv användning av IT och att den är väl anpassad till den fortsatta

utvecklingen. Utredningen, som skall lämna sitt betänkande i juni 2007,

har att beakta detta under sitt arbete.

Prop. 2004/05:175

68

EU-rambeslut om angrepp mot informationssystem

Inom EU har antagits ett rambeslut om angrepp mot informationssystem.

Syftet med rambeslutet är att tillnärma medlemsstaternas straffrättsliga

lagstiftning när det gäller angrepp mot informationssystem. Enligt ram-

beslutet skall olagliga intrång i informationssystem, olagliga störningar

av informationssystem och olagliga datastörningar vara straffbara. Ram-

beslutet innehåller också bestämmelser om bl.a. vilka påföljder som

brotten skall kunna leda till.

En promemoria om genomförande av rambeslutet i svensk rätt har

remitterats. En proposition om genomförandet planeras att lämnas under

2006.

Europarådskonvention om IT-relaterad brottslighet

Europarådet har utarbetat en konvention om IT-relaterad brottslighet som

Sverige har undertecknat. Konventionen har tre huvudsyften:

att harmonisera den nationella straffrätten beträffande vissa

gärningar som behandlas i konventionen, om gärningarna begås med

hjälp av datorsystem,

– att få fram nationella processrättsliga bestämmelser som underlättar

utredning och lagföring av såväl de brott som behandlas i konventionen

som andra IT-relaterade brott och andra brott som begås med hjälp av

datorer samt att förbättra möjligheterna att ta tillvara elektronisk bevis-

ning i brottmål samt

– att lägga grunden för ett effektivt internationellt samarbete vid

bekämpning av IT-relaterade brott.

De gärningar som behandlas i konventionen är bl.a. dataintrång, dator-

relaterad förfalskning, datorrelaterat bedrägeri, barnpornografibrott och

upphovsrättsintrång.

Till konventionen hör ett tilläggsprotokoll som behandlar kriminali-

sering av gärningar av rasistisk och främlingsfientlig natur begångna med

hjälp av datorsystem. Sverige har undertecknat protokollet.

En promemoria om ratificering av konventionen och protokollet har

remitterats under våren 2005.

Modemkapning

På uppdrag av regeringen har en särskild utredare nyligen föreslagit lag-

ändringar som syftar till att stärka konsumentskyddet vid s.k. modem-

kapning (SOU 2005:20). Med modemkapning, som är ett av de Internet-

relaterade säkerhetsproblem som har rönt störst uppmärksamhet i Sverige

och utomlands under de senaste åren, avses att ett uppringningsprogram,

en s.k. dialer, laddas ned på en dator, ändrar dess fjärranslutning och utan

användarens godkännande ringer upp ett nytt dyrare nummer. Merkost-

naden för detta debiteras ofta abonnenten på dennes telefonräkning.

Utredningen har föreslagit ändringar såväl på civilrättens som närings-

rättens områden.

Prop. 2004/05:175

69

Delmål 1 Kvalitet

7.9 IT

och

demokrati

Under åren 2002–2004 har Justitiedepartementet haft en särskild arbets-

grupp för IT och demokrati (Ju2002:E). Arbetsgruppens uppgift var att

följa och främja utvecklingen av demokratiska processer med stöd av IT.

Tre rapporter har producerats, E-röstning – en antologi, Digitala klyftor –

förr, nu och i framtiden samt Förslag till strategi för att minska de digi-

tala klyftorna.

I april 2003 tillsatte regeringen en parlamentariskt sammansatt kom-

mitté med uppdrag att se över bestämmelserna i vallagen och lämna för-

slag till en ny lag, bl.a. skulle kommittén överväga i vilken utsträckning

elektroniska förfaranden bör införas vid röstning i röstningslokal. I be-

tänkandet (SOU 2004:111) anger kommittén att något förslag som gör

det möjligt att rösta elektroniskt inte bör läggas fram nu. Kommittén för-

ordar dock att försök med elektronisk röstning under kontrollerade

former bör genomföras i omgångar, dock inte i samband med allmänna

val. Försöken bör genomföras i samverkan med den centrala valmyndig-

heten. Förslagen har remissbehandlats.

Vidare är användningen av informationsteknik, t.ex. Internet och

mobiltelefoni, i demokratiska beslutsprocesser och förekomsten av even-

tuella rättsliga och tekniska hinder föremål för utredning. I december

2004 fick Örebro universitet i uppdrag av regeringen att utreda detta samt

att föreslå möjliga åtgärder för att undanröja dessa hinder. Inom ramen

för uppdraget skall Örebro universitet även lämna förslag till hur

kommunala initiativ för att öka deltagandet i demokratiska processer kan

uppmuntras. Uppdraget skall redovisas till Justitiedepartementet senast

den 30 juni 2005.

När det gäller internationella aktiviteter relaterade till IT och demokrati

har det under det isländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet

2004 tillsatts ett särskilt demokratiutskott. Detta utskott har till uppgift

att, med stöd i befintlig forskning och studier, analysera de nordiska de-

mokratierna utifrån ett nutida och framtida perspektiv och föreslå kom-

parativa studier eller särskilda handlingslinjer. Justitiedepartementet var

representerat i utskottet. Utskottets arbete resulterade i rapporten Demo-

krati i Norden. I rapporten konstateras t.ex. att den tekniska utvecklingen

möjliggör ett ökat demokratiskt handlingsutrymme men medverkar även

till att nya klyftor skapas mellan medborgarna – digitala klyftor – och att

de gamla förstärks. Rapporten innehåller också ett antal rekommenda-

tioner och förslag.

Inom ramen för Europarådets Integrerade projekt Making democracy

work (IP1-S-EE) har Sverige aktivt deltagit i arbetet med att ta fram en

rekommendation om elektronisk röstning i vallokal (rec(2004)1) och en

rekommendation (rec(2004)15) om e-förvaltning.

Prop. 2004/05:175

70

7.10 Storstadspolitik

Sedan 1998 bedriver regeringen på riksdagens uppdrag en nationell stor-

stadspolitik. Storstadskansliet i Justitiedepartementet har ett huvudansvar

för detta arbete.

Som ett led i arbetet har regeringen tecknat lokala utvecklingsavtal

med sju storstadskommuner om insatser i 24 stadsdelar. Bland annat har

flera IT-relaterade insatser gjorts i syfte att öka kvinnor och mäns demo-

kratiska delaktighet samt kunskap om hur datorn kan användas som

redskap. Ett antal insatser beskrivs närmare i bilaga 17.

8

Export- och investeringsfrämjande samt

bistånd

8.1

IT inom Utrikesdepartementets område

De viktigaste IT-relaterade frågorna inom Utrikesdepartementets område

handlar om att främja marknadsföringen av IT-sektorn och angelägen-

heten av att genom biståndsarbete få u-länder att utnyttja den potential

som IT har för ekonomisk och social utveckling samt för förverkligandet

av millennieutvecklingsmålen. (Dessa mål behandlas i proposition

2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling.)

Av särskild betydelse är också internationella samarbeten som sker

genom t.ex. World summit on information society (WSIS). Arbetet att

främja marknadsföringen av IT-sektorn och det internationella samar-

betet bidrar till att uppfylla det i denna proposition föreslagna delmålet

om hållbar tillväxt. Biståndsarbetet bidrar till uppfyllandet av delmålet

om tillgänglighet och säkerhet.

Delmål 2 Hållbar tillväxt

8.2 Marknadsföring

av IT-sektorn i utlandet

Internationell marknadsföring av svensk IT- och telekomindustri har

sedan 2000 varit ett inslag i regeringens arbete med export- och

investeringsfrämjandet som bedrivs inom politikområde 39 Utrikes-

handel, export- och investeringsfrämjande. Satsningarna syftar till att

marknadsföra högteknologiska områden och nya branscher där Sverige

och svenska företag har särskild kompetens och förutsättningar att hävda

sig i internationell konkurrens. Detta gäller t.ex. IT-sektorn men även

andra delar av det moderna och framtidsinriktade Sverige.

Från och med 2002 konsoliderades IT-främjandet i utlandet i riktade

program och projekt. Invest in Sweden Agency (ISA) initierade 2002 ett

projekt för internationell marknadsföring av svensk IT, IT Sweden.

Syftet var att stärka Sveriges ställning som IT-nation på prioriterade

marknader, stödja den internationella marknadsföringen av IT-kluster

och öka affärs- och samarbetsmöjligheterna på den internationella mark-

naden, särskilt inom trådlös kommunikation och mobilt Internet.

Prop. 2004/05:175

71

För att främja framför allt små och medelstora företags exportmöjlig-

heter på strategiska marknader fick Exportrådet samma år i uppdrag av

regeringen att starta ett branschprogram: IT och telekom.

Mot bakgrund av den hårda internationella konkurrensen vidare-

utvecklas satsningarna på IT-främjandet i utlandet. Det krävs bl.a. tyd-

ligare prioritering och fokusering.

Som ett led i fokuseringen av satsningarna inom IT-främjandet har ISA

under 2005 startat projektet ICT Sweden. Projektet syftar till att attrahera

och öka antalet utländska investeringar inom IT-sektorn till Sverige,

stärka Sveriges ställning som IT-nation på prioriterade marknader och att

stödja den internationella marknadsföringen av IT-kluster. Regeringen

har finansierat projektet med 2 miljoner kronor.

ICT Sweden fokuserar bl.a. på svenska styrkeområden inom trådlös

kommunikation, mobilitet och bredband. Projektet är ett led i att för-

verkliga strategin Innovativa Sverige – en strategi för tillväxt genom för-

nyelse (Ds 2004:36). Denna satsning på svensk IT- och telekomindustri

genom export- och investeringsfrämjande är också en viktig del i att ge-

nomföra åtgärder som föreslogs i Näringsdepartementets samtal med

företag inom IT- och telekomsektorn under våren 2005.

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

8.3 IT

och

bistånd

I Sveriges politik för global utveckling (PGU) framhålls angelägenheten

av att u-länder kan utnyttja den potential som IT har för ekonomisk och

social utveckling samt för förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.

IT börjar spridas i u-länderna, men alltjämt återstår mycket arbete. Infra-

strukturen är dåligt utbyggd och det saknas teknik, ekonomiska resurser

och kompetens. IT i u-länder är en fråga om att utnyttja ett kraftfullt

verktyg för ekonomisk tillväxt. Det är också en fråga om allas rätt till

information, kunskap och möjlighet att påverka. IT rymmer stora möjlig-

heter för de fattiga i detta avseende. Samtidigt finns risk att den s.k.

IT-revolutionen ökar klyftan mellan rika och fattiga länder – och mellan

rika och fattiga inom länderna.

Utvecklingssamarbetet kan i ett inledande skede spela en viktig roll

genom att påskynda utnyttjandet av de möjligheter IT erbjuder. Sverige

välkomnar en dialog kring användningen av IT för utveckling, men

u-länderna måste själva identifiera sina behov och prioritera IT i sitt ut-

vecklingsarbete. För detta behöver länderna utarbeta egna nationella

e-strategier. Sverige menar vidare att internationella biståndsinsatser i

ökad grad bör främja IT-investeringar.

Den tekniska utvecklingen har öppnat upp för nya och effektiviserande

metoder i arbetet med fattigdomsbekämpning. Utvecklingssamarbetet har

en särskild uppgift i att söka bidra till att IT kommer fattiga grupper till-

godo. I den strategi som finns för hur Sida skall främja IT inom utveck-

lingssamarbetet betonas bl.a. att IT skall integreras som en naturlig och

viktig del av detta samarbetes alla verksamhetsgrenar. Detta har också i

ökad grad blivit fallet genom ett antal strategiska och innovativa insatser,

liksom exempelvis genom att ett nätverk av IT-universitet

Prop. 2004/05:175

72

(SPIDER/Swedish Program for ICT in Developing Regions) har byggts

upp som stödfunktion för Sida.

I strategin anges vidare att Sida skall söka utveckla IT i biståndet som

en svensk profilfråga samt aktivt delta i internationellt samarbete om IT i

biståndet och samverka med andra biståndsgivare och med institutioner

och företag i Sverige och i samarbetsländerna.

Under 2004 satsade Sida ca 200 miljoner kronor på olika IT-relaterade

initiativ där IT ingick som en delkomponent. Pengarna går till studier

som främst inriktas på att identifiera IT som ett användbart verktyg i

arbetet med u-länder, exempelvis för studier kring möjligheten för den

afrikanska kontinenten att kommunicera med övriga världen och kring

mobiltelefonins möjlighet att spridas i Afrika och nyttjas för olika tjäns-

ter och ekonomisk utveckling.

8.4

Världstoppmöte om informationssamhället (WSIS)

FN:s världstoppmöte om informationssamhället (WSIS) är inte ett ren-

odlat utvecklingsmöte, men har ett intressant och dominerande u-lands-

perspektiv utifrån visionen att omvandla den digitala klyftan till digitala

möjligheter. Genom WSIS har ökad uppmärksamhet kommit att riktas

mot den stora betydelse IT kan ha för global utveckling och toppmötet

kan ses som en manifestation av det intresse som finns att diskutera dessa

frågor. IT är en drivkraft för ekonomisk tillväxt och har alltmer kommit

att ses som ett verksamt medel i kampen mot fattigdom. IT kan även

bidra till att främja och stärka demokrati och mänskliga rättigheter,

genom att ge människor tillgång till information och därmed ett ökat

inflytande över sina liv. Genomförandet av WSIS antagna politiska de-

klaration och därtill kopplad handlingsplan får stor betydelse för

visionens förverkligande. I detta sammanhang har framhållits vikten av

ett nära samarbete och partnerskap mellan regeringar, näringsliv och

civilsamhälle för att långsiktiga och hållbara framsteg skall kunna

uppnås.

8.5

Andra internationella samarbeten

Diskussion om hur IT bäst kan utnyttjas i utvecklingssammanhang och

försöksverksamhet med IT-användning pågår inom flera internationella

samarbeten, där Sida deltar. Här kan t.ex. nämnas InfoDev, som är ett

program som bl.a. finansierar IT-projekt i utvecklingsländer och sprider

erfarenheter om dessa projekt mellan biståndsgivarna. Programmet har

ett sekretariat inom Världsbanken. Ytterligare exempel är Bellanet och

Global Knowledge Partnership (GKP). Bellanet är en organisation som

erbjuder olika IT-baserade tjänster i syfte att öka samarbetet inom det

internationella samfundet. GKP är ett informellt världsomspännande nät-

verk av olika organisationer som arbetar med kunskapsutveckling i

u-länder med fokus på användning av IT. Genom GKP delar medlem-

marna kunskap och information och man förmedlar kontakter inom nät-

verket för samverkan i konkreta projekt. GKP medverkade i arbetet med

att ta fram rekommendationer för hur den digitala klyftan mellan Nord

Prop. 2004/05:175

73

och Syd skall överbryggas, den så kallade DOT Force-rapporten för

G8-mötet i Genua. I syfte att informera om utvecklingsfrågor finns Eldis

som är en webbportal med en sökbar databas med bl.a. ett stort och

ökande antal för ämnet relevanta dokument.

9

Försvar samt beredskap mot sårbarhet

9.1

IT inom Försvarsdepartementets område

Inom Försvarsdepartementets område finns många IT-relaterade frågor.

De viktigaste handlar om informationsförsörjning och informations-

säkerhet. Arbetet inom informationsförsörjning bidrar till att uppfylla det

i denna proposition föreslagna delmålet om kvalitet. Till uppfyllandet av

delmålet om tillgänglighet och säkerhet bidrar arbetet med informations-

säkerhet. Till det senare målet bidrar också det särskilda systemet radio-

kommunikation för säker ledning (Rakel) som skapar förbättrade möjlig-

heter till ett effektivt samband mellan samhällets aktörer i olika slag av

krissituationer.

Delmål 1 Kvalitet

9.2 Informationsförsörjning

Utredningen Samordning av informationsförsörjning mellan statliga,

kommunala och enskilda aktörer inom det civila försvaret eller som är

verksamma vid krishantering i fred (dir. 2002:100), konstaterade i sitt

slutbetänkande System för samordnad krisinformation (SOU 2003:11) att

informationsförsörjning i en kris i huvudsak riktar sig till tre grupper:

allmänhet och massmedier samt till aktörer som är engagerade i själva

krishanteringen. Informationen till dessa grupper kan till viss del behöva

vara av olika karaktär och innehåll.

Enligt utredningen är webbplatser med öppen information till allmän-

heten och massmedier en allt mer använd informationskanal och under-

sökningar visar att en relativt stor andel av medborgarna skulle söka in-

formation via Internet vid en stor olycka. Utredningen föreslår därför

bl.a. att myndigheterna i större utsträckning skall använda sina webb-

sidor för att sprida krisinformation till allmänheten. Utredningen konsta-

terar också att det kan vara ett mycket stort antal aktörer involverade i

krishanteringen på samhällets alla ledningsnivåer och att en ökad sam-

ordning av informationsförsörjningen bl.a. skulle motverka att felaktiga

och motstridiga uppgifter kommer i omlopp.

Regeringen har därför givit Krisberedskapsmyndigheten (KBM) ett

antal uppdrag för att underlätta samordningen av information mellan

olika aktörer och till allmänheten och medier. Uppdragen syftar till att

utveckla ett webbaserat informationssystem för aktörerna i krishan-

teringssystemet. Systemet skall underlätta informationsutbyte vid kriser,

om genomförd, pågående och planerad verksamhet, lägesrapporter m.m.

Systemet är utformat som en dagbok och är förberett för att kunna utbyta

Prop. 2004/05:175

74

information med andra system. Användare av systemet är i första hand

myndigheter, länsstyrelser, kommuner, landsting, men även andra aktörer

som kommunala bolag, entreprenörer och frivilligorganisationer. En

första version av systemet kommer att finnas under september 2005.

Ett antal myndigheter har dessutom fått i uppdrag av regeringen att ha

krisinformation på sina webbplatser. Under 2005 planerar KBM att utar-

beta råd och rekommendationer om hur man kan utforma webbplatser

med krisinformation. I detta arbete kommer erfarenheter från hur svenska

organisationer använde Internet vid flodvågskatastrofen och storm-

händelserna att tas tillvara. KBM kommer att fortsätta att i samarbete

med länsstyrelserna genomföra länsvisa utbildningsdagar för kommuner,

landsting med flera.

Vidare kommer KBM under 2005 att inrätta den nationella webb-

portalen i samarbete med Socialstyrelsen, Statens räddningsverk, Affärs-

verket Svenska kraftnät, Statskontoret och länsstyrelserna. I syfte att

diskutera bl.a. möjliga gemensamma webblösningar kommer samverkan

även att ske med Norge och Danmark.

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

9.3

Samhällets säkerhet vid kriser

Regeringen avser att i en proposition lämna sin syn på utvecklingen av

samhällets säkerhet. Redan 1997 i propositionen Beredskap mot svåra

påfrestningar på samhället i fred (prop. 1996/97:11 bet. 1996/07 FöU5)

redovisades en ambition för beredskapen mot svåra påfrestningar på

samhället i fred. Genom propositionen Samhällets säkerhet och bered-

skap (prop. 2001/02:158) presenterades ett nytt krishanteringssystem,

som bygger på ett områdesansvar och sektorsansvar. Områdesansvaret

innebär att det finns ett organ på lokal, regional och nationell nivå som

kan verka för inriktning, prioritering och samordning av åtgärder i en

krissituation. Kommunen, länsstyrelsen och regeringen är områdes-

ansvariga organ på respektive nivå. Sektorsansvaret innebär att det finns

ansvariga myndigheter som genomför nödvändiga förebyggande och för-

beredande insatser. Samtidigt inrättades KBM och ett nytt planerings-

system för det civila försvaret och för svåra påfrestningar på samhället.

Arbetet med att minska samhällets sårbarhet och för att förbättra kris-

hanteringsförmågan bör fortsätta. I den planerade propositionen kommer

försvarsberedningens rapport samt gjorda erfarenheter från olika händel-

ser att tas tillvara, för att Sverige skall stå bättre rustat för katastrof-

situationer i framtiden. Avsikten med propositionen är att dels presentera

en strategi som grund för det fortsatta arbetet med att stärka samhällets

förmåga inför framtida hot och risker, dels behandla frågor som rör sam-

hällets krishanteringsförmåga.

Prop. 2004/05:175

75

9.4

Radiokommunikationssystemet Rakel

Regeringens bedömning: En utökad användarkrets för radiokom-

munikationssystemet Rakel (Radiokommunikation för effektiv led-

ning) bör eftersträvas för att tillfredsställa behovet av säkerställd och

tvärsektoriell kommunikation i samhällets arbete med ordning, säker-

het och krisberedskap.

Skälen för regeringens bedömning: Ett flertal utredningar bl.a.

Rakelkommittén (SOU 2003:10) Trygga medborgare – säker kommu-

nikation har konstaterat att det fanns allvarliga brister i kommunikations-

systemen inom skydds- och säkerhetsområdet. För att stärka medborgar-

nas trygghet inrättas nu ett nytt gemensamt radiokommunikationssystem

baserat på Tetrastandard. Tetra är en europeisk standard som är special-

utvecklad för skydds- och säkerhetsfunktioner och för extremt driftsäker

mobil radiokommunikation.

Försvarets materielverk har upphandlat det nya gemensamma radio-

kommunikationssystemet som benämns Rakel (Radiokommunikation för

effektiv ledning) och Krisberedskapsmyndigheten (KBM) skall införa,

förvalta och utveckla systemet. Rakelsystemet skall successivt byggas ut

i sju etapper mellan 2005 och 2010 med början i södra Sverige. Rakel

ersätter flera redan befintliga radiokommunikationssystem. I motsats till

nuvarande system så anpassar Rakel-systemet uteffekten på sändarna så

att lägsta möjliga effekt används för att kontakt skall kunna uppnås.

Utbyggnaden kommer således inte att ge en ökad exponering, avseende

elektromagnetiska fält, i förhållande till nuvarande system.

Enligt förslagen i Rakelkommitténs betänkande (SOU 2003:10)

Trygga medborgare – säker kommunikation avgränsades användar-

kretsen till Polisen, Kustbevakningen, Tullverket, kommunal räddnings-

tjänst, akutsjukvården och Försvarsmakten. KBM har i en skrivelse den

6

april 2005 Utökad användarkrets för Rakelsystemet (dnr

Fö2005/1102/CIV) hemställt om en utökad användarkrets för Rakel-

systemet. Enligt KBM bör användarkretsen utvidgas till att omfatta fler-

talet aktörer i krishanteringssystemet.

Tillgång till goda och säkra kommunikationer mellan samhällets olika

sektorer är enligt regeringens bedömning av central betydelse för sam-

hällets arbete med ordning, säkerhet och krisberedskap. Radiokommu-

nikationssystemet Rakel bör därför få en utökad användarkrets. Reger-

ingen avser att återkomma till riksdagen med förslag som möjliggör en

utökad användarkrets.

9.5

Utveckling av ett nätverksbaserat försvar

Det militära försvaret är inne i en omfattande reformeringsprocess och

skall ges en förändrad inriktning från ett invasionsförsvar mot ett flexi-

belt insatsförsvar som skall kunna agera vid internationella konflikter

utomlands. Med stöd av en gemensam IT-arkitektur för hela Försvars-

makten, kan insatser utformas efter behoven för att lösa uppgifterna.

Informationsinhämtandet skall ske med stöd av modern informations-

teknik. Det nätverksbaserade försvarskonceptet (NFB) skall stödja det

Prop. 2004/05:175

76

militära försvarets förmåga avseende information och omvärldsupp-

fattning, ledning med beslutsstöd samt insats och verkan.

Det nätverksbaserade försvaret skall utvecklas av Försvarsmakten i

samverkan med övriga totalförsvarsmyndigheter och myndigheter med

uppgifter inom krisberedskapsområdet. Genom detta skapas förutsätt-

ningar för att det militära försvaret och övrigt totalförsvar kan utbyta

information och samverka såväl under fred, kris och krig.

10

Sjukvård, hälsa, sociala frågor och

socialförsäkring

10.1

IT inom Socialdepartementets område

Det pågår många aktiviteter som syftar till att främja IT-användningen

inom Socialdepartementets ansvarsområden. Inom hälso- och sjukvårds-

området fokuserar man bland annat på att anpassa regelverket som styr

vårddokumentation samt inrättande av nationellt kompatibla elektroniska

patientjournaler. Arbetet med detta bidrar till att uppfylla det i denna

proposition föreslagna delmålet om kvalitet. Inrättandet av en nationell

ledningsgrupp och det internationella samarbetet bidrar till en förbättrad

samordning inom politiken för informationssamhället. Telemedicinska

applikationer skapar nya möjligheter för att erbjuda en vård av hög

kvalitet i glest befolkade regioner, exempelvis minimerar elektroniska

röntgenbilder väntetider för vårdpersonal, patienter och anhöriga.

Inom socialförsäkringens administration är informationstekniken en

förutsättning för att stödja nya processer och möjliggöra samarbete med

andra myndigheter och företag. Väl utvecklade självbetjäningstjänster

via Internet och sevicetelefoni är ett av villkoren för en fullgod service

till de försäkrade.

Jämställdhet är ett centralt perspektiv i Socialdepartementets samtliga

politikområden. Det är därför viktigt att beakta hur en utökad IT-använd-

ning inom Socialdepartementets områden påverkar kvinnor och män.

Inom socialtjänstpolitiken, äldrepolitiken och handikappolitiken lyfts

särskilt frågan om IT-utvecklingens betydelse för ökad delaktighet och

jämlikhet för kvinnor och män med funktionshinder, kvinnor och män i

ekonomiskt eller socialt utsatta situationer samt äldre kvinnor och män.

Politiken för informationssamhället spelar också en viktig roll inom flera

av folkhälsopolitikens målområden. IT är det centrala arbetsverktyget för

upprätthållandet av data om befolkningens hälsa och sociala förhållan-

den, såväl nationellt som internationellt.

Arbetet inom Socialdepartementets område måste ofta beakta barn-

perspektivet. Målet för regeringens barnpolitik är att barn och unga skall

respekteras, ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet

och inflytande. Syftet med barnpolitiken och med barnkonventions-

arbetet inom Regeringskansliet är att man skall utgå från ett barn-

perspektiv i alla beslut och åtgärder som rör barn. Barnperspektivet i

regeringens arbete innebär i första hand att barnet sätts i fokus och att

man noga analyserar vilka följder ett beslut kan få för det eller de barn

som berörs. Internet har stor genomslagskraft på gott och ont bland barn

Prop. 2004/05:175

77

och ungdomar. Det finns därför starka skäl att i framtiden tydligare

uppmärksamma barnperspektivet inom politiken för informations-

samhället.

Delmål 1 Kvalitet

10.2

Hälso- och sjukvårdsområdet

10.2.1

Hittillsvarande mål och åtgärder för IT-användning

Regeringens bedömning är att en bred implementering och användning

av IT-stöd är en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna möta

samhällets krav på en tillgänglig, effektiv och högkvalitativ hälso- och

sjukvård. Eftersom hälso- och sjukvården är en av samhällets mest

informationsintensiva sektorer, har användningen av IT-baserade verktyg

medfört att arbetssätt, administrativa rutiner och kliniska tillämpningar

har kunnat utvecklas och förnyas med hjälp av modern informations-

teknik.

Detta har inneburit stora vinster för både medborgare, sjukvårds-

personal och huvudmän. Områdets betydelse bekräftas av att såväl sjuk-

vårdshuvudmännen, regeringen som kommissionen har identifierat ett

förbättrat IT-stöd som helt avgörande för att möta framtida utmaningar

såsom en ökande patientrörlighet mellan vårdenheter och vårdnivåer,

både på regional, nationell och internationell nivå.

Genom en ökad IT-användning inom hälso- och sjukvården får även

medborgaren en större möjlighet att ta en mer aktiv del i sin vård-

situation. Både för patienter och anhöriga skapas nya möjligheter till att

få djupare kunskap om sjukdomstillstånd och ställda diagnoser samt få

en överblick av sina vårdkontakter. Vårdportaler och nätbaserad hälso-

information utgör i dag ett allt viktigare komplement till reguljära vård-

kontakter, vilket innebär att tillgängligheten kan förbättras. Inom många

enskilda landsting har tjänster för nätbaserad hälsoinformation tagits

fram. Eftersom utveckling, kvalitetsgranskning och underhåll av dessa

databaser är mycket resurskrävande, är det regeringens uppfattning att en

utökad nationell samverkan mellan existerande tjänster för nätbaserad

hälsoinformation vore önskvärd. Därigenom kan de centrala och regio-

nala medel som tillförs detta område användas mer effektivt, samtidigt

som man med gemensamma ansträngningar kan höja kvaliteten på den

information som erbjuds. Det är viktigt att i sammanhanget betona vikten

av att teknikutvecklingen inte får innebära att stora grupper, t.ex. funk-

tionshindrade, ställs utanför möjligheten till likvärdig information och

tillgänglighet.

En mer detaljerad redovisning av regeringens insatser inom hälso- och

sjukvårdsområdet återfinns i bilaga 17, IT-användning och IT-utbildning,

avsnittet Exempel på IT-användning inom offentliga sektorn.

Utredningar m.m.

Det pågår löpande ett arbete för att anpassa och uppdatera de lagar som

reglerar informationshantering och vårddokumentation för att underlätta

Prop. 2004/05:175

78

en mer effektiv användning av IT som administrativt stöd inom sjuk-

vårdssektorn.

I juni 2004 gav regeringen ett tilläggsdirektiv (dir. 2004:95) till

Patientdatautredningen (dir. 2003:42) om att göra en samlad översyn av

de lagar som reglerar åtkomst och överföring av patientjournaler, be-

handlingen av personuppgifter m.m. Utgångspunkten för utredningen är

att all journalhantering i framtiden i huvudsak skall ske elektroniskt.

Syftet med översynen är att skapa en sammanhållen lagstiftning kring

vårddokumentation och personuppgiftsbehandling som är anpassad efter

de möjligheter som ges med modern informationsteknik, t.ex. i fråga om

överföring av journaluppgifter och åtkomst via Internet.

Våren 2005 lade regeringen propositionen Ökad patientsäkerhet på

läkemedelsområdet (prop. 2004/05:70) till riksdagen. Den lag som

kommer att träda i kraft den 1 juli 2005 innebär att ett nytt personregister

inrättas med uppgifter om förskrivna uthämtade läkemedel. Uppgifterna i

förteckningen skall kunna användas av patienter, förskrivare och farma-

ceuter på apotek. I propositionen föreslås även vissa ändringar i lagen

(1996:1156) om receptregister. Ändringarna innebär att det blir möjligt

för Apoteket AB att elektroniskt spara recept för flera uttag under hela

receptets giltighetstid. Denna lagändring kommer bl.a. att underlätta han-

teringen av e-recept samt bidra till en säkrare läkemedelsanvändning.

En närmare beskrivning av e-recept finns i bilaga 17. IT-användning

och IT-utbildning, avsnittet Exempel på IT-användning inom offentliga

sektorn.

10.2.2 Nationellt

kompatibla

elektroniska patientjournaler

Regeringens bedömning: En mer enhetlig och tillgänglig information

inom hälso- och sjukvården bör främjas. Projektet Nationell patientöver-

sikt har ett betydande värde för att stärka patientsäkerheten inom hälso-

och sjukvården, genom att vital journalinformation görs nationellt till-

gänglig för behandlande hälso- och sjukvårdspersonal.

Skälen för regeringens bedömning: Det kanske mest centrala doku-

mentet inom hälso- och sjukvården är patientjournalen. I denna samlas

information om patientens hälsotillstånd, olika vårdkontakter, ställda

diagnoser, inkomna provsvar etc. Därutöver används den i allt högre ut-

sträckning för administration, verksamhetsuppföljning och forskning.

Mot denna bakgrund har sjukvårdshuvudmännen tidigt satsat på att

digitalisera de ofta mycket omfattande journaluppgifterna, med målsätt-

ningen att öka patientsäkerheten och förenkla för sjukvårdspersonalen.

Sverige ligger i en internationell jämförelse långt framme i användningen

av elektroniska patientjournaler. Inom primärvården utförs över

95 procent av vårddokumentationen elektroniskt och inom sjukhusvården

är motsvarande siffra omkring 60 procent enligt uppskattningar från

Carelink.

Målsättningen är att dessa elektroniska journaler också skall integreras

med angränsande system, vilket innebär att exempelvis hanteringen av

röntgenbilder, provsvar, remisshantering och förskrivning av läkemedel

skall kunna ske elektroniskt direkt i journalsystemet.

Prop. 2004/05:175

79

Ett betydande problem är dock att informationsstrukturen inom hälso-

och sjukvården till stora delar är mycket heterogen, med många olika

journalsystem som sällan kan kommunicera med varandra. Flertalet

huvudmän har under senare år arbetat intensivt med att uppdatera och

integrera sina befintliga journalsystem, men det finns avsevärda svårig-

heter med att föra samman äldre ofta egenutvecklade system med

moderna lösningar. Detta leder bland annat till starkt kostnadsdrivande

och tidsödande administrativa bördor för personalen inom sjukvården,

samtidigt som den bristande informationen allvarligt hotar patientsäker-

heten eftersom vårdpersonalen har svårt att få tillgång till relevant vård-

historik.

I ett gemensamt initiativ från samtliga landstingsdirektörer har man

genom samverkansorganisationen Carelink tagit ett första steg för att

komma tillrätta med denna problematik. Projektet Nationell patientöver-

sikt skapades våren 2004 för att utveckla en nationellt tillgänglig IT-

baserad söktjänst, där behandlande hälso- och sjukvårdspersonal snabbt

och enkelt, med patientens medgivande, skall kunna få upp en översikt

av patientens personuppgifter, konstaterade diagnoser, allergier, läke-

medelslista etc.

Under 2005 lanseras Nationell patientöversikt som ett pilotprojekt i

fyra landsting: Norrbotten, Uppsala, Östergötland och Jönköping. Från

slutet av året skall patientöversikten användas av mindre grupper vård-

personal och patienter för att utvärdera teknik och innehåll. Därefter skall

tjänsten erbjudas alla huvudmän från och med 2006, där målsättningen är

att samtliga landsting skall kunna vara anslutna senast 2008 och att

privata vårdgivare samt kommuner ansluts senast 2010.

Regeringen anser att projektet Nationell patientöversikt har ett bety-

dande värde för att stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården,

genom att vital journalinformation görs nationellt tillgänglig för behand-

lande hälso- och sjukvårdspersonal. Projektet är det i dag mest konkreta

och betydelsefulla initiativet för att skapa en samlad bild av patientens

vårddokumentation. Genom detta projekt kan tidigare investeringar i

IT-system inom vård och omsorg utnyttjas på ett kostnadseffektivt sätt.

10.2.3

Samverkan inom Regeringskansliet samt med externa

aktörer

Under det senaste året har stora ansträngningar gjorts för att förbättra och

ytterligare förstärka det interna samarbetet inom Regeringskansliet när

det gäller att stödja införandet av IT inom vård och omsorg. Huvudsyftet

med detta arbete har varit att åstadkomma en kraftsamling mellan alla de

processer som i dag arbetar inom olika departement för att åstadkomma

en mer effektiv IT-användning. Ett exempel på detta är Regeringens IT-

politiska strategigrupp och dess arbetsgrupp för IT i vård och omsorg

som har inneburit stora framsteg i samarbetet såväl internt inom Reger-

ingskansliet som med externa nyckelaktörer. Denna utvidgade dialog har

bidragit till en ökad förståelse mellan aktörerna inom vårdsektorn avse-

ende synen på IT:s betydelse för vård och omsorg.

För att stimulera samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen kring

utvecklingen av IT-baserade tjänster, ger Socialdepartementet årligen

Prop. 2004/05:175

80

stöd till organisationen Carelink genom Dagmaröverenskommelsen.

Carelink är en medlemsorganisation där landsting, regioner, kommuner

och privata vårdgivare inbjuds att bli medlemmar för att gemensamt

utarbeta lösningar för en ökad IT-användning inom vård och omsorg.

Arbetet inom Carelink har lett till en rad konkreta resultat. Bland dessa

kan nämnas vidareutvecklingen av Sjunet, en nationell IT-infrastruktur

för samtliga Sveriges landsting och ett växande antal kommuner och

privata vårdgivare. Initiativtagarna till Carelink är Landstingsförbundet,

Svenska Kommunförbundet, Vårdföretagarna och Apoteket AB.

10.2.4 Standardiserings-

och

terminologiarbete

För att nyttoeffekterna med en bred användning av IT-stöd inom vård-

och omsorgssektorn skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt,

krävs en gemensam och nationellt sammanhållen informationsstruktur.

Detta förutsätter bland annat gemensamma begrepp och termer, men

också klassifikationer och kvalitetsindikatorer.

Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet 2005 regeringens uppdrag att

normera termer och begrepp som är centrala för vård och omsorg, samt

att utarbeta en strategi för hur en nationellt sammanhållen informations-

struktur skall etableras. Uppdraget skall rapporteras i mars 2006. Som

första konkreta åtgärd inrättas ett bibliotek för lagring och tillhanda-

hållande av specifikationer samt begrepp och termer inom området.

Sedan tidigare publiceras också fastställda terminologier i en nationell

termbank tillgänglig för alla via Internet.

Behovet av internationellt erkända standarder växer i takt med att

vårdkontakterna över nationsgränserna ökar i omfattning. Swedish Stan-

dards Institute (SIS) har under åren 1997-2005 haft ledningen för det

europeiska standardiseringsarbetet inom hälso- och sjukvårdsinformatik,

vilket har resulterat i en rad standarder för vård och omsorg. Arbetet med

att kartlägga, rekommendera samt översätta internationella standarder

bör ges fortsatt hög prioritet (se även avsnitt 15.22).

10.2.5 E-hälsa

Regeringens bedömning: Sverige bör vara en aktiv deltagare i det inter-

nationella erfarenhetsutbytet kring e-hälsa (eHealth), eftersom denna

samverkan har stor potential att underlätta och stärka det nationella

arbetet på hälso- och sjukvårdsområdet.

Skälen för regeringens bedömning: Det internationella samarbetet

och erfarenhetsutbytet på hälso- och sjukvårdsområdet har intensifierats

under senare år. eHealth är det internationella samlingsnamnet för s.k.

e-hälsa eller e-hälsovård, dvs. användning av informationsteknik inom

hälso- och sjukvården. Av såväl internationella organ som av enskilda

länder pekats IT ut som ett av de mest centrala verktygen för framtidens

hälso- och sjukvård. Ett förbättrat administrativt stöd inom sjukvårds-

sektorn med hjälp av IT är exempelvis en förutsättning för såväl en ökad

patientrörlighet inom EU som skapandet av europeiska specialistcentra.

Prop. 2004/05:175

81

Genom att föra hem och sprida den kunskap som finns internationellt

beträffande satsningar på informationsteknik inom vårdsektorn, kan

nationella satsningar göras mer kostnadseffektivt och med ett bättre

beslutsunderlag än vad annars hade varit möjligt. Därför är regeringens

bedömning att Sverige bör vara en aktiv deltagare i det internationella

erfarenhetsutbytet kring e-hälsa.

Ett initiativ som har haft särskilt stor inverkan på det europeiska sam-

arbetet kring e-hälsa är den handlingsplan som kommissionen

presenterade i ett meddelande den 30 april 2004. Genom att presentera en

konkret tidsplan och peka ut de områden som kräver medlemsstaternas

omedelbara uppmärksamhet, har handlingsplanen bidragit till att e-hälsa

förts upp på den politiska dagordningen i Europa. Socialdepartementet är

aktivt engagerat i en rad internationella samverkansprocesser kring

e-hälsa, främst inom ramen för EU samt Nordiska ministerrådet, men

följer också nära det arbete som initierats av globala aktörer. Inom WHO

har en global handlingsplan för e-hälsa nyligen presenterats. Denna kan

komma att få betydelse för regeringens framtida prioriteringar på detta

område, likväl som för den framtida inriktningen av EU-samarbetet kring

e-hälsa.

För att närmare studera potentiella vinster och konsekvenser av en

ökad patientrörlighet inom Europa tog EU:s hälsoministrar initiativ till en

högnivåprocess för reflektion kring dessa frågor. Bland annat etablerades

en permanent högnivågrupp High Level Group on Health Services and

Medical Care under kommissionens generaldirektorat för hälsofrågor

(DG SANCO) för att stödja europeiskt samarbete på området. I an-

slutning till högnivågruppen har arbetsgruppen Working Group on

Information and eHealth inrättats. Huvudsyftet med gruppens arbete blir

att vara ett stöd i medlemsstaternas arbete med att implementera

IT-lösningar i de nationella sjukvårdssystemen. Genom att föreslå en

ökad koordinering av existerande samverkansprocesser och forskning på

området menar gruppen att det europeiska erfarenhetsutbytet på området

kan ske mer kraftfullt och fokuserat än vad som hittills varit fallet.

European Health Telematics Association (EHTEL) är en europeisk

organisation för samverkan och erfarenhetsutbyte på e-hälsoområdet.

Organisationens betydelse som beredningsorgan inom EU-samarbetet har

ökat betydligt under senare år.

Nordiska ministerrådet presenterade i augusti 2004 en kartläggning

som konstaterade att det finns uppenbara fördelar för de nordiska län-

derna att samverka kring användningen av IT-stöd inom hälso- och sjuk-

vården samt den sociala omsorgen. Som ett resultat av denna rapport

diskuteras nu formerna för ett gemensamt nordiskt forum för dis-

kussioner om gemensamma juridiska, tekniska eller andra strukturella

hinder som kan finnas mot en ökad användning av IT-stöd inom social-

och hälsosektorn. Detta skall bygga vidare på det nätverk som redan

etablerats mellan Carelink och dess nordiska motsvarigheter.

Prop. 2004/05:175

82

10.2.6

Mål för en ökad IT-användning inom hälso- och

sjukvården

Regeringens bedömning: Relevant information bör på ett ändamåls-

enligt sätt och med respekt för individens integritet kunna kommuniceras

elektroniskt mellan olika huvudmän och vårdnivåer inom hälso- och

sjukvården som ett led i utformningen av effektiva och säkra arbets-

former och arbetsmiljöer.

Skälen för regeringens bedömning: Sverige har tidigare kunnat dra

fördel av det decentraliserade ansvaret för att investera i och implemen-

tera nya IT-stöd, då huvudmännen varit mycket framgångsrika i sin

strävan att lyfta fram nya innovativa idéer och lösningar. Detta skapade

under lång tid en kreativ miljö för utvecklingen av nya IT-lösningar inom

vård och omsorg, vilket gav Sverige ett försprång gentemot många andra

länder i vår omvärld. Modern hälso- och sjukvård bygger dock i växande

utsträckning på samverkan mellan olika vårdgivare och vårdenheter för

att patienten skall kunna erbjudas en god vård, vilket ställer nya krav på

informationssystemen inom sektorn. För att maximalt utnyttja de stora

nyttovinster som blir följden av ett effektivt och väl implementerat

IT-stöd inom hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen bedömer reger-

ingen att relevant information bör, på ett ändamålsenligt sätt och med

respekt för individens integritet, kunna kommuniceras elektroniskt

mellan olika huvudmän och vårdnivåer.

10.2.7

Nationella ledningsgruppen för IT i vård och omsorg

Det finns i dag en unik anda av samförstånd om behovet av en nationell

kraftsamling kring investeringar i IT-stöd inom vård och omsorg.

Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting har därför tagit ett

gemensamt initiativ till en fördjupad nationell samverkan kring IT-

frågorna. Inom ramen för Dagmaröverenskommelsen från 2005 har

parterna därför träffat ett avtal där man understryker IT-områdets stora

betydelse för att utveckla vård och omsorg, samt pekar på behovet av

nationellt samordnade satsningar på detta område.

Genom att lyfta upp IT-frågan som en av de främsta på den politiska

dagordningen inom vårdsektorn skapas nya möjligheter att åstadkomma

konkreta resultat. IT-frågorna har tidigare främst diskuterats på en

utpräglat teknisk nivå av experter på IT-frågor. Genom att föra vidare

den kunskap som redan finns på expertnivå och behandla IT-frågorna på

högsta beslutsfattande nivå inom kommuner, landsting och myndigheter,

synliggörs IT som ett verktyg för verksamhetsutveckling.

För att förverkliga den överenskommelse som tecknats mellan reger-

ingen och Sveriges Kommuner och Landsting har en Nationell lednings-

grupp för IT i vård och omsorg inrättats från mars 2005. Lednings-

gruppen består av representanter på hög nivå från Socialdepartementet,

Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Apoteket AB, Carelink samt Sveriges

Kommuner och Landsting. Målsättningen är att Nationella lednings-

gruppen vid årsskiftet 2005/2006 skall presentera en Nationell IT-policy

för vård och omsorg, där områden som är strategiskt viktiga för nationellt

Prop. 2004/05:175

83

samordnade investeringar kommer att identifieras. Den Nationella

IT-policyn skall fungera som stöd för alla aktörer inom vård- och om-

sorgssektorn, genom att såväl myndigheter, huvudmän och leverantörer

kan använda denna som ett verktyg i arbetet med att förnya och förbättra

administrativa rutiner, beslutsstöd, arbetsmetoder och medicinska

tillämpningar med stöd av informationsteknik. En Nationell IT-policy

bidrar till att samtliga aktörer arbetar mot samma mål och påskyndar för-

nyelseprocessen av vård och omsorg.

Utarbetandet av den Nationella IT-policyn skall ske i en öppen dialog-

form med nyckelaktörer inom vårdsektorn med syfte att utnyttja den kun-

skap och de erfarenheter som redan finns på detta område.

I Dagmaröverenskommelsen pekas följande områden ut som särskilt

viktiga för Nationella ledningsgruppens arbete:

− utvecklingen av en nationellt kompatibel elektronisk patientjournal,

− tillgänglighetsfrämjande åtgärder, såsom vårdkontakter och tids-

bokning över Internet och

− en ökad användning av e-recept och elektroniskt förskrivarstöd.

10.3 Socialförsäkringsområdet

10.3.1 Försäkringskassan

Den 1 januari 2005 har en ny sammanhållen myndighet, Försäkrings-

kassan, inrättats för att administrera socialförsäkringen. Den nya myn-

digheten ersätter Riksförsäkringsverket (RFV) och landets 21 allmänna

försäkringskassor. Syftet med inrättandet har i första hand varit att för-

bättra enhetligheten i rättstillämpningen, öka effektiviteten och förbättra

personalpolitiken inom myndigheten. Försäkringskassan har den 3 juni

2005 lämnat en plan till regeringen över hur förändringsarbetet skall

bedrivas de närmaste tre åren. I planen har förbättringar inom IT-området

en framträdande plats. En utvärdering av IT-verksamheten inom För-

säkringskassan skall påbörjas 2005 och vara slutförd senast den 30 juni

2006.

10.3.2

Mål för IT-användningen inom socialförsäkringsområdet

Tilltron till socialförsäkringen och dess administration skall vara hög.

Insatser som rör IT-verksamheten skall ge effekter i form av högre kva-

litet, ökad rättssäkerhet, större likformighet, ökad tillgänglighet, bättre

säkerhet, bra arbetsmiljö och fullgod service till de försäkrade.

Informationstekniken är avgörande för att hantera verksamheten inom

socialförsäkringens administration. Den är en förutsättning och ett medel

för att stödja nya processer, fullfölja förändringar i lagstiftning och möj-

liggöra samarbete med andra myndigheter och företag. De försäkrade

väljer också att allt oftare möta Försäkringskassan via de självbetjänings-

tjänster som finns tillgängliga via Internet och servicetelefoni.

De effektiviseringar som är möjliga skall genomföras och frigjorda

resurser användas till strategiskt viktiga investeringar som leder till en

förbättrad tillgänglighet och service för de försäkrade och en högre

effektivitet inom myndigheten. Utveckling av nya tjänster och vidare-

Prop. 2004/05:175

84

utveckling av befintliga skall ta utgångspunkt i användarna och deras

behov.

För att utvecklingen inom IT-området skall skapa mervärde och bättre

nytta för enskilda på ett kostnadseffektivt sätt, är samverkan över myn-

dighetsgränserna nödvändig. För socialförsäkringsadministrationens del

krävs också samarbete med andra parter såsom arbetsgivare, sjukvård

och försäkringsbolag.

Verksamheten inom Försäkringskassan skall bedrivas med hög kvali-

tet, rättssäkert, effektivt och till så låga kostnader som möjligt. En för-

utsättning för detta är ett för ändamålet utformat och för användarens

behov anpassat, väl fungerande och kostnadseffektivt IT-stöd. Det är

leveranser med bättre funktionalitet i handläggarstödet i kombination

med ökad tillgänglighet och användning av självbetjäningstjänster samt

strukturförändringar av organisation och arbetssätt som skall ge resultat.

10.3.3 24-timmarsmyndigheten

m.m.

Riksförsäkringsverket (RFV), de allmänna försäkringskassorna och

Premiepensionsmyndigheten fick genom beslut av riksdagen (prop.

2003/04:40, bet. 2003/04:SfU08, rskr. 2003/04:153) utökade möjligheter

att erbjuda service och självbetjäning via Internet fr.o.m. den 1 april

2004. Ändringen möjliggör en bredare utveckling av 24-timmarsmyndig-

heten inom myndigheterna.

Inom socialförsäkringens administration erbjuds i dag en rad olika

tjänster via Internet som kan hänföras till begreppet 24-timmarsmyn-

dighet, såsom information om Försäkringskassan och de ansvarsområden

som myndigheten administrerar. Den centrala funktionen är dock möjlig-

heten till interaktiva tjänster, via Försäkringskassans webbplats. Tjäns-

terna möjliggör såväl lämning som hämtning av individorienterad infor-

mation som ansökningar och annan hantering av ärenden, s.k. själv-

betjäningstjänster, för både arbetsgivare och enskilda. Samtliga tjänster

kräver tillgång till elektronisk legitimation. Även servicetelefoni

inkluderas. Den elektroniska legitimationen innebär en hållbar säker-

hetslösning för administrationens elektroniska tjänster och tillämpas

bland annat inom föräldraförsäkringen, vid beräkning av den allmänna

ålderspensionen samt för arbetsgivare vid sjukanmälan för anställda.

Under 2004 användes den elektroniska legitimationen ca 760 000 gånger

av Försäkringskassans kunder.

Andelen anmälningar via servicetelefoni och Internet ökar kontinu-

erligt. Cirka 2,6 miljoner beställningar görs nu via servicetelefoni och

ca 1,4 miljoner via Försäkringskassans webbplats. Det totala antalet

samtal årligen till myndighetens servicetelefon är omkring 4 miljoner och

omkring 2 miljoner personer besöker Försäkringskassan på Internet.

Totalt har myndigheten ca 40 miljoner kontakter från enskilda varje år.

Enligt Statskontoret (2003/442-5) är Försäkringskassans webbplats den

femte mest besökta webbplatsen av de statliga myndigheterna och även

en av dem som ökar mest procentuellt.

Pensionsportalen Min pension är ett samarbete mellan Försäkrings-

kassan, Premiepensionsmyndigheten, Försäkringsförbundet och tjänste-

pensionsbolagen. Portalen nås på webbplats www.minpension.nu och

Prop. 2004/05:175

85

skall ge enskilda en mer komplett bild av deras pensionssparande. Inled-

ningsvis redovisas allmän pension och tjänstepension. I ett senare skede

är tanken att även privat pensionssparande skall omfattas.

Elektroniskt informationsutbyte i realtid minskar risken för fusk. Ett

gemensamt system har därför utvecklats som binder samman dator-

system hos Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslös-

hetskassorna. Systemet ersätter manuella kontakter mellan myndig-

heterna och skall ge snabbare handläggningstider, minskade administra-

tionskostnader och säkra att information endast ges till behöriga fråge-

ställare. Avsikten är att även Centrala studiestödsnämnden på sikt skall

anslutas till systemet.

10.3.4 Verksamhetsutveckling

De senare årens verksamhetsutveckling inom Försäkringskassan strävar

mot en ökad IT-användning inom myndigheten. Här kan främst nämnas

utvecklingen av ett IT-baserat ärendehanteringssystem, ett stödsystem för

det reformerade ålderspensionssystemet och en successiv övergång från

äldre stordatormiljö till en modern IT-miljö.

Att Försäkringskassan framgångsrikt slutför utvecklingen av ärende-

handläggningsstödet är av stor betydelse. Uppföljningar av utvecklings-

arbetet visar ännu inte på någon effekthemtagning i den storleksordning

som initialt bedömdes vara möjlig. Ett fullt utbyggt system bidrar påtag-

ligt till ökad effektivitet, kortare handläggningstider, förbättrad kvalitet

och en minskad arbetsbelastning för myndighetens personal.

10.3.5 Internationell

samverkan

I juni 2004 infördes det Europeiska sjukförsäkringskortet, EU-kortet, för

att underlätta tillgång till sjukvård vid besök i annat medlemsland

(inklusive EES och Schweiz). EU-kortet har ersatt de äldre pappersintyg

som tidigare krävdes för att få rätt till akut eller nödvändig sjukvård på

samma ekonomiska villkor som andra försäkrade i berörda länder. För-

delarna för individen är tydliga i och med att kortet är enklare att ha med

sig i jämförelse med tidigare pappersintyg. Det har också längre giltig-

hetstid och är enhetligt i hela Europa.

I Sverige har ett IT-system utvecklats för att hantera beställningen av

kort och kontroll av försäkrade. Systemet stödjer beställningar via Inter-

net, servicetelefon eller direkt av handläggare på Försäkringskassan. För-

faringssättet innebär ökad kundservice och möjlighet till omprioritering

och besparing inom myndigheten. Under juli 2004 överskred antalet i

Sverige beställda EU-kort en miljon.

Inom ramen för samarbetet inom Tekniska kommissionen för informa-

tionsbehandling (TESS) planeras nu för utvecklingen av EHIC (Euro-

pean Health Insurance Card). Nästa steg är att förse EHIC med ett data-

chip som möjliggör lagring av personlig information och en elektronisk

nyckel som ingår i en infrastruktur för öppna nycklar, PKI (public key

infrastructure). Genom att förse kortet med en sådan elektronisk nyckel

kan det användas vid identifiering av personer för att ge åtkomst till

information via Internet. Inom TESS utvecklas också möjligheterna att

Prop. 2004/05:175

86

automatisera kontakterna mellan de olika socialförsäkrings- och hälso-

administrationerna inom EU. Detta kommer att effektivisera de administ-

rativa rutinerna kring rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni

1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,

egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen och säker-

ställa att medborgarnas rättigheter garanteras vid vistelser i andra med-

lemsstater.

10.3.6

Behandling av personuppgifter

Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäk-

ringens administration trädde i kraft den 1 december 2003 (prop.

2002/03:135, bet. 2003/04:SfU03, rskr. 2003/04:16). I lagen regleras

bland annat för vilka ändamål personuppgifter får användas, hur sökning

får göras och hur de registrerade skall informeras. Lagen utgör ett kom-

plement till personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser om skydd för

den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter.

10.4

Socialtjänstpolitik, äldrepolitik och handikappolitik

10.4.1 Bakgrund

Regeringen anser även att IT-utvecklingen skall bidra till att målen för

äldrepolitiken, handikappolitiken och socialtjänstpolitiken uppnås.

Gemensamt för dessa politikområden är att de är inriktade på den

enskildes möjligheter till ett aktivt och delaktigt liv. Målen för äldrepoli-

tiken (prop. 1997/98:113) är att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och

ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och

med bibehållet oberoende, bemötas med respekt samt ha tillgång till god

vård och omsorg. De nationella målen för handikappolitiken (prop.

1999/2000:79) är att samhället utformas så att människor med funktions-

hinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhället samt jämlikhet i

levnadsvillkoren för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktions-

hinder. För socialtjänstpolitiken (prop. 2004/05:1) finns målet att stärka

förmågan och möjligheten till social delaktighet för ekonomiskt och

socialt utsatta personer samt stärka skyddet för utsatta barn.

10.4.2

IT och kvinnor och män i ekonomiskt eller socialt utsatta

situationer

Enligt socialtjänstlagen (2001:453) finns en rätt till bistånd för den som

inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat

sätt. Vad som skall anses ingå i försörjningsstödet preciseras av en riks-

norm som innefattar skäliga kostnader för livsmedel, kläder och skor, lek

och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien, dagstidning samt telefon-

och TV-avgift. Riksnormen fastställs av regeringen varje år och beräknas

med ledning av officiella prisundersökningar rörande olika hushålls-

typers baskonsumtion. Det innebär att typen av utgifter som skall täckas

av riksnormen kan komma att förändras med tiden. Mot bakgrund av att

Prop. 2004/05:175

87

innehavet och användandet av mobiltelefoner numer är så pass vanligt i

befolkningen har regeringen t.ex. bedömt att även kostnad för mobil-

telefon och mobiltelefonsamtal skall ingå i totalsumman för riksnormen.

Ändringen trädde i kraft den 1 januari 2005.

IT och äldre

I slutbetänkandet från utredningen Senior 2005, Äldrepolitik för fram-

tiden (SOU 2003: 91), som för närvarande bereds inom Regerings-

kansliet, belyses äldrefrågor och IT. Inom vård- och omsorgsområdet har

möjligheterna ökat att utveckla och tillämpa nya tekniska lösningar. Flera

olika lösningar har prövats under senare år, bl.a. för att skapa s.k. smarta

hem där olika apparater kan kommunicera med varandra i ett internt nät-

verk, automatiska övervakningstjänster, möten mellan patienter och vård-

personal på distans samt tillgång till egenvårdsstöd. Användning av de

nya tjänsterna kan exempelvis leda till ökade möjligheter till själv-

ständighet och frihet för individen genom möjligheter att bo kvar hemma

och själv utföra egenvård. För den fortsatta utvecklingen av vård och

omsorg för äldre bedöms äldres tillgång till IT-baserad information vara

en nyckelfråga. Andra viktiga utvecklingsområden är IT-baserade former

för kompetensutveckling för personal och logistikstöd för planering och

uppföljning av verksamheterna.

IT och funktionshinder

Inom IT utvecklas nya hjälpmedel som möjliggör ökad delaktighet för

kvinnor och män med funktionshinder. Dessa hjälpmedel kan ge per-

soner med funktionshinder möjligheten att självständigt kunna utföra

saker som är självklara för andra, att läsa, skriva, göra sig förstådd eller

förstå andra, delta i utbildning eller sköta ett arbete. En synskadad person

kan t.ex. läsa all datalagrad information med hjälp av konstgjort tal eller

punktskrift.

Tillgången till datorbaserade hjälpmedel har medfört nya möjligheter i

vardag, arbete och utbildning för många personer med funktionshinder.

Volymerna av de IT-hjälpmedel som tillhandahålls som personliga

hjälpmedel är dock ännu så länge begränsade. Regelverken för förskriv-

ning av datorbaserade hjälpmedel kan skilja sig markant åt mellan sjuk-

vårdshuvudmännen. För att personer med funktionshinder i högre ut-

sträckning skall kunna dra nytta av teknikens landvinningar föreslår

LSS- och hjälpmedelsutredningen i betänkandet Hjälpmedel (SOU

2004:83) några åtgärdsområden. Utredningens förslag bereds för när-

varande inom Regeringskansliet.

Ökad IT-användning inom socialtjänstens område

Inom socialtjänstens verksamheter är själva myndighetsutövningen av

avgörande betydelse. Möjligheterna att på ett säkert sätt förmedla känslig

information mellan olika aktörer och för den enskilde att ta del av och

följa en process som innehåller personliga uppgifter är minst lika

Prop. 2004/05:175

88

intressanta för en person som har en e-journal som för en person som

ansöker om ekonomiskt bistånd, hemtjänst eller personlig assistent.

10.4.3

Kvalitetsregister, metodstöd och informationsförsörjning

Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör vidmakthålla och utveckla

sitt stöd till kommunerna vad gäller utvecklingen av Internetbaserade

kvalitetssäkringsregister, metodstöd och informationsförsörjning inom

socialtjänsten, eftersom detta är av central betydelse för verksamhetens

kvalitet.

Skälen för regeringens bedömning: Samverkan och kommunikation

är av central betydelse i socialtjänstens verksamhet och för kunskaps-

utvecklingen inom socialtjänstområdet. Inom ramen för Socialstyrelsens

arbete med nationellt stöd för en kunskapsutveckling inom socialtjänsten

har en strategisk grund för att utveckla ett nationellt system för att han-

tera informationsförsörjning inom socialtjänstområdet skapats. Försöks-

verksamheter har prövats enligt två olika modeller för informationsför-

sörjning, den ena baserad på professionens behov i vardagen (Social-

tjänstverktyget) och den andra inriktad på att förmedla aktuell forskning

på ett lättillgängligt sätt (SocialVetenskap, www.socialvetenskap.se).

Grunden har lagts för ett system för att hantera såväl kommunikation

som information (Socialtjänstportalen). Institutet för utveckling av

metoder i socialt arbete (IMS) vid Socialstyrelsen arbetar vidare med att

implementera verktygen inom flera regioner i Sverige.

En viktig orsak till att en ökad IT-användning påverkar kvaliteten i

socialtjänstens verksamheter är den ökade internationaliseringen. Utbyte

av erfarenheter och kunskap mellan länderna sker i dag i allt större ut-

sträckning och kräver utvecklade tekniska metoder. Inom ramen för

Östersjöstaternas råd finns en särskild enhet som ägnar sig åt frågor som

rör utsatta barn, Working Group for Cooperation on Children at Risk

(WGCC). WGCC använder ett särskilt IT-verktyg för att underlätta

utbytet av erfarenheter och information mellan länderna. Bl.a. har webb-

sidan Child Centre (www.childcentre.info) etablerats. Här publiceras

studier och forskning, relevant lagstiftning på området, rapporter från

konferenser som rör utsatta barn samt information om insatser som vidtas

i de olika länderna. Det finns även möjlighet att chatta med experter.

Regeringen anser att det är viktigt att IMS och Socialstyrelsen även

fortsättningsvis bistår kommunerna med stöd och fortsätter att utveckla

olika former för nationella system för informationsförsörjning, metod-

stöd och kvalitetsregister för socialtjänstverksamheterna.

Prop. 2004/05:175

89

10.4.4

Verksamhetsutveckling och kompetensförsörjning

Regeringens bedömning: Ökad IT-användning som ett led i verksam-

hetsutvecklingen är nödvändig för kompetensförsörjningen inom social-

tjänsten.

Skälen för regeringens bedömning: Framtidens omsorg om äldre och

verksamheter för personer med funktionshinder kommer att ställas inför

stora utmaningar. Effektivitet, samverkan, kommunikation och använd-

ning av ny teknik kommer att spela en avgörande betydelse för hur väl

utmaningarna kan mötas av de anställda inom vård och omsorg. För

medborgarna kommer tillgängligheten att vara av avgörande betydelse

för hur kvaliteten i vården och omsorgen värderas.

Med oförändrad sysselsättningsgrad bedömer kommunerna att de be-

höver rekrytera ett stort antal vårdbiträden, undersköterskor och sjuk-

sköterskor under de närmaste åren fram till 2010. Skälen är bland annat

ökade vårdbehov till följd av ett ökat antal äldre i höga åldrar och på

grund av stora pensionsavgångar. Regeringen lämnade i juli 2002 ett

uppdrag till nio myndigheter (Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljö-

verket, Högskoleverket, Integrationsverket, Migrationsverket, Myndig-

heten för kvalificerad yrkesutbildning, Riksförsäkringsverket, Skolverket

och Socialstyrelsen) att utarbeta en plan för kompetensförsörjningen

inom kommunernas vård och omsorg om äldre och personer med funk-

tionshinder. I rapporten Investera nu! redovisade myndigheterna förslag

till en handlingsplan som innehåller mål och åtgärder för att stödja

investeringar i bättre arbetsmiljö och kompetens. Myndigheterna identi-

fierade några nyckelområden för kompetensförsörjningen och några av

dessa har enligt regeringens mening bäring på IT-utvecklingen och en

ökad IT-användning inom socialtjänstens verksamheter.

Inom ramen för regeringens satsning på kvalitetsutveckling inom vår-

den och omsorgen om äldre, Kompetensstegen (S 2004:10), har ökad IT-

användning som ett led i verksamhetsutvecklingen särskilt uppmärk-

sammats. Under åren 2005–2007 avsätts drygt en miljard kronor till sats-

ningen. Det är viktigt att systemen är både användar- och brukaran-

passade för mesta möjliga effektivitet.

10.5 Folkhälsopolitik

10.5.1 Bakgrund

Ansvaret för genomförandet av den nationella folkhälsopolitiken vilar på

ett stort antal politikområden. Nedan nämns några exempel på åtgärder

som vidtagits inom IT-området som främjar folkhälsan.

Regeringens program för utveckling av 24-timmarsmyndigheten inne-

håller bland annat mål om tillgänglighet och kvalitet. 24-timmars-

myndigheten, med ökad service och tillgänglighet för befolkningen,

skapar ökade förutsättningar för ökad delaktighet och ökat inflytande i

samhället – några av de mest grundläggande förutsättningarna för folk-

hälsan och som också utgör ett särskilt målområde för folkhälsopolitiken.

Bestämningsfaktorerna – de faktorer som orsakar hälsa och ohälsa –

för detta målområde är tillgänglighet, delaktighet och inflytande. Till-

Prop. 2004/05:175

90

gänglighet i samhället handlar om att ta bort de hinder som finns så att

alla människor, oavsett funktionshinder eller andra omständigheter, kan

vara delaktiga och ha möjlighet till inflytande. Delaktighet handlar om att

varje människa skall kunna ta del av olika arenor i samhällets offentliga

sfär och inflytande handlar om medborgarens möjlighet att påverka på

olika nivåer i samhället. Här kan informationstekniken både vara till

nytta och hinder beroende på hur den utformas.

10.5.2

Mål för IT-användning inom folkhälsoområdet

Det föreslagna målet för informationssamhället, ligger väl i linje med

målet för folkhälsopolitiken, att skapa samhälleliga förutsättningar för en

god hälsa på lika villkor för hela befolkningen, som slogs fast i propo-

sitionen (2002/03:35) Mål för folkhälsan. Detsamma gäller målsätt-

ningen för 24-timmarsmyndigheten.

I Mål för folkhälsan identifierade man också elva målområden för det

samlade folkhälsoarbetet. Målområdena innefattar alla de faktorer i sam-

hällsorganisationen och människors livsvillkor och levnadsvanor som

bidrar till hälsa och ohälsa, de så kallade bestämningsfaktorerna för

hälsan.

Folkhälsopolitiken är, som nämnts ovan, sektorsövergripande och

innefattar också IT-politiken.

IT-politiken spelar en viktig roll inom flera av målområdena för folk-

hälsan. IT är det centrala arbetsverktyget för upprätthållandet av data om

befolkningens hälsa och sociala förhållanden, såväl nationellt som inter-

nationellt. Exempelvis är samtliga hälsodataregister datoriserade. Nedan

listas några exempel som visar på vilket sätt IT-politiken påverkar och

kommer att påverka bestämningsfaktorerna för hälsan inom de elva mål-

områdena.

Målområde 1 Delaktighet och inflytande i samhället

Delaktighet och inflytande i samhället är en av de mest grundläggande

förutsättningarna för folkhälsan. I den gränslösa IT-världen kan männi-

skor kommunicera lättare och därmed öka sin delaktighet i och sitt in-

flytande på samhället. Baksidan av myntet är att effekten kan vara den

rakt motsatta för de grupper i samhället som varken har tillgång till eller

förmår utnyttja tekniken. Regeringens fortsatta strävan att göra informa-

tionstekniken tillgänglig för alla i samhället, oavsett kön, ålder, funk-

tionshinder, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet, är en gemensam

strävan och en viktig del i genomförandet av det nationella målet för

folkhälsopolitiken.

Målområde 2 Ekonomisk och social trygghet

Ekonomisk och social trygghet är en fundamental förutsättning för folk-

hälsan. Arbetets värde för folkhälsan uppmärksammas allt mer. Ett arbete

ger inte bara inkomster till försörjningen utan har också stor betydelse för

möjligheterna att vara delaktig i samhället och att utveckla relationer till

andra människor. Arbetslöshet och utanförskap är en riskfaktor för

Prop. 2004/05:175

91

ohälsa för alla. IT-utvecklingen skapar arbetstillfällen och kan också

bidra till att skapa en flexiblare arbetssituation. Flexibla arbetsformer,

som exempelvis distansarbete, kan göra det möjligt för personer som

varit sjukskrivna att tidigare kunna återvända till arbetet. Anpassningen

av IT-produkter för att de skall vara tillgängliga för alla öppnar också

ytterligare möjligheter på arbetsmarknaden för personer med funktions-

nedsättning eller språksvårigheter.

Målområde 3 Trygga och goda uppväxtvillkor

Trygga och goda uppväxtvillkor är avgörande för barns och ungdomars

hälsa och för folkhälsan på lång sikt. Barn och ungdomar är en grupp

som använder bland annat Internet i stor utsträckning vilket ger dem till-

gång till stora mängder information och därmed också har möjlighet till

ökad delaktighet i samhällsutvecklingen. Det ställer emellertid också

krav på att samhället skyddar barn och ungdomar från skadligt innehåll

på Internet eller i andra nya informationsbärande medier. Det finns också

en mycket stark koppling mellan barns uppväxtvillkor och vuxnas eko-

nomiska och sociala trygghet, delaktighet och inflytande i samhället.

Satsningen på IT-utvecklingen i skolan spelar en viktig roll för folk-

hälsan. IT tillhandahåller pedagogiska verktyg och gör det möjligt att i

enlighet med läroplanen utveckla undervisningen mot ett mer elevaktivt

arbetssätt, som stärker elevens förmåga till eget kunskapssökande,

kritiskt värderande och eget ställningstagande.

Målområde 4 Ökad hälsa i arbetslivet

Ett bra arbetsliv med väl fungerande arbetsvillkor minskar den arbets-

relaterade ohälsan och bidrar till en allmänt förbättrad folkhälsa samt

minskar de sociala skillnaderna i ohälsa. Informationstekniken förändrar

sättet att arbeta. Det skapar nya arbetstillfällen och möjlighet till nya

arbetssätt och arbetsorganisationer. IT skapar förutsättningar för en flexi-

bel arbetsorganisation som gör det möjligt att utföra arbetet utan att vara

bunden i tid och rum och där individen känner trygghet och tillfreds-

ställelse och därmed har bättre möjlighet att bibehålla en god hälsa.

Målområde 5 Säkra och sunda miljöer och produkter

Säkra och sunda miljöer och produkter är ett centralt målområde för

folkhälsan. Det är av avgörande betydelse för folkhälsan att samhällets

skydds- och kontrollfunktioner upprätthålls på en kvalificerad nivå och

förbättras när våra kunskaper om sambanden mellan miljö, skador och

folkhälsa ökar. Miljöbalkens krav skall givetvis gälla vid införandet av

ny teknik. Det är också angeläget att den ömsesidiga kopplingen mellan

miljöfaktorer och hälsa uppmärksammas i det förebyggande arbetet.

Forskning och kunskapsspridning är angelägen när det gäller nya sjuk-

domsdiagnoser, till exempel elkänslighet. Ny teknik som kommer

människor nära, är ofta förknippad med oro för eventuell hälsopåverkan.

Det är viktigt att denna oro tas på allvar och får konsekvenser för det

Prop. 2004/05:175

92

fortsatta arbetet och att IT-utbyggnaden sker på ett sätt som inte medför

att människors hälsa sätts på spel.

Målområde 6 En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvården har stor betydelse för den långsiktiga hälsout-

vecklingen genom sin specifika kompetens, sin auktoritet, breda kunskap

och stora kontaktyta gentemot befolkningen. Ett hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande perspektiv skall genomsyra hela hälso- och sjuk-

vården och vara en självklar del av vård och behandling. Den långsiktiga

satsning som pågår för att med hjälp av IT-stöd utveckla och förnya

hälso- och sjukvården syftar bland annat till att stärka patientens ställ-

ning. Regeringen vill därmed förbättra vårdens tillgänglighet och öka

patientens inflytande och delaktighet, vilket är helt i linje med det natio-

nella målet för folkhälsopolitiken. Bland annat pågår arbete med att ut-

veckla informationssystem för patientinformation. Ur ett folkhälsoper-

spektiv är det centralt att detta system innefattar information, inte bara

om behandling, utan också om hur man förebygger ohälsa och skador.

Målområde 7-11 Gott skydd mot smittspridning, Trygg och säker sexualitet

och en god reproduktiv hälsa, Ökad fysisk aktivitet, Goda matvanor och

säkra livsmedel samt Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt

från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet

spelande

Målområde 7–11 handlar om så kallade levnadsvanor. Inom dessa områ-

den har IT-utvecklingen skapat och ständigt skapar nya viktiga informa-

tions- och kommunikationskanaler. Exempel på hur IT har används för

informations- och kommunikationsinsatser rörande hälsofrämjande

levnadsvanor återfinns i bilaga 17.

11 Effektiv

statsförvaltning

11.1

IT inom Finansdepartementets område

En av de IT-relaterade frågorna på Finansdepartementets område är ut-

vecklingen av IT-användningen i offentlig förvaltning. Målen för detta

har fastslagits i regeringens proposition Statlig förvaltning i medbor-

garnas tjänst (prop. 1997/98:136) och som sedan utvecklades i reger-

ingens handlingsprogram En förvaltning i demokratins tjänst. Utgångs-

punkten för programmet är att förenkla och förbättra samhällsservicen till

medborgare och företag. Arbetet inom detta område bidrar till att ut-

veckla och effektivisera en sammanhållen förvaltning.

Prop. 2004/05:175

93

Delmål 1 Kvalitet

11.2

Utveckling av IT-användning i offentlig förvaltning

I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)

gjorde regeringen bedömningen att den statliga förvaltningen borde vara

ett föredöme som aktiv användare av IT i den egna verksamheten och i

samverkan med företag och medborgare. Utvecklingen av en förvaltning

som är elektroniskt tillgänglig för informationshämtande och ärendehan-

tering skulle därför stimuleras. Utgångspunkten för denna bedömning var

ovan angivna proposition och handlingsprogram.

Regeringens mål med det arbete som sammanfattas i begreppet

24-timmarsmyndigheten utvecklades vidare i regeringens skrivelse

Regeringens förvaltningspolitik (skr. 2000/01:151, s. 32). Där framgår att

syftet med arbetet är att förenkla och förbättra samhällsservicen till med-

borgare och företag. Enligt skrivelsen skall tillgången till service vara

oberoende av tid och plats, kontakterna med myndigheterna göras

enklare och kvaliteten i servicen förbättras. Regeringen framhöll vidare

att en utveckling mot 24-timmarsmyndigheten kräver resurser i form av

investeringar i strukturering av information och i informationsteknik.

I skrivelsen framhåller regeringen IT som ett kraftfullt verktyg för att

modernisera den offentliga förvaltningen och förbättra servicen till med-

borgarna och företag. Tekniken skall användas för att öka medborgarnas

insyn och möjligheter att följa handläggningen och lämna synpunkter i

enskilda ärenden. Samtidigt är det viktigt att elektroniska tjänster utfor-

mas och tillhandahålls på ett sådant sätt att de inte utestänger grupper av

medborgare och företagare. Samhällsservicen måste även fortsättningsvis

göras tillgänglig på olika sätt, t.ex. genom personliga möten, brev, tele-

fonservice och TV.

Det är emellertid uppenbart att informationstekniken är ett kraftfullt

redskap för ökad tillgänglighet, öppenhet, insyn och effektivitet i den

offentliga förvaltningen. Därför måste målet för varje myndighet vara att

all information och service som med bibehållen eller ökad effektivitet,

såväl ekonomisk som organisatorisk, kan tillhandahållas elektroniskt

också skall tillhandahållas så.

Som ett led i utvecklingen gav regeringen i juni 2001 Statskontoret i

uppdrag att, i bred samverkan med övriga statliga myndigheter och i

kontakt med företrädare för kommuner, landsting och andra aktörer av

betydelse för denna utveckling, stimulera och stödja utvecklingen av

24-timmarsmyndigheten genom att tillsammans med myndigheterna

utveckla och tillhandahålla metoder, vägledningar och avtal samt initiera

och genomföra samverkansprojekt (dnr Ju2000/2368F och 2001/4270F).

Uppdraget sträckte sig över två år.

En redovisning av uppdraget lämnades i rapporten Samverkande

24-timmarsmyndigheter – Sammanhållen elektronisk förvaltning (Stats-

kontoret 2003:18). Av rapporten framgår att utvecklingen av 24-timmars-

myndigheten har inneburit att större delen av den offentliga förvaltningen

i dag är tillgänglig på Internet och att allmänheten använder sig av denna

kanal i sin kontakt med offentlig förvaltning. I den bemärkelsen är

24-timmarsmyndigheten etablerad. Om man däremot utgår ifrån visionen

att hela den offentliga förvaltningen skall ses som en samverkande enhet

Prop. 2004/05:175

94

som organiserar sin verksamhet efter medborgarnas och företagens

behov och att all service – där det är möjligt – skall tillhandahållas

elektroniskt, är utvecklingen inte mer än påbörjad.

Utvecklingen av elektronisk förvaltning har tills i dag skett inom

ramen för varje enskild myndighet. En viktig förutsättning för att uppnå

regeringens mål för en effektiv och öppen förvaltning är att utvecklings-

arbetet sker samordnat och i samverkan mellan de offentliga myndig-

heterna samt mellan myndigheter och medborgare respektive företag.

En annan viktig förutsättning för en ökad användning av elektroniska

dokument är att den elektroniska överföringen av dokument och medde-

landen är säker. Regeringen uppdrog därför i mars 2000 och i december

2000 åt Riksskatteverket (dnr Ju2000/517/F och Ju2000/439) att i sam-

verkan med Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket samt

Statskontoret dels utreda och lämna förslag om hur ansvaret för utfär-

dande och administration av certifikat och elektroniska signaturer bör

organiseras i statsförvaltningen, dels att

– utarbeta allmänna riktlinjer och gemensamma rutiner för certifikat-

hanteringen inom statsförvaltningen,

– samordna statsförvaltningens krav och behov inför upphandling och

avrop av certifikat och tillhörande tjänster för elektronisk identifiering

och elektroniska signaturer,

– samordna de myndighetsgemensamma tjänster som krävs för en väl

fungerande infrastruktur för användningen av elektroniska signaturer i

statlig verksamhet, samt

– svara för information och vägledning till myndigheterna i dessa

frågor.

Statskontoret har i dag ansvaret för att upphandla tjänster för elektro-

nisk identifiering samt kontroll av elektroniska signaturer. Den första

upphandlingen var klar i november 2001 och resulterade i ramavtal, som

myndigheterna hade möjlighet att använda sig av för att tillgodose sina

behov av säkerhetslösningar. Hösten 2004 slöt Statskontoret nya ram-

avtal som gäller fram till och med juni 2006. Ramavtalen omfattar bl.a.

tjänster i samband med personlig e-legitimation, e-legitimation för myn-

dighetens elektroniska stämpel och tjänstelegitimation. Ramavtal har

tecknats med Föreningssparbanken AB, Nordea Bank AB, Steria AB,

Svenska Handelsbanken AB och TeliaSonera Sverige AB.

Regeringen beslutade också i januari 2002 att Regeringskansliet

departementsvis skulle se över gällande formkrav i lagar och förord-

ningar och överväga behovet av förändringar i syfte att undanröja

onödiga hinder för elektronisk kommunikation och elektronisk doku-

ment- och ärendehantering (dnr Ju 2002/462). För att samordna arbetet

inrättades inom Regeringskansliet en arbetsgrupp vilken antog namnet

FORMEL-gruppen. Denna avlämnade sin rapport Formel – Formkrav

och elektronisk kommunikation (Ds 2003:29). Rapporten har remiss-

behandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

I sammanhanget bör även nämnas portalen Sverige.se samt länsstyrel-

sernas användning av IT i samverkan med andra myndigheter nämnas.

Dessa beskrivs närmare i bilaga 17, avsnittet Exempel på IT-användning

inom offentliga sektorn.

Prop. 2004/05:175

95

Aktuella åtgärder

Nedan beskrivs några exempel på initiativ som vidtagits efter det att

regeringen fastställt handlingsprogrammet för förvaltningspolitiken.

Service och samverkan VISAM

En ökad IT-användning gör det möjligt att utforma nya servicelösningar

och interna organisationsformer i den offentliga verksamheten. För att

pröva dessa nya möjligheter har Statskontoret, Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS), Centrala studistödsnämnden (CSN), Försäkringskassan, Skatte-

verket och Tullverket fått regeringens uppdrag att gemensamt utveckla

och pröva nya former för lokal service- och produktionssamverkan.

Arbetet genomförs i regionala samverkansprojekt inom Skåne, Västra

Götalands, Västerbottens och Norrbottens län (dnr Fi 2003/123).

Under hösten 2004 påbörjades, inom ramen för uppdraget, 15 olika

delprojekt. I Skåne pågår t.ex. projekt som syftar till att förenkla och

samordna flyktingars och invandrares kontakter med myndigheterna. I

Västra Götaland sker bl.a. en kartläggning av gemensamma behov av

kompetens och tjänster där det finns möjligheter till samutnyttjande och

samverkan mellan myndigheterna. I Norrbotten och Västerbotten är

projekten inriktade på att genom myndighetssamverkan behålla och

utveckla offentlig service i glesbygdskommuner. Myndigheterna skall

redovisa resultatet av det gemensamma utvecklingsprojektet senast den

1 september 2005.

Delegationen för utveckling av offentliga e-tjänster

Som ett led i regeringens satsningar för att stimulera utvecklingen och

användningen av elektroniska tjänster i offentlig sektor tillsatte reger-

ingen under hösten 2003 en delegation för utveckling av offentliga

e-tjänster (dnr Fi 2003/3566). Delegationen, som tagit namnet

24-timmarsdelegationen, har som övergripande mål för sitt arbete att

vara pådrivande i utvecklingen och användandet av sådana elektroniska

tjänster inom offentlig verksamhet som kan skapa mervärde för medbor-

gare och företag. Syftet är att förbättra och effektivisera offentlig verk-

samhet, öka tillgängligheten till viktig samhällsservice, underlätta med-

borgarnas insyn och delaktighet i offentliga beslutsprocesser samt

stimulera näringslivets konkurrenskraft. Delegationen består av före-

trädare för stat, kommun och landsting, näringsliv och forskningssektorn.

I april 2004 överlämnades ett första delbetänkande – E-tjänster för alla

(SOU 2004:56) – med en lägesbeskrivning av förekomsten av e-tjänster

inom den offentliga sektorn. Delbetänkandet innefattar även förslag till

insatser som kan bidra till att öka användningen och utbudet av

e-tjänster.

I februari 2005 lämnade 24-timmarsdelegationen lägesrapporten

E-legitimation för säkra e-tjänster (dnr Fi 2005/825). I rapporten förordar

delegationen e-legitimationen som en gemensam säkerhetslösning för

e-tjänster inom den offentliga sektorn.

Prop. 2004/05:175

96

Nämnden för elektronisk förvaltning

För att ytterligare stimulera utvecklingen av 24-timmarsmyndigheten och

i syfte att stödja informationsutbytet mellan myndigheter och enskilda

beslutade regeringen under hösten 2003 förordningen (2003:770) om

statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte (dnr Fi

2003/5890). Nämnden för elektronisk förvaltning (e-nämnden) inrättades

den 1 januari 2004 och har till uppgift att stödja utvecklingen av ett

säkert och effektivt elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter

samt mellan myndigheter och enskilda. Detta skall bl.a. ske genom att

nämnden beslutar om de standarder eller liknande krav som skall vara

gemensamma för det elektroniska informationsutbytet för myndigheter

under regeringen. Nämnden har möjlighet att utfärda såväl föreskrifter

som rekommendationer i form av riktlinjer och vägledningar. Under

2004 och våren 2005 har e-nämnden fastställt fyra vägledningar.

Den första vägledningen, 24-timmarswebben, skall vara till stöd för

myndigheternas utveckling av sina webbplatser. Syftet är att så många

användare som möjligt, oberoende av egenskaper och förmågor, skall

kunna söka och läsa information samt enkelt och effektivt kunna utföra

ärenden via webbplatsen.

Två vägledningar gäller myndigheternas användning av e-legitimatio-

ner och elektroniska underskrifter. En grundläggande vägledning gäller

rutiner och säkerhetskrav vid myndigheternas användning av e-legitima-

tioner. En vägledning syftar till att samordna myndigheternas gränssnitt

så att medborgaren känner igen sig i olika myndigheters tjänster.

Vägledningen syftar också till att tydliggöra juridiskt relevanta punkter i

processen, så att de elektroniska tjänsterna stämmer överens med de för-

valtningsrättsliga kraven.

Slutligen har nämnden fastställt riktlinjer för standardmeddelanden.

Riktlinjernas syfte är att stödja den samordnade utvecklingsprocess som

behövs för informationsutbyte via konceptet för standardmeddelanden.

Riktlinjerna är avsedda att tillämpas vid införande av eller modernisering

av befintligt elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter och

med andra externa parter.

Uppföljning av 24-timmarsmyndighetens utveckling

Regeringen anser att det är av stor vikt att få en redovisning av vilka

effekter som utvecklingen mot 24-timmarsmyndigheten genererar. I

samband med detta behövs också en analys av de faktorer som är av

avgörande betydelse för en effektiv utveckling. Regeringen gav därför, i

september 2004, Statskontoret i uppdrag att utarbeta ett system för

återkommande uppföljning av 24-timmarsmyndigheten med utgångs-

punkt i de mål som regeringen fastlagt (dnr Fi 2004/3904). I uppdraget

ingick att göra fallstudier och lyfta fram ett antal e-tjänster eller

24-timmarsprojekt som genererat nytta och som därmed kan illustrera

potentialen med 24-timmarsmyndigheten. Vidare skulle Statskontoret

identifiera omständigheter som varit avgörande för utvecklingen av

24-timmarsmyndigheten.

Statskontoret redovisade rapporten Service, öppenhet och effektivitet

(Statskontoret 2004:13) den 31 maj 2005. Av rapporten framgår att

Prop. 2004/05:175

97

moderniseringen av den offentliga förvaltningen pågått en längre tid.

Samtidigt befinner sig förvaltningen nu i ett brytningsskede där den

traditionella förvaltningen successivt går över till en modern förvaltning

som är sammanhållen och kundorienterad och som tillvaratar de möjlig-

heter som informationsteknikens utveckling erbjuder. Utvecklingen har

emellertid enligt Statskontoret varit spretig, liksom uppföljningarna av

densamma.

Den modell för en mer systematisk uppföljning av utvecklingen mot en

modern förvaltning som Statskontoret presenterat syftar främst till att

stärka regeringens möjligheter att följa och styra utvecklingen men kan

även användas som ett stöd i förändringsarbetet hos den enskilda myn-

digheten. I sin rapport har myndigheten valt att, till skillnad från många

tidigare arbeten inom 24-timmarsmyndigheten, vidga ramarna och

presenterar en modell med utgångspunkt i bilden av en modern förvalt-

ning som är en sammanhållen och öppen förvaltning i kontinuerlig ut-

veckling som sätter medborgare och företag i centrum och som skapar

värde genom hög service och tillgänglighet, god kommunikation och hög

effektivitet. Modellen omfattar både så kallade värdeskapare – det vill

säga de delar av verksamheten som myndigheten arbetar inom i sin

utveckling – och det skapade värdet inom de tre områdena service,

effektivitet och öppenhet.

Rapporten innefattar även förslag till åtgärder. Dessa är bl.a. att öka de

centrala aktörernas samsyn, öka användningen av gemensamma

lösningar, fortsätta arbetet med anpassningar av lagar och regler och att

införa nämnda modell som ett återrapporteringskrav i regleringsbreven.

Länsstyrelsernas arbete med 24-timmarsmyndigheten

Länsstyrelserna driver sedan några år tillbaka IT-frågorna som ett viktigt

verktyg för utvecklingen av verksamheten. En länsstyrelsegemensam

satsning på en teknisk plattform har gjorts för att kunna erbjuda vissa

tjänster till medborgare och företag via Internet. Länsstyrelserna fick i

januari 2005 i uppdrag att fortsätta detta arbete. För 2005 är målsätt-

ningen bl.a. att tjänster inom områdena yrkestrafik, körkort, stiftelser och

väktare skall kunna erbjudas via länsstyrelsernas webbplatser.

Stabsmyndigheterna

Regeringens stabsmyndigheter Statskontoret, Ekonomistyrningsverket

och Statens kvalitets- och kompetensråd arbetar fortlöpande med att

utveckla stödfunktioner och vägledningar till stöd för myndigheternas

utveckling av verksamheten. Statens kvalitets- och kompetensråd har på

regeringens uppdrag tagit fram en vägledning för myndigheters dialog

med sina brukare. Syftet med vägledningen är att stödja statliga myndig-

heters arbete med att utveckla sina tjänster. Utgångspunkten är att statliga

myndigheter skall föra en dialog med sina brukare för att utveckla verk-

samhetens kvalitet och effektivitet. Dialogen ger myndigheten underlag

för att utforma sina tjänster så att största möjliga nytta skapas. Statens

kvalitets- och kompetensråd har också fått i uppdrag att efter samråd med

Kungliga biblioteket, Nämnden för elektronisk förvaltning, Riksarkivet,

Prop. 2004/05:175

98

Statskontoret och Uppsala universitet utveckla ett förslag till hur en för

statsförvaltningen gemensam webbaserad söktjänst för statliga myndig-

heters rapporter och skrifter skall kunna möjliggöras. I uppdraget ingår

även att ge förslag på standarder, struktur, flöden, arkitektur, val av

taxonomier och en ansvarsfördelning mellan myndigheter. För- och

nackdelar med förslagen skall beskrivas liksom vilka eventuella fråge-

ställningar som kan behöva utredas ytterligare. I uppdraget ingår att sam-

råda med ett urval av myndigheter som har en omfattande publicering av

rapporter. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2005.

Ett annat intressant exempel på stödfunktion är den av Statskontoret

egeninitierade studie om den potential som ligger i elektronisk ärende-

hantering. Statskontoret genomförde under 2004 en intervjustudie som

belyser 34 ärenden vid 19 myndigheter där varje ärende analyserats

utifrån de moment som ingår. Syftet med studien var att få en uppfattning

om den eventuella effektiviseringspotential inom den offentliga förvalt-

ningen som finns att hämta hem genom ett utökat införande av

automatiserad elektronisk ärendehantering, ibland även benämnt

automatberedning. Den bedömning Statskontoret gjort är att det finns en

stor outnyttjad potential kvar för inre effektivisering av förvaltningen

genom ökat införande av automatiserad ärendehantering.

Ökad användning av informationen från offentlig sektor

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november

2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn

skall vara genomfört den 1 juli 2005. Direktivet skall förenkla för med-

borgare och företag att få tillgång till offentlig information i såväl

Sverige som övriga EU-länder. Ett viktigt syfte med direktivet är att öka

tillväxten i den europeiska informationssektorn. Direktivet ligger i linje

med svenska strävanden mot ökad öppenhet och tillgänglighet i

förvaltningen. Direktivet är ett komplement till förverkligandet av

24-timmarsmyndigheten och omfattas av handlingsplanen e-Europa 2002

– Ett informationssamhälle för alla och stöder de ambitioner om

förbättrad service och insyn m.m. som ligger bakom dessa satsningar,

t.ex. portalen sverige.se och andra åtgärder, vilka också syftar till att

modernisera och effektivisera den offentliga verksamheten och dess

samspel med medborgare och näringsliv.

Regeringen ser för närvarande över vilka regler och riktlinjer som kan

behöva anpassas till direktivet. Frågan kommer även att utvecklas i

regeringens framtida arbete med en strategi för att underlätta tillgänglig-

heten till elektronisk samhällsinformation från offentlig sektor. (Se även

avsnitt 15.11 och 14.7.3). Anslagsfinansierad information blir i stort sett

gratis. Principerna bör dock vara desamma oavsett hur informationen

förmedlas (digitalt, analogt, papper). Offentlig information skall ha ett

pris om det är motiverat, exempelvis utifrån ett kostnadstäcknings-

perspektiv eller för att förhindra en överkonsumtion m.m.. Det finns i

dag myndigheter som är helt avgiftsfinansierade och vars huvudsakliga

uppgift är att tillhandahålla högkvalitativ information och informations-

tjänster. Det är inte aktuellt att ändra denna verksamhets finansierings-

form. Vidare bör en beskrivning göras av hur andra länder inom EU valt

att utforma sin prissättningspolicy inom ramen för de nya EG-direktiven.

Prop. 2004/05:175

99

11.3

Ökat elektroniskt informationsutbyte mot

förmånsfusk

2002 års reform

Efter förslag i propositionen Ökat informationsutbyte mellan arbetslös-

hetsförsäkringen, socialförsäkringen och studiestödet (prop.

2000/01:129) beslutade riksdagen (bet. 2001/02:KU3, rskr. 2001/02:18)

ett antal lagändringar, som trädde i kraft den 1 juli 2002, och som möj-

liggjorde ett ökat utbyte av information i elektronisk form mellan nuva-

rande Försäkringskassan, CSN, länsarbetsnämnderna och arbetslöshets-

kassorna.

Skälen för 2002 års reform var att förbättra kontrollen av statliga

medel, effektivisera ärendehanteringen och förbättra servicen för den en-

skilde.

Felaktiga utbetalningar kan ofta effektivt förhindras genom ett utökat

elektroniskt informationsutbyte. Det är inte enbart s.k. dubbla utbetal-

ningar (en person uppbär felaktigt två eller flera förmåner samtidigt) som

på detta sätt kan förhindras. Felaktiga utbetalningar kan bero på brist-

fälligheter i ärendehanteringen, på att uppgifter som utbyts i olika system

inte är jämförbara eller på att den enskilde oavsiktligt lämnat oriktiga

uppgifter. Felaktiga utbetalningar kan också bero på att en omständighet

inträffat i ett annat system utan att det är fråga om utbetalning av en

annan förmån eller att uppgifter som en gång lämnats inte uppdateras

kontinuerligt.

Statsmakternas krav på en effektiv ärendehantering har fått till följd att

myndigheter och andra organ som hanterar statliga medel har ett ökat

behov av att på ett rationellt och enkelt sätt inhämta nödvändiga upp-

gifter såväl från den enskilde som från andra. Utvecklingen av elektro-

niska tjänster över Internet har i det sammanhanget öppnat nya möjlig-

heter att förenkla ärendehanteringen. Utvecklingen går mot ärende-

hanteringssystem där alla handlingar i ett ärende skall kunna hanteras

och lagras elektroniskt. Ett ökat elektroniskt informationsutbyte leder till

att resurser som i dag tas i anspråk för rutinärenden kan frigöras för andra

angelägna arbetsuppgifter.

För den enskilde kan det vara en fördel att själv slippa ombesörja att

myndigheter eller arbetslöshetskassor har en fullständig utredning i

ärendet och att uppgifterna kontinuerligt uppdateras så att besluts-

underlaget vid varje tidpunkt är aktuellt. Med ett ökat elektroniskt infor-

mationsutbyte kan handläggningstiderna minskas och beslut om skilda

förmåner fattas snabbare. Servicen till den enskilde kan därigenom för-

bättras.

Den tekniska utvecklingen har medfört att det i dag finns förutsätt-

ningar att på ett tekniskt säkert sätt överföra s.k. skiktad information, dvs.

särskilt utvalda uppgifter. Det elektroniska informationsutbytet avser

endast sådana uppgifter som mottagaren av informationen behöver för att

fatta ett korrekt beslut i ärendet. Informationsutbytet avser i princip

endast uppgifter om att en ansökan eller anmälan lämnats in, vilken för-

mån som har beslutats, omfattningen av denna samt utbetalat belopp.

Prop. 2004/05:175

100

Uppföljningar av 2002 års reform om elektroniskt informationsutbyte

För att genomdriva reformen har regeringen i regleringsbrev alltsedan

2003 lämnat uppdrag till de berörda myndigheterna att redovisa vilka

åtgärder de vidtagit för att det av statsmakterna önskade informations-

utbytet skulle komma till stånd. Av de senaste redovisningarna, som har

kommit in till Regeringskansliet, framgår följande.

Försäkringskassan har i en rapport från mars 2005 uppgivit att det

elektroniska informationsutbytet mellan Försäkringskassan och arbets-

löshetskassorna i form av en särskild frågerutin har varit i drift sedan i

slutet av november 2003. All information förmedlas i realtid mellan

handläggningssystemen och den genomsnittliga svarstiden är ca 2 sek-

under per kontrollfråga. En preliminär bedömning visar att andelen

dubbelutbetalningar mellan socialförsäkringssystemet och arbetslöshets-

systemet kan ha minskat med upp till 50 procent sedan systemet tagits i

bruk. Servicen för de enskilda har förbättrats genom att beslutsunder-

lagen blivit mer välunderbyggda, vilket lett till att antalet komplette-

ringar har minskat.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) angav i en rapport

från den 1 november 2004 att sedan januari 2004 ingår samtliga arbets-

löshetskassor i informationsutbytet med Försäkringskassan och CSN.

Informationsutbytet sker dels genom automatiska kontroller, dels genom

en manuell kontroll via direktåtkomst till vissa register. Detta innebär att

korrekta uppgifter erhålls och färre kompletteringar behöver göras, vilket

medför att handläggningstiderna minskar. Den manuella kontrollen har

medfört en effektivare ärendehantering, förbättrad service till den en-

skilde och ökad rättssäkerhet då beslut redan från början fattas utifrån ett

korrekt underlag. Arbetet fortsätter inom projektet med att ytterligare

förbättra och förfina informationsutbytet. Under våren 2005 kommer den

automatiska kontrollen även att omfatta föräldrapenning, ett ersättnings-

slag som inte ingår i dagens kontroll.

CSN har i en redovisning från den 28 april 2005 angivit att genom den

rutin som utvecklats kan arbetslöshetskassornas handläggare genom

direktåtkomst få svar på om en viss sökande lämnat in en ansökan om

studiestöd och vilken period ansökan eller beviljat stöd avser. Det görs

också automatiska kontroller genom att insända anspråk på arbetslöshets-

ersättning jämförs med utbetalat studiestöd. Antalet dubbla utbetalningar

mellan arbetslöshetsersättningen och studiestödet har minskat och beho-

vet av underlag från handläggare på arbetslöshetskassorna har minskat

eftersom de själva genom direktåtkomst kan hämta aktuella uppgifter

från CSN.

Under hösten 2004 inleddes ett arbete på Finansdepartementet för att

undersöka om det finns anledning att utöka det elektroniska infor-

mationsutbytet. Arbetet resulterade i en promemoria i vilken ett antal

behov av informationsutbyten har tagits upp (dnr Fi 2005/701).

Kommunernas socialtjänst har behov av att i socialbidragsärenden få

tillgång till uppgifter från det befintliga informationsutbytet. Vidare bör

ett elektroniskt informationsutbyte kunna etableras mellan Försäkrings-

kassan och Migrationsverket. Länsstyrelserna bör kunna få förbättrade

möjligheter att kontrollera lämnade uppgifter vid handläggning av löne-

garantiärenden. Skatteverket bör kunna få direktåtkomst till vissa upp-

Prop. 2004/05:175

101

gifter i det befintliga informationsutbytet. Vidare finns ett behov av att

Skatteverket i ökad utsträckning lämnar ut vissa uppgifter till andra

myndigheter. Slutligen bör man kunna överväga möjligheten att låta

myndigheter lämna uppgifter på eget initiativ till andra myndigheter vid

misstanke om bidragsfusk.

Promemorian remitterades den 7 februari 2005 till berörda myndig-

heter i avsikt att få synpunkter och ytterligare förslag på informations-

utbyte. Remissinstanserna har instämt i att de behov som tas upp i

promemorian föreligger. Vidare har instanserna tagit upp ytterligare om-

råden där de menar att behov av elektroniska informationsutbyten före-

ligger.

Inom Regeringskansliet bereds frågan om tillsättande av en utredning

om utökat elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter.

Samordning

11.4

De förvaltningspolitiska målen för en sammanhållen

förvaltning

11.4.1 24-timmarsmyndigheten

Regeringens bedömning: Arbetet med att utveckla och effektivisera en

sammanhållen förvaltning bör förstärkas. Bland annat bör specifikationer

för gemensamma grundfunktioner utarbetas och samverkan inom för-

valtningen förstärkas.

ITPS rapport: Institutet anser att regeringen skall vara tydligare i sina

prioriteringar och mål mot 24-timmarsmyndigheten samt formulera

målen så att de är mät- och uppföljningsbara. Regeringen bör också lära

av andras erfarenheter, värna om de medborgare som riskerar att stå

utanför informationssamhället samt stimulera och främja utvecklingen

inom den offentliga sektorn genom att stärka samarbetet inom den-

samma. Vidare bör regeringen samarbeta med den privata sektorn och

verka internationellt.

Remissinstanserna: Av de instanser som yttrat sig om 24-timmars-

myndigheten pekar flera på behovet av tydligare styrning av utveck-

lingen och myndigheternas arbete inom området. Statskontoret delar

ITPS uppfattning att det åtminstone för de närmaste åren behövs

politiska riktlinjer för hur staten kan stödja den omvandling av verksam-

heter, processer och strukturer som behövs inom olika politikområden för

att det skall bli möjligt att ta till vara de fördelar som den moderna

informationsteknologin ger. Socialstyrelsen pekar på att den hetero-

genitet som de olika kommunala och regionala lösningarna innebär vad

bl.a. avser teknikval försvårar att näten i framtiden kopplas samman.

Socialstyrelsen menar att detta understryker vikten av att skyndsamt

verka för en nationell infrastruktur inom IT-området. Skatteverket under-

stryker behovet av att arkivfrågorna löses om trovärdigheten hos den

elektroniska förvaltningen skall stärkas.

Riksrevisionens rapport: I rapporten Vem styr den elektroniska för-

valtningen (RiR2004:19) har Riksrevisionen granskat regeringens och

Prop. 2004/05:175

102

myndigheternas arbete med att införa elektronisk förvaltning. Gransk-

ningen bygger på tio fallstudier och omfattar både myndigheter och

departement. Riksrevisionen konstaterar att reformen har fått begränsat

genomslag hos samtliga granskade myndigheter och att det finns allvar-

liga brister i förutsättningarna för införandet av elektronisk förvaltning,

vilket drabbat såväl medborgare och företag som myndigheterna själva. I

rapporten rekommenderas regeringen att tydligare ange vad som för-

väntas av myndigheter och att anpassa målen och tidsplanerna efter

myndigheternas skilda förutsättningar. Regeringen bör också skapa

tydligare legala förutsättningar för myndigheternas arbete med den

elektroniska förvaltningen, exempelvis beträffande e-posthantering och

digital arkivering samt påskynda arbetet med att så långt möjligt undan-

röja existerande legala hinder för införandet av e-tjänster. Riksrevisionen

föreslår också att regeringen förbättrar sin information till riksdagen, sär-

skilt om konkreta resultat som uppnåtts, exempelvis vilken potential det

finns för att förbättra servicen till medborgare och företag och vilken

potential det finns för att höja förvaltningens kostnadseffektivitet.

Rapporterna visar framför allt att det finns ett stort behov av mer och tyd-

ligare information om hur regeringen avser att uppnå sitt mål med

förvaltningens användning av informationsteknik, både inom förvalt-

ningen och till medborgarna.

Skälen för regeringens bedömning: Samhället genomgår stora för-

ändringar. Under början av 2000-talet kommer stora pensionsavgångar

att ställa krav på samhällets och förvaltningens förmåga att anpassa sig

till nya förutsättningar. Allt färre yrkesverksamma skall tillhandahålla en

bra service för fler, men med begränsade resurser. Rörligheten av arbets-

kraft, kapital och marknader ökar kraftigt. För näringslivet innebär det ett

större behov av en effektiv och väl fungerande förvaltning som lätt kan

anpassa sig till nya krav och förutsättningar. Samtidigt förväntar sig den

enskilde medborgaren att förvaltningen svarar mot den tillgänglighet,

interaktion och samverkan som samhället i övrigt erbjuder. För många är

det i dag självklart att tjänster och varor är tillgängliga oberoende av

kontorstider och geografisk belägenhet. För att kunna tillhandahålla en

god samhällsservice som svarar mot medborgarnas och företagens krav,

krävs effektivisering och förnyelse av den offentliga förvaltningen. I

Statskontorets rapport Samverkande 24-timmarsmyndigheter – samman-

hållen elektronisk förvaltning (2003:18), är en av slutsatserna att det fort-

satta utvecklingsarbetet kräver mer av samverkan inom den offentliga

förvaltningen och en bred uppslutning kring gemensamma mål, en

bedömning som regeringen delar. Den fortsatta utvecklingen kräver

också en närmare samverkan kring grundläggande processer eller ären-

desystem som är gemensamma inom den offentlig förvaltning.

Syftet med skrivelsen Regeringens förvaltningspolitik och det förvalt-

ningspolitiska handlingsprogrammet var att anpassa den offentliga för-

valtningen till nya förutsättningar och ny teknik. Regeringens mål sam-

manfattades i begreppet 24-timmarsmyndigheten och innebär att till-

gången till service skall vara oberoende av tid och plats, medborgarnas

och företagens kontakter med myndigheterna skall göras enklare och

kvaliteten i servicen skall förbättras. I Riksrevisionens och ITPS

rapporter framkommer många synpunkter och förslag till åtgärder för att

påskynda utvecklingen av 24-timmarsmyndigheten. En del åtgärder har

Prop. 2004/05:175

103

redan vidtagits och beskrivs under avsnitt 11.2. Arbetet har emellertid på

vissa områden gått långsamt och det finns fortfarande mycket kvar att

göra för att uppnå den effektivitet och tillgänglighet som regeringen satt

som mål. I denna proposition behandlas endast åtgärder som syftar till att

inom förvaltningen skapa gemensamma grundfunktioner och ökad sam-

verkan. Beträffande övriga nödvändiga åtgärder avser regeringen att

återkomma i andra sammanhang.

Informationstekniken skapar nya möjligheter och förutsättningar som

bör utnyttjas i moderniseringen av den offentliga förvaltningen. Det bör

understrykas att utvecklingen av en elektronisk förvaltning inte kan ses

skild från övrig utveckling och modernisering av offentlig förvaltning.

Styrningen av denna skiljer sig inte från övrig styrning av myndig-

heternas verksamhetsutveckling. Det som emellertid skiljer denna ut-

veckling från annan verksamhetsutveckling är att förutsättningarna för att

kunna utnyttja informationsteknikens fulla potential kräver ett större mått

av samverkan både tekniskt och organisatoriskt inom förvaltningen och i

förvaltningens relationer med den privata sektorn. För att uppnå en

effektiv användning av informationstekniken är det också viktigt att

medborgare och företag upplever nyttan av de förändringar som förvalt-

ningen genomgår. Det är därför viktigt att det förs en dialog mellan

brukarna av förvaltningens tjänster och myndigheterna.

Inom Sveriges kommuner och landsting förekommer flera projekt som

syftar till att utveckla gemensamma former för användningen av infor-

mationsteknik. I kommuners strävan att utveckla verksamheten med IT

efter lokala och regionala förutsättningar och behov kan tre olika ansatser

urskiljas.

– Mindre kommuner i glesbygd börjar nu i allt högre grad dela på tek-

niska grundfunktioner och stödsystem för verksamheten. Detta ger förut-

sättningar att skapa gemensam verksamhet inom ett antal områden.

Denna typ av interkommunal samverkan har möjliggjorts av bredbands-

utbyggnaden och ökar.

– Ett ökande antal, framför allt större kommuner, utarbetar strategier

och lösningar för att med IT utveckla ett sammanhållet informationsstöd

för hela den egna organisationen. Målet är att skapa en informations-

hantering som medger att information i administration och kärnverk-

samhet blir tillgänglig när och där den behövs, även om den kommer från

en annan förvaltning eller från extern organisation.

– Större kommuner samverkar med mindre kommuner i regionen

genom att ”gå före” i utvecklingen att skapa en elektronisk förvaltning

och att erbjuda de mindre kommunerna att ta del av den större kom-

munens tekniska plattform.

Inom landstingen genomförs ett antal nationella och regionala sam-

verkans- och utvecklingsprojekt. Samordningen sker huvudsakligen ge-

nom Carelink som är en intresseförening där kommuner, landsting och

privata vårdföretag inbjuds att bli medlemmar och vars huvuduppgift är

att vara en länk och samordnare mellan dessa aktörer för att initiera och

stimulera gemensamma aktiviteter och samarbete av en effektiv använd-

ning av IT. Exempel på Carelinks projekt är Sjunet och SITHS, vilka är

system som syftar till att vård- och omsorgsinformation skall kunna över-

föras säkert elektroniskt. Ett annat aktuellt samverkansprojekt är att ut-

veckla en nationell patientöversikt som syftar till att göra det smidigare

Prop. 2004/05:175

104

för vårdgivare att föra över och ta del av patientinformation (se av-

snitt 10.2.2). Inom kommunerna finns ett arbete under den s.k. Sam-

bruksplattformen. Plattformen är ett samarbetsprojekt mellan ett trettiotal

kommuner som syftar till att bl.a. utveckla gemensamma basfunktioner

och tekniska plattformar inom kommunernas olika verksamhetsområden.

Alla dessa ansatser är exempel på ett långsiktigt utvecklingsarbete,

definierat efter lokala och regionala förutsättningar utifrån analyser av

arbetsprocesser och informationsflöden. Detta skapar förutsättningar för

kommunerna att utefter lokala och regionala förutsättningar nå de natio-

nella målen och att använda de gemensamma grundfunktioner och stan-

darder som nu tar form.

Utvecklingsarbetet skall ha som syfte att offentlig service och tjänster

skall vara oberoende av tid och plats, kontakterna med myndigheterna

skall göras enklare och kvaliteten i servicen skall förbättras. Flera åtgär-

der i denna riktning har, som beskrivits ovan, redan vidtagits. Arbetet

med att utveckla och effektivisera den sammanhållna förvaltningen

måste emellertid förstärkas. För att till fullo kunna utnyttja modern tek-

nik för utveckling och effektivisering av verksamheten och servicen till

medborgare och företag krävs att det utarbetas vissa för förvaltningen

gemensamma grundfunktioner. Vidare fordras bättre samverkan inom

den offentliga förvaltningen.

11.4.2 Gemensamma

grundfunktioner

Regeringens mål för den offentliga servicen och ärendehanteringen är att

den skall vara öppen och tillgänglig samt tillhandahållas på ett säkert

sätt. Målet innebär också att tillgången till servicen skall vara oberoende

av tid och plats, att kontakterna med myndigheterna skall göras enklare

och att kvaliteten skall förbättras. Det förutsätter att det inom varje myn-

dighet finns rutiner och system som möjliggör en sådan hantering.

Inom förvaltningen hanteras dagligen en stor mängd ärenden av många

olika slag, av vilka många är rutinärenden som återkommer mer eller

mindre i samma form hos alla myndigheter. Exempel på gemensamma

rutiner är diarieföring av inkommande och utgående post, fakturering,

beställning av material och ansökningar.

För att skapa förutsättningar och underlätta utvecklingen av en sam-

manhållen förvaltning som utformar sina tjänster med utgångspunkt från

medborgares och företagares behov av enkelhet och tillgänglighet måste

det finnas grundfunktioner och specifikationer som är gemensamma

inom hela förvaltningen. Detta blir särskilt viktigt när det gäller utveck-

lingen av elektroniska tjänster. Sådana grundfunktioner syftar till att

säkerställa exempelvis säker, interoperabel kommunikation, förenklat

informationsutbyte eller att offentlig information är sökbar.

I takt med att den offentliga förvaltningen utvecklas till att bli mer

integrerad ökar också kraven på att system och rutiner fungerar till-

sammans. Det innebär att vissa typer av grundfunktioner måste utvecklas

gemensamt och i form av öppna och gemensamma standarder. För att

kunna säkerställa gemensamma grundfunktioner behövs ett tydligare

centralt ansvar för att utarbeta grunderna och specifikationerna för ut-

vecklingen av system och rutiner för dessa funktioner. Det gäller särskilt

Prop. 2004/05:175

105

sådana grundfunktioner som har nationell räckvidd. De grunder och

specifikationer som skall tas fram syftar till att öka den elektroniska

samordningen (interoperabiliteten) mellan förvaltningens enheter och

överbrygga de skillnader som i dag finns inom den offentliga förvalt-

ningen och som framgår av avsnitt 6.7 finns mellan kommunerna. Att

grundfunktioner skall vara gemensamma innebär emellertid inte att alla

myndigheter inom hela landet måste ha samma system eller samma

programvara, det viktiga är att systemen är öppna och kan kommunicera

med övriga system inom och utom förvaltningen. Det förutsätter att all

utveckling och integrering av olika verksamheters system leder till öppna

och kommunicerande system med standardiserade och gemensamma

gränssnitt. Systemen bör vara interoperabla och stödja utvecklingen av

en sammanhållen och samverkande förvaltning. Sådan standardisering

möjliggör även samtidig användning av konkurrerande men interoperabla

applikationer och därmed större frihet vid upphandlingen av system som

uppfyller valda grundfunktioner.

Regeringen bedömer det därför vara väsentligt att system och rutiner

som stöder gemensamma grundfunktioner utarbetas. Nämnden för elek-

tronisk förvaltning har påbörjat detta arbete genom ovan nämnda väg-

ledningar. Detta arbete bör emellertid förstärkas. Regeringen avser därför

att i samband med den pågående stabsöversynen ge den nya myndigheten

för förvaltningsutveckling i uppdrag att utarbeta nödvändiga föreskrifter

och vägledningar. Myndigheten bör även få till uppgift att följa hur för-

valtningen tillämpar gällande vägledningar och föreskrifter och hur det

påverkar utvecklingen och integrationen inom densamma. Om det visar

sig att utvecklingen inom den offentliga förvaltningen fortsätter att upp-

visa stora skillnader, kan det bli aktuellt att ytterligare skärpa styrningen

och kraven.

Arbetet med att ta fram nödvändiga föreskrifter och vägledningar bör

ske i samråd med kommuner och landsting och i dialog med marknadens

aktörer. När det gäller samrådets former bör den ansvariga myndigheten

beakta att förutsättningarna vad gäller utveckling och lösningar på IT-

området varierar, t.ex. mellan stora och små kommuner och statliga

myndigheter. Den ansvariga myndigheten bör därför inhämta synpunkter

från ett brett urval av kommuner och landsting och statliga myndigheter.

11.4.3

Samverkan inom offentlig förvaltning

För att i framtiden kunna erbjuda medborgare och företag en offentlig

service som är tillgänglig och av hög kvalitet förutsätts att den offentliga

förvaltningen utökar sin samverkan på strategiskt viktiga områden vid

utvecklingen av offentlig förvaltning och då bl.a. vid användningen av

informationsteknik. Det finns redan i dag exempel på områden där myn-

digheter samverkar och där resultatet inneburit förenklade rutiner och

effektivare och bättre service till medborgare. Ökad samverkan behövs

också lokalt och regionalt. Den offentliga servicen måste hela tiden

sträva efter att bli bättre och kostnadseffektivare. Regeringen har därför

gett Skatteverket, AMS, CSN, Försäkringskassan, Tullverket och Stats-

kontoret ett gemensamt uppdrag att finna nya former för lokal service-

samverkan. Det har mellan dessa parter startats regionala samverkans-

Prop. 2004/05:175

106

projekt i Skåne, Västra Götaland, Västerbottens och Norrbottens län där

också kommuner och landsting deltar. Även många kommuner och

landsting samverkar i dag när det gäller att finna bättre IT-lösningar och

att minska kostnaderna för IT-användningen. Det handlar dels om ut-

vecklingen av gemensamma grundfunktioner, dels om att dela på tek-

niska grundfunktioner, t.ex. i form av att dela på IT-organisation.

I dag har Statskontoret i uppdrag att lägga grunden för samverkan

mellan stat, kommun och landsting. Vid sidan av Statskontoret finns

också Nämnden för elektronisk förvaltning (e-nämnden) och Delega-

tionen för främjande av elektroniska tjänster (24-timmarsdelegationen).

Dessa har till vissa delar överlappande uppgifter.

Av budgetpropositionen för 2005 framgår att regeringen avsåg renodla

verksamhet som i dag utförs av Statskontoret, Ekonomistyrningsverket

och Statens kvalitets- och kompetensråd.

Regeringen beslutade i juni 2005 om direktiv till en utredning med

syfte att förbereda och bilda en ny förvaltningspolitisk myndighet. För-

slaget innebär bl.a. att e-nämnden och den s.k. 24-timmarsdelegationen

övergår till den nya myndigheten och att Statens kvalitets- och kom-

petensråd avvecklas och övergår till den nya myndigheten.

Den förvaltningspolitiska myndigheten kommer att få uppgifter av

bred och övergripande karaktär för att kunna bistå regeringen med att

realisera de förvaltningspolitiska målen och på ett strategiskt sätt driva

arbetet med att utveckla och förnya förvaltningen. Behovet av en mer

sammanhållen statsförvaltning bottnar i viljan att öka nyttan för med-

borgare och företag och viljan att vara mer effektiv med samma resurser.

Den nya myndigheten skall också inom ramen för sitt uppdrag fortsätta

samarbetet med kommuner och landsting i likhet med 24-timmarsdelega-

tionen arbete.

12

Utbildning, forskning, kultur och medier

12.1

IT inom Utbildnings- och kulturdepartementets

område

Inom Utbildnings- och kulturdepartementets område finns många IT-

relaterade frågor. Till de viktigaste hör insatser för att höja IT-kompeten-

sen hos de yrkesverksamma inom utbildningsområdet samt att beakta

informationssamhällets kompetenskrav i direktiv om framtida revide-

ringar av kurs- och läroplaner. Dessa insatser bidrar till att uppfylla det i

denna proposition föreslagna delmålet om kvalitet. För att främja sam-

ordning har s.k. ABM-samarbeten (arkiv, bibliotek och museer) inrättats.

Vidare har Statens skolverk och Myndigheten för skolutveckling vissa

uppdrag för uppföljning och samverkan. Dessa insatser bidrar till att upp-

fylla regeringens bedömning om förbättrad samordning. Till uppfyllelse

av delmålet tillgänglighet och säkerhet bidrar arbetet med att inrätta en

väl fungerande IT-infrastruktur för forskning. Till uppfyllelse av detta

mål bidrar också elektroniskt distribuerade tidningar och digitala radio-

och TV-sändningar.

Prop. 2004/05:175

107

Delmål 1 Kvalitet

12.2

IT i skolan

Under åren 1999–2003 var regeringens särskilda satsning på IT i skolan

genom delegationen för IT i skolan (ITiS) den naturliga utgångspunkten

för kompetensutveckling och IT-arbetet i skolan. Satsningen omfattade

ca 70 000 lärare, som bl.a. fick en dator som ett personligt arbetsverktyg.

Samtliga lärare och elever fick egna e-postadresser och skolornas anslut-

ningar till Internet förbättrades. Utvärderingen av ITiS visade att sats-

ningen gav avsedd effekt och uppskattades av skolans personal.

Den 1 mars 2003 bildades Myndigheten för skolutveckling (MSU).

MSU skall ansvara för att ta till vara, utveckla och sprida erfarenheter

från ITiS och stödja kommuner, lärare och skolledare i IT-arbetet. MSU

fick även i uppdrag att ta över ett nätverksbaserat resurscentrum för

läromedier. Centrumet driver flera samarbetsprojekt avseende informa-

tionsteknik, pedagogik och skolutveckling. Projekten syftar bl.a. till att

ge eleverna ett källkritiskt förhållningssätt och metoder för att använda

nya medier som verktyg för eget skapande och lärande. I detta samman-

hang kan skolbiblioteken utgöra ett viktigt stöd för elever och personal.

I syfte att utveckla distansutbildning och flexibelt lärande för vuxna

bildades den 1 januari 2002 myndigheten Nationellt centrum för flexibelt

lärande (CFL). CFL skall utgöra ett nationellt resurscentrum för flexibelt

lärande för kommunal vuxenutbildning och folkbildning. CFL anpassar

befintliga kurser och utvecklar nya IT-baserade kurser inom gymnasial

vuxenutbildning samt IT-baserade läromedel för vuxna studerande som

har teckenspråk som första språk.

12.2.1

IT i styrdokument för skolan

Regeringens bedömning: Målen i läro- och kursplaner återspeglar inte

helt och hållet de kompetenskrav som informationssamhället ställer.

Dessa kompetenskrav bör beaktas vid en framtida revidering av läro- och

kursplaner.

Skälen för regeringens bedömning: Utbildningspolitiken syftar dels

till att erbjuda varje individ möjlighet att lära och utvecklas efter sina

förutsättningar oberoende av sociala, ekonomiska och geografiska för-

hållanden, dels till att möta samhällets och arbetsmarknadens behov av

utbildade medborgare och kompetent arbetskraft. Regeringen anser att

det är viktigt att den som lämnar utbildningssystemet har goda kunskaper

i informationshantering, kommunikation och informationsgranskning.

Detta bidrar till att målen för skolan uppfylls. Informationstekniken kan

bidra till utvecklingen av arbetsformer och verksamhet, skapa effektivitet

samt ge större variation och nya möjligheter för lärande samtidigt som

tillgängligheten till utbildning ökar t.ex. med hjälp av distansutbildning

eller för elever med särskilda behov eller funktionshinder. Detta är sär-

skilt viktigt ur ett likvärdighetsperspektiv.

I morgondagens samhälle kommer goda kunskaper i informations-

teknik att vara nödvändiga för varje individ och för samhällets tillväxt.

Prop. 2004/05:175

108

Detta ställer krav på en hög digital- och mediekompetens hos lärare och

elever. Det kan exempelvis omfatta elevens intresse, attityd, säkerhets-

medvetande och förmåga att på ett säkert sätt använda lämpliga digitala

informations- och kommunikationsverktyg för att söka, lagra, samman-

ställa och kritiskt värdera information, samt att prestera resultat, skapa ny

kunskap och kommunicera med andra som en aktiv medborgare i sam-

hället. Detta återspeglas inte helt och hållet i de mål som framgår av läro-

och kursplaner.

Regeringen förutsätter att de ovannämnda kompetenskraven vägs in i

den pågående revidering av gymnasieskolans kursplaner som regeringen

gett Statens skolverk (Skolverket) i uppdrag att genomföra med anled-

ning av de förändringar i gymnasieskolan som förslås i regeringens pro-

position Kunskap och kvalitet – elva steg för utveckling av gymnasie-

skolan (prop. 2003/04:140). Regeringen avser också att beakta kraven i

framtida revideringar av läro- och kursplaner.

12.2.2 Kompetens

Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling och Natio-

nellt centrum för flexibelt lärande bör ges i uppdrag att, inom ramen för

sina utvecklingsuppdrag och i samverkan, bygga upp resurser för kom-

petensutveckling av lärare med hjälp av digitala resurser samt att på

Internet sammanställa och presentera pedagogiska texter och forsknings-

resultat inom IT och arkiv över lärobjekt.

Skälen för regeringens bedömning: Tillgången till och användningen

av IT har utvecklats relativt väl under åren efter ITiS i grundskolan och

gymnasieskolan. Utvärderingar och rapporter från ITiS och Stiftelsen för

kunskap och kompetens (KK-stiftelsen) bekräftar denna bild och pekar

på att det även fortsättningsvis är angeläget att stimulera IT-användning i

skolan. Regeringen bedömer dock att ytterligare insatser för att utveckla

IT-användningen i hela skolväsendet är nödvändiga.

I syfte att öka skolors möjligheter att med stöd av IT nå de fastställda

kunskapsmålen bör staten ge fortsatt stöd till framför allt pedagogisk

personal. Användning av IT i skolan ställer nya krav på skolans personal.

För att fullt ut kunna möta ändrade kompetenskrav måste den pedago-

giska personalen i skolan själv vara kunnig och kontinuerligt ta del av de

nya möjligheter som informationstekniken ger. Det finns ett stort behov

av kompetensutveckling samtidigt som resurserna är begränsade. Digi-

tala resurser utformade för flexibelt lärande, t.ex. självstudiematerial, kan

på ett kostnadseffektivt sätt ge lärarna IT-kompetens.

En förutsättning för lärarnas kompetensutveckling är att skolan på ett

enkelt sätt kan få information om och ta del av pedagogiska texter och

forskningsresultat om bl.a. användning av IT i skolan. Lärarna saknar i

dag en heltäckande och enkel tillgång till pedagogiska texter och forsk-

ningsresultat eftersom informationen finns spridd på många olika aktörer.

Ett specifikt utvecklingsområde inom det flexibla lärandet är behovet

av och tillgången till digitala läromedel. Ett lärobjekt, t.ex. en animation

kan sammanfogas med t.ex. artiklar och instuderingsfrågor, för att på så

sätt skapa en avgränsad modul i en lärprocess. Digitala lärobjekt ger

Prop. 2004/05:175

109

lärare och elever möjligheter att själva utveckla innehållet i lärandet. De

digitala lärobjekten måste dock produceras utifrån gemensamma

standarder. Det finns i dag relativt få lärobjekt och andra digitala resurser

tillgängliga för skolans ämnen.

En uppbyggnad av utbudet av digitala lärobjekt behövs. Uppbygg-

naden skall ske på ett marknadsmässigt och kvalitetssäkrat sätt och utan

att snedvrida en fungerande marknad. Regeringen bedömer att insatser

skall riktas mot att skapa tjänster i form av portaler som ger överblick

över och information om material som finns hos många olika aktörer och

informationslämnare.

Myndigheten för skolutveckling (MSU) har ett nationellt uppdrag att

främja kompetensutveckling av personal inom skolväsendet samt för-

skoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. Centrum för flexibelt

lärande har vidare regeringens uppdrag att utveckla metoder och pedago-

gik för distansutbildning samt att på olika sätt stödja kommunerna i fråga

om distansutbildning och flexibelt lärande för vuxna. De båda myndig-

heterna bör ges i uppdrag att i samverkan bygga upp resurser för kom-

petensutveckling av lärare med hjälp av digitala komponentbaserade mo-

duler.

CFL och MSU bör även få i uppdrag att på Internet sammanställa och

presentera pedagogiska texter och forskningsresultat inom IT och arkiv

över lärobjekt.

12.2.3 Samarbete

med

näringslivet

Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling bör, inom

ramen för sitt utvecklingsuppdrag, få i uppdrag att utforma ett stöd för

samarbete mellan offentliga och privata aktörer (PPP-samarbete).

Skälen för regeringens bedömning: Samarbete i s.k. public private

partnerships (PPP-samarbete) där offentliga och privata aktörer sam-

verkar är ett intressant och viktigt sätt att skapa nytt innehåll och nya

tjänster för skolan. Området IT i skolan lämpar sig väl för sådant sam-

arbete, bl.a. eftersom IT-användning som stöd för lärandet skapar nya

behov inom skolan och kan skapa nya marknader. Samverkan måste

dock ske på skolans villkor och resultaten bör göras tillgängliga för hela

skolväsendet. Vid sponsring eller annat kommersiellt samarbete bör för-

siktighet iakttas. Samverkan får inte utformas så att den innehåller mot-

prestationer eller på annat sätt kan påverka undervisningen i strid med

skolans styrdokument. Ren sponsring av skolor bör inte tillåtas. I ett

nationellt perspektiv är det viktigt att sträva efter att samverkansavtal inte

träffas enbart med en kommersiell part. Regeringen vill särskilt peka på

att PPP-samarbeten måste utformas inom ramen för lagen (1992:1528)

om offentlig upphandling. För att säkerställa hållbara tekniska lösningar

anser regeringen också att denna typ av samarbetsavtal bör bygga på

öppna standarder. Även initiativ som bygger på öppen källkod bör upp-

muntras. (För förklaring till öppen källkod se avsnitt 15.22.3.)

Förutsättningarna för att kommunerna skall kunna teckna bra sam-

arbetsavtal är att det finns goda kunskaper om teknikutvecklingen och

vilken typ av tjänster som behövs. Regeringen anser att det finns behov

Prop. 2004/05:175

110

av ett stöd för PPP-samverkan. MSU bör ges i uppdrag att utforma ett

sådant stöd. I stödet bör ingå att utforma riktlinjer för hur samverkan på

lokal nivå kan utformas. Stödet bör också fokusera på nationella initiativ

till samverkan så att resultaten kan tillhandahållas för hela skolväsendet.

Samordning

12.2.4

Uppföljning och utvärdering av IT-användningen

Regeringens bedömning: Statens skolverk bör ges i uppdrag att utreda

behovet av en förbättrad uppföljning av IT-användning och IT-kompe-

tens i förskola, skola och vuxenutbildning.

Skälen för regeringens bedömning: Insatser behöver göras för att ut-

veckla nya mått och indikatorer som mäter t.ex. IT-kompetensen samt

kvaliteten och nyttan i IT-användningen i förskola, skola och vuxenut-

bildningen. En utgångspunkt bör vara att ett uppföljnings- och utvärde-

ringssystem utformas så att det också skall kunna användas i ett lokalt

utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund avser regeringen att i reglerings-

brev för Skolverket lämna uppdrag om att utreda behovet av en förbätt-

rad uppföljning av IT-användning och IT-kompetens i förskola, skola

och vuxenutbildning.

Även fristående skolor och huvudmän omfattades av ITiS kompetens-

utvecklingssatsning. Detta skedde genom samverkan med kommunen.

De tjänster som i huvudsak avses i avsnitt om kompetens och skoldatanät

(avsnitt 12.2.2 och 12.2.5) är "öppna tjänster" med huvudsyftet att de

skall kunna nås och användas av alla.

Klyftor i såväl tillgång som kunskap bör följas upp och om möjligt

motverkas.

