Regeringens proposition 2004/05:175

Från IT-politik för samhället till politik för IT-samhället

1

Regeringens proposition

2004/05:175

Från IT-politik för samhället

till politik för IT-samhället

Prop.

2004/05:175

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 juni 2005.

Mona Sahlin

Ulrica

Messing

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Målet för politiken för informationssamhället föreslås i propositionen

vara ett hållbart informationssamhälle för alla. För att uppnå målet före-

slås tre delmål som avser kvalitet, hållbar tillväxt och tillgänglighet. I

propositionen beskrivs också vidtagna och kommande åtgärder under

delmålen. Vidare anges hur regeringen avser att förbättra förtroendet för

IT och samordningen av politiken.

Regeringens strategi för ett säkrare Internet i Sverige beskrivs. Domän-

namnssystemet, som är ett internationellt hierarkiskt system som används

för adressering på Internet, är i det sammanhanget centralt. I systemet

tilldelas domännamn (t.ex. regeringen.se) för adresseringen. Även

domännamnen är hierarkiskt uppbyggda, där den högsta angivna nivån

kallas toppdomän. I propositionen föreslås en ny lag om nationella topp-

domäner för Sverige på Internet. Den nya lagen syftar till en säker och

effektiv administration av nationella toppdomäner för Sverige (t.ex. se)

och till att möjliggöra statlig insyn i och tillsyn över administrationen.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2006.

Vidare föreslås två ändringar i ledningsrättslagen (1973:1144). Enligt

förslaget skall det bli möjligt att få ledningsrätt för tomma tunnlar, kul-

vertar, rör och andra liknande anordningar, om anordningen skall använ-

das för att senare genom den dra fram en ledning som ingår i ett elektro-

niskt kommunikationsnät för allmänt ändamål, allmän svagströmsledning

eller koncessionspliktig elektrisk starkströmsledning. Det föreslås också

att alla ledningsrättshavare skall kunna ges rätt att inom det utrymme

som upplåtits med ledningsrätt låta någon annan installera och använda

ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ända-

mål eller allmän svagströmsledning. Ändringarna i ledningsrättslagen

föreslås träda i kraft den 1 februari 2006.

Prop. 2004/05:175

2

Vissa mindre förändringar föreslås i lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation. Dessa innebär utöver redaktionella ändringar att även

mobiloperatörer skall vara skyldiga att tillhandahålla specificerade tele-

fonräkningar samt att det anges i lagen att en marknadsdominant skall

kunna förpliktas att tillhandahålla ett minimiutbud av hyrda förbindelser

och tillämpa kostnadsorienterad prissättning. Vidare skall tillsynsmyn-

digheten kunna avstå från att pröva en tvist, om det är lämpligare att

myndigheten behandlar frågan inom ramen för den allmänna tillsynen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2006.

Kungörelsen (1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd

framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över

riksgränsen föreslås upphävas den 1 februari 2006. Anledningen är att

det inte finns något behov av den prövning som sker enligt kungörelsen.

Prop. 2004/05:175

3

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut................................................................10

2

Lagtext .............................................................................................11

2.1

Förslag till lag om nationella toppdomäner för Sverige

på Internet .........................................................................11

2.2

Förslag till lag om ändring i jordabalken ..........................15

2.3

Förslag till lag om upphävande av kungörelsen

(1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd

framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen .................................16

2.4

Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988).........................................................................17

2.5

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen

(1973:1144).......................................................................18

2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation ..............................................23

3

Ärendet och dess beredning.............................................................27

4

Inledning..........................................................................................31

5

Bakgrund .........................................................................................33

5.1

Tidigare IT-propositioner..................................................33

5.2

Den internationella IT-politiken .......................................34

5.3

Utvärderingar av den svenska IT-politiken.......................34

6

Mål...................................................................................................37

6.1

Målstruktur........................................................................37

6.2

Målet för politiken för informationssamhället..................38

6.3

Delmål 1 Kvalitet ..............................................................40

6.4

Delmål 2 Hållbar tillväxt ..................................................44

6.5

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet ...............................49

6.6

Förtroende för IT...............................................................53

6.7

Samordning .......................................................................54

7

Rättsväsende och demokrati ............................................................58

7.1

IT inom Justitiedepartementets område ............................58

7.2

Elektronisk kommunikation mellan myndigheter och

medborgare och mellan medborgare.................................59

7.3

Utnyttjandet av IT i de rättsvårdande myndigheterna.......61

7.4

Förbättrad information till medborgarna ..........................63

7.5

Integritetsskydd m.m.........................................................64

7.6

IT-relaterade immaterialrättsfrågor...................................65

7.7

Elektroniska kommunikationsnät......................................67

7.8

Bekämpning av brottslighet och oseriös verksamhet........67

7.9

IT och demokrati...............................................................69

7.10

Storstadspolitik .................................................................70

8

Export- och investeringsfrämjande samt bistånd ............................70

8.1

IT inom Utrikesdepartementets område............................70

8.2

Marknadsföring av IT-sektorn i utlandet ..........................70

8.3

IT och bistånd ...................................................................71

Prop. 2004/05:175

4

8.4

Världstoppmöte om informationssamhället (WSIS).........72

8.5

Andra internationella samarbeten .....................................72

9

Försvar samt beredskap mot sårbarhet ............................................73

9.1

IT inom Försvarsdepartementets område..........................73

9.2

Informationsförsörjning ....................................................73

9.3

Samhällets säkerhet vid kriser ..........................................74

9.4

Radiokommunikationssystemet Rakel..............................75

9.5

Utveckling av ett nätverksbaserat försvar.........................75

10

Sjukvård, hälsa, sociala frågor och socialförsäkring.......................76

10.1

IT inom Socialdepartementets område .............................76

10.2

Hälso- och sjukvårdsområdet............................................77

10.2.1

Hittillsvarande mål och åtgärder för IT-

användning......................................................77

10.2.2

Nationellt kompatibla elektroniska

patientjournaler ...............................................78

10.2.3

Samverkan inom Regeringskansliet samt

med externa aktörer ........................................79

10.2.4

Standardiserings- och terminologiarbete ........80

10.2.5

E-hälsa ............................................................80

10.2.6

Mål för en ökad IT-användning inom

hälso- och sjukvården .....................................82

10.2.7

Nationella ledningsgruppen för IT i vård

och omsorg......................................................82

10.3

Socialförsäkringsområdet .................................................83

10.3.1

Försäkringskassan...........................................83

10.3.2

Mål för IT-användningen inom

socialförsäkringsområdet ................................83

10.3.3

24-timmarsmyndigheten m.m.........................84

10.3.4

Verksamhetsutveckling...................................85

10.3.5

Internationell samverkan.................................85

10.3.6

Behandling av personuppgifter.......................86

10.4

Socialtjänstpolitik, äldrepolitik och handikappolitik ........86

10.4.1

Bakgrund.........................................................86

10.4.2

IT och kvinnor och män i ekonomiskt

eller socialt utsatta situationer ........................86

10.4.3

Kvalitetsregister, metodstöd och

informationsförsörjning ..................................88

10.4.4

Verksamhetsutveckling och

kompetensförsörjning .....................................89

10.5

Folkhälsopolitik ................................................................89

10.5.1

Bakgrund.........................................................89

10.5.2

Mål för IT-användning inom

folkhälsoområdet ............................................90

11

Effektiv statsförvaltning ..................................................................92

11.1

IT inom Finansdepartementets område.............................92

11.2

Utveckling av IT-användning i offentlig förvaltning........93

11.3

Ökat elektroniskt informationsutbyte mot förmånsfusk ...99

11.4

De förvaltningspolitiska målen för en sammanhållen

förvaltning.......................................................................101

11.4.1

24-timmarsmyndigheten ...............................101

Prop. 2004/05:175

5

11.4.2

Gemensamma grundfunktioner ....................104

11.4.3

Samverkan inom offentlig förvaltning..........105

12

Utbildning, forskning, kultur och medier......................................106

12.1

IT inom Utbildnings- och kulturdepartementets område 106

12.2

IT i skolan .......................................................................107

12.2.1

IT i styrdokument för skolan ........................107

12.2.2

Kompetens ....................................................108

12.2.3

Samarbete med näringslivet..........................109

12.2.4

Uppföljning och utvärdering av IT-

användningen ................................................110

12.2.5

Svenska skoldatanätet ...................................110

12.2.6

En mjuk infrastruktur....................................111

12.3

IT i förskolan...................................................................112

12.4

IT och ungdomar.............................................................112

12.5

IT och vuxnas lärande .....................................................113

12.6

Universitet och högskola.................................................114

12.6.1

Lärarutbildningen..........................................114

12.7

Åtgärder och insatser inom forskningspolitiken .............114

12.7.1

Kungliga biblioteket och Statens

ljud- och bildarkiv.........................................114

12.7.2

Forskning inom IT ........................................115

12.7.3

IT och forskningens infrastruktur .................117

12.8

IT och kultur ...................................................................117

12.9

IT och massmedier ..........................................................119

12.9.1

Teknikutvecklingen och digitaliseringen......119

12.9.2

Elektroniskt distribuerade dagstidningar ......120

12.9.3

Digitala radio- och TV-sändningar ...............121

12.9.4

Att skydda barn från skadligt innehåll..........122

13

Konsument och jordbruk ...............................................................122

13.1

IT inom Jordbruksdepartementets område......................122

13.2

Konsumentpolitiska mål .................................................123

13.2.1

E-handel ........................................................123

13.2.2

Reklam riktad mot barn och unga.................124

13.2.3

Skräppost ......................................................125

14

Hållbar utveckling .........................................................................126

14.1

IT inom Miljö- och samhällsdepartements område ........126

14.2

Forum för IT och miljö ...................................................126

14.3

Inordna IT-utrustning i ett hållbart kretslopp..................126

14.3.1

Produktregler ................................................127

14.3.2

Miljökrav vid offentlig upphandling av

bl.a. IT-produkter ..........................................129

14.4

IT-lösningar som bidrar till en minskad miljöbelastning 130

14.4.1

Transporter....................................................130

14.4.2

Dialogen om Framtida handel ......................131

14.5

Bostäder och byggande ...................................................131

14.5.1

Intelligenta husfunktioner .............................131

14.5.2

ByggaBo-dialogen ........................................132

14.5.3

Statliga byggherrars användning av IT.........132

14.6

Flexibla arbetsformer ......................................................133

Prop. 2004/05:175

6

14.6.1

Uppföljning av flexibla arbetsformer och

effekterna på miljön ......................................133

14.7

IT som ett verktyg i miljöarbetet ....................................134

14.7.1

Informationsinfrastrukturen ..........................134

14.7.2

Ökad användning av digital information

om geografi, fastigheter och miljö................135

14.7.3

Lantmäteriverkets grundläggande

information....................................................137

15

Kommunikationer, arbetsmarknad och arbetsliv m.m. .................138

15.1

IT inom Näringsdepartementets område.........................138

15.2

Ökad IT-användning hos vissa grupper ..........................139

15.2.1

Ökad delaktighet för äldre och personer

med funktionshinder .....................................139

15.2.2

Design för alla...............................................143

15.2.3

Förmån av lånedatorer ..................................143

15.3

IT i arbetslivet .................................................................144

15.4

Användning av IT inom transportsystemet.....................146

15.5

En innovativ utveckling och användning av IT ..............147

15.5.1

Behovsmotiverad IT-forskning.....................148

15.5.2

Forskningsinstitutet inom IT-området ..........149

15.5.3

Tekniköverföring och kommersialisering

av forskningsresultat .....................................150

15.5.4

Internationellt samarbete inom forskning

och industriell utveckling..............................151

15.6

Kampanjen Välj IT .........................................................152

15.7

Jämställdhet i IT-branschen ............................................152

15.8

E-legitimationer ..............................................................154

15.9

Elektronisk handel och upphandling i offentlig sektor ...157

15.10

IT-kompetens i små och medelstora företag...................162

15.11

Vidareutnyttjande av information från den offentliga

sektorn.............................................................................164

15.12

IP-telefoni m.m. ..............................................................165

15.12.1

IP-telefoni .....................................................165

15.12.2

ENUM...........................................................167

15.13

IT i den skogsbaserade sektorn .......................................168

15.14

Informationssäkerhetspolitik...........................................169

15.14.1

Övergripande om

informationssäkerhetspolitiken.....................169

15.14.2

Internationellt arbete .....................................170

15.14.3

Ett robust Internet i Sverige ..........................171

15.14.4

Sveriges IT-incidentcentrum ........................172

15.14.5

Information till användare ............................174

15.15

Strategi för ett säkrare Internet i Sverige ........................174

15.15.1

Mål och avgränsning.....................................174

15.15.2

Fysisk och logisk infrastruktur .....................177

15.15.3

Information, kunskapsutveckling och

internationellt arbete .....................................182

15.16

Bredband .........................................................................185

15.16.1

Samordning av statlig infrastruktur ..............185

15.16.2

Bättre tillgång till nät ....................................187

Prop. 2004/05:175

7

15.17

Beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation .......188

15.18

Radiospektrumpolitik......................................................190

15.18.1

Bakgrund.......................................................190

15.18.2

Grunden för den långsiktiga

radiospektrumpolitiken .................................191

15.18.3

Användning av frekvensutrymmet för

analoga TV-sändningar................................194

15.18.4

Svenskt internationellt deltagande ................195

15.19

Samlokalisering i master.................................................195

15.20

Stormen 8–9 januari 2005...............................................197

15.21

Förtroendeskapande insatser m.m...................................198

15.21.1

Allmänt .........................................................198

15.21.2

Skydd för barns integritet och mot

barnpornografi och annan brottslighet

på Internet .....................................................200

15.22

Standardisering och terminologi .....................................203

15.22.1

Standardisering .............................................203

15.22.2

Terminologi ..................................................206

15.22.3

Öppen programvara och öppna standarder

i offentlig förvaltning....................................209

16

Lag om nationella toppdomäner för Sverige på Internet...............212

16.1

Bakgrund.........................................................................212

16.1.1

Kommunikation på Internet ..........................212

16.1.2

Protokollen TCP/IP.......................................213

16.1.3

Domännamnssystemet (DNS) ......................213

16.1.4

Aktörer på Internet och i domännamns-

systemet ........................................................215

16.1.5

GAC:s principer för nationella topp-

domäner ........................................................219

16.1.6

Administrationen av toppdomäner i andra

länder och i EU .............................................220

16.2

Rättigheter knutna till nationella toppdomäner...............225

16.2.1

Riktlinjer för administrationen av nationella

toppdomäner .................................................225

16.2.2

Innebörden av delegationen av en nationell

toppdomän ....................................................226

16.3

Behovet av statlig insyn och tillsyn ................................228

16.4

Formen för det statliga inflytandet..................................232

16.4.1

Lagstiftning som berör nationella topp-

domäner ........................................................232

16.4.2

Andra former för statligt inflytande än

lagstiftning ....................................................236

16.5

En ny lag .........................................................................237

16.6

Utgångspunkter och tillämpningsområde för en ny lag ..239

16.7

Krav på teknisk drift och offentligt register....................244

16.7.1

Teknisk drift..................................................244

16.7.2

Offentligt register..........................................248

16.7.3

Överföring av uppgifter till tillsyns-

myndigheten..................................................249

16.7.4

Integritet och sekretess..................................250

Prop. 2004/05:175

8

16.8

Tilldelning och registrering av domännamn ...................253

16.9

Drift vid byte av domänadministratör.............................259

16.10

Tillsyn m.m. ....................................................................262

17

Kungörelsen angående förbud att utan särskilt tillstånd

framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen..............................................265

17.1

Gällande rätt m.m............................................................265

17.2

Överväganden och förslag ..............................................266

18

Ändringar i ledningsrättslagen ......................................................268

18.1

Bakgrund.........................................................................268

18.1.1

Allmänt om ledningsrätt ...............................268

18.1.2

Vilka ledningar och andra anordningar

omfattas av ledningsrättslagen? ....................268

18.2

Överväganden och förslag ..............................................269

18.2.1

Allmänt om behovet av förändringar i

ledningsrättslagen .........................................269

18.2.2

Bör ledningsrättslagens tillämpnings-

område utvidgas till att omfatta även vissa

andra anordningar än ledningar? ..................271

18.2.3

En utvidgning av möjligheten till

andrahandsupplåtelser...................................277

18.3

Ikraftträdande m.m..........................................................280

19

Ändringar i lagen om elektronisk kommunikation........................280

19.1

Samtrafik och andra former av tillträde ..........................280

19.2

Tjänster till slutanvändare m. m......................................281

19.3

Tillhandahållande av minimiutbud .................................281

19.4

Tvistlösning.....................................................................282

20

Utvärdering, uppföljning och statistik...........................................284

20.1

Uppföljning av nya nät för elektronisk kommunikation.286

20.2

Uppföljning av e-tjänster i kommuner och landsting .....287

20.3

IT-statistik .......................................................................288

21

Ekonomiska konsekvenser ............................................................291

22

Konsekvenser för småföretag ........................................................292

23

Författningskommentar .................................................................293

23.1

Förslaget till lag om nationella toppdomäner för

Sverige på Internet ..........................................................293

23.2

Förslaget till lag om ändring i jordabalken .....................301

23.3

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988).......................................................................301

23.4

Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen

(1973:1144).....................................................................302

23.5

Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389)

om elektronisk kommunikation ......................................304

Bilaga 1

Utvärderingar av IT-politiken..............................................306

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanser avseende ITPS rapport ..317

Bilaga 3

Principles for the Delegation and Administration of

Country Code Top Level Domains......................................318

Prop. 2004/05:175

9

Bilaga 4

Utredningens lagförslag om nationell toppdomän

för Sverige ...........................................................................326

Bilaga 5

Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet

Toppdomän för Sverige (SOU 2003:59) .............................330

Bilaga 6

Lagrådsremissens lagförslag ...............................................331

Bilaga 7

Lagrådets yttrande ...............................................................335

Bilaga 8

Lagförslag i promemorian Ändringar i lagen (2003:389)

om elektronisk kommunikation ...........................................336

Bilaga 9

Förteckning över remissinstanser avseende promemorian

om ändringar i lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation....................................................................339

Bilaga 10 Lagrådsremissens lagförslag ...............................................340

Bilaga 11 Lagrådets yttrande ...............................................................348

Bilaga 12 Sammanfattning av betänkandet (SOU 2004:7)..................349

Bilaga 13 Lagförslagen i betänkandet (SOU 2004:7)..........................353

Bilaga 14 Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet

Ledningsrätt (SOU 2004:7) .................................................358

Bilaga 15 Reglering och myndigheter samt EU:s IT-politiska

samarbete .............................................................................359

Bilaga 16 IT-utvecklingens effekter på tillväxten ...............................367

Bilaga 17 IT-användning och IT-utbildning ........................................371

Bilaga 18 IT-marknad och IT-infrastruktur .........................................419

Bilaga 19 Ordförklaringar och förkortningar.......................................435

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 juni 2005.........441

Rättsdatablad..........................................................................................442

Prop. 2004/05:175

10

1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om nationella toppdomäner för Sverige på Internet,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om upphävande av kungörelsen (1915:288) angående förbud att

utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen,

4. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

5. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),

6. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,

dels godkänner vad regeringen föreslår om

7. målet för politiken för informationssamhället (avsnitt 6.2),

8. delmål för politiken för informationssamhället samt att den IT-

politiska inriktning och de prioriterade uppgifter riksdagen beslutat om

skall upphöra att gälla (avsnitt 6.3, 6.4 och 6.5).

Prop. 2004/05:175

11

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1

Förslag till lag om nationella toppdomäner för

Sverige på Internet

Härigenom föreskrivs

1

följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller teknisk drift av nationella toppdomäner för

Sverige på Internet samt tilldelning och registrering av domännamn

under dessa toppdomäner.

Definitioner

2 § I denna lag avses med

domännamnssystemet: det internationella hierarkiska system som för

befordringsändamål på Internet används för att tilldela domännamn,

domän: nivå i domännamnssystemet och del av domännamn,

domännamn: unikt namn sammansatt av domäner, där en i domän-

namnssystemet lägre placerad domän står före en domän som är högre

placerad i systemet,

toppdomän: den domän som återfinns sist i ett domännamn,

nationell toppdomän: toppdomän som betecknar en nation eller en

region,

administration: teknisk drift av en toppdomän samt tilldelning och

registrering av domännamn under denna,

domänadministratör: den som ansvarar för administration av en natio-

nell toppdomän för Sverige,

namnserver: dator i ett elektroniskt kommunikationsnät som program-

merats så att den lagrar och distribuerar information om domännamn

samt tar emot och svarar på frågor om domännamn.

Förhållandet till personuppgiftslagen

3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid be-

handling av personuppgifter i administrationen av en nationell toppdo-

män för Sverige, om inte annat följer av denna lag.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd

gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller

enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

1

Se Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett

informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande

föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex

31998L0034), ändrat genom Europaparlamentet och rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217,

5.8.1998, s. 18, Celex 31998L0048).

Prop. 2004/05:175

12

Anmälan

4 § En domänadministratör skall anmäla sin verksamhet till den myn-

dighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Domänadmi-

nistratören skall också till tillsynsmyndigheten anmäla om administra-

tionen helt eller delvis uppdras åt annan.

Teknisk drift

5 § En domänadministratör skall bedriva verksamheten på ett säkert

och effektivt sätt i allmänhetens intresse. Domänadministratören skall

1. lagra tilldelade domännamn och andra uppgifter som är nödvändiga

för att stödja den del av domännamnssystemet som toppdomänen om-

fattar i en databas,

2. distribuera uppgifterna till namnservrarna för toppdomänen och se

till att informationen i dessa är korrekt och lätt tillgänglig,

3. säkerställa en fungerande trafik mellan namnservrarna och Internet,

4. upprätthålla ett effektivt skydd av uppgifterna i toppdomänen,

5. ha personal med tillräcklig kompetens och erfarenhet för verksam-

heten, samt

6. ha sådana rutiner för verksamheten som uppfyller erkända standar-

der.

Register

6 § En domänadministratör skall föra ett register över tilldelade domän-

namn under toppdomänen och löpande upprätta säkerhetskopior av regis-

teruppgifterna.

Registret skall innehålla

1. domännamnet,

2. namnet på domännamnsinnehavaren och dennes postadress, telefon-

nummer och adress för elektronisk post,

3. namnet på den som tekniskt administrerar domännamnet och dennes

postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post,

4. uppgifter om de namnservrar som är knutna till domännamnet, samt

5. övrig teknisk information som behövs för att administrera domän-

namnet.

Uppgifterna i registret skall kunna hämtas utan avgift via Internet.

Personuppgifter får dock göras tillgängliga på detta sätt endast om den

registrerade har samtyckt till det.

Domänadministratören är personuppgiftsansvarig för behandling av

personuppgifter i registret.

Tilldelning av domännamn

7 § En domänadministratör skall fastställa och ge offentlighet åt sina

regler för tilldelning, registrering, avregistrering och överföring av

domännamn under toppdomänen. Reglerna skall utformas så att för-

farandet är öppet och icke-diskriminerande, med särskilt beaktande av

Prop. 2004/05:175

13

1. skyddet för den personliga integriteten,

2. användarnas intressen och andra allmänna intressen, samt

3. utvecklingen inom Internetområdet.

Domänadministratören skall tillhandahålla ett effektivt förfarande för

lösning av tvister om tilldelning av domännamn.

Överföring av uppgifter

8 § En domänadministratör skall se till att uppgifterna i den databas

som anges i 5 § 1 och det register som anges i 6 § överförs till tillsyns-

myndigheten.

Bemyndigande

9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-

heten får meddela föreskrifter om

1. på vilket sätt skyldigheter enligt 5 § skall fullgöras,

2. register och säkerhetskopior enligt 6 §, samt

3. överföring enligt 8 §.

Tillsyn

10 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen

och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

11 § En domänadministratör skall på tillsynsmyndighetens begäran

lämna den information och bereda den tillgång till utrustning och annat

som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen få tillträde

till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verk-

samhet som omfattas av denna lag bedrivs.

12 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs

för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med

stöd av lagen.

Beslut om föreläggande får förenas med vite.

13 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofog-

demyndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid

gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som

avses i 16 kap. 10 § den balken.

Verksamhet i krig

14 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordent-

liga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges

gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen

meddela de föreskrifter om administrationen av en nationell toppdomän

Prop. 2004/05:175

14

för Sverige som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i

övrigt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov

av adressering med användande av domännamnssystemet under sådana

förhållanden som anges i första stycket.

Överklagande

15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-

skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-

valtningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

16 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats

med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i be-

slutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

Prop. 2004/05:175

15

2.2

Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § jordabalken

1

skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

2

Till en fastighet hör

byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har an-

bragts inom fastigheten för stadigvarande bruk,

på rot stående träd och andra växter,

naturlig gödsel.

Till en fastighet hör även en så-

dan byggnad eller annan anlägg-

ning som är uppförd utanför fas-

tigheten, om den är avsedd för

stadigvarande bruk vid utövandet

av ett servitut till förmån för fas-

tigheten och inte hör till den fas-

tighet där den finns. Detsamma

gäller i fråga om en ledning för

vilken ledningsrätt har beviljats,

om det vid en förrättning enligt

ledningsrättslagen (1973:1144) har

förordnats att rätten skall höra till

fastigheten.

Till en fastighet hör även en så-

dan byggnad eller annan anlägg-

ning som är uppförd utanför fas-

tigheten, om den är avsedd för

stadigvarande bruk vid utövandet

av ett servitut till förmån för fas-

tigheten och inte hör till den fas-

tighet där den finns. Detsamma

gäller i fråga om en ledning eller

annan anordning för vilken led-

ningsrätt har beviljats, om det vid

en förrättning enligt lednings-

rättslagen (1973:1144) har förord-

nats att rätten skall höra till fastig-

heten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

1

Balken omtryckt 1971:1209.

2

Senaste lydelse 2003:626.

Prop. 2004/05:175

16

2.3

Förslag till lag om upphävande av kungörelsen

(1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd

framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen

Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1915:288) angående förbud att

utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen skall upphöra att gälla den 1 februari

2006.

Prop. 2004/05:175

17

2.4

Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988)

Härigenom föreskrivs att 7

kap. 2

§ fastighetsbildningslagen

(1970:988)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

2 §

2

Servitut som avser skogsfång

eller rätt att dra ledning enligt led-

ningsrättslagen (1973:1144) får

inte bildas genom fastighets-

reglering.

Servitut som avser skogsfång

eller rätt att dra fram ledning eller

annan anordning enligt lednings-

rättslagen (1973:1144) får inte bil-

das genom fastighetsreglering.

Servitut som avser vattenverksamhet och kan upplåtas med stöd av

28 kap. 10 § miljöbalken får bildas genom fastighetsreglering endast om

tillstånd till verksamheten har meddelats enligt vattenlagen (1983:291)

eller miljöbalken eller om det är uppenbart att varken allmänna eller en-

skilda intressen skadas genom verksamhetens inverkan på vattenförhål-

landena. Andra servitut till förmån för vattenverksamhet som kan upplå-

tas enligt miljöbalken får inte bildas genom fastighetsreglering.

Servitut, som kan upplåtas efter prövning vid särskild förrättning i

andra fall än som anges i första och andra styckena, får bildas genom fas-

tighetsreglering endast om åtgärden sker i samband med en annan fastig-

hetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

1

Lagen omtryckt 1992:1212.

2

Senaste lydelse 1998:865.

Prop. 2004/05:175

18

2.5

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen

(1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)

dels att 1, 11 a, 12, 15, 22, 23, 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

1

Enligt denna lag kan den som

för ledning vill utnyttja utrymme

inom fastighet få rätt därtill (led-

ningsrätt). Fråga om ledningsrätt

prövas vid förrättning.

Enligt denna lag kan den som

för ledning eller annan anordning

vill utnyttja utrymme inom fastig-

het få rätt därtill (ledningsrätt).

Fråga om ledningsrätt prövas vid

förrättning.

Ledningsrätt omfattar enligt vad

som bestämmes vid förrättningen

befogenhet att inom fastigheten

vidtaga de åtgärder som behövs

för att framdraga och begagna

ledningen. På begäran av lednings-

rättshavaren kan förordnas att led-

ningsrätt skall höra till dennes fas-

tighet eller inskrivna tomträtt.

Ledningsrätt omfattar enligt vad

som bestäms vid förrättningen be-

fogenhet att inom fastigheten vidta

de åtgärder som behövs för att dra

fram och använda en ledning eller

annan anordning. På begäran av

ledningsrättshavaren kan förordnas

att ledningsrätt skall höra till den-

nes fastighet eller inskrivna tomt-

rätt.

2 a §

Lagen gäller även för tunnlar,

kulvertar, rör och andra liknande

anordningar, om anordningen

skall användas för att senare dra

fram en sådan ledning som anges i

2 § första stycket 1 eller 2 genom

den.

Ledningsrätt för en sådan an-

ordning som avses i första stycket

ger ledningsrättshavaren rätt att

även dra fram och använda led-

ningar av det slag som anges i 2 §

första stycket 1 eller 2 i den ut-

sträckning som bestäms vid för-

rättningen.

11 a §

2

Lantmäterimyndigheten får i

fråga om ledningsrätt som avser

Lantmäterimyndigheten får för-

ordna att ledningsrättshavaren har

1

Senaste lydelse 2004:643.

2

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

19

en sådan ledning som anges i 2 §

första stycket 1 förordna att led-

ningsrättshavaren har rätt att låta

någon annan dra fram och använda

ytterligare ledningar av detta slag

inom det upplåtna utrymmet. Ett

sådant förordnande får meddelas

endast om det med hänsyn till led-

ningens beskaffenhet finns ett be-

hov av en sådan rätt. Bestämmel-

serna i 6–11 §§ skall tillämpas.

rätt att låta någon annan dra fram

och använda ytterligare ledningar

inom det upplåtna utrymmet. Ett

sådant förordnande får meddelas

endast om

1. den ytterligare ledningen är

av det slag som anges i 2 § första

stycket 1, och

2.

det med hänsyn till led-

ningens beskaffenhet finns ett be-

hov av en sådan rätt.

Vid prövningen av en fråga en-

ligt första stycket skall bestäm-

melserna i 6–11 §§ tillämpas.

Om lantmäterimyndigheten har meddelat ett sådant förordnande som

avses i första stycket, får ledningsrättshavaren själv dra fram och an-

vända en sådan ledning som avses i förordnandet i stället för att låta

någon annan göra det.

12 §

3

Mark eller annat utrymme för

ledning får tagas i anspråk på fas-

tighet, om det icke orsakar synner-

ligt men för fastigheten.

Mark eller annat utrymme för

ledning eller sådan anordning som

avses i 2 a § får tas i anspråk på

fastighet, om det inte orsakar syn-

nerligt men för fastigheten.

Även om synnerligt men upp-

kommer, är fastighet skyldig att

avstå utrymme, om ledningen är

av väsentlig betydelse från allmän

synpunkt eller om ledningen enligt

beslut av koncessionsmyndighet

skall framdragas över fastigheten.

Om ägaren begär det, skall fastig-

heten inlösas. Är olägenheten be-

gränsad till viss del av fastigheten,

skall endast den delen inlösas.

Även om synnerligt men upp-

kommer, är fastighet skyldig att

avstå utrymme, om ledningen eller

den avsedda ledningen är av

väsentlig betydelse från allmän

synpunkt eller om den enligt

beslut av koncessionsmyndighet

skall dras fram över fastigheten.

Om ägaren begär det, skall fastig-

heten inlösas. Är olägenheten be-

gränsad till viss del av fastigheten,

skall endast den delen inlösas.

Ledningsrättshavaren är berättigad att lösa sådan fastighet eller del av

fastighet som avses i andra stycket, om detta skulle medföra endast en

ringa höjning av den ersättning som tillkommer fastighetsägaren och

denne icke har ett beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller

fastighetsdelen. Vid bedömande av frågan om rätt till inlösen föreligger,

skall kostnad för åtgärd som anges i 4 kap. 1 § andra stycket expropria-

tionslagen (1972:719) räknas in i ersättningen.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och

4 §§

expropriationslagen

äger

motsvarande tillämpning vid upp-

låtelse och inlösen enligt denna

paragraf. Utan hinder av dessa

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och

4 §§ expropriationslagen skall til-

lämpas vid upplåtelse och inlösen

enligt denna paragraf. Trots dessa

bestämmelser kan dock särskild

3

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

20

bestämmelser kan dock särskild

rätt som tillkommer staten och ej

utgör vägrätt rubbas. Vidare får

förordnas att rätten till utrymme

för ledningen skall ha företräde

framför särskild rätt som tillska-

pats genom expropriation eller

annat tvångsförvärv eller vid fas-

tighetsbildning eller på liknande

sätt, dock ej om den särskilda

rätten utgör vägrätt.

rätt som tillkommer staten och inte

utgör vägrätt rubbas. Vidare får

förordnas att rätten till utrymme

för ledningen eller anordningen

skall ha företräde framför särskild

rätt som har tillskapats genom

expropriation eller annat tvångs-

förvärv eller vid fastighetsbildning

eller på liknande sätt, dock inte om

den särskilda rätten utgör vägrätt.

15 §

4

Ledningsrättsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering

förordnats att ledningsrättsfråga skall prövas enligt denna lag, får frågan

dock upptagas utan ansökan.

Ledningsrättsfråga får prövas gemensamt med fastighetsbildningsåt-

gärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning får åter delas upp på

skilda förrättningar.

Är ledningen av större omfatt-

ning får, om det finnes lämpligt,

prövningen av ledningsrättsfråga

uppdelas på skilda förrättningar,

envar avseende viss sträcka av

ledningen.

Är ledningen eller sådan anord-

ning som avses i 2 a § av större

omfattning får, om det är lämpligt,

prövningen av en ledningsrätts-

fråga delas upp på skilda förrätt-

ningar, var och en avseende en

viss sträcka av ledningen eller an-

ordningen.

Om det behövs vid en förrättning enligt denna lag, får lantmäterimyn-

digheten förordna om prövning enligt 14 kap. 1 § fastighetsbildnings-

lagen (1970:988).

22 §

5

Om det inte finns något hinder mot upplåtelsen, skall lantmäterimyn-

digheten meddela ledningsbeslut.

I ett ledningsbeslut anges

1. ledningens ändamål och huvudsakliga beskaffenhet,

2. utrymme som upplåts för ledningen,

3. en fastighet eller del av en fastighet som inlöses,

4. en byggnad eller annan anläggning som omfattas av ett beslut enligt

12 a §,

5. bestämmelser som avses i 1 § andra stycket,

6. den tid inom vilken ledningen skall vara utförd,

7. vad som i övrigt behöver föreskrivas rörande ledningen,

8. förordnande enligt 11 a § med uppgift om den huvudsakliga beskaf-

fenheten av de ledningar som får dras fram och det utrymme som får tas i

anspråk för dessa ledningar samt vad som i övrigt behöver föreskrivas i

samband med förordnandet.

4

Senaste lydelse 2001:891.

5

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

21

I fall som avses i 2 a § skall

1. vad som sägs i andra stycket

1 och 7 om ledning även gälla den

anordning för vilken ledningsrät-

ten upplåts, och

2. vad som sägs i andra stycket

2 och 6 om ledning i stället gälla

anordningen.

Om en ledningsrättsfråga prövas gemensamt med en fastighetsbild-

ningsåtgärd vid en förrättning, får ledningsbeslutet tas upp i fastighets-

bildningsbeslutet.

23 §

Om det är lämpligt, får led-

ningsbeslut meddelas utan hinder

av att tekniska arbeten och värde-

ringar ej utförts. Under samma

förutsättning får ledningsbeslut

meddelas särskilt beträffande viss

sträcka av ledningen.

Om det är lämpligt, får led-

ningsbeslut meddelas trots att tek-

niska arbeten och värderingar inte

har utförts. Under samma förut-

sättning får ledningsbeslut med-

delas särskilt beträffande viss

sträcka av ledningen eller anord-

ningen.

31 §

6

Har inom ett år efter det att er-

sättningsbeslutet vann laga kraft

ersättning enligt 13 § inte betalats

på det sätt som har bestämts i be-

slutet och har inte heller någon

som i beslutet tillerkänts sådan

ersättning begärt verkställighet av

beslutet i denna del, är lednings-

beslutet förfallet. Ledningsbeslutet

är även förfallet, om ledningen

inte har kommit till stånd inom

den tid som har bestämts i beslu-

tet. Detta gäller dock inte om den

ledning som inte har kommit till

stånd är en sådan som avses i

11 a §.

Har inom ett år efter det att er-

sättningsbeslutet vann laga kraft

ersättning enligt 13 § inte betalats

på det sätt som har bestämts i be-

slutet och har inte heller någon

som i beslutet tillerkänts sådan er-

sättning begärt verkställighet av

beslutet i denna del, är ledningsbe-

slutet förfallet. Ledningsbeslutet är

även förfallet, om ledningen eller

anordningen inte har kommit till

stånd inom den tid som har be-

stämts i beslutet. Detta gäller dock

inte om den ledning som inte har

kommit till stånd är en sådan som

avses i 11 a §.

Skall enligt ledningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller be-

slutet i denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.

Om särskilda skäl föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om

förlängning av tid som anges i första stycket.

Ersättning som betalats får ej återkrävas på grund av att ledningsbe-

slutet förfallit enligt denna paragraf.

Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte ersättning

som fastställts vid särskild förrättning enligt 13 a §.

6

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

22

35 §

7

Överlåtelse av ledning, för

vilken ledningsrätt upplåtits, är

giltig endast om överlåtelsen om-

fattar även ledningsrätten. Vad nu

sagts gäller dock ej om ledningen

överlåtits för att borttagas.

Överlåtes ledningsrätt utan att

den därmed avsedda ledningen

samtidigt överlåtes, är överlåtelsen

giltig endast om ledningen ännu ej

byggts eller om den borttagits.

Överlåtelse av ledning eller

annan anordning, för vilken led-

ningsrätt har upplåtits, är giltig

endast om överlåtelsen omfattar

även ledningsrätten. Detta gäller

dock inte om ledningen eller an-

ordningen har överlåtits för att tas

bort.

Överlåts ledningsrätt utan att

den därmed avsedda ledningen

eller anordningen samtidigt över-

låts, är överlåtelsen giltig endast

om ledningen eller anordningen

ännu inte har byggts eller om den

har tagits bort.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte en sådan ledning

som avses i 11 a § och som innehas av annan än ledningsrättshavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

7

Senaste lydelse 2004:643.

Prop. 2004/05:175

23

2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation

dels att 4 kap. 11 §, 5 kap. 7 och 14 §§, 7 kap. 11 § samt 8 kap. 21 §

skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 10 a §, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

11 §

En operatör som avses i 4 § får

förpliktas att iaktta kostnadstäck-

ning eller tillämpa kostnadsorien-

terad eller annan prissättning för

specificerade typer av samtrafik

och andraformer av tillträde. Detta

får ske om en marknadsanalys en-

ligt 8 kap. 5 § visar att en brist på

effektiv konkurrens innebär att

operatören kan ta ut överpriser

eller använda prispress på ett sätt

som missgynnar slutanvändarna.

En operatör som avses i 4 § får

förpliktas att iaktta kostnadstäck-

ning eller tillämpa kostnadsorien-

terad eller annan prissättning för

specificerade typer av samtrafik

och andra former av tillträde.

Detta får ske om en marknadsana-

lys enligt 8 kap. 6 § visar att en

brist på effektiv konkurrens inne-

bär att operatören kan ta ut över-

priser eller använda prispress på

ett sätt som missgynnar slutan-

vändarna.

En förpliktelse enligt första stycket kan även avse skyldighet för

operatören att tillämpa en viss kostnadsredovisningsmetod. En sådan

förpliktelse skall förenas med skyldighet att göra en beskrivning av me-

toden tillgänglig för allmänheten. Kostnadernas huvudkategorier och reg-

lerna för kostnadsfördelningen skall framgå av beskrivningen.

Den som har förpliktats att kostnadsorientera sin prissättning skall visa

att priserna är rättvisa och skäliga med hänsyn till kostnaderna och får

åläggas skyldighet att justera sina priser.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före-

skrifter om den metod som skall tillämpas för beräkning av kostnads-

orienterade priser, om vilka faktorer som skall läggas till grund för be-

räkningen och på vilket sätt detta skall ske.

Lydelse enligt SFS 2005:240

Föreslagen lydelse

5 kap.

7 §

Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst skall

1. medverka till att nödsamtal utan avbrott kan förmedlas avgiftsfritt

för användaren,

2. i den mån det är tekniskt genomförbart, tillhandahålla den som mot-

tar nödsamtal lokaliseringsuppgifter,

Prop. 2004/05:175

24

3. på villkor som är rättvisa, kostnadsorienterade och icke-diskrimine-

rande tillgodose varje rimlig begäran om att lämna ut abonnentuppgifter

som inte omfattas av sekretess eller tystnadsplikt enligt lag till den som

bedriver eller avser att bedriva abonnentupplysning,

4.

avgiftsfritt tillhandahålla en

abonnent specificerade telefonräk-

ningar som gäller användning av

ett allmänt telefonnät till fast nät-

anslutningspunkt eller därtill hö-

rande allmänt tillgängliga telefoni-

tjänster, om inte abonnenten har

begärt att räkningen skall vara

ospecificerad,

4.

avgiftsfritt tillhandahålla en

abonnent specificerade telefonräk-

ningar som gäller användning av

ett allmänt telefonnät eller därtill

hörande allmänt tillgängliga tele-

fonitjänster, om inte abonnenten

har begärt att räkningen skall vara

ospecificerad,

5. se till att slutanvändare från andra stater inom Europeiska ekono-

miska samarbetsområdet kan nå svenska nummer, vars sifferstruktur sak-

nar geografisk betydelse, om det är tekniskt och ekonomiskt genomför-

bart och den uppringde abonnenten inte av kommersiella skäl har valt att

begränsa tillträdet för uppringande från vissa geografiska områden, och

6. i verksamheten ta hänsyn till funktionshindrades behov av särskilda

tjänster.

Samtal som är avgiftsfria för den uppringande abonnenten får inte

anges på dennes telefonräkning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheterna skall fullgöras och om

undantag från skyldigheterna.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Om en marknadsanalys enligt

8 kap. 6 § visar att det inte råder

effektiv konkurrens på marknaden

för tillhandahållandet av hela eller

delar av det minimiutbud av hyrda

förbindelser som fastställts i en

förteckning över standarder i

Europeiska gemenskapernas offi-

ciella tidning, får den som enligt

8 kap. 7 § har ett betydande in-

flytande på den marknaden i hela

eller delar av landet förpliktas att

Om en marknadsanalys enligt

8 kap. 6 § visar att det inte råder

effektiv konkurrens på marknaden

för tillhandahållandet av hela eller

delar av det minimiutbud av hyrda

förbindelser som fastställts i en

förteckning över standarder i

Europeiska gemenskapernas offi-

ciella tidning, får den som enligt

8 kap. 7 § har ett betydande infly-

tande på den marknaden i hela

eller delar av landet förpliktas att

tillhandahålla ett minimiutbud

samt att

1. under likvärdiga omständigheter tillämpa likvärdiga villkor mot

andra som tillhandahåller likvärdiga tjänster,

2. tillhandahålla hyrda förbindelser till andra på samma villkor och

med samma kvalitet som gäller för operatörens egna tjänster eller för

dotterbolags eller samarbetspartners tjänster,

2 a. tillämpa kostnadsorienterad

prissättning,

Prop. 2004/05:175

25

3. utforma och använda en lämplig kostnadsredovisningsmetod,

4. offentliggöra tekniska egenskaper,

5. offentliggöra taxor, periodiska hyresavgifter och övriga kostnader

samt ange om dessa är differentierade, eller

6. offentliggöra leveransvillkor.

Taxor och leveransvillkor som

offentliggjorts enligt första stycket

5 eller 6 får inte ändras utan till-

stånd från den myndighet som

regeringen bestämmer.

Avvikelse från taxor och leve-

ransvillkor som offentliggjorts en-

ligt första stycket 5 eller 6 får inte

göras utan tillstånd från den myn-

dighet som regeringen bestämmer.

7 kap.

10 a §

Om en part hänskjutit en tvist

för avgörande enligt 10 § får till-

synsmyndigheten, om det med hän-

syn till den frågeställning som

tvisten aktualiserat är lämpligare

att den avgörs genom en åtgärd

inom ramen för den allmänna till-

synen, besluta att inte ta upp tvis-

ten för avgörande.

Har myndigheten inte vidtagit

någon sådan tillsynsåtgärd som

avses i första stycket inom fyra

månader från det att en part hän-

skjutit tvisten, skall myndigheten

om någon av parterna gör en ny

ansökan pröva tvisten enligt vad

som anges i 10 §.

11 §

Om det med hänsyn till tvistens

beskaffenhet är lämpligare, får till-

synsmyndigheten i stället för att ta

upp en tvist till prövning hänskjuta

den för medling. Parterna skall i

sådant fall beredas tillfälle att till

myndigheten komma in med för-

slag om lämplig person att vara

medlare.

Om det med hänsyn till tvistens

beskaffenhet är lämpligare, får till-

synsmyndigheten, i stället för att ta

upp en tvist till prövning eller

vidta en åtgärd inom ramen för

den allmänna tillsynen, hänskjuta

tvisten för medling. Parterna skall i

sådant fall beredas tillfälle att till

myndigheten komma in med för-

slag om lämplig person att vara

medlare.

Har medling pågått i fyra månader eller avbrutits dessförinnan utan att

parterna kommit överens, skall myndigheten på ny ansökan av någon av

parterna pröva tvisten enligt vad som anges i 10 §.

8 kap.

21 §

Ett beslut om underrättelse en-

ligt 7 kap. 4 § får inte överklagas.

Ett beslut om underrättelse en-

ligt 7 kap. 4 § och ett beslut om att

Prop. 2004/05:175

26

inte ta upp en tvist för avgörande

enligt 7 kap. 10 a § första stycket

får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

Prop. 2004/05:175

27

3

Ärendet och dess beredning

År 2000 fattade riksdagen beslut om IT-politiken (prop. 1999/2000:85,

bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256). Trafikutskottet framhöll i sitt

betänkande nödvändigheten av att regeringen lämnar information som

möjliggör för utskottet att bedriva ett effektivt uppföljningsarbete.

Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) lämnade sin slutrapport

En lärande IT-politik för tillväxt och välfärd (ITPS A 2003:015) till

regeringen den 15

november 2003. En sammanfattning av ITPS

slutsatser i rapporten finns i bilaga 1. Rapporten har remitterats. En för-

teckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av

remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr

N2002/9592/ITFoU).

Ekonomistyrningsverket (ESV) har den 15 september 2003 i en rap-

port till regeringen utvärderat måluppfyllelsen dels av det IT-politiska

målet att Sverige som första land skall bli ett informationssamhälle för

alla, dels av den IT-politiska inriktningen som beslutades i 2000 års IT-

beslut. En sammanfattning av ESV:s utvärdering finns i bilaga 1.

En särskild utredare med uppdrag att bl.a. följa och analysera jäm-

ställdhet inom IT- och transportområdet lämnade i juni 2001 till reger-

ingen slutbetänkandet Jämställdhet – transporter och IT (SOU 2001:44).

Betänkandet har remitterats. Remissvaren finns tillgängliga i Näringsde-

partementet (dnr N2001/6498/TP).

IT-kommissionen lämnade den 5 juni 2003 slutbetänkandet Digitala

tjänster – hur då? En IT-politik för resultat och nytta (SOU 2003:55).

Betänkandet har remitterats. Remissvaren finns tillgängliga i Näringsde-

partementet (dnr N2003/4485/ITFoU).

En särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en policy för

upplåtande av utrymme för allmän IT-infrastruktur i den infrastruktur

som staten förfogar över lämnade den 3 september 2003 till regeringen

slutbetänkandet Bredbandsnät i hela landet (SOU 2003:78). Betänkandet

har remitterats. Remissyttranden finns tillgängliga i Näringsdeparte-

mentet (dnr 2003/6171/ITFoU).

Kommittén för svenska språket lämnade till Kulturdepartementet i

mars 2002 betänkandet Mål i mun (SOU 2002:27). Betänkandet har re-

mitterats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Utbildnings - och kultur-

departementet (dnr U2005/130/Kr). I denna proposition behandlas kom-

mitténs förslag avseende terminologiverksamhet.

I juni 2003 tillsatte regeringen en IT-politisk strategigrupp inom

Regeringskansliet (Näringsdepartementet). Strategigruppens uppdrag är

att främja det svenska informationssamhällets fortsatta utveckling i syfte

att bidra till att det IT-politiska målet uppnås. Gruppen har haft kontakter

med berörda parter, såväl interna som externa som generat underlag i

form av råd inför beredningen av föreliggande proposition.

Verket för näringslivsutveckling (Nutek) har utfört ett uppdrag att ge-

nomföra en studie kring framtida behov av IT-kompetensinsatser. Upp-

draget har redovisats till regeringen den 1 november 2004 och den

24 februari 2005 i rapporterna Hur kan IT-kompetensen öka i små och

medelstora företag? (Nutek R2005:03) och Handlingskraft med IT

Prop. 2004/05:175

28

(dnr N2004/8374/ITFoU). Den sistnämnda rapporten har remitterats och

behandlats vid ett remissammanträde. Remissvaren finns tillgängliga i

Näringsdepartementet (dnr N2004/8374/ITFoU).

Post- och telestyrelsen (PTS) har bedrivit försöksverksamhet avseende

funktionshindrades tillgång till produkter och tjänster inom telekom-

munikationsområdet vilka kräver hög överföringskapacitet. Den

28 september 2004 slutredovisades sex av försöken. Försöket med mobilt

bredband för funktionshindrade redovisades till regeringen den 1 maj

2005. I rapporterna presenteras resultaten av försöken och förslag till

fortsatta försök och tjänster. Den första avrapporteringen har remitterats.

Remissyttrandena finns tillgängliga hos Näringsdepartementet (dnr

N2004/8077/ITFoU).

Cepro AB har genomfört en särskild studie av tillitsbegreppet och dess

betydelse för IT-politiken. I rapporten Tillit till IT presenteras en analys

av begreppet och en rad förslag till åtgärder. Den IT-politiska strategi-

gruppen ordnade i februari 2005 en hearing om rapporten. Rapporten har

även remitterats. Remissyttrandena finns tillgängliga hos Näringsdeparte-

mentet (dnr N2004/512/ITFoU).

Statskontoret redovisade i februari 2003 rapporten Öppen programvara

(Statskontorets publikationer 2003:8). Rapporten utgör en förstudie som

syftar till att ge ett underlag för fortsatt diskussion, informationsinsatser

och eventuella ställningstaganden om hur den offentliga förvaltningen

bör förhålla sig till denna typ av programvaror. Statskontoret presente-

rade 2004 rapporten Öppen programvara – erfarenheter av produkter som

bygger på öppen källkod inom förvaltningen (Statskontorets publika-

tioner 2004:21). Rapporten utgör en uppföljning av några av de rekom-

mendationer som presenterades i rapporten om öppen programvara från

2003.

En av regeringen tillsatt arbetsgrupp med uppgift att se över vissa

frågor om IT-användning och en ekologiskt hållbar utveckling, Forum

för IT och miljö, överlämnade en slutrapport till regeringen under 2003.

Rapporten har remitterats. Remissvaren finns tillgängliga i Miljö- och

samhällsbyggnadsdepartementet (dnr M2004/1328/Hm).

PTS har i en delrapport den 29 oktober 2004 för regeringen redovisat

ett förslag till mål och inriktning av en strategi för ett säkrare Internet i

Sverige. PTS lämnade den 15 februari 2005 rapporten Strategi för att

säkra Internets infrastruktur (PTS ER2005:7). Rapporten har remissbe-

handlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Näringsdepartementet

(dnr N2005/1545/ITFoU).

Denna proposition har utformats i samarbete med Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna.

Nationella toppdomäner

En mellanstatlig rådgivande kommitté för Internetfrågor, Governmental

Advisory Committee (GAC), har den 23 februari 2000 antagit principer

för delegering och administration av nationella toppdomäner. Dessa

GAC:s principer finns, såsom de reviderats den 5 april 2005, i bilaga 3.

Europeiska unionens råd uppmanade den 3 oktober 2000 medlems-

Prop. 2004/05:175

29

staterna att med beaktande av nationella bestämmelser genomföra GAC:s

principer.

En särskild utredare har haft i uppdrag att genomföra en fullständig

översyn av telelagen (1993:597) och lagen (1993:599) om radiokom-

munikation samt de gällande politiska målen för dessa med utgångspunkt

i EG-rättsakterna om elektronisk kommunikation, lämna förslag till hur

EG-rättsakterna skulle genomföras i svensk lagstiftning, kartlägga och

analysera övrig lagstiftning inom området för elektronisk kommuni-

kation, beskriva myndighetsstrukturen på området och föreslå påkallade

förändringar i organisationen samt lämna de författningsförslag som

ansågs nödvändiga för att möjliggöra tillsyn beträffande den svenska

toppdomänen på Internet. Utredaren överlämnade i juni 2003 slutbe-

tänkandet Toppdomän för Sverige (SOU 2003:59). Utredningens lagför-

slag finns i bilaga 4.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissin-

stanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena och en sammanställning

över dessa finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr

N2003/4833/ITFoU).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 mars 2005 att inhämta Lagrådets yttrande

över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslaget

utan erinran. Yttrandet finns i bilaga 7. Efter lagrådsgranskningen har

vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

Informationsförfarande angående föreskrifter om informationssamhällets

tjänster

Lagförslaget i lagrådsremissen har anmälts till EG-kommissionen, i

enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den

22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standar-

der och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssam-

hällets tjänster, ändrat genom direktiv 98/48/EG. Enligt nämnda direktiv

har kommissionen och övriga medlemsstater möjlighet att lämna syn-

punkter på förslaget inom tre månader från det att de anmälts. Innan dess

– den 27 juni 2005 – fick lagen inte antas. Några synpunkter har inte in-

kommit.

Kungörelsen angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga

enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över

riksgränsen

Telia AB (numera TeliaSonera Sverige AB) har i två skrivelser till reger-

ingen, daterade den 29 september 1995 och den 20 december 1999, hem-

ställt om ändringar i rutinen kring ansökan om tillstånd att med telekabel

korsa rikets gräns. 1995 års skrivelse har remitterats till Försvarsmakten,

PTS, Sjöfartsverket, Fiskeriverket och Naturvårdsverket. En samman-

ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementet

(dnr N1999/45/ITFoU).

Prop. 2004/05:175

30

Lagen om elektronisk kommunikation

Inom Näringsdepartementet har utarbetats en promemoria med redaktio-

nella och andra ändringar av enklare beskaffenhet i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation. Förslagen behandlas i denna proposition.

Promemorian har remissbehandlats. Lagförslagen i promemorian finns i

bilaga 8. I bilaga 9 finns en förteckning över remissinstanserna. Remis-

svaren och en remissammanställning finns tillgängliga i Näringsdeparte-

mentet (dnr N2004/5183/ITFoU).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 maj 2005 att inhämta Lagrådets yttrande

över det förslag till ändring av 7 kap. 11 a § och 8 kap. 21 § lagen om

elektronisk kommunikation som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande

finns i bilaga 11. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.

Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i författningskommen-

taren.

Ledningsrättslagen

Regeringen beslutade den 7 februari 2002 att tillkalla en särskild utredare

för att göra en översyn av vissa frågor om ledningsrätt (dir. 2002:17).

Utredningen, som antog namnet 2002 års ledningsrättsutredning, över-

lämnade i oktober 2002 delbetänkandet Ledningsrätt för elektroniska

kommunikationsnät (SOU 2002:83). Förslagen i delbetänkandet behand-

lades sedermera i propositionen Ledningsrätt för elektroniska kommuni-

kationsnät (prop. 2003/04:136), där regeringen föreslog vissa ändringar i

ledningsrättslagen (1973:1144). Efter att riksdagen beslutat i enlighet

med regeringens förslag, trädde lagändringarna i kraft den 1 augusti 2004

(bet. 2003/04:BoU13, rskr. 2003/04:268, SFS 2004:643).

I januari 2004 överlämnade utredningen slutbetänkandet Ledningsrätt

(SOU 2004:7). Slutbetänkandet innehåller förslag bl.a. om utökade möj-

ligheter till upplåtelser av ledningsrätt i andra hand och om en utvidgning

av ledningsrättslagens tillämpningsområde så att lagen även får omfatta

vissa andra anordningar än ledningar, främst rör eller andra anordningar

som anläggs för att dra fram och använda ledning som ingår i ett elektro-

niskt kommunikationsnät för allmänt ändamål.

En sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 12. Utredningens

lagförslag finns i bilaga 13. Betänkandet har remissbehandlats. En för-

teckning över remissinstanserna finns i bilaga 14. En sammanställning

av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr

Ju2004/1107/L1).

I denna proposition tar regeringen upp slutbetänkandets förslag om ut-

ökade möjligheter till andrahandsupplåtelser och om en utvidgning av

ledningsrättslagens tillämpningsområde till att omfatta även vissa andra

anordningar än ledningar. Övriga förslag och överväganden i slutbetän-

kandet bereds vidare inom Regeringskansliet.