12.2.5

Svenska skoldatanätet

Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling bör även i

framtiden ha ansvaret för det svenska skoldatanätet. Myndigheter och

intressenter bör samverka om hur IT kan användas i skolan.

Skälen för regeringens bedömning: Det svenska skoldatanätet syftar

primärt till att stödja IT-användningen i skolorna och att tillsammans

med det nätverksbaserade nationella resurscentrumet för läromedier bidra

till lärarnas kompetensutveckling. Syftet är att lärarna skall kunna stödja

sina elever i att producera egna läromedel, ge dem ett källkritiskt för-

hållningssätt och metoder för att använda nya medier som verktyg för

eget lärande. Syftet är också att stärka och skydda barn och unga i det

nya informationssamhället.

Regeringen bedömer dock att Skoldatanätet bör utvecklas till en portal

och huvudsakligen mäkla resurser, dvs. fungera som ett fönster genom

vilket relevant innehåll producerat av andra görs tillgängligt. Denna

portal kan omfatta resurser för kompetensutveckling inom IT, tillgång till

digitala resurser för lärande samt andra verktyg och tjänster för lärare

Prop. 2004/05:175

111

som syftar till att underlätta och variera arbetet. Portalen kan även

erbjuda vägledning till inspirationsmaterial och forskningsresultat. En

annan viktig uppgift bör vara att utveckla verktyg för värdering av källor,

bl.a. på Internet, samt verka för en säkrare användning av Internet. Myn-

digheten för skolutveckling bör även i framtiden ha ansvaret för skol-

datanätet och för det ovannämnda arbetet. Myndigheter och intressenter

bör samverka om hur IT kan användas i skolan.

Regeringen anser att samverkan mellan skolmyndigheterna, Myndig-

heten för skolutveckling och Nationellt centrum för flexibelt lärande, är

viktig för att öka IT-användningen i skolan och inom vuxenutbildning

samt folkbildning. Det är viktigt att myndigheternas uppdrag inom om-

rådet samordnas och att det finns en samlad information om insatserna.

12.2.6

En mjuk infrastruktur

Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling bör, inom

ramen för sitt utvecklingsuppdrag, ha en pådrivande och stödjande roll i

utvecklingen av gemensamma standarder inom området.

Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste åren har det

inom utbildningsområdet bedrivits ett arbete med att utveckla en mjuk

infrastruktur. Myndigheten för skolutveckling (MSU) lämnade den

31 december 2003 en rapport med förslag till en strategi för det framtida

arbetet. I arbetet med den mjuka infrastrukturen ingår bl.a. att utarbeta

öppna standarder och rekommendationer som skapar förutsättningar för

en rationell informationshantering.

Flera myndigheter och organisationer har deltagit i detta arbete som

har samordnats av MSU. Arbetet har resulterat i ett antal tjänster t.ex.

Sveriges Utbildningsradios mediebibliotek, kompetensutvecklingsnavet,

som har utvecklats i samverkan mellan MSU och Lärarnas riksförbund

samt Notnavet, som drivs i samverkan mellan Myndigheten för skol-

utveckling och Skolverket. Utveckling pågår inom flera områden bl.a.

avseende skolans styrdokument. Vidare samverkar MSU också med

Skolverket, Arbetsmarknadsstyrelsen och Verket för högskoleservice be-

träffande den samlade utbildningsinformationen. Standarder och rekom-

mendationer på detta område utvecklas i samverkan med såväl interna-

tionella som nationella standardiseringsorgan. Samarbetet sker också

inom ramen för Europeiska skoldatanätet.

Regeringen bedömer att gemensamma standarder för informations-

märkning och utbyte av information mellan tekniska system är viktiga

för möjligheterna att utnyttja de fördelar som tekniken erbjuder. Därmed

säkras en likvärdig tillgång till digitala resurser över hela landet, vilka

också kan användas oberoende av den enskilda skolan och kommunens

val av teknisk infrastruktur. Myndigheten för skolutveckling bör ha en

pådrivande och stödjande roll i utvecklingen av gemensamma standarder

inom utbildningsområdet.

Prop. 2004/05:175

112

Delmål 1 Kvalitet

12.3

IT i förskolan

Förskolan har som uppdrag att lägga grunden för ett livslångt lärande och

ge en god omsorg och pedagogisk stimulans samt bidra till goda upp-

växtvillkor. Med utgångspunkt i detta anser regeringen att de positiva

möjligheter som IT medför bör erbjudas redan inom förskolan i enlighet

med förskolans läroplan (Lpfö 98). IT-användningen i förskolan är

begränsad i förhållande till det övriga skolväsendet. Regeringen gör

bedömningen att den snabba teknikutvecklingen ställer krav på kom-

petenshöjande åtgärder för personalen i förskolan. Med ett kritiskt

reflekterande förhållningssätt skall personalen kunna använda IT i den

pedagogiska verksamheten utifrån barnens behov och förutsättningar.

Regeringen vill därför framhålla att statsbidrag kan lämnas för sådana

åtgärder enligt förordningen (2001:161) om statsbidrag för kvalitets-

säkrande åtgärder inom förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg till

kommuner som tillämpar maxtaxa.

12.4 IT

och

ungdomar

Att ha grundläggande kunskaper i informationsteknikens användning är

nödvändigt i dagens samhälle. Det är viktigt att skolan och lärandet kan

möta dessa krav.

En av ungdomspolitikens främsta uppgifter är att minska skillnaderna

inom ungdomsgruppen avseende möjligheterna till delaktighet. Den

ökade IT-användningen i skolan har t.ex. bidragit till att skillnaderna i

IT-användande mellan olika ungdomsgrupper minskat. Det ligger också i

linje med EU:s nya samarbete på ungdomsområdet där medlemsländerna

har antagit gemensamma mål för de prioriterade områdena. IT kan locka

ungdomar att i större utsträckning ta del av samhälleliga och demokra-

tiska processer. Det är därför viktigt att pröva nya former för delaktighet.

Här kan t.ex. nämnas att Utbildnings- och kulturdepartementet vid

beredningen av den ungdomspolitiska propositionen, Makt att bestämma

– rätt till välfärd (prop. 2004/05:2), prövade en ny och alternativ metod

för att få in synpunkter med hjälp av Internet. Projektet kallades för Tyck

till och målgruppen var ungdomar och särskilt de ungdomar som inte var

engagerade i någon ungdomsorganisation. Bedömningen av detta projekt

var att man fick goda erfarenheter och metoden kommer att utvecklas

ytterligare.

I Sverige har 88 procent av ungdomar mellan 15–19 år tillgång till

Internet och de mest aktiva användarna är i åldersgruppen 16–24 år.

Detta innebär att användandet av datorer och de möjligheter som detta

erbjuder tar en betydelsefull plats i ungdomars vardagsliv.

I Ungdomsstyrelsens rapport (Arenor för alla – en studie om ungas

kultur- och fritidsvanor, Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:1) visas bland

annat hur ungdomars användning av informationsteknik har förändrats

från 1996 till 2002. Under dessa år har sysselsättningar som att surfa,

söka information, hämta musik och spel på Internet, skicka sms och

skicka e-post ökat kraftigt för gruppen 16-åringar. Även i åldersgruppen

Prop. 2004/05:175

113

22-åringar utgör dessa aktiviteter en betydande del av deras vardag. Jäm-

fört med 16-åringarna skickar 22-åringarna oftare e-post och sms samt

söker information på nätet medan 16-åringarna surfar mer på nätet och

spelar mer data- och TV-spel. IT-användningen varierar såväl i ett köns-

perspektiv som i ett geografiskt perspektiv. Generellt kan det utifrån

rapporten sägas att flickor använder datorer i mindre utsträckning än

pojkar (se även avsnitt 15.7 samt bilaga 1 och 17 om skillnader mellan

könen i IT-användning).

Regeringen anser att det finns ett behov av en ökad kunskap om ungas

nätkulturer. Många ungdomar är mycket aktiva IT-användare antingen i

grupp eller enskilt. Jämförelser bör göras med ungdomars förhållande till

informationsteknik i andra länder samt jämförelser med utvecklingen av

den svenska nätkulturen med övriga länder. Särskilt angeläget är att öka

kunskapen om vilka risker som finns när ungdomar kommunicerar via

nätet och hur sådana risker kan undvikas. Ekonomiska risker som före-

ligger vid spel via nätet, t.ex. pokerspel, samt vid nätinköp är ett annat

område där mer kunskap behövs. Vidare bör utvecklas nya sätt för att i

högre grad skydda barn och ungdomar från pornografiskt innehåll och

våldskildringar i samband med deras IT-användning. Universitet och

högskolor har en viktig roll i att utöka forskningen inom området ung-

domar och IT.

12.5

IT och vuxnas lärande

Kunskap behövs för att alla skall kunna ta del av det ökade utbud av

möjligheter som IT-utvecklingen innebär. Det är därför viktigt med en

bred IT-kompetens hos medborgarna när det gäller t.ex. informations-

sökning, myndighetskontakter och konsumtion. Lika viktigt är att det

finns IT-kompetens för yrkeslivet som stärker den enskilde arbets-

tagarens möjligheter att anpassa sig till strukturomvandlingar i ett alltmer

föränderligt arbetsliv.

Denna kunskap måste i en allt större utsträckning förvärvas i anslut-

ning till arbetet. Digitala resurser utformade för flexibelt lärande, t.ex.

självstudiematerial, kan på ett effektivt sätt möta ett sådant behov.

Nationellt centrum för flexibelt lärande har i detta avseende en strategisk

roll att utveckla stöd för flexibla studieformer som möter individens

önskemål, behov och förutsättningar.

Allt sedan försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning

startade hösten 1996 har andelen utbildningar med inriktning mot IT

varit stor. De flesta utbildningar är 2-åriga. Den nära kopplingen till

företagen vid planering och genomförande av utbildningarna ger förut-

sättningar att förändra utbudet efter behov. Myndigheten för kvalificerad

yrkesutbildning redovisar utbildningsutbudet inom kategorin ”IT, multi-

media och grafisk industri”. Ett 50-tal olika utbildningar inom området

erbjuds under 2005.

En beskrivning av lokala lärcentra finns i bilaga 17 IT-användning och

IT-utbildning i avsnittet Exempel på IT-användning i offentliga sektorn.

Prop. 2004/05:175

114

12.6

Universitet och högskola

12.6.1 Lärarutbildningen

Regeringens bedömning: Informationsteknikens ställning inom

lärarutbildningen bör stärkas.

Skälen för regeringens bedömning: I propositionen En förnyad lärar-

utbildning (prop. 1999/2000:135) framhåller regeringen att lärarutbild-

ningen bör vara ett föredöme när det gäller användningen av IT och att

IT bör vara ett viktigt inslag för pedagogisk förnyelse och som

administrativt hjälpmedel. Utvecklingen inom t.ex. upplevelseindustrin

ger nya möjligheter men ställer också nya krav på förmågan att presen-

tera undervisningsmaterialet.

IT-användningen inom lärarutbildningen bör enligt nämnda proposi-

tion relateras brett bl.a. till informationsbearbetning, källkritik, juridik,

etik och skapande verksamhet. Enligt KK-stiftelsens rapport ”Lärar-

studerande och IT” (2004) är hälften av lärarstudenterna ganska nöjda

eller mycket nöjda med sin utbildning, men endast 10 procent är nöjda

med kunskaperna de fått om hur IT kan användas i det framtida yrket.

Instiutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) konstaterar bl.a. i sin

rapport att bilden av hur IT används i lärarutbildningen, precis som inom

utbildningar i den övriga högskolan, är komplex och ojämn. Utmärkta

pedagogiska insatser samt genomtänkta och väl genomförda strategier

blandas med ointresse för att utnyttja informationsteknikens pedagogiska

potential. Enligt examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen

(1993:100) skall studenter på lärarutbildningar kunna använda informa-

tionsteknik i den pedagogiska utvecklingen och inse betydelsen av mass-

mediers roll för denna. Det är följaktligen centralt att lärarutbildare är väl

förtrogna med informationsteknikens för- och nackdelar. KK-stiftelsen

initierar en satsning som syftar till att under den kommande 10-års-

perioden stärka IT i lärarutbildningen. Denna satsning är mycket värde-

full. Regeringen följer noga utvecklingen på området.

Satsningen på ett Sveriges nätuniversitet presenterades i propositionen

den Öppna Högskolan (prop. 2001/02:15) och var en del av regeringens

åtgärder för att bl.a. göra högre utbildning mer tillgänglig i tid och rum.

Satsningen beskrivs närmare i bilaga 17 IT-användning och IT-utbild-

ning, i avsnittet Exempel på IT-användning i offentliga sektorn.

12.7

Åtgärder och insatser inom forskningspolitiken

12.7.1

Kungliga biblioteket och Statens ljud- och bildarkiv

Kungliga biblioteket (KB) är Sveriges nationalbibliotek och Statens ljud-

och bildarkiv (SLBA) Sveriges nationalarkiv för ljud och rörliga bilder.

Verksamheten baseras huvudsakligen på bestämmelser i lagen

(1993:1392) om pliktleverans, t.ex. av tryckt material. Lagen reglerar

skyldighet att till KB eller SLBA lämna pliktexemplar av dokument.

Digitalt, distansöverfört material omfattas dock inte av pliktexemplars-

lagen.

Prop. 2004/05:175

115

Fri spridning av vetenskapliga artiklar på nätet, s.k. open access,

väcker allt större internationellt stöd, särskilt vad gäller tillgången till

forskningsresultat som finansieras med statliga medel. Open access

bygger bl.a. på att lärosäten verkar för att de egna forskarnas artiklar och

liknande läggs ut i öppna arkiv. KB och lärosätena har påbörjat ett sam-

arbete för att bygga upp och samordna sådana öppna arkiv.

I syfte att inrätta ett nätbibliotek arbetar KB med en nätbaserad biblio-

teksportal. Vidare har en jourhavande bibliotekarie inrättats, av KB i

samarbete med Myndigheten för Sveriges nätuniversitet, för att ge stu-

denter tillgång till bibliotekarier under kvällstid och helger. Vid KB har

även ett sekretariat för ABM-samarbete (arkiv, bibliotek och museer) in-

rättats. Den digitala tekniken är på väg att ersätta den analoga på nästan

alla ljud- och bildområden och nya medier, såsom Internet och andra

nätverk, kommer med största sannolikhet att öka sina roller som distri-

butionskanaler. SLBA bedriver bl.a. ett utvecklingsprojekt av ett digitalt

audiovisuellt arkiv som möjliggör digital masslagring och långsiktigt

bevarande. Myndigheten har även lanserat tjänsten Journal digital som

tillgängliggör delar av SF:s Journalfilmer på nätet. Myndigheterna är

båda aktiva i det s.k. ABM-samarbetet (arkiv, bibliotek och museer).

I propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) av-

handlas KB:s och SLBA:s verksamheter och arbetsformer, bl.a. mot bak-

grund av de senaste decenniernas omfattande tekniska förändringar. I

propositionen föreslås SLBA tillföras 5 miljoner kronor i permanent

anslagsförstärkning fr.o.m 2006 för att SLBA skall kunna möta den

tekniska utvecklingen och möjliggöra egen insamling av material. Likaså

bör 10 miljoner kronor fördelas till ljud- och bildarkivet under vardera

2006 och 2007 för överföring av insamlat material från public service-

sändningar i analog form till ny teknik. Regeringen avser att återkomma i

frågan om förändringar i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av doku-

ment för att omfatta s.k. distansöverfört, digitalt material.

Delmål 2 Hållbar tillväxt

12.7.2 Forskning

inom

IT

Högkvalitativ forskning och utveckling inom IT-området är viktigt i

dagens globala samhälle och för vår framtid. Staten har ett särskilt ansvar

för finansiering av grundforskning där frågeställningarna bestäms av

forskarna. Staten stödjer även forskning som har sin upprinnelse i kun-

skapsbehov som finns i näringslivet och det övriga samhället. Teknisk

forskning utgår ofta från ett problem eller ett behov som kräver en lös-

ning. I samband med framväxten av IT-forskning har användning av tek-

niken blivit ett viktigt forskningsområde. Det finns emellertid fortfarande

relativt lite forskning kring hur människor uppfattar ny teknik och hur

användandet skiljer sig mellan olika grupper i samhället. Intressanta om-

råden är forskning på hur IT kan ge en bättre miljö och användas för att

minska IT-klyftan nationellt och globalt.

Skärningslinjen mellan t.ex. informationsteknik och medicin utgör ett

exempel på tvär- och mångvetenskap där forskningen utvecklas i sym-

bios mellan två områden. Exempel där IT-forskning kan stödja medi-

Prop. 2004/05:175

116

cinsk behandling kan vara inom hemsjukvården där IT-baserade lös-

ningar kan ge förutsättningar för vård på distans.

Dagens tekniska forskning är inriktad på så väl grundforskning som på

tekniska tillämpningar. Teknisk utveckling kring mjukvara för ökad

användarvänlighet och forskning kring sociala aspekter på IT-utveck-

lingen vad gäller ekonomi, språk, psykologi, kultur, etik, jämställdhet,

integration och andra konsekvenser finansieras huvudsakligen av offent-

liga medel.

Vetenskapsrådet och Verket för innovationssystem (Vinnova) är, vid

sidan av universitet och högskolor de största statliga finansiärerna av

teknisk forskning. Vetenskapsrådet ansvarar för grundforskningen medan

Vinnova ansvarar för mer tillämpad forskning, däribland inom IT-områ-

det. Regeringen anvisade i propositionen Forskning och förnyelse (prop.

2000/2001:3, bet. 2000/01:UbU6, rskr. 2000/01:98) 120 miljoner kronor

till IT-forskning för åren 2001–2003. I propositionen Forskning för ett

bättre liv (prop. 2004/05:80) tillförs ytterligare medel. Sammantaget till-

förs Vetenskapsrådet mer än 1 miljard kronor åren 2005–2008 bl.a. för

teknikvetenskaplig forskning. Vinnova tillförs 575 miljoner kronor för

bl.a. teknisk forskning och FoU-program. Den behovsmotiverade forsk-

ningen som bland annat finansieras genom Vinnova beskrivs utförligare i

avsnitt 15.5.

Förutom de statliga anslag som ges till forskning inom området till-

delas ca 80 miljoner kronor för strategisk forskning inom mikro-

elektronik från Stiftelsen för strategisk forskning (SSF). Även KK-stiftel-

sen finansierar IT-relaterade projekt.

Ett samspel mellan universitet, högskolor, landsting, industriforsk-

ningsinstitut och näringsliv är viktigt för att tillvarata innovationer och

tekniska nyheter. Detta är speciellt relevant inom IT-relaterad forskning

som inkluderar forskning inom olika områden som täcker allt från mate-

rialforskning och elektronik till mjukvaruutveckling.

Regeringen gjorde vidare bedömningen att lärosätena bör utarbeta

handlingsplaner för arbetet med kommersialisering och inom ramen för

den allmänna resursförstärkningen till lärosätena avsätta medel för

arbetet med kommersialisering. Vidare fördelades ett kapitaltillskott om-

fattande 60 miljoner kronor till holdingbolagen vid lärosätena och reger-

ingen klargjorde sin intention att tillsätta en förhandlare med uppgift att

föreslå en struktur för en effektivare holdingbolagsverksamhet. Reger-

ingen har sedan tidigare tillsatt en utredning för att se över de juridiska

konsekvenserna av att avskaffa det s.k. lärarundantaget (dir. 2004:106).

Ytterligare insatser för kommersialisering av forskning redovisas i

avsnitt 15.5.

Inom EU:s sjätte ramprogram för forskning och utveckling finns ett

särprogram för informationsteknik. För programmet är 3 625 miljoner

euro avsatta åren 2002–2006. Utav dessa har hittills ca 3 procent för-

delats till svenska forskargrupper. Detta är något under genomsnittet i

fråga om totalkostnad och bidrag, vilket även var fallet i det femte ram-

programmet.

Prop. 2004/05:175

117

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

12.7.3

IT och forskningens infrastruktur

Staten finansierar Sunet via Vetenskapsrådet och med avgifter från

universitet och högskolor. Sunet har byggt ett datakommunikationsnät,

GigaSunet, som förser alla landets lärosäten med datakommunikation för

forskning och utbildning, även de allra mest krävande bandbredds-

behoven. Sunet ingår även i ett nordiskt nätverk, Nordunet som förbinder

de nordiska länderna med övriga Europa och med USA. Från Stockholm

(Kungliga Tekniska högskolan) länkar Nordunet till det europeiska

höghastighetsnätet, Géant och till USA med en förbindelse till det

amerikanska forskningsnätet och en till det vanliga Internet.

Överföringskapaciteten skall inte vara den begränsande faktorn för

forskning och utveckling. Redan i dag kräver vissa utvecklingsprojekt

högre kapacitet än vad marknaden kan erbjuda. I syfte att tillgodose

dessa framtida behov planerar Sunet kontinuerligt för långsiktiga kapa-

citetsökningar. Efter GigaSunet planerar Sunets framtidsgrupp för ett

fiberoptiskt hybridnät.

Framtidens forskning ställer ökade krav på det svenska universitets-

datornätet. På flera universitet pågår utvecklingsarbete av GRID-base-

rade beräkningssystem. En enskild användare (eller högskola) kan med

denna teknik använda andras datorer uppkopplade på Internet för att

utöka sin egen beräkningskapacitet och i gengäld upplåta egen processor-

kraft då den inte används. Några databasprojekt för forskningsändamål

beskrivs i bilaga 17 IT-användning och IT-utbildning i avsnittet Exempel

på IT-användning i offentliga sektorn.

Delmål 1 Kvalitet

12.8 IT

och

kultur

IT-användningen inom kulturområdet

IT förändrar förutsättningarna och skapar nya möjligheter för att till-

gängliggöra både traditionell och nyskapande kultur. Användningen av

IT har inom flera delar av kulturområdet blivit central både som verktyg

och hjälpmedel för rent konstnärlig verksamhet, men även som en inte-

grerad del i själva konsten.

Myndigheter och institutioner verkar i dag för ökad tillgänglighet till

kultur och kulturarv genom satsningar på digital teknik. Det kan röra sig

om såväl effektivare administration som digitalisering av museiföremål,

tillgänglighet till dokument och bilder i offentliga arkiv eller på folk-

biblioteken.

Regeringen konstaterar att IT-användningen inom kulturområdet är

både omfattande och innovativ. Informationsteknik i olika former med-

verkar till att uppfylla de kulturpolitiska målen, såsom att öka tillgäng-

ligheten till kulturarvet, öka mångfalden inom kulturlivet samt att ge

ökad möjlighet för den enskilde att aktivt delta i och ta del av kultur-

områdets olika verksamheter.

Prop. 2004/05:175

118

Den svenska skolan ligger långt framme när det gäller att utnyttja

informationstekniken. Dock saknas ofta kunskap om möjligheterna att

använda IT som ett redskap i kreativa och estetiska lärprocesser.

Mediepedagogik är ett gemensamt område för kultur och utbildning, ett

område av stort intresse för framtiden.

Regeringen ser möjligheter till samordningsvinster inom olika delar av

kulturområdet när det handlar om IT-användning.

Arkiv

Myndigheters och andra institutioners arkiv är en del av det nationella

kulturarvet. Under senare år har det internationella arbetet intensifierats

kring frågor som rör kultur och IT, bl.a. digitalisering av kulturarvet.

Riksarkivet är en viktig aktör i det svenska arbetet på detta område, bl.a.

inom ramen för EU-samarbetet och den internationella arkivorganisa-

tionen ICA:s olika kommittéer.

Genom bl.a. digitalisering av register och förteckningar skapas ökad

sökbarhet i arkivmaterialet och därmed förbättras tillgänglighet och

insynsmöjlighet. I propositionen 2004/05:124 gör regeringen bl.a.

bedömningen att Riksarkivet och landsarkiven bör fortsätta sitt aktiva

arbete inom digitaliseringsområdet. Arkivmyndigheterna bör på olika sätt

delta i och samarbeta med bl.a. andra arkiv- och arkivbildande myndig-

heter när det gäller frågor om långsiktigt bevarande och tillhandahållande

av digital information. Riksarkivet driver i samarbete med Luleå tekniska

universitet och Bodens kommun ett sådant projekt som syftar till att ut-

veckla lösningar för långsiktigt digitalt bevarande.

Samordning

Arbetsgrupp inom IT och kultur

Regeringens IT-politiska strategigrupp har identifierat IT och kultur som

särskilt viktigt i arbetet med det övergripande arbetet med IT. Därför

startades under hösten 2004 en särskild arbetsgrupp inom Regerings-

kansliet med fokus på frågor som rör IT och kultur där även frågor om IT

och medier berörs. Arbetsgruppen består av representanter från Utbild-

nings- och kulturdepartementet, Näringsdepartementet samt från ett brett

spektrum av kultur- och kulturarvssektorerna.

Arkiv, bibliotek och museisamarbete (ABM)

Kultursektorn innehåller många IT-tillämpningar, varav några beskrivs i

bilaga 17, IT-användning och IT-bildning, i avsnittet Exempel på IT-

användning i offentliga sektorn.

Ett antal myndigheter och institutioner under Utbildnings- och kultur-

departementets ansvarsområde deltar i dag i s.k. ABM-samarbeten

(Arkiv, Bibliotek och Museum). ABM syftar till att knyta samman olika

verksamheter genom tvärgående projekt och att utnyttja tillgängliga

resurser effektivt och ändamålsenligt. Statens kulturråd, Kungliga biblio-

teket, Riksarkivet, Nationalmuseum och Riksantikvarieämbetet har

Prop. 2004/05:175

119

etablerat ett ABM-centrum som bl.a. särskilt skall stimulera utvecklingen

av digitalisering och tillgängliggörande hos de olika kulturarvsinstitu-

tionerna i Sverige. Regeringen anser att ABM-samarbete kan spela en

stor roll när det handlar om att öka tillgängligheten till kulturarvet. Fler

människor kommer i och med ett väl utvecklat ABM-samarbete, att få

ökad tillgång till kulturarvsinstitutionernas samlingar.

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

12.9 IT

och

massmedier

Massmedier spelar en central roll i det moderna samhället. De förser oss

med nyheter, information, kultur och underhållning. Genom massme-

dierna kan vi följa samhällsdebatten och även själva delta i debatten om

viktiga frågor.

Mediepolitiken syftar bl.a. till att värna mångfald och tillgänglighet.

Ett viktigt demokratiskt krav är att alla som bor i Sverige har tillgång till

ett allsidigt utbud av radio och television (prop. 2000/01:1 s. 107).

Digitaliseringen innebär att förutsättningarna för medierna förändras.

Allt fler medieföretag väljer att publicera sig även på nätet. Under 2004

hade 106 av landets 165 dagstidningar en nätpublikation (Svensk Dags-

press 2004). Internet blir ett allt viktigare medium för TV-bolagen.

Information om programmen och kanalen publiceras på nätet. Dessutom

väljer många programföretag att lägga ut delar av utbudet på sin webb-

plats, antingen i form av webbsändningar eller nedladdningsbara filer. På

radiosidan finns ett stort antal kanaler som bedriver sändningsverksamhet

på nätet där musik är det dominerande utbudet.

I och med att Internet har fått ökad betydelse för massmedier har

grundlagsskyddet för yttrandefriheten på nätet utvidgats. Tidigare har

endast webbsidor som tillhandahållits av s.k. massmedieföretag fått

samma grundlagsskydd för yttrandefriheten som tidningar, television och

radio. Från och med den 1 januari 2003 kan även andra än mass-

medieföretag få grundlagsskydd för sina webbsidor. (Se bilaga 15

Reglering, myndigheter och EU:s IT-politiska samarbete).

12.9.1

Teknikutvecklingen och digitaliseringen

Teknikutvecklingen och digitaliseringen, inte minst framväxten av nya

Internettjänster, har medfört att gränserna mellan olika medieformer har

blivit mindre skarpa. Denna utveckling mot ökad konvergens innebär

bl.a. att massmedieföretag kan publicera sitt innehåll på flera olika sätt.

Exempelvis kan innehållet i papperstidningar publiceras elektroniskt på

nätet osv. För individen innebär tekniken och digitaliseringen delvis nya

sätt att förhålla sig till medierna. Internet ersätter ibland traditionella

medier som källa till information. Internet ger också individen nya

möjligheter att kommunicera genom exempelvis debattsidor och s.k.

bloggar. Tillgänglig statistik visar dessutom att Internetanvändare ägnar

något mindre tid åt radio och television samt morgontidning än vad icke-

användaren gör (Mediesverige 2004 Statistik och analys).

Prop. 2004/05:175

120

En digitaliserad biografverksamhet, s.k. e-bio, ger på sikt helt nya

möjligheter att ge orter utanför storstadsområdena tillgång till ett brett

utbud av kvalitetsfilm. Riksdagen har den 10 mars 2005 (bet. 2004/05:

KrU4, rskr. 2004/05:172) beslutat att tillkännage att regeringen bör över-

väga och föreslå åtgärder som kan stödja och underlätta en teknikneutral

utbyggnad av e-bio i landet.

Digitaliseringen av biograferna framstår som löftesrik, men är likväl

inte problemfri. Den nya tekniken är alltjämt förenad med mycket höga

initiala investeringskostnader. Det finns i dag också en osäkerhet bl.a.

kring vilka internationella teknik- och säkerhetsstandarder som kommer

att gälla för distribution och visning av digital biograffilm. I departe-

mentspromemorian Inriktning på filmpolitiken från 2006 (Ds 2005:8)

föreslås att Stiftelsen Svenska Filminstitutet bör få i uppdrag att bevaka

den digitala biografutvecklingen och att utarbeta en plan för hur den kan

främjas i hela landet på ett kostnadseffektivt och långsiktigt hållbart sätt.

Regeringen kommer att återkomma med förslag i höstens filmpolitiska

proposition.

Teknikutvecklingen och digitaliseringen kan vidare innebära att medie-

marknaden påverkas på flera olika sätt. Konkurrensen mellan olika

medieföretag kan t.ex. gynnas genom att nya alternativa metoder skapas

för att tillhandahålla tjänster och varor och genom att fler aktörer ger sig

in på marknaden. Utvecklingen kan å andra sidan också leda till ökad

ägarkoncentration till följd av företagsförvärv, fusioner eller olika former

av samarbeten mellan företag. Om enskilda ägare eller grupper av ägare

får en dominerande ställning i företag som kontrollerar massmedier med

stor genomslagskraft kan det finnas en risk för en minskad mångfald i

opinionsbildningen.

Inom EU pågår sedan flera år tillbaka förberedelser för en eventuell

revidering av EU:s lagstiftning inom medieområdet, det s.k. TV-direk-

tivet (rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning

av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra

författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television ändrat

genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni

1997). Den ökande konvergensen inom medieområdet har lett till

diskussioner om behovet av att utöka direktivets räckvidd till att inklu-

dera också nya audiovisuella tjänster. Enligt de idéer som presenterats

överväger kommissionen möjligheten av ett graderat direktiv med vissa

grundläggande regler för alla audiovisuella tjänster riktade till allmän-

heten och mera specifika regler för TV-sändningar med hänsyn till

mediets särskilda genomslagskraft. Den analys kommissionen gör verkar

alltså utgå från att konvergensutvecklingen har medfört ökat behov av

innehållsreglering för nya tjänster och att det finns ett fortsatt behov av

specifika regler för TV-mediet.

12.9.2 Elektroniskt

distribuerade dagstidningar

Presstöd i form av s.k. driftsstöd kan ges till elektroniskt distribuerade

dagstidningar på samma villkor som för papperstidningar. Som kon-

staterades i konvergensutredningen (SOU 1999:55) medför de särskilda

Prop. 2004/05:175

121

krav som skall vara uppfyllda för erhållande av stöd emellertid tillämp-

ningsproblem för nättidningarna.

I oktober 2004 tillsattes en pressutredning (dir. 2004:137). Av direk-

tiven framgår det att det under de tio år som gått sedan den förra press-

utredningen har skett stora förändringar på den svenska mediemarknaden

bl.a. till följd av teknikutvecklingen och framväxten av kommersiell

radio och television. Det är en av anledningarna till att utredningen bl.a.

fått i uppdrag att analysera möjligheterna för elektroniskt distribuerade

dagstidningar att få presstöd. Utredningen lämnar sitt slutbetänkande i

november 2005.

12.9.3

Digitala radio- och TV-sändningar

Riksdagen beslutade våren 1997 (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:KrU17,

rskr. 1996/97:178) att sändningar av digital marksänd television skall

inledas på ett begränsat antal orter i Sverige. Efter riksdagens beslut

(bl.a. prop. 2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196) kommer

digitala TV-sändningar att byggas ut i hela landet samtidigt som de

analoga sändningarna läggs ned etappvis med slutdatum den 1 februari

2008. Enligt riksdagens beslut (prop. 2003/04:118, bet. 2003/04:KU24,

rskr. 2003/04:231) skall minst 99,8 procent av befolkningen kunna ta

emot de digitala sändningarna från Sveriges Television (SVT) och

Utbildningsradion (UR), dvs. dessa sändningar skall ha samma räckvidd

som de analoga sändningarna. Minst 98 procent av befolkningen bör

kunna ta emot digitala marksändningar från ytterligare minst en frek-

venskanal. Övergången till digital teknik möjliggör bl.a. bättre kvalitet på

ljud och bild och lägre sändningskostnader. En kommission med uppgift

att förbereda övergången från analoga till digitala marksändningar har

tillkallats. Kommissionen, som har antagit namnet Digital-TV-kom-

missionen, skall bl.a. lägga fram en plan för när de analoga marksänd-

ningarna skall upphöra i olika områden samt planera och samordna

information till allmänheten om omläggningen. Digital-TV-kom-

missionen presenterade hösten 2004 ett förslag för den första etappen av

övergången. Regeringen beslutade i december 2004 i enlighet med

kommissionens förslag att den första etappen av övergången skall inledas

hösten 2005 och omfatta sändarna i Gävle, Motala och Visby. En plan

för de fortsatta etapperna av övergången lämnades till regeringen den

20 april 2005 (dnr U2005/4152/Me). Enligt kommissionens förslag skall

de analoga sändningarna upphöra under ytterligare fyra etapper under

2006 och 2007. Regeringen fattade den 22 juni 2005 beslut om tids-

planen för övergången. Tidsplanen följer i princip kommissionens för-

slag.

I delbetänkandet Must carry (SOU 2003:109) har Radio- och TV-

lagsutredningen lagt fram förslag om vilken skyldighet innehavare av

elektroniska kommunikationsnät skall ha att vidaresända TV-program

efter det att de analoga marksändningarna har upphört. Regeringen läm-

nade förslag till riksdagen om vidaresändningsskyldighet i kabelnät

(prop. 2004/05:105). Riksdagen beslutade i maj 2005 i enlighet med

regeringens förslag (bet 2004/05.KU26, rskr. 2004/05:252). Radio- och

TV-lagsutredningen har även lagt fram delbetänkandet Nytt regelverk för

Prop. 2004/05:175

122

marksänd digital-TV (SOU 2004:39). I betänkandet föreslås nya regler

för tillståndsgivning till programföretag och operatörsföretag i det digi-

tala marknätet.

I februari 2004 överlämnade vidare Digitalradiokommittén betänkan-

det Digital Radio (SOU 2004:16) med en samlad analys av den digitala

radions framtidsförutsättningar och förslag på en etappvis utveckling av

den digitala marksända radion (DAB). Kommittén anser att digitali-

seringen av radion bör fortsätta, men att det för närvarande inte går att

ange någon tidpunkt för när de analoga ljudradiosändningarna kan

upphöra. Betänkandet har remissbehandlats och frågan om digital radio

bereds inom Regeringskansliet.

Förtroende

12.9.4

Att skydda barn från skadligt innehåll

Medieutbudet är i dag tillgängligt via en mängd olika distributions-

kanaler. När utbudet ökar i omfattning förändras förutsättningarna för

tillsynen av innehållet. Vedertagna metoder för att skydda barn, såsom

senare sändningstid i TV, försvagas i och med utvecklingen av nya

medier och de nya interaktiva möjligheterna.

Medierådet (tidigare Våldsskildringsrådet [U1990:03]) arbetar särskilt

med barns och ungas användning av rörliga bildmedier inklusive Inter-

net. Syftet med rådets verksamhet är att minska riskerna för skadlig

mediepåverkan på barn och unga, och rådet skall ägna våldsskildringar

och pornografi särskild uppmärksamhet. Medierådet har under flera år

deltagit i SAFT (Safety Awareness, Facts and Tools), ett informations-

och utbildningsprojekt för en säkrare användning av Internet bland barn

och ungdomar. Institutioner i fem länder har deltagit i projektet som

finansierats av EU:s handlingsplan för en säkrare användning av Internet

(se även bilaga 15). Medierådet har nyligen, tillsammans med Myndig-

heten för skolutveckling, beviljats EU-medel till ett nytt projekt för ett

svenskt center för säkrare Internetanvändning bland barn och unga. Se

även avsnitt 15.21, Förtroende för IT.

FN:s barnrättskommitté har i samband med behandlingen av Sveriges

tredje rapport om förverkligandet av konventionen om barnets rättigheter

i Sverige uppmärksammat frågan om att skydda barn från visst innehåll

på bl.a. Internet.

13

Konsument och jordbruk

13.1

IT inom Jordbruksdepartementets område

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att ta fram

en ny konsumentpolitisk strategi som skall gälla fr.o.m. 2006. I den kon-

sumentpolitiska proposition som regeringen avser att lämna till riksdagen

under 2005 kommer förslag att lämnas om att ersätta de befintliga fem

konsumentpolitiska målen med ett samlande mål för hela politikområdet.

Prop. 2004/05:175

123

Regeringen kommer även att införa nya delmål för det konsument-

politiska arbetet.

Allmänhetens förtroende för elektronisk kommunikation och IT, lik-

som den kommersiella pressen på barn och unga vid deras användning av

elektronisk kommunikation, är områden som prioriteras. Insatser inom

konsumentpolitiken, t.ex. i form av internationellt samarbete för att mot-

verka skräppost, kan bidra till ett ökat förtroende för IT och Internet.

Arbetet med att motverka modemkapningar bidrar till att uppfylla

delmålet om en tillgänglig och säker IT-infrastruktur. Modemkapning,

och regeringens arbete med att stärka konsumentskyddet i samband med

detta, behandlas under avsnitt 7.

Förtroende för IT

13.2 Konsumentpolitiska

mål

I departementspromemorian Den framtida konsumentpolitiken – Ett

underlag till en ny konsumentpolitisk strategi 2006 (Ds 2004:51) redo-

visas förslag till en ny konsumentpolitik. I promemorian föreslås ett nytt

konsumentpolitiskt mål: Trygga konsumenter med makt agerar för väl-

färd och hållbar utveckling. Promemorian har remitterats och förslagen

bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen avser att åter-

komma till riksdagen inom kort med en proposition med förslag till

konsumentpolitiska mål.

De mål som hittills styrt konsumentpolitiken (prop. 2000/01:135, bet.

2001/02:LU, rskr. 2001/02:51) innehåller inget särskilt mål för IT, men

flera av målen rör IT-området. Mot bakgrund av de senaste årens utveck-

ling kan här särskilt nämnas säkerhetsmålet.

I takt med att elektroniska kommunikationstjänster utvecklas och

används i allt större utsträckning av allmänheten uppkommer nya hot och

problem för konsumenter. Skräppost och modemkapningar är bara några

exempel på oseriösa metoder som drabbat konsumenter vid elektronisk

kommunikation. Åtgärder för att konsumenter tryggt och säkert skall

kunna använda elektroniska kommunikationstjänster i IT-samhället kan

hänföras under det konsumentpolitiska säkerhetsmålet.

Den snabba tekniska utvecklingen medför att konsumentfrågorna på

IT-området kräver kontinuerlig bevakning för att en hög nivå av kon-

sumentskydd skall kunna upprätthållas. För att säkerställa allmänhetens

förtroende för elektronisk kommunikation och IT som sådan är detta ett

område som prioriteras i konsumentpolitiken.

13.2.1 E-handel

Ur ett konsumentpolitiskt perspektiv har e-handel flera fördelar. E-handel

kan bidra till ökad konkurrens till nytta för konsumenterna genom ökat

utbud, lägre priser och bättre tillgänglighet till varor, tjänster och pro-

duktinformation för t.ex. boende i glesbygd och rörelsehindrade.

E-handel kan således stärka konsumenternas makt på marknaden genom

tillgång till information och ett större och billigare utbud. Det finns dock

Prop. 2004/05:175

124

fortfarande många konsumenter som saknar förtroende för e-handel.

Bristande kännedom och kunskap om det konsumentskyddande regel-

verket vid e-handel (lagen [2002:562] om elektronisk handel och andra

informationssamhällets tjänster m.fl., se bilaga 15) hos såväl konsu-

menter som näringsidkare, kan vara en orsak. Oro för säkerheten vid

betalning, utebliven leverans och tillförlitligheten i den information som

lämnas om en produkt kan vara andra orsaker. Även hot som skräppost

och modemkapningar kan bidra till bristande konsumentförtroende för

e-handel.

Regeringen anser att det är viktigt att stärka konsumenternas förtro-

ende för e-handel och avser att återkomma till riksdagen i denna fråga i

den konsumentpolitiska proposition som lämnas inom kort.

En lokal konsumentvägledning av hög kvalitet är en förutsättning för

en framgångsrik konsumentpolitik. Den lokala konsumentvägledningens

uppgift är att hjälpa dem som behöver ett extra stöd för att hävda sig som

konsumenter inför ett köp eller när något skall reklameras. Det före-

byggande arbetet med att sprida information om bl.a. lagar och regler till

allmänheten är en lika viktig del av konsumentvägledningens arbete. Det

kan förväntas att fler och fler konsumenter kommer att behöva allt mer

stöd kring den mångfald av elektroniska kommunikationstjänster som

finns och som kommer att utvecklas i framtiden. Detta gäller särskilt de

grupper som redan i dag ligger efter i IT-användning. Konsumentverket

skall ges uppdraget att genomföra särskilda informationsinsatser för kon-

sumentvägledarna rörande IT-frågor (se avsnitt 15.21). E-handel ur

offentlig sektors perspektiv utvecklas under avsnitt 15.9 och ur små och

medelstora företags perspektiv under avsnitt 15.10.

13.2.2

Reklam riktad mot barn och unga

Den ökade användningen av Internet och mobiltelefoni har bidragit till

att barn och unga utsätts för en ständigt ökande kommersiell press.

Exempelvis har marknadsföringen på Internet ofta barn och unga som

målgrupp. Även utbudet av mobila innehållstjänster riktar sig i hög grad

till barn och unga. Samtidigt som den kommersiella pressen ökar kan det

konstateras att skyddet för minderåriga vid elektronisk kommunikation

brister i flera avseenden. De nordiska konsumentombudsmännen har

uppmärksammat att inhämtande av minderårigas personuppgifter sker i

allt större utsträckning på Internet, ofta mot belöning i form av tillhanda-

hållande av spel. Det har också uppmärksammats att dold reklam, t.ex. i

form av underhållning, används i allt högre grad på Internet för att på-

verka barn och unga. Vidare har man uppmärksammat att minderåriga

ofta behandlas som vuxna avtalspartner vid e-handel, vilket innebär att

föräldrarnas godkännande inte efterfrågas eller är lätt för barnen att

kringgå.

Barn och unga är en utsatt grupp vid elektroniska kommunikationer

och e-handel. Det är särskilt viktigt att det integritetsskydd som minder-

åriga bör ha i kommersiella sammanhang upprätthålls vid elektronisk

kommunikation eftersom minderåriga inte inser konsekvenserna av att

lämna ut sina personuppgifter och är särskilt sårbara om uppgifterna

missbrukas. Likaså är det viktigt att upprätthålla principen att reklam

Prop. 2004/05:175

125

skall hållas i sär från annat innehåll vid elektronisk kommunikation.

Missbruk av barnens utsatta ställning riskerar att undergräva barnens och

deras föräldrars förtroende för elektronisk kommunikation och e-handel.

I detta sammanhang kan också nämnas projektet FLICKA som initie-

rats av regeringen med syftet bl.a. att stödja unga flickor och pojkar att

själva skapa motkrafter och få till stånd en diskussion om reklamens och

de kommersiella krafternas påverkan av deras bild av sig själva och

varandra. En central del i kampanjen har varit webbplatsen,

www.flicka.gov.se, som fungerat som ett forum för interaktivitet och

engagemang. Material som har producerats, såsom en mediekritisk guide,

en retuschkampanj m.m. har funnits att ladda ner från webbplatsen.

13.2.3 Skräppost

Skräppost har antagit oroväckande proportioner och är i dag ett av de

största problemen på Internet. Det finns risk för att skräpposten och de

problem den medför undergräver konsumenternas förtroende för Internet

och elektronisk kommunikation.

Sedan den 1 april 2004 är det enligt marknadsföringslagen (1995:450)

förbjudet att sända e-postreklam, liksom reklam via sms och mms, till

fysiska personer, om inte personen i förväg har gett sitt samtycke. Ett

liknande förbud finns inom hela EU. Vidare krävs att det finns en giltig

avsändaradress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att mark-

nadsföringen skall upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring till

juridiska personer.

Åtgärder mot skräppost måste också inriktas på tekniska lösningar och

självreglering inom näringslivet samt ökad konsumentmedvetenhet.

Regeringen har särskilt uppmärksammat den internationella dimen-

sionen av skräppostproblemet och svenska regeringsföreträdare deltar

aktivt i olika multilaterala fora för att hitta lösningar på internationell

nivå. Särskild prioritet ges åt OECD:s arbete mot skräppost. Det inter-

nationella samarbetet syftar främst till att få länderna utanför EU att

aktivt verka mot skräppost, men också att se till att reglerna verkligen

följs.

Regeringen ser allvarligt på den utveckling skräppostproblemet haft

och de konsekvenser det riskerar att få. Att bekämpa spridningen av

skräppost skall vara en prioriterad fråga. Regeringen avser att återkomma

i frågan i den konsumentpolitiska propositionen.

IT-användning

Det finns många exempel på IT-användning inom Jordbruks-

departementets ansvarsområden. Ett antal av dessa beskrivs i bilaga 17,

IT-användning och IT-utbildning, i avsnittet Exempel på IT-användning i

offentlig sektor.

Prop. 2004/05:175

126

14 Hållbar

utveckling

14.1

IT inom Miljö- och samhällsdepartements område

Inom Miljö- och samhällsdepartementets område ligger frågor som rör

inordnandet av IT-utrustning i ett hållbart kretslopp, IT-lösningar som

bidrar till en minskad miljöbelastning samt IT som ett verktyg i miljö-

arbetet. Arbetet inom dessa områden bidrar till att uppfylla delmålet om

hållbar tillväxt.

14.2

Forum för IT och miljö

I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)

angav regeringen att ekologisk hållbar utveckling skulle vara ett av

inriktningsmålen för IT-politiken. För att ta ett mer samlat grepp kring

dessa frågor beslutade regeringen att inrätta ett särskilt Forum för IT och

miljö (M2001/4935/Kn), som arbetade fram till 2003. Till forumet knöts

representanter från departement, myndigheter, näringsliv, organisationer

och forskningsinstitut. Forumet genomförde flera workshops, varav en

om s.k. Virtuell mobilitet: flexibla arbetsformer, virtuella möten & IT

som hjälpmedel inom hemvård och en annan om Den intelligenta staden

– IT och miljö i transport och bebyggelse. Resultatet presenterades i

rapporten IT-lösningar för en hållbar utveckling – sammanställning av

förslag från workshops inom Forum IT och Miljö. Sammanfattningsvis

kan sägas att forumet identifierade ett antal generella insatser med bäring

på IT och med en stor potential för minskad miljöpåverkan, däribland

teknikupphandling, offentlig upphandling, branschöverenskommelser

samt översyn av det ekonomiska ramverket. Några av dessa insatser

redovisas nedan.

Sedan 2005 finns en särskild arbetsgrupp med fokus på IT och miljö

för att bistå den IT-politiska strategigruppen i dess arbete. En viktig del i

gruppens arbete blir att ta fram en nationell strategi för området IT och

miljö samt att ta till vara erfarenheter från Forum för IT och miljö.

Delmål 2 Hållbar tillväxt

14.3

Inordna IT-utrustning i ett hållbart kretslopp

Antalet IT-produkter växer snabbt och allt fler komponenter integreras i

den utrustning som konsumenter använder sig av dagligen, vilket är av-

görande för en bedömning av produkternas miljöpåverkan ur ett livs-

cykelperspektiv. Regeringen kommer fortsatt att verka för att minska

energiförbrukningen och miljöpåverkan från dessa produkter. Politiken

kommer därför att inriktas på att få fram varor och tjänster som leder till

minsta möjliga negativa påverkan i varje led under produkternas livs-

cykel. Produkterna bör vara material- och energieffektiva och förberedda

för återanvändning och återvinning samtidigt som de så långt det är möj-

ligt inte innehåller eller kräver användning av ämnen som kan ge

negativa effekter på människors hälsa eller på miljön. Detta är i linje med

Prop. 2004/05:175

127

riksdagens och regeringens miljökvalitetsmål för en Giftfri miljö (prop.

2000/01:65).

14.3.1 Produktregler

Sverige har varit pådrivande för ett antal EG-direktiv som bl.a. berör

utfasning av farliga ämnen och kemikalier i nytillverkad elektronik, krav

på energianvändningen i sådana produkter samt krav på att producenter

skall bekosta omhändertagandet av dessa produkter när de en dag blir

avfall. Det senare torde innebära att producenterna utformar produkter på

ett sådant sätt att dessa enkelt och till en låg kostnad kan återanvändas

och återvinnas.

Producentansvar

Sverige har haft ett reglerat producentansvar för elektriska och elektro-

niska produkter sedan 2001. Genom Europaparlamentets och rådets

direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av

eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, det s.k. WEEE-

direktivet, införs producentansvar inom hela EU. De nya reglerna i

Sverige kring producentansvaret, som är en följd av direktivet, träder i

kraft den 13 augusti 2005. Producent är den som tillverkar och säljer

elektriska och elektroniska produkter eller yrkesmässigt för in och säljer

sådana produkter i Sverige. En stor förändring är att det blir ett indivi-

duellt producentansvar, vilket innebär att varje producent är ansvarig för

sina egna produkter. På så sätt finns en koppling mellan design,

produktion och återvinning av produkterna och därmed en drivkraft för

mer miljöanpassade produkter.

Innehåll av farliga ämnen i elektronik

Innehåll av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter regleras

genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den

27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen

i elektriska och elektroniska produkter, det s.k. RoHS-direktivet. I Sve-

rige finns sedan tidigare bestämmelser för reglering av kadmium, kvick-

silver, tungmetaller och andra ämnen i produkter. Direktivet är dock på

flera punkter mer långtgående än de svenska bestämmelserna. Enligt

direktivet får elektriska och elektroniska produkter från den 1 juli 2006

inte innehålla bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom och flamskydds-

medel PBB och PBDE.

I början av 2005 lade kommissionen fram ett förslag om att undanta

det bromerade flamskyddsmedlet dekaBDE i RoHS-direktivet. Sverige

(regeringen) har agerat kraftfullt för att förbudet för dekaBDE skall kvar-

stå i direktivet.

Regeringen arbetar för att det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri

miljö skall nås vilket bl.a. innebär att nyproducerade varor så långt det är

möjligt skall vara fria från långlivade, bioackumulerade, cancerfram-

kallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen samt

kvicksilver, kadmium och bly. Utvecklingen av EU:s nya kemikalie-

Prop. 2004/05:175

128

lagstiftning är en mycket viktig del för att detta skall kunna uppnås. För-

siktighetsprincipen och produktvalsprincipen är viktiga verktyg för att

fasa ut farliga ämnen i elektronik. Möjligheten att införa nationella

begränsningar för innehåll av farliga ämnen bör utnyttjas där det är

motiverat ur hälso- och miljösynpunkt.

Strålning

Den ökande användningen av telekommunikation och IT medför att

allmänheten exponeras allt mer för ickejoniserande strålning i form av

elektromagnetiska fält. På grundval av riktlinjer från den internationella

strålskyddskommissionen för ickejoniserande strålning (ICNIRP) har EU

givit ut rekommendationer om högsta tillåtna gränsvärden för exponering

av elektromagnetiska fält, som har införts i Sverige i form av allmänna

råd från Statens strålskyddsinstitut (SSI). Den samlade bilden som forsk-

ningen inom området ger är att högfrekventa elektromagnetiska fält

(EMF) inte leder till skadliga hälsoeffekter så länge gränsvärdena iakttas.

Ny kunskap kan dock medföra att riskbedömningen behöver omprövas.

På regeringens uppdrag har SSI sett över hur informationen till all-

mänheten om strålning från mobiltelefoni kan ökas. SSI har bl.a. infor-

merat om olika sätt att minska exponeringen vid användande av mobil-

telefoner. Tillsammans med andra centrala myndigheter har SSI startat

ett utbildningsprogram om mobiltelefoni riktat främst till kommunala

handläggare och politiker. SSI har även tagit initiativ till att förbättra

dialogen mellan olika berörda parter och genomlysningen av frågor som

rör mobiltelefoni och EMF. SSI ser tillsammans med berörda myndig-

heter över hur informationstexter om strålning från mobiltelefoner kan

utformas samt diskuterar med mobiltelebranschen hur informationen bäst

distribueras till konsumenterna.

Regeringen gav den 21 april 2005 Statskontoret i uppdrag att utvärdera

utfallet av den senaste upphandlingens informationssatsningar beträf-

fande deklarerade SAR-värden och dess effekter på val av mobiltelefon

bland de avropande myndigheterna samt att redogöra för erfarenheter av

en sådan satsning. Statskontoret skall vidare i samband med den nu på-

gående upphandlingens avslutande och i samråd med SSI och andra be-

rörda myndigheter informera de avropande myndigheterna om hälso- och

miljöegenskaper hos de mobiltelefoner som omfattas av avtalet för att

myndigheterna i sin tur skall kunna informera sina anställda. Vidare skall

Statskontoret utreda möjligheterna och de rättsliga förutsättningarna för

att inför den kommande upphandlingen av mobila terminaler upphandla

enbart lågstrålande mobiltelefoner som uppfyller bestämda miljö- och

hälsokrav.

Med enkla medel kan onödig exponering av elektromagnetiska fält

från mobiltelefoner minskas genom att t.ex. handsfree används. För

övriga tillämpningar av radiofrekventa fält är exponeringarna enligt SSI:s

bedömning så låga att några riskhanteringsåtgärder inte behövs utöver de

allmänna råden för allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält.

Ett miljöövervakningsprogram håller på att tas fram för att kunna följa

utvecklingen av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält över

tiden. Regelbundet återkommande mätningar kommer att göras i olika

miljöer, både inomhus och utomhus, i olika geografiska områden och för

Prop. 2004/05:175

129

olika frekvenser. Ett detaljerat program beräknas vara klart under hösten

2005.

Ekodesign av energiförbrukande produkter

Genom det föreslagna direktivet om upprättande av ram för att fastställa

krav på ekodesign för energianvändande produkter, kommer EU-gemen-

samma produktkrav på bland annat IT-produkter att möjliggöras. Direk-

tivet omfattar inte transportmedel för människor och varor.

Syftet är att uppnå en hög skyddsnivå för miljön genom att förbättra de

energiförbrukande produkternas resurseffektivitet, och i förlängningen en

sund ekonomisk verksamhet och hållbar utveckling samt bidra till för-

sörjningstryggheten för energi. Man vill genom förslaget prioritera de av

produktens miljöaspekter som kan påverkas på ett hållbart sätt i pro-

duktens design. Detta skall också göras genom att integrera livscykel-

tänkandet i designfasen.

Förslaget innebär i sig inte några nya rättsliga förpliktelser för produ-

center, utan möjlighet att t.ex. ställa krav på produktens energian-

vändning, eventuella utsläpp eller förbrukning av material och resurser i

samband med tillverkning eller drift av produkten. Krav kan ställas på

produkter, eller där det är lämpligt, hela produktgrupper. De produkter

som uppfyller dessa krav skall märkas med CE-märkning.

14.3.2

Miljökrav vid offentlig upphandling av bl.a. IT-produkter

Offentliga sektorn bör föregå med gott exempel när det gäller att ställa

miljökrav vid offentlig upphandling, genom att ställa tydliga krav på bl.a.

IT-produkters miljö- och energiprestanda. Miljöanpassad offentlig upp-

handling är ett mycket viktigt verktyg i arbetet med att styra samhället

mot en långsiktigt hållbar utveckling. I regeringsförklaringen från 2000

fastställs att miljön skall beaktas vid all offentlig upphandling.

Enligt regeringens uppfattning bör den offentliga sektorn i ökad om-

fattning ställa miljökrav vid upphandling. Det bör också vara hög nivå på

de miljökrav som ställs så att det är de miljömässigt bästa produkterna

som upphandlas.

Statskontoret är en viktig aktör vad gäller utvecklingen mot mer miljö-

anpassade IT-produkter inom offentlig upphandling eftersom myndig-

heten tecknar ramavtal på IT-området. Myndigheten bör kontinuerligt

öka miljökraven vid upphandling av ramavtal.

Regeringen tillsatte en delegation för ekologiskt hållbar upphandling

1998. Delegationen genomförde bl.a. landsomfattande utbildningar och

utvecklade ett Internetbaserat verktyg för ekologiskt hållbar upphandling

(EKU-verktyget). Verktyget ger upphandlaren hjälp att formulera rele-

vanta miljökrav för olika produkter på ett sådant sätt att reglerna för

offentlig upphandling tillgodoses samtidigt som miljönytta premieras.

AB Svenska Miljöstyrningsrådet har sedan 2003 i uppdrag att admini-

strera och utveckla EKU-verktyget. Just nu pågår ett arbete med att

sprida kunskap om miljöpåverkan av varor och tjänster samt uppbyggnad

av och informationsspridning om EKU-verktyget.

Prop. 2004/05:175

130

Sverige har drivit på arbetet med möjligheterna att ta miljöhänsyn vid

offentlig upphandling i samband med omarbetningen av EG:s upphand-

lingsdirektiv. Direktiven om offentlig upphandling förtydligar möjlig-

heterna att ställa miljökrav. En utredning, Upphandlingsutredningen

2004 (dir. 2005:39), har tillsatts i Sverige för att se över hur lagen om

offentlig upphandling (LOU) bör ändras för att införliva de nya EG-

reglerna. Utredningen lämnade ett delbetänkande i mars 2005 (SOU

2005:22), Nya upphandlingsregler. Slutbetänkandet skall lämnas i januari

2006. Enligt tilläggsdirektiv skall utredaren utöver de analyser som legat

till grund för förslagen i delbetänkandet göra en fördjupad analys av

möjligheten att införa bestämmelser som innebär att den upphandlande

enheten bör ställa miljökrav eller sociala krav.

En studie från Naturvårdsverket, Miljöanpassad offentlig upphandling

– en enkätstudie 2004, visar att utvecklingen mot en mer miljöanpassad

upphandling går långsamt och att kunskapsbrist är en viktig orsak till

detta. EG-kommissionen har uppmanat medlemsländerna att utarbeta

nationella handlingsplaner för att stärka arbetet med miljöanpassning av

den offentliga upphandlingen. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att

tillsammans med andra berörda aktörer utarbeta ett underlag till en sådan

handlingsplan, som regeringen skall anta under 2006. Uppdraget skall

redovisas till regeringen den 1 december 2005.

Handlingsplanen kommer att bli väsentlig för att identifiera hinder och

möjligheter och ge förslag till stärkta åtgärder för att öka den miljö-

anpassade offentliga upphandlingen. Handlingsplanen skall innehålla be-

dömningar av det aktuella läget och mål för de kommande tre åren. Den

skall även innehålla åtgärder för att nå målen samt vara anpassad för

olika målgrupper. IT produkter är en av flera berörda produktgrupper.

Regeringen anser att det är viktigt att Miljöstyrningsrådet, som admini-

strerar EKU-verktyget, får ett långsiktigt stöd och resurser för att säkra

kontinuitet i arbetet. För 2005 har verksamheten tillförts tre miljoner

kronor. Kommunerna, landstingen och näringslivet medverkar i dag

aktivt i arbetet med att utarbeta kriterier för olika varugrupper i upp-

handlingsarbetet som ingår i EKU-verktyget.

14.4

IT-lösningar som bidrar till en minskad

miljöbelastning

Det finns ett antal sektorer där IT bedöms kunna bidra till en minskad

miljöbelastning. Två av dessa sektorer är transporter och byggande. IT

har också skapat förutsättningar för distansarbete och därmed en minsk-

ning i antalet fysiska resor till och från arbetsplatsen eller att resor till

möte på annan ort ersätts med video- eller webbaserade möten. Dessa

möjligheter väntas öka kraftigt framöver.

14.4.1 Transporter

Miljöpåverkan från transportsektorn är ett av de största miljöproblemen.

Möjligheten till förbättringar och effektiviseringar är mycket stor. Det

kan leda till en minskad ökning av antalet godstransporter och därmed

Prop. 2004/05:175

131

också minskade utsläpp från godstransporterna. IT är inte bara ett sätt att

minska transporter utan också ett sätt att göra transporterna säkrare.

Väl utvecklade IT-verktyg är en förutsättning för att samverkan mellan

olika transportslag skall kunna bidra till utveckling av effektivare och

miljömässigt mer hållbara transportlösningar. Här krävs en helhetssyn

som bara kan utvecklas i dialog mellan berörda trafikverk. För att detta

skall åstadkommas krävs att trafikverken gemensamt utvecklar en trafik-

slagsövergripande helhetssyn.

IT kan användas som en resurs för att stärka trafikslagsövergripande

prioriteringar av det transportsätt eller de alternativ till transporter som

bäst bidrar till en hållbar utveckling Detta sker också inom projektet

KombiTIF, som genomförs av Banverket tillsammans med trafikverken,

i syfte att nå en ökad kundanpassning av respektive trafikverks tjänster

liksom av den samlade tjänsten.

14.4.2

Dialogen om Framtida handel

Projektet Framtida handel är en helt ny typ av samverkan mellan företag,

kommuner, regioner och regeringen med syfte att åstadkomma en hållbar

utveckling av handeln med dagligvaror. Aktörerna har tillsammans utfor-

mat mål för arbetet samt träffat en överenskommelse om att vidta ett

antal konkreta åtgärder.

I Framtida handel ingår aktörer från flera delar av dagligvarukedjan:

producenter, handel, transportörer och konsumenter. Målet är att minska

miljöpåverkan i alla led.

I en överenskommelse från november 2003 mellan de deltagande aktö-

rerna har dessa enats om att gemensamt arbeta för att främja en hållbar

handel med dagligvaror och att verka för att genomföra konkreta insatser

preciserade i ett åtagandedokument. Bland de konkreta insatser som

ingår återfinns verksamhet kring e-handel och intelligenta transport-

system, ITS, dvs. tekniker för effektivare transportlösningar

.

Naturvårdsverket bör fortsatt verka för att möjligheten att använda

IT-hjälpmedel beaktas i de lösningar och förslag som diskuteras och

arbetas fram inom ramen för dialogprojektet Framtida handel.

14.5

Bostäder och byggande

14.5.1 Intelligenta

husfunktioner

Sektorn bostäder, service m.m. svarar för 40 procent av utsläppen av

koldioxid och för ungefär samma andel av landets totala energianvänd-

ning. I en rapport från det lokala Investeringsprogrammet i Stockholms

stad från GreenIT AB identifieras ett femtiotal intelligenta husfunktioner

samt system för bostadsfastigheter, varav många (ca 30) bedöms ha en

beaktansvärd miljöpotential. De funktioner som bedöms ha störst miljö-

potential är sådana som effektiviserar energianvändningen, t.ex. styr- och

reglersystem för användning av el, vatten och ventilation. IT-baserade

lösningar har redan kommit till användning för att kontinuerligt kon-

trollera bl.a. vatten- och lufttemperaturer samt kvantiteter. Detta i syfte

Prop. 2004/05:175

132

att effektivisera användningen av energi men också för att snabbt kunna

registrera och avhjälpa fel och brister.

Enligt Energimyndigheten är anledningen till att intelligenta husfunk-

tioner inte tillämpas i den utsträckning det är tekniskt möjligt, i huvudsak

inte bristen på tekniska lösningar. Problemet är i stället att de tekniska

lösningarna inte efterfrågas. Detta kan bero på att tekniken är dyr, svår

att använda, bristande kunskap eller andra faktorer. Energimyndigheten

driver i dagsläget ett flertal projekt som syftar till att öka användningen

av energieffektiv teknik i bebyggelsen

Energimyndighetens arbete för att genom teknikupphandlingar stimu-

lera utveckling och öka marknadsintroduktion av energieffektiv teknik

bidrar också till att främja nya IT-baserade lösningar inom bebyggelsen.

Även de kommunala energirådgivarna kan bidra med informations- och

rådgivningsinsatser för att främja användningen av ny och befintlig

IT-baserad energieffektiv teknik.

14.5.2 ByggaBo-dialogen

Regeringens bedömning: Inom ramen för den pågående ”ByggaBo-

dialogen” bör en redovisning göras av på vilket sätt och i vilken

omfattning IT-baserade lösningar kommer till användning i de skilda

projekten, som övergripande bl.a. skall effektivisera energianvändningen.

Skälen för regeringens bedömning: Aktörerna (regeringen samt ett

antal företag, kommuner, myndigheter och verk) i ByggaBo har under-

tecknat en överenskommelse som bl. a. innebär ett åtagande att verka för

ett hållbart samhällsbyggande och effektiv användning av resurser.

Frågan hur man skall bygga och förvalta i framtiden inrymmer ställ-

ningstaganden kring IT-baserade lösningar under bl.a. en byggnads hela

livscykel. Regeringen gör därför bedömningen att en redovisning bör ske

av de IT-baserade lösningarna som kommer till användning i de skilda

projekten, vilka är resultat av de ingångna avtalen mellan regeringen och

de olika aktörerna.

14.5.3

Statliga byggherrars användning av IT

Regeringens bedömning: Statens fastighetsverk bör ges i uppdrag att

redovisa förutsättningarna för hur användningen av IT i planerings- och

byggprocessen kan öka hos statliga byggherrar, i syfte att minska den

totala belastningen på miljön, samt utvärdera effekterna av den ökade

IT-användningen.

Skälen för regeringens bedömning: Statens Fastighetsverk har som

mål att vara en föregångare när det gäller miljöarbete inom sitt verksam-

hetsområde. Regeringen anser det viktigt att statliga byggherrar förmås

att öka användningen av IT i planerings- och byggprocessen för att där-

med minska den totala miljöbelastningen. Regeringen avser därför att

uppdra åt Statens fastighetsverk att redovisa förutsättningarna för en

ökad användning av IT i planerings- och byggprocessen hos statliga

Prop. 2004/05:175

133

byggherrar (Samverkansforum för Statliga Byggherrar). Goda erfaren-

heter går att hämta från Hammarby Sjöstad i Stockholm där man bl.a.

genom användning av ett logistikcenter för samordning av transporter har

kunnat minska miljöbelastningen och skapa mervärde hos byggherrar

genom bättre uppfyllelse av tidsplaner, bättre materialhantering,

minskade köer och utsläpp och minskat buller.

14.6 Flexibla

arbetsformer

14.6.1

Uppföljning av flexibla arbetsformer och effekterna på

miljön

Regeringens bedömning: En studie bör genomföras för att kartlägga

utvecklingen av flexibla arbetsformer vid statliga myndigheter. Studien

bör särskilt belysa vilka miljöeffekter de nya arbetsformerna har. Förslag

till rutiner och indikatorer för regeringens fortsatta uppföljning på

området bör lämnas.

Skälen för regeringens bedömning: IT erbjuder möjligheter att arbeta

och bo på sätt som tidigare inte varit möjligt. Möjligheterna till flexibla

arbetsformer är stora och IT har i allt högre grad ersatt fysiska resor och

möten. Antalet personer som distansarbetar eller utnyttjar olika IT-base-

rade hjälpmedel för kommunikation har ökat kraftigt. Flexibla arbets-

former kan leda till positiva miljöeffekter när det gäller minskade arbets-

resor, ett över dygnet jämnare resande och ett minskat behov av upp-

värmd kontorsyta. Väl utformade kan de nya arbetsformerna utgöra en

direkt ekonomisk och tidsmässig besparing för arbetstagaren, en ekono-

misk besparing för arbetsgivaren och en miljövinst för samhället. Det bör

utredas om möjligheterna till distansarbete kan ökas i glesbygden genom

s.k. företagshotell. Uppdrag lämnas till Nutek.

Stat, kommuner och landsting har möjlighet att agera som föredöme

och utgöra goda exempel när det gäller flexibla arbetsformer. Flera stat-

liga myndigheter har redan utvecklat avtal som möjliggör distansarbete.

Erfarenheterna av distansarbete och andra flexibla arbetsformer bör

kartläggas och spridas bland andra myndigheter och företag. Kartlägg-

ningen bör beakta vad flexibla arbetsformer innebär för anställda, arbets-

givare och för samhället i stort, förekomsten av policy och avtal och hur

dessa utnyttjas samt vilka miljöeffekter de nya arbetsformerna bedöms ha

haft. Många myndigheter gör både ekonomiska besparingar och miljö-

vinster när det gäller resandet genom att använda olika former av IT, t.ex.

videokonferenser. Möjligheterna att öka dessa effekter bör tas tillvara

ytterligare och av flera.

För att samhällets olika aktörer skall kunna få en tydligare bild av de

miljörelaterade effekterna av flexibla arbetsformer är det viktigt att rele-

vant data och annan information som belyser utvecklingen tas fram och

presenteras kontinuerligt. Sådana uppföljningar bör belysa förändringar

som beror på ökad användning av flexibla arbetsformer och som har be-

tydelse för miljön. Det kan exempelvis handla om minskat antal arbets-

resor och utnyttjad kontorsyta. Eventuella andra effekter t.ex förändrade

bosättningsmönster bör också belysas. Regeringen anser därför att det är

Prop. 2004/05:175

134

angeläget att de faktiska miljömässiga effekterna av flexibla arbetsformer

löpande avrapporteras till regeringen och att rutiner utvecklas för detta.

Berörda myndigheter för uppdraget att kartlägga flexibla arbetsformer i

statliga myndigheter och lämna förslag till den fortsatta uppföljningen av

miljöeffekterna är bl.a. Arbetsmiljöverket, Statens institut för kommuni-

kationsanalys, Energimyndigheten, Boverket och Naturvårdsverket.

Delmål 1 Kvalitet

14.7

IT som ett verktyg i miljöarbetet

14.7.1 Informationsinfrastrukturen

Regeringens bedömning: Lantmäteriverket bör ges ett nationellt sam-

ordningsansvar för produktion, samverkan och utveckling inom området

grundläggande geografisk information och fastighetsinformation.

Skälen för regeringens bedömning

Geografisk information och fastighetsinformation är en viktig del av

samhällets informationsinfrastruktur. Den grundläggande informationen

har stor betydelse bl.a. inom den offentliga sektorn, forsknings- och ut-

bildningsväsendet, de areella näringarna, konsult- och tjänstesektorn,

fastighets- och försäkringsområdet och inom bankväsendet. Tillgång till

informationen har därmed stor betydelse bl.a. för statsförvaltningen,

samhällsplaneringen och näringslivets utveckling. Den bidrar till en ökad

sysselsättning och tillväxt bl.a. inom områdena teknik- och informations-

försörjning. Informationen har betydelse för effektivisering av olika

verksamheter och bidrar till att höja kvaliteten i beslutsunderlag.

Liksom regeringen tidigare framförde i 2000 års IT-proposition är det

av vikt att, till stöd för samhällets informationsförsörjning, utforma en

väl fungerande infrastruktur som ger hög tillgänglighet till basinforma-

tion och som verkar tillväxtbefrämjande. Ett exempel är de centrala re-

gistren över fastigheter, byggnader och grundläggande geografiska data.

Ett mål bör vara att skapa en effektiv nationell infrastruktur för geogra-

fisk information och fastighetsinformation, där informationen registreras

på det lämpligaste stället och där en användare inte behöver söka och

anpassa information från olika källor. Det finns även ett stort behov av en

nationell strategi för hur infrastrukturen för geografisk information och

fastighetsinformation skall utvecklas för att främja användning och

vidareförädling. Många myndigheter ingår i den krets som bidrar eller

kan bidra till en nationell infrastruktur för geografisk information och

fastighetsinformation. Viktiga aktörer utöver Lantmäteriverket är t.ex.

SMHI, Sveriges geologiska undersökning, Naturvårdsverket, Vägverket,

Statens geotekniska institut, Skatteverket, Sjöfartsverket, Banverket,

Riksantikvarieämbetet, SCB, kommuner och länsstyrelser. Behovet av

samordning och samverkan mellan aktörer inom området geografisk

information och fastighetsinformation ökar i takt med att spridningen och

användningen av informationen ökar.

Behovet av en väl fungerande infrastruktur aktualiseras ytterligare

genom initiativ inom EU. Kommissionen har föreslagit ett ramdirektiv

Prop. 2004/05:175

135

för upprättande av en infrastruktur för geografisk information i gemen-

skapen, Inspire, KOM (2004) 516, med syftet att bl.a. stödja EU:s

miljöarbete. Kommissionen konstaterar i sin motivering till förslaget att

”Det behövs politiska åtgärder för att minska dubbelarbete vid datain-

samling och för att stödja och främja harmonisering, bred spridning och

användning av data”. Genom ramdirektivet väntas förutsättningarna för

att genomföra de miljöpolitiska mål som EU har satt upp för t.ex. vatten-

kvalitet, markanvändning och buller förbättras. En framtida utvidgning

till användning inom andra sektorer som jordbruk, transport och energi är

också

möjlig.

Förslaget är utformat så att befintliga geografiska data skall kunna ut-

nyttjas på bästa möjliga sätt genom krav på dokumentation av vilka data

som finns, krav på harmonisering och på införande av tjänster för att

söka och ladda ner data, vilket gör geografiska data mer tillgängliga.

Regeringen avser att, i linje med det förslag som lämnats av Lant-

mäteriutredningen (SOU 2003:111) och som vunnit ett brett stöd vid

remissbehandlingen, ge Lantmäteriverket ett uttalat nationellt samord-

ningsansvar för produktion, samverkan och utveckling inom området

geografisk information och fastighetsinformation.

Konsekvenser

Kostnaderna för den verksamhet som samordningsansvaret medför skall

rymmas inom ramen för myndighetens nuvarande finansiering och med-

för inget behov av ökade anslag. Verksamheten bedöms redan i ett

kortare tidsperspektiv kunna medföra betydande samordningsvinster

både för producenter och för användare av den grundläggande informa-

tionen.

14.7.2

Ökad användning av digital information om geografi,

fastigheter och miljö

Regeringens bedömning: Användningen av digital geografisk informa-

tion, fastighetsinformation, miljödata och geografisk informationsteknik

bör ökas och breddas, bl.a. genom ökad samverkan mellan myndig-

heterna och med den privata sektorn.

Skälen för regeringens bedömning: Analyser i geografiska infor-

mationssystem (GIS) är grundläggande för verksamhet inom bl.a. miljö-,

jordbruks- och transportsektorn samt för försvaret. GIS bidrar också till

en mer rationell hantering av ärenden i olika verksamheter. Geografisk

information av god kvalitet är grunden för utveckling av mobila tjänster

som positionering, navigering, mätning m.m. Mer intelligenta transporter

förutsätter också en väl utvecklad användning av avancerade GIS-verk-

tyg. De viktigaste tillämpningsområdena för geografisk information i dag

finns inom planering, projektering, kartproduktion, miljövård, tekniska

försörjningssystem, fastigheter, trafik och transport samt vatten och

hydrografi. I relativt stor omfattning används geografisk information

inom skogs- och jordbruk, räddningstjänst, undervisning, sport, turism,

geologi och hälsovård.

Prop. 2004/05:175

136

Tillgången till geografisk information, tematiska data, flygbilder och

satellitdata är även viktigt för miljöarbetet och kan på många sätt vara ett

stöd för insatser för att åstadkomma ett hållbart samhälle. Satellit-

bildsområdet, inkl. fjärranalys, ger möjlighet att övervaka förändringar

över tiden. Detta framgår bl.a. av den redovisning av ett regerings-

uppdrag som Rymdstyrelsen m.fl. myndigheter lämnat rörande en natio-

nell försörjning med satellitbilder, och som nu bereds i Regerings-

kansliet. Databasen Corine som redovisar landtäcket i Europa, och den

särskilda variant för svenska förhållanden som tagits fram, har sin

främsta användning inom miljöområdet och visar på den potential som

finns inom fjärranalysområdet. Geografiska data och geografiska infor-

mationssystem är också viktiga instrument för att ta fram indikatorer för

den miljöövervakning som bedrivs av kommuner, länsstyrelser och

centrala verk. Databaser med fastighets- och geografisk information har

också stor betydelse för genomförandet av vattendirektivet.

Användningen av geografiska informationssystem har sedan slutet av

1980-talet ökat med ca 30 procent per år, enligt Utvecklingsrådet för

Landskapsinformation (ULI). Den senaste undersökningen indikerar att

detta expansionsmönster består. Data tillhandahålls framför allt av

offentliga aktörer såsom Lantmäteriverket, kommunerna, länsstyrelser,

Vägverket, SCB, SGU, SMHI och Skatteverket. De datamängder som

nyttjas mest är adresser, data om skyddade områden, marktäckedata,

fastighetsdata, djupdata i vatten, data om jordarter och data om av-

rinningsområden.

En breddad och ökad användning av digital geografisk information och

av fastighetsinformation utgör enligt regeringens mening ett viktigt

instrument i en tillväxtbefrämjande förnyelse av IT-politiken och för ett

effektivt miljöarbete. En god informationsförsörjning och ökad använd-

ning av geografisk informationsteknik för uppföljning av miljömålen

innebär krav på en väsentligt ökad samverkan mellan många myndig-

heter. En sådan samverkan är också viktig för att rationalisera informa-

tionshanteringen. En ökad samverkan, nationellt och internationellt,

aktualiseras också vid ett genomförande av det ovan redovisade förslaget

till ramdirektiv för Inspire.

Utvecklingen av geografisk informationsteknik är en nyckelfaktor för

ett effektivt miljöarbete. Regeringens tidigare satsningar inom området,

som t.ex. den breda nationella StartGIS-utbildningen, har bidragit till att

öka kunskapen om och användningen av geografisk informationsteknik.

Användningen av digital geografisk information, fastighetsinformation,

miljödata och geografisk informationsteknik bör därför ökas och breddas,

bl.a. genom ökad samverkan mellan myndigheterna som verkar inom

området och med den privata sektorn.

Prop. 2004/05:175

137

14.7.3

Lantmäteriverkets grundläggande information

Regeringens bedömning: Användningen inom alla samhällssektorer av

Lantmäteriverkets grundläggande information bör stimuleras för att ge

största möjliga samhällsekonomiska nyttoeffekter av de stora offentliga

investeringarna i verksamheten. Prissättningen av framför allt den

geografiska informationen bör ses över.

Skälen för regeringens bedömning: Lantmäteriverkets fastighets-

information och geografiska information är en viktig del av samhällets

informationsinfrastruktur. Som framgår av avsnitt 14.7.1 har den grund-

läggande informationen stor betydelse inom många samhällssektorer. I

uppbyggnaden av ett kunskaps- och informationssamhälle är informa-

tionen en viktig förutsättning för förverkligandet av de tre dimensionerna

i en hållbar utveckling, dvs. den miljömässiga, sociala och den

ekonomiska.

IT-kommissionen pekar i sin slutrapport Digitala tjänster – hur då?

(SOU 2003:35) samt i rapporten Breddtjänster – ett nytt skede i IT-politi-

ken (SOU 2002:51) också på den digitala geografiska informationens

betydelse för tjänsteutvecklingen.

Lantmäteriutredningen (SOU 2003:111) bedömde att prissättning på

grundläggande geografisk information fortsatt bör grundas på att använ-

dare utöver en ren uttagskostnad också skall betala en del av övriga kost-

nader för informationen, t.ex. ajourhållningen av databaser. Utredningen

menade att principen har inneburit en ökad användning av informationen

och även andra positiva effekter, bl.a. en långsiktig stabil finansiering.

Utredningen föreslog dock att priserna på strategiskt valda delar av den

geografiska informationen skulle sänkas betydligt för att stimulera en

ökad användning av informationen.

Regeringen delar Lantmäteriutredningens bedömning (SOU 2003:111)

att prissättningen på Lantmäteriverkets grundläggande information på-

verkar en för olika verksamheter optimal tillgång till geografisk informa-

tion och fastighetsinformation och medför att möjliga effektivitets- och

kvalitetsvinster inte uppnås.

Om priset är för högt kan det leda till att presumtiva användare av

Lantmäteriverkets information i stället väljer att använda information av

lägre kvalitet och sämre aktualitet. Det förekommer att myndigheter och

företag bygger upp egna databaser. Detta leder både till en suboptimering

av samhällets resurser och till att beslut m.m. fattas på grundval av

information som inte är kvalitetssäkrad.

Företagandet inom området geografisk informationsteknik och mark-

nadens utveckling skulle främjas om kostnaderna var lägre. De under-

sökningar som gjorts i samband med Europaparlamentets och rådets

direktiv om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från

den offentliga sektorn (2003/98/EG) visar också att priset på informa-

tionen är avgörande för en ökad användning och utveckling av informa-

tionstjänster (se även avsnitt 11.2 och 15.11). Prissättningen påverkar

även allmänhetens användning av information, bl.a. via Internet. Reger-

ingen kommer därför att ytterligare se över prissättningen av Lantmäteri-

verkets grundläggande information.

Prop. 2004/05:175

138

15

Kommunikationer, arbetsmarknad och

arbetsliv m.m.

15.1

IT inom Näringsdepartementets område

IT under delmålet kvalitet

Det är ett uttryck för kvalitet att informationssamhällets tjänster når alla.

Särskilda insatser behövs för att öka IT-användningen hos vissa grupper,

bl.a. genom projektet Bredband för funktionshindrade.

IT under delmålet tillväxt

I syfte att öka jämställdheten inom IT-branschen utarbetas en handlings-

plan. E-handel och e-legitimationer är viktiga medel för att uppfylla

målet om tillväxt. Staten bör därför gynna användningen av e-handel och

e-legitimationer, stimulera konkurrens mellan aktörer och undanröja

infrastrukturella, marknadsmässiga och konkurrensmässiga hinder. I

syfte att öka små och medelstora företags

produktivitet och konkurrens-

kraft avser regeringen att ge Nutek i uppdrag att med bidrag och andra

medel stödja kompetensutvecklingen i sådana företag.

IT under delmålet tillgänglighet och säkerhet

Arbetet med informationssäkerhet är fortsatt viktigt; särskilt det inter-

nationella samarbetet genom EU, Enisa, OECD osv. Erfarenheterna från

Sveriges IT-incidentcentrums (Sitic) arbete visar att det internationella

arbetet i en svensk funktion för IT-incidenter bör förstärkas. En strategi

för ett säkrare Internet i Sverige bör utformas.

En lag om nationella toppdomäner för Sverige på Internet föreslås.

Vidare föreslås ändringar i ledningsrättslagen (1973:1144) rörande led-

ningsrätt för kanalisation.

En generell IT-politisk riktlinje om användning av Banverkets och

Vägverkets IT-infrastruktur utarbetas för att stimulera ökad tillgänglig-

het. Tillgängligheten till fysisk IT-infrastruktur bör utredas. Den långsik-

tiga strategin för radiospektrumanvändning bör vara att alla skall få

tillgång till radiotjänster, att uppnå teknikneutralitet, att använda har-

moniserade frekvensband samt att främja innovation och utveckling med

beaktande av hälsoaspekter. Samhällets behov av det frekvensutrymme

som frigörs i samband med att de analoga markbundna TV-sändningarna

upphör bör utredas. Det är viktigt att befintlig och nytillkommande infra-

struktur för utbyggnad av tredje generationens mobila system sam-

utnyttjas i största möjliga utsträckning. Regeringen redovisar vidare sin

avsikt att utreda möjligheterna att nå nödnummer (112). Dessa åtgärder

sammantaget bidrar till att uppfylla delmålet om tillgänglighet och säker-

het.

Prop. 2004/05:175

139

Ökat förtroende för IT

En av de viktigaste insatserna för att öka förtroende för IT är de åtgärder

som görs för att skydda barn t.ex. mot att på olika sätt utnyttjas via

Internet. En annan viktig insats är Konsumentverkets uppdrag att genom-

föra särskilda utbildningsinsatser för konsumentvägledare.

Utvecklad samordning

Regeringen avser att låta utföra en särskild utredning av möjligheterna

till ökad samverkan i utvecklingen av en gemensam infrastruktur inom

den offentliga sektorn. Uppdrag ges i syfte att främja utvecklingen av

öppen programvara och öppna standarder inom offentlig sektor.

Delmål 1 Kvalitet

15.2

Ökad IT-användning hos vissa grupper

15.2.1

Ökad delaktighet för äldre och personer med funktions-

hinder

Regeringens bedömning: Särskilda åtgärder bör vidtas för att öka

delaktigheten för personer med funktionshinder. Post- och tele-

styrelsen (PTS) bör ges i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen

fortsätta arbetet med en servicecentral för dövblinda och synskadade

personer. PTS bör fortsätta försöken med mobila bredbandstjänster för

personer med funktionshinder.

Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) bör fortsätta att driva

och utveckla digitala talböcker och försök med strömmande läsning

för att öka tillgången till dokument och litteratur via Internet för

personer med synskador eller andra funktionshinder. TPB bör utreda

möjligheterna till ett nationellt digitalt distributionssystem för

personer med läshandikapp.

PTS rapport Bredband för personer med funktionshinder – Redo-

visning av försöksverksamhet: Förslagen överensstämmer delvis med

regeringens bedömning. Rapporten innehåller en redovisning av försöks-

verksamheten Bredband för personer med funktionshinder som avisera-

des i 2000 års IT-proposition. I rapporten föreslår PTS bland annat en

fortsatt försöksverksamhet med servicecentral för dövblinda och syn-

skadade. Myndigheten föreslår även att Talboks- och punktskrifts-

biblioteket (TPB) skall få i uppdrag att fortsätta drift och utveckling av

digitala talböcker och försök med strömmande läsning. TPB bör även ges

i uppdrag att utveckla ett nationellt digitalt distributionssystem. Slutligen

föreslår PTS att Arbetsmarknadsverket och Försäkringskassan ges i upp-

drag att utveckla distansvägledning i sina respektive verksamheter. PTS

behandlar även frågan om distribution av digitala talböcker och vilka

regler som gäller för detta enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk. PTS anför att upphovsrättslagen

begränsar tillämpningen av digitalt distribuerade talböcker. PTS vill se

Prop. 2004/05:175

140

lättnader i upphovsrättslagen som möjliggör att högskolestudenter med

läshandikapp själva hämtar sin litteratur från talboksarkivet och föreslår

att en sådan lättnad ses över.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen, TPB, Statens institut för särskilt

utbildningsstöd (SISUS), Handikappombudsmannen (HO) m.fl. är posi-

tiva till förslagen.

Skälen för regeringens bedömning: Internetbaserade tjänster och

Internetbaserad service blir allt vanligare. Denna utveckling förutsätter i

allt större utsträckning att man inte bara har tillgång till en dator och

Internet utan också är förhållandevis hemmastadd i en tekniskt avancerad

miljö. Vidare måste miljön uppfylla vissa grundkrav för att t.ex. syn-

skadade skall kunna tillgodogöra sig innehållet på en webbsida med hjälp

av talsyntes eller andra hjälpmedel. Om dessa grundvillkor inte kan upp-

fyllas, riskerar vissa grupper att stängas ute.

Den IT-politiska inriktningen i 2000 års IT-proposition innebar att IT

skulle användas på ett sådant sätt i vardagen och arbetslivet att indivi-

dernas välfärd tryggas samt att IT skulle vara ett redskap för att höja ut-

satta gruppers livskvalitet. IT kan nå ut överallt där enskilda individer

behöver tekniken och kan anpassas till de särskilda krav som gäller för

att utsatta grupper skall nås. Det kan exempelvis vara fråga om att äldre

skall kunna bo kvar hemma, underlätta boende i glesbygd, förbättra möj-

ligheterna för telemedicin och ge stöd och arbetsmarknadstillträde åt

personer med funktionshinder. Denna fastslagna inriktning gäller även

fortsättningsvis för politiken för IT-samhället.

Datorer eller exempelvis mobiltelefoner kan med kompletterande

utrustning ibland användas som eller ersätta hjälpmedel på en rad

områden. Så kan t.ex. synskadade personer med hjälp av datorn söka och

behandla information samt få den presenterad på ett tillgängligt sätt

genom syntetiskt tal eller punktskrift. Datorn kan också användas för

mottagning och uppläsning av taltidningar och talböcker samt för bild-

eller texttelefoni.

Som visats i PTS projekt Mobil videokommunikation för döva och

Tolken på fickan, öppnar t.ex. videokommunikation via mobiltelefon nya

möjligheter för hörselskadade och döva personer. Detsamma gäller sms-

tjänstens genomslag. Bildtelefoni bör inte bara fungera inom Sverige

utan också för svenskar som befinner sig utomlands.

Till följd av regeringens proposition om Åtgärder för att bredda och

utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125), fick

Hjälpmedelsinstitutet (dåvarande Handikappinstitutet) i uppdrag att utar-

beta ett förslag till handlingsprogram med inriktning mot IT och personer

med funktionshinder och äldre. Handlingsprogrammet genomfördes

under åren 1998–2002 och hade som övergripande syfte att förbättra

nyttan av och tillgången till IT för dessa grupper. Allmänna arvsfonden

finansierade flera satsningar på IT och funktionshinder inom ramen för

handlingsprogrammet. Ett trettiotal projekt beviljades också medel från

Vinnova och Hjälpmedelsinstitutet för forskning och utveckling av IT

som stöd vid tal-, språk- och kommunikationssvårigheter.

PTS har i sin rapport visat att bredband kan skapa stora möjligheter för

personer med funktionshinder. Regeringen avser att ge PTS i uppdrag att,

i samråd med Socialstyrelsen, fortsätta arbetet med en servicecentral för

dövblinda och synskadade personer. Servicecentralen svarar på frågor i

Prop. 2004/05:175

141

den synskadades närmiljö som annars kräver hjälp av t.ex. en assistent.

En styrbar kamera kan ge bilder hos servicecentralen som därmed på

distans kan lösa vissa problem för den synskadade.

PTS bör även fortsätta försöken med mobila bredbandstjänster för per-

soner med funktionshinder, såsom projektet Tolken i fickan, som möjlig-

gör bl.a. teckentolkning via mobiltelefon.

TPB bör fortsätta att driva och utveckla tjänsten att tillhandahålla

digitala talböcker och försök med strömmande läsning för att öka till-

gången till dokument och litteratur via Internet för personer med syn-

skador eller andra funktionshinder. Regeringen ser också positivt på att

TPB utreder förutsättningarna för ett nationellt digitalt distributions-

system för andra typer av medier (talböcker, taltidningar, läromedel

osv.).

PTS försöksverksamhet har också omfattat ett projekt om arbets-

vägledning på distans. Syftet med arbetsvägledning på distans är att

underlätta för gruppen arbetssökande med funktionshinder att snabbare

få kontakt med specialister på Arbetsförmedlingen för att därigenom öka

deras möjligheter att erhålla ett arbete. Motsvarande distansvägledning

skulle kunna användas även inom Försäkringskassan och andra verksam-

heter där expertis behöver konsulteras. Regeringen är positiv till att

Arbetsmarknadsverket och Försäkringskassan utifrån sina sektorsansvar

utvecklar denna typ av distansvägledning eftersom den ökar tillgänglig-

heten till myndigheternas tjänster och service för personer med funk-

tionshinder.

Som redovisas i avsnitt 7 beslutade regeringen den 10 mars 2005

propositionen Upphovsrätten i informationssamhället – genomförande av

direktiv 2001/29/EG. I propositionen föreslås bl.a. omfattande ändringar

av den inskränkning i upphovsrättslagen som möjliggör framställning av

talböcker (17 §). Förslaget i denna del innebär bl.a. att de bibliotek och

organisationer som har tillstånd från regeringen kommer att få framställa

och digitalt överföra, t.ex. via Internet, talböcker till personer med funk-

tionshinder. Detta kan t.ex. ske genom att det bibliotek eller den organi-

sation som har ett talbokstillstånd låter personer med funktionshinder

ladda ner talböcker från en databas. Databasen får förstås endast vara

tillgänglig för personer med funktionshinder. I de fall en person med

funktionshinder får behålla ett exemplar av talboken kommer upphovs-

mannen enligt förslaget att ha rätt till ersättning. Lagändringarna föreslås

träda i kraft den 1 juli 2005. Detta innebär att när lagändringarna beslu-

tats av riksdagen och trätt i kraft kommer PTS förslag i denna del att ha

tillgodosetts.

I syfte att främja utvecklingsprojekt med inriktning på IT-användning

för funktionshindrade avser regeringen att återkomma i budgetpropo-

sitionen för 2006 med fråga om ändring av ändamålet för anslaget 37:2

Ersättning för särskilda tjänster till funktionshindrade.

Hjälpmedelsutredningen

I takt med att teknikutvecklingen går framåt förändras förutsättningarna

bl.a. på hjälpmedelsområdet. LSS- och hjälpmedelsutredningen

(S 2001:06) har i sitt betänkande Hjälpmedel (SOU 2004:83) presenterat

Prop. 2004/05:175

142

en rad förslag med anledning av detta. Förslagen bereds för närvarande

inom Regeringskansliet.

IT för studerande med funktionshinder

Personer med funktionshinder har genom de senaste årens utveckling av

IT fått nya och bättre möjligheter till aktivt deltagande såväl i studier

som inom yrkeslivet. Avseende utvecklingen av talsyntesprogram har

Specialpedagogiska institutet en framskjuten position, eftersom institutet

kan bedriva och medverka i specialpedagogisk utvecklingsverksamhet.

Ett viktigt område för funktionshindrade är tillgången till läromedel. IT

kan med fördel användas för att producera interaktiva teckenspråkiga

läromedel. Interaktiviteten i dessa läromedel har hittills varit mycket be-

gränsad eftersom produktionen huvudsakligen skett i VHS-format. I dag

finns teknik och metoder för att, utan större ekonomiska investeringar

eller mycket djupa tekniska specialkunskaper, producera interaktiva

läromedel på cd-rom och Internet.

Regeringen har därför inrättat ett läromedelsråd vid Specialpeda-

gogiska institutet som skall främja utveckling, anpassning, framställning

och distribution av läromedel för barn, ungdomar och vuxna med funk-

tionshinder. Rådet har fått regeringens uppdrag att intensifiera samarbetet

med Talboks- och punktskriftsbiblioteket för att öka tillgången till läro-

medel för personer med läshandikapp. Uppdraget skall redovisas i sam-

band med årsredovisningen för 2005.

Vidare har Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) i samarbete

med bl.a. Specialpedagogiska institutet regeringens uppdrag att utveckla

särskilt anpassade läromedel för döva personer med teckenspråk som

första språk.

IT som arbetshjälpmedel

Inom ramen för utgiftsområde 13 förfogar Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS) över anslaget 22:4 Särskilda insatser för arbetshandikappade

som bl.a. får användas för att utveckla ny teknik och datorbaserade

arbetshjälpmedel åt personer med funktionshinder. Inledningsvis högst-

bestämde regeringen beloppet för verksamheten till 10 miljoner kronor

per år. Senare har AMS själva fått bedöma medelsstorleken för verksam-

heten.

Samma anslag får användas för stöd till hjälpmedel och särskilda

anordningar på arbetsplatsen med högst 50 000 kronor per år som får

lämnas till vardera arbetsgivaren och arbetstagaren för att underlätta för

en arbetshandikappad person i en anställning. Sådant bidrag kan natur-

ligtvis också avse olika hjälpmedel på IT-området.

Fram till 2005 har AMS medverkat till att ca 5000 datorstödda arbets-

platser installerats i hela landet. Ofta upptäcks under den arbetslivs-

inriktade rehabiliteringen behovet av ett kompensatoriskt stöd för en per-

son med funktionshinder i en tänkt arbetssituation. Inte sällan rör det sig

om rent nytänkande för att lösa ett uppkommet problem. Tillsammans

med den arbetssökande söker man lösningar för att undanröja svårig-

heterna. Framför allt är det viktigt att den tilltänkta lösningen har stor

Prop. 2004/05:175

143

generalitet så att den helt eller delvis kan användas till många personer.

Innebär lösningen att helt nytt yrkesområde öppnas för personer med

funktionshinder äger den hög prioritet. Den praktiska utvecklingen sker

ofta i samverkan med Försäkringskassan som också har vissa medel till

sitt förfogande och därmed kan bidra till kostnaderna.

IT och äldre

Regeringen har tidigare genom Nationell handlingsplan för äldrepolitiken

(prop. 1997/98:113) bl.a. satsat medel för att öka IT-användningen bland

äldre. Bland annat fick pensionärsorganisationerna stimulansmedel för

att genomföra IT-utbildningar för äldre.

Teknikutvecklingen behöver på ett bättre sätt än i dag komma äldre

människor till del. Bilden av äldre personer som passiva mottagare av

teknik som är rädda för ny teknik eller rent av offer för ny teknik mot-

verkar innovationsprocesser och utveckling. Äldre människor och deras

behov av teknik behöver göras synliga. Äldre människor behöver bli mer

delaktiga i processerna för att deras kunskaper och erfarenheter skall

komma fram och påverka utvecklingen av ny teknik.

15.2.2

Design för alla

Ett utvecklingsområde med stor tillväxtpotential är s.k. design för alla,

dvs. produkter, tjänster och miljöer skall utformas så att de kan användas

av största möjliga krets av användare, oavsett kön, ålder, funktionshinder

och kulturell bakgrund. Under 2004 och 2005 har det nationella till-

gänglighetscentret vid Handikappombudsmannen målet att sprida kon-

ceptet design för alla. Dessa uppgifter kommer från och med den

1 januari 2006 att övertas av den nya Myndigheten för handikappsam-

ordning. Ytterligare ett arbete inom detta område bedrivs bland annat av

Hjälpmedelsinstitutet som koordinator för den svenska delen av nät-

verket Design för Alla (EdeAN). Internationella riktlinjer för en tillgäng-

lig webb har utfärdats av WAI (Web Accessibility Initiative). I Sverige

har detta följts upp på bland annat genom en vägledning beslutad av

Nämnden för elektronisk förvaltning (Vägledning för 24-timmars-

webben 2.0). Statskontoret ställer krav på design för alla inom ramen för

inköpssamordningen av IT-upphandlingen. Alla statliga myndigheter har

en skyldighet enligt förordningen (2001:526) om de statliga myndig-

heternas ansvar för genomförandet av handikappolitiken att särskilt verka

för att deras lokaler, verksamhet och information är tillgängliga för

personer med funktionshinder.

15.2.3

Förmån av lånedatorer

Reglerna om skattefrihet för förmån av lånedator tillämpades första

gången vid 1999 års taxering. I sak innebär reglerna att skattskyldig som

för privat bruk använder en dator som tillhandahållits av arbetsgivaren,

inte blir beskattad för denna förmån.

Prop. 2004/05:175

144

Det har genomförts flera utredningar som studerat lånedatorsystemet,

däribland av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS, En lärande IT-

politik för tillväxt och välfärd, 2003). ITPS har gjort en jämförelse med

de andra nordiska länderna. Jämförelsen ledde till slutsatsen att andelen

av befolkningen som har någon dator i hemmet skulle ha varit

10 procentenheter lägre om det inte hade funnits något lånedatorsystem.

Det framhålls även i rapporten att en översyn är lämplig då effekterna

av systemet kan klinga av i takt med att spridningen blivit mycket större

och att kostnaderna för staten i form av uteblivna skatteintäkter är avse-

värda. Vidare pekar ITPS på behovet av att överväga om inte en del

grupper som stått utanför systemet också borde få något stöd.

Tidigare studier på detta område har bl.a. genomförts av IT-kommis-

sionen (Personaldatorer – en utvärdering av arbetsmarknadseffekter,

2002) och LO (Om klyftor i informationssamhället, 2001).

Den primära anledningen till att förmån av lånedator sedan 1998 är

skattefri är de gränsdragningsproblem som uppstod i den praktiska

tillämpningen av de dåvarande skattereglerna. Emellertid har reglerna

inte bara betydelse ur ett rent skatterättsligt perspektiv utan även på en

rad andra områden som har samband med det IT-politiska målet.

Statskontoret har på uppdrag av regeringen gjort en översyn av

reglerna om skattefrihet för förmån av lånedator. En rapport om låne-

datorsystemet lämnades den 15 juni 2005 och utgör ett underlag för det

fortsatta arbetet för att nå grupper som inte omfattas av lånedator-

systemet. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

15.3

IT i arbetslivet

IT-användningen i arbetslivet ökar

I dag är nästan all produktion och produktionsteknik på ett eller annat

sätt förknippad med IT. I många yrken är användningen av datoriserad

utrustning en självklarhet. Enligt 2003 års arbetsmiljöundersökning var

bland den sysselsatta befolkningen andelen datoranvändare detta år

72 procent. För det stora flertalet innebär datoranvändning också att man

arbetar vid bildskärm. Andelen som arbetar vid bildskärm har ökat mar-

kant för både kvinnor och män under perioden 1989–2003. Utvecklingen

beskrivs närmare i bilaga 17.

Den ökande användningen av IT har medfört genomgripande föränd-

ringar beträffande arbetsinnehåll och arbetsmiljö. IT kan bidra till en

flexiblare arbetsorganisation och möjliggöra ett större mått av själv-

bestämmande för arbetstagarna genom friare arbetsformer i både tid och

rum.

Den ökande IT-användningen kan också ofta medföra förbättringar i

fråga om den fysiska arbetsmiljön. Samtidigt kan teknikens användning

leda till nya problem. Arbete med datorer och bildskärm är vanligtvis

arbeten som är stillasittande, med få inslag av rörliga moment. Även nya

psykosociala problem kan uppstå.

Prop. 2004/05:175

145

Skyddsaspekterna måste beaktas

Det är viktigt att den ökande IT-användningen följs upp och beforskas ur

arbetsmiljösynpunkt. Vid Arbetslivsinstitutet drivs flera projekt som

undersöker effekterna av IT, t.ex. projekt om utvecklingen av risk- och

hälsofaktorer relaterade till datoranvändningen.

Lagstiftningen måste spegla utvecklingen och ge nödvändigt skydd

och riktlinjer för IT-användningen ur arbetsmiljösynpunkt. Arbetsmiljö-

lagen (1977:1160) ger de allmänna bestämmelserna med avseende på

arbetsmiljöns utformning och vilka åtgärder som skall vidtas för att före-

bygga och åtgärda arbetsmiljöproblem. Lagen kompletteras av före-

skrifter från Arbetsmiljöverket. Vad gäller IT-användning finns före-

skrifter om arbete vid bildskärm (AFS 1998:5) som behandlar såväl

datorarbetsplatsens fysiska utformning som hur arbetet är organiserat.

Här kan också nämnas föreskrifterna om belastningsergonomi (AFS

1998:1) enligt vilka arbetsgivaren skall se till att arbete som t.ex. är en-

sidigt upprepat normalt inte förekommer. Vidare skall arbetsgivaren se

till att arbetstagaren har sådana möjligheter att påverka det egna arbetet

att tillräcklig rörelsevariation kan åstadkommas.

IT-kommissionen föreslog i en skrivelse till regeringen den

28 maj 2003 utbildningsinsatser för en bättre arbetsmiljö vid användning

av IT i arbetslivet. Betydelsen av förbättrade arbetsmiljökunskaper hos

både dem som utformar och använder IT kommer att beaktas vid

regeringens överväganden om utbildningsinsatser inom ramen för arbetet

för bättre hälsa i arbetslivet.

Personlig integritet

En viktig aspekt på IT-användningen är dess konsekvenser för den per-

sonliga integriteten. Genom teknikutvecklingen förändras möjligheterna

till och behoven av kontroll. Den av regeringen tillsatta utredningen om

personlig integritet i arbetslivet lämnade 2002 betänkandet Personlig

integritet i arbetslivet (SOU 2002:18). Utredningen framhöll att det

saknas ett heltäckande skydd i lagstiftningen av arbetstagares integritet.

För att åtgärda detta föreslogs en särskild lag om skydd för personlig

integritet i arbetslivet. Tillämpningsområdet för lagen, som avsågs kom-

plettera personuppgiftslagen i fråga om förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetstagare, föreslogs vara arbetsgivares dokumenterade behandling

av arbetstagares och arbetssökandes personuppgifter. Lagförslaget inne-

höll bl.a. bestämmelser om begränsningar av arbetsgivares möjligheter

att ta del av arbetstagares privata e-post eller andra privata elektroniska

uppgifter.

Betänkandet har remissbehandlats. Många remissinstanser höll med

om att det finns behov av lagstiftning om personlig integritet i arbets-

livet. Många av dessa hade emellertid synpunkter på lagförslagets

tillämpningsområde och utformning. Samtidigt har det inom EU under

flera år diskuterats behovet av gemensamma EG-regler i fråga om per-

sonlig integritet i arbetslivet. Kommissionen har i enlighet med EG-för-

draget konsulterat arbetsmarknadens parter på EU-nivå om ett initiativ

avseende skydd av arbetstagares personuppgifter. Det kunde emellertid

konstateras att parterna inte var eniga om att inleda förhandlingar om ett

Prop. 2004/05:175

146

europaavtal i frågan. Konsultationsförfarandet avslutades i början av

2003. Därefter har kommissionen fortsatt arbetet med att överväga ett

initiativ på området. Något förslag har emellertid ännu inte lämnats.

15.4

Användning av IT inom transportsystemet

IT och annan ny teknik är redan i dag ett naturligt verktyg för att genom

bättre trafikledning öka kapaciteten och säkerheten samt minska trans-

porter och miljöpåverkan vid de kollektiva transportsystemen inom fly-

get, sjöfarten och järnvägen. Av olika anledningar har utvecklingen inom

vägtransportsystemet inte kommit lika långt, även om avancerade trafik-

ledningssystem finns även där. Det har t.ex. inte varit lika enkelt att ställa

säkerhetskrav på det individuella vägtransportsystemet som på de kollek-

tiva transportsystemen.

Sverige ligger längst fram inom många områden när det gäller att

utnyttja IT för att lösa angelägna transportproblem eller i övrigt att

utveckla transportsystemet. Det kan gälla utvecklingen av digitala kartor

eller införande av tekniskt stöd att hålla hastigheten (ISA). Inom ramen

för forskningsprogrammen IVSS och Gröna bilen utvecklas teknik för

ökad säkerhet och bättre miljöanpassning. Enligt regeringens innova-

tionsstrategi skall möjligheterna att använda IT inom transportområdet

utvecklas. Det kan gälla t.ex. exploatering av digitala kartor (Nationell

digital vägdatabas, NVDB), elektroniskt chip på körkort, positionerings-

system (Galileo) m.m.

Vägverket har på uppdrag av regeringen utvecklat vägtrafiklednings-

system i storstäderna. En utvärdering som Vägverket har gjort visar att

vägtrafikledningen i storstäder kan förbättras. För att nå önskad trafik-

effekt behöver informationskanalerna till trafikanterna förbättras och

utökas.

Informationstjänster har en stor betydelse för att öka effektiviteten i

transportsystemet speciellt där flera transportslag ingår. Inom ramen för

projektet KombiTIF, som genomförs av Banverket tillsammans med tra-

fikverken, har man påbörjat ett sådant arbete. Det är av stor vikt att

arbetet fortgår för att på så vis nå en ökad kundanpassning såväl av

respektive trafikverks tjänster som den samlade tjänsten.

Det finns ett behov av att utveckla ny teknik och nya tillämpningar för

att kunna få system som löser angelägna trafiksäkerhetsproblem. Exem-

pel på sådana tekniska lösningar är utrustning och system som stödjer

hastighetsanpassning i förhållande till högsta tillåtna hastighet, nykter

körning, bilbältesanvändning, rätt avstånd till framförvarande bil och

som ger information om dåligt väglag, oskyddade trafikanter etc. Myn-

digheterna bör nu intensifiera samverkan med industrin i syfte att stödja

denna utveckling.

Utveckling och införande av IT i trafiken kräver i hög grad en

europeisk samverkan. Det gäller både för att vidga marknaden för olika

produkter och tjänster men också för att systemen inte skall hindra den

fria rörligheten. Det är därför angeläget att Sverige aktivt medverkar i

olika fora för att påverka och utbyta erfarenheter.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition om

en framtida transportpolitik.

Prop. 2004/05:175

147

Delmål 2 Hållbar tillväxt

15.5

En innovativ utveckling och användning av IT

Sverige är en framstående IT-nation och det är angeläget att befästa vår

ställning och flytta fram positionerna ytterligare. Det är viktigt för såväl

näringslivets utveckling och konkurrenskraft och därmed för Sveriges

tillväxt liksom för människors livskvalitet och delaktighet i samhälls-

utvecklingen. Informations- och kommunikationstekniska varor och

tjänster är en viktig del av Sveriges ekonomi. IT är ett effektivt verktyg

för förbättrad produktivitet och integrationen av IT i produkter är ett

konkurrensmedel. Många varor och tjänster som inte traditionellt upp-

fattas som IT-produkter har i dag ett mycket högt IT-innehåll. Exempel-

vis har värdet i en modern Volvo uppskattats bestå till 60 procent av IT

och elektronik.

Sommaren 2004 presenterade utbildnings- och näringsministrarna

skriften Innovativa Sverige – en strategi för tilllväxt genom förnyelse (Ds

2004:36). Innovationsstrategin handlar om det långsiktiga tillväxtarbetet

och anger en inriktning på de kommande årens arbete med att skapa ett

starkt innovationsklimat i hela landet. Genom en rad åtgärder och genom

mer samverkan mellan politikområden, forskning, näringsliv och offent-

lig sektor skall Sveriges innovativa förmåga stärkas. Strategin är inriktad

på fyra prioriterade områden för åtgärder och satsningar: kunskapsbas för

innovation, innovativt näringsliv, innovativa offentliga investeringar och

innovativa människor. IT:s betydelse för innovation och tillväxt är ett

genomgående tema i strategin. Strategin pekar på att verksamhet baserad

på ny teknik och ny kunskap har stor betydelse för att skapa fler arbets-

tillfällen och ökat förädlingsvärde. Strategin framhåller också att IT är en

viktig förändringskraft som bör utnyttjas i strategiska och samlade sats-

ningar inom till exempel vård, omsorg och offentlig förvaltning. Den

svenska infrastrukturen och kompetensen inom IT ger stora möjligheter

till effektivisering inom offentlig sektor och utveckling av affärsmöjlig-

heter på globala marknader. Det kan också vara en drivkraft för tjänste-

utveckling för den privata marknaden.

I regeringsförklaringen 2004 pekade statsministern på att några av Sve-

riges största företag verkar i branscher där investeringar i forskning och

utveckling (FoU) är helt avgörande för internationell framgång. Över-

läggningar med sex branscher, viktiga för sysselsättning och tillväxt i

Sverige aviserades. Dessa tillväxtsamtal är viktiga delar dels i genom-

förandet av innovationsstrategin, dels i regeringens näringspolitiska sats-

ning. I april 2005 mötte infrastrukturminister Ulrica Messing och

näringsminister Thomas Östros representanter för företag och fackliga

organisationer inom IT- och telekomindustrin. Samtalet som fördes

underströk betydelsen av att prioritera och fokusera på de områden Sve-

rige kan vara bäst inom. Mötet var enigt i att Sverige måste utveckla och

befästa sin ledande position inom IT- och telekomområdet. Bilden av

Sverige som ett framgångsrikt IT- och innovationsland måste dessutom

spridas så att Sverige ses som ett attraktivt land för samarbeten och inve-

steringar. Nytta med IT-användning blev ett centralt tema i diskussionen.

Där betonades vikten av att höja IT-användningen i hela näringslivet.

Staten ansågs ha ett ansvar för att höja småföretagens IT-användning.

Prop. 2004/05:175

148

Deltagarna ansåg att offentlig sektor måste utvecklas och bli mer strate-

gisk som beställare för att utveckla företagandet i Sverige. Behovet av

IT-kompetens kommer fortsätta att vara stort, och ungdomars intresse för

IT-relaterade utbildningar måste öka. Ett centralt tema i diskussionen var

FoU och innovation. En stark forskningsverksamhet vid universitet och

högskolor, inom näringslivet och i samverkan dem emellan ansågs vara

av stor vikt för att behålla Sveriges ledande position. Svenska företag och

institutioners deltagande i EU:s forskningsprogram måste dessutom öka.

15.5.1 Behovsmotiverad

IT-forskning

Forskning och utveckling är ett viktigt konkurrensmedel och driver fram

innovationer inom såväl specialiserade IT-företag som de svenska bas-

industrierna. Regeringens IT-politiska strategigrupp har pekat på vikten

av forskningssatsningar med mer fokus på behovsmotiverad forskning.

Svenska företags FoU-investeringar uppgick totalt till drygt

71 miljarder kronor 2003. El- och optikprodukter är den produktgrupp

företagen spenderar störst andel FoU på. År 2003 investerade företagen

22,1 miljarder kronor på FoU inom el- och optikprodukter. Det är en

minskning med hela 21 procent sedan 2001. Kostnaderna för program-

varurelaterad FoU uppgick 2003 till omkring 16 miljarder kronor, en

minskning med 25 procent jämfört med 2001 mätt i fasta priser. FoU

inom programvaruområdet utförs främst inom industrin för el- och optik-

produkter. Företagen investerade även drygt 2,2 miljarder kronor i FoU

kring IT-tjänster.

Vinnova finansierar behovsmotiverad IT-forskning. Under 2003 för-

delade Vinnova drygt 240 miljoner kronor till FoU inom information-

teknik och knappt 61 miljoner kronor till FoU inom tjänster och IT-

användning.

Vinnova har på regeringens uppdrag tagit fram en strategi för området

IT-användning och tillämpning för att stärka svenskt näringsliv,

Nationell strategi för FoU inom området tillämpning av informations-

teknik (Vinnova Policy VP 2002:5, dnr N2002/12353/ITFoU). Visionen

är att sammanhållna och effektiva FoU-insatser inom tillämpning och an-

vändning av IT skall bidra till hållbar tillväxt genom att öka den interna-

tionella konkurrenskraften inom näringslivet och inom forskningsinstitut

och högskolor samt den offentliga verksamhetens effektivitet. I strategin

prioriteras tre tillväxtområden: industriell IT, IT för privata och offent-

liga tjänster samt möjliggörande tekniker. Regeringen tillförde 2004

Vinnova 100 miljoner kronor för att förstärka den tillämpade industri-

forskningen inom IT- och telekomområdet. I detta ingår satsningar med

inriktning mot nano- och mikroelektronik och internationellt samarbete

för att stärka ett strategiskt svenskt deltagande inom IT- och telekom-

området, stöd till utvecklings- och testmiljöer av IT-baserade tjänster och

utveckling av plattformar kopplade till teknik med hög överföringskapa-

citet, bl.a. bredbandsteknik och 3G, samt stöd för kommersialisering av

forskningsresultat i anslutning till detta.

Staten har ett intresse av att möjliggöra att forsknings- och utveck-

lingsprojekt kan bedrivas på den absoluta kunskaps- och teknikfronten i

nära samverkan mellan näringsliv, högskolor och forskningsinstitut.

Prop. 2004/05:175

149

Mycket forskning och utveckling bedrivs vid de tekniska högskolorna

runt om i landet.

Vetenskapsrådet har en viktig roll som finansiär av grundläggande

forskning av hög kvalitet inom området. Genom den forskningspolitiska

propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) tillfördes

ytterligare medel till forskning. Vetenskapsrådet tillförs mer än 1 miljard

kronor åren 2005–2008, främst till satsningar på medicinsk och teknik-

vetenskaplig forskning, liksom horisontella insatser som starka forsk-

ningsmiljöer, anställningar för unga forskare och forskarskolor. Fördel-

ningen av stöd till starka forskningsmiljöer är en konkurrensutsatt pröv-

ning och avgörs genom principen om vetenskaplig kvalitet.

Vinnova tillförs 575 miljoner kronor under perioden för teknisk forsk-

ning, FoU-program i samverkan med näringslivet samt till horisontella

insatser som starka forsknings- och innovationsmiljöer, anställningar för

unga forskare och forskarskolor. Strategiska program baserade på teknik-

områden eller branscher är goda redskap för att stimulera samverkan och

kunskapsöverföring mellan akademi och näringsliv. Utvecklingen av

sådana program sker bäst gemensamt och i samverkan mellan de olika

aktörerna. Erfarenheterna av FoU-program som finansieras gemensamt

av staten och näringslivet för att stödja forskning och samverkan mellan

olika aktörer inom t.ex. fordonsbranschen har varit goda. Mot bakgrund

av detta gjorde regeringen i den forskningspolitiska propositionen

bedömningen att Vinnova bör tilldelas 120 miljoner under perioden

2005–2008 för FoU-samverkan med näringslivet. Utöver medlen för

FoU-program i samverkan med näringslivet tillfördes Vinnova också

180 miljoner för ökat stöd till teknisk forskning, och 60 miljoner för

långsiktigt stöd till internationellt ledande forskningsmiljöer för samma

period.

Det är regeringens bedömning att ledande miljöer inom IT-relaterad

forskning kan dra nytta av de nya medlen till starka forsknings- och

innovationsmiljöer.

Regeringen har dessutom redan beslutat om att inrätta program inom

områden med stark anknytning till IT, nämligen fordonstelematik och

produktionsteknik med inriktning på fordonsindustrin.

Behovet av ökade satsningar på gemensamma forskningsprogram har

diskuterats inom ramen för de ovan redovisade tillväxtsamtalen med IT-

och telekombranschen. I den forskningspolitiska propositionen avise-

rades att regeringen, som ett resultat av de branschvisa samtalen med

näringslivet, avser uppdra åt Vinnova att, i en interaktiv process med

näringslivet och andra aktörer, utveckla samarbetsprogram med närings-

livet och inkomma med förslag till regeringen på sådana program.

Regeringen avser således att återkomma med ett sådant uppdrag när

samtliga samtal är genomförda.

I avsnitt 12 beskrivs åtgärder och insatser inom Utbildnings- och

kulturdepartementets ansvarsområde för att stödja forskning inom IT.

15.5.2

Forskningsinstitutet inom IT-området

Vid sidan om universitet och högskola bedrivs forskning och utveckling

inom IT-sektorn också vid industriforskningsinstitut. Staten är genom

Prop. 2004/05:175

150

holdingbolaget Ireco Holding AB delägare i flera institut. Av dessa har

flera en tydlig IT-profil. Acreo är störst med en omsättning på

200 miljoner kronor. Verksamheten är inriktad mot mikroelektronik och

optik och man driver bl.a. ett bredbandsprojekt i Hudiksvall med inrikt-

ning på öppna nätlösningar. Swedish Institute of Computer Science

(SICS) är tillsammans med St. Anna och Viktoriainstituten framstående

inom IT-användning. SICS omsatte 2004 ca 80 miljoner. Instituten inom

IT-området finansierades under 2004 med ca 80 miljoner kronor i natio-

nella forskningsprojekt och med knappt 40 miljoner kronor i EU-projekt.

Under perioden 2003-2005 genomgår industriforskningsinstituten en om-

strukturering med syfte att de skall bli starkare och internationellt kon-

kurrenskraftigare. KK-stiftelsens engagemang i instituten genom sitt del-

ägarskap i Ireco Holding AB har varit väsentligt för att omstrukture-

ringen kunnat genomföras. I den struktur om fyra institutsgrupperingar

som nu slutförs är en inriktad mot IT-sektorn. Sedan en ny instituts-

struktur kommit på plats under 2005 har regeringen i forskningsproposi-

tionen föreslagit en kraftig förstärkning av institutens tillgång till medel

för långsiktig strategisk utveckling för 2007 och 2008. Syftet med för-

stärkningen är bland annat att stärka institutens samverkan med lärosäten

och näringsliv, stödja deltagande i EU-projekt och stärka deras förmåga

att stödja kunskapsutvecklingen i små och medelstora företag. Från 2008

kommer 210 miljoner kronor att fördelas till instituten årligen. Reger-

ingen förhandlar också med KK-stiftelsen om ett fortsatt engagemang i

instituten.

15.5.3

Tekniköverföring och kommersialisering av

forskningsresultat

Utöver satsningar som är direkt IT-relaterade är insatser för att öka kon-

kurrenskraften i svenskt näringsliv genom FoU viktiga även för IT-före-

tagen. Det gäller särskilt insatser för att förbättra kommersialisering av

forskningsresultat och insatser för att förbättra kunskapsöverföringen

mellan högskolor, institut, offentlig sektor och näringslivet. Lärosätenas

betydelse för näringslivet kan öka genom stärkt fokus på kommersiali-

sering av forskningsresultat, mer utvecklat samarbete med näringslivet

och forskningsinstitut och genom att ytterligare stimulera och ta till vara

lokala och regionala styrkor. Det finns en rad insatser som är inriktade

särskilt mot att stärka den svenska IT- och telekomsektorns konkurrens-

kraft genom att förbättra kunskapsöverföring mellan akademi och

näringsliv, bl.a. genom satsningar på testbäddar. Det finns också många

teknikparker och inkubatorer som är huvudsakligen inriktade på IT-

sektorn. Dessa stödfunktioner spelar en stor roll för de nya IT-företagens

förutsättningar genom att ge rådgivning och i vissa fall även sådd-

finansiering. Det är dock viktigt att denna verksamhet och dessa miljöer

uppstår och utnyttjar befintliga marknadslösningar och sker i dialog med

marknadens aktörer.

Regeringen menar att det är viktigt att stärka kommersialisering av

forskningsresultat och tekniköverföring inom alla teknikområden. I den

forskningspolitiska propositionen, Forskning för ett bättre liv (prop.

2004/05:80), presenterade regeringen därför en rad åtgärder som syftar

Prop. 2004/05:175

151

till att förbättra kunskapsöverföringen mellan högskolor, institut, offent-

lig sektor och näringsliv. Betydelsen av kommersialisering av forsk-

ningsresultat från den akademiska forskningen betonas även i den IT-

politiska strategigruppens slutrapport (dnr N2005/3372/ITFoU), där

frågan tagits upp inom ramen för den arbetsgrupp som arbetat för en

stärkt IT- och telekomsektor.

Regeringen beslutade i februari 2005 att satsa närmare två miljarder

kronor under en tioårsperiod för att stärka förutsättningarna för kommer-

sialisering av forskningsresultat och innovationer. Satsningen ökar till-

gången på riskkapital för de företag som befinner sig i skärningspunkten

mellan idé och färdig produkt. Tillsammans med de sju Teknikbro-

stiftelserna och Industrifonden bildar staten det gemensamma moder-

bolaget Innovationsbron AB. Resultatet blir en nationell koncern med

regionala dotterbolag i Luleå, Umeå, Uppsala, Stockholm, Linköping,

Göteborg och Lund. Satsningen förstärks ytterligare av att Vinnova har

åtagit sig att lägga in den pågående inkubatorfinansieringen och att utöka

detta åtagande till 50 miljoner kronor per år under 10 år.

Genom forskningspropositionen tillförs Vinnova ytterligare

60 miljoner kronor för perioden 2005–2008 att fördela till starka forsk-

nings- och innovationsmiljöer. Vinnova har redan erfarenhet av fram-

gångsrika sådana miljöer, t.ex. kompetenscentrum och Vinn Excellence

Center. Dessa miljöer, s.k. centrumbildningar, bygger på geografiskt

samlokaliserade starka forsknings- och innovationsmiljöer gemensamt

finansierade av Vinnova, lärosäten och deltagande företag och har visat

sig vara mycket framgångsrika för kunskaps- och tekniköverföring

mellan aktörerna. Flera sådana centrum har bedrivits inom IT-området,

t.ex. avseende användarorienterad IT-design och integrerade styr- och

informationssystem. Ytterligare insatser för att stärka lärosätenas kom-

mersialisering redovisas i avsnitt 12.

15.5.4 Internationellt

samarbete

inom forskning och industriell

utveckling

Sveriges position som framstående IT-land bör utnyttjas för att stärka

internationellt samarbete inom forskning och industriell utveckling. Här

finns ett flertal möjligheter på såväl nordisk, europeisk som global nivå.

Vid det nyligen genomförda toppmötet mellan regerings- och industri-

företrädare från Sverige och Finland behandlades bl.a. samarbete inom

IT-telekomområdet. Vinnova bedriver tillsammans med sin finska mot-

svarighet Tekes ett gemensamt program, Excite, inom telekomområdet.

En förlängning av programmet planeras där även Norge deltar.

Väsentliga satsningar på IT-forskning genomförs inom ramen för EU:s

ramprogram för forskning. IT är ett av de högst prioriterade forsknings-

områdena inom EU och det svenska deltagandet i ramprogrammet har

hittills varit bra. I planeringen för det sjunde ramprogrammet som skall

löpa mellan 2007-2013 har Sverige intagit en aktiv roll på IT-området.

Särskilt gäller detta de s.k. teknikplattformar där industrin, bl.a. inom

mobil kommunikation, formulerar den forskningsagenda de finner mest

angelägen.

Prop. 2004/05:175

152

Regeringen arbetar också för att etablera samarbeten inom IT-områden

med länder utanför EU. Flera initiativ har tagits för att etablera samarbete

med Japan. På sikt kan det bli aktuellt med andra samarbeten.

15.6 Kampanjen

Välj

IT

Regeringens bedömning: För att på lång sikt främja tillgången på

kompetens inom IT-området bör medel avsättas för den nationella

kampanjen Välj IT, riktad till gymnasieelever, för att stimulera

intresset för IT-relaterade utbildningar.

Skälen för regeringens bedömning: Tillgången till högskoleutbildad

arbetskraft är av avgörande betydelse för IT-branschen som nu börjar

återhämta sig från de senaste årens finansiella nedgång. Antalet antag-

ningar och examina från IT-utbildningar har varierat över åren eftersom

studenter är lyhörda för förändringar på arbetsmarknaden. Antalet

antagna har minskat med 40 procent från toppåret 2000/01 (från 11 500

studerande till 7 300 studerande 2003/04). Hösten 2004 talade fler och

fler initierade om en vändning och branschen såg ljusare på framtiden.

Dessa tongångar avspeglas också i aktuella prognoser som ger uttryck för

en försiktig ökning av efterfrågan på personal med kunskap och kompe-

tens inom IT samt ett ökat behov av personal på lång sikt. Ansökningarna

till utbildningsområdet data inför hösten 2005 visar åter en viss uppgång.

Regeringen anser att det är viktigt att denna utveckling fortsätter och

stödjer därför projektet Välj IT med totalt 500 000 kronor. Syftet är att

stimulera intresset för IT-utbildningar. I regeringens tillväxtsamtal med

IT- och telekomsektorn framkom också behovet av att öka ungdomars

intresse för IT-relaterade utbildningar.

Projektet startades 2003 och är utformat som en kampanj riktad till

gymnasieelever för att informera om och öka intresset för IT-relaterade

högskoleutbildningar. Kampanjen har brett stöd bland de tekniska hög-

skolorna i landet. Projektet som regeringen stödjer med särskilda medel

finansieras i övrigt av Blekinge Tekniska Högskola och 14 högskolor

med IT-utbildningar. För 2005 beräknas en total kostnad om

2,16 miljoner kronor.

15.7

Jämställdhet i IT-branschen

Regeringens bedömning: En handlingsplan bör utarbetas med åtgärder

för att öka jämställdheten i IT-branschen. Vidare bör ett mentorskaps-

projekt genomföras med syfte att öka jämställdheten på ledande befatt-

ningar med fokus på IT- och telekombranschen

.

JämIT:s förslag (SOU 2000:58 Jämställdhet och IT): Överens-

stämmer delvis med regeringens bedömning. I betänkandet konstateras

att IT-sektorn i allt väsentligt leds och domineras av män och att klyftan

mellan kvinnors och mäns möjligheter till inflytande över IT-utveck-

lingen vidgas. Utredningen föreslår bl.a. en förändrad pedagogik i

Prop. 2004/05:175

153

utbildningen på alla nivåer, inklusive lärarhögskolan, samt en översyn av

lagstiftningen för att öka jämställdheten på ledande poster för att

avskaffa dagens informella de facto-kvotering av män.

Remissinstanserna: Många remissinstanser anser att de frågor som tas

upp i utredningen är angelägna och att det är viktigt med åtgärder som

leder till en bestående förändring. Länsstyrelsen i Uppsala, Västra

Götalands och Västernorrlands län menar att lagstiftning är ett trubbigt

instrument som kan ge negativa effekter, såsom att kvinnor inte väljs på

grund av sin kompetens, vilket framhålls av Länsstyrelserna i Uppsala,

Västra Götalands och Västernorrlands län. Industriförbundet, Svenska

Arbetsgivareföreningen och branschorganisationen IT-Företagen avvisar

könskvotering och menar att bättre metoder är opinionsbildning och kun-

skapsutveckling. Riksrevisionsverket kan inte finna att JämIT anger några

skäl till varför just lagstiftningsvägen skulle vara den rätta, och till-

sammans med bland andra Länsstyrelsen i Gotlands respektive

Östergötlands län menar man att dessa problem inte heller är bransch-

specifika. Umeå universitet och Kungliga Tekniska högskolan efterlyser

ytterligare forskning och analys av hur den dolda maktprocessen kvoterar

män och utesluter kvinnor. Arbetslivsinstitutet och Tjänstemännens

Centralorganisation förordar att särskilda satsningar såsom sök-

kommittéer inrättas, som får i uppdrag att identifiera kvinnliga för att

åstadkomma bredd i styrelserna. Länsstyrelsen i Skåne län anser att det

behövs andra åtgärder såsom mentorskapprogram, nätverksbyggande,

opinionsbildning m.m. Göteborgs universitet och Länsstyrelsen i Stock-

holms län betonar vikten av att jämställdheten inom branschen följs upp.