Prop. 2004/05:175

31

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 maj 2005 att inhämta Lagrådets yttrande

över de förslag till lag om ändring i jordabalken, fastighetsbildningslagen

(1970:988) och ledningsrättslagen som finns i bilaga 10. Lagrådet har

lämnat förslaget i dessa delar utan erinran. Lagrådets yttrande finns i

bilaga 11. I förhållande till lagrådsremissen har vissa ändringar av redak-

tionell natur gjorts.

4 Inledning

Under de sista två hundra åren har en allt snabbare teknisk utveckling

inneburit omvälvande samhällsförändringar. I centrum för denna utveck-

ling har alltid stått människans strävan efter ett bättre liv, socialt utbyte

och ökad kunskap. Nu är det informationstekniken (IT) som dominerar

teknikutvecklingen. Samhället håller på att anpassas till en situation där

länder, samhällen, människor och marknader knyts allt tätare samman.

Genom automatisering och fjärrstyrning ersätts successivt småskaligt

hantverk med allt komplexare system och processer. Samhällen växer

samman i allt större legala och finansiella informations- och kontroll-

system. Traditioner ifrågasätts och diskuteras i ett allt öppnare och

informationsrikare samhälle. För att kunna hantera dessa komplexa för-

hållanden krävs en samordnad och ansvarsfullt förvaltande politik för

informationssamhället.

Det övergripande IT-politiska målet är att Sverige skall vara ett håll-

bart informationssamhälle för alla. I informationssamhället Sverige skall

varje människa ges möjlighet att utvecklas, delta i samhällslivet och

bidra till tillväxten. Inom samtliga politikområden bidrar IT till ökad

effektivitet och kvalitet, med utgångspunkt i de olika verksamheternas

förutsättningar och behov. En kraftfull politik för informationssamhället

lägger grunden för detta, genom statligt ansvar för viss infrastruktur, för

samordning av offentliga resurser och tjänster, för lagstiftningen samt

genom stöd till utveckling och nytänkande.

En ansvarsfull politik för informationssamhället bygger på ett beja-

kande av de möjligheter som den snabba utvecklingen av kommunika-

tionstekniken medför. Den innebär att de möjligheter som IT ger till den

offentliga sektorns verksamheter inom vården, skolan och omsorgen tas

till vara. Men den innebär också att de risker och farhågor som finns med

den moderna tekniken tas på allvar. Internet har möjliggjort för olagliga

företeelser som barnpornografi att spridas med mycket större hastighet

och omfattning än tidigare. Det finns därför starka skäl att tydligare

uppmärksamma barnperspektivet i IT i framtiden. Dessutom möjliggör

Internet helt nya typer av brottslighet.

Den tekniska utvecklingen har inneburit stora förändringar. Den för-

ändrar näringslivets inriktning, arbetssätt och arbetsvillkor. Den föränd-

rar statens uppgifter, samhällets institutioner, kulturliv och arbetsliv. Med

nya produkter och tjänster för konsumentmarknaden förändras vardags-

livet. De flesta människor har kommit i direkt i kontakt med teknik-

utvecklingen genom sådana numera vardagliga företeelser som e-post,

Prop. 2004/05:175

32

Internet-banken, mobiltelefoni, ungdomarnas chattande och dataspel. Vi

är i dag inte bara konsumenter utan också i allt större utsträckning aktiva

producenter av information. På dessa områden går utvecklingen mycket

snabbt.

I takt med att IT får en allt större roll som struktur och medium för

samhälle och vardagsliv ingriper IT-politiken i alltfler samhällsområden

och blir en politik för och i takt med samhällsförändringen. Under

2000-talets första år har politiken successivt gått från en tekniskt

dominerad IT-politik till en politik för det framväxande informations-

samhället med betoning av den nytta IT ger på en mängd olika områden.

På samma sätt har fokus skiftats från direkta insatser inom infra-

strukturområdet till bredare generella främjandeinsatser. Detta kräver

samordning och strategisk ledning av statens insatser. I denna propo-

sition presenteras en politik för effektiv och säker IT-användning i myn-

digheter, sjukvård och skola, öppenhet och tillgänglighet samt forskning

och innovation för att stödja utvecklingen av svensk IT-industri. Svenska

forskare, innovatörer och svenskt näringsliv skall även i fortsättningen

spela en viktig roll i utvecklingen av tekniken. Politiken för informa-

tionssamhället kan och bör också bidra till att andra politiska mål om

jämställdhet, hållbar utveckling, regional utveckling och effektiv för-

valtning uppfylls. IT-politik och IT-lösningar måste därför mer och mer

bli en integrerad del i alla andra politikområden.

En viktig uppgift är att undanröja juridiska hinder. Samtidigt bör det

betonas att befintliga lagar och andra bestämmelser gäller, även om IT

kan innebära nya former för kommunikation. De skillnader som

informationssamhällets tjänster innebär kan kräva särskilda regleringar,

såsom lagen om elektronisk kommunikation, särbestämmelser i yttrande-

frihetsgrundlagen och lagen om elektronisk handel. Målsättningen bör

vara att författningar inte skall hindra elektronisk kommunikation och

vara så teknikneutrala som möjligt. Onödiga hinder mot IT bör därför

undanröjas. Utnyttjande av IT får inte försämra rättssäkerheten eller

myndigheters förutsättningar att fungera. Myndigheterna bör vara

elektroniskt tillgängliga dygnet runt för informationslämnande och för att

hämta och söka information.

IT-politikens tidigare satsningar, IT i skolan (ITiS), allmän tillgång till

persondatorer (hem-pc-reformen), införande av elektronisk teknik i för-

valtningsarbetet (24-timmarsmyndigheten) och tillgång till väl funge-

rande elektroniska kommunikationsnät måste nu kompletteras med stra-

tegier för att öka kraften i alla de insatser som görs i stat och offentlig

sektor. Fokus förskjuts därigenom från infrastruktur till en samordnad

användning av tjänster och utveckling av verksamheten.

Sverige står inför ett stort förändringsarbete och politiken måste blicka

in i framtiden för att staka ut den väg som innebär att vi verkligen får ett

informationssamhälle för alla. Utvecklingen av IT blir alltmer komplex

och användningsområdena ökar. Det finns stora möjligheter för medbor-

gare, företag och organisationer att ta till sig ny teknik och använda den i

vardagen och verksamheterna. Det skapar ett behov av långsiktiga tek-

nikbedömningar för framtidens tjänstemiljöer. Regeringen har med

intresse följt och aktivt stöttat arbetet i de tekniska framsynsprojekt som

bedrivits med Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), som projektledare

och ett stort antal medverkande organisationer.

Prop. 2004/05:175

33

Denna typ av framåtblickande arbeten är mycket betydelsefulla. Även

om vi inte kan planera framtiden kan vi planera för framtiden. Genom ett

mer målmedvetet framtidsarbete kan politiken medverka till att bryta den

stämning av oro och trötthet inför framtiden som på senare år känne-

tecknat debatten. Risken finns att ett sunt kritiskt ifrågasättande av en

teknisk utveckling, som går allt snabbare, övergår i en orealistisk önskan

om att kunna ställa sig utanför denna utveckling. Tekniken kommer att

fortsätta att utvecklas och vi måste hantera den och utnyttja de möjlig-

heter som uppstår. Det är politikens uppgift att engagera medborgarna till

att aktivt medverka i byggandet av ett allt mer digitaliserat informations-

samhälle som också involverar alla människor.

5 Bakgrund

5.1 Tidigare

IT-propositioner

IT berör alla sektorer i samhället. En del av IT-frågorna är dock så sam-

manbundna med respektive verksamhet att de helt eller huvudsakligen

måste hanteras inom respektive sektor. Kärnan i politiken för informa-

tionssamhället är de frågor som har en mer generell och gränsöver-

skridande betydelse.

Vad som i dag kallas politik för informationssamhället kallades, före

1990-talets början, ofta datapolitik. I propositionen Om datapolitik

(prop. 1984/85:220) behandlades datatekniken i arbetslivet, den tekniska

utvecklingen, utbildning och personlig integritet.

Nästa större proposition, med en ännu större bredd, var Åtgärder för att

bredda och utveckla användningen av informationsteknik (prop.

1995/96:125

)

. Huvudinriktningen kan sammanfattas med rubrikerna

utbildning, rättsordningen och samhällets informationsförsörjning.

I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop.

1999/2000:86), föreslogs mål, inriktning och prioritering av områden för

IT-politiken. Utgångspunkt för målen, som riksdagen också beslutade

(bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256), var Sveriges position som en

av världens mest framstående IT-nationer med bl.a. en stark industriell

bas, hög användning av informationsteknik både inom offentlig och

privat sektor samt en stark expansion av företag inom IT-sektorn. Ut-

vecklingen i samhället beskrevs som ”den digitala revolutionen” eller

”IT-revolutionen” där motorn i processen var informationstekniken

representerad överallt i samhället. Det nya IT-politiska målet var att Sve-

rige som första land skulle bli ett informationssamhälle för alla. Den

vägledande inriktningen var att IT-politiken skulle främja och därmed

bidra till ökad uppfyllelse av följande allmänna politiska mål: tillväxt,

sysselsättning, regional utveckling, demokrati och rättvisa, livskvalitet,

jämställdhet, en effektiv offentlig förvaltning samt ett hållbart samhälle.

Vidare beslutades att staten när det gällde bl.a. regelsystem, utbildning

och infrastruktur skulle prioritera att öka tilliten till IT, kompetensen att

använda IT samt tillgängligheten till informationssamhällets tjänster i

syfte att skapa ett informationssamhälle för alla i enlighet med den före-

slagna inriktningen av IT-politiken.

Prop. 2004/05:175

34

Den hastiga utvecklingen av Internet och en expansion av kapacitets-

krävande kommunikationstjänster kräver mer utbyggnad av IT-infra-

struktur med hög överföringskapacitet. En sådan utbyggnad bedömdes i

första hand ske genom marknadens försorg, men de glesast befolkade

delarna av landet bedömdes behöva ytterligare insatser. Ett omfattande

program med stöd till kommuner och enskilda för investeringar i IT-

infrastruktur med hög överföringskapacitet presenterades.

5.2

Den internationella IT-politiken

Sverige deltar i det internationella IT-politiska arbetet. För närvarande

pågår FN-toppmötet om informationssamhället (World Summit on

Information Society, WSIS). Det främsta målet för toppmötet är att

bygga ett öppet samhälle där alla människor i alla länder får tillgång till

information och kunskap. Toppmötet skall samla regeringar, näringsliv

och det civila samhället för att gemensamt arbeta för att minska digitala

klyftor och lägga grunden för ett informationssamhälle som omfattar alla.

Regeringen återkommer till de sakfrågor som behandlas inom ramen för

WSIS i avsnitten 8.4, 15.15.1, 16.1.4.

Inom EU sker det IT-politiska samarbetet främst inom ramen för initi-

ativet e-Europa, ett informationssamhälle för alla. Initiativet är en del av

den strategi som stats- och regeringscheferna inom EU beslutade vid ett

möte i Lissabon 2000. Det mål som då sattes upp var att före 2010 göra

Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskaps-

baserade ekonomin med hållbar tillväxt, ökad sysselsättning och social

sammanhållning. Det fortsatta IT-politiska samarbetet inom EU kommer

att ske med utgångspunkt från kommissionens nyligen föreslagna strategi

i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsätt-

ning. I bilaga 15, Reglering, myndigheter samt EU:s IT-politiska sam-

arbete, finns en översiktlig beskrivning av hur arbetet med samråd och

information mellan regering och riksdag bedrivs i EU-frågor, såsom

EU:s IT-politiska samarbete.

5.3

Utvärderingar av den svenska IT-politiken

Vikten av att insatserna följs upp och utvärderas underströks av Trafik-

utskottet (bet. 1999/2000:TU9) i samband med beslutet om prop.

1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla. I propositionen lades ett

antal mål fast för IT-politiken: dels det övergripande målet om att Sve-

rige som första land skall bli ett informationssamhälle för alla, dels

inriktning av IT-politiken och prioriterade uppgifter. Huvuddelen av

dessa har på regeringens uppdrag utvärderats av Institutet för tillväxt-

politiska studier (ITPS) som lämnade en rapport i november 2003.

Regeringen har även givit Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att

studera utfallet av den IT-politiska inriktningen samt bedöma om det

övergripande målet uppnåtts. Nedan presenteras några av de huvud-

sakliga slutsatserna från dessa utvärderingar. En utförligare sammanfatt-

ning redovisas i bilaga 1. I övrigt återkommer slutsatserna från ITPS i

Prop. 2004/05:175

35

vissa fall i samband med regeringens förslag och bedömningar i denna

proposition.

Det IT-politiska målet

Det övergripande målet som gällt för IT-politiken, att Sverige som första

land skall vara ett informationssamhälle för alla, uttrycker en strävan att

Sverige skall vara en framstående IT-nation, med hög användning och

stor nytta av IT i alla delar av samhället och i alla samhällsgrupper. Upp-

följningar och utvärderingar visar, enligt ITPS, att Sverige har lyckats

relativt bra med att uppnå ett brett deltagande i IT-samhället. En stor och

ökande andel av befolkningen använder IT. Exempelvis har andelen per-

soner som använder Internet ökat från 76 till 82 procent mellan 2000 och

2003. Även bland företag och i offentlig sektor har IT-användningen ökat

avsevärt under samma period. Det råder ingen tvekan om att statliga

insatser, t.ex. i form av infrastrukturinvesteringar och systemet med

lånedator, bidragit till denna snabba utveckling.

Trots att IT-användningen ökar finns det emellertid fortfarande skill-

nader mellan olika grupper. Den största klyftan finns mellan olika åldrar.

Äldre personer använder IT i mindre omfattning än barn, ungdomar och

yrkesaktiva vuxna. Likaså ser vi fortfarande en skillnad mellan personer

med olika utbildningsnivå, inkomst och etniskt ursprung. Det finns en

större andel IT-användare bland personer med högre utbildning, högre

inkomst och med svenskt ursprung, i jämförelse med övriga grupper.

Ålders-, inkomst- och utbildningsklyftorna har minskat något under

perioden. Bland personer med utländsk bakgrund stagnerar dock den

förut ökande IT-användningen och klyftorna riskerar att öka. Skillnaden i

IT-användning mellan män och kvinnor har däremot minskat avsevärt

mellan 2000 och 2003 enligt ITPS utvärdering, för att nu utgöra den

minsta skillnaden. Sammanfattningsvis visar utvärderingarna att den

förda IT-politiken bidragit till en ökning av allas deltagande i informa-

tionssamhället men att de kvarstående skillnaderna mellan olika grupper

innebär att målet ännu inte nåtts fullt ut. Internationella jämförelser av

hur olika länder positionerar sig på IT-området brukar utgå från kriterier

såsom IT-företagens antal och tillväxt, hushållens datorinnehav, Internet-

tillgång och bredbandsaccess samt användningen av IT i offentlig och

privat sektor. Sverige ligger generellt sett bra till i dessa jämförelser men

har förlorat flera tätpositioner jämfört med 2000. Trots att Sverige ligger

bland de främsta IT-nationerna finns det några länder före oss i alla eller

flertalet avseenden när ländernas IT-mognad bedöms på detta sätt.

IT-politikens inriktning

I 2000 års IT-beslut lades en vägledande inriktning för IT-politiken fast.

IT-politiken skulle främja och bidra till ökad måluppfyllelse inom

18 allmänpolitiska mål. Inriktningsmålen har utvärderats av ESV som

undersökt om utvecklingen gått i önskvärd riktning och om statens

insatser bidragit till denna utveckling. Utvärderingen har också uppmärk-

sammat vilka eventuella hinder som finns för en positiv utveckling samt

Prop. 2004/05:175

36

om relevant statistik och annan data tas fram som möjliggör uppföljning

och utvärdering.

IT-politiken skulle främja tillväxt genom ökad konkurrenskraft för

IT-sektorn, genom att skapa nya marknader, fler jobb och ökad produk-

tivitet samt genom en ökning av e-handeln. Enligt ESV:s rapport visar

statistik för export och import av IT-relaterade varor och tjänster samt

IT:s andel av BNP, att den svenska IT-sektorn har en stark internationell

konkurrenskraft som fortsätter att utvecklas i positiv riktning.

Enligt rapporten råder det också relativt stor enighet om att den ökade

IT-användningen bidragit till ökad arbetsproduktivitet i företag och

offentlig sektor, vilket i sin tur bidrar till ökad tillväxt (för en utförligare

beskrivning av IT:s effekter på tillväxten se bilaga 16). Ökad e-handel

har inte varit den motor för tillväxt som allmänt förväntades. Visserligen

har hushållens, offentliga sektorns och näringslivets e-handel ökat avse-

värt, men inte i den omfattning som förutsågs. Bara ungefär en tiondel av

de statliga myndigheterna har infört någon form av e-handel, t.ex. upp-

handling med elektroniska hjälpmedel. Bland kommunerna är denna

andel ca 30 procent. Offentliga sektorn har således inte en särskilt fram-

trädande roll som föregångare inom e-handel enligt ESV:s rapport.

När det gäller e-handel mellan företag samt hushållens e-handel, har

användningen av Internet för kommersiella syften ökat snabbt under de

senaste åren. Exempelvis har andelen personer i åldersgruppen 16–74 år

som sköter sina bankaffärer via Internet ökat från 10 till ca 40 procent

mellan 2000 och 2004. Andelen av hushållen som någon gång handlar

varor över Internet har ökat från 12 till 23 procent mellan 2000 och 2003.

Vidare var IT-politikens inriktning att sysselsättningen skulle främjas

genom IT-utbildning av god kvalitet på alla nivåer, som ökar anställbar-

heten. IT-relaterade utbildningar finns på alla nivåer inom utbildnings-

väsendet, såväl inom grundskola, gymnasieskola, högskola som i övrig

vuxenutbildning i privat och offentlig regi. Även på högskolenivå ut-

vecklas IT-användningen successivt även om satsningarna varierar stort

mellan olika högskolor. Högskoleverkets undersökningar visar dock att

en stor andel av de nyutexaminerade lärarna anser att de inte fått till-

räcklig kunskap om hur IT kan användas i undervisningen. IT-kompetens

krävs numera inom flertalet yrkesområden och sektorer och kan bidra till

ökad attraktivitet på arbetsmarknaden. För vissa av de arbetssökande kan

bristande IT-kompetens vara en orsak till arbetslöshet, som således kan

avhjälpas med utbildningsinsatser för denna grupp (en utförligare

beskrivning av IT-användning och IT-utbildning lämnas i bilaga 17).

Den regionala utvecklingen skulle främjas genom en bra IT-infra-

struktur som skapar förutsättningar för tillväxt i hela landet. ESV menar

att Sverige har kommit långt i arbetet med en väl fungerande IT-infra-

struktur som täcker hela landet. De statliga insatserna har bidragit till en

god grund för företagande i glesbygd såväl som i andra regioner.

Demokrati och rättvisa skulle främjas genom användning av IT för att

öka allas möjligheter till information och delaktighet i politiska besluts-

processer, ett aktivt medborgarskap och ökade möjligheter att använda

yttrandefriheten. Möjligheterna att använda IT i demokratiska processer

undersöks för närvarande i olika försöksverksamheter och lokala initia-

tiv. Det finns enligt ESV:s rapport många exempel som visar hur IT

används av medborgare och beslutsfattare för att finna och sprida infor-

Prop. 2004/05:175

37

mation och för att föra en dialog och därmed främja den representativa

demokratin och ett brett medborgerligt deltagande.

6

Mål

6.1 Målstruktur

Regeringens bedömning: Politiken för informationssamhället bör väg-

ledas av ett övergripande mål med tre delmål. Delmålen bör ersätta den

IT-politiska inriktning och de tre prioriterade uppgifter som riksdagen

tidigare beslutat.

Skälen för regeringen bedömning: Som framgår av avsnitt 5 beslu-

tade riksdagen 2000 dels det övergripande målet att Sverige som första

land skulle bli ett informationssamhälle för alla, dels IT-politikens inrikt-

ning inom olika politikområden (18 inriktningsmål).

Riksdagen fattade vidare beslut om tre prioriterade uppgifter för staten,

nämligen

– att öka tilliten till IT,

– att öka kompetensen att använda IT samt

– att öka tillgängligheten till informationssamhällets tjänster.

Regeringens förslag i denna proposition till mål och delmål ligger i sak

ganska nära nu gällande mål, IT-politikens inriktning och prioriterade

uppgifter. Däremot föreslås en väsentlig förenkling av målstrukturen för

att underlätta uppföljningen.

Politiken för informationssamhället, IT-samhället, bör även fortsätt-

ningsvis vägledas av ett övergripande mål. De 18 inriktningsmålen före-

slås däremot ersättas av delmål 1–3 (om kvalitet, tillväxt samt tillgäng-

lighet och säkerhet) på det sätt som närmare beskrivs i nedanstående

avsnitt.

De prioriterade uppgifterna föreslås nu förändras på följande sätt:

– Tillgängligheten ersätts av delmål 3, Tillgänglighet och säkerhet och

avser framför allt IT-infrastrukturen.

– Tilliten motsvaras i det nya förslaget delvis av delmål 3, delvis av

begreppet ”förtroende”. Därmed avses behovet av användarnas förtro-

ende dels för att teknik och system fungerar, dels för att innehållet inte

hotar integriteten eller är skadligt för barn.

– Kompetensen ingår i det nya förslaget som ett av medlen för del-

mål 2, Tillväxt, bl.a. innebärande att särskilt småföretagare bör få hjälp

med att öka sin IT-kompetens för att därmed kunna utnyttja IT på ett till-

växtskapande sätt.

Delmål 1 Kvalitet och delmål 2 Hållbar tillväxt avser effekterna av IT i

samhället, medan delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet gäller viktiga red-

skap i politiken för informationssamhället.

Utöver de mål som riksdagen föreslås lägga fast redovisas regeringens

avsikt att prioritera insatserna för att skapa ett bättre förtroende för IT

och att utveckla formerna för samordning och uppföljning av politiken.

Prop. 2004/05:175

38

6.2

Målet för politiken för informationssamhället

Regeringens förslag: Sverige skall vara ett hållbart informationssam-

hälle för alla.

ITPS rapport En lärande IT-politik för tillväxt och välfärd:

Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) föreslår att ”Ett informa-

tionssamhälle för alla” även i fortsättningen bör vara ledstjärnan för

svensk IT-politik. ITPS kritiserar den tidigare målformuleringen om ett

informationssamhälle för alla ”före alla andra länder” med att den ger

intryck av en reaktiv politik – om Sverige ligger först är allting bra och

man kan utan förändringar fortsätta på den väg man valt.

Remissinstanserna: Statskontoret, Konsumentverket, Handikappom-

budsmannen, Nätuniversitetet och Invest in Sweden Agency (ISA) in-

stämmer i ITPS förslag beträffande IT-politiska mål. Handikapps-

ombudsmannen och Hjälpmedelsinstitutet pekar på att det är viktig att

göra informationssamhället tillgängligt för människor med funktionsned-

sättningar. Pensionärernas riksorganisation betonar betydelsen av att

målet för IT-politiken omfattar alla och att det måste visa sig i verklig-

heten för de äldre. Umeå universitet anser, när det gäller mätbara mål, att

på ett så föränderligt område som IT-användningen kan det vara

tillräckligt att IT-politiken bara pekar ut färdriktningen. Kungliga Veten-

skapsakademin instämmer i ITPS kritik av det IT-politiska målet särskilt

när det gäller ”Sverige som första land” och anser att nyttan med att vara

ett föregångsland måste diskuteras mer i detalj än hittills. Blekinge

Tekniska Högskola pekar på att perspektivet på IT bör vidgas då det inte

enbart är ett verktyg för att realisera politiska mål, utan i högre grad en

samhällsförändrande kraft. Föreningen Svenskt Näringsliv menar att

regeringens IT-politiska vision om ett informationssamhälle för alla har

ett brett stöd också i näringslivet och betonar att det är samhällets

samlade IT-användning som utgör den främsta förutsättningen för en

stark ekonomisk tillväxt samt anför att främjande av IT-användningen är

en gemensam angelägenhet. IT-Företagen betonar att politiken än mer

tydligt skall sätta nyttan i centrum.

Skälen för regeringens förslag: Målet bör även i fortsättningen vara

att skapa ett informationssamhälle som inkluderar alla. Redan i den förra

IT-propositionen (prop. 1999/2000:86) konstaterades att informations-

tekniken (IT) snart finns representerad överallt i samhället; utöver IT

innefattas i informationssamhället (IT-samhället) också de människor

och organisationer som bygger, driver och utnyttjar systemen samt de

rättsliga och ekonomiska villkor som reglerar dem. Utvecklingen av

informationssamhället förutsätter att ytterligare digitalisering sker jäm-

sides med utvecklingen av de delar av informationssamhället som inte är

rent tekniska. Kravet på en balanserad utveckling framgår av att

begreppet hållbar läggs till. Begreppet definieras närmare i avsnitten 6.4

och 14.

Det gäller att göra informationssamhället tillgängligt för alla, kvinnor

och män, unga och gamla, människor med eller utan funktionshinder,

företag och myndigheter i tätort och glesbygd i alla delar av vårt land, på

rimliga villkor. Detta informationssamhälle skall kvinnor och män kunna

Prop. 2004/05:175

39

delta i och bidra till på samma villkor och det skall råda en balans mellan

könen.

Politiken hittills har till stora delar präglats av satsningar inom den

tekniska infrastrukturen, vilka är en förutsättning för informationssam-

hällets fortsatta digitalisering. Detsamma gäller främjande av konkurrens

samt effektivt utnyttjande av radiofrekvenser. Tillgängligheten för alla

ställs på sin spets när det gäller funktionshindrade och andra särskilda

grupper som riskerar att utestängas från informationssamhället. Det är

viktigt att informationssamhället blir inkluderande, inte exkluderande.

Särskilda åtgärder aviseras i denna proposition för att uppnå detta. Sam-

tidigt som IT-användning alltmer blir något naturligt för de flesta

människor är det också angeläget att framhålla att detta verktyg inte helt

kan ersätta de traditionella kommunikationsformerna, t.ex. för människor

som av olika skäl inte kan eller vill använda tekniken.

Användning av IT av alla förutsätter att alla kan ha tillräckligt förtro-

ende för att IT och Internet fungerar och går att lita på. Förtroende för IT

beror dels på den tekniska tillförlitligheten och tillgängligheten, dels på

ett mer svårdefinierat subjektivt förtroende. Arbetet med administrativ

och teknisk informationssäkerhet fortsätter och har utvecklats väsentligt

sedan föregående IT-proposition. Användarnas brist på förtroende för IT

har dock i en annan bemärkelse blivit ett allt större problem som för-

tjänar ökad uppmärksamhet. Det bristande förtroendet kan gälla föräldrar

som oroar sig för vad barnen möter på nätet eller konsumenter som är

oroliga för att råka ut för brottslighet och kränkande behandling som

möjliggörs genom Internet. Att iaktta försiktighet är uttryck för en sund

inställning till tekniken. Det finns ett behov av att minska riskerna med

att använda IT.

IT ger möjligheter att öka livskvaliteten och bidra till tillväxten.

Särskilda delmål föreslås med denna innebörd (se avsnitt 6.3–6.4).

Det föreslagna målet för politiken för informationssamhället ligger väl

i linje med arbetet inom EU där en ny strategi för informationssamhället

för 2006–2010 är under utarbetande. Kommissionens initiativ i2010 har

nyckelorden informationsområde, innovation och investeringar samt ett

europeiskt informationssamhälle där alla kan delta. Kommissionens för-

slag är att med olika medel främja en öppen och konkurrenskraftig inre

marknad för informationssamhället och för media, stärka innovation och

investeringar i IT-forskning för att främja tillväxt och fler och bättre

arbetstillfällen samt att främja ett europeiskt informationssamhälle där

alla kan delta, som främjar tillväxt och sysselsättning på ett sätt som

överensstämmer med hållbar utveckling och som prioriterar bättre

offentliga tjänster och livskvalitet.

För att ett land skall kunna hävda sig internationellt krävs en fram-

skjuten position på IT-området. I den tidigare målformuleringen (prop.