Flera remissinstanser understryker att utvecklingen måste analyseras och

att regeringen måste vara pådrivande för att få till stånd ett informations-

samhälle för alla.

Skälen för regeringens bedömning: Den utredning som redovisas,

JämIT (SOU 2000:58), lämnades redan 2000. Regeringen följer dock

utvecklingen på detta område och gör bedömningen att situationen inom

IT-sektorn inte har förändrats i någon större utsträckning. Fortfarande

2005 är IT-sektorn en sektor som i mycket hög grad leds och domineras

av män. Enligt JämIT:s kartläggning (SOU 2001:44) av könsfördel-

ningen i de börsnoterade bolagens styrelser och ledningsgrupper består

dessa till 96 respektive 94 procent av män. Av SCB:s rapport På tal om

kvinnor och män från 2004 framgår att bland 300 studerade börsnoterade

företag fanns fyra företag med kvinnliga vd:ar, och inget av dessa fyra

företag var verksamma inom IT- och telekombranschen. Dessutom finns

det betydande löneskillnader mellan kvinnor och män inom IT-relaterade

yrken, både i privat och offentlig sektor. Detta gör att bedömningarna

som gjordes i samband med JämIT alltjämt är relevanta.

I utbildningar på IT-områden råder också en sned könsfördelning där

män är i klar majoritet, detta enligt statistik från bl.a. SCB och Hög-

skoleverket. Regeringen har under flera år gjort omfattande insatser för

att öka såväl pojkars som flickors intresse för matematik och teknik, bl.a.

genom NOT-projektet som var ett flerårigt projekt i samverkan mellan

Skolverket, Myndigheten för skolutveckling samt Högskoleverket.

Projektet avslutades i december 2003. Några andra exempel på insatser

som gjorts är IT-politiska strategigruppens stöd till den s.k. IT-boken

samt kampanjen Välj IT, i syfte att ge ungdomar en mer rättvisande och

Prop. 2004/05:175

154

positiv bild av vad olika IT-yrken kan innebära. Myndigheten för skol-

utveckling har fått i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för hur myn-

dighetens arbete med barns, elevers och vuxnas intresse för teknik bättre

kan tas tillvara och utvecklas. Här står lärarna i fokus för de insatser som

genomförs och ett genusperspektiv skall genomsyra arbetet.

Jämställdhet är ett prioriterat område i Sverige. Det övergripande målet

för svensk jämställdhetspolitik är ett samhälle där kvinnor och män har

samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga om-

råden i livet. Jämställdhetsintegrering som en strategi innebär att beslut

inom alla områden skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom

jämställdhet mellan kvinnor och män skapas där beslut fattas, resurser

fördelas och normer skapas måste jämställdhetsperspektivet ständigt

finnas med på de olika nivåerna.

Regeringen bedömer att en handlingsplan bör utarbetas med åtgärder

för att öka jämställdheten i IT-branschen. Det finns i dag ett antal s.k.

teknikkluster i Sverige som lämpar sig mycket väl för analyser avseende

jämställdhet i IT-branschen. Analysen av könsfördelningen och vilka

positioner som män respektive kvinnor har i företagen kan utgå från en

studie av företagen i ett sådant teknikkluster. Handlingsplanen bör lyfta

fram exempel på åtgärder och initiativ som leder till ett ökat antal

kvinnor i företagen och på ledande poster. Ett exempel på en sådan

åtgärd som bör finnas med i handlingsplanen är s.k. sökkommittéer. Sök-

kommittéer är en väg att systematiskt lyfta fram kvinnor som kandidater

till olika befattningar inom näringslivet. Ett annat verktyg är mentorskap

som också bör belysas. Mentorskap kan innebära att i projektform arbeta

för att stimulera kvinnor till chefskap, ledande positioner och nätverk.

Handlingsplanen bör även ange hur jämställdheten i branschen skall

följas upp fortsättningsvis.

Vidare bedömer regeringen att ett nytt mentorskapsprojekt med fokus

på IT- och telekombranschen bör utformas utifrån de erfarenheter som

gjorts i det tidigare genomförda Women to the top-projektet.

Inom Regeringskansliet bereds direktiv till en utredning rörande

kvinnors representation i företagsstyrelser. Enligt uppdragsbeskrivningen

ska utredaren lämna förslag på bolagsrättsliga regler som säkerställer att

minst 40 procent av styrelseledamöterna i stora aktiebolag är av vardera

könet.

15.8 E-legitimationer

Regeringens bedömning:

E-legitimationer är en del av infrastrukturen,

som i huvudsak bör utvecklas av marknadens aktörer. Statens roll bör

vara att gynna användningen av e-legitimationer, stimulera konkurrens

mellan utfärdare av sådana legitimationer och att undanröja infra-

strukturella, marknadsmässiga och konkurrensmässiga hinder.

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

E-legitimationerna är en säkerhetslösning för kommunikation som

bygger på elektroniska signaturer (underskrifter). E-legitimationerna är

en tillämpning av sådana signaturer.

Prop. 2004/05:175

155

I regeringens proposition Ett informationssamhälle för alla (prop.

1999/2000:86) fastslogs att bl.a. elektroniska signaturer skulle utvecklas

och göras allmänt tillgängliga i samhället så att förutsättningarna för

elektronisk kommunikation och elektronisk handel ökas. Vidare avsåg

regeringen att identifiera legala hinder mot användningen av elektroniska

signaturer. Regeringen följer för närvarande såväl det nationella som det

internationella arbete som pågår för att etablera säkra och enkla elektro-

niska signaturer och deras motsvarighet i elektroniska legitimationer.

Förutom det nationella arbetet med att ändra lagar och regelverk kompli-

ceras arbetet av avsaknaden av internationella standarder på området

Genom lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer,

som trädde i kraft 2001, genomfördes Europaparlamentets och rådets

direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskaps-

ramverk för elektroniska signaturer. Lagen gäller sådana certifikat-

utfärdare som är etablerade i Sverige och utfärdar kvalificerade certifikat

till allmänheten. EG-direktivet syftade till att standardisera säkerhets-

lösningar som e-signaturer och e-legitimationer inom gemenskapen.

Denna effekt kom emellertid inte att uppnås i Sverige, bl.a. på grund av

att de kvalificerade certifikaten kan komma att medföra skadestånds-

ansvar för utfärdaren, och p.g.a. kostnaden för att utfärda legitimatio-

nerna.

Regeringen har områdesvis inventerat och identifierat ett flertal om-

råden där formkrav hindrat ersättandet av den traditionella hanteringen

av fysiska dokument med elektronisk kommunikation. Flera myndigheter

har under de senaste åren infört rutiner som gör det möjligt för allmän-

heten att ge in ansökningar elektroniskt. Självdeklarationer, begäran om

föräldraersättning, tulldeklarationer och betalning av arbetsgivaravgift är

exempel på förfaranden som kan ske elektroniskt. Gemensamt för dessa

förfaranden är att det krävs någon form av verifiering av vem som är

avsändare samt verifiering av innehållet i det avsändaren skickar. För

detta ändamål används elektroniska signaturer.

I 2000 års IT-proposition aviserade regeringen initiativ till stimulans

och ökad utbredning av användningen av ny säkerhetsteknik. Regeringen

uppdrog i december 2000 åt Riksskatteverket att under ett inlednings-

skede ha ett sammanhållande ansvar för administrationen av certifikat för

elektronisk identifiering och elektroniska signaturer inom statsförvalt-

ningen. I samverkan med Riksförsäkringsverket, Patent- och registre-

ringsverket och Statskontoret utarbetade Skatteverket inom projektet

SAMSET vägledningar för elektronisk identifiering, underskrift samt

metoder för att förse myndigheters handlingar med ett slags elektronisk

stämpel med mera. Statskontoret genomförde, i samverkan med

SAMSET, en ramavtalsupphandling av tjänster för elektronisk identi-

fiering och kontroll av elektroniska underskrifter. Genom dessa ramavtal

svarar leverantörerna helt för att förse medborgarna med elektronisk

legitimation av tillräcklig kvalitet och för att kontrollera riktigheten varje

gång en myndighet vill identifiera en användare som söker kontakt elek-

troniskt eller kontrollera en elektronisk underskrift.

Den 1 januari 2004 inrättades Nämnden för elektronisk förvaltning

(e-nämnden). Nämndens uppgift är att stödja utvecklingen av ett säkert

och effektivt elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter och

mellan myndigheter och enskilda. Nämnden har antagit ett antal av de

Prop. 2004/05:175

156

grundläggande vägledningar för myndigheternas användning av elektro-

nisk identifikation och elektroniska underskrifter som Skatteverket utar-

betat inom SAMSET-projektet.

Post- och telestyrelsen (PTS) har på regeringens uppdrag gjort en

undersökning om elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet

i Sverige. Undersökningen visar att det för närvarande framförallt är

banker och myndigheter som erbjuder konsumenter e-tjänster som kräver

elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet. Användningen

av Internetbank är utbredd, men i övrigt är användandet begränsat. En

ökad användning bland konsumenter förutsätter fler e-tjänster som kräver

elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet. Det är även

viktigt att öka kunskapen om de tjänster och lösningar som finns.

Majoriteten av svenska företag har enligt PTS någon form av lösning

för autentisering i företagets IT-system. Den vanligaste lösningen är an-

vändarnamn och statiska lösenord. Det är framförallt mindre företag som

helt saknar lösningar för autentisering. Drygt tio procent av företagen

använder certifikatlösningar i sina interna IT-system, företrädesvis större

företag. En tredjedel av företagen använder elektroniska signaturer.

Enligt undersökningen är även användningen inom EU begränsad. Det

är framförallt banker och myndigheter som erbjuder tjänster som kräver

elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet.

Behovet av ökad användning

Det finns en stor potential för utveckling av nya tjänster och produkter

baserade på e-legitimationer i såväl myndigheter, kommuner och lands-

ting samt näringsliv. Därför bör staten på olika sätt gynna en ökad

användning av e-legitimationer. Utvecklingen av olika e-legitimationer

bör dock ske i marknadens regi. Statens roll bör vara att gynna använd-

ningen av e-legitimationer, stimulera konkurrens mellan utfärdare och att

undanröja infrastrukturella, marknadsmässiga och konkurrensmässiga

hinder. Genom att efterfråga e-legitimationer kan staten stimulera denna

marknad.

Den offentliga sektorn hade under vintern 2003–2004 mer än tre och

en halv miljoner unika besökare under en tremånadersperiod på sina

webbsidor. Det motsvarar ca två tredjedelar av alla aktiva Internet-

användare. Många av besökarna använder de tjänster som erbjuds. För att

offentliga aktörer skall kunna erbjuda e-tjänster behövs bland annat lös-

ningar för elektronisk identifiering och signering. I kommunerna har

e-legitimationerna inte haft samma genomslag. I många fall har små

kommuner inte ansett sig haft råd med sådana tjänster.

För att säkra en dynamisk utveckling av informationssamhällets säker-

hetslösningar, samt för att gynna konkurrens och kostnadseffektivitet i

säkerhetslösningarna bör staten verka för att det etableras teknikneutrala

standarder för elektroniska signaturer inom offentlig sektor. Detta hänger

samman med behovet av gemensamma grundfunktioner som behandlas i

avsnitt Förvaltningspolitiska mål för en sammanhållen förvaltning (11.4).

Säkerhetskraven i tjänster eller produkter som förutsätter elektroniska

signaturer bör vara rimliga i förhållande till riskerna. Att säker-

hetslösningen varierar efter tjänstens och informationens karaktär medför

ett brett register av säkerhetslösningar. Lösningar som är anpassade till

Prop. 2004/05:175

157

tjänstens behov av säkerhet ger möjlighet till fortsatt utveckling och ökad

användning. Sådana säkerhetslösningar har också goda förutsättningar att

bli kostnadseffektiva.

15.9

Elektronisk handel och upphandling i offentlig sektor

Regeringens bedömning:

Staten bör vara pådrivande så att tillväxt-

potentialen i e-handel och offentlig upphandling utnyttjas fullt ut. Myn-

digheterna bör genom att utveckla en kostnadseffektiv användning av

e-handel främja att e-handeln ökar.

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

Elektronisk handel (e-handel) inbegriper alla situationer där parter ut-

växlar affärsinformation via olika former av elektronisk kommunikation

och där minst en part har ett ekonomiskt intresse av kommunikationen.

Ett annat vanligt förekommande begrepp är elektroniska affärer

(e-affärer). Begreppet används till vardags som substitut till e-handel,

men används även i en vidare definition som inbegriper mer än själva

affärssituationen, t.ex. administrativa funktioner som elektroniska kata-

loger, orderhantering och transportlogistik. Med elektronisk offentlig

upphandling (e-upphandling) avses den del av offentlig sektors e-handel

som regleras av lagen om offentlig upphandling.

I den förra IT-propositionen (prop. 1999/2000:86) lyfte regeringen

fram elektronisk handel som ett medel för tillväxt och fastslog avsikten

att ta en mer aktiv roll vad gäller elektronisk handel i den offentliga

sektorn, och då särskilt elektronisk upphandling (e-upphandling). Den

offentliga sektorn har en viktig roll som föregångare och gott exempel

inom e-handel.

Statskontoret visar i en undersökning (Att främja offentlig elektronisk

handel, Statskontoret 2004:104) att användningen av elektronisk upp-

handling i statliga myndigheter ännu inte har kommit så långt som man

trodde för fem år sedan. Av samtliga statliga myndigheter hade 15 infört

e-handel 2003 och ytterligare sju myndigheter drev, vid tiden för under-

sökningen, pilotprojekt inom området. De e-handelstillämpningar som

existerar i statliga myndigheter är skanning av pappersfakturor, elektro-

niska avrop eller beställningar och mottagning av elektroniska fakturor.

Av de myndigheter som startat med e-handel eller driver pilotprojekt

avsåg hälften att utöka e-handeln till fler varu- och tjänsteområden.

Majoriteten av de statliga myndigheterna har således ännu inte infört IT

som stöd för inköps- och fakturaprocesserna. Andelen myndigheter som

svarade att de inte heller hade konkreta planer på att införa e-handel

uppgick till 76 procent. Många myndigheter uppgav dock att de på sikt

kan vara betjänta av stöd för att införa och bedriva e-handel. De

efterfrågade bl.a. möjligheten att kunna attestera fakturor elektroniskt,

stöd vid upphandling av e-handelssystem, t.ex. i form av centrala upp-

handlingar av e-handelssystem, samt stöd för verksamhetsutveckling.

Prop. 2004/05:175

158

Regeringen gav i juli 2003 Statskontoret i uppdrag att mellan åren

2003–2006 arbeta för en ökad användning av offentlig elektronisk

handel. Statskontoret skall bl.a. följa utvecklingen av den offentliga

användningen av elektronisk handel i samarbete med Sveriges

kommuner och landsting. Statskontoret skall utifrån sitt ansvar för den

statliga inköpssamordningen även föreslå och möjliggöra förändringar

som gynnar en ökad kostnadseffektiv användning av elektronisk

upphandling, där en särskild hänsyn skall tas till små och medelstora

företags möjligheter att delta i upphandlingen. Vidare skall Statskontoret

leda en arbetsgrupp för att sprida information om de nya upphandlings-

direktiven i de delar som berör elektronisk upphandling. Målgruppen är

företrädare för offentlig sektor, varu- och tjänsteleverantörer samt

IT-leverantörer. Arbetsgruppen skall bl.a. ha till uppgift att ta fram

underlag till den nationella plan för att införa elektronisk offentlig

upphandling som medlemsstaterna skall förbereda i enlighet med kom-

missionens handlingsplan den 21 oktober 2004, Action plan for the

implementation of the legal framework for electronic public procure-

ment. Uppdraget skall redovisas till regeringen i februari 2007.

Statskontoret har utarbetat ett handlingsprogram för ökad offentlig

e-upphandling. Arbetet har bl.a. resulterat i en kalkylmodell som kan

användas för att beräkna nyttan av e-inköp och e-fakturering inför beslut

att köpa in IT-system för ändamålen, ramavtal som verktyg för att stödja

offentlig upphandling, åtgärder för ökad kunskap och e-upphandlings-

kompetensen hos stat, kommun och landsting, bl.a. genom etablerande av

ett e-upphandlingsnätverk samt utvecklingsarbete för att ta fram öppna

standarder för elektronisk affärskommunikation.

Statskontoret har vidare deltagit i det internationella standardiserings-

organet CEN/ISSS workshoparbete runt e-upphandling samt deltar i det

europeiska arbetet Interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska

e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och med-

borgare vars syfte är att ur teknisk synvinkel möjliggöra elektronisk

offentlig upphandling mellan medlemsstaterna.

Post- och telestyrelsen (PTS) lämnade i februari 2004 en rapport om

e-betaltjänster. Rapporten innehåller en beskrivning av drivkrafter och

hinder för ökad användning av e-betaltjänster samt förslag till möjliga

åtgärder. Användningen av e-betaltjänster är i likhet med e-handeln fort-

farande förhållandevis liten. E-handelsföretags val av e-betaltjänster

baseras på egna behov och konsumenters vanor och önskemål. Bland de

tio största svenska webbutikerna är de vanligaste betalningsmedlen

kundkort, direktbetalning och elektronisk plånbok i fallande ordning. De

myndigheter som tar betalt via webben accepterar kort- och direkt-

betalning.

Ekonomistyrningsverket (ESV) har under 2005 påbörjat en utredning

om elektronisk fakturering, dels inom staten och dels mellan staten och

externa leverantörer.

Förutsättningar för e-handel

Det finns en potential till effektivisering med hjälp av IT i såväl små och

medelstora företag som i offentlig sektor. Den offentliga sektorn står

inför stora utmaningar under de kommande åren. Medvetna medborgare

Prop. 2004/05:175

159

kommer att ställa ökade krav på effektiv samhällsservice som kommer

att behöva balanseras mot stora besparingskrav. Service och besluts-

processer som leder till ökad intern effektivitet och förbättrad kommuni-

kation mellan myndigheten och medborgare respektive företag är något

som de flesta myndigheter aktivt strävare efter. De administrativa

processerna och handläggningen av olika ärenden sysselsätter ett stort

antal anställda inom offentlig verksamhet i dag. Dessa processer utgör

ofta basen till en väl fungerande samhällsservice och framtidens utman-

ingar ställer krav på att de kan utföras mer rationellt.

Ökad användning av IT inbegriper automatiskt en omvärdering och i

många fall en omstrukturering av verksamheten i många organisationer.

En ökad användning av e-handel kommer även att innebära att nya yrkes-

grupper kommer i kontakt med IT. Framför allt gäller detta inom

kommuner och landsting. Detta ställer även krav på utbildningsinsatser

av användarna.

Drivkrafter för e-handel

Drivkrafterna för e-handel i statliga myndigheter är enligt Statskontorets

undersökning möjligheten att effektivisera och att fokusera på kärnverk-

samheten. Myndigheter med erfarenhet av e-handel formulerar för-

tjänster med e-handel som att faktureringstiderna förkortas vid e-handel,

bättre priser, enklare ekonomistyrning, förbättrad kontroll och förbättrade

och enklare beställningar. Även i kommunerna ser man stora effektivi-

seringsmöjligheter. Nyttoeffekterna uppges vara ökad prismedvetenhet,

kortare hanteringstid för fakturor, och bättre uppföljning av inköp. Enligt

Sveriges kommuner och landstings undersökning av e-handel i kom-

muner har 108 kommuner infört IT som stöd för inköps- och faktura-

processerna. Av dessa har 80 kommuner infört elektronisk handel i

någon form.

I debatten framförs att en ökad e-handel kan minska det totala tran-

sportarbetet i samhället. Genom användning av forskningsresultat från

studier på IT:s påverkan på transporter kan effekter av ökad IT-använd-

ning mätas. Det är angeläget att sådana studier följs upp.

Hinder för en väl fungerande e-handel

I en skrivelse till regeringen påpekade Sveriges kommuner och landsting

i december 2004 att det fortfarande återstår en rad åtgärder för att ut-

veckla användningen av e-handel i sektorn. Kommunerna upplever brist

på resurser (både ekonomiska och personella) som det främsta hindret för

e-handel. Man anser att de knappa resurser som finns behöver kon-

centreras på kärnverksamheten i den kommunala verksamheten, snarare

än på investeringar i IT-system.

Alltför många små och medelstora företag saknar, enligt kommunerna,

kunskap och incitament för att införa elektronisk handel. Eftersom kom-

munerna är beställare av mycket entreprenadarbeten utförda av sådana

företag, är det viktigt att småföretagarna har tillräcklig upphandlings-

kompetens. Behovet av upphandlingskunskaper kommer att öka bl.a.

p.g.a. nya europeiska upphandlingsdirektiv.

Prop. 2004/05:175

160

Vidare efterlyser man en tydligare samordning av IT-frågor från

statens sida. Man anser att ärenden om e-handel, småföretagande och

e-upphandling bland myndigheter, kommuner och landsting behöver

samordnas utifrån de behov som finns, och inte utifrån den departe-

mentala arbetsindelningen i Regeringskansliet.

Det finns infrastrukturella brister som hämmar e-handeln. Kommu-

nerna påpekar behovet av ökat svenskt deltagande i internationella

standardiseringsfora. Där kan t.ex. standarder för IT-infrastruktur ut-

vecklas ytterligare. Man betonar t.ex. behovet av ökade satsningar kring

frågor om användning av elektroniska signaturer och en långsiktigt håll-

bar elektronisk arkivering.

PTS redovisar även ett antal hinder för en ökad användning av e-betal-

tjänster och e-handel. Dessa kan huvudsakligen grupperas under tillit och

säkerhet, informationsbrist samt avsaknad av standarder och ringa sam-

arbete. Problem kan vara bristande säkerhet i vissa e-betaltjänster, eller

de omständigheter som råder kring betalningen, tex ett lågt säkerhets-

medvetande hos användaren.

Enligt PTS präglas marknaden för e-betalningar av stora och domine-

rande aktörer som äger infrastrukturen för större och mindre betalningar.

Samarbete med dessa är nödvändigt för aktörer i beroendeställning (t.ex.

mindre e-betaltjänsteföretag och e-handelsföretag). Ett utvecklat samar-

bete de stora aktörerna sinsemellan, kring bl.a. standarder, är angeläget

för att minska administrativ och teknisk komplexitet med minskade kost-

nader som följd. Detta skulle öka incitamenten att gå över till e-betal-

tjänster för såväl e-handelsföretag som konsumenter.

Önskemål om åtgärder för ökad användning av e-handel

E-handel bör enligt Sveriges kommuner och landsting ses i ett infra-

strukturellt perspektiv. Samma förfaranden och rutiner bör så långt som

möjligt kunna användas både för affärer mellan företag och för offentliga

organs upphandlingar och inköp från privata företag. Man anser att staten

har ett särskilt ansvar för att skapa en god infrastruktur för e-handel. För-

bundet föreslår en rad insatser för att åstadkomma en sådan god infra-

struktur. Bland annat efterfrågar man utbildnings- och informations-

insatser riktade till små och medelstora företag, med anledning av

kommande nya regelverk för upphandling 2006. Vidare efterfrågas i

skrivelsen en samordning i Regeringskansliet av frågor kring elektronisk

offentlig upphandling. Enligt skrivelsen bör hög prioritet ges åt arbetet

med att åstadkomma en hållbar, säker elektronisk långtidsarkivering.

Sveriges kommuner och landsting föreslår också att en etablerad standard

för elektroniska fakturor i kommunerna även skall användas i statliga

myndigheter. Man anser även att det är viktigt att Sverige i större ut-

sträckning än i dag deltar i standardiseringsarbetet på europeisk och glo-

bal nivå.

PTS redovisar i sin rapport möjliga insatser för att stimulera e-handel

och e-betalningar från statens sida inom främst tre områden: att staten går

före som en aktiv användare, att staten följer utvecklingen och att infor-

mera inom de områden som faller inom respektive myndighets sektors-

område.

Prop. 2004/05:175

161

EG-direktiv inom området offentlig upphandling

I mars 2004 antog Europaparlamentet och rådet nya direktiv inom områ-

det offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.

Enligt direktiven får all kommunikation och allt informationsutbyte efter

den upphandlande enhetens eget val ske med elektroniska medel.

Regeringen har tillsatt en utredare (dir. 2004:47) som skall lämna förslag

till hur direktiven skall genomföras i svensk rätt. Utredningen har antagit

namnet Upphandlingsutredningen 2004. Utredningen har i mars 2005

överlämnat ett delbetänkande, Nya upphandlingsregler 2005 (SOU

2005:22). Den nya svenska lagstiftningen för området offentlig upp-

handling planeras träda ikraft under 2006.

De nya direktiven innehåller flera ändringar och tillägg jämfört med de

nu gällande reglerna. Bl.a. syftar regeländringarna till att myndigheterna

skall kunna begära att anbud lämnas på elektronisk väg. De förändrade

reglerna kommer även att innebära att myndigheterna har möjlighet att

använda sig av elektroniska auktioner i vissa fall, samt s.k. dynamiska

inköpssystem. Reglerna är inte obligatoriska att genomföra i nationell

lagstiftning. Medlemsstaterna kan således välja att avstå från att införa

dem. Regeringen har gett Upphandlingsutredningen 2004 tilläggsdirektiv

(dir. 2005:39), där bl.a. dessa frågor skall behandlas. Uppdraget skall

redovisas i januari 2006.

En genomförandekommitté under kommissionen, Rådgivande kom-

mittén för offentlig upphandling, har bildat en arbetsgrupp som skall

arbeta med frågor som rör elektronisk upphandling i syfte att stödja

medlemsstaterna med att implementera de nya direktiven.

Nordiskt samarbete

Under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet togs en

e-handelsstrategi för Norden fram och presenterades i mars 2004. Stra-

tegin betonar betydelsen av att synliggöra nyttan med e-handel för kon-

sumenter. Vidare tar strategin upp konsumenternas förtroende för

e-handel, företagens

IT- och e-handelskompetens, standardisering och

interoperabilitet samt statens roll som förebild. Många marknader är i

dag snarare nordiska än svenska, varför enhetliga förutsättningar för

e-handel skulle kunna bidra till ökad effektivitet i många branscher.

Regeringens arbete går väl i linje med de områden som tas upp i

strategin. Exempelvis har PTS fått i uppdrag att informera Internet-

användare, både konsumenter, små och medelstora företag och myndig-

heter, om säkerhetsfrågor för att därigenom stärka tilltron till Internet

som redskap i exempelvis handeln. På kompetensområdet har Nutek

drivit projektet

IT.SME, ett program som syftar till att öka IT-kunskapen

bland små företag.

Efter danskt initiativ har frågan om en nordiskt standardiserad

e-faktura kommit upp i syfte att enhetliggöra den tekniska infra-

strukturen.

Prop. 2004/05:175

162

Små företag och offentlig upphandling

Nutek kommer under 2005 att redovisa en analys av i vilken utsträckning

små företag upplever särskilda problem att delta i offentliga upp-

handlingar i Sverige samt ge förslag till hur små företag skall ges bättre

möjligheter att delta i offentliga upphandlingar. Behovet av förstärkning

av företagens kompetens i dessa avseenden behandlas i avsnitt 15.10.

15.10

IT-kompetens i små och medelstora företag

Regeringens bedömning:

Ekonomiskt stöd till IT-kompetensutveckling

i små och medelstora företag bör ges för att öka företagens användning

av e-handel i syfte att öka konkurrenskraft, innovationer och tillväxt.

Nutek:s rapport Handlingskraft med IT: Överensstämmer med

regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att sats-

ningen på IT-kompetens i små och medelstora företag är positiv.

Länsstyrelsen delar Nutek:s förslag att rikta insatserna till motiverade

företag och att insatserna skall vara nära knutna till företagens behov och

affärsnytta. Man stödjer även förslaget i det att bidraget skall vara

marknadskompletterande så att den etablerade marknaden för IT-tjänster

inte störs. Länsstyrelsen i Värmlands län tycker att den föreslagna

ansökningsprocessen riskerar att bli alltför komplicerad, och att tröskel-

effekter därför kan uppstå. Man argumenterar därför för alternativa

urvalsprocesser. Länsstyrelsen i Halland ser positivt på förslaget. Man

betonar vikten av att stödet skall vara öppet för regionala lösningar och

flexibelt för att kunna svara mot regionala behov. Man anser vidare att

programmet skall ha en tydlig koppling till de regionala högskolorna och

universiteten. Föreningen Svenskt Näringsliv konstaterar att frågan om

hur små och medelstora företag kan utvecklas i den internationella

konkurrensen är fundamental för Sveriges framtid och tillväxt. Det är

därför synnerligen angeläget att staten stödjer insatser för denna ut-

veckling. Man betonar betydelsen av att insatserna görs med ett tydligt

syfte, i detta fall tillväxt, och inte regionalpolitiska eller andra syften.

Föreningen Svenskt Näringsliv anser vidare att de särskilda medel på

30 miljoner kronor som förslaget innebär motsvarar en alltför blygsam

ambitionsnivå. Företagarna föreslår att IT-säkerhet ges en högre

prioritering än det förslag Nutek lämnat. I övrigt anser man att förslaget

väl överensstämmer med de mindre företagens behov på IT-området.

Man ser de mindre företagens interaktion med stat och kommun, rörande

e-betalningar och upphandling som särskilt angelägna. Dataföreningen

anser att initiativet är synnerligen viktigt och att de mindre företagen i

landet förmås satsa mer pengar på IT för ökad konkurrenskraft och

effektivitet. IT Jämtlands län välkomnar förslaget. Man menar emellertid

att bidraget är för litet, och förespråkar därför en statlig insats på minst

100 miljoner kronor av särskilda medel, så att investeringsramen totalt

kan uppgå till 300 miljoner kronor.

Skälen för regeringens bedömning: Det finns en gemensam nytta i

att fler använder IT. Det blir enklare att kommunicera och interagera om

informationstekniken är spridd. Den stora förtjänsten i teknikens pro-

Prop. 2004/05:175

163

duktivitets- och kvalitetsvinster kan realiseras först då informations-

samhället inbegriper det stora flertalet. Bristande kompetens är fort-

farande ett stort hinder för en ökad användning av IT. Detta gäller

särskilt mindre företag med otillräckliga resurser att öka sin IT-kompe-

tens och att skaffa modern IT-utrustning. Inventeringen av de små och

medelstora företagens kunskaper och användning av IT visar att det även

för små företag finns effektiviseringsvinster att göra med IT. En ökad

användning av IT kan bidra till innovationer och tillväxt och många små

företag upplever en ökad affärsnytta med IT-användning. Men för det

lilla företaget är den initiala investeringskostnaden för sådana effektivi-

seringar i många fall för stor. De har behov av ytterligare kunskaper på

området.

Småföretagen (företag med 0–49 anställda) utgör 99 procent av alla

företag i Sverige. 42 procent av arbetskraften i den privata sektorn

arbetar i dessa företag. Småföretagen står för en stor del av tillväxtpoten-

tialen i näringslivet och deras betydelse för ekonomin förväntas öka.

Därför är det viktigt att IT-kompetensen i små och även medelstora

företag (50–249 anställda) ökar.

Regeringens bedömning är därför att ekonomiskt stöd till IT-kom-

petensutveckling i små och medelstora företag bör ges för att öka kon-

kurrenskraft, innovationer och tillväxt.

Regeringen har tidigare satsat på insatser inom kompetensutveckling,

småföretagande och användning av IT. Nutek har utvärderat de tidigare

satsningarna, ITSME och RegIT och erfarenheterna visar bl.a. att huru-

vida stödet knyts an till företagets verksamhet tycks vara avgörande för

hur lyckad insatsen blir. En annan erfarenhet är att lokalt förankrade

projekt har mer genomslagskraft än regionala projekt eller projekt utan

geografiskt fokus.

Att öka de mindre företagens IT-kompetens kan anses särskilt viktigt

mot bakgrund av de nya direktiven om offentlig upphandling som skall

implementeras i svensk lagstiftning senast 2006. De nya reglerna tillåter

upphandlande enheter att kräva att anbuden lämnas på elektronisk väg.

Detta skulle kunna underlätta och effektivisera anbudslämnande, men för

de företag utan nödvändig IT-kompetens kan detta i stället bli ett hinder

mot att deltaga i offentlig upphandling.

Nutek har på regeringens uppdrag redovisat ett förslag om hur

IT-kompetensen skall öka i små och medelstora företag i rapporten HIT–

Handlingskraft med IT (dnr N2004/8374/ITFoU) där tidigare erfaren-

heter tagits tillvara. Det övergripande syftet med programförslaget är att

öka affärsmöjligheterna och konkurrenskraften hos små och medelstora

företag genom användningen av IT som hjälpmedel för att uppnå tillväxt.

Programmet skall främja en IT-strategisk kompetens hos små och

medelstora företag. Det innebär att hjälpa småföretagen analysera och

finna de affärsprocesser där användningen av IT kan skapa mervärde för

företaget och finna var verksamheten kan effektiviseras. Programmet

riktar sig i första hand till sådana företag som redan i dag har insikt i och

förståelse för användande av IT i verksamheten. Bidraget bör gå till

företag som har ambitionen att växa, som har en relativt hög IT-mognad

och som är motiverade att ta till sig e-handelshantering som en del av

företagets affärsstrategi. Programmet skall genom bidrag och andra

medel stödja företag som utvecklat eller vill utveckla IT-strategisk

Prop. 2004/05:175

164

kompetens och främja genomförande av strategiska IT-lösningar. Pro-

grammet har även en bred ambition av mer folkbildande karaktär för små

och ensamföretag.

Regeringen avser att ge Nutek i uppdrag att stödja små och medelstora

företag genom det ovan beskrivna programmet. Regeringens avsikt är att

totalt 30 miljoner kronor, fördelat under en femårsperiod, avsätts för

detta ändamål. Ytterligare 70 miljoner kronor i planerad omslutning

bedöms kunna finansieras av regionala medel och från företagen själva.

15.11

Vidareutnyttjande av information från den offentliga

sektorn

Informationstekniken och den alltjämt växande användningen av denna

har skapat helt nya möjligheter att hämta information från olika håll och

att sammanställa och förädla informationen så att nya produkter och

tjänster kan skapas. Offentlig information, t.ex. geografiska uppgifter (se

avsnitt 14.7.3), näringslivsinformation och trafikinformation, är en viktig

ekonomisk resurs. Den utgör utgångsmaterial för nya digitala produkter

och tjänster. Information som redan finns i den offentliga sektorn kan

därför bli en viktig faktor för nya mobila tillämpningar och för den

digitala, kunskapsbaserade ekonomin. Offentlig information kan därmed

också starkt bidra till tillväxt, konkurrenskraft och fler arbetstillfällen.

Vikten av användning av information från offentliga myndigheter

behandlas mer ingående i IT-kommissionens skrifter Breddtjänster – ett

nytt skede i IT-politiken (SOU 2002:51) och Digitala tjänster – hur då?

(SOU 2003:55).

Såväl i 1996 som 2000 års IT-propositioner framhölls vikten av att till

stöd för samhällets informationsförsörjning utforma en väl fungerande

infrastruktur som ger hög tillgänglighet till basinformation och som

verkar tillväxtbefrämjande. Detta blir än viktigare och bl.a. dessa

utgångspunkter har varit vägledande i Sveriges deltagande i förhand-

lingarna kring Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av

den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den

offentliga sektorn, som syftar till att åstadkomma en harmonisering av

bestämmelserna för vidareutnyttjande av information från den offentliga

sektorn inom Europeiska unionen. Det utgör en del i fullföljandet av

Lissabonstrategin och handlingsprogrammet e-Europa 2005 och de

intentioner om bland annat tillväxt, kunskapsbaserad infrastruktur och

kunskapsbaserade tjänster som dessa ger uttryck för. Se mer om direk-

tivet i avsnitt 11.2. Utöver vad som där sägs avser regeringen också att

rikta informationsinsatser till företagen i syfte att förmå dem att till fullo

ta tillvara direktivets möjligheter.

Prop. 2004/05:175

165

15.12 IP-telefoni

m.m.

15.12.1 IP-telefoni

Regeringens bedömning: Utvecklingen av IP-telefoni bör följas noga.

Post- och telestyrelsen får i uppdrag att utreda möjligheten att nå nöd-

nummer 112.

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

Allt fler av samhällets traditionella tjänster överförs över s.k. paketför-

medlande nät baserat på Internetprotokollet (IP). Ett exempel är IP-tele-

foni. Det är telefoni som använder IP-baserade nät, såväl det publika

Internet som privata IP-nät. Utformningen av IP-telefonin kan skilja sig

åt beroende på leverantör.

IP-telefoni har under de senaste åren utvecklats från en tjänst för större

företag och datorintresserade privatpersoner, till en tjänst som för slut-

användaren nästan helt och hållet liknar vanlig telefoni.

Enligt Post- och telestyrelsens (PTS) bedömningar använder ungefär

tusen svenska företag IP-telefonitjänster som erbjuds av operatörer.

Dessutom är intresset stort bland företag för interna telefonilösningar

baserade på Internetprotokollet, något som gör företagen mindre bero-

ende av de telefonitjänster som teleoperatörerna erbjuder. För företagen

är fördelen att samma nät kan användas för både tal och dataöverföring,

vilket kan innebära minskade utgifter för administration, inköp och drift

av nät.

Också bland privatpersoner växer intresset. Enligt uppgifter från PTS

har sedan halvårsskiftet 2003 antalet abonnenter tredubblats, från 20 000

abonnenter i juni 2003 till 56 000 i juni 2004.

Drivkraften för att använda IP-telefoni är främst lägre kostnader för

kunden. Detta gäller framför allt trafikkostnaderna för internationella

samtal men även kostnaderna för abonnemang och andra grundavgifter

blir lägre. Denna utveckling påverkas av att konkurrensen på marknaden

för internationella samtal generellt blir allt hårdare med lägre priser som

följd.

Under senare tid har marknaden för fast telefoni kommit in i en ny fas

på grund av framför allt två företeelser. Dels har PTS fattat beslut om att

TeliaSonera Sverige AB skall erbjuda en återförsäljartjänst för telefoni-

abonnemang till andra operatörer, dels har IP-telefoni blivit en kommer-

siell produkt som erbjuds via alternativa accessnät (dvs. abonnemang hos

TeliaSonera Sverige AB behövs inte) såsom kabel-tv-nät och datanät

(LAN) men även via existerande kopparnät för traditionell telefoni. Detta

ger flera operatörer möjlighet att ta ett helhetsansvar för kundens behov

av telefoni. Därigenom kan operatören erbjuda kunden paketlösningar,

t.ex. ”Triple Play” dvs. en paketlösning som innehåller de tre tjänsterna

Internet, telefoni och television tillsammans. Ytterligare exempel är de så

kallade fritidsabonnemangen där minutavgiften helt eller delvis slopats

och ersatts av en fast avgift. Så kallad bundling eller paketering av flera

tjänster kan dock leda till konkurrensproblem och en minskad valfrihet

Prop. 2004/05:175

166

hos kunden som kanske vill välja TV- och telefonileverantör oberoende

av Internetoperatör.

Genom IP-tekniken kan operatören utnyttja tillgänglig nätkapacitet på

ett bättre sätt än vid traditionell kretskopplad kommunikation. Genom att

en och samma teknik används för all slags kommunikation uppnås skal-

fördelar vad gäller såväl anskaffning av utrustning som kompetens,

underhåll och utveckling av infrastruktur och tjänster. Utvecklingen

beskrivs mer utförligt i bilaga 18.

IP-kommunikation har den stora fördelen att vid skador i nätverk diri-

geras trafiken automatiskt om till alternativa vägar om sådana finns.

IP-nät är relativt enkla och billiga att bygga upp. I ett IP-nät är det

relativt enkelt att använda telefonitjänsten och numret från olika platser,

t.ex. vid upprättandet av en temporär krisledningscentral, om det finns

tillgång till Internet. Taltrafik som baseras på IP kräver bandbredd endast

då man talar och kan kodas så att man hushållar med bandbredden, vilket

inte är möjligt för kretskopplad telefoni. Det går enkelt att utveckla

tilläggstjänster som kan användas vid kriser, t.ex. alarmeringsfunktioner

ut till terminalerna.

Vid ett lokalt strömavbrott fungerar i de flesta fall en traditionell krets-

kopplad fast telefon, eftersom den strömförsörjs från lokalstationen via

samma ledning som överför samtalstrafiken. Vid IP-telefoni saknas

denna typ av strömförsörjning. Det måste därför finnas lokal strömför-

sörjning till terminalen för att tjänsten skall fungera vid lokala ström-

avbrott. Lokalstationer för kretskopplad telefoni har ofta reservkraft

vilket gör att både accessnät och telefoner kan förses med ström under en

viss tid. Andra accessnät som används för uppkoppling mot Internet och

därmed för tjänster såsom t.ex. IP-telefoni, är däremot inte lika väl ut-

vecklade för reservkraftsförsörjning, t.ex. lokala fastighetsnät.

Vid vissa former av IP-telefoni vet operatören inte var abonnenten be-

finner sig. Då finns ingen möjlighet att dirigera nödsamtalet till närmaste

alarmeringscentral och det finns heller ingen möjlighet för SOS Alarm

AB att lokalisera den nödställde. Det pågår arbete, bland annat inom

standardiseringsorganisationerna, för att finna tekniska lösningar

gällande dirigering och positionering av nödsamtal vid denna typ av

IP-telefoni.

Enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK) är den som till-

handahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster skyldig att låta sin abon-

nent behålla sitt telefonnummer när denne byter till en annan tjänste-

leverantör. I LEK avses med telefonitjänst en elektronisk kommunika-

tionstjänst som innebär möjlighet att ringa upp eller ta emot samtal via

ett eller flera nummer inom en nationell eller internationell nummerplan,

inklusive nödsamtal. Med nödsamtal avses samtal till samhällets alarme-

ringstjänst via ett nummer inom fastställd nummerplan för telefoni.

Endast i de fall en IP-telefonitjänst utgör en telefonitjänst enligt defini-

tionen i LEK gäller skyldigheten att låta abonnenten behålla sitt telefon-

nummer vid byte av tjänsteleverantör. Möjligheten för abonnenten att

kräva att få behålla sitt telefonnummer är därför beroende av hur den

aktuella tjänsten är utformad.

Angrepp på Internettjänster, t.ex. IP-telefoni, kan bestå av belastnings-

attacker, avlyssning och förvanskning av information, datavirus,

datamaskar eller trojaner. Alla sårbarheter som finns när det gäller Inter-

Prop. 2004/05:175

167

net gäller även för IP-telefoni. Konstruktionen av IP-telefonitjänsten och

om den är krypterad eller ej avgör huruvida samtalen kan avlyssnas.

Avlyssning av traditionell telefoni är enklare att genomföra men

begränsas av tillgången till telestationerna och åtkomst till telenätet. I och

med att näten konvergerar och att all slags trafik går i samma fysiska nät

och använder samma logiska förmedlingsteknik (dvs. IP), kan sårbar-

heten därför öka för angrepp och störningar

Behov av utredning

Sammantaget utgör den utökade valmöjligheten ett starkt förändrings-

tryck på hela marknaden för fast telefoni. I dag förmedlas den största

delen av den fasta telefonin med analog teknik genom accessnätet, dvs.

den sista biten av nätet fram till kunden. Övergången till IP-telefoni skall

ses som en övergång till förmedling av telefoni via olika accessnät och

via många olika IP-telefonitjänsteleverantörer. Detta ligger i linje med att

i stort sett alla elektroniska kommunikationstjänster blir IP-baserade. De

erbjudanden som finns i dag om IP-telefoni kan ses som början till denna

migrering. Detta ger upphov till nya möjligheter och potentiellt stora för-

ändringar på marknaden för fasta telefonitjänster.

Utvecklingen kan främja konkurrensen på marknaden samt ge ökad

valfrihet och lägre priser för användarna. Regeringen ser därför positivt

på denna utveckling. Emellertid kan det ifrågasättas om begränsningarna

vad gäller strömförsörjning, möjligheten att dirigera och lokalisera nöd-

samtal, möjligheten för användarna att få behålla sitt telefonnummer vid

byte av leverantör samt frågor relaterade till säkerheten utgör ett pro-

blem. Flera av dessa begränsningar gäller givetvis också Internetrela-

terade tjänster överlag, men med hänsyn till den betydelse IP-telefonin

förväntas få avser regeringen att noga följa utvecklingen på området.

Regeringen anser att möjligheten för användaren att nå nödnummer 112

bör utredas och att Post- och telestyrelsen bör få i uppdrag att göra detta.

15.12.2 ENUM

Standardiseringsorganisationen för Internet, IETF, har specificerat funk-

tionen ENUM som översätter vanliga telefonnummer till Internetdomän-

namn. Detta möjliggör att vanliga telefonnummer kan användas på Inter-

net och andra IP-baserade kommunikationsnät. Översättningen sker

enligt en viss struktur motsvarande telefonnumrets form. ENUM kan

bl.a. påskynda konvergensen mellan t.ex. det vanliga telefonnätet och

Internet och underlätta olika former av kommunikation, även om använ-

darens vanliga telefonnummer är den enda identitet som ursprungligen är

känd.

Huvud- och toppdomänerna i domännamnen i det här fallet är de av

Internet Architecture Board (IAB) beslutade e164.arpa. De ENUM-

domännamn som fås genom översättningen används sedan i det vanliga

domännamnssystemet (DNS), adresseringssystemet för Internet. En

utförligare beskrivning av Internetadressering och DNS återfinns i

avsnitt 16.1.

Prop. 2004/05:175

168

Regeringen har tidigare gjort bedömningen (prop. 2002/03:110) att

ENUM kan komma att utvecklas till en samhällsviktig funktion som

ytterligare driver konvergensen mellan de olika typerna av nät. PTS har

därför på uppdrag av regeringen genomfört ett nationellt försök med

ENUM. Uppdraget har redovisats till regeringen den 22 december 2004.

PTS föreslår bl.a. att ENUM skall införas och drivas i kommersiella

former. PTS anser att ett permanent införande av ENUM skulle möjlig-

göra en teknikutveckling inom området för elektronisk kommunikation

som kan leda till en förbättrad konkurrens mellan olika aktörer, till nytta

för slutkunden genom ökat urval och lägre priser.

Frågan om ENUM:s permanenta införande bereds för närvarande i

Regeringskansliet. PTS slutrapport om ENUM har skickats ut på remiss

med sista svarsdatum den 15 september 2005.

15.13

IT i den skogsbaserade sektorn

Regeringen stödjer en teknisk plattform i EU:s 7:e ramprogram med

visioner fram till 2030. Teknikplattformar är ett av instrumenten i EU:s

sju ramprogram för forskning. Plattformarna skall fokusera och kraft-

samla Europas resurser på några utvalda strategiskt viktiga tekniska om-

råden. Varje plattform skall samla olika aktörer – företag, forsknings-

organisationer, myndigheter, konsumenter m. fl. – som skall ta fram

gemensamma strategier för utveckling, genomförande och användning av

teknikerna. Skogsbaserad industri är temat för en plattform. Utveck-

lingen och utnyttjandet av IT i kombination med en teknikplattform är

mycket viktig för konkurrenskraften för den skogsbaserade sektorn i

Sverige.

IT är en förutsättning för produktion, tjänster och service inom den

skogsbaserade sektorn. IT utnyttjas i dag i produktionen speciellt i sam-

band med processkontroll, automation samt ekonomistyrning. Ökad

användning av IT kan ge ökad sysselsättning och export. Detta gäller

t.ex. för tjänster och tekniska underleverantörer till pappers- och trä-

industrin och områdena bioenergi, skogsturism och kemi. IT-användning

inom dessa områden kan ge förbättrad logistik och hållbar utveckling.

Forskning kring dessa användningsområden kan i ett senare skede bidra

till framtagande av möjliga exportvaror. Det är viktigt med säkra IT-

tjänster inom tyngre basnäringar där de ekonomiska följdverkningarna av

intrång, virus, elavbrott etc. oftast blir avsevärda. Skogsbaserade företag

återfinns oftast i glesbygd och landsbygd och är därför beroende av

effektiv och säker IT-infrastruktur.

Utveckling av IT i kombination med forskning och utveckling om hur

man bör hushålla med skog, mark och vatten, kan skapa goda förutsätt-

ningar för en hållbar utveckling av basnäringarna. Standardiseringen

samt utvecklingen av geografiska informationssystem (GIS) för beskriv-

ningen av skogen ur ett landskapsperspektiv görs av Sveriges lantbruks-

universitet (SLU), Skogsbrukets forskningsinstitut (Skogsforsk), Skogs-

brukets datacentral (SDC) och Skogsvårdsorganisationen. Samråd mellan

nämnda organisationer, myndigheter och privata aktörer behandlar

IT-användningen av ny teknik och ny metodik inom skogsbruket. Det är

en teknisk utmaning att utveckla teknik som kan spåra härkomsten av

Prop. 2004/05:175

169

råvaran i olika skogsindustriella produkter genom hela logistikkedjan

från skog till konsument. Skälet till detta är att råvaran sönderdelas från

träd till trä eller fiber och sprids i allt mindre delar. Skogsbaserad sektor

har erfarenheter av mobila IT-tjänster och GIS som bör kunna utnyttjas i

detta sammanhang.

Enligt flera rapporter omsätts inte forsknings- och utvecklingsresultat

hos företagen inom sektorn i den omfattning som skulle vara möjlig. Rätt

utnyttjad IT skulle kunna öka hastigheten i informationsspridningen av

forskningsresultat och kunskaper till och från det omgivande samhället.

Nätverk och dialoger mellan beslutsfattare, företagare och samhälls-

medborgare med koppling till den skogbaserade sektorn på olika nivåer

internationellt och nationellt bör kunna förbättras med IT. Sveriges

mångåriga satsning på IT bör generera fler utvecklingsprojekt och ge

ökad tillväxt i form av nya produkter och tjänster inom skogsbaserad

sektor.

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

15.14 Informationssäkerhetspolitik

15.14.1

Övergripande om informationssäkerhetspolitiken

I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)

angavs att regler och system på IT-området bör vara sådana att de skapar

förtroende genom att vara säkra, förutsägbara, teknikneutrala, interna-

tionella och skydda individens integritet. Vidare prioriterades tre områ-

den inom informationssäkerhetsarbetet: skydd mot informationsopera-

tioner, ett säkrare Internet samt elektroniska signaturer och annan säker-

hetsteknik.

Under hösten 2001 och våren 2002 redogjorde regeringen för en stra-

tegisk inriktning på arbetet och en ansvarsfördelning mellan myndigheter

som arbetar med informationssäkerhetsfrågor, bl.a. i propositionen Sam-

hällets säkerhet och beredskap (prop. 2001/02:158, bet. 2001/02:FöU10,

rskr. 2001/02:261). Den övergripande strategin presenterades på följande

sätt:

Målet bör vara att upprätthålla en hög informationssäkerhet i hela

samhället som innebär att man skall kunna förhindra eller hantera

störningar i samhällsviktig verksamhet. Strategin för att uppnå detta mål

bör liksom övrig krishantering i samhället utgå från ansvarsprincipen,

likhetsprincipen och närhetsprincipen.

Principiellt gäller att den som ansvarar för informationsbehandlings-

system även ansvarar för att systemet har den säkerhet som krävs för att

systemet skall fungera tillfredsställande. En viktig roll för staten är därför

att se till hela samhällets behov av informationssäkerhet och vidta de

åtgärder som rimligen inte kan åvila den enskilda systemägaren.

För att förhindra allvarliga informationsattacker mot Sverige bör

underrättelse- och säkerhetstjänstens arbete förstärkas.

Regeringen aviserade även i den sistnämnda propositionen inrättandet

av fyra verksamhetsområden i syfte att förbättra informationssäkerheten.

Dessa var omvärldsanalys (Krisberedskapsmyndigheten), hantering av

uppgifter om IT-incidenter (Post- och telestyrelsen), teknikkompetens

Prop. 2004/05:175

170

(Försvarets radioanstalt), samt ett system för evaluering och certifiering

(Försvarets materielverk).

Regeringen tillsatte i juli 2002 en utredning angående vissa frågor om

informationssäkerheten i samhället (dir. 2002:103, Infosäkutredningen)

samt tilläggsdirektiv i februari 2003 (dir.

2003:29) april 2004

(dir. 2004:46) och i april 2005 (dir. 2005:53). Enligt direktiven skall bl.a.

förslag presenteras om hur den nationella strategin för infor-

mationssäkerhetsarbetet bör utvecklas samt hur Sveriges engagemang i

det nationella arbetet inom informationssäkerhetsområdet skall utformas.

Infosäkutredningen har redovisat uppdraget i tre delbetänkanden, Sig-

nalskydd (SOU 2003:27), Informationssäkerhet i Sverige och internatio-

nellt – en översikt (SOU

2004:32) samt Säker information

(SOU 2005:42) med förslag till en nationell strategi på informations-

säkerhetsområdet. Utredningen lämnar ett slutbetänkande den

9 september 2005. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen

i dessa frågor.

15.14.2 Internationellt

arbete

Allmänt

Informationssäkerhetsfrågorna är starkt beroende av internationell sam-

ordning. Samarbete är en förutsättning för informationssäkerhetspolitiken

bl.a. på grund av Internets gränsöverskridande natur. Arbetet sker i en

rad organisationer inom både den privata och offentliga sektorn.

Europeiska unionen

Sverige förde upp frågan om informationssäkerhet på EU:s dagordning

under det svenska ordförandeskapet. I Europeiska rådets slutsatser från

mötet i Stockholm den 23–24 mars 2001 framgick det att rådet tillsam-

mans med kommissionen skulle utarbeta en övergripande strategi för

säkerheten när det gäller elektroniska nätverk tillsammans med praktiska

åtgärder för genomförande.

Kommissionens meddelande (Nät- och informationssäkerhet: förslag

till en europeisk strategi) följdes av två rådsresolutioner om informa-

tionssäkerhet. I den första resolutionen (9799/01) konstaterar rådet att

samordningen av informationssäkerheten inom de tre olika pelarna måste

ses över. Den andra resolutionen från januari 2002 (15440/01) innehåller

vissa uppgifter för medlemsstaterna och kommissionen vilka syftar till att

förbättra nät- och informationssäkerheten på gemenskapsnivå. Reger-

ingen gav sin syn på resolutionerna i propositionen Samhällets säkerhet

och beredskap (prop. 2001/02:158).

Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet

Sedan den 14 mars 2004 är Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 460/2004 av den 10 mars 2004 om inrättandet av den europeiska

byrån för nät- och informationssäkerhet (eng. European Network and

Information Security Agency, Enisa) i kraft. Byrån skall bli ett expert-

Prop. 2004/05:175

171

och kompetenscentrum för informationssäkerhetsfrågor och skall öka

gemenskapens och medlemsstaternas, och därigenom även näringslivets,

förmåga att förebygga, åtgärda och lösa problem som rör nät- och infor-

mationssäkerhet. Byrån skall huvudsakligen ge råd och stöd till kommis-

sionen och medlemsstaterna. I förordningen återspeglas flera frågor som

bl.a. Sverige har fört fram. Det gäller t.ex. att den skall ha en bred syn på

informationssäkerhet och en stark representation för medlemsstaterna.

OECD

Inom OECD-samarbetet antogs nya riktlinjer om informationssäkerhet

den 25 juli 2002 (OECD Guidelines for the Security of Information Sys-

tems and Networks: Towards a Culture of Security). Riktlinjerna har

översatts till svenska: OECD:s riktlinjer för säkerheten i informations-

system och nät – på väg mot en säkerhetskultur.

Nordiska rådet

Inom ramen för det svenska ordförandeskapet 2003 för Nordiska minis-

terrådet för informationsteknik tog Sverige initiativ till ett projekt kring

elektroniska signaturers interoperabilitet i Norden.

Förenta nationerna

I december 2003 hölls första fasen av världstoppmötet om informations-

samhället (World Summit on the Information Society, WSIS) i Genève. I

den handlingsplan som antogs uppmanades bl.a. FN:s generalsekreterare

att bilda en arbetsgrupp för att särskilt utreda frågor kring förvaltningen

av Internet inför den andra fasen av toppmötet, som äger rum den 16–18

november 2005 i Tunisien.

15.14.3

Ett robust Internet i Sverige

Regeringens bedömning: Frågan om ett säkrare Internet bör priori-

teras. Statens möjligheter att följa utvecklingen av Internet bör för-

bättras. En strategi för ett säkrare Internet i Sverige bör utformas.

Skälen för regeringens bedömning: Internet har kommit att bli en

betydelsefull bärare av många tjänster inte bara e-post, Internetbanker

och e-förvaltning utan också för styrning och övervakning inom t.ex.

energi- och transportsektorerna. Näringslivets och den offentliga sektorns

användning av elektroniska tjänster m.m. som effektiva affärsverktyg är

beroende av en stabil infrastruktur. Det är därför viktigt att Internet orga-

niseras och förvaltas på ett väl fungerande och tillförlitligt sätt. Samtidigt

är Internets uppbyggnad i grunden robust och har stora möjligheter att

kunna fungera även under svåra förhållanden och vid störningar i tele-

kommunikationerna.

Från och med den 1 juli 2005 har lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation ändrats så att möjligheterna för tillsynsmyndigheten att

Prop. 2004/05:175

172

vidta åtgärder för god säkerhet och funktion har utvidgats (bet.

2004/05:TU17, rskr. 2004/05:201).

Ändringen innebär att nuvarande bestämmelse om att den som tillhan-

dahåller en allmänt tillgänglig fast telefonitjänst skall uppfylla rimliga

krav på bl.a. god funktion och säkerhet, utvidgas till att gälla även annat

än telefoni till fast nätanslutningspunkt som mobil telefoni och andra

allmänt tillgängliga kommunikationstjänster.

Trafikutskottet motiverade ändringen med bl.a. att väl fungerande och

driftsäkra kommunikationer har en avgörande betydelse i krissituationer

vilket gäller såväl de fasta som mobila telefonnäten. Den ökade använd-

ningen av Internet för viktiga ändamål för enskilda, företag, myndigheter

och organisationer innebär också att infrastrukturen för Internet på annat

sätt än via telefonledningar har kommit att få en allt större betydelse för

att uppnå ett säkert kommunikationssystem. Regeringen delar denna be-

dömning men anser att ytterligare arbete inom området behövs.

Sverige kan inte på egen hand säkerställa en tillförlitlig drift av Inter-

net. Politiken för ett robust Internet bör därför syfta till att, tillsammans

med andra Internetintressenter såväl inom landet som utomlands skapa

underlag för och vidta de åtgärder som är möjliga i Sverige. Politiken

syftar också till att ta fram information och underlag för bedömning av

Internets robusthet i andra avseenden.

För att underlätta och tydliggöra det fortsatta arbetet inom området bör

en strategi formuleras. Regeringen återkommer i avsnitt 15.15 om detta.

Det står också klart att domännamnssystemet är av stor betydelse för

Internet. I avsnitt 16 föreslås en lag för toppdomäner för Sverige på

Internet.

15.14.4 Sveriges

IT-incidentcentrum

Regeringens bedömning: I det fortsatta arbetet med en funktion för

IT-incidentrapportering bör den internationella rollen stärkas och

balansen mellan informationsspridning och rapportering ses över.

Skälen för regeringens bedömning: Post- och telestyrelsen (PTS)

utredde 1999–2000 på regeringens uppdrag förutsättningarna för att

inrätta en särskild funktion för IT-incidenthantering. En IT-

incidenthanteringsfunktion syftar till att motverka angrepp på IT-system.

Efter en sammanvägning av Sårbarhetsutredningens betänkande och

regeringens proposition Samhällets sårbarhet och beredskap (prop.

2001/02:158) fick PTS i maj 2002 i uppdrag av regeringen att inrätta en

rikscentral för IT-incidentrapportering. PTS har redovisat arbetet i

rapporten Uppbyggnaden av Sveriges IT-incidentcentrum (dnr

N2002/5443/ITFoU).

Sedan den 1 januari 2003 är Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic) i drift.

Centrumet har som främsta uppgift att stödja samhället i arbetet med

skydd mot IT-incidenter genom att inrätta ett system för informations-

utbyte om IT-incidenter mellan samhällets organisationer och Sitic. Sitic

skall snabbt kunna sprida information i samhället om nya problem som

kan störa IT-system. Att lämna information och råd om förebyggande

åtgärder ingår också i uppdraget. Slutligen skall Sitic sammanställa och

Prop. 2004/05:175

173

ge ut statistik som underlag för kontinuerliga förbättringar i det före-

byggande arbetet. Sitic bidrar även till bl.a. det arbete om ett robust

Internet i Sverige som PTS har fått i uppdrag att genomföra och mycket

av faktainnehållet i PTS webbplats om säkerhet på Internet och en tjänst

som testar säkerhet i datorer.

En ändring i sekretesslagen (1980:100) som trädde i kraft den 1 juli

2004 ökar möjligheterna för Sitic att få in rapporter om IT-incidenter,

eftersom Sitic nu kan sekretessbelägga rapporter som bedöms känsliga.

I dagsläget har Sitic såväl personal som juridiska och tekniska resurser

för att arbeta med hela samhället, dvs. myndigheter, kommuner, lands-

ting och privata företag.

Sitic har nära relationer med övriga europeiska statliga CERT-organi-

sationer (Computer Emergency Response Teams) samt fungerande

gränssnitt mot liknande svenska, europeiska och globala organisationer.

Sitic arbetar främst med att samla in, värdera, filtrera och publicera

information på svenska om sårbarheter i IT-system. Detta är särskilt vik-

tigt för små och medelstora organisationer som inte själva har tillräcklig

omvärldsbevakning utan ofta bara använder information från Sitic. Sitic:s

material kan sägas komma från en oberoende källa och kompletterar det

som kommer från andra organisationer. Viss information härrör direkt

från det internationella CERT-samarbetet och är inte tillgänglig från de

kommersiella aktörerna. Sitic publicerar information om sårbarheter i

sina s.k. särskilda råd och blixtmeddelanden. Då tar man hänsyn till hur

spridda vissa produkter är i Sverige och hur allvarlig en sårbarhet är.

Informationen görs tillgängliga främst via Sitic:s webbplats och är kost-

nadsfri. Med informationen kan intressenterna förebygga incidenter och

därigenom få en stabilare drift och spara pengar.

De mätningar som har gjorts på Sitic:s webbplats visar att besöken

ökar. Första kvartalet 2005 besöktes Sitic:s webbplats i genomsnitt

1243 gånger per dag – en ökning med över 70 procent sedan första kvar-

talet 2004. Användningsmönstret pekar på att webbplatsen i stor ut-

sträckning används av personer som arbetar med informationssäkerhet,

snarare än privatpersoner.

IT-incidentrapporter tas emot på flera sätt, bl.a. via Sitic:s webbplats.

Under Sitic:s arbete har det visat sig att den viktigaste rollen är

omvärldsbevakning och informationsspridning. Få sårbarheter upptäcks

genom att intressenter rapporterar till Sitic, medan många är intresserade

att ta del av Sitic:s varningar och råd. De delar av uppdraget för Sitic som

rör IT-incidentrapportering och statistik bör därför omformuleras.

Sitic:s arbete har visat att CERT-utvecklingen i hög grad drivs av inter-

nationellt samarbete. Därför bör det internationella CERT-samarbetet

stärkas.

Infosäkutredningen (se avsnitt 15.4.1) har i uppdrag att se över Sitic:s

roll och utvärdera funktionen för IT-incidentrapportering. Utredningen

skall lämna ett slutbetänkande den 9 september 2005. Därefter avser

regeringen återkomma i denna fråga.

Prop. 2004/05:175

174

15.14.5

Information till användare

Det avgörande informationssäkerhetsarbetet kan oftast bara göras av IT-

användare själva, t.ex. hushåll, företag, myndigheter och andra organisa-

tioner, genom att de ökar säkerheten i de egna systemen. På marknaden

finns en god tillgång av produkter och tjänster inom området.

PTS har regeringens uppdrag att sammanställa information om säker-

het vid Internetanvändning. Informationen vänder sig till hushåll, små

och medelstora företag och organisationer samt små och medelstora

myndigheter. Informationen behandlar bland annat teknisk information,

risker, sårbarhet, skador och hur dessa kan lindras samt möjligheter och

risker med e-transaktioner.

PTS säkerhetsinformation till Internetanvändare har nått ut genom en

webbplats (www.pts.se/internetsakerhet) och en interaktiv utbildning

samt informationsmaterial, som lanserades i början av november 2003.

Sedan april 2005 är det också möjligt att genom en ny webbtjänst testa

säkerheten på en hemdator. I april 2005 gjordes 30 000 besök på webb-

platsen och under den första månaden genomfördes över 100 000 säker-

hetstester.

15.15

Strategi för ett säkrare Internet i Sverige

15.15.1

Mål och avgränsning

Regeringens bedömning: Målet för en strategi för ett säkrare Internet

i Sverige bör vara att säkerställa kritiska funktioner i Internets infra-

struktur.

Strategin bör inriktas på fysisk och logisk infrastruktur samt på

information, kunskapsutveckling och internationellt arbete.

PTS rapport Strategi för att säkra Internets infrastruktur: Målet

för strategin är enligt Post- och telestyrelsens (PTS) förslag att den skall

bidra till att långsiktigt säkerställa kritiska funktioner i Internets

infrastruktur som vid bortfall kan medföra omfattande störningar eller

avbrott som försvårar eller förhindrar användning av Internet för stora

grupper av enskilda användare eller för viktiga företag, myndigheter och

organisationer.

För att nå ett säkrare Internet i Sverige anser PTS att det är strategiskt

viktigt för staten att kunna påverka och följa upp kraven på tillhanda-

hållare av de funktioner som är centrala för Internets funktion. Det är

även viktigt att uppnå högre säkerhet för de två mest kritiska funktio-

nerna för att Internet skall fungera, nämligen domännamnssystemet

(DNS) och trafikutbytet mellan operatörer. Utöver detta arbete är det

viktigt att planera för eventuella allvarliga störningar och katastrofer.

Det är enligt rapporten även viktigt att nå en högre kunskapsnivå och

medvetenhet om säkerhet på Internet hos Internetanvändare för att kunna

nå ett säkrare Internet. Medvetenhet är ett första steg mot att få till stånd

en attityd- och kulturförändring i samhället när det gäller användarens

skydd av sin miljö och sitt beteende vid Internetanvändning.

För att nå ett säkrare Internet är det dessutom enligt PTS viktigt att

förutsättningarna finns för ett samordnat svenskt agerande i interna-

Prop. 2004/05:175

175

tionella forum på Internetsäkerhetsområdet. Nationell och internationell

samverkan är även viktigt för att kunna hantera kommande IT-incidenter.

Att fortsätta det pågående arbetet för att öka motståndskraften mot

störningar som påverkar de fysiska delarna av Internets infrastruktur är

också av vikt. PTS menar att de investeringar som staten hittills genom-

fört har inneburit att många av de mest vitala delarna av Internets infra-

struktur har ett gott fysiskt skydd. PTS anser slutligen att det är viktigt att

samordnade satsningar görs från statens sida när det gäller forskning

inom informationssäkerhet med avseende på Internet för att få störst

utväxling på satsade resurser.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till försla-

gen i rapporten eller lämnar dem utan erinran. Statskontoret och Data-

inspektionen pekar på vikten av standarder. Konsumentverket anser att

för stort ansvar för säkerheten läggs på användarna. Flera remissinstanser

vill ha tydligare ansvarsfördelning (Krisberedskapsmyndigheten,

Banverket och Föreningen Svenskt Näringsliv). Ericsson Sverige AB

anser att logisk säkerhet borde vara högst prioriterat, sedan ökat

säkerhetsmedvetande. SIG Security föreslår att en kommitté tillsätts för

att göra en ny Internetutredning.

Skälen för regeringens bedömning

Inledning

Regeringen agerar för att främja och utveckla användningen av Internet

och prioriterar särskilt frågan om ett säkrare Internet. Internet har kommit

att bli en betydelsefull bärare av många viktiga tjänster såsom e-post,

Internetbanker och e-förvaltning. Internet används också i flera sam-

hällsviktiga system. E-handelns utveckling som ett effektivt affärsverk-

tyg är beroende av en stabil infrastruktur. Det är därför viktigt att Internet

organiseras och förvaltas på ett väl fungerande och tillförlitligt sätt och

att ansvarsfördelningen är tydlig.

Regeringen verkar också för en internationalisering av ansvar och

befogenheter över centrala funktioner för Internet. Regeringen har arbetat

aktivt för detta i Governmental Advisory Committee (GAC), den mellan-

statliga rådgivande kommittén till Internet Corporation for Assigned

Names and Numbers (ICANN) och inom World Summit on Information

Society (WSIS).

Vad är Internet?

Det första nätverket, som använde nätverkstekniken Internet Protocol

(IP) för kommunikation mellan olika datorer, bildades 1969 mellan tre

universitet och ett institut i USA och kan sägas vara Internets ursprung.

Under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet anslöts allt fler

nätverk vilket bidrog till det som vi i dag kallar Internet. I och med att

domännamnssystemet (DNS) introducerades under 1980-talet för att

underlätta adresseringen och World Wide Web-tekniken i början på

1990-talet med användarvänligt gränssnitt, skedde en explosionsartad

utveckling av antalet anslutna datorer. I dag består Internet av ett stort

Prop. 2004/05:175

176

antal sammanlänkade nätverk världen över och används praktiskt taget i

alla delar av samhället (se vidare avsnitt 16.1).

Beroendet av Internet ökar

Samhället blir allt mer beroende av säker och fungerande kommunikation

över Internet. I februari 2003 konstaterade PTS, efter att ha intervjuat

flera stora organisationer, att samhällets beroende av Internet inte var så

stort att ett avbrott skulle få allvarliga konsekvenser, men att beroendet

ökade. Sedan dess har två år gått och Internet är i dag ibland verksam-

hetskritiskt för delar av näringslivet. Krisberedskapsmyndigheten gjorde

bedömningen 2004 att ”de flesta samhällskritiska verksamheter är

beroende av ett fungerande Internet, varför Internet i sig borde klassi-

ficeras som en kritisk infrastruktur”. En del företag baserar hela sin

verksamhet på Internet. Internet används dessutom bl.a. som infrastruktur

för styrning av processer inom industrin. Även den offentliga sektorn har

ökat sitt Internetberoende bl.a. i och med satsningar på självbetjänings-

tjänster och 24-timmarsmyndigheter. En mycket stor del av de betal-

ningar som allmänheten gör sker via Internet under de fem sista dagarna

varje månad. För många svenskar utgör Internet en viktig informations-

kanal vid t.ex. stora nyhetshändelser.

Flera tillämpningar i samma nät

En tydlig utveckling i dag är att tjänster som telefoni, webbplatser, radio

och television i allt högre grad använder samma fysiska infrastruktur

med trafiken baserad på IP. Konvergensen äger rum för såväl nät,

tjänster, apparater som marknader. Angående konvergens, se även bilaga

18 IT-marknad och IT-infrastruktur.

Internet har i dag en stor mängd användare och de mest populära

tillämpningarna är e-post, sökning och hämtning av information, inter-

aktiva e-tjänster, fildelning och interaktiva spel. Ytterligare en tillämp-

ning, som är på frammarsch, är IP-telefoni (se avsnitt 15.12).

Avgränsning

En strategi för ett säkrare Internet bör vara inriktad mot att säkerställa

Internets infrastruktur. Strategin bör däremot inte omfatta åtgärder som

användare måste vidta för att säkra information som skickas över Internet

genom t.ex. kryptering, säker identifiering eller åtgärder mot störande

verksamhet som inte direkt utgör hot mot Internets infrastruktur. Strate-

gin bör dock omfatta åtgärder för att informera användarna så att dessa

inte utsätter sig för onödiga risker och skyddar sin miljö för att inte

utgöra ett hot mot Internets infrastruktur.

Mål

Även om Internet i grunden är ett robust system för elektronisk kommu-

nikation går det inte att en gång för alla lösa de säkerhetsproblem som

finns på Internet. Därför är det enligt regeringen angeläget att ha ett lång-

Prop. 2004/05:175

177

siktigt arbete för att följa, främja och, där det är lämpligt, påverka säker-

hetsarbetet.

Målet för en strategi för ett säkrare Internet i Sverige bör vara att

säkerställa kritiska funktioner i Internets infrastruktur. Kritiska funktio-

ner är sådana som om de inte upprätthålls ger omfattande störningar eller

avbrott och på så sätt försvårar eller förhindrar användning av Internet

för stora grupper av enskilda användare eller för viktiga företag, myndig-

heter och organisationer. Med upprätthålls avses att funktionen går att

använda med förväntat resultat och godtagbar kvalitet.

Strategin bör inriktas på fysisk och logisk infrastruktur samt på infor-

mation, kunskapsutveckling och internationellt arbete.

Några roller faller naturligt på regeringen och staten, t.ex. att företräda

Sverige i internationella organisationer eller lagstiftningsfrågor. Andra

avgörande frågor måste ske i samverkan med den privata sektorn.

15.15.2

Fysisk och logisk infrastruktur

Regeringens bedömning: Arbetet med att öka motståndskraften mot

störningar som påverkar de fysiska och logiska delarna av Internets

infrastruktur bör fortsätta, särskilt i fråga om de två mest kritiska

funktionerna för att Internet skall fungera, domännamnssystemet och

trafikutbytet mellan operatörer.

Arbetet med att tillhandahålla och främja användningen av en

robust tid distribuerad via Internet i Sverige bör fortsätta och utvecklas

vidare.

Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

bedömning.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna ställer sig

bakom rapportens förslag.

Skälen för regeringens bedömning

Vad ingår i Internets infrastruktur?

Med Internets infrastruktur avses alla fysiska komponenter och logiska

system som tillsammans möjliggör överföring av information mellan

användare, vilka kan utgöras av enskilda personer, företag, offentlig för-

valtning, organisationer och tillhandahållare av tjänster. Internet delar

således infrastruktur med andra slag av elektronisk kommunikation. Den

grundläggande uppgiften för Internets infrastruktur är att föra över olika

former av information till nytta för användarna.

Viktigt att skydda infrastrukturen

I takt med att samhälle blivit alltmer beroende av ett fungerande Internet

har även sårbarheter hos Internet och dess tillämpningar utnyttjats och

exponerats vid bland annat överbelastnings- och intrångsattacker, fysiska

avbrott och spridning av bl.a. datavirus, datamaskar och trojaner. Många

av dessa företeelser utgör i dag hot mot användarnas förtroende för Inter-

Prop. 2004/05:175

178

net som effektivt kommunikations- och transaktionsmedium, men efter-

som en fungerande infrastruktur är en förutsättning för tillämpningar som

e-post, webb och IP-telefoni bör arbetet för ett säkrare Internet utgå från

infrastrukturen.

Internet som sådant bedöms till sin natur vara en relativt feltolerant

infrastruktur mot störningar av tillgängligheten genom mångfalden av

förbindelser tillsammans med dynamiken i IP-protokollet. Det finns dock

en risk att den generella skyddsnivån inte höjs, särskilt hos hem-

användarna, i samma takt som riskerna ökar och kraven på säkerhet höjs.

Internet och dess tillämpningar är i dag en viktig faktor i samhälls-

utvecklingen och utslagning av vitala delar av Internet kan få svåra kon-

sekvenser.

De leverantörer som ansvarar för driften av den grundläggande infra-

strukturen har, tillsammans med de operatörer som tillhandahåller

tjänster på nätet, ansvar för att skydda sina delar av infrastrukturen mot

störande eller förstörande angrepp riktade mot infrastrukturen. Kvali-

teten, säkerheten och kapaciteten för de funktioner som är gemensamma

för infrastrukturen avgörs utifrån operatörernas kommersiella över-

väganden, dvs. kundernas krav, på en konkurrerande marknad.

Krav på säkerhet på en kommersiell marknad

Många olika faktorer påverkar de krav som måste ställas på säkerheten i

Internets infrastruktur. De frågor som aktörer inom Internets infrastruktur

måste kunna besvara för att leverera efterfrågade tjänster med tillfreds-

ställande tillgänglighet och kvalitet gäller överföringen (t.ex. volym,

snabbhet, säkerhet och ekonomi), reservkapacitet, alternativa förbin-

delser, konsekvenser av ett avbrott m.m.

Det är av stor vikt att säkra den fysiska överföringen (i nät, kopplings-

punkter och annan utrustning) så att den hela tiden fungerar i enlighet

med ställda krav. Dessutom måste också åtgärder vidtas mot att obehö-

riga personer får möjlighet att störa funktioner i infrastrukturen samt att

avlyssna eller förändra information under överföring.

Fysiska skydd

Den fysiska infrastrukturen, såsom kablar, radioutrustning, växlar och

routrar, är exponerad för mekanisk påverkan och är av mer eller mindre

statisk natur. Det kan vara t.ex. trådbundna nät (koppar, fiber och radio),

utrustning för trafikutbyte, vägvals- och domännamnssystemet.

Att fysiskt skydda hela nätet är en näst intill omöjlig uppgift, främst på

grund av nätets omfattning. Dock måste antalet svaga punkter minimeras,

genom analys och åtgärder vid utbyggnad och utveckling.

Lokaler och system är utsatta för ett antal externa och interna hot och

risker. Framförallt är Internet mycket sårbart för avbrott i elförsörj-

ningen, men även för avbrott i försörjningen av värme och kyla för ut-

rustningen. Därutöver är kablar och andra delar av Internets infrastruktur

sårbara för yttre påverkan, medveten eller omedveten, t.ex. sabotage eller

att kablar grävs av.

Prop. 2004/05:175

179

Kopplingspunkter, dvs. punkter där flera operatörers nät kopplas sam-

man, är sårbara för t.ex. fysisk åverkan med omfattande konsekvenser

vid avbrott så till vida att utbyte av trafik mellan operatörer inte kan ske

och därmed resulterar i minskad tillgänglighet till stora delar av Internet.

Ett vanligt problem är att kablar skadas vid grävning eller annan åver-

kan. Om en sådan skada drabbar regionala eller nationella delar av nätet

skall omkopplingar i idealfallet kunna ske så snabbt att endast en mindre

andel användare berörs. Avbrott i lokala förbindelser där redundans ofta

saknas, får ofta konsekvenser för en mindre andel abonnenter.

Eftersom möjligheterna att skydda nätets alla delar mot fysiska

angrepp är begränsade bör det, i så stor utsträckning som möjligt, finnas

redundans för utrustning och förbindelser. För att öka redundansen på

nationell nivå bör kabel inte dras längs samma stråk som andra större

nätägares ledningar.

De fysiska skyddsåtgärder som hittills vidtagits med anledning av

samhällets behov vid svåra påfrestningar och höjd beredskap har främst

varit inriktade mot telekommunikationer. Eftersom även Internet nyttjar

dessa förbindelser har satsningarna även inneburit förbättrat skydd för

delar av Internets infrastruktur. Under de senaste tio åren har staten ge-

nomfört stora investeringar för att förlägga viktiga växlar och centrala

delar av transmissionsnät och styrsystem i skyddade utrymmen i form av

bergrum. Detta gällde inledningsvis främst TeliaSonera Sverige AB:s nät

för fast telefoni men har efterhand utvidgats till att omfatta även andra

operatörer och system för mobiltelefoni. I dag finns ett stort antal tele-

och Internetoperatörer i de bergrum som staten har investerat i. Även

andra åtgärder har vidtagits för att minska sårbarheten och öka robust-

heten bl.a. förstärkning av reservkraften och utbyggnad av redundanta

linjer för att minska bredbandsnätens sårbarhet.

Delar av utrustningen som är kritisk för Internets infrastruktur, såsom

de nationella knutpunkterna för utbyte av Internettrafik mellan opera-

törer, är förlagda i bergrum med ett gott fysiskt skydd med reservkraft för

långvarig drift.

Regeringen bedömer att de åtgärder som hittills har vidtagits har lett

till ökad säkerhet för Internet i Sverige. Det är angeläget att fortsätta det

arbetet i samarbete med t.ex. operatörerna så att det följer utvecklingen

och användningen av elektroniska kommunikationer i samhället. Även

om arbetet i huvudsak görs av PTS måste andra myndigheter beakta sina

delar inom det egna ansvarsområdet.

Logiskt skydd

Den logiska infrastrukturen såsom protokoll, operativsystem och

tillämpningar för växlar och routrar är exponerad för intrång, överbelast-

ning och manipulation och är dynamisk till sin karaktär, dvs. kan i många

fall enkelt ändras även på avstånd via nätet. De viktigaste delarna i den

logiska infrastrukturen är regler eller protokoll med hjälp av vilka elek-

tronisk kommunikation i Internet sker, t.ex. routing- och växlings-

funktioner för styrning av trafik mellan operatörer och inom en operatörs

nät. Programmen som används, t.ex. DNS, är också viktiga, men också

stödfunktioner för drift, övervakning och kundtjänster ingår i den logiska

infrastrukturen.

Prop. 2004/05:175

180

Då utvecklingen inom området går snabbt och i huvudsak sker genom

internationell utveckling av t.ex. nya standarder och program på mark-

naden anser regeringen att den huvudsakliga uppgiften för staten är att

följa utvecklingen för att hålla sig informerad och ha underlag för t.ex.

tillsynsarbete och information.

Domännamnssystemet (DNS)

För adressering på Internet används ett internationellt hierarkiskt domän-

namnssystem (DNS). Utan tillgång till DNS försvåras eller omöjliggörs

användningen av Internet. Utan DNS kan inte en angiven webbadress i

webbläsarens URL-fält översättas till de IP-adresser som Internet an-

vänder för att styra trafiken till rätt ställe.

Även domännamnen i DNS är hierarkiskt uppbyggda, där den högsta

angivna nivån kallas toppdomän. Toppdomänerna delas upp i nationella

toppdomäner, såsom se, och generiska toppdomäner, såsom com. I

avsnitt 16 föreslås en ny lag om nationella toppdomäner för Sverige på

Internet. Den nya lagen syftar till en säker och effektiv administration av

nationella toppdomäner för Sverige (f.n. endast se) och till att möjliggöra

statlig insyn i och tillsyn över administrationen.

Falsk DNS-information kan orsaka att trafik styrs fel vilket kan på-

verka användarna så att t.ex. e-post och e-handelstransaktioner inte fun-

gerar. Det är således viktigt att säkerställa att informationen i DNS

kommer från rätt källa. Det har hittills inte funnits något sätt i DNS att

verifiera vem som har registrerat DNS-information, vilket leder till att

det är lätt att registrera falsk information och t.ex. utge sig för att vara

någon annan än den man egentligen är. Onormal belastning på DNS som

orsakas av att frågeställare ställer upprepade frågor i stor mängd till DNS

kan leda till att en normal DNS-tjänst inte kan upprätthållas.

Då utvecklingen inom området i huvudsak sker genom internationell

utveckling av t.ex. nya standarder och program på marknaden anser

regeringen att den huvudsakliga uppgiften för staten är att följa utveck-

lingen för att hålla sig informerad och ha underlag för t.ex. tillsynsarbete

och information. Frågor kring DNS behandlas i flera internationella

forum där regeringen och myndigheter har en naturlig roll, t.ex. inom

ICANN, OECD och inom EU.

Trafikutbytet mellan Internetoperatörer

Det som gör att Internet överhuvudtaget är det globala nätverk det är, är

att trafik kan flyta mellan olika Internetoperatörers nät. Detta genomförs i

knutpunkter genom ett protokoll som kallas Border Gateway Protocol

(BGP). I dagens Internettopologi, där mängder av operatörer genom BGP

förenas i ett komplicerat logiskt nätverk, krävs också mycket information

för att göra bra vägval. Protokollet BGP har utvecklats för att stödja

routing (vägval) genom en kedja av autonoma system (AS), där ett AS

kan utgöras av en operatörs nät eller ett större företags nät.

Genom felaktig BGP-routinginformation kan trafik exempelvis styras

till ett nät som inte har de påstådda nätadresserna, vilket medför att

Prop. 2004/05:175

181

användare inte når fram till sökt webbplats eller att e-post inte kommer

fram.

Sannolikheten för att hot skall realiseras mot BGP-routrar bedöms som

relativt liten, men konsekvenserna kan bli mycket svåra i särskilda fall

och medföra att Internet blir mer eller mindre otillgängligt. BGP är kom-

plext och få har kompetens att i illvilligt syfte störa BGP-trafiken. Där-

emot kan misstag och insiders orsaka omfattande störningar.

Då utvecklingen inom området i huvudsak sker genom internationell

utveckling av t.ex. nya standarder och program på marknaden anser

regeringen att den huvudsakliga uppgiften för staten är att följa utveck-

lingen för att hålla sig informerad och ha underlag för t.ex. tillsynsarbete

och information. Det är också möjligt för myndigheterna att t.ex. stödja

förberedelser och övningar som normalt sett kanske inte skulle utföras av

marknadens aktörer för att minska risken för och lindra konsekvenserna

av störningar i Internet.

Robust och spårbar tid med hög precision

Att tid (Universal Time Coordinated, UTC) är tillgänglig och sprids på

ett stabilt sätt i Sverige är viktigt. Funktionaliteten i elektroniska kom-

munikationsnät och moderna lösningar i IT-system är beroende av till-

gång till korrekt och säker tid. Ofta krävs att olika delar av dessa kom-

munikationsnät och IT-system är inbördes synkroniserade. I annat fall

kan ett informationsutbyte gå fel. Det kan också vara av stor vikt att alla

inblandade system har tillgång till samma tidsangivelse.

Tillgång till korrekt och spårbar tid är mycket viktigt t.ex. vid tids-

stämpling av olika typer av information, från skrivdatum i filer till elek-

troniska signaturer, krypteringsnycklar och poster i loggdatabaser för

uppföljning, t.ex. vid spårning av IT-incidenter. Tidssignalens kvalitet

och noggrannhet kan ha ett stort värde i säkerhetshänseende.

Ofta hämtar användare tid från utländska gratistjänster på Internet,

alternativt från GPS-systemet eller andra internationella källor. Sådana

källor finns i stor mångfald, ofta med okänd robusthet mot störningar.

Gemensamt för dessa är att förhållandet till riksmätsplatsen UTC är mer

eller mindre okänt, dvs. kopplingen eller spårbarheten till UTC är inte

säkerställd. För användare med särskilt höga säkerhetskrav bör hämtning

av tid skyddas med säkerhetsfunktionerna i Network Time Protocol

(NTP), vilket möjliggör upptäckt av manipulerad eller förfalskad tidsin-

formation.

Tillgång till en säker och internationellt spårbar tidhållning i Sverige

med mycket hög och väl dokumenterad kvalitet är därvid en viktig

gemensam resurs som staten bör tillhandahålla (i likhet med vad som

gäller för tillhandahållande av mätnormaler och distribution av andra

fysikaliska mätstorheter, t.ex. massa, längd, volym, tryck, el, temperatur

och strålning).

I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)

föreslogs att tidhållningen för den svenska delen av Internet bör till-

handahållas med spårbarhet från riksmätplatsen för tid och frekvens vid

helstatliga AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) i Borås

och i deras regi. Den internationella spårbarheten vad gäller tidhållningen

i Sverige är SP:s representation av UTC benämnd UTC (SP).

Prop. 2004/05:175

182

Med stöd från KK-stiftelsen och i samverkan med företaget Svensk

teleutveckling och produktinnovation AB (Stupi) har SP i slutet av

1990-talet byggt upp kompetens och system inom området. SP har bland

annat byggt tidhållningssystem och ansvarar för tidhållningen i en infra-

struktur där de nationella knutpunkterna för Internet i Stockholm, Göte-

borg och Malmö är försedda med gruppklocksystem och därtill hörande

tidsservrar.

Inom ramarna för regeringens uppdrag att öka robustheten i de elek-

troniska kommunikationsnäten har PTS beslutat om ett antal åtgärder vid

riksmätplatsen för tid och frekvens vid SP.

Arbetet med att tillhandahålla och främja användningen av en robust

tid distribuerad via Internet i Sverige bör fortsätta och utvecklas vidare.

Det bör undersökas hur man kan främja en utökad användning av säker

och spårbar tid, t.ex. för samhällsviktiga aktörer.

15.15.3 Information,

kunskapsutveckling och internationellt

arbete

Regeringens bedömning: Internetanvändarna bör göras medvetna om

de risker de utsätter sig för samt hur dessa risker kan minimeras.

För att bidra till ett säkrare Internet i Sverige bör staten vara en

kunnig beställare, kravställare och användare av program och utrust-

ning för Internettjänster. Kunskapsutveckling avseende Internets infra-

struktur bör främjas i ett bredare sammanhang rörande informations-

säkerhet.

Samordningen av det svenska agerandet i internationella forum bör

utvecklas.

Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

bedömning.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna ställer sig

bakom rapportens förslag.

Skälen för regeringens bedömning

Användarnas ansvar

Ansvaret för säkerheten är delat mellan flera olika aktörer och även

användarna har ett ansvar för säkerheten i sin miljö och sitt beteende på

Internet. Med användare avses enskilda personer, juridiska personer och

offentlig förvaltning.

I dag erbjuds allt snabbare anslutningar till Internet vilket kan innebära

att användare som inte har kunskap om de risker som finns på Internet

har tillgång till allt kraftfullare plattformar som en angripare kan utgå

från när det gäller attacker, spridning av skräppost m.m. Problemet här är

att det inte är enbart användarens säkerhet som påverkas utan hela nät-

verket. Antalet kapade datorer (som någon kan fjärrstyra efter att ha

installerat ett program, ofta genom datamaskar) hos hemanvändare ökar

drastiskt. Om var och en av dessa har tillgång till en flerfaldigt snabbare

Internetanslutning jämfört med för bara något eller några år sedan är

Prop. 2004/05:175

183

säkerhetsrisken inte längre begränsad till den enskilde användaren – de

kapade datorerna kan utnyttjas för t.ex. överbelastningsattacker och

skräppostspridning.

Informationsbehovet till hemanvändare är stort. Det finns även anled-

ning att följa hur ansvarsfördelningen påverkar säkerheten, t.ex. vad

gäller operatörernas möjligheter och skyldigheter att på olika sätt vidta

förebyggande åtgärder för att begränsa omfattande risker för kommuni-

kationsnätets säkerhet.

Användares beteende på Internet

Alla som använder Internet på något sätt är en del av Internet och

påverkar säkerheten på Internet. Internetanvändarna i Sverige är en

mycket stor och heterogen grupp som inkluderar allt från hemanvändaren

till det stora företaget eller myndigheten.

För att nå ett säkrare Internet måste användares medvetande om och

attityd till säkerhet på Internet förbättras. Ett av de största hoten mot

Internet i dag är bristande säkerhet i användares miljöer. Datorer som

inte är skyddade kan tas över och fjärrstyras och därmed utnyttjas som

plattformar för överbelastnings- och störningsattacker mot bland annat

kritiska delar av Internets infrastruktur. Detta innebär inte enbart en risk

för den enskilde användarens integritet eller egendom, utan även för

Internets funktion i stort. Stora nät av kapade datorer kan användas för

överbelastningsattacker mot kritiska delar i Internets infrastruktur vilket

kan få konsekvenser för Internetanvändare världen över. Det är därför

viktigt att alla Internetanvändare tar ansvar för sitt beteende på Internet

och säkerheten i sin egen miljö. Men de säkerhetsproblem som finns i

dag är komplexa och för att användarna inte skall utsätta sig för onödiga

risker och för att de skall kunna säkra sin egen miljö krävs ofta en om-

fattande förståelse och kunskap.

Staten kan inte ta ansvaret för enskilda användares säkerhet. Ett stort

ansvar åvilar dem som utvecklar och säljer produkter och tjänster inom

IT-området. Här har det skett en positiv utveckling. Användarnas ansvar

för sin egen IT-användning kvarstår samtidigt som IT-miljön blir alltmer

komplex.

Det finns anledning att tro att det även framöver kommer att vara svårt

att ha tillräcklig kunskap om de säkerhetsåtgärder som behövs. Reger-

ingen anser därför att det fortsatt krävs arbete kring frågor om informa-

tion och medvetenhet hos Internetanvändare. Dessa frågor har bland

annat InfoSäkutredningen i uppdrag att belysa, ett slutbetänkande skall

lämnas till regeringen den 9 september 2005.

Kravställare på Internettjänster

I dag efterfrågar kravställare av Internettjänster ofta låga priser och tar

inte i så stor utsträckning hänsyn till faktorer som kvalitet och säkerhet.

Eftersom Internetoperatörer i dag inte kan konkurrera med säkerhet på

grund av bristande efterfrågan kan operatörernas kostnader för satsningar

på säkerhet bli svåra att räkna hem.

Prop. 2004/05:175

184

Internet kan drabbas av många problem som gör att användare i form

av företag och myndigheter som erbjuder tjänster via Internet kan bli

isolerade från Internet. Det kan röra sig om bland annat kabelbrott, stör-

ningar i elkraftsförsörjningen och problem hos olika operatörer på såväl

fysisk som logisk nivå. Förutom sin roll som användare har företag och

myndigheter som erbjuder tjänster till hemanvändare via Internet en

viktig roll som kravställare vid upphandling av Internetanslutningar och

system.

För att efterfrågad skyddsnivå skall uppnås är det väsentligt att större

företag och myndigheter har beställarkompetens, vilket är avgörande för

att organisationen i sin avtalssituation med operatörer vet vilka krav som

skall ställas.

Staten bör vara en kunnig beställare, kravställare och användare av

program och utrustning för Internettjänster. Det kan bidra till ett säkrare

Internet i Sverige.

Fortsatt kunskapsutveckling

Den forskning som i dag pågår inom informationssäkerhetsområdet i

Sverige är i huvudsak koncentrerad till akademiska aktörer eller aktörer

med tätt samarbete med universitet och högskolor. Samarbete mellan

näringsliv och högskolevärlden sker t.ex. genom gemensamma projekt. I

Sverige finns även exempel på framstående kommersiella aktörer som

arbetar med avancerad forskning och utveckling inom informations-

säkerhetsområdet. Finansieringen av informationssäkerhetsforskningen i

Sverige är spridd över ett antal olika finansiärer, inkluderande myndig-

heter, stiftelser, företag och utländska aktörer.

Samordningen och helhetssynen inom informationssäkerhetsforsk-

ningen kan utvecklas. Dessa frågor har bland annat InfoSäkutredningen i

uppdrag att belysa. I ett betänkande lyfter utredningen fram forsknings-

frågorna, bl.a. vikten av samverkan mellan privat och offentlig sektor.

Regeringen anser att det är viktigt att främja kunskapsutvecklingen om

Internets infrastruktur speciellt i ett bredare sammanhang rörande infor-

mationssäkerhet.

Internationell och nationell samverkan

Internets funktion ligger i högre utsträckning utanför Sveriges kontroll än

vad som är fallet för andra infrastrukturer och ansvaret är fördelat på

många olika aktörer såväl nationellt som internationellt. Dessa omstän-

digheter kräver samverkan, såväl nationellt som internationellt, för att ett

säkerhetsarbete gällande Internet skall bli framgångsrikt.

Ett arbete som är mycket väsentligt för Internets säkerhet är den inter-

nationella förvaltningen av Internet. Arbete med Internetsäkerhet sker

inom ramen för flera olika organ, bl.a. ICANN, IETF, FN, ITU, EU och

OECD. Flera olika svenska aktörer representerar Sverige och svenska

ståndpunkter i dessa olika organ och forum.

Samverkan krävs även för att kunna möta IT-incidenter som sker inom

och utom landet. Här har Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic) en viktig

Prop. 2004/05:175

185

roll att samarbeta med motsvarande organisationer i andra länder och

med svenska operatörer.

Utöver en internationell samverkan behövs även en omfattande natio-

nell samverkan. Mycket arbete sker i dag genom samverkan mellan de

olika aktörerna i Internetsverige. En viktig kategori aktörer i denna sam-

verkan är Internetoperatörerna.

Regeringens bedömning är att samordningen av det svenska agerandet

i internationella forum bör utvecklas. Den privata sektorn bör involveras

i detta arbete.

15.16 Bredband

15.16.1

Samordning av statlig infrastruktur

Regeringens bedömning: Vägverket och Banverket, som har egen

infrastruktur lämplig att använda vid utbyggnad av IT-infrastruktur med

hög överföringskapacitet, bör särskilt beakta delmål 3 om tillgänglighet.

Vägverket och Banverket bör årligen redovisa hur de har levt upp till

målet.

Utredningens förslag (SOU 2003:78 Bredbandsnät i hela landet):

Överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Utredningen före-

slog att det i Banverkets och Vägverkets instruktioner klargörs att upp-

låtelse av kanalisationsutrymme till operatörer, som vill anlägga all-

männa kommunikationsnät enligt lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation, är en del av deras verksamhet. Förfrågningar från mark-

nadens operatörer bör endast nekas om det fysiska kanalisations-

utrymmet redan är fullt utnyttjat eller om närvaron av utomståendes led-

ningar negativt kan inverka på det statliga företagets kärnverksamhet, i

synnerhet avseende funktion, säkerhet och kvalitet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positivt inställda till

förslaget att utarbeta en övergripande riktlinje som innebär att statliga

verk och statligt ägda bolag skall verka i den anda och riktning som IT-

propositionen anger. Flertalet remissinstanser är även positivt inställda

till att statliga bolag och verk bör upplåta sin infrastruktur såsom väg-

bankar, banvallar master m.m. till operatörer som vill anlägga allmänna

kommunikationsnät. Några remissinstanser, Vägverket, Sika, Vinnova,

Svenska Stadsnätsföreningen, II-stiftelsen, TeliaSonera Sverige AB och

Canal+, påpekar att detta måste ske på ett konkurrensneutralt sätt så att

konkurrensen inte snedvrids. Banverket och Vägverket anger att en förut-

sättning för att kunna upplåta utrymme för kanalisation är att verken

självständigt får avgöra om och på vilka villkor detta skall ske.

Skälen för regeringens bedömning: Banverket och Vägverket har en

infrastruktur i banvallar och vägbankar m.m. som kan vara lämplig att

utnyttja till kanalisationsutrymme.

Vägverket upplåter i dag utrymme i den infrastruktur som verket för-

valtar till olika operatörer som vill anlägga optokabel. Enligt Vägverket

tillmötesgår verket praktiskt taget undantagslöst sådana förfrågningar.

Även Banverket upplåter i dag kanalisationsutrymme när det är fysiskt

genomförbart och inte inverkar menligt på järnvägens funktion, säkerhet

Prop. 2004/05:175

186

och kvalitet. Sådana upplåtelser görs emellertid i ytterst liten omfattning

på grund av den negativa inverkan som sådan verksamhet kan ha på

järnvägens funktion, säkerhet och kvalitet.

Regeringen anser att upplåtelse av kanalisationsutrymme i statligt ägd

infrastruktur kan bidra till en snabbare bredbandsutbyggnad. Regeringen

anser dock att en viktig utgångspunkt när statliga myndigheter upplåter

kanalisationsutrymme, är att sådan verksamhet inte skall inverka negativt

på deras kärnverksamhet, i synnerhet med avseende på funktion, säkerhet

och kvalitet, och att upplåtelserna sker på affärsmässiga villkor. Myndig-

heten måste därför självständigt få avgöra när och på vilket sätt utrymmet

kan användas för andra ändamål än de som det ursprungligen var avsett

för.

Vägverket och Banverket bör redovisa vilka åtgärder som vidtagits för

att uppfylla målet om att en effektiv och säker fysisk IT-infrastruktur

skall finnas tillgänglig i alla delar av landet. Vidare bör Vägverket och

Banverket årligen lämna övergripande redovisning om förfrågningar från

operatörer om att nyttja verkens infrastruktur för att dra fram ledningar

eller anlägga radioantenner.

Flera statliga bolag förfogar över infrastruktur, som är möjlig att

använda för utbyggnad av IT-infrastruktur. Teracom AB och Vatten-

fallsbolagen har infrastruktur i form av master m.m. som kan vara

lämplig att utnyttja till kanalisationsutrymme. I bolagsordningarna för

Teracom AB och de lokala Vattenfallsbolagen finns inga hinder för att de

marknadsför och tillhandahåller kanalisationsutrymme för IT-infra-

struktur med hög överföringskapacitet. Redan i dag tillhandahåller

Teracom AB och de lokala Vattenfallsbolagen kanalisationsutrymme för

IT-infrastruktur.

Regeringen anser att upplåtelse av kanalisationsutrymme i statligt ägd

infrastruktur även i bolag kan bidra till en snabbare bredbandsutbyggnad.

Regeringen anser dock att en viktig utgångspunkt också när statliga

bolag upplåter kanalisationsutrymme, är att sådan verksamhet inte skall

inverka negativt på deras kärnverksamhet, i synnerhet med avseende på

funktion, säkerhet och kvalitet och att upplåtelserna sker på affärs-

mässiga villkor. Bolaget måste därför självständigt få avgöra när och på

vilket sätt utrymmet kan användas för andra ändamål än de som det ur-

sprungligen var avsett för.

Flertalet av de statliga bolagen verkar på affärsmässiga grunder och

skall följaktligen ta hänsyn till de villkor som följer av detta. Inom ramen

för kravet på affärsmässighet bör dessa statligt ägda bolag vara före-

dömen när det gäller IT-politikens inriktning mot ökad tillgänglighet.

Statligt ägda bolag rapporterar om sin verksamhet genom årsrapporter

och delårsrapporter. En öppen och professionell rapportering är en del av

regeringens ägarpolicy.

Prop. 2004/05:175

187

15.16.2

Bättre tillgång till nät

Regeringens bedömning: Tillgängligheten till fysisk infrastruktur bör

utredas.

Skälen för regeringens bedömning

Tillgång till redan befintlig infrastruktur

Även om det finns en väl utbyggd infrastruktur kan det finnas hinder i

form av prissättning, såväl mot slutanvändare som mot operatörer, tek-

niska krav och andra villkor, exklusivitetsavtal och andra inlåsnings-

effekter. Tillgänglighet är en av förutsättningarna för att enskilda och

myndigheter skall få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kom-

munikationer och största möjliga utbyte vad gäller urval, pris och

kvalitet, vilket är målet för den nya lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation (LEK).

Trafikutskottet har i sitt betänkande IT och elektroniska kommunika-

tioner (2004/05:TU9) uttalat att vartefter utbyggnaden av IT-infrastruktur

fortskrider har frågan om öppenhet i näten fått ökad aktualitet.

Ökad tillgänglighet till nät och tjänster uppnås om näten upplåtes till

alla på skäliga och icke-diskriminerande villkor. Detta kan innebära olika

lösningar beroende på vilken teknik som används och vilken nätnivå som

avses, dvs. kanalisation, ledning, transmission, IP-nivå eller tjänster.

Andra exempel på tillgänglighet gäller tjänster via Internet. Brister i till-

gänglighet till tjänster kan orsakas dels av att tjänsten är bunden till en

viss Internetoperatör, dels av krav gällande uppkopplingen.

Det kopparbaserade accessnätet är i många fall fortfarande det enda

alternativet för de flesta användare för att få tillgång till elektroniska

tjänster. Ägaren till det kopparbaserade accessnätet, TeliaSonera Sverige

AB, har ålagts särskilda skyldigheter enligt LEK avseende tillträdet till

accessnätet med tillhörande installationer. Det förekommer dock klago-

mål mot TeliaSonera Sverige AB från andra operatörer att de hindras

tillträde till accessnätet.

Bredbandsnät inom en stad eller en kommun, som vanligtvis ägs av

kommunen eller kommunala bolag, kallas ofta stadsnät. Dessa nät har

under senare år byggts ut och innebär ytterligare en möjlighet för använ-

darna att få tillgång till elektroniska tjänster. Dessa nät har olika grad av

öppenhet och aktörerna som driver näten har olika affärsmodeller, något

som påverkar tillgängligheten till näten.

Även fastighetsägarnas syn på öppenhet påverkar slutkundernas valfri-

het. Fastighetsägarnas agerande och val påverkar hyresgästernas möjlig-

het till öppet nät. En fastighetsägare kan exempelvis tillåta alla Internet-

operatörer att konkurrera om kunder på det operatörsneutrala nätet i

bostadsområdet.

Post- och telestyrelsen (PTS) har som tillsynsmyndighet enligt LEK,

som trädde i kraft den 25 juli 2003, fått möjlighet att ålägga marknads-

dominanter skyldigheter för att främja konkurrensen. Myndigheten har

fattat ett antal beslut i dessa frågor.

Regeringen har tidigare gett PTS i uppdrag att studera utvecklingen av

konkurrensen i accessnätet. Myndigheten skall bl.a. redovisa en läges-

rapport över marknadsutvecklingen avseende tillträde till accessnätet

inklusive en redovisning av om vidtagna tillsynsåtgärder ger avsedd

Prop. 2004/05:175

188

effekt och leder till en förbättrad konkurrenssituation på denna marknad.

Det är av stor vikt att tillsynsmyndigheten fortsätter sitt arbete på områ-

det och att LEK tillämpas korrekt och fattade beslut efterlevs och får

effekt.

Exempel på andra accessnät än TeliaSonera Sverige AB:s koppar-

baserade nät är kabel-TV-nät och fibernät. För dessa finns för närvarande

inga krav på tillgänglighet för andra operatörer. Avtal med kabel-tv-

operatörer har ofta inneburit långa bindningstider som i praktiken betytt

en monopolställning för operatören avseende kabel-tv-tjänster. Avtals-

tider på 25 år har varit vanligt. Den ledande operatören av bredband via

fiber, Bredbandsbolaget, har 3–5 års ensamrätt att leverera sina tjänster i

anslutna fastighetsnät.

Olika operatörers och tjänsteleverantörers möjlighet att leverera sina

tjänster är avgörande för att regeringens IT-politiska mål skall kunna

uppnås. Det är därför viktigt att belysa vilka hinder som föreligger för

tillgänglighet till elektroniska kommunikationsnät genom att låta tillsätta

en utredare.

15.17

Beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation

Regeringens bedömning: Regeringen avser att följa utvecklingen

beträffande överklaganden av beslut enligt lagen (2003:389) om elektro-

nisk kommunikation noga. En utredning bör tillsättas för att utreda och

lämna förslag till åtgärder som, med beaktande av rättssäkerhetsaspekter,

kan effektivisera beslutsprocessen och korta tiden fram till dess att beslut

enligt lagen vinner laga kraft. Utredningen bör ske i samverkan med den

avstämning med analys av myndighetsorganisationen inom området för

elektronisk kommunikation som regeringen avser att låta utföra under

andra halvåret 2005.

Skälen för regeringens bedömning: En av de viktigaste föränd-

ringarna i och med att lagen om elektronisk kommunikation (LEK)

ersatte telelagen är att vissa av de skyldigheter som tidigare framgick

direkt av lagen nu skall följa av enskilda beslut av tillsynsmyndigheten

Post- och telestyrelsen (PTS). Syftet med förändringen, som grundar sig

på EG-direktiv (se bilaga 15), är att konkurrensrelaterade åtgärder skall

vidtas i enskilda fall först efter det att ett behov konstaterats. Detta ger en

mer flexibel reglering där tillsynsmyndigheten, efter en analys av kon-

kurrenssituationen på de delmarknader som definierats som relevanta,

kan ålägga skyldigheter för de aktörer som bedöms ha ett betydande

marknadsinflytande, utan att tynga hela sektorn med överreglering.

Enligt de bakomliggande EG-direktiven måste regleringsmyndighetens

beslut kunna överklagas. En effekt av LEK blir därför att en del av de

skyldigheter som tidigare följt direkt av telelagen nu är möjliga att över-

klaga.

Andra beslut som PTS fattar med stöd av LEK är bland annat beslut

om tvistlösning, föreläggande och förbud, beslut om tillstånd att använda

radiosändare och återkallelse eller ändring av tillståndsvillkor.

De flesta av PTS beslut kan överklagas till länsrätten. Besluten gäller

omedelbart, även om de överklagats, om inte annat har bestämts. Dom-

Prop. 2004/05:175

189

stolen kan besluta att beslutet tills vidare inte skall verkställas

(inhibition).

Enligt uppgifter från Domstolsverket mer än fördubblades antalet mål

avseende beslut av PTS mellan 2003 och 2004 till länsrätten och

kammarrätten (från 24 till 50 till länsrätten, från 9 till 21 till kammar-

rätten) medan mål till regeringsrätten ökade från 2 till 10 under samma

tidsperiod. Under första tertialet 2005 har det inkommit 22 mål till läns-

rätten, 6 mål till kammarrätten och 3 mål till regeringsrätten. Enligt upp-

gift från PTS är för närvarande ca 60 beslut av myndigheten föremål för

domstolsprövning.

PTS skall enligt LEK fortlöpande fastställa relevanta marknader och

analysera konkurrenssituationen, varvid företag med betydande infly-

tande skall identifieras och beslut fattas om särskilda skyldigheter skall

införas eller upphävas. Enligt förarbetena till LEK bör en sådan analys

lämpligen ske årligen. Därtill kommer sannolikt nya beslut att fattas av

PTS avseende bland annat förelägganden och tvistlösningar.

Enligt Regelutredningen (SOU 2005:4) är problemen på telemark-

naden dels att antalet ärenden är stort och växande, dels att handlägg-

ningstiderna i domstolarna är långa. Regelutredningen anser att många

överklagade beslut och långa tider för ärendena att bli slutligt avgjorda i

domstol sammantaget innebär en reell risk för att den konkurrens-

skapande regleringen blir ineffektiv eller så fördröjd att det får konse-

kvenser för den långsiktiga utvecklingen på marknaden. Regelutred-

ningen identifierar vidare några tänkbara orsaker till den långa tidsspillan

som kan förekomma från det att PTS meddelar beslut till att PTS beslut

vunnit laga kraft. Utredningen föreslår att regeringen bör tillsätta en

utredning för att utreda och lämna förslag till åtgärder som, med beak-

tande av rättssäkerhetsapekter, kan effektivisera förfarandet och korta

tiden fram till dess att PTS beslut efter överklagande vinner laga kraft.

Ett av de främsta medlen för att uppnå målen med LEK är att skapa

förutsättningar för en effektiv konkurrens utan snedvridningar eller

begränsningar. Regeringen följer därför noga att regleringen är ända-

målsenlig och främjar stabila och förutsebara marknadsförhållanden. Det

bör undersökas om beslut av regleringsmyndigheten överklagas i större

utsträckning i Sverige än i andra länder inom EU och om så är fallet,

orsaken till detta. En analys bör göras av om beslutsprocessen enligt

LEK kan effektiviseras och om förfarandet för att få till stånd

lagakraftvunna beslut uppfyller rimliga krav på snabbhet. Även om

huvudregeln är att PTS beslut gäller omedelbart, kan den omständigheten

att det tar lång tid innan beslut vinner laga kraft öka osäkerheten för

marknadens aktörer, vilket kan påverka investeringsbenägenheten

negativt, och innebära konsekvenser för den långsiktiga utvecklingen på

marknaden. Det är viktigt både att det å ena sidan finns ett förfarande

som garanterar att de beslut som fattas enligt LEK är genomarbetade, av

god kvalitet och innebär rimliga och ändamålsenliga krav på

operatörerna samt å andra sidan att de vinner laga kraft inom rimlig tid.

Det bör därför klargöras i vilken omfattning besluten överklagas och

skälen till detta. Utredningen skall således utreda och lämna förslag till

åtgärder som, med beaktande av rättssäkerhetsaspekter, kan effektivisera

beslutsprocessen enligt LEK och korta tiden fram till dess att beslut

enligt lagen vinner laga kraft. Utredningen bör ske i samverkan med den

Prop. 2004/05:175

190

avstämning med analys av myndighetsorganisationen inom området för

elektronisk kommunikation som regeringen avser att låta utföra under

andra halvåret 2005.

15.18 Radiospektrumpolitik

15.18.1 Bakgrund

Eftersom radiovågornas utbredning inte slutar vid nationsgränserna och

många tjänster används i flera länder finns ett stort behov av interna-

tionell samverkan för frekvensallokering och frekvensplanering. Globalt

är den viktigaste organisationen den internationella teleunionen, ITU. Av

särskild betydelse är det internationella radioreglementet, RR.

För arbetet i Europa är den viktigaste organisationen den europeiska

sammanslutningen av post- och teleförvaltningar, CEPT.

Ett samarbete angående radiospektrumanvändningen sker även inom

EU. Som ram för samarbetet finns sedan 2002 Europaparlamentets och

rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för

radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen, radiospektrum-

beslutet. Radiospektrumanvändningen berörs också av EG-direktiven

inom området för elektronisk kommunikation (se bilaga 15). Av

artikel 8.2 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den

7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunika-

tionsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) framgår exempelvis

att de nationella regleringsmyndigheterna skall främja konkurrens vid

tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunika-

tionstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster och därvid bl.a.

främja en effektiv användning och säkerställa en ändamålsenlig förvalt-

ning av radiofrekvenser.

I samband med ikraftträdande av radiospektrumbeslutet etablerades

radiospektrumkommittén och kommissionens rådgivande grupp för

radiospektrumpolitik (Europaparlamentets och rådets beslut nr

676/2002/EG).

Europeiska unionens råd uppmanade på sitt möte 9–10 december 2004

medlemsstaterna bl.a. att ge spektrumförvaltningen en inriktning som

stödjer ökad konkurrenskraft och skapa en miljö som bidrar till att radio-

utrustning och radiotillämpningar införs och används i hela Europa, sam-

tidigt som mål av allmänt intresse beaktas.

Som följd av bestämmelser i regeringsformen och yttrandefrihets-

grundlagen till skydd för den fria åsiktsbildningen fordrar föreskrifter om

fördelning av frekvensutrymmet lagform i Sverige. De grundläggande

faktorer som skall ligga till grund för beslut att bevilja tillstånd att

använda radiosändare anges i lagen (2003:389) om elektronisk kommu-

nikation. Som intern vägledning för Post- och telestyrelsen utfärdar

myndigheten allmänna råd om en grundläggande frekvensplan för landet.

Frekvensplanen är inte bindande.

Prop. 2004/05:175

191

15.18.2

Grunden för den långsiktiga radiospektrumpolitiken

Regeringens bedömning: Den positiva inriktningen vid tillstånds-

givning, tillgång för alla till radiotjänster, möjligheten att främja inno-

vation och utveckling samt beaktande av individens och näringslivets

behov bör ligga till grund för den långsiktiga strategin för radiospekt-

rumpolitik vid internationellt deltagande.

Skälen för regeringens bedömning

Tillståndgivning

För att Sverige skall kunna fortsätta att vara en framgångsrik IT-nation

behöver den långsiktiga radiospektrumpolitiken i det internationella

arbetet bli tydligare. Post- och telestyrelsens bedömningar som till-

ståndsmyndighet avseende radioanvändning kan omfatta tillstånd för

tiotals år. Dessa bedömningar skall dock inte sammanblandas med den

långsiktiga radiospektrumpolitiken för det internationella arbetet.

I syfte att utveckla en framtida strategi för tilldelning av tillstånd har

Post- och telestyrelsen startat en dialog med berörda aktörer. Detta arbete

bör fortsätta för att samhällets alla behov skall kunna behandlas på ett

tillfredsställande sätt.

Den svenska långsiktiga radiospektrumpolitiken vid internationellt

deltagande bygger på ett flertal grundfaktorer vilka beskrivs nedan.

Den positiva inriktningen

Enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) gäller

principen om positiv inriktning vid ansökningar om tillstånd att använda

radiosändare. Detta innebär att tillstånd skall meddelas om något hinder

inte föreligger. Principen är av betydelse för den fria åsiktsbildningen.

Samtidigt har tillståndsmyndigheten möjligheter att ta hänsyn till andra

intressen vid frekvenstilldelningen, t.ex. samhällsekonomiska aspekter

eller den övergripande samhällsnyttan av en viss radioanvändning. För-

svarsmakten, Försvarets radioanstalt och till viss del Försvarets materiel-

verk samt Polisen omfattas inte av tillståndsplikten.

En effektiv användning av radiofrekvensspektrum gynnar inte bara IT-

området. Det finns behov av radiokommunikation till olika rörliga enhe-

ter inom många områden t.ex. inom vården eller försvaret. Här kan

exempelvis det nya radiokommunikationssystemet för skydds- och

säkerhetsmyndigheterna Rakel nämnas (se avsnitt 9.4). Inom transport-

området finns t.ex. positioneringssystem som Galileo (se avsnitt 15.4).

Radio och televison tillhör våra viktigaste massmedier och spelar även en

betydelsefull roll för att förmedla information vid t.ex. olyckshändelser

och naturkatastrofer. Hela samhället är också beroende av väl fungerande

mobiltelenät som även de kan vara till hjälp vid olyckshändelser och

naturkatastrofer. I vissa fall kan det också vara nödvändigt att försvåra

radioanvändningen när möjligheterna till användningen utnyttjas för

otillåtna ändamål (vilket t.ex. uppmärksammats inom kriminalvården).

Det är viktigt att behoven av radiofrekvenser hos olika sektorer och

intressen i samhället kan tillgodoses i rimlig omfattning. I en situation

när ökad radiokommunikation kan leda till frekvensbrist är det angeläget

Prop. 2004/05:175

192

att tillstånd beviljas om radioanvändningen utgör en effektiv användning

av frekvensutrymmet. Det är enligt LEK tillståndsmyndigheten som

måste göra de rimliga överväganden som erfordras mellan samhälls-

nyttan och nödvändigheten av olika konkurrerande radioanvändare (prop.

2002/03:110, s. 136). För att använda radiosändare för utsändningar som

kräver tillstånd enligt annan lag, t.ex. radio- och TV-sändningar till

allmänheten, krävs även att ett sådant tillstånd föreligger.

Vid internationellt deltagande bör Sverige agera för att tillståndmyn-

digheten fortsatt skall ha möjlighet till den positiva inriktningen vid till-

ståndansökningar, samtidigt som en rimlig avvägning för samhällsnyttig

verksamhet kan göras.

Tillgång för alla

Det har sedan länge ansetts vara av stor nytta för Sverige att så många

som möjligt har tillgång till samhällsnyttiga radiotjänster, t.ex. mobiltele-

system, vilket kräver god geografisk och befolkningsmässig radio-

täckning. Enligt de villkor som gäller för radio- och TV-sändningar i

allmänhetens tjänst skall sändningar från marknät vara tillgängliga för

minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen. Riksdagen har be-

slutat att de digitala TV-sändningarna skall ha samma räckvidd som

företagens analoga sändningar. Minst 98 procent av befolkningen bör

enligt samma beslut kunna ta emot digitala marksändningar från ytter-

liggare en frekvenskanal.

Det är viktigt att alla ges möjlighet att använda de tjänster som täck-

ningen avser och att tillgängligheten till sådana tjänster ökar. Ett stort

täckningsområde har inget värde i sig om inte både individer, företag och

andra organisationer kan ansluta sig. En väl fungerande konkurrens och

ett ökat tjänsteutbud som leder till pressade priser bidrar till en fortsatt

positiv utveckling. Det är vidare eftersträvansvärt att de tjänster som ut-

vecklas och erbjuds är utformade så att de kan användas av funktions-

hindrade, oavsett om tjänsterna erbjuds via radio eller via tråd.

Den konvergens som sker och ett framtida utbud av likartade mobil-,

fast- och rundradiolösningar kan eventuellt göra att det kommer att bli

svårt för konsumenterna att få en bra överblick över det utbud av tjänster

och tekniker som finns. Regeringen anser att detta bör beaktas i Post- och

telestyrelsens och Konsumentverkets fortsatta arbete.

Radiosändningar kan avlyssnas av alla som har rätt mottagarutrustning

då etern är fri att avlyssna. Det är därför viktigt att säkerhetslösningar

som används vid överföring med radio är bra och tillförlitliga för att till-

tron skall bestå.

Främja innovation och utveckling

Kritik har framförts att den europeiska fördelningen av frekvensspektrum

inte främjar innovation och snabb utveckling (Analysys Consulting m.fl

2004) och att detta måste åtgärdas. Nödvändigheten att stärka den

”experimentella användningen” av radiospektrum för att bl.a. främja

innovationer har påtalats ett flertal gånger under senare tid inom det

europeiska samarbetet. Europeiska unionens råd har t.ex. framhållit vik-

Prop. 2004/05:175

193

ten av att bidra till en innovations- och FoU-vänlig miljö, särskilt genom

att främja provning och tillstånd för experimentell radiospektrum-

användning.

Regeringen menar att nya innovationer på ett enkelt sätt bör kunna få

tillgång till frekvenser, t.ex. genom försökstillstånd. Sverige bör genom

detta kunna fungera som testområde men samtidigt måste den utveckling

beaktas som sker i omvärlden. Sverige bör därigenom få kunskap som

kan avsättas till kommersiella tillämpningar.

Det är inte bara under försöksperioder som innovation bör premieras.

Nya frekvensspektrumanvändare har sedan länge anpassat sig efter redan

befintliga användare. Fortsättningsvis bör även beaktas de möjligheter

som nya innovativa tillämpningar kan tillföra samhället även om det på-

verkar redan etablerade strukturer.

Teknik som optimerar den energi, strålning, som utsänds är en positiv

utveckling. Framtidens radioanvändning står inför en stor omvälvning.

Förutom införande av digital-TV påverkar vidareutvecklingen av andra-

handshandel med spektrum, den ökande konvergensen av olika tjänster

och tjänsteplattformar, samt ny teknik som bredbandsradio (UWB Ultra

Wideband) etc. de krav som kan ställas på fördelning av spektrum.

Regeringen följer utvecklingen på området noga.

Individens och näringslivets framtida behov

Utvecklingen av konsumentprodukter inom radioområdet är snabb, vilket

kan påverka behovet av radiofrekvenser. Nya områden för radioan-

vändning uppkommer för att effektivisera verksamheten, minska kost-

nader och förbättra kontrollmöjligheter inom t.ex. transportsektorn och

skogsnäringen. Det kan avse direkta beställningar från arbetsfältet, eller

att ritningar distribueras elektroniskt direkt till arbetsplatsen. Detta gör

det angeläget att tillstånd att använda radiosändare kan tilldelas snabbt

för att inte hindra utvecklingen och möjligheten att tillgodose de behov

som uppkommer för både konsumenter och näringslivet.

Vidare är det önskvärt att utrustning får cirkulera fritt, åtminstone inom

Europa. För att uppnå detta är en god förutsättning harmoniserade fre-

kvensband inom EU och hela CEPT. Alternativet är att produkterna till-

delas olika frekvenser i olika länder, vilket medför risk för störningar om

produkten används i ett annat land än det avsedda. När det gäller kon-

sumentprodukter, som sprids lätt över gränserna, är det av särskild vikt

att harmoniserade frekvensband finns tillgängliga över hela världen.

Arbetet med harmonisering av frekvensband inom EU och CEPT är vik-

tigt för en positiv utveckling inom området. Detta gäller särskilt i fall där

ett stort konsumentintresse uppstår.

Påverkan på individen

I och med de möjligheter som radio ger för mobila lösningar och nya

tjänster kommer det att bli fler källor som genererar radiostrålning på

ytterst små nivåer. Det kan röra sig om t.ex. mobiltelefoner, mikrovågs-

ugnar, trådlösa nätverk för datatillämpningar, alarm, biltullar och hjälp-

medel för funktionshindrade.

Prop. 2004/05:175

194

Påverkan på individen som relateras till strålning beskrivs i

avsnitt 14.3.

Konkurrens på lika villkor

Det är viktigt för utvecklingen av tjänster som tillhandahålls via radio att

dessa kan konkurrera på jämförbara villkor med tjänster som tillhanda-

hålls via trådbundna lösningar. Teknikneutralitet bör i allmänhet efter-

strävas inom området för radiokommunikation, t.ex. vid fördelningen av

frekvenser. Ingen särskilt standard bör således föreskrivas. Detta för-

hindrar inlåsningseffekter och möjliggör att nya tekniker och tjänster

snabbt kan komma in på marknaden.

De olika tjänsterna, vare sig de sker fast, mobilt, terrestert (marksänt)

eller via satellit, smälter dessutom alltmer samman, konvergerar, när det

gäller tjänstetillhandahållandet. För att olika tjänster skall kunna kon-

vergera kan det vara bra att möjligheter för tillståndsinnehavare att

utnyttja tillstånden för flera områden som t.ex. ges för både mobilt och

fast. En viktig aspekt är att tjänsterna kommer allmänheten till del på ett

snabbt och ekonomiskt sätt. Mål inom andra politikområden, som de

mediepolitiska målen, måste dock samtidigt vägas in.

15.18.3

Användning av frekvensutrymmet för analoga

TV-sändningar

Regeringens bedömning: Samhällets behov, önskemål och möjliga

användningar av det frekvensutrymme som frigörs i samband med att de

analoga markbundna TV-sändningarna upphör bör utredas.

Skälen för regeringens bedömning: Samhällets beroende av elektro-

niska kommunikationer ökar såväl när det gäller datakommunikation och

telefoni som för radio- och TV-sändningar till allmänheten. Den mark-

sända televisionen skall övergå från analog till digital teknik. De digitala

TV-sändningarna skall byggas ut etappvis och ersätta de analoga TV-

sändningarna med slutdatum den 1 februari 2008. Detta beskrivs närmare

i avsnitt 12.9.

När de analoga TV-sändningarna successivt upphör kommer det

frekvensutrymme som i dag används för analog marksänd television att

frigöras. Det är viktigt att frekvensspektrumet, som är en begränsad

naturresurs, används på ett effektivt sätt. Det krävs en strategi för hur det

frigjorda frekvensutrymmet på bästa sätt skall kunna tas tillvara. Reger-

ingen avser därför att lämna ett uppdrag att utreda vad de frekvenser som

frigörs i samband med att de analoga markbundna TV-sändningarna

upphör kan användas till. Syftet bör vara att samhället på ett så effektivt

sätt som möjligt skall kunna tillgodogöra sig det frigjorda frekvens-

utrymmet för utveckling av befintliga och nya tjänster. I uppdraget bör

ingå att se över samhällets behov, önskemål och möjliga användningar av

det frigjorda frekvensutrymmet.

Prop. 2004/05:175

195

15.18.4

Svenskt internationellt deltagande

Det svenska deltagandet skall återspegla regeringens vilja avseende jäm-

ställdhet i de svenska internationella delegationerna. Detta gäller såväl

representanter från myndigheter som näringslivet. Även representanter

för näringslivet skall kunna företräda Sverige i delegationerna.

Post- och telestyrelsen (PTS) har i sin rapport Internationellt arbete

(PTS-ER-2005:6) beskrivit sitt arbete för en jämn könsfördelning i

svenska delegationer enligt regeringsuppdrag. Rapporten visar att det

inom vissa områden råder en mycket sned fördelning av män och kvinnor

bland deltagarna på internationella möten för Sveriges räkning. Enligt

regeringens mening bör denna ojämna könsfördelning minska i fram-

tiden. En jämn könsfördelning i svenska delegationer så väl från myn-

digheter som näringsliv bör eftersträvas.

15.19 Samlokalisering

i

master

Regeringens bedömning: Utbyggnaden av nät för elektronisk

kommunikation bör ske så att befintlig och nytillkommande infra-

struktur samutnyttjas i största möjliga utsträckning utan att kon-

kurrensen snedvrids.

Skälen för regeringens bedömning

Utvecklingen på marknaden

Post- och telestyrelsen (PTS) har på regeringens uppdrag analyserat

utvecklingen av utbyggnaden av den tredje generationens mobila system.

PTS har i samband med avrapporteringen uttryckt att bestämmelsen i

4 kap. 14 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK), som

bl.a. kan framtvinga mastdelning utifrån miljöhänsyn, bör ses över.

Samlokalisering kan också åläggas av konkurrensskäl (4 kap. 8 § LEK).

Samlokalisering bör i första hand komma till stånd genom frivilliga

överenskommelser. Det finns dock starka indikationer på att samloka-

lisering i master på frivillig grund mellan samtliga mobiloperatörer i dag

inte kommer till stånd i önskvärd omfattning.

PTS hade i mars 2005 tagit emot 11 ansökningar om samlokalisering.

Därefter har i nio fall frivilliga överenskommelser om samlokalisering

träffats eller förhandlingar om samlokalisering påbörjats mellan parterna.

PTS har således endast haft anledning att tillämpa bestämmelsen i

4 kap.14 § LEK i två fall. I båda fallen beslutade PTS att den operatör

som ägde masten behövde kunna disponera eventuellt kvarvarande

utrymme i masten för egen verksamhet samt att lagen inte gav utrymme

att förplikta samlokalisering. Ett av ärendena överklagades till länsrätten

som konstaterade i dom den 1 juni 2004 att en operatör, med den

nuvarande lagstiftningen, även har rätt att för sin egen räkning reservera

ett rimligt förväntat framtida behov av kapacitet och att den eventuellt

kvarvarande kapaciteten i den aktuella masten därmed inte kunde anses

tillgänglig. Länsrätten delade därmed PTS bedömning.

Prop. 2004/05:175

196

Däremot har antalet frivilliga avtal om samlokalisering ökat något

sedan bestämmelsen trädde i kraft. Inget åläggande av samlokalisering av

konkurrensskäl har hittills gjorts av PTS.

En samlokaliseringsskyldighet kan bli aktuell då det finns en operatör

som disponerar en mast i ett område och en annan operatör ansöker hos

PTS om att den förste operatören skall förpliktas att tillhandahålla sam-

lokalisering. Den operatör som upplåter utrymme i masten har rätt till

marknadsmässig ersättning. Ett typexempel på när ett åläggande skulle

vara aktuellt är när en operatör inte har några genomförbara alternativ,

t.ex. genom att bygglov för att uppföra en mast inte har erhållits.

Erfarenheter visar att bygglovsärenden i viss utsträckning har bordlagts

eller av annan anledning inte behandlats i tid i flera kommuner, vilket har

komplicerat tillämpningen.

Behov av översyn

Uppförandet av flera parallella nät, med tillhörande utrustning, kan med-

föra problem i förhållande till andra intressen, exempelvis kraven på

hållbar utveckling och kraven vid natur- och miljöutnyttjande. Under de

kommande åren förväntas utbyggnaden av elektroniska kommunikations-

nät, inklusive master, att öka.

En särskild utredare har fått i uppdrag att undersöka behovet av änd-

rade regler för samlokalisering av master m.m. som ingår i allmänna

kommunikationsnät för elektronisk kommunikation (Dir.2005:16).

Arbetet skall bedrivas mot bakgrund av den tekniska, miljömässiga och

marknadsmässiga utvecklingen som sker inom området samt de rätts-

akter som är tillämpliga, bland annat LEK och plan- och bygglagen

(1987:10).

Utredaren skall redovisa dels hur samlokalisering i master kommer till

stånd i dag på den svenska marknaden respektive hur samlokalisering

fungerar i andra länder, dels hur ändamålsenliga regler och tillämpning är

utifrån miljöhänsyn och målet om en väl fungerande konkurrens. Utre-

daren skall vidare göra en bedömning av i vilken mån ändrade regler kan

påverka den samhällsekonomiska effektiviteten. Utredaren skall utarbeta

de författningsförslag som övervägandena ger anledning till. Uppdraget

skall redovisas till regeringen senast den 1 november 2005.

Den 1

augusti 2004 trädde vissa ändringar i ledningsrättslagen

(1973:1144) i kraft som har ökat förutsättningarna till samlokalisering.

Enligt en ny 11 a § är det numera möjligt för en ledningsrättshavare att få

befogenhet till s.k. andrahandsupplåtelse. Genom en sådan upplåtelse kan

en annan operatör ges rätt att exempelvis sätta upp antenn, teknikbod och

ledningar för en basstation inom det område som upplåtits för den först-

nämndes anläggningar. Detta får göras utan medgivande från mark-

ägaren.

I sitt slutbetänkande Ledningsrätt (SOU 2004:7) föreslog 2002 års

ledningsrättsutredning bl.a. att det skulle bli möjligt att upplåta lednings-

rätt även i vissa typer av lös egendom, exempelvis master. Efter prövning

skulle detta även kunna göras mot bestridande av anläggningens ägare.

Utredningens slutbetänkande har remissbehandlats. Ärendet bereds för

närvarande inom Regeringskansliet. Avsikten är att förslaget skall be-

handlas i en särskild proposition tidigast under 2006.

Prop. 2004/05:175

197

PTS har fått i uppdrag av regeringen att göra det möjligt för allmän-

heten att via myndighetens webbplats ta del av uppgifter om basstations-

sändare för allmänt tillgänglig mobiltelefoni i myndighetens frekvens-

och tillståndsregister. Härigenom blir informationen lättare tillgänglig än

vad den är i dag. Med hänsyn till allmänhetens stora intresse att på ett

enkelt sätt få tillgång till uppgifter om basstationer för mobiltelefoni

anser regeringen att det är angeläget att driftsätta denna funktion på PTS

webbplats.

15.20

Stormen 8–9 januari 2005

En svår storm drabbade södra och mellersta Sverige den 8–9 januari

2005. Den påverkade många funktioner i samhället, bl.a. blev över en

kvarts miljon abonnenter utan telefonförbindelse. Både den fasta och

mobila telefonin påverkades. Stora områden i södra och mellersta

Sverige drabbades. Radio- och TV-sändningarna fungerade emellertid i

stort sett utan avbrott.

Det främsta skälet till att de elektroniska kommunikationerna slutade

fungera vid stormen var att elförsörjningen inte längre fungerade. Tele-

stationer och mobilradiobasstationer behöver elförsörjning för att kunna

förmedla trafiken i näten. Stormen medförde förstörda teleledningar,

master och utrustning. Stormfällda träd försvårade även det intensiva

reparationsarbete som följde.

Post- och telestyrelsen (PTS) följde löpande arbetet efter stormen.

Läget redovisades i lägesrapporter till Regeringskansliet och Krisbered-

skapsmyndigheten. PTS inkom också med en rapport som beskrev kon-

sekvenserna av stormen och vilka förebyggande åtgärder som vidtagits

av myndigheten innan stormen. PTS har även innan stormen bedrivit ett

omfattande arbete för att förbättra robustheten i de elektroniska kom-

munikationsnäten. Under 2004 har PTS t.ex. investerat i 300 reservelverk

som bidrar till driftsäkerheten i kommunikationsnäten vid elavbrott.

Genom en ändring i lagen om elektronisk kommunikation (bet.

2004/05:TU17, rskr. 2004/05:201, SFS 2005:240) omfattas från och med

den 1 juli 2005 alla allmänna kommunikationsnät- och tjänster av de krav

på god funktion och teknisk säkerhet jämte uthållighet och tillgänglighet

vid extraordinära händelser i fredstid, som tidigare endast gällde för det

fasta telenätet. Genom lagändringen kommer kravet på robusthet alltså

även att omfatta t.ex. mobiltelefonnäten.

Elektroniska kommunikationsnät är i dag en mycket viktig infra-

struktur och det är av stor vikt att denna fungerar i krissituationer.

Ändringarna i lagen om elektronisk kommunikation kommer att bidra till

detta. Det är betydelsefullt att erfarenheterna som stormen inneburit tas

till vara och regeringen har därför för avsikt att återkomma till dessa

frågor i en särskild proposition om samhällets säkerhet.

Prop. 2004/05:175

198

Förtroende

15.21 Förtroendeskapande

insatser

m.m.

15.21.1 Allmänt

Regeringens bedömning: Begreppet tillit inom politiken för informa-

tionssamhället bör ersättas dels av begreppet förtroende, dels av be-

greppet informationssäkerhet. Konsumentverket bör ges i uppdrag att

genomföra särskilda informationsinsatser för konsumentvägledarna om

IT-frågor.

ITPS rapport: Överensstämmer delvis med regeringens bedömning.

ITPS konstaterar bland annat att de statliga åtgärderna inom området

hittills främst syftat till en förbättrad informationssäkerhet och att skydda

integriteten. ITPS konstaterar även att tillitsbegreppet inte är definierat

och därför svårtolkat och svårt att knyta till utvärderings- och uppfölj-

ningsarbete. Begreppet bör därför enligt rapporten preciseras om det fort-

sättningsvis skall användas i IT-politiken.

Konsultrapporten Tillit till IT (CEPRO): Överensstämmer delvis

med regeringens bedömning. I rapporten konstateras bland annat att tillit

inte bara är en teknisk fråga utan även inbegriper en subjektiv bedömning

som kan vara avgörande för enskildas användning av IT. Tillit i denna

bredare betydelse måste enligt CEPRO finnas med i IT-politiken.

Åtgärder för att stimulera användning bör avse både de objektiva för-

hållandena som påverkar tilliten, t.ex. informationssäkerhet, likväl som

individens subjektiva upplevelser. Vissa grupper har särskilda behov av

extra stöd, exempelvis barn och ungdomar samt äldre. I rapporten före-

slås bland annat särskilda informationsinsatser för kommunala konsu-

mentvägledare och biblioteken, uppdrag till Konsumentverket att utar-

beta standardavtal samt satsningar på barn och ungdomars IT-använd-

ning genom skolan.

Remissinstanserna: Flera av instanserna, bl.a. Post- och telestyrelsen,

Krisberedskapsmyndigheten,

Konsumentverket,

Glesbygdsverket,

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet instämmer i att

begreppet tillit är otydligt och behöver preciseras närmare. Göteborgs

stad tillägger att man bör skilja mellan tilliten till tekniken och tilliten till

innehållet och att det finns behov av källkritik och kritiskt tänkande

avseende innehållet.

Bland andra Konsumentverket, Föreningen Svenskt Näringsliv, BITOS

etiska råd och Microsoft menar att en precisering och uppdelning av

begreppet är önskvärt och att med tillit även skall avses subjektiv tillit.

Statskontoret och Informationssäkerhetsutredningen anför att informa-

tionssäkerheten bör ingå i begreppet tillit. IT-Företagen anför att be-

greppet skall ha ett brett perspektiv.

Skälen för regeringens bedömning

Begreppet förtroende

Begreppet tillit användes som rubrik för ett av de tre prioriterade områ-

dena i förra IT-propositionen och var en samlingsbeteckning för alla de

Prop. 2004/05:175

199

förtroendeskapande åtgärder, inklusive informationssäkerhet, som ansågs

behövas för att IT skulle kunna användas. Insatserna i detta avseende bör

fortsätta, men begreppet tillit bör bytas ut. Skälet är att användaren bör

ha en kritisk och självständig hållning till tekniken vilket kan motiveras

av de brister som IT och Internet har, t.ex. riskerna för ofrivillig expone-

ring av material som kan vara skadligt för barn. Regeringens politik

handlar inte om att skapa en blind tilltro till IT och Internet hos använ-

darna. I stället bör begreppet förtroende användas som en markering av

att ett rationellt förhållningssätt bör råda, med en bedömning av mediets

förtjänster såväl som dess brister. Begreppet tillit som en grundpelare

inom IT-politiken utgår därför och ersätts dels av begreppet förtroende,

för att tydligare omfatta enskildas subjektiva inställning, och dels av

begreppet informationssäkerhet.

Exempel på företeelser som kan minska förtroendet för Internet är den

sexualisering som förekommer på vissa webbsidor, vanligen kommer-

siella sådana. Företeelserna behandlades vid en hearing 2004 (se rapport

från hearingen, Sexualiseringen av det offentliga rummet, 12 maj 2004,

utgiven av Regeringskansliet) och berörde motsvarande tendenser även i

andra medier. Vid hearingen framhölls riskerna med pornografins alltmer

framträdande roll, särskilt för ungdomar som växer upp med Internet.

Av SCB:s undersökning Privatpersoners användning av datorer och

Internet 2003 framgår att ca 15 procent av alla Internetanvändare aldrig

använde Internet för att handla eftersom de var oroliga att lämna ut per-

sonliga uppgifter. En lika stor andel av Internetanvändarna angav att de

inte handlade över Internet eftersom de var oroliga att lämna ut kredit-

kortsnummer. Andra orsaker var oro för att inte få varan eller inte kunna

returnera den och oro för att inte kunna få rättelse vid klagomål. I dessa

indikatorer på brist på förtroende framgår inga skillnader mellan könen

eller mellan olika åldrar.

Åtgärder för att öka förtroendet

Det kan förväntas att fler och fler konsumenter kommer att behöva allt

mer stöd rörande IT-frågor. Konsumentverket bör ges uppdraget att

genomföra särskilda informationsinsatser för konsumentvägledarna inom

detta område (se även avsnitt 13). För att förbättra förtroendet för IT och

Internet har regeringen vidtagit en rad åtgärder både nationellt och inter-

nationellt. Det är dock viktigt att framhålla att det primära arbetet med att

stärka förtroendet för IT görs inom myndigheter och organisationer.

Några exempel på dessa är, utöver dem som omnämns nedan, Myndig-

heten för skolutveckling, Statskontoret, Datainspektionen, Brottsföre-

byggande rådet, 24-timmarsdelegationen och Rikskriminalpolisen. Även

det internationella arbetet för att förhindra exempelvis skräppost (spam)

är av största vikt.

Regeringen avser vidare att återkomma till riksdagen inom kort med en

proposition med förslag till konsumentpolitiska mål. Detta beskrivs

närmare i avsnitt 13.

På uppdrag av regeringen har en särskild utredare nyligen föreslagit

lagändringar som syftar till att stärka konsumentskyddet vid s.k. modem-

kapning. Delbetänkandet är remitterat och förslagen bereds för närvar-

ande i Regeringskansliet. Se även avsnitt 7.

Prop. 2004/05:175

200

Konsumentverket och Post- och telestyrelsen arbetar sedan länge med

förtroendeskapande åtgärder. Här kan exempelvis nämnas programmet

tptest som kan användas för att mäta bandbredd på Internetanslutningar,

information om hur man undviker modemkapning och oönskad

e-postreklam, råd om informationssäkerhet osv. PTS har också varit en

av initiativtagarna till kampanjen Surfa lugnt, i maj 2005.

Även marknadens aktörer arbetar på olika sätt för att stärka förtroendet

för IT och Internet. Här kan särskilt nämnas Branschföreningen för inne-

hålls- och tjänsteleverantörer på onlinemarknaden i Sverige, BitoS och

deras Etiska råd samt branschorganisationen IT-Företagen, bl.a. genom

organisationernas deltagande i SAFT-projektet (se avsnitt 12.9.4). BitoS

arbetar bland annat genom att fastställa gemensamma värderingsgrunder

och rutiner för att hantera anmälningar om opassande innehåll.

15.21.2

Skydd för barns integritet och mot barnpornografi och

annan brottslighet på Internet

Bakgrund

I Trafikutskottets betänkande IT och elektroniska kommunikationer

(bet. 2004/05:TU9) framhåller utskottet det betydelsefulla arbete som

genomförts när det gäller att skydda barns integritet när de använder

Internet. Utskottet nämner i betänkandet ett antal viktiga åtgärder för att

skydda barns integritet när de använder Internet. Det avser informa-

tionsinsatser med bl.a. råd till barn och ungdomar samt till föräldrarna.

Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på området

och utgår ifrån att detta arbete vidareutvecklas och att ytterligare initiativ

tas när så anses påkallat.

Utskottet lyfter också fram frågan om barnpornografi på nätet. Ut-

skottet utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen av barnpornografi på

nätet mycket noga och vidtar erforderliga åtgärder för att kraftfullt

markera riksdagens och regeringens tydliga avståndstagande från detta.

Regeringen bör också pröva om det är möjligt att förmå Internetopera-

törerna att ta initiativ i enlighet med vad som bl.a. skett i Storbritannien

och Norge. Utskottet hänvisar därvid till att bl.a. Storbritanniens största

Internetoperatör British Telecom sedan sommaren 2004 blockerar webb-

platser med barnpornografi. Även i Norge blockerar de största Internet-

operatörerna webbplatser med barnpornografi. Utskottet förutsätter att

regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av utveck-

lingen och vilka initiativ som planeras på området.

Vidare har, som tidigare nämnts, också FN:s barnrättskommitté upp-

märksammat frågan om att skydda barn från visst innehåll på Internet (se

avsnitt 12.9.4).

Lagstiftning

Frågan om vilka lagar som gäller för innehåll på Internet är delvis kom-

plex, eftersom Internet inte utgör ett medium i sig, utan snarare ett forum

som kan utnyttjas för olika medier. Allmänna bestämmelser i lagar och

andra författningar är i många fall tillämpliga. Skillnaderna mellan

Prop. 2004/05:175

201

informationssamhällets tjänster och andra tjänster har dock i vissa fall

föranlett särskild reglering. Varje användning av nätet måste därför be-

dömas för sig. När det gäller själva överföringen av information finns

särskilda bestämmelser till skydd för integriteten i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation. Bestämmelserna innebär i princip ett förbud

för andra än de kommunicerande parterna att avlyssna eller på annat sätt

behandla uppgifter som avser ett elektroniskt meddelande utöver vad

som erfordras för att överföra informationen.

När det gäller information som hålls tillgänglig på en webbplats gäller

att det som är olagligt i andra medier också är olagligt på Internet. Tryck-

och yttrandefrihetsrättslig grundlagsreglering kan gälla för visst material

och brottsbalkens straffbestämmelser för annat material. Enligt grund-

lagarna får någon förhandsgranskning av webbplatser inte förekomma,

men åtal kan väckas i efterhand för exempelvis hets mot folkgrupp.

Barnpornografibrott är straffbart enligt brottsbalken. I sammanhanget

kan nämnas att regeringen avser att besluta om direktiv till en utredning

som skall se över lagstiftningen mot barnpornografi.

Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-

lagen) innebär bl.a. att den som tillhandahåller en elektronisk anslags-

tavla (Bulletin Board System, BBS) skall ha sådan uppsikt över tjänsten

”som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen

av verksamheten”. BBS-lagen innebär alltså inte någon allmän övervak-

ningsskyldighet utan endast skyldighet att hålla en viss uppsikt.

Tillhandahållaren har en straffbelagd skyldighet att ta bort meddelanden

vars innehåll utgör t.ex. barnpornografi eller hets mot folkgrupp.

Lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informations-

samhällets tjänster (e-handelslagen) innehåller bestämmelser om viss

ansvarsfrihet för tjänsteleverantörer som fungerar som mellanhänder,

dvs. som bara överför eller lagrar information som lämnats av andra. De

får dömas till ansvar för brott som avser innehållet i informationen endast

om brottet begåtts uppsåtligen.

Självreglering

I samband med att e-handelslagen infördes bedömde regeringen att det

inte skulle införas särskilda förfaranderegler för när en tjänsteleverantör,

som lagrar information åt andra, skall vara skyldig att avlägsna informa-

tion eller göra den oåtkomlig.

Allmänheten kan givetvis tipsa polisen eller använda så kallade

tipslinjer. Ett exempel på en sådan i Sverige är den tipslinje som ECPAT

Sverige (End Child Prostitution, Child Pornography, and Trafficking in

Children for Sexual Purposes) är ansvarig för när det gäller barn-

pornografi. ECPAT Sverige är en ideell förening som arbetar med att

förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel: barnprostitution,

barnpornografi, människohandel och barnsexturism. BitoS, stöder arbetet

med tipslinjen. Flera Internetleverantörer har också s.k. missbruksavdel-

ningar dit abonnenterna kan rapportera misstänkt olagligt material som

de funnit på Internet. I maj 2005 anordnade den IT-politiska strategi-

gruppen en hearing om Internetoperatörernas ansvar för trafiken i näten.

Den allmänna bedömningen vid hearingen var att nuvarande lagstiftning

Prop. 2004/05:175

202

är ändamålsenlig, men att det finns ett behov av samverkan mellan

operatörerna.

Vidare har Stiftelsen för Internetinfrastruktur (II-stiftelsen) undersökt

intresset för att bilda ett branschorgan för prövning av god sed och han-

delsbruk på Internet.

Det har gjorts försök att finna tekniska lösningar för att hindra barn

från att ta del av visst material på Internet. Den vanligaste tekniken är

filtrering, via särskilda program som laddas ned på datorn, som levereras

av mjukvaruföretag och som abonnenten betalar för. De största sök-

tjänsterna har i sina sökfunktioner normalt blockering av information

som tillhandahållaren av söktjänsten anser vara skadlig, speciellt i deras

sökningar efter bilder. Denna blockering måste aktivt slås av. Sökkrite-

rierna utformas av söktjänsttillhandahållaren, med de värderingar dessa

har, enligt de etiska regler som gäller där tillhandahållaren av söktjänsten

finns.

Medierådet

Medierådet (U 1990:03) arbetar särskilt med barns och ungas användning

av rörliga bildmedier inklusive Internet (se även avsnitt 12.9.4). Syftet

med rådets verksamhet är att minska riskerna för skadlig mediepåverkan

på barn och unga. Rådet skall bl.a. genom konstruktiva och kontinuerliga

kontakter driva på mediebranschernas självreglering. Rådet skall också

delta i internationellt arbete med dessa frågor.

Samarbete kring bekämpning av visst skadligt innehåll

Inom Rikskriminalpolisen finns en särskild grupp som arbetar med barn-

pornografibrott. Denna grupp har ett nära samarbete med den ideella

organisationen ECPAT Sverige.

På initiativ av ECPAT bjöd Post- och telestyrelsen tillsammans med

Rikskriminalpolisen och Medierådet nyligen in de största svenska Inter-

netoperatörerna till en diskussion om blockeringsmöjligheter av webb-

platser som innehåller barnpornografi. Bland annat presenterades

utländska erfarenheter. En metod som man använt sig av i Norge bygger

på en avtalslösning och innebär att polisen lämnar uppgifter till Internet-

operatörerna om illegala nätadresser, det vill säga kommersiella webb-

platser med barnpornografi. Internetoperatörerna kan då blockera

åtkomsten till dessa nätadresser. Nu pågår ett arbete, som IT-Företagen

samordnar, med att få till stånd avtal mellan operatörerna och Rikskrimi-

nalpolisen, efter förebild från Norge, om hur man skall gå till väga för att

blockera webbplatser med barnpornografiskt innehåll. Några operatörer

har redan ingått avtal med Rikskriminalpolisen om detta. Lösningen

bygger på att polisen underrättar operatören om adresser som innehåller

barnpornografi, varefter operatören använder ett filter som gör att den

som försöker gå in på en webbsida med sådant innehåll stoppas genom

en spärr. Operatörerna avser att börja tillämpa detta inom kort.

Prop. 2004/05:175

203

Slutsats

Det är viktigt att de hot mot barns integritet som förekommer på Internet

tas på största allvar och att barnpornografibrott, bedrägeri och andra brott

som begås med hjälp av Internet tas på samma allvar som brott som

begås med andra medel. Datavirus och skräppost (s.k. spam) m.m. måste

bekämpas kraftfullt.

Den befintliga lagstiftningen kan användas mot dessa brott och förete-

elser på Internet. Det skall liksom i andra fall vara en uppgift för polis

och åklagare att utreda och bekämpa brott. Samverkan mellan Internet-

operatörerna och polisen bör som utgångspunkt ske enligt gängse förfa-

rande då misstanke om brott uppstått. En utökad samverkan mellan bran-

schens aktörer och myndigheterna med beaktande av yttrandefrihets-

rättsliga principer kan dock i vissa fall förhindra brottslig verksamhet på

ett mer effektivt sätt. Sådana möjligheter bör tas till vara. Uppgiften för

Internetoperatörerna får dock inte utformas på ett sådant sätt som kan

innebära ett hot mot den personliga integriteten eller komma i konflikt

med yttrandefriheten.

Samordning

15.22 Standardisering

och

terminologi

15.22.1 Standardisering

Regeringens bedömning: En samlad svensk överblick över det interna-

tionella standardiseringsarbetet på IT-området bör eftersträvas liksom en

samordning av de svenska insatserna i detta arbete. Deltagandet från

myndigheterna kan behöva förstärkas.

Skälen för regeringens bedömning

Sverige har för närvarande små möjligheter att påverka de strategiska

prioriteringarna i det internationella arbetet med IT-standardisering, eller

att bevaka om aspekter som kan beröra svenska intressen behandlas.

Skälen till detta är följande

− standardiseringen inom IT-området bedrivs i många olika internatio-

nella forum,

− den traditionella formen med nationell representation har övergivits

till förmån för direkt medverkan från intressenterna,

− de svenska standardiseringsorganen medverkar därför inte i arbetet

med att föra ut kunskap om standardiseringsinitiativen till svenska

intressenter,

− inget svenskt organ har ansvar för nationella samordningar bland

intressenterna,

− inget svenskt organ har full överblick över arbetet,

− remissförfarande på nationell basis tillämpas inte.

Det sistnämnda är särskilt bekymmersamt eftersom ett stort antal sam-

hällssektorer är involverade i arbetet och praktisk taget alla sektorer är

berörda. Regeringen överväger därför hur den svenska medverkan i stan-

Prop. 2004/05:175

204

dardiseringen på IT-området kan organiseras så att svenska intressen hos

såväl näringsliv som myndigheter kan tillgodoses.

Standardiseringen och dess internationella organisation

Avsikten med standarder är att förenkla och förbilliga tillverkning,

handel och annan samverkan. Standarder är privaträttsliga dokument för

frivillig användning av marknadens aktörer men de kan även av lag-

stiftaren anges som exempel på en tillfredsställande lösning eller till och

med upphöjas till lag. Utmärkande för den reguljära standardiseringen är

att arbetet bedrivs öppet, att alla har möjlighet att delta, att standar-

diseringsorganen själva är opartiska i förhållande till intressenterna och

att innehållet i standarderna i princip inte skall vara immaterialrättsligt

skyddat. Man brukar allmänt benämna en standard som tas fram på detta

sätt som öppen. Reguljär standardisering bedrivs i de erkända, globala

organen International Organization for Standardization

(

ISO

)

och

International Electrotechnical Commission (IEC

)

och de europeiska

organen Comité Européen de Normalisation (CEN), Comité Europénne

de Normalisation Electrotechnique (CENELEC) och European Tele-

communications Standards Institute (ETSI). Medlemmar i dessa organ är

de nationella standardiseringsorganen, inom vilka det även bedrivs viss

nationell standardisering. Standardiseringsarbete bedrivs även i flera

mellanstatliga organ, t.ex. vissa FN-organ och Internationella teleunionen

(ITU). Medverkan i arbetet är i dessa fall i regel förbehållet medlems-

staternas regeringar.

Standardiseringsarbete bedrivs också i specialorgan för olika sektorer,

t.ex. inom Internet Engineering Task Force (IETF) och inom 3rd

Generation Partnership Project (3GPP) avseende mobiltelefoni.

I många fall har starka företag eller företagsgrupper i kraft av sitt

genomslag på marknaden lyckats få sina egna standarder att bli norm på

marknaden, t.ex. kassettbandet, cd-skivan eller Windows.

Den svenska standardiseringen

I Sverige bedrivs den reguljära standardiseringen i tre organ, Swedish

Standards Institute (SIS), Svenska elektriska kommissionen (SEK) och

Informationstekniska standardiseringen (ITS). SIS representerar Sverige i

den globala standardiseringen inom ISO, och i det europeiska arbetet i

CEN. På samma sätt representerar SEK Sverige i IEC, och i CENELEC

medan ITS verkar i ITU och ETSI. Genom att delta i det nationella stan-

dardiseringsarbetet kan svenska företag och svenska myndigheter

påverka standarderna såväl globalt som inom den gemensamma, europe-

iska marknaden.

Staten och Föreningen Svenskt Näringsliv har gemensamt huvud-

mannaskap för den svenska standardiseringsorganisationen. Sedan några

år kanaliseras huvudmannaskapet genom Sveriges standardiseringsråd

(SSR).

De svenska standardiseringsorganens roll har förändrats från att tidi-

gare ha varit forum för utarbetande av svensk standard till att alltmer

vara de svenska representanterna i det globala och europeiska arbetet.

Prop. 2004/05:175

205

Huvuddelen av ny svensk standard har sitt ursprung i europeiskt eller

globalt arbete.

Den svenska standardiseringsorganisationen har sedan länge ett upp-

drag, och ett ansvar för, att samla och samverka med de svenska intres-

senter som vill påverka den reguljära standardiseringen inom ISO och

CEN. Detta internationellt inriktade arbete har givit organisationen ett

mycket omfattande internationellt kontaktnät.

På IT-området har organisationen en god kompetens, erfarenhet och

förmåga att samordna europeiska standardiseringsinitiativ med svenska

intressenters behov.

Standarder och normgivning

Europeiska gemenskapen (EG) utvecklade under 1980-talet, inför den

inre marknadens genomförande, en särskild metod att använda standarder

i teknisk lagstiftning, främst på produktsäkerhetsområdet. Metoden, den

s.k. nya metoden, innebär att EG endast fastställer kortfattade väsentliga

krav i lagstiftningen. Detaljerna återfinns i europeiska standarder som

utarbetats på särskilt uppdrag från kommissionen. Varor som tillverkats i

enlighet med sådan standard anses uppfylla de tvingande kraven men

industrin kan välja att inte tillverka enligt standard men måste då på

annat sätt visa att man uppfyller de tvingande kraven. Denna metod

används i EG-direktiven för bl.a. teleterminaler, medicinsk-teknisk

utrustning, elsäkerhet och radiostörningar. Med den nya metoden fick

kommissionen ett instrument att ge uppdrag till de europeiska standardi-

seringsorganen. Kommissionen har givit standardiseringsuppdrag utanför

områden som är föremål för tvingande lagstiftning t.ex. på IT-området.

Aktuellt just nu är handlingsplanen för standardisering inom ramen för

e-Europa (e-Europe Standardisation Action Plan). Genom sina krav på

öppenhet för deltagande och insyn samt fastställda procedurer, med bl.a.

remissförfaranden och omröstning bland de nationella organen, upplever

industrin ofta den erkända standardiseringen som långsam och ineffektiv.

Framväxten av specialiserade organ såsom Internet Engineering Task

Force (IETF) är ett utslag av detta. Vidare kan de reguljära standardi-

seringsorganen erbjuda arbete i s.k. workshops som är öppna för alla

intresserade parter att medverka direkt – man frångår således den natio-

nella representationen. Om man i en sådan workshop kommer överens

om en specifikation kan denna publiceras som den är som en CEN

Workshop Agreement - CWA. Den får då inte formell status som en

europeisk standard. Man kan också välja att när det tekniska arbetet är

färdigt låta dokumentet genomgå den formella processen med omröst-

ning bland de nationella standardiseringsorganen efter remissomgång.

Dokumentet får då status av Europeisk standard. Arbetet inom ramen för

e-Europe Standards Action Plan bedrivs i workshops i CEN.

Den semantiska standardiseringen

Standarder för informationsutbyte handlar ofta om teknik för säkerhet,

kommunikation och kodning. I dag bygger sådan teknik på Internet och

XML. Den tekniska standardiseringen är viktig för samhällets infra-

Prop. 2004/05:175

206

struktur men det är ändå standardiseringen av språket (semantiken) som

kommer att bli avgörande för utvecklingen av e-samhället. Den seman-

tiska standardiseringen pågår redan i dag. Den sker ofta sektorsvis och

utan någon tanke på samordning av terminologi och specifikationer för

datautbyte. Genom att integrera satsningar på terminologiutveckling med

satsningar på att göra samhällets information tillgänglig för utveckling av

nya tjänster inom samhälle och näringsliv skulle mycket dubbelarbete

kunna undvikas. Den svenska kompetensen inom terminologiområdet

skulle därigenom kunna bidra till att öka kvaliteten på standarder för

elektroniska tjänster och annan digital samverkan och till att samordna

utvecklingen inom olika samhällssektorer.

15.22.2 Terminologi

Regeringens bedömning: En central termbank, en rikstermbank, bör

byggas upp för att säkerställa tillgång till och en god kvalitet på svenska

termer. Svenska termer och uttryck bör utvecklas och fler termgrupper

inom olika fackområden inrättas. I myndigheternas språkvårdsarbete bör

det ingå ett ansvar för begreppsbildning inom det egna verksamhets-

området.

Språkkommitténs förslag (SOU 2002:27 Mål i mun): Åtgärder skall

vidtas för att säkerställa att svenska termer och uttryck kan skapas inom

alla de områden där vi vill kunna använda svenskan. Terminologiarbete

bör integreras i de satsningar som görs på s.k. mjuk infrastruktur inom

IT-området. Varje statlig myndighet skall ges ett tydligt ansvar för sitt

språkvårdsarbete vilket också skall inkludera terminologiarbete, t.ex.

genom mål i regleringsbrev och krav på återrapportering

Remissinstanserna: Flera remissinstanser som Svenska optiksäll-

skapet, Biotermgruppen, Vetenskapsakademien, Terminologicentrum

(TNC) har synpunkter på resursfördelning till termgrupperna men stöder

kommitténs bedömning att nybildandet av termgrupper är av stor bety-

delse. Enligt TNC bör termgrupperna inte betraktas som fristående aktö-

rer vid sidan av TNC eftersom TNC medverkar i en eller annan roll i

samtliga grupper. Remissinstanserna är positiva till att statliga myndig-

heter ges ett tydligare ansvar för sitt språkvårdsarbete. Frågan om att

myndigheternas begreppsansvar skall regleras i deras instruktioner har

fått uttryckligt stöd av Arbetsmiljöverket. Övriga remissinstanser betonar

allmänt vikten av ett aktivt terminologiarbete och att samordning av ter-

minologiarbete kommer till stånd.

Skälen för regeringens bedömning

Informationstekniken och inte minst Internet har inneburit stora föränd-

ringar av hur vi kommunicerar och utbyter information. Fokus kommer

alltmer att ligga på informationsinnehåll och på att göra informationen

tillgänglig för nya tjänster och funktioner. Informationen måste kunna

publiceras i många olika medier (plattformar) samtidigt och den måste

vara maskinläsbar. Väldefinierade termer är också nödvändiga, om olika

typer av verksamheter och affärsprocesser skall kunna dra nytta av tekni-

Prop. 2004/05:175

207

ken. En konsekvent hantering av bl.a. terminologi höjer informations-

kvaliteten.

Väl fungerande terminologi krävs inom alla fackområden om det skall

vara möjligt att utnyttja det moderna samhällets snabba informations-

flöde och kommunikationsmöjligheter. Terminologiarbete bidrar till ett

väl fungerande språk inom samhällets alla områden och ökar effektivi-

teten inom och mellan olika specialistområden. En snabb samhälls-

utveckling kräver ett konstant arbete med att skapa och tillgängliggöra

överenskomna terminologier inom allt fler områden. Enkel åtkomst av

termer via Internet i en rikstermbank stöder en sådan utveckling.

Att ha överenskomna och entydiga definitioner på begrepp med stor

spridning underlättar även kommunikationen mellan medborgare och

myndigheter och sammanfaller därför med regeringens strävan sedan

många år att etablera en förvaltningskultur som fokuserar på medbor-

garnas behov. Terminologiarbete bör därför vara en integrerad del i de

satsningar som görs för ökad IT-användning.

Termdatabaser bör samlas i en rikstermbank

Uppbyggnaden av en central termbank, en rikstermbank, är väsentlig för

tillgången till och kvalitetssäkring av svenska termer. En bra utformad

och kvalitetssäkrad termbank blir på sikt ett effektivt verktyg för fack-

experter, medier, företag, myndigheter, universitet och högskolor samt

översättare, som snabbt kan behöva få tillgång till aktuell svensk termi-

nologi, samt för utvecklingen av nya IT-tjänster. Utöver Mål i mun som

redovisats ovan har Terminologicentrum (TNC) också genomfört utred-

ningen Terminologisk infrastruktur i Sverige där man framhåller behovet

av en rikstermbank och ett terminologisamordnarprogram,

dnr N2003/3987/ITFoU. Utredningen har behandlats vid en hearing och

slutsatserna därifrån överensstämmer med regeringens bedömning. Även

Statskontoret föreslår i rapporten Semantisk interoperabilitet, kartlägg-

ning och rekommendationer (Statskontorets PM 2005:118) inrättande av

en öppen termkatalog på Internet samt att terminologisamordnings-

uppdrag ges till utsedda myndigheter.

Rikstermbanken bör huvudsakligen spegla den svenska begrepps-

världen men bör för den skull inte enbart innehålla svenska termer. För

att den skall kunna fungera på det sätt som beskrivits krävs även att mot-

svarigheter på främmande språk ingår i termbanken, och då inte bara

motsvarigheter på engelska och andra vanliga främmande språk utan

även på olika invandrarspråk och de officiella minoritetsspråken.

Ofta är terminologiarbetet behovsstyrt från olika fackområden. Den

verksamhet som TNC bedriver är främst att bidra till att kommunika-

tionen inom ett fackområde och mellan olika fackområden fungerar

effektivt och smidigt. Behovet av nya uttryck i allmänspråket ökar också

ständigt, inte minst genom EU-medlemskapet.

Genom ett informellt samarbete mellan språkvårds- och terminologi-

organen remitteras i dag frågor om termer och uttryck, och gemensamma

rekommendationer kan på så sätt skapas och spridas. En tydligare och

resursstarkare organisation för att inhämta synpunkter på, dokumentera

och sprida sådana rekommendationer kan dock behövas.

Prop. 2004/05:175

208

TNC har stor erfarenhet av termbanksuppbyggnad, eftersom

strukturering av terminologisk information gjorts vid TNC redan från

dess start (1941). Efter det att språkkommittén lämnade sitt betänkande

har TNC genom en enkät kartlagt vilka terminologiska resurser som

finns i form av ordlistor, termbanker etc. Kartläggningen visar att mycket

material redan finns, men att det också finns ett stort behov av ytterligare

terminologiskt arbete, t.ex. saknas det särskilda tjänster och särskilda

resurser för terminologiarbete. Också nya initiativ tas just nu och det i

sammanhang som har att göra med utvecklingen av 24-timmarsmyndig-

heten där elektroniska standarddokument för förenklat informations-

utbyte behövs. Man talar i sammanhanget om nödvändigheten av en

semantisk interoperabilitet. De starka internationella drivkrafterna för en

semantisk webb visar också på behovet av att bygga upp en entydig

gemensam begreppsapparat. På den svenska myndighetssidan arbetar för

närvarande bl.a. Skolverket, Försäkringskassan, Skatteverket med ett

antal centrala termer som behöver få tydliga definitioner – annars

kommer det elektroniska utbytet eller den semantiska interoperabiliteten

inte att fungera. Även inom Försvarets forskningsinstitut (FOI) finns

strävanden mot en försvarsgemensam termbank. Scania har en

webbaserad plattform för flerspråkig terminologi inom fordonsdomänen

som är åtkomlig för alla medarbetare i Sverige och utomlands.

Termgrupper bör inrättas på fler områden

De termgrupper som finns i dag är brett sammansatta, och arbetssättet för

grupperna är i stort sett lika: Aktuella termer samlas in och begreppen

bakom reds ut. Rekommendationer ges om hur termerna bör användas.

Inom dataområdet och bioteknikområdet har det ofta handlat om att före-

slå svenska termmotsvarigheter till engelska termer, eftersom många be-

grepp har sitt ursprung i engelskan inom just dessa områden. Varje term-

grupp har en egen webbplats som man kan länka sig till från TNC:s.

Rekommendationerna sprids via webbplatsen och i många fall har de fått

stor genomslagskraft.

I dag finns det fem termgrupper som alla är knutna till TNC och drivs

med TNC:s medverkan. Regeringen anser att den modell med term-

grupper inom olika fackområden som i dag tillämpas är flexibel och

ändamålsenlig. Däremot kan det behövas särskilda stödinsatser till TNC

för att modellen skall kunna spridas till andra fackområden som också

har behov av begreppsprecisering och samordning

Regeringen anser att det i språkvårdsarbetet också bör ingå ett ansvar

för termer och begrepp inom myndigheternas egna verksamhetsområden.

Från och med 2005 har t.ex. Socialstyrelsens ansvar utökats till att nor-

mera användningen av nationella termer och begrepp samt att ta fram en

enhetlig informationsstruktur inom hälso- och sjukvård och omsorg (se

även 10.2.1). Detta är också ett exempel på terminologi från ett nationellt

viktigt delområde som passar i en rikstermbank.

Regeringen överväger om myndigheternas ansvar för detta behöver

regleras på annat sätt än vad som gäller för det övriga språkvårdsarbetet.

Samverkan mellan myndigheter är också nödvändig så att terminologin

inom ett fackområde blir enhetlig.

Prop. 2004/05:175

209

15.22.3

Öppen programvara och öppna standarder i offentlig

förvaltning

Regeringens bedömning: Användningen av öppna standarder och öppna

programvaror bör främjas och utvecklingen på området för öppna

programvaror och öppen källkod bör löpande följas upp. Myndigheternas

användningsområden för sådana produkter bör utvärderas. För- och

nackdelar för offentlig förvaltning med att använda öppna programvaror

samt lämpliga handlingslinjer för Sverige inför arbetet inom EU

angående användning av öppna programvaror bör utredas.

ITPS rapport: Incitamenten för myndigheterna att samverka måste bli

större. Offentlig förvaltning måste bli en bättre användare av IT.

Remissinstanserna: IT-Företagen anser att regeringen bör verka för

ett fortsatt arbete för teknikneutralitet och öppna standarder inom

programvaruområdet och försöka tydliggöra begreppen avseende öppen

och kommersiell programvara.

IT-kommissionens slutrapport: Vinnova och Statskontoret bör ges i

uppdrag att utforma ett program för metodutveckling och förnyelse av

digitala utvecklingsarbetet i förvaltning och näringsliv. Programmet bör

utformas i kontakt med ett nytt institut för den digitala tjänsteutveck-

lingens teori och praktik.

Remissinstanserna: Statskontoret anser att uppgiften till stora delar

redan ligger inom de olika aktörernas uppdrag. Myndigheten för skolut-

veckling förespråkar en ökad användning av s.k. öppen källkod i utveck-

lingsarbete inom offentlig sektor, eftersom redan existerande program-

vara baserad på öppen källkod ofta både är modulärt uppbyggd och kon-

form mot olika öppna standarder. Öppen källkod möjliggör också ett ökat

samnyttjande av resultat mellan myndigheter utan hinder i form av

proprietära lösningar.

Skälen för regeringens bedömning

Öppna standarder

Nya programvaror använder ofta öppna standarder. För IT-användare kan

det vara av stor betydelse att även dataformat, protokoll och användar-

gränssnitt är öppna. Med öppen standard avses en standard som i princip

är möjlig för alla att ta del av och använda, som utvecklas i en allmänt

accepterad och öppen miljö, som tas fram enligt en konsensusmodell

samt offentliggörs, förvaltas och underhålls.

Öppen programvara och öppen källkod

Med öppen programvara avses programvara där källkoden är fritt till-

gänglig och där programmet fritt får användas, undersökas, förändras,

kopieras och distribueras av alla. En annan term som används i detta

sammanhang är fri programvara. Genom att källkoden kan ändras kan

man rätta eventuella fel i programmet eller förbättra det eller göra

anpassningar till den egna verksamheten. Öppen programvara behöver

dock inte vara kostnadsfri och omfattas i allmänhet också av licensregler.

Prop. 2004/05:175

210

Även programvaror som endast får användas enligt licensavtal anses som

öppna så länge källkoden blir tillgänglig för licensinnehavaren. För att

erhålla flexibla och verksamhetsanpassade programvaror krävs dessutom

programvaruutveckling och underhåll, som också genererar kostnader.

Motsatsen till öppna programvaror är proprietära programvaror,

vilket innebär att ovannämnda rättigheter är förbehållna någon (leveran-

törsberoende). Vissa program finns tillgängliga för alla utan kostnad men

är ändå proprietära.

Öppen källkod innebär att källkoden till ett dataprogram är tillgänglig

att läsa och modifiera för den som vill. Genom att det är möjligt för alla

programmerare att göra ändringar utvecklas programmen. Sådana änd-

ringar görs normalt tillgängliga för den ursprunglige upphovsmannen,

som då kan göra dem till en del av en ny officiell version. Detta är

grundidén med öppen källkod.

Det finns i dag ett mycket stort antal program som är öppna. Det mest

kända projektet baserat på öppen programvara är Linux, som är ett

operativsystem. Ett stort antal öppna programvaror är relaterade till den

öppna Internet-strukturen, men det finns också öppna kontorsprogram.

Den internationella utvecklingen

Öppen programvara har under senare år börjat få ett visst genomslag i

Europa och vissa andra delar av världen. Inom EU har arbete med öppen

programvara behandlats i handlingsplanen e-Europa och inom ramen för

programmet Interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska e-förvalt-

ningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare

(IDABC), för att underlätta kommunikationen mellan förvaltningarna i

medlemsstaterna inom EU. Användningen av öppen programvara går

inom EU ibland under förkortningen FLOSS (Free/Libre Open Source

Software). Särskilda projekt kring detta har bedrivits inom ramen för IST

(Information Society Technology).

Handlingsplanen e-Europa 2005 tar i flera avseenden upp frågan om

öppna programvaror. Studier har gjorts inom e-Europa över hur

besparingar kan göras på IT-området med hjälp av öppna programvaror.

Även säkerhetsaspekter är av intresse i detta sammanhang. Allmänheten

skall kunna ha förtroende för att myndigheter behandlar uppgifter på

föreskrivet sätt och att uppgifterna inte riskerar att läcka ut genom någon

”bakdörr” i ett dataprogram som en konsekvens av att källkoden inte är

känd för myndigheten och myndigheten därför saknar möjlighet att kon-

trollera säkerheten. Ett ytterligare argument för användning av öppna

programvaror är att arkivering, som i princip skall kunna ske för all

framtid, fordrar öppna programvaror och öppna standarder för att kunna

genomföras i praktiken. Därigenom kan öppna programvaror och öppna

standarder bli viktiga för att kunna genomföra elektronisk ärendehan-

tering fullt ut i förvaltningarna.

Modinis är ett finansiellt stödprogram som kompletterar de nationella

insatserna för att omvandla Europa till en kunskapsbaserad ekonomi. I

Modinis arbetsprogram 2005 ingår att utföra en studie om öppna

programvarors betydelse för utvecklingen av informationssamhället.

Kommissionen har i ett meddelande om e-förvaltningens roll fram-

hållit att tillhandahållandet av offentliga tjänster i Europa fortfarande ofta

Prop. 2004/05:175

211

är ganska fragmenterat vilket innebär att medborgare inte kan vända sig

till en instans och få hjälp utan måste söka hjälp på många platser, såväl

när det är fråga om fysiska platser som på webben. (Se kommissionens

meddelande (KOM(2003)567) den 26 september 2003). Kommissionen

konstaterar att företag och medborgare skulle ha stor nytta av offentliga

tjänster som tillhandahålls utan avbrott oavsett antalet administrativa

system eller förvaltningar som är involverade. Kommissionen anger

också att öppna standarder kan medverka till sådan integration på teknisk

nivå, samt att erfarenhetsutbyte mellan förvaltningarna om bruket av

öppna standarder och öppen källkod bör främjas genom relevanta EU-

program.

Inom IDABC finns ett observatorium för frågor om öppen källkod.

IDABC har i november 2003 tagit fram en vägledning som stöd för för-

valtningarnas övergång till program med öppen källkod. Inom ramen för

IDABC-programmet pågår även arbetet med att öka interoperabiliteten

för all-europeiska tjänster inom e-förvaltningen. I detta arbete ser man

bl.a. på möjligheterna att främja användningen av öppna program med

format som möjliggör utväxling av dokument utan att skapa beroende av

en programvarutillverkare.

Inför det fortsatta arbetet med e-Europa har kommissionen i ett

meddelande (KOM(2004)757) den 19 november 2004 angående ut-

maningar för det europeiska informationssamhället efter 2005, tagit upp

frågor om interoperabilitet. Kommissionen menar att det finns ett ökande

behov av att göra tillämpningar som bygger på informationsteknik kom-

patibla. Kommissionen konstaterar att standarder och interoperabilitet i

allmänhet utvecklas och väljs ut av marknadens aktörer men att det på

några områden som är av särskilt allmänt intresse kan vara nödvändigt att

kräva att öppna standarder används.

I många länder inom EU och även globalt pågår ett stort antal projekt

som innebär att offentliga förvaltningar går över till att använda öppna

programvaror i stället för leverantörsberoende programvaror. Exempel är

att städerna München och Paris infört användning av öppna program-

varor i stor skala i sina förvaltningar. Även i våra nordiska grannländer

har omfattande studier och projekt kring öppna programvaror i förvalt-

ningar gjorts. Tillämpningar av öppen programvara i offentlig förvaltning

finns även i Sverige, bl.a. hos Premiepensionsmyndigheten (PPM).

Användningen i offentlig förvaltning

Enligt en kartläggning från Statskontoret är den offentliga förvaltningen i

Sverige inte någon stor användare av öppen programvara (Öppen

programvara, 2003:8). Statskontoret har arbetat fram en upphandlings-

policy för programvara avseende öppna standarder och öppen program-

vara (GD-beslut 2004-03-09, nr 26) samt genomfört upphandlingar av

ramavtal som omfattar öppna programvaror av olika slag.

Regeringen bedömer att användning av öppna programvaror och öppna

standarder kan vara ett sätt för offentlig sektor att minska kostnaderna för

IT-användning och beroendet av proprietära programvaror. Program-

varutillverkningen domineras i dag inom vissa områden av stora till-

verkare med avsevärd marknadsmakt som till stor del orsakas av s.k. nät-

verksfördelar. Användningen av öppna programvaror och öppna stan-

Prop. 2004/05:175

212

darder ökar möjligheterna att integrera olika datasystem med varandra.

Möjligheten att underlätta integrering av nya system genom att använda

öppna standarder bör vara av intresse för den offentliga sektorn överlag.

En ökad användning av öppna programvaror och öppna standarder bör

därför också främja konkurrensen på programvaruområdet.

Användning av öppna programvaror bör dessutom kunna vara ett sätt

att främja utvecklingen av elektronisk ärendehantering genom att säker-

ställa tillgänglighet för alla utan krav på att allmänheten har tillgång till

viss proprietär programvara, förbättrad säkerhet genom att myndigheten

får full kännedom om programvaran och förbättrade möjligheter för

arkivering. När det gäller möjligheterna till ökad säkerhet genom känne-

dom om källkoder bör det dock framhållas att en sådan säkerhetskontroll

av programvaror kan vara en alltför stor uppgift för en enskild myndighet

att utföra. Myndigheterna kan därför vara betjänta av samordnade upp-

handlingar i sådana avseenden. Dessutom måste den säkerhetsnivå som

är nödvändig för en verksamhet givetvis styra vilka säkerhetsåtgärder

som kan anses påkallade.

Statskontorets arbete avseende öppna programvaror bör följas upp. Det

behövs kunskap om för- och nackdelar med att använda öppna program-

varor i den offentliga förvaltningen samt en analys av kostnaderna. Ett

uppdrag skall därför lämnas att utreda dessa frågor. Därvid skall prak-

tiska tillämpningar av sådana programvaror i offentlig förvaltning i Sve-

rige och utomlands studeras särskilt samt lämpliga handlingslinjer för

Sverige inför arbetet inom EU angående användning av öppna program-

varor pekas ut.

Enligt regeringen bör utvecklingen på området för öppna programvaror

och öppen källkod följas upp och det bör utvärderas vilka användnings-

områden för sådana produkter som kan finnas hos myndigheterna. Man

bör även stimulera användningen av öppna standarder genom att använda

gemensamma grundfunktioner. För en kostnadseffektiv IT-användning

inom offentlig sektor bör fokus läggas på funktionella krav. Proprietära

system bör vid upphandling ställas mot öppna lösningar. Den offentliga

sektorn bör alltid överväga de möjligheter som kan finnas i att använda

öppna standarder och öppna programvaror i samband med att kraven för

en offentlig upphandling ställs upp eller vid en utvärdering av anbuden.

Genom att stimulera framtagandet av gemensamma grundfunktioner vill

regeringen bidra till denna utveckling, se avsnitt 11.4.2.

16

Lag om nationella toppdomäner för Sverige

på Internet

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

16.1 Bakgrund

16.1.1

Kommunikation på Internet

Datorer och annan utrustning kan kopplas ihop för att utbyta information.

En grupp av datorer som kopplas samman genom att använda en gemen-

Prop. 2004/05:175

213

sam nätteknik bildar ett nät. Internet är ett globalt världsomspännande

datanät som bildats genom att man länkat samman många mindre nät. De

olika nät som sammantaget utgör Internet ägs och förvaltas av olika

organisationer.

Alla datorer som är kopplade till Internet kan utbyta information med

alla andra datorer på Internet genom att näten är paketförmedlande och

samtliga använder Internetprotokollet (”Internet Protocol”, IP) för för-

medlingen. Det innebär att den information som skall sändas delas upp i

ett antal datapaket. Noder i nätet (routrar) avgör vid varje förgrenings-

punkt vägvalet för ett paket, baserat på ett antal olika kriterier. Noderna

är sammankopplade med varandra och förbindelserna mellan dem kan ha

olika kapacitet och varierande belastning.

Varje paket tilldelas en adress och kan därmed hitta fram till mottaga-

ren genom Internets otaliga nätverk. Vilka nätverk paketet använder har

bl.a. att göra med vilken Internetoperatör som används och trafikbelast-

ningen i nätet. Valen styrs genom det logiska vägvalssystemet (routing-

systemet) som består av datorer med program för vägval mellan olika

nät. Om det visar sig att någon del av nätet inte släpper fram paketet, tar

det en annan väg fram till mottagaren. Poängen med detta system är att

paketen hittar fram till rätt mottagare oavsett vilken väg de tar. De olika

paketen behöver inte ens ta samma väg.

16.1.2 Protokollen

TCP/IP

För att kommunikationen skall fungera använder datorerna olika gemen-

samma standarder. Dessa brukar benämnas protokoll och namnet på de

två mest grundläggande protokoll som används vid Internetkommunika-

tion är ”Transmission Control Protocol” (TCP) och Internetprotokollet

(IP). Som en samlingsbeteckning på dessa två protokoll och en rad andra

med liknande funktion används ofta TCP/IP. TCP är protokollet som

delar upp och sätter samman information.

När någon skickar t.ex. e-post kommer dennes dator att med hjälp av

TCP dela upp meddelandet i paket. Därefter förses paketen med sekvens-

nummer och meddelanden som möjliggör felsökning. Sedan tar IP över

och ser till att paketen kommer fram till rätt mottagare. Väl framme tas

paketen emot av en dator som med hjälp av TCP sätter samman dem till

ett helt meddelande. Samtidigt kontrolleras att inga fel begåtts.

För att information skall kunna sändas på detta sätt mellan datorerna

krävs att varje ansluten dator tilldelas en unik adress så att informationen

hittar fram. Adresserna utgörs av nummer som varje dator tilldelas.

Dessa numeriska adresser används av det ovan nämnda Internet-

protokollet (IP) och kallas därför IP-adresser. IP-adresserna är på grund

av deras uppbyggnad svåra att komma ihåg. För att göra Internet använ-

darvänligt finns därför s.k. domännamn kopplade till IP-adresserna.

Domännamnen fungerar som kännetecken för IP-adresserna.

16.1.3 Domännamnssystemet (DNS)

För att göra det möjligt för en dator att översätta domännamn till IP-

adresser finns ett stödsystem i Internet som kallas domännamnssystemet

Prop. 2004/05:175

214

(DNS). Domännamnssystemet håller reda på de olika adresserna och

översätter domännamn till IP-adresser och tvärt om. Till en och samma

IP-adress kan höra flera domännamn. Domännamnssystemet är hierar-

kiskt uppbyggt och organiserat i en upp och nedvänd trädstruktur. På

högsta nivån hålls trädet samman av dess rot. På rotnivån kontrolleras

vilka toppdomäner som ingår i domännamnsträdet.

Det finns i dag ca 250 olika toppdomäner. Toppdomänerna kan delas

upp i två grupper; nationella toppdomäner (country code top level

domain ccTLD), vilka för närvarande i huvudsak motsvarar landskoder

enligt standarden ISO 3166-1, t.ex. se, de och no, och generiska toppdo-

mäner (generic top level domains gTLD), som com, net och org. De

nationella toppdomänerna kan även avse delar av en nation eller en större

region t.ex. ax för Åland och eu för Europeiska unionen.

Domännamnen återspeglar domännamnssystemets hierarkiska upp-

byggnad och har en toppdomän som sista synbara led. Till vänster om

toppdomänen anges en eller flera underdomäner, Second-Level Domain

(SLD), varav den närmast under toppdomänen brukar kallas huvuddo-

män. Domännamnet ”www.naring.regeringen.se” tillhör exempelvis

toppdomänen se och har underdomänerna regeringen och naring, där

huvuddomänen utgörs av regeringen. Den översta nivån, roten, finns

allra sist men behöver inte anges.

En fördel med domännamnssystemet är att avsändaren av ett medde-

lande som skall skickas exempelvis från en dator i Förenta staterna till en

mottagande dator i Sverige inte behöver veta var den mottagande datorn

befinner sig. Information om var den mottagande datorn finns framgår av

IP-adressen som erhållits i domännamnssystemet och som används för att

rätt väg skall kunna väljas i de routrar som passeras på vägen till slut-

destinationen.

En server är en dator med ett datorprogram som tillhandahåller gemen-

samma servicefunktioner i ett datornät. De servrar som hanterar domän-

namnsinformation brukar benämnas DNS-servrar eller namnsservrar.

Om den eftersökta adressen är webbplatsen för Institutionen för nume-

risk analys och datalogi på Kungliga Tekniska högskolan (KTH),

www.nada.kth.se, går processen till på följande sätt. Domännamnet slutar

på se och den första frågan ställs till roten, som har adressinformation om

namnservrar för se-domänen, till vilken en hänvisning sker. Därefter

upprepas samma fråga till någon av namnserverarna för se-domänen som

vet var huvuddomänen kth.se finns och svarar med en hänvisning till

denna. Återigen upprepas samma fråga, nu till namnservern för domänen

kth.se som kan hänvisa till underdomänen nada.kth.se. Slutligen kan

denna server ge IP-adressen till den mottagande servern där institu-

tionens webbplats finns. Hela systemet bygger således på att de olika

namnservrarna hänvisar till nästa server nedåt i hierarkin.

För att ett meddelande skall komma fram måste det med andra ord

finnas ett antal namnservrar som kan sköta vidarehänvisningen. Systemet

är därför sårbart så till vida att det är beroende av att namnservrarna

fungerar. Om domännamnssystemet skulle vara otillgängligt finns

visserligen en möjlighet att använda IP-adresser direkt, i stället för

domännamn, men t.ex. vissa vanliga e-postprotokoll fungerar inte utan

domännamnssystemet.

Prop. 2004/05:175

215

Ett sätt att öka driftsäkerheten och förbättra kommunikationen är att se

till att det finns flera namnservrar på samma nivå i hierarkin med kopie-

rad – speglande – information. Om någon av servrarna skulle sluta fun-

gera finns därmed alternativ som kan användas i stället.

Den server som informationen kopieras från brukar kallas masterserver

eller auktoritativ server. De servrar som har kopierad information brukar

kallas slavservrar. Som exempel kan nämnas att det finns åtta slavservrar

avseende DNS-information för den svenska toppdomänen se.

En stor fördel med det hierarkiska systemet är att ingen av de inblan-

dade servrarna behöver ha mer information än att de kan hänvisa till den

namnserver som antingen kan hänvisa vidare i sin tur eller ge den slutliga

sökta IP-adressen som svar. De olika DNS-databaserna som ingår i det

globalt distribuerade domännamnssystemet, behöver endast innehålla

information om sin del av Internet och blir därför inte ohanterligt stora

och otympliga. En förutsättning för att allt skall fungera är dock att de

olika servrarna har rätt information om vilken server som hänvisning

skall ske till. Den som har ansvaret för en namnserver måste dessutom

veta vem som skall kontaktas om det uppstår några frågor kring ett

domännamn. Hanteringen av kontaktinformation är därför en central

uppgift i ett domännamnssystem. Denna kontaktinformation finns ofta i

en särskild databas på varje nivå och kallas vanligen ”whois”. Det är

mycket angeläget att det finns fasta rutiner för hur informationen skall

inhämtas för att det inte skall uppstå driftstörningar.

Den som ansvarar för rotzonen, dvs. den databas som innehåller in-

formation om toppdomäner i domännamnssystemet, måste göra en änd-

ring av informationen i rotzonen om en toppdomän tillkommer eller tas

bort. Vanligen måste även ändring ske i rotzonen i samband med byte av

den som ansvarar för hanteringen av en toppdomän. Om exempelvis

ansvaret för hanteringen av den svenska toppdomänen se skulle flyttas på

ett sådant sätt att namnservrarna för se flyttas till andra IP-nät, kräver en

sådan omdelegering att informationen i rotzonen ändras. Ett sådant byte

av IP-adresser, s.k. ompekning, kräver godkännande från Förenta

staternas handelsdepartement, se vidare avsnitt 16.1.4.

16.1.4

Aktörer på Internet och i domännamnssystemet

Internets utveckling

Utvecklingen av embryot till Internet finansierades under 1960-talet av

Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA), en organisation

för finansiering av forskning under Förenta staternas försvarsdeparte-

ment. Det första nätet som byggde på paketförmedling fick namnet

ARPANET. Syftet med ARPANET var att skapa ett nät som var obero-

ende av underliggande nättyper och som skulle vara så robust att det

kunde fungera även om flera knutpunkter skulle slås ut av kärnvapen.

Arkitekturen och protokollen som ännu i dag används för Internet fick

sin huvudsakliga utformning under 1977–1979. Internet kan sägas ha

börjat omkring 1980 när DARPA började använda kommunikations-

protokollen TCP/IP i de datorer som var anslutna till dess forskningsnät.

Användningen av tekniken tog då fart, framförallt i universitets- och

forskningsmiljöer. När www-tekniken (World Wide Web) utvecklades i

Prop. 2004/05:175

216

början av 1990-talet spreds användningen av Internet ytterligare och

kommersiell användning och tjänster växte snabbt fram. Tekniken möj-

liggjorde en lättillgänglig presentation av all den information som fanns

på Internet och gjorde det möjligt för användare utan teknisk kunskap att

använda Internet. I dag bygger allt mer av samhällets tjänster och

näringslivets verksamhet på Internet.

Vem bestämmer över Internet och domännamnssystemet?

En mängd olika aktörer samverkar för att få Internet att fungera. Något

enskilt ansvarigt organ kan inte pekas ut, utan ansvaret är fördelat på ett

sätt där varje aktör vanligen ansvarar för ett begränsat antal funktioner.

Av tradition har Förenta staterna en stor roll i driften av Internet. Detta

har sin naturliga förklaring i att Internet utvecklades i Förenta staterna.

Det adresseringssystem på Internet som utgör grunden för domän-

namnssystemet utvecklades av bl.a. Jon Postel. Till följd av detta var det

Jon Postel som ursprungligen kom att delegera, dvs. ge i uppdrag att

hantera, såväl de nationella som de generiska toppdomänerna. Jon Postel

koordinerade de listor över bl.a. toppdomäner, IP-adresser och andra tek-

niska parametrar som behövdes för Internet. Dessa listor gjordes allmänt

tillgängliga genom Jon Postels arbetsgivare Information Science Institute

vid University of Southern California på uppdrag av DARPA. Förvalt-

ningen av dessa listor kom att benämnas Internet Assigned Numbers

Authority (IANA). IANA, i praktiken Jon Postel, samordnade alltså

toppdomäner och delade ut IP-adressblock. När antalet registrerade

domännamn ökade som en följd av bl.a. införandet av www-tekniken

blev behovet av en mer stabil hantering av systemet uppenbar.

I juni 1997 föreslog den dåvarande amerikanske presidenten Bill

Clinton att domännamnssystemet skulle privatiseras. Förenta staternas

handelsdepartement lade fram en s.k. grönbok där det föreslogs att en ny

privaträttslig organisation skulle bildas för att bl.a. införa konkurrens i

fråga om registreringar av domännamn och att utarbeta regler för att lösa

tvister om domännamn. Under 1998 inledde handelsdepartementet en

process för att överföra ansvaret för utdelning av IP-adresser, domän-

namn och unika protokollparametrar från handelsdepartementet till den

nybildade organisationen Internet Corporation for Assigned Names and

Numbers (ICANN). Avsikten var alltså att ICANN skulle ta över de

uppgifter som Jon Postel (IANA) ditintills utfört. IANA används alltjämt

som beteckning på en funktion som utförs av ICANN.

ICANN är en privaträttslig icke-vinstdrivande organisation med säte i

Kalifornien. Till sin hjälp har ICANN ett antal stödgrupper och råd-

givande kommittéer. Kommittéerna har ingen rätt att själva företräda

ICANN. Den kommitté som är av störst betydelse ur ett statligt perspek-

tiv är Governmental Advisory Committee (GAC), som är en mellan-

statlig rådgivande kommitté. GAC har till uppgift att bevaka och ge råd i

ICANN:s verksamhet i den mån verksamheten berör de nationella

regeringarnas angelägenheter. Organisation är öppen för samtliga rege-

ringar och har cirka 100 länder och ett tiotal mellanstatliga organisationer

som medlemmar.

Ledamöterna i ICANN:s styrelse utses av organisationens olika stöd-

grupper och rådgivande kommittéer. Styrelsen består av 15 röstberätti-

Prop. 2004/05:175

217

gade ledamöter, vilket inkluderar organisationens verkställande direktör.

Dessutom finns i styrelsen sex observatörer utan rösträtt. GAC innehar

en av observatörsplatserna.

ICANN:s arbete sker utifrån en överenskommelse (Memorandum of

Understanding) med Förenta staternas handelsdepartement. Enligt över-

enskommelsen skall en gradvis överföring göras av ansvaret för utdel-

ning av IP-adresser, domännamn och unika protokollparametrar från

handelsdepartementet till ICANN. Överenskommelsen har förlängts vid

ett flertal tillfällen och gäller nu till september 2006. Såväl handels-

departementet som ICANN har uppgivit att överenskommelsen inte skall

förlängas efter detta datum utan att ICANN därefter skall ansvara för

frågorna självständigt.

Handelsdepartementet har alltså fortfarande tillsyn över de funktioner

som anges ovan. I praktiken innebär detta t.ex. att handelsdepartementet

på förslag från ICANN granskar och godkänner alla ändringar i den

översta hierarkin i domännamnssystemet. Varje ändring av t.ex. namn-

servrar för en nationell toppdomän godkänns av handelsdepartementet

innan ändringen genomförs. Förenta staterna har därför ett fortsatt

mycket stort inflytande över Internet, något som kritiserats av flera

länder, bl.a. under första fasen av FN:s världstoppmöte om informations-

samhället (WSIS) som hölls i december 2003 (se avsnitt 5.2 och 8.4).

Vem bestämmer över nationella toppdomäner?

Som angivits i avsnittet ovan ansvarade en enskild individ, Jon Postel,

för delegeringen av nationella toppdomäner fram till 1998. Jon Postel

använde sig av den internationella standarden för landskoder ISO 3166-1

för att avgöra vilka nationella toppdomäner som skulle finnas. Vid en

genomgång av hur de ursprungliga delegationerna av nationella topp-

domäner gått till kan man konstatera att dessa följt ungefärligen samma

mönster. Jon Postel har kontaktat någon med teknisk kompetens inom

universitetsvärlden som fått i uppdrag att administrera landets topp-

domän.

Den verksamhet som bedrevs i anledning av delegeringen krävde i de

flesta fall inte någon större organisation och kunde drivas med begrän-

sade tekniska resurser. Vad man närmare kom överens om i samband

med de ursprungliga delegeringarna av de nationella toppdomänerna är

vanligen svårt att rekonstruera. Skriftlig dokumentation saknas i många

fall. Även om dokumentation saknas kan delegeringen av en nationell

toppdomän uttryckas som en överenskommelse om vem som skall

ansvara för administrationen av toppdomänen i den region som domänen

avser.

Jon Postel dokumenterade vissa principer för delegering av nationella

toppdomäner i dokumentet RFC 1591 (1994). Ett RFC-dokument inne-

håller Internetrelaterade standarder. Publicering av olika standarder i

skilda ämnen har skett sedan slutet av 1960-talet. Dokument av detta slag

publiceras av Internet Engineering Task Force (IETF), en organisation

som bl.a. anordnar diskussioner kring olika frågor som rör Internet. IETF

är organiserat på ett sätt som möjliggör att samtliga intresserade kan delta

i arbetet. ICANN har i viss mån moderniserat RFC 1591 genom sitt

dokument Internet Coordinated Policy-1 (ICP-1).

Prop. 2004/05:175

218

Om administratören av en toppdomän skall ändras görs en ansökan hos

ICANN. ICANN säkerställer att ansökan kommer från en behörig part

och innehåller korrekt information. Därefter överlämnas ansökan till För-

enta staternas handelsdepartement som granskar att ansökan handlagts på

korrekt sätt. Även om det inte är en regering som gör ansökan är den

nation som toppdomänen gäller involverad i förfarandet på så sätt att

ICANN regelmässigt verifierar att ändringen av administratör har reger-

ingens stöd. När handelsdepartementet godkänt ansökan sänds den till

Verisign Inc., ett privat amerikanskt företag, som för in ändringen i den

s.k. zonfilen för roten, dvs. den datafil som innehåller information för

den högsta nivån i domännamnssystemet.

Systemet innebär att en stats möjligheter att påverka valet av en ny

administratör av en toppdomän ofta är begränsad och att samförstånd

vanligen krävs mellan den befintliga administratören, staten och den till-

tänkta nya administratören.

Internet i Sverige

Det första svenska nätverket, SUNET (Swedish University Network),

anslöts till Internet under den senare delen av 1980-talet. Men redan

dessförinnan var Sverige anslutet till Internet genom en modemkoppling

till nätet EUnet. Den ursprungliga delegationen av toppdomänen se, som

skedde under 1985, följde det under avsnitt 16.1.4 beskrivna mönstret, då

uppdraget att registrera domännamn under toppdomänen gick till en

person vid KTH.

Det första domännamnet registrerades 1985. Från mitten av 1990-talet

och framåt ökade antalet ansökningar om registrering av domännamn

under toppdomänen och det blev ogörligt för en person att ensam hantera

ansökningarna. Hösten 1997 bildades därför Stiftelsen för Inter-

netinfrastruktur (II-stiftelsen) som tog över ansvaret för toppdomänen.

För detta ändamål har stiftelsen bildat ett aktiebolag, NIC-SE Network

Information Centre Sweden Aktiebolag (NIC-SE), som har till uppgift att

sköta den dagliga driften och administrationen av toppdomänen. NIC-SE

ägs i sin helhet av II-stiftelsen.

Den som vill registrera ett domännamn under se-domänen skall ge in

en ansökan till NIC-SE via ett av bolagets ombud. Dessa finns angivna

på en ombudslista som finns tillgänglig på NIC-SE:s webbplats

www.nic.se. Ombuden tillhandahåller ansökningsblanketter, information

om de regler som gäller för att få ett domännamn registrerat och om den

avgift som tas ut vid ansökan om registrering. Därefter tas också en års-

avgift ut under den tid som domännamnet är registrerat under domänen.

Ombuden vidarebefordrar ansökningarna till NIC-SE. Efter det att

ansökningarna prövats meddelar NIC-SE ombudet om ansökan beviljats.

Detta sker genom ett automatiserat förfarande. Det åligger därefter

ombuden att vidarebefordra beskedet till den som ansökt om ett domän-

namn.

Också ombuden tar ut en avgift i samband med ansökan. Detta innebär

att den reella kostnaden för ett domännamn kan variera beroende på

vilket ombud som använts.

Som en del av administrationen av domänen sköter NIC-SE original-

databasen för toppdomänen. Databasen finns på en server hos bolaget

Prop. 2004/05:175

219

och används inte i sig för adressöversättning. I stället kopieras databasen

regelbundet till en driftserver som kallas namnserver eller masterserver,

varifrån databasen i sin tur kopieras till ett antal s.k. slavservrar. Det är

dessa servrar och den nämnda masterservern som utnyttjas för adress-

översättning vid kommunikation på Internet.

Staten har hittills inte tagit del i administrationen av toppdomänen.

Den 17 september 1998 beslutade regeringen att tillkalla en särskild

utredare med uppdrag att kartlägga och utvärdera den befintliga

organisationen för tilldelning och registrering av domännamn med

avseende på funktion, tillgänglighet och prissättning samt insyn och

ansvarsfrågor. Utredaren hade också att analysera behovet av bestämmel-

ser om tvistlösning beträffande tilldelade domännamn. Därtill skulle

utredaren se över frågor rörande statens ansvar för toppdomänen se. I

denna fråga skulle tonvikten ligga på om staten borde tilldelas befogen-

het att utöva tillsyn över hanteringen av domännamn och i förekom-

mande fall lämna förslag på hur en sådan tillsynsverksamhet skulle ut-

formas.

Utredningen, som antog namnet Domännamnsutredningen, konstate-

rade i sitt betänkande (SOU 2000:30) att den svenska toppdomänen

fungerade utmärkt, men att systemet brast i legitimitet och att det sak-

nades möjligheter till insyn från det allmänna. Utredaren föreslog bl.a. att

uppdraget att hantera toppdomänen skulle formaliseras genom ett

uppdragsavtal mellan regeringen och domänadministratören II-stiftelsen.

För att ytterligare öka hanteringens legitimitet föreslogs också att

regeringen skulle utse två ordinarie styrelseledamöter och en suppleant i

II-stiftelsens styrelse. Härigenom skulle förutsättningar skapas för att

kunna stärka konsument- och användarintressen.

Betänkandet remitterades. Remissyttrandena och en sammanställning

över dessa finns tillgänglig hos Näringsdepartementet (dnr

N2000/3093/ITFoU). Betänkandet har inte lett till någon regeringsåtgärd.

16.1.5

GAC:s principer för nationella toppdomäner

I avsnitt 16.1.4 ovan beskrivs den mellanstatliga rådgivande kommittén

GAC. GAC antog den 23 februari 2000 principer för delegering och

administration av nationella toppdomäner. Dessa reviderades den 5 april

2005 (se bilaga 3).

Syftet med GAC-principerna är enligt uppdateringen i den reviderade

versionen att ange ett generellt ramverk för förhållandet mellan

nationella regeringen, administratören av den nationella toppdomänen

och ICANN. Det slås fast att Internets namnssystem är en offentlig

nyttighet i den meningen att dess funktioner måste administreras i

allmännyttans intresse. I stort är de en kodifiering av vad som gäller

enligt RFC 1591 med ytterligare formaliseringar av ansvarsfrågor m.m.

Även om GAC:s principer inte formellt har antagits av ICANN tillämpas

de av ICANN i dess verksamhet. De har även legat till grund för

lagstiftnings- eller andra åtgärder internationellt.

Som en följd av den reform som skett av ICANN under 2003 och

påpekanden från administratörer av nationella toppdomäner har en revi-

dering av principerna gjorts. Denna anges i artikel 2 vara en uppdatering

Prop. 2004/05:175

220

av de tidigare principerna. I de reviderade principerna betonas sub-

sidiaritetsprincipen tydligare samt att situationen och förhållandet mellan

parterna kan variera mellan olika länder.

I artikel 2 i principerna anges syftet med dokumentet vara att med

utgångspunkt i erfarenheter av och god sed för delegering och

administration för nationella toppdomäner skapa ett ramverk till hjälp för

parterna att definiera hur de skall arbeta tillsammans. Principerna sägs

vara avsedda att bidra till utvecklandet av strukturer för kommunikation

mellan de nationella regeringarna och ICANN, mellan ICANN och

administratören samt mellan regeringen och administratören.

I artikel 4 beskrivs regeringens eller myndighetens roll, i artikel 5

domänadministratörens (eng. Registry) roll och i artikel 6 ICANN:s roll.

I artikel 7 behandlas principerna för delegation, dvs. enligt definitionen

i artikel 3 den procedur som ICANN/IANA behöver göra för att på en

behörig begäran införa en nationell toppdomän i DNS-roten (dvs.

rotzonen, se avsnitt 16.1.3). I artikel 7 anges också principer för om-

delegering, dvs. den ändring av domänadministratör som ICANN/IANA

gör på en behörig begäran.

Artikel 8–10 innehåller riktlinjer för förhållandet mellan regeringen

(eller myndigheten) och ICANN, mellan regeringen och domän-

administratören samt mellan ICANN och domänadministratören.

16.1.6

Administrationen av toppdomäner i andra länder och i

EU

Hur nationella toppdomäner administreras i andra länder skiljer sig åt.

Detta gäller både graden av statlig inblandning och hur administrationen

regleras i de fall staten har en mer aktiv roll. Gemensamt för de natio-

nella toppdomänerna där staten har möjlighet att påverka administra-

tionen av den nationella toppdomänen är att så gott som samtliga på ett

eller annat sätt beaktar de principer för delegering och administration av

nationella toppdomäner som utarbetats av den mellanstatliga rådgivande

kommittén.

Processen mot en mer statlig reglerad administration följer ungefär-

ligen samma utvecklingslinjer. Ursprungligen delegerades ansvaret till en

privatperson inom universitetsvärlden för att därefter i takt med att

intresset för toppdomänen väckts och Internetanvändningen tilltagit, bli

föremål för statligt intresse. De lösningar som valts i olika länder har

påverkats av de olika rättskulturerna och de nationella förutsättningarna.

Norden

I Norge faller hanteringen av toppdomänen no in under bestämmelserna i

den norska lagen om elektronisk kommunikation (ekomloven) om för-

valtning av nummer, namn och adresser för bl.a. teletjänster. Därmed

omfattas administrationen av toppdomänen av den norska myndigheten

Post- og teletilsynets verksamhetsområde. Den nationella toppdomänen

no administreras av NORID, ett bolag som sorterar under det statliga

bolaget UNINETT AS.

Prop. 2004/05:175

221

En föreskrift om domännamn under norska landskodsdomäner trädde i

kraft i oktober 2003. Föreskriften är utformad som en ramlagstiftning och

innehåller bl.a. bestämmelser om hur regler för tilldelning av domän-

namn skall vara utformade samt bestämmelser om säkerhetskopia av

registreringsdata, avveckling av en toppdomän och tvistlösning. Tillsyn

utövas av Post- och teletilsynet.

I Danmark hanteras toppdomänen dk av stiftelsen Danskt Internet

Forum (DIFO). Den praktiska hanteringen och registreringen av domän-

namn sköts av aktiebolaget DK Hostmaster AS. Ett lagförslag gällande

Internetdomäner som särskilt tilldelas Danmark lades fram för folke-

tinget i april 2005 Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005. I

lagförslaget anges som huvudprincip att ett inbjudningsförfarande skall

användas för att utse domänadministratör. Lagens bestämmelser om-

fattar, förutom toppdomäner, även lägre domäner i DNS-hierarkin som

tilldelats Danmark och anger de krav i såväl tekniskt som ekonomiskt

hänseende som kan ställas på domänadministratören. Krav finns på att

upprätta databaser och att deponera dessa hos tredjeman. Detaljerade

regler med krav på bl.a. att domännamn skall användas aktivt och att en

tvistlösningsnämnd skall finnas ingår också i förslaget.

I Finland administrerades toppdomänen fi inledningsvis av en privat-

rättslig samarbetsorganisation för Internetoperatörer, Finnish Commer-

cial Internet Exchange (FICIX). Emellertid uppkom efterhand oenighet

mellan de Internetoperatörer som ingick i FICIX. Därtill kom att vissa av

Internetoperatörerna efterlyste en starkare legitim grund för verksam-

heten och för regleringen av verksamheten. Därför handhas administra-

tionen av toppdomänen fi numera av den statliga myndigheten Ficora

(Kommunikationsverket) som sorterar under Kommunikationsmini-

steriet. Hur administrationen av fi-domänen närmare skall utföras reg-

leras sedan 2003 i vissa avseenden utförligt i lag. Den finska lagen om

domännamn innehåller regler om domännamnets form och innehåll, hur

ansökan om domännamn görs och de grunder på vilka ett domännamn

kan beviljas. Regler om överföring, förnyande, uppsägning och avstäng-

ning av domännamn finns också. Domännamnsleverantörers skyldigheter

och frågan om ett offentligt tillgängligt register över domännamn ingår

även i lagen.

Övriga Europa

Den spanska administrativa strukturen liknar den ovan beskrivna finska

administrationen. Här administreras toppdomänen es av ett statligt

företag, Red.es som faller in under det departement som ansvarar för

vetenskap och teknologi. Hur reglerna för administrationen av topp-

domänen skall utformas bestäms av den spanska staten genom departe-

mentskungörelser (Ministerial Order) efter rekommendationer från be-

rörda myndigheter och vissa Internetoperatörer.

I Frankrike administreras toppdomänen fr av en icke-vinstdrivande

organisation, AFNIC. Organisationen har inte koppling till någon statlig

myndighet. Däremot finns vissa myndigheter representerade i AFNIC:s

styrelse. Enligt lag utser ansvarig minister administratören av toppdo-

mäner för landet. Övergripande skyldigheter förknippade med admi-

Prop. 2004/05:175

222

nistrationen framgår också av lag. Om verksamheten upphör tillfaller

databasen med domännamn staten.

I vissa europeiska länder drivs de nationella toppdomänerna i rent

privaträttslig regi. I Förenade kungariket drivs toppdomänen av Nominet

UK. De brittiska reglerna har utformats på ett sätt som gör det möjligt för

alla organisationer med intresse av Internetfrågor att bli medlemmar i

Nominet UK. Nominet UK finansieras genom medlemsavgifter och

medlemmarna har inflytande över verksamheten. Den brittiska rege-

ringen är inte delaktig i administrationen av toppdomänen.

Också i Tyskland administreras den nationella toppdomänen inom

ramen för en privaträttslig organisation, DENIC, som drivs som ett

kooperativ. Mellan DENIC och vissa departement förekommer utbyte av

information beträffande toppdomänen. Detta samarbete är emellertid inte

lagreglerat. En administrativ struktur liknande den i Tyskland tillämpas

beträffande den österrikiska toppdomänen.

Toppdomän för Europeiska unionen

Europaparlamentet och Europarådet har beslutat förordningen (EG) nr

733/2002 av den 22 april 2002 om inrättande av toppdomänen .eu. I för-

ordningen anges att inrättandet av toppdomänen eu avser främja en ökad

e-handel och därigenom utbudet och konkurrensen på denna marknad.

Vilken eller vilka rättssubjekt som skall delegeras ansvaret för topp-

domänen eu har bestämts efter ett inbjudningsförfarande. Ansvaret har

anförtrotts ett konsortium, där bl.a. NIC-SE ingår.

I förordningen finns en rad olika bestämmelser som lägger fast

ramarna för hur administrationen skall utformas. Artiklarna i förord-

ningen följer i stor utsträckning vad som sägs i GAC:s principer om

administration och delegering av nationella toppdomäner.

Inledningsvis sägs i artikel 1 att kommissionen och de som skall

ansvara för toppdomänen eu skall träffa ett tidsbegränsat avtal, som bl.a.

skall innehålla riktlinjerna för hur toppdomänen eu skall drivas och hur

de ansvariga för toppdomänen eu skall utses. Vidare sägs att de som

delegerats ansvaret för toppdomänen skall driva verksamheten utan

vinstsyfte och att de ansvariga skall ha säte i och driva den huvudsakliga

verksamheten inom gemenskapen.

I artikel 2 sägs att parterna i det avtal som avser att ansvaret delegeras

skall ta hänsyn till de principer som kommer till uttryck i GAC:s

principer om delegering och administration av nationella toppdomäner.

I artikel 4 utvecklas närmare vad den som ansvarar för toppdomänen

skall iaktta. Den som ansvarar för toppdomänen eu skall organisera,

administrera och förvalta toppdomänen i allmänhetens intresse på grund-

val av principer om konkurrens, effektivitet, tillförlitlighet och tillgäng-

lighet. De avgifter som tas ut i samband med registreringen av domän-

namn skall vara direkt baserade på de kostnader som uppstår i samband

med registreringen. Därtill skall den som ansvarar för toppdomänen eu

införa ett tvistlösningsförfarande som är baserat på kostnadstäckning för

att snabbt lösa tvister mellan innehavare av domännamn. Den som

ansvarar för toppdomänen skall också säkerställa integriteten för data-

basen som innehåller information om domännamn.

Prop. 2004/05:175

223

Artikel 7 innehåller en bestämmelse som överensstämmer med vad

som uttalas i GAC:s principer genom att gemenskapen förebehåller sig

alla rättigheter i anslutning till eu-domänen. Här nämns särskilt sådana

rättigheter som är kopplade till den databas som krävs för att säkerställa

genomförandet av förordningen samt rätten att utse en ny ansvarig för

toppdomänen.

Australien

Australien var ett av de första länderna som genomförde en formell

omdelegation av ansvaret för en nationell toppdomän 2001 och som in-

gick ett trepartsarrangemang som omfattade den nationella regeringen, en

nationell domänadministratör och ICANN.

Under 1984 delegerades ansvaret att administrera domänen au till en

enskild person verksam vid Melbourne University.

Som en följd av en rad olika tvister kring den mest populära under-

domänen com.au, föreslogs att ett icke-vinstdrivande bolag med uppgift

att se över domännamnshanteringen skulle bildas. Förslaget ledde till att

man i maj 1997 bildade bolaget the Australian Domaine Name

Association (ADNA). Bolagets verksamhet syftade till att garantera en

fungerande administration av au.

ADNA utsattes emellertid för hård kritik och fick inte det breda stöd

från operatörer och användare som varit tanken. ADNA och andra

intressenter vände sig därför till den australiensiska regeringen med en

begäran om att regeringen skulle utreda om ansvaret för administrationen

av domänen au borde omdelegeras.

Regeringen utredde frågan. I samband med detta bildades ytterligare

ett icke-vinstdrivande bolag, au Domain Association (auDA) i syfte att ta

över ansvaret för administrationen av toppdomänen au.

Arbetet med omdelegeringen försenades av att den person som ur-

sprungligen anförtrotts att administrera toppdomänen inte var villig att

medverka till omdelegeringen. I juni 2001 skrev auDA till ICANN och

begärde att en formell omdelegering skulle äga rum. Efter det att det från

olika håll framförts en rad olika förslag angående vem som skulle

administrera toppdomänen träffades ett avtal mellan auDA och ICANN i

oktober samma år.

Japan och Kanada

Utvecklingen i Japan och Kanada kan liknas vid den som skedde i

Australien. Toppdomänen administrerades inledningsvis inom univer-

sitetsvärlden varefter en övergång skett till en nybildad organisation och

ett avtal slutits med ICANN, där regeringen utpekar ett visst organ som

administratör av toppdomänen.

Förenta staterna

Den nationella toppdomänen us utnyttjades till en början huvudsakligen

av den amerikanska staten. Under slutet av 1990-talet påbörjades ett

arbete i syfte att privatisera vissa tekniska aspekter av domännamns-

Prop. 2004/05:175

224

systemet. Som en del av detta arbete inleddes en process där det ameri-

kanska handelsdepartementet genom National Telecommunications and

Information Administration (NTIA) samlade in information om hur

toppdomänen us skulle kunna utvecklas mot att bli en mer tillgänglig

toppdomän för allmänheten. NTIA höll i detta sammanhang offentliga

möten vid vilka bl.a. den dåvarande administratören av toppdomänen us,

NSI/VeriSign, och företrädare för en rad olika departement deltog. NTIA

konstaterade att allmänheten generellt inte var medveten om att det var

möjligt att registrera domännamn under us och att toppdomänen därför

kommit att bli en resurs som inte utnyttjades i önskvärd utsträckning.

NTIA utvecklade därför ett regelverk för de tjänster som borde finnas

tillgängliga för allmänheten under toppdomänen us. Därefter träffade

handelsdepartementet avtal med Neustar Inc. om administration och drift

av toppdomänen us. Avtalet är tidsbegränsat och innehåller bestämmelser

om såväl den tekniska driften som de tjänster som skall tillhandahållas

inom ramen för administrationen av toppdomänen.

I avtalet uttalas inledningsvis ett antal målsättningar som den ameri-

kanska regeringen satt upp för toppdomänen us. Den första målsätt-

ningen är att verka för att formerna för delegationen och administra-

tionen av toppdomänen utvecklas till ett robust, säkert och tillförlitligt

system. En andra målsättning är att öka användandet av toppdomänen us

bland användare i Förenta staterna. Den sistnämnda målsättningen skall

uppnås bl.a. genom att reglerna för registrering av domännamn förenklas.

Den amerikanska regeringen har också som målsättning för us att

administrationen av domänen utformas på ett sätt som garanterar både

förtroende hos användarna och en stabil infrastruktur. Toppdomänen

skall vidare drivas på ett sätt som bl.a. kan möta framtida krav. Målsätt-

ningen med us är enligt avtalet att garantera domännamnssystemets

stabilitet såväl vad gäller systemet i dess helhet som för domänen us

under den övergångsperiod som följer i och med den omdelegering som

avtalet innebär. I avtalet sägs också att us skall drivas i enlighet med

ICANN:s tekniska ledning av domännamnssystemet.

Slutligen anges målsättningen också vara att främja konkurrens inom

toppdomänen us för att därigenom bl.a. kunna erbjuda större urval och

bättre tjänster för användarna.

Förutom de här nämnda mer övergripande målsättningarna för us ställs

detaljerade krav som innebär förpliktelser för Neustar Inc. Bolaget skall

exempelvis driva verksamhet i Förenta staterna och ha en adress i landet.

Samtliga tjänster som rör registrering av domännamn under toppdo-

mänen us skall därutöver utföras inom landet.

Enligt avtalet får Neustar Inc. inte ställa några ekonomiska krav på den

amerikanska regeringen i anledning av förvaltningen av toppdomänen.

Däremot är bolaget tillåtet att ta ut rimliga avgifter från tredje man i

anledning av de tjänster som skall utföras i enlighet med avtalet med

handelsdepartementet. Det sistnämnda förfarandet skall emellertid god-

kännas av den amerikanska regeringen.

I avtalet uppställs slutligen vissa krav som rör förvaltningen av topp-

domänen us. Dessa förpliktelser är uppdelade i fyra punkter. I detta

sammanhang är det främst punkterna ett och två som är av intresse. Den

första punkten rör de mer grundläggande funktionerna för drivandet av

en toppdomän och innefattar bl.a. en förpliktelse för Neustar Inc. att

Prop. 2004/05:175

225

underhålla samtliga system, såsom mjukvara, hårdvara och infrastruktur.

Neustar Inc. skall vidare tillhandahålla en rad olika tjänster, såsom att

driva och underhålla masterservern och slavservrar för toppdomänen us,

marknadsföra och medvetandegöra användare om möjligheterna att regi-

strera domännamn under toppdomänen us samt tillhandahålla en webb-

sida med aktuella riktlinjer och information om möjligheterna att regi-

strera domännamn under us. I punkten två förpliktas bolaget att uppfylla

grundläggande policykrav, vilket bl.a. innebär att det inom ramen för

regelverket skall finnas en tvistlösningsmodell.

16.2

Rättigheter knutna till nationella toppdomäner

16.2.1

Riktlinjer för administrationen av nationella toppdo-

mäner

Som beskrivits i avsnitt 16.1.4. administrerade IANA, i praktiken en

enskild person, ursprungligen såväl tilldelningen av IP-adresser som de

nationella toppdomänerna. IANA:s riktlinjer för hanteringen av frågor

kring de toppdomänerna dokumenterades 1994 i Request for Comments

(RFC) 1591. Internet Coordinated Policy-1 (ICP-1) kan sägas vara

ICANN:s 1999 uppdaterade version av RFC 1591.

RFC 1591 och ICP-1 innehåller grundläggande standarder för Internet-

användning. Av RFC 1591 framgår vilka allmänna riktlinjer som den

som administrerar en nationell toppdomän skall iaktta och vilka tjänster

som skall ingå i administrationen.

I inledningen till RFC 1591 slås fast att den till vilken delegerats an-

svaret för en nationell toppdomän (uppdragstagaren) utför en offentlig

tjänst på uppdrag av den nation som toppdomänen avser och på uppdrag

av den globala Internetgemenskapen. I dokumentet sägs också att dele-

gationen innebär att den som nationellt ansvarar för toppdomänen fått i

förtroende att förvalta domänen och att detta innebär en förpliktelse att

administrera toppdomänen på ett sätt som tillgodoser allmänhetens och

den globala Internetgemenskapens bästa.

I RFC 1591 anges vidare hur den som administrerar toppdomänen

nationellt skall förhålla sig till frågor om äganderätt eller andra liknande

rättigheter som en delegation kan ge upphov till. Enligt vad som sägs i

dokumentet är sådana frågor ovidkommande. De frågor som är väsent-

liga är i stället de som rör det ansvar som delegationen innebär och den

serviceskyldighet i förhållande till samhället som följer med delega-

tionen.

RFC 1591 nämner också en rad mer konkreta förpliktelser som den

som ansvarar nationellt för toppdomänen skall uppfylla. I och med dele-

gationen skall de ansvariga för toppdomänen i respektive land exempel-

vis förse IANA (ICANN) med kontaktinformation. Det uppställs i detta

sammanhang krav på att en administrativ kontaktperson skall finnas i det

land som toppdomänen avser.

I RFC 1591 nämns vissa tjänster, såsom namntilldelning och teknisk

verksamhet avseende namnservrar, som den som nationellt ansvarar för

en toppdomän skall tillhandahålla inom ramen för administrationen.

Tjänsterna skall, enligt vad som uttalas i dokumentet, utföras på ett till-

Prop. 2004/05:175

226

fredsställande sätt. I fråga om den tjänst som avser den tekniska driften

av namnservrar sägs dessutom att servrarna skall skötas på ett sätt som

garanterar säkerhet, noggrannhet och robusthet.

Med ansvaret att administrera en nationell toppdomän följer också en

skyldighet att hålla berörda organisationer informerade om domänens

status. I detta krav ligger att varje nationell toppdomän skall ges en

teknisk utformning som möjliggör kontroll av innehållet i den master-

server och de slavservrar som finns inom den nationella organisationen.

Slutligen sägs i RFC 1591 att en delegation av den nationella topp-

domänen kan återkallas om det skulle uppkomma återkommande

problem med administrationen. Om det skulle bli aktuellt att återkalla en

delegation kan IANA (ICANN) omdelegera den nationella toppdomänen

till en annan ansvarig. Om ansvaret för den nationella toppdomänen av

någon annan anledning skulle komma att flyttas från en ansvarig till en

annan skall IANA (ICANN) underrättas av berörda parter. Detta för att

IANA (ICANN) skall kunna konstatera att överflyttningen har beslutats i

samförstånd och att den som får ansvaret för toppdomänen är införstådd

med de skyldigheter som följer med administrationen.

I ICP-1 slås fast att de principer som kommer till uttryck i RFC 1591

fortfarande skall gälla. I vissa avseenden skiljer sig emellertid de båda

dokumenten åt. Detta kommer bl.a. till uttryck genom att det i ICP-1

direkt uttalas att de nationella regeringarnas åsikter om en delegation

eller en omdelegation av en nationell toppdomän är av stor betydelse.

Vidare sägs att IANA skall verka för att lösa eventuella meningsskilj-

aktigheter i samband med omdelegeringar av ansvaret för toppdomäner. I

dokumentet rekommenderas dessutom inblandade parter att själva sam-

verka i en sådan situation.

16.2.2

Innebörden av delegationen av en nationell toppdomän

En delegation från ICANN av en nationell toppdomän (se avsnitt 16.1.4)

innebär att en organisation eller en fysisk person (”domänad-

ministratören”) fått i förtroende att ansvara för toppdomänen. Delega-

tionen får anses ge upphov till både rättigheter och skyldigheter för båda

parter.

ICANN får genom delegationen anses ha en skyldighet att verka för att

de rotservrar som Förenta staternas handelsdepartement har den reella

förfoganderätten över ger hänvisning till de namnservrar som domän-

administratören anger. Förpliktelsen innebär en motsvarande rätt för

domänadministratören att bli rekommenderad av ICANN till handels-

departementet som nationellt ansvarig för toppdomänen.

Domänadministratörens skyldigheter till följd av delegationen bör

bestämmas utifrån de allmänna principer som kommer till uttryck i

RFC 1591 och ICP-1. Detta innefattar en förpliktelse att driva verk-

samheten på ett sätt som syftar till att tillgodose allmänhetens och den

globala Internetgemenskapens bästa och tillhandahålla tjänster.

Domänadministratören skall således bedriva en verksamhet som

innehåller namntilldelning och drift av namnservrar. Tjänsterna skall

drivas på ett tillfredsställande sätt och den tekniska driften av namn-

Prop. 2004/05:175

227

servrarna skall skötas på ett sätt som bl.a. garanterar stabilitet och säker-

het.

Till det nu sagda skall läggas att domänadministratören bör vara

förpliktad att informera berörda internationella aktörer om toppdomänens

status och ordna sin serverdrift på ett sätt som gör det möjligt för berörda

internationella organisationer att kontrollera innehållet. Den sistnämnda

förpliktelsen är viktig, inte minst med hänsyn till att det med en dele-

gation får anses följa ett ansvar mot den globala Internetgemenskapen.

Delegationen kan emellertid inte anses ge upphov till att någon

äganderätt till toppdomänen uppstått för domänadministratören.

II-stiftelsen anför också i sitt remissvar att toppdomänen inte kan ägas av

någon utan att stiftelsen tillhandahåller en tjänst där den aktuella bok-

stavskombinationen används.

Databaser

Som ett led i administrationen av en toppdomän måste domänadministra-

tören arbeta upp och driva en eller flera särskilda databaser. Utredningen

har redovisat att företrädare för ICANN anser att delegationen vad gäller

toppdomänen se inte innebär att II-stiftelsen därigenom erhållit någon

rätt till toppdomänen eller de databaser som måste drivas. II-stiftelsen

menar i sitt remissvar att den upparbetat vissa rättigheter, såsom data-

basen, samt att denna tillhör stiftelsen. Frågan om äganderätten till de

databaser som är nödvändiga för att driva toppdomänen är således om-

stridd.

En databas kan under vissa förutsättningar åtnjuta ett upphovsrättsligt

skydd. I lagen (1960:729) om upphovsrätt för litterära och konstnärliga

verk (URL) föreskrivs att den som skapat ett litterärt eller konstnärligt

verk har upphovsrätt till verket och att detta innebär en uteslutande rätt

att förfoga över verket genom att framställa exemplar därav och genom

att göra det tillgängligt för allmänheten. Upphovsmannen ges också en

ideell rätt, vilket innebär att han eller hon på närmare angivet sätt skall

namnges när exemplar av verket framställs eller görs tillgängligt för

allmänheten samt att verket inte får ändras eller göras tillgängligt för

allmänheten på sådant sätt att det utgör en kränkning för upphovs-

mannen.

För att en databas skall kunna få upphovsrättsligt skydd krävs, precis

som för andra verk som skyddas enligt URL, att den uppvisar ett visst

mått av självständighet och originalitet, eller med andra ord uppnår s.k.

verkshöjd. En tumregel för att avgöra huruvida så är fallet är att bedöma

risken för dubbelskapande. Verkshöjd anses normalt föreligga om två

personer oberoende av varandra inte skulle uttrycka verkets innehåll på

samma sätt. En bedömning av en databas verkshöjd görs utifrån hur

urvalet av de uppgifter som finns i databasen skett och hur innehållet har

organiserats. Det skydd som kan tänkas uppkomma enligt URL i detta

sammanhang avser databasens struktur och inte uppgifterna i sig. I vilka

fall en databas kan anses vara strukturerad på ett sätt som innebär att den

uppnår verkshöjd har behandlats i praxis (se bl.a. NJA 1948 s. 414 och

1995 s. 256). Av de avgörandena framgår att man inte ställer kravet sär-

skilt högt.

Prop. 2004/05:175

228

De databaser som används för att driva en nationell toppdomän byggs

upp för att vara anpassade till verksamheten. Vissa av de uppgifter och

funktioner som finns i databaserna anpassas dessutom för att kunna

möjliggöra en kommunikation via namnservrarna mot Internet. En inte

oväsentlig del av utformningen av databaserna är därmed given av de

funktioner som är nödvändiga för att toppdomänen skall vara en funge-

rande del i den globala Internetkommunikationen. Det kan dock inte helt

uteslutas att databaserna vid en rättslig prövning i domstol kan bedömas

ha ett upphovsrättsligt skydd.

En annan fråga är om den sammanställning av uppgifter som finns i

databaserna omfattas av den till upphovsrätten närstående rättighet som

följer av 49 § URL, det s.k. katalogskyddet. Enligt denna bestämmelse

har den som framställt en katalog eller annat liknande arbete uteslutande

rätt att framställa exemplar av arbetet och göra detta tillgängligt för

allmänheten. För att åtnjuta skydd måste katalogen ifråga utgöra en

sammanställning av ett stort antal uppgifter eller vara resultatet av en

väsentlig investering. En databas som uppfyller någon av dessa förutsätt-

ningar åtnjuter således katalogskydd. Här skall dock märkas att det inte

är uppgifterna i sammanställningen, utan sammanställningen som sådan,

eller en väsentlig del av denna, som skyddas. Om någon annan skulle

sammanställa samma uppgifter på ett annat sätt skulle detta inte innebära

en kränkning av den rättighet som katalogskyddet enligt 49 § URL inne-

bär.

Av 49 § URL framgår att katalogskyddet tillkommer den som har

framställt databasen. Bestämmelsen grundar sig på Europaparlamentets

och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för

databaser. Senare rättspraxis i EG-domstolen har inskränkt omfånget av

det skydd som ”sui generis-rätten” (katalogskyddet) ger enligt direktivet

(mål C-203/02 The British Horseracing Board Ltd m.fl. mot William Hill

Organisation Ltd, mål C-338/02 Fixtures Marketing Ltd mot Svenska

Spel AB samt mål C-46/02 Fixtures Marketing Ltd mot Oy Veikkaus

Ab), men det kan ändå inte uteslutas att databaserna omfattas av katalog-

skydd.

16.3

Behovet av statlig insyn och tillsyn

Regeringens bedömning: Staten bör ha insyn i och tillsyn över

domännamnsadministrationen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna instämmer i

bedömningen. Några remissinstanser, däribland II-stiftelsen, Föreningen

Svenskt Näringsliv och Konkurrensverket, menar att den insyn staten har

i dag är tillräcklig.

Prop. 2004/05:175

229

Skälen för regeringens bedömning

Politiska mål

Riksdagen har som nämnts beslutat det IT-politiska målet att Sverige

som första land skall bli ett informationssamhälle för alla (prop.

1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256). Enligt beslutet

skall staten prioritera bl.a. att stärka tilliten till IT i syfte att uppnå målet.

I denna proposition föreslagna delmål 3 innebär att en effektiv och

säker IT-infrastruktur skall finnas tillgänglig i alla delar av landet (se

avsnitt 6.5). Såsom framgår av avsnitt 15.14.3 anser regeringen att frågan

om ett säkrare Internet bör prioriteras och att statens möjligheter att följa

utvecklingen av Internet bör förbättras. Den i avsnitt 15.15 beskrivna

strategin för ett säkrare Internet i Sverige innebär bl.a. att arbetet för att

öka motståndskraften mot störningar som påverkar domännamnssystemet

bör fortsätta.

Riksdagen har vidare fastställt målen för sektorn elektronisk kommu-

nikation enligt följande. Enskilda och myndigheter skall få tillgång till

effektiva och säkra elektroniska kommunikationer. De elektroniska

kommunikationerna skall ge största möjliga utbyte när det gäller urvalet

av överföringstjänster samt deras pris och kvalitet. Sverige skall i ett

internationellt perspektiv ligga i framkant i dessa avseenden. De elektro-

niska kommunikationerna skall vara hållbara, användbara och tillgodose

framtidens behov. De främsta medlen för att uppnå detta skall vara att

skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens utan snedvridningar och

begränsningar samt att främja internationell harmonisering. Staten skall

ha ett ansvar på områden där allmänna intressen inte enbart kan

tillgodoses av marknaden (prop. 2002/03:110, bet. 2002/03:TU6, rskr.

2002/03:228).

Domännamnsadministration har betydelse för samtliga de mål som

beskrivits ovan.

Användningen av Internet och domännamnens betydelse

Enligt Statistiska centralbyrån hade 73 procent av befolkningen tillgång

till Internet i hemmet 2003. De vanligaste användningsområdena för

Internet är att skicka och ta emot e-post samt söka information om varor

eller tjänster. Användningen av banktjänster via Internet ökar och enligt

Bankföreningen sköter mer än hälften av den vuxna befolkningen sina

bankaffärer över Internet. Av företag med tio eller fler anställda använde

95 procent Internet under 2003. De vanligaste användningsområdena för

företag var att söka allmän information, att utföra finansiella

transaktioner samt att få service och support. Det totala värdet av

Internetförsäljning 2002 i Sverige uppgick till ca 120 miljarder kronor.

Detta motsvarar ca tre procent av samtliga företags omsättning.

IT-användningen beskrivs mer utförligt i bilaga 17.

Ett företag som helt eller delvis driver verksamhet på Internet kan med

de möjligheter som Internetkommunikation erbjuder snabbt och billigt nå

en relevant kundkrets med information om företagets produkter och

tjänster. Att ett företag kan använda och föra ut ett domännamn som

överensstämmer med ett inarbetat firmanamn eller varumärke ökar

Prop. 2004/05:175

230

möjligheterna för att enskilda skall hitta företagets webbplats. Domän-

namn har fått en framträdande roll i marknadsföringssammanhang och

har därför kommit att representera stora ekonomiska värden. Det hör

numera snarare till huvudregeln än till undantagen att företag på ett tyd-

ligt sätt använder sig av domännamn i reklamkampanjer och liknande

sammanhang.

Nyhetsförmedling via Internet ger möjligheter till fortlöpande uppdate-

ring på ett sätt som inte är möjligt i fråga om t.ex. pappersupplagor. Den

kontinuerliga och snabba nyhetsförmedling som sker via Internet har

blivit ett viktigt komplement till den mer traditionella nyhetsförmed-

lingen via radio, tidningar och tv. Även i övrigt tjänar Internet som ett

alltmer betydelsefullt medium för debatt, fri åsiktsbildning och inhämt-

ning av information.

Internet har blivit en allt viktigare komponent vad gäller styrning och

övervakning av annan infrastruktur, som t.ex. elkraft, telekommunikation

samt vatten och avlopp. Internet används dessutom som medel för

styrning och övervakning av olika typer av processer inom företag.

Under senare tid har Internet också kommit att spela en viktig roll för

överföring av information inom sjukvården.

Av vad som sagts ovan framgår att Internetanvändning i olika sam-

manhang kommit att få en viktig funktion i samhället. Den offentliga

sektorn har datoriserats och så gott som hela det offentliga Sverige för-

medlar information och kan nås via Internet. Internet kommer med

största säkerhet att bli en för samhället ännu viktigare funktion framdeles

än vad som är fallet i dag.

Statens ansvar för ett effektivt och säkert Internet

Internettrafiken ökar och stannar i högre grad inom Sverige. Detta sker

genom att användare genererar mer trafik i näten när de utnyttjar innehåll

och tjänster som finns på servrar i Sverige. Enligt uppgifter som Inter-

netoperatörer lämnat till PTS stannar numera ca 2/3 av trafiken kvar

inom landet (Är Internet i Sverige robust?, s. 29). Frågeställare till se-

toppdomänen fördelas enligt II-stiftelsen enligt följande: 45 procent i

Sverige, 34 procent i övriga Europa, 18 procent i Förenta staterna och tre

procent i Asien.

PTS har i rapporten Är Internet i Sverige robust? funnit att domän-

namnsystemet är den viktigaste funktionen för att Internet skall kunna

fungera praktiskt för användarna. Om alla namnservrar för se-toppdo-

mänen blir otillgängliga nås enligt PTS inte domännamnen och Internet

upplevs som oanvändbart. Enligt rapporten fortsätter Internet i Sverige

att fungera endast under ett fåtal dagar utan tillgång till viktiga delar av

domännamnssystemet som finns eller kontrolleras utomlands.

Hantering av risker kopplade till Internets funktionalitet ligger utanför

Sveriges kontroll i högre utsträckning än vad som är fallet för andra

infrastrukturer. Det finns heller inget enskilt land eller organisation som

är ansvarig för Internets säkerhet, vilket ställer krav på internationell

samverkan för att öka stabiliteten. Sverige kan alltså inte på egen hand

säkerställa en tillförlitlig drift av Internet. Ett statligt inflytande över och

krav på toppdomäner för Sverige gör inte Internet som helhet mer till-

förlitligt, men det kan klargöra vilket ansvar som vilar på den som admi-

Prop. 2004/05:175

231

nistrerar en toppdomän och kan skapa en laglig grund för att vid behov

kunna vidta åtgärder på området. Internets stabilitet är beroende av

många samverkande faktorer där tydliga krav på administrationen av

toppdomäner för Sverige kan vara en faktor.

När de nationella toppdomänerna ursprungligen delegerades till indi-

vider eller organisationer i respektive land förutsågs inte att domän-

namnen skulle komma att spela en så stor roll eller representera stora

ekonomiska värden. Det allmännas intresse för domännamnshanteringen

har ökat i takt med domännamnens växande betydelse. Nationella topp-

domäner ses som en allmännyttig resurs som bör administreras på ett sätt

som gynnar tillväxt och företagande i den region som toppdomänen av-

ser. En toppdomän kan beskrivas som en typ av nationell resurs jämför-

bar med t.ex. landskoden 46 i nummerplanen för telefoni (E.164).

Några särskilda krav från det allmänna ställs i dag inte på administra-

tionen av nationella toppdomäner för Sverige. Inte heller finns någon

laglig möjlighet för staten att vid behov vidta åtgärder för att säkerställa

administrationen av toppdomäner avsedda för Sverige. Detta innebär ett

oklart rättsläge för samtliga parter. Att skapa klarhet om ansvar och

skyldigheter är önskvärt. Ur ett användarperspektiv kan tilliten till ett väl

fungerande Internet stärkas genom att öppenhet och tydlighet skapas

kring ansvarsfördelningen. Dessutom uppnås en ökad legitimitet för den

självreglering som i huvudsak bör fortgå inom området.

Ett väl fungerande Internet är av allmänt intresse. Åtkomligheten av

samhällsnödvändiga resurser under nationella toppdomäner måste säker-

ställas. Detta gäller särskilt i händelse av kris eller andra exceptionella

förhållanden. Det bör därför skapas tydlighet i ansvarsförhållanden.

Domännamnssystemet har blivit för vitt spritt och för viktigt för att

bygga på informella överenskommelser. Det är av samhälleligt intresse

att det finns stabilitet och förutsägbarhet. Sverige är i dag så pass Inter-

netberoende att det offentliga bör ha någon form av insyn i viktiga

system för Internets funktion som har infrastrukturella drag. Det offent-

ligas förmåga att hålla sig informerat och ha tillsynsmöjligheter måste

vara i nivå med det beroende av Internet som finns i dag. Internet i

Sverige fungerar väl men tillsyn och information släpar efter.

Särskilt om toppdomänen se

En stor del av Internetanvändningen som angetts vara sådan där det finns

ett särskilt starkt statligt intresse sker under domännamn som är registre-

rade under den befintliga nationella toppdomänen se. Så gott som hela

det offentliga Sverige samt bankväsendet har registrerat och använder

aktivt domännamn under den toppdomänen.

Den nationella toppdomänen se har utvecklats till en allmän ange-

lägenhet. Konsekvenserna för det svenska samhället skulle bli både

allvarliga och omfattande om toppdomänen se inte fungerar effektivt och

stabilt. Härigenom har toppdomänen utvecklats till att vara en kritisk

resurs för Internetanvändningen i Sverige. Det är visserligen så att en

fungerande Internetanvändning beträffande adresser under toppdomänen

se är beroende av funktioner som ligger utanför den kontroll som ryms

inom administrationen av toppdomänen. Själva administrationen är

emellertid i sig en kritisk punkt, som motiverar ett ökat statligt inflytande

Prop. 2004/05:175

232

för att säkra stabila kommunikationer med domännamn registrerade

under denna toppdomän.

För att öka tilliten till Internet hos användare är det viktigt att det inte

råder oklarhet om ansvarsförhållanden. En fortsatt stabil och säker

namntjänst för Internets toppdomäner är betydelsefull. För att kunna till-

varata samhällets intressen krävs att staten sätter upp och genomför poli-

tiska mål och strategier för se-domänen i likhet med dem som gäller för

annan kommunikation. Detta inte minst för att möta de risker som kan

uppkomma i en krissituation. Staten bör ha insyn i och kunna verifiera

effektiviteten och säkerheten för den nationella toppdomänen se.

Sammanfattningsvis kan konstateras att staten med hänsyn till den

betydelse som den nationella toppdomänen se har kommit att få har ett

välgrundat intresse av insyn i och tillsyn över administrationen av topp-

domänen.

16.4

Formen för det statliga inflytandet

16.4.1

Lagstiftning som berör nationella toppdomäner

Lagen om elektronisk kommunikation

Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) gäller elektro-

niska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med tillhörande

installationer och tjänster samt annan radioanvändning. Lagen är inte

tillämplig på innehåll som överförs i näten.

Med begreppet tillhörande installation avses i lagen anordning, funk-

tion eller annat som inte utgör men har samband med en elektronisk

kommunikationstjänst eller ett elektroniskt kommunikationsnät, och som

möjliggör eller stöder den tjänsten eller tillhandahållandet av tjänster via

det nätet. Enligt förarbetena till lagen omfattar detta utrustning i form av

t.ex. datorer för databaser för driftstödsystem med programvara och de

system som erfordras för drift av databasen (prop. 2002/03:110 s. 361).

Enligt ett av de direktiv som legat till grund för lagen, Europaparla-

mentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde

till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande

faciliteter (tillträdesdirektivet), kan tillträde till nätelement och till-

hörande faciliteter inbegripa tillträde till relevanta programvarusystem,

inbegripet driftstödssystem, samt tillträde till nummeromvandling eller

system som erbjuder likvärdiga funktioner.

Funktionerna som erfordras för att domännamnssystemet skall fungera

kan anses utgöra tillhörande installationer enligt LEK. Det skulle i och

för sig kunna hävdas att även administrationen av domännamn utgör en

tillhörande installation i lagens mening. Administratören av en nationell

toppdomän skulle då kunna anses som en operatör enligt LEK, dock utan

anmälningsskyldighet eftersom denna skyldighet inte föreligger för

operatörer av tillhörande installationer. En tillämpning av de centrala

bestämmelserna i LEK om möjligheter att ålägga dominerande företag

skyldigheter skulle dock förutsätta att en ”domännamnsmarknad” fast-

ställs där det inte råder effektiv konkurrens. Så har inte skett. I övrigt

torde bestämmelserna i LEK till stor del vara irrelevanta i allt väsentligt

för administrationen av nationella toppdomäner, även om denna skulle

Prop. 2004/05:175

233

anses utgöra en tillhörande installation. Frågor om säkerheten och stabi-

liteten för tillhörande installationer berörs inte på annat sätt än att det i

1 kap. 8 § LEK anges att regeringen i krig eller krigsfara får meddela

nödvändiga föreskrifter.

Personuppgiftslagen

I administrationen av toppdomäner ingår att föra en kunddatabas och

hålla ett register med kontaktinformation för domännamnsinnehavare

tillgängligt. Detta innebär behandling av personuppgifter. Verksamheten

i denna del omfattas därför av personuppgiftslagen (1998:204). Denna

syftar till att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks

genom behandling av personuppgifter. Personuppgiftslagen (PUL) är

bara tillämplig om det inte ges andra från PUL avvikande bestämmelser i

en annan lag eller i en förordning. Några till PUL kompletterande regler

om integritetsskydd för domännamnsadministration finns dock inte.

I 9 § PUL ställs det upp ett antal krav på behandlingen av personupp-

gifter. Bland annat skall den personuppgiftsansvarige se till att person-

uppgifter behandlas bara om det är lagligt, alltid behandlas på ett korrekt

sätt och i enlighet med god sed, endast samlas in för särskilda, uttryckligt

angivna och berättigade ändamål, inte behandlas för något ändamål som

är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in samt inte bevaras

under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen

med behandlingen. Vidare skall den personuppgiftsansvarige se till att

behandlade personuppgifter är adekvata och relevanta i förhållande till

ändamålen med behandlingen samt är riktiga och, om det är nödvändigt,

aktuella. Slutligen skall alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera

eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga

med hänsyn till ändamålen med behandlingen.

PUL innehåller i 10–12 §§ en uttömmande uppräkning av de fall då

behandling av personuppgifter är tillåten. Som utgångspunkt gäller att

personuppgifter alltid får behandlas om den registrerade har lämnat sitt

samtycke. Skulle den registrerade återkalla ett givet samtycke får ytterli-

gare personuppgifter om denne inte registreras. I vissa fall får dock

personuppgifter behandlas även om den registrerade inte lämnat sitt

samtycke till det. Så är fallet om behandlingen sker i samband med ett

avtal med den registrerade när det krävs för fullgörandet av avtalet.

Behandling får också utföras om det är nödvändigt för att den person-

uppgiftsansvarige skall kunna fullgöra en rättslig skyldighet som åvilar

honom eller henne. Vidare får behandling av personuppgifter ske om det

är nödvändigt för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna ut-

föras och för att den personuppgiftsansvarige, eller någon annan till

vilken personuppgifter har lämnats ut, skall kunna utföra en arbetsuppgift

i samband med myndighetsutövning. Slutligen får personuppgifter be-

handlas om en avvägning ger vid handen att den personuppgifts-

ansvariges berättigade intresse av en behandling väger tyngre än den

registrerades intresse av skydd.

I 33–35 §§ PUL regleras överföring av personuppgifter till länder utan-

för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Huvudregeln är att det är

förbjudet att utan samtycke överföra personuppgifter till ett sådant land,

vilket kan vara fallet när uppgifter läggs ut på Internet.

Prop. 2004/05:175

234

Tillsynsmyndighet är Datainspektionen. Tillsynen enligt PUL går i

huvudsak ut på att säkerställa att personuppgifter inte behandlas i strid

med lagen.

Konkurrens- och konsumentlagstiftningen

Konkurrenslagen (1993:20), KL, innehåller allmänna regler av betydelse

för namntilldelningsverksamheten. Enligt 1 § KL har lagen till ändamål

att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om

produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.

Lagen ställer därför upp vissa principiella förbud. I 6 § KL förbjuds sam-

arbete mellan företag i syfte att hindra, begränsa eller snedvrida kon-

kurrensen på en marknad eller som ger detta resultat. I 19 § samma lag

förbjuds den som har en dominerande ställning på en marknad att miss-

bruka denna.

Parallellt med KL gäller konkurrensreglerna inom EU. Reglerna

tillämpas om handeln mellan Sverige och ett annat medlemsland på-

verkas. EU:s konkurrensregler innehåller motsvarande två förbud – ett

mot konkurrensbegränsande avtal (artikel 81 i EG-fördraget) och ett mot

missbruk av dominerande ställning (artikel 82 i EG-fördraget).

Konkurrensverket har möjligheter att ingripa mot beteenden som är

förbjudna enligt KL eller EG-fördraget. Bland annat får Konkurrens-

verket enligt 23 § KL ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av

förbuden i 6 eller 19 § samma lag eller artikel 81 eller 82 i EG-fördraget.

Om det finns särskilda skäl för det får ett sådant åläggande, enligt 25 §

KL, meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts.

Ett ingripande enligt 19 § KL eller artikel 82 i EG-fördraget förutsätter

bl.a. att ett företag bedöms ha en dominerande ställning på en relevant

marknad. Det är möjligt att tilldelning av domännamn skulle kunna ut-

göra en relevant marknad mot bakgrund bl.a. av att domännamn inte är

enkelt utbytbara mot andra alternativa adresseringsmetoder på Internet,

t.ex. användande av IP-nummer eller andra tekniker för angivande av

adress (t.ex. ”the Handle System”, se http://www.handle.net

)

. Andra

adresseringstekniker kräver ofta installationer av program m.m.

Frågan om tilldelning av domännamn under en nationell toppdomän

kan utgöra en relevant marknad har inte prövats av Konkurrensverket

och låter sig inte besvaras med någon lätthet. Avgörande är bl.a. om

kunderna uppfattar domännamn under se som utbytbara mot domännamn

under andra toppdomäner. Det får i brist på närmare utredning bedömas

som osäkert om domännamn under t.ex. se-domänen kan utgöra en rele-

vant marknad (se vidare avsnitt 16.8).

En dominerande ställning anses föreligga när ett företag, ensamt eller

tillsammans med andra, har en ställning av sådan ekonomisk styrka att

det i betydande omfattning kan uppträda oberoende av sina konkurrenter,

sina kunder och i sista hand av konsumenterna genom att t.ex. inte

obetydligt höja priserna utan att förlora kunder.

I högre utsträckning än tidigare får privatpersoner registrera domän-

namn under den nationella toppdomänen se. Detta aktualiserar i viss mån

konsumentlagstiftningens tillämpning på verksamheten. På konsument-

området har Konsumentverket till uppgift att tillvarata konsumenternas

Prop. 2004/05:175

235

intressen. Myndighetens arbete utgörs till stor del av förebyggande verk-

samhet genom tillskapandet av överenskommelser med näringslivet, ut-

färdande av föreskrifter och meddelande av riktlinjer. De rättsliga

möjligheter som Konsumentverket har att komma till rätta med den som

inte tillämpar gällande konsumentlagstiftning utgörs i huvudsak av

meddelande av förbud att t.ex. tillämpa ett oskäligt avtalsvillkor.

Stiftelselagen

För närvarande vilar ansvaret för administrationen av den befintliga

svenska toppdomänen se på den för ändamålet bildade II-stiftelsen. Detta

innebär att stiftelselagen (1994:1220) är tillämplig för administrationen

av den befintliga nationella toppdomänen för Sverige.

Av 9 kap. stiftelselagen följer att alla stiftelser är knutna till en till-

synsmyndighet. Reglerna om tillsyn har tillkommit mot bakgrund av

vikten av att värna om donationsviljan och stiftelsernas fortbestånd. I

stiftelser finns det i regel inte något organ som har befogenhet att både

övervaka och ingripa mot stiftelsens förvaltning såsom bolagsstämman

vid drift i aktiebolag (prop. 1993/94:9 s. 87). Lagen ger dock möjlighet

att i hög utsträckning göra undantag från tillsynen (se 9 kap. 10 och

10 a §§).

Enligt 9 kap. 1 § stiftelselagen står en stiftelse normalt under tillsyn av

den länsstyrelse där stiftelsens styrelse eller förvaltare har sitt säte. Till-

synsmyndigheten har tre huvuduppgifter: kontroll, ingripande och

service (prop. 1993/94:9 s. 87). I förarbetena till stiftelselagen uttalas att

den återkommande kontrollen endast berör årsredovisningsskyldiga

stiftelser och att årsredovisningen tillsammans med revisionsberättelsen

bör utgöra ett godtagbart underlag för tillsynsmyndigheternas granskning

av stiftelsens förvaltning (prop. 1993/94:9 s. 88).

I kontrollsyfte får en tillsynsmyndighet begära in handlingar eller

upplysningar från en stiftelse. Kontrollen utövas dock först och främst

genom att tillsynsmyndigheten granskar stiftelsernas årsredovisning för

att kontrollera att stiftelsens förvaltning och revisionen av stiftelsen ut-

övas i enlighet med stiftelseförordnandet eller bestämmelserna i stiftelse-

lagen. Tillsynsmyndigheten är skyldig att ingripa enligt 9 kap. 3 §

stiftelselagen om det kan antas att så inte är fallet eller om en styrelse-

ledamot eller förvaltare annars missköter sitt uppdrag.

I II-stiftelsens stiftelseförklaring anges att stiftelsen bl.a. skall främja

en god stabilitet i infrastrukturen för Internet i Sverige och främja ut-

vecklingen av hanteringen av domännamn under toppdomänen se och

andra nationella domäner avseende Sverige. Ett på så sätt formulerat

ändamål med en stiftelse får anses vara vidsträckt. Det innebär samtidigt

att det kan krävas såväl allmänna kunskaper om domännamnshantering

som tekniska kunskaper om systemet för att det skall vara möjligt att

bedöma om verksamheten utövas i enlighet med det i stiftelseurkunden

angivna ändamålet.

Tillsynen enligt stiftelselagen har framför allt till syfte att kontrollera

förvaltningen av stiftelsen. Tillsynsmyndigheten ingriper främst om det

kan antas att förvaltningen inte utförs i enlighet med stiftelseförordnandet

eller stiftelselagen. En effektiv och säker drift av nationella toppdomäner

torde därför inte kunna säkerställas genom tillsyn enligt stiftelselagen.

Prop. 2004/05:175

236

Den praktiska hanteringen av toppdomänen se sköts av II-stiftelsens

dotterbolag NIC-SE. Även dotterbolaget är bundet av det för stiftelsen

gällande ändamålet (jfr. SOU 2000:30 s. 173 och prop. 1993/34:9 s. 61).

Detta skall alltså bedriva sin verksamhet i enlighet med stiftelsens ända-

mål. Eftersom tillsynen enligt stiftelselagen har stiftelsen som tillsyns-

objekt, torde länsstyrelsens tillsyn dock inte direkt omfatta den praktiska

hantering av toppdomänen se som sker i bolaget. Länsstyrelsens möjlig-

het att ingripa direkt mot NIC-SE med förelägganden eller andra tillsyns-

åtgärder är därför mycket begränsad. Länsstyrelsen är i stället hänvisad

till att rikta eventuella tillsynsåtgärder mot II-stiftelsen, om dotter-

bolagets faktiska administration av toppdomänen se kan antas ske eller

sker i strid med stiftelsens ändamål.

Tillsynen beträffande dotterbolaget NIC-SE torde i praktiken vara

begränsad till att via stiftelsen ta del av redovisningshandlingar för

koncernen och att kontrollera att II-stiftelsens ägarroll är förenlig med

ändamålet för stiftelsen.

16.4.2

Andra former för statligt inflytande än lagstiftning

PTS sektorsansvar för elektronisk kommunikation

PTS är ansvarig sektorsmyndighet för området elektronisk kommunika-

tion. Administrationen av en nationell toppdomän faller in under området

elektronisk kommunikation och därmed under PTS sektorsansvar.

Sektorsansvaret innebär ett övergripande ansvar för en viss samhälls-

sektor. Den största uppgiften inom sektorsansvaret är att följa

utvecklingen, såväl den tekniska utvecklingen som utvecklingen på

konsument-, regional- och konkurrenspolitiska områden, inom sektorn

och återrapportera till regeringen. Detta innebär att PTS bl.a. kan in-

formera regeringen om att ändringar krävs i relevant lagstiftning.

Avtal

I domännamnsutredningens betänkande (SOU 2000:30) föreslogs bl.a. att

regeringen skulle ingå ett uppdragsavtal med administratören II-stiftelsen

rörande toppdomänen se. Avtalet var avsett att formalisera hanteringen

av toppdomänen och öka inflytandet över och insynen i verksamheten.

Statlig styrelserepresentation i II-stiftelsen

Domännamnsutredningen föreslog att regeringen skulle ges möjlighet att

utse två ordinarie styrelseledamöter och en suppleant i II-stiftelsens

styrelse. Förslaget ledde dock inte till någon åtgärd från statens sida.

II-stiftelsen har efter att Domännamnsutredningens betänkande av-

lämnats vidtagit frivilliga åtgärder för att bredda styrelserepresentationen

samt erbjudit regeringen att utse en ledamot i styrelsen.

Prop. 2004/05:175

237

Rekommendationer

Berörda intressenter kan utarbeta allmänna, icke bindande, riktlinjer för

hur nationella toppdomäner skall drivas. Sådana riktlinjer skulle lätt

kunna anpassas till den tekniska utvecklingen och till de nya krav som

användare framdeles kan tänkas ställa på administrationen av toppdo-

mäner.

16.5

En ny lag

Regeringens förslag: En ny lag om nationella toppdomäner för Sverige

på Internet skall införas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker för-

slaget. Ett antal remissinstanser menar att behov av reglering saknas

eftersom verksamheten fungerar bra i dag. Några remissinstanser pekar

på att Internets gränsöverskridande natur särskilt måste beaktas. Veten-

skapsrådet och Internationella handelskammarens svenska national-

kommitté menar att fler funktioner än bara toppdomänen är viktiga för ett

väl fungerande Internet. Post- och telestyrelsen (PTS) menar att reglerna

bör införas i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK).

Stockholms handelskammare och Konkurrensverket anser att det är oklart

om en lag verkligen kan värna de aktuella skyddsintressena.

Skälen för regeringens förslag: Såsom konstaterats i avsnitt 16.3 bör

statens insyn i och tillsyn över domännamnsadministrationen öka. Som

framgår av redogörelsen i avsnitt 16.4.1 kan den tillsyn och insyn som

följer av LEK, personuppgiftslagen (1998:204) (PUL), konkurrenslagen

(1993:20) (KL), konsumentlagstiftningen eller stiftelselagen (1994:1220)

inte anses vara tillräcklig för att tillgodose det allmännas intresse av att

kunna följa och kontrollera stabiliteten och säkerheten hos sådan verk-

samhet.

Administrationen av toppdomäner faller som nämnts ovan under

området för elektronisk kommunikation och därmed under PTS

sektorsansvar. Sektorsansvaret innebär dock som sådant inga direkta

möjligheter till tillsyns- eller insynsåtgärder.

Vad gäller frågan om staten via avtal kan skaffa sig tillräckligt

inflytande är staten beroende av motpartens goda vilja. Det kan vidare

ifrågasättas om ett avtal ger den långsiktighet och stabilitet som är önsk-

värd för att skapa en effektiv och säker kontinuerlig drift av domän-

namnssystemet i Sverige. Ett avtal kan innebära ett visst mått av osäker-

het. Ett avtal ger inte heller självklart den öppenhet och förutsägbarhet

som är önskvärd på områden där staten vill utöva tillsyn över den dagliga

driften. Den frågan kan därför inte uteslutande regleras genom avtal. Det

kan dock finnas anledning att, i varje fall övergångsvis, genom avtal eller

ensidiga åtaganden definiera de grundläggande rollerna.

I fråga om förslaget att staten utser en ledamot i styrelsen för den

stiftelse som administrerar den befintliga nationella toppdomänen bör

noteras att en styrelseledamot i en stiftelse har till uppgift att under

enskilt ansvar verka endast för stiftelsens intressen (jfr. prop. 1993/94:9,

Prop. 2004/05:175

238

s. 68). Denne skall inte representera de organisationer som utsett dem

eller på annat sätt företräda organisationernas intressen. Någon egentlig

statlig kontroll över eller möjlighet att påverka II-stiftelsens verksamhet

kan därför inte sägas föreligga för en styrelserepresentant som staten

utser. Styrelserepresentationen innebär dessutom långtifrån möjligheter

för staten att göra ingripanden för att säkerställa de garantier på stabilitet

och säkerhet som de samhälleliga intressena knutna till administrationen

av nationella toppdomäner påkallar.

Härutöver försvåras insynsmöjligheterna vad gäller den befintliga

nationella toppdomänen genom att den faktiska administrationen av

se-domänen huvudsakligen utövas av II-stiftelsens dotterbolag NIC-SE.

Styrelserepresentationen i stiftelsen skulle inte kunna medföra en till-

fredsställande insyn i NIC-SE:s verksamhet.