1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) angavs att

Sverige som första land skulle bli ett informationssamhälle för alla. Den

del av målformuleringen som avser Sverige som första land har kriti-

serats av ITPS, som pekar på att det inte framgår om det är ett

fortvarighetstillstånd som avses och vad det innebär mer exakt. Sverige

har i många undersökningar legat i topp eller bland de främsta inom olika

områden. Huruvida målet uppfyllts eller inte, har enligt ITPS varit svårt

att avgöra. Regeringen anser att det alltjämt är av stor vikt att Sverige

Prop. 2004/05:175

40

internationellt sett ligger i framkant och har en framskjuten position på

IT-området. Formuleringen om att Sverige skall vara första landet bör

dock utgå av de skäl som anges i kritiken från ITPS.

Ekonomistyrningsverket har i sin rapport Diskussion kring målen för

regeringens IT-politik (dnr N2004/5931/ITFoU) pekat på att även infor-

mationsbegreppet är odefinierat vilket medför svårigheter med uppfölj-

ning. Karaktären på målet bör dock vara styrande för hur uppföljnings-

bart det behöver vara. Uppföljningsbara mål som är tidsatta och mätbara

är ofta kopplade till en viss verksamhet med särskilt avsatta resurser. Ett

mål för ett helt område kan tjäna som ledstjärna för arbetet, men det är

inom respektive område som den faktiska uppföljningen bör ske.

6.3

Delmål 1 Kvalitet

Regeringens förslag: IT skall bidra till förbättrad livskvalitet och till att

förbättra och förenkla vardagen för människor och företag (delmål 1).

Det föreslagna målet skall tillsammans med delmål 2 och 3 ersätta den

IT-politiska inriktning samt de prioriterade uppgifter som riksdagen

beslutade 2000.

ITPS rapport: ITPS rekommenderar att IT-politiken är användar-

inriktad. I rapporten föreslås att visionerna kring den elektroniskt sam-

manhållna nätverksförvaltningen och 24-timmarsmyndigheten utvecklas

och preciseras. Vad gäller vårdpolitiken föreslår ITPS att aktörerna i

första hand tar tag i att utveckla ett för alla vårdgivare gemensamt infor-

mationsstöd runt patienten, tillgängligt var patienten än befinner sig i

vårdkedjan. Vad gäller skolan anser ITPS att alla elever skall garanteras

så lika möjligheter som möjligt att under sin skolgång grundlägga en god

kunskap om IT:s användning. Vidare anser ITPS att kopplingarna mellan

IT, kultur och utbildning förstärks. Enligt ITPS måste IT-användningen i

företag och myndigheter gå hand i hand med organisatorisk och institu-

tionell förnyelse. ITPS framhåller vikten av hur de 95 procent av ekono-

min som tillhör den IT-användande sektorn förmår att ta till sig, använda

och utveckla tekniken som ett verktyg för att nå sina verksamhetsmål.

Remissinstanserna: Statskontoret framför att visionen (om offentliga

e-tjänster) måste formuleras i uppföljningsbara mål, t.ex. genom att tid-

sätta dem. Riksförsäkringsverket anser att utvecklingen av 24-timmars-

myndigheten främst rör begrepp som bättre tillgänglighet och service,

men arbetet påverkar all IT-relaterad verksamhet, myndighetens organi-

sation och arbetssätt. Handikappombudsmannen anser att rapporten tar

upp viktiga aspekter men har glömt att ”alla” utgörs av enskilda

människor med mycket olika behov. Människor med funktionsned-

sättningar är viktiga i förverkligandet av ett informationssamhälle för

alla. Kungliga Tekniska högskolan (KTH) anser att IT-användning

kommer att ge en betydande kvalitets- och serviceförbättring under de

kommande åren. KTH instämmer med rapporten att en av de viktigaste

faktorerna är hur IT absorberas av näringslivet i stort. Skolverket anser att

IT och pedagogik är nyckelfrågor för fortsatta statliga engagemang.

Myndigheten för skolutveckling anser att överlämnandet av ansvaret för

IT-utvecklingen i skolan till kommunen kräver fortsatta nationella

Prop. 2004/05:175

41

satsningar i annan form och inte i den finansiella storlek som tidigare.

Föreningen Svenskt Näringsliv framhåller att betydelsen av elektronisk

tjänsteutveckling i offentlig sektor är stor. Svenska Kommunförbundet

och Landstingsförbundet anser att IT-politik i första hand bör stödja

pågående verksamheter och projekt och initiering av nya projekt skall ses

som komplement till pågående aktiviteter baserat på verksamheternas

behov. Förbunden påpekar vidare att stora delar av offentligt IT-an-

vändande i Sverige sker på regional och lokal nivå. Diskussioner kring

IT-politiken bör därför enligt förbunden utgå från den offentliga sektorns

behov snarare än från ett snävt statligt perspektiv. Ett användarperspektiv

bör konsekvent genomsyra IT-politiken. Vad gäller vården vill Social-

styrelsen framhålla det positiva pågående samarbetet mellan styrelsen,

Carelink, Svenska kommun- och landstingsförbunden och andra aktörer.

Landsorganisationen i Sverige (LO) delar utredningens uppfattning att

IT-politiken behöver bli mer användar- och behovsstyrd. LO delar

rapportens uppfattning att IT i grunden kommer att förändra förutsätt-

ningen för såväl privat som offentlig verksamhet.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen (prop.

1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) har anknytning

till det här föreslagna delmål 1 Kvalitet i följande avseenden:

att främja demokrati och rättvisa genom att

– öka allas möjlighet till information om offentlig verksamhet och del-

aktighet i politiska beslutsprocesser, både i Sverige och i övrigt inom EU

genom användningen av IT,

– bidra till ett aktivare medborgarskap genom att IT skapar nya möj-

ligheter att använda yttrandefriheten,

– tillvarata IT:s möjligheter att bevara och utveckla kultur, kulturarv

och språk i Sverige,

– inte otillbörligt kränka människors integritet när IT används.

att främja livskvalitet genom att

– öka individernas välfärd genom användningen av IT i vardags- och

arbetslivet,

– höja utsatta gruppers livskvalitet genom användningen av IT.

att främja jämställdhet och mångfald genom att

– öka alla människors förutsättningar att utnyttja informationstekni-

kens möjligheter oberoende av kön, ålder, etnisk bakgrund och eventu-

ella funktionshinder.

Utfallet av den IT-politiska inriktningen har utvärderats av Ekonomi-

styrningsverket (ESV) (se bilaga 1), som fann att utvecklingen har gått

enligt inriktningen, bortsett från mångfaldsmålet, eftersom skillnaden i

användning mellan grupper med olika etnisk bakgrund tycks ha ökat

under perioden. Vidare förefaller enligt ESV inte heller jämställd-

hetsmålet ha förverkligats när det gäller sammansättningen av IT-

specialisterna som skulle motsvara befolkningen med avseende på i

första hand kön.

Prop. 2004/05:175

42

Sammanfattning

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen föreslås ersättas

delvis med det mer allmänt formulerade delmålet att IT skall bidra till

förbättrad livskvalitet och syfta till att förbättra och förenkla människors

vardag (delmål 1). Delmålet konkretiseras i åtgärder på respektive om-

råde. På detta sätt underlättas uppföljningen.

Det föreslagna kvalitetsmålet fokuserar IT:s värde i vardagslivet. IT:s

betydelse för människornas och företagens vardag blir alltmer påtaglig.

IT, både med hjälp av privata och offentliga e-tjänster, bidrar nu väsent-

ligt till kvalitet, nytta och nöje i de flesta människors privat- och yrkesliv

och är ett naturligt inslag i flertalet företag. De handlingsmedel reger-

ingen förfogar över är framförallt att stimulera och underlätta utveckling

och införande av IT i de offentliga verksamheterna samt i offentliga

tjänster, riktade såväl mot enskilda människor som mot företag. Kvalitet

innebär också att vissa grupper, t.ex. funktionshindrade och äldre, skall

ha möjligheter att utnyttja IT (avsnitt 15.2), samt att man har förtroende

t.ex. för att barn skyddas mot skadligt innehåll (avsnitt 15.21). När det

gäller de privata tjänsterna handlar regeringens insatser framförallt om

att, där det behövs, undanröja hinder och skapa allmänna förutsättningar

för utvecklingen i form av infrastruktur (se bl.a. delmål 3 nedan).

Exempel på IT:s betydelse för vardagen

Genom det föreslagna målet framhålls IT:s betydelse för alla verksam-

hetsområden, eftersom regeringens och riksdagens beslut i allmänhet

syftar till förbättringar och förenklingar i människors och företags var-

dag.

Regeringens mål för de offentliga e-tjänsterna sammanfattas i be-

greppet 24-timmarsmyndigheten och innebär att tillgången till service

skall vara oberoende av tid och plats, medborgarnas och företagens kon-

takter med myndigheterna skall göras enklare och kvaliteten i servicen

skall förbättras. Utvecklingstakten har det senaste året emellertid varit

låg. En av de främsta orsakerna till detta är att den fortsatta utvecklingen

är mer komplex än tidigare och ställer vidare krav på e-tjänsternas bak-

omliggande strukturer. Det finns därför anledning att analysera lämpliga

åtgärder, exempelvis möjligheten att formulera mätbara och tidsatta mål

för den fortsatta utvecklingen.

För att uppnå en effektiv användning av informationstekniken är det

viktigt att medborgare och företag upplever nyttan av de förändringar

som förvaltningen genomgår. Detta förutsätter en dialog mellan brukarna

av förvaltningens tjänster och myndigheterna, bl.a. för att garantera att

tjänsterna utformats på ett kvalitativt riktigt sätt. Eftersom elektroniska

offentliga tjänster hänger samman med respektive verksamheter, kommer

urvalet och utformningen av dessa tjänster att ske av de verksamhets-

ansvariga i stat, kommun och landsting. ITPS har i sin rapport uppehållit

sig bl.a. vid e-tjänster inom vårdsektorn som exempel på IT:s möjligheter

att förbättra människors vardag och livskvalitet. Regeringen vill att detta

område skall prioriteras. Ett projekt om nationell patientöversikt skapa-

des våren 2004 för att utveckla en nationellt tillgänglig IT-baserad

Prop. 2004/05:175

43

söktjänst som sammanställer de mest vitala uppgifterna ur de lokalt

lagrade journaldatabaserna (se avsnitt 10.2.2).

IT-användningen är så grundläggande för samhällslivet att man bör

uppmärksamma och åtgärda könsskillnader i användningen av IT och

tillgången till utrustning, även om dessa skillnader tycks minska och nu

är betydligt mindre än skillnader som beror på ålder, utbildning, etniskt

ursprung och inkomst. I skriften Förslag till strategi för att minska de

digitala klyftorna (Justitiedepartementets arbetsgrupp för IT och demo-

krati, 2002) påpekas att även i hushåll med tillgång till Internet kan

kvinnor ha begränsad tillgång till datorn för att andra familjemedlemmar

använder den och för att kvinnorna tar hand om hemmet i större utsträck-

ning än männen.

Särskilda åtgärder bör vidtas för att öka delaktigheten för personer med

funktionshinder (se avsnitt 15.2.1).

I och med IT:s ökade användning har vidare ett annat viktigt hand-

lingsmedel, nämligen konsumentskyddet, blivit en allt viktigare statlig

och kommunal aktivitet (se avsnitt 13).

För att underlätta användandet av elektroniska tjänster som kräver

säker identifiering pågår en marknadsdriven utveckling av e-legitima-

tioner (se avsnitt 15.8) som givetvis är användbara både vid privata och

offentliga e-tjänster.

Pågående arbete i övrigt

Insatser som stöder delmål 1 pågår inom flertalet departementsområden.

Inom Justitiedepartementets område pågår flera utredningar om ökade

möjligheter till elektronisk ingivning i stället för inlämning av pappers-

dokument till myndigheter. Bättre datorstöd för domstolar, åklagare,

polis samt bättre metoder att informera medborgarna utreds. Dessutom

pågår överväganden om försök med elektronisk röstning samt över-

väganden om hur den offentliga sektorn – statliga myndigheter, landsting

och kommuner – kan använda IT interaktivt för att fördjupa och bredda

den demokratiska dialogen.

I storstadspolitiken spelar IT en viktig roll i projekt av olika slag.

Inom Socialdepartementets område redovisas ökade möjligheter för

e-tjänster inom sjuk- och hälsovårdens område, t.ex. för att underlätta

hanteringen av elektroniska recept. Ett intensivt arbete pågår för en natio-

nellt samordnad sjukvårdsrådgivning. Vid Försäkringskassan erbjuds allt

fler tjänster via Internet för att öka tillgängligheten och förkorta hand-

läggningstiderna. För den fortsatta utvecklingen av vård och omsorg för

äldre bedöms äldres tillgång till IT-baserad information vara en nyckel-

fråga. Det internationella nätverket Design för Alla bildades under 2002

och har till uppgift att främja tillgänglighet till nätet. Vidare redovisas

den stora betydelse som IT har för den nationella folkhälsan.

Inom Utbildnings- och kulturdepartementets område kan påpekas den

stora betydelse som IT har för skolan och kulturlivet, t.ex. för möjlighe-

terna att tillgängliggöra kulturarvet, där ett omfattande arbete pågår.

Arbetet att skydda barn från skadligt innehåll på nätet sker i ett nystartat

projekt vid Medierådet och Myndigheten för skolutveckling.

För konsumentpolitiken (som ligger inom Jordbruksdepartementets

ansvarsområde) pågår nu intensiva insatser för att stärka konsument-

Prop. 2004/05:175

44

skyddet på Internet. I övrigt ges många exempel på intressanta IT-

tillämpningar vid Jordbruksverket och Fiskeriverket.

Inom Näringsdepartementets område redovisas några exempel på den

stora betydelse som IT har inom arbetslivet och vikten av att bevaka IT:s

effekter på arbetsmiljön. IT har stor betydelse för samspelet mellan

Arbetsförmedlingen och aktörerna på arbetsmarknaden. Ny teknik inom

transportsystemet bedöms i första hand bidra till att förbättra trafik-

säkerheten.

6.4

Delmål 2 Hållbar tillväxt

Regeringens förslag: IT skall användas för att främja hållbar tillväxt

(delmål 2).

Det föreslagna målet skall tillsammans med delmål 1 och 3 ersätta den

IT-politiska inriktning samt de prioriterade uppgifter som riksdagen

beslutade 2000.

ITPS rapport: ITPS anser att om vi inte använder den rationali-

serings- och förnyelsepotential som finns i IT kommer det att bli svårt att

försvara den nuvarande levnadsstandarden. De statliga myndigheterna

skall bli förebilder för hur ”färre kan göra mer och bättre för fler”, dvs.

en högre produktivitet. Ett användarperspektiv bör konsekvent genom-

syra IT-politiken. Den framtida IT-politiken bör utgå från att det är helt

avgörande för den IT-relaterade tillväxten och för IT-branschens framtid

hur de 95 procent av ekonomin som tillhör den IT-användande sektorn

förmår att ta till sig, använda och utveckla tekniken som ett verktyg för

att nå sina verksamhetsmål. ITPS menar att framtida program bör priori-

tera IT-användning inom sådana företag som bedöms ha goda möjlig-

heter att påverka andra företag till en god IT-användning. Den offentliga

sektorn bör söka vägar för hur man skall samarbeta med, stärka och

etablera ett ömsesidigt lärande med den privata sektorn kring IT-stödd

verksamhetsutveckling samt utvecklingen av e-handel och elektroniska

tjänster.

Remissinstanserna: Kungliga Tekniska högskolan instämmer i att en

av de viktigaste faktorerna är hur IT absorberas av näringslivet i stort och

att ett neutralt, användarorienterat perspektiv på statliga insatser stärker

näringslivets konkurrenskraft. Högskolan pekar på målkonflikter mellan

effektiv IT-användning och exempelvis decentralisering, flexibilitet,

upphovsrätt och personlig integritet. Lantmäteriverket stödjer de formu-

lerade rekommendationerna och understryker vikten av att användarper-

spektivet skall utgöra en viktig utgångspunkt. Post- och telestyrelsen an-

ser att sambandet mellan e-handel och ekonomisk tillväxt bör analyseras.

Verket för innovationssystem (Vinnova) instämmer i ITPS krav på en ny

IT-politik men saknar skarpa formuleringar om tillväxt. Verket anser att

det är väsentligt att IT-politiken och näringspolitiken samordnas. Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet instämmer i att ett användar-

perspektiv konsekvent bör genomsyra IT-politiken. Den offentliga sek-

torn bör söka vägar för hur man skall samarbeta med, stärka och etablera

ett ömsesidigt lärande med den privata sektorn. Föreningen Svenskt

Näringsliv anser att ett större IT- och näringspolitiskt fokus måste riktas

Prop. 2004/05:175

45

mot små och medelstora företags villkor och dessa företags förutsätt-

ningar att använda IT. Det är allvarligt att väldigt många små företag inte

tror att IT kan bidra till att stärka deras konkurrenskraft. Landsorgani-

sationen i Sverige (LO) menar att IT, i likhet med andra tekniker,

kommer att bidra till en strukturomvandling som ställer stora krav på

arbetsmarknadspolitisk beredskap. LO anser att IT långsiktigt bidrar till

ett ökande behov av nya arbetstillfällen i samhället, snarare än att tekni-

ken löser en kortsiktig arbetskraftbrist. Näringspolitiskt spelar tillämp-

ningen av IT mycket större roll än IT-branschens verksamhet i sig.

IT-Företagen skriver att om den svenska IT-branschen skall ges en chans

att förbli en tillväxtbringande aktör måste de svenska IT-företagen

fortsätta att satsa på forskning och utveckling. Utan en levande

IT-bransch minskar enligt organisationen förutsättningarna att positivt

utveckla kunskapssamhället. Eftersom den svenska IT-branschen är en

högkvalitativ näring kommer Sverige enligt IT-Företagen endast att

kunna bibehålla sin position om vi förmår att nyttja resurserna hos en

stor, diversifierad och talangfull arbetsmarknad. Vidare menar organisa-

tionen att den svenska offentliga och privata sektorn måste bli mer

krävande som kunder. World Internet Institute beskriver två problem-

områden för att skapa tillväxt inom svensk IT-baserad tjänsteutveckling:

Dels saknas en tillräckligt stor hemmamarknad, dels saknas en aktiv

stimulans för att öka IT-användningen. Stockholms handelskammare

skriver att IT sannolikt ökar produktiviteten. Tillväxtpotentialen är dock

beroende av att förvaltningen går i takt med näringslivet i anpassningen

till den nya teknikens möjligheter. Stockholms handelskammare delar

uppfattningen att industrinära forskning behövs på området. De

forskningsinstitut som finns i dag bör utvecklas och styras mot närings-

livsnära forskning.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen (prop.

1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) har anknytning

till det här föreslagna delmål 2 Hållbar tillväxt i följande avseenden:

att främja tillväxt genom att

– öka den svenska IT-sektorns internationella konkurrenskraft,

– bidra till nya marknader, fler jobb och ökad produktivitet i hela sam-

hället genom användningen av IT,

– öka den elektroniska handeln.

att främja sysselsättning genom att

– öka anställbarheten genom att ge IT-utbildning med hög kvalitet på

alla nivåer.

att främja regional utveckling genom att

– bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en

bra IT-infrastruktur.

att främja jämställdhet och mångfald genom att

– bidra till att sammansättningen av IT-specialister motsvarar befolk-

ningen med avseende på kön och etnisk bakgrund.

att främja en effektiv offentlig förvaltning genom att

Prop. 2004/05:175

46

– låta den offentliga förvaltningen bli en föregångare i användningen

av IT.

att främja ett hållbart samhälle genom att

– använda IT för att främja en ekologiskt hållbar utveckling,

– bidra till att minska transporters miljö- och hälsopåverkan genom

användning av IT,

– inordna IT-utrustningen i ett hållbart kretslopp.

Utfallet av den IT-politiska inriktningen har utvärderats av Ekonomi-

styrningsverket (ESV) (se bilaga 1), som fann att utvecklingen har gått

enligt denna inriktning bortsett, framförallt, från att statens deltagande i

upphandling med elektroniska hjälpmedel fortfarande är mycket dåligt

utvecklat.

Sammanfattning

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen föreslås ersättas

delvis med det mer allmänt formulerade delmålet att IT skall användas

för att främja hållbar tillväxt (delmål 2). Delmålet konkretiseras i åtgär-

der på respektive område. På detta sätt underlättas uppföljningen.

Det föreslagna målet om hållbar tillväxt avser framförallt IT:s möjlig-

heter till effektivare produktionsmetoder och nya, tillväxtfrämjande

arbetssätt inom såväl privat som offentlig verksamhet. Den offentliga

sektorn stimulerar tillväxten genom elektroniska tjänster som syftar till

att förenkla företagens kontakter med myndigheterna. Åtgärder för att

öka småföretagens IT-kompetens och förtroende för IT samt ökad jäm-

ställdhet i IT-branschen är andra exempel på tillväxtfrämjande insatser.

IT:s tillväxteffekter stimuleras i sin tur genom en framsynt forsknings-

och utvecklingspolitik.

Begreppet hållbar preciseras närmare nedan samt i avsnitt 14.

IT som tillväxtfaktor

IT är i dag, vid sidan om enskilda kvinnors och mäns engagemang, den i

särklass viktigaste faktorn för att åstadkomma produktivitetsutveckling

och tillväxt, både i den offentliga och privata sektorn genom IT:s ratio-

naliseringseffekter och genom de nya produkter och marknader som ut-

vecklas. IT:s betydelse för innovation och tillväxt är ett genomgående

tema i den innovationsstrategi, Innovativa Sverige – en strategi för till-

växt genom förnyelse (Ds 2004:36), som utbildnings- och näringsminist-

rarna presenterade sommaren 2004. I strategin pekas på att verksamhet

baserad på ny teknik och ny kunskap har stor betydelse för att skapa fler

arbetstillfällen och ökat förädlingsvärde. I strategin framhålls också att

IT är en viktig förändringskraft som bör utnyttjas i strategiska och sam-

lade satsningar inom till exempel vård, omsorg och offentlig förvaltning.

Regeringen har tagit initiativ till överläggningar med sex branscher

som är viktiga för sysselsättning och tillväxt i Sverige. Vid överlägg-

ningarna med representanter för företag och fackliga organisationer inom

IT- och telekomindustrin i april 2005 underströks betydelsen av att prio-

ritera och fokusera på de områden Sverige kan vara bäst inom. Mötet var

enigt i att Sverige måste utveckla och befästa sin ledande position inom

Prop. 2004/05:175

47

IT- och telekomområdet. Bilden av Sverige som ett framgångsrikt IT-

och innovationsland måste dessutom spridas så att Sverige ses som ett

attraktivt land för samarbeten och investeringar.

Behovet är nu i allt större utsträckning att organisationsformer måste

förändras och nya samverkansformer skapas eftersom IT t.ex. kan ge

intäkter och vinster på andra ställen än dem som får bära kostnaderna.

Vidare måste nya kunskaper utvecklas och den tekniska kunskapen ökas

hos dem som arbetar i verksamheterna. En viktig uppgift för offentlig

sektor är att genom utbildning, utveckling och forskning förstärka

beställar- och upphandlarkompetenserna. Allt detta är förutsättningar för

att investeringar i IT skall ge resultat.

Regeringen underströk i den forskningspolitiska propositionen Forsk-

ning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) forskningens betydelse för en

hållbar utveckling. I propositionen aviserades kraftiga förstärkningar till

bl.a. teknikvetenskaplig forskning på både Vetenskapsrådet och Vinnova.

Regeringen nämnde bl.a. forskning inom IT inom ramen för denna sats-

ning. En stark teknisk forskning är viktig för landets kompetensförsörj-

ning och för utveckling av nya kommersialiserbara idéer och högtek-

nologiska produkter (se avsnitt 15.5).

Elektronisk handel förutsätter en fungerande hård och mjuk infra-

struktur, konsumenternas och företagens förtroende för Internet, integri-

tetsskydd, informationssäkerhet, säkra transaktioner och kunskaper (se

avsnitt 13.2.1 angående e-handel ur ett konsumentperspektiv). Det är

marknadens roll att operativt utveckla elektronisk handel. Statens roll är

att vara en kunnig beställare, kravställare och användare. Staten skall

verka för att det finns goda infrastrukturella förutsättningar för elektro-

nisk handel och att motverka hinder för den fortsatta utvecklingen.

Statens roll är också att vara pådrivande, så att tillväxtpotentialen i

e-handeln utnyttjas fullt ut (se avsnitt 15.9 angående e-handel och

offentlig upphandling i offentlig sektor). Regeringen har tidigare genom-

fört insatser för ökad IT-kunskap i små och medelstora företag. En av

slutsatserna i den utvärdering som gjorts av Nutek är att små och medel-

stora företag är en nyckelgrupp för utveckling av e-handel och därmed

för tillväxtmålet. Undersökningar visar att småföretagare ofta har låg

kunskap om hur IT kan användas i deras verksamheter (se avsnitt 15.10

angående e-handel i små och medelstora företag). I regeringens över-

läggningar med företrädare för IT-branschen under våren 2005, under-

ströks också den offentliga sektorns betydelse för små och nya företag.

Kompetensutveckling är en generell metod att gynna förnyelse och

effektivisering av de små och medelstora företagen. Därför behövs stat-

ligt stöd till kompetenshöjande åtgärder.

Begreppet förtroendet för IT förknippas i allt högre grad med enskildas

och företags, särskilt småföretags, förtroende för IT och Internet. En brist

i förtroendet är ett hinder för tillväxten. Bristande förtroende hos före-

tagare kan bero på oro för att affärshemligheter röjs eller annan oro kring

den personliga integriteten, exempelvis att man lämnar elektroniska spår

och risk för dataintrång. Det kan också vara fråga om oförmåga att

hantera det stora informationsflödet på Internet liksom misstro till IT

som beror på bristande IT-kompetens. IT-kompetens är därför en

nyckelfaktor för att förbättra utnyttjandet av IT särskilt i småföretag.

Prop. 2004/05:175

48

En grundläggande förutsättning är också en underliggande väl funge-

rande infrastruktur med en hög informationssäkerhet (se avsnitt 15.14).

IT som tillväxtkraft handlar om dess användning i alla delar av sam-

hället och näringslivet. Det finns en manlig dominans inom IT-branschen

och detta problem tycks inte ha minskat de senaste åren. Ett tecken på att

problemen är djupgående och långsiktiga är den manliga dominansen

även i de kvalificerade IT-utbildningarna. En förutsättning för att detta

skall rättas till är att de arbetssökande upplever branschen som en bra

arbetsplats, för såväl kvinnor som män (se avsnitt 15.7).

Hållbar tillväxt som målformulering uttrycker en kombination av håll-

bar utveckling och ekonomisk tillväxt. Hållbar utveckling är ett över-

gripande mål för regeringens samlade politik. Den framtida IT-politiken

bör spegla detta. Utgångspunkten bör därför vara att en långsiktig IT-

politik utformas så att den tar ett helhetsgrepp kring hur IT kan bidra till

en samhällsutveckling som är hållbar varvid ekonomiska, sociala och

miljömässiga aspekter ges lika hänsyn. IT ska användas för att minska

samhällets negativa miljöpåverkan och bidra till att de statliga miljö-

kvalitetsmålen uppnås.

Sverige för en progressiv miljö- och samhällsbyggnadspolitik. Visio-

nerna om det hållbara samhället och det gröna folkhemmet är tydliga och

till dessa visioner har fogats ambitiösa mål och strategier (prop.

2004/05:150). Sverige är dessutom en ledande IT-nation, med en stark

industriell bas och en hög användning av informationsteknik, både inom

offentlig och privat sektor. Denna kombination gör det möjligt för Sve-

rige att ligga i framkant med att utveckla system och IT-applikationer

som är till nytta för hela samhällsutvecklingen och miljön, och som sam-

tidigt skapar fördelar för svensk industri på den internationella markna-

den.

IT i sig har en negativ miljöpåverkan under IT-produkternas livscykel.

Arbetet med att inordna IT-produkterna i ett hållbart kretslopp är därför

en särskilt viktig uppgift framöver. Samtidigt har IT en stor potential när

det gäller att minska miljöbelastningen inom sektorer som byggande och

transporter. IT erbjuder också möjligheter för envar att arbeta och bo på

sätt som tidigare inte varit möjligt.

Pågående arbete i övrigt

Mycket arbete pågår redan inom Regeringskansliet i syfte att uppfylla

målet hållbar tillväxt. Dessa insatser redovisas i mer detalj i avsnitten

som gäller respektive departements område.

Inom Justitiedepartementets område har en proposition om upphovsrätt

lämnats till riksdagen, vilket bl.a. innebär ett förbud att kopiera olagligt

material. Vidare redovisas i denna proposition arbetet inom EU på en

enhetligare patentlagstiftning inom Europa. Båda dessa frågor är exempel

på insatser av betydelse för tillväxten genom att upphovsrätten respektive

patenterbarheten definieras klarare.