För att icke-bindande riktlinjer och rekommendationer skall vara

meningsfulla torde krävas ett formaliserat samarbete mellan staten,

administratörer och andra intressenter på området, där administratörerna

måste vara beredda att acceptera att staten ges inflytande över hur rikt-

linjerna skall utformas i vissa frågor. Även om så skulle vara fallet är ett

system med icke bindande rekommendationer inte tillräckligt för att

säkerställa det allmännas inflytande.

Staten bör tillförsäkras möjlighet att säkerställa en effektiv och säker

administration av nationella toppdomäner för Sverige genom insyn och

tillsyn. Som framgått ovan sker detta inte genom befintlig lagstiftning

och kan inte förväntas åstadkommas fullt ut genom andra åtgärder än

lagstiftning. Staten bör därför genom ändrad lagstiftning ges möjlighet

till verklig insyn och tillsyn.

Några remissinstanser, däribland II-stiftelsen och Föreningen Svenskt

Näringsliv, menar att en reglering är onödig då driften av toppdomänen

se fungerar bra. Regeringen delar bedömningen att toppdomänen se

fungerar tekniskt bra i dag. Det är dock av yttersta vikt att funktionen

även framöver fungerar bra. Av skäl som framgått i detta och föregående

avsnitt kan det allmänna inte enbart förlita sig på att marknaden kommer

att lösa eventuella kriser och problem. En säkrare drift av Internet är en

viktig del i arbetet med samhällets informationssäkerhet (jfr. prop.

2001/02:158).

PTS framhåller att LEK omfattar alla typer av elektroniska kommuni-

kationsnät och att delar av domännamnshanteringen därför kan falla in

under lagens begrepp tillhörande installation. Styrelsen menar vidare att

ett av de bakomliggande skälen till LEK:s tillkomst är den konvergering

som sker på det tekniska området och att det synes stå i motsättning till

detta syfte med LEK att stifta en helt ny lag som enkom reglerar den

nationella toppdomänen för Sverige.

Som framgår i avsnitt 16.4.1 regleras i LEK, i de avseenden som här är

aktuella, huvudsakligen konkurrensrättsliga frågor. I detta fall är det

främst fråga om att säkerställa effektiviteten och driftsäkerheten vid

administrationen av toppdomäner för Sverige samt att säkerställa att

verksamheten bedrivs i allmänhetens intresse. Det är dock riktigt att en

reglering av administrationen av nationella toppdomäner i huvudsak är

av infrastrukturell karaktär, liksom LEK, och det kan finnas skäl att

reglera infrastrukturella aspekter på elektronisk kommunikation i en och

samma lag.

Prop. 2004/05:175

239

Domännamnsadministration har dock inte stått i fokus för lagstiftaren

eller direktivförfattarna vid tillkomsten av LEK, eller de EG-direktiv som

ligger bakom den, på ett sådant sätt att regleringen är anpassad för dessa

speciella frågor. Nu aktuella aspekter av administrationen av toppdo-

mäner utgör en så specifik företeelse att det snarast skulle försämra över-

skådligheten att väva in regleringen i LEK. Regleringen bör därför

införas i en ny, särskild lag. Detta hindrar inte att bestämmelserna i LEK

i vissa avseenden kan vara tillämpliga på domännamnsadministration (se

avsnitt 16.4.1 och 16.8).

16.6

Utgångspunkter och tillämpningsområde för en ny

lag

Regeringens förslag: Lagen skall tillämpas på nationella toppdo-

mäner för Sverige och ha sin utgångspunkt i de principer för delege-

ring och administration av nationella toppdomäner som lagts fram av

den mellanstatliga rådgivande kommittén GAC. Lagen skall innehålla

krav på teknisk drift och register samt principer för tilldelning och

registrering av domännamn. Lagen skall också innehålla bestämmelser

om tillsyn.

Regeringens bedömning: Lagen bör inte innehålla bestämmelser om

hur en domänadministratör skall utses eller om upphörande av dennes

verksamhet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock en reglering om över-

förande av uppgifter av registerdata om ansvaret för en nationell topp-

domän övergår till en ny administratör.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanser tillstyrker för-

slaget. Flera remissinstanser framhåller att regleringen inte bör detalj-

styra verksamheten. II-stiftelsen och Föreningen Svenskt Näringsliv

menar att förslaget innebär lagstiftning in casu. Konkurrensverket anför

att om administrationen av toppdomäner behöver regleras, så bör all

administration av toppdomäner som utförs från fast driftställe i Sverige

omfattas. Försvarsmakten och Länsstyrelsen i Västerbottens län menar

att med hänsyn till den viktiga funktion en nationell toppdomän har bör

staten utse en administrativt ansvarig för toppdomänen. Justitieombuds-

mannen tvivlar på utredarens slutsats att administrationen av topp-

domäner inte är myndighetsutövning. Kammarrätten i Göteborg menar

dock att mycket talar för att utredningens slutsatser i fråga om myndig-

hetsutövning är riktiga.

Skälen för regeringens förslag: I uppgiften att administrera en topp-

domän ligger bl.a. att driva relevanta databaser och därtill hörande

offentliga söktjänster, att godkänna ombud, att tilldela domännamn, regi-

strera domännamn och information om bl.a. vilka som är ansvariga för en

registrerad huvuddomän och vilka namnservrar som skall hålla domän-

namnet operativt, att driva namnservrar för toppdomänen samt att till-

gängliggöra och distribuera zonfiler (se avsnitt 16.7) för denna.

Som angetts i avsnitt 16.6 bör syftet med en nationell reglering av

administrationen av toppdomäner huvudsakligen vara att säkerställa att

Prop. 2004/05:175

240

administrationen utförs på ett säkert och effektivt sätt. Regleringen bör

också syfta till att tillgodose intresset av integritetsskydd och icke-

diskriminering. Vidare bör en reglering skapa möjlighet för staten att

kontrollera och vid behov ingripa för att tillse att de uppställda kriterierna

för verksamheten verkligen uppfylls.

I avsnitt 16.1.5 beskrivs de principer för delegering och administration

av nationella toppdomäner som antagits av den mellanstatliga rådgivande

kommittén GAC (se även bilaga 3). Som nämns där är syftet med GAC-

principerna att ange ett generellt ramverk för förhållandet mellan

nationella regeringen, administratören av den nationella toppdomänen

och ICANN.

GAC:s principer spänner över ett stort fält och träffar hela administra-

tionen av en nationell toppdomän. Det finns regler om själva driften av

den nationella toppdomänen, registreringsförfarandet samt den tvistlös-

ningsverksamhet som bör knytas till administrationen av en nationell

toppdomän.

GAC:s principer är inte oomtvistade. Kritik har riktats mot bl.a. defi-

nitionen av uppdragstagare eller den administrativt ansvarige, princi-

pernas i viss mån bristande överensstämmelse med EG:s regler om inte-

gritetsskydd samt regleringen av zonfilöverföringen (se avsnitt 16.7),

immateriella rättigheter och ICANN:s roll.

Några egentliga fullgoda alternativ till GAC:s principer saknas dock.

Även om GAC:s principer inte formellt har antagits av ICANN tillämpas

de av ICANN i dess verksamhet. De har även legat till grund för lagstift-

nings- eller andra åtgärder internationellt.

EG-kommissionen har 2000 i meddelandet KOM (2000) 202 upp-

manat medlemsstaterna att genomföra GAC:s principer på ett lämpligt

sätt i den mån de avser regeringars förhållande till ICANN och till sina

nationella toppdomänregister. Även Europeiska unionens råd har den

3

oktober 2000 uppmanat medlemsstaterna att med beaktande av

nationella bestämmelser genomföra GAC:s principer för delegering och

administration av nationella toppdomäner. Principerna har därefter den

5 april 2005 uppdaterats av GAC.

GAC:s principer har alltså fått internationellt genomslag och inter-

nationell acceptans. Detta kan på sikt leda till en harmonisering av de

olika nationella regelverk som för närvarande finns på området och däri-

genom öka förutsättningarna för att uppnå ett säkert och pålitligt Inter-

netadresseringssystem på ett globalt plan. Principerna bygger i stort på

den allmänna praxis och den tekniska standardisering som utvecklats

inom domännamnsområdet.

Mot den angivna bakgrunden finns det starka skäl att reglera admi-

nistrationen av nationella toppdomän för Sverige med utgångspunkt i

GAC:s principer.

Principerna är varken till form eller till innehåll av sådan karaktär att

de lämpar sig för att direkt överföras till svensk lag. Tvärtom krävs ytter-

ligare överväganden om vilka delar av administrationen av en toppdomän

som bör bli föremål för en reglering och vilka delar av principerna som

bör komma till uttryck i en lag.

Flera remissinstanser framhåller att toppdomänen se i dag fungerar på

ett bra sätt. Regeringen delar denna bedömning. En reglering av natio-

nella toppdomäner för Sverige bör inte vara mer ingripande än absolut

Prop. 2004/05:175

241

nödvändigt och möjliggöra att toppdomäner kan utvecklas i takt med

Internettekniken i övrigt. Det finns t.ex. inte skäl att föreslå särskilda

regler om domänadministratörens återförsäljare (s.k. ombud). Ombudens

förhållande till domänadministratören förutsätts såsom nu regleras

genom privaträttsliga överenskommelser.

Ett stort mått av självreglering bör även fortsatt gälla på området. Det

är önskvärt att bygga vidare i den anda som genomsyrat utvecklingen av

Internet där berörda aktörer i stor utsträckning själva ansvarat för och

bidragit till utvecklingen. Detta synsätt ligger väl i linje med målen för

sektorn för elektronisk kommunikation.

Staten har dock ett övergripande ansvar för tillsyn över kommunika-

tionsfrämjande tjänster som tillhandahålls allmänheten mot ersättning.

Även om det finns ett stort antal toppdomäner att tillgå är det rimligt att

räkna med att värdet av väl fungerande och driftsäkra svenska topp-

domäner kommer att bestå. Ett antal grundläggande krav bör därför

anges i lag och en tillsynsmyndighet bör ges möjlighet att granska vissa

viktiga moment i administrationen av nationella toppdomäner.

På Internet finns ca 250 toppdomäner. De mest använda i Sverige är,

utöver se, toppdomänerna nu, com och org. Den toppdomän som i dags-

läget är utpekad för Sverige enligt standarden ISO 3166-1 och delegerad

av ICANN är se.

Konkurrensverket anför att om regeringen finner att administrationen

av toppdomäner behöver regleras, så bör av konkurrensneutrala skäl all

administration av toppdomäner som utövas från ett fast driftställe i

Sverige omfattas.

Som framgår av avsnitt 16.4.1 och 16.8 behandlas de konkurrens-

rättsliga aspekterna av administration av toppdomäner främst i kon-

kurrenslagen (1993:20) och lagen (2003:389) om elektronisk kom-

munikation, där det inte har någon principiell betydelse om toppdomänen

avser Sverige. De aspekter som behandlas nu avser emellertid i stället

främst det allmänna intresset av att toppdomäner fungerar säkert och

effektivt med beaktande av integritetsskydd m.m. Sverige kan som

nämnts inte på egen hand säkerställa en tillförlitlig drift av Internet eller

reglera administrationen av domännamn i sin helhet. Den administration

där Sverige har en reell möjlighet att dels påverka vem som administrerar

toppdomänen och dels på ett effektivt sätt kontrollera verksamheten, är

administrationen av toppdomäner som särskilt avser Sverige. Det är

beträffande dessa som hänsyn kan tas till svenska intressen. Samma syn-

sätt torde ligga till grund för GAC:s principer, där endast administra-

tionen av de nationella toppdomänerna behandlas, eftersom det är denna

som betraktas som ett uppdrag från det berörda lokala samfundet.

Eftersom det för toppdomäner för Sverige finns ett starkt svenskt

allmänintresse är det också ur säkerhets- och effektivitetssynpunkt be-

fogat att särskilt reglera dessa.

II-stiftelsen och Föreningen Svensk näringsliv menar att utredningens

förslag strider mot det generalitetskrav regeringsformen uppställer för

den normgivande verksamheten (det s.k. lex in casu-förbudet), eftersom

det endast finns en toppdomän för Sverige och lagstiftningen med nöd-

vändighet riktar sig till en adressat, nämligen administratören av denna

toppdomän – II-stiftelsen.

Prop. 2004/05:175

242

Regeringsformens regler om normgivningsmakten bygger på en

distinktion mellan generella föreskrifter och beslut i enskilda fall. Ett

grundläggande krav på en föreskrift är att den skall vara generellt

utformad. I förarbetena till regeringsformen (prop. 1973:90 s. 203 f.)

sägs att det inte bör vara möjligt för riksdagen att fatta ett beslut som

uttryckligen anges avse endast ett visst konkret fall. Kravet på generell

tillämpbarhet får enligt propositionen anses vara uppfyllt om en lag avser

situationer av ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den

riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer bestämd krets

av personer. Detta hindrar inte att bestämmelser i en lag undantagsvis

kan vara så utformade att de i praktiken blir tillämpliga endast på ett

enstaka fall. Lagen måste emellertid även i en sådan situation vara gene-

rellt utformad.

Kravet på normgivningens allmängiltighet har betydelse också för

stadgandet i 11 kap. 8 § regeringsformen enligt vilket riksdagen inte får

fullgöra rättskipnings- eller förvaltningsuppgift i vidare mån än som

följer av grundlag eller riksdagsordningen. Riksdagen kan därför inte ens

genom lag tillägna sig rätten att fatta beslut i enskilda fall.

Det är emellertid inte här fråga om att i lag ålägga en enskild aktör att

ensam svara för uppgiften att sköta administrationen av en toppdomän.

Som utvecklas nedan kommer administratören av en nationell topp-

domän inte att utses av staten och än mindre anges direkt i regeringens

förslag till lag. Regleringen kan redan därför inte sägas stå i strid mot

kravet på allmängiltighet. Här kan jämföras med att det enligt alkohol-

lagen (1994:1738) för detaljhandel med spritdrycker m.m. skall finnas ett

särskilt för ändamålet bildat bolag som staten äger, eller med att be-

stämmelser i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och

radions område endast kan tillämpas på en aktör, nämligen det program-

företag som ensamt har rätt att sända reklam i TV-program med analog

sändningsteknik.

Dessutom är lagförslaget utformat så att det är tillämpligt inte bara på

den befintliga nationella toppdomänen se, utan även på andra till-

kommande nationella toppdomäner för Sverige. En sådan utveckling är

visserligen för närvarande inte sannolik, men kan inte uteslutas. När

RFC 1591 (se avsnitt 16.1.4 och 16.2) skrevs 1994 gjordes bedömningen

att det var extremt osannolikt att fler toppdomäner skulle införas. Redan

2000 tog ICANN ett principbeslut om att ett antal nya generiska topp-

domäner skulle införas. Det är med andra ord svårt att förutsäga utveck-

lingen på området.

Det har från många håll funnits ett intresse av att införa fler topp-

domäner och 2001 beslutade ICANN att införa sju nya toppdomäner: biz,

info, name, pro, museum, aero och coop. Ytterligare nya toppdomäner

beräknas införas. Tio ansökningar om detta har inkommit till ICANN.

Värt att notera är att två av ansökningarna omfattar geografiska begrepp,

nämligen asia för Asien och cat för Katalonien i Spanien. De föreslagna

toppdomänerna asia och cat är avsedda för personer och organisationer i

de geografiska områdena.

Även bland de ursprungliga nationella toppdomänerna har förändringar

skett. Inom EU har beslut tagits om införandet av en gemensam topp-

domän kallad eu (se avsnitt 16.1.6). Denna domän betecknas som en

Prop. 2004/05:175

243

nationell toppdomän och inte som en generisk toppdomän, eftersom

eu-koden finns med i ett annex till standarden ISO 3166-1.

Under 2000 tillfördes Palestina en ny nationell toppdomän, nämligen

ps.

I samband med revideringen av GAC:s principer för delegering och

administration av nationella toppdomäner har ytterligare förslag om nya

nationella toppdomäner förts fram. Ett förslag om att i vissa fall använda

tre-bokstavskoder i standarden ISO 3166-1, i Sveriges fall SWE, har t.ex.

diskuterats.

Vissa länder har redan flera nationella toppdomäner. Så är fallet för

bl.a. Norge som har tre toppdomäner, betecknande Norge, Svalbard-Jan

Mayen och Bouvetöya. De två senare är dock inte i bruk.

För Sverige finns som nämnts endast en utpekad nationell toppdomän,

nämligen se. Det kan dock mot bakgrund av ovanstående alltså inte ute-

slutas att fler toppdomäner som avser nationen Sverige kan komma att

införas. Lagförslaget, som är tillämpligt även på sådana toppdomäner,

kan även av detta skäl inte sägas stå i strid med regeringsformens krav på

föreskrifters generella utformning. Denna bedömning påverkas inte av att

lagen i praktiken för överskådlig tid endast kommer att vara tillämplig på

toppdomänen se.

I GAC:s principer är utgångspunkten att en organisation, ett bolag eller

en fysisk person förordnas av regeringen att utöva förtroendeuppdraget

att hantera en nationell toppdomän (se t.ex. artikel 3.7 eller 4.2.4). För-

delen med att staten utser en administrativt ansvarig är att det skapas en

legitimitet och öppenhet genom tillsättningsförfarandet. Det kan också

närmare föreskrivas vad som skall uppfyllas för att någon skall kunna

komma i fråga för uppgiften. Genom att staten tillsätter eller utser en

administrativt ansvarig uppkommer även verkningsfulla möjligheter till

sanktioner mot den som inte uppfyller de kriterier som gäller för verk-

samheten. Den yttersta sanktionen skulle då vara att staten utser någon

annan.

Emellertid finns det skäl mot att ge staten uppgiften att utse den som

skall ansvara för administrationen av en nationell toppdomän. De som är

ansvariga för administrationen av nationella toppdomäner har erhållit

sina uppdrag på olika sätt. Så kan ha skett genom muntliga överens-

kommelser eller genom skriftliga avtal. Som en generell princip gäller

för såväl nationella som generiska toppdomäner att administrationen har

sin utgångspunkt i privaträttsliga förhållanden. Att administrationen av

nationella toppdomäner utvecklats till ett allmänt intresse innebär inte i

sig att administrationens privaträttsliga karaktär förändrats. Den ökade

samhällsbetydelsen av Internetanvändningen har inte visat på något

omedelbart behov av förändringar i detta hänseende.

Också från praktisk synpunkt finns det skäl som talar mot att staten

skall utse den administrativt ansvarige för administrationen av topp-

domänen. För att erhålla uppgiften att administrera en nationell topp-

domän krävs godkännande och verkställande med hjälp av ICANN och

Förenta staternas handelsdepartement i form av en delegering införd i

databasen för den högsta nivån i domännamnssystemet. Det går alltså

inte att genom nationell lagstiftning, som överlåter åt staten att utse vem

som skall administrera en nationell toppdomän, säkerställa att ett sådant

Prop. 2004/05:175

244

beslut verkligen kan effektueras, även om det finns en övervägande

sannolikhet för att så skall bli fallet.

Lagen bör därför inte nu innehålla någon regel om utseende av eller

bemyndigande för någon att utöva uppdraget att administrera en topp-

domän. Den bör endast ange vad den administrativt ansvarige skall upp-

fylla vid utövandet av verksamheten. Uppdraget att administrera en

nationell toppdomän i Sverige kommer därför alltjämt att utföras med

stöd av den befogenhet som kan härledas ur delegeringen av topp-

domänen från IANA, numera ICANN. Skulle den som är administrativt

ansvarig missköta sitt uppdrag kan staten inte ensidigt bestämma att

någon annan skall utföra uppdraget. En sådan åtgärd förutsätter att

ICANN och Förenta staternas handelsdepartement beslutar att dirigera

om den s.k. rotservern. I konsekvens härmed och av skäl som utvecklas

närmare i avsnitt 16.9 finns det för närvarande inte heller anledning att i

lagen reglera upphörandet av administratörens verksamhet.

Mot denna bakgrund finner regeringen, liksom utredningen, att admi-

nistrationen av en nationell toppdomän för Sverige inte, trots det bakom-

liggande offentliga intresset, kan anses utgöra en offentlig förvaltnings-

uppgift. Administrationen kan följaktligen därmed inte heller anses ut-

göra myndighetsutövning. Justitieombudsmannen har ställt sig tvivlande

till denna slutsats och därvid hänvisat till utredningens förslag till

bestämmelser om att administratören i vissa fall får avregistrera eller

överföra domännamn. Som kommer att framgå i det följande

(avsnitt 16.8) föreslår regeringen emellertid inte någon sådan reglering.

Detta innebär inte att staten blir utan inflytande på frågan om vem som

skall administrera en nationell toppdomän för Sverige. Mot bakgrund av

vad som anges ovan är det rimligt att anta att staten kommer att spela en

avgörande roll om en ny toppdomän för Sverige införs eller en omdele-

gering skall ske för den befintliga.

16.7

Krav på teknisk drift och offentligt register

16.7.1 Teknisk

drift

Regeringens förslag: Domänadministratören skall vara skyldig att

bedriva verksamheten på ett säkert och effektivt sätt i allmänhetens

intresse och uppfylla vissa angivna övergripande driftsäkerhetskrav.

Regeringen eller en tillsynsmyndighet skall kunna meddela före-

skrifter om närmare krav på administratören vad gäller driften.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak huvudsakligen med

regeringens. De övergripande driftsäkerhetskraven är i viss mån annor-

lunda utformade. Dessutom föreslås att regeringen eller, efter rege-

ringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten skall kunna meddela undan-

tag från kraven.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna instämmer i

utredarens förslag. Rikspolisstyrelsen understryker vikten av att det införs

krav på kontroll av de personer som sköter driften. TeliaSonera Sverige

AB anser att det för den långsiktiga tryggheten är välkommet med en

lagstiftning som fastslår en miniminivå för teknisk säkerhet. II-stiftelsen

Prop. 2004/05:175

245

menar att val av teknik inte kan vara föremål för lagstiftning på det sätt

som utredningen föreslår, då sådana val snarare är resultatet av

standardisering. Samtidigt anför stiftelsen att den inte motsätter sig en

reglering motsvarande den som gäller för operatörer inom el-, tele-,

transportsektorerna, vilket skulle inbegripa vissa regler om teknisk

standard.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Praxis vid administrationen av toppdomäner är att följa de standarder

som utarbetats av olika standardiseringsorgan, t.ex. Internet Engineering

Task Force (IETF). Sammanfattningsvis kan dessa standarder sägas

innebära att i uppgiften att administrera toppdomäner ligger bl.a. att driva

relevanta databaser och därtill hörande offentliga söktjänster (s.k. whois),

att godkänna ombud, att driva namnservrar för toppdomänerna samt att

tillgängliggöra och distribuera zonfiler för dessa. Zonfiler är filer med

domännamn och namnserverposter som behövs för toppdomäners

tekniska funktion. Till detta kommer uppgiften att tilldela och registrera

domännamnen samt information om bl.a. vilka som är ansvariga för en

registrerad huvuddomän och vilka namnservrar som skall hålla domän-

namnet operativt.

En grundläggande del av verksamheten är den tekniska driften av den

s.k. DNS-tjänsten, dvs. att översätta mellan domännamn och IP-adresser

samt att tillhandahålla information från domännamnssystemet på begäran

av användaren vid adressering på Internet.

Post- och telestyrelsen (PTS) har på regeringens uppdrag utrett vilka

funktioner som har betydelse för god säkerhet i domännamnssystemet. I

rapporten Säkra toppdomäner, vilka funktioner har betydelse för god

säkerhet i domännamnssystemet? framför PTS följande. Tillgång till och

erhållande av korrekt DNS-information från namnservrar för topp-

domäner är avgörande för åtkomst till olika domännamn som registrerats

av företag, organisationer och enskilda. Systemet är alltså avgörande för

användares åtkomst till webbplatser och e-post. Domänadministratören

ansvarar för ett komplext system där ett antal betydelsefulla funktioner

måste säkerställas för att kunna erbjuda och upprätthålla tjänster.

Behovet av att domänadministratören följer den tekniska utvecklingen

och arbetar förebyggande för att minska sårbarhet mot fysiska och

logiska angrepp och störningar understryks särskilt. Domänadministra-

tören bör ha en plan och beredskap för att bibehålla en hög servicenivå

trots svåra påfrestningar.

GAC:s principer

Enligt artikel 5.1.1 i GAC:s principer är den administrativt ansvarige för-

troendeman för den delegerade domänen och är skyldig att tjäna såväl det

lokala som det globala Internetsamfundet. I artikel 4.2.1 uppmuntras

regeringen eller myndigheterna att se till att nationella toppdomäner

administreras i det allmännas intresse i överensstämmelse med nationell

offentlig policy och relevanta nationella lagar och bestämmelser.

Prop. 2004/05:175

246

Av artikel 10.2.2.1 i GAC:s principer följer att den administrativt

ansvarige för en nationell toppdomän skall ombesörja att de auktoritativa

master- och slavnamnservrarna för toppdomänen hanteras och vidmakt-

hålls på ett stabilt och säkert vis, så att användare inom hela Internet-

systemet och alla underdomäner över vilka de utövar administrativ styr-

ning kan slå upp namn inom toppdomänen.

Enligt artikel 9.1.5 bör säkerheten och integriteten av innehållet i

registerdatabasen tryggas. Med integritet torde avses förmågan att upp-

rätthålla ett värde genom skydd mot oönskad förändring, påverkan eller

insyn.

I artikel 10.2.5 i de ursprungliga principerna ålades den administrativt

ansvarige en skyldighet att följa ICANN:s riktlinjer i olika frågor, t.ex.

om samverkansförmåga mellan en nationell toppdomän och andra delar

av domännamnssystemet och Internet.

Det är enligt artikel 6.1 i GAC:s principer en av ICANN:s huvudupp-

gifter att upprätta de tekniska normer och den praxis som skall gälla för

hanteringen av det globala domännamnssystemet. ICANN administrerar i

detta syfte ett antal tekniska funktioner för Internet, bl.a. samordning av

tilldelningen av sådana tekniska Internetparametrar som är nödvändiga

för att bibehålla universell anslutningsbarhet i Internet samt annan verk-

samhet som är nödvändig för att koordinera vissa funktioner för admi-

nistrationen av domännamnssystemet. ICANN skall även utöva tillsyn

över tillämpningen av de upprättade tekniska normerna m.m.

Krav på domänadministratören

En domänadministratör bör säkerställa att DNS-tjänsten är kontinuerligt

tillgänglig. Den databas med domännamn, IP-adresser och andra data

som behövs bör drivas på ett säkert och effektivt sätt och informationen

bör distribueras till toppdomänens namnservrar. Anslutningsmöjlighet

via Internetprotokollet till namnservrarna bör tillhandahållas dygnet runt.

Zonfilen för den nationella toppdomänen samt korrekta och uppdaterade

registreringsuppgifter bör fortlöpande hållas tillgängliga för att trygga

driftstabiliteten.

Den administrativt ansvarige bör vidare säkerställa att alla DNS-data är

tillräckligt skyddade mot skada, manipulation eller förlust enligt bästa

rimliga teknik. En aspekt av detta är att säkerställa deponering eller

spegling av data som handhas av domänadministratören. Vidare bör de

auktoritativa eller officiella master- och slavnamnservrarna för topp-

domänen hanteras och vidmakthållas på ett stabilt och säkert sätt.

Det bör finnas beredskap och kapacitet för att motstå olika former av

störningar och attacker, t.ex. distribuerade tillgänglighetsattacker. Den

utrustning som används för verksamheten bör ha en för detta ändamål

lämplig nättopologisk, geografisk och organisatorisk spridning. För en

närmare redogörelse för hot mot verksamheten och de åtgärder som vid-

tagits beträffande toppdomänen se hänvisas till utredningens betänkande

(SOU 2003:59, s. 131 ff.).

Personalens kompetens är en nyckelfråga. Det bör finnas klara rutiner

för verksamheten samt en organisation som har såväl tekniska som

personella förutsättningar att klara de krav som administrationen av den

nationella toppdomänen se kräver. Av vikt är också att det inom organi-

Prop. 2004/05:175

247

sationen förekommer kontroll av de personer som skall utföra denna

verksamhet.

För en globalt fungerande och effektiv Internetanvändning är det vik-

tigt att så många användare som möjligt kan nå varandra. För att så skall

ske krävs att de system och den utrustning som används inom olika delar

av Internet, oavsett var de är belägna, är kompatibla med varandra.

Utvecklingen av tekniska standarder och efterlevnaden av dessa är därför

av grundläggande betydelse. Domänadministratören bör därför vara

skyldig att följa erkända standarder på området, t.ex. den standardisering

som sker inom IETF (se närmare avsnitt 16.1.4).

Det kan konstateras att det varken i GAC:s principer eller i de övriga

relevanta dokument som utarbetats ställts upp några mätbara eller

konkretiserade krav på den tekniska driften av en nationell toppdomän.

Det är också svårt att närmare precisera sådana. Oaktat detta förhållande

har den tekniska driften av den befintliga nationella toppdomänen för

Sverige utförts på ett väl fungerande sätt. Mot bakgrund av det i tidigare

avsnitt redovisade stora allmänna intresset av en väl fungerande Internet-

användning bör det dock ges en övergripande reglering i den nya lagen.

Det bör därvid slås fast att administrationen av nationella toppdomäner

för Sverige skall utföras på ett säkert och effektivt sätt i allmänhetens

intresse.

Därutöver bör det av lagen framgå allmänt vedertagna övergripande

krav på att den nödvändiga databasen etableras och att uppgifter distri-

bueras till relevanta namnservrar, på att informationen i dessa är korrekt

och lättillgänglig, på fungerande trafik mellan namnservrarna och Inter-

net, på att ingående uppgifter får ett effektivt skydd samt på kompetent

personal.

I utredningen föreslås att det skall anges i lagen att administratören

skall iaktta de internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig

till eller bestämmelser antagna med stöd av Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen. Att administratören är bunden av EG-rätten

eller andra i Sverige införlivade rättsakter på samma sätt som andra rätts-

subjekt torde dock inte behöva anges särskilt. Däremot bör det anges att

erkända standarder på området skall följas.

Att närmare än så ange vilka specifika åtgärder som skall vidtas för att

säkerställa driften bör inte ske. Regleringen bör inte slå fast val av teknik

eller tekniska lösningar. Utvecklingen går snabbt och det är inte önskvärt

att införa regler som försvårar användandet av den teknik och de metoder

som vid varje tid är mest lämpliga för en säker och effektiv drift. Vissa

tekniska krav bör dock vid behov kunna fastslås i föreskrifter av lägre

dignitet, varför regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, till-

synsmyndigheten bör kunna utfärda föreskrifter i frågan. Vid utarbetan-

det av föreskrifter är det av yttersta vikt att tillsynsmyndigheten samråder

med domänadministratörer, Internetoperatörer och andra berörda parter.

Det saknas däremot skäl att regeringen eller tillsynsmyndigheten skall

kunna meddela undantag från de övergripande kraven på driften.

Prop. 2004/05:175

248

16.7.2 Offentligt

register

Regeringens förslag: Domänadministratören skall vara skyldig att föra

ett register över domännamn under toppdomänen med bl.a.

kontaktinformation om domännamnsinnehavaren samt att löpande upp-

rätta säkerhetskopior av registeruppgifter. Uppgifterna i registret skall

kunna hämtas utan avgift via Internet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-

slag. Det anges inte hur uppgifterna i registret skall hållas allmänt till-

gängliga.

Remissinstanserna: Kungliga Tekniska högskolan anser att förslaget

om adressdatabas som även omfattar administrativt data som adresser

och telefonnummer till domännamninnehavare är viktigt och bra och att

detta behov bör överordnas nuvarande administratörs anspråk på data-

basen som kundregister. Linköpings universitet menar att det ur ett

säkerhetsperspektiv är viktigt att kontaktuppgifter finns tillgängliga t.ex.

i en öppen maskinåtkomlig whois-tjänst.

Skälen för regeringens förslag: I GAC:s ursprungliga principer

föreskrevs i artikel 10.2.5 bl.a. en skyldighet för den administrativt

ansvarige att följa ICANN:s riktlinjer i olika frågor, t.ex. om erhållande

och vidmakthållande av och tillträde för allmänheten till riktig och

uppdaterad kontaktinformation avseende dem som registrerar domän-

namn.

Som ett led i administrationen av en toppdomän samlas uppgifter in för

flera syften. Delvis sker detta för att framställa den s.k. zonfilen som

innehåller domännamn och namnserverposter. Zonfilen möjliggör den

tekniska domännamnsuppslagningen (se avsnitt 16.7.1). För att tillhanda-

hålla en offentlig söktjänst samlar domänadministratörerna också in

uppgifter om dem som registrerat ett domännamn såsom namn på

kontaktpersoner för domännamnet, telefonnummer, e-postadress och

andra kontaktuppgifter. Dessutom samlas tekniska data in, t.ex. uppgift

om de namnservrar som är kopplade till domännamnet. Genom den

offentliga söktjänsten, vanligen benämnd ”whois”, kan man alltså söka

efter uppgifter om innehavare av domännamn.

Domänadministratören samlar också in de uppgifter om domännamns-

innehavare som är nödvändiga för t.ex. fakturering och förnyelse av

domännamnsregistreringar.

Möjligheten för alla att kunna söka i ett korrekt och tillförlitligt register

är betydelsefull av flera anledningar. Ur teknisk synvinkel fyller tjänsten

en viktig funktion, t.ex. för att komma i kontakt med ansvariga för

datorer som sprider datavirus. Ett offentligt register har även betydelse ur

ett konsument- och näringslivsperspektiv när det används för att

kontrollera vem som innehar ett domännamn vid elektronisk handel eller

när ett immaterialrättsligt intrång begåtts. Slutligen kan registret an-

vändas av rättsvårdande myndigheter för att identifiera ansvariga för

domännamn till vilka webbplatser med olagligt innehåll finns kopplade.

Traditionen i Internetsammanhang är att ”whois”-data finns offentligt

tillgängliga på Internet i en sökbar databas. Beträffande toppdomänen se

görs för närvarande kontaktinformation tillgänglig för allmänheten

genom den söktjänst som kan nås via NIC-SE:s webbplats.

Prop. 2004/05:175

249

Som framgår ovan utgör söktjänsten en mycket viktig del av admi-

nistrationen av en toppdomän. Det bör därför av lagen framgå en

skyldighet att dels föra ett register, med angivande av vad som måste

ingå i det, dels ge allmänheten tillträde till uppgifterna i registret. I enlig-

het med praxis bör det sistnämnda ske genom att uppgifterna i registret

kan sökas via Internet.

De integritets- och sekretessfrågor som aktualiseras i samband med

registret behandlas i avsnitt 16.7.4.

Det bör vidare, som ett led i säkerställandet av funktionen, anges en

skyldighet för domänadministratören att löpande upprätta säkerhets-

kopior av registeruppgifter.

En skyldighet att upprätta och ge allmänheten tillträde till kontakt-

information får anses följa redan av delegationen av den befintliga natio-

nella toppdomänen för Sverige (se avsnitt 16.1.4 och 16.2). Det torde inte

vara möjligt att administrera en nationell toppdomän utan att uppfylla

skyldigheten. Såsom angetts i avsnitt 16.2 kan det inte uteslutas att ett

upphovsrättsligt skydd eller ett katalogskydd föreligger för registret.

Skyddet avser i så fall inte uppgifterna i sig, utan endast själva samman-

ställningen, eller en väsentlig del av denna. Skyldigheten för domänad-

ministratören bör dock inte avse att lägga ut sammanställningen eller

registret på Internet, utan endast avse att det skall vara möjligt för an-

vändaren att via Internet få fram kontaktuppgifter för ett visst domän-

namn. Användaren kan då få fram uppgiften utan att få någon inblick i

registrets struktur. Då någon skyldighet att tillgängliggöra själva

sammanställningen inte föreskrivs kan regleringen inte anses utgöra

något intrång i eventuella immateriella rättigheter, såsom spridnings-

rätten.

16.7.3

Överföring av uppgifter till tillsynsmyndigheten

Regeringens förslag: Domänadministratören skall se till att uppgifterna

i databasen för DNS-tjänsten och det offentliga registret överförs till

tillsynsmyndigheten.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag.

Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen menar att för att uppnå

säkerhet i systemet är det av vikt att en aktuell säkerhetskopia över-

lämnas till tillsynsmyndigheten för förvaring. Kungliga Tekniska hög-

skolan menar att förslaget är särskilt välkommet eftersom det är centralt

för att tillgodose en stabil administration. Statskontoret anser att kravet

att en kopia av administratörens kundregister skall tillhandhållas till-

synsmyndigheten saknar täckning i GAC-principerna.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 9.1.5 i GAC:s principer

kan det instrument som reglerar förhållandet mellan regeringen och den

administrativt ansvarige innehålla en hänvisning till att trygga säkerheten

och integriteten av innehållet i registerdatabasen. I de tidigare princi-

perna angavs uttryckligen att detta skulle ske genom en policy för

datadeposition eller speglingsplats för registrerade data samt att deposi-

Prop. 2004/05:175

250

tarien borde godkännas av regeringen och administratören och inte stå

under den senares kontroll.

Av säkerhetsskäl är det påkallat att uppgifterna i den databas för DNS-

tjänsten som behandlas i avsnitt 16.7.1 och det register för söktjänsten

som behandlas i avsnitt 16.7.2 deponeras hos tillsynsmyndigheten och

hålls löpande uppdaterade där. Om domänadministratörens drift av en

toppdomän skulle störas kan den då snabbt återupprättas. Regeringen

eller tillsynsmyndigheten bör kunna föreskriva närmare hur depone-

ringen och uppdateringen skall gå till. I praktiken kan det givetvis vara

fråga om en enda databas, varur både uppgifterna för DNS-tjänsten och

registret hämtas, likaväl som två eller flera separata databaser.

En skyldighet att deponera eller spegla data får anses följa redan av

delegationen av den befintliga nationella toppdomänen för Sverige (se

avsnitt 16.1.4 och 16.2). Som konstaterats i avsnitt 16.2 kan det inte

uteslutas att det föreligger åtminstone ett immaterialrättsligt skydd för

databaserna. Den eventuella inskränkning som den nu aktuella bestäm-

melsen kan innebära i rätten att förfoga över databaserna får dock anses

vara förenlig med artiklarna 6 c och 9 c i Europaparlamentets och rådets

direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser.

Avsikten här är vidare inte att tillsynsmyndigheten skall kunna förfoga

över uppgifterna. Det kan då inte vara fråga om att tvinga någon att avstå

från sin rätt eller ett sådant ianspråktagande av en egendomsrätt som

grundar en rätt till ersättning enligt 2 kap. 18 § regeringsformen.

16.7.4

Integritet och sekretess

Regeringens förslag: Personuppgifter skall få göras tillgängliga via

Internet endast om den registrerade har samtyckt till det. Personupp-

giftslagen (1998:204) skall gälla vid behandling av personuppgifter, om

inte annat följer av den nya lagen. Vid behandling av personuppgifter i

strid med den nya lagen skall personuppgiftslagens bestämmelser om

rättelse och skadestånd gälla.

Regeringens bedömning: Gällande rätt innebär att det kommer att gälla

sekretess hos tillsynsmyndigheten för uppgifter om domänadministra-

törens eller domännamnsinnehavarens affärs- och driftsförhållanden, om

det kan antas att denne lider skada om uppgifterna lämnas ut. I fråga om

domännamnsinnehavare kommer det vidare att gälla absolut sekretess för

andra ekonomiska uppgifter än affärs- eller driftsförhållanden och för

uppgifter om dennes personliga förhållanden.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att uppgift om namn,

postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post till domän-

namnsinnehavaren och den som tekniskt administrerar domännamnet

skall kunna underlåtas att göras allmänt tillgänglig om det föreligger

särskilda skäl. Utredningen uttalar sig inte om sekretess hos tillsynsmyn-

digheten.

Remissinstanserna: Datainspektionen ifrågasätter om det är nödvän-

digt att offentliggöra t.ex. namn och adress rörande fysiska personer och

framhåller att det under alla omständigheter bör vara möjligt för enskilda

personer att registrera domännamn utan att deras personuppgifter kom-

Prop. 2004/05:175

251

mer med i offentligt tillgängliga register. Rikspolisstyrelsen konstaterar

att databasen bör anses utgöra allmän handling hos tillsynsmyndigheten.

Post- och telestyrelsen menar att personuppgiftslagens tillämplighet i

förhållande till lagförslaget bör tydliggöras. Styrelsen menar att möjlig-

heten att underlåta att göra uppgifter allmänt tillgängliga bör gälla i fler

fall än vad utredaren föreslagit när innehavaren av ett domännamn är en

fysisk person. Kammarrätten i Göteborg pekar på att det inte framgår av

betänkandet vilken sekretess som gäller hos tillsynsmyndigheten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Uppgifter hos domänadministratören

Syftet med ett offentligt register är som angivits ovan i första hand att ge

användare möjlighet att komma i kontakt med innehavaren av ett

domännamn p.g.a. tekniska, administrativa eller rättsliga frågeställningar

kring domännamnet. En avvägning måste göras mellan fördelen med att

enkelt tillgängliggöra informationen på Internet och de negativa konse-

kvenser i fråga om integritetsskyddet som kan uppkomma.

Som framgår av avsnitt 16.4.1 skall personuppgiftslagen (1998:204)

tillämpas på ett sådant register som föreslås i avsnitt 16.7.2. Enligt 2 §

personuppgiftslagen skall, om det i en annan lag eller i en förordning

finns bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen, de bestäm-

melserna gälla. Ett stadgande om skyldighet för domänadministratören

att föra registret med angivande av vilka uppgifter som skall finnas i

detta gäller således framför personuppgiftslagen. Behandlingen är nöd-

vändig för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse och den enskilde

kan inte motsätta sig denna behandling.

Det föreslagna stadgandet om att uppgifterna i registret skall kunna

hämtas via Internet gäller också framför regleringen i personuppgifts-

lagen. Stadgandet skulle, om inte någon begränsning anges, innebära att

enskilda personers personuppgifter måste finnas offentligt tillgängliga i

ett register.

Datainspektionen m.fl. har ifrågasatt om det är nödvändigt för att

säkerställa Internets funktion och säkerhet att offentliggöra t.ex. namn

och adress rörande fysiska personer. Inspektionen har vidare hänvisat till

en expertgrupp inom EU som uttalat att det under alla omständigheter

bör vara möjligt för enskilda personer att registrera domännamn utan att

deras personuppgifter kommer med i offentligt tillgängliga register.

Enligt regeringens mening bör det alltjämt krävas samtycke för att

personuppgifter skall finnas tillgängliga via Internet. Skyldigheten för

domänadministratören att hålla uppgifterna tillgängliga via Internet bör

därför begränsas på det sättet att det anges att så får ske beträffande

personuppgifter endast om den registrerade samtyckt till det.

Det bör vidare tydliggöras i lagen att personuppgiftslagen är tillämplig

vid behandling av personuppgifter om det inte är fråga om de ovan redo-

visade särbestämmelserna. För exempelvis behandling av andra person-

uppgifter än de som anges i den nu föreslagna lagen är det således allt-

jämt personuppgiftslagen som är tillämplig. Det är också personupp-

giftslagen som, liksom hittills, bör tillämpas för att avgöra om den

personuppgiftsansvarige kan lämna ut uppgifter till exempelvis rätts-

Prop. 2004/05:175

252

vårdande myndigheter. Den skyldighet att föra registret som följer av den

föreslagna lagen hindrar vidare inte att domänadministratören registrerar

andra uppgifter, såsom faktureringsunderlag, om det sker i enlighet med

personuppgiftslagen.

I personuppgiftslagen finns bestämmelser om skadestånd som i viss

mån skiljer sig från de allmänna bestämmelserna i skadeståndslagen

(1972:207). Vidare finns bestämmelser om rättelse av personuppgifter.

Skadeståndsbestämmelserna och bestämmelserna om rättelse är endast

tillämpliga när uppgifter behandlats i strid med personuppgiftslagen. Det

bör dock finnas samma möjligheter till rättelse och skadestånd när upp-

gifter behandlats i strid med den nu föreslagna lagen. En bestämmelse

med denna innebörd bör därför tas in i lagen.

Uppgifter hos tillsynsmyndigheten

Som framgår av avsnitt 16.10 nedan avser regeringen att utse Post- och

telestyrelsen (PTS) till tillsynsmyndighet enligt lagen. Bestämmelserna i

personuppgiftslagen gäller för myndighetens behandling av personupp-

gifter.

Hos PTS gäller sekretess i myndighetens tillsynsverksamhet för upp-

gift om enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forsk-

ningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften

röjs (8 kap. 6 § första stycket 1 sekretesslagen [1980:100], 2 § sekretess-

förordningen [1980:657] och punkt 109 i bilagan till förordningen).

Deponeringen av uppgifterna i databasen för DNS-tjänsten och det

offentliga registret hos PTS kommer att utgöra ett led i myndighetens

tillsyn. Sekretess kommer således att gälla för de uppgifter som över-

lämnas till tillsynsmyndigheten rörande en domänadministratörs eller

domännamnsinnehavares affärsverksamhet, om det kan antas att denne

lider skada om uppgiften röjs. Som tidigare konstaterats är databasen

grundläggande för möjligheten att bedriva domänadministration och det

har ett ekonomiskt värde för domänadministratören att förfoga över data-

basen. De negativa konsekvenserna för en domänadministratör om

exempelvis hela databasen eller registret lämnades ut skulle kunna bli

omfattande.

Enligt 8 kap. 6 § första stycket 2 sekretesslagen och nämnda bestäm-

melser i sekretessförordningen kommer vidare absolut sekretess att gälla

för andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i

affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för

Post- och telestyrelsens verksamhet. En juridisk person anses inte ha

några personliga förhållanden i sekretesslagens mening. När det gäller

uppgifter om ekonomi ger bestämmelsen bara skydd för andra ekono-

miska förhållanden än affärs- och driftsförhållanden. Bestämmelsen ger

således främst ett skydd för uppgifter om fysiska personer som registrerat

ett domännamn. När det gäller uppgifter om affärs- och driftförhållanden

hos domännamnsinnehavare som är juridiska personer eller som är

enskilda näringsidkare finns dock, som nämnts ovan, ett sekretesskydd i

8 kap. 6 § första stycket 1.

Regeringen anser att ovan nämnda bestämmelser ger ett tillräckligt

skydd för de uppgifter som domänadministratören kommer att överlämna

Prop. 2004/05:175

253

till PTS och att någon ändring därför inte behöver göras i sekretess-

regleringen.

16.8

Tilldelning och registrering av domännamn

Regeringens förslag: Domänadministratören skall fastställa och ge

offentlighet åt sina regler för tilldelning, registrering, avregistrering

och överföring av domännamn under toppdomänen. Reglerna skall ut-

formas så att förfarandet är öppet och icke-diskriminerande, med sär-

skilt beaktande av skyddet för den personliga integriteten, användar-

nas intressen och andra allmänna intressen samt utvecklingen inom

Internetområdet. Dessutom skall domänadministratören tillhandahålla

ett effektivt förfarande för lösning av tvister om tilldelning av domän-

namn.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak delvis med regeringens.

Utredningen föreslår dock krav på skälig prissättning för domännamns-

registrering, regler för hur tvistlösningsförfarandet skall utformas och

krav på att avgift för tvistlösningen skall vara skälig.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan

erinran. Tidningsutgivarna menar att det är anmärkningsvärt att utred-

ningen inte berör de känneteckensrättsliga konflikter som kan uppkomma

vid domännamnsregistrering. AB Stokab menar att riktlinjerna är vaga

och övergripande och att prioriteringen mellan intressena inte berörs.

Kommerskollegium stödjer särskilt kravet på icke-diskriminerande till-

delning av domännamn. I frågan om prissättning av domännamn fram-

håller Tidningsutgivarna att ett krav på skälig prissättning är angeläget

för att så många som möjligt skall kunna registrera domännamn. II-

stiftelsen, Föreningen Svenskt Näringsliv, Konkurrensverket m.fl. anser

att prisreglering är otidsenligt och att behov saknas. II-stiftelsen anser att

förslaget i strider mot regeringsformens rätt till näringsfrihet. Kon-

kurrensverket framhåller att konkurrensen är god på domännamns-

marknaden såväl ur ett utbuds- som ett efterfrågeperspektiv. I fråga om

tvistlösning framhåller Patent- och registreringsverket att det saknas

anledning att lagstifta i frågan, då ett fungerande system redan finns och

det arbetssätt som tillämpas vid framtagandet av nya regler fungerar

tillfredsställande. Internationella handelskammarens svenska national-

kommitté finner inte att den nuvarande prövningen bör ifrågasättas vad

gäller utformningen eller avgiftens storlek. Föreningen Svenskt

Näringsliv anser att det saknas tillräckliga skäl för prisreglering vad

gäller tvistlösningen. II-stiftelsen menar att det kan vara en mindre

lämplig ordning att bestämma i lag att ett tvistlösningsförfarande skall

finnas. Stiftelsen ifrågasätter vidare lämpligheten av att genom lag låsa

fast former för förfarandet, eftersom en utveckling av detta bör kunna

övervägas på ett sätt som inte kräver ändring av lag. Stockholms

handelskammare anser att det är olämpligt att samma part handhar

registreringen och de därpå följande tvisteförfarandena.

Prop. 2004/05:175

254

Skälen för regeringens förslag

GAC:s principer

GAC:s principer är tämligen allmänt hållna i fråga om regler för registre-

ring av domännamn. I artikel 4.2.2 framhålls att det vid domän-

namnsregistreringen i en nationell toppdomän bör tillämpas fungerande

och rättvisa konkurrensvillkor på vederbörliga nivåer och i lämplig

omfattning. I artikel 5.2.3 anges att en nationell toppdomän skall hanteras

i överensstämmelse med nationell offentlig policy och nationella lagar.

Förprövning

En internationell jämförelse ger vid handen att regelverket för registre-

ring av domännamn vanligen utarbetas av domänadministratören själv.

Den som ansöker om att få registrera ett domännamn under en topp-

domän måste i allmänhet uppfylla vissa krav. Vilka krav som ställs

varierar från toppdomän till toppdomän. Man kan skilja mellan regel-

system som innehåller bestämmelser om förprövning och regelsystem

som saknar sådana bestämmelser.

System med förprövning går i de flesta fall ut på att den som vill regi-

strera ett domännamn måste kunna visa på någon form av namntillhörig-

het, t.ex. en varumärkesregistrering. I ett system utan förprövning före-

kommer ingen sådan kontroll innan registreringen beviljas. Att en topp-

domän saknar bestämmelser om förprövning innebär emellertid inte att

systemet saknar regler i fråga om de registrerade domännamnen. Om det

efter att domännamnet registrerats kan konstateras att domännamnsinne-

havaren inte följer gällande regler för toppdomänen kan domännamnet

vanligen avregistreras.

Regelverk för namntilldelning med förprövning förekommer nästan

enbart bland nationella toppdomäner. Beträffande generiska topp-

domäner tilldelas vanligen domännamn utan sådan prövning.

Reglerna för toppdomänen se

Reglerna för registrering av domännamn under toppdomänen se har gått

från ett regelverk med förprövning till ett regelverk utan förprövning.

Under det föregående regelverket genomfördes en förhandsprövning av

varje ansökan och en organisation tilldelades i princip endast ett domän-

namn som överensstämde med registrerad firma.

Det regelverk som gäller för toppdomänen se sedan den 1 april 2003

innebär att registreringar av domännamn sker i den ordning som ansök-

ningarna kommer in, utan förhandsprövning. Dessutom kan en användare

registrera ett valfritt antal domännamn.

Innehavaren av ett domännamn under toppdomänen se har ensamrätt

till domännamnet under den tid som registreringen avser. Ett domän-

namn som registrerats utgör därmed hinder för att ett identiskt domän-

namn registreras under toppdomänen. Om förutsättningarna för registre-

ring är uppfyllda skall domännamnet registreras i enlighet med ansökan.

I och med förändringen har regelverket i huvudsak anpassats till den

Prop. 2004/05:175

255

modell som gäller i flera nationella toppdomäner, däribland sådana som

avser Danmark, Förenade kungariket och Tyskland.

Avregistrering av domännamn under se-domänen kan ske om inne-

havaren inte lämnar fullständiga och korrekta uppgifter till administra-

tören eller underlåter att underrätta denne om att uppgifterna inte längre

är korrekta, om en eventuell kontaktperson inte lämnat samtycke till att

dennes personuppgifter behandlas i enlighet med personuppgiftslagen

(1998:204) eller om innehavaren av ett domännamn inte betalar den

överenskomna årsavgiften. En annan grund för avregistrering såvitt

gäller toppdomänen se är att innehavaren inte lämnat en e-postadress där

innehavaren själv eller en kontaktperson kan nås av administratören.

Slutligen kan avregistrering ske, vad gäller den här aktuella kategorin av

grunder, om det registrerade domännamnet uppenbart strider mot svensk

lag eller författning. Innan ett domännamn avregistreras ges innehavaren

enligt reglerna för se-domänen, förutom i det sistnämnda fallet, möjlighet

att avhjälpa bristen. Avregistrering kan enligt reglerna för toppdomänen

också ske på grund av att svensk domstol i lagakraftvunnen dom eller

beslut med rättskraft konstaterat att avregistrering skall ske.

Domänadministratören för se-domänen förbehåller sig vidare rätt att

avregistrera ett domännamn eller överföra ett domännamn till annan

innehavare om detta beslutas efter genomförandet av ett alternativt tviste-

förfarande. Detta under förutsättning att inte innehavaren visar att denne

inom viss tid väckt talan vid domstol om rätten till namnet. Avregistre-

ring kan slutligen också ske efter begäran av innehavaren själv.

Krav på reglerna för tilldelning och registrering

Som anförts i avsnitt 16.6 bör i möjligaste mån självreglering gälla på

området. Det är därför lämpligt att det närmare regelverket för registre-

ring av domännamn i huvudsak utarbetas av domänadministratören. Det

ger en flexibel modell där regelverket relativt enkelt kan förändras för att

möta användarnas behov.

För att framdeles kunna garantera att verksamheten i den del som rör

tilldelning av domännamn följer samma huvudsakligen positiva utveck-

lingslinjer som hittills varit fallet, bör det i lagen dock finnas bestämmel-

ser som anger de övergripande krav som bör ställas för att den delen av

verksamheten skall kunna sägas tillgodose allmänhetens intressen.

Kraven bör i första hand avse att namntilldelningen sker på ett öppet och

icke-diskriminerande sätt. Genom att namntilldelningsverksamhet sker

på ett sätt som ger möjlighet till insyn ges domännamnsinnehavarna och

andra möjlighet att reagera om namntilldelning inte längre motsvarar de

krav som bör kunna ställas. Samtliga domänadministratörens ombud bör

erbjuds likvärdiga möjligheter att för användares räkning registrera

domännamn. Därtill bör det anges att reglerna för tilldelning av domän-

namn även skall utformas med beaktande av användarnas intressen och

andra allmänna intressen, skyddet för den personliga integriteten samt

utvecklingen inom Internetområdet. Detta bör givetvis också gälla för

avregistrering och överföring av domännamn.

Förslaget innebär i huvudsak en kodifiering av redan gällande ordning.

Vid utarbetande av ett regelverk för domännamnsregistrering är det

önskvärt att ett öppet arbetssätt används där berörda parter, såväl en-

Prop. 2004/05:175

256

skilda som organisationer och myndigheter ges goda möjligheter att

lämna synpunkter på utformningen av regelverket. Detta förhållningssätt

kan sägas ligga i den vedertagna synen på nationella toppdomäner att

dessa skall tillgodose användarnas intresse i det land eller den region

toppdomänen är knuten till.

I begreppet att reglerna skall tillgodose användarintresset och allmänna

intressen ligger att reglerna bör vara förutsägbara och att det bör vara

enkelt för den som så önskar att registrera domännamn.

Den ökande mängden domännamnsregistreringar under toppdomänen

se som skett som en följd av införandet av det nya regelverket tyder på

att regelverket ligger väl i linje med det generella kravet på att tillgodose

allmänhetens intressen. Antalet domännamn har ökat från 110 763 före

införandet av det nya regelverket till över 300 000 i dag. Cirka

300 domännamn registreras dagligen under toppdomänen se.

Avgifter för registrering

Administrationen av en toppdomän är i sig en monopolfunktion, efter-

som endast ett organ åt gången i praktiken kan administrera topp-

domänen. Detta kan ha betydelse för prissättningen av domännamn. Att

registrera ett domännamn är en investering för användaren som ofta är

mer värd än den direkta kostnaden för domännamnsregistreringen, t.ex.

genom att domännamnet används i näringsverksamhet, för elektronisk

handel och för kommunikation. Kostnaden för att byta till ett domän-

namn under en annan toppdomän är därför betydligt större än enbart

kostnaden för att registrera det nya domännamnet.

För det fall att domänadministratören väljer att höja prisnivån kan

alltså konsekvenserna för ett företag bli kännbara. Är företagets huvud-

sakliga marknad dessutom Sverige är det inte säkert att företagets behov

lika väl tillgodoses genom en registrering under en annan toppdomän.

Det kan därför inte med självklarhet sägas att toppdomäner fullt ut är

likvärdiga och utbytbara. De sammanlagda kostnaderna förknippade med

ett byte av domännamn kan i sig utgöra ett hinder för byte av domän-

namn. Det är heller inte möjligt att flytta ett domännamn mellan domän-

administratörer för olika toppdomäner och det finns därför skäl att värna

om användarintresset. Det finns risker för inlåsning av användare och för

att ett beroendeförhållande uppkommer.

Några remissinstanser, däribland Konkurrensverket och Konsument-

verket, framför att utredningens förslag om krav på skäligt pris för regi-

strering av domännamn kan riskera att snedvrida konkurrensen. Dessa

remissinstanser framhåller att det kan innebära en konkurrensnackdel för

den svenska toppdomänen se att omfattas av reglering när så inte blir

fallet för andra toppdomäner som tillhandahålls i Sverige. Remissinstan-

serna menar också att utredarens förslag skulle innebära en offentlig

styrning av prissättningen på ett sätt som inte tycks behövligt och att åt-

gärden inte står i proportion till eventuella problem på området. Telia-

Sonera Sverige AB framhåller att domännamnsadministrationen måste

präglas av stor öppenhet så att domännamnsinnehavare kan bedöma

rimligheten och skäligheten i avgifterna.

Prissättningen för ansökan om domännamnstilldelning och årsavgiften

för ett domännamn beslutas vanligen av domänadministratören. Topp-

Prop. 2004/05:175

257

domänen se kan tjäna som exempel, där både priset för registrering och

årsavgiften har justerats från 313 kronor inklusive mervärdesskatt 2003

till 175 kronor från den 1 januari 2005. Dessa priser gäller dock mot

ombuden (återförsäljare) av domännamn, vilket gör att den faktiska

kostnaden för att registrera domännamn kan vara högre.

Det är betydelsefullt att prissättningen inte hämmar tillgängligheten till

domännamn. Påtryckningar från användare och konkurrensen med övriga

toppdomäner kan bidra till en skälig prissättning. Den positiva tendensen

med sjunkande priser för domännamnsregistreringar bör noteras i detta

sammanhang. Skulle utvecklingen bli ogynnsam kan det finnas möjlighet

att enligt konkurrenslagen (1993:20) eller de konkurrensrättsliga

bestämmelserna i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation vidta

åtgärder mot en marknadsdominerande aktör (se avsnitt 16.4.1 och 16.5).

Mot bakgrund av detta och då ett krav i lag på skälig prissättning kan

snedvrida konkurrensen, kan det för närvarande inte anses föreligga så

starka skäl som motiverar en så ingripande åtgärd som prisreglering.

Lagen bör således inte innehålla någon bestämmelse om skyldighet för

administratören att hålla skäliga priser.

Tvistlösning

Domännamn har kommit att utvecklas från en i stort sett teknisk resurs

till att få karaktären av bärare av känneteckensrättigheter. Domännamn

används t.ex. flitigt i reklam, för informationskampanjer och i övrigt i

myndigheters och företags verksamhet. Det ekonomiska värdet av ett

domännamn har därigenom kommit att bli betydande. Det finns därför ett

behov av en välfungerande och effektiv modell för att på ett relativt

enkelt sätt kunna behandla tvister om domännamn.

På domännamnsområdet har på internationell nivå utvecklats ett

system med alternativ tvistlösning för tvister om domännamn. Bak-

grunden till systemet är det arbete som skett inom Världsorganisationen

för den intellektuella äganderätten (Wipo). Wipos modell för tvistlösning

tar sin utgångspunkt i de rekommendationer som utarbetats inom organi-

sationen om skydd för varumärken och andra kännetecken på Internet.

Tvistlösningsmodellen bygger på vedertagna immaterialrättsliga princi-

per om samexistens mellan identiska eller liknande rättigheter. Wipos

modell har genomförts av ICANN genom den s.k. Uniform Dispute

Resolution Policy (UDRP) som används av samtliga generiska topp-

domäner och även ett antal nationella toppdomäner. Majoriteten av

nationella toppdomäner tillhandahåller någon form av tvistlösningsför-

farande. I många fall är dessa baserade på Wipos modell.

I GAC:s principer berörs frågan om tvistlösning genom att det i

artikel 9.1.6 sägs att det instrument som reglerar förhållandet mellan

regeringen och den som ansvarar för en nationell toppdomän kan finnas

bestämmelser om en effektiv lösning av tvister om registrering av

domännamn. Hur tvistlösningsförfarandena mer i detalj bör utformas

anges inte i principerna.

Möjligheten att utnyttja ett alternativt tvistlösningsförfarande bör ses

som ett komplement till sedvanlig domstolsprövning för tvister av

enklare slag. Tvistlösningsmodeller för tvister om domännamn är

vanligen avsedda för uppenbara fall av ond tro, där en part registrerat

Prop. 2004/05:175

258

eller använt ett domännamn utan att ha rätt till, eller berättigat intresse av

domännamnet (benämningen).

Vad gäller toppdomänen se tillämpas ett tvistlösningsförfarande vid

klara fall av missbruk där innehavaren inte har någon rätt till eller

berättigat intresse av den benämning som utgör domännamnet. För att

tvistlösningsförfarandet skall vara tillämpligt krävs därutöver att domän-

namnet skall ha registrerats eller använts i ond tro. Exempel på situa-

tioner där så kan sägas vara fallet är bl.a. registreringar av domännamn

som syftar till att domännamnet skall säljas eller registreringar av

domännamn som syftar till att störa affärsverksamheten för en kon-

kurrent. Att registrera annans varumärke, firma, släktnamn eller liknande

i sådana syften utgör exempel på situationer där innehavaren inte kan

anses ha rätt till eller berättigat intresse av domännamnet.

En prövning av en registrering av ett domännamn enligt det tvistlös-

ningsförfarande som används för se-domänen kan resultera i att inne-

havaren av domännamnet inte längre har rätt att använda detta. Domän-

namnet kan därmed också avregistreras eller överflyttas enligt de all-

männa villkor som gäller för namntilldelningen inom toppdomänen. Den

som godkänner de allmänna villkoren om namntilldelning anses också ha

godkänt att domännamnet kan komma att prövas i det här beskrivna

tvistlösningsförfarandet.

Frågor som tas upp till prövning inom ramen för domänens tvistlös-

ningsförfarande skall prövas av en eller tre jurister. De jurister som kan

komma i fråga för uppdrag som tvistlösare är sådana som anmält sig till

II-stiftelsen och som stiftelsen därefter förtecknat på en lista. Huvud-

regeln är att tvisten avgörs av en jurist. Det åligger stiftelsen att välja den

jurist som skall vara tvistlösare från listan. Om frågan prövas av tre

jurister skall parterna utse vardera en jurist och den tredje juristen skall

föreslås av II-stiftelsen.

Patent- och registreringsverket framhåller att det saknas anledning att

lagstifta om tvistlösning eftersom en fungerande modell redan finns i dag

för toppdomänen se. Som anförts tidigare anser regeringen också att det

är angeläget att regleringen av nationella toppdomäner för Sverige inte

blir mer ingripande än absolut nödvändigt. Det bör därför i lagen endast

föreskrivas att domänadministratören skall tillhandahålla ett effektivt

förfarande för tvistlösning. Regler för förfarandet lämnas åt domänadmi-

nistratörerna att utforma. Detta medger flexibilitet och förfarandet kan

justeras efter de behov som finns från tid till annan.

Avgifter för tvistlösning

Utredningen föreslår att det i lagen skall anges att avgiften för tvistlös-

ningsförfarandet skall vara skälig, och uppskattar 1 000 kronor i fråga

om juridiska personer och 500 kronor i fråga om privatpersoner som

rimliga avgifter. Nuvarande prissättning för toppdomänen se är

10 000 kronor.

Patent- och registreringsverket m.fl. remissinstanser menar att pris-

sättningen inte bör regleras i lag. Flera remissinstanser framhåller att ut-

redningens bedömning av vad som utgör skälig avgift är orimligt låg och

att rättssäkerheten och kvalitén i förfarandet kan bli lidande om en alltför

Prop. 2004/05:175

259

låg avgift föreskrivs. Remissinstanserna pekar dessutom på risken för

okynnestvister om avgiften sätts för lågt.

Kostnaden för att tillhandahålla ett förfarande som håller en acceptabel

kvalitet kan inte vara helt oansenlig. Det finns inga tecken som tyder på

att nuvarande avgiftsnivå verkar avskräckande på exempelvis rättighets-

innehavare. Vidare finns alltjämt möjligheten att vända sig till allmän

domstol. Till detta kommer att en skyldighet för domänadministratörer

av nationella toppdomäner för Sverige att ta ut en skälig avgift för tvist-

lösning kan få en konkurrenspåverkande effekt. Sammantaget finner

regeringen att det inte heller här föreligger skäl som är så starka att de

motiverar att nu vidta en så ingripande åtgärd som en prisreglering inne-

bär.

16.9

Drift vid byte av domänadministratör

Regeringens bedömning: Det bör inte nu regleras hur överförandet

av nödvändiga uppgifter till en ny domänadministratör skall ske.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det i lagen föreskrivs

en skyldighet att överlämna registerdata till en ny domänadministratör

samt att tillsynsmyndigheten skall se till att domänadministratörens upp-

gifter utförs till dess en ny domänadministratör finns.

Remissinstanserna: Advokatsamfundet menar att frågorna om hur

databasen skall hanteras vid byte av administratör och vem som under

nuvarande ordning rättigheterna tillkommer inte är tillräckligt belysta.

II-stiftelsen anser att delegationen från ICANN innebär juridiska

rättigheter och framhåller att stiftelsen har egendomsrätt till den databas

som upparbetats vid administrationen av toppdomänen se. Stiftelsen

anger vidare att om en överföring av registret mot förmodan skulle ske

under omständigheter som omöjliggör normal informationsöverföring,

finns det ett starkt allmänt intresse av att toppdomänen kan fortsätta att

fungera. Detta gäller enligt stiftelsen dock inte hela registret utan enbart

den s.k. zonfilen, som är nödvändig för att toppdomänen skall fungera.

II-stiftelsen menar att dess databas omfattar andra upplysningar, som inte

har direkt betydelse för toppdomänens funktion och som snarast kan

liknas vid ett kundregister. Det saknas enligt stiftelsen allmänt intresse av

att denna information överförs till en ny administratör. Kungliga

Tekniska högskolan menar att en god och kontinuerlig tillgång på

koherent adressdata är central för att hantera en toppdomän och att detta

behov bör överordnas nuvarande administratörs anspråk på databasen

som ”kundregister”. Dataföreningen pekar på att betänkandet inte berör

frågan om den rätt som tillkommer ICANN. Institutet för rättsinformatik

vid Stockholms universitet menar att det finns osäkerheter i den rättsliga

naturen av verksamheten.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 7.1 i GAC:s principer

anges att delegation och omdelegation är en nationell fråga. I

artikel 5.1.3 anges att inga anspråk på immateriella rättigheter till själva

två-bokstavskoden får hindra ett byte av administratör. Vidare framgår

av artikel 5.2.1 att alla immateriella rättigheter som administratören kan

ha skall beaktas vid en omdelegation, men att sådana rättigheter inte skall

Prop. 2004/05:175

260

utövas på ett sätt som onödigtvis hindrar en omdelegation. Av

artikel 9.1.4 framgår att det bör finnas bestämmelser som vid ett sådant

förlopp säkerställer att alla relevanta DNS-data överförs till en förordnad

ersättare.

En icke fungerande eller verksam administration av den nationella

toppdomänen skulle få stora återverkningar för Internetanvändningen.

Undersökningar som PTS har gjort visar att DNS-tjänsten visserligen är

uppbyggd på ett sådant sätt med lagring av information att en kortare tids

stopp i verksamheten inte behöver påverka Internetanvändningen. När

denna information har nått sitt ”bäst-före-datum”, (eng. time to live)

kommer systemet att sakta släckas ner. I rapporten Är Internet i Sverige

robust? (s. 15) anger PTS vidare att om samtliga namnservrar för en

toppdomän blir otillgängliga så innebär detta stora störningar för hela

DNS-tjänsten redan efter några timmar. Efter två dygn upplevs Internet

som oanvändbart.

Betydelsen av ett fungerande Internet i Sverige, vilket kräver ett

fungerande domännamnssystem (se avsnitt 16.3), gör att det allmänna

intresset av att kunna garantera en säker och fungerande nationell topp-

domän – även om den befintlige domänadministratören inte längre kan

utföra sitt uppdrag – är påtagligt. För att kunna garantera en fortsatt drift

måste två frågor besvaras, dels om när ett byte skall ske och hur detta

skall avgöras, dels om hur en ny administratör skall ges möjlighet att

avbrottsfritt utföra sitt uppdrag.

Om en ny nationell toppdomän för Sverige skulle inrättas skulle så-

dana problem som nu diskuteras inte behöva uppstå, eftersom frågorna

skulle kunna lösas och på något sätt regleras innan verksamheten startar.

Följande diskussion är därför främst relevant för den befintliga nationella

toppdomänen för Sverige – se.

Såsom angivits i avsnitt 16.6 finns det för närvarande inte skäl att i den

nya lagen reglera hur en domänadministratör skall utses eller upphöran-

det av dennes verksamhet. Som nämnts tidigare fungerar administra-

tionen av toppdomänen se på ett stabilt sätt. Detta hindrar inte att det på

lång sikt bör finnas en beredskap för att överföra administrationen till en

ny administratör med mycket kort varsel. Ett upphörande av administra-

tionen av olika skäl kan ske mer eller mindre abrupt, antingen på grund

av ett särskilt beslut eller på grund av konkurs, tekniskt haveri eller

liknande förhållande.

Visserligen kan rätten att besluta att administrationen av toppdomänen

skall överföras på annan i slutänden sägas vila på ICANN och Förenta

staternas handelsdepartement, som förfogar över zonfilen för roten i

domännamnssystemet (se avsnitt 16.1.3 och 16.1.4). Detta kan dock inte

helt styras därifrån. Tvärtom kan det hävdas att ICANN inte har mandat

att tvinga fram ett byte av domänadministratör. ICANN för sin del menar

att frågan måste lösas lokalt i enlighet med nationell lag. Samförstånd

krävs således mellan den befintliga administratören, staten och den

tilltänkta nya administratören. När, av vilka skäl och på vilket sätt det

skall beslutas att en ny domänadministratör skall ta vid bör därför

diskuteras med domänadministratören, i se-domänens fall II-stiftelsen,

och andra inblandade aktörer. Frågor om konsekvenserna av att tillsynen

utvisar att en toppdomän inte administreras på ett tillfredsställande sätt

Prop. 2004/05:175

261

och att de instrument myndigheten har till sitt förfogande inte leder till

tillräcklig förbättring, måste givetvis behandlas i diskussionerna.

Beträffande den andra frågan – en ny administratörs möjlighet att

utföra sitt uppdrag – är dennes tillgång till och befogenhet att använda

nödvändiga uppgifter och databaser av central betydelse.

Zonfilen innehåller bl.a. uppgifter om domännamn som finns registre-

rade och deras motsvarande IP-adresser. Dessa uppgifter möjliggör

numerisk identifikation av de olika domännamnen och är nödvändig för

den tekniska funktionen. Även tillgång till kontaktinformation till

domännamnsinnehavare behövs för att driva domänen vidare på ett rim-

ligt sätt, eftersom det utan den saknas möjlighet att avgöra vem som är

rättmätig innehavare till domännamnet. Det går då inte att avgöra vem

som har rätt att begära ändringar t.ex. av namnservrar för domännamnet,

eller vem som är betalningsansvarig för årsavgiften för domännamnet.

Därigenom uppkommer stora svårigheter att praktiskt hantera topp-

domänens verksamhet med risk bl.a. för att domännamn måste avregi-

streras. Detta får negativa konsekvenser för enskilda, organisationer och

företag. Dessutom ingår bland domänadministratörens skyldigheter enligt

den föreslagna lagen att föra ett offentligt register avseende främst just

kontaktinformation. De uppgifter som en ny administratör bör få tillgång

till kan därför inte begränsas till zonfilsinformation, utan bör omfatta alla

uppgifter som är nödvändiga för verksamheten.

En omdelegering kan försvåras om en domänadministratör inte lämnar

över relevanta uppgifter till en ny administratör. Det kan därför argumen-

teras för att – såsom utredningen föreslagit – i den nya lagen ange att om

ansvaret för administrationen av en nationell toppdomän för Sverige

övergår till en annan domänadministratör skall den tidigare domänadmi-

nistratören utan dröjsmål överföra uppgifter som är nödvändiga för verk-

samheten till den nye domänadministratören.

Om frågan om att överföra uppgifter kommer upp kan det förväntas att

ett sådant byte sker under ordnade former, där den tidigare och den nye

administratören kommer överens om hur informationsöverföringen skall

gå till och om ersättning m.m. Det kan emellertid som nämnts inte ute-

slutas att det också kan vara fråga om att den som har det administrativa

ansvaret försätts i konkurs eller vid upprepade tillfällen missköter upp-

draget på ett sådant sätt att en överflyttning av administrationen anses

nödvändig för att toppdomänen skall fungera.

I vilken mån ICANN, domänadministratören eller någon annan kan

anses ha rätt att förfoga över uppgifterna och databaserna kan inte anses

helt klarlagt (jfr. avsnitt 16.1 och 16.2). Såsom framhållits i avsnitt 16.2

kan det inte uteslutas att de databaser som används för att administrera en

toppdomän för Sverige åtminstone omfattas av immaterialrättsligt skydd

för domänadministratören. Det kan vidare inte uteslutas att hela

databaser, med åtföljande skydd, är nödvändiga för verksamheten. Mot

den bakgrunden uppkommer frågan om hur förslaget om överförande av

uppgifter förhåller sig till de grundlagsfästa reglerna om egendomsskydd

och svenska åtaganden enligt Bernkonventionen för skydd av litterära

och konstnärliga verk, det s.k. TRIPs-avtalet (Trade Related Aspects of

Intellectual Property Rights) och Europaparlamentets och rådets direktiv

96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (databas-

direktivet). Därvid kan det dock noteras att det t.ex. i det norska och

Prop. 2004/05:175

262

franska regelverken samt i det föreslagna danska finns regler om skyldig-

het att överföra uppgifter till staten eller en ny administratör.

Rättsförhållandet mellan ICANN och en domänadministratör utgörs av

ett avtal, även om det kan vara oklart vad avtalet närmare innehåller. Vid

en prövning i en rättsprocess mellan parterna kan det visa sig ha ett inne-

håll som är oförenligt med en eventuell reglering i lagen. Även andra

oklarheter finns beträffande utredningens förslag, såsom vad som skall

gälla mellan en ny administratör och den tidigare administratörens av-

talsparter – ombud och domännamnsinnehavare.

Det är, liksom i den ovannämnda frågan, lämpligt att föra diskussioner

med domänadministratören, i se-domänens fall II-stiftelsen, m.fl. om hur

det på bästa sätt kan garanteras att driften av toppdomänen kan fortsätta,

oberoende av vem som är domänadministratör.

II-stiftelsen har i en skrivelse till Näringsdepartementet betonat vikten

av att föra samtal syftande till att finna former för att säkerställa driften

av toppdomänen se i händelse av kris och för att trygga samhällets behov

av ett effektivt och fungerande Internet också i oförutsedda situationer.

Mot bakgrund av att ägandeförhållandena är oklara, liksom frågan om

det föreligger immateriella rättigheter och vem de i sådana fall till-

kommer finner regeringen det lämpligt att – i avvaktan på närmare utred-

ning, den fortsatta behandlingen av GAC:s principer, utvecklingen i

andra länder och inte minst resultatet av nämnda diskussioner – för när-

varande avstå från att reglera frågan i lag.

16.10 Tillsyn

m.m.

Regeringens förslag: En myndighet som regeringen bestämmer skall

ha tillsyn över efterlevnaden av lagen och de föreskrifter som medde-

lats med stöd av lagen. Tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen skall

kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Regeringens bedömning: Post- och telestyrelsen bör ha tillsyns-

ansvaret enligt lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-

slag och bedömning. Utredningen föreslår dock ett krav på hemvist i

Sverige för domänadministratören och att tillsynen skall finansieras

genom avgift.

Remissinstanserna: Några remissinstanser framhåller att tillsynen så

långt som möjligt bör bygga på samarbete med domänadministratören.

Rikspolisstyrelsen anser att snabbare åtgärder för tillsyn bör övervägas,

t.ex. att tillsynsmyndigheten utför åtgärder på administratörens bekost-

nad. Tidningsutgivarna menar att de maktmedel tillsynsmyndigheten kan

tillgripa är väl långtgående. AB Stokab framhåller att det är väsentligt att

i lagtext tydligare klargöra under vilka förutsättningar och hur tillsyns-

myndigheten får eller skall agera. Kommerskollegium och II-stiftelsen

ifrågasätter om kravet på hemvist i Sverige är förenligt med EG-rättens

principer om etableringsrätt, icke-diskriminering och fri rörlighet.

Konkurrensverket, Konsumentverket m.fl. anser att förslaget att finan-

siera tillsynen genom avgifter från domänadministratören riskerar att

snedvrida konkurrensen. Tillsynsverksamheten bör mot bakgrund av

Prop. 2004/05:175

263

samhällsintresset i stället bekostas av allmänna medel. Kammarrätten i

Göteborg menar att även Datainspektionen kan vara en lämplig till-

synsmyndighet. Patent- och registreringsverket anser att Post- och

telestyrelsen inte bör ha någon tillsyns- eller normgivande roll i känne-

teckensrättsliga frågor.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som påpekats ett

flertal gånger fungerar administrationen av den befintliga nationella

toppdomänen för Sverige bra och det sannolika är att domänadministra-

törerna även framgent kommer att utveckla verksamheten på ett sätt som

gagnar användarnas intressen. Av skäl som redovisats i avsnitt 16.3, 16.4

och 16.5 bör dock staten ha en viss tillsyn över domänadministrationen.

Det kan också vara värdefullt för tilliten till nationella toppdomäner att

en tillsynsmyndighet kan säkerställa att kraven i lagstiftningen faktiskt

efterlevs, även om det i praktiken snarare handlar om att ha insyn i och

följa administratörers verksamhet än att påverka den. En myndighet som

regeringen bestämmer bör därför ha tillsyn över efterlevnaden av lagen

och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Den tillsyn som utövas bör vara så marknadsorienterad som möjligt.

Den Internetanda som innebär att samförstånd söks för att komma till-

rätta med problem bör även genomsyra utarbetandet av formerna för till-

synen. Tillsynsmyndigheten bör givetvis samråda med berörda parter i

fråga om utformningen av tillsynen.

Tillsynssystemet bör utformas så att det inte lägger några onödiga

administrativa bördor på domänadministratörerna, utan inriktas på att vid

klagomål kontrollera en domänadministratör närmare. Tillsynen bör

normalt i huvudsak ske genom granskande tillsyn i efterhand. För att till-

synen skall få ett reellt innehåll och kunna bedrivas på ett effektivt sätt

bör det dock finnas möjlighet för tillsynsmyndigheten att tillgripa vissa

maktmedel i form av sanktioner samt få möjlighet att begära in informa-

tion eller få tillträde till tillsynsobjektets lokaler, utrustning m.m. Rätten

att begära in information bör givetvis endast avse sådan information som

behövs i tillsynsverksamheten.

Om domänadministratören missköter sin uppgift och inte uppfyller de

krav som ställs på verksamheten i lagen eller föreskrifter meddelade med

stöd av lagen, bör tillsynsmyndighet kunna vidta sanktioner för att åstad-

komma rättelse. Tillsynsmyndigheten bör därför ha möjlighet att

meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av lagen eller

av nämnda föreskrifter. Ett beslut om föreläggande bör kunna förenas

med vite.

Eftersom lagen inte föreslås innehålla någon bestämmelse om att staten

skall utse domänadministratörer (se avsnitt 16.6), bör tillsynen inte

omfatta en möjlighet för tillsynsmyndigheten att meddela förbud mot att

driva verksamheten. Skulle verksamheten misskötas så att

Internetanvändningen äventyras bör tillsynsmyndigheten anmäla detta till

regeringen. Frågor om byte av domänadministratör behandlas i

avsnitt 16.9.

Tillsynsmyndighetens beslut bör kunna överklagas till allmän förvalt-

ningsdomstol.

Utredningen har föreslagit att det skall krävas att domänadministra-

tören har hemvist i Sverige. Förslaget motiveras bl.a. av att tillsynen för-

svåras om domänadministratören har hemvist utanför Sverige. Som på-

Prop. 2004/05:175

264

pekats av flera remissinstanser kan det ifrågasättas om det är förenligt

med EG-rätten att kräva hemvist i Sverige för att tillhandahålla tjänster

(jämför artikel 14 i kommissionens förslag till Europaparlamentets och

rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden, KOM [2004] 2

slutlig).

Tillsynen är i sig inte beroende av att administratören har hemvist i

Sverige. Till exempel bör tillsynen över den tekniska driften kunna ske

på elektronisk väg genom övervakning av t.ex. funktion av namnservrar.

Ur ett säkerhetsperspektiv är det dock lämpligt att masterservern för

verksamheten finns i Sverige och att denna kan fortsätta att drivas

oberoende av förhållanden utomlands. Detta kan emellertid närmare

föreskrivas av regeringen eller tillsynsmyndigheten i föreskrifter (se

avsnitt 16.7.1) utan krav på att administratören har hemvist i Sverige.

Sammantaget finner regeringen att ett krav på hemvist i Sverige för

domänadministratörer inte bör föreskrivas.

I dag är Post- och telestyrelsen (PTS) sektorsansvarig myndighet för

området elektronisk kommunikation. I sektorsansvaret ingår att PTS skall

främja att marknaderna för elektronisk kommunikation fungerar effektivt

ur såväl konkurrens- och konsumentperspektiv som ur regionalpolitiskt

perspektiv. Myndigheten skall vara samordnande, stödjande och på-

drivande i förhållande till övriga berörda parter. PTS kan ta egna initiativ

eller ges särskilda uppdrag från regeringen. Sektorsansvaret beskrivs

närmare i propositionen Lag om elektronisk kommunikation, m.m. (prop.

2002/03:110 s. 323ff).

PTS driver en betydande verksamhet med anknytning till den

IT-politiska inriktningen avseende tillitsfrågor. Myndigheten har bl.a.

regeringens uppdrag att driva Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic). Sitic

har som främsta uppgift att stödja samhället i arbetet med skydd mot

IT-incidenter genom att inrätta ett system för informationsutbyte om

IT-incidenter mellan samhällets organisationer och Sitic. Sitic har också

byggt ett system för att följa trafikmönster på Internet, vilket bidrar till

tydligare och bättre beslutsunderlag för Sitic. PTS tillhandahåller dess-

utom information till allmänheten om säkerhetsaspekter vid Internet-

användning. PTS har i samråd med berörda parter genomfört flera upp-

drag från regeringen rörande Internets robusthet. Inom ramen för dessa

uppdrag har PTS fått god inblick i och kunskap om hur driftsäkerheten

och effektiviteten i administrationen av toppdomäner kan åstadkommas.

På regeringens uppdrag har PTS även presenterat en strategi för ett

säkrare Internet i Sverige. Vidare kan myndighetens tillsyn enligt lagen

(2003:389) om elektronisk kommunikation omfatta även domänadminist-

ration, i den mån den utgör en tillhörande installation i den lagens

mening (se avsnitt 16.4.1 och 16.5).

Genom sitt sektorsansvar och de olika uppdragen har PTS byggt upp

ett gott informellt samarbete med svenska Internetintressenter. De

remissinstanser som kommenterar valet av tillsynsmyndighet förordar i

huvudsak att PTS tilldelas uppgiften. PTS bör därför blir den myndighet

som utövar tillsyn och meddelar föreskrifter enligt den föreslagna lagen.

Utredningen föreslår att tillsynen skall finansieras genom avgifter från

domänadministratörer.

Konkurrensverket,

Konsumentverket

och

II-stiftelsen m.fl. menar att en sådan finansiering av tillsynen snedvrider

konkurrensen på domännamnsmarknaden. I och med att lagen endast tar

Prop. 2004/05:175

265

sikte på nationella toppdomäner för Sverige kommer andra toppdomäner

inte att åläggas att betala tillsynsavgift. Ett antal remissinstanser fram-

håller vidare att eftersom det finns ett starkt allmänt intresse av tillsynen

så bör den bekostas av allmänna medel.

Mot bakgrund av risken för snedvridning av konkurrensen och det

faktum att det i nuläget endast finns en toppdomän utpekad för Sverige

gör regeringen för närvarande bedömningen att tillsynen bör finansieras

genom anslag.

17

Kungörelsen angående förbud att utan sär-

skilt tillstånd framdraga enskild telegraf-,

telefon- eller annan svagströmsledning över

riksgränsen

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

17.1 Gällande

rätt

m.m.

1915 års kungörelse

För att annan än svenska staten skall få korsa riksgräns med en telekabel

krävs tillstånd av regeringen enligt 1 § i kungörelsen (1915:288) angå-

ende förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon-

eller annan svagströmsledning över riksgränsen. Kungörelsen är endast

tillämplig om den tilltänkta kabeln skall dras fram över riksgränsen. Den

gäller således inte för kabelsträckningar som i sin helhet dras fram på

svenskt territorium. Ett tillstånd kan förenas med villkor om hur led-

ningen får utföras och nyttjas.

Andra gällande författningar på området

Ledningsrättslagen (1973:1144) gäller bl.a. för ledning som ingår i ett

elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål samt allmän svag-

strömsledning för signalering, fjärrmanövrering, dataöverföring eller

liknande ändamål. Ledningsrättsfråga upptas efter ansökan eller vid fas-

tighetsreglering och Lantmäterimyndigheten skall då utreda förutsätt-

ningarna för upplåtelse av ledningsrätt och ombesörja behövliga tekniska

arbeten och värderingar. Vid behov skall även samråd ske med de myn-

digheter som berörs av upplåtelsen.

Enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln krävs tillstånd av

regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, för utläggande av

undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln utanför terri-

torialgränsen (15 a §). Enligt den praxis som utbildats uppdrar regeringen

åt Sveriges geologiska undersökning (SGU) att bereda dessa ärenden

inför regeringens beslut. SGU remitterar härvid ärendena till För-

svarsmakten och andra berörda förvaltningsmyndigheter.

I miljöbalken ges regler till skydd för människors hälsa och miljön,

värdefulla natur- och kulturmiljöer och den biologiska mångfalden.

Prop. 2004/05:175

266

Balken reglerar även landets mark- och vattenresurser och då särskilt

olika former av vattenverksamhet. I balkens kapitel 11 finns bestämmel-

ser om vattenverksamhet. För vattenverksamhet, t.ex. uppförande av en

anläggning i vattenområden, krävs i allmänhet tillstånd enligt miljö-

balken. En ansökan om tillstånd prövas av miljödomstolen. Ett tillstånd

får meddelas för begränsad tid och får förenas med villkor (16 kap.).

Lagen (1993:1742) om skydd för landskapsinformation och förord-

ningen (1993:1745) om skydd för landskapsinformation innehåller bl.a.

bestämmelser om tillstånd för sjömätning vilket torde vara en nödvändig

åtgärd innan kabel för elektronisk kommunikation kan placeras ut i vissa

vatten. Sjömätning får enligt denna lag och förordning inte ske utan till-

stånd av Försvarsmakten.

17.2

Överväganden och förslag

Regeringens förslag: Kungörelsen (1915:288) angående förbud att

utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen skall upphävas.

Telia AB:s ursprungliga förslag: Telia AB (nuvarande TeliaSonera

Sverige AB) har föreslagit att regeringen tillämpar 1915 års kungörelse

angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-,

telefon- eller annan svagströmsledning över riksgränsen genom att ta

ställning till om det finns några politiska hinder för att på ett visst ställe

anlägga en telekabel över rikets gräns. I andra hand har föreslagits att

regeringen ändrar kungörelsen till att endast omfatta anmälningsplikt.

Remissinstanserna: Sjöfartsverket har från sjöfartssynpunkt ingenting

att erinra mot att 1915 års kungörelse ändras i enlighet med ansökan.

Post- och telestyrelsen tillstyrker att rutinerna för handläggningen enligt

kungörelsen ses över och har inget att invända mot att prövningen in-

skränks till att avse omständigheter som inte skall prövas av domstol

eller förvaltningsmyndighet i annan ordning. Fiskeriverket anser att det

finns en obligatorisk skyldighet att inhämta fiskets synpunkter i samband

med att kablar läggs ut i vattenområden. Om det sker i samband med att

ledningsrätt erhålls och/eller om ledningsdragningen prövas av vatten-

domstol är det tillräckligt. Naturvårdsverket anser att de frågor som

verket har att bevaka på ett tillfredsställande sätt torde kunna beaktas

genom den prövning som sker enligt andra författningar och har från sitt

ansvarsområde inget att invända mot de förslag som framförts om för-

ändring i kungörelsen. Försvarsmakten anser att deras behov att skydda

sina intressen hittills alltid på ett lämpligt sätt kunnat tillgodoses av

annan lagstiftning. Myndigheten är dock tveksam till om lagstiftningen

ger tillräckliga möjligheter för beslutande myndigheter att ställa villkor

som gagnar Försvarsmakten. Dessutom kan beslut kommat att leda till att

myndigheten tvingas vidta åtgärder som medför kostnader. Försvars-

makten förordar därför att det även fortsättningsvis bör ske en prövning

som motsvarar den i kungörelsen.

Telia AB:s omarbetade förslag: Överensstämmer i huvudsak med

regeringens förslag. Telia AB har förutom att föreslå att kungörelsen

Prop. 2004/05:175

267

skall upphävas alternativt föreslagit att kungörelsens bestämmelser

inarbetas i de nutida författningarna på teleområdet.

Remissinstanserna: Försvarsmakten anser att kungörelsen kan upp-

hävas, men att ett upphävande inte på något sätt eller i något samman-

hang får leda till att myndigheten drabbas av kostnader.

Skälen för regeringens förslag: Kungörelsen kom till under första

världskriget mot bakgrund av de särskilda förhållanden som då rådde.

Kravet på tillstånd gäller för alla svagströmsledningar men det är i prakti-

ken endast fråga om kablar för elektronisk kommunikation. Kungörelsen

torde till för tio år sedan mycket sällan ha tillämpats. Efter Televerkets

bolagisering 1993 och tillkomsten av andra teleföretag på marknaden vid

sidan av statliga Telia AB har det inkommit ett flertal ansökningar om

tillstånd. Tidigare remitterades ansökningar till ett flertal myndigheter

såsom Överbefälhavaren (Försvarsmakten), Post- och telestyrelsen,

Sjöfartsverket och Fiskeriverket. Med anledning av remissvaren efter

Telia AB:s ursprungliga förslag bereds numera endast Försvarsmakten

tillfälle att yttra sig över ansökningarna.

Med hänsyn till remissutfallet finns det anledning att överväga om det

föreligger något behov av den prövning som sker enligt kungörelsen.

Någon egentlig prövning förekommer i praktiken inte. I vissa fall före-

kommer det dock att regeringen ställer villkor för meddelande av till-

stånd. Något behov för att uppnå målen för sektorn elektronisk kom-

munikation tillgodoses inte genom kungörelsen. Det kan antas att kun-

görelsens syfte vid dess tillkomst var att underlätta kontrollen av olovlig

underrättelseverksamhet. I dagens kommunikationssamhälle med dess

möjligheter till trådlös kommunikation m.m. synes kungörelsen vara helt

verkningslös för detta ändamål.

Om kungörelsen upphävs innebär det inte att framdragandet av led-

ningar för elektronisk kommunikation skulle bli oreglerat. Det finns be-

stämmelser för ledningar av olika slag, inte bara teleledningar, oberoende

om de går över riksgränsen eller helt inom riket och gäller både för led-

ningar på land och på havets botten. Till reglerna hör krav på noggranna

lägesbestämningar och registrering av ledning för att möjliggöra kon-

fliktlösning med andra ledningar eller anläggningar. Hit hör också krav

på ledningens placering och fysiska utförande så att andra intressen inte

skadas t.ex. miljö, resursutnyttjande, försvar, markägarintressen etc. Det

finns även krav på att ledningen avlägsnas när den tjänat ut. För att till-

godose dessa krav finns annan lagstiftning på området. Flera myndig-

heter berörs och systemet fungerar. Det allmännas intressen kan därmed

anses vara fullt tillgodosedda även utan kungörelsen.

I 1915 års kungörelse finns inga bestämmelser om ersättning till den

som drabbas av kostnader till följd av kungörelsens tillämpning. Frågan

om Försvarsmaktens eventuella kostnader för att tillstånd till lednings-

dragning ges påverkas således inte av att kungörelsen upphävs. Några

kvarstående problem som kan lösas inom ramen för kungörelsen torde

således inte finnas.

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att 1915 års kungörelse

bör upphävas. Eftersom kungörelsen tidigare har ändrats genom lag (se

SFS 1991:243) måste den i enlighet med konstitutionell praxis också

upphävas genom lag.

Prop. 2004/05:175

268

18

Ändringar i ledningsrättslagen

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

18.1 Bakgrund

18.1.1

Allmänt om ledningsrätt

Vid tillhandahållande av olika produkter och tjänster som är beroende av

ledningar för distribution (exempelvis bredband) är det som regel nöd-

vändigt att utnyttja utrymme inom annans fastighet för att dra fram led-

ningen. Rätten att dra en ledning över någon annans mark kan tryggas på

olika sätt. Ett sätt är att ledningens ägare och fastighetens ägare träffar ett

nyttjanderättsavtal. Ett annat sätt är att avtala om ett servitut till förmån

för ledningshavarens fastighet. Sedan 1970-talet finns det också en sär-

skild upplåtelseform, ledningsrätt. Bestämmelser om ledningsrätt finns i

ledningsrättslagen (1973:1144).

En ledningsrätt ger rätt att inom ett utrymme som ingår i någon annans

fastighet dra fram och använda en ledning (inklusive för ledningens

ändamål erforderliga anordningar). Rätten får upplåtas endast för vissa

slag av ledningar, bl.a. för ledning som ingår i ett elektroniskt kommuni-

kationsnät för allmänt ändamål (se 1–3 §§ ledningsrättslagen).

En fråga om upplåtelse av ledningsrätt prövas av lantmäterimyndig-

heten efter en ansökan av den som vill dra fram ledningen (se 5 och

15 §§). Prövningen sker vid en förrättning. Lantmäterimyndigheten skall

vid förrättningen göra en avvägning mellan olika allmänna och enskilda

intressen (se 6–11 §§). Ledningsrätt får, om vissa villkor är uppfyllda,

upplåtas även om fastighetsägaren motsätter sig det (se särskilt 12 § ).

Ledningsrätten upplåts i ett s.k. ledningsbeslut. I ledningsbeslutet skall

anges bl.a. ledningens ändamål, det utrymme som upplåts för ledningen

och den tid inom vilken ledningen skall vara utförd. Lantmäterimyndig-

heten kan också i ledningsbeslutet ange vad som i övrigt behöver före-

skrivas rörande ledningen. I anslutning till att ledningsbeslut meddelas

fastställs också ersättning till fastighetsägaren för upplåtelsen (se 13 och

22 §§).

En ledningsrätt gäller för all framtid. Den kan ändras eller upphävas

endast genom en ny förrättning (jfr. 33 §).

En ledningsrätt kan överlåtas. En överlåtelse är dock giltig endast om

den ledning för vilken ledningsrätten har upplåtits överlåts tillsammans

med ledningsrätten (se 35 §).

18.1.2

Vilka ledningar och andra anordningar omfattas av led-

ningsrättslagen?

I 2 § första och andra styckena ledningsrättslagen räknas upp vilka olika

slag av ledningar som omfattas av lagen. Styckena har följande lydelse.

Lagen gäller för ledningar av följande slag,

1. ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ända-

mål samt allmän svagströmsledning för signalering, fjärrmanövrering, data-

överföring eller liknande ändamål,

Prop. 2004/05:175

269

2. elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras eller som be-

hövs för sådana ledningar som avses i 1,

3. vatten- eller avloppsledning som

a) ingår i allmän va-anläggning,

b) förser samhälle med vatten eller därifrån bortför avloppsvatten eller annan

orenlighet,

c) gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning av betydelse

för riket eller viss ort eller

d) medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan och inte tillgodoser

endast en enstaka fastighets husbehov,

4. ledning genom vilken fjärrvärme, olja, gas eller annan råvara eller produkt

transporteras från produktionsställe, upplag eller lastplats och som

a) tillgodoser ett allmänt behov,

b) gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning av betydelse

för riket eller viss ort eller

c) medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan.

En anordning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt än-

damål men som inte utgör ledning skall vid tillämpningen av denna lag anses

som ledning enligt första stycket 1.

Av 3 § ledningsrättslagen framgår att i ledning ingår sådana för dess

ändamål erforderliga anordningar som transformatorer, pumpstationer

och andra tillbehör.

Ledningsrätt kan alltså endast upplåtas för ledning av viss beskaffenhet

som tjänar ett visst ändamål. Regleringen tar därvid sikte på olika ända-

mål av allmännyttig karaktär som en ledning måste tjäna för att omfattas.

Någon definition av termen ”ledning” ges däremot inte i lagen. I för-

arbetena till lagen anges bl.a. att som ledning får betraktas metalltråd,

kabel eller annan elektrisk ledare, slang, rör, avloppstrumma, kulvert

m.m. Som ledning räknas också, enligt förarbetena, helt nödvändiga till-

behör till en ledning såsom stolpar, stag, socklar och fästen samt renings-

brunnar och ventiler, däremot inte sådana anläggningar som tunnel, ränn-

sten, dike, kanal eller timmerränna (jfr. prop. 1973:157 s. 94 f. och 131).

Enligt en lagändring som trädde i kraft den 1 augusti 2004 omfattas

numera även master m.m. som ingår i elektroniska kommunikationsnät

för allmänt ändamål av lagens ledningsbegrepp (prop. 2003/04:136, bet.

2003/04:BoU13, rskr. 2003/04:268, SFS 2004:643).

18.2

Överväganden och förslag

18.2.1

Allmänt om behovet av förändringar i ledningsrättslagen

Den del av infrastrukturen som utgörs av ledningar är en mycket viktig

del av den totala samhälleliga infrastrukturen. Vid sidan av nyttjande-

rätts- och servitutsavtal är ledningsrätt numera ett mycket viktigt instru-

ment för att säkerställa rätten att dra fram och bibehålla ledningar över

andras fastigheter. Det är åtskilligt som talar för att upplåtelseformen

ledningsrätt i framtiden kommer att få en ännu större betydelse. Det

beror bl.a. på att ledningsrätt har ett starkt sakrättsligt skydd och att

rätten får upplåtas även om en fastighetsägare motsätter sig det. Det är i

och för sig möjligt att tvångsvis ta i anspråk annans mark eller utrymme

Prop. 2004/05:175

270

för flertalet allmännyttiga ledningsändamål med stöd av reglerna i expro-

priationslagen. Ledningsrättslagens förfarande med en förrättnings-

process anses dock klart mer effektivt och mindre omständligt än det

domstolsförfarande som expropriationslagen erbjuder.

Sedan ledningsrättslagen trädde i kraft 1974 har den tekniska utveck-

lingen gått mycket fort. Det har också skett omfattande omstrukture-

ringar och utbyggnader av ledningsnäten. Dessutom har nya typer av nät

för elektronisk kommunikation tillkommit. Ledningar och rätten till led-

ningar har också blivit alltmer värdefulla tillgångar och för många före-

tag utgör äganderätten eller dispositionsrätten till ledningar en grundläg-

gande förutsättning för företagets verksamhet. Det är mot denna bak-

grund angeläget att ledningsrättsinstitutet tillgodoser de behov som finns

i dag och som kan tänkas uppstå i framtiden.

Regeringen har i linje med detta redan tagit flera initiativ i syfte att

göra institutet ledningsrätt ännu bättre. Sedan riksdagen antagit

regeringens förslag i propositionen Ledningsrätt för elektroniska kom-

munikationsnät (prop. 2003/04:136), slås det numera fast i ledningsrätt-

slagen att det går att få ledningsrätt inte bara för ledningar utan också för

andra anordningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät,

exempelvis master och antenner (se 2 § andra stycket ledningsrättslagen).

Det har också, genom antagandet av förslagen i den nämnda propositio-

nen, införts en möjlighet att i ett ledningsbeslut förordna att lednings-

rättshavaren har rätt att inom det utrymme som upplåtits låta någon

annan installera och använda ytterligare ledning (s.k. andrahandsupp-

låtelse, se 11 a §).

När det gäller möjligheterna att möta nuvarande och framtida behov är

det framför allt området för elektronisk kommunikation som kommer i

fokus. Utbyggnaden och nyttjandet av elektroniska kommunikationsnät

för allmänt ändamål har under senare år varit, och är alltjämt, mycket

dynamisk och går oerhört snabbt. Det är därför svårt att se vad som

kommer att hända längre fram i tiden än några år. I dagsläget får det dock

anses föreligga en liten risk för en utveckling de närmaste åren som med-

för att den nuvarande regleringen inte fullt ut korresponderar med den

nya teknik som kan tänkas komma.

Som närmare utvecklas nedan finns det anledning att överväga vissa

ytterligare ändringar i ledningsrättslagen för att i ännu högre utsträckning

säkerställa möjligheterna att möta nuvarande och framtida behov i sam-

band med utbyggnad och nyttjande av elektroniska kommunikationsnät.

Prop. 2004/05:175

271

18.2.2

Bör ledningsrättslagens tillämpningsområde utvidgas till

att omfatta även vissa andra anordningar än ledningar?

Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att få ledningsrätt för

tomma tunnlar, kulvertar, rör och andra liknande anordningar, om

anordningen skall användas för att senare dra fram en ledning som

ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål, all-

män svagströmsledning eller koncessionspliktig elektrisk starkströms-

ledning genom den (s.k. kanalisationer).

En sådan ledningsrätt skall innefatta en rätt för ledningsrättshavaren

att inom kanalisationen dra fram och använda ledningar som ingår i ett

elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål, allmän svag-

strömsledning eller koncessionspliktig elektrisk starkströmsledning i

den uträckning som bestäms vid förrättningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer till viss del med regeringens

förslag. Utredningen föreslog också att det skall vara möjligt att få led-

ningsrätt för vissa slag av tunnlar för vatten- eller avlopp.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker

utredningens förslag eller invänder inte mot det. Det gäller bl.a. Hov-

rätten över Skåne och Blekinge, Jönköpings tingsrätt, Luleå tingsrätt,

Lantmäteriverket, Post- och telestyrelsen, Svenska Kommunförbundet,

Lantmäterimyndigheten i Göteborgs kommun, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges lantmätareförening, Fastighetsägarna Sverige, Sveriges jord-

ägareförbund, TeliaSonera Sverige AB och Teracom AB. Hovrätten över

Skåne och Blekinge ifrågasätter dock om det inte även bör fastställas en

tid inom vilken en kanalisation bör utnyttjas för en ledningsdragning.

Sveriges jordägareförbund anför bl.a. att den som önskar anlägga en

kanalisation skall visa att kanalisationen uppfyller ett angeläget allmänt

intresse samt att fastighetsägaren ovillkorligen skall informeras om och

få ersättning för var och en av de ledningar som ledningsrättshavaren

senare drar fram i kanalisationen. Svenska Kommunförbundet anför att

det bör tydliggöras att ledningar för fjärrkyla omfattas av ledningsrätts-

lagen. Några remissinstanser avstyrker hela eller delar av förslaget. Det

gäller bl.a. Affärsverket svenska kraftnät som menar att förslaget om led-

ningsrätt för kanalisationer strider mot kravet att en ledningsrättsupp-

låtelse måste tillgodose ett angeläget allmänt intresse enligt bestämmel-

serna i 2 kap. 18 § regeringsformen.

Skälen för regeringens förslag

Bör ledningsrätt kunna upplåtas för rör eller annan anordning för fram-

dragning av framtida ledning?

Frågan om behovet av ledningsrätt för tomma rör, tunnlar, kulvertar och

andra liknande anordningar för framdragning av framtida ledning, s.k.

kanalisationer, har främst aktualiserats i samband med utbyggnaden av

elektroniska kommunikationsnät.

Ledningsrätt anses inte kunna beviljas för tomma kanalisationer som

skall byggas för att i framtiden innehålla ledningar som t.ex. ingår i

elektroniska kommunikationsnät för allmänt ändamål. Enligt den nuva-

Prop. 2004/05:175

272

rande regleringen är det nämligen bara möjligt att anlägga kanalisationer

som är nödvändiga för att en ledning skall fungera på ett bra sätt. Led-

ningsrätten gäller i dessa fall för ledningen och kanalisationen utgör ett

ledningstillbehör enligt 3 § ledningsrättslagen. Som exempel kan nämnas

att fiberoptiska kablar, som är relativt ömtåliga, ofta skyddas genom att

man samlar dem i en kanalisation, vanligen i form av ett rör. I praktiken

förekommer det visserligen att ledningsrätt medges för ledningar med

tillhörande kanalisationer som innehåller viss reservkapacitet för fram-

tida behov av ytterligare ledning. I dessa fall har emellertid en eller flera

ledningar alltid dragits fram i kanalisationen i anslutning till att kanalisa-

tionen har anlagts. För att kunna utnyttja kanalisationen för ytterligare

ledningar måste ledningsrättshavaren i sådana fall i princip ansöka om en

ny ledningsrätt.

Ett av samhällsmålen för sektorn för elektronisk kommunikation är att

enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva och säkra elek-

troniska kommunikationer. Att inte kunna anordna tomma kanalisationer

med stöd av ledningsrätt kan utgöra ett hinder för en ändamålsenlig ut-

byggnad av elektroniska kommunikationsnät för allmänt ändamål, vilket

i sin tur är ägnat att försvåra möjligheterna att uppnå målet. Att så kan

vara fallet framgår t.ex. av det svar som TeliaSonera Sverige AB

lämnade på en av utredningen genomförd enkät. I svaret uppgav bolaget

att det förhållandet att det inte går att få ledningsrätt för en tom kanali-

sation får anses vara en brist genom att den nuvarande ledningsrättslagen

inte fullt ut kan användas för att på ett rationellt sätt bygga ut

IT-infrastrukturen.

Bland remissinstanserna finns det flera som framhåller de fördelar som

en möjlighet att få ledningsrätt för tomma kanalisationer har. IT-

Företagen anser att genom att underlätta nedläggning av tomma rör vid

olika typer av grävarbeten uppnås på ett framsynt sätt stora effektivitets-

fördelar för alla parter, bl.a. för ledningshavare och fastighetsägare.

Villaägarnas Riksförbund och Svenska jordägareförbundet anser att ge-

nom att ledningar samlas i kanalisationer minskar det totala intrånget för

fastighetsägarna. TeliaSonera Sverige AB anför att en sådan möjlighet

leder till ett minskat intrång genom att ”reservkapacitet” i form av en

kanalisation kan läggas vid samma tillfälle som en ledning dras fram och

att ledningar senare skulle kunna bytas ut utan att ny schaktning behöver

ske. Lantmäteriverket anför att den praktiska utbyggnaden av bl.a.

ledningar för telekommunikation skulle underlättas väsentligt. Ytterligare

fördelar framförs bl.a. av AB Stokab.

En möjlighet till ledningsrätt för tomma kanalisationer skulle alltså

innebära betydande förbättringar såväl för dem som vill dra fram led-

ningar med stöd av ledningsrätt som för berörda fastighetsägare. Efter-

som det normalt innebär en betydligt lägre kostnad att dra fram en kana-

lisation jämfört med en ledning, skulle en sådan möjlighet också kunna

leda till fler samförläggningar av olika ledningar, framför allt om kanali-

sationen anläggs samtidigt som en annan ledning eller anordning. Om

ledningarna skall förläggas i marken, behöver i sådana fall marken bara

grävas upp en gång. Ett aktuellt exempel där en sådan möjlighet skulle

kunna få stor betydelse är i samband med det mycket omfattande arbetet

på olika håll i landet med att förlägga elledningar i marken i syfte att

minska riskerna för elavbrott. En möjlighet att anlägga tomma kanalisa-

Prop. 2004/05:175

273

tioner i samband därmed skulle ofta underlätta en framtida utbyggnad av

t.ex. bredbandsnät.

Införandet av en möjlighet att få ledningsrätt för tomma kanalisationer

skulle alltså kunna få stor betydelse för samhällets möjligheter att garan-

tera en god IT-infrastruktur, vilket i sin tur bidrar till att förbättra möjlig-

heterna att uppnå det ovan nämnda samhällsmålet för sektorn för elek-

tronisk kommunikation.

I fråga om övriga ledningsslag som omfattas av ledningsrättslagen är

det för närvarande bara avseende elektriska starkströmsledningar som det

kan anses finnas ett mer framträdande behov av att kunna dra fram

tomma kanalisationer. Utredningen anger t.ex. att det redan i dag finns en

del s.k. regionnätledningar som är förlagda i tunnel och att det dessutom

finns planer på viss ytterligare tunnelförläggning av elektriska stark-

strömsledningar. Med hänsyn till detta och till det tidigare nämnda

arbetet med att förlägga elledningar under jord, anser regeringen att det

även finns ett praktiskt behov av att kunna dra fram tomma kanalisa-

tioner avsedda för elektriska starkströmsledningar.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det införs regler som gör

det möjligt att få ledningsrätt för tomma kanalisationer som är avsedda

för ledningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät för allmänt

ändamål och för starkströmsledningar. Som närmare utvecklas nedan bör

reglerna utformas så att ledningsrättshavaren även har rätt att dra fram

och använda ledningar av dessa slag inom ramen för upplåtelsen för

kanalisationen.

Villkor för upplåtelse av ledningsrätt för tomma kanalisationer

Enligt nuvarande regler gäller bl.a. att ledningsrätt inte får upplåtas om

ändamålet bör tillgodoses på något annat sätt eller om olägenheterna av

upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som

kan vinnas genom den (se 6 § ledningsrättslagen). Vidare gäller att led-

ningsrätt normalt inte får upplåtas i strid mot planbestämmelser m.m. (se

7 och 8 §§). Ledningsrätt får som regel inte heller upplåtas om olägenhet

av någon betydelse uppkommer för allmänt intresse (se 10 §). Det är

naturligt att de villkor som gäller för upplåtelse av annan ledningsrätt

gäller även för upplåtelser av de nya slagen. Lagen bör därför utformas

så att detta blir fallet.

Fastighetsägarens rätt till ersättning

På samma sätt som vid ett beslut om ledningsrätt för en ledning bör lant-

mäterimyndigheten vid beslut om ledningsrätt för en kanalisation fast-

ställa vilken ersättning som skall betalas för det intrång som upplåtelsen

ger upphov till (se 13 § ledningsrättslagen). Som regeringen återkommer

närmare till nedan innebär ett ledningsbeslut för en kanalisation att led-

ningshavaren även har rätt att dra fram och använda en framtida ledning i

den utsträckning som bestäms vid förrättningen. Ledningsbeslutet för

kanalisationen bör därför även innehålla de villkor m.m. som skall gälla

för den framtida ledningen. Med hänsyn till detta bör ersättningen om-

fatta inte bara det intrång som själva kanalisationen ger upphov till utan

Prop. 2004/05:175

274

även det maximala intrång som den framtida ledningen kan komma att

innebära. Detta kräver emellertid inte någon ny bestämmelse.

Förslagets förenlighet med regeringsformen m.m.

Som framgått ovan är syftet med förslaget bl.a. att åstadkomma en mer

rationell utbyggnad av IT-infrastrukturen samtidigt som utnyttjande av

utrymmen inom fastigheter som används för ledningsändamål sker på ett

mer ändamålsenligt sätt. Ledningar av de aktuella slagen tillgodoser

vitala samhällsintressen. Genom förslaget underlättas önskvärda samlo-

kaliseringar vilket medför minskade olägenheter för berörda fastighets-

ägare samt lägre kostnader för de operatörer som drar fram kanalisatio-

ner. Upplåtelser av ledningsrätt för tomma kanalisationer innebär att

framdragandet av vissa allmännyttiga ledningar underlättas och syftar

därmed till att tillgodose angelägna allmänna intressen. Det intrång som

en upplåtelse av ledningsrätt för en kanalisation medför torde regel-

mässigt inte bli större än vad en motsvarande ledningsrätt för en ledning

av det slag som skall dras fram genom kanalisationen skulle medföra.

Enligt regeringens förslag tillförsäkras fastighetsägaren dessutom rätt till

ersättning som svarar mot det maximala intrång som såväl kanalisationen

som den framtida ledningen kan komma att ge upphov till (se ovan).

Det är samtidigt angeläget att ledningsrätt för tomma kanalisationer

medges enbart när det finns en realistisk plan för att det kommer att dras

fram en ledning genom kanalisationen och att ledningen ingår i ett elek-

troniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål eller är en elektrisk

starkströmsledning (jfr. 2 § första stycket 1 och 2). Typiska situationer då

ett sådant behov kan finnas är t.ex. när elledningar, som tidigare varit

luftledningar, förläggs i marken. I dessa fall torde det ofta även finnas ett

angeläget allmänt intresse av att dra fram tomma kanalisationer inför en

kommande planerad bredbandsinfrastruktur i de orter och de områden

där elledningen går fram. Detsamma gäller om el- eller IT-operatörer vill

förbereda en kommande utbyggnad av infrastruktur i och i anslutning till

områden där det är planlagt att exempelvis industrier eller bostäder skall

etableras, eller där det finns en kommunal IT-infrastrukturplan för en

kommande utbyggnad. I sådana fall bör ledningsrätt för tomma kanalisa-

tioner kunna medges för att underlätta den framtida utbyggnaden. Lagen

bör formuleras så att detta blir följden.

Förslaget är mot denna bakgrund förenligt med regeringsformens

bestämmelse om egendomsskydd (se 2 kap. 18 § regeringsformen) och

europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna (se artikel 1 i första tilläggsprotokollet).

Innehållet i ledningsbeslut om ledningsrätt för tomma kanalisationer m.m.

Ledningsrätt för kanalisationer för en framtida ledningsdragning har till

syfte att fylla samma funktion och ändamål som en ledningsrätt för en

ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ända-

mål eller i en elektrisk starkströmsledning har (jfr. 2 § första stycket 1

och 2). Det är därför naturligt att bestämmelserna om innehållet i ett led-

Prop. 2004/05:175

275

ningsbeslut tillämpas på beslut om ledningsrätt av det nya slaget. Lagen

bör utformas så att detta blir följden.

Innehållet i en ledningsrätt fastställs vid en förrättning. Av 22 § första

stycket ledningsrättslagen framgår att om det inte finns något hinder mot

upplåtelsen, skall lantmäterimyndigheten meddela ledningsbeslut. I detta

ligger bl.a. att lantmäterimyndigheten i de nu aktuella fallen skall pröva

om olägenheterna av en upplåtelse av en ledningsrätt för en tom kanali-

sation och den därmed avsedda ledningen överväger de fördelar som kan

vinnas genom den (6 §). Av paragrafens andra stycke följer att i led-

ningsbeslutet skall anges bl.a. ledningens ändamål, dess beskaffenhet,

vilket utrymme som upplåts för ledningen, den tid inom vilken ledningen

skall vara utförd och vad som i övrigt behöver föreskrivas rörande

ledningen.

Med hänsyn till kraven i 22 § på innehållet i ett ledningsbeslut, och för

att det skall vara möjligt att fastställa omfattningen m.m. av den framtida

ledning som skall dras fram genom kanalisationen, bör den som ansöker

om ledningsrätt för en kanalisation bl.a. redovisa vilket ändamål som

kanalisationen skall tjäna, beskaffenheten av den och vilket utrymme

som kommer att behöva tas i anspråk för den inklusive den framtida led-

ningen. Detta kräver inte några ytterligare regler. Vad Svenska

jordägareförbundet anfört om att sökanden skall visa att en kanalisation

uppfyller kravet om att vara ett allmänt intresse får därmed anses vara

tillgodosett.

Det sagda innebär också att lantmäterimyndigheten i de nu aktuella

fallen skall, på samma sätt som gäller för ledningar, ange bl.a. den tid

inom vilken en tom kanalisation för framtida ledningsdragning skall vara

utförd. En särskild fråga är om det, som Hovrätten över Skåne och

Blekinge har förordat, bör införas kompletterande bestämmelser som

innebär att myndigheten även skall besluta när en sådan kanalisation

senast skall ha nyttjats för en ledningsdragning. Genom en sådan be-

stämmelse skulle upplåtelser för kanalisationer som aldrig kommer till

avsedd användning inte bli bestående.

Det är i och för sig angeläget att motverka sådana upplåtelser, inte

minst därför att ”onyttiga” tomma kanalisationer skulle kunna blockera

annan önskvärd användning av visst utrymme inom den eller de fastig-

heter där kanalisationen dragits fram. Detta kan synas tala för att hovrät-

tens förslag bör genomföras. Samtidigt kan inte bortses från att reglerna i

ledningsrättslagen om verkan av att en av lantmäterimyndigheten be-

slutad tidsfrist för uppförande inte följs knappast är ändamålsenliga för

de nu aktuella fallen. Dessa regler innebär bl.a. att om en ledning inte har

kommit till stånd inom den beslutade tiden, är ledningsbeslutet förfallet,

dvs. beslutet upphör att gälla (se 31 § ledningsrättslagen). Undantag

gäller dock för ledningar som utgör andrahandsupplåtelser enligt 11 a §

(se 31 § första stycket) och för de ytterligare ledningar som, enligt

bestämmelserna i 3 a §, får dras fram inom ramen för en ledningsrätt för

en starkströmsledning.

Om det i ledningsbeslutet skulle anges en frist inom vilken en kanali-

sation senast måste ha utnyttjats skulle, om huvudregeln i 31 § följs,

verkan av ett uteblivet utnyttjande bli att ledningsbeslutet skulle upphöra

att gälla. Till skillnad från ledningsbeslut som avser ledningsrätt för led-

ningar har i dessa fall kanalisationen redan etablerats inom fastigheten

Prop. 2004/05:175

276

när ledningsbeslutet upphör. Fråga uppstår då vad som skall ske med

kanalisationen. Skall ledningsrättshavaren vara skyldig att omedelbart ta

bort kanalisationen och eventuellt andra anordningar inom utrymmet?

Skall en sådan skyldighet bara finnas om en fastighetsägare kräver det?

Skall det göras någon skillnad om kanalisationen dragits fram tillsam-

mans med någon annans ledningar eller anordningar eller om kanalisa-

tionen ensam utnyttjar visst utrymme inom en fastighet? Borttagandet av

en kanalisation i dessa fall skulle dessutom, på samma sätt som fram-

dragandet av densamma, innebära såväl stora ingrepp i berörda fastig-

heter som betydande kostnader för ägaren av kanalisationen. Det kan

också tänkas att ägaren av kanalisationen, för att förhindra att lednings-

beslutet upphör, skulle dra fram ett minimum av det antal kablar etc. som

omfattas av ledningsbeslutet bara för att vidmakthålla ledningsrätten för

kanalisationen, med eventuella tvister som följd. Regeringen anser mot

bakgrund härav att det inte bör fastställas en tid inom vilken en kanalisa-

tion bör utnyttjas för en ledningsdragning.

I ledningsbeslutet bör det således, när det gäller frågan om tid för ut-

förande, bara finnas ett krav på att ange den tid inom vilken den anord-

ning i vilken den framtida ledningen skall dras fram i senast skall vara ut-

förd. Om det i något fall skulle uppstå en situation där ledningsrätten för

kanalisationen inte har utnyttjats för att dra fram en ledning, bör frågan

om det finns skäl att upphäva ledningsrätten kunna lösas genom en

omprövning enligt 33 § ledningsrättslagen vid en ny förrättning. Detta

kräver dock inte någon särskild regel.

Innehavaren av en ledningsrätt av det nya slaget skall alltså, i princip

utan begränsning i tiden, ha rätt att utan medgivande av fastighetsägaren

eller nytt ledningsbeslut dra fram och använda ledningar i kanalisationen

i den utsträckning som har bestämts vid förrättningen. En särskild fråga

som då uppkommer är om det, som Sveriges jordägareförbud har anfört,

bör införas bestämmelser om att fastighetsägaren ovillkorligen skall

informeras om de ledningar som ledningsrättshavaren drar fram i

kanalisationen. Denna frågställning har stora likheter med den situation

som gäller för innehavare av ledningsrätt för starkströmsledning (3 a §)

respektive för den som har fått rätt att dra fram en ledning med stöd av en

andrahandsupplåtelse (11 a §).

Enligt bestämmelserna i 3 a § har nämligen den som innehar en led-

ningsrätt för starkströmsledning rätt att inom det upplåtna utrymmet utan

ny förrättning dra fram en ledning som ingår i ett elektroniskt kom-

munikationsnät för allmänt ändamål. Att det inte finns någon tidsgräns

för sådana ledningar motiveras med att rätten att dra fram ledningen

följer direkt av lag och inte av ett ledningsbeslut. Som ett skydd för

fastighetsägaren har i dessa fall i stället införts krav på att fastighets-

ägaren skall informeras minst två veckor innan arbetet med att dra fram

ledningen påbörjas (se prop. 1999/2000:86 s. 132). För en sådan ledning

som omfattas av en andrahandsupplåtelse följer av 31 § första stycket att

ledningsbeslutet inte anses förfallet även om ledningen aldrig kommer

till stånd. I samband med att möjligheten till andrahandsupplåtelser inför-

des uttalades i förarbetena att det inte finns anledning att uppställa något

generellt krav på en underrättelse till fastighetsägaren i samband med att

ledningen dras fram. Frågan om fastighetsägaren skall underrättas om

andrahandsupplåtelsen bör i stället, enligt förarbetena, regleras i led-

Prop. 2004/05:175

277

ningsbeslutet med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet (se prop.

2003/04:136 s. 21).

Regeringen anser att den ordning som gäller för andrahandsupplåtelser

är att föredra framför en i lag reglerad skyldighet att underrätta fastig-

hetsägaren i de nu aktuella fallen. Det bör således från fall till fall av-

göras om det, med hänsyn till omfattningen av det intrång m.m. som den

framtida ledningen bedöms kunna ge upphov till, i ledningsbeslutet skall

föreskrivas om en skyldighet att underrätta fastighetsägaren innan arbetet

med att dra fram ledningen får påbörjas eller inte (jfr. 22 § första

stycket 7 ledningsrättslagen).

Övriga frågor

Utredningen har i anslutning till det ovan behandlade förslaget om

tomma kanalisationer även föreslagit att ledningsrätt skall kunna beviljas

för tunnlar för vatten- eller avlopp. Regeringen bedömer att såväl den

frågan som den som Svenska Kommunförbundet har väckt om att led-

ningsrättslagen bör ändras så att det uttryckligen framgår att s.k. fjärrkyla

omfattas av lagen kräver ytterligare överväganden. Dessa frågor kommer

därför att beredas vidare inom ramen för den fortsatta beredningen av

återstående delar i slutbetänkandet.

18.2.3

En utvidgning av möjligheten till andrahandsupplåtelser

Regeringens förslag: Möjligheten att göra andrahandsupplåtelser

enligt ledningsrättslagen utvidgas till att omfatta samtliga lednings-

rättshavare.

En andrahandsupplåtelse skall dock även fortsättningsvis enbart få

avse ledningar som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för

allmänt ändamål och allmänna svagströmsledningar.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna som yttrat sig

tillstyrker förslaget eller invänder inte mot det. Det gäller bl.a. Hovrätten

över Skåne och Blekinge, Jönköpings tingsrätt, Luleå tingsrätt, Lant-

mäteriverket, Post- och telestyrelsen, Svenska Kommunförbundet, Lant-

mäterimyndigheten i Göteborgs kommun, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges lantmätareförening, Fastighetsägarna Sverige, TeliaSonera

Sverige AB och Teracom AB. Banverket ger uttryck för tveksamhet.

Några av remissinstanserna avstyrker förslaget. Det gäller bl.a.

Affärsverket svenska kraftnät som anser att behovet bör kunna tillgodoses

genom att upplåta ledningsrätt i stället för andrahandupplåtelse. Lant-

brukarnas Riksförbund och Fastighetsägarna Sverige anser bl.a. att det

bör krävas att fastighetsägaren underrättas inför utnyttjandet av en andra-

handsupplåtelse och att ett förordnande om andrahandsrätt alltid bör

innefatta föreskrifter om tillträde.

Bakgrund: Sedan den 1 augusti 2004 finns det bestämmelser i led-

ningsrättslagen om andrahandsupplåtelser inom ett utrymme som upplåts

med ledningsrätt (prop. 2003/04:136, bet. 2003/04:BoU13, rskr.

2003/04:268, SFS 2004:643). Bestämmelserna innebär bl.a. att lant-

Prop. 2004/05:175

278

mäterimyndigheten kan, om vissa villkor är uppfyllda, besluta att inne-

havaren av en ledningsrätt för en ledning som ingår i ett elektroniskt

kommunikationsnät för allmänt ändamål får låta någon annan (andra-

handsnyttjaren) dra fram och använda ledning av samma slag inom det

utrymme som har upplåtits med ledningsrätt (se 11 a § första stycket led-

ningsrättslagen). Beslut om rätt till andrahandsupplåtelse är, i likhet med

beslut om upplåtelse av ledningsrätt, inte beroende av fastighetsägarens

medgivande. Beslutet skall meddelas i samband med att ledningsrätt upp-

låts eller vid en senare förrättning och skall redovisas i ledningsbeslut (se

22 § första stycket 8 ledningsrättslagen). Fastighetsägaren har rätt till

ersättning för skada och intrång som framtida andrahandsupplåtelser kan

innebära.

För att lantmäterimyndigheten skall besluta om rätt för ledningsrätts-

havaren att låta annan utnyttja ledningsutrymmet krävs bl.a. att det med

hänsyn till ledningens beskaffenhet finns ett behov av en sådan rätt. Det

innebär, enligt förarbetena, att det skall finnas ett behov av att anlägga

ytterligare en ledning eller anordning inom ledningsutrymmet och att

detta behov skall vara hänförligt till någon annan än ledningsrättshavaren

(a. prop. s. 30). Det krävs också att en sådan rätt är förenlig med

bestämmelserna i 6–11 §§ ledningsrättslagen. Det innebär bl.a. att ett be-

slut om rätt till andrahandsupplåtelse inte får fattas om olägenheterna av

en sådan rätt från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar

som kan vinnas genom den. I vissa fall kan det föranleda att det i led-

ningsbeslutet bör uppställas särskilda villkor för att andrahandsupplåtelse

skall få ske (jfr. 22 § första stycket 8).

Om lantmäterimyndigheten har förordnat att ledningsrättshavaren får

låta annan dra fram och använda ledning inom ledningsutrymmet, får

ledningsrättshavaren själv dra fram och använda ledningen i stället för att

låta någon annan göra det (se 11 a § andra stycket ledningsrättslagen).

Ledningsrättshavaren kan också förvärva en ledning som har installerats

av någon annan inom ledningsutrymmet (a. prop. s. 31). Andrahands-

nyttjaren kan i sin tur överlåta sin ledning till någon annan. Om lednings-

rättshavaren går med på det, kan förvärvaren utnyttja ledningsrätts-

utrymmet (se 35 § tredje stycket ledningsrättslagen och a. prop. s. 34).

Skälen för regeringens förslag: Som framhållits ovan har utbyggna-

den och nyttjandet av elektroniska kommunikationsnät under senare år

varit mycket dynamisk och gått oerhört snabbt. Det mesta talar för att

denna utveckling kommer att fortsätta under de närmaste åren. Samtidigt

är det viktigt att utbyggnaden kan fullföljas på ett för samhället så effek-

tivt sätt som möjligt. För att minska intrånget och olägenheterna för de

fastighetsägare och andra som berörs av den är det därför viktigt att ut-

byggnaden sker så att utrymmen som tas i anspråk för ledningsinfra-

struktur samutnyttjas i största möjliga utsträckning. Betydelsen av detta

framhölls också i förarbetena till den nuvarande bestämmelsen om möj-

lighet till andrahandsupplåtelser där det bl.a. anfördes att det är angeläget

att förutsättningarna för att samutnyttja denna infrastruktur är goda. Detta

är, enligt förarbetena, av stort värde inte minst från miljö- samt plan- och

byggnadssynpunkt. Det förbilligar också utbyggnaden av infrastrukturen

(a. prop. s. 18).

Regeringen har vidare i februari i år tillsatt en särskild utredare med

uppdrag att undersöka behovet av, och vid behov lämna förslag till,

Prop. 2004/05:175

279

ändrade regler för samutnyttjande av master m.m. som ingår i allmänna

kommunikationsnät för elektronisk kommunikation. Ett av skälen till att

utredningen tillsatts är att det vid flera tillfällen har visat sig vara svårt att

mot en mastägares medgivande få till stånd samutnyttjande av en mast

för olika operatörers utrustning. Uppdraget skall redovisas senast den

1 november 2005 (dir. 2005:16).