Inom Utrikesdepartementets ansvarsområde pågår marknadsföring av

högteknologiska områden och nya branscher där Sverige och svenska

företag har särskild kompetens. Ansvaret för standardiseringsfrågor

ligger inom Utrikesdepartementets område men dessa behandlas i propo-

Prop. 2004/05:175

49

sitionen under Näringsdepartementets område tillsammans med nära-

liggande frågor som rör terminologi och öppen källkod.

Inom Utbildnings- och kulturdepartementets område pekar regeringen

på betydelsen av att läro- och kursplaner återspeglar de kompetenskrav

som informationssamhället ställer samt att uppföljningen av skolornas

förutsättningar att motsvara IT-kompetensen också återspeglar dessa

krav. Vidare redovisas de insatser som görs för forskning och utveckling

inom IT-området. Inom kulturområdet är den digitala utvecklingen en

tillväxtfaktor av betydelse särskilt inom filmbranschen och regeringen

bereder därför ett uppdrag att särskilt bevaka denna utveckling.

Inom konsumentpolitiken (Jordbruksdepartementet) framhålls att

e-handelns utveckling hejdas av att många konsumenter känner bristande

förtroende för denna användning av IT, vilket är ett viktigt område att

bevaka för konsumentpolitiken.

Det avsnitt i propositionen som avser Näringsdepartementets område

innehåller flera delar som har direkt betydelse för tillväxt och konkur-

renskraft. IT-sektorns konkurrenskraft kan främjas genom forskning och

utveckling. IP-telefoni uppmärksammas som en expansiv del av

IT-sektorn. E-handel styrs visserligen huvudsakligen av marknads-

krafterna men den offentliga sektorn har som en stor upphandlare också

en väsentlig betydelse, t.ex. genom att främja öppna standarder och

öppen programvara. Småföretagens möjligheter att konkurrera vid

offentlig upphandling är en viktig fråga. Inom Näringsdepartementets

område ges exempel på en sektor där IT betytt mycket för konkurrens-

kraften, nämligen den skogsbaserade sektorn.

6.5

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

Regeringens förslag: En effektiv och säker fysisk IT-infrastruktur med

hög överföringskapacitet skall finnas tillgänglig i alla delar av landet,

bl.a. för att ge människor tillgång till interaktiva offentliga e-tjänster

(delmål 3).

Det föreslagna målet skall tillsammans med delmål 1 och 2 ersätta den

IT-politiska inriktning samt de prioriterade uppgifter som riksdagen

beslutade 2000.

ITPS rapport: Enligt ITPS finns det anledning till ytterligare samord-

ningsinsatser och standarder på infrastrukturområdet och att uppmärk-

samheten riktas mot nätens struktur, öppenhet och affärsmodeller. ITPS

rekommenderar att IT-politiken skall vara användarorienterad och

teknikneutral.

Remissinstanserna: Läkemedelsverket anser att avsaknaden av en

gemensam IT-infrastruktur och informationsstruktur utgör en barriär mot

breddad användning. Post- och telestyrelsen (PTS) framför att sambandet

mellan IT-politiken och lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

bör göras tydligt. Vidare anser styrelsen att det är inte utbyggnaden av

bredband i sig som skapar regional utveckling utan snarare användning

av IT-infrastrukturen. God standard på IT-infrastrukturen är dock en

nödvändig förutsättning. Konkurrensverket menar att IT medfört gynn-

samma förändringar men också medfört nya konkurrensproblem t.ex.

Prop. 2004/05:175

50

inom industrier som kännetecknas av nätverkseffekter. IT-Företagen

understryker behovet av att mobil teknik politiskt betraktas som likvärdig

med annan informationsteknik avseende främjandeåtgärder och inve-

steringssubventioner. IT-Företagen anser att ITPS rapport trots tal om

teknikneutralitet i några avseende haltar på denna punkt. Mobil teknik är

en spjutspets inom svensk IT, men rapporten ägnar enligt IT-Företagen

för lite uppmärksamhet åt detta.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen (prop.

1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) har anknytning

till det här föreslagna delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet i följande

avseenden:

att främja en effektiv offentlig förvaltning genom att

– bidra till att elektronisk kommunikation sker på ett säkert sätt mellan

myndigheter, människor och företag.

att främja regional utveckling genom att

– bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en

bra IT-infrastruktur.

Utfallet av dessa mål har utvärderats av Ekonomistyrningsverket (se

bilaga 1), som fann att utvecklingen har gått i dessa måls riktning.

Sammanfattning

Den av riksdagen beslutade IT-politiska inriktningen föreslås ersättas

delvis med det mer allmänt formulerade delmålet att en effektiv och

säker fysisk IT-infrastruktur skall finnas tillgänglig i alla delar av landet

bl.a. för att ge människor tillgång till interaktiva offentliga e-tjänster

(delmål 3). Delmålet konkretiseras genom åtgärder på respektive område.

På detta sätt underlättas uppföljningen.

Målformuleringen innebär ett fullföljande av regeringens bedömning i

den förra IT-propositionen (prop. 1999/2000:86), i princip innebärande

att hushåll och företag i alla delar av Sverige borde få tillgång till

IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet och att detta i första hand

borde ske i marknadens regi men att staten hade ett övergripande ansvar

att se till att sådan infrastruktur fanns tillgänglig i hela landet. Infra-

strukturen kan vara en förutsättning för tjänster med hög grad av service,

bl.a. interaktiva offentliga tjänster. Med interaktiva menas här t.ex.

människors möjlighet att följa ett ärende i handläggningsprocessen och

vid behov ha kontakt med handläggaren.

Med formuleringen effektiv IT-infrastruktur avses infrastruktur som

har högre överföringskapacitet än det traditionella fasta telefonnätet.

Detta gäller inte bara sådan infrastruktur som kunnat komma ifråga för

statligt bredbandsstöd utan också elektroniska kommunikationsnät i

övrigt med hög överföringskapacitet.

Säkerhetsfrågorna utvecklas närmare i avsnitt 15.14 och 15.15.

Målet för den geografiska tillgängligheten sammanfattas i uttrycket

”alla delar av landet”, som givits en allmän utformning eftersom det är

Prop. 2004/05:175

51

svårt att mer preciserat ange takten i nätens modernisering på varje

enskild plats.

Arbetet med att skapa tillgång till en effektiv infrastruktur liksom

arbetet med säkerhetsfrågorna måste fortsätta. Delmålet är ett led i att

uppnå det övergripande målet Ett hållbart informationssamhälle för alla

och att möjliggöra en användning av IT som leder till ökad livskvalitet

och tillväxt.

Helhetssyn på IT-infrastrukturen

Det är viktigt att skapa en helhetssyn på de olika former av IT-infra-

struktur som nu börjar finnas tillgänglig i många delar av landet: fasta

bredbandsnät, kabel-tv, nät för mobil kommunikation med hög kapacitet

(s.k. 3G), digital marksänd television m.m. Helhetssynen bör präglas av

önskemålet om tillgänglighet och flexibilitet dvs. vad som i bransch-

sammanhang ibland kallas "mobilitet" (inte att förväxla med den rörlig-

het som uppnås vid t.ex. mobiltelefoni). Det bör finnas möjlighet för an-

vändaren att få tillgång till önskade tjänster utan att hindras av affärs-

mässiga eller tekniska låsningar. Denna vision om användarens totala

tillgång förutsätter konvergens när det gäller utrustning och nät. Mobili-

tet i denna mening innebär möjlighet för en användare att vara rörlig och

att var och när som helst samt med olika typer av utrustning kunna ta del

av de tjänster som han eller hon önskar. Det kan exempelvis handla om

att använda 3G-telefoner, bärbara och stationära datorer, samt att kunna

nå tjänster både hemifrån, på jobbet, hotellet osv. Ett exempel på behovet

av tillgång till flera slag av infrastruktur är att en åldrande befolkning,

ökande behov av rörlighet i samhället och brist på personal inom vård

och omsorg kräver nya modeller för hantering och överföring av infor-

mation. Man bör digitalt kunna stödja en obruten vårdkedja, från den

kommunala äldreomsorgen till primärvården, genom mångfasetterade

verktyg för hemtjänst och hemsjukvård.

De stora digitala näten bygger på helt olika tekniska och institutionella

förutsättningar men fungerar ihop bl.a. genom användningen av Internet-

protokollet (IP). Det fasta bredbandsnätet, som delvis består av det fasta

telefonnätet, byggs ut av lokala, regionala, nationella och internationella

företag i huvudsak på marknadsmässiga grunder men med inslag av

subventioner där marknaden inte räcker till. 3G-näten och andra nät för

mobil kommunikation bygger på nationella tillstånd, som beviljats av

PTS för att ta i anspråk det knappa frekvensutrymmet i etern. Utbygg-

naden av nät för kabel-TV har skett på helt marknadsmässiga grunder.

De analoga sändarnäten för radio och television når i stort sett alla

bebodda delar av landet. Även de digitala TV-sändningarna i marknät

från Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB skall

enligt riksdagens beslut (prop. 2003/04:118, bet. 2003/04:KU24, rskr.

2003/04:23) ha samma räckvidd som företagens analoga sändningar. Det

innebär att minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen skall

kunna ta emot sändningarna. Radio- och TV-näten är i första hand av-

sedda för rundradiosändningar till allmänheten. För att dessa nät skall

kunna användas för interaktiv kommunikation krävs att de kompletteras

med separat returkanal, t.ex. modemuppkoppling, mobiltelefoni eller

bredbandsanslutning. De olika teknikerna har delvis olika användnings-

Prop. 2004/05:175

52

sätt, vilket gör att de inte i alla avseenden utan vidare kan ersätta

varandra.

Utveckling och uppbyggnad av infrastruktur sker i huvudsak på en

marknad. Den reglering som behövs skall så långt möjligt vara teknik-

neutral så att de olika teknikerna kan konkurrera med varandra och kunna

användas för att ge ökad konkurrens på tjänstesidan. Regleringen bör

därför fokusera på funktionalitet, nåbarhet och tillgänglighet snarare än

teknik.

Tillgängligheten via olika tekniska plattformar och olika tekniska lös-

ningar kan dock variera, varför specifika insatser inom ramen för lagen

(2003:389) om elektronisk kommunikation kan vara nödvändiga. Till-

synsmyndigheten kan besluta om skyldigheter för dominerande opera-

törer att antingen lämna andra operatörer tillträde eller tillämpa vissa

pris- och andra villkor mot slutkunderna. Så har skett i ett flertal fall

sedan lagen trädde i kraft 2003 och det är av stor vikt att detta arbete fort-

sätter.

Det kopparbaserade accessnätet för det traditionella telefonnätet, är

fortfarande det nät som flest användare är hänvisade till för elektronisk

kommunikation. Accessnätet innehas i dag så gott som uteslutande av

TeliaSonera Sverige AB. Möjligheten för andra operatörer att använda

accessnätet kan ökas genom vissa åtgärder enligt lagen om elektronisk

kommunikation.

Om ny infrastruktur kan etableras och utnyttjas parallellt med äldre

infrastrukturer kan låsningar i form av monopol eller dominans inte upp-

rätthållas i längden. Ett annat sätt att undvika låsningar är att göra befint-

lig infrastruktur öppen och tillgänglig på icke-diskriminerande grunder

för olika aktörer vilket minskar behovet av nya investeringar, som dess-

utom av kostnadsskäl är otänkbara i vissa delar av landet. Det är därför

viktigt att både möjliggöra ny teknik genom att så långt möjligt upprätt-

hålla teknikneutralitet och främja konkurrens mellan nät av olika slag

samt att sträva efter att göra befintlig infrastruktur tillgänglig för alla.

Statens stöd till utbyggnaden av bredbandsnät har förutsatt att näten

skall vara tillgängliga på icke-diskriminerande villkor. Den nya infra-

strukturen utvecklas i riktning mot öppna och konkurrensneutrala

lösningar.

Genom att det finansiella stödet till kommunerna för bredband knöts

till utarbetande av kommunala IT-infrastrukturprogram har också andra

projekt än de bidragsberättigade setts i ett och samma sammanhang. En

tendens är nu, som också ITPS rapport bekräftar, att kommunerna i allt

större utsträckning börjar se IT och bredbandsfrågorna som en integrerad

del i samhällsplanering och samhällsutveckling. Denna utveckling är

mycket välkommen och ger goda förutsättningar för den fortsatta

utvecklingen och utbyggnaden av IT-infrastrukturen.

En stor andel av de persondatorer som säljs i dag är mobila, dvs. bär-

bara. Marknaden för handhållna terminaler har ökat kraftigt och funktio-

naliteten i mobiltelefonerna har utvecklats.

Såväl fasta ledningsbundna nät som trådlösa nät för t.ex. mobil kom-

munikation har en hög täckning i dag och utbyggnaden fortsätter. Denna

flexibla IT-användning rör inte bara tjänster utan även Internettillgången

och ställer stora krav på infrastrukturen. Det krävs öppenhet och inter-

operabilitet för att åtkomsten av tjänster inte skall hindras av tekniska

Prop. 2004/05:175

53

eller affärsmässiga in- och utlåsningar. Tillämpningar och tjänster måste

vara utvecklade och anpassade för olika plattformar och terminaler och

använda sig av öppna standarder.

Informationssäkerheten, bl.a. Internets funktionssäkerhet, är en viktig

samhällsfråga. Internet har kommit att bli en betydelsefull bärare av

många viktiga tjänster såsom e-post, Internetbanker och e-förvaltning.

E-handel som ett effektivt verktyg är beroende av en stabil infrastruktur.

En mycket stor del av de betalningar som allmänheten gör sker via Inter-

net. För många svenskar utgör Internet en viktig informationskanal vid

t.ex. stora nyhetshändelser som katastrofer. Det är därför viktigt att Inter-

net organiseras och förvaltas på ett väl fungerande och tillförlitligt sätt

samt att säkerheten på nätet följs noga. Regeringen återkommer i avsnitt

15.14 om säkerhetsfrågor i allmänhet, i avsnitt 15.15 om en strategi för

ett säkrare Internet i Sverige och i avsnitt 16 med ett förslag om lag om

toppdomäner för Sverige på Internet avseende stabiliteten hos domän-

namnsystemet för Internet.

Tillgång till korrekt och robust tid är en strategiskt viktig infrastruk-

turell resurs och utgör en nyttighet som bör vara allmänt tillgänglig. Sve-

rige har redan i dag en långsiktig och framstående kompetens inom om-

rådet som bör vidmakthållas (se avsnitt 15.15.2).

Pågående arbete i övrigt

Nedan ges några exempel på pågående aktiviteter som ligger i linje med

förslaget till delmål.

Vid Justitiedepartementet pågår en översyn av regelverket kring brott

som äger rum i IT-miljö eller med IT-hjälpmedel.

Inom Försvarsdepartementet pågår en omfattande utredning av infor-

mationssäkerhet. Ett antal myndigheter har fått i uppdrag att ge kris-

information på sina webbplatser. Krisberedskapsmyndigheten (KBM)

ansvarar för uppbyggnaden av Rakel, ett radiokommunikationsnät för

polis, räddningstjänst och ambulans.

Under Näringsdepartementet arbetar PTS med frågor om infrastruk-

turens robusthet vid naturkatastrofer, t.ex. stormar.

6.6 Förtroende

för

IT

Regeringens bedömning: Förtroendet för IT bör förbättras genom att

integritetshot och innehåll på Internet som är skadligt för barn motverkas.

Skälen för regeringens bedömning: Användning av IT förutsätter att

användaren har förtroende för att teknik och system fungerar. Men

förtroende för IT beror inte bara på den tekniska tillförlitligheten (en

utbyggd och säker IT-infrastruktur) utan också på en mer subjektiv

bedömning hos användaren.

Arbetet med administrativ och teknisk informationssäkerhet fortsätter

och har utvecklats väsentligt sedan föregående IT-proposition (se vidare

avsnitt 15.14, 15.15, och 16). Användarnas förtroende för IT har dock i

en annan bemärkelse blivit ett allt större problem som förtjänar ökad

Prop. 2004/05:175

54

uppmärksamhet. Det kan vara en sund inställning att som förälder ifråga-

sätta vad barn och ungdomar möter på nätet och att som konsument vara

vaksam mot brottslighet och kränkande behandling som i vissa fall möj-

liggörs genom Internet. Det krävs såväl medvetenhet om sådana risker

som åtgärder för att minska riskerna med att använda IT. En rad myndig-

heter och ideella organisationer samt även näringslivet är involverade i

arbetet med att öka kunskapen om riskerna, stärka konsumentskyddet

och integritetsskyddet och motverka brott, såsom bedrägeri och spridning

av barnpornografi på nätet. Det krävs också ett effektivt internationellt

arbete för att gemensamt bekämpa bl.a. IT-relaterade brott.

De åtgärder som bl.a. syftar till att öka förtroendet för IT beskrivs

närmare under flera avsnitt, främst avsnitten 7 (lagstiftning för att

bekämpa IT-relaterad brottslighet, trygga integritetsskyddet samt konsu-

menternas rättigheter vid Internethandel), 12 (ökad IT-kompetens bland

lärare och elever), 13 (åtgärder inom konsumentpolitiken) samt 15.21

(bl.a. informationsinsatser, näringslivets självreglering samt ideella orga-

nisationers arbete för att sprida information och förhindra brott). I

bilaga 15, Reglering, myndigheter samt EU:s IT-politiska samarbete,

finns en översiktlig redogörelse av centrala lagar på området, bl.a. kring

utgivning av elektroniska pengar, elektroniska signaturer, elektronisk

handel samt ansvar för elektroniska anslagstavlor. Alla dessa förtroende-

skapande insatser är viktiga komponenter inom politiken för informa-

tionssamhället i syfte att uppnå en ökad IT-användning.

6.7 Samordning

Regeringens bedömning: Formerna för samordning och uppföljning av

politiken för informationssamhället bör utvecklas.

ITPS rapport: Överensstämmer i denna del med regeringens bedöm-

ning. ITPS anser att det finns starka skäl att behålla en generell, ”hori-

sontellt gående” IT-politik.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att det måste finnas

incitament för synkronisering och samarbete för att skapa gemensamma

plattformar i statsförvaltningen. Statskontoret anser att det vore olyckligt

om arbetet med att utveckla den offentliga verksamheten med hjälp av IT

skulle få olika inriktningar inom stat, kommun och landsting. Ekonomi-

styrningsverket ser positivt på att IT-politiken behandlas som ett hori-

sontellt politikområde. Regeringskansliets beredningsprocesser och sys-

tematiska erfarenhetsutbyte behöver enligt verket utvecklas för att bättre

hantera och samordna IT-politiken och övriga sektorövergripande frågor.

Skatteverket betonar vikten av gemensam samordning och styrning i

IT-frågor. Karlstads universitet anser att den offentliga verksamheten

kännetecknas av en påtaglig sektorisering och att det finns risk för att det

inom varje sektor utvecklas en kultur, där föreställningar och samhälls-

problem upplevs som sektorspecifika och som konsekvens förordas lös-

ningar som ej ser till helheten. Statens historiska museer anser att den

IT-politiska målsättningen inte tillräckligt har genomsyrat de olika

politikområdena. Radio- och TV-verket instämmer i att det finns skäl till

att behålla en generell horisontell IT-politik. Svenska Kommunförbundet

Prop. 2004/05:175

55

och Landstingsförbundet anser att de horisontella banden, från regering

och nedåt, mellan politikområden och verksamheter varit outvecklade

vilket försvårar en helhetssyn. Bristande helhetssyn riskerar enligt

förbunden långsiktigt att skapa sämre förutsättningar för en fortsatt

positiv utveckling av informationssamhället i Sverige. Föreningen

Svenskt Näringsliv rekommenderar att regeringen utser en IT-samordnare

i Statsrådsberedningen med departementsövergripande ansvar att

samordna och följa upp genomförandet av IT-politiken. Staten bör aktivt

verka för en nationell strategi för utveckling av offentliga e-tjänster.

Landsorganisationen i Sverige menar att det finns behov av en förstärkt

politisk styrning och samordning i den framtida IT-politiken. Sveriges

akademikers centralorganisation anser att tillämpningar som bygger på

öppna och gemensamma standarder är helt grundläggande för huruvida

samordning i datakommunikation kan möjliggöras. För att främja inte-

grationen och för att nå en gemensam IT-infrastruktur måste huvud-

männens frihet, enligt centralorganisationen, begränsas vad gäller att

välja de systemlösningar de vill. Copyswede oroas av den bristande

helhetssyn mellan olika politikområden som rapportens slutsatser tar upp.

IT-kommissionens rapport (SOU 2003:55 Digitala tjänster – hur

då?): Överensstämmer delvis med regeringens bedömning. I rapporten

föreslås bl.a. ett handlingsprogram för informationsstandardisering och

att möjligheter till punktvis informationsstandardisering uppmärk-

sammas.

Remissinstanserna: Lantmäteriverket anser att visionen av ett öppet

informationssamhälle och en samverkan avseende 24-timmarsförvaltning

är omöjlig att genomföra utan en brett förankrad och systematiskt

genomförd begrepps- och informationsstandardisering. Boverket anser att

rapportens förslag om bl.a. standardiseringsarbete är mycket angelägna

att genomföra. Vetenskapsrådet anser att det kan vara en riktig väg att gå

att ge viss myndighet ett tydligt ansvar för informationsresurser och

arbeta för en standardisering som underlättar utnyttjandet av information.

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, menar att ett möjligt mål är de

facto-standarder som möjliggör interoperabilitet inom större system och

mellan större system. I en snabbt föränderlig värld innebär anpassning till

existerande strukturer som de offentliga databaserna eller nationella

standardiseringsförsök för till exempel betalningstransaktioner ett stort

risktagande. En effektiv bevakning och analys av de facto-standard-

utvecklingen och information om analysen framstår som en mer ange-

lägen åtgärd än rapportens utvecklingsprogram för den existerande

nationella strukturen.

Skälen för regeringens bedömning

Sammanfattning

Det krävs delvis nya gemensamma organisatoriska, logiska och tekniska

strukturer för att informationssamhället skall komma till sin rätt och för

att undvika isolerade öar av teknisk utveckling. Uppbyggnad av sådan

infrastruktur riskerar ofta att försummas i en teknisk utveckling som i

huvudsak är marknadsstyrd eller verksamhetsstyrd. Detta är motivet

bakom önskemålet om ökad samordning som kan uppnås genom att

Prop. 2004/05:175

56

skapa bättre förutsättningar för samordningen inför beredningen av poli-

tiken för informationssamhället inom Regeringskansliet.

Regeringen avser vidare att utreda hur formerna inom den offentliga

förvaltningen för samordning och uppföljning av politiken för informa-

tionssamhället bör utvecklas.

Behovet av samordning

Behovet att samordna politiken för informationssamhället berör alla

politikområden. Informationstekniken skapar nya möjligheter och för-

utsättningar som bl.a. bör utnyttjas i moderniseringen av den offentliga

förvaltningen. Samtidigt bör det understrykas att utvecklingen av förvalt-

ningen genom användning av IT inte kan ses skild från övrig utveckling

och modernisering av offentlig förvaltning. Styrningen av denna skiljer

sig inte från övrig styrning av myndigheternas verksamhetsutveckling.

Det som emellertid skiljer denna utveckling från annan verksamhets-

utveckling är att förutsättningarna för att kunna utnyttja informations-

teknikens fulla potential kräver ett större mått av samverkan både tek-

niskt och organisatoriskt inom förvaltningen och i förvaltningens rela-

tioner med den privata sektorn. Samordning är således ytterligare ett

medel för att förverkliga politikens mål som ovan formulerats som i för-

sta hand kvalitet, tillväxt och tillgänglighet.

Samordning kan ske på flera sätt. Ett sätt är standardisering, som pri-

märt drivs av aktörer på marknaden som vill ha en standard, dvs. en ge-

mensam lösning. Tillgången till och urvalet av standarder är väsentlig för

IT-användning i samhället. Områden där staten centralt kan fatta beslut

om standarder, de facto eller mer formellt, är sådana där staten bedriver

verksamheten i form av egen produktion eller där det finns en monopol-

liknande eller på annat sätt centralt reglerad organisation, som inom

radio- och TV-sektorn och inom sjukvården (se vidare om standardi-

sering i avsnitt 15.22). Gemensamma grundfunktioner syftar till att

säkerställa exempelvis säker, interoperabel kommunikation, förenklat

informationsutbyte eller att offentlig information är sökbar, något som är

väsentligt i bl.a. förvaltningsarbetet.

I promemorian Innovativa Sverige (Ds 2004:36) sägs att framväxten av

ny och innovativ verksamhet gynnas av kompetent upphandling driven

av stora och krävande kunder. Dessutom sägs att upphandlings-

instrumentet bör bli skarpare och i större utsträckning samordnas av tyd-

liga beställare som kan artikulera de behov som skall tillgodoses. Stan-

darder av olika slag förenklar upphandlingar generellt.

Att beredningsprocessen i Regeringskansliet kan behöva utvecklas

framgår av den betydelse som den IT-politiska strategigruppen fått. Den

har bildat arbetsgrupper på några olika områden, t.ex. inom IT och vår-

den, som sträcker sig över flera departementsområden och som även

berör verksamheter i kommuner, landsting och privata företag dvs. alla

som är inblandade i vårdprocessen. Strategigruppens arbete har förbättrat

samarbetet väsentligt inom Regeringskansliet genom att man där gemen-

samt utvecklar synsätt och förslag inför beredningen.

Det skall understrykas att den samordning som här diskuteras inte är

en samordning av operativa aktiviteter. De konkreta aktiviteterna, t.ex.

utformning av gemensamma grundfunktioner, upphandling och införande

Prop. 2004/05:175

57

av IT-system m.m., förutsätts ske utanför Regeringskansliet på samma

sätt som nu. Samordningen kan komma att gälla principerna för digita-

lisering av information, databasutvecklingen, standarder, gemensamma

grundfunktioner och tjänster samt utformningen av de strategier som

ligger till grund för operativa insatser.

Regeringen överväger ytterligare steg för att skapa bättre förutsätt-

ningar för samordningen inför beredningen av politiken för informations-

samhället inom Regeringskansliet. Avsikten är inte att förändra bered-

ningsformerna inom Regeringskansliet utan i stället att förbättra möjlig-

heterna till en effektiv beredning i de frågor som kräver samverkan

mellan flera departement, bl.a. genom att den sedvanliga beredningen

kan komma igång snabbare.

Utredning om samverkan inom IT-området

För att förbättra samordningen ytterligare, utöver den som redan sker

t.ex. genom Nämnden för elektronisk förvaltning (e-nämnden), bedömer

regeringen att ytterligare initiativ bör tas.

Bakgrunden är att det nuvarande IT-stödet i stat, kommun och lands-

ting i stor utsträckning har utvecklats av lokala och regionala aktörer och

inom de statliga myndigheterna var för sig. Vidare har sektorisering och

verksamhetsstyrning präglat beslutsfattandet även på central nivå i stället

för användarorientering och tillvaratagande av samordningsvinster. Detta

har möjliggjort en dynamisk utveckling med mycket lokalt engagemang

men också lett till digitala öar inom i första hand kommun och landsting

som hindrar samverkan mellan huvudmännen och inom en och samma

huvudman. Inom ett landsting kan finnas hundratals olika IT-stöd. Varje

landsting och kommun, sammanlagt 310 huvudmän, har i stor utsträck-

ning utvecklat egna förhållningssätt inom IT-området, vilket står i mot-

sats till de effektivitetsvinster som en samordnad IT-utveckling med

användarfokus kan medföra. Goda ansatser till nationell samordning

finns i dag (t.ex. Sjunet, Carelink och regeringens 24-timmarsvision),

men avsaknaden av en mer konkret vägledande gemensam vision på

nationell nivå leder till att huvudmännen får ägna sig åt att lappa och

laga. På nationell nivå har mycket av IT-utvecklingen styrts eller sam-

ordnats sektorvis, t.ex. insatserna för IT i skolan, den stora spridningen

av elektroniska, interaktiva lånetjänster vid kommunernas folkbibliotek,

användningen av geografiska data inom samhällsplaneringen. Men vissa

verksamheter har utvecklats till ”stuprör” med risk för att bli isolerade

digitala öar i den offentliga förvaltningen.

ITPS utvärdering och andra studier visar att det saknas en nationell

strategi med tillräcklig omfattning och precision för samordnad använd-

ning och utveckling av IT. Regeringens insatser för visionen 24-timmars-

myndigheten och olika idéer om en sammanhängande nätverksförvalt-

ning försvåras bl.a. på grund av att myndigheters och sektorers IT-system

ofta inte fungerar ihop med varandra, eftersom de använder olika

standarder.