Regeringen anser, såsom också Svenska Kommunförbundet har angett,

att en utvidgning av möjligheterna till andrahandsupplåtelser för led-

ningar som ingår i nät för elektronisk kommunikation skulle vara av

väsentlig betydelse för att underlätta samlokalisering och samutnyttjande

vid utbyggnaden av denna infrastruktur.

En sådan möjlighet skulle i och för sig kunna komma att innebära visst

ökat intrång för de fastighetsägare som berörs. Av de ledningsslag som

omfattas av ledningsrättslagen är dock flertalet normalt mycket mer om-

fattande än vad en ledning som ingår i ett allmänt elektroniskt kommuni-

kationsnät är. I de allra flesta fall bör därför risken för något påtagligt

ytterligare intrång till följd av den nya ledningen vara mycket liten. En

möjlighet till andrahandsupplåtelse och, som en följd därav, samlokalise-

ring i flera fall än i dag torde å andra sidan innebära att mindre utrymme

behöver tas i anspråk på berörda fastigheter än om ledningarna skulle ha

etablerats var för sig. Ökad samlokalisering torde också medföra att färre

fastigheter, totalt sett, behöver tas i anspråk för ledningsändamål.

Sammantaget innebär detta att fördelarna med en sådan utvidgning klart

överväger de nackdelar som eventuellt kan komma att uppstå.

Regeringen föreslår alltså att det införs regler som utvidgar möjlig-

heten att göra andrahandsupplåtelser enligt ledningsrättslagen till att om-

fatta samtliga ledningsrättshavare, dvs. även innehavare av ledning som

avses i 2 § första stycket 2–4 ledningsrättslagen eller kanalisationer

enligt förslaget i avsnitt 18.2.2. En andrahandsupplåtelse bör dock även

fortsättningsvis enbart få avse ledningar som ingår i ett elektroniskt kom-

munikationsnät för allmänt ändamål och allmänna svagströmsledningar.

Fastighetsägaren bör, på samma sätt som i dag, ha rätt till ersättning

för det ytterligare intrång som andrahandsupplåtelsen kan komma att ge

upphov till. Detta påkallar emellertid inte någon lagändring.

Syftet med förslaget är således bl.a. att åstadkomma ett mer rationellt

utnyttjande av de utrymmen inom fastigheter som används för lednings-

ändamål. Förslaget bör i linje med detta kunna underlätta önskvärda sam-

lokaliseringar med t.ex. minskade olägenheter för berörda fastighetsägare

som följd. De ledningar för vilka andrahandsupplåtelse skall kunna ske

tillgodoser angelägna allmänna intressen. Den skada som en upplåtelse

kan innebära för fastighetsägaren kan regelmässigt antas vara begränsad

och fastighetsägaren tillförsäkras rätt till ersättning för det ytterligare in-

trång som upplåtelsen eventuellt medför. Förslaget är mot den bak-

grunden förenligt med regeringsformens bestämmelser om egendoms-

skydd (se 2 kap. 18 § regeringsformen) och europeiska konventionen om

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se

artikel 1 i första tilläggsprotokollet).

Med anledning av de synpunkter som framförts av några remissinstan-

ser bl.a. om att fastighetsägaren alltid skall underrättas inför utnyttjandet

av en andrahandsupplåtelse kan erinras om att liknande synpunkter fram-

fördes i samband med att den nuvarande möjligheten till andrahandsupp-

Prop. 2004/05:175

280

låtelser infördes. Regeringen uttalade då bl.a. att det inte finns anledning

att uppställa något generellt krav på en sådan underrättelse. Frågan om

fastighetsägaren skall underrättas om andrahandsupplåtelsen bör i stället,

enligt förarbetena, regleras i ledningsbeslutet med hänsyn till förhållan-

dena i det enskilda fallet. På samma sätt bör frågan om andrahands-

nyttjarens rätt till tillträde kunna regleras i ledningsbeslutet (a. prop.

s. 21).

Regeringen anser inte att det finns skäl att frångå den bedömning som

gjordes när gällande regler om andrahandsupplåtelser infördes. De

bestämmelser som i dag gäller för andrahandsupplåtelser bör alltså fort-

sätta att gälla.

18.3 Ikraftträdande

m.m.

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 februari 2006.

För att förslaget om en utvidgning av möjligheterna till andrahands-

upplåtelser enligt ledningsrättslagen skall få avsedd effekt bör de nya

bestämmelserna omfatta ledningsrätter som har upplåtits före ikraftträ-

dandet. Någon särskild övergångsbestämmelse om detta behövs emeller-

tid inte. Äldre ledningsrätter kommer att kunna kompletteras med villkor

om andrahandsupplåtelser med stöd av bestämmelserna i 33 § lednings-

rättslagen.

19

Ändringar i lagen om elektronisk

kommunikation

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

19.1

Samtrafik och andra former av tillträde

Regeringens förslag: Hänvisningen i 4 kap. 11 § första stycket lagen

(2003:389) om elektronisk kommunikation skall ändras till 8 kap. 6 §

samma lag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 11 § lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation (LEK) anges att kostnadsorientering får

åläggas om en marknadsanalys enligt 8 kap. 5 § visar på bristande kon-

kurrens. Bestämmelsen i 8 kap. 5 § behandlar emellertid främst mark-

nadsdefinitioner, medan marknadsanalys avhandlas i främst 8 kap. 6 §.

Regleringen blir därför tydligare om hänvisning görs till 8 kap. 6 §.

Prop. 2004/05:175

281

19.2

Tjänster till slutanvändare m. m.

Regeringens förslag: Bestämmelsen i 5 kap. 7 § första stycket 4

lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation skall ändras så att

skyldigheten att tillhandahålla specificerade telefonräkningar inte be-

gränsas till räkningar som gäller användning av ett allmänt telefonnät

enbart till fast nätanslutningspunkt.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen, Konsumentverket och

IT-Företagen tillstyrker förslaget. TeliaSonera Sverige AB anser att det

inte finns något behov av ytterligare reglera frågan om specificerade

telefonräkningar och avstyrker därför förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Av 5 kap. 7 § första stycket 4 LEK –

i dess lydelse enligt SFS 2005:240, som träder i kraft den 1 juli 2005 (se

avsnitt 15.20) – framgår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig

telefonitjänst skall avgiftsfritt tillhandahålla en abonnent specificerade

telefonräkningar som gäller användning av ett allmänt telefonnät till fast

nätanslutningspunkt eller därtill hörande allmänt tillgängliga telefoni-

tjänster, om inte abonnenten har begärt att räkningen skall vara ospecifi-

cerad. Det bör dock vara möjligt för konsumenter att även vad gäller

mobiloperatörer kunna kontrollera räkningen för att kunna upptäcka fel-

aktigheter och få en överblick över de kostnader som uppkommer, t.ex.

vid beställning av olika betalteletjänster. Det underlättar också för kon-

sumenten att göra prisjämförelser mellan olika operatörer. Även om

denna tjänst redan erbjuds av vissa mobiloperatörer är det lämpligt och

får anses förenligt med det bakomliggande EG-regelverket att ålägga en

skyldighet avseende krav på avgiftsfria specificerade räkningar på alla

operatörer, dvs. även mobiloperatörer. Detta angavs redan i förarbetena

till LEK (prop. 2002/03:110, s. 222), men i lagtexten infördes ändå

begränsningen till ”fast nätanslutningspunkt” vilken således bör strykas

nu. Genom möjligheten enligt paragrafens tredje stycke för regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter

om undantag från skyldigheten kan undantag föreskrivas för de mobil-

abonnemang som endast är knutna till anonyma kontantkort.

19.3

Tillhandahållande av minimiutbud

Regeringens förslag: Det skall anges i 5 kap. 14 § lagen (2003:389)

om elektronisk kommunikation att den som har betydande inflytande

på marknaden för tillhandahållande av hela eller delar av minimiut-

budet av hyrda förbindelser skall kunna förpliktas att tillhandahålla ett

minimiutbud samt att tillämpa kostnadsorienterad prissättning.

Bestämmelsen skall vidare ändras så att det är tydligt att tillstånd

krävs för att göra avvikelse i ett enskilt fall från offentliggjorda taxor

och leveransvillkor.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Justitiekanslern ifrågasätter om kravet på att till-

handahålla ett minimiutbud skall vara kumulativt i förhållande till övriga

Prop. 2004/05:175

282

krav som anges. Konkurrensverket anser att det av lagen bör framgå att

förpliktelsen om att tillämpa kostnadsorienterad prissättning endast får

åläggas där så är lämpligt. I övrigt har ingen remissinstans någon invänd-

ning.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 18 i samt bilaga VII till

direktivet om samhällsomfattande tjänster (direktiv 2002/22/EG) följer

att den som har ett betydande inflytande på hela eller delar av marknaden

för tillhandahållandet av minimiutbudet av hyrda förbindelser skall

kunna förpliktas att tillhandahålla ett minimiutbud. Vidare skall de natio-

nella regleringsmyndigheterna, där så är lämpligt, kunna säkerställa att

taxor för hyrda förbindelser följer de grundläggande principerna om kost-

nadsorientering. Det bör därför i 5 kap. 14 § göras tydligt att den som har

betydande inflytande på marknaden kan åläggas att tillhandahålla ett

minimiutbud samt att taxorna för tillhandahållandet följer en kostnads-

orienterad prissättning. För samtliga skyldigheter gäller att de bör

åläggas endast när det är lämpligt. Detta följer av bl.a. den proportiona-

litetsprincip som kommer till uttryck i 1 kap. 2 § och behöver inte sär-

skilt anges här.

I andra stycket i 5 kap. 14 § anges att taxor och leveransvillkor som

offentliggjorts inte får ändras utan tillstånd från den myndighet

regeringen bestämmer. Det bör förtydligas att det som åsyftas, i enlighet

med bilaga VII till direktivet, är att om den som ålagts att offentliggöra

taxor och leveransvillkor i det enskilda fallet vill göra avsteg från den

taxa och de villkor som offentliggjorts, måste denne ha myndighetens

tillstånd. Det är således inte fråga om att inhämta tillstånd för att ändra

taxan eller leveransvillkoren. Om så sker måste givetvis den nya taxan

och de nya villkoren offentliggöras.

19.4 Tvistlösning

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten skall få besluta att inte ta

upp en enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation hän-

skjuten tvist till avgörande, om det är lämpligare att den frågeställning

som tvisten aktualiserat avgörs genom en åtgärd inom ramen för den

allmänna tillsynen. Det skall vidare anges att om myndigheten inte

vidtagit någon tillsynsåtgärd inom fyra månader skall den ändå på ny

begäran pröva tvisten.

Ett beslut om att inte ta upp en tvist för avgörande skall inte få

överklagas.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-

ringens. I promemorian förutsattes inte något formellt beslut att inte ta

upp en tvist och föreslogs inte heller något överklagandeförbud.

Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län, Post- och tele-

styrelsen och IT-Företagen tillstyrker förslaget. Kammarrätten i

Stockholm tillstyrker förslaget i sak men tillägger samtidigt att kriterierna

för när tillsynsmyndigheten kan välja att utöva tillsyn bör vara tydligare.

Domstolen efterlyser vidare en analys av processuella frågor för det fall

en begäran om tvistlösning avvisas.

Prop. 2004/05:175

283

Skälen för regeringens förslag: I artikel 20.2 i Europaparlamentets

och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt

regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikations-

tjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 33, Celex 32002L0021)

anges att medlemsstaterna får ge de nationella regleringsmyndigheterna

rätt att vägra lösa en tvist genom ett bindande beslut när andra mekanis-

mer finns att tillgå och är bättre ägnade att leda till att lösa tvisten i

enlighet med syftet med EG-direktiven om elektronisk kommunikation.

Som exempel på en sådan mekanism anges medling.

I 7 kap. 11 § LEK anges endast att om det med hänsyn till tvistens

beskaffenhet är lämpligare, får tillsynsmyndigheten i stället för att ta upp

en tvist till prövning hänskjuta den för medling.

När tillsynsmyndigheten behandlar ett ärende inom ramen för tvistlös-

ning torde myndighetens beslut endast vara tillämpligt på de i ärendet

aktuella parterna. Det kan dock i vissa fall vara lämpligt att frågan i

stället behandlas inom ramen för den allmänna tillsynen eftersom till-

synsmyndigheten i sådana fall får meddela förelägganden. Ett sådant

föreläggande kan också förenas med vite. Kammarrätten i Stockholm har

dock nyligen fastställt att Post- och telestyrelsen inte haft rätt att vägra

tvistlösning med hänvisning till att myndigheten avser att bedriva tillsyn

i samma fråga.

Inte enbart parternas intressen skall tillgodoses, utan även de allmänna

intressen som ligger bakom EG-direktivets och lagens bestämmelser. Ur

det allmännas synvinkel är det en fördel om myndigheten kan avstå från

att lägga sina resurser på att behandla en enskild hänskjuten tvistefråga,

om frågan kan avgöras på ett mer ändamålsenligt sätt inom ramen för

den allmänna tillsynen. Myndigheten kan då ålägga en operatör en skyl-

dighet gentemot flera operatörer eller fatta beslut som får betydelse för

hela marknaden. Ett sådant åläggande eller beslut kan förenas med vite.

Denna lösning torde vara samhällsekonomiskt effektiv och i enlighet

med direktivets syfte. Det bör därför tydligt anges i lagen att tillsyns-

myndigheten får besluta att inte ta upp en dit hänskjuten tvist för

avgörande, om det är lämpligare att myndigheten avgör den fråge-

ställning som tvisten aktualiserat genom en åtgärd inom ramen för den

allmänna tillsynen.

Liksom vad gäller frågan om en anmäld tvist bör hänskjutas till med-

ling, bör det vara tillsynsmyndighetens uppgift att avgöra vilken form

som är lämpligast för att behandla frågan. Därvid bör både frågans

beskaffenhet och myndighetens bedömning av hur dess resurser bäst

används vägas in. Av väsentlig betydelse är att en den ordning som väljs

innebär snabbhet i handläggning och kvalitet i avgörandet. Den valda

ordningen måste vidare vara kostnadseffektiv. En klagande part bör

dock, som också anges i artikel 20.2 i ramdirektivet, vara garanterad att

frågan löses inom den tidsram som anges för hänskjutna tvister. Det bör

därför anges i lagtexten att om myndigheten inte har avgjort den fråge-

ställning som tvisten aktualiserat inom ramen för den allmänna tillsynen

inom fyra månader så skall myndigheten om någon av parterna gör en ny

ansökan fatta ett bindande beslut för att lösa tvisten. Som en följd av

detta bör ett beslut av tillsynsmyndigheten att inte ta upp en tvist för av-

görande på grund av att den avser att avgöra den frågeställning som

Prop. 2004/05:175

284

tvisten aktualiserat inom ramen för den allmänna tillsynen, inte kunna

överklagas. Lagen bör därför utformas så att det blir fallet.

Förfarandet med tvistlösning ligger mycket nära det helt förvaltnings-

rättsliga förfarandet som inträder när en enskild anmäler hos tillsynsmyn-

digheten att någon annan inte fullgör sina skyldigheter enligt LEK och

myndigheten därför inleder ett tillsynsförfarande. Med hänsyn till ut-

formningen av artikel 20 i ramdirektivet ansåg regeringen att det dock

skulle anges i lagtexten att myndigheten kan pröva tvister (se prop.

2002/03:110, s. 304). Om någon som tillhandahåller kommunikationsnät

eller kommunikationstjänster eller tillhörande tjänster hänskjuter en tvist

och detta resulterar i att tillsynsmyndigheten i stället behandlar den

frågeställning som tvisten aktualiserat genom en åtgärd inom ramen för

den allmänna tillsynen, bör den som hänskjutit frågan i konsekvens med

det sagda inte behandlas annorlunda – processuellt eller i övrigt

− än den

som påpekat för myndigheten att någon inte fullgör sina skyldigheter

enligt lagen.

20

Utvärdering, uppföljning och statistik

Regeringens bedömning: En samlad utvärdering bör göras av målet för

politiken för informationssamhället liksom av de tre delmålen. Det bör

också utvärderas hur arbetet med att öka förtroendet för IT och förbättra

samordningen av politiken lyckats. Uppföljningen bör även fortsättnings-

vis ske med hjälp av indikatorer.

ITPS rapport: ITPS framhåller vikten av att IT-politiken formuleras i

uppföljnings- och utvärderingsbara termer för att på så sätt lägga grunden

för ”en lärande IT-politik”. Vidare föreslår ITPS att varje politikområde

ges ett tydligt och formaliserat ansvar för att de övergripande målen för-

verkligas inom respektive politikområde. Viktiga delar av ”en lärande

IT-politik” är dels uppföljningar inför olika IT-politiska beslut, dels mer

långsikta utvärderingar som går på djupet i orsakssamband och tar upp de

långsiktiga samhällsaspekterna av IT:s utveckling. Uppföljningarna och

utvärderingarna bör tydligare kopplas samman med genomförandet och

en mer långsiktig kunskapsuppbyggnad. ”En lärande IT-politik” innebär

att det finns tydliga delmål, kontrollstationer och successiva utvärde-

ringar av delområden inom politikområdet, följt av kunskapsspridning

och lärande av andras erfarenheter. ITPS framhåller att en uthållig och

konsistent IT-politik bör baseras på systematiskt tillämpade studier av

goda förebilder inom områden som är viktiga för Sverige. ITPS kon-

staterar att internationell ”benchlearning” är ett bra instrument för detta

syfte, dvs. att utifrån ett antal relevanta indikatorer göra jämförelse och

dra lärdom av intressanta exempel. För uppföljning och utvärdering före-

slår ITPS en institutionell modell med långsiktigt etablerade relationer

mellan offentliga verksamheter och forskarvärlden. Samverkan bör ske

mellan forskarvärlden och den IT-politiska strategigruppen samt Delega-

tionen för 24-timmarstjänster. Vidare föreslås samverkan med ITPS

tekniska attachéer för att följa den internationella utvecklingen.

Statistiska centralbyrån (SCB), Post- och telestyrelsen (PTS), Statens

Prop. 2004/05:175

285

institut för kommunikationsanalys (Sika) och Svenska Kommun-

förbundet föreslås samarbeta i utveckling av indikatorer för att spegla

den svenska IT-utvecklingen.

Remissinstanserna: SCB och Kungliga biblioteket stöder ITPS förslag

om att den svenska IT-politiken behöver uppföljnings- och utvärderings-

bara mål och är av uppfattningen att statistik om informationssamhället

är mer utvecklad i många andra länder. PTS instämmer i att vid utveck-

ling av relevanta indikatorer är det viktigt att utgå från konkreta mål.

Glesbygdsverket anser det viktigt att huvudansvaret för implemente-

ringen tas inom Regeringskansliet genom utarbetande av sektorsvisa

strategier. Vinnova anser att utformningen av den framtida politiken

måste formuleras i uppföljningsbara och utvärderingsbara termer.

Kungliga Vetenskapsakademien anser att den framtida IT-politiken i sina

konkreta delar bör följas upp och revideras kontinuerligt. Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att ett starkt

decentraliserat genomförande kräver visioner, mål och strategier samt

effektiva utvärderingar för att kunna fungera. Sverige är unikt i

internationella jämförelser i att inte ha utvecklat uppföljningsbara mål för

IT-politiken samt att sakna strategi för att nå de strategiska målen.

Skälen för regeringens bedömning: Det är viktigt att fokusera utvär-

deringen av IT-politiken till de områden där det råder problem eller bris-

ter eller där kunskap saknas. ITPS utvärdering hade förtjänsten att ge en

bred överblick över IT-politiken i sin helhet, och kunde därmed ge väg-

ledning inför den fortsatta politiken, t.ex. kring problemet med stup-

rörstänkande och behovet av sektorövergripande samordning.

En samlad utvärdering bör göras av målet för politiken för informa-

tionssamhället liksom av de tre delmålen. Det bör också utvärderas hur

arbetet med att öka förtroendet för IT och förbättra samordningen av

politiken lyckats. Detta kräver i stor utsträckning en kvalitativ ansats och

en metodik som anpassas till de viktigaste problemområdena. Uppfölj-

ningen bör även fortsättningsvis ske med hjälp av indikatorer.

Det är viktigt att den fortsatta uppföljningen och utvärderingen ger

kunskap om den nytta och de produktivitetseffekter som den nya tekni-

ken för med sig. Även de negativa tendenserna måste följas. Ett framtida

problem som måste få en lösning, kan t.ex. vara svårigheterna för vissa

befolkningsgrupper att inkluderas i det framväxande informationssam-

hället med all den nytta och den kommunikation som det möjliggör. Det

kan också bli ett problem att få konkurrensen att fungera i de ständigt nya

marknadskonstellationer som uppstår när tekniken utvecklas. Ytterligare

en negativ tendens som bör uppmärksammas är utvecklingen där Internet

alltmer effektivt utnyttjas för brottsliga syften. Dessa problem kräver

särskilda former av utvärdering och uppföljning.

I följande avsnitt behandlas uppföljningen av IT-infrastruktur-

uppbyggnaden särskilt, eftersom den pekats ut av Trafikutskottet som

särskilt betydelsefull.

Prop. 2004/05:175

286

20.1

Uppföljning av nya nät för elektronisk

kommunikation

Regeringens bedömning: Utbyggnaden av nya elektroniska kommuni-

kationsnät för t.ex. mobila kommunikationsnät, digital-TV och bredband

bör även fortsättningsvis följas upp. Uppföljningen bör utökas till att om-

fatta identifiering av hinder för att uppnå målet om att en effektiv och

säker fysisk IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet skall finnas

tillgänglig i alla delar av landet.

ITPS rapport: ITPS föreslår att regeringen bör avvakta med olika

typer av ingripanden på marknaden och i lämpliga former ge stöd för

marknadens tendenser till självreglering. Regeringen bör dock enligt

ITPS följa utvecklingen, i första hand genom Strategigruppens arbete.

ITPS föreslår vidare att PTS uppdrag att följa bredbandsutbyggnaden

utökas till att omfatta kvalitativa variabler.

Remissinstanserna:

Statskontoret, TeliaSonera Sverige AB,

Föreningen Svenskt Näringsliv, IT-Företagen och Svenska e-handels-

kammaren instämmer med ITPS att staten bör avvakta med olika typer av

ingripanden. Glesbygdsverket anser att ett avvaktande för att låta aktö-

rerna få tid för självsanering leder till ytterligare fördröjningar för gles-

och landsbygden. Två remissinstanser vill på olika sätt utöka PTS upp-

drag att följa utvecklingen av bredbandsutbyggnaden. Glesbygdsverket

anser att PTS skall göra en speciell analys av vilka områden i landet som

har sämst tillgång till infrastruktur samt var utvecklingen av tillgänglig-

heten bedöms vara sämst. World Internet Institute föreslår att utvärde-

ringar av bredbandsutbyggnaden inte bara skall bestå av kvantitativa

indikatorer. PTS anser att den analys som myndigheten genomför i dag

även omfattar kvalitativa variabler.

Skälen för regeringens bedömning: Infrastrukturen är en förutsätt-

ning för att kunna ta del av informationssamhällets tjänster. Trafikut-

skottet pekade i sitt betänkande (1999/2000:TU9) Ett informations-

samhälle för alla, på betydelsen av att den fortsatta utbyggnaden av IT-

infrastrukturen följs upp och redovisas för riksdagen.

I villkoren för UMTS-tillstånden framgår att befolkningstäckningen

skall uppgå till 8 860 000 personer för varje operatör. PTS har i uppdrag

att beskriva och analysera utvecklingen av utbyggnaden av den tredje

generationens mobila system. I uppdraget ingår att identifiera hinder

avseende etablerandet av infrastruktur. Myndigheten skall dessutom

föreslå eller vidta åtgärder där det är påkallat.

Mobiltäckning i glesbygd är en annan av regeringen prioriterad fråga.

Den operatör som har erhållit tillståndet i 450 MHz-bandet skall ersätta

NMT 450 och täcka 80 procent av ytan i varje enskilt län senast den

1 juli 2007. I PTS tillsynsansvar ligger att se till att operatörerna följer

tillståndsvillkoren, bland annat gällande täckning.

De digitala marksändningarna från SVT och UR skall ha samma räck-

vidd som företagens analoga sändningar, dvs. minst 99,8 procent av

landets befolkning skall kunna ta emot sändningarna. Minst 98 procent

av befolkningen bör kunna ta emot digitala marksändningar från ytterli-

gare minst en frekvenskanal. Kommissionen för övergång till marksänd

digital-TV har i uppdrag att bland annat fortlöpande följa utbyggnaden

Prop. 2004/05:175

287

av de digitala marksändningarna och konverteringen av befintliga mindre

sändarstationer.

Staten har ett övergripande ansvar att se till att IT-infrastruktur med

hög överföringskapacitet finns tillgängligt i alla delar av landet. Det finns

ett stort antal aktörer som medverkar i utbyggnaden av denna infra-

struktur. Detta kan ge upphov till heterogenitet som negativt inverkar på

marknadens funktion. Utgångspunkten för regeringen är dock även fort-

sättningsvis att utbyggnaden i huvudsak skall ske i marknadens regi och

att staten inte skall peka ut någon särskild teknik. PTS har i uppdrag att

årligen rapportera om utvecklingen av utbyggnaden av bredband i olika

delar av landet. Regeringen föreslår att PTS får ett utökat uppdrag som

innebär att PTS även skall identifiera hinder och bedöma om det finns

behov av ytterligare åtgärder för att målet om IT-infrastruktur med hög

överföringskapacitet i alla delar av landet uppnås.

I ITPS rapport Bredbandspolitiken en utvärdering i halvtid, finner

ITPS att den statliga satsningen på stöd för utbyggnad av nät synes ha

varit framgångsrik. ITPS bedömer att de statliga stöden som kanaliserats

genom kommunerna har varit av avgörande betydelse för utbyggnaden,

och att det utan dem skulle ha tagit betydligt längre tid att få en bred-

bandsutbyggnad till stånd i många delar av landet. ITPS menar dock att

ett problem i utvecklingen är den heterogenitet som stadsnäten uppvisar

rörande affärsmodeller och teknik. Enligt regeringen bör den fortsatta

uppföljningen belysa även dessa aspekter.

20.2

Uppföljning av e-tjänster i kommuner och landsting

Regeringens bedömning: Det finns stora möjligheter för kommuner och

landsting att spara resurser och förbättra servicekvalitén på de tjänster

man erbjuder sina medborgare genom att utnyttja IT. Utvecklingen av

kommunernas och landstingens IT och e-tjänster till medborgarna bör

därför följas noggrant för att ge underlag för en bedömning av vilka

hinder, t.ex. brister i samordning, som kan behöva undanröjas.

ITPS rapport: ITPS konstaterar att möjligheterna till samverkan

mellan stat och kommun/landsting är goda men det finns ingen anledning

att nu, utan reell erfarenhetsgrund, låsa det framtida samarbetet i former

som är oprövade. Det är på sikt viktigt, framhåller ITPS, att hela den

offentliga sektorn utvecklar i första hand en samsyn och dessutom

gemensamma plattformar för att inte bygga egna stuprör gentemot med-

borgarna.

Remissinstanserna: Statskontoret anser att det vore olyckligt om

arbetet att utveckla den offentliga verksamheten med hjälp av IT skulle

få olika inriktningar inom stat, kommun och landsting. Samsyn är

mycket viktigt. Riksförsäkringsverket ser tillsättandet av e-nämnden,

delegationen för utvecklingen av offentliga tjänster och strategigruppen

som viktigt för att skapa möjligheter för en gemensam utveckling.

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att det är

nödvändigt att visionerna kring den elektroniskt sammanhållna nätverks-

förvaltningen och 24-timmarsmyndigheten utvecklas och preciseras;

regeringens ambition måste bli tydlig. Föreningen Svenskt Näringsliv

anser att hänsyn till den svenska förvaltningsmodellen leder till att man

Prop. 2004/05:175

288

måste finna nya former för att utveckla det sektoröverskridande

samarbetet.

Skälen för regeringens bedömning: Av 24-timmarsdelegationens

betänkande e-tjänster för alla (SOU 2004:56) framgår att staten hunnit

något längre än kommuner och landsting i utvecklingen av e-tjänster till

allmänheten. Skälet kan vara att varje kommun innehåller en stor mängd

verksamheter av delvis vitt skilda slag med tyngdpunkten i vård, skola

och omsorg, verksamheter som sällan utan vidare kan överföras i elek-

tronisk form. Varje verksamhetsgren kräver sin särskilda IT-strategi. Den

genomsnittliga kommunen har relativt litet utrymme för framtids-

investeringar och har svårt att skaffa sig en överblick över hur IT bäst

kan användas. Samtidigt finns det ett nationellt intresse av att stimulera

IT-utveckling i kommuner och landsting för att förbättra nyttan för den

enskilda användaren och skapa förutsättningar för en effektivare

förvaltning.

Sveriges kommuner och landsting har i rapporten e-samverkan i fram-

tiden (2004–10–14) föreslagit att staten bör ge ett stöd till e-handlings-

planer som upprättas av kommuner och landsting. Dessa handlingsplaner

bör enligt förbundets rapport omfatta beskrivningar och förutsättningar

kring verksamhetsutveckling och samverkan med IT-stöd samt utformas

så att de stödjer både lokal planering, regional samverkan och centrala

målsättningar.

Förslag om statligt stöd till denna utveckling framförs även i en

skrivelse från Sveriges Kommuner och Landsting den 27 maj 2005 (dnr

N2005/5031/ITFoU) där det också påpekas att kommunerna och lands-

tingen nu utvecklar samverkansformer för att överbrygga de traditionella

sektorsgränserna. Det sker t.ex. genom gemensamma IT-system för

grupper av kommuner och hela regioner samt genom utveckling av för-

valtningsövergripande informationsstöd. Denna utveckling anges i sin

förlängning leda till förändrade arbetssätt och rutiner i verksamheterna

och är en viktig strategi i arbetet med att bevara och utveckla välfärden.

Det finns för närvarande inga möjligheter att genomföra ett generellt

statligt stöd av det slag som föreslås ovan. Frågan om utvecklingen av

e-tjänster och IT-stöd i övrigt i kommuner och landsting är en viktig

samordningsfråga inom hela den offentliga sektorn. Regeringen kommer

därför att noga följa utvecklingen av e-tjänster och informationsstöd i

kommuner och landsting och de hinder som eventuellt kan behöva

undanröjas.

20.3 IT-statistik

Regeringens bedömning: IT-statistiken behöver även fortsättningsvis

bidra till uppföljning och utvärdering av de nationella IT-politiska målen.

Den bör även framöver initieras, utvecklas och tas fram decentraliserat

inom respektive myndighets sektoransvar. IT-statistiken behöver också

utvecklas i enlighet med de IT-politiska indikatorer som utformats i det

europeiska e-Europa 2005 och dess fortsättning (i2010).

Skälen för regeringens bedömning: Det är många aktörer som deltar i

framtagandet av IT-statistik. Statens institut för kommunikationsanalys

Prop. 2004/05:175

289

(Sika) har sedan slutet av 90-talet organiserat ett nätverkssamarbete

mellan myndigheter och andra för att ge en samlad IT-statistik. Nätverket

har agerat som referensgrupp för arbetet med faktaboken Fakta om

informations- och kommunikationsteknik i Sverige. Det samlande arbetet

har sedan dess kommit att övergå i nätverket för IT-statistik, där ett

flertal statistikrelevanta myndigheter ingår. I nätverket förs diskussioner

om respektive myndighets eller organisations arbete inom IT-statistiken i

syfte att skapa överblick, identifiera luckor i statistikverksamheten och

minimera dubbelarbete.

Inom EU ligger handlingsplanen e-Europa 2005 till grund för unionens

IT-politiska mål. I likhet med föregående handlingsplan följs målen upp

med hjälp av indikatorer. Indikatorerna för e-Europa 2005 grundas på

undersökningar från Eurostat och de nationella statistikinstituten.

Statistiska Centralbyrån (SCB) har genomfört de svenska delundersök-

ningarna under de tre senaste åren på uppdrag av regeringen och

Eurostat. Det fortsatta arbetet inom EU kommer att ske med utgångs-

punkt från kommissionens nyligen föreslagna strategi i2010.

Radio- och TV-verket har i uppdrag att följa medieutvecklingen. Varje

år ger verket ut en rapport som beskriver den svenska mediemarknaden.

Den innehåller en genomgång av branschstrukturen för radio, television

och press, svensk och europeisk mediepolitik samt en presentation av

övriga mediemyndigheter i Sverige.

Sika ansvarar för den officiella statistiken om televerksamhet. Statisti-

ken tas fram i samarbete med SCB och PTS. Sika tar även fram en

undersökning kring kommunikationsvanor och har producerat statistik på

området sedan 1997. Mellan 2001 och 2004 har Sika årligen givit ut

boken Fakta om informations- och kommunikationsteknik i Sverige.

Sedan den förra IT-propositionen har Sika genomfört en utredning som

medfört en inventering av befintlig IT-statistik. Nätverket för IT-statistik

har bildats och identifierat såväl grundligt belysta som eftersatta områden

för IT-statistik. Det decentraliserade statistikansvaret för de olika myn-

digheterna har etablerats.

Sika har på regeringens uppdrag utrett uppbyggnaden av ett samlat

system för statistik om informationsteknik. Uppdraget slutrapporterades

sommaren 2001. Sika föreslog att statistik skulle samlas in inom följande

områden: IT-användning i företag, offentliga sektorn, organisationer och

föreningar samt hos individer (inklusive kultur och media); arbete; brott-

säkerhet; FoU inom IT-området; hälso- och sjukvård; inbyggda system;

infrastruktur; miljö; transporter; utbildning och IT-branschen. Sika

föreslog en fördelning av beställaransvaret för de olika områdena enligt

kriterierna att statistiken naturligt skall hänga samman med

myndighetens uppgifter i övrigt, att ett sammanhängande statistikområde

inte skall splittras på flera myndigheter och att myndigheten skall ha

statistisk kompetens och förmåga att analysera och bearbeta uppgifterna.

Sika föreslog även att det skall finnas en årlig samlad publikation med

befintlig IT-statistik, en serie med informationsblad samt en webbsida för

IT-statistik. Dessutom föreslogs att en konferens ordnas ca två gånger per

år för att utbyta information och diskutera IT-statistiksystemets innehåll

och framtida utveckling.

Sika föreslog i sin utredning att en myndighet bör vara samordnare och

därmed upprätta och driva det föreslagna systemet, med hjälp av ett nät-

Prop. 2004/05:175

290

verk bestående av de övriga myndigheter som har övergripande IT-

statistikansvar. Samordnaren skall enligt förslaget följa utvecklingen

inom IT-området, initiera nya undersökningar, ansvara för den årliga

samlade publikationen med IT-statistik och för webbplatsen med statistik

samt sammankalla konferenserna om IT-statistik.

Såväl regeringen som riksdagen har påtalat behovet av en utökad IT-

statistik. I IT-propositionen (prop. 1999/2000:86) konstaterade reger-

ingen att behovet av statistik om informationsteknik i Sverige är stort

inom såväl offentlig som privat sektor, och att tillgången till statistik är

av stor vikt bl.a. för regeringens uppföljning av IT-politiken.

I Trafikutskottets betänkande (1999/2000:TU9) står att utskottet under

senare år har lagt en allt större vikt vid att tidigare riksdagsbeslut följs

upp och utvärderas. Utskottets möjligheter att genomföra egna om-

fattande och kvalificerade granskningar är dock begränsade och det är

därför nödvändigt att regeringen lämnar information som möjliggör för

utskottet att bedriva ett effektivt uppföljningsarbete. Utskottet framhåller

att det är viktigt att påskynda utvecklingen av relevanta indikatorer inom

IT-området för att underlätta uppföljningen och utvärderingen av det

IT-politiska målet och IT-politikens inriktning. En utvecklad rapporte-

ring och en förbättrad IT-statistik är därför av stor vikt.

Ett antal myndigheter har redan tidigare givits särskilda uppdrag i

regleringsbreven att utveckla IT-statistik inom sina ansvarsområden.

Dessutom har flera myndigheter ett statistikansvar som även omfattar IT-

relaterad statistik. Eftersom IT-området är i ständig utveckling kommer

vissa delar inte att finnas med i fördelningen av IT-statistikansvar. Det

kan röra sig om områden där statistiken är outvecklad, eller helt nya om-

råden som vi ännu inte känner till. För att utveckla IT-statistik för dessa

områden måste behoven synliggöras. De statistikansvariga myndig-

heterna har ansvar för att följa utvecklingen inom sina områden och att

anpassa statistikinsamlingen så att den speglar utvecklingen även inom

IT-området. De har också ansvar för att uppmärksamma regeringen på

behov av utvecklingsprojekt. Varje myndighet ansvarar för att deras

statistik publiceras och avgör även formen för publicering.

IT-statistik bör enligt regeringens mening betraktas som en aspekt av

myndigheternas ansvar för sektorsstatistik, i enlighet med hur

IT-frågorna i övrigt behandlas. När Sika:s förslag till utformning av ett

samordnat statistiksystem övervägdes drog regeringen slutsatsen att

ingen separat myndighet bör tilldelas rollen som samordnare av

IT-statistiksystemet. IT-statistik bör inte betraktas som en egen sektor.

Därmed är det inte heller motiverat att utse en egen samordnare för

IT-statistik.

Nätverket för IT-statistik har genom en enkät till myndigheterna

inventerat IT-statistiken och kommit fram till att tillgången på statistik är

mycket god på vissa områden och mindre god på andra områden. Områ-

den där det råder brist på statistik är t.ex. IT-användningen i företag med

färre än 10 anställda, IT-användningen bland barn och personer med

funktionshinder respektive utländsk bakgrund samt statistik för statliga

myndigheters, kommuners och landsting tillgång till och konsumtion av

IT.

Som slutsats av sin inventering lämnade nätverket för IT-statistik

våren 2005 tre rekommendationer om hur IT-statistiken skall bidra till en

Prop. 2004/05:175

291

god bild av det framväxande informationssamhället. Enligt dessa

rekommendationer bör aktörerna samordna sitt framtagande av statistik

för att åstadkomma ett statistiksystem med syfte att beskriva informa-

tionssamhällets framväxt. För att detta system skall bli heltäckande måste

ytterligare statistik tas fram för vissa områden och vissa undersökningar

genomföras mer regelbundet.

I dag finns länkar till de statistikansvariga myndigheternas statistik-

sidor på SCB:s webbplats. De statistikansvariga myndigheterna ansvarar

för innehåll i och drift av sina egna webbplatser. IT-statistiken är en

samordningsfråga som berör många myndigheter. För att stödja

samordningen av och åtkomsten till IT-statistik kommer regeringen att

stödja nätverket för IT-statistik i deras publicering av IT-statistik på

Internet via den webbplats som SCB administrerar.

21

Ekonomiska konsekvenser

Regeringens avser att utse sektorsmyndigheten på området för elektro-

nisk kommunikation, dvs. Post- och telestyrelsen (PTS), till tillsynsmyn-

dighet vad gäller den föreslagna lagen om nationella toppdomäner för

Sverige på Internet (se avsnitt 16). Utöver den rena tillsynsverksamheten

ankommer det på tillsynsmyndigheten att meddela de föreskrifter som

regeringen bemyndigar tillsynsmyndigheten att utfärda.

PTS sektorsansvar på området innefattar redan en bevakning av frågor

rörande bl.a. Internet. Med hänsyn till att den befintliga domän-

administrationen fungerar väl, torde själva tillsynsuppgiften innebära en

begränsad utökning av myndighetens verksamhet.

De föreskrifter myndigheten kan behöva utfärda kan avse driftssäker-

het, registerverksamhet m.m. Med hänsyn till att dokumentationen av

vad som faktiskt skall uppfyllas i verksamheten saknas, kan det initialt

finnas behov av en punktinsats för att utforma föreskrifter. Detta kommer

därefter att ske mot bakgrund av de erfarenheter som erhålls vid tillsyns-

arbetet och torde inte innebära en särskilt betungande uppgift på längre

sikt.

Enligt uppgifter från PTS kommer tillsynsverksamheten uppskatt-

ningsvis att kräva ett par årsarbetskrafter och kostnaden beräknas uppgå

till ca 1,5 miljoner kronor årligen. Vid denna bedömning har hänsyn

tagits till att tillsynsansvaret även omfattar viss omvärldsbevakning,

provverksamhet etc. PTS verksamhet med anknytning till informations-

säkerhet och förtroende för IT finansieras genom anslag från stats-

budgeten. Då den föreslagna lagen syftar till att tillgodose samhälls-

viktiga intressen och det allmännas behov av en effektiv och säker drift

av toppdomäner för Sverige gör regeringen den sammantagna bedöm-

ningen att kostnader förenade med tillsynen bör finansieras genom

anslag. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 2006 i detta syfte

föreslå en omföring av nödvändiga medel inom utgiftsområde 22 Kom-

munikationer från anslaget 37:5 Informationsteknik: Telekommunikation

m.m. till anslaget 37:1 Post- och telestyrelsen: Förvaltningskostnader för

vissa myndighetsuppgifter.

Prop. 2004/05:175

292

Tillsynsmyndighetens beslut enligt den föreslagna lagen om topp-

domäner skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Dom-

stolsprövning med anledning av lagen kan dock förväntas bli ytterst

begränsad och skall därför finansieras inom förvaltningsdomstolarnas

befintliga anslagsramar.

De föreslagna ändringarna i ledningsrättslagen medför inte några

ökade kostnader för staten eller kommunerna.

Förslaget om att ledningsrätt skall kunna upplåtas för tomma kanali-

sationer bedöms kunna medföra att något fler fastighetsägare än i dag

kommer att beröras av ledningsrättsupplåtelser. Även om antalet upp-

låtelser kan komma att öka torde denna till stor del kunna uppvägas av att

antalet samförläggningar samtidigt kan förväntas öka. Skillnaden gente-

mot nuvarande förhållanden torde dock endast bli marginell. Lednings-

rätt kan dessutom redan i dag upplåtas för kanalisationer, men då endast i

samband med att ledningsrätt upplåts för en ledning, t.ex. en sådan som

ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål.

Eventuellt kan förslagen leda till ett ökat antal lantmäteriförrättningar.

Såväl de statliga som de kommunala lantmäterimyndigheternas verksam-

heter är avgiftsfinansierade (se förordningen (1995:1459) om avgifter vid

lantmäteriförrättningar). De kan alltså få täckning för de ökade kostnader

som förslagen medför inom ramen för det nuvarande avgiftssystemet.

Förslagen kan också medföra att domstolarna blir tvungna att hantera

något fler överklagade ledningsbeslut. Antalet tillkommande mål kan

dock antas bli marginellt. De merkostnader som kan uppstå för dom-

stolsväsendet bedöms därför som försumbara och skall finansieras inom

befintliga anslag.

Regeringen avser att ge Nutek i uppdrag att stödja små och medelstora

företag genom det i avsnitt 15.10 föreslagna programmet för att främja

en IT-strategisk kompetens hos små och medelstora företag. Regeringens

avsikt är att totalt 30 miljoner kronor från anslaget 37:5 Informations-

teknik: Telekommunikation m.m, utgiftsområde 22 Kommunikationer,

fördelat under en femårsperiod, avsätts för detta ändamål. Ytterligare

70 miljoner kronor i planerad omslutning bedöms kunna finansieras av

regionala medel och från företagen själva.

Även övriga åtgärder i propositionen som kräver anslagsfinansiering

finansieras inom befintliga anslagsramar.

22

Konsekvenser för småföretag

Regeringens avsikt att ge ekonomiskt stöd till IT-kompetensutveckling i

små och medelstora företag (avsnitt 15.10) bedöms öka företagens an-

vändning av e-handel och därmed förstärka deras konkurrenskraft,

innovationer och tillväxt.

Lagförslaget om nationella toppdomäner för Sverige (avsnitt 16) torde

vara kostnadsneutralt i förhållande till små företag eftersom förslaget inte

innebär någon förändring i nuvarande ordning för tilldelning av domän-

namn, vilket torde vara den huvudsakliga användningen av toppdomäner

för småföretag.

Prop. 2004/05:175

293

För fastighetsägarnas del kommer förslagen om en utvidgad möjlighet

till andrahandsupplåtelse inom ledningsrättutrymme och möjligheten att

etablera tomma kanalisationer för framtida ledningsdragning (avsnitt 18)

att kunna bidra till att behovet av att ta i anspråk ny mark för utbyggnad

av ledningar totalt sett minskar, eftersom möjligheterna att samutnyttja

och samlokalisera olika ledningar och andra anordningar ökar. Fastig-

hetsägarna kan dock antas komma att belastas av ett visst merarbete till

följd av ett ökat antal ledningsförrättningar. De har rätt till ersättning för

upplåtelserna. Med hänsyn till att de företag (operatörer) som berörs av

förslagen inte kan anses som småföretag bedöms förslagen inte ha någon

påverkan på konkurrensförhållandet mellan små och stora företag. För de

företag som har intresse av att dra fram ledningar bör förslagen kunna

innebära bättre förutsättningar för att få till stånd ändamålsenliga lokali-

seringar. Förslagen torde också minska aktörernas kostnader för utbygg-

naden och driften av de olika ledningarna. Vissa mindre företag, som

t.ex. lantbruk och småindustrier, kan eventuellt komma att beröras av

ledningsrättsupplåtelser på sina fastigheter. Detta kan leda till en viss

ökning av de administrativa kostnaderna. Ökningen kan dock förväntas

bli marginell.

23 Författningskommentar

23.1

Förslaget till lag om nationella toppdomäner för

Sverige på Internet

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller teknisk drift av nationella toppdomäner för

Sverige på Internet samt tilldelning och registrering av domännamn

under dessa toppdomäner.

Av paragrafen framgår att lagens tillämpningsområde är begränsat till

nationella toppdomäner som avser Sverige. Det är endast beträffande

dessa som regeringarna enligt GAC:s principer (se avsnitt 16.1.5) är

ansvariga. Tillämpningsområdet för lagen är dock inte begränsat till

sådana domäner som behandlas i GAC:s principer, dvs. sådana som

betecknats enligt ISO-standarden SS-EN-3166-1: Landsbeteckningar (i

Sveriges fall se). Utanför tillämpningsområdet faller nationella topp-

domäner för andra länder (t.ex. nu) och generiska toppdomäner (t.ex.

com).

Paragrafen har behandlats i avsnitt 16.6.

Prop. 2004/05:175

294

Definitioner

2 § I denna lag avses med

domännamnssystemet: det internationella hierarkiska system som för

befordringsändamål på Internet används för att tilldela domännamn,

domän: nivå i domännamnssystemet och del av domännamn,

domännamn: unikt namn sammansatt av domäner, där en i domän-

namnssystemet lägre placerad domän står före en domän som är högre

placerad i systemet,

toppdomän: den domän som återfinns sist i ett domännamn,

nationell toppdomän: toppdomän som betecknar en nation eller en

region,

administration: teknisk drift av en toppdomän samt tilldelning och

registrering av domännamn under denna,

domänadministratör: den som ansvarar för administration av en

nationell toppdomän för Sverige,

namnserver: dator i ett elektroniskt kommunikationsnät som

programmerats så att den lagrar och distribuerar information om

domännamn samt tar emot och svarar på frågor om domännamn.

Paragrafen upptar definitioner av vissa begrepp som återkommer i lagen.

Domännamnssystemet, liksom domän, domännamn och toppdomän har

beskrivits i avsnitt 16.1.3. Ett domännamn är sammansatt av en eller fler

domäner. Varje domän består av bokstäver eller siffror eller en kombina-

tion av dessa. Även tecknet bindestreck kan ingå i kombinationen. En

domän får inte börja med bindestreck. Stor och liten bokstav tolkas lika.

Domänerna fogas samman till en sammanhängande sträng, och de olika

domänerna separeras med hjälp av tecknet punkt. Den domän som står

längs till höger kallas toppdomän, och domänen direkt till vänster om

toppdomänen kallas ofta för huvuddomän. Ett exempel är

www.nada.kth.se., där se är toppdomänen och kth huvuddomänen. Punk-

ten efter se betecknar roten (se avsnitt 16.1.3) och brukar inte skrivas ut.

Domännamnet är en beteckning för adressering av elektronisk kommuni-

kation över Internet med användande av domännamnssystemet.

Definitionen av en nationell toppdomän ansluter till definitionen i

artikel 3.2 i GAC:s principer. Lagens definition begränsas dock inte till

den beteckning som följer av ISO-standarden 3166-1: Landsbeteck-

ningar.

Med administration avses dels den tekniska driften, dels tilldelningen

och registreringen av domännamn. Vad som ingår i den tekniska driften

beskrivs närmare i avsnitt

16.7 och namntilldelningen behandlas i

avsnitt 16.8.

Den som ansvarar för administrationen av en nationell toppdomän

benämns domänadministratör, vilket begrepp motsvaras av ”Registry” i

GAC:s principer.

Med namnserver avses en dator med namnserverprogramvara. Den

fyller en servicefunktion i ett elektroniskt kommunikationsnät genom att

lagra och distribuera information om domännamn samt ta emot och svara

på domännamnsfrågor över ett sådant nät.

Prop. 2004/05:175

295

Förhållandet till personuppgiftslagen

3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid

behandling av personuppgifter i administrationen av en nationell topp-

domän för Sverige, om inte annat följer av denna lag.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd

gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller

enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Av första stycket framgår att personuppgiftslagen gäller för behandling

av personuppgifter i administrationen av en toppdomän, utom vad gäller

de särbestämmelser som ansetts behövas i denna lag. Exempelvis gäller

personuppgiftslagens bestämmelser om information och säkerhets-

åtgärder.

Innebörden av andra stycket är dels att ett motsvarande skadestånds-

ansvar som gäller vid behandling i strid med personuppgiftslagen, skall

gälla vid behandling i strid med denna lag, dels att personuppgiftslagens

bestämmelser i 28 § om rättelse m.m. skall tillämpas även vid behandling

av personuppgifter inom administrationen av en toppdomän.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 16.7.4.

Anmälan

4 § En domänadministratör skall anmäla sin verksamhet till den myn-

dighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Domän-

administratören skall också till tillsynsmyndigheten anmäla om admi-

nistrationen helt eller delvis uppdras åt annan.

Paragrafen innebär en skyldighet för domänadministratören att anmäla

verksamheten till tillsynsmyndigheten. Regeringen eller, efter reger-

ingens bemyndigande, tillsynsmyndigheten kan meddela verkställighets-

föreskrifter om vilka uppgifter anmälan skall innehålla. Därigenom kan

myndigheten få in de uppgifter som krävs för att kunna utöva tillsyn.

Paragrafen innebär också att tillsynsmyndigheten skall informeras om

någon getts i uppdrag av domänadministratören att utföra någon del av

administrationen av toppdomänen. Detta för att tillsynsmyndigheten skall

kunna bedriva tillsyn även över denne. I anmälningsskyldigheten ligger

inte något krav på att tillsynsmyndigheten skall godkänna upplåtelsen.

Om det står klart att den till vilken uppdraget lämnats inte uppfyller t.ex.

de tekniska krav som bör kunna ställas i dessa sammanhang, kan tillsyns-

myndigheten givetvis vidta åtgärder.

Teknisk drift

5 § En domänadministratör skall bedriva verksamheten på ett säkert

och effektivt sätt i allmänhetens intresse. Domänadministratören skall

1. lagra tilldelade domännamn och andra uppgifter som är nödvän-

diga för att stödja den del av domännamnssystemet som toppdomänen

omfattar i en databas,

Prop. 2004/05:175

296

2. distribuera uppgifterna till namnservrarna för toppdomänen och se

till att informationen i dessa är korrekt och lätt tillgänglig,

3. säkerställa en fungerande trafik mellan namnservrarna och Internet,

4. upprätthålla ett effektivt skydd av uppgifterna i toppdomänen,

5. ha personal med tillräcklig kompetens och erfarenhet för verksam-

heten, samt

6. ha sådana rutiner för verksamheten som uppfyller erkända standar-

der.

I paragrafen ställs krav på att verksamheten i alla delar skall utföras på

ett säkert och effektivt sätt i allmänhetens intresse. I säkerhetskravet

ligger bl.a. kapacitet att motstå driftstörningar till följd av fysiska och

logiska hot samt personell kompetens hos driftsorganisationerna. Verk-

samheten skall, förutom att den skall vara driftsäker, tillgodose ett gott

integritetsskydd.

Effektiviteten i administrationen avser huvudsakligen faktorer som

tillgänglighet, dvs. möjligheten att utnyttja en resurs, såsom t.ex. den s.k.

DNS-tjänsten, efter behov i förväntad utsträckning och inom önskad tid,

samt användarvänlighet.

Kravet på att verksamheten skall bedrivas i allmänhetens intresse

knyter an till artikel 5.1.1 första meningen samt artiklarna 1.6, 4.2.1 och

9.1.2 i GAC:s principer.

I första och andra punkterna anges domänadministratörens grund-

läggande skyldighet att hantera den databas som krävs för att tillhanda-

hålla DNS-tjänsten, dvs. den tjänst där information tillhandahålls från

domännamnssystemet på begäran av användaren vid adressering på

Internet. Administratören är skyldig att lagra registrerade domännamn

samt motsvarande IP-adresser i toppdomänens databas. Skyldigheten

innebär vidare att de poster som behövs för att uppnå funktionalitet i

domännamnssystemet, t.ex. poster om de namnservrar som betjänar den

underliggande huvuddomän till vilka trafik skall dirigeras, skall lagras i

nämnda databas. Så sker genom att posterna sammanställs ur databasen

till en zonfil som lagras och distribueras till tjänande master- och slav-

servrar. Detta skall ske utan dröjsmål och med beaktande av de krav som

i övrigt ställs på verksamheten. Bestämmelsen har närmast stöd i

artiklarna 6.1 och 10.2.2.1 i GAC:s principer.

Den i tredje punkten uppställda skyldigheten att säkerställa en funge-

rande trafik mellan namnservrarna för toppdomänen och det globala

kommunikationsnätet Internet avser huvudsakligen tillgängligheten av

DNS-tjänsten. Skyldigheten innebär bl.a. att det skall finnas en perma-

nent anslutningsmöjlighet avseende Internetprotokollet (IP) till de namn-

servrar som tjänar den nationella toppdomänen. Skyldigheten är inte

absolut utan måste bedömas med hänsyn till vad som kan anses rimligt

utifrån bl.a. teknisk genomförbarhet. Varje avbrott i anslutningsmöjlig-

heten är alltså inte att se som ett åsidosättande av vad som åligger

domänadministratören. Punkten motsvaras närmast av artikel 10.2.2.1 i

GAC:s principer.

Den i fjärde punkten uppställda skyldigheten avser att säkerställa

skyddet för den nationella toppdomänens uppgifter, t.ex. skydd mot läs-

ning, skrivning och borttagning. I skyldigheten ligger inte endast att

skydda den information som finns lagrad i databasen utan även den

Prop. 2004/05:175

297

information som distribueras till de namnservrar som betjänar topp-

domänen. Bestämmelsen grundas närmast på artikel 10.2.2.1 i GAC:s

principer.

I femte punkten åläggs domänadministratören att ha personal med till-

räcklig kompetens och erfarenhet, vilket torde motsvara de krav som

återfinns i internationella standarder vad gäller lednings- och säkerhets-

system. Av sjätte punkten följer att administratören även i övrigt skall

tillämpa i branschen vedertagna standarder, t.ex. sådana som utarbetats

av ”Internet Engineering Task Force” (se avsnitt 16.1.4).

Paragrafen har behandlats i avsnitt 16.7.1 och 16.10.

Register

6 § En domänadministratör skall föra ett register över tilldelade

domännamn under toppdomänen och löpande upprätta säkerhetskopior

av registeruppgifterna.

Registret skall innehålla

1. domännamnet,

2. namnet på domännamnsinnehavaren och dennes postadress, tele-

fonnummer och adress för elektronisk post,

3. namnet på den som tekniskt administrerar domännamnet och dennes

postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post,

4. uppgifter om de namnservrar som är knutna till domännamnet,

samt

5. övrig teknisk information som behövs för att administrera domän-

namnet.

Uppgifterna i registret skall kunna hämtas utan avgift via Internet.

Personuppgifter får dock göras tillgängliga på detta sätt endast om den

registrerade har samtyckt till det.

Domänadministratören är personuppgiftsansvarig för behandling av

personuppgifter i registret.

Bestämmelsen utgör en särreglering i förhållande till personuppgiftslagen

som i berörda delar ger vika för nu aktuell reglering.

Första stycket i bestämmelsen slår fast den grundläggande skyldig-

heten att föra ett register över beviljade domännamn. Som ett ytterligare

led i säkerställandet av Internets funktion föreskrivs att säkerhetskopior –

dvs. i praktiken ytterligare exemplar av en fil eller andra uppgifter som

sparas på ett annat ställe – av registeruppgifter skall upprättas, för att

användas om ”originalet” blir förstört.

I andra stycket anges vilka uppgifter som skall finnas med i registret.

Av tredje stycket framgår att domänadministratören är skyldig att se

till att uppgifterna i registret kan hämtas utan avgift via Internet. Med

detta avses att det skall vara möjligt för en användare att på Internet söka

efter uppgifter om ett domännamn. Grunden för denna skyldighet är att

det vid behov snabbt och effektivt skall kunna skapas kontakt mellan

t.ex. olika domännamnsinnehavare för att säkerställa Internets funktion

och säkerhet. Den registrerades samtycke krävs dock för att lägga ut per-

sonuppgifter på Internet.

Prop. 2004/05:175

298

Eftersom den föreslagna lagen till viss del innehåller avvikelser från

personuppgiftslagen har det i fjärde stycket klargjorts att domänadmi-

nistratören är personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i

registret. Med ansvaret följer av såväl personuppgiftslagen och den före-

slagna lagen vissa åligganden, såsom ett ansvar för att behandlingen av

personuppgifter sker i enlighet med respektive lags bestämmelser.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 16.7.2 och 16.7.4.

Tilldelning av domännamn

7 § En domänadministratör skall fastställa och ge offentlighet åt sina

regler för tilldelning, registrering, avregistrering och överföring av

domännamn under toppdomänen. Reglerna skall utformas så att för-

farandet är öppet och icke-diskriminerande, med särskilt beaktande av

1. skyddet för den personliga integriteten,

2. användarnas intressen och andra allmänna intressen, samt

3. utvecklingen inom Internetområdet.

Domänadministratören skall tillhandahålla ett effektivt förfarande för

lösning av tvister om tilldelning av domännamn.

Bestämmelsens första stycke innehåller dels en förpliktelse för en

domänadministratör att fastställa och offentliggöra regler för tilldelning

av domännamn under toppdomänen, dels övergripande krav på regel-

verket och angivande av vissa intressen som särskilt skall beaktas vid

utformandet.

Reglerna skall vara utformade så att namntilldelningen sker på ett sätt

som ger möjlighet till insyn och garanterar att diskriminering inte sker.

Vissa av de intressen som enligt paragrafen skall beaktas vid fastställan-

det av regelverket följer till viss del redan av annan lag. Detta är exem-

pelvis fallet med första punkten i första stycket där det talas om skyddet

för den personliga integriteten. Att administratören enligt andra punkten

skall beakta användarnas intressen innebär exempelvis att regelverket bör

utformas på ett sätt som medger så många som möjligt att registrera

domännamn under toppdomänen. I att iaktta allmänna intressen kan ligga

att administratören av toppdomänen kan reservera vissa ord. Detta kan

bl.a. gälla kommunnamn och liknande beteckningar, men också sådana

ord som kan användas i vilseledande syfte och som därför getts ett sär-

skilt skydd i lag. Så är exempelvis fallet med vissa titlar, såsom advokat

och läkare. Vid en bedömning av vilka ord som skall tas upp på en lista

som reserverade bör man emellertid vara restriktiv, eftersom varje sådan

åtgärd måste vägas mot det övergripande kravet om att förfarandet skall

vara öppet och icke-diskriminerande.

Skyldigheten att tillhandahålla ett förfarande för tvistlösning i andra

stycket står i överensstämmelse med artikel 9.1.6 i GAC:s principer.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 16.8.

Prop. 2004/05:175

299

Överföring av uppgifter

8 § En domänadministratör skall se till att uppgifterna i den databas

som anges i 5 § 1 och det register som anges i 6 § överförs till tillsyns-

myndigheten.

Av paragrafen, som har sin utgångspunkt i artikel 9.1.5 i GAC:s

principer, följer att vitala uppgifter, som en säkerhetsåtgärd, skall till-

handahållas tillsynsmyndigheten för förvaring. Genom bemyndigandet i

9 § kan föreskrivas hur uppgifterna skall hållas aktuella hos myn-

digheten.

Paragrafen behandlas i avsnitt 16.7.3.

Bemyndigande

9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-

heten får meddela föreskrifter om

1. på vilket sätt skyldigheter enligt 5 § skall fullgöras,

2. register och säkerhetskopior enligt 6 §, samt

3. överföring enligt 8 §.

Genom paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldig-

heter beträffande den tekniska driften skall fullgöras, om det offentliga

registret och om de regler som närmare skall gälla för tillhandahållande

av uppgifterna i databasen för DNS-tjänsten och det offentliga registret.

Föreskrifterna kan exempelvis gälla förvaring av säkerhetskopior eller

hur deponering närmare skall gå till. Föreskrifterna bör utformas med

särskilt beaktande av ICANN:s riktlinjer.

Tillsyn

10 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen

och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

11 § En domänadministratör skall på tillsynsmyndighetens begäran

lämna den information och bereda den tillgång till utrustning och annat

som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen få tillträde

till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verk-

samhet som omfattas av denna lag bedrivs.

12 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs

för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med

stöd av lagen.

Beslut om föreläggande får förenas med vite.

13 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofog-

demyndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid

Prop. 2004/05:175

300

gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som

avses i 16 kap. 10 § den balken.

Tillsynsmyndigheten har i uppgift att övervaka att domänadministra-

törerna uppfyller lagens krav. Tillsynsverksamheten träffar till följd av

regleringen i 1 § andra stycket även den som på uppdrag av administra-

tören, helt eller delvis, rent faktiskt administrerar toppdomänen.

I bestämmelserna ges de befogenheter som tillsynsmyndigheten måste

ha för att kunna utföra sitt uppdrag. Tillsynsmyndighetens möjligheter att

få nödvändig information om tillsynsobjektets verksamhet samt att få

tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen är grundläggande för

en effektiv tillsyn.

Skyldigheten i 11 § första stycket att lämna tillsynsmyndigheten

information, som alltså gäller annan information än den som behandlas i

8 §, kan gälla såväl generell information som information i ett särskilt

fall. Emellertid gäller informationsskyldigheten endast i den mån den

behövs för tillsynsverksamheten. Skyldigheten att tillhandahålla myndig-

heten utrustning och annat som behövs för tillsynen kan gälla sådan ut-

rustning, t.ex. datorer, som förvaras på ett sådant sätt att tillsynen annars

kan försvåras eller omöjliggöras, t.ex. i bostäder.

Rätten i 11 § andra stycket för tillsynsmyndigheten att få tillträde till

områden, lokaler och andra utrymmen motsvaras av en skyldighet för

administratören av toppdomänen att tillhandahålla begärt tillträde. Även

om förhållandet inte uttrycks direkt i lagtexten skall det intrång som till-

trädet innebär stå i proportion till behovet av åtgärden för tillsynsverk-

samhetens bedrivande.

Bestämmelserna i 12 § anger vilka åtgärder som får tillgripas av myn-

digheten. Den får själv bestämma när ett föreläggande skall förenas med

vite. Det normala är givetvis att myndigheten dessförinnan försökt få till

stånd frivillig rättelse. I fråga om föreläggande och utdömande av vite är

lagen (1985:206) om viten tillämplig.

I sista hand kan myndigheten enligt 13 § få verkställighet hos krono-

fogdemyndigheten. De bestämmelser i utsökningsbalken som därvid

skall tillämpas avser frågor om verkställighet av förpliktelser som inte

avser betalningsskyldighet samt frågor om verkställighet av beslut om

kvarstad eller andra säkerhetsåtgärder.

Tillsynsverksamheten har behandlats i avsnitt 16.10.

Verksamhet i krig

14 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utom-

ordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför

Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får

regeringen meddela de föreskrifter om administrationen av en nationell

toppdomän för Sverige som behövs med hänsyn till landets försvar eller

säkerhet i övrigt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov

av adressering med användande av domännamnssystemet under sådana

förhållanden som anges i första stycket.

Prop. 2004/05:175

301

Paragrafen gör det möjligt för regeringen att enligt 13 kap. 6 § regerings-

formen under krig och vissa därmed likartade förhållanden samt i freds-

tid meddela föreskrifter enligt vad som framgår av lagtexten och som

annars skulle meddelas i lag. Paragrafen kompletterar motsvarande

stadgande i 1 kap. 8 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Förhållandet mellan den lagen och den här föreslagna lagen behandlas i

avsnitt 16.4.1 och 16.5.

Överklagande

15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-

skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-

valtningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

16 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats

med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i be-

slutet.

Paragraferna reglerar rätten att överklaga tillsynsmyndighetens beslut

enligt lagen. Det kan inte uteslutas att skyndsamma ingripanden krävs,

varför besluten bör gälla omedelbart. Överklagandeinstansen har dock

enligt allmänna förvaltningsprocessrättsliga regler möjlighet att inhibera

ett beslut.

23.2

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

2 kap. 1 §

Ändringen i paragrafen utgör en följdändring med anledning av införan-

det av nya 2 a § ledningsrättslagen (1973:1144). Den innebär att ordet

”ledning” i andra stycket kompletteras med uttrycket ”eller annan

anordning”.

23.3

Förslaget till lag om ändring i

fastighetsbildningslagen (1970:988)

7 kap. 2 §

Ändringen är av samma slag som ändringen i jordabalken. Paragrafen har

också ändrats redaktionellt.

Prop. 2004/05:175

302

23.4

Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen

(1973:1144)

1 §

Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om ledningsrätt.

Ändringarna, som är en följd av införandet av nya 2 a §, innebär att

ledningsrätt skall kunna meddelas inte bara för ledningar utan även för

sådana anordningar som anges i 2 a §.

2 a §

I paragrafen, som är ny, har tagits in bestämmelser om att det skall vara

möjligt att upplåta ledningsrätt även för tunnlar, kulvertar, rör eller andra

liknande anordningar (s.k. kanalisationer) som anläggs för att senare dra

fram och använda ledningar. Frågan har behandlats i avsnitt 18.2.2.

Utgångspunkten för första stycket är att ledningsrätt även skall kunna

upplåtas för tunnlar, kulvertar, rör och andra liknande anordningar, under

förutsättning att anordningen är avsedd att senare användas för att dra

fram en ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för all-

mänt ändamål, allmän svagströmsledning eller en elektrisk starkströms-

ledning (se 2 § första stycket 1 och 2) genom den.

De nya reglerna innebär alltså att ledningsrätt kan upplåtas för en tom

kanalisation. Någon ledningsdragning behöver visserligen inte vara

aktuell vid tidpunkten för förrättningen. Det krävs dock att det enda

syftet med anordningen är att den skall användas för att senare dra fram

en sådan ledning som anges i 2 § första stycket 1 eller 2 genom den. Av-

sikten är att det skall finnas en realistisk plan som talar för att det

kommer att dras fram en sådan ledning genom kanalisationen.

I de nu aktuella fallen gäller även allmänna bestämmelser om villkor

för upplåtelse av ledningsrätt. Dessa bestämmelser innebär bl.a. att led-

ningsrätt inte får upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på

annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild

synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den (6 §). Vid en

prövning som avser en ledningsrätt av det nya slaget kan det finnas

anledning att överväga bl.a. dels i vilken utsträckning en sådan lednings-

rätt kan bidra till att en planerad ledningsdragning kan genomföras på ett

enklare och mer kostnadseffektivt sätt, dels väga de skäl som talar för

ledningsrättsupplåtelse mot allmänna och enskilda skäl som talar där-

emot, såsom fastighetsägarens intresse av att disponera över utrymmet

(se vidare vad som anförs i avsnitt 18-4.2.2.).

I ledningsrätten för kanalisationen ingår även rätten att dra fram och

använda ledningar av det slag som anges i 2 § första stycket 1 eller 2 i

den utsträckning som bestäms vid förrättningen. Detta följer av andra

stycket. Något medgivande från fastighetsägaren eller nytt ledningsbeslut

för framdragningen av själva ledningen krävs alltså inte. Om ledningsrätt

meddelas för en tom kanalisation, skall det i ledningsbeslutet anges den

tid inom vilken kanalisationen skall vara utförd. Däremot behöver det

inte anges någon tid inom vilken ledningen skall vara framdragen i kana-

lisationen. Det krävs emellertid att det i ledningsbeslutet för kanalisa-

tionen angetts bl.a. antalet och typ av ledningar som får dras fram i

kanalisationen (jfr. 22 § och kommentaren till den paragrafen). Detta är

betydelsefullt eftersom intrånget för fastighetsägaren får anses vara

Prop. 2004/05:175

303

beroende av t.ex. antalet ledningar, då kravet på underhållsåtgärder m.m.

därmed normalt ökar. Det har också direkt betydelse för den ersättning

som skall fastställas för intrånget. Ersättningen skall fastställas så att den

motsvarar det maximala intrång som såväl kanalisationen som en

framtida ledning kan ge upphov till. Om det behövs i det enskilda fallet,

kan i ledningsbeslutet meddelas föreskrift om att ledningshavaren skall

vara skyldig att underrätta fastighetsägaren innan framdragningen av en

ledning påbörjas (se 22 § första stycket 7).

11 a §

I paragrafen regleras i vilka fall som lantmäterimyndigheten får besluta

om att en ledningsrättshavare skall ha rätt att låta annan dra fram och

använda ledningar, främst sådana som ingår i ett elektroniskt kommuni-

kationsnät för allmänt ändamål. Ändringen i paragrafen har behandlats i

avsnitt 18.2.3.

Genom ändringen i första stycket utvidgas möjligheten att göra s.k.

andrahandsupplåtelser. Det blir nu möjligt för alla ledningsrättshavare att

göra andrahandsupplåtelser, om lantmäterimyndigheten har förordnat om

det. Sådana får dock även fortsättningsvis endast avse ledning som ingår

i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål eller allmän svag-

strömsledning (se 2 § första stycket 1). Även i övrigt skall de nuvarande

reglerna om andrahandsupplåtelser tillämpas på beslut om andrahands-

upplåtelser enligt den nya bestämmelsen (se prop. 2003/04:136 s. 17–25

och 29–31).

Det bör understrykas att en andrahandsupplåtelse ger ledningsrättsha-

varen rätt att låta någon annan dra fram och använda ytterligare led-

ningar inom det upplåtna utrymmet. Det innebär i sin tur bl.a. att i de fall

som ledningsrätten avser en tom kanalisation enligt 2 a §, får den ledning

som upplåtits i andra hand inte dras fram innan ledningsrättshavaren

själv har dragit fram en ledning som omfattas av ledningsbeslutet för

kanalisationen. Det är alltså inte möjligt att dra fram en ledning i en tom

kanalisation med stöd av en andrahandsrätt. Frågan om underrättelse till

fastighetsägaren om när andrahandsupplåtelsen utnyttjas för en lednings-

dragning enligt förevarande bestämmelse bör, vid behov, regleras i led-

ningsbeslutet (jfr. 22 § andra stycket 8 och prop. 2003/04:136 s 36).

Den nuvarande bestämmelsen i första stycket sista meningen har

flyttats till ett nytt andra stycke. Bestämmelsen i nuvarande andra stycket

har därför flyttas till ett nytt tredje stycke. Någon ändring i sak är inte

avsedd. Vissa andra redaktionella ändringar har också gjorts.

22 §

I paragrafen finns bestämmelser om ledningsbeslut. Ändringen i para-

grafen har behandlats i avsnitt 18.2.2.

Den nuvarande bestämmelsen i tredje stycket har flyttats till ett nytt

fjärde stycke. I det nya tredje stycket har införts en bestämmelse om vad

ett ledningsbeslut avseende sådana anordningar (kanalisationer) som an-

ges i nya 2 a § skall innehålla. Av hänvisningen till andra stycket 1 och 7

i första punkten framgår att det i ledningsbeslutet bl.a. skall anges kanali-

sationens ändamål och huvudsakliga beskaffenhet samt vad som i övrigt

behöver föreskrivas rörande kanalisationen. Av hänvisningen till andra

stycket 2 och 6 i andra punkten framgår att det också skall anges vilket

Prop. 2004/05:175

304

utrymme som upplåts för kanalisationen (och därmed, indirekt, den där-

med avsedda ledningen) samt den tid inom vilken kanalisationen skall

vara utförd.

Eftersom ledningsrättshavaren genom ledningsbeslutet för kanalisatio-

nen även får rätt att, utan nytt ledningsbeslut eller medgivande från fas-

tighetsägaren, dra fram och använda ledningar i kanalisationen i den

utsträckning som bestämts vid förrättningen (se 2 a § andra stycket),

skall det i ledningsbeslutet även anges den framtida ledningens ändamål

och huvudsakliga beskaffenhet (se andra stycket 1). Däremot skall det

inte anges någon tid inom vilken den framtida ledningen skall vara fram-

dragen. En sådan tid skall endast anges för kanalisationen. Detta följer av

tredje stycket 2 (jfr. även kommentaren till 2 a §).

Ledningsbeslutet skall också innehålla bl.a. beslut om inlösen och de

övriga villkor som behövs (andra stycket 3 och 7). Vilka villkor som är

påkallade får avgöras med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet,

t.ex. kanalisationens eller den därmed avsedda ledningens karaktär och

fastighetens användning. Vid behov kan det i ledningsbeslutet t.ex. tas in

en föreskrift om att ledningsrättshavaren skall vara skyldig att underrätta

fastighetsägaren innan ledningsdragningen genomförs.

Övriga ändringar

Ändringarna i övrigt föranleds av nya 2 a § och innebär att orden ”led-

ning”, respektive ”ledningen” i förekommande fall ersätts med orden

”ledning eller sådan anordning som avses i 2 a §”, ”ledning eller annan

anordning” respektive ”ledningen eller anordningen”. Vissa redaktionella

ändringar har också gjorts.

23.5

Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation

7 kap. 10 a §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om att tillsynsmyndigheten

får besluta att inte ta upp en tvist till prövning om det med hänsyn till den

frågeställning som tvisten aktualiserar är lämpligare att den avgörs

genom en åtgärd inom ramen för den allmänna tillsynen. Bestämmelsen

har, i enlighet med Lagrådets förslag, placerats som en ny 10 a § före

11 §. Ändringen i paragrafen har behandlats i avsnitt 19.4.

Utgångspunkten för första stycket är att tillsynsmyndigheten kan vägra

att ta up en tvist för avgörande, om det är lämpligare att myndigheten

behandlar den frågeställning som aktualiserats genom en åtgärd inom

ramen för den allmänna tillsynen. Om myndigheten beslutar att inte ta

upp tvisten har parterna inte rätt att överklaga det beslutet (se

kommentaren till 8 kap. 21 §).

Av andra stycket följer att om myndigheten inte beslutat i tillsyns-

frågan inom fyra månader skall den ändå efter en ny ansökan av någon

av parterna pröva tvisten.

Prop. 2004/05:175

305

7 kap. 11 §

I paragrafen finns bestämmelser om att tillsynsmyndigheten får hänskjuta

en tvist för medling om det med hänsyn till tvistens beskaffenhet är

lämpligare.

Ändringen i paragrafen utgör ett förtydligande med anledning av infö-

randet av nya 10 a § och har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

8 kap. 21 §

I paragrafen anges vilka beslut av tillsynsmyndigheten som inte får över-

klagas. Ändringen i paragrafen har behandlats i avsnitt 19.4.

Ändringen innebär att ett beslut om att inte ta upp en tvist för avgö-

rande enligt 7 kap. 10 a § första stycket inte får överklagas.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

306

Utvärderingar av IT-politiken

Trafikutskottet underströk (bet. 1999/2000:TU) i samband med beslutet

om prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla, vikten av upp-

följning och utvärdering av såväl det IT-politiska målet som IT-politi-

kens inriktning. Stora delar av målen har på regeringens uppdrag (reger-

ingsbeslut den 21 november 2002, dnr N2002/9592/ITFoU) därefter

utvärderats av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS), som lämnade

en rapport i november 2003.

Vidare har regeringen givit Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag

att studera måluppfyllelsen av de 18 inriktningsmålen i prop.

1999/2000:86 (regeringsbeslut den 9 september 2004, dnr N2004/5931

/ITFoU). ESV har även gjort en kompletterande bedömning av målupp-

fyllelsen av det IT-politiska målet att Sverige som första land skall bli ett

informationssamhälle för alla.

ITPS:s och ESV:s utvärderingar presenteras nedan i sammandrag, upp-

delat i vilken typ av mål som utvärderats. Vidare ges en kort samman-

fattning av vissa övriga delar av ITPS mycket omfattande material. I

övrigt återkommer slutsatserna från ITPS i vissa fall i samband med

regeringens bedömningar. Slutligen presenteras ett dokument om IT-

politiken på EU-nivå.

IT-politiskt mål: Ett informationssamhälle för alla före alla

andra länder

ITPS utvärdering av målet

Sverige har enligt ITPS lyckats relativt bra med ett brett deltagande i IT-

samhället. Ett mått på IT-användningen är att andelen av befolkningen

som använder Internet har ökat från 76 till 82 procent mellan 2000 och

2003. År 2004 har denna andel ökat ytterligare. Omkring 75 procent av

alla i åldern 16–74 år använder Internet en gång i veckan eller oftare.

ITPS konstaterar dock att det finns skillnader i IT-användning mellan

olika grupper, s.k. digitala klyftor.

Den största klyftan gäller åldern; andelen äldre (40–64 år) som använ-

der Internet är väsentligt lägre än bland yngre personer (16–39 år).

Denna klyfta har minskat något under perioden, men bara marginellt. Ut-

bildningsklyftan är den näst största klyftan, dvs. högutbildade använder

Internet mer än personer med lägre utbildning. Även denna klyfta har

minskat något under perioden men är fortfarande påtaglig. Den tredje

största klyftan går mellan personer med svenskt och utländskt ursprung.

Skillnaden mellan dessa båda grupper har ökat under perioden. Inkomst-

klyftan kommer därnäst; denna har dock minskat marginellt mellan 2000

och 2003. Den minsta av de fem särskilt studerade klyftorna går mellan

män och kvinnor. Skillnaden var betydligt större 2000 men har till 2003

nästan halverats. ITPS anser att den tröghet med vilken de stora ålders-

och utbildningsklyftorna minskar är bekymmersam men att det kanske

mest oroande är att Internetanvändningen hos personer med utländsk

bakgrund inte ökar i lika hög takt längre i jämförelse med andra grupper.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

307

För att studera måluppfyllelsen av det övergripande målet att Sverige

skall vara ett informationssamhälle för alla före alla andra, har ITPS jäm-

fört Sverige med andra länder. I internationella jämförelser av en rad

kriterier som belyser OECD-ländernas IT-utveckling hamnar Sverige

relativt högt upp men har förlorat de flesta tätpositionerna från 2000.

Jämförelserna avser bland annat hushållens datorinnehav, Internettillgång

och bredbandsaccess. Sverige ligger bland de främsta bland IT-natio-

nerna men det finns några länder före oss i alla dessa kategorier.

ESV:s utvärdering av målet

Att skapa ett IT-samhälle för alla

Uppfyllelsen av målet ett IT-samhälle för alla kan bedömas genom en

analys av de områden som i den förra IT-propositionen pekas ut som sär-

skilt angelägna i inriktningsmålen för IT-politiken, dvs. sysselsättning,

regional utveckling, demokrati och rättvisa, livskvalitet, jämställd och

mångfald samt effektiv statsförvaltning. ESV framhåller i sin genomgång

att det övergripande målet i för sig inte kan anses nått men att utveck-

lingen i betydande utsträckning har förts i rätt riktning. Det har för flera

av de underliggande målen utformats både en metodik och institutioner

för att driva arbetet vidare.

Att vara först av alla länder

ESV anser att även om Sverige inte är bäst inom alla IT-politiska om-

råden så är det mycket som tyder på att Sverige i relation till andra IT-

mogna länder lyckats tämligen väl med att få en brett förankrad IT-

utveckling. Sverige ligger fortfarande bland de allra bästa länderna inom

de flesta områden. Sverige ligger i ”tätklungan” men frågan är, som även

ITPS påpekat, var målet ligger. ESV menar att en operationalisering av

begreppet ”IT-samhälle” krävs för att det skall vara möjligt att göra en

mer precis bedömning av om i vilken mån det övergripande målet nås.

ESV:s utvärdering av de IT-politiska inriktningsmålen

I prop. 1999/2000:86 fanns 18 allmänpolitiska inriktningsmål för IT-poli-

tiken. Utfallet av dessa har bedömts av ESV. Denna målkatalog inleddes

med ”Vägledande inriktning för IT-politiken skall vara att…” varefter

nedanstående 18 målformuleringar följde:

1. främja tillväxt genom att öka den svenska IT-sektorns internationella

konkurrenskraft

Målet om en konkurrenskraftig svensk IT-sektor hänger nära samman

med flera av de andra IT-politiska inriktningsmålen nedan. Enligt ESV är

det en rimlig bedömning att de statliga åtgärderna haft betydelse för den

positiva utvecklingen av konkurrenskraften. Det finns inga indikatorer på

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

308

att den förda IT-politiken skulle skapa hinder för utvecklingen eller mot-

verka målet.

2. främja tillväxt genom att bidra till nya marknader, fler jobb och ökad

produktivitet

Detta delmål är mycket nära kopplat till målet om IT-sektorns interna-

tionella konkurrenskraft. Den statliga IT-politiken har inte bestått av in-

satser direkt riktade till IT-sektorn, varken före eller efter sektorns ned-

gång i början av 2000-talet. IT-politikens satsningar för att främja med-

borgares och företags tillgång till dator och Internet, IT-kunskap och tillit

till tekniken, kan dock påverka IT-sektorn indirekt i positiv riktning. När

dess varor och tjänster efterfrågas uppstår nya marknader och fler kan få

jobb inom IT-sektorn. Det mest troliga är att IT-politiken bidragit till en

ökade IT-användning och efterfrågan på IT-marknadens varor och tjäns-

ter. Satsningar på bland annat bredband och 3G-utbyggnad har utan tve-

kan bidragit till att företag och individer har fått ökad tillgång till effek-

tivt fungerande teknik. Ett antal små och medelstora företag samt företag

i Norrlands inland har kunnat erhålla stöd för att höja sin IT-kompetens

genom det statliga stöd som administrerats av Nutek. Personaldatorrefor-

men har varit en viktig insats för att höja yrkesverksammas IT-kom-

petens och göra dator och Internet tillgängligt för alltfler människor. En

rimlig, samlad bedömning är därför att IT-politikens insatser för att öka

individers och företags tillgång till och användning av IT, varit

framgångsrik under perioden. Den förda politiken har haft en positiv

inverkan på IT-sektorn såväl under expansionsfasen som under åren av

tillbakagång.

Har den ökade IT-användningen lett till ökad produktivitet? Det råder

relativt stor enighet om att IT bidragit till ökad arbetsproduktivitet och

därmed bidragit till ekonomisk tillväxt. Detta beror till stor del på den

s.k. kapitalfördjupning som blir följden då IT växer snabbare än arbets-

insatsen. De ständigt fallande priserna på IT-produkter och -tjänster är

således en viktig förklaring till en ökning av arbetsproduktiviteten i den

IT-användande sektorn.

3. främja tillväxt genom att öka den elektroniska handeln

Statskontorets och Svenska kommunförbundets uppföljningar visar att

det fortfarande är ett mycket litet antal myndigheter som är involverade i

elektronisk handel (eller e-affärer), dvs. köper varor och tjänster över

Internet eller har elektronisk ekonomiadministration, såsom elektronisk

hantering av fakturor. År 2003 hade endast drygt 9 procent av de statliga

myndigheterna initierat projekt för e-handel, eller försöksprojekt på om-

rådet. Hela 76 procent av de tillfrågade myndigheterna hade dock inga

konkreta planer på att införa e-handel, bl.a. av resursskäl, brist på kompe-

tens eller för att de inte såg nyttan av detta. Bland kommunerna har unge-

fär en tredjedel infört någon form av elektronisk handel.

När det gäller e-handel mellan företag samt hushållens e-handel har

användning av Internet för kommersiella syften ökat snabbt under

1990-talet och början av 2000-talet. Bankerna är ett exempel på företag

som utvecklat möjligheter för kunderna själva att via Internet sköta sina

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

309

konton och göra betalningar. Undersökningar visar att ca 10 procent av

hushållen regelbundet skötte sina bankärenden via Internet 1999. År

2004 angav hela 40 procent av åldersgruppen 16–74 år att de använder

Internetbank, vilket alltså innebär en avsevärd ökning de senaste åren.

Även när det gäller konsumenternas elektroniska affärer på andra om-

råden ser vi en tydlig ökning, om än inte lika kraftig som man för-

utspådde i slutet av 1990-talet. Andelen av hushållen som någon gång

handlat varor via Internet var 1999 ca 12 procent, vilket har ökat till ca

23 procent 2003.

I vilken mån beror utvecklingen av e-handel på den förda politiken?

Den offentliga sektorn har ännu inte en särskilt framträdande roll som

föregångare inom elektronisk handel. Statens åtgärder för att öka med-

borgarnas tillgång till dator och Internet bedöms emellertid ha en avgö-

rande betydelse för de goda tekniska förutsättningarna för elektronisk

handel mellan företag och konsumenter.

4. främja sysselsättning genom att öka anställbarheten genom att ge IT-

utbildning med hög kvalitet på alla nivåer

IT-stött lärande har inte slagit igenom som den dominerande pedagogi-

ken. I grundskolan och gymnasieskolan ökar tillgången till datorer, både

antalet per skola och per elev. Sverige står sig bra i internationella jäm-

förelser av datortillgången i skolan. Man bör dock vara medveten om att

det troligtvis fortfarande är så att skolelevers IT-kompetens och förmåga

att använda tekniken i hög grad beror på tillgång till IT i hemmet.

Skolornas datortillgång och pedagogiska stöd är inte den mest avgörande

orsaken till utvecklingen av elevers datorkunskaper.

Genom projektet IT i skolan (ITiS) har ett stort antal lärare fått tillgång

till egen dator vilket lett till att IT-kompetensen breddats avsevärt bland

lärarna. Detta är en viktig förutsättning för att IT skall kunna bli ett fun-

gerande pedagogiskt verktyg.

Det är svårt att göra en sammantagen bedömning av hur väl IT

utvecklats som pedagogiskt instrument i högskolan eftersom satsningarna

varierar stort mellan olika högskolor. Ett område som väcker oro är lärar-

utbildningarna samt lärarnas fortbildning inom IT. Högskoleverkets

undersökningar visar att ett stort antal av de nyutexaminerade lärarna inte

är nöjda med de kunskaper de fått under utbildningen om hur man kan

använda IT i undervisningen. Det är tveksamt om det i dag finns en fun-

gerande grund- och fortbildning i IT och lärande för landets alla lärare.

Finns IT-utbildning med hög kvalitet på alla nivåer? Befintliga IT-

utbildningar håller en acceptabel eller god kvalitet. Det är dock tveksamt

om målet om ”IT-utbildning på alla nivåer” är helt uppfyllt, dvs. om

statens insatser är tillräckliga när det gäller att höja IT-kompetensen

bland olika grupper. Statens satsningar på IT-utbildning för personer som

står utanför arbetsliv och studier inom det ordinarie utbildningsväsendet

är fragmentariska. Satsningarna på att bidra till höjd IT-kompetens bland

yrkesverksamma är heller inte särskilt omfattande i dag. Undersökningar

visar att många företag upplever det som ett problem att personalen har

otillräckliga kunskaper på IT-området. Likaså anser en relativt stor andel

av yrkesverksamma personer att de inte har tillräcklig IT-kompetens för

sina arbetsuppgifter.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

310

5. främja regional utveckling genom att bidra till att skapa förutsät-

tningar för tillväxt i hela landet genom en bra IT-infrastruktur

Det råder ingen tvekan om att Sverige kommit långt i arbetet med en väl

fungerande IT-infrastruktur som täcker hela landet. Rimligen lägger

statens insatser en effektiv grund för företagande i glesbygd så väl som i

andra regioner. Det är dock inte troligt att de beslut och åtgärder som

genomförts under sent 1990-tal och 2000-talets första år redan har givit

regional tillväxt i landet. Det finns dessutom en rad oklarheter kring det

faktiska orsakssambandet mellan en väl fungerande IT-infrastruktur och

nyetablering och företagens överlevnad i glesbygdsområden.

6. främja demokrati och rättvisa genom att öka allas möjlighet till in-

formation om offentlig verksamhet och delaktighet i politiska beslutspro-

cesser, både i Sverige och i övrigt inom EU genom användning av IT

I februari 2004 presenterade Justitiedepartementets arbetsgrupp för IT

och demokrati (Ju 2002:E) ett förslag till strategi för att minska de digi-

tala klyftorna. Strategin baseras på en s.k. IT-trappa där följande sex

trappsteg ingår, som visar orsakerna till skillnader i IT-användning

mellan olika grupper och vilka åtgärder som krävs i olika steg:

1. tillgång till Internet

2. basal kunskap om hur man använder Internet

3. möjlighet att koppla upp sig mot Internet med snabb och driftsäker

anslutning till rimlig kostnad

4. tillgång till begriplig och tillgänglig information på Internet

5. förmåga att tolka, analysera och värdera information från Internet

6. kunskap och förmåga att använda Internet i demokratiska samman-

hang.

Enligt ESV har regeringen genom utvärderingar och uppföljningar

analyserat utvecklingen och identifierat utvecklingssteg, åtgärder och in-

satser. Målet har kompletterats med strategier som förtydligar en riktning

och de olika stegen kan efterhand stämmas av med en rimlig nivå på för-

väntat utfall. Mot den bakgrunden bör måluppfyllelsen av inriktnings-

målet i detta fall bedömas som att man nått en bit på väg.

7. främja demokrati och rättvisa genom att bidra till ett aktivare med-

borgarskap genom att IT skapar nya möjligheter att använda yttrande-

friheten

Bedömningen bör ske i ljuset av bestämmelser i förvaltningslagen

(1986:223). Det gäller bestämmelserna om serviceskyldighet (4–5§§)

och om motiveringar av beslut (20 §): ”Ett beslut varigenom en myndig-

het avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt utgången,

om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.” När det gäller

tillgången till relevant basinformation via olika offentliga institutioners

hemsidor har mycket skett. Utvecklingen är generellt sett mycket positiv

eftersom tillgången ökar och alltfler myndigheter lägger ut rapporter och

dokument. Den positiva utvecklingen av måluppfyllelsen riskerar dock

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

311

att brytas när hemsidor utvecklas så att de blir mer komplicerade och

svårtillgängliga för användaren.

8. främja demokrati och rättvisa genom att tillvarata IT:s möjligheter att

bevara och utveckla kultur, kulturarv och språk i Sverige

ESV:s bedömning av hur detta mål uppfyllts grundas på en bedömning

av i vilken mån statliga insatser har givits ett konkret innehåll i form av

exempelvis målformuleringar samt utpekande av det offentliga åtagandet

och det operativa ansvaret.

För ett nationellt samordnat biblioteketsväsende börjar barriärbrytande

mål formuleras. Dock efterlyses en ansvarig institution och en strategi för

det fortsatta arbetet. Inom medieområdet har propositioner lagts som rör

de analoga och digitala TV-sändningarna samt de TV- och radio-

relaterade frågor som inkluderas i lagen om elektronisk kommunikation.

Ett flertal utredningar har genomförts eller pågår, bland annat en översyn

av närradion, om digital-radions framtid samt en översyn av radio- och

TV-lagen och lagen om koncessionsavgiften.

ESV konstaterar sammanfattningsvis att rörelseriktningen överens-

stämmer med målet och att det finns aktörer och institutioner med opera-

tivt ansvar för att driva och följa utvecklingen.

9. främja demokrati och rättvisa genom att inte otillbörligt kränka män-

niskors integritet när IT används

Detta övergripande mål har operationaliserats genom verksamhetsmål för

vissa utpekade myndigheter, såsom Datainspektionen. Detta är enligt

ESV en viktig utgångspunkt för en positiv utveckling i enlighet med

målet. I regeringens rapportering till riksdagen i budgetpropositionen för

2004 bedömer regeringen måluppfyllelsen för Datainspektionen som ”att

någon grund inte föreligger för att konstatera att angivna mål inte skulle

ha uppnåtts”. Regeringen konstaterar också att mål och återrapporterings-

krav utvecklas successivt så att ökad tonvikt läggs vid analyser och

bedömningar av de samlade effekterna av verksamheten. De nuvarande

allmänna målen för Datainspektionen behöver emellertid också, enligt

regeringen, kompletteras med uppföljningsbara produktionsmål som

tydligare anger vilka insatser som bör prioriteras under det aktuella

budgetåret.

10. främja livskvalitet genom att öka individernas välfärd genom an-

vändningen av IT i vardags- och arbetslivet

11. främja livskvalitet genom att höja utsatta gruppers livskvalitet genom

användning av IT

Målen att öka individers välfärd genom användning av IT och att särskilt

höja utsatta gruppers livskvalitet, hänger nära samman med varandra.

Statens satsningar på att öka tillgängligheten till en effektivt fungerande

IT-infrastruktur bidrar i viss mån till förbättrade möjligheter för alla att

använda tekniken, oavsett om man tillhör en mer utsatt grupp eller ej. För

vissa personer med funktionshinder och personer som bor i glesbygd

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

312

bidrar tekniken till ett minskat beroende av geografisk närhet samt under-

lättar kommunikation och informationsförsörjning. En generell slutsats

man kan dra är att det krävs omfattande fortsatta insatser för att funk-

tionshindrade, sjuka och andra utsatta grupper skall kunna ta tillvara IT:s

möjligheter på samma villkor som övriga i samhället.

När det gäller personer med funktionshinder visar undersökningar att

tillgången till dator är något lägre bland dessa personer jämfört med

andra, men att utbildningsnivå och yrke är de mest avgörande faktorerna.

Huruvida den nya tekniken underlättar tillvaron på ett sätt som ger ökad

livskvalitet är dock en komplex fråga. Vid vissa typer av funktionshinder

krävs särskilda lösningar för att man skall kunna använda tekniken.

Exempelvis har Hjälpmedelsinstitutet under perioden 1998–2003 bedrivit

ett program för att utveckla och praktiskt prova informationstekniken för

funktionshindrade. Några exempel på resultat av programmet är studier

kring ergonomi vid funktionshindrades datoranvändning, åtgärder för

förbättrad tidtabellsinformation, utveckling av trådlös teknik för döva

och kommunikationsprogram för barn med autism samt studier av funk-

tionshindrades tillgång till kommunernas satsningar på e-demokrati.

Vidare har PTS på regeringens uppdrag utvecklat ett antal hjälpmedel för

funktionshindrade med användning av bredbandsteknik.

12. främja jämställdhet och mångfald genom att öka alla människors för-

utsättningar att utnyttja informationsteknikens möjligheter oberoende av

kön, ålder, etnisk bakgrund och eventuella funktionshinder

Tillgången till och användningen av IT samt IT-kompetensen, skiljer sig

fortfarande åt mellan grupperna men ökar bland alla grupper i samhället.

Det är svårt att avgöra om en hög procentuell ökning i en grupp kommer

att innebära att datoranvändningen snart kommer att likna den i andra

grupper eller om klyftorna kommer att bestå. Man kan alltså dra slut-

satsen att målet delvis är uppnått eftersom tillgång, användande och kom-

petens ökat i samtliga grupper. Skillnaderna mellan framför allt äldre och

yngre är påtaglig och tycks bestå.

13. främja jämställdhet och mångfald genom att bidra till att samman-

sättningen av IT-specialister motsvarar befolkningen med avseende på

kön och etnisk bakgrund

Detta mål har inte utvärderats av ESV. Statistiken visar att den sneda

könsfördelningen i IT-sektorn, som rådde vid tiden för den förra IT-pro-

positionen, fortfarande råder. Det är en betydligt större andel män än

kvinnor som arbetar inom IT-sektorn. Drygt en tredjedel av de sysselsatta

i elektronikindustrin är kvinnor och i de IT-relaterade tjänsteföretagen är

endast cirka 20 procent kvinnor. Bland IT-specialisterna i elektronik-

industrin är 18 procent kvinnor och i tjänstesektorn är cirka 27 procent av

IT-specialisterna kvinnor. Man kan därför inte säga att målet om en jämn

könsfördelning är uppnått.

Det finns ingen statistik som visar hur stor andel av de sysselsatta inom

IT-sektorn, eller bland IT-specialisterna, som har utländsk bakgrund.

Statistik från högskolesektorn visar dock att andelen personer med ut-

ländsk bakgrund som antas och studerar vid högre utbildningar – inklu-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

313

sive tekniska utbildningar – har ökat för att nu ligga på en nivå som

överensstämmer med samhället i stort. Detta talar för möjligheterna till

en positiv utveckling även när det gäller andelen med utländsk bakgrund

i IT-sektorn och bland IT-specialisterna.

Ett antal statliga åtgärder för att bredda rekryteringen till högre utbild-

ning har genomförts under den senaste femårsperioden, i syfte att öka

den sociala och etniska mångfalden. Högskoleverkets utvärderingar visar

att satsningarna vid de olika högskolorna lett till avsedda effekter, med

en ökad andel studerande med olika socioekonomisk och etnisk bakgrund

som resultat. Målet att andelen IT-specialister med utländsk bakgrund

skall spegla samhället i stort är mer svårbedömt än när det gäller köns-

fördelningen, men det finns tendenser till en positiv utveckling när det

gäller denna del av målet.

14. främja en effektiv förvaltning genom att låta den offentliga förvalt-

ningen bli en föregångare i användningen av IT

En positiv utveckling är på gång. IT i offentlig sektor utvecklas men det

sker ojämnt och stegvis. Om staten som helhet är en föregångare är svårt

att fastställa. Enskilda myndigheter har kommit långt och kan tjäna som

föredöme. Den samlade styrningen av myndigheterna har inte varit till-

räckligt bestämd, något som även Riksrevisionen påpekat i en gransk-

ning. Detta kan vara en effekt bl.a. av en medveten långtgående delege-

ring till myndigheterna.

15. främja en effektiv förvaltning genom att bidra till att elektronisk kom-

munikation sker på ett säkert sätt mellan myndigheter, människor och

företag

I maj 2002 fick PTS uppdraget att skapa en rikscentral för IT-incident-

hantering. Vid årsskiftet 2002/2003 startade Sveriges IT-incidentcentrum

(Sitic) sin verksamhet som en enhet vid PTS:s avdelning för nätsäkerhet.

Sitic har under det gångna året byggt upp sin organisation och kommit

igång med sitt arbete. Den del av Sitic:s uppdrag som innebär att samla

in incidentrapporter har under året dock begränsats på grund av att in-

komna rapporter inte kan sekretessbeläggas.

16. främja ett hållbart samhälle genom att använda IT för att främja en

ekologisk hållbar utveckling

17. främja ett hållbart samhälle genom att bidra till att minska transpor-

ters miljö- och hälsopåverkan genom användning av IT

18. främja ett hållbart samhälle genom att inordna IT-utrustningen i ett

hållbart kretslopp

Även här finns ett myndighetsansvar för målen, Naturvårdsverket (SNV).

Enligt SNV:s bedömning utnyttjas potentialen dåligt när det gäller att

använda IT för att reducera påverkan på miljön genom att skapa nya

arbets- och levnadsmönster. Kopplingen är svag mellan IT-utvecklingen

och arbetet med en hållbar samhällsutveckling. En rad statliga åtgärder

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

314

har dock inletts för att bättre utnyttja de möjliga positiva miljöeffekterna

av IT. Ett exempel på detta är att IT alltmer utnyttjas för att lagra miljö-

data och annan information som underlättar miljöövervakning, planering

och analys. Ett annat exempel är att IT för vägtrafik används för att upp-

nå även de miljöpolitiska målen.

ESV:s sammanfattande bedömning av måluppfyllelsen är att utveck-

lingen har satts igång men att det är viktigt att analysera de hinder som

SNV påtalar, när det gäller kopplingen mellan IT-utvecklingen och arbe-

tet med en hållbar samhällsutveckling. Ett naturligt nästa steg är att iden-

tifiera dessa hinder och besluta om mål och åtgärder för att komma åt

dem. Ett sätt är att använda en modell liknande den IT-trappa som Justi-

tiedepartementets arbetsgrupp för IT och demokrati har använt för att

identifiera problemen och föreslå åtgärder för att öka olika gruppers del-

tagande i IT-samhället.

ITPS utvärdering av prioriterade uppgifter för staten

Kompetens

Det framgår att yngre har högre IT-kompetens än äldre och att de med

högre utbildning generellt sett har högre IT-kompetens än de som saknar

sådan utbildning. Undersökningar visar att mäns IT-kompetens (baserat

på den egna bedömningen av kompetensen samt vad personen i fråga

faktiskt kunde göra med en dator) är något högre än kvinnors. Skillnaden

mellan dem som är födda i Sverige och invandrares IT-kompetens har

ökat ganska dramatiskt. Många äldre står också utanför informations-

samhället.

IT i skolan innebar att halva Sveriges lärarkår, 75 000 lärare, fick till-

gång till en dator att använda i sitt arbete. IT i skolan kostade

1,2 miljarder 1995–1999 och 1,7 miljarder 1999–2003, och har enligt

ITPS inneburit en breddad IT-kompetens i lärarkåren.

Ett av regeringens viktigaste mål med en ökad IT-kompetens är att öka

anställningsbarheten hos arbetskraften. ITPS har därför även studerat IT-

kompetensen i arbetslivet. En tiondel av de anställda säger att de upp-

lever problem med det dagliga arbetet p.g.a. bristande IT-kompetens. En

tredjedel av de större företagen (med fler än 100 anställda) anser att

personalens bristande IT-kompetens har hämmat utvecklingen. Det finns

således klara signaler på att det finns brister i IT-kompetensen hos den

svenska arbetskraften.

Tillgänglighet

ITPS har även gjort en halvtidsutvärdering av den statliga bredbands-

satsningen. Riksdagen har avsatt 5,25 miljarder kronor, där merparten

skall användas till utbyggnad i områden där marknadsaktörerna inte

själva har tillräckliga incitament att investera. Kommuner och län är

involverade i denna process. ITPS anser att den väg som valdes, dvs. att

involvera kommuner och länsstyrelser i processen, troligen var och är ett

av de bästa alternativen. Tillvägagångssättet har bland annat skapat ett

stort kommunalt engagemang och lyft upp IT-frågorna på kommunernas

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

315

agenda. Givetvis finns nackdelar med den decentraliserade processen.

Bland dem kan nämnas att det skapas många olika lokala system som är

svåra att binda samman både när det gäller teknik, tjänster och

affärsmodeller m.m.

Tillit

ITPS konstaterar att det i IT-propositionen inte finns någon definition av

vad som menas med tillit. ITPS konstaterar vidare att de åtgärder som

föreslås i propositionen framförallt har samband med begreppen data-

säkerhet och integritet, som bara kan svara för en del av tilliten till IT.

ITPS bedömning av några användningsområden

Vad gäller skolan betonar ITPS att staten bör ha klara mål för hur IT

skall komma in i verksamheten och att staten i en fortlöpande utvärdering

följer hur dessa mål implementeras i skolorna. ITPS vill betona att

elevernas datortillgång förmodligen till allra största delen beror på till-

gängligheten utanför skolan.

ITPS bedömer att den svenska högskolan står sig relativt väl vid en

internationell jämförelse. ITPS anser att det pedagogiska utvecklings-

arbetet framförallt äger rum i samband med utveckling av distansunder-

visning. Detta ställer frågan om hur erfarenheterna från detta arbete

sprids till andra delar inte bara av högskoleväsendet utan till utbildnings-

systemet i dess helhet. Den utveckling som skett efter Nätuniversitetets

tillkomst bedöms som mycket positiv.

Lärarhögskolorna borde enligt ITPS vara den naturliga länken för att

överföra de erfarenheter som skapas i forsknings- och utvecklingsarbete

till skolmiljön. ITPS anser att det är oacceptabelt att lärarhögskolorna i

genomsnitt tycks vara mindre avancerade än ungdomsskolan när det

gäller användandet av IT som pedagogiskt verktyg.

Vad gäller kulturen saknar ITPS ett särskilt IT-strategiskt dokument

som omfattar hela kulturområdet, men ITPS konstaterar samtidigt att det

trots denna brist ändå bedrivs en bred och avancerad IT-verksamhet.

På vård- och omsorgsområdet konstaterar ITPS att det saknas en ge-

mensam IT-infrastruktur och informationsstruktur inom sektorn och att

en sådan infrastruktur är en grundläggande förutsättning för IT-samver-

kan mellan huvudmännen.

När det gäller demokrati och IT har ITPS avstått från att utvärdera uti-

från ett övergripande perspektiv utan behandlar frågan från ett lokalt,

kommunalt perspektiv. ITPS framhåller att vad som skett i ett första steg

är att dialogen mellan medborgare och offentlig sektor kring politiken

och servicen ”individualiserats” genom att en kontakt via Internet på

många håll etablerats direkt mellan servicegivare och servicemottagare.

Samtidigt har e-demokratiförsök i den snäva betydelsen ”deltagande i

politiska rådslag” haft starkt inflytande över lokal praktisk demokrati.

Antalet försök är dock litet och resultaten inte entydiga.

Vad slutligen gäller IT:s betydelse för ekonomisk tillväxt anser ITPS

att det finns en mycket stor enighet om att den förbättrade kapitalför-

djupningen, som varit möjlig genom ständigt fallande priser på IT-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 1

316

produkter och IT-tjänster, har varit en viktig faktor bakom den höjning

av arbetsproduktiviteten som ägt rum inom de IT-användande sektorerna

av ekonomin. Enligt ITPS är det inte enbart investeringar i IT som gett

detta resultat utan dessa måste genomföras tillsammans med organisa-

toriska förändringar och utveckling av de yrkesverksammas kompetens.

Uppföljning av e-Europas handlingsprogram: ”Mid-term

Review”

Kommissionen publicerade i februari 2004 en utvärdering av hur långt

aktionsplanen e-Europa 2005 hade nått (eEurope 2005 Mid-term Review,

COM (2004) 108 final). En sammanfattande kommentar var att de flesta

medlemsstaterna hade gjort goda framsteg i utrullningen av

bredbandsaccess och i att göra offentliga tjänster tillgängliga on line.

Några nyckelmeningar refereras nedan under sex rubriker:

e-förvaltning: Stora skillnader finns bland medlemsstaterna i utbudet

av e-tjänster. Utbudet växer men efterfrågan på dessa tjänster släpar

efter.

e-lärande: Uppkopplingen till IT-infrastrukturen fortsätter att öka. De

nationella policydokumenten uttrycker höga ambitioner.

e-hälsa: De flesta länder har utvecklat planer.

e-handel: Data visar ökning i köp och försäljning on-line, men det

krävs mer för att helt integrera IT i affärsprocesserna. Utvecklingen

understöds av direktiv om e-signaturer, e-handel och upphovsrätt samt

det nyligen godkända direktivet för offentlig upphandling.

Bredband: Bredbandsmarknaden expanderar, även om konkurrensen

fortfarande är svag.

Säkerhet: Endast 54 procent av Europas företag har en formell säker-

hetspolicy. En europeisk säkerhetsmyndighet inrättades under 2004.

e-integration: EU rekommenderar införande av tillgänglighetsstandar-

der såsom riktlinjer för Web Accessibility Initiative (WAI) och gemen-

samma märkningsregler för tillgängliga webbsidor.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 2

317

Förteckning över remissinstanser avseende ITPS

rapport

En lärande IT-politik för tillväxt och välfärd A2003:015

Statskontoret, Delegationen för utveckling av offentliga e-tjänster, Invest

in Sweden Agency (ISA), Försvarsmakten, Försvarets materielverk,

Ansvarskommittén (Fi 2003:02), Kommerskollegium, Sveriges Export-

råd, Krisberedskapsmyndigheten, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen,

Läkemedelsverket, Handikappombudsmannen, Hjälpmedelsinstitutet,

Nordiska hälsovårdshögskolan, Apoteket AB, Ekonomistyrningsverket,

Riksskatteverket, Statistiska Centralbyrån, Skolverket, Myndigheten för

skolutveckling, Högskoleverket, Kungliga biblioteket, Myndigheten för

Sveriges nätuniversitet, Sunet, Statens ljud- och bildarkiv, Vetenskaps-

rådet, Ungdomsstyrelsen, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms

universitet, Karolinska institutet, Lärarhögskolan i Stockholm, Söder-

törns högskola, Uppsala universitet, Högskolan i Gävle, Örebro univer-

sitet (institutionen för ekonomi, statistik och informatik), Lunds univer-

sitet, Blekinge Tekniska Högskola, Göteborgs universitet (institutionen

för journalistik och masskommunikation), Högskolan i Borås, Karlstad

universitet, Högskolan i Trollhättan/Uddevalla, Umeå universitet, Luleå

tekniska universitet, Mitthögskolan, Konsumentverket, Statens kulturråd,

Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer, Natio-

nalmuseum, Moderna museet, Naturhistoriska riksmuseet, Statens

museer för världskultur, Stiftelsen Nordiska museet, Riksutställningar,

Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Radio- och TV-verket, Naturvårdsver-

ket, Lantmäteriverket, Post- och telestyrelsen, Statens institut för kom-

munikationsanalys, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konkurrensverket, Gles-

bygdsverket, Verket för innovationssystem, TeliaSonera Sverige AB,

Kungliga Vetenskapsakademien, Kungliga Ingenjörsvetenskaps-

akademien, Pensionärernas Riksorganisation, Svenska Kommun-

förbundet, Landstingsförbundet, Föreningen Svenskt Näringsliv, Före-

tagarna, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbild-

ningsradio AB, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akade-

mikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Carelink, IT-

Företagen, Gemenskapen för elektroniska affärer, Dataföreningen,

FöretagarFörbundet, Folkbildningsrådet, Interaktiva institutet, Nationellt

centrum för IT-användning (NITA), Världsnaturfonden (WWF),

Ericsson Sverige AB, Glocalnet AB, Hi3G Access AB, IBM AB,

Microsoft AB, Orange Sverige AB, RIX Telecom AB, Swefour AB,

Tele2 AB, Sydkraft AB, Telenor Business Solutions AB, Vodafone

Sverige AB, SeniorNet, Transfer, Göteborgs stad, Kortedala bibliotek,

Synskadades Riksförbund, Landsrådet för Sveriges Ungdoms-

organisationer, TV4, Copyswede, Konstnärliga och litterära yrkes-

utövares samarbetsnämnd (KLYS), Svenska museiföreningen, Svenska

kommunalarbetarförbundet, DIK, World Internet Institute, Stockholms

handelskammare, 24-timmarsdelegationen.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 3

318

Principles for the Delegation and Administration of

Country Code Top Level Domains

1. Preamble

In the five years since the issuance of RFC 1591, the Internet has evolved

from a tool reserved for computer and networking research, to a global

medium for commerce, education, and communication. The new realities

of the Internet, including its increased importance as a vehicle for

national economic growth, and the expanding and more diverse nature of

the Internet community necessitated evolution in the traditional means of

managing and administering Internet technical functions.

As a result, DNS functions, including the administration of the DNS root

server system, the development of policies for the registration and

allocation of domain names, the coordination of Internet Protocols, and

the delegation of Internet Protocol numbers are becoming more clearly

delineated and formalised through the ICANN process. Similarly, the

procedures and framework of accountability for delegation and

administration of ccTLDs need to evolve into a more robust, certain, and

reliable system as well.

While evolution is needed, the principle of RFC 1591 remains sound: the

manager of a ccTLD performs a public service on behalf of the relevant

local community and as such the designated manager has a duty to serve

this community. The designated manager also has a responsibility to the

global Internet community. By ‘global Internet community’ we do not

mean any specific legal or international entity, but rather we interpret the

term to refer to all of those who are affected by, now or in the future, the

operation of the relevant TLD, because such operation may impinge on

more than one jurisdiction and affect the interests of individuals and

entities from both within the relevant country or territory and elsewhere.

This is our interpretation of the meaning of ‘global Internet community’

as it is used in RFC 1591.

2. Objective of this Document

The objective of this document is to suggest principles that will assist in

the development of best practice for the delegation and administration of

ccTLDs. These principles are intended to contribute to the development

of models of:

 a communication between the relevant government or public

authority and ICANN;

 a communication between ICANN and the delegee; and

 a communication between the relevant government or public

authority and the delegee.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 3

319

3. Definitions

For the purposes of this document, the following definitions apply:

3.1 ‘Alternative Dispute Resolution’ (or ‘ADR’) means any system of

resolving a dispute other than by court litigation, and includes arbitration,

mediation, conciliation and processes of administrative dispute

resolution.

3.2 ‘Communication’ should include a law, regulation, agreement,

document, contract, memorandum of understanding, or any other written

instrument, as appropriate.

3.3 ‘Country code top level domain’ or ‘ccTLD’ means a domain in the

top level of the global domain name system assigned according to the

two-letter codes in the ISO 3166-1 standard, ‘Codes for the

Representation of Names of Countries and Their Subdivisions.’

3.4 ‘Delegation’ means delegation by ICANN/IANA of responsibility for

administration of a TLD in the DNS root.

3.5 ‘Delegee’ means the organisation, enterprise or individual designated

by the relevant government or public authority to exercise the public trust

function of a ccTLD and consequently recognised through a

communication between ICANN and the designated entity for that

purpose. The delegee for a ccTLD may be the relevant government or

public authority itself or an oversight body designated by the relevant

government or public authority, inasmuch as the administrative and

management functions for a ccTLD may be contracted out by the delegee

to another party and hence not performed by the delegee itself.

3.6 ‘Designation’ means designation by the relevant government or

public authority of the delegee.

3.7 ‘DNS’ means domain name system.

3.8 ‘ICANN’ means the Internet Corporation for Assigned Names and

Numbers.

3.9 ‘Relevant government or public authority’ means relevant national

government or public authority of a distinct economy as recognised in

international fora as those terms are used in the ICANN Bylaws and

GAC Operating Principles.

3.10 ‘Relevant local community’ means the local community in the

context of the ISO 3166-1 code. This definition is specific to the

purposes identified in this document and not broader.

3.11 ‘Top Level Domain’ or ‘TLD’ means a domain in the top level of

the global domain name system.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 3

320

4. Role of Delegee

4.1 The delegee of a ccTLD is a trustee for the delegated domain, and

has a duty to serve the residents of the relevant country or territory in the

context of ISO 3166-1, as well as the global Internet community (as that

term is interpreted in the Preamble to this document). Its policy role

should be distinguished from the management, administration and

marketing of the ccTLD. These functions may be performed by the same

or different entities. However the delegation itself cannot be sub-

contracted, sub-licensed or otherwise traded without the agreement of the

relevant government or public authority and ICANN.

4.2 No private intellectual or other property rights should inhere in the

ccTLD itself, nor accrue to the delegee as the result of delegation or to

any entity as a result of the management, administration or marketing of

the ccTLD.

4.3 Tradable goods and services may arise in the performance of other

management and administrative functions attached to the ccTLD.

4.4 The delegee should recognise that ultimate public policy authority

over the relevant ccTLD rests with the relevant government or public

authority.

4.5 The delegee should work cooperatively with the relevant government

or public authority of the country or territory for which the ccTLD has

been established, within the framework and public policy objectives of

such relevant government or public authority.

4.6 The delegee, and the delegee's administrative contact, should be

resident or incorporated in the territory and/or jurisdiction of the relevant

government or public authority. Where the delegee, administrative

contact or technical contact are not resident or incorporated in the

territory and/or jurisdiction of the relevant government or public

authority, it should nevertheless operate in a way that is consistent with

the laws and public policy of that relevant government or public

authority.

5. Role of Government or Public Authority

5.1 The relevant government or public authority ultimately represents the

interests of the people of the country or territory for which the ccTLD

has been delegated. Accordingly, the role of the relevant government or

public authority is to ensure that the ccTLD is being administered in the

public interest, whilst taking into consideration issues of public policy

and relevant law and regulation.

5.2 Governments or public authorities have responsibility for public

policy objectives such as: transparency and non-discriminatory practices;

greater choice, lower prices and better services for all categories of users;

respect for personal privacy; and consumer protection issues.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 3

321

Considering their responsibility to protect these interests, governments or

public authorities maintain ultimate policy authority over their respective

ccTLDs and should ensure that they are operated in conformity with

domestic public policy objectives, laws and regulations, and international

law and applicable international conventions.

5.3 It is recalled that the Governmental Advisory Committee (GAC) to

ICANN has previously adopted the general principle that the Internet

naming system is a public resource in the sense that its functions must be

administered in the public or common interest.

5.4 The relevant government or public authority should ensure that DNS

registration in the ccTLD benefits from effective and fair condition of

competition, at appropriate levels and scale of activity.

5.5 To give effect to governments' or public authorities' public policy

interests, governments or public authorities should ensure that the terms

outlined in Clause 9 are included in their communications with delegees.

5.6 In making a designation for a delegee, the government or public

authority should take into consideration the importance of long term

stability in the administration and management of the ccTLD and in the

DNS. In most cases, such stability may be best served through the

designation of an organisation or an enterprise rather than a specific

individual.

6. Role of ICANN

6.1 A primary function of ICANN is to establish, disseminate, and

oversee implementation of the technical standards and practices that

relate to the operation of the global DNS. In this capacity, ICANN

administers a range of technical Internet management functions,

including:

 establishment of policy for IP number block allocation;

 administration of the authoritative root server system;

 creation of policy for determining the circumstances under which

new TLDs would be added to the root system;

 coordination of the assignment of other Internet technical

parameters as needed to maintain universal connectivity on the

Internet; and

 other activities necessary to coordinate specified DNS

administration functions.

6.2 Specifically in relation to the administration and operation of

ccTLDs, ICANN's role is to develop and implement policies that fulfil

the provisions of Clause 10 below.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 3

322

7. Principles relating to Delegations

7.1 Where a communication between the relevant government or public

authority and the delegee is in place, when ICANN is notified by the

relevant government or public authority that the delegee has contravened

the terms of the communication, or the term of the designation has

expired, ICANN should act with the utmost promptness to reassign the

delegation in coordination with the relevant government or public

authority.

7.2 Notwithstanding the urgent need for a communication-based regime

for ccTLD designation, delegation and administration, in the absence of

such communication between the relevant government or public

authority and the administrator of the ccTLD, ICANN should, upon the

tendering of evidence by such government or public authority that the

administrator does not have the support of the relevant local community

and of the relevant government or public authority, or has breached and

failed to remedy other material provisions of RFC 1591, act with the

utmost promptness to reassign the delegation in coordination with the

relevant government or public authority.

7.3 When ICANN notifies the relevant government or public authority

that the ccTLD is being operated in a manner that threatens the stability

of the DNS or of the Internet, or has otherwise breached and failed to

remedy other material provisions of the communication between ICANN

and the delegee, as outlined in Clause 10, the relevant government or

public authority should cooperate with ICANN to remedy this situation

or effect the reassignment of the delegation for the ccTLD.

7.4 With respect to future delegations or reassignment of delegations,

ICANN should delegate the administration of a ccTLD only to an

organisation, enterprise or individual that has been designated by the

relevant government or public authority.

7.5 Delegees should enjoy, in the execution of their responsibilities, the

appropriate rights under applicable law, and should not be subject to

discriminatory or arbitrary practices, policies or procedures from ICANN

or the relevant government or public authority. In the event of a

reassignment of delegation, registrants in the ccTLD should be afforded

continued name resolution, or a reasonable period in which to transfer to

another TLD.

8. Principles concerning the Communication between the relevant

Government or Public Authority and ICANN

8.1 The communication between the relevant government or public

authority and ICANN, as outlined in Clause 2, should include a

designated point of contact within the relevant government or public

authority, as well as the name and contact details of the recognised

delegee and duration of this recognition. Either as part of this

communication, or through a subsequent communication, the relevant

government or public authority should copy to ICANN any

Prop. 2004/05:175

Bilaga 3

323

communication established between it and the delegee, setting forth the

terms and conditions of the designation and/or concerning the execution

of the delegee's role and the management of the delegation.

8.2 The relevant government or public authority should communicate to

ICANN how it will require the delegee to abide by the terms and

conditions outlined in Clause 9 below.

8.3 Recognising ICANN's responsibilities to achieve consensus in the

creation of any new generic TLDs, ICANN should avoid, in the creation

of new generic TLDs, well known and famous country, territory or place

names; well known and famous country, territory or regional language or

people descriptions; or ISO 639 Codes for representation of languages

unless in agreement with the relevant governments or public authorities.

9. Principles concerning the Communication between the relevant

Government or Public Authority and the Delegee

9.1 The communication between the relevant government or public

authority and the delegee should include the following provisions, a copy

or summary of which should be forwarded to ICANN:

9.1.1 Term, performance clauses, opportunity for review and process for

revocation.

9.1.2 A commitment by the delegee to operate the ccTLD in the interest

of the relevant local community and the global Internet community.

9.1.3 A recognition by the delegee that the management and

administration of the ccTLD are subject to the ultimate authority of the

relevant government or public authority, and must conform with relevant

domestic laws and regulations, and international law and international

conventions.

9.1.4 Confirmation that the ccTLD is operated in trust in the public

interest and that the delegee does not acquire property rights to the

ccTLD itself.

9.1.5 Conditions to ensure the transfer of all relevant DNS data to a

nominated replacement, if, for any reason, a reassignment to a new

delegee is necessary.

9.1.6 Conditions for the efficient and effective resolution of disputes

arising from domain name registration. In so far as ccTLD registration

policies allow or encourage registrations from entities or individuals

resident outside the relevant territory, then the delegee concerned should

implement dispute resolution policies that ensure that the interests of all

registrants, and of third parties, including those outside their territory and

in other jurisdictions, are taken into account. Dispute resolution policies

should, to the greatest extent possible, follow common principles,

including due regard for internationally recognised intellectual property,

Prop. 2004/05:175

Bilaga 3

324

consumer protection and other relevant law, and be implemented by all

delegees. The delegee should, so far as possible, implement alternative

dispute resolution procedures conducted online, without precluding

access to court litigation.

9.1.7 The delegee's commitment to abide by ICANN developed policies

as set forth in Clause 10.

9.1.8 Where ccTLD registration policies allow or encourage registrations

from entities or individuals resident outside the relevant territory, the

delegee commits to observe all ICANN policies applicable to such

ccTLDs, not otherwise provided for in Clause 10, except where the

delegee is prohibited by law from, or instructed in writing by the relevant

government or public authority to refrain from, implementing such other

ICANN policies.

9.1.9 The above terms and conditions shall apply to delegees, including

delegees who are resident and/or incorporated outside the territory of the

relevant local community.

9.2 A delegee should not sub-contract part or all of the technical

operations of the ccTLD registry without ensuring that the sub-contractor

has the technical qualifications required by ICANN, and informing

ICANN.

9.3 In any sub-contracting of the technical operations of the ccTLD

registry or administrative and management functions of the ccTLD, the

sub-contract must state that the delegation itself is an exercise of a public

right, not an item of property, and cannot be reassigned to a new delegee

except in accordance with the provisions of Clause 7.

10. Principles concerning the Communication between ICANN and the

Delegee

10.1 The communication between ICANN and the delegee should

contain ICANN's commitment to:

10.1.1 maintain, or cause to be maintained, a stable, secure, authoritative

and publicly available database of relevant information for each ccTLD

(see below);

10.1.2 ensure that authoritative and accurate root zone information is

generated from such database and ensure that the root servers are

operated in stable and secure manner;

10.1.3 maintain, or cause to be maintained, authoritative records and an

audit trail regarding ccTLD delegations and records related to these

delegations; and

10.1.4 inform the delegee in a timely manner of any changes to ICANN's

contact information.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 3

325

10.2 The communication between ICANN and the delegee should

contain the delegee's commitment to:

10.2.1 cause to be operated and maintained in a stable and secure manner

the authoritative primary and secondary nameservers for the ccTLD,

adequate to resolve names within the ccTLD for users throughout the

Internet, and any sub-domains over which they retain administrative

authority, and ensure that the zone file and accurate and up-to-date

registration data is continuously available to ICANN for purposes of

verifying and ensuring the operational stability of the ccTLD only;

10.2.2 inform ICANN in a timely manner of any changes to the ccTLD's

contact information held by ICANN;

10.2.3 ensure the safety and integrity of the registry database, including

the establishment of a data escrow or mirror site policy for the registry

data managed by the delegate. The escrow agent or mirror site should be

mutually approved by the relevant government or public authority and

the delegee and should not be under the control of the delegee;

10.2.4 ensure the transfer of all relevant DNS data to a nominated

replacement, if, for any reason, a reassignment to a new delegee is

necessary;

10.2.5 abide by ICANN developed policies concerning: interoperability

of the ccTLD with other parts of the DNS and Internet; operational

capabilities and performance of the ccTLD operator; and the obtaining

and maintenance of, and public access to, accurate and up-to-date contact

information for domain name registrants; and

10.2.6 ensure the payment of its contribution to ICANN's cost of

operation in accordance with an equitable scale, based on ICANN's total

funding requirements (including reserves), developed by ICANN on the

basis of consensus.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 4

326

Utredningens lagförslag om nationell toppdomän för

Sverige

Förslag till lag om nationell toppdomän för Sverige

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens syfte

1 § Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att administra-

tionen av en nationell toppdomän utförs på ett robust, säkert och effektivt

sätt i allmänhetens intresse.

Definitioner

2 § I denna lag avses med

domännamn: beteckning för adressering i ett internationellt domän-

namnssystem för elektronisk kommunikation,

nationell toppdomän: domän som betecknar Sverige på den högsta ni-

vån i ett internationellt domännamnssystem,

administratör: den som ansvarar för teknisk drift av en toppdomän

samt tilldelning och registrering av domännamn,

namnserver: dator i ett elektroniskt kommunikationsnät som pro-

grammerats så att den lagrar och distribuerar filer med information om

domännamn samt tar emot och svarar på frågor om domännamn i nätet.

Administrationen av en nationell toppdomän

3 § Administratören skall ha hemvist eller säte i Sverige.

Om administrationen av en nationell toppdomän helt eller delvis upp-

dras åt annan, skall det anmälas till den myndighet regeringen bestämmer

(tillsynsmyndigheten).

Vad som föreskrivs i denna lag om administratören gäller även den till

vilken det har uppdragits att helt eller delvis handha administrationen.

4 § Administratören skall

1) bedriva

verksamheten under beaktande av allmänhetens intresse av

effektiv Internetanvändning,

2) säkerställa en fungerande trafik mellan namnservrarna för topp-

domänen och det globala kommunikationsnätet Internet,

3) tillse att domännamnen lagras i toppdomänens registerdatabas,

4) upprätthålla

ett

effektivt skydd av toppdomänens data, och

5) iaktta de internationella överenskommelser som Sverige har an-

slutit sig till eller bestämmelser antagna med stöd av Fördraget om upp-

rättandet av Europeiska gemenskapen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-

heten får meddela närmare föreskrifter om på vilket sätt skyldigheter

enligt första stycket skall fullgöras och om undantag från skyldigheterna.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 4

327

5 § Administratören skall fastställa och offentliggöra regler för till-

delning av domännamn under toppdomänen.

Regler för tilldelning av domännamn skall utformas med särskilt

beaktande av

1) att förfarandet skall vara öppet och icke-diskriminerande,

2) skyddet för den personliga integriteten,

3) användarnas

och andra allmänna intressen, samt

4) utvecklingen på Internetområdet.

Ansökningsavgift och årsavgift för ett domännamn skall vara skälig.

6 § Administratören skall föra ett allmänt tillgängligt register över be-

viljade domännamn samt upprätta säkerhetskopior av registerdata. En

kopia av registret skall tillhandahållas tillsynsmyndigheten.

Registret skall innehålla uppgifter om:

1) domännamnet,

2) namn, postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post

till domännamnsinnehavaren och den som tekniskt administrerar domän-

namnet,

3) uppgifter om till domännamnet knutna namnservrar, samt

4) övrig teknisk information som behövs för att administrera domän-

namnet.

Uppgift enligt första stycket 2 får underlåtas att göras allmänt till-

gänglig om särskilda skäl föreligger.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-

heten får meddela närmare föreskrifter om registerverksamhet och till-

handahållande av säkerhetskopia enligt första och andra stycket.

7 § Om ansvaret för administrationen av en nationell toppdomän över-

går till en annan administratör skall den tidigare administratören utan

dröjsmål överföra registerdata som är nödvändiga för verksamheten till

den nye administratören.

Om ansvaret för administrationen av en nationell toppdomän upphör

utan att det finns någon ny administratör, skall tillsynsmyndigheten tillse

att administratörens uppgifter utförs till dess en ny administratör finns.

Den som överför registerdata enligt första stycket har rätt till skälig er-

sättning.

Tillsyn

8 § Tillsynen skall säkerställa att lagen och föreskrifter som har med-

delats med stöd av lagen efterlevs.

9 § Administratören skall på tillsynsmyndighetens begäran lämna den

information och bereda tillgång till den utrustning och annat som behövs

för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen få tillträde till områden,

lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som

omfattas av denna lag bedrivs.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 4

328

10 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka utvecklingen av och nivån på

ansökningsavgifter och avgifter för domännamnsinnehavare samt för

kostnader för avregistreringsförfarande enligt 12 §.

11 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs

för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med

stöd av lagen.