E-tjänster ger medborgarna ökad kvalitet och tillgänglighet i kontak-

terna med myndigheter och offentlig service. Detta försvåras av brister i

samordningen som leder till en onödig fördyring av IT-kostnaderna med

negativ inverkan på investeringsviljan bl.a. hos kommuner och landsting.

Prop. 2004/05:175

58

Nu har, framförallt i och med tillskapandet av e-nämnden, uppmärk-

samheten alltmer riktats mot behovet av att vissa beslut t.ex. om rekom-

menderade standarder eller motsvarande fattas på hög central nivå.

Exempel på andra infrastrukturella frågor är utvecklingen av elektroniska

identifikationssystem (e-legitimationer), som främjats framförallt genom

Statskontorets ramavtal (se även avsnitt 11).

Samordningsformerna kan, liksom på den övergripande nivån, behöva

utvecklas även inom respektive sektor. De centrala beslut som behöver

fattas, skall inte fattas på högre nivå än som är nödvändigt.

För att förbättra samordningen avser regeringen att låta utreda möjlig-

heterna till ökad samverkan i utvecklingen av en gemensam infrastruktur

inom den offentliga sektorn. Ett sådant arbete skall innefatta hur de olika

delarna skall kunna kommunicera med varandra, hur det horisontella

samarbete skall utvecklas på alla nivåer och hur den offentliga sektorn

skall utveckla gemensamma plattformar i förhållande till medborgarna.

Denna utredning bör ske i kontakt med den pågående omdaningen av

arbetsfördelningen mellan regeringens stabsmyndigheter.

Formerna för uppföljning och det statistiska underlaget för detta be-

handlas i avsnitt 20.

7 Rättsväsende

och

demokrati

7.1

IT inom Justitiedepartementets område

Justitiedepartementet och myndigheter inom departementets ansvars-

område bedriver olika IT-relaterade projekt som bl.a. syftar till att för-

bättra möjligheterna till elektronisk kommunikation. Justitiedeparte-

mentet deltar också i EU-arbete och annat internationellt arbete som är

IT-relaterat. De IT-relaterade ärenden som Justitiedepartementet eller

myndigheter som hör till departementets ansvarsområde bedriver handlar

bl.a. om att

− skapa förutsättningar för elektronisk kommunikation mellan myndig-

heter och medborgare och mellan medborgare,

− underlätta utbyggnaden av elektroniska kommunikationsnät,

− bekämpa brottslighet och oseriös verksamhet som den nya tekniken

kan föranleda,

− utnyttja den nya tekniken i de rättsvårdande myndigheternas

verksamhet och för brottsbekämpning,

− förbättra informationsgivningen till medborgarna,

− IT-relaterade immaterialrättsfrågor,

− uppgradera integritetsskyddet m.m. med hänsyn till den nya tekniken,

− IT och demokrati, och

− storstadspolitik.

I det följande redovisas vissa av de IT-relaterade ärenden som bedrivs av

departementet eller av myndigheter inom departementets ansvarsområde.

Prop. 2004/05:175

59

Delmål 1 Kvalitet

7.2

Elektronisk kommunikation mellan myndigheter och

medborgare och mellan medborgare

Ny aktiebolagslag

I propositionen Ny aktiebolagslag (prop. 2004/05:85) diskuteras i vilken

utsträckning modern informationsteknik kan komma till användning i

fråga om bl.a. undertecknande av olika bolagsrättsliga dokument och i

kommunikation mellan aktiebolag och dess aktieägare. Det föreslås en

särskild bestämmelse med innebörden att handlingar som enligt lagen

skall vara undertecknade skall – med något undantag – få undertecknas

med avancerad elektronisk signatur. I propositionen diskuteras också

frågor om närvaro vid bolagsstämma genom Internetuppkoppling, elek-

tronisk omröstning vid bolagsstämma och ”bolagsstämma on-line”.

Regeringens inriktning har varit att reglerna i den nya lagen skall

utformas så att de inte lägger några onödiga hinder i vägen mot att bolag

tar till vara de möjligheter som den moderna tekniken ger i fråga om

samverkan och beslutsfattande inom bolagen.

Propositionen med förslag till ny aktiebolagslag har beslutats av riks-

dagen i juni 2005. Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 2006.

Elektronisk ingivning

För närvarande måste en ansökan till inskrivningsmyndigheten ges in i

pappersform. Inskrivningsmyndigheten utfärdar bevis om sina beslut i

pappersform. I en promemoria som har remitterats hösten 2004

(dnr Ju2003/6435/L1) har föreslagits att det skall bli möjligt att lämna

ansökan till inskrivningsmyndigheten via Internet. Även andra möjlig-

heter till kommunikation via Internet föreslås i syfte att effektivisera

kommunikationen med inskrivningsmyndigheten. Arbetet är inriktat på

att en proposition skall beslutas hösten 2005.

Med anledning av ändringar i det s.k. publicitetsdirektivet (Europapar-

lamentets och rådets direktiv 2003/58/EG) har ett arbete inletts med att ta

fram förslag till lagändringar som syftar till att göra det möjligt för aktie-

bolag att till Bolagsverket på elektronisk väg ge in registreringsanmäl-

ningar och årsredovisningshandlingar. Direktivet skall vara genomfört i

nationell lagstiftning senast den 1 januari 2007. Avsikten är att en

departementspromemoria skall remitteras under året.

Vidare bedriver Rikspolisstyrelsen ett projekt som syftar till att göra

det möjligt att via Internet lämna anmälan som avser vissa enklare slag

av brott. För närvarande lämnas till polisen anmälan om brott muntligen

eller i sedvanlig skriftlig form. Det skall också bli möjligt att lämna vissa

tillståndsansökningar på elektronisk väg.

Varumärkes-, mönster-, samt patenträtt

Det pågår ett arbete med att ta fram en ny varumärkeslag. Arbetet

grundas på Varumärkeskommitténs betänkande Ny varumärkeslag och

ändringar i firmalagen (SOU 2001:26). Ett led i detta arbete är att möjlig-

Prop. 2004/05:175

60

göra och underlätta användandet av elektronisk kommunikation, t.ex. vid

ansökningar om registrering av varumärken.

Frågorna är aktuella även i internationella sammanhang. För närva-

rande pågår inom FN:s immaterialrättsorganisation (WIPO) ett arbete

med att ta fram en reviderad varumärkeskonvention. Inriktningen, vilken

Sverige ställer sig bakom, är att konventionen i större utsträckning skall

möjliggöra användningen av elektronisk kommunikation med de natio-

nella registreringsmyndigheterna och att konventionen utformas på så

sätt att den inte blir bunden av den tekniska utvecklingen. Samma mål-

sättning finns också inom EU när det gäller systemet med EG-varu-

märken.

Mönsterskyddet uppkommer genom registrering hos Patent- och regi-

streringsverket. Den som vill ansöka om mönsterskydd måste i dag

lämna in en egenhändigt undertecknad ansökan till Patent- och registre-

ringsverket. Det pågår ett arbete med att ta fram en ny mönsterskyddslag.

En del i detta arbete är att möjliggöra ansökan om registrering på elek-

tronisk väg.

För att förbereda införandet av elektronisk ingivning av patentansök-

ningar till Patent- och registreringsverket har kravet i 8 § patentlagen

(1967:837) på att en patentansökan skall vara skriftlig tagits bort (se

prop. 2000/01:13 och SFS 2000:1158). Formerna för patentansökningar

kommer när lagändringen trätt i kraft att regleras i patentkungörelsen

(1967:838).

Inom Patent- och registreringsverket förbereds för närvarande ett nytt

ingivningssystem och arbetet är i sitt slutskede. Systemet beräknas kunna

vara i fullt bruk under våren 2006 då också ändringen i 8 § patentlagen

kommer att träda i kraft.

Växtförädlarrätt

I växtförädlarrättslagen (1997:306) finns en bestämmelse som hindrar att

en ansökan ges in elektroniskt (5 kap. 2 § fjärde stycket). Bestämmelsen

bör ändras så att detta hinder undanröjs. Regeringen avser att se över

frågan. Det kommer att ske i samband med ändringar i annan immaterial-

rättslig lagstiftning som är planerade under 2006.

Sjö-, luft-, samt järnvägsrätt

Sverige deltar för närvarande i förhandlingar i FN:s kommission för han-

delsrätt (UNCITRAL) rörande en ny konvention om sjötransport av

gods. Konventionen är avsedd att innehålla regler bl.a. om elektroniska

transportdokument. Sådana dokument kan förenkla den administrativa

hanteringen av export- och importaffärer för såväl företag som banker

och medverka till en billigare godshantering.

När det gäller passagerartransporter till sjöss innebär 2002 års revide-

ring av 1974 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare

och deras resgods att försäkringscertifikat på vissa villkor kan ersättas av

elektroniskt registrerade uppgifter. Transportören slipper därmed att föra

med sig och på begäran visa upp certifikat i pappersform. Motsvarande

bestämmelser finns i 2001 års internationella konvention om ansvarighet

Prop. 2004/05:175

61

för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (bunkerkonven-

tionen).

Ett svenskt tillträde till den nya Atenkonventionen avvaktar ett förord-

ningsförslag från kommissionen. I fråga om bunkerkonventionen bereds

frågan om ett tillträde i Regeringskansliet. Ett svenskt tillträde bör kunna

bli aktuellt under 2006.

När det gäller lufträtt och järnvägsrätt beskrivs exempel på IT-använd-

ning inom dessa områden närmare i bilaga 17.

Remissförfarande

Under 2005 kommer Justitiedepartementet att ta initiativ till att utveckla

det svenska remissförfarandet bl.a. genom ytterligare försök med elek-

tronisk remiss via Internet. Dessutom kommer departementet att kart-

lägga förtroendevaldas tillgång till IT.

Offentlig@rummet

Sedan 1999 arrangerar Sveriges kommuner och landsting i samverkan

med bl.a. Regeringskansliet årligen en konferens benämnd Offent-

lig@rummet. Konferensen behandlar frågor om hur den offentliga sek-

torn – statliga myndigheter, landsting och kommuner – kan använda IT

interaktivt för att fördjupa och bredda den demokratiska dialogen samt

öka tillgängligheten för allmänheten till offentliga tjänster. Syftet är att

lyfta fram innovativa exempel. Konferensen skall också belysa hur IT

kan förändra arbetsorganisationer och därmed maktstrukturerna inom den

offentliga sektorn.

7.3

Utnyttjandet av IT i de rättsvårdande myndigheterna

Några exempel ges nedan på föreslagna IT-reformer. Ytterligare exempel

på redan planerade och pågående projekt samt genomförda tillämpningar

ges i bilaga 17.

En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol

I propositionen En modernare rättegång – reformering av processen i all-

män domstol (prop. 2004/05:131) föreslår regeringen ett bättre utnytt-

jande av modern teknik i domstolarna:

− Det skall vara möjligt för parter och andra att delta i en rättegång

genom ljud- och bildöverföring (videokonferens).

− Förhör i tingsrätten skall dokumenteras genom en ljud- och bildupp-

tagning. En sådan upptagning skall sedan kunna användas i hovrätten,

om målet överklagas dit.

Syftet med förslagen är bl.a. att korta handläggningstiderna och minska

risken för inställda förhandlingar men även att öka tillgängligheten till

domstolarna och att i övrigt underlätta för brottsoffer, vittnen och andra

att delta i processen. Ändringarna föreslås träda i kraft den dag

regeringen bestämmer.

Prop. 2004/05:175

62

Informationshantering och behandling av uppgifter

Domstolsdatautredningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 2001:100)

införandet av en lagstiftning som bl.a. syftar till att reglera de allmänna

domstolarnas, de allmänna förvaltningsdomstolarnas samt hyres- och

arrendenämndernas användning av datorstöd i den rättsskipande och

rättsvårdande verksamheten. Bland annat föreslås att uppgifter och hand-

lingar skall få lämnas ut elektroniskt på medium för automatiserad be-

handling från domstolar och nämnder till myndigheter och, om reger-

ingen meddelar föreskrifter om det, även till andra. Vidare föreslås att en

part skall få ha s.k. direktåtkomst till vissa uppgifter i egna mål och

ärenden som behandlas i domstolarnas databaser om regeringen med-

delar föreskrifter om det. Betänkandet bereds för närvarande inom

Justitiedepartementet.

Vidare föreslog polisdatautredningen i sitt slutbetänkande Behandling

av personuppgifter i polisens verksamhet (SOU 2001:92) nya bestäm-

melser om behandling av uppgifter om enskilda som det inte finns någon

misstanke om brott mot. Betänkandet har remissbehandlats, och ärendet

bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringens avsikt är att

en lagrådsremiss om en ny polisdatalag skall beslutas under 2006.

Brott- och händelseinformation på elektronisk karta

Rikspolisstyrelsen bedriver ett projekt som syftar till att på elektronisk

karta redovisa brotts- och händelseinformation (BHI) från två källsystem;

brottsanmälningssystemet och systemet för händelserapportering i

ledningscentralerna. Polisen kommer att på kartan kunna åskådliggöra

var olika typer av brott sker samt kunna koppla brottsplats till dag och

tid, vilket ger kunskap om den lokala problembilden.

Förhandlingar om rambeslut i EU om lagring av trafikuppgifter

Förslaget till rambeslut om lagring av trafikuppgifter har lämnats av

Frankrike, Irland, Storbritannien och Sveriges regeringar gemensamt.

Syftet med rambeslutet är att underlätta internationellt samarbete genom

att säkra att trafikuppgifter som finns hos en operatör inte raderas då de

kan behövas för att utreda, upptäcka och åtala för brott

För polisen är tillgången till lagrade trafikuppgifter mycket viktig i

utredningen av brott och kommunikationslistor används även ofta som

bevisning i brottmål. Polisen har alltså redan i dag möjlighet att få

tillgång till historiska trafikuppgifter som Internet- och teleoperatörer

själva har lagrat för sina egna ändamål (t.ex. fakturering).

Det föreslagna rambeslutet har debatterats. En fråga som har förts fram

är rambeslutets förenlighet med krav på skydd för den personliga integ-

riteten. I det sammanhanget kan det konstateras att flera av EU:s med-

lemsstater redan har infört den typ av lagringskrav som föreslås i ram-

beslutet. Det är dock främst näringslivet som har riktat kritik mot för-

slaget, särskilt när det gäller kostnadsaspekten. Justitiedepartementet har

därför inlett en dialog med aktörer från näringslivet inför det fortsatta

arbetet.

Prop. 2004/05:175

63

Vid det toppmöte som följde efter terroristattentaten i Madrid i mars

2004 uppmanades rådet att prioritera frågan om lagring av trafikupp-

gifter.

7.4 Förbättrad

information till medborgarna

Bättre tillgänglighet till rättsinformation

I rättsinformationssystemet (www.lagrummet.se) finns lagar och andra

föreskrifter samt annan rättsinformation tillgängliga i elektronisk form.

Regeringen lämnade i maj 2004 en skrivelse till riksdagen om den fort-

satta utvecklingen av rättsinformationssystemet (skr. 2003/04:168).

Målet är bl.a. att enskilda skall ha möjlighet att söka information på det

rättsliga området på ett enkelt, lättillgängligt och överskådligt sätt. Det

kan ske genom exempelvis att utveckla söksystemen, att utveckla möj-

ligheterna att länka mellan olika rättskällor och att det rent allmänt blir

lättare att hitta det man söker. I skrivelsen har regeringen också aviserat

att tillsätta en utredning som skall undersöka möjligheten av att kungöra

författningar elektroniskt. Statskontoret som är samordningsmyndighet

för rättsinformationssystemet, håller på att utarbeta en långsiktig utveck-

lingsplan för systemet. En del av rättsinformationssystemet är tillgången

till domstolsavgöranden.

I februari 2004 lanserade Domstolsverket en ny webbplats med rätts-

fallsreferat kallad domstolsväsendets rättsinformation. På webbplatsen

återfinns vägledande avgöranden som rapporterats in från Högsta dom-

stolen, hovrätterna, Miljööverdomstolen, Regeringsrätten, kammar-

rätterna, Domstolsverket, Rättshjälpsnämnden, Arbetsdomstolen, Mark-

nadsdomstolen och Patentbesvärsrätten samt föreskrifter, remiss-

yttranden och handböcker från Domstolsverket.

Elektroniskt kungörande

Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att reformera förfarandet för

kungörelse av beslut och andra sådana förhållanden som i dag kungörs i

Post- och Inrikes Tidningar (PoIT). Reformens syfte är att åstadkomma

en förbättrad åtkomst till kungörelserna och kostnadsbesparingar för

näringslivet och staten.

Frågan har behandlats i promemorian Kungörande i PoIT (Ds 2005:2).

Där föreslås att Post- och Inrikes Tidningar från och med den 1 januari

2007 skall publiceras elektroniskt på Bolagsverkets webbplats. De kun-

görelser som tas in i PoIT skall via webbplatsen vara allmänt tillgängliga

utan kostnad under en tid av två eller i vissa fall sex år.

Regeringen avser att ta ställning till förslagen i promemorian under

2005.

Prop. 2004/05:175

64

7.5 Integritetsskydd

m.m.

Behandling av personuppgifter

Informationstekniken har medfört nya och ökade möjligheter att samla

in, bearbeta och sprida personanknuten information. Det kan leda till risk

för intrång i den personliga integriteten. I Sverige uppmärksammades

dessa frågor tidigt. Som första land i världen beslutade Sverige redan

1973 en lagstiftning om skydd för den personliga integriteten vid

hantering av personuppgifter i datorer, datalagen. Datalagen ändrades

under åren därefter bl.a. mot bakgrund av teknikutvecklingen. Datalagen

har numera ersatts av personuppgiftslagen som beslutades 1998.

Personuppgiftslagen genomför ett EG-direktiv på området. Det generella

integritetsskydd som följer av personuppgiftslagen kompletteras genom

olika s.k. särskilda registerförfattningar på en mängd områden. Det finns

särskilda registerförfattningar med ett anpassat integritetsskydd vid

behandling av personuppgifter i verksamhet hos myndigheter med stora

databaser och register med personuppgifter. I dessa författningar brukar

det regleras i vilken utsträckning informationsutbyte genom direkt-

åtkomst mellan olika myndigheter är tillåten.

Integritetsskyddslagstiftningen måste ständigt anpassas till teknik-

utvecklingen och nya former för användning av tekniken för att upprätt-

hålla ett gott integritetsskydd. Det har på senare år skett genom de många

olika särskilda registerförfattningarna. Nya sådana författningar övervägs

för närvarande på flera områden. Dessutom har flera befintliga författ-

ningar redan setts över och ändringar övervägs. Även den generella

integritetsskyddslagstiftningen, personuppgiftslagen, har nyligen setts

över. Arbetet med att anpassa, komplettera och se över integritets-

skyddslagstiftningen pågår alltså ständigt.

Kreditupplysning

Kreditupplysningar lämnas i dag på bl.a. cd-romskivor och via Internet.

Det har påpekats från flera håll att det är angeläget att de risker som detta

innebär från integritetssynpunkt analyseras och att skyddet, om det inte

är tillfredsställande, stärks. Det är också angeläget att intresset av en

effektiv kreditupplysningsverksamhet på lämpligt sätt balanseras mot

enskildas intresse av att ekonomiska svårigheter eller missförstånd inte

orimligt begränsar deras ekonomiska handlingsutrymme. Under året

kommer en departementspromemoria att remitteras som behandlar bl.a.

dessa frågor.

Distans- och hemförsäljning

Den 1 april 2005 trädde distans- och hemförsäljningslagen i kraft (prop.

2004/05:13, bet. 2004/05:LU5, rskr. 2004/05:161). Lagen innehåller be-

stämmelser som genomför EG-direktivet om distansförsäljning av finan-

siella tjänster till konsumenter. Genom lagen stärks konsumenternas

rättigheter framförallt vid telefonförsäljning och Internethandel.

Prop. 2004/05:175

65

Delmål 2 Hållbar tillväxt

7.6 IT-relaterade

immaterialrättsfrågor

Upphovsrätt

Den 25 maj 2005 antog riksdagen lagändringar i upphovsrättslagen med

anledning av propositionen Upphovsrätten i informationssamhället –

genomförande av direktiv 2001/29/EG m.m. (prop. 2004/05:110).

Ändringarna stärker och moderniserar upphovsrätten för att ge ett bättre

skydd i det digitala informationssamhället samtidigt som balansen mot

viktiga allmänna intressen upprätthålls. Lagändringarna träder i kraft den

1 juli 2005.

Ändringarna innebär i huvudsak följande. Det förs in en uttrycklig

ensamrätt för upphovsmän att överföra sina verk till allmänheten. I detta

ingår att verk görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att

enskilda kan få tillgång till verken från en plats och vid en tidpunkt som

de själva väljer, exempelvis på en webbplats på Internet.

Den teknik som används vid digital användning av verk, såväl via

Internet som på annat sätt, ger upphov till en mängd mer eller mindre

tillfälliga kopior för att tekniken skall vara möjlig att använda. För att

balansera den vidsträckta ensamrätt som upphovsmannen har när det

gäller framställning av exemplar, införs en ny inskränkning i upphovs-

mannens exemplarframställningsrätt beträffande kopior som kan anses

vara tillfälliga. Ett huvudsyfte med bestämmelsen är att se till att enskilda

inte drabbas av något upphovsrättsligt ansvar för de tillfälliga kopior som

uppstår vid s.k. webbläsning, dvs. vid enbart tittande och lyssnande på

nätverk som Internet.

Redan i dag är det förbjudet att lägga ut upphovsrättsligt material på

Internet utan tillstånd från rättighetshavaren. Däremot har hittills inte

gällt något uttryckligt förbud att kopiera olagligt material för privat bruk.

Ändringarna innebär att också sådan kopiering blir förbjuden.

Rätten att kopiera för privat bruk kommer att finnas kvar. Det kommer

alltså fortfarande vara tillåtet att för privat bruk t.ex. kopiera film från

TV, kopiera ett extra exemplar av en inköpt cd-skiva eller kopiera från

tidningar eller annat material som lagts ut på Internet med rättighets-

havarens tillstånd. Rätten att kopiera böcker begränsas något. De

bestämmelser om så kallad kassettersättning som gäller i dag, för att i

någon mån ge ersättning för den lagliga kopieringen för privat bruk, änd-

ras för att anpassas till den digitala utvecklingen. Liksom i dag skall

ersättning utgå på sådana produkter som är särskilt ägnade för privat

kopiering, till exempel inspelningsbara cd, dvd, videokassetter och

mp3-spelare.

Nya bestämmelser införs om skydd för tekniska åtgärder, till exempel

krypteringar av upphovsrättsligt material som säljs för nedladdning från

Internet. Bestämmelserna innebär att det blir straffbart att tillverka eller

sälja produkter, eller tillhandahålla tjänster, som huvudsakligen är utfor-

made för att kringgå en digital eller analog spärr, eller annan teknisk

åtgärd, som hindrar eller begränsar framställning av exemplar eller till-

gängliggörande för allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk.

Själva kringgåendet av den tekniska åtgärden blir också förbjudet.

Prop. 2004/05:175

66

Nya regler införs också om skydd för elektronisk information om

rättighetsförvaltning.

I propositionen betonas att regeringen avser att noga följa utvecklingen

av kassettersättningen och av de nya reglerna om rättsligt skydd för tek-

niska åtgärder. Det anges att regeringen kommer att påbörja en utvär-

dering av de nya reglerna senast inom tre år från det att reglerna trätt i

kraft. Utvärderingen av kassettersättningen skall bland annat behandla

frågan om den tekniska utvecklingen lett till att ersättningen urholkats

samt frågorna om hur ersättningsnivåerna och möjligheten till nedsätt-

ning av ersättningen påverkat ersättningens storlek. Utvärderingen av

reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder skall omfatta hur kon-

sumenternas möjligheter att kopiera för privat bruk har påverkats av de

nya reglerna. Skulle denna utvärdering visa att situationen för konsu-

menterna inte är rimlig kommer regeringen att överväga frågan på nytt.

Varumärkesrätt

Den ökade användningen av Internet har gett upphov till nya frågor på

varumärkesområdet. En sådan fråga är förhållandet mellan det varumär-

kesrättsliga skyddet för varukännetecken och s.k. domännamn på Inter-

net. Inom WIPO pågår det fortlöpande ett arbete i dessa frågor, i vilket

Sverige deltar. Ett resultat av detta arbete är den rekommendation i

ämnet som WIPO antog 2001 (Joint Recommendation Concerning the

Protection of Marks, and Other Industrial Property Rights in Signs on the

Internet).

Tydligare gränser för patent på datorrelaterade uppfinningar

Kommissionen lade i februari 2002 fram ett förslag till direktiv om

patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar. Rättsakten antas av rådet

och Europaparlamentet genom medbeslutandeförfarandet i artikel 251 i

EG-fördraget. Detta innebär att rådet och parlamentet måste komma

överens för att det ska antas ett direktiv. Den 7 mars 2005 antog rådet sin

gemensamma ståndpunkt i frågan. Parlamentet ska under våren 2005 ta

ställning till om man kan godta den gemensamma ståndpunkten eller om

man vill göra ändringar i den. Eventuella ändringsförslag från parla-

mentet kommer att behandlas av rådet hösten 2005.

Dagens regler för när patent kan meddelas är generella och tillämpas

på uppfinningar inom alla teknikområden. Reglerna är också i stor

utsträckning internationella och har likartat innehåll i många delar av

världen. I Europa är de flesta europeiska stater anslutna till den europe-

iska patentkonventionen (EPC) och har anpassat sina patentlagar till

konventionen. Det europeiska patentverkets (EPO) avgöranden är också

vägledande för patentmyndigheterna i stater som är anslutna till EPC.

Trots detta finns det skillnader mellan de europeiska staterna när det

gäller bedömningar av när patent kan meddelas, inte minst när det gäller

datorrelaterade uppfinningar. Sådana skillnader innebär svårigheter för

enskilda uppfinnare och företag som vanligtvis vill ha patentskydd i flera

länder.

Prop. 2004/05:175

67

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

7.7 Elektroniska

kommunikationsnät

Modernisering av ledningsrättslagen

För att underlätta utbygganden av infrastrukturen för elektronisk kom-

munikation är det angeläget att det finns goda förutsättningar att ta i an-

språk annans mark för utbyggnaden. Den som vill utnyttja utrymme inom

annans fastighet för att dra fram och använda en ledning för detta ända-

mål kan träffa ett nyttjanderättsavtal med fastighetens ägare. Han eller

hon kan också hos lantmäterimyndighet ansöka om ledningsrätt. Led-

ningsrätt kan beviljas mot fastighetsägarens vilja.

Ledningsrättsutredningen lämnade 2002 ett delbetänkande om led-

ningsrätt för elektroniska kommunikationsnät som innebar att det skall

vara möjligt att få ledningsrätt inte bara för ledningar utan även för

master och andra anordningar som ingår i elektroniska kommunikations-

nät. Detta förslag har genomförts 2004 (prop. 2003/04:136 och SFS

2004:643, se även avsnitt 15.19). I sitt slutbetänkande föreslog utred-

ningen ytterligare moderniseringar av ledningsrättslagen. Två av försla-

gen (upplåtelse i andra hand inom utrymme för vilket det har beviljats

ledningsrätt och ledningsrätt för s.k. kanalisationer) behandlas i denna

proposition (se avsnitt 18). Avsikten är att övriga förslag skall behandlas

i en särskild proposition tidigast under 2006.

Förtroende

7.8 Bekämpning

av

brottslighet

och oseriös verksamhet

IT och 14 och 15 kap. brottsbalken

Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare att, ur ett IT-per-

spektiv, se över de brott i 14 och 15 kap. brottsbalken som berör

urkunder. I dessa bestämmelser finns ett flertal rekvisit som kan vara

svåra att tillämpa med avseende på bl.a. elektroniskt överförda uppgifter.

Översynen syftar till att klarlägga vilka förändringar som kan vara

påkallade med anledning av utvecklingen av IT. En förutsättning för en

ökad IT-användning är att människor kan förlita sig på att de uppgifter

som lämnas är riktiga och härstammar från den person som anges som

avsändare. De straffbestämmelser som avser att upprätthålla detta skydd

måste vara anpassade till de nya krav som de tekniska möjligheterna

medför. Inte minst för att främja den allmänna tilltron till IT-använd-

ningen, vilket är en prioriterad del av regeringens åtgärder på området, är

detta av stor betydelse. Det är också viktigt att den straffrättsliga regler-

ingen harmoniserar med regeringens strävanden att skapa möjligheter för

en effektiv användning av IT och att den är väl anpassad till den fortsatta

utvecklingen. Utredningen, som skall lämna sitt betänkande i juni 2007,

har att beakta detta under sitt arbete.

Prop. 2004/05:175

68

EU-rambeslut om angrepp mot informationssystem

Inom EU har antagits ett rambeslut om angrepp mot informationssystem.

Syftet med rambeslutet är att tillnärma medlemsstaternas straffrättsliga

lagstiftning när det gäller angrepp mot informationssystem. Enligt ram-

beslutet skall olagliga intrång i informationssystem, olagliga störningar

av informationssystem och olagliga datastörningar vara straffbara. Ram-

beslutet innehåller också bestämmelser om bl.a. vilka påföljder som

brotten skall kunna leda till.

En promemoria om genomförande av rambeslutet i svensk rätt har

remitterats. En proposition om genomförandet planeras att lämnas under

2006.

Europarådskonvention om IT-relaterad brottslighet

Europarådet har utarbetat en konvention om IT-relaterad brottslighet som

Sverige har undertecknat. Konventionen har tre huvudsyften:

att harmonisera den nationella straffrätten beträffande vissa

gärningar som behandlas i konventionen, om gärningarna begås med

hjälp av datorsystem,

– att få fram nationella processrättsliga bestämmelser som underlättar

utredning och lagföring av såväl de brott som behandlas i konventionen

som andra IT-relaterade brott och andra brott som begås med hjälp av

datorer samt att förbättra möjligheterna att ta tillvara elektronisk bevis-

ning i brottmål samt

– att lägga grunden för ett effektivt internationellt samarbete vid

bekämpning av IT-relaterade brott.

De gärningar som behandlas i konventionen är bl.a. dataintrång, dator-

relaterad förfalskning, datorrelaterat bedrägeri, barnpornografibrott och

upphovsrättsintrång.

Till konventionen hör ett tilläggsprotokoll som behandlar kriminali-

sering av gärningar av rasistisk och främlingsfientlig natur begångna med

hjälp av datorsystem. Sverige har undertecknat protokollet.

En promemoria om ratificering av konventionen och protokollet har

remitterats under våren 2005.

Modemkapning

På uppdrag av regeringen har en särskild utredare nyligen föreslagit lag-

ändringar som syftar till att stärka konsumentskyddet vid s.k. modem-

kapning (SOU 2005:20). Med modemkapning, som är ett av de Internet-

relaterade säkerhetsproblem som har rönt störst uppmärksamhet i Sverige

och utomlands under de senaste åren, avses att ett uppringningsprogram,

en s.k. dialer, laddas ned på en dator, ändrar dess fjärranslutning och utan

användarens godkännande ringer upp ett nytt dyrare nummer. Merkost-

naden för detta debiteras ofta abonnenten på dennes telefonräkning.

Utredningen har föreslagit ändringar såväl på civilrättens som närings-

rättens områden.

Prop. 2004/05:175

69

Delmål 1 Kvalitet

7.9 IT

och

demokrati

Under åren 2002–2004 har Justitiedepartementet haft en särskild arbets-

grupp för IT och demokrati (Ju2002:E). Arbetsgruppens uppgift var att

följa och främja utvecklingen av demokratiska processer med stöd av IT.

Tre rapporter har producerats, E-röstning – en antologi, Digitala klyftor –

förr, nu och i framtiden samt Förslag till strategi för att minska de digi-

tala klyftorna.

I april 2003 tillsatte regeringen en parlamentariskt sammansatt kom-

mitté med uppdrag att se över bestämmelserna i vallagen och lämna för-

slag till en ny lag, bl.a. skulle kommittén överväga i vilken utsträckning

elektroniska förfaranden bör införas vid röstning i röstningslokal. I be-

tänkandet (SOU 2004:111) anger kommittén att något förslag som gör

det möjligt att rösta elektroniskt inte bör läggas fram nu. Kommittén för-

ordar dock att försök med elektronisk röstning under kontrollerade

former bör genomföras i omgångar, dock inte i samband med allmänna

val. Försöken bör genomföras i samverkan med den centrala valmyndig-

heten. Förslagen har remissbehandlats.

Vidare är användningen av informationsteknik, t.ex. Internet och

mobiltelefoni, i demokratiska beslutsprocesser och förekomsten av even-

tuella rättsliga och tekniska hinder föremål för utredning. I december

2004 fick Örebro universitet i uppdrag av regeringen att utreda detta samt

att föreslå möjliga åtgärder för att undanröja dessa hinder. Inom ramen

för uppdraget skall Örebro universitet även lämna förslag till hur

kommunala initiativ för att öka deltagandet i demokratiska processer kan

uppmuntras. Uppdraget skall redovisas till Justitiedepartementet senast

den 30 juni 2005.

När det gäller internationella aktiviteter relaterade till IT och demokrati

har det under det isländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet

2004 tillsatts ett särskilt demokratiutskott. Detta utskott har till uppgift

att, med stöd i befintlig forskning och studier, analysera de nordiska de-

mokratierna utifrån ett nutida och framtida perspektiv och föreslå kom-

parativa studier eller särskilda handlingslinjer. Justitiedepartementet var

representerat i utskottet. Utskottets arbete resulterade i rapporten Demo-

krati i Norden. I rapporten konstateras t.ex. att den tekniska utvecklingen

möjliggör ett ökat demokratiskt handlingsutrymme men medverkar även

till att nya klyftor skapas mellan medborgarna – digitala klyftor – och att

de gamla förstärks. Rapporten innehåller också ett antal rekommenda-

tioner och förslag.

Inom ramen för Europarådets Integrerade projekt Making democracy

work (IP1-S-EE) har Sverige aktivt deltagit i arbetet med att ta fram en

rekommendation om elektronisk röstning i vallokal (rec(2004)1) och en

rekommendation (rec(2004)15) om e-förvaltning.

Prop. 2004/05:175

70

7.10 Storstadspolitik

Sedan 1998 bedriver regeringen på riksdagens uppdrag en nationell stor-

stadspolitik. Storstadskansliet i Justitiedepartementet har ett huvudansvar

för detta arbete.

Som ett led i arbetet har regeringen tecknat lokala utvecklingsavtal

med sju storstadskommuner om insatser i 24 stadsdelar. Bland annat har

flera IT-relaterade insatser gjorts i syfte att öka kvinnor och mäns demo-

kratiska delaktighet samt kunskap om hur datorn kan användas som

redskap. Ett antal insatser beskrivs närmare i bilaga 17.

8

Export- och investeringsfrämjande samt

bistånd

8.1

IT inom Utrikesdepartementets område

De viktigaste IT-relaterade frågorna inom Utrikesdepartementets område

handlar om att främja marknadsföringen av IT-sektorn och angelägen-

heten av att genom biståndsarbete få u-länder att utnyttja den potential

som IT har för ekonomisk och social utveckling samt för förverkligandet

av millennieutvecklingsmålen. (Dessa mål behandlas i proposition

2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling.)

Av särskild betydelse är också internationella samarbeten som sker

genom t.ex. World summit on information society (WSIS). Arbetet att

främja marknadsföringen av IT-sektorn och det internationella samar-

betet bidrar till att uppfylla det i denna proposition föreslagna delmålet

om hållbar tillväxt. Biståndsarbetet bidrar till uppfyllandet av delmålet

om tillgänglighet och säkerhet.

Delmål 2 Hållbar tillväxt

8.2 Marknadsföring

av IT-sektorn i utlandet

Internationell marknadsföring av svensk IT- och telekomindustri har

sedan 2000 varit ett inslag i regeringens arbete med export- och

investeringsfrämjandet som bedrivs inom politikområde 39 Utrikes-

handel, export- och investeringsfrämjande. Satsningarna syftar till att

marknadsföra högteknologiska områden och nya branscher där Sverige

och svenska företag har särskild kompetens och förutsättningar att hävda

sig i internationell konkurrens. Detta gäller t.ex. IT-sektorn men även

andra delar av det moderna och framtidsinriktade Sverige.

Från och med 2002 konsoliderades IT-främjandet i utlandet i riktade

program och projekt. Invest in Sweden Agency (ISA) initierade 2002 ett

projekt för internationell marknadsföring av svensk IT, IT Sweden.

Syftet var att stärka Sveriges ställning som IT-nation på prioriterade

marknader, stödja den internationella marknadsföringen av IT-kluster

och öka affärs- och samarbetsmöjligheterna på den internationella mark-

naden, särskilt inom trådlös kommunikation och mobilt Internet.

Prop. 2004/05:175

71

För att främja framför allt små och medelstora företags exportmöjlig-

heter på strategiska marknader fick Exportrådet samma år i uppdrag av

regeringen att starta ett branschprogram: IT och telekom.

Mot bakgrund av den hårda internationella konkurrensen vidare-

utvecklas satsningarna på IT-främjandet i utlandet. Det krävs bl.a. tyd-

ligare prioritering och fokusering.

Som ett led i fokuseringen av satsningarna inom IT-främjandet har ISA

under 2005 startat projektet ICT Sweden. Projektet syftar till att attrahera

och öka antalet utländska investeringar inom IT-sektorn till Sverige,

stärka Sveriges ställning som IT-nation på prioriterade marknader och att

stödja den internationella marknadsföringen av IT-kluster. Regeringen

har finansierat projektet med 2 miljoner kronor.

ICT Sweden fokuserar bl.a. på svenska styrkeområden inom trådlös

kommunikation, mobilitet och bredband. Projektet är ett led i att för-

verkliga strategin Innovativa Sverige – en strategi för tillväxt genom för-

nyelse (Ds 2004:36). Denna satsning på svensk IT- och telekomindustri

genom export- och investeringsfrämjande är också en viktig del i att ge-

nomföra åtgärder som föreslogs i Näringsdepartementets samtal med

företag inom IT- och telekomsektorn under våren 2005.

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

8.3 IT

och

bistånd

I Sveriges politik för global utveckling (PGU) framhålls angelägenheten

av att u-länder kan utnyttja den potential som IT har för ekonomisk och

social utveckling samt för förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.

IT börjar spridas i u-länderna, men alltjämt återstår mycket arbete. Infra-

strukturen är dåligt utbyggd och det saknas teknik, ekonomiska resurser

och kompetens. IT i u-länder är en fråga om att utnyttja ett kraftfullt

verktyg för ekonomisk tillväxt. Det är också en fråga om allas rätt till

information, kunskap och möjlighet att påverka. IT rymmer stora möjlig-

heter för de fattiga i detta avseende. Samtidigt finns risk att den s.k.

IT-revolutionen ökar klyftan mellan rika och fattiga länder – och mellan

rika och fattiga inom länderna.

Utvecklingssamarbetet kan i ett inledande skede spela en viktig roll

genom att påskynda utnyttjandet av de möjligheter IT erbjuder. Sverige

välkomnar en dialog kring användningen av IT för utveckling, men

u-länderna måste själva identifiera sina behov och prioritera IT i sitt ut-

vecklingsarbete. För detta behöver länderna utarbeta egna nationella

e-strategier. Sverige menar vidare att internationella biståndsinsatser i

ökad grad bör främja IT-investeringar.

Den tekniska utvecklingen har öppnat upp för nya och effektiviserande

metoder i arbetet med fattigdomsbekämpning. Utvecklingssamarbetet har

en särskild uppgift i att söka bidra till att IT kommer fattiga grupper till-

godo. I den strategi som finns för hur Sida skall främja IT inom utveck-

lingssamarbetet betonas bl.a. att IT skall integreras som en naturlig och

viktig del av detta samarbetes alla verksamhetsgrenar. Detta har också i

ökad grad blivit fallet genom ett antal strategiska och innovativa insatser,

liksom exempelvis genom att ett nätverk av IT-universitet

Prop. 2004/05:175

72

(SPIDER/Swedish Program for ICT in Developing Regions) har byggts

upp som stödfunktion för Sida.

I strategin anges vidare att Sida skall söka utveckla IT i biståndet som

en svensk profilfråga samt aktivt delta i internationellt samarbete om IT i

biståndet och samverka med andra biståndsgivare och med institutioner

och företag i Sverige och i samarbetsländerna.

Under 2004 satsade Sida ca 200 miljoner kronor på olika IT-relaterade

initiativ där IT ingick som en delkomponent. Pengarna går till studier

som främst inriktas på att identifiera IT som ett användbart verktyg i

arbetet med u-länder, exempelvis för studier kring möjligheten för den

afrikanska kontinenten att kommunicera med övriga världen och kring

mobiltelefonins möjlighet att spridas i Afrika och nyttjas för olika tjäns-

ter och ekonomisk utveckling.

8.4

Världstoppmöte om informationssamhället (WSIS)

FN:s världstoppmöte om informationssamhället (WSIS) är inte ett ren-

odlat utvecklingsmöte, men har ett intressant och dominerande u-lands-

perspektiv utifrån visionen att omvandla den digitala klyftan till digitala

möjligheter. Genom WSIS har ökad uppmärksamhet kommit att riktas

mot den stora betydelse IT kan ha för global utveckling och toppmötet

kan ses som en manifestation av det intresse som finns att diskutera dessa

frågor. IT är en drivkraft för ekonomisk tillväxt och har alltmer kommit

att ses som ett verksamt medel i kampen mot fattigdom. IT kan även

bidra till att främja och stärka demokrati och mänskliga rättigheter,

genom att ge människor tillgång till information och därmed ett ökat

inflytande över sina liv. Genomförandet av WSIS antagna politiska de-

klaration och därtill kopplad handlingsplan får stor betydelse för

visionens förverkligande. I detta sammanhang har framhållits vikten av

ett nära samarbete och partnerskap mellan regeringar, näringsliv och

civilsamhälle för att långsiktiga och hållbara framsteg skall kunna

uppnås.

8.5

Andra internationella samarbeten

Diskussion om hur IT bäst kan utnyttjas i utvecklingssammanhang och

försöksverksamhet med IT-användning pågår inom flera internationella

samarbeten, där Sida deltar. Här kan t.ex. nämnas InfoDev, som är ett

program som bl.a. finansierar IT-projekt i utvecklingsländer och sprider

erfarenheter om dessa projekt mellan biståndsgivarna. Programmet har

ett sekretariat inom Världsbanken. Ytterligare exempel är Bellanet och

Global Knowledge Partnership (GKP). Bellanet är en organisation som

erbjuder olika IT-baserade tjänster i syfte att öka samarbetet inom det

internationella samfundet. GKP är ett informellt världsomspännande nät-

verk av olika organisationer som arbetar med kunskapsutveckling i

u-länder med fokus på användning av IT. Genom GKP delar medlem-

marna kunskap och information och man förmedlar kontakter inom nät-

verket för samverkan i konkreta projekt. GKP medverkade i arbetet med

att ta fram rekommendationer för hur den digitala klyftan mellan Nord

Prop. 2004/05:175

73

och Syd skall överbryggas, den så kallade DOT Force-rapporten för

G8-mötet i Genua. I syfte att informera om utvecklingsfrågor finns Eldis

som är en webbportal med en sökbar databas med bl.a. ett stort och

ökande antal för ämnet relevanta dokument.

9

Försvar samt beredskap mot sårbarhet

9.1

IT inom Försvarsdepartementets område

Inom Försvarsdepartementets område finns många IT-relaterade frågor.

De viktigaste handlar om informationsförsörjning och informations-

säkerhet. Arbetet inom informationsförsörjning bidrar till att uppfylla det

i denna proposition föreslagna delmålet om kvalitet. Till uppfyllandet av

delmålet om tillgänglighet och säkerhet bidrar arbetet med informations-

säkerhet. Till det senare målet bidrar också det särskilda systemet radio-

kommunikation för säker ledning (Rakel) som skapar förbättrade möjlig-

heter till ett effektivt samband mellan samhällets aktörer i olika slag av

krissituationer.

Delmål 1 Kvalitet

9.2 Informationsförsörjning

Utredningen Samordning av informationsförsörjning mellan statliga,

kommunala och enskilda aktörer inom det civila försvaret eller som är

verksamma vid krishantering i fred (dir. 2002:100), konstaterade i sitt

slutbetänkande System för samordnad krisinformation (SOU 2003:11) att

informationsförsörjning i en kris i huvudsak riktar sig till tre grupper:

allmänhet och massmedier samt till aktörer som är engagerade i själva

krishanteringen. Informationen till dessa grupper kan till viss del behöva

vara av olika karaktär och innehåll.

Enligt utredningen är webbplatser med öppen information till allmän-

heten och massmedier en allt mer använd informationskanal och under-

sökningar visar att en relativt stor andel av medborgarna skulle söka in-

formation via Internet vid en stor olycka. Utredningen föreslår därför

bl.a. att myndigheterna i större utsträckning skall använda sina webb-

sidor för att sprida krisinformation till allmänheten. Utredningen konsta-

terar också att det kan vara ett mycket stort antal aktörer involverade i

krishanteringen på samhällets alla ledningsnivåer och att en ökad sam-

ordning av informationsförsörjningen bl.a. skulle motverka att felaktiga

och motstridiga uppgifter kommer i omlopp.

Regeringen har därför givit Krisberedskapsmyndigheten (KBM) ett

antal uppdrag för att underlätta samordningen av information mellan

olika aktörer och till allmänheten och medier. Uppdragen syftar till att

utveckla ett webbaserat informationssystem för aktörerna i krishan-

teringssystemet. Systemet skall underlätta informationsutbyte vid kriser,

om genomförd, pågående och planerad verksamhet, lägesrapporter m.m.

Systemet är utformat som en dagbok och är förberett för att kunna utbyta

Prop. 2004/05:175

74

information med andra system. Användare av systemet är i första hand

myndigheter, länsstyrelser, kommuner, landsting, men även andra aktörer

som kommunala bolag, entreprenörer och frivilligorganisationer. En

första version av systemet kommer att finnas under september 2005.

Ett antal myndigheter har dessutom fått i uppdrag av regeringen att ha

krisinformation på sina webbplatser. Under 2005 planerar KBM att utar-

beta råd och rekommendationer om hur man kan utforma webbplatser

med krisinformation. I detta arbete kommer erfarenheter från hur svenska

organisationer använde Internet vid flodvågskatastrofen och storm-

händelserna att tas tillvara. KBM kommer att fortsätta att i samarbete

med länsstyrelserna genomföra länsvisa utbildningsdagar för kommuner,

landsting med flera.

Vidare kommer KBM under 2005 att inrätta den nationella webb-

portalen i samarbete med Socialstyrelsen, Statens räddningsverk, Affärs-

verket Svenska kraftnät, Statskontoret och länsstyrelserna. I syfte att

diskutera bl.a. möjliga gemensamma webblösningar kommer samverkan

även att ske med Norge och Danmark.

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

9.3

Samhällets säkerhet vid kriser

Regeringen avser att i en proposition lämna sin syn på utvecklingen av

samhällets säkerhet. Redan 1997 i propositionen Beredskap mot svåra

påfrestningar på samhället i fred (prop. 1996/97:11 bet. 1996/07 FöU5)

redovisades en ambition för beredskapen mot svåra påfrestningar på

samhället i fred. Genom propositionen Samhällets säkerhet och bered-

skap (prop. 2001/02:158) presenterades ett nytt krishanteringssystem,

som bygger på ett områdesansvar och sektorsansvar. Områdesansvaret

innebär att det finns ett organ på lokal, regional och nationell nivå som

kan verka för inriktning, prioritering och samordning av åtgärder i en

krissituation. Kommunen, länsstyrelsen och regeringen är områdes-

ansvariga organ på respektive nivå. Sektorsansvaret innebär att det finns

ansvariga myndigheter som genomför nödvändiga förebyggande och för-

beredande insatser. Samtidigt inrättades KBM och ett nytt planerings-

system för det civila försvaret och för svåra påfrestningar på samhället.

Arbetet med att minska samhällets sårbarhet och för att förbättra kris-

hanteringsförmågan bör fortsätta. I den planerade propositionen kommer

försvarsberedningens rapport samt gjorda erfarenheter från olika händel-

ser att tas tillvara, för att Sverige skall stå bättre rustat för katastrof-

situationer i framtiden. Avsikten med propositionen är att dels presentera

en strategi som grund för det fortsatta arbetet med att stärka samhällets

förmåga inför framtida hot och risker, dels behandla frågor som rör sam-

hällets krishanteringsförmåga.

Prop. 2004/05:175

75

9.4

Radiokommunikationssystemet Rakel

Regeringens bedömning: En utökad användarkrets för radiokom-

munikationssystemet Rakel (Radiokommunikation för effektiv led-

ning) bör eftersträvas för att tillfredsställa behovet av säkerställd och

tvärsektoriell kommunikation i samhällets arbete med ordning, säker-

het och krisberedskap.

Skälen för regeringens bedömning: Ett flertal utredningar bl.a.

Rakelkommittén (SOU 2003:10) Trygga medborgare – säker kommu-

nikation har konstaterat att det fanns allvarliga brister i kommunikations-

systemen inom skydds- och säkerhetsområdet. För att stärka medborgar-

nas trygghet inrättas nu ett nytt gemensamt radiokommunikationssystem

baserat på Tetrastandard. Tetra är en europeisk standard som är special-

utvecklad för skydds- och säkerhetsfunktioner och för extremt driftsäker

mobil radiokommunikation.

Försvarets materielverk har upphandlat det nya gemensamma radio-

kommunikationssystemet som benämns Rakel (Radiokommunikation för

effektiv ledning) och Krisberedskapsmyndigheten (KBM) skall införa,

förvalta och utveckla systemet. Rakelsystemet skall successivt byggas ut

i sju etapper mellan 2005 och 2010 med början i södra Sverige. Rakel

ersätter flera redan befintliga radiokommunikationssystem. I motsats till

nuvarande system så anpassar Rakel-systemet uteffekten på sändarna så

att lägsta möjliga effekt används för att kontakt skall kunna uppnås.

Utbyggnaden kommer således inte att ge en ökad exponering, avseende

elektromagnetiska fält, i förhållande till nuvarande system.

Enligt förslagen i Rakelkommitténs betänkande (SOU 2003:10)

Trygga medborgare – säker kommunikation avgränsades användar-

kretsen till Polisen, Kustbevakningen, Tullverket, kommunal räddnings-

tjänst, akutsjukvården och Försvarsmakten. KBM har i en skrivelse den

6

april 2005 Utökad användarkrets för Rakelsystemet (dnr

Fö2005/1102/CIV) hemställt om en utökad användarkrets för Rakel-

systemet. Enligt KBM bör användarkretsen utvidgas till att omfatta fler-

talet aktörer i krishanteringssystemet.

Tillgång till goda och säkra kommunikationer mellan samhällets olika

sektorer är enligt regeringens bedömning av central betydelse för sam-

hällets arbete med ordning, säkerhet och krisberedskap. Radiokommu-

nikationssystemet Rakel bör därför få en utökad användarkrets. Reger-

ingen avser att återkomma till riksdagen med förslag som möjliggör en

utökad användarkrets.

9.5

Utveckling av ett nätverksbaserat försvar

Det militära försvaret är inne i en omfattande reformeringsprocess och

skall ges en förändrad inriktning från ett invasionsförsvar mot ett flexi-

belt insatsförsvar som skall kunna agera vid internationella konflikter

utomlands. Med stöd av en gemensam IT-arkitektur för hela Försvars-

makten, kan insatser utformas efter behoven för att lösa uppgifterna.

Informationsinhämtandet skall ske med stöd av modern informations-

teknik. Det nätverksbaserade försvarskonceptet (NFB) skall stödja det

Prop. 2004/05:175

76

militära försvarets förmåga avseende information och omvärldsupp-

fattning, ledning med beslutsstöd samt insats och verkan.

Det nätverksbaserade försvaret skall utvecklas av Försvarsmakten i

samverkan med övriga totalförsvarsmyndigheter och myndigheter med

uppgifter inom krisberedskapsområdet. Genom detta skapas förutsätt-

ningar för att det militära försvaret och övrigt totalförsvar kan utbyta

information och samverka såväl under fred, kris och krig.

10

Sjukvård, hälsa, sociala frågor och

socialförsäkring

10.1

IT inom Socialdepartementets område

Det pågår många aktiviteter som syftar till att främja IT-användningen

inom Socialdepartementets ansvarsområden. Inom hälso- och sjukvårds-

området fokuserar man bland annat på att anpassa regelverket som styr

vårddokumentation samt inrättande av nationellt kompatibla elektroniska

patientjournaler. Arbetet med detta bidrar till att uppfylla det i denna

proposition föreslagna delmålet om kvalitet. Inrättandet av en nationell

ledningsgrupp och det internationella samarbetet bidrar till en förbättrad

samordning inom politiken för informationssamhället. Telemedicinska

applikationer skapar nya möjligheter för att erbjuda en vård av hög

kvalitet i glest befolkade regioner, exempelvis minimerar elektroniska

röntgenbilder väntetider för vårdpersonal, patienter och anhöriga.

Inom socialförsäkringens administration är informationstekniken en

förutsättning för att stödja nya processer och möjliggöra samarbete med

andra myndigheter och företag. Väl utvecklade självbetjäningstjänster

via Internet och sevicetelefoni är ett av villkoren för en fullgod service

till de försäkrade.

Jämställdhet är ett centralt perspektiv i Socialdepartementets samtliga

politikområden. Det är därför viktigt att beakta hur en utökad IT-använd-

ning inom Socialdepartementets områden påverkar kvinnor och män.

Inom socialtjänstpolitiken, äldrepolitiken och handikappolitiken lyfts

särskilt frågan om IT-utvecklingens betydelse för ökad delaktighet och

jämlikhet för kvinnor och män med funktionshinder, kvinnor och män i

ekonomiskt eller socialt utsatta situationer samt äldre kvinnor och män.

Politiken för informationssamhället spelar också en viktig roll inom flera

av folkhälsopolitikens målområden. IT är det centrala arbetsverktyget för

upprätthållandet av data om befolkningens hälsa och sociala förhållan-

den, såväl nationellt som internationellt.

Arbetet inom Socialdepartementets område måste ofta beakta barn-

perspektivet. Målet för regeringens barnpolitik är att barn och unga skall

respekteras, ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet

och inflytande. Syftet med barnpolitiken och med barnkonventions-

arbetet inom Regeringskansliet är att man skall utgå från ett barn-

perspektiv i alla beslut och åtgärder som rör barn. Barnperspektivet i

regeringens arbete innebär i första hand att barnet sätts i fokus och att

man noga analyserar vilka följder ett beslut kan få för det eller de barn

som berörs. Internet har stor genomslagskraft på gott och ont bland barn

Prop. 2004/05:175

77

och ungdomar. Det finns därför starka skäl att i framtiden tydligare

uppmärksamma barnperspektivet inom politiken för informations-

samhället.

Delmål 1 Kvalitet

10.2

Hälso- och sjukvårdsområdet

10.2.1

Hittillsvarande mål och åtgärder för IT-användning

Regeringens bedömning är att en bred implementering och användning

av IT-stöd är en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna möta

samhällets krav på en tillgänglig, effektiv och högkvalitativ hälso- och

sjukvård. Eftersom hälso- och sjukvården är en av samhällets mest

informationsintensiva sektorer, har användningen av IT-baserade verktyg

medfört att arbetssätt, administrativa rutiner och kliniska tillämpningar

har kunnat utvecklas och förnyas med hjälp av modern informations-

teknik.

Detta har inneburit stora vinster för både medborgare, sjukvårds-

personal och huvudmän. Områdets betydelse bekräftas av att såväl sjuk-

vårdshuvudmännen, regeringen som kommissionen har identifierat ett

förbättrat IT-stöd som helt avgörande för att möta framtida utmaningar

såsom en ökande patientrörlighet mellan vårdenheter och vårdnivåer,

både på regional, nationell och internationell nivå.

Genom en ökad IT-användning inom hälso- och sjukvården får även

medborgaren en större möjlighet att ta en mer aktiv del i sin vård-

situation. Både för patienter och anhöriga skapas nya möjligheter till att

få djupare kunskap om sjukdomstillstånd och ställda diagnoser samt få

en överblick av sina vårdkontakter. Vårdportaler och nätbaserad hälso-

information utgör i dag ett allt viktigare komplement till reguljära vård-

kontakter, vilket innebär att tillgängligheten kan förbättras. Inom många

enskilda landsting har tjänster för nätbaserad hälsoinformation tagits

fram. Eftersom utveckling, kvalitetsgranskning och underhåll av dessa

databaser är mycket resurskrävande, är det regeringens uppfattning att en

utökad nationell samverkan mellan existerande tjänster för nätbaserad

hälsoinformation vore önskvärd. Därigenom kan de centrala och regio-

nala medel som tillförs detta område användas mer effektivt, samtidigt

som man med gemensamma ansträngningar kan höja kvaliteten på den

information som erbjuds. Det är viktigt att i sammanhanget betona vikten

av att teknikutvecklingen inte får innebära att stora grupper, t.ex. funk-

tionshindrade, ställs utanför möjligheten till likvärdig information och

tillgänglighet.

En mer detaljerad redovisning av regeringens insatser inom hälso- och

sjukvårdsområdet återfinns i bilaga 17, IT-användning och IT-utbildning,

avsnittet Exempel på IT-användning inom offentliga sektorn.

Utredningar m.m.

Det pågår löpande ett arbete för att anpassa och uppdatera de lagar som

reglerar informationshantering och vårddokumentation för att underlätta

Prop. 2004/05:175

78

en mer effektiv användning av IT som administrativt stöd inom sjuk-

vårdssektorn.

I juni 2004 gav regeringen ett tilläggsdirektiv (dir. 2004:95) till

Patientdatautredningen (dir. 2003:42) om att göra en samlad översyn av

de lagar som reglerar åtkomst och överföring av patientjournaler, be-

handlingen av personuppgifter m.m. Utgångspunkten för utredningen är

att all journalhantering i framtiden i huvudsak skall ske elektroniskt.

Syftet med översynen är att skapa en sammanhållen lagstiftning kring

vårddokumentation och personuppgiftsbehandling som är anpassad efter

de möjligheter som ges med modern informationsteknik, t.ex. i fråga om

överföring av journaluppgifter och åtkomst via Internet.

Våren 2005 lade regeringen propositionen Ökad patientsäkerhet på

läkemedelsområdet (prop. 2004/05:70) till riksdagen. Den lag som

kommer att träda i kraft den 1 juli 2005 innebär att ett nytt personregister

inrättas med uppgifter om förskrivna uthämtade läkemedel. Uppgifterna i

förteckningen skall kunna användas av patienter, förskrivare och farma-

ceuter på apotek. I propositionen föreslås även vissa ändringar i lagen

(1996:1156) om receptregister. Ändringarna innebär att det blir möjligt

för Apoteket AB att elektroniskt spara recept för flera uttag under hela

receptets giltighetstid. Denna lagändring kommer bl.a. att underlätta han-

teringen av e-recept samt bidra till en säkrare läkemedelsanvändning.

En närmare beskrivning av e-recept finns i bilaga 17. IT-användning

och IT-utbildning, avsnittet Exempel på IT-användning inom offentliga

sektorn.

10.2.2 Nationellt

kompatibla

elektroniska patientjournaler

Regeringens bedömning: En mer enhetlig och tillgänglig information

inom hälso- och sjukvården bör främjas. Projektet Nationell patientöver-

sikt har ett betydande värde för att stärka patientsäkerheten inom hälso-

och sjukvården, genom att vital journalinformation görs nationellt till-

gänglig för behandlande hälso- och sjukvårdspersonal.

Skälen för regeringens bedömning: Det kanske mest centrala doku-

mentet inom hälso- och sjukvården är patientjournalen. I denna samlas

information om patientens hälsotillstånd, olika vårdkontakter, ställda

diagnoser, inkomna provsvar etc. Därutöver används den i allt högre ut-

sträckning för administration, verksamhetsuppföljning och forskning.

Mot denna bakgrund har sjukvårdshuvudmännen tidigt satsat på att

digitalisera de ofta mycket omfattande journaluppgifterna, med målsätt-

ningen att öka patientsäkerheten och förenkla för sjukvårdspersonalen.

Sverige ligger i en internationell jämförelse långt framme i användningen

av elektroniska patientjournaler. Inom primärvården utförs över

95 procent av vårddokumentationen elektroniskt och inom sjukhusvården

är motsvarande siffra omkring 60 procent enligt uppskattningar från

Carelink.

Målsättningen är att dessa elektroniska journaler också skall integreras

med angränsande system, vilket innebär att exempelvis hanteringen av

röntgenbilder, provsvar, remisshantering och förskrivning av läkemedel

skall kunna ske elektroniskt direkt i journalsystemet.

Prop. 2004/05:175

79

Ett betydande problem är dock att informationsstrukturen inom hälso-

och sjukvården till stora delar är mycket heterogen, med många olika

journalsystem som sällan kan kommunicera med varandra. Flertalet

huvudmän har under senare år arbetat intensivt med att uppdatera och

integrera sina befintliga journalsystem, men det finns avsevärda svårig-

heter med att föra samman äldre ofta egenutvecklade system med

moderna lösningar. Detta leder bland annat till starkt kostnadsdrivande

och tidsödande administrativa bördor för personalen inom sjukvården,

samtidigt som den bristande informationen allvarligt hotar patientsäker-

heten eftersom vårdpersonalen har svårt att få tillgång till relevant vård-

historik.

I ett gemensamt initiativ från samtliga landstingsdirektörer har man

genom samverkansorganisationen Carelink tagit ett första steg för att

komma tillrätta med denna problematik. Projektet Nationell patientöver-

sikt skapades våren 2004 för att utveckla en nationellt tillgänglig IT-

baserad söktjänst, där behandlande hälso- och sjukvårdspersonal snabbt

och enkelt, med patientens medgivande, skall kunna få upp en översikt

av patientens personuppgifter, konstaterade diagnoser, allergier, läke-

medelslista etc.

Under 2005 lanseras Nationell patientöversikt som ett pilotprojekt i

fyra landsting: Norrbotten, Uppsala, Östergötland och Jönköping. Från

slutet av året skall patientöversikten användas av mindre grupper vård-

personal och patienter för att utvärdera teknik och innehåll. Därefter skall

tjänsten erbjudas alla huvudmän från och med 2006, där målsättningen är

att samtliga landsting skall kunna vara anslutna senast 2008 och att

privata vårdgivare samt kommuner ansluts senast 2010.

Regeringen anser att projektet Nationell patientöversikt har ett bety-

dande värde för att stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården,

genom att vital journalinformation görs nationellt tillgänglig för behand-

lande hälso- och sjukvårdspersonal. Projektet är det i dag mest konkreta

och betydelsefulla initiativet för att skapa en samlad bild av patientens

vårddokumentation. Genom detta projekt kan tidigare investeringar i

IT-system inom vård och omsorg utnyttjas på ett kostnadseffektivt sätt.

10.2.3

Samverkan inom Regeringskansliet samt med externa

aktörer

Under det senaste året har stora ansträngningar gjorts för att förbättra och

ytterligare förstärka det interna samarbetet inom Regeringskansliet när

det gäller att stödja införandet av IT inom vård och omsorg. Huvudsyftet

med detta arbete har varit att åstadkomma en kraftsamling mellan alla de

processer som i dag arbetar inom olika departement för att åstadkomma

en mer effektiv IT-användning. Ett exempel på detta är Regeringens IT-

politiska strategigrupp och dess arbetsgrupp för IT i vård och omsorg

som har inneburit stora framsteg i samarbetet såväl internt inom Reger-

ingskansliet som med externa nyckelaktörer. Denna utvidgade dialog har

bidragit till en ökad förståelse mellan aktörerna inom vårdsektorn avse-

ende synen på IT:s betydelse för vård och omsorg.

För att stimulera samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen kring

utvecklingen av IT-baserade tjänster, ger Socialdepartementet årligen

Prop. 2004/05:175

80

stöd till organisationen Carelink genom Dagmaröverenskommelsen.

Carelink är en medlemsorganisation där landsting, regioner, kommuner

och privata vårdgivare inbjuds att bli medlemmar för att gemensamt

utarbeta lösningar för en ökad IT-användning inom vård och omsorg.

Arbetet inom Carelink har lett till en rad konkreta resultat. Bland dessa

kan nämnas vidareutvecklingen av Sjunet, en nationell IT-infrastruktur

för samtliga Sveriges landsting och ett växande antal kommuner och

privata vårdgivare. Initiativtagarna till Carelink är Landstingsförbundet,

Svenska Kommunförbundet, Vårdföretagarna och Apoteket AB.

10.2.4 Standardiserings-

och

terminologiarbete

För att nyttoeffekterna med en bred användning av IT-stöd inom vård-

och omsorgssektorn skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt,

krävs en gemensam och nationellt sammanhållen informationsstruktur.

Detta förutsätter bland annat gemensamma begrepp och termer, men

också klassifikationer och kvalitetsindikatorer.

Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet 2005 regeringens uppdrag att

normera termer och begrepp som är centrala för vård och omsorg, samt

att utarbeta en strategi för hur en nationellt sammanhållen informations-

struktur skall etableras. Uppdraget skall rapporteras i mars 2006. Som

första konkreta åtgärd inrättas ett bibliotek för lagring och tillhanda-

hållande av specifikationer samt begrepp och termer inom området.

Sedan tidigare publiceras också fastställda terminologier i en nationell

termbank tillgänglig för alla via Internet.

Behovet av internationellt erkända standarder växer i takt med att

vårdkontakterna över nationsgränserna ökar i omfattning. Swedish Stan-

dards Institute (SIS) har under åren 1997-2005 haft ledningen för det

europeiska standardiseringsarbetet inom hälso- och sjukvårdsinformatik,

vilket har resulterat i en rad standarder för vård och omsorg. Arbetet med

att kartlägga, rekommendera samt översätta internationella standarder

bör ges fortsatt hög prioritet (se även avsnitt 15.22).

10.2.5 E-hälsa

Regeringens bedömning: Sverige bör vara en aktiv deltagare i det inter-

nationella erfarenhetsutbytet kring e-hälsa (eHealth), eftersom denna

samverkan har stor potential att underlätta och stärka det nationella

arbetet på hälso- och sjukvårdsområdet.

Skälen för regeringens bedömning: Det internationella samarbetet

och erfarenhetsutbytet på hälso- och sjukvårdsområdet har intensifierats

under senare år. eHealth är det internationella samlingsnamnet för s.k.

e-hälsa eller e-hälsovård, dvs. användning av informationsteknik inom

hälso- och sjukvården. Av såväl internationella organ som av enskilda

länder pekats IT ut som ett av de mest centrala verktygen för framtidens

hälso- och sjukvård. Ett förbättrat administrativt stöd inom sjukvårds-

sektorn med hjälp av IT är exempelvis en förutsättning för såväl en ökad

patientrörlighet inom EU som skapandet av europeiska specialistcentra.

Prop. 2004/05:175

81

Genom att föra hem och sprida den kunskap som finns internationellt

beträffande satsningar på informationsteknik inom vårdsektorn, kan

nationella satsningar göras mer kostnadseffektivt och med ett bättre

beslutsunderlag än vad annars hade varit möjligt. Därför är regeringens

bedömning att Sverige bör vara en aktiv deltagare i det internationella

erfarenhetsutbytet kring e-hälsa.

Ett initiativ som har haft särskilt stor inverkan på det europeiska sam-

arbetet kring e-hälsa är den handlingsplan som kommissionen

presenterade i ett meddelande den 30 april 2004. Genom att presentera en

konkret tidsplan och peka ut de områden som kräver medlemsstaternas

omedelbara uppmärksamhet, har handlingsplanen bidragit till att e-hälsa

förts upp på den politiska dagordningen i Europa. Socialdepartementet är

aktivt engagerat i en rad internationella samverkansprocesser kring

e-hälsa, främst inom ramen för EU samt Nordiska ministerrådet, men

följer också nära det arbete som initierats av globala aktörer. Inom WHO

har en global handlingsplan för e-hälsa nyligen presenterats. Denna kan

komma att få betydelse för regeringens framtida prioriteringar på detta

område, likväl som för den framtida inriktningen av EU-samarbetet kring

e-hälsa.

För att närmare studera potentiella vinster och konsekvenser av en

ökad patientrörlighet inom Europa tog EU:s hälsoministrar initiativ till en

högnivåprocess för reflektion kring dessa frågor. Bland annat etablerades

en permanent högnivågrupp High Level Group on Health Services and

Medical Care under kommissionens generaldirektorat för hälsofrågor

(DG SANCO) för att stödja europeiskt samarbete på området. I an-

slutning till högnivågruppen har arbetsgruppen Working Group on

Information and eHealth inrättats. Huvudsyftet med gruppens arbete blir

att vara ett stöd i medlemsstaternas arbete med att implementera

IT-lösningar i de nationella sjukvårdssystemen. Genom att föreslå en

ökad koordinering av existerande samverkansprocesser och forskning på

området menar gruppen att det europeiska erfarenhetsutbytet på området

kan ske mer kraftfullt och fokuserat än vad som hittills varit fallet.

European Health Telematics Association (EHTEL) är en europeisk

organisation för samverkan och erfarenhetsutbyte på e-hälsoområdet.

Organisationens betydelse som beredningsorgan inom EU-samarbetet har

ökat betydligt under senare år.

Nordiska ministerrådet presenterade i augusti 2004 en kartläggning

som konstaterade att det finns uppenbara fördelar för de nordiska län-

derna att samverka kring användningen av IT-stöd inom hälso- och sjuk-

vården samt den sociala omsorgen. Som ett resultat av denna rapport

diskuteras nu formerna för ett gemensamt nordiskt forum för dis-

kussioner om gemensamma juridiska, tekniska eller andra strukturella

hinder som kan finnas mot en ökad användning av IT-stöd inom social-

och hälsosektorn. Detta skall bygga vidare på det nätverk som redan

etablerats mellan Carelink och dess nordiska motsvarigheter.

Prop. 2004/05:175

82

10.2.6

Mål för en ökad IT-användning inom hälso- och

sjukvården

Regeringens bedömning: Relevant information bör på ett ändamåls-

enligt sätt och med respekt för individens integritet kunna kommuniceras

elektroniskt mellan olika huvudmän och vårdnivåer inom hälso- och

sjukvården som ett led i utformningen av effektiva och säkra arbets-

former och arbetsmiljöer.

Skälen för regeringens bedömning: Sverige har tidigare kunnat dra

fördel av det decentraliserade ansvaret för att investera i och implemen-

tera nya IT-stöd, då huvudmännen varit mycket framgångsrika i sin

strävan att lyfta fram nya innovativa idéer och lösningar. Detta skapade

under lång tid en kreativ miljö för utvecklingen av nya IT-lösningar inom

vård och omsorg, vilket gav Sverige ett försprång gentemot många andra

länder i vår omvärld. Modern hälso- och sjukvård bygger dock i växande

utsträckning på samverkan mellan olika vårdgivare och vårdenheter för

att patienten skall kunna erbjudas en god vård, vilket ställer nya krav på

informationssystemen inom sektorn. För att maximalt utnyttja de stora

nyttovinster som blir följden av ett effektivt och väl implementerat

IT-stöd inom hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen bedömer reger-

ingen att relevant information bör, på ett ändamålsenligt sätt och med

respekt för individens integritet, kunna kommuniceras elektroniskt

mellan olika huvudmän och vårdnivåer.

10.2.7

Nationella ledningsgruppen för IT i vård och omsorg

Det finns i dag en unik anda av samförstånd om behovet av en nationell

kraftsamling kring investeringar i IT-stöd inom vård och omsorg.

Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting har därför tagit ett

gemensamt initiativ till en fördjupad nationell samverkan kring IT-

frågorna. Inom ramen för Dagmaröverenskommelsen från 2005 har

parterna därför träffat ett avtal där man understryker IT-områdets stora

betydelse för att utveckla vård och omsorg, samt pekar på behovet av

nationellt samordnade satsningar på detta område.

Genom att lyfta upp IT-frågan som en av de främsta på den politiska

dagordningen inom vårdsektorn skapas nya möjligheter att åstadkomma

konkreta resultat. IT-frågorna har tidigare främst diskuterats på en

utpräglat teknisk nivå av experter på IT-frågor. Genom att föra vidare

den kunskap som redan finns på expertnivå och behandla IT-frågorna på

högsta beslutsfattande nivå inom kommuner, landsting och myndigheter,

synliggörs IT som ett verktyg för verksamhetsutveckling.

För att förverkliga den överenskommelse som tecknats mellan reger-

ingen och Sveriges Kommuner och Landsting har en Nationell lednings-

grupp för IT i vård och omsorg inrättats från mars 2005. Lednings-

gruppen består av representanter på hög nivå från Socialdepartementet,

Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Apoteket AB, Carelink samt Sveriges

Kommuner och Landsting. Målsättningen är att Nationella lednings-

gruppen vid årsskiftet 2005/2006 skall presentera en Nationell IT-policy

för vård och omsorg, där områden som är strategiskt viktiga för nationellt

Prop. 2004/05:175

83

samordnade investeringar kommer att identifieras. Den Nationella

IT-policyn skall fungera som stöd för alla aktörer inom vård- och om-

sorgssektorn, genom att såväl myndigheter, huvudmän och leverantörer

kan använda denna som ett verktyg i arbetet med att förnya och förbättra

administrativa rutiner, beslutsstöd, arbetsmetoder och medicinska

tillämpningar med stöd av informationsteknik. En Nationell IT-policy

bidrar till att samtliga aktörer arbetar mot samma mål och påskyndar för-

nyelseprocessen av vård och omsorg.

Utarbetandet av den Nationella IT-policyn skall ske i en öppen dialog-

form med nyckelaktörer inom vårdsektorn med syfte att utnyttja den kun-

skap och de erfarenheter som redan finns på detta område.

I Dagmaröverenskommelsen pekas följande områden ut som särskilt

viktiga för Nationella ledningsgruppens arbete:

− utvecklingen av en nationellt kompatibel elektronisk patientjournal,

− tillgänglighetsfrämjande åtgärder, såsom vårdkontakter och tids-

bokning över Internet och

− en ökad användning av e-recept och elektroniskt förskrivarstöd.

10.3 Socialförsäkringsområdet

10.3.1 Försäkringskassan

Den 1 januari 2005 har en ny sammanhållen myndighet, Försäkrings-

kassan, inrättats för att administrera socialförsäkringen. Den nya myn-

digheten ersätter Riksförsäkringsverket (RFV) och landets 21 allmänna

försäkringskassor. Syftet med inrättandet har i första hand varit att för-

bättra enhetligheten i rättstillämpningen, öka effektiviteten och förbättra

personalpolitiken inom myndigheten. Försäkringskassan har den 3 juni

2005 lämnat en plan till regeringen över hur förändringsarbetet skall

bedrivas de närmaste tre åren. I planen har förbättringar inom IT-området

en framträdande plats. En utvärdering av IT-verksamheten inom För-

säkringskassan skall påbörjas 2005 och vara slutförd senast den 30 juni

2006.

10.3.2

Mål för IT-användningen inom socialförsäkringsområdet

Tilltron till socialförsäkringen och dess administration skall vara hög.

Insatser som rör IT-verksamheten skall ge effekter i form av högre kva-

litet, ökad rättssäkerhet, större likformighet, ökad tillgänglighet, bättre

säkerhet, bra arbetsmiljö och fullgod service till de försäkrade.

Informationstekniken är avgörande för att hantera verksamheten inom

socialförsäkringens administration. Den är en förutsättning och ett medel

för att stödja nya processer, fullfölja förändringar i lagstiftning och möj-

liggöra samarbete med andra myndigheter och företag. De försäkrade

väljer också att allt oftare möta Försäkringskassan via de självbetjänings-

tjänster som finns tillgängliga via Internet och servicetelefoni.

De effektiviseringar som är möjliga skall genomföras och frigjorda

resurser användas till strategiskt viktiga investeringar som leder till en

förbättrad tillgänglighet och service för de försäkrade och en högre

effektivitet inom myndigheten. Utveckling av nya tjänster och vidare-

Prop. 2004/05:175

84

utveckling av befintliga skall ta utgångspunkt i användarna och deras

behov.

För att utvecklingen inom IT-området skall skapa mervärde och bättre

nytta för enskilda på ett kostnadseffektivt sätt, är samverkan över myn-

dighetsgränserna nödvändig. För socialförsäkringsadministrationens del

krävs också samarbete med andra parter såsom arbetsgivare, sjukvård

och försäkringsbolag.

Verksamheten inom Försäkringskassan skall bedrivas med hög kvali-

tet, rättssäkert, effektivt och till så låga kostnader som möjligt. En för-

utsättning för detta är ett för ändamålet utformat och för användarens

behov anpassat, väl fungerande och kostnadseffektivt IT-stöd. Det är

leveranser med bättre funktionalitet i handläggarstödet i kombination

med ökad tillgänglighet och användning av självbetjäningstjänster samt

strukturförändringar av organisation och arbetssätt som skall ge resultat.

10.3.3 24-timmarsmyndigheten

m.m.

Riksförsäkringsverket (RFV), de allmänna försäkringskassorna och

Premiepensionsmyndigheten fick genom beslut av riksdagen (prop.

2003/04:40, bet. 2003/04:SfU08, rskr. 2003/04:153) utökade möjligheter

att erbjuda service och självbetjäning via Internet fr.o.m. den 1 april

2004. Ändringen möjliggör en bredare utveckling av 24-timmarsmyndig-

heten inom myndigheterna.

Inom socialförsäkringens administration erbjuds i dag en rad olika

tjänster via Internet som kan hänföras till begreppet 24-timmarsmyn-

dighet, såsom information om Försäkringskassan och de ansvarsområden

som myndigheten administrerar. Den centrala funktionen är dock möjlig-

heten till interaktiva tjänster, via Försäkringskassans webbplats. Tjäns-

terna möjliggör såväl lämning som hämtning av individorienterad infor-

mation som ansökningar och annan hantering av ärenden, s.k. själv-

betjäningstjänster, för både arbetsgivare och enskilda. Samtliga tjänster

kräver tillgång till elektronisk legitimation. Även servicetelefoni

inkluderas. Den elektroniska legitimationen innebär en hållbar säker-

hetslösning för administrationens elektroniska tjänster och tillämpas

bland annat inom föräldraförsäkringen, vid beräkning av den allmänna

ålderspensionen samt för arbetsgivare vid sjukanmälan för anställda.

Under 2004 användes den elektroniska legitimationen ca 760 000 gånger

av Försäkringskassans kunder.

Andelen anmälningar via servicetelefoni och Internet ökar kontinu-

erligt. Cirka 2,6 miljoner beställningar görs nu via servicetelefoni och

ca 1,4 miljoner via Försäkringskassans webbplats. Det totala antalet

samtal årligen till myndighetens servicetelefon är omkring 4 miljoner och

omkring 2 miljoner personer besöker Försäkringskassan på Internet.

Totalt har myndigheten ca 40 miljoner kontakter från enskilda varje år.

Enligt Statskontoret (2003/442-5) är Försäkringskassans webbplats den

femte mest besökta webbplatsen av de statliga myndigheterna och även

en av dem som ökar mest procentuellt.

Pensionsportalen Min pension är ett samarbete mellan Försäkrings-

kassan, Premiepensionsmyndigheten, Försäkringsförbundet och tjänste-

pensionsbolagen. Portalen nås på webbplats www.minpension.nu och

Prop. 2004/05:175

85

skall ge enskilda en mer komplett bild av deras pensionssparande. Inled-

ningsvis redovisas allmän pension och tjänstepension. I ett senare skede

är tanken att även privat pensionssparande skall omfattas.

Elektroniskt informationsutbyte i realtid minskar risken för fusk. Ett

gemensamt system har därför utvecklats som binder samman dator-

system hos Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslös-

hetskassorna. Systemet ersätter manuella kontakter mellan myndig-

heterna och skall ge snabbare handläggningstider, minskade administra-

tionskostnader och säkra att information endast ges till behöriga fråge-

ställare. Avsikten är att även Centrala studiestödsnämnden på sikt skall

anslutas till systemet.

10.3.4 Verksamhetsutveckling

De senare årens verksamhetsutveckling inom Försäkringskassan strävar

mot en ökad IT-användning inom myndigheten. Här kan främst nämnas

utvecklingen av ett IT-baserat ärendehanteringssystem, ett stödsystem för

det reformerade ålderspensionssystemet och en successiv övergång från

äldre stordatormiljö till en modern IT-miljö.

Att Försäkringskassan framgångsrikt slutför utvecklingen av ärende-

handläggningsstödet är av stor betydelse. Uppföljningar av utvecklings-

arbetet visar ännu inte på någon effekthemtagning i den storleksordning

som initialt bedömdes vara möjlig. Ett fullt utbyggt system bidrar påtag-

ligt till ökad effektivitet, kortare handläggningstider, förbättrad kvalitet

och en minskad arbetsbelastning för myndighetens personal.

10.3.5 Internationell

samverkan

I juni 2004 infördes det Europeiska sjukförsäkringskortet, EU-kortet, för

att underlätta tillgång till sjukvård vid besök i annat medlemsland

(inklusive EES och Schweiz). EU-kortet har ersatt de äldre pappersintyg

som tidigare krävdes för att få rätt till akut eller nödvändig sjukvård på

samma ekonomiska villkor som andra försäkrade i berörda länder. För-

delarna för individen är tydliga i och med att kortet är enklare att ha med

sig i jämförelse med tidigare pappersintyg. Det har också längre giltig-

hetstid och är enhetligt i hela Europa.

I Sverige har ett IT-system utvecklats för att hantera beställningen av

kort och kontroll av försäkrade. Systemet stödjer beställningar via Inter-

net, servicetelefon eller direkt av handläggare på Försäkringskassan. För-

faringssättet innebär ökad kundservice och möjlighet till omprioritering

och besparing inom myndigheten. Under juli 2004 överskred antalet i

Sverige beställda EU-kort en miljon.

Inom ramen för samarbetet inom Tekniska kommissionen för informa-

tionsbehandling (TESS) planeras nu för utvecklingen av EHIC (Euro-

pean Health Insurance Card). Nästa steg är att förse EHIC med ett data-

chip som möjliggör lagring av personlig information och en elektronisk

nyckel som ingår i en infrastruktur för öppna nycklar, PKI (public key

infrastructure). Genom att förse kortet med en sådan elektronisk nyckel

kan det användas vid identifiering av personer för att ge åtkomst till

information via Internet. Inom TESS utvecklas också möjligheterna att

Prop. 2004/05:175

86

automatisera kontakterna mellan de olika socialförsäkrings- och hälso-

administrationerna inom EU. Detta kommer att effektivisera de administ-

rativa rutinerna kring rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni

1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,

egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen och säker-

ställa att medborgarnas rättigheter garanteras vid vistelser i andra med-

lemsstater.

10.3.6

Behandling av personuppgifter

Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäk-

ringens administration trädde i kraft den 1 december 2003 (prop.

2002/03:135, bet. 2003/04:SfU03, rskr. 2003/04:16). I lagen regleras

bland annat för vilka ändamål personuppgifter får användas, hur sökning

får göras och hur de registrerade skall informeras. Lagen utgör ett kom-

plement till personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser om skydd för

den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter.

10.4

Socialtjänstpolitik, äldrepolitik och handikappolitik

10.4.1 Bakgrund

Regeringen anser även att IT-utvecklingen skall bidra till att målen för

äldrepolitiken, handikappolitiken och socialtjänstpolitiken uppnås.

Gemensamt för dessa politikområden är att de är inriktade på den

enskildes möjligheter till ett aktivt och delaktigt liv. Målen för äldrepoli-

tiken (prop. 1997/98:113) är att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och

ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och

med bibehållet oberoende, bemötas med respekt samt ha tillgång till god

vård och omsorg. De nationella målen för handikappolitiken (prop.

1999/2000:79) är att samhället utformas så att människor med funktions-

hinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhället samt jämlikhet i

levnadsvillkoren för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktions-

hinder. För socialtjänstpolitiken (prop. 2004/05:1) finns målet att stärka

förmågan och möjligheten till social delaktighet för ekonomiskt och

socialt utsatta personer samt stärka skyddet för utsatta barn.

10.4.2

IT och kvinnor och män i ekonomiskt eller socialt utsatta

situationer

Enligt socialtjänstlagen (2001:453) finns en rätt till bistånd för den som

inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat

sätt. Vad som skall anses ingå i försörjningsstödet preciseras av en riks-

norm som innefattar skäliga kostnader för livsmedel, kläder och skor, lek

och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien, dagstidning samt telefon-

och TV-avgift. Riksnormen fastställs av regeringen varje år och beräknas

med ledning av officiella prisundersökningar rörande olika hushålls-

typers baskonsumtion. Det innebär att typen av utgifter som skall täckas

av riksnormen kan komma att förändras med tiden. Mot bakgrund av att

Prop. 2004/05:175

87

innehavet och användandet av mobiltelefoner numer är så pass vanligt i

befolkningen har regeringen t.ex. bedömt att även kostnad för mobil-

telefon och mobiltelefonsamtal skall ingå i totalsumman för riksnormen.

Ändringen trädde i kraft den 1 januari 2005.

IT och äldre

I slutbetänkandet från utredningen Senior 2005, Äldrepolitik för fram-

tiden (SOU 2003: 91), som för närvarande bereds inom Regerings-

kansliet, belyses äldrefrågor och IT. Inom vård- och omsorgsområdet har

möjligheterna ökat att utveckla