Beslut om föreläggande får förenas med vite.

Avregistrering och överföring av domännamn i särskilda fall

12 § Administratören får efter ansökan av annan avregistrera ett

domännamn, om det är uppenbart att innehavaren i ond tro registrerat

eller använt domännamnet och denne inte har någon rätt till eller saknar

berättigat intresse av den benämning som utgör domännamnet. I stället

för avregistrering får domännamnet på särskild begäran överföras på

annan innehavare.

För behandling av en ansökan enligt första stycket får administratören

ta ut skälig avgift.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-

heten får meddela närmare föreskrifter om hur prövningen enligt första

stycket skall ske.

Tillsynsavgift

13 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyn-

digheten får föreskriva om skyldighet för administratören att betala avgift

för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.

Verkställighet

14 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogde-

myndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid gäller

bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i

16 kap. 10 § den balken.

Verksamhet i krig och kris

15 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utom-

ordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sve-

riges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får reger-

ingen meddela de föreskrifter om administrationen av en nationell topp-

domän som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov

av adressering med användande av domännamnssystemet under sådana

förhållanden som anges i första stycket.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 4

329

Överklagande

16 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-

skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-

valtningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar-

rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 5

330

Förteckning över remissinstanser avseende

betänkandet Toppdomän för Sverige (SOU 2003:59)

Justitieombudsmannen (JO), Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kam-

marrätten i Göteborg, Patentbesvärsrätten, Datainspektionen, Rikspolis-

styrelsen (RPS), Statskontoret, Kommerskollegium, Försvarsmakten,

Krisberedskapsmyndigheten (KBM), Finansinspektionen, Riksskatte-

verket (RSV), Riksförsäkringsverket (RFV), Premiepensionsmyndighe-

ten (PPM), Tullverket, Konsumentverket, Centrala studiestödsnämnden

(CSN), Myndigheten för Sveriges nätuniversitet, Radio- och TV-verket,

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Konkurrensverket, Marknadsdom-

stolen, Invest in Sweden Agency (ISA), Patent- och registreringsverket

(PRV), Post- och telestyrelsen (PTS), Verket för innovationssystem

(Vinnova), Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Lantmäteriverket,

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Länsstyrelsen i Väster-

bottens län, Svenska centret för Internetteknik (SCINT), Stockholms

universitet (Institutet för rättsinformatik), Lunds universitet (juridiska

fakulteten), Linköpings universitet, Kungliga Tekniska högskolan

(KTH), Vetenskapsrådet/Sunet, Svenska kommunförbundet, Borlänge

kommun, Hörby kommun, Sandvikens kommun, Stockholms stad, Öster-

sunds kommun, Sveriges advokatsamfund, Internationella handelskam-

marens svenska nationalkommitté (ICC Sweden), Stockholms handels-

kammare, Föreningen Svenskt Näringsliv, Företagarna, Svenska bank-

föreningen, Sveriges reklamförbund, PROMISE Producers of Interactive

Media in Sweden, Svensk Handel, IT-Företagen, Stiftelsen för Internetin-

frastruktur (II-stiftelsen), Internet Society i Sverige (ISOC-SE) Svenska

tidningsutgivareföreningen, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildnings-

radio AB, AB Stokab, TeliaSonera Sverige AB, Dataföreningen i

Sverige, House of Ports AB, Groth & Co KB, Autonomica AB, Martin

Thysell, Eva Fröhlich, Branschföreningen för innehålls- och tjänste-

leverantörer på onlinemarknaden i Sverige (BitoS).

Prop. 2004/05:175

Bilaga 6

331

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om nationella toppdomäner för Sverige på

Internet

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller teknisk drift av nationella toppdomäner för

Sverige på Internet samt tilldelning och registrering av domännamn

under dessa.

Vad som föreskrivs i denna lag om en domänadministratör skall

tillämpas även på den till vilken det har uppdragits att helt eller delvis

handha administrationen av en nationell toppdomän för Sverige.

Definitioner

2 § I denna lag avses med

domännamnssystemet: det internationella hierarkiska system som för

befordringsändamål på Internet används för att tilldela domännamn,

domän: nivå i domännamnssystemet och del av domännamn,

domännamn: unikt namn sammansatt av domäner, där en i domän-

namnssystemet lägre placerad domän står före en domän som är högre

placerad i systemet,

toppdomän: den domän som återfinns sist i ett domännamn,

nationell toppdomän: toppdomän som betecknar en nation eller en

region,

administration: teknisk drift av en toppdomän samt tilldelning och

registrering av domännamn under denna,

domänadministratör: den som ansvarar för administration av en natio-

nell toppdomän för Sverige,

namnserver: dator i ett elektroniskt kommunikationsnät som program-

merats så att den lagrar och distribuerar information om domännamn

samt tar emot och svarar på frågor om domännamn.

Förhållandet till personuppgiftslagen

3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid be-

handling av personuppgifter i administrationen av en nationell topp-

domän för Sverige, om inte annat följer av denna lag.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd

gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller

enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 6

332

Anmälan

4 § En domänadministratör skall anmäla sin verksamhet till den myn-

dighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Domän-

administratören skall också till tillsynsmyndigheten anmäla om administ-

rationen helt eller delvis uppdras åt annan.

Teknisk drift

5 § En domänadministratör skall bedriva verksamheten på ett säkert

och effektivt sätt i allmänhetens intresse. Domänadministratören skall

1. lagra tilldelade domännamn och andra uppgifter som är nödvändiga

för att stödja den del av domännamnssystemet som toppdomänen om-

fattar i en databas,

2. distribuera uppgifterna till namnservrarna för toppdomänen och se

till att informationen i dessa är korrekt och lätt tillgänglig,

3. säkerställa en fungerande trafik mellan namnservrarna och Internet,

4. upprätthålla ett effektivt skydd av uppgifterna i toppdomänen,

5. ha personal med tillräcklig kompetens och erfarenhet för verksam-

heten, och

6. ha sådana rutiner för verksamheten som uppfyller erkända standar-

der.

Offentligt register

6 § En domänadministratör skall föra ett register över tilldelade

domännamn under toppdomänen och löpande upprätta säkerhetskopior

av registeruppgifterna.

Registret skall innehålla

1. domännamnet,

2. namnet på domännamnsinnehavaren och dennes postadress, telefon-

nummer och adress för elektronisk post,

3. namnet på den som tekniskt administrerar domännamnet och dennes

postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post,

4. uppgifter om de namnservrar som är knutna till domännamnet , samt

5. övrig teknisk information som behövs för att administrera domän-

namnet.

Uppgifterna i registret skall kunna hämtas utan avgift via Internet.

Personuppgifter får dock göras tillgängliga på detta sätt endast om den

registrerade har samtyckt till det.

Domänadministratören är personuppgiftsansvarig för behandling av

personuppgifter i registret.

Tilldelning av domännamn

7 § En domänadministratör skall fastställa och ge offentlighet åt sina

regler för tilldelning, registrering, avregistrering och överföring av

domännamn under toppdomänen. Reglerna skall utformas så att förfaran-

det är öppet och icke-diskriminerande, med särskilt beaktande av

Prop. 2004/05:175

Bilaga 6

333

1. skyddet för den personliga integriteten,

2. användarnas intressen och andra allmänna intressen, samt

3. utvecklingen inom Internetområdet.

Domänadministratören skall tillhandahålla ett effektivt förfarande för

lösning av tvister om tilldelning av domännamn.

Deponering

8 § En domänadministratör skall deponera uppgifterna i den databas

som anges i 5 § 1 och det register som anges i 6 § hos tillsynsmyndig-

heten.

Bemyndigande

9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-

heten får meddela föreskrifter om

1. på vilket sätt skyldigheter enligt 5 § skall fullgöras,

2. register och säkerhetskopior enligt 6 §, samt

3. deponering enligt 8 §.

Tillsyn

10 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen

och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

11 § En domänadministratör skall på tillsynsmyndighetens begäran

lämna den information och bereda den tillgång till utrustning och annat

som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen få tillträde

till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verk-

samhet som omfattas av denna lag bedrivs.

12 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs

för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med

stöd av lagen.

Beslut om föreläggande får förenas med vite.

13 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogde-

myndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid gäller

bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i

16 kap. 10 § den balken.

Verksamhet i krig

14 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordent-

liga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges

gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen

meddela de föreskrifter om administrationen av en nationell toppdomän

Prop. 2004/05:175

Bilaga 6

334

för Sverige som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i

övrigt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov

av adressering med användande av domännamnssystemet under sådana

förhållanden som anges i första stycket.

Överklagande

15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-

skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-

valtningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

16 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats

med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i be-

slutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 7

335

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-04-14

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Magnusson, f.d. justitierådet Lars

K Beckman och regeringsrådet Göran Schäder.

Nationella toppdomäner för Sverige på Internet

Enligt en lagrådsremiss den 17 mars 2005 (Näringsdepartementet) har

regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om

nationella toppdomäner för Sverige på Internet.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Jan Stålhandske.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 8

336

Lagförslag i promemorian Ändringar i lagen

(2003:389) om elektronisk kommunikation

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

11 §

En operatör som avses i 4 § får

förpliktas att iaktta kostnads-

täckning eller tillämpa kostnads-

orienterad eller annan prissättning

för specificerade typer av samtrafik

och andraformer av tillträde. Detta

får ske om en marknadsanalys

enligt 8 kap. 5 § visar att en brist

på effektiv konkurrens innebär att

operatören kan ta ut överpriser eller

använda prispress på ett sätt som

missgynnar slutanvändarna.

En operatör som avses i 4 § får

förpliktas att iaktta kostnads-

täckning eller tillämpa kostnads-

orienterad eller annan prissättning

för specificerade typer av samtrafik

och andraformer av tillträde. Detta

får ske om en marknadsanalys

enligt 8 kap. 6 § visar att en brist

på effektiv konkurrens innebär att

operatören kan ta ut överpriser eller

använda prispress på ett sätt som

missgynnar slutanvändarna.

En förpliktelse enligt första stycket kan även avse skyldighet för

operatören att tillämpa en viss kostnadsredovisningsmetod. En sådan

förpliktelse skall förenas med skyldighet att göra en beskrivning av

metoden tillgänglig för allmänheten. Kostnadernas huvudkategorier och

reglerna för kostnadsfördelningen skall framgå av beskrivningen.

Den som har förpliktats att kostnadsorientera sin prissättning skall visa

att priserna är rättvisa och skäliga med hänsyn till kostnaderna och får

åläggas skyldighet att justera sina priser.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar

föreskrifter om den metod som skall tillämpas för beräkning av

kostnadsorienterade priser, om vilka faktorer som skall läggas till grund

för beräkningen och på vilket sätt detta skall ske.

5 kap.

7 §

Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst skall

1. se till att tjänsten och det allmänna telefonnätet till fast nätan-

slutningspunkt uppfyller rimliga krav på god funktion och teknisk säker-

het samt på uthållighet och tillgänglighet vid extraordinära händelser i

fredstid,

2. medverka till att nödsamtal utan avbrott kan förmedlas avgiftsfritt

för användaren,

3. i den mån det är tekniskt genomförbart, tillhandahålla den som

mottar nödsamtal lokaliseringsuppgifter,

4. på villkor som är rättvisa, kostnadsorienterade och icke-diskrimine-

rande tillgodose varje rimlig begäran om att lämna ut abonnentuppgifter

som inte omfattas av sekretess eller tystnadsplikt enligt lag till den som

bedriver eller avser att bedriva abonnentupplysning,

5. avgiftsfritt tillhandahålla en

abonnent specificerade telefon-

räkningar som gäller användning

5. avgiftsfritt tillhandahålla en

abonnent specificerade telefon-

räkningar som gäller användning

Prop. 2004/05:175

Bilaga 8

337

av ett allmänt telefonnät till fast

nätanslutningspunkt eller därtill

hörande allmänt tillgängliga tele-

fonitjänster, om inte abonnenten

har begärt att räkningen skall vara

ospecificerad,

av ett allmänt telefonnät eller

därtill hörande allmänt tillgängliga

telefonitjänster, om inte abonnen-

ten har begärt att räkningen skall

vara ospecificerad,

6. se till att slutanvändare från andra stater inom Europeiska ekono-

miska samarbetsområdet kan nå svenska nummer, vars sifferstruktur

saknar geografisk betydelse, om det är tekniskt och ekonomiskt genom-

förbart och den uppringde abonnenten inte av kommersiella skäl har valt

att begränsa tillträdet för uppringande från vissa geografiska områden,

och

7. i verksamheten ta hänsyn till funktionshindrades behov av särskilda

tjänster.

Samtal som är avgiftsfria för den uppringande abonnenten får inte

anges på dennes telefonräkning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheterna skall fullgöras och

om undantag från skyldigheterna.

14 §

Om en marknadsanalys enligt

8 kap. 6 § visar att det inte råder

effektiv konkurrens på marknaden

för tillhandahållandet av hela eller

delar av det minimiutbud av hyrda

förbindelser som fastställts i en för-

teckning över standarder i Europe-

iska gemenskapernas officiella tid-

ning, får den som enligt 8 kap. 7 §

har ett betydande inflytande på den

marknaden i hela eller delar av

landet förpliktas att

Om en marknadsanalys enligt

8 kap. 6 § visar att det inte råder

effektiv konkurrens på marknaden

för tillhandahållandet av hela eller

delar av det minimiutbud av hyrda

förbindelser som fastställts i en för-

teckning över standarder i Europé-

iska gemenskapernas officiella tid-

ning, får den som enligt 8 kap. 7 §

har ett betydande inflytande på den

marknaden i hela eller delar av

landet förpliktas att tillhandahålla

ett minimiutbud samt att

1. under likvärdiga omständigheter tillämpa likvärdiga villkor mot

andra som tillhandahåller likvärdiga tjänster,

2. tillhandahålla hyrda förbindelser till andra på samma villkor och

med samma kvalitet som gäller för operatörens egna tjänster eller för

dotterbolags eller samarbetspartners tjänster,

2 a. tillämpa kostnadsorienterad

prissättning,

3. utforma och använda en lämplig kostnadsredovisningsmetod,

4. offentliggöra tekniska egenskaper,

5. offentliggöra taxor, periodiska hyresavgifter och övriga kostnader

samt ange om dessa är differentierade, eller

6. offentliggöra leveransvillkor.

Taxor och leveransvillkor som

offentliggjorts enligt första styck-

et 5 eller 6 får inte ändras utan

tillstånd från den myndighet som

regeringen bestämmer.

Avvikelse från taxor och leve-

ransvillkor som offentliggjorts en-

ligt första stycket 5 eller 6 får inte

göras utan tillstånd från den myn-

dighet som regeringen bestämmer.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 8

338

7 kap.

11 §

Om det med hänsyn till tvistens

beskaffenhet är lämpligare, får

tillsynsmyndigheten i stället för att

ta upp en tvist till prövning hän-

skjuta den för medling. Parterna

skall i sådant fall beredas tillfälle

att till myndigheten komma in med

förslag om lämplig person att vara

medlare.

Om det med hänsyn till tvistens

beskaffenhet är lämpligare, får

tillsynsmyndigheten i stället för att

ta upp en tvist till prövning

behandla frågan inom ramen för

den allmänna tillsynen eller hän-

skjuta den för medling. Om tvisten

hänskjuts för medling skall

parterna beredas tillfälle att till

myndigheten komma in med för-

slag om lämplig person att vara

medlare.

Har medling pågått i fyra

månader eller avbrutits dessför-

innan utan att parterna kommit

överens, skall myndigheten på ny

ansökan av någon av parterna

pröva tvisten enligt vad som anges

i 10 §.

Har myndigheten inte beslutat

över frågan inom ramen för den

allmänna tillsynen inom fyra

månader från det att en part

hänsköt tvisten, skall myndigheten

på ny ansökan av någon av parterna

pröva tvisten enligt vad som anges

i 10

§. Detsamma gäller om

medling har pågått i fyra månader

eller avbrutits dessförinnan utan

att parterna kommit överens.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 9

339

Förteckning över remissinstanser avseende

promemorian om ändringar i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation

Efter remiss har yttrande över promemorian Ändringar i lagen

(2003:389) om elektronisk kommunikation avgetts av Kammarrätten i

Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslern, Domstols-

verket, Konsumentverket, Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket,

TeliaSonera Sverige AB och IT-Företagen.

Avstått från att yttra sig har BT, Glocalnet AB, Hi3G Access AB,

Song Networks AB, Tele2 Sverige AB, Vodafone Sverige AB och

Näringslivets Telekomförening (NTK).

Prop. 2004/05:175

Bilaga 10

340

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § jordabalken

1

skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

2

Till en fastighet hör

byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har

anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk,

på rot stående träd och andra växter,

naturlig gödsel.

Till en fastighet hör även en så-

dan byggnad eller annan anlägg-

ning som är uppförd utanför fas-

tigheten, om den är avsedd för

stadigvarande bruk vid utövandet

av ett servitut till förmån för fas-

tigheten och inte hör till den fas-

tighet där den finns. Detsamma

gäller i fråga om en ledning för

vilken ledningsrätt har beviljats,

om det vid en förrättning enligt

ledningsrättslagen (1973:1144) har

förordnats att rätten skall höra till

fastigheten.

Till en fastighet hör även en så-

dan byggnad eller annan anlägg-

ning som är uppförd utanför fas-

tigheten, om den är avsedd för

stadigvarande bruk vid utövandet

av ett servitut till förmån för fas-

tigheten och inte hör till den fas-

tighet där den finns. Detsamma

gäller i fråga om en ledning eller

annan anordning för vilken led-

ningsrätt har beviljats, om det vid

en förrättning enligt lednings-

rättslagen (1973:1144) har förord-

nats att rätten skall höra till fastig-

heten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

1

Balken omtryckt 1971:1209.

2

Senaste lydelse 2003:626.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 10

341

Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § fastighetsbildningslagen

(1970:988)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

2 §

2

Servitut som avser skogsfång

eller rätt att dra ledning enligt led-

ningsrättslagen (1973:1144) får

inte bildas genom fastighets-

reglering.

Servitut som avser skogsfång

eller rätt att dra ledning eller an-

nan anordning enligt lednings-

rättslagen (1973:1144) får inte

bildas genom fastighetsreglering.

Servitut som avser vattenverksamhet och kan upplåtas med stöd av

28 kap. 10 § miljöbalken får bildas genom fastighetsreglering endast om

tillstånd till verksamheten har meddelats enligt vattenlagen (1983:291)

eller miljöbalken eller om det är uppenbart att varken allmänna eller en-

skilda intressen skadas genom verksamhetens inverkan på vattenförhål-

landena. Andra servitut till förmån för vattenverksamhet som kan upplå-

tas enligt miljöbalken får inte bildas genom fastighetsreglering.

Servitut, som kan upplåtas efter prövning vid särskild förrättning i

andra fall än som anges i första och andra styckena, får bildas genom

fastighetsreglering endast om åtgärden sker i samband med en annan

fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

1

Lagen omtryckt 1992:1212.

2

Senaste lydelse 1998:865.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 10

342

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)

dels att 1, 11 a, 12, 15, 22, 23, 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

1

Enligt denna lag kan den som

för ledning vill utnyttja utrymme

inom fastighet få rätt därtill (led-

ningsrätt). Fråga om ledningsrätt

prövas vid förrättning.

Enligt denna lag kan den som

för ledning eller annan anordning

vill utnyttja utrymme inom fastig-

het få rätt därtill (ledningsrätt).

Fråga om ledningsrätt prövas vid

förrättning.

Ledningsrätt omfattar enligt vad

som bestämmes vid förrättningen

befogenhet att inom fastigheten

vidtaga de åtgärder som behövs

för att framdraga och begagna

ledningen. På begäran av lednings-

rättshavaren kan förordnas att led-

ningsrätt skall höra till dennes fas-

tighet eller inskrivna tomträtt.

Ledningsrätt omfattar enligt vad

som bestäms vid förrättningen

befogenhet att inom fastigheten

vidta de åtgärder som behövs för

att dra fram och använda en led-

ning eller annan anordning. På

begäran av ledningsrättshavaren

kan förordnas att ledningsrätt skall

höra till dennes fastighet eller in-

skrivna tomträtt.

2 a §

Lagen gäller även för tunnlar,

kulvertar, rör och andra anord-

ningar, om det enda syftet med

anordningen är att den skall an-

vändas för att senare dra fram en

sådan ledning som anges i 2 §

första stycket 1 eller 2 genom den.

Ledningsrätt för en sådan an-

ordning som avses i första stycket

ger ledningsrättshavaren rätt att

även dra fram och använda led-

ningar av det slag som anges i 2 §

första stycket 1 eller 2 i den ut-

sträckning som bestäms vid för-

rättningen.

11 a §

2

Lantmäterimyndigheten får i

fråga om ledningsrätt som avser

en sådan ledning som anges i 2 §

Lantmäterimyndigheten får för-

ordna att ledningsrättshavaren har

rätt att låta någon annan dra fram

1

Senaste lydelse 2004:643.

2

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 10

343

första stycket 1 förordna att led-

ningsrättshavaren har rätt att låta

någon annan dra fram och använda

ytterligare ledningar av detta slag

inom det upplåtna utrymmet. Ett

sådant förordnande får meddelas

endast om det med hänsyn till led-

ningens beskaffenhet finns ett be-

hov av en sådan rätt. Bestämmel-

serna i 6–11 §§ skall tillämpas.

och använda ytterligare ledningar

inom det upplåtna utrymmet. Ett

sådant förordnande får meddelas

endast om

1. ledningen är av det slag som

anges i 2 § första stycket 1, och

2. det med hänsyn till ledning-

ens beskaffenhet finns ett behov av

en sådan rätt.

Vid prövningen av en fråga en-

ligt första stycket, skall bestäm-

melserna i 6–11 §§ tillämpas.

Om lantmäterimyndigheten har meddelat ett sådant förordnande som

avses i första stycket, får ledningsrättshavaren själv dra fram och an-

vända en sådan ledning som avses i förordnandet i stället för att låta nå-

gon annan göra det.

12 §

3

Mark eller annat utrymme för

ledning får tagas i anspråk på fas-

tighet, om det icke orsakar synner-

ligt men för fastigheten.

Mark eller annat utrymme för

ledning eller sådan anordning som

avses i 2 a § får tas i anspråk på

fastighet, om det inte orsakar syn-

nerligt men för fastigheten.

Även om synnerligt men upp-

kommer, är fastighet skyldig att

avstå utrymme, om ledningen är

av väsentlig betydelse från allmän

synpunkt eller om ledningen enligt

beslut av koncessionsmyndighet

skall framdragas över fastigheten.

Om ägaren begär det, skall fastig-

heten inlösas. Är olägenheten be-

gränsad till viss del av fastigheten,

skall endast den delen inlösas.

Även om synnerligt men upp-

kommer, är fastighet skyldig att

avstå utrymme, om ledningen eller

den avsedda ledningen är av

väsentlig betydelse från allmän

synpunkt eller om den enligt be-

slut av koncessionsmyndighet

skall dras fram över fastigheten.

Om ägaren begär det, skall fastig-

heten inlösas. Är olägenheten be-

gränsad till viss del av fastigheten,

skall endast den delen inlösas.

Ledningsrättshavaren är berättigad att lösa sådan fastighet eller del av

fastighet som avses i andra stycket, om detta skulle medföra endast en

ringa höjning av den ersättning som tillkommer fastighetsägaren och

denne icke har ett beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller

fastighetsdelen. Vid bedömande av frågan om rätt till inlösen föreligger,

skall kostnad för åtgärd som anges i 4 kap. 1 § andra stycket expropria-

tionslagen (1972:719) räknas in i ersättningen.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och

4 §§

expropriationslagen

äger

motsvarande tillämpning vid upp-

låtelse och inlösen enligt denna

paragraf. Utan hinder av dessa

bestämmelser kan dock särskild

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och

4 §§ expropriationslagen skall till-

ämpas vid upplåtelse och inlösen

enligt denna paragraf. Trots dessa

bestämmelser kan dock särskild

rätt som tillkommer staten och inte

3

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 10

344

rätt som tillkommer staten och ej

utgör vägrätt rubbas. Vidare får

förordnas att rätten till utrymme

för ledningen skall ha företräde

framför särskild rätt som tillska-

pats genom expropriation eller

annat tvångsförvärv eller vid fas-

tighetsbildning eller på liknande

sätt, dock ej om den särskilda

rätten utgör vägrätt.

utgör vägrätt rubbas. Vidare får

förordnas att rätten till utrymme

för ledningen eller anordningen

skall ha företräde framför särskild

rätt som har tillskapats genom

expropriation eller annat tvångs-

förvärv eller vid fastighetsbildning

eller på liknande sätt, dock inte om

den särskilda rätten utgör vägrätt.

15 §

4

Ledningsrättsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering

förordnats att ledningsrättsfråga skall prövas enligt denna lag, får frågan

dock upptagas utan ansökan.

Ledningsrättsfråga får prövas gemensamt med fastighetsbildningsåt-

gärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning får åter delas upp på

skilda förrättningar.

Är ledningen av större omfatt-

ning får, om det finnes lämpligt,

prövningen av ledningsrättsfråga

uppdelas på skilda förrättningar,

envar avseende viss sträcka av

ledningen.

Är ledningen eller sådan anord-

ning som avses i 2 a § av större

omfattning får, om det är lämpligt,

prövningen av en ledningsrätts-

fråga delas upp på skilda förrätt-

ningar, var och en avseende en

viss sträcka av ledningen eller an-

ordningen.

Om det behövs vid en förrättning enligt denna lag, får lantmäterimyn-

digheten förordna om prövning enligt 14 kap. 1 § fastighetsbildningsla-

gen (1970:988)

22 §

5

Om det inte finns något hinder mot upplåtelsen, skall lantmäterimyn-

digheten meddela ledningsbeslut.

I ett ledningsbeslut anges

1. ledningens ändamål och huvudsakliga beskaffenhet,

2. utrymme som upplåts för ledningen,

3. en fastighet eller del av en fastighet som inlöses,

4. en byggnad eller annan anläggning som omfattas av ett beslut enligt

12 a §,

5. bestämmelser som avses i 1 § andra stycket,

6. den tid inom vilken ledningen skall vara utförd,

7. vad som i övrigt behöver föreskrivas rörande ledningen,

8. förordnande enligt 11 a § med uppgift om den huvudsakliga beskaf-

fenheten av de ledningar som får dras fram och det utrymme som får tas i

anspråk för dessa ledningar samt vad som i övrigt behöver föreskrivas i

samband med förordnandet.

I fall som avses i 2 a § skall

1. vad som sägs i andra stycket

1 och 7 om ledning även gälla den

4

Senaste lydelse 2001:891.

5

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 10

345

anordning för vilken ledningsrät-

ten upplåts, och

2. vad som sägs i andra stycket

2 och 6 om ledning i stället gälla

anordningen.

Om en ledningsrättsfråga prövas gemensamt med en fastighetsbild-

ningsåtgärd vid en förrättning, får ledningsbeslutet tas upp i fastighets-

bildningsbeslutet.

23 §

Om det är lämpligt, får led-

ningsbeslut meddelas utan hinder

av att tekniska arbeten och värde-

ringar ej utförts. Under samma

förutsättning får ledningsbeslut

meddelas särskilt beträffande viss

sträcka av ledningen.

Om det är lämpligt, får led-

ningsbeslut meddelas trots att tek-

niska arbeten och värderingar inte

har utförts. Under samma förut-

sättning får ledningsbeslut med-

delas särskilt beträffande viss

sträcka av ledningen eller anord-

ningen.

31 §

6

Har inom ett år efter det att er-

sättningsbeslutet vann laga kraft

ersättning enligt 13 § inte betalats

på det sätt som har bestämts i be-

slutet och har inte heller någon

som i beslutet tillerkänts sådan

ersättning begärt verkställighet av

beslutet i denna del, är lednings-

beslutet förfallet. Ledningsbeslutet

är även förfallet, om ledningen

inte har kommit till stånd inom

den tid som har bestämts i beslu-

tet. Detta gäller dock inte om den

ledning som inte har kommit till

stånd är en sådan som avses i

11 a §.

Har inom ett år efter det att er-

sättningsbeslutet vann laga kraft

ersättning enligt 13 § inte betalats

på det sätt som har bestämts i be-

slutet och har inte heller någon

som i beslutet tillerkänts sådan

ersättning begärt verkställighet av

beslutet i denna del, är ledningsbe-

slutet förfallet. Ledningsbeslutet är

även förfallet, om ledningen eller

anordningen inte har kommit till

stånd inom den tid som har be-

stämts i beslutet. Detta gäller dock

inte om den ledning som inte har

kommit till stånd är en sådan som

avses i 11 a §.

Skall enligt ledningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller be-

slutet i denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.

Om särskilda skäl föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om

förlängning av tid som anges i första stycket.

Ersättning som betalats får ej återkrävas på grund av att ledningsbe-

slutet förfallit enligt denna paragraf.

Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte ersättning

som fastställts vid särskild förrättning enligt 13 a §.

35 §

7

Överlåtelse av ledning, för

vilken ledningsrätt upplåtits, är

Överlåtelse av ledning eller

annan anordning, för vilken led-

6

Senaste lydelse 2004:643.

7

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 10

346

giltig endast om överlåtelsen

omfattar även ledningsrätten. Vad

nu sagts gäller dock ej om

ledningen överlåtits för att bort-

tagas.

Överlåtes ledningsrätt utan att

den därmed avsedda ledningen

samtidigt överlåtes, är överlåtelsen

giltig endast om ledningen ännu ej

byggts eller om den borttagits.

ningsrätt har upplåtits, är giltig

endast om överlåtelsen omfattar

även ledningsrätten. Detta gäller

dock inte om ledningen eller an-

ordningen har överlåtits för att tas

bort.

Överlåts ledningsrätt utan att

den därmed avsedda ledningen

eller anordningen samtidigt över-

låts, är överlåtelsen giltig endast

om ledningen eller anordningen

ännu inte har byggts eller om den

har tagits bort.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte en sådan ledning

som avses i 11 a § och som innehas av annan än ledningsrättshavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 10

347

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation

dels att 8 kap. 21 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 11 a §, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

11 a §

Om en part hänskjutit en tvist

för avgörande enligt 10 § får till-

synsmyndigheten, om det med

hänsyn till den frågeställning som

tvisten aktualiserat är lämpligare

att den avgörs inom ramen för den

allmänna tillsynen, vägra att ta

upp tvisten för avgörande.

Har myndigheten inte vidtagit

någon sådan åtgärd som avses i

första stycket inom fyra månader

från det att en part hänskjutit

tvisten, skall myndigheten om

någon av parterna gör en ny

ansökan pröva tvisten enligt vad

som anges i 10 §.

8 kap.

21 §

Ett beslut om underrättelse en-

ligt 7 kap. 4 § får inte överklagas.

Ett beslut om underrättelse en-

ligt 7 kap. 4 § och ett beslut om att

inte ta upp en tvist för avgörande

enligt 7 kap. 11 a § första stycket

får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 11

348

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-06-02

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Magnusson, f.d. justitierådet Lars

K Beckman och regeringsrådet Göran Schäder.

Ledningsrätt m.m.

Enligt en lagrådsremiss den 26 maj 2005 (Näringsdepartementet) har

regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i jordabalken,

2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

3. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),

4. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Anders

Nauclér.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om elektronisk kommunikation

7 kap. 11 a §

I paragrafen, som är ny, föreslås bestämmelser som innebär att till-

synsmyndigheten får besluta att inte ta upp en hänskjuten tvist till av-

görande, om det är lämpligare att den frågeställning som tvisten

aktualiserat avgörs inom ramen för den allmänna tillsynen. Lagrådet har

inte något att erinra mot paragrafens innehåll men anser att den lämp-

ligen bör placeras som 10 a § och alltså före 11 § som behandlar medling

som ett alternativ till tvistlösning. För att understryka sambandet mellan

den nya 10 a § och 11 § bör då enligt Lagrådets mening sistnämnda para-

graf ändras att inledas på följande sätt: ”Om det med hänsyn till tvistens

beskaffenhet är lämpligare, får tillsynsmyndigheten, i stället för att ta upp

en tvist till prövning eller vidta en åtgärd inom ramen för den allmänna

tillsynen, hänskjuta tvisten för medling. Parterna ---.”

8 kap. 21 §

Följs Lagrådets förslag beträffande 7 kap. 11 a §, bör i förevarande

paragraf ”7 kap. 11 a § första stycket” ändras till ”7 kap. 10 a § första

stycket”.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 12

349

Sammanfattning av betänkandet (SOU 2004:7)

Utredningsuppdraget och dess genomförande

Vi har haft i uppdrag att

− undersöka bl.a. om ledningsrättslagen (1973:1144) bör kunna

användas för att upplåta utrymme för andra slag av ledningar än de

som nu anges i lagen och för andra anordningar än ledningar,

− se över förutsättningarna för en ledningsrättshavare att ge någon

annan rätt att disponera ett utrymme eller en ledning som omfattas av

en ledningsrätt,

− undersöka om det behövs särskilda regler om sakrättsligt skydd vid

överlåtelse eller pantsättning av en ledningsrätt,

− överväga behovet av särskilda regler för samverkan mellan inne-

havare av parallella ledningsrätter,

− ta upp vissa frågor om ersättning till fastighetsägaren, samt

− överväga behovet av och kostnaderna för ett särskilt ledningsrätts-

register.

I våra direktiv angavs vidare att vi är fria att ta upp även andra frågor

som har anknytning till dem som anges ovan. Vi har i delbetänkandet

Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät redovisat de ändringar

i ledningsrättslagen som är nödvändiga för att genomföra de direktiv som

EU har antagit inom ramen för 1999 års kommunikationsöversyn. Be-

tänkandet innehöll bl.a. förslag om att terminologin i 2 § första stycket i

ledningsrättslagen skall anpassas till den som används i den nu gällande

lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Vidare gjordes den be-

dömningen att ledningsrättslagen är tillämplig också när det gäller skilda

typer av anordningar som utgör en integrerad del av ett elektroniskt kom-

munikationsnät – t.ex. master för mobiltelefoni eller radiolänk samt tele-

stationer, dvs. byggnader och utrustning. I delbetänkandet föreslogs även

att en innehavare av ledningsrätt för ledning som ingår i ett elektroniskt

kommunikationsnät för allmänt ändamål skall få rätt att upplåta nyttjan-

derätt för andra operatörers anläggningar. Justitiedepartementet har med

vårt remitterade delbetänkande som grund utarbetat en promemoria med

utkast till lagrådsremiss benämnd ”Ledningsrätt för elektroniska kom-

munikationsnät”. Slutbetänkandet omfattar de frågor som vi inte tog upp

i delbetänkandet. Huvuddelen av vårt uppdrag behandlas därmed i detta

betänkande.

För att få ett säkrare underlag för våra överväganden har vi genomfört

en enkät. Den innehöll 22 frågor rörande uppdragets olika delar och till-

ställdes 65 myndigheter, kommuner, organisationer, företag och forsk-

ningsinrättningar. Vi har dessutom anordnat en utfrågning. Syftet med

denna var att inhämta synpunkter på två särskilda frågeställningar,

nämligen på frågorna om ledningsrätt bör kunna upplåtas i viss lös

egendom respektive för kanalisationer. Vidare har vi diskuterat frågor

rörande utredningsuppdraget med olika intressenter och utomstående

experter.

Vi har disponerat betänkandet på följande vis:

• ledningsrättens huvudsakliga innehåll (kap. 2)

Prop. 2004/05:175

Bilaga 12

350

• ledningsrättsregister (kap. 3)

• samverkan mellan innehavare av parallella ledningar (kap. 4)

• ersättning vid upplåtelse av ledningsrätt (kap. 5)

• konsekvenser (kap. 6)

• författningskommentarer (kap. 7)

Ledningsrättens huvudsakliga innehåll

Med de ändringar som har föreslagits i vårt delbetänkande och i Justitie-

departementets promemoria med utkast till lagrådremiss menar vi att det

inte finns behov av att utvidga ledningsrättslagens tillämpningsområde

till att omfatta andra typer av ledningar eller tillbehör till ledningar än

vad som i dag anges i lagen.

Beträffande andra anordningar än ledningar anser vi däremot att en ut-

vidgning är motiverad. Tillämpningsområdet bör därför utvidgas till att

omfatta också vissa anordningar som inte är att betrakta som ledningar

(avsnitt 2.4.2). Vi föreslår att ledningsrätt skall kunna upplåtas även för

rör eller annan anordning som anläggs för att dra fram och använda led-

ning som ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål

eller koncessionspliktig elektrisk starkströmsledning, dvs. för vissa typer

av kanalisationer. Dessutom föreslår vi att ledningsrätt också skall kunna

upplåtas för tunnlar som används som alternativ till allmännyttiga vatten-

och avloppsledningar.

Det bör vidare införas en utvidgad möjlighet till andrahandsupplåtelser

(avsnitt 2.4.3). Vårt förslag innebär att möjligheten att göra andrahands-

upplåtelser enligt förslaget i Justitiedepartementets promemoria skall

utvidgas till att omfatta ledningsrättshavare avseende samtliga lednings-

slag. Upplåtelserna skall dock liksom i promemorians förslag enbart få

avse ledningar för elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål.

Egendom som är intressant vid framdragning av ledningar är numera,

särskilt i städerna, ofta uppsplittrad på olika egendomsslag. Detta har

medfört att det har blivit allt svårare för lantmäterimyndigheterna att

bevilja ledningsrätt i stadsområden. Dessutom finns det ett klart behov av

att kunna samutnyttja lös egendom av visst slag. Exempelvis kan en

operatör ha önskemål om att kunna utnyttja en annan operatörs mast för

att där montera sin egen antenn. Eftersom de flesta master utgör lös

egendom, saknas det därmed möjlighet att upplåta ledningsrätt i dessa.

Det bör därför också bli möjligt att upplåta ledningsrätt i lös egendom

(avsnitt 2.4.4). Möjligheten bör emellertid inte gälla samtliga typer av lös

egendom. Vi föreslår att detta enbart skall gälla utrymme inom tomträtt,

byggnad eller annan anläggning som inte hör till fastigheten eller tomt-

rätten samt väganordning enligt 2 § väglagen (1971:948). Förslaget inne-

bär vidare att vid upplåtelse i byggnad eller annan anläggning som inte

hör till fastigheten eller tomträtten skall ledningsrätt samtidigt upplåtas i

utrymme inom den fastighet eller tomträtt som anläggningen är belägen

på. Om tomträtt i vilken ledningsrätt har upplåtits upphör att gälla, skall i

stället den berörda fastigheten belastas av ledningsrätten.

Vi föreslår vidare att uttrycket ledningsbeslut skall ersättas med ”led-

ningsrättsbeslut” (avsnitt 2.4.5). Syftet är att det skall bli tydligare att

beslutet är bärare av rättigheten ”ledningsrätt”.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 12

351

Ledningsrättsregister

I direktiven pekas på två omständigheter som skulle kunna motivera ett

ledningsrättsregister. För det första skulle ett register med uppgifter om

aktuella ledningsrättshavare och eventuella andrahandsnyttjare kunna

underlätta för enskilda och för det allmänna att komma i kontakt med

dem. För det andra skulle ett ledningsrätts register kunna ligga till grund

för regler om sakrättsligt skydd i samband med överlåtelse eller pantsätt-

ning.

Behovet av ett särskilt ledningsrättsregister för det först nämnda ända-

målet är enligt vår bedömning inte så stort att det motiverar inrättandet

av ett särskilt sådant register. I stället bör det befintliga fastighetsregistret

användas för detta ändamål (avsnitt 3.4.2). Ett särskilt ledningsrätts-

register bör inte heller inrättas för att tillgodose behovet av sakrättsligt

skydd i samband med överlåtelse eller pantsättning av ledning med till-

hörande ledningsrätt (avsnitt 3.4.3). Om något skall göras när det gäller

det sakrättsliga skyddet, bör man även för detta ändamål utnyttja det be-

fintliga fastighetsregistret. Några förslag läggs inte fram i dessa delar.

En konstruktion som enligt vår mening skulle kunna medföra att

anteckningar i fastighetsregistret om innehav i vissa fall skulle kunna ges

sakrättslig verkan är ett användande av kreditsäkerhetsformen säkerhets-

överlåtelse (avsnitt 3.4.4).

Samverkan mellan innehavare av parallella ledningar

Med parallella ledningsrätter avses två eller flera ledningar med till-

hörande ledningsrätter som ligger bredvid varandra. Exempelvis kan en

elektrisk starkströmsledning och en fiberoptisk kabel som är upphängda i

samma stolpar vara tryggade med två skilda ledningsrätter. Om lednings-

rätterna har olika ägare, uppkommer frågan hur samverkan mellan dem

skall regleras. För närvarande förekommer i stor utsträckning frivillig

samverkan när två eller flera ledningar, med eller utan ledningsrätt, är

förlagda i anslutning till varandra.

På grund av de svårigheter att träffa frivilliga samarbetsavtal som ändå

har dokumenterats finns det samtidigt ett klart behov av en lagreglerad

samverkan i någon form (avsnitt 4.4.1). Den nuvarande regleringen för

fastighetssamverkan i anläggningslagen och lagen om förvaltning av

samfälligheter bör användas för samverkan mellan olika innehavare av

parallella ledningar av samma eller skilda slag samt mellan lednings-

havarna och vissa fastighetsägare (avsnitt 4.4.3). Samverkan av nu nämnt

slag skall kunna etableras genom att gemensamhetsanläggning enligt

anläggningslagen inrättas även om anläggningen endast eller huvud-

sakligen avser ett utrymme (avsnitt 4.4.4). Det behöver således inte röra

sig om en fysisk anläggning. I stället kan det handla om behovet av att

samverka om underhåll, ombyggnadsarbeten, tillfällig flyttning av led-

ning, hantering av miljö- och säkerhetsfrågor, kontakter med myndig-

heter eller samordning av återställningsarbeten då ledningarna skall tas

bort.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 12

352

Ersättning vid upplåtelse av ledningsrätt

Vårt uppdrag i denna del har varit begränsat till att överväga om de nu-

varande ersättningsprinciperna skall kompletteras när det gäller de fall

som täcks in av de utvidgningar som har föreslagits i detta betänkande

(avsnitt 5.4.1).

Enligt vår bedömning är det emellertid olämpligt att införa andra

ersättningsprinciper enbart för det utvidgade området. Ett tillskapande av

särlösningar för utvidgningsfallen skulle nämligen leda till gränsdrag-

ningsproblem och omotiverade skillnader mellan likartade ledningsrätts-

upplåtelser (avsnitt 5.4.2). Vi menar vidare att det finns starka skäl för en

övergripande översyn av reglerna om ersättning vid expropriativa in-

grepp, men att införandet av någon annan form av ersättningsprincip i

ledningsrättslagen är en reform som kräver betydligt mera ingående

överväganden än som ryms inom ramen för vårt uppdrag.

Vi bedömer att de nuvarande ersättningsbestämmelserna kan tillämpas

även vid upplåtelse av ledningsrätt i lös egendom (avsnitt 5.4.3). En

fastighetsägare som önskar att få bort en ledningsrätt som gäller i bygg-

nad eller annan anläggning på ofri grund – efter det att denna egendom

har tagits bort – skall inte behöva betala uppkomna förrättnings-

kostnader.

Vi föreslår dessutom att sakägare vid förrättning enligt ledningsrätts-

lagen skall kunna få ersättning för kostnader för ombud eller biträde eller

för egen utredning som har varit nödvändiga för att ta till vara sakägarens

rätt (avsnitt 5.4.4).

Konsekvenser

På grund av de föreslagna utvidgningarna av ledningsrättslagens tillämp-

ningsområde bedömer vi att vissa sakägare (t.ex. fastighetsägare, tomt-

rättshavare och ägare av viss lös egendom, bl.a. byggnader och master)

kan komma att få lägre ersättning vid ett beslut inom ramen för en för-

rättning än vid frivilliga uppgörelser. Detta medför givetvis minskade

kostnader för de berörda ledningshavarna.

Vi bedömer att frekvensen av överklaganden och därmed domstols-

processer kan komma att minska om förslaget att ersätta sakägares

ombudskostnader m.m. genomförs. De totala kostnadsökningarna för

ledningshavarna torde, under förutsättning att jämförelsen innefattar även

eventuella domstolskostnader, inte bli särskilt stora till följd av vårt för-

slag beträffande ombudskostnader.

Vi bedömer dessutom att våra förslag kommer att ha olika positiva

effekter för miljön – främst genom att befintlig infrastruktur (t.ex. bygg-

nader, vägar, broar, master, stolpar och kanalisationer) kan komma att

utnyttjas mera effektivt än i dag.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 13

353

Lagförslagen i betänkandet (SOU 2004:7)

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)

dels att i 6 a, 22–24, 25 a, 28, 31 och 32 §§ ordet ”ledningsbeslut” i

olika böjningsformer skall bytas ut mot ”ledningsrättsbeslut” i mot-

svarande form,

dels att 1, 2, 3 a, 4, 11 a, 12 och 27 §§ skall ha följande lydelse,

1

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 34 b §§, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Enligt denna lag kan den som

för ledning vill utnyttja utrymme

inom fastighet få rätt därtill (led-

ningsrätt). Fråga om ledningsrätt

prövas vid förrättning.

Ledningsrätt omfattar enligt vad

som bestämmes vid förrättningen

befogenhet att inom fastigheten

vidtaga de åtgärder som behövs

för att framdraga och begagna

ledningen. På begäran av led-

ningens innehavare kan förordnas

att ledningsrätt skall höra till

dennes fastighet eller inskrivna

tomträtt.

Enligt denna lag kan den som

för ledning vill utnyttja utrymme

inom

1. fastighet,

2. tomträtt,

3. byggnad eller annan anlägg-

ning som inte hör till fastigheten

eller tomträtten, eller

4. väganordning enligt 2 § väg-

lagen (1971:948)

få rätt därtill (ledningsrätt).

Vid upplåtelse av utrymme

enligt första stycket 3 skall led-

ningsrätt samtidigt upplåtas i ut-

rymme inom den fastighet eller

den tomträtt som byggnaden eller

anläggningen är belägen på.

Fråga om ledningsrätt prövas

vid förrättning.

Ledningsrätt omfattar enligt vad

som bestäms vid förrättningen be-

fogenhet att vidta de åtgärder som

behövs för att dra fram och an-

vända ledningen. På begäran av

ledningens innehavare kan be-

stämmas att ledningsrätt skall

höra till dennes fastighet eller in-

skrivna tomträtt.

1

Nuvarande lydelse vad gäller bestämmelserna i 2 och 11 a §§ enligt förslag som har lagts

fram i Justitiedepartementets promemoria med utkast till lagrådsremiss.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 13

354

2 §

2

Lagen gäller för ledningar av följande slag,

1. ledning som ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt

ändamål samt allmän svagströmsledning för signalering, fjärrmanöv-

rering, dataöverföring eller liknande ändamål,

2. elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras eller som

behövs för sådana ledningar som avses i 1,

3. vatten- eller avloppsledning som

a) ingår i allmän va-anläggning,

b) förser samhälle med vatten eller därifrån bortför avloppsvatten eller

annan orenlighet,

c) gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning av be-

tydelse för riket eller viss ort eller

d) medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan och inte till-

godoser endast en enstaka fastighets husbehov,

4. ledning genom vilken fjärrvärme, olja, gas eller annan råvara eller

produkt transporteras från produktionsställe, upplag eller lastplats och

som

a) tillgodoser ett allmänt behov,

b) gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning av be-

tydelse för riket eller viss ort eller

c) medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan.

Anordning som ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt

ändamål men som inte utgör ledning skall vid tillämpningen av denna lag

anses som ledning enligt första stycket 1.

Lagen gäller ej om utrymme för

ledning kan upplåtas med stöd av

anläggningslagen (1973:1149).

Lagen gäller inte om utrymme

för ledning kan upplåtas med stöd

av anläggningslagen (1973:1149).

Bestämmelser om samverkan mel-

lan olika ledningsägare finns i 1 §

andra stycket anläggningslagen.

2 a §

Vad som i denna lag föreskrivs

om ledning skall även gälla för rör

eller annan anordning som an-

läggs för att dra fram och använda

ledning som anges i 2 § första

stycket 1 och 2. Detsamma skall

gälla för tunnlar som används i

stället för sådana ledningar som

anges i 2 § första stycket 3.

3 a §

Ledningsrätt som avser sådan

ledning som anges i 2 § första

stycket 2 ger ledningens inne-

havare rätt att inom det utrymme

som har upplåtits för ledningen dra

Ledningsrätt som avser sådan

ledning som anges i 2 § första

stycket 2 ger ledningsrättshavaren

rätt att inom det utrymme som har

upplåtits för ledningen dra fram

2

Lydelse enligt förslag i utkast till lagrådsremiss.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 13

355

fram och begagna även sådana

ledningar som anges i 2 § första

stycket 1.

Ledningens innehavare får dra

fram ledning med stöd av första

stycket tidigast två veckor efter det

att fastighetens ägare underrättats

om när arbetet skall påbörjas.

Underrättelse skall anses ha skett

när meddelandet sänts med brev

till fastighetsägaren under dennes

adress.

och använda även sådana led-

ningar som anges i 2 § första

stycket 1.

Ledningsrättshavaren får dra

fram ledning med stöd av första

stycket tidigast två veckor efter det

att fastighetens ägare underrättats

om när arbetet skall påbörjas.

Underrättelse skall anses ha skett

när meddelandet sänts med brev

till fastighetsägaren under dennes

adress.

Om ledningsrätt har upplåtits i

annan egendom än fast egendom,

skall vad som sägs i andra stycket

om fastighetsägare i stället avse

ägaren eller innehavaren av den

egendom i vilken ledningsrätt har

upplåtits.

4 §

Den som innehar fastighet på

grund av testamentariskt förord-

nande utan att äganderätten till-

kommer någon anses vid lagens

tillämpning som fastighetens

ägare.

Den som innehar fastighet eller

annan egendom på grund av testa-

mentariskt förordnande utan att

äganderätten tillkommer någon

anses vid lagens tillämpning som

egendomens ägare.

11 a §

3

Lantmäterimyndigheten får be-

sluta att en innehavare av en sådan

ledning som avses i 2 § första

stycket 1 har rätt att låta annan dra

fram och använda ytterligare led-

ningar av det slag som anges i 2 §

första stycket 1 inom det upplåtna

utrymmet. Ett sådant beslut får

meddelas endast om det med hän-

syn till ledningens beskaffenhet

finns ett behov av en sådan rätt

och den kan anses förenlig med

bestämmelserna i 6–11 §§.

Lantmäterimyndigheten får be-

sluta att en innehavare av en sådan

ledning som avses i 2 § har rätt att

låta annan dra fram och använda

ytterligare ledningar av det slag

som anges i 2 § första stycket 1

inom det upplåtna utrymmet. Ett

sådant beslut får meddelas endast

om det med hänsyn till ledningens

beskaffenhet finns ett behov av en

sådan rätt och den kan anses fören-

lig med bestämmelserna i 6–11 §§.

Om lantmäterimyndigheten har meddelat ett sådant beslut som avses i

första stycket, får ledningsrättshavaren själv dra fram och använda en

sådan ledning som avses i beslutet i stället för att låta någon annan göra

det.

12 §

Mark eller annat utrymme för

Mark eller annat utrymme för

3

Lydelse enligt förslag i utkast till lagrådsremiss.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 13

356

ledning får tagas i anspråk på

fastighet, om det icke orsakar syn-

nerligt men för fastigheten.

ledning får tas i anspråk på fastig-

het, om det inte orsakar synnerligt

men för fastigheten.

Vad som föreskrivs om fastighet

skall tillämpas också i fråga om

tomträtt, byggnad eller annan

anläggning som inte hör till fastig-

heten eller tomträtten samt väg-

anordning enligt 2 § väglagen

(1971:948).

Även om synnerligt men uppkommer, är fastighet skyldig att avstå ut-

rymme, om ledningen är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt

eller om ledningen enligt beslut av koncessionsmyndighet skall fram-

dragas över fastigheten. Om ägaren begär det, skall fastigheten inlösas.

Är olägenheten begränsad till viss del av fastigheten, skall endast den

delen inlösas.

Ledningens innehavare är berät-

tigad att lösa sådan fastighet eller

del av fastighet som avses i andra

stycket, om detta skulle medföra

endast en ringa höjning av den er-

sättning som tillkommer fastig-

hetsägaren och denne icke har ett

beaktansvärt intresse av att behålla

fastigheten eller fastighetsdelen.

Vid bedömande av frågan om rätt

till inlösen föreligger, skall

kostnad för åtgärd som anges i

4 kap. 1 § andra stycket expropria-

tionslagen räknas in i ersättningen.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och

4 §§

expropriationslagen

äger

motsvarande tillämpning vid upp-

låtelse och inlösen enligt denna

paragraf. Utan hinder av dessa

bestämmelser kan dock särskild

rätt som tillkommer staten och ej

utgör vägrätt rubbas. Vidare får

förordnas att rätten till utrymme

för ledningen skall ha företräde

framför särskild rätt som till-

skapats genom expropriation eller

annat tvångsförvärv eller vid fas-

tighetsbildning eller på liknande

sätt, dock ej om den särskilda

rätten utgör vägrätt.

Ledningens innehavare är berät-

tigad att lösa sådan fastighet eller

del av fastighet som avses i andra

stycket, om detta skulle medföra

endast en ringa höjning av den

ersättning som tillkommer fastig-

hetsägaren och denne inte har ett

beaktansvärt intresse av att behålla

fastigheten eller fastighetsdelen.

Vid bedömande av frågan om rätt

till inlösen föreligger, skall kost-

nad för åtgärd som anges i 4 kap.

1 § andra stycket expropriations-

lagen räknas in i ersättningen.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och

4 §§

expropriationslagen

skall

också tillämpas vid upplåtelse och

inlösen enligt denna paragraf.

Utan hinder av dessa bestämmel-

ser kan dock särskild rätt som till-

kommer staten rubbas. Vidare får

förordnas att rätten till utrymme

för ledningen skall ha företräde

framför särskild rätt som till-

skapats genom expropriation eller

annat tvångsförvärv eller vid fas-

tighetsbildning eller på liknande

sätt.

27 §

Ledningens innehavare skall

svara för förrättningskostnaderna i

den mån ej annat följer vid en

Ledningens innehavare skall

svara för förrättningskostnaderna

om inte annat följer vid en mot-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 13

357

motsvarande tillämpning av

18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbal-

ken.

Har ledningsrättsfråga upptagits

utan ansökan eller, i fall som avses

i 33 §, på ansökan av annan sak-

ägare än ledningens innehavare,

skall förrättningskostnaderna för-

delas mellan sakägarna efter vad

som är skäligt. Avser förrättningen

endast att inskrivet servitut eller

inskriven nyttjanderätt avseende

rätt att framdraga och bibehålla

ledning skall förändras till led-

ningsrätt, skall ledningens inne-

havare dock svara för förrättnings-

kostnaderna enligt bestämmelserna

i första stycket.

svarande tillämpning av 18 kap.

6 eller 8 § rättegångsbalken.

Har ledningsrättsfråga tagits upp

utan ansökan eller, i fall som avses

i 33 §, på ansökan av annan sak-

ägare än ledningsrättshavaren,

skall förrättningskostnaderna för-

delas mellan sakägarna efter vad

som är skäligt. Avser förrättningen

endast att inskrivet servitut eller

inskriven nyttjanderätt avseende

rätt att dra fram och bibehålla led-

ning skall förändras till lednings-

rätt, skall ledningens innehavare

dock svara för förrättningskost-

naderna enligt bestämmelserna i

första stycket. Detsamma skall

gälla om ledningsrätt har beviljats

i sådan egendom som avses i 1 §

första stycket 3 och ledningsrätten

upphävs enligt 33 § därför att

egendomen tagits bort.

Handlägges ledningsrättsfråga gemensamt med fastighetsbildnings-

åtgärd vid en förrättning, skall kostnader som är gemensamma för skilda

åtgärder fördelas på dessa efter vad som är skäligt.

Till förrättningskostnader hän-

föres taxeavgift, ersättning till sak-

kunnig, utgift för hantlangning

som ej ingår i taxeavgiften samt

ersättning för sådan skada som av-

ses i 4 kap. 38 § tredje stycket fas-

tighetsbildningslagen (970:988).

Till förrättningskostnader räk-

nas taxeavgift, ersättning till sak-

kunnig, utgift för hantlangning

som inte ingår i taxeavgiften, er-

sättning för sådan skada som avses

i 4 kap. 38 § tredje stycket fas-

tighetsbildningslagen (1970:988)

samt ersättning för sakägares

kostnader för ombud eller biträde

eller för egen utredning som varit

nödvändiga för att ta till vara

sakägarens rätt vid förrättningen.

34 b §

Upplåts tomträtt i fastighet i

vilken ledningsrätt har upplåtits,

skall tomträtten när den har in-

skrivits belastas av ledningsrätten

i fastighetens ställe. Om tomt-

rätten upphör att gälla, skall i

stället den berörda fastigheten

belastas av ledningsrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

2. Denna lag tillämpas också på förrättning som pågår när lagen träder i

kraft.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 14

358

Förteckning över remissinstanser avseende

betänkandet Ledningsrätt (SOU 2004:7)

Efter remiss har yttrande över betänkandet Ledningsrätt (SOU 2004:7)

avgetts av Hovrätten över Skåne och Blekinge, Göteborgs tingsrätt,

Jönköpings tingsrätt, Luleå tingsrätt, Hyresnämnden i Göteborg, Dom-

stolsverket, Lantmäteriverket, Skatteverket, Boverket, Konkurrensverket,

Post- och telestyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i

Skåne län, Länsstyrelsen i Norrbottens läns, Stockholms kommun,

Malmö kommun, Härnösands kommun, Lantmäterimyndigheten i Stock-

holms kommun, Lantmäterimyndigheten i Göteborgs kommun, Lant-

mäterimyndigheten i Örebro kommun, Banverket, Vägverket, Affärs-

verket svenska kraftnät, Kungliga Tekniska högskolan, Institutet för

fastighetsrättslig forskning, Lunds tekniska högskola (avdelningen för

fastighetsvetenskap), Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Svenska

Kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantmätare-

förening, Fastighetsrådens och Miljörådens förening, Föreningen Svenskt

Näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund, Fastighetsägarna

Sverige, Sveriges jordägareförbund, Villaägarnas Riksförbund, Sveriges

Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Maskinentreprenörerna, Svensk

Energi, IT-Företagen, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Svenska Bank-

föreningen, TeliaSonera Sverige AB, Hi3G Access AB, Teracom AB,

AB Stokab och Vattenfall AB.

Avstått från att yttra sig har Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds

universitet, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Hyres-

gästföreningen Riksförbundet, Näringslivets Telekomförening, Svenska

Kabel-TV-föreningen, Tele2 Sverige AB och Vodafone Sverige AB.

Yttrande har också inkommit från Elöverkänsligas Riksförbund och

Svenska Gasföreningen.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 15

359

Reglering och myndigheter samt EU:s IT-politiska

samarbete

Reglering och myndigheter inom IT-politiken

Nedan beskrivs kortfattat två av de institutionella förutsättningarna för

IT-politiken: de centrala författningarna samt myndigheterna som verkar

inom politikområdet.

Yttrandefrihetsgrundlagen

Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trädde i kraft den 1 januari 1992 och

utgör tillsammans med tryckfrihetsförordningen (TF) de två grundlagar

som ger medborgarna ett särskilt skydd för tryck- och yttrandefriheten.

För de medier som omfattas av YGL gäller i allt väsentligt principerna

om förbud mot censur och hindrande åtgärder, ensamansvar och med-

delarskydd, begränsning av möjligheter till kriminalisering samt särskild

rättegångsordning med tillgång till jury. Med yttrandefrihet förstås frihet

att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt

uttrycka tankar, åsikter och känslor.

TF reglerar rätten att yttra sig och sprida information genom framför

allt tryckta skrifter. YGL reglerar samma rätt avseende vissa andra

medier, såsom radio, television och vissa andra överföringar som sker

med elektromagnetiska vågor samt tekniska upptagningar t.ex. video-

gram, cd- och dvd-skivor eller datordisketter. Enligt huvudregeln skall

sändningar vara riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med

tekniska hjälpmedel för att omfattas av grundlagsskyddet. YGL är även

tillämplig när massmedieföretag på särskild begäran tillhandahåller

allmänheten upplysningar direkt ur en databas vars innehåll kan ändras

endast av den som driver verksamheten. Sådana företag erhåller därmed

automatiskt grundlagsskydd. Därutöver kan numera andra aktörer som

yttrar sig via Internet få ett frivilligt grundlagsskydd, vilket kräver att en

ansvarig utgivare utsetts samt att utgivningsbevis beviljats efter ansökan

till Radio- och TV-verket.

Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) trädde i kraft

den 25 juli 2003. Lagen gäller elektroniska kommunikationsnät och kom-

munikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt

annan radioanvändning, dock inte det innehåll som överförs i elektro-

niska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikations-

tjänster.

Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv inom

området för elektronisk kommunikation som benämns ramdirektivet

(2002/21/EG), tillträdesdirektivet (2002/19/EG), auktorisationsdirektivet

(2002/20/EG), direktivet om samhällsomfattande tjänster (2002/22/EG)

och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation

(2002/58/EG).

Prop. 2004/05:175

Bilaga 15

360

Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få

tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största

möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster

samt deras pris och kvalitet. Syftet skall främst nås genom att kon-

kurrensen och den internationella harmoniseringen på området främjas.

Samhällsomfattande tjänster skall enligt lagen dock alltid finnas till-

gängliga på för alla likvärdiga villkor i hela landet till överkomliga

priser. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om att verksamhet på

området skall anmälas, om tillstånd för användning av radiosändare och

nummer samt om villkor som är förenade med dessa tillstånd.

Enligt lagen skall tillsynsmyndigheten (PTS) efter en rekommendation

och riktlinjer från Europeiska gemenskapernas kommission analysera

olika delmarknader och ta ställning till om det råder effektiv konkurrens.

I annat fall skall företag med betydande inflytande på marknaden identi-

fieras och åläggas en eller flera av de möjliga skyldigheter som anges i

lagen. Denna innefattar bl.a. samtrafikskyldighet och skyldighet att

lämna andra former av tillträde.

Lagen innehåller vidare bestämmelser till skydd för konsumenter och

andra slutanvändare samt bestämmelser om integritetsskydd.

Radio och TV-lagen (1996:844)

Förutom bestämmelserna i lagen om elektronisk kommunikation finns

det i radio- och TV-lagen bestämmelser om sändningar av ljudradio- och

TV-program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot

med tekniska hjälpmedel.

Lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar

I lagen finns bestämmelser om utgivning av elektroniska pengar. Med

elektroniska pengar avses ett penningvärde som representerar en fordran

på utgivaren och som, utan att finnas på ett individualiserat konto, är

lagrat på ett elektroniskt medium och godkänns som betalningsmedel av

andra företag än utgivaren.

Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor

Med en elektronisk anslagstavla avses en tjänst för elektronisk förmed-

ling av meddelanden. Lagen innebär i huvudsak att den som tillhanda-

håller en elektronisk anslagstavla i rimlig omfattning skall ha uppsikt

över en sådan tjänst och är skyldig att ta bort meddelanden som uppen-

bart innehåller uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott,

olaga våldsskildring eller intrång i upphovsrätt eller viss annan rättighet.

Lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer

Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv

1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för

elektroniska signaturer.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 15

361

En elektronisk signatur kan användas för att säkerställa att elektroniskt

överförd information inte har förändrats, att informationens avsändare är

den som uppges samt att avsändaren inte senare förnekar att han sänt

informationen. För att kunna använda en elektronisk signatur i ett öppet

system, såsom Internet, där parterna inte känner varandra i förväg, finns

det ett behov av att parterna kan inhämta information om kopplingen

mellan en elektronisk signatur och en bestämd person. Därför har det ut-

vecklats ett system för elektroniska signaturer som brukar benämnas

Public Key Infrastructure (PKI). I detta system utfärdas ett elektroniskt

intyg (certifikat), ofta av en betrodd tredje part. Regleringen på området

bygger på PKI-systemet.

Lagen innehåller regler om krav på, tillsyn över och skadeståndsansvar

för den som utfärdar certifikat för elektroniska signaturer, om certifikaten

anges ha en viss säkerhetsnivå. Sådana certifikat kallas i lagen för kvali-

ficerade certifikat. En särställning ges vidare åt elektroniska signaturer

med en viss säkerhetsnivå, s.k. kvalificerade elektroniska signaturer.

Lagen innehåller inte regler om tillsyn och skadeståndsansvar vad gäller

certifikat som utfärdas inom s.k. slutna system. Lagen reglerar inte heller

frågor om ingående eller giltighet av avtal.

Lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets

tjänster

Genom denna lag genomförs i huvudsak Europaparlamentets och rådets

direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på

informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre

marknaden.

Med informationssamhällets tjänster avses tjänster som normalt utförs

mot ersättning och som tillhandahålls på distans, på elektronisk väg och

på individuell begäran av en tjänstemottagare. Förenklat uttryckt ingår en

mängd olika tjänster som är kopplade till handeln av varor och tjänster

över Internet eller andra nät, såsom e-handelstjänster, finansiella tjänster,

informationstjänster, fastighetsmäklartjänster, webbhotell och söktjäns-

ter. En förutsättning för att en tjänst skall omfattas av begreppet är att

den tillhandahålls online, dvs. via en förbindelse som möjliggör direkt in-

teraktiv kommunikation.

I lagen anges att en tjänsteleverantör som är etablerad i någon annan

stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har rätt att

med vissa undantag tillhandahålla informationssamhällets tjänster i

Sverige, utan hinder av svenska krav på tjänsterna eller på tjänsteleve-

rantörerna. Därutöver stadgas att svensk rätt skall gälla för de informa-

tionssamhällets tjänster som tillhandahålls av i Sverige etablerade

tjänsteleverantörer, även om tjänsterna helt eller delvis riktar sig mot

andra stater inom EES. I lagen finns bestämmelser om information som

tjänsteleverantörer måste lämna och om krav på att leverantörerna skall

tillhandahålla vissa tekniska hjälpmedel och lämna bekräftelse vid be-

ställningar.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om viss ansvarsfrihet för

tjänsteleverantörer som fungerar som mellanhänder, dvs. som bara över-

för eller lagrar information som lämnats av andra. Sådana leverantörer

skall under vissa förutsättningar inte på grund av innehållet i informa-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 15

362

tionen kunna åläggas att ersätta skada eller betala sanktionsavgift. De får

vidare dömas till ansvar för brott som avser innehållet endast om brottet

begåtts uppsåtligen.

Myndigheter m.m.

Flera myndigheter har uppgifter inom IT-området, bl.a. Post- och tele-

styrelsen (PTS), Radio- och TV-verket, Statskontoret, e-nämnden,

24-timmarsdelegationen samt Datainspektionen.

PTS är central förvaltningsmyndighet och tillsynsmyndighet för lagen

om elektronisk kommunikation. Vidare bedriver PTS tillsyn enligt lagen

(2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer. Myndigheten

ansvarar också för rikscentralen för IT-incidentrapportering (Sitic) samt

för informationsutbyte om IT-incidenter mellan centret och samhällets

organisationer.

Radio- och TV-verket beslutar i frågor om tillstånd, avgifter och regi-

strering som rör ljudradio- och TV-sändningar riktade till allmänheten.

När det gäller digital marksänd television lämnar verket förslag till

regeringen om hur tillstånden skall fördelas.

Statskontoret skall enligt sitt regleringsbrev bidra till en mer effektiv

förvaltning bl.a. genom utveckling av 24-timmarsmyndigheten. Vidare

skall Statskontoret åstadkomma bättre villkor och lägre kostnader för den

offentliga förvaltningens användning av utrustning och tjänster på IT-

och teleområdet. Statskontoret skall även främja och samordna

elektronisk samhällsinformation samt ansvara för drift och utveckling av

webbplatserna sverige.se och Lagrummet i syfte att göra samhällsin-

formation lättillgänglig.

Datainspektionen är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att

skydda människor från att deras personliga integritet kränks vid behand-

ling av personuppgifter. Datainspektionen skall även verka för att god

sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet. Inspektionen

skall särskilt inrikta sin verksamhet på att informera om gällande regler

samt ge råd och hjälp åt personuppgiftsombud enligt Personuppgiftslagen

(1998:204). Vidare har Datainspektionen i uppgift att följa och beskriva

utvecklingen på IT-området när det gäller frågor som rör integritet och

ny teknik.

I juni 2003 tillsatte regeringen en IT-politisk strategigrupp inom

Regeringskansliet. Strategigruppens uppdrag är att främja det svenska

informationssamhällets fortsatta utveckling, vara rådgivande till rege-

ringen samt verka pådrivande för att bidra till att det IT-politiska målet

uppnås och därmed bidra till en långsiktigt hållbar tillväxt och nytta för

medborgaren.

I juni 2003 tillsatte regeringen en delegation för utveckling av

offentliga e-tjänster (dir. 2003:81

),

kallad 24-timmarsdelegationen

.

Dele-

gationen skall enligt direktiven inrikta sig särskilt på elektroniska tjänster

som kan skapa stor nytta för medborgare och företag samt effektivisera

offentlig sektor. Delegationen skall vidare bl.a. pröva nya vägar att öka

samverkan mellan stat, kommun och landsting samt mellan offentlig

sektor och övriga aktörer.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 15

363

I januari 2004 inrättade regeringen en nämnd, e-nämnden, med uppgift

att fastställda gemensamma standarder för myndigheternas elektroniska

kommunikation mellan varandra och med medborgare och företag. Bland

annat skall myndigheternas webbplatser därigenom bli bättre. Syftet är

att skapa ett säkert och effektivt utbyte av elektronisk information mellan

myndigheter och mellan myndigheter och medborgare.

EU:s IT-politiska samarbete

Projekt inom EU

E-Europa

Inom EU sker det IT-politiska samarbetet främst inom ramen för

initiativet e-Europa, ett informationssamhälle för alla. Initiativet är en del

av den strategi som stats- och regeringscheferna inom EU beslutade vid

ett möte i Lissabon 2000. Det mål som då sattes upp var att före 2010

göra Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kun-

skapsbaserade ekonomin med hållbar tillväxt, ökad sysselsättning och

social sammanhållning.

För e-Europa har två handlingsplaner tagits fram: e-Europa 2002 och

e-Europa 2005. Den första sträckte sig till slutet av 2002 och hade bland

annat som mål att få ett billigare och säkrare Internet, att investera i

människor och kompetens samt att stimulera Internetanvändning. I den

uppföljning som gjorts av handlingsplanen e-Europa 2002 framgår att de

övergripande målen har uppnåtts men samtidigt pekar man också områ-

den där det behövs ytterligare insatser. Det gäller bland annat IT-säker-

heten och användningen av IT och e-handel bland småföretag.

Den nu gällande handlingsplanen sträcker sig fram till och med 2005

och har som syfte att driva på utvecklingen mot ett informationssamhälle

för alla inom EU. En sammanfattning av målen är att Europa senast 2005

skall ha moderna offentliga tjänster på nätet inom områdena e-förvalt-

ning, tjänster för e-lärande och e-hälsovårdstjänster samt en dynamisk

miljö för e-företag. För att underlätta detta behövs enligt planen en om-

fattande tillgång till bredbandsanslutning till konkurrenskraftigt pris och

en säker informationsinfrastruktur.

Handlingsplanen är strukturerad kring fyra åtgärder. Det första är poli-

tiska åtgärder för att anpassa lagstiftningen på nationell och europeisk

nivå. Syftet är att se till att lagstiftningen inte i onödan hämmar upp-

komsten av nya tjänster, att stärka konkurrensen och kompatibiliteten, att

öka tillgången till en mängd olika nät samt visa politiskt ledarskap. Den

andra åtgärden är utveckling, analys och spridning av goda arbetsmeto-

der. Den tredje är övervakning av de politiska åtgärderna genom rikt-

märkning för att de skall göras mer målinriktade. Slutligen, den fjärde

åtgärden är en övergripande samordning av den befintliga IT-politiken

för att nå synergieffekter mellan de föreslagna åtgärderna.

Europeiska rådet uttalade på sitt möte i Bryssel i mars 2005 att det är

nödvändigt att utveckla ett informationssamhälle som omfattar alla och

hänvisade till kommissionens kommande initiativ i2010. Kommissionen

utkom i juni 2005 med meddelandet i2010 – Det europeiska

informationssamhället för tillväxt och sysselsättning. I meddelandet

Prop. 2004/05:175

Bilaga 15

364

föreslår kommissionen en ny strategisk ram för det europeiska

informationssamhället och för media. Kommissionen föreslår tre priori-

teringar: 1) Att skapa ett gemensamt europeiskt informationsområde som

främjar en öppen och konkurrenskraftig inre marknad för informations-

samhället och för media. Målet är ett gemensamt europeiskt informa-

tionsområde som erbjuder säker bredbandskommunikation till rimligt

pris, ett rikt och diversifierat innehåll och digitala tjänster. 2) Att stärka

innovation och investeringar i IT-forskning för att främja tillväxt och fler

och bättre arbetstillfällen. Målet är ett resultat på världsnivå i forskning

och innovation i IT genom att minska klyftan till Europas ledande

konkurrenter. 3) Att uppnå ett europeiskt informationssamhälle där alla

kan delta som främjar tillväxt och sysselsättning på ett sätt som

överensstämmer med hållbar utveckling och som prioriterar bättre

offentliga tjänster och livskvalitet. Målet här är ett informationssamhälle

som är integrerat, tillhandahåller högkvalitativa offentliga tjänster och

som främjar livskvaliteten. Kommissionen föreslår i meddelandet en rad

kommande åtgärder för att målen skall uppnås. Åtgärderna inbegriper

såväl förslag till rättsligt bindande åtgärder som utarbetande av strategier

och olika åtgärder för att främja utvecklingen inom de olika områdena.

Sverige har varit aktiva i det europeiska samarbetet om den nya strategin

och har uttalat sitt generella stöd för det som varit känt om den

kommande strategins innehåll.

Modinis

Modinis är ett finansiellt stödprogram som kompletterar de nationella in-

satserna för att omvandla Europa till en kunskapsbaserad ekonomi. Pro-

grammet skall bidra till genomförandet av Lissabonstrategin och har

målet att övervaka de resultat som uppnås av och i medlemsstaterna.

Vidare skall programmet stödja medlemsstaternas insatser inom ramen

för e-Europa på nationell eller regional nivå, analysera de ekonomiska

och samhälleliga följderna av informationssamhället samt stärka de na-

tionella och europeiska insatserna för att förbättra nät- och informations-

säkerheten och stimulera bredbandsutbyggnaden. För att uppnå dessa mål

finansieras bl.a. datainsamling och analys avseende en uppsättning

indikatorer för benchmarking, kartläggningar av goda arbetsmetoder i

Europa, analyser av näringslivets anpassning till de strukturella för-

ändringar som genereras av digital teknik och samhällets omvandling

samt verksamhet som samlar expertis inom området nät- och informa-

tionssäkerhet.

Programmet löper i tre år (2003-2005) med en budget på 25 miljoner

euro. Programmet ersatte det så kallade Promise-programmet som i stort

hade liknande syften och finansierade liknande åtgärder. I Promise ingick

dock inte frågor kring nät- och informationssäkerhet.

ETEN

ETEN (tidigare TEN-Telecom) är ett EU-program utformat för att ge

stöd till införandet av nätbaserade teletjänster (elektroniska tjänster) med

en transeuropeisk dimension. Programmet lägger stark tonvikt på

Prop. 2004/05:175

Bilaga 15

365

offentliga tjänster, i synnerhet inom områden där Europa har en

konkurrensfördel. Programmet syftar till att påskynda spridningen av

tjänster för att underbygga den europeiska samhällsmodellen präglad av

sammanhållning och integration. Målsättningarna för eTEN rör själva

kärnan i e-Europas uppdrag att skapa "ett informationssamhälle för alla".

Programmet främjar tjänster av allmänintresse som ger varje med-

borgare, företag och förvaltning möjlighet att dra nytta av e-samhället,

och överbryggar den digitala klyftan.

Handlingsplan för att främja säkrare användning av Internet och nya

Onlinetekniker (Safer Internet Plus)

Safer Internet plus är ett program som syftar till att främja en säkrare an-

vändning av Internet och nya online-tekniker, (dvs. via en förbindelse

som möjliggör direkt interaktiv kommunikation), speciellt för barn, och

att bekämpa innehåll som är olagligt eller oönskat av slutanvändaren.

Programmet fokuserar på slutanvändaren och då särskilt barn under

föräldrars och lärares ansvar.

Programmet gäller i fyra år från den 1 januari 2005 och har en budget

på 45 miljoner euro. Förslaget finansieras av EU-budgeten, men del-

tagande i projekt förutsätter finansiell medverkan av medlemsländerna.

Kommissionen finansierar normalt högst 50

procent av projekten.

Offentliga aktörer kan få 100 procent av tilläggskostnaderna finansie-

rade.

Programmet och den nya handlingsplanen kan sägas utgöra en fristå-

ende fortsättning på handlingsplanen för en säkrare användning av Inter-

net, Internet Action Plan (IAP) som löpte 1999–2004. Ett exempel på en

aktivitet som genomförts med stöd av IAP är informations- och utbild-

ningsprojektet SAFT (Safety Awareness, Facts and Tools), där det

svenska Medierådet (tidigare Våldsskildringsrådet) har deltagit. Till-

sammans med Myndigheten för skolutveckling har Medierådet beviljats

projektmedel även från det nya programmet. Kommissionens nya

handlingsplan bygger bl.a. på en utvärdering av IAP 1999–2002. Kom-

missionen konstaterade att IAP hade varit framgångsrikt men att vidare

insatser är nödvändiga.

EContent

Kommissionen lämnade i februari 2004 ett förslag om att inrätta ett

program för digitalt innehåll, eContentplus (KOM(2004) 96 final). Det

övergripande syftet är att skapa förutsättningar för en större tillgång och

utnyttjande av digitalt innehåll, och förutsättningar för att tjänster som

använder digitalt innehåll skall ge ekonomisk nytta. Programmet är fyra-

årigt och har en budget på 149 miljoner euro. Programmet är strukturerat

i tre handlingslinjer: att underlätta tillgång, användning och exploatering

av digitalt innehåll, att förbättra kvalitet och sprida goda exempel på

digitalt innehåll, samt att förstärka samarbete och höja medvetandet om

digitala produkter och tjänster.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 15

366

Samråd och information mellan Sveriges regering och riksdag i EU-

frågor

Av regeringsformen följer att det är regeringen som företräder Sverige i

förhandlingar och ingår avtal med andra stater eller mellanstatliga

organisationer. Regeringsformen och riksdagsordningen innehåller före-

skrifter om regeringens samråd med riksdagen. Enligt dessa skall reger-

ingen fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för

samarbetet i EU. Regeringen skall vidare informera riksdagen om sin

inställning till viktigare förslag från EU.

Den svenska ståndpunkten i en EU-fråga skall tidigt förankras i riks-

dagen. Detta görs dels genom att en faktapromemoria upprättas och

skickas till riksdagen senast fem veckor efter att den svenska versionen

av ett förslag från kommissionen har presenterats och dels genom att

berört utskott informeras i frågan. Näringsdepartementet har kommit

överens med Trafikutskottet om att föredra viktigare EU-frågor några

gånger per ordförandeskap samt om Trafikutskottet så begär också vid

tillfällen utöver detta.

Inför ett rådsmöte skall regeringen underrätta EU-nämnden om vilka

frågor som skall behandlas. Inför beslut i sådana EU-frågor som rege-

ringen bedömer som betydelsefulla samt även i andra frågor om EU-

nämnden så begär skall regeringen samråda med EU-nämnden.

Genom samråd med riksdagen, ges regeringen en fast förankring inför

förhandlingsarbetet samtidigt som riksdagens ledamöter kan agera i

frågan i de fora som är öppna för dem.

Departementen ansvarar för att det på deras respektive sakområde sker

samråd med kommuner, intresseorganisationer och andra aktörer vid

handläggningen av regeringsärenden. Det är viktigt att de som berörs ges

möjlighet att medverka i ett tidigt skede.

Myndigheternas kunnande i sakfrågor och deras internationella nätverk

är en mycket viktig resurs i regeringens EU-arbete. Genom att utnyttja

myndigheternas kompetens i EU-frågor kan Sverige skapa en förstärkt

bas i EU-arbetet.

Genom en regelbunden dialog med berörda parter kan regeringens EU-

arbete förenklas och förbättras. Samrådet kan ske på olika sätt, till

exempel genom remissförfarande och/eller i arbetsgrupper för EU-frågor.

I varje fråga bestämmer departementen formerna för arbetet i sina arbets-

grupper.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 16

367

IT-utvecklingens effekter på tillväxten

Samband mellan IT och tillväxt

I detta avsnitt redogörs översiktligt för IT:s betydelse för den ekono-

miska tillväxten och vilka samband som råder mellan IT och ökad pro-

duktivitet. I det här sammanhanget är det avgörande både hur IT-sektorn

utvecklas och hur övriga IT-användande sektorer utvecklas. Dels kan den

IT-producerande sektorns produktion och produktivitet bidra till ekono-

misk tillväxt, dels kan ”den IT-användande sektorns” investeringar i IT

bidra till ökad produktivitet och tillväxt. IT-utvecklingens positiva effek-

ter i form av exempelvis bättre fysisk infrastruktur, utvecklade arbets-

processer och ökad kunskap hos de anställda kan också bidra till att

arbetskraften och utrustningen arbetar och används effektivare. Detta kan

i sin tur leda till ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt.

Produktivitetsutvecklingen i IT-sektorn

IT-sektorn utgör en begränsad del av den totala svenska ekonomin. Drygt

fem procent av de sysselsatta arbetar inom sektorn. IT-sektorn står vidare

för drygt 5 procent av BNP. Under 1990-talets andra hälft rådde högkon-

junktur och stor tilltro till IT-sektorn som motor för tillväxt i stora delar

av världen. Begreppet ”den nya ekonomin” lanserades som förklaring till

den snabba och långvariga tillväxten. Begreppet kom även att inkludera

IT-sektorns mycket snabba tillväxt och tekniska innovationer som bidra-

gande orsak till det för ekonomin fördelaktiga klimatet. IT-sektorns

produktivitetsutveckling bidrog till att hela ekonomins produktivitet

påverkades positivt.

Under början av 2000-talet minskade emellertid Sveriges BNP-tillväxt,

arbetslösheten steg och ekonomin gick in i en lågkonjunktur. Samtidigt

genomgick IT-sektorn en kraftig nedgång, med minskat antal anställda

och minskad produktion som följd. En liknade utveckling skedde även i

den övriga industrialiserade världen. De tidigare höga förväntningarna på

IT-sektorns betydelse för tillväxt minskade. År 2004 verkar dock en

vändning återigen skett i IT-sektorn.

Utvecklingen i telesektorn

Telesektorn, som utgör en del av IT-sektorn, expanderade kraftigt under

perioden 1987 till 2002, vilket resulterade i ett sexfaldigande av antalet

företag i branschen. Enligt Nutek:s årliga redovisningar (Nutek:s årsbok,

2005) var det emellertid branschen ”teleprodukter” som uppvisade lägst

tillväxt och sämst effektivitet bland samtliga underbranscher i svenskt

näringsliv under perioden 1995–2003 (mätt i omsättning och förädlings-

värde).

Under 2000-talets första år har antalet nystartade företag per år mins-

kat och telebranschen varit på tillbakagång med ett minskat antal syssel-

satta som resultat. I Sverige finns nu omkring 400 företag inom bran-

schen ”teleprodukter”. Förutom några få storföretag är flertalet,

85 procent, små företag med färre än 50 anställda. Många av dessa före-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 16

368

tag är leverantörer som påverkats av nedgången i efterfrågan av varor

och tjänster som inleddes 2000. Utvecklingen går också mot mer globala

inköpsmönster.

Under 2004 har efterfrågan på både IT-produkter och IT-tjänster åter-

igen ökat. Detta kan utläsas i produktionsstatistik och i statistik som visar

på ett ökat antal nyanmälda lediga arbeten.

IT-användningens inverkan på produktiviteten

Enligt nationalekonomisk teori leder innovationer och ny teknik till ökad

produktivitet och är mycket viktiga för en långsiktig ekonomisk tillväxt.

Det finns även empiriska belägg för detta genom de nationalekonomiska

undersökningar som visat att det framför allt är ny teknik som driver den

ekonomiska tillväxten (Jones 2002 m.fl.). Ny teknik möjliggör nya pro-

dukter och nya produktionssätt. De nya produktionssätten innebär ofta att

det antingen krävs mindre arbete eller mindre mängd insatsvaror för att

producera samma mängd produkter. Ny teknik kan även innebära att nya

varor och tjänster skapas.

I dag använder de flesta företag, myndigheter och organisationer

datorer i sitt arbete och har anslutning till Internet. Den IT-användande

sektorns storlek motsvarar cirka 95 procent av andelen sysselsatta och

95 procent av BNP. Genom den tilltagande utbredningen av IT blir pro-

duktivitetsökningar som genereras av IT också mer utbredda i ekonomin.

Informationsteknikens betydelse för den ekonomiska tillväxten ligger

därför i större utsträckning än tidigare hos användarna dvs. anställda

inom samtliga företag, myndigheter och organisationer, jämfört med pro-

ducenterna, dvs. IT-sektorn.

Hur betydelsefull för tillväxten är faktorn ny teknik?

Informationstekniken är framförallt en ny teknik som har möjliggjort

skapandet av en mängd nya produkter, öppnat nya marknader, revolu-

tionerat kommunikationsindustrin och på det viset skapat nya organisa-

tionsmöjligheter för företag och organisationer. Det finns undersökningar

(Basu m.fl. 2003) som tyder på att IT är en s.k. General Purpose

Technology (GPT), dvs. en teknik för allmänt bruk. En GPT har blivit

definierad enligt Jovanovic och Rousseau (2003) enligt följande:

1. En teknik som kommer att sprida sig till de flesta sektorerna i ekono-

min.

2. En teknik med en stor utvecklingspotential och som kommer att

förbättras över tiden och vars kostnader kommer att sjunka med tiden.

3. En teknik som gör det lättare att uppfinna nya produkter och produk-

tionsprocesser.

Andra exempel på sådana General Purpose Technologies är ångma-

skinen och den elektriska motorn. En GPT ger en avsevärd högre

avkastning än vad som är normalt vid investeringar i ny teknik. Den stora

avkastningen beror på att en GPT ger upphov till nya tekniska upp-

finningar och organisatoriska förändringar för företagen. Att en GPT

leder till nya innovationer innebär att samhällets nytta är större än före-

tagets ekonomiska avkastning, då de nya innovationerna ofta ger upphov

Prop. 2004/05:175

Bilaga 16

369

till positiva externa effekter. En positiv extern effekt av IT är dess bety-

delse för biotekniken, vars framväxt inte hade varit möjlig utan IT.

IT-användningens inverkan på ekonomisk tillväxt – svår att mäta

IT-användningen har stor potential att påverka den ekonomiska tillväxten

positivt. Det har dock visat sig vara svårt att mäta och påvisa sådana

effekter. I en del undersökningar har IT:s betydelse för den ekonomiska

tillväxten snarare varit neutral än positiv. De förväntade förändringarna

kan kräva mycket lång tid för att få genomslag. Det kan även vara svårt

att isolera de olika påverkansfaktorerna och särskilja effekterna av IT-

investeringar från andra avgörande faktorer. Det råder dessutom brist på

data som möjliggör slutsatser kring IT-användningens effekter på

ekonomin. Problemet sammanfattades redan i slutet av 1980-talet av

nationalekonomen Robert Solow i den s.k. solowparadoxen: ”Vi ser

datorer överallt – utom i produktivitetsstatistiken”. IT:s inverkan på pro-

duktivitet och ekonomisk tillväxt är ett omdiskuterat och svårmätt om-

råde.

För närvarande förs en debatt framförallt i USA om varför sysselsätt-

ningen inte har ökat trots att det mesta pekar på en att en återhämtning i

konjunkturen har skett. Sveriges riksbank pekar på att iakttagelserna

även är tillämpliga i Sverige där produktivitetsökningstakten liksom i

USA varit förhållandevis hög under 1990-talet. Ekonomisk forskning

indikerar att IT-användningen kan ha haft en betydande inverkan på pro-

duktiviteten.

Effekt på arbetsproduktiviteten

I Sverige ökade arbetsproduktivitet med cirka 4 procent under åren 2002

och 2003, vilket är höga siffror under denna fas av konjunkturen. Vissa

studier har lyft fram att det kan vara IT som är grunden till denna

produktivitetsökning. Den aktuella debatten handlar främst om den IT-

användande sektorns investeringar i IT-kapital under 1990-talet som en

möjlig anledning till ökningen av arbetsproduktiviteten. Fram till 2000

ökade både kapitalintensiteten per arbetad timme och andelen IT-kapital

av totalt kapital. Under 2001 var IT-kapitalets andel av investeringarna

dubbelt så stor som 1990 i Sverige. IT-kapitalet blev under 1990-talet

billigare och dess prestanda ökade vilket bidrog till att investeringar i IT-

kapital ersatte investeringar i annat kapital och ökningar i arbetskraften.

År 2001 skedde dock närmast ett tvärstopp i investeringar i allmänhet

och i IT-kapital i synnerhet. Trots detta fortsatte arbetsproduktiviteten att

öka. Flera forskare har förklarat detta med att det tar flera år innan ökade

eller minskade investeringar i IT-kapital visar sig i produktivitetsstatisti-

ken. Historiskt sett har det funnits en sådan fördröjning för tekniska för-

ändringars inverkan på produktiviteten. Det tar tid för företag och organi-

sationer att anpassa sig till den nya tekniken, utbilda personal, genomföra

organisatoriska förändringar osv. för att fullt ut dra nytta av den nya tek-

niken. Sveriges riksbank (2004) hävdar att det är för tidigt att säga vad

som är anledningen till produktivitetsökningen under 2002–2003 men

IT-kapitalets påverkan är en tänkbar förklaring.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 16

370

I en undersökning från 2002 studerades i vilken mån IT har påverkat

arbetsproduktiviteten och tillväxten under tidsperioden 1990–2001 (Van

Ark 2002). I denna undersökning delas företagen in i tre grupper: IT-pro-

ducerande, IT-användande och mindre IT-användande företag. Gruppen

företag som använde IT i mindre omfattning var den största gruppen och

stod för ca 70 procent av sysselsättningen och BNP i de olika länderna.

De IT -producerande företagen stod för 4–10 procent av ekonomin i de

undersökta länderna, och de i hög grad IT-användande företagen utgjorde

16–25 procent av de undersökta ländernas ekonomier. Det visade sig att

den sistnämnda gruppen företag stod för huvuddelen av produktivitets-

utvecklingen i de flesta av länderna under perioden 1995–1999 trots att

denna grupp alltså var relativt mindre. En annan av undersökningens

slutsatser var, att den amerikanska ekonomin har påverkats mer positivt

av IT-investeringar än de europeiska.

I en studie av G. Forsling och T. Lindström på svenska data under åren

1994–2000 pekar resultaten på att IT-investeringar bidragit till ökad

arbetsproduktivitet genom s.k. kapitalfördjupning, där de kraftigt fal-

lande priserna på IT varit avgörande för utvecklingen. (SCB 2004:07).

Med kapitalfördjupning menas en ökning av den faktiska mängden kapi-

tal i form av exempelvis maskiner och annan utrustning som varje an-

ställd har till sitt förfogande.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

371

IT-användning och IT-utbildning

Innehållsförteckning

IT-användning bland privatpersoner, företag och i

offentlig sektor

372

Privatpersoners

IT-användning

372

Företagens

IT-användning

379

IT-användning i stat, kommun och landsting:

e-förvaltning 389

Exempel på IT-användning inom offentliga sektorn

394

Rättsliga

tillämpningar

394

Storstadspolitik

396

Demokratifrågor

397

Förvaltning

398

Utbildningsområdet

400

Kulturmiljö

400

Jordbrukssektorn

401

Arbetsmarknad

406

Hälso- och sjukvårdspolitik

406

Folkhälsopolitik

408

IT-utbildning och IT-kompetens

411

IT i grundskolan och gymnasieskolan

411

IT-utbildningar

vid

högskola och universitet

415

Kvalificerade yrkesutbildningar inom IT

416

IT-utbildades

arbetsmarknad

416

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

372

IT-användning bland privatpersoner, företag och i offentlig

sektor

Nedan redogörs för utvecklingen av privatpersoners, företags och offent-

liga sektorns IT-tillgång och IT-användning utifrån statistik från framför

allt SCB, Sika, PTS, ITPS, Nutek, Statskontoret och OECD. Redovis-

ningen fokuseras främst på den utveckling som skett under de senaste

fem åren. Vidare beskrivs ett antal exempel på IT-användning i den

offentliga sektorn.

I redogörelsen av vilken typ av Internetanslutning som hushållen och

företagen har, används begreppet bredband synonymt med fast anslut-

ning och höghastighetsanslutning. Bredband är ett vanligt samlingsnamn

för en mängd olika tekniker som möjliggör anslutning till Internet med

hög överföringshastighet, t.ex. xDSL, kabel-TV, fiber, radio, PLC och

satellit. De Internetanslutna hushåll och företag som inte har tillgång till

bredband har i stället s.k. uppringd anslutning, antingen modeman-

slutning eller ISDN (Integrated Service Digital Network). Båda typerna

av uppringd anslutning använder telefonlinjen och användaren betalar för

den tid han eller hon är uppkopplad.

Privatpersoners IT-användning

Tillgång till dator och Internet i hemmen

Andelen personer som har dator och Internet hemma har ökat markant

sedan mitten av 1990-talet. Även under de senaste åren ser vi en avse-

värd ökning. År 2004 hade över 80 procent av Sveriges befolkning i

åldern 16–74 år tillgång till dator i hemmet. Drygt en fjärdedel av dessa

hade tillgång till en dator som hyrts av arbetsgivaren genom löneavdrag,

s.k. hem-pc.

Tillgången till Internet i hemmet har ökat från drygt 30 procent av

befolkningen i åldersgruppen 9–79 1998 till knappt 80 procent 2004.

Tillgången varierar dock i olika grupper. En större andel bland pojkar

och män samt personer i åldern 15–54 år har tillgång till Internet i

hemmet, i jämförelse med övriga befolkningen. En grupp som avviker

särskilt mycket är åldersgruppen 65–79 år, där färre än en fjärdedel hade

tillgång till Internet i hemmet 2003. Tabellen nedan visar hur tillgången

till Internet i hemmet ökade under perioden 1995–2003.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

373

Tabell 1 Andelen av befolkningen som har tillgång till Internet i hemmet, samt

andelen beroende på kön och ålder, procent, åren 1995-2003

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Totalt:

3 8 17 31 47 52 60 66 73

Kön:

Pojkar

(9-17 år)

4 14 21 46 67 76 78 88 (i.u.)

Flickor

(9-17 år)

5 6 20 36 55 59 71 80 (i.u.)

Män

(18-79 år)

3 9 18 34 46 53 53 67 76

Kvinnor

(18-79 år)

2 6 15 26 42 46 54 61 70

Källa: Nordicom (2003) och SCB (2003

)

De flesta internationella undersökningar pekar på att IT-tillgången och

IT-användningen i Sverige ligger på samma nivå eller högre jämfört med

övriga nordiska länder, förutom jämfört med Island som i de flesta

studier ligger högre. Svenskarnas tillgång till dator och Internet i

hemmet, samt IT-användningen, ligger vidare på samma nivå eller högre

än övriga EU- och OECD-länders genomsnitt.

Användning av dator och Internet

Vissa som inte har dator och Internet hemma har ändå tillgång i skolan

eller på arbetet. Drygt tre av fyra svenskar använde Internet regelbundet i

åtminstone någon omfattning 2004. Drygt 50 procent använder Internet

dagligen. Omkring 65 procent av Internetanvändarna använder Internet

hemma. Drygt en tredjedel använder Internet på arbetsplatsen och om-

kring 13 procent använder Internet i skolan.

En större andel män än kvinnor använder Internet och de gör det även

mer frekvent. År 2003 angav drygt 80 procent av männen att de använder

Internet, men endast 72 procent av kvinnorna. Omkring 47 procent av

männen använde Internet varje dag jämfört med 36 procent av kvinnorna.

Bland de äldre, i åldersgruppen 65–74 år, var det ungefär en femtedel

som använde Internet varje vecka eller oftare. I denna åldersgrupp är det

dock hela 75 procent som aldrig använder Internet.

Användningsområden för dator och Internet

Det finns en rad undersökningar som visar att datorn främst används för

att nå Internet. De två nästkommande mest vanliga användningsområ-

dena är att spela spel samt sköta administrativa göromål för ”hemma-

kontoret”. Det fjärde vanligaste användningsområdet är utbildning och

studier tätt följt av förvärvsarbete.

Tabellen nedan visar vad privatpersoner använder Internet till i olika

länder, utifrån fyra vanliga användningsområden.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

374

Tabell 2 Internetanvändning efter typ av aktivitet, procent av dem som använder

Internet, 2002*

Köpa/beställa

varor eller

tjänster

Läst/laddat ner

nyheter/tidningar

(1)

Spelat/laddat

ner spel och

musik (3)

Använt

bankservice

Danmark (2)

37,6

39,9

19,3

51,1

Finland (2)

18,7

41,5

30,3

63,8

Frankrike 13,2

(i.u.)

15,8

18,4

Nederländerna 23,0

(i.u.)

15,0

(i.u.)

Portugal

9,0

(i.u.)

55,2

29,7

Schweiz 14,0

34,1

11,0

23,0

Storbritannien (2)

32,7

22,2

17,9

23,9

Sverige (2)

36,9 62,0

47,8

55,8

Tyskland (2)

19,2

13,3

12,8

19,3

USA

39,1

62,0

42,0

17,9

Österrike (2)

14,7

28,6

(i.u.)

(i.u.)

(1) för USA inkluderas även nedladdning av film

(2) bland de varor och tjänster som köpts eller beställts ingår ej finansiella tjänster

(3) för USA ingår endast spel, ej musik, för Nederländerna ingår endast musik, ej spel

* eller det senaste året det finns uppgifter för.

Källa: OECD (2003)

Typ av Internetanslutning

Det totala antalet privata kunder med Internetaccess i Sverige var

2 848 000 den sista juni 2004. Av dessa var 1 011 000 uppkopplade via

någon form av fast anslutning, vilket motsvarar 35 procent av de privata

kunderna med Internetaccess. Återstående 65 procent av kunderna har

således uppringd anslutning. Motsvarande fördelning i juni 2002 var

20 procent fast anslutning och 80 procent uppringd anslutning. Av samt-

liga svenska hushåll är 23 procent anslutna till Internet med en fast an-

slutning.

Diagrammet nedan visar antalet privata Internetkunder och hur andelen

med fast anslutning har ökat. Som framgår av diagrammet har det totala

antalet privata Internetabonnemang minskat något mellan 2003 och 2004.

Hela denna minskning återfinns inom uppringd access.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

375

Diagram 1 Totala antalet privata Internetabonnemang, i tusental, samt andelen med

uppringd access respektive bredband, åren 2000-2004

Källa: PTS, Svensk Telemarknad första halvåret 2004

Skillnader i IT-tillgång och IT-användning

IT-användningen ökar bland alla grupper i samhället. Det råder emeller-

tid skillnader mellan könen och mellan olika åldersgrupper när det gäller

tillgång till och användning av IT. Statistiken visar att sådana skillnader

även finns mellan olika grupper beroende på utbildningsbakgrund, in-

komst, etnisk härkomst och funktionshinder. Det är dock viktigt att

komma ihåg att de påverkande faktorerna interagerar och förstärker var-

andra samt att spridningen av ny teknik går olika snabbt i olika grupper,

vilket komplicerar jämförelser av det här slaget.

Olika slutsatser kan dras beroende på vilken aspekt på IT-användning

som har mätts eller hur de olika grupperna avgränsats.

Det råder också skillnader i tillgänglighet mellan personer och företag i

gles- och landsbygd respektive tätort.

Skillnader mellan och inom olika åldersgrupper

Den största skillnaden i IT-användning finns mellan personer i olika åld-

rar. Det är också denna skillnad som har minskat minst över tiden. Äldre

använder inte IT i lika hög grad som yngre. Bland 15–44-åringarna har

ca 87 procent tillgång till dator och ca 80 procent tillgång till Internet i

hemmet. Bland dem i gruppen 65–79 år har drygt hälften dator och ca en

fjärdedel Internet hemma. (Siffrorna är ungefärliga eftersom ålders-

kategorierna skiljer sig åt något i olika studier.)

Det är inte ålder i sig som är en avgörande faktor. Undersökningar

visar att ett viktigt skäl till att äldre använder IT i mindre omfattning är

att de inte introducerades till tekniken under yrkeslivet. Nuförtiden

innebär många yrken aktiviteter vid datorn som leder till att man lär sig

Anslutningsform, privata Internetkunder

0

500

1000

1500

2000

2500

3000

3500

jun-00

jun-01

jun-02

jun-03

jun-04

Antal

bredband

uppringd

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

376

använda tekniken, vilket i sin tur kan leda till en mer omfattade IT-

användning även i andra sammanhang. Det mesta talar för att de

skillnader i IT-användning som finns mellan olika åldrar kommer att

minska i takt med att nya pensionärer har med sig IT-användning som en

vana från yrkeslivet. Andra faktorer, såsom försämrade ekonomiska

förutsättningar och färre sociala kontakter, kan dock innebära att pen-

sionärsskapet medför minskad IT-användning och att skillnaderna där-

med kvarstår.

Det finns även skillnader inom en och samma åldersgrupp. Ett exempel

på detta är gruppen barn och ungdomar, som generellt använder IT i hög

grad, men som inrymmer en relativt stor andel personer som inte har till-

gång till dator och Internet i hemmet. Dessa barn och ungdomar riskerar

att halka efter i kompetens och erfarenhet när det gäller IT, i jämförelse

med andra i sin åldersgrupp. Bland barn i åldern 9–14 år är det en tiondel

som inte har dator hemma och nästan en femtedel som inte har Internet.

För barns och ungdomars tillgång till IT i skolan, se avsnittet om IT-

utbildning och IT-kompetens i denna bilaga.

Tabellen nedan visar hur tillgången till Internet i hemmet ökat i olika

åldersgrupper, samt hur tillgången skiljer sig åt mellan åldrarna.

Tabell 3 Andelen av befolkningen i olika åldersgrupper som har tillgång till Internet i

hemmet, procent, åren 1995-2003

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Totalt: 3

8 17 31 47 52 60 66 73

Ålder:

9-14 4

7 19 41 61 66 70 81 (i.u.)

15-19

6 13 21 46 61 71 80 88 (i.u.)

20-24

3

8 19 32 43 53 66 70 (i.u.)

25-34

4 10 20 40 56 63 71 78 83

35-44

3 12 25 42 56 67 79 83 86

45-54

2 12 22 36 56 64 67 77 78

55-64

1

3

7

19

35

41

51

56

67

65-79

0

0

2

4

11

13

17

25

22

Källa: Nordicom (2003) samt SCB för 2003.

Skillnader mellan grupper med olika utbildningsnivå

Den näst mest avgörande faktorn för IT-användning är utbildnings-

bakgrund. Bland personer med grundskolebakgrund hade 44 procent

tillgång till dator i hemmet 2002. Bland personer med gymnasie-

utbildning var denna andel 78 procent och bland de högskoleutbildade

85 procent. Denna skillnad har bara minskat något under senare år.

I tabellen nedan jämförs hur mycket datoranvändningen i hemmet

ökat i de tre grupperna sedan mitten av 1990-talet. Tabellen visar hur stor

andel i respektive grupp som använder dator i hemmet åtminstone någon

gång per dag, i genomsnitt.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

377

Tabell 4 Andelen som använder persondator i hemmet åtminstone en gång per dag i

genomsnitt, fördelad efter utbildningsbakgrund, procent, åren 1996-2002

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002

Totalt:

13 14 22 27 27 31 26

Utbildning:

Förgymnasial

5

7

8

11

10

13

12

Gymnasial 14 13 22 27 29 33 27

Eftergymnasial

19 22 33 37 39 40 33

Källa: Nordicom (2003) och Sika (2004)

Skillnaderna är markanta mellan medlemmar i olika fackförbund. År

2002 använde 82 procent av Saco:s medlemmar dator både i arbetet och i

hemmet. Motsvarande andel för TCO och LO var 75 respektive

31 procent. Drygt 90 procent av Saco:s och TCO:s medlemmar använde

dator på jobbet, men bara omkring 42 procent av LO-medlemmarna.

Nästan en fjärdedel av LO-medlemmarna använde inte dator alls 2002,

varken hemma eller i arbetet. Detta är dock en andel som har minskat

under senare år. Bland samtliga medlemmar i fackförbunden har andelen

utan datorerfarenhet minskat från 24 procent 1998 till 14 procent 2002.

Det är inte bara utbildningsnivå utan även andra utbildningsrelaterade

faktorer som är avgörande för IT-användningen. Undersökningar visar att

elevernas möte med IT i grundskolan har en avgörande betydelse för den

fortsatta IT-användningen efter avslutad skolgång. Bland dem som börjat

använda dator i skolan har den fortsatta användningen visat sig vara lika,

oberoende av andra faktorer. Det faktum att elevernas introduktion till IT

i grundskolan har en så stor betydelse för den fortsatta användningen,

talar för att utbildningsnivå kommer att vara mindre avgörande i fram-

tiden.

Skillnader mellan olika inkomstgrupper

Inkomst är en förhållandevis mindre betydelsefull faktor för IT-använd-

ning, men spelar ändå en viss roll. Bland låginkomsttagare finns en jäm-

förelsevis mindre andel som har dator och Internet hemma än bland dem

med hög inkomst. Denna skillnad har inte minskat mellan åren 2000 och

2003.

Inkomsten samvarierar med utbildningsnivå och yrke och det går inte

helt att särskilja vilken betydelse de olika faktorerna har var för sig.

LO:s undersökningar bland de egna medlemmarna visar att en fjärde-

del av låginkomsttagarna som inte hade IT i hemmet, angav att det be-

rodde på att det var för dyrt. Samtidigt var det en ännu större grupp bland

dessa låginkomsttagare som angav att skälet var att de inte var intresse-

rade eller inte hade behov, hela 70 procent.

Det faktum att utbildningsnivå och yrkesval troligen är mer betydelse-

full än inkomstnivån, har belysts i en amerikansk undersökning av Inter-

netanvändning under åren 1995-2001 (Aspden and Katz, 2002). Under-

sökningen visar att höginkomsttagare med låg utbildning har lägre grad

av Internetanvändning än låginkomsttagare med hög utbildning. De som

har både hög inkomst och hög utbildning använder dock Internet mest,

vilket är en tendens vi även ser i Sverige.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

378

Skillnader mellan könen

Skillnaderna i IT-användning mellan män och kvinnor har nästan halve-

rats under perioden 2000 till 2003 och är nu en av de minst avgörande

faktorerna enligt de statistiska undersökningarna. De skillnader som finns

beror i hög grad på andra bakomliggande faktorer, såsom skillnader i

yrke och utbildningsnivå. I vissa åldersgrupper är dock skillnaderna mer

påtaglig. Bland de äldsta och de yngsta åldersgrupperna är det en relativt

mindre andel kvinnor som använder IT.

Vi ser också skillnader i IT-användning när det gäller hur ofta och hur

länge kvinnor använder dator och Internet jämfört med män. Trots att

kvinnor har nästan lika hög tillgång till IT som män, visar det sig att de

spenderar betydligt mindre tid framför datorn. I genomsnitt använder

kvinnor och flickor Internet ungefär 25 procent kortare tid per dag än

män och pojkar, oavsett användningsställe.

Sika:s och IT-kommissionens undersökning av kvinnors användning

av IT visar att kvinnor anger att de har mindre tid över för att använda

datorn än vad män och barn har, eller att hemmets dator helt enkelt oftast

är upptagen. Vidare anger många kvinnor att Internet är för omständligt

och långsamt och att attraktiva tjänster saknas. Exempelvis ägnar män

mer tid åt spel via Internet än vad kvinnor gör, vilket bidrar till en mer

omfattande IT-användning bland män. Även detta sätt att använda datorn

och Internet kan dock bidra till ökad kompetens och vana vid tekniken.

Skillnader mellan personer med och utan funktionshinder

Ungefär var fjärde person i Sverige har någon form av funktionsned-

sättning, enligt Hjälpmedelsinstitutets beräkningar. En stor andel av

dessa personer är äldre, vilket är en grupp som använder IT i betydligt

lägre grad än yngre generationer. Hjälpmedelsinstitutets och Sika:s

undersökningar visar att om man ser till hela gruppen personer med

funktionshinder använder 28 procent färre personer IT i jämförelse med

andra grupper. Om man justerar för åldersfaktorn är skillnaden 8 procent.

De bakomliggande orsakerna är att det finns en relativt större andel

bland personer med funktionshinder som inte har en examen från högre

utbildning, inte har ett arbete eller inte har en hög inkomst. Personer utan

anställning har exempelvis inte kunnat ta del av de skattesubventionerade

datorköpen via arbetsgivare, något som kan ha bidragit till skillnaderna.

Räknar man bort de arbetslösa personerna är skillnaderna inte nämnvärt

stora.

Ytterligare ett skäl till lägre IT-användning bland personer med

funktionshinder är att webbsidor och information på Internet inte alltid är

tillgänglig för funktionshindrade. Nedsatt syn och dyslexi är exempel på

funktionshinder som kan leda till ökade krav på utformningen av webb-

sidorna och även den tekniska utrustningen.

Skillnader i tillgång till bredband

Tillgången till bredband varierar med storleken på tätorten. Andelen tät-

orter som har områdesnät med bredbandskapacitet i någon del av tätorten

stiger med ökande tätortsstorlek, se nedanstående tabell. Sedan januari

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

379

2004 har samtliga tätorter med minst 6 000 invånare områdesnät med

bredbandskapacitet i någon del av tätorten, medan endast 45 procent av

tätorterna med 200–249 invånare har detta. Andelen tätorter med om-

rådesnät med bredbandskapacitet är generellt sett högre i södra Sverige

än i norra Sverige.

Tabell 5 Andel tätorter med områdesnät med bredbandskapacitet i tätorter av olika

storlek, procent, 2004 och 2003

Tätortsstorlek:

Januari 2004

Januari 2003

200-249

45 %

32 %

250-499

49 %

33 %

500-999

60 %

45 %

1000-1499

73 %

62 %

1500-2999

89 %

73 %

3000-5999

95 %

87 %

Fler än 6000

100 %

97 %

Källa: PTS (2004)

Företagens IT-användning

Tillgången till IT och användningen av datorer och Internet är hög i

svenska företag. Hela 95 procent av företagen med mer än tio anställda

hade en Internetanslutning 2004. Andelen företag som använde person-

datorer, arbetsstationer eller terminaler var omkring 97 procent av

företagen med fler än tio anställda. En procent av företagen hade planer

på att skaffa en Internetanslutning, medan resterande företag inte hade

sådana planer vid undersökningstillfället.

Datortätheten i svenska företag är den tredje högsta i EU, där Finland

och Danmark dock är ledande. I övriga EU-länder använde i genomsnitt

87 procent av företagen datorer 2003, vilket även det visar på en markant

ökning från 80 procent året innan.

När det gäller företagens Internetanslutning ligger Sverige, med om-

kring 90 procent av företagen, på en fjärdeplats efter Finland, Danmark

och Irland. Danska och svenska företag har oftare en webbsida på

Internet, omkring 70 procent av företagen jämfört med 55–60 procent i

övriga Norden.

Diagrammet nedan visar hur stor andel av företagen i olika länder som

använder Internet.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

380

Diagram 2 Andelen företag i olika länder som använder Internet, procent, åren 2003

och 2002.

Internet-användning i europeiska företag med fler än 9

anställda

0%

20%

40%

60%

80%

100%

EU15

Grekland**

Portugal

Storbritaninen

Italien

Spaninen

Frankrike**

Irland

Luxemburg

Nederländerna

Norge

Österrike

Belgien*

Tyskland

Sverige

Island*

Danmark

Finland

2003

2002

* Landet ingick inte i undersökningen 2002.

**Landet ingick inte i undersökningen 2003.

Källa: Eurostat (2004)

Typ av Internetanslutning

De senaste två åren har höghastighetsanslutningar, i dagligt tal bredband,

ökat i betydelse. Detta är nu den vanligaste anslutningsformen till Inter-

net för svenska företag, vilket framgår av diagrammet nedan. Det är

framförallt ISDN och modem som har blivit utbytta mot höghastighets-

anslutningar.

Företagens storlek har betydelse för vilken typ av uppkoppling som

används. Bland företag med färre än 20 anställda har ca 55 procent

bredband medan över 95 procent av företagen med fler än 200 anställda

har bredband.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

381

Diagram 3

Företags olika anslutningsalternativ till Internet, år 2001 och 2003

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

modem

mobiltelefonnätet

ISDN

Höghastighetsanslutningar*

2003

2001

*I höghastighetsanslutningar ingår DSL-anslutningar (ADSL, SDSL eller liknande) och

andra fasta anslutningar (t.ex. fiber eller radiolänk).

Källa SCB (2004)

I jämförelse med övriga EU har Sverige tredje största andelen företag (69

procent) med höghastighetsanslutningar, efter Danmark och Finland. EU-

genomsnittet för höghastighetsanslutningar var 41 procent av alla företag

med fler än tio anställda, vilket är nästan 20 procentenheter lägre än för

de svenska småföretagen.

Diagram 4

Andel europesiska företag med fler än 9 anställda och

höghastihetsanslutning, 2003, procent

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

EU15

Irland

Island

Portugal

Storbritaninen

Italien

Nederländerna

Luxemburg

Tyskland

Norge

Belgien

Österrike

Spaninen

Sverige

Finland

Danmark

Källa: Eurostat (2004)

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

382

Företagens intranät, extranät och lokala nätverk

Andelen företag med intranät var ca 43 procent 2003, vilket är en ökning

med 11 procentenheter sedan 1999. Användningen av intranät är knuten

till storleken på företagen: 95 procent av företagen med fler än 500

anställda använder intranät, medan endast 33 procent av företag med 10–

19 anställda gör det.

Vissa företag med intranät använder sig även av extranät. Ett extranät

ger vissa personer utanför företaget, t.ex. kunder, tillgång till vissa delar

av intranätet. Det är ca 17 procent av alla företag med mer än tio

anställda som använder sig av extranät. Även denna form av nät har ökat

kraftigt i användning sedan 1999 då andelen var 10 procent. Användning

av extranät är mycket högre i stora företag med fler än 500 anställda, 62

procent, jämfört med företag med 10-19 anställda där andelen är 12

procent. Intranät och extranät används i högre grad i tjänstesektorn (49

procent respektive 21 procent) än vad det görs i tillverkningssektorn (37

procent och 13 procent).

År 2003 använde 70 procent av alla företag med mer än 10 anställda

lokala nätverk (LAN) enligt SCB. Nästan alla företag med fler än

200 anställda hade LAN, över 98 procent. Bland företag med 10–19

anställda hade 59 procent LAN.

Regionala skillnader i företagens IT-användning

Enligt en underökning från Nutek (2004) finns det regionala skillnader i

användningsgrad och användningsområden för IT i småföretag (färre än

50 anställda). Användningsgraden av IT ökade med storleken på den

region där företaget är verksamt (mätt i befolkningsstorlek). De största

skillnaderna i de små företagens IT-användning finns mellan storstads-

regioner och småregioner som domineras av offentlig sysselsättning.

Företagen i storstadsregionerna använder sig i högre grad av IT än före-

tag i övriga landet. Företag som är verksamma i större regioner använder

IT för att utveckla nya varor och tjänster i högre grad än företag i mindre

regioner.

Datoranvändning i olika branscher

Andelen företag som använder sig av datorer är ganska lika i samtliga

branscher. Transportsektorn är den enda bransch som visar på en lägre

användningsgrad. Däremot är skillnaden stor i hur många av de anställda

som använder sig av datorer. I genomsnitt använder 65 procent av före-

tagens anställda datorer. I den finansiella sektorn använder ca 99 procent

datorer i sitt arbete, medan det endast är 29 procent av de anställda som

gör det i byggsektorn.

Tabellen nedan visar hur stor andel av företagens anställda som

använder datorer i olika branscher.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

383

Tabell 6 Andel av de anställda i svenska företag inom olika branscher som använder

datorer, företag med tio eller fler anställda, procent, 2003

Bransch:

Tillverkningsindustrin (SNI 15-37)

63

Energisektorn (SNI 40-41)

89

Byggsektorn (SNI 45)

29

Tjänstesektorn (SNI 50-93)

72

Transportsektorn (SNI 60-63)

53

Kommunikationssektorn (SNI 64)

80

Företagstjänster (SNI 70-74)

99

Film-, video-, radio- och TV-verksamhet

samt annan serviceverksamhet

(SNI 92.1-92.2 samt 93)

77

Totalt :

65

Källa: SCB (2003)

De anställdas arbete vid bildskärm

Andelen av samtliga sysselsatta som arbetar vid bildskärm har ökat

markant under perioden 1989 – 2003 enligt SCB:s undersökning. För

kvinnor har andelen ökat från 28 procent till ca 67 procent. Motsvarande

ökning för män var från 31 procent till ca 67 procent. Det är vanligt att

kvinnorna tillbringar en större del av arbetsdagen framför bildskärmen.

Andelen som arbetar minst halva tiden framför bildskärm har under

nämnda period för kvinnor ökat från ca 12 procent till ca 38 procent och

för män från ca 7 procent till ca 34 procent. Sett till dem som arbetar

nästan hela sin arbetstid framför bildskärmen har bland kvinnorna

andelen under perioden ökat från ca 3 procent till nästan 20 procent.

Motsvarande ökning för män är från 2 procent till drygt 13 procent.

Datoranvändningen i företag av olika storlek

I SCB:s statistik ingår företag med en storlek på tio anställda eller fler.

Av samtliga företag använde ca 97 procent datorer 2003, men använd-

ningen varierar med företagens storlek. Ju större ett företag är desto mer

troligt är det att företaget använder datorer och Internet.

Tabellen nedan visar hur stor andel av företagen i olika storleksklasser

som använder datorer och hur dessa andelar ökat mellan åren 2000 och

2003.

Tabell 7 Andelen svenska företag av olika storlek som använder datorer, företag med

fler än 10 anställda, procent, 2003 och 2000

2003

2000

Storleksklass:

10-19 anställda

96

90

20-49 anställda

98

98

50-99 anställda

100

99

100-199 anställda

100

100

200-499 anställda

100

100

500 eller fler anställda

100

100

Totalt:

97

94

Källa: SCB (2003)

Storleken på företagen spelar även roll för hur många av de anställda

inom företaget som använder sig av datorer. Tabellen nedan visar hur

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

384

stor andel av de anställda som använder dator beroende på företagens

storlek. Av företagens totala antal sysselsatta är det 52 procent som

arbetar med Internetanslutna datorer. Denna andel varierar kraftigt

mellan de olika branscherna. Den finansiella sektorn har högst andel,

96 procent och byggsektorn den lägsta andelen med 26 procent.

Tabell 8 Andel av de anställda som använder datorer på arbetsplatsen, i svenska

företag med olika storlek, företag med fler än tio anställda, procent, 2003

Storleksklass:

2003

10-19 anställda

56

20-49 anställda

59

50-99 anställda

62

100-199 anställda

68

200-499 anställda

72

500 eller fler anställda

68

Totalt:

65

Källa: SCB (2003)

Företagets storlek är också avgörande för om det är anslutet till Internet

eller inte. Diagrammet nedan visar hur stor andel av företagen i olika

storlekar som har en Internetanslutning och hur andelen förändrats under

perioden 2000-2003.

Diagram 5

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

100%

10-19

20-49

50-99

100-199

200-499

500<

totalt

2000

2001

2002

2003

Andel företag i Sverige med Internetanslutning efter storleksklass, 2000-2003

Källa: SCB (2002, 2003, 2004)

Mikroföretagen

I Nutek:s undersökningar ingår även företag med förre än tio anställda.

Småföretag definieras då som företag med mellan 0–49 anställda. Enligt

dessa undersökningar använde ca 78 procent av småföretagen någon

form av IT 2002.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

385

Företagens olika användningsområden för Internet

Företagens vanligaste användningsområde för Internet är informations-

sökning, följt av finansiella transaktioner, vilket framgår av diagrammet

nedan.

Diagram 6

Generella användningsområden

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

100%

Söka allmän

information

Göra

finansiella

transaktioner

Få service

och support*

Ladda ned

digitala

produkter

Analysera

konkurrenter

Lära upp och

utbilda

personal*

2000

2003

* Nya områden för 2003 års undersökning

Källa SCB (2002, 2004)

Många företag använder sig av Internet i sin kontakt med myndigheterna.

Mer än 80 procent av alla företag med fler än tio anställda använder

Internet för att söka information och hämta blanketter på myndigheternas

webbplatser. Detta är en kraftig ökning sedan 2002 då ca 60 procent av

företagen hade kontakt med myndigheter över Internet. Men bara 40

procent av företagen blanketter via Internet och endast 13 procent

utnyttjar Internet för en fullständig elektronisk ärendehantering. Det kan

förklaras av att relativt få myndigheter erbjuder en fullständig elektronisk

ärendehantering. De svenska företagens användning av Internet i

kontakten med myndigheter är nästan dubbelt så hög som i övriga EU

enligt en undersökning från Eurostat 2004.

E-handel

E-handeln mellan företag har vuxit fram och blivit en avgörande faktor

för verksamhetsutveckling och effektivisering. E-handel inkluderar

handel med varor och tjänster både över Internet och med hjälp av

Electronic Data Interchange (EDI) - elektroniska standardiserade affärs-

dokument. År 2003 använde ca 25 procent av företagen med mer än tio

anställda IT-system för att hantera beställningar och inköp. 20 procent av

företagen hade kopplat ihop sina IT-system för hantering av beställningar

eller inköp till fakturerings- och betalningssystem. Omkring 13 procent

av företagen använde IT-system för hantering av beställningar som var

automatiskt samankopplade med företagets logistiksystem. Cirka

5 procent av företagen hade IT-system för hantering av beställningar som

är automatiskt samankopplade med leverantörers affärssystem. De olika

sammankopplingarna ökar i användningsgrad med storleken på företag.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

386

Det finns också stora skillnader mellan branscherna. I byggsektorn

använder endast 4 procent systemen, att jämföra med 44 procent i kom-

munikationssektorn.

Omsättningen av e-handeln i Sverige uppgick 2002 till 120 miljarder

kronor. Detta motsvarade ca 3 procent av samtliga företags omsättning,

eller 9 procent av omsättningen i företag med Internet- handel. E-handeln

mellan företag fördubblas i princip varje år i Europa och omsatte 2002

hela 200 miljarder dollar. Enligt ITPS bedömningar finns det mycket

som talar för att e-handeln utvecklas snabbt även i de nordiska länderna,

framför allt mellan storföretag.

EDI -handel

EDI är standardiserade affärsdokument, baserade på s.k. EDIFACT-

standarden, som möjliggör direkt kommunikation mellan företag. EDI

kan exempelvis användas för betalningar, fakturor och varubeskriv-

ningar.

Enligt SCB:s statistik är det EDI som är den mest omfattande formen

av e-handel trots att en majoritet av företagen använder Internet i stället

för EDI. EDI-handeln utgör ca 74 procent av värdet av e-handeln, medan

Internetförsäljningen endast utgör ca 26 procent. Omkring 13 procent av

alla företag med tio eller fler anställda använde sig av EDI under 2002.

EDI-handel kräver stora investeringar jämfört med handel över

Internet. Detta är en bidragande orsak till att andelen företag som

använder sig av EDI ökar med storleksklassen på företagen. Omkring

56 procent av företagen med 500 eller fler anställda och 9 procent av

företagen med 10–19 anställda använde sig av EDI. Skillnaderna mellan

de olika branscherna är stor, inom energisektorn använder 39 procent

EDI jämfört med 4 procent inom byggsektorn som använder EDI.

Internethandel

Internethandel definieras i SCB:s undersökningar som att en produkt

eller en tjänst beställs via en katalog eller ett formulär på en webbplats.

Handel som sker med e-post eller EDI inkluderas inte.

Drygt hälften av alla företag med mer än tio anställda har under 2002

köpt varor eller tjänster på Internet. Andelen företag som köper varor och

tjänster över Internet ökar med företagens storlek. Bland företag med fler

än 500 anställda handlar 85 procent, medan i företag med mellan 10-19

anställda är det hälften som handlar på Internet.

Skillnaden är stor mellan de olika branscherna: 23 procent inom

finansbranschen har Internetförsäljning men endast 1 procent inom bygg-

sektorn. Huvuddelen av Internethandeln är mellan företag och ungefär en

tredjedel av Internethandeln är mellan företag och slutkonsument.

Diagrammet nedan visar hur stor andel av företagen med olika storlek

som sålde varor eller tjänster över Internet 2004.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

387

Diagram 7

Andel företag med Internetförsäljning

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

10-19

20-49

50-99

100-199

200-499

500 <

Totalt

storleksklass

andel

Källa: SCB (2004)

Internetförsäljningen i Sverige är i hög grad nationell: 62 procent av för-

säljning sker inom Sverige, 22 procent till övriga EU och 14 procent till

övriga världen.

Andelen företag i Sverige som köper varor och tjänster med hjälp av

e-handel är den högsta i EU: 23 procent av alla svenska företag har köpt

varor med hjälp av e-handel. EU-genomsnittet ligger på 12 procent enligt

en Eurostatundersökning från 2004. Andelen svenska företag som har

sålt för mer än en procent av sin omsättning med hjälp av e-handel är

dock relativt låg, 10 procent av alla svenska företag med fler än tio

anställda. Internationellt sett placerar sig Sverige nära EU genomsnittet

som är 7 procent.

IT-kompetens i företagen

I en undersökning av svenska företags IT-kompetens, som KK-stiftelsen

genomförde 2004, angav nästan en femtedel av företagen att bristande

IT-kompetens hos personalen kan ha hindrat företagets utveckling.

Problemet var dock mindre påtagligt i företag med färre än 50 anställda

än i de företag som har fler anställda. Det fanns ingen större skillnad

mellan olika branscher i hur man såg på personalens IT-kompetens.

I fråga om nyrekrytering av personal var det mycket få företag

(3 procent) som upplevde det som ett stort problem, att sökande som i

övrigt uppfyller kompetenskraven kan ha brister i IT-kompetens.

Däremot var det många företag (ca 37 procent) som angav att det ibland

är ett problem med bristande IT-kompetens bland de arbetssökande såväl

som bland de anställda.

Hemdatorer och distansarbete

Under våren 2003 var det nästan en tredjedel av alla anställda i företag

med mer än 10 anställda som utnyttjade möjligheten att hyra en dator

från sin arbetsgivare mot löneavdrag. Att de anställda har dator hemma

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

388

är en viktig förutsättning för distansarbete. Definitionen för distansarbete

är att det är arbete som sker utanför den ordinarie arbetsplatsen och att

det sker regelbundet minst en dag i veckan och att personen kan kom-

municera med arbetsplatsen elektroniskt. Andelen företag med fler än tio

anställda som hade anställda som distansarbetade var 36 procent 2004.

Andelen anställda som arbetar på distans ökar med företagsstorleken och

det finns en relativt stor spridning mellan branscherna. Lägst andel har

bygg- och transportssektorn med 18 procent av företagen. Högst har

kommunikationssektorn med 71 procent.

Exempel på IT:s betydelse för verksamhetsutveckling i olika branscher

I en studie som gjorts på uppdrag av regeringen (IT i näringslivet: verk-

samhetsutveckling och transformation, projektledare K. Lundgren samt

J. Odhnoff och I. Hamngren, 2005) redogörs för hur IT bidragit till ut-

vecklingen inom en rad näringar i Sverige. Nedan redogörs för några av

studiens iakttagelser och slutsatser kring respektive bransch.

Inom gruvnäringen har svensk gruvindustri utvecklat ett unikt process-

kunnande med hjälp av IT. Sjunkande metallpriser har inneburit ett hårt

rationaliseringstryck på näringen. Stora investeringar har därför gjorts i

utrustning för att automatisera samtliga steg från prospektering till leve-

rans av slutprodukten, där IT spelar stor roll i alla led. Möjligheten att ut-

nyttja bredbandssignaler under jord har exempelvis varit avgörande för

denna utveckling. Enligt SCB utgör denna kedja, från gruva till halv-

fabrikat, Sveriges största industrisystem. Branschens egna uppskattningar

tyder på att gruvindustrin producerar lika mycket i dag som för 30–40 år

sedan men med totalt 6 000 anställda i stället för 4–5 gånger så många

tidigare. Det mesta tyder också på att det är de IT-baserade rationalise-

ringarna som gör det möjligt att bevara denna näring i Sverige.

Inom skogsnäringen har IT kommit till bred användning. Bland annat

märks träden elektroniskt så att träet kan följas under samtliga processer

för sortering, bearbetning och transport. Märkningen informerar om

träets kvalitet och därmed möjliga användningsområden. Med hjälp av

IT-lösningar har ”flaskhalsar” inom transport, logistik och lagring

eliminerats. Effektiviserings- och automatiseringsarbetet har pågått sedan

1970-talet och Sverige har i dag en mycket modern skogsnäring.

Inom verkstadsindustrin finns många exempel på hur IT används

framgångsrikt för att utveckla produktion och produkter. Ett exempel är

bilindustrin där i stort sett hela produktionsprocessen är datoriserad och

där IT anses vara helt nödvändigt som hjälpmedel för att ett företag skall

kunna överleva på marknaden. Datorer styr mekanisering, materialflöden

och robotanvändning. Vanligen måste hela kedjan av underleverantörer

använda samma system som beställarna. Liksom för andra branscher som

genomgått stora förändringar av det här slaget, är det den knivskarpa

internationella konkurrensen som ligger bakom behovet av rationalise-

ringar även inom verkstadsindustrin. För bilindustrin har IT-investe-

ringarna lett till avsevärt kortare ledtider och färre anställda. Samtidigt

har kvaliteten ökat och färre fel uppstår vid produktionen.

I dagligvaruhandeln har framför allt de stora koncernerna, med

tusentals anslutna butiker, under senare år gjort stora investeringar i IT

för att bygga upp webbaserade butiksdatasystem. Genom systemen han-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

389

teras alla led i kedjan i stort sett automatiskt: lagerhållning, order, varia-

tion av varuleveranser beroende på veckodag, fakturor, betalning och

bokföring. IT används också för att rationalisera och utveckla kund-

kontakter, marknadsföring och förfarandet kring kundernas betalning av

varorna. Trenden går mot färre anställda i dagligvaruhandeln. Ett liten

andel av butikerna står utanför dessa gemensamma butiksdatasystem

eftersom de inte har ansett sig ha råd med IT-investeringarna. Lokala,

mindre leverantörer kan också ha otillräckliga resurser för att kunna ingå

i de webbaserade butiksystemen.

IT-användning i stat, kommun och landsting: e-förvaltning

Nedan redovisas en lägesbild av hur långt den offentliga sektorn kommit

i utvecklingen av e-förvaltningen, dvs. myndigheternas tjänster som kan

nås via Internet.

Utbudet och efterfrågan på e-tjänster

I stort sett alla statliga myndigheter, kommuner och landsting har en

webbplats med information och service via Internet. En undersökning

som Statskontoret gjort visar att två av tre aktiva Internetanvändare

besökte åtminstone någon av dessa webbplatser under en tremånaders-

period vid årsskiftet 2003-2004. Drygt hälften besökte en statlig myndig-

hets webbplats, drygt 40 procent en kommuns webbplats och omkring

13 procent ett landstings webbplats.

Antalet besökare på webbplatserna har ökat under åren 2001–2004,

från drygt 3,3 miljoner individuella besök per år (dvs. varje person

räknas bara en gång) till nästan 5 miljoner besök per år. Landstingen har

fått dubbelt så många besökare per år på sina webbplatser under

perioden.

Bland de statliga myndigheterna är det webbplatserna hos Arbetsför-

medlingen, Skatteverket, Vägverket, och Konsumentverket som är de

mest besökta. Tabellen nedan visar hur många besökare de mest besökta

webbplatserna hade under en tremånadersperiod, vid årsskiftet 2003–

2004.

Tabell 9 Antal unika besökare på statliga myndigheters webbplatser, de mest besökta

webbplatserna, november 2003 – januari 2004.

Myndighet

Unika

besökare

1

Arbetsförmedlingen

1 100 000

2

Skatteverket

502 000

3

Vägverket

492 000

4

Konsumentverket

416 000

5

Försäkringskassan

354 000

6

SMHI

300 000

7

Centrala studiestödsnämnden

203 000

8

Kungliga biblioteket

179 000

9

Premiepensionsmyndigheten

177 000

10

Myndigheten för skolutveckling

175 000

11

Riksdagen

170 000

12

Regeringen

168 000

13

Skolverket

168 000

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

390

14

Socialstyrelsen

148 000

15

Luftfartsverket

148 000

16

Länsstyrelserna

140 000

17

Riksgäldskontoret

133 000

18

Statistiska centralbyrån

120 000

19

Polisen

103 000

Källa: Statskontoret (2004)

Statskontoret har även undersökt vem som besöker myndigheters

webbplatser. Det visar sig att bland besökarna finns en relativt större

andel högskoleutbildade samt personer som generellt använder Internet

mer än andra.

SCB:s undersökning visar att privatpersoner i åldern 16–74 år framför

allt använder myndigheternas webbplatser för att hämta information. I

andra hand används de för att ladda ner blanketter för olika ansökningar.

I tredje hand användes webbplatserna för att fylla i blanketter för an-

sökan som kan hanteras on-line direkt via webbplatsen. Tabellen nedan

visar vilka syften privata Internetanvändare hade med sina besök på

webbplatserna, enligt en undersökning från 2003.

Tabell 10 Syftet med privata Internetanvändares besök på myndigheters webbplatser,

under en sexmånadersperiod 2003, andel i procent

Syfte andel

Sökt kontaktuppgift

43 %

Sökt informationsmaterial

42 %

Utnyttjat informationstjänster

55 %

Utfört ärenden

36 %

Framfört synpunkter eller klagomål

6 %

Vet ej/besöker ej

15 %

Källa: Webbarometern och Statskontoret (2003)

Företag har generellt samma syften med sina besök som privatpersoner.

Det är en större andel bland företagen än bland privatpersonerna som

utnyttjar dessa tjänster. Bland företagen var det 80

procent som

inhämtade information via Internet 2003. Bland privatpersonerna som

använder Internet var denna andel 40 procent. Hela 50 procent av

företagen ansökte via blanketter på webbsidorna. Bland privatpersonerna

var denna andel ca 30 procent. En relativt mindre andel bland de små

företagen, med 10–19 anställda, utnyttjar servicen via myndigheternas

webbsidor. För företag av storleken 49 anställda eller fler finns dock inga

sådana skillnader mellan företag av olika storlek.

E-förvaltningens innehåll

Statskontoret har undersökt innehållet på 80 statliga myndigheters,

ca 60 kommuners och alla landstings webbplatser. Undersökningens

resultat sammanfattas i tabell 11 nedan.

Den vanligaste tjänsten, förutom information, var möjligheten att

skriva ut blanketter för olika typer av ansökningar. Endast fyra av tio

statliga myndigheter erbjöd möjligheten till on-line ansökan. Andelen var

högre bland landstingen, varav flera erbjuder möjligheten att boka och

avboka tid hos vårdinrättningar samt förnya recept via Internet. Det finns

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

391

dock stora skillnader mellan landstingen. Exempelvis hanteras 95 procent

av alla recept elektroniskt i Norrbottens läns landsting, men bara

8 procent i Västra Götalandsregionen, enligt siffror från 2005.

Kommunerna har liksom landstingen lanserat flera on-linetjänster

under de senaste åren. Ett exempel är möjligheten att söka plats vid för-

skola och skola.

Statskontorets undersökning av 800 ärendeslag vid ett 70-tal myndig-

heter, visar att två tredjedelar av ärendena var av det slag att de kunde

lämnas in on-line via Internet men att endast en tredjedel faktiskt

hanterades på det sättet. Det vanligaste hindret var att ärendet krävde

personlig namnunderskrift, enligt praxis eller som juridiskt krav. Det näst

vanligaste skälet var att ytterligare handlingar måste bifogas ansökan

eller att det krävdes uppgifter från annan myndighet.

Avancerade interaktiva söktjänster innebär möjligheten att få speciellt

anpassad information som baseras på besökarens inmatade uppgifter. Det

kan handla om beräkningar av taxor, kommunernas bibliotekstjänst och

olika typer av informationssökningar kring exempelvis sjukdomar och

sjukvård. Drygt hälften av de statliga myndigheterna erbjöd sådana inter-

aktiva söktjänster. Bland kommuner och landsting var andelen högre,

bland annat beroende på de relativt omfattande möjligheterna att beräkna

olika taxor.

Servicen via Internet kan göras ännu mer individualiserad med hjälp av

t.ex. ett lösenord för användaren. Statskontoret undersökte därför i vilken

omfattning myndigheterna erbjuder personliga tjänster via Internet.

Några exempel på sådana personliga tjänster är möjligheten att boka tid,

förnya recept och göra en ansökan till förskola eller skola. Drygt en

tredjedel av såväl statliga myndigheter, kommuner och landsting erbjöd

personliga tjänster av detta slag. Det var dock betydligt färre som erbjöd

möjligheten att följa sitt eget ärende eller att utföra ekonomiska transak-

tioner via webbplatsen. Skatteverket, Riksförsäkringsverket och Patent-

och registreringsverket är dock exempel på myndigheter som börjat

använda lösningar för elektronisk identifikation i större skala under 2003

och 2004. Tjänsterna omfattar exempelvis självdeklaration, företagens

momsredovisning, ansökningar och transaktioner inom föräldraförsäk-

ringen samt registrering av bolag.

Tabell 11 Andelen av statliga myndigheter, kommuner och landsting som erbjuder en

viss service via Internet, procent, 2003

Innehåll Statliga

myndigheter

Kommuner Landsting

Minst en blankett

100

95

95

On-lineservice för ansökningar

41

45

62

Avancerade interaktiva

informationstjänster

53

87 *

71

Personliga tjänster

34

39 *

29

Följa sitt ärende

8

2

0

Ekonomiska transaktioner

10

0

0

* bibliotekstjänst är ej medräknad

Källa: Statskontoret (2004)

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

392

Insyn och tillgänglighet via webbplatserna

I stort sett alla statliga myndigheter, kommuner och landsting har kon-

taktinformation på sina webbplatser. Det finns vanligen också in-

formation tjänsteman som hanterar ett visst ärende, beskrivning av myn-

dighetens uppgifter, vilka tjänster som finns och hur verksamheten

bedrivs.

När det gäller möjligheterna till djupare insyn i verksamheten har man

dock inte kommit lika långt. Visserligen har flertalet statliga myndig-

heter, kommuner och landsting ett arkiv som kan nås via webbplatsen.

Det är dock bara 8 procent av de statliga myndigheterna som har lagt ut

sitt diarium på Internet och 34 procent som lägger ut sina remissvar.

Bland kommunerna är dessa andelar endast 13 procent respektive

8 procent.

Flertalet statliga myndigheter och även en stor andel av landstingen har

information på engelska och andra vanliga EU-språk. Endast en begrän-

sad andel av myndigheterna har information på något av Sveriges in-

vandrarspråk eller minoritetsspråk. Bland landstingen har en relativt stor

andel en webbplats där det går att anpassa texten till vissa särskilda be-

hov, åtminstone i något avseende. Detta är inte är särskilt vanligt bland

kommuner och statliga myndigheter. Tabellen nedan redovisar en rad

indikatorer för hur långt myndigheter har kommit när det gäller insyn och

tillgänglighet via webbplatserna.

Tabell 12 Några aspekter på insyn och tillgänglighet via webbplatser. Andelen av

statliga myndigheter, kommuner och landsting som har arkiv, diarium, remissvar,

andra språk än svenska samt möjligheten att anpassa texten till personliga behov,

procent, 2003

Tjänst Statlig

myndigheter

Kommuner Landsting

Arkiv

90 %

90 %

95 %

Diarium

8 %

13 %

38 %

Remissvar

34 %

8 %

0 %

Information på:

EU-språk (1)

90 %

44 %

86 %

Invandrarspråk (2)

16 %

6 %

19 %

Minoritetsspråk (3)

15 %

2 %

14 %

personligt utformade sidor

9 %

16 %

43 %

(1) engelska, franska och tyska

(2) bosniska/kroatiska/serbiska, arabiska, persiska och kurdiska

(3) Samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch

Källa: Statskontoret (2004)

Hinder för utvecklingen av e-tjänster

Det som myndigheterna ser som de största hindren för att e-tjänster ut-

vecklas är, enligt Statskontorets undersökningar, brist på tekniska lös-

ningar, hinder i lagstiftningen för åtkomst till registerinformation samt

finansiella restriktioner. En stor andel av de ärenden som inte hanteras

över Internet i dag rör ansökningar som kräver namnunderskrift eller

ytterligare handlingar som skall biläggas av sökanden eller hämtas in

från andra myndigheter.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

393

En undersökning som Statskontoret lät genomföra 2003, av kom-

munernas inställning till utvecklingen av e-tjänster, visar att intresset för

e-tjänster har ökat något den senaste treårsperioden och att alltfler kom-

muner har planer på att utveckla e-tjänster. Det råder dock stora skill-

nader mellan olika kommuner och även landsting i detta avseende. Kom-

munerna angav att de främst vill prioritera e-tjänster till privatpersoner

och frågor om e-demokrati. Syftet är att öka servicen och tillgängligheten

samt effektivisera den egna verksamheten. De största hindren för utveck-

lingen av e-tjänster angavs vara motstånd inom den egna organisationen,

resursbrist och höga kostnader, enligt undersökningen.

Riksrevisionen genomförde 2004 en granskning av de statliga myndig-

heternas utveckling av den elektroniska förvaltningen. Slutsatsen var att

flertalet myndigheter endast har satsat på enklare tjänster i stället för mer

avancerade. En väsentlig orsak till detta är, enligt Riksrevisionen, att

myndigheterna har prioriterat utvecklingen av tjänster som leder till ökad

kostnadseffektivitet inom myndigheten.

Svenska e-förvaltningen i internationell jämförelse

Kommissionen har låtit undersöka medlemsländernas status när det

gäller 20 olika tjänster som riktar sig till medborgare respektive företag.

Dels undersöktes om tjänsterna fanns via Internet, dels om myndig-

heterna erbjöd fullständig ärenderegistrering via webbplatserna.

Sverige har haft en tätposition under 2001–2003 när det gäller till-

gången till tjänsterna, men har tappat tätpositionen från 2002 när det

gäller andelen tjänster som kan registreras av sökanden helt via Internet.

Dels har andelen ärenden inte ökat mellan 2002 och 2003, dels har andra

länder kommit i fatt och till och med gått om Sverige under perioden.

Tabellerna nedan visar resultatet av kommissionens undersökning.

Tabell 13 Andelen av totalt 20 tjänster som fanns tillgängliga via myndigheternas

webbplatser i olika länder, åren 2001-2003, procent

2003

2002

2001

Sverige 87

87

61

Danmark 86

82

59

Irland 86

85

68

Österrike 83

56

40

Finland 80

76

66

Norge 75

66

63

Frankrike 73

63

49

Storbritannien 71 62 50

Nederländerna 65

54

37

Portugal 65

58

51

Spanien 64

64

50

Italien 59

57

39

Belgien 58

47

23

Island 56

53

38

Schweiz 55

49

-

Grekland 54

52

39

Tyskland 52

48

40

Luxemburg 47 32 15

Källa: Cap Gemini Ernst & Young samt Statskontoret (2004)

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

394

Tabell 14 Andelen av totalt 20 tjänster med fullständig ärendehantering via

myndigheternas webbplatser i olika länder, under åren 2001-2003, procent

2003

2002

2001

Danmark 72

61

32

Österrike 68

20

15

Sverige 67

67

28

Finland 61

50

33

Irland 56

50

22

Storbritannien 50 33 24

Norge 47

35

35

Frankrike 45

35

25

Italien 45

35

15

Tyskland 40

35

20

Spanien 40

40

30

Portugal 37

32

32

Belgien

35

25

0

Grekland 32

32

11

Island 28

28

11

Nederländerna

26

21

5

Luxemburg

15

5

5

Schweiz -

-

-

Källa: Cap Gemini Ernst & Young samt Statskontoret (2004)

En undersökning som Eurostat låtit göra av användandet av

myndigheternas e-tjänster i olika länder, visar att Island har den största

andelen bland privatpersoner och företag som utnyttjar myndigheternas

webbsidor. Nästan hälften av islänningarna hämtar information och drygt

40 procent laddar ner blanketter för ansökningar. Sverige och de övriga

nordiska länderna ligger på en andraplats med något mindre andelar

användare bland medborgare och företag. Samtliga nordiska länder ligger

dock högt över EU-genomsnittet. I EU-länderna använder i genomsnitt

22 procent av medborgarna webbplatsernas informationsservice och

10 procent laddar ner blanketter.

Bland företagen i EU-länderna ligger de nordiska i topp med omkring

80 procent som hämtar information och ca 75–80 procent som laddar ner

blanketter från myndigheternas webbplatser. EU-snittet för företagen är

ca 45 procent respektive 38 procent.

Exempel på IT-användning inom offentliga sektorn

I detta avsnitt beskrivs några tillämpningar av IT av särskilt intresse, sär-

skilt inom den statliga sektorn. Det är inte en heltäckande beskrivning

utan en exemplifiering.

Rättsliga tillämpningar

Lufträtt

Riksdagen har genom lagen om ändring i lagen (1955:227) om in-

skrivning av rätt till luftfartyg (SFS 2004:82) beslutat att införa ett

elektroniskt inskrivningsregister. Inskrivningsregistret är förberett för

elektroniska ansökningar. Vidare gör förordningen det möjligt för myn-

digheter och enskilda att få direktuppkoppling till registret. Dessa be-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

395

stämmelser underlättar hanteringen av kreditgivningen för både banker

och flygbolag i samband med köp, försäljning och leasing av luftfartyg.

Järnvägsrätt

1999 års protokoll till 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik

gör det möjligt att använda elektroniska transportdokument (biljetter och

fraktsedlar) såväl vid transport av gods som vid transport av passagerare.

Frågan om ett svenskt tillträde till protokollet bereds i Regeringskansliet.

Bestämmelser om elektroniska transportdokument finns också i kom-

missionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om in-

ternationella tågresenärers rättigheter och skyldigheter (KOM (2004) 143

slutlig). Förslaget är för närvarande föremål för förhandlingar i rådet.

Sverige är positivt till att det skapas möjligheter för ett s.k. biljettlöst

resande, dvs. att elektroniska transportdokument skall kunna utställas.

Det är dock viktigt att detta är en möjlighet och att det finns möjlighet för

en resenär att använda ordinära former av transportdokument och att re-

sor kan köpas på annat sätt än enbart via Internet eller annan elektronisk

kommunikation. Det är också positivt att det ges möjlighet att använda

elektroniska dokument vid godstransport.

Ett nytt verksamhetsstöd (Vera) för domstolarna

Det är av stor betydelse för verksamhetsutvecklingen att domstolarna har

tillgång till ett effektivt teknik- och verksamhetsstöd. De första delarna

av det nya verksamhetsstödet för domstolsväsendet (förkortat Vera) har

successivt satts i drift med början i mars 2002. Införandet av den färdiga

basversionen av Vera i samtliga domstolar avslutades under våren 2005.

Vera ger stöd för bl.a. registrering av mål och ärenden, fördelning av

arbetet, informationssökning, dokumenthantering samt visst stöd för han-

tering av avgöranden, främst brottmålsavgöranden. Vera avses ge stöd

för ett ökat elektroniskt informationsutbyte mellan domstolarna och

andra myndigheter och mellan domstolarna och parter m.fl. Det kan här

röra sig om ett strukturerat informationsutbyte mellan domstolarna och

andra myndigheter eller helt nya sätt att expediera handlingar från

domstolarna till parter och vittnen. På sikt bör Vera också ha en roll i

arbetet med att utveckla domstolarna i riktning mot 24-timmarsmyndig-

heten.

Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF)

I november 1996 fastställde regeringen en strategi för samordning av

rättsväsendets informationsförsörjning. RIF-rådet bildades för att arbeta i

enlighet med strategin. Enligt strategin är en samordnad informations-

försörjning en förutsättning för att rättsväsendets myndigheter bättre

skall kunna bedriva en verksamhet som präglas av effektivitet, kvalitet

och rättssäkerhet och som tillgodoser statsmakternas krav på en sam-

ordnad verksamhetsredovisning.

För att åstadkomma detta har RIF-rådet bl.a. fått i uppdrag att senast

vid utgången av 2007 införa en gemensam säkerhets- och kommunika-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

396

tionslösning. RIF-rådets myndigheter har vidare 2003 ingått en princip-

överenskommelse om hur verksamhetsbegrepp som används vid elektro-

niskt informationsutbyte skall hanteras och definieras i samarbete mellan

myndigheterna.

Cåbra

Inom åklagarväsendet pågår för närvarande utveckling av ett nytt IT-stöd

för den operativa åklagarverksamheten, kallat Cåbra. Cåbra kommer att

vara ett centralt system för hela åklagarväsendet. Åtkomsten till ärenden

och andra uppgifter i systemet kommer därmed inte längre vara begrän-

sad till det regionala område som en åklagarkammare hör under. Detta

skapar förutsättningar för en bättre samordning av ärenden. Cåbra kom-

mer att erbjuda den operativa åklagarverksamheten nytt eller förbättrat

stöd för ett stort antal arbetsuppgifter. Som exempel kan nämnas en be-

vakningsrutin som håller reda på bl.a. tvångsmedelsfrister, stöd för be-

slutsfattande vid de vanligast förekommande tvångsmedelsåtgärderna

och en elektronisk anhållningsliggare. Enligt den nu gällande tidsplanen

skall en första etapp av utvecklingen av Cåbra vara slutförd den

28 februari 2006.

Automatisk trafiksäkerhetskontroll

Överträdelser av hastighetsgränser är ett betydande trafiksäkerhetspro-

blem. Övervakning med hjälp av automatisk trafiksäkerhetskontroll

(ATK) innebär att fasta kameror finns uppsatta på specifika vägavsnitt i

syfte att kontrollera hastigheten. Överträdelser registreras, rapporteras

och utreds. När överträdelsen godkänts utfärdas ett ordningsföre-

läggande.

IT stöd för polisens verksamhetsuppföljning (IT-VUP)

IT-VUP skall förbättra polisens förmåga att planera, leda och följa upp

verksamheten genom en färdig fungerande rapportportal på polisens

interna nät. Vidare skapas åtkomlighet i en enhetlig miljö för att till-

godose informationsbehovet från olika källdatabaser inom en polismyn-

dighet är.

Storstadspolitik

Skärholmen, Stockholm

Skärholmsportalen (www.skarholmen.se) har varit i drift i snart ett år.

Den har utvecklats i ett nära samarbete mellan stadsdelen, arbetsför-

medlingen och försäkringskassan. Portalen har successivt förbättrat

servicen till medborgarna.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

397

Spånga-Tensta, Stockholm

Genom Blå Husets IT-verksamhet och ungdomsnättidningen Blenda har

ungdomar getts möjlighet att använda datorer och utveckla kunskaperna i

teknik och språk.

Vårby, Huddinge kommun

IT-satsning i grundskolan har inneburit att samtliga elever har erbjudits

ett bredare urval av möjligheter till dataträning inom ramen för ordinarie

undervisning. Detta har uppnåtts genom en hög koncentration av datorer

och genom målinriktat arbete beträffande lärargruppens kompetens och

hur undervisningen skall vara organiserad.

Hjällbo, Göteborg

I ett Internetcafé kan eleverna använda sig av 17 datorer under rasterna

tillsammans med en vuxen person som anställts för att ansvara för Inter-

netcaféet och kursverksamheten.

Bergsjö- Gärdemosse- och Backegårdskolan, Göteborg

På öppna skolan i Bergsjö- Gärdemosse- och Backegårdskolan har ele-

verna fått hjälp med läxläsning både på svenska och modersmål.

Eleverna har tillgång till datorer. Samarbetet med fritidsverksamheten

och föreningslivet har bidragit till att fler elever har en bra och utveck-

lande fritid.

Rosengård, Malmö

På Medborgarkontoret finns representanter för Arbets- och utvecklings-

centrat, för att informera om vägar till arbete, praktik och utbildningar.

Här finns också publika datorer för dem som saknar tillgång till IT.

Demokratifrågor

Tid för demokrati

Under åren 2000–2002 genomförde regeringen ett utvecklingsarbete för

den svenska folkstyrelsen, kallat Tid för demokrati. Det övergripande

målet med utvecklingsarbetet var att öka medborgarnas medvetenhet om

den demokratiska processen och deltagande i denna, särskilt i valen.

Sammanlagt avsattes 35 miljoner kronor för hela satsningen.

Projekten syftade bland annat till att öka valdeltagandet bland bl.a.

kvinnor, ungdomar, personer med utländsk bakgrund, personer med

funktionshinder och arbetslösa. En mängd projekt utöver dessa använde

IT som en viktig del i genomförandeprocessen. Två exempel på projekt

som fick bidrag är Norrmalms stadsdelsförvaltnings projekt Medborgar-

medverkan, vars syfte var att fördjupa den lokala demokratin genom att

möjliggöra kontinuerliga dialoger mellan medborgarna och politikerna

med hjälp av IT. Birgittaskolan i Linköping är ett andra exempel som

fick bidrag till en on-linekurs i e-demokrati för ungdomar av ungdomar.

Syftet med kursens var att öka ungdomars vetskap om IT:s möjligheter

att vidga demokratin.

Regeringens utvecklingsarbete har utvärderats av Mitthögskolan och

redovisas i rapporten Demokrati tar tid. Utvärderingen visar bl.a. att sats-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

398

ningen på stöd till olika demokratiutvecklingsprojekt varit framgångsrik.

Nästan samtliga projekt har uppfyllt såväl uppställda mål i det enskilda

projektet som målen i Tid för demokrati. I utvärderingen anges också att

projektdeltagarna har blivit mer aktiva i den demokratiska processen

efter att ha deltagit i projekten Offentlig förvaltning.

Sverige.se

Sverige.se är en utveckling den tidigare gemensamma webbplatsen för

det offentliga Sveriges SverigeDirekt. Här finns länkar och kontaktupp-

gifter till alla delar av den offentliga sektorn exempelvis regeringen, riks-

dagen, statliga myndigheter, landsting och kommuner. Statskontoret an-

svarar för att uppdatera registret med kontaktuppgifter till den offentliga

sektorn. Myndigheten ansvarar däremot inte för innehållet på de webb-

platser som sverige.se länkar till.

Förvaltning

Skatteverket som 24-timmarsmyndighet

Skatteverket har i dag ett stort antal tjänster som kan hänföras till be-

greppet 24-timmarsmyndigheten. Fortlöpande utvecklas nya Internet-

baserade e-tjänster. I dag finns det sju e-tjänster; skattekontot, skatte-

jämkning, skattedeklaration, inkomstdeklaration, företagsregistrering,

anmäla behörig person och personbevis på egen skrivare.

Många väljer numera att hämta information och få service via

Skatteverkets webbplats. Trafiken till webbplatsen har ökat kraftigt under

de senaste åren. Under 2004 hade webbplatsen 11,6

miljoner

besökstillfällen. Antalet unika besökare uppgick till 3,9 miljoner och

webbplatsen levererade över 121 miljoner dokument (webbsidor med

information).

Den mest använda tjänsten är den elektroniska inkomstdeklarationen

som under 2005 utnyttjades av drygt 2,1 miljoner deklaranter, fler än

dubbelt så många som 2004. Av dessa valde 1 332 000 att deklarera via

Internet och 806 000 via telefon eller sms.

I samband med deklarationsinlämningen finns möjlighet för deklaran-

terna att ställa frågor till en så kallad webbrobot, webbroboten Erik.

Under 2004 fullföljdes 55 000 dialoger och besvarades 203 000 frågor på

detta sätt.

Företagarna lämnade under 2004 in 164 000 elektroniska skattede-

klarationer, vilket motsvarar ca fyra procent av det totala antalet skatte-

deklarationer. Användandet har ökat kontinuerligt under innevarande år,

om än i måttlig takt. I april 2005 lämnades 4,6 procent av skattedeklara-

tionerna elektroniskt. Av avgörande betydelse för den fortsatta öknings-

takten är om ombud kommer att ges möjlighet att lämna skattedeklara-

tion för klientens räkning.

För att utnyttja Skatteverkets e-tjänster krävs vanligen att användaren

har e-legitimation. Tillsammans med banker, försäkringsbolag och andra

myndigheter samarbetar Skatteverket för att marknadsföra e-legitima-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

399

tionen. Under våren 2005 introducerades en gemensam webbplats för

information om e-legitimationen, http://www.e-legitimation.se.

Möjligheten att se saldo och transaktioner på skattekontot via webb-

platsen användes 350 000 gånger under 2004.

Antalet e-brev till Skatteverkets servicejour i Söderhamn ökade med

15 procent under 2004 till 123 000. Utöver denna e-brevstrafik kommer

betydande mängder direkt till Skatteverkets operativa kontor.

Skatteverkets servicetelefon är öppen dygnet runt, året om. För närva-

rande finns över 200 olika tjänster att välja från.

IT i Tullverket

Tullverket har genom många år, både nationellt och internationellt,

arbetat för att vara långt framme inom IT-området. Grunden lades redan

för över 15 år sedan med investeringen i tulldatasystem TDS. Invester-

ingsbeslut var lyckat och systemet har överlevt med endast små modifie-

ringar.

Tullverket har i dag en totalt genomgripande 24-timmarsmyndighets-

satsning. Webbplatsen är grupperad utifrån målgrupper och har som mål-

sättning att erbjuda alla kundgrupper alla tjänster de kan få på ett traditio-

nellt tullkontor, dygnet om. Satsningen påbörjades under 2000, och i dag

har Tullverket uppnått alla steg i Statskontorets utvecklingstrappa. Under

senare tid har det satsats mycket på myndighetsöverskridande tjänster

med kundens processer och nytta i fokus.

Det elektroniska kundmötet är ett bärande element i Tullverkets kanal-

strategi och genom en verksamhetsintegrerad IT-satsning kommer myn-

digheten att fortsätta utveckla effektivitet, säkerställa rättsäkerhet och

demokrati samt uppfylla företagens önskemål om service.

Länsstyrelser och andra myndigheter i samverkan

Länsstyrelserna fungerar som regeringens förlängda arm på regional nivå

och deras verksamhet spänner över ett 20-tal politikområden. Detta inne-

bär att länsstyrelserna i sitt dagliga arbete har kontakt med ett stort antal

andra statliga myndigheter, både på central och regional nivå. I ärende-

handläggningen innebär det ofta ett stort behov av att inblandade myn-

digheter kan dela information mellan sig. Länsstyrelserna har därför ut-

vecklat en enhetlig kommunikationslösning, Lst-Net, för de många sys-

tem som används av länsstyrelserna och övriga myndigheter. För närva-

rande har ett 20-tal myndigheter tillgång till Lst-Net, vilket har bidragit

till en mer effektiv ärendehandläggning inom en rad områden, t.ex. för

samhällsplanerings- och miljöhanteringsfrågor. Ytterligare ett område är

bl.a. hanteringen av ansökningar för att bedriva yrkesmässig trafik. Där

samverkar länsstyrelserna med Vägverket, Skatteverket (Kronofogde-

myndigheten, Skatteregistret och Folkbokföringsregistret), Patent- och

registreringsverket och Rikspolisstyrelsen.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

400

Utbildningsområdet

Stöd till lärcentra

En ökad användning av IT i lärandet har möjliggjort ett ökat geografiskt

oberoende i fråga om studiernas bedrivande. I takt med att traditionella

organisatoriska gränser för lärande löses upp framstår lokala lärcentra

som en samlande faktor med social kontext och pedagogisk handledning.

Inom vuxenutbildningen används numera uttrycket ”infrastruktur för

vuxnas lärande”. I denna infrastruktur ingår lärcentra. Den pågående ut-

vecklingen av lärcentra som en ny bas för lärande i olika former är en av

de viktigaste faktorerna i det flexibla lärandet. I detta sammanhang är det

också viktigt att betona infrastrukturens betydelse för lärandet.

Sveriges nätuniversitet

Satsningen på ett svenskt nätuniversitet ingick i propositionen den Öppna

högskolan (prop. 2001/02:15) och var en del av regeringens åtgärder för

att göra högre utbildning mer tillgänglig i tid och rum. Sverige skulle

också aktivt delta i den snabba internationella utvecklingen av IT-stödd

distansutbildning. Satsningen ligger i linje med handlingsplanen

e-Europa 2005 som bland annat innebär att medlemsländerna skall lägga

särskild vikt vid att effektivt främja virtuella högskolor.

Det svenska nätuniversitetet bygger på att distansutbildningen är

integrerad i den reguljära verksamheten vid lärosätena. Lärosätenas sam-

verkan inom nätuniversitet koordineras av Myndigheten för Sveriges

nätuniversitet. Under 2004 deltog 33 lärosäten varav fyra enskilda utbild-

ningsanordnare. Under 2003 var antalet personer som studerade på kur-

ser inom Sveriges nätuniversitet ca 55 000, vilket motsvarade ca 12 600

helårsstudenter.

De kurser som erbjuds inom Sveriges nätuniversitet finansieras huvud-

sakligen inom universitetens och högskolornas ordinarie resurser. För att

stimulera ett ökat utbud av kurser utgick under perioden 2002–2004,

totalt 470 miljoner kronor som en särskild ersättning till lärosätena. De

extra resurserna används såväl till nyutveckling och anpassning av kurser

och program som till utveckling av nytt tekniskt stöd och pedagogisk ut-

bildning av lärare.

Enligt Institutet för tillväxtpolitiska studier har den snabba tillväxten

av nätburna kurser avsevärt ökat möjligheterna att bedriva hög-

skolestudier även utanför högskoleorterna.

Kulturmiljö

Den statliga kulturmiljöpolitiken regleras i lagen (1988:950) om kultur-

minnen m.m. samt genom förordningen (1988:1188) om kulturminnen

m.m. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är central myndighet för kulturmiljö-

området. Andra statliga utförare inom området är länsstyrelserna där det

skall finnas en kulturmiljöfunktion.

När det gäller IT-användningen inom kulturmiljösektorn kan man utan

vidare tala om en revolution. Ett exempel är utvecklingen av Forn-

minnesregistret. Det är ett nationellt register med uppgifter om fornläm-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

401

ningar och andra kulturhistoriska lämningar i hela landet. I dag innehåller

registret information om närmare en miljon fasta fornlämningar och

övriga kulturhistoriska lämningar. Dessa finns registrerade på ca 400 000

platser. Registret fyller en viktig funktion för kulturmiljövården och finns

även tillgängligt för allmänheten. Tillgängligheten har dock hittills varit

begränsad då den kompletta informationen finns centralt i Stockholm på

RAÄ. Projekt Fornminnesinformation (FMIS) som startade 1999 är dock

under utveckling och uppbyggnad, vilket kommer att resultera i att upp-

gifterna i fornminnesregistret kan göras tillgängliga digitalt.

Ett annat område inom kulturmiljösektorn som getts möjlighet till ut-

veckling i och med IT av olika slag, är arkeologin. Olika IT-lösningar

används i dag på allt ifrån mätning av ett fornlämningsområde till pro-

duktionen av de rapporter som blir ett resultat av varje arkeologisk ut-

grävning. Genom att exempelvis lägga in alla data från ett arkeologiskt

fynd i ett skräddarsytt program, kan ny och viktig kunskap tas fram om

ett enskilt föremål såväl som om den kontext föremålet skall ses i.

Genom IT-användning kan arkeologiska undersökningar effektiviseras –

stora mängder data kan bearbetas snabbt, sammanställningar och ana-

lyser kan göras i en omfattning som tidigare inte var möjlig. Detta gör att

tillgängligheten till denna del av kulturarvet ökar och blir bättre.

De centrala museerna har genom sina respektive regleringsbrev i

uppdrag att öka tillgängligheten till samlingarna, och göra de tillgängliga

i hela landet. Detta kan ske exempelvis genom utlån och depositioner,

men även genom presentationer på Internet. Användningen av IT inom

museiområdet har ökat markant de senaste åren. Historiska museet inom

myndigheten Statens historiska museum har exempelvis i den

basutställning om vikingatiden som öppnades 2001, använt sig av inter-

aktivitet på ett för museivärlden nytt sätt, bl.a. genom att utnyttja den s.k.

blåtandstekniken i utvecklingen av elektroniska guider. Detta kan även

ses som ett exempel på nya givande kontakter mellan kulturinstitutioner

och näringslivet, då museet i detta fall har samarbetat med Ericsson.

Ett exempel på projekt inom museisektorn som syftar till att öka till-

gängligheten, är Svenska museifönstret. Museifönstret är en databas med

beskrivningar av svenska museer och deras pedagogiska webbresurser.

Museerna lägger själva in den information de väljer för att beskriva sitt

museum och de pedagogiska resurser som de erbjuder svenska skolan på

Internet. Museifönstret är även aktiva som arrangörer av seminarier inom

bl.a. webbpedagogik. Svenska museifönstret drivs av Historiska museet

på uppdrag av Myndigheten för skolutveckling.

Jordbrukssektorn

I den strategiska planen för Jordbruksverket t.o.m. 2006 anges att verket

bör delta i det utvecklingsarbete som sker i samhället för att kunna

påverka utvecklingen och snabbt ta i bruk de lösningar som presenteras.

Jordbruksverket har tagit fram och tillämpar omfattande IT-stöd i sin

verksamhet. Detta gäller den omfattande stödhanteringen inom jord-

brukssektorn, arbetet med att förbättra miljön bl.a. i anslutning till de

fastställda miljökvalitetsmålen, registerhantering för kontrolländamål och

smittspårning, distriktsveterinärerna, beredskap för bekämpning av smitt-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

402

samma djursjukdomar, informationsförsörjning i övrigt och deltagande i

nätverk.

SAM-internet

Varje år skickar Sveriges lantbrukare in ca 70 000 s.k. SAM-blanketter

avseende EU-stöd till Sveriges länsstyrelser. EU:s regelverk är omfatt-

ande och därmed också blanketten. Genom att låta lantbrukarna själva

göra sina ansökningar via Internet har stora effektiviseringar uppnåtts.

Med interaktivitet och elektroniska kontroller leds lantbrukaren till att

fylla i en rätt ansökan. Lantbrukaren slipper blanketterna och utgår i

stället från en kartbild över sin gård. Resultatet är en stor förenkling för

lantbrukaren där de uppgifter som myndigheten redan har i sina data-

baser utnyttjas i den elektroniska kommunikationen med lantbrukaren

samtidigt som myndigheternas handläggning underlättas avsevärt då an-

sökningarna i princip är felfria.

Under 2004 kom ca 40 procent av ansökningarna in digital form. Målet

för 2006 är att ca 60 procent av ansökningarna skall vara elektroniska.

Personifierad information

För att informera lantbrukare om EU-stöden skickas varje år ut ett om-

fattande broschyrmaterial. Långt allt är relevant för alla lantbrukare utan

behovet av information styrs av produktionsinriktning och var i landet

jordbruket bedrivs. Inför stödåret 2005 prövas en ny Internettjänst som

begränsar informationen, en s.k. stödguide. I korthet innebär den att lant-

brukaren klickar på en karta var han har sitt företag samt svarar på några

frågor kring produktionsinriktning.

Betesförmedling

Ekonomiskt stöd ges till utvecklingen av en nationell, webbaserad betes-

förmedling. Ett marknadstorg där markägare och djurägare kan finna

varandra för ömsesidig nytta.

AX- elektroniska exportbidrag

Tjänsten levererar en möjlighet för exportörer att ansöka om export-

bidrag och sköta sin exportklarering elektroniskt vid ett och samma till-

fälle. Tjänsten möjliggör ett gemensamt elektroniskt flöde som ersätter

fem dokument samt utnyttjande av befintligt data i företagens egna

system. Exportören kan välja mellan två tekniska lösningar, en webb-

tjänst och en EDI-tjänst. Den totala processen utgörs av 25 000–30 000

ansökningar per år. Målsättningen är att ca 70 procent av dessa skall

komma in elektroniskt. Den elektroniska ansökningsprocessen är gemen-

sam med Tullverket. För myndighetssamverkan har Spridnings- och

hämtningssystemet (SHS) använts. Hela processen från kund via myn-

digheter har härigenom blivit elektronisk.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

403

LICnet – elektroniska licenser för import och export

Tjänsten levererar en möjlighet för importörer att elektroniskt ansöka om

import- och exportlicenser. Licensen är en värdehandling som ger före-

taget en rätt att importera eller exportera. Detta ger ett helt elektroniskt

flöde från företaget via Jordbruksverket till Tullverket. Företaget kan

också följa status på sitt ärende och hantera flera moment under

processen elektroniskt och på så sätt påverka sin samverkan med

myndigheten. Årligen hanteras ca 6 000 licenser. Målsättningen är att

ca 80 procent av dessa skall bli elektroniska dokument.

Greppa Näringen

Greppa Näringen är ett kunskaps- och rådgivningsprojekt som syftar till

att stötta lantbrukarna med kunskap och verktyg så att kväve- och fosfor-

förlusterna minskar på ett kostnadseffektivt sätt. Greppa Näringen gen-

omförs i bred samverkan mellan lantbruksnäringen (LRF och ett stort

antal företag), Jordbruksverket och länsstyrelserna. Med hjälp av olika

nyckeltal skall lantbrukaren få en bra uppfattning om hur olika åtgärder

kan leda till ökat utnyttjande av gårdens resurser och därmed bidra till

både sänkta kostnader, ökad lönsamhet och mindre förluster till miljön.

Projektet har en egen webbplats på Internet. På den finns en omfattande

kunskapsbank.

Växtskyddscentralerna

Målet för Växtskyddscentralernas verksamhet är ett effektivt och miljö-

vänligt växtskydd inom jordbruks- och trädgårdsodlingen. Under växt-

säsongen publiceras regional växtskyddsinformation och prognoser. Ut-

vecklingen av växtskadegörare inom de olika regionerna visas också.

Publicering sker på Internet. Det är av avgörande betydelse för lantbru-

karna att informationen blir tillgänglig snabbt eftersom skadegörarsitua-

tionen kan ändras snabbt.

Inventering av värdefulla ängs- och betesmarker

Jordbruksverket har genomfört en nationell inventering av Sveriges ängs-

och betesmarker. Det samlade resultatet finns tillgängligt i en skriftlig

rapport såväl som i en databas. Databasen är sökbar på läns- och kom-

munnivå och är inledningsvis tillgänglig för myndigheter. Den kommer

också att bli tillgänglig för allmänheten via Internet.

Centrala nötkreatursregistret (CDB)

Alla nötkreatur skall rapporteras till det centrala nötkreatursregistret

(CDB) inom sju dagar från det att en förändring inträffat. En applikation

har tagits fram som gör det möjligt för producenter att rapportera hän-

delser (t.ex. födslar och förflyttningar av djur) på produktionsplatsen till

CDB via Internet. Målet är att minst 70 procent av rapporterade händel-

ser från jordbrukare lämnas via CDB-internet 2006. Djurhållare som har

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

404

godkända elektroniska stalljournaler kan också föra över uppgifter direkt

från journalen via fil till CDB. Producenten ges också möjlighet att själv

skriva ut aktuella uppgifter ur registret. Kvaliteten i registret har härige-

nom blivit betydligt förbättrad. Kvaliteten i registret bedöms nu vara hög

så att jordbrukarna slipper att rapportera statistikuppgifter om nöt-

kreaturen eftersom dessa hämtas direkt från registret.

En specialvariant av Internettjänst har utvecklats för slakterierna. De

kan hämta in de uppgifter som är relevanta i slakteriverksamheten via

Internet.

Centrala hundregistret

Sedan den 1 januari 2001 är det lag på att märka och registrera hundar i

Sverige. Djurskyddsmyndigheten har uppdragit till Jordbruksverket att

administrera registret. I administrationen av det Centrala hundregistret

ingår en webbtillämpning som ger andra myndigheter tillgång till hund-

registret via Internet. Här kan användarna söka på både hund- och ägar-

uppgifter ur det Centrala hundregistret. Endast aktuella uppgifter visas,

dvs. vem som i dagsläget står som registrerad ägare på en hund. Målet är

att hålla registret tillgängligt 24 timmar om dygnet.

Myndigheter som har direktåtkomst till hundregistret via en länk på

Jordbruksverkets webbplats är Djurskyddsmyndigheten, Jordbruksverket,

Tullverket, polisen, länsstyrelserna samt kommunerna.

Distriktsveterinärerna

Vet@ systemet är ett viktigt verktyg för distriktsveterinären i sitt dagliga

arbete för att tillgodose kundens behov av snabb och korrekt service.

Varje distriktsveterinär är utrustad med en bärbar dator. I IT-systemet re-

gistreras uppgifter om diagnoser, undersökningar, behandlingar och an-

vända läkemedel i anslutning till besöket. Förrättningsunderlaget som

kunden får vid besöket innehåller förutom nämnda uppgifter också

djurägarråd, rekommendationer och debitering. Uppgifterna som regi-

strerats skickas elektroniskt till Jordbruksverket centralt där dessa

bearbetas och lagras, vilket gör att distriktsveterinären alltid har tillgång

till aktuell och korrekt information. Med hjälp av denna information kan

distriktsveterinären tillsammans med kunden gå igenom besättningens

och/eller individens status vilket möjliggör ett mer långsiktigt sätt att

arbeta för en bättre djurhälsa.

Djursjukdomar

IT-stöd håller på att utvecklas för bekämpning av smittsamma djursjuk-

domar s.k. epizootier och zoonoser. Systemet kallas STUDS-DBS (större

utbrott av smittsamma djursjukdomar – datorbaserat beslutstödsystem)

och består dels av handläggningen av en smittad produktionsplats med

t.ex. spärrbeslut, provtagningar, avlivningar, friförklaringar m.m. och

dels av ett geografiskt inforamtionssystem (GIS) där den smittade

produktionsplatsen markeras och omkringliggande område kan hanteras i

den uppkomna smittan. Anslutningen till systemet kommer att kunna ske

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

405

via Internet för att det skall vara tillgängligt vid de lokala operativa

ledningscentralerna som inrättas vid ett större utbrott av en smittsam

djursjukdom. STUDS-DBS kan också användas som ett redskap i

beredskap för radioaktivt nedfall och spridning av farliga ämnen.

Djursjukdatauppgifter för nötkreatur registreras med den unika iden-

titet som nötkreaturen har fått som identitet i CDB och som även är prä-

glat på öronbrickorna som är fästa i nötkreaturets öron. Djursjukdata-

uppgifterna används som underlag för att bedöma Sveriges djurhälsoläge.

Uppgifter om läkemedelsanvändningen totalt i landet fördelat på djurslag

och sjukdom kan också tas fram ur djursjukdata.

Informationsförsörjning i övrigt och deltagande i nätverk

Jordbruksverket är statistikansvarig myndighet för lantbruksstatistiken.

Insamling av strukturstatistik sker i huvudsak via de administrativa stöd-

systemen. Den statistik som upprättas publiceras på Internet.

Jordbruksverket publicerar löpande på Internet dagordningar och infor-

mation från möten mellan EU:s kommittéer. Härigenom kan livsmedels-

industrin och andra intresserade följa arbetet väl i dessa kommittéer som

kan ha stor betydelse för företags agerande på marknaden. Utveckling

och användning av IT är en förutsättning för att kunna driva lantbruks-

företag. Inom IT-området deltar Jordbruksverket därför i nätverk för

erfarenhetsutbyte mellan företagen.

Fiskeriverket

Fiskeriverket har flera uppdrag som kräver datorisering för att bli effek-

tivt. Uppdragen handlar bl.a. om att samla in och jämföra data, hantera

strukturstödsmedel, övervaka och tillse att EU:s regler och föreskrifter

efterlevs, samtidigt som man skall värna om biologisk mångfald och

tillse att förutsättningar finns för ett miljömässigt och ekonomiskt fiske

även i framtiden. Fiskeriverket använder i dag IT för att hantera löner

och utbetalningar (Agresso), utbetalning av strukturstöd (STÖD-

SYSTEMET), hantering av information och betalningar för vattendomar

(DOMBAS), insamling av loggboksinformation (Loggdrift, Loggbas),

insamling av GPS-information, dvs. positioner från fartyg med GPS-

sändare (VMS), fartygsregister och fiskelicenser. Fiskeriverket har

dessutom ett antal mindre databaser i enklare tillämpningar, som planeras

att flytta till central och mer kompetent miljö. För att på ett effektivt sätt

samla data från flera av dessa systems databaser, används ett datalager

(Data Warehouse), för insamling, rapportgenerering samt behandling.

VMS är ett system som använder sig av ett så kallat GIS-verktyg

(MAP-info), och det finns planer på ett mer avancerat utnyttjande av den

tekniken i framtiden, där t.ex. Sjöfartsverkets kartor används som

underlag för data, vilket ger en överskådlig grafisk beskrivning av läget.

Hela Fiskeriverket, med sina 13 kontor från Luleå i norr till Barsebäck

i söder, är sammankopplat i ett gemensamt WAN genom ett VPN-nät.

Länsstyrelsernas datanät, Lst-Net, är sammankopplat med Fiskeriverkets

eget genom en brandvägg, så att Fiskeriverket når Länsstyrelsernas

intranät, och Länsstyrelserna når DOMBAS och STÖDSYSTEMET.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

406

Arbetsmarknad

I dag erbjuder Arbetsförmedlingen ett stort utbud av interaktiva tjänster

och information på webbplatsen – ams.se – för att underlätta för de två

huvudmålgrupperna, arbetssökande och arbetsgivare. Bland annat finns

Platsbanken, där arbetsgivare publicerar lediga platser, och arbets-

sökande kan söka fram annonserna och söka dem över nätet, CV-data-

basen, där sökande publicerar sitt CV, och arbetsgivare kan söka fram

lämpliga kandidater för sina rekryteringsbehov, samt Interaktiva vägled-

ningstjänster, t.ex. Jobbsökaren och Att välja yrke.

Utveckling av Internettjänster och den pågående utvecklingen av

Kundtjänst kommer att få konsekvenser för hur samspelet mellan Arbets-

förmedlingen och aktörerna på arbetsmarknaden utformas. En del i denna

utveckling är att utforma ett nytt, gemensamt förmedlingssystem, där

kunden och arbetsförmedlingen, och kunderna sinsemellan, interagerar i

samma systemstöd, men med olika roller och behörigheter. Det nya

systemet kommer successivt att ersätta AMS interna förmedlingssystem.

Denna utveckling sker mot bakgrund av en samlad strategi för verksam-

hetsutveckling och IT-utveckling.

Verksamheten byggs upp med syftet att i första hand ge arbetssökande

eller arbetsgivare det stöd de behöver för att agera på egen hand. En allt

större del av Arbetsförmedlingens tjänsteutbud kommer att kunna

levereras via Internet, dvs. genom att Arbetsförmedlingen ställer system

till förfogande för aktörerna på arbetsmarknaden. Dessa system skall

också kunna användas av Arbetsförmedlingen i samspel med kunden och

kan då kompletteras med information och rådgivning från personal på

Kundtjänst eller de lokala arbetsförmedlingarna. Handläggarna på

Arbetsförmedlingen skall kunna ägna huvuddelen av sin tid till insatser

för dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Uppbyggnaden av

Kundtjänst, och ett gemensamt systemstöd som stödjer denna verksam-

hetsutveckling, skall öka tillgängligheten och kontrollmöjligheten för en

mer likartad tillämpning av regelverket. Men även individualiserade

insatser kan innehålla ett stort mått av självservice och stöd från Kund-

tjänst.

Denna utveckling hänger till stor del samman med utvecklingen av

24-timmarsmyndigheten. Medborgaren skall ha tillgång till myndighets-

service dygnet runt och inte behöva kontakta olika myndigheter även om

flera myndigheter berörs av ärendet. Behöver en myndighet få informa-

tion eller beslut från en annan myndighet skall detta då det är möjligt och

lämpligt kunna skötas myndigheterna emellan, dvs. framför allt mellan

Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunerna.

Hälso- och sjukvårdspolitik

E-recept – elektronisk läkemedelsförskrivning

Andelen elektroniskt förskrivna läkemedelsrecept, s.k. e-recept, har

under de senaste tre åren ökat dramatiskt i omfattning. Från januari 2002

till april 2005 har andelen e-recept av det totala antalet förstagångrecept

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

407

från primärvården ökat från 10 till 48 procent. Ett annat tydligt tecken på

denna förändring är att för ca 200 av Sveriges 800 apotek, står e-recept

för 50 procent eller mer av den totala andelen expedierade läkemedels-

recept. Variationerna mellan landstingen är fortfarande stora, men ök-

ningstakten är i flera fall hög. Sex landsting har i dag uppnått en förskriv-

ningsgrad av över 80 procent e-recept.

Ökningen av andelen e-recept har flera orsaker, där en av de främsta är

att tjänsten tydligt ger fördel och nytta för alla inblandade parter, pati-

enten, vården och apoteket. E-recept uppfattas inom flertalet landsting

som en viktig strategisk pusselbit i den framtida läkemedelsinformations-

hanteringen, vilket påskyndat landstingens beslut om ett breddinförande.

I en undersökning, genomförd under mars 2005 bland 1300 patienter och

apotekskunder angav 95 procent av de tillfrågade att de skulle välja

e-recept igen vid framtida receptförskrivning. Respondenterna angav

tidsvinst och smidighet som största nyttan med e-recept.

Nätbaserad hälsoinformation

Hälsoinformation på nätet är en mycket viktig informationskanal såväl

för patienter som för deras anhöriga. För dagens informationssökande

och IT-vana patienter är nätbaserad hälsoinformation av hög kvalitet ett

utmärkt komplement till den information som patienten får direkt av

personal inom hälso- och sjukvården.

I samråd med Sveriges Kommuner och Landsting har regeringen under

senare år givit stöd till utvecklingen av nätbaserad hälsoinformation

genom Infomedica, vilket ägs och drivs gemensamt av samtliga landsting

och Apoteket AB, är en nationell informationstjänst tillgänglig för

medborgare och vårdpersonal i alla delar av landet. Infomedica erbjuder

medborgarna korrekt och kostnadsfri hälso- och sjukvårdsinformation via

Internet. Den övergripande målsättningen har varit att stärka medborgar-

nas ställning i vården genom att erbjuda högkvalitativ nätbaserad hälso-

information samlat på ett ställe på ett kostnadseffektivt och lättillgängligt

sätt. Därutöver kan informationen användas som ett nätbaserat besluts-

stödsystem för vårdpersonalen hos alla huvudmän.

Ett intensivt arbete pågår nu för att skapa en nationellt samordnad sjuk-

vårdsrådgivning, som skall komplettera den nätbaserade informationen

som finns framtagen av Infomedica med en telefonbaserad sjukvårds-

upplysning. Tanken är att man genom en integrering av Infomedica och

projektet 1177 – Vårdråd per telefon skall skapa alternativa vägar att

söka information om hälsorelaterade frågor, där både telefon och Internet

kan användas som kontaktmetoder.

Även inom många enskilda landsting har tjänster för nätbaserad

hälsoinformation tagits fram. Genom det regionala samarbetsprojektet

PION – Patientinformation Online – ges patienter, anhöriga och

vårdpersonal möjlighet att via en webbportal hitta referenser till

litteratur, tidskrifter och annat informationsmaterial som finns

tillgängliga på deltagande landstings sjukhusbibliotek. Därutöver finns

länkar till externa nätbaserade informationskällor. Riksdagen har genom

ett tillkännagivande från Socialutskottet ställt sig positiv till utveckling

av nationella tjänster för nätbaserad hälsoinformation. Frågan om hur

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

408

detta område kan utvecklas och samordnas på bästa sätt bereds nu inom

Regeringskansliet.

Folkhälsopolitik

IT-politiken spelar en viktig roll inom flera av målområdena för folk-

hälsopolitken. Nedan följer några exempel på hur IT används för bland

annat informations- och kommunikationsinsatser rörande hälsofrämjande

levnadsvanor – folkhälsopolitikens målområden 7–11.

målområde 7. Gott skydd mot smittspridning

målområde 8. Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa

målområde 9. Ökad fysisk aktivitet

målområde 10. Goda matvanor och säkra livsmedel

målområde 11. Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från

narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet

spelande.

Hälsodata

Socialstyrelsen administrerar ett dödsorsaksregister. Dödsorsaksregistret

framställs med ett internationellt automatiskt kodningssystem varmed ca

90 procent av alla dödsfall kan automatkodas.

Alltmer av hälsodatastatistiken i elektronisk form, och även analyser

som exempelvis Socialstyrelsens folkhälsorapport och Sociala rapporten

använder Internet som huvudsaklig kanal. Socialstyrelsen har också

byggt upp ett interaktivt system för att hämta hälsostatistik på Internet,

det så kallade Folkhälsan i siffror. Här kan man beställa statistik och

figurer direkt från hälsodataregistren. Sedan fler år finns också pro-

grammet Hur mår Sverige, en sammanställning av mer än 500 hälso-

indikatorer där man kan jämföra kommuner och landsting på ett stort

antal indikatorer. Liknande system är på gång i andra länder. På EU-nivå

byggs för närvarande ett system för European Core Health Indicators

utifrån samma grundprinciper.

Stöd till kommunerna i arbetet med att genomföra folkhälsopolitiken

Kommunala basfakta (KBF) är en webbaserad databas som innehåller

statistik indelad enligt folkhälsopolitikens målområden som administre-

ras av Statens folkhälsoinstitut (FHI). Syftet med KBF är att underlätta

kommunernas planering och uppföljning av folkhälsoinsatser och att

sätta fokus på målområdena för folkhälsan. Kommunala basfakta riktar

sig till folkhälsoplanerare, beslutsfattare och förtroendevalda i landets

kommuner, med flera.

FHI planerar också att öppna en speciell ”kommunportal” på sin webb-

plats. Syftet är att kommunerna enkelt kunna nå den information som

redan finns på FHI:s webbplats, presenterad i en målgruppsanpassad

form samt lätt få tillgång till sådan information som i huvudsak berör

endast dem.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

409

Tillsyn med hjälp av IT

Det pågår ett arbete med att utveckla former för hur handdatorer kan

utnyttjas i det lokala tillsynsarbetet. Utvecklingen av små datorenheter

gör att tillsynsprotokoll kan läggas in direkt i bärbara små datorer och

skrivas ut på plats. Resultatet av tillsynen kan därmed överlämnas

omgående till den som bedriver verksamheten.

Alkoholprofilen

Alkoholkommittén introducerade 2003 det webbaserade testinstrumentet

Alkoholprofilen. Testet bygger på frågor om konsumtion, alkohol-

beteende, tolerans, berusningsdrickande, motivation och ärftlighet. Efter

att ha svarat på frågorna i profilen får man en återkoppling som tar upp

både nuläget och framtiden: Vad händer om jag fortsätter att dricka på

det här sättet, med min bakgrund? Att kunna erbjuda en individuell profil

till alla vuxna som reflekterar över sin alkoholkonsumtion och dess

eventuella konsekvenser är verktyg för att kunna minska alkoholska-

dorna. Alkoholprofilen är även en kunskapsbärare. I samband med att

man gör profilen finns det möjligheter att fördjupa sig i ett antal fakta-

texter som tar upp alkoholfrågan utifrån ett brett perspektiv. Texterna kan

användas som en liten uppslagsbok. De som är oroliga över sin alkohol-

konsumtion hänvisas till Riksföreningen för Alkoholmottagningars

mottagningar i Sverige.

Bidrag till alkohol- och narkotikaupplysning

Svenska staten och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupp-

lysning (CAN) har ett avtal om att CAN inom området alkohol och andra

droger skall bedriva basfaktaförmedling, bland annat genom biblioteks-

verksamhet och ansvar för webbplatsen Drugsmart. Under budgetåret

2004 gav regeringen sammanlagt 12 564 000 kr i bidrag till CAN:s verk-

samhet.

Beredskap vid hälsohot

Smittskyddsinstitutet (SMI) är en av de myndigheter som behöver ligga i

beredskap för att kunna ge snabb och korrekt information till en stor

grupp individer vid ett större utbrott av en smittsam sjukdom eller annan

händelse. Man kan räkna med att belastningen på den ordinarie

webbplatsen vid en sådan situation kan bli mycket stor. För att kunna

garantera att alla får tillgång till den information de behöver i ett sådant

läge, har SMI tagit fram en enklare version av den ordinarie webbplatsen

som kan komplettera eller ersätta densamma.

Smittskyddsinstitutets databaser,applikationer, register och webbplatser

Smittskyddsinstitutet administrerar eller är involverad i samarbete kring

ett stort antal databaser, applikationer, register och webbplatser med

mycket avgränsad målgrupp. Några exempel på sådana är:

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

410

databas/applikation/

register

syfte

målgrupp

MappApp

Att ge lättillgänglig statistik rörande de

anmälningspliktiga sjukdomarna i form av

tabeller, kartor och diagram.

Allmänheten, sjukvården, media,

andra myndigheter, m.fl.

SmiNet

Underlätta rapportering av anmälnings-

pliktiga sjukdomar (webbanmälan).

Anmälande läkare

Badplatsen

Kommuner inrapporterar vattenanalyser på

offentliga utomhusbad.

Kommuner, allmänhet.

Svevac

Prototyp på vaccinationsregister.

Vårdcentraler, vaccinerande

enheter.

EpiLoc

Inmatning och analys av enkäter vid utbrott

av smittsamma sjukdomar.

Intervjuare, men personer som

skall utfrågas kan också själva

besvara frågor över nätet.

ResNet

Inrapportering och presentation av data i

den frivilliga övervakningen av antibiotika-

resistens.

Landets bakteriologiska

laboratorier, smittskydds-

intresserade personer.

EpiExpert

Webbplats för smittskyddsläkare och vissa

andra.

Smittskyddsläkare

SentiNet

Inrapportering och presentation av data i

den frivilliga övervakningen av influensa.

Allmänheten, sjukvården, media,

andra myndigheter, m.fl.

IVA-STRAMA - data om antibiotikaanvändning

IVA-STRAMA startade 2000. Målet är att utveckla en kontinuerlig in-

samling av data gällande antibiotikaanvändning och resistens inom inten-

sivvården. Syftet är också att dessa data skall användas för att optimera

infektionskontroll och för att förebygga utbrott av resistenta stammar.

Intensivvårdsavdelningarna deltar på frivillig basis och inspireras till

lokala aktiviteter för att förbättra antibiotikaanvändning och infektions-

kontroll. Data för varje deltagande IVA finns sökbar i den interaktiva

databasen. Eftersom de flesta kvalitetsprojekt i svensk sjukvård går mot

en ökad öppenhet har SMI i samråd med deltagarna försöksvis gjort

IVA-STRAMA-webbplatsens data tillgängliga för alla och med respek-

tive intensivvårdsavdelnings namn i klartext.

STRAMA:S punktprevalensstudie

Målet med STRAMA:s punktprevalensstudie är att introducera ett natio-

nellt system för att kontinuerligt följa antibiotikaanvändning på sjukhus

relaterat till diagnos. Detta är ett led i kvalitetsarbetet för att uppnå

rationell användning av antibiotika. Under två veckor i november 2003

och 2004 registrerades data för 4 178 respektive 3 622 antibiotikabe-

handlade patienter, av drygt 13 500 respektive 11 300 inneliggande, på

54 respektive 49 sjukhus i Sverige. Resultaten redovisas genom en sök-

bar rapportdatabas som via lösenord finns tillgänglig för de deltagande

STRAMA-grupperna och sjukhusen.

European Legal Database on Drugs, ELDD

Europeiska legala databasen om droger (European Legal Database on

Drugs, ELDD) är knutet till Europeiska centrumet för kontroll av narko-

tika och narkotikamissbruk. ELDD innehåller bland annat EU:s med-

lemsstaters viktigaste narkotikaanknutna författningar på originalspråk

samt i många fall även översatta till engelska. Inom ELDD görs också

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

411

jämförelser mellan länderna om bland annat reglerna och och hur de till-

ämpas. Statens folkhälsoinstitut är kontaktpunkt för ELDD i Sverige.

Även Regeringskansliet bidrar vid behov med framtagande av texter och

information som efterfrågats av ELDD.

The European Programme for Intervention Epidemiology Training EPIET

EU har ett nätverk för utbildning i fältepidemiologi, the European

Programme for Intervention Epidemiology Training (EPIET). För att in-

formera personer som är intresserade av smittskydd, i och utanför

Europa, om samarbetet, har nätverket byggt upp en webbplats. Webb-

platsen administreras av Smittskyddsinstitutet.

IT

-

utbildning och IT-kompetens

Nedan följer en översiktlig redogörelse av hur IT används i grundskolan

och gymnasieskolan, IT-utbildning på olika nivåer samt en lägesbild av

efterfrågan och utbudet på IT-utbildad arbetskraft.

IT i grundskolan och gymnasieskolan

Det är viktigt att elever och lärare har god tillgång till datorer och

Internet och att dessa kommer till användning i undervisning och skol-

arbete. Internationella jämförelser visar att tillgången till datorer och

Internet är mycket hög i den svenska grundskolan och gymnasieskolan.

Hela 99 procent av alla elever har tillgång till datorer och Internet i

skolan, 95 procent har tillgång till e-post och 84 procent har tillgång till

cd-rom/dvd-spelare i datorerna. Bland lärarna har 99 procent tillgång till

dator och Internet, 98 procent till e-post och 93 procent till cd-rom/dvd-

spelare.

Datortätheten är dock generellt lägre i svenska skolor jämfört med

flera andra länder. I en undersökning från Eurostat kommer Sverige först

på en sjätte plats när det gäller antalet datorer per 100 elever i grund-

skolan. Enligt undersökningen finns det 13,6 datorer per 100 elever i

Sverige. Trots att Sverige inte placerar sig i toppskiktet dras ändå slut-

satsen i Eurostats rapport att datortätheten i den svenska grundskolan är

tillräcklig för att ge eleverna den datorvana som kan förväntas.

Datortätheten är generellt högre i gymnasieskolan än i grundskolan i

Sverige. Enligt en undersökning från OECD (2003) har svenska gym-

nasieskolor internationellt sett flest antal datorer per antal elever, med ca

33 datorer per 100 elever.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

412

Diagram 8 Datortätheten i gymnasieskolan och motsvarande i olika länder, antal

elever respektive antal lärare per dator, 2001

Källa: OECD (2003)

Användning av IT för undervisning och skolarbete

Statistiken visar att datorer och Internet spelar en ökande roll i skolarbete

och undervisning i grundskolan och gymnasieskolan. Eleverna använder

i högre grad skolans datorer och Internetuppkoppling för sitt skolarbete

än eventuell dator och Internet i hemmet. En mycket stor andel av

eleverna har dock tillgång till dator, Internet och e-post även i hemmet.

När det gäller tillgång i hemmet finns det en viss skillnad mellan elever

som har föräldrar med akademisk utbildningsbakgrund och de elever vars

föräldrar inte har sådan bakgrund. Mer än 40 procent av de elever som

inte har tillgång till IT i hemmet använder Internet dagligen i skolan, för

sitt skolarbete.

Andelen elever och lärare som anger att de ofta använder IT för

skolarbetet och i undervisningen har i stort sett ökat från år till år. Mer än

hälften av lärarna och 65 procent av eleverna i grundskolan och

gymnasieskolan använder datorer på lektionstid varje vecka eller dag-

ligen. Över 70 procent av eleverna använder även datorerna i skolan efter

lektionstid, minst någon gång per månad. Elevernas vanligaste

användningsområden för datorerna framgår av nedanstående diagram.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

413

Diagram 9 Elevernas användningsområden för dator, procent, 2003

Elevers användning av IT, 2003, procent

4

8

9

22

42

43

57

66

2

18

16

27

32

19

30

26

94

74

75

52

26

39

13

8

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100

%

almanacka

presentationer

kalkyler

använda uppslagsverk, lexikon o.l.

lagra information

för att kommunicera med andra

ordbehandling

för att söka information via Internet

Ofta***

Ibland**

Sällan*

* Sällan inkluderar svarsalternativen: ”Någon eller några gånger per termin”, ”Mer sällan”,

”Aldrig” och ”Vet ej”.

** Ibland inkluderar svarsalternativen: ”Varannan vecka” och ” Någon eller några gånger i

månaden”.

*** Ofta inkluderar svarsalternativen: ”Dagligen” och ”Någon eller några gånger i veckan”.

Källa: CMA -centrum för marknadsanalys (2003)

För att kunna lära ut hur man utnyttjar IT måste även lärarna behärska

tekniken. En trend under 2000-talets första år är dock att lärarnas Inter-

netanvändning i undervisningen gått ner. Ökningen av andelen lärare

som anger att de ser datorn som ett mycket nyttigt pedagogiskt verktyg

har också avtagit och ligger nu på totalt drygt 50 procent av lärarna.

Gymnasielärarna är i allmänhet mer positivt inställda till datorn som

pedagogiskt hjälpmedel än grundskolelärarna. Nästan hälften av lärarna

anger att de har otillräckliga kunskaper om IT, vilket dock är en minsk-

ning jämfört med tidigare år. Hela 67 procent av lärarna är ganska eller

mycket missnöjda med de kunskaper de fick i lärarutbildningen om hur

man kan använda IT i undervisningen. En femtedel av lärarna anger att

det inte finns någon plan eller strategi för hur IT skall användas i under-

visningen i den egna skolan.

Diagrammet nedan visar vad lärarna använder IT till. Det vanligaste är

att IT används för att förbereda lektioner och söka information.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

414

Diagram 10

Lärares användning av IT, 2003, procent

27

37

49

61

65

71

24

22

19

14

22

15

49

41

32

25

13

14

0%

10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

för uppföljning av elevers arbete

för presentationer till lektioner

för administrativt förarbete

för att kommunicera

för att söka information

för direkta lektionsförberedelser

Ofta***

Ibland**

Sällan*

* Sällan inkluderar svarsalternativen: ”Någon eller några gånger per termin”, ”Mer sällan”,

”Aldrig” och ”Vet ej”.

** Ibland inkluderar svarsalternativen: ”Varannan vecka” och ” Någon eller några gånger i

månaden”

*** Ofta inkluderar svarsalternativen: ”Dagligen” och ”Någon eller några gånger i veckan”.

Källa: CMA - centrum för marknadsanalys ( 2003)

Behörighet till högre IT-utbildning: naturvetenskapliga programmet

och tekniskt basår

Gymnasieskolans naturvetenskapliga program

Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) prognos från 2004 kommer

behovet av arbetskraft med IT-utbildning från universitet eller högskola

att öka inom de närmaste åren. För att bli antagen till dessa IT-utbild-

ningar finns vanligen krav på behörighet i form av examen från gym-

nasieskolans naturvetenskapliga program eller motsvarande. (De natur-

vetenskapliga programmen har olika inriktningar, såsom exempelvis

teknisk respektive naturvetenskaplig inriktning.) Antalet avgångselever

med slutbetyg från det naturvetenskapliga programmet har dock minskat

stadigt sedan 1990-talets början, vilket kan komma att bli ett problem för

rekryteringen till de högre IT-utbildningarna. Mellan läsåret 1988/89 och

läsåret 2001/02 minskade antalet avgångselever med slutbetyg från det

naturvetenskapliga programmet från ca 25 000 till ca 13 000. Detta

innebär att andelen med slutbetyg från det naturvetenskapliga program-

met minskat från 25 procent till 18 procent av samtliga avgångselever.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

415

Diagram 11 Antal elever totalt och antalet kvinnliga elever med slutbetyg från det

naturvetenskapliga programmet, läsåren 1996/97-2002/03

Antal elever som fått slutbetyg från NV-programmet

0

2000

4000

6000

8000

10000

12000

14000

16000

18000

20000

1996/1

997

1997/1

998

1998/1

999

1999/2

000

2000/2

001

2001/2

002

2002/2

003

läsår

antal

Totalt

Kvinnor

Källa: Skolverket beskrivande data om barnomsorg, skola och vuxenutbildning 1997,

1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003.

Könsfördelningen inom naturvetenskapliga program

Av det totala antalet elever på gymnasieskolans naturvetenskapliga pro-

gram med inriktningen matematik och datavetenskap är bara 18 procent

kvinnliga elever. Ser man till de naturvetenskapliga programmen i sin

helhet råder nu i stort sett en jämn könsfördelning, att jämföra exempel-

vis med läsåret 1996/1997 då bara 37 procent av dem som erhöll slut-

betyg var kvinnliga elever. De kvinnliga eleverna väljer dock i högre

grad programmets naturvetenskapliga inriktning, inte inriktningen mot

matematik och datavetenskap.

IT-utbildningar vid högskola och universitet

För att tillgodose arbetsmarknadens efterfrågan av data- och teknikut-

bildad arbetskraft under den kraftiga tillväxten av IT-sektorn under

1990-talet, ökades antalet platser vid IT-relaterade utbildningar vid

universitet och högskolor. Enligt Verket för högskoleservice ökades

antalet utbildningsplatser inom dataområdet med ca 150 procent mellan

åren 1994 och 2001. För civilingenjörer respektive högskoleingenjörer

ökades antalet utbildningsplatser med 30 respektive 35 procent. Därefter

har dock ökningen av antalet utbildningsplatser inom dessa utbildnings-

områden avtagit och antalet platser har till och med minskats.

Antagningen till vårterminen 2004 visade att antalet förstahands-

sökande till datautbildningar hade fallit med ca 80 procent jämfört med

tre år tidigare. Vårterminen 2001 hade 1 107 personer sökt en dataut-

bildning i första hand, men vårterminen 2004 var det endast 217 per-

soner. Teknikutbildningarna ökade dock i popularitet och antalet första-

handssökande ökade med ca 25 procent mellan 2001 och 2004. För

vårterminen 2005 har återigen antalet sökande till datautbildningar ökat.

Enligt AMS påverkar information om den aktuella situationen på arbets-

marknaden i hög grad antalet sökande till dessa utbildningar.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

416

Könsfördelningen bland personer med högre IT-utbildning

Bland studerande vid högre IT-utbildning råder sned fördelning mellan

könen. Av alla nyutexaminerade på IT-området 2002/03 var endast om-

kring en tredjedel kvinnor.

Diagram 12 Antalet nyutexaminerade personer totalt respektive antalet kvinnor, med

examen från en högre IT-utbildning, läsåren 1990/91-2002/03

IT-examen

-

2 000

4 000

6 000

8 000

10 000

12 000

14 000

19

90/

91

19

91/

92

19

92/

93

19

93/

94

19

94/

95

19

95/

96

19

96/

97

19

97/

98

19

98/

99

19

99/

00

20

00/

01

20

01/

02

20

02/

03

läsår

antal

Totalt

Kvinnnor

Källa: SCB (2004)

Kvalificerade yrkesutbildningar inom IT

Utöver IT-utbildningar vid universitet och högskola finns även s.k.

kvalificerade yrkesutbildningar (KY). KY är en eftergymnasial utbild-

ningsform inom det reguljära utbildningssystemet som utformas i sam-

arbete med arbetslivet utifrån arbetsmarknadens behov och efterfrågan.

KY står under statlig tillsyn och ger rätt till studiemedel. Utbildningarna

finns inom de flesta branscher och bedrivs av kommuner, utbildnings-

företag och högskolor i samverkan med arbetslivet. Varje utbildning

omfattar ett till tre års studier, inklusive den del av utbildningstiden som

är förlagd till arbetslivet.

Av totalt ca 300–400 olika KY-utbildningar är ett hundratal IT-

utbildningar. År 2003 avslutade omkring 2

000 personer en KY-

utbildning med IT-anknytning, vilket motsvarar 36 procent av det totala

antalet KY-studerande. Av de sökande till IT-relaterade KY-utbildningar

var endast 31 procent kvinnor 2003, enligt Myndigheten för kvalificerad

yrkesutbildning. Undersökningar visar att drygt 30 procent av dem som

slutförde en IT-relaterad KY-utbildning 2002 arbetar inom IT. Drygt 30

procent arbetar inom andra områden och ca 14 procent studerar vidare,

varav ca hälften inom IT.

IT-utbildades arbetsmarknad

Fram till 2001 rådde stor brist på högskole- eller universitetsutbildade

IT-specialister. Många företag, såväl IT-företag som andra, hade svårt att

hitta kompetent personal med relevant högskole- eller universitets-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

417

utbildning. Efter den kraftiga nedgången för IT-sektorn 2001 har efter-

frågan på IT-utbildade personer minskat drastiskt, vilket särskilt påverkat

de nyutexaminerades situation på arbetsmarknaden.

Enligt AMS har utvecklingen inom flertalet IT-yrken gått från en brist

till ett överskott på arbetssökande

Tabell 15 Bristindex för IT-relaterade yrken. 1=stort överskott, 2=överskott,

3=balans, 4=brist och 5=stor brist, vår respektive höst åren 2000-2004

Yrke

V 2004 H 2003 V 2003 H 2002 V 2002 H 2001 V 2001 H 2000 V 2000

Civ.ing. el-tele/elektronik/

elektroteknik

2,8 2,7 3 3,2 3,6 3,7 4,1 4 3,9

Civ.

ing.

datateknik

2,7 2,6 2,9 2,9 3,3 -

-

-

-

Systemdesigner/utvecklare 2,4 2,3 2,5 2,6 3,1 3,3 3,8 3,9 4

IT-arkitekt

2,7 2,6 2,7 2,8 3,1 3,2 3,5 3,6 3,7

IT-strateg

2,7 2,5 2,6 2,7 3,1 3,2 3,4 3,5 3,7

Programmerare

2,4 2,3 2,4 2,5 3,1 3,3 3,9 4 4

Databasutvecklare/designer 2,6 2,5 2,5 2,7 3,1 3,2 3,5 3,8 3,8

IT/datachef

2,7 2,5 2,7 2,8 3 3,2 3,5 3,6 3,7

Databasadministratör

2,5 2,4 2,5 2,6 3 3,1 3,4 3,5 3,6

Servicetekniker

2,5 2,5 2,5 2,8 2,8 3 3,2 3,3 3,2

Driftstekniker

ADB

2,5 2,5 2,4 2,6 2,7 2,9 3 3,1 3,1

PC-samordnare

2,3 2,3 2,3 2,4 2,5 2,6 2,7 2,8 2,9

Nätverkstekniker/IT-tekniker

2,2 2,1 2,2 2,2 2,3 2,5 2,7 2,7 2,9

Webdesigner

2,2 2,1 2,1 2,2 2,3 2,5 2,9 3,1 3,2

Källa: AMS, Arbetsmarknadsutsikterna för 2004 och 2005, Ura 2004:4.

Kommentar till tabell: På yrken med värden från 3,6 - 3,99 föreligger det stor brist i delar

av landet och viss brist eller balans i andra delar av landet. Inom intervallet 3,2 - 3,59

råder det i större delen av landet viss brist eller balans. Inom intervallet 2,8 - 3,19 råder i

stort sett balans mellan utbudet av och efterfrågan på arbetssökande. Om bristindex ligger

lägre än 2,8 råder överskott på sökande.

SCB:s arbetskraftbarometer visar det rådande läget på arbetsmark-

naden samt gör prognoser för ett respektive tre år framåt. 2003 års arbets-

kraftbarometer visade att det fanns god tillgång till såväl yrkeserfarna

som nyutexaminerade personer med olika IT-utbildningar, vilket framgår

av tabellen nedan. SCB förutspår att behovet av IT-utbildad personal

endast kommer att öka marginellt under första delen av perioden 2003–

2006 men att behovet kommer att öka mer påtagligt under slutet av

perioden.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 17

418

Tabell 16 Utbud och efterfrågan på IT-utbildad arbetskraft beroende på

utbildningens inriktning, 2003 samt prognoser för ett och tre år framåt

Rekryteringsläge Behov

Utbildning

Nyutex. Yrkeserf.

1 år

3 år

Civ. ing. elektronik/

datateknik/automation

God

tillgång

Balans Viss

ökning

Ökat

Civ. ing. teknisk fysik God

tillgång

God

tillgång

Oförändrat Oförändrat

Civ. ing. elektro och

energiteknik

God

tillgång

God

tillgång

Oförändrat Ökat

Högskoleing. el

/elektronik/datateknik

God

tillgång

Balans Ökat

Ökat

Tele-/elektronik-

utbildade

God

tillgång

Brist Oförändrat Viss

ökning

Programmerare/

systemerare

God

tillgång

God

tillgång

Oförändrat Ökat

Källa: SCB, Arbetskraftsbarometern (2003)

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

419

IT-marknad och IT-infrastruktur

IT-marknadens utveckling

Nedan följer en beskrivning av den svenska IT-marknaden och hur den

utvecklats under framför allt den senaste femårsperioden.

IT-marknadens omfattning

För att underlätta internationella jämförelser definieras vanligen IT-

marknaden och dess olika delar på liknande sätt i Sverige som i övriga

EU- och OECD-länder. IT-marknaden omfattar då å ena sidan elektro-

nikindustri och å andra sidan IT-relaterade tjänsteföretag. Elektronik-

industrin består av de aktörer som framställer och tillhandahåller kom-

munikationsutrustning, såsom kommunikationsnät och antenner, samt

den utrustning som slutkunden behöver i form av telefoner, datorer och

liknande. Det är bland tjänsteföretagen vi återfinner flertalet av de före-

tag som tillhandahåller utrustning till slutkunder, eftersom en stor del av

utrustningen inte tillverkas utan endast säljs i Sverige.

Antalet företag, sysselsatta och den årliga omsättningen inom IT-

branschen ger en bild av IT-marknadens storlek. De siffror som redovisas

nedan är ungefärliga och varierar från år till år. Syftet med redogörelsen

är att ge en översiktlig bild av marknadens storlek.

Det finns ca 1 400 elektronikföretag i Sverige, med omkring 76 000

sysselsatta. De flesta av företagen har färre än 50 anställda. Drygt hälften

av de anställda arbetar i företag som tillverkar kommunikationsutrust-

ning. Elektronikindustrin omsätter ca 180 miljarder kronor.

Bland tjänsteföretagen finns tre kategorier av företag: de som bedriver

handel med IT-varor respektive telekommunikationstjänster samt data-

konsulter och dataservice. Det finns omkring 16 000 IT-relaterade

tjänsteföretag varav ca 6 000 företag bedriver handel med IT-varor.

Ungefär 250 företag är verksamma inom telekommunikationer och

omkring 10 000 företag inom datakonsultbranschen. Totalt sysselsätter

de IT-relaterade tjänsteföretagen drygt 180 000 personer varav ca 60 000

arbetar inom handeln och ca 30 000 inom telekommunikationer. Flertalet

av företagen har färre än 5 anställda. Tillsammans omsätter de

ca 435 miljarder kronor.

Innehållsleverantörerna

Ibland inräknas i IT-marknaden även de företag och andra aktörer som

står för innehållet som förmedlas via de elektroniska näten. Dessa s.k.

innehållsleverantörer är givetvis viktiga för övriga IT-marknadens ut-

veckling.

Några exempel på innehållsleverantörer inom olika områden är broad-

casting-företagen (privata TV- och radiokanaler samt public service),

företag som erbjuder IT-baserade spel, lotterier, musik och andra tjänster

samt offentliga sektorn med sin 24-timmarsservice.

Ett exempel på ett område som utvecklas snabbt både i Sverige och in-

ternationellt, är den IT-baserade spelmarknaden, dvs. on-line-spel via

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

420

Internet, interaktiv television och mobiltelefoni. Lotteriinspektionens

redogörelser för utvecklingen på området visar också att Internet ökar i

betydelse för arrangörer som endast tillhandahåller en plattform eller

mötesplats för spel och överföring av pengar, exempelvis för vadslag-

ning, bingo och andra interaktiva spel.

Antalet kommersiella TV- och radiokanaler har ökat sedan slutet av

1980-talet då satellittekniken etablerades i Sverige och marknätet för

TV-sändningar öppnades även för kommersiella syften. En påtaglig trend

är att innehållsleverantörerna antagligen kommer att bli alltmer obero-

ende av vilket medium som skall överföra tjänsten. Detta behandlas mer

utförligt nedan i avsnittet om konvergens.

IT-branschens perioder av tillväxt och tillbakagång

Under andra hälften av 1990-talet genomgick IT-sektorn en mycket

snabbt tillväxt. Mellan åren 1995 och 2000 var produktivitetsökningen i

IT-sektorn, särskilt i produktionen av teleprodukter, högre än för andra

delar av den svenska ekonomin. År 2001 vände trenden och det blev en

stor nedgång. Många IT-företag gick i konkurs och arbetslösheten ökade

bland personer med IT-relaterade utbildningar. År 2004 verkar dock en

vändning återigen skett i IT-sektorn. Företag nyanställer och framtidsför-

hoppningarna är återigen stora.

Om man ser till telesektorn, som utgör en del av IT-sektorn, har denna

varit i ett mycket expanderande skede under perioden 1987 till 2002,

vilket resulterade i ett sexfaldigande av antalet företag i branschen. Enligt

Nutek:s årliga redovisningar var det emellertid branschen ”teleprodukter”

som uppvisade lägst tillväxt och sämst effektivitet bland samtliga under-

branscher i svenskt näringsliv under perioden 1995-2003 (mätt i omsätt-

ning och förädlingsvärde).

Under senare år har antalet nystartade företag per år minskat och tele-

branschen är på tillbakagång med ett minskat antal sysselsatta som

resultat. I Sverige finns nu kring 400 företag inom branschen ”tele-

produkter”. Förutom några få storföretag är flertalet, 85 procent, små

företag med färre än 50 anställda.

Konkurser inom IT-sektorn

Diagrammen nedan visar hur antalet konkurser i IT-branschen först

minskade under 1990-talets andra hälft, sedan ökade under 2000-talets

första år, samt hur många anställda som berörts av konkurserna under

perioden. Antalet IT-företag som gick i konkurs 2003 var 580 stycken,

vilket motsvarade 7 procent av totalt antal konkurser.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

421

Diagram 13

Antal konkurser i IT-sektorn

0

100

200

300

400

500

600

700

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

Källa: ITPS.

Diagram 14

Antalet berörda anställda av konkurser i IT-sektorn

0

1000

2000

3000

4000

5000

6000

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

Källa: ITPS (2004)

Konkursutsattheten, dvs. andelen av företagen som går i konkurs under

ett år, är generellt högre i IT-sektorn än för näringslivet som helhet.

Diagram 15

Konkursutsatthet inom IT-sektorn och i näringslivet

0,00%

0,50%

1,00%

1,50%

2,00%

2,50%

3,00%

3,50%

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

Konkursutsatthet inom IT-sektorn

Konkursutsatthet totalt

Källa: ITPS (2004) och Näringsdepartementet (2002).

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

422

Nyföretagande i IT-sektorn

Antalet nystartade företag inom IT-sektorn var drygt 3000 stycken 2002

enligt PTS. Det var en ökning med nästan hundra företag jämfört med

året innan. Trots uppgången var det 20 procent färre företag som

startades inom IT-sektorn 2002 jämfört med rekordåret 2000 då över

4000 IT-företag startades. Nyföretagarfrekvensen i IT-sektorn, dvs.

nystartade företags andel av det totala antalet företag i IT-sektorn, ligger

på 8,5 procent, vilket är nästan dubbelt så högt som för hela näringslivet.

Diagram 16

Nystartade IT-företag som andel av totalt antal nystartade företag

0%

2%

4%

6%

8%

10%

12%

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

Källa: ITPS och Näringsdepartementet (2002)

ITPS:s uppföljning av nystartade IT-företag visar att inte ens hälften av

företagen som startades 1997 fortfarande var verksamma 2000. Inom

tillverkning av IT-produkter var 76 procent och inom IT-relaterade

tjänster 39 procent fortfarande verksamma. Inom samtliga branscher i

näringslivet överlevde 56 procent av alla nystartade företag under samma

period.

Svensk export och import av IT-produkter och –tjänster

Sverige är ett av få EU-länder som har överskott i sin handelsbalans med

IT-produkter och tjänster enligt en undersökning som Eurostat

genomförde 2003. Det är endast Sverige, Finland, Nordirland och

Luxemburg som har positiv handelsbalans inom IT-sektorn. Sveriges

överskott är dock relativt blygsamt med sina ca 0,6 procent av BNP när

man jämför det med exempelvis Finland och Nordirland där andelarna är

4 respektive drygt 6 procent.

IT-marknaders kännetecken

Grunden för tillträde till IT-marknaden, både för företag och för

konsumenter, är att man har tillgång till ett nät för elektronisk kom-

munikation. Mobiloperatörer behöver exempelvis tillgång till radio-

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

423

spektrum och operatörer för fast telefoni behöver tillgång till accessnät.

Kostnaderna för att bygga dessa infrastrukturer är vanligen så höga att

bara ett fåtal aktörer kan etablera sig i infrastrukturledet. Detta innebär

att det råder mycket begränsad infrastrukturkonkurrens på IT-marknaden,

liksom på andra nätverksbaserade marknader, utom på vissa mycket fre-

kventerade nätdelar.

De icke nätägande aktörerna, som till exempel tillhandahåller

operatörs- eller innehållstjänster, är beroende av denna infrastruktur för

att kunna sälja sina tjänster till kunderna. Tjänsteleverantörerna är i sin

tur beroende av operatörstjänster, Internet, för överföring av tjänster till

slutkunderna. Regler och överenskommelser som rör tillträde och sam-

trafik är grundläggande krav eller behov för att få en väl fungerande

marknad inom IT-infrastrukturområdet. Den enskilde konsumenten är

förstås också beroende av att nätet finns tillgängligt för att han eller hon

skall kunna utnyttja en viss tjänst.

Ett annat särdrag som kännetecknar nätverksbaserade branscher är att

de baseras på starkt kopplade system, dvs. för att fungera som helhet är

de beroende av att alla dess delar är kompatibla och anpassade till var-

andra. Såväl de tekniska delarna av systemen som de administrativa och

ekonomiska processerna måste vara samordnade. Starkt kopplade system

tenderar att utvecklas till system som också i hög grad är vertikalt

integrerade. För infrastrukturägarna finns nämligen starka incitament att

sträcka ut sitt inflytande även till nästkommande led i den s.k. värde-

kedjan, och därmed både äga och driva nätet samt levererar tjänster till

slutkunden. Konsekvenserna för slutkunden blir en inlåsning där val av

en annan tjänsteleverantör i princip blir omöjlig. Motsatsen till detta

brukar kallas det operatörsneutrala nätet, där det råder horisontell kon-

kurrens. Då har nivåerna i värdekedjan separerats från varandra så att de

innehas av olika aktörer.

EU:s IT-politik bygger på visionen om konkurrens inom varje föräd-

lingsled. I verkligheten är dock fortfarande vertikalt integrerade, f.d.

statsmonopol de viktigaste marknadsaktörerna. Politiken präglas av

spänningen mellan dessa två tendenser: bestående eller ökad vertikal

integration kontra åtgärder för att öka konkurrensen.

Konvergens

Utvecklingen av tele-, data- och massmediekommunikation leder till ett

närmande mellan olika IT-tjänster. Den tekniska utvecklingen och

gemenskapen kring Internettekniken har möjliggjort att flera tjänster, via

Internet, kan tillhandahållas i en och samma infrastruktur. Den pågående

utvecklingen brukar betecknas som konvergens.

Konvergensen medför nya möjligheter och ofta rör det sig om kom-

binationer av telekommunikation, interaktiv kommunikation och annan

informationsteknik vilket ger användaren möjlighet att nyttja en tjänst på

sina villkor - med dator, mobiltelefon eller annan terminal. Utveckling av

tekniken fortsätter att gå framåt och antalet konsumenter som faktiskt

även erbjuds och tar del av tjänsterna ökar.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

424

Olika aspekter på konvergens

Konvergens definierades i en s.k. grönbok från kommissionen som

möjligheten att via olika nätplattformar överföra i grunden samma typer

av tjänster. Följande plattformar nämns: nätkonvergens, tjänste-

konvergens, apparatkonvergens och marknadskonvergens.

Med nätkonvergens menas att traditionellt åtskilda infrastrukturer, för

distribution av olika typer av tjänster, kan integreras och bära

”varandras” tjänster. Det handlar dels om infrastrukturer för telefoni och

dels om infrastrukturer för enkelriktad informationsförmedling, t.ex.

marknät, kabelnät och satellitsystem för ljudradio eller television.

Med tjänstekonvergens menas att information som tidigare varit

förbunden med ett visst medium kan tillhandahållas via alternativa

medier.

Med apparatkonvergens eller terminalkonvergens menas funktionell

sammansmältning mellan apparater, som också brukar benämnas termi-

naler, för olika typer av tjänster. Exempel på detta är när apparater för

telefoni, datakommunikation, radio, television och fotografering inte

skiljs åt utan kombineras på olika lämpliga sätt.

Marknadskonvergens uppstår som en följd av nät-, tjänste- och appa-

ratkonvergens. Det är både möjligt, intressant och i viss utsträckning

nödvändigt för företag som tidigare varit verksamma inom en viss sektor

att på olika sätt också engagera sig i en eller flera angränsande sektorer.

Drivkrafterna bakom konvergens

Den primära drivkraften bakom konvergensen är den dynamiska utveck-

ling av informationstekniken som vi har sett de senaste 20 åren och det är

i huvudsak tre olika faktorer som påverkar. Den första och förmodligen

allra viktigaste faktorn är digitaliseringen, dvs. utvecklingen och tillämp-

ningen av digital teknik. Den andra faktorn är utvecklingen av trans-

missionsteknik och tekniker för kodning och kompression av digital

information. Den tredje faktorn skulle vi kunna kalla för interoperabilitet

(samverkan) och innebär bl.a. att fysiska infrastrukturer som tidigare

varit åtskilda kan integreras i gemensamma distributionssystem. Här

handlar det framför allt om utvecklingen av kommunikationsprotokoll

och andra standarder. Utvecklingen av Internettekniken och den ökade

bandbredden har som tidigare nämnts varit särskilt betydelsefull i detta

avseende.

Informationsöverföring och digital teknik

Digitaliseringen är alltså en av grundbultarna i utbyggnaden av informa-

tionssamhället och också den faktor som rent tekniskt möjliggör konver-

gens. Digital överföring är en förutsättning för förmedling av olika typer

av information genom infrastrukturer som tidigare varit utvecklade och

avgränsade för en viss typ av tjänster. All information, oavsett om det

handlar om ljud, text, stillbilder eller rörliga bilder kan representeras på

samma sätt, dvs. digitalt.

En annan fördel med digitala signaler är att de också är tåligare mot

störningar och brus på överföringslänken än sin föregångare, den analoga

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

425

signalen. Digitaliserad information kan komprimeras, vilket gör att över-

föringskapaciteten i en befintlig infrastruktur utnyttjas bättre och att där-

med mer avancerade tjänster kan erbjudas.

Överföringskapacitet

Även om olika typer av information genom digitalisering kan represente-

ras på samma sätt, dvs. som en bitström, är det trots allt fortfarande så att

olika typer av nät har olika förutsättningar att förmedla informationen.

Nätets kapacitet brukar anges som dess ”bandbredd”. Bredband är alltså

ingenting annat än ett sätt att beskriva att infrastrukturen är tänkt att

överföra stora mängder information till många samtidiga användare, med

låg fördröjning och hög kvalitet. Utvecklingen av olika tekniker för

transmission, kodning och kompression bidrar till att tjänster som tidi-

gare bara kunde levereras i avancerade bredbandsnät nu i allt högre grad

kräver lägre bandbredd, vilket medför att det får plats fler samtidiga

användare respektive fler parallella tjänster i en och samma infrastruktur.

Vad blir konvergensens långsiktiga effekter?

Med hänsyn till den snabba teknikutvecklingen kan det vara svårt att

anlägga ett långtidsperspektiv på konvergensfrågorna. De nu etablerade

sektorerna och marknadsstrukturerna kommer dock troligen att fortsätta

att genomgå stora förändringar och den tekniska konvergensen kommer

att innebära ett allt närmare vertikalt samarbete mellan marknads-

aktörerna. Sammansmältningen av de olika medieformerna kommer

naturligtvis att medföra stora förändringar för alla innehållsproducenter.

Den nya tekniken erbjuder rika möjligheter för dessa yrkesutövare att

finna nya former för sitt skapande. I synnerhet kan konvergensen

underlätta samarbete med andra i projekt över organisatoriska eller geo-

grafiska gränser.

Konvergensutvecklingen medför att information, när den väl lagrats

digitalt, kan behandlas och spridas i en mängd olika former. Utveck-

lingen kommer att leda till att det blir lättare att distribuera material i en

för den slutlige användaren lämplig form, och underlättar även bearbet-

ningar av information, oavsett om det sker med den ursprunglige produ-

centens stöd eller ej. Den tekniska utvecklingen kommer också att inne-

bära en förändrad koppling mellan den som producerar innehåll å ena

sidan och den som konsumerar innehåll å den andra, liksom den med all

säkerhet leder till en enorm ökning av antalet "publicister". Ytterst kan

konsekvensen av konvergensen komma att bli att den tekniska utveck-

lingen bidrar till ett mindre hierarkiskt informationssamhälle. Konver-

gensen kan därmed bidra till att medborgarnas deltagande i informations-

samhället ökar. En rakt motsatt bild är naturligtvis också möjlig att ställa

upp: ett medielandskap dominerat av ett fåtal bolag med avgörande

inflytande i alla medier och i hela förmedlingskedjan. Det är därför

viktigt att vi tillvaratar de positiva möjligheterna som den tekniska ut-

vecklingen medför samtidigt som vi är noga med att slå vakt om mång-

fald och kvalitet.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

426

De elektroniska kommunikationsnäten

Det finns en rad olika kommunikationsnät som ägs av ett stort antal nät-

ägare. Näten består av förbindelser mellan olika noder och utrustning.

Näten skiljer sig åt sinsemellan när det gäller det ursprungliga syftet med

nätet, vilket material och tekniska lösningar som använts, nätets kapacitet

och täckning. Vissa nät når endast en eller ett fåtal kommuner, orter och

slutkunder medan ett antal täcker större geografiska ytor och försörjer

stora kundgrupper. Vissa nätägare står endast för ägande och drift medan

andra även är involverade i ytterligare led i värdekedjan.

Nedan följer en kort beskrivning av s.k. transportnät och accessnät.

Transportnät

En del av de fysiska näten kallar man ibland transportnät. Transportnäten

används för en rad olika ändamål. Ett och samma transportnät kan till

exempel transportera datatrafik, digital-TV-sändningar, samtal mellan

två fasta telefoner och samtal mellan mobiltelefon och fast telefon.

Benämningarna stomnät, ortssammanbindande nät och områdesnät

används oftast i samband med den bredbandsutbyggnad som sker med

statligt stöd.

Begreppet stadsnät används ofta som ett samlingsnamn för att beskriva

bredbandsnät inom en stad eller en kommun och som vanligtvis ägs av

kommuner och kommunala bolag.

Många nät för mobil kommunikation innefattar inte egna transportnät.

Ofta används hyrda ledningar för att knyta ihop operatörens basstationer.

Accessnät

Ibland används uttrycket accessnät. Accessnät kan beskrivas som den

yttersta delen av ett nät som når fram till slutanvändaren. Nedan följer en

översiktlig beskrivning av några olika accessnät för anslutning till

Internet, digital-TV och mobil kommunikation. Detta kallas ofta i dagligt

tal för olika accessformer.

Anslutning till Internet via olika fysiska nät

Kopparnätet utgörs av det traditionella nätet som består av parkabel av

metall och är avsett för fast telefoni. Nätet ägs och drivs av TeliaSonera

Sverige AB och når nästan 100 procent av alla hushåll och fasta

verksamheter i landets samtliga kommuner. I juni 2004 var ca 2 848 000

privata kunder anslutna till Internet. Utav dessa var 65 procent anslutna

via uppringd access, med andra ord över kopparnätet. Anslutning med

bredband via kopparnätet sker framförallt med hjälp av ADSL-teknik. I

juni 2004 var 57 procent av hushållskunderna med bredband anslutna via

xDSL.

Kabel-TV-nät består oftast av ett nät som går från centraler i närheten

av de aktuella fastigheterna. Från centralerna går sedan kabel till de

enskilda hushållen. Kabel-TV-nät är framför allt en distributionskanal för

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

427

television men kabelnät används även i vissa fall för datakommunikation.

I juni 2004 var 23 procent av hushållskunderna med bredband anslutna

via kabel-TV-nät. Se vidare nedan om digital-TV via kabel-TV-nät.

Ett LAN (Local Area Network) är ett lokalt nät, inom en fastighet eller

område, som består av koaxialkabel, optisk fiberkabel, tvinnad partråd av

metall eller radio (se WLAN nedan). Ett LAN förbinds till ett transport-

nät, t.ex. ett stadsnät. Ett LAN har oftast en hög överföringskapacitet och

används för datakommunikation, telefoni och TV-sändningar. I juni 2004

var 20 procent av hushållen med bredband anslutna med fiberLAN,

vilket internationellt sett är en hög siffra.

Elnätet kan också användas som accessnät för datakommunikation,

t.ex. för att nå Internet. Sedan flera år pågår utveckling av tekniker för

kommunikation via elnäten (s.k. elnätskommunikation, PLC), som ger

relativt hög kapacitet. I regeringens proposition Lag om elektronisk

kommunikation, m.m. (prop. 2002/03:110, s. 192) befarade regeringen

att det fanns risker för att en utvidgad användning av elnätet för elek-

tronisk kommunikation skulle kunna medföra icke önskvärda störningar.

Då användningen av PLC i Sverige är mycket begränsad och inte förvän-

tas öka, finner regeringen ingen anledning till att frågan utreds.

En av de existerande radiobaserade, trådlösa accessformerna kallas fast

yttäckande radio (FWA). Utbyggnaden av olika nationella basstationer

till fast yttäckande radioaccess pågår i tre faser och har en sluttidpunkt

vid sista december 2007 då nätkapacitet skall erbjudas en viss given

andel av företagskonsumenterna. Den fasta yttäckande radioaccessen kan

vara både ett regionalt nät och samtidigt ett accessnät såtillvida att det

både kan sammanbinda exempelvis orter samtidigt som det möjliggör

direkt uppkoppling för slutkunder.

En vanlig radiobaserad accessform som används redan i dag kallas ofta

för WLAN (Wireless Local Area Network). WLAN kan användas såväl i

hemmet som i publika accesspunkter, t.ex. så kallade hot spots och i yt-

täckande radiolösningar för större områden.

Satelliter kan också användas för att nå Internet. Denna accessform an-

vänds i mycket begränsad omfattning men är en möjlig lösning för

mycket glest befolkade delar av landet.

Även näten för mobil kommunikation kan användas för datorkommuni-

kation för att t.ex. nå Internet.

Digital-TV

Digital-TV fås huvudsakligen genom satellitsändningar, kabelsändningar

och genom marksändningar. Sändning via marknätet sker via 54 stora

sändarstationer. För att kunna nå fram där terrängen är kuperad har dessa

kompletterats med 652 mindre stationer utspridda över hela landet. I

februari 2004 nåddes 90 procent av Sveriges befolkning av de digitala

marksändningarna. Mottagning av television via marknätet sker med

antingen en centralantenn, en egen takantenn, en fönsterantenn eller en

inomhusantenn. Marknätet ägs av Teracom AB. Vid en terresterial

digital TV-utsändning sprids TV-signalen via markbaserade sändare. En

TV-antenn tar emot signalen. De markbundna sändningarna kan även tas

emot av en TV-antenn som leder signalerna ner i ett kabelnät som utgör

ett accessnät för flera hushåll, se ovan.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

428

Satelliter som används för TV-sändningar är geostationära, dvs. de be-

finner sig alltid ovanför samma punkt på jordytan, ca 4000 mil ovanför

ekvatorn. Teoretiskt täcker en satellit 100 procent av den yta den riktas

mot, men i praktiken kan vissa hushåll få problem med mottagning av

signalen. Detta beror på att en parabolantenn måste placeras med fri sikt

mot satelliten för att mottagning skall vara möjlig. Det är två stora

företag som dominerar marknaden för television via satellit och parabol-

mottagare.

Ett kabel-TV-nät består oftast av ett nät som går från centraler i

närheten av de anslutna fastigheterna. Det finns två slags kabel-TV-

sändningar: ursprunglig sändning och vidaresändning. En ursprunglig

sändning förs direkt ut i kabelnätet, medan en vidaresändning är en

återutsändning (samtidig och oförändrad) från en markbunden sändare

eller från en satellit. De flesta sändningar som löper genom kabelnät är

vidareutsändningar. Det finns ca 70 operatörer av kabel-TV varav fyra

stycken dominerar stort. Ungefär hälften av TV-abonnenterna, dvs. drygt

2 miljoner hushåll, får sändningarna via kabel-TV.

Det fjärde sättet att få digital-TV är via en IP-baserad distributions-

form, IP-TV, som kan distribueras via bredband. TV-signalen distribu-

eras från operatören till tittarna via Internet eller helt slutna IP-nät.

Denna form av digital-TV har än så länge begränsad spridning.

Nät för mobil kommunikation

Näten för mobil kommunikation kan utöver rösttjänster även användas

t.ex. för att nå Internet. Det finns för närvarande ett tiotal tillstånd för att

bedriva mobil kommunikation i Sverige Det första analoga mobiltelefon-

nätet introducerades 1981. Efter det har flera digitala nät för mobila

tjänster byggts, efter att tekniken introducerades 1992. Utvecklingen går

mot allt högre överföringskapacitet, inte minst genom ”3G” - tredje

generationens mobiltelefoni (UMTS) som är under uppbyggnad. Delar av

dessa nät, främst i glesbygd, byggs gemensamt av tillståndshavarna

eftersom skalfördelarna med en sådan lösning antas överstiga vinsterna

av infrastrukturkonkurrens i vissa mindre tätbefolkade regioner. Tillstånd

för att bedriva mobil kommunikation kan förenas med krav på viss

befolkningstäckning och/eller yttäckning.

Utbyggnaden av nya IT-infrastrukturer

Nedan följer en kort redogörelse för status i utbyggnaden av några nya

infrastrukturer.

Utbyggnaden av bredband

I PTS årliga rapport om utbyggnaden av bredband framgår att i januari

2004 fanns i samtliga kommuner anslutning till såväl nationella stomnät

som ortssammanbindande eller regionala nät. Av landets tätorter (enligt

SCB:s definition orter med minst 200 invånare och mindre än 200 meter

mellan husen) innehar närmare 95 procent anslutning till ett ortssamman-

bindande nät. Samtliga tätorter över 6 000 invånare har områdesnät i

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

429

någon del av tätorten medan motsvarande siffra för orter med 200–249

invånare är 45 procent. Totalt sett har drygt 65 procent av tätorterna ett

områdesnät i någon del av tätorten.

TeliaSonera Sverige AB uppger att 84 procent av Sveriges fasta

telefoniabonnemang har bredbandstäckning via ADSL. Antalet privata

kunder som i juni 2004 var anslutna till Internet via någon form av

bredband uppgick till 1 011 000 stycken, vilket motsvarar ca 23 procent

av samtliga hushåll.

Kommunerna uppskattade i januari 2004 att av landets stödberättigade

orter (1554 tätorter och 2884 småorter) skulle endast 17 procent av dessa

i december 2005 i sin helhet sakna tillgång till IT-infrastruktur med hög

överföringskapacitet. Sedan denna uppskattning gjordes har regeringen

beslutat dels om fördelning av ytterligare 500 miljoner kronor i stöd till

IT-infrastruktur, dels om att stöden till utbyggnaden förlängs till och med

2006.

Utbyggnad av nya nät för mobil kommunikation

UMTS

År 2000 beslutade PTS att tilldela Europolitan AB (numera Vodafone

Sverige AB), Tele2 AB, Orange Sverige AB och Hi3G Access AB

tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster enligt

UMTS/IMT-2000 standard. Tillståndet som gavs till Tele2 AB innehas i

dag av Svenska UMTS Licens AB som kontrolleras av Tele2 AB och

TeliaSonera Sverige AB genom dessa företags gemensamma bolag

Svenska UMTS Nät AB. Under hösten 2004 har PTS på ansökan av

Orange återkallet bolagets UMTS tillstånd. Av tillståndsvillkoren, som är

identiska för samtliga UMTS-tillstånd, framgår bland annat att befolk-

ningstäckningen skall uppgå till 8 860 000 personer. I december 2004

hade bolagen uppnått en befolkningstäckning mellan 84–86 procent av

8 860 000 personer.

I ett europeiskt perspektiv ligger Sverige väl till avseende utbyggnad

av infrastruktur för den tredje generationens mobiltelefoni, vilket till viss

del kan förklaras av att förfarandet för tillståndstilldelning i Sverige och

villkoren kopplade till 3G-operatörens tillstånd sannolikt har bidragit till

att utbyggnaden gått snabbare än om enbart rent kommersiella drivkrafter

hade fått styra. Ca 85 procent av Sveriges befolkning har i dag 3G-täck-

ning vilket kan jämföras med Storbritannien, ca 75 procent, och Italien,

ca 60 procent, som är de två Europeiska länder som kommit längst med

3G-utbyggnaden tillsammans med Sverige.

450 MHz-bandet

NMT var det första mobiltelefonisystemet som togs i bruk i Sverige. Det

nätet är analogt. Stora delar av Sverige saknar alternativ till mobil-

täckning och är därför beroende av NMT. NMT-nätet beräknas i dag

täcka ca 80 procent av Sveriges yta och en stor del av havsområdena runt

de svenska kusterna, om en handhållen terminal används. Detta kan jäm-

föras med dels GSM-näten som beräknas ha en 60–70 procents yttäck-

ning, dels de 3G-nät som byggs ut och som skall täcka nästan hela

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

430

Sveriges befolkning men som beräknas få en yttäckning på ca 25–30

procent. Användarna av NMT återfinns främst inom två kategorier –

yrkesanvändare inom skogs- och lantbruksnäringarna samt de som har en

NMT-telefon i båten eller sommarstugan.

TeliaSonera Sverige AB har tillstånd att driva NMT i 450-bandet till

och med 2007. I mars 2005 tilldelade PTS Nordisk Mobiltelefon A/S ett

nytt tillstånd för digital mobiltelefoni 450 MHz-bandet. Det nya mobil-

systemet skall uppfylla behoven av mobiltelefoni i glesbygd och ersätta

det analoga NMT 450 när det gäller taltjänster. Enligt tillståndsvillkoren

skall nätet senast den 1 juli 2007 täcka 80 procent av landytan i varje

enskilt län i Sverige.

Nordisk Mobiltelefon A/S skall bygga sitt nät med CDMA-teknik.

Tekniken har potential till högre prestanda än vad taltelefoni kräver. Det

finns dock inga krav från statens sida på att operatören skall erbjuda mer

avancerade tjänster utöver taltelefoni utan det sker i så fall helt på

kommersiell grund.

Utbyggnad av nät för digital-TV

Nedsläckning av det analoga markbundna nätet sker etappvis och skall

vara avslutad den 1 februari 2008. Vid analog utsändning täcker Sveriges

Radio och SVT 99,8 procent och TV4 98 procent av befolkningen.

De första digitala sändningarna i Sverige startade 1996 av satellit-

operatören MultiChoice (numera Canal Digital). Året därpå startade

kabel-TV-operatören Telia kabel-TV (numera com hem) sina digitala

sändningar. Tre år senare påbörjade Senda (numera Boxer) de första

markbundna digital-TV-sändningarna.

Det digitala marknätet består av i dag av fyra sändarnät som når om-

kring 90 procent av den fast bosatta befolkningen i Sverige. Ett femte nät

når omkring hälften av befolkningen. Riksdagen har beslutat att det digi-

tala marknätet skall byggas ut så att Sveriges Televisions och Sveriges

Utbildningsradios program får samma räckvidd som de nuvarande ana-

loga marksändningarna.

Satellitsändningar tas emot via parabolantenn som kan användas av ett

enskilt hushåll eller delas av flera hushåll. Teoretiskt täcker en satellit

100 procent av den yta den riktas mot. Men i praktiken kan vissa hushåll

få problem med mottagning av signalen. Detta beror på att en parabol-

antenn måste placeras med fri sikt mot satelliten för att mottagning skall

vara möjlig. För att förmedla digitala sändningar behöver inte själva

satelliten byggas om. Däremot behöver man en annan utrustning än vid

analoga sändningar för upplänkning av en digital signal till satelliten.

I början av 1980-talet tog utbyggnaden av kabelnät till hushållen fart. I

dag når kabel-TV-näten ca hälften av landets hushåll. Kabel-TV-nät

finns främst i flerfamiljshus. Samma kablar kan användas till såväl ana-

log som digital TV-distribution. Dock måste centralen varifrån kabel-

näten utgår byggas om för digital distribution.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

431

Marknaden för kommunikationstjänster

Marknaden för kommunikationstjänster har genomgått stora förändringar

under de senaste åren. Vi ägnar allt mer tid åt att tala i telefon och skicka

textmeddelanden och bilder, skicka e-post, ”surfa och chatta på nätet”, se

på television och ladda ner film och musik från Internet. Nedan följer en

översiktlig redovisning hur marknaden för kommunikationstjänster

utvecklats under de senaste åren. I redovisningen fokuseras utvecklingen

av marknaderna för rösttjänster och datakommunikationstjänster.

Rösttjänster

För att få tillgång till rösttjänster krävs abonnemang för fast telefoni eller

mobiltelefoni, eller IP-telefoni som innebär att man kan ringa via Internet

om man har tillgång till bredband eller motsvarande.

Rösttjänst via fasta telenätet

Antalet abonnemang för fast telefoni ökade under åren 1994-2001. Efter

det har dock antalet abonnemang minskat för att per den sista juni 2004

ligga på ca 5,7 miljoner fasta abonnemang. En mycket liten andel av

dessa abonnemang tillhandahålls av någon annan operatör än Telia-

Sonera Sverige AB. Viktiga orsaker till att antalet abonnemang för fast

telefoni minskat skulle kunna vara att användningen av mobiltelefoni och

IP-telefoni ökar i både hushåll och företag.

Sedan september 1999 är det genom den s.k. förvalsreformen möjligt

att välja mellan ett antal operatörer för telefoni. Genom reglering gavs

andra aktörer än nätägaren access till det fasta telenätet vilket lett till att

ett relativt stort antal operatörer trätt in på marknaden för rösttjänster.

Konkurrensen på marknaden har därmed ökat avsevärt. Under perioden

1999 till 2002 ökade de nya konkurrenternas marknadsandelar till sam-

manlagt ca 40 procent av marknaden.

Ytterligare ett steg mot förbättrade förutsättningar för konkurrens togs

2002 då förvalsreformen genomfördes fullt ut. Efter detta behöver inte

abonnenterna längre slå ett riktnummer före telefonnumret för att an-

vända förvalsoperatören även för lokalsamtal. Införandet av nummer-

portabilitet var en reform som syftade till att göra det lättare för kunden

att byta operatör för telefoniabonnemang, genom att ta bort en av de

faktorer som binder kunden vid en viss operatör.

År 2004 var det ca 50 operatörer som aktivt tillhandahöll fasta samtals-

tjänster, inklusive IP-telefoni. I juni 2004 hade TeliaSonera Sverige AB

en marknadsandel om ca 53 procent för nationella telefonitjänster mätt i

intäkter. Den näst största aktören hade ca 18 procent av dessa marknader.

På marknaderna för internationella telefonitjänster var TeliaSonera

Sverige AB:s marknadsandel det första halvåret 2004 ca 40 procent och

den nästföljande operatören hade en marknadsandel om ca 17 procent. År

2004 hade omkring 10 procent av hushållen som hade fast telefoni gjort

ett förval de senaste sex månaderna och omkring 39 procent av hushållen

hade någon annan operatör än TeliaSonera Sverige AB.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

432

Sammanfattningsvis kan man konstatera att marknaden för fast telefoni

successivt har utvecklats från ett oreglerat monopol till en reglerad och

mer konkurrensutsatt marknad. Det mesta tyder på att reglering för att

åstadkomma ökad konkurrens har haft avsedda effekter. Även de

tekniska framstegen och den ökade internationaliseringen ligger bakom

denna utveckling. Tecken på ökad konkurrens är exempelvis att priserna

för rösttjänster utvecklats i för slutkunderna positiv riktning.

Förvalsreformen har haft betydelse för konkurrensen inom alla

marknadssegment för telefonitjänster. På destinationer med stora

skillnader mellan produktionskostnad och slutkundspriser har

förvalsreformen haft stor betydelse för prisutvecklingen. Att kunderna

alltmer ökar sin användning av både mobil telefoni och IP-telefoni har

också bidragit till ökade förutsättningar för konkurrens. Om man jämför

Sverige med genomsnittet för EU-länderna har den svenska dominerande

aktören TeliaSonera Sverige AB betydligt lägre marknadsandelar för

telefonitjänster än de andra ländernas motsvarande företag med före detta

ställning som offentligt ägda monopol.

Rösttjänst via mobilnätet

Mobilmarknaden utgör nu drygt en tredjedel av den sammanlagda om-

sättningen för fasta och mobila teletjänster på telemarknaden. Drygt

90 procent av befolkningen i åldern 16–75 år använder mobiltelefon och

det är även vanligt att man har fler än ett abonnemang. Antalet

abonnemang och kontantkort har ökat från drygt 400 000 stycken 1994

till drygt 9,3 miljoner 2004. Den snabba ökningstakten har dock avtagit

på senare år.

I takt med att antalet abonnemang ökat har även antalet trafikminuter

ökat, från 4 miljarder 1999 till ca 6,7 miljarder 2003. Även här har dock

ökningstakten mattats av under de senaste två åren. När det gäller

mobiltelefoni ligger svenskarna på samma penetrationsnivå som övriga

Norden och EU-genomsnittet, förutom Island som har fler kunder per

100 invånare.

På marknaden för mobila rösttjänster råder en hög koncentration

eftersom det endast finns ett begränsat antal operatörer. Drygt ett 20-tal

operatörer tillhandahåller tjänsterna, varav de fyra största äger egna

mobilnät samt även några av de 20 andra operatörerna på marknaden. De

största aktörerna har tillsammans 97 procent av mobilmarknadens

abonnemang vilket innebär en hög koncentrationsgrad. De icke nä-

tägande aktörernas tjänster är fortfarande relativt begränsade. Internatio-

nella jämförelser visar att Sverige uppvisar en relativt sett starkare

koncentration än genomsnittet för EU. Enligt vad som framkommer i

Regelutredningens betänkande (SOU 2005:4, Liberalisering, regler och

marknad) har de små operatörerna, som tillsammans bara har ett fåtal

procent av marknaden, en låg tillväxtutveckling. Detta visar enligt ut-

redaren på ogynnsamma villkor för att tillhandahålla mobila samtals-

tjänster. Trots relativt höga, om än sjunkande, slutkundspriser har mobil-

samtal och sms tagit en växande och nu ansenlig del av marknaden för

elektronisk kommunikation.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

433

Datakommunikationstjänster

Datakommunikation via fasta nät

Datakommunikationsområdet handlar framför allt om Internet och de

tjänster som finns där. För att få tillgång till Internet krävs ett Internet-

abonnemang som via ett fast eller mobilt nät ger access till Internet. Om

man jämför Sverige med övriga nordiska länder och med övriga EU-

länders och OECD-länders genomsnitt, ligger svenskarna i topp när det

gäller både antalet abonnemang för Internetaccess och fast telefoni. Bara

Island har fler kunder per 100 invånare. Antalet kunder med Internet-

access i Sverige har ökat från 54 000 till 3,2 miljoner mellan 1995 och

2003. Ökningstakten har dock mattats av och har legat på ca 6 procent

per år de senaste åren.

Ingen av de stora slutkundmarknaderna inom IT visar någon större

omsättningsökning förutom marknaden för Internettjänster som ökade

med 12 procent under 2004. Detta kan jämföras med exempelvis

slutkundsmarknaden för mobila samtalstjänster som ökade sin omsätt-

ning med 3 procent. Intäkterna från Internetaccess har ökat konstant

under perioden och låg det senaste året på drygt 6 miljarder kronor.

Av de ca 120 leverantörerna av Internet-anslutning har de fem största

över 80 procent av kunderna och de tio största har 97 procent av

kunderna. Utbudet och priserna ändras ofta eftersom denna marknad

fortfarande är i ett uppbyggnadsskede.

Tillgång till fast access till Internet fås alltmer genom det fasta nätet.

Marknaden för Internetaccess befinner sig i en period av förändring som

tydligt är förknippad med övergången från uppringd anslutning till fast

anslutning, trots att uppringd access fortfarande är den vanligaste access-

formen. Övergången innebär vanligen fördelar för slutkonsumenten i

form av lägre priser och högre kapacitet. Förändringen kan dock även få

mindre positiva effekter på marknaden. Konkurrensen på marknaden för

Internetaccess har fram till nu varit relativt god, men i och med en steg-

vis övergång till fasta anslutningar har kontrollen över accessnäten tyd-

ligt ökat i betydelse. Konkurrensen på marknaden för Internetaccess med

fast anslutning är mer begränsad än för uppringd Internetaccess.

Datakommunikationstjänster via trådlös kommunikation

Data i form av ljud, text, bild eller rörliga bilder kan skickas och tas emot

trådlöst antingen via nätet för mobiltelefoni eller via fast yttäckande

radioaccess som ger trådlös access. För att kunna kommunicera data

trådlöst krävs ett mobiltelefonabonnemang eller ett Internetabonnemang.

Utöver enkla textmeddelanden har mobiltelefonen i allt högre grad

börjat användas för innehållstjänster. Tjänstens kapacitetsbehov är av-

görande för vilken teknik och terminal som krävs för att kunna förmedla

den. Terminaler med telefon, inbyggd kamera och verktyg för multi-

media, webbläsare och trådlös access kan skicka och ta emot bilder, film,

ljud och text och tal via både Internet och mobiltelefoninätet. Den

faktiska efterfrågan på flera av dessa tjänster är dock fortfarande relativt

låg. Många konsumenter tycker att terminalerna inte är tillräckligt an-

vändarvänliga och lätthanterliga. Det kan också saknas innehållstjänster

Prop. 2004/05:175

Bilaga 18

434

som efterfrågas samt mottagare för kommunikationen när bara få har

samma sorts terminal. Erfarenheter visar att allt måste finnas på plats för

att en marknad skall ta fart: infrastruktur, terminaler, kunder och inne-

håll.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 19

435

Ordförklaringar och förkortningar

ABM

Arkiv, bibliotek och museer

ADSL

Asymmetric Digital Subscriber Line, se

xDSL.

BBS

Bullentin Board System, en elektronisk

anslagstavla.

CEN

Comité Européen de Normalisation

CENELEC

Comité Européen de Normalisation

Electrotechnique

CEPT

Europeiska sammanslutningen av post- och

teleförvaltningar

CFL

Nationellt centrum för flexibelt lärande

DNS

Se domännamnssystem.

DNS-tjänst

Tjänst eller funktion, som översätter namn

på t.ex. webbplatser eller e-postadresser till

IP-adresser och vice versa samt tillhanda-

håller information från domännamnssyste-

met på begäran av en frågeställare.

Domän

Nivå i domännamnssystemet och en del av

domännamn.

Domännamn

Unikt namn, t.ex. regeringen.se, samman-

satt av domäner, där en i domännamns-

systemet lägre placerad domän står före en

domän som är högre placerad i systemet.

Domännamnet motsvarar en IP-adress och

används för adressering i ett internationellt

domännamnssystem för elektronisk kom-

munikation i IP-baserade nät.

Domännamnssystem

(Domain Name System, DNS) Det inter-

nationella hierarkiska system som för be-

fordringsändamål på Internet används för

att tilldela domännamn. I domännamns-

systemet registreras och lagras information

om sambandet mellan IP-adresser och do-

männamn.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 19

436

EMF

Elektromagnetiska fält

ENISA

Europeiska byrån för nät- och informa-

tionssäkerhet

GAC

Governmental Advisory Committee.

Mellanstatlig rådgivande kommitté till

ICANN.

GIS

Geografiska informationssystem

IANA

Internet Assigned Numbers Authority.

Funktion hos ICANN innebärande ansvar

för de parametrar och värden som används i

olika Internetstandarder.

ICANN

Internet Corporation for Assigned Names

and Numbers. Organisation med bl.a. an-

svar för frågor kring tilldelning av IP-

adresser och domännamn.

ICNIRP

Internationella strålskyddskommissionen

för ickejoniserande strålning

IETF

Internet Engineering Task Force. Standar-

diseringsorganisation som bl.a. arbetar för

att främja Internets tekniska utveckling och

friktionsfria drift.

Internet

Globalt nät sammansatt av elektroniska

kommunikationsnät med IP som kommuni-

kationsprotokoll.

IP

(Internet Protocol) Internetprotokoll.

Kommunikationsprotokoll som handhar

adressering och vägval för datapaket på

Internet och i andra IP-baserade kommuni-

kationsnät.

IP-adress

Numerisk adress till en dator eller annan

utrustning i Internet och i andra IP-base-

rade kommunikationsnät. En IPv4 (ver-

sion

4)-adress skrivs vanligen som fyra

heltal åtskilda med punkter (t.ex.

81.216.70.132). En IPv6 (version 6)-adress

skrivs vanligen som hexadecimala tal åt-

skilda med kolon.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 19

437

IP-telefoni

IP-telefoni innebär att samtalet delas upp i

små datapaket som transporteras via ett IP-

baserat kommunikationsnät i stället för via

telenätet.

ISDN

Integrated Services Digital Network. En

ITU-standard för digital kommunikation.

ISDN går ut på att man kopplar sig digitalt

från ändpunkt till ändpunkt.

ISO

International Organization for Standardi-

zation

ITU

International Telecommunication Union

LAN

Local Area Network

LEK

Lagen (2003:389) om elektronisk kom-

munikation

LSS

Lag (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade.

Masterserver

Namnserver som förvaltar sin zons databas

genom att hämta information för zonen från

en lokal datafil i vilken ändringar görs för

zonen och från vilken de övriga namn-

servrarna för zonen hämtar databasen.

Mbit/s

Megabit per sekund

Namnserver

Dator i ett elektroniskt kommunikationsnät

som programmerats så att den lagrar och

distribuerar information om domännamn

samt tar emot och svarar på frågor om do-

männamn.

Nationell toppdomän

Toppdomän som betecknar en nation eller

en region.

Nod

Se router.

NOT-projektet

Projekt i naturvetenskap och teknik.

OECD

Organisation for Economic Co-operation

and Development

Prop. 2004/05:175

Bilaga 19

438

Ompekning

Ändring av en delegering för en domän i en

databas där IP-adressen för en namnserver

bytts ut, vilket även ger en ändrad zonfil för

den överliggande domänen.

PKI

Public Key Infrastructure (infrastruktur för

öppna nycklar), ett system för elektroniska

signaturer

PLC

Power line communication, dvs. elnäts-

kommunikation.

PPP

Public Private Partnership, samverkan

mellan offentliga och privata aktörer.

Resolver

Dator med programvara för att ställa DNS-

frågor till olika namnservrar i syfte att t.ex.

översätta namn till adress som en service-

funktion åt användarna.

RFC

Request For Comments. En serie dokument

som innehåller Internetstandarder och

andra dokument som rör Internet utfärdade

av Internet Engineering Task Force (IETF).

Router

Dator med programvara som väljer väg för

och vidarebefordrar paket i ett paketbaserat

kommunikationsnät med hjälp av högre

nivåers adresser (t.ex. IP-adresser).

Routing

Vägval eller dirigering av paketsväg mellan

olika nät för paketbaserad kommunikation.

Rotserver

Dator eller samling datorer som innehåller

en databas med information om roten eller

rotzonen, som är den högsta nivån i DNS-

hierarkin.

Server

Dator med program som tillhandahåller

gemensamma servicefunktioner i ett elek-

troniskt kommunikationsnät, t.ex. datalag-

ring och e-postkommunikation.

SITHS

Projektet Säker IT i Hälso- och Sjukvård.

Förvaltas av Carelink och innebär bl.a. att

en PKI utarbetats .

Sitic

Sveriges IT-incidentcentrum

Prop. 2004/05:175

Bilaga 19

439

Slavserver

Namnservrar i domännamnssystemet som

från en masterserver för zonen hämtar och

lagrar uppdaterade kopior av zonens data-

bas.

Spegling

Mångfaldigande av en datamängd. An-

vänds bl.a. för att uppnå ökad säkerhet eller

ge snabbare åtkomst. Bör ske kontinuerligt

för att den speglade datamängden skall vara

så lik som originalet som möjligt.

Strömmande läsning

Läsaren kopplar upp sig hemifrån utan att

behöva gå till biblioteket för nerladdning

SUNET

Swedish University Network

TCP

(Transmission Control Protocol) Transport-

protokoll ovanpå IP som ser till att

datapaket säkert och i rätt ordning når des-

tinationen.

TNC

Terminologicentrum

Toppdomän

Den domän som återfinns sist i ett domän-

namn. Den nivå i domännamns-

systemshierarkin som ligger närmast under

högsta nivån (roten).

TPB

Talboks- och punktskriftsbiblioteket

USO

Universal Service Obligation, dvs. sam-

hällsomfattande tjänst

WEEE

Waste Electrical and Electronic Equipment

WHO

World Health Organization

Whois

Uppgifter om och kontaktinformation till

innehavare av domännamn. Uppgifterna

görs normalt tillgängliga genom en

offentlig söktjänst på Internet.

xDSL

x Digital Subscriber Line, där x kan bytas

ut mot A (Asymmetric,) H (High data

rate), S (Single Line) eller V (Very high

data rate). Gruppen DSL-protokoll används

för transport av data över kopparkabel, det

traditionella accessnätet för telefoni.

Prop. 2004/05:175

Bilaga 19

440

Zon

Avgränsning av det administrativa ansvaret

för domännamnsträdet. En zon utgörs av en

sammanhängande del av domännamns-

trädet som administreras av en organisation

och lagras på dess namnservrar.

Zonfil

Datafil med för zonen relevant information

för adressering av elektronisk kommunika-

tion med användande av DNS, t.ex.

uppgifter om domännamn och IP-adresser

för namnservrar.

Zonfilöverföring

Överföring av zonfil från masterserver till

slavservrar för zonen.

Prop. 2004/05:175

441

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 juni 2005

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Pagrotsky,

Messing, Sommestad, Björklund, Holmberg, Österberg, Baylan

Föredragande: statsrådet Messing

Regeringen beslutar proposition 2004/05:175 Från IT-politik för

samhället till politik för IT-samhället.

Prop. 2004/05:175

442

Rättsdatablad

Författningsrubrik

Bestämmelser som

inför, ändrar, upp-

häver eller upprepar

ett normgivnings-

bemyndigande

Celexnummer för

bakomliggande EG-

regler

Lag om nationella

toppdomäner för Sverige

på Internet

9 §

Lag om ändring i lagen

(2003:389) om

elektronisk

kommunikation

5 kap. 7 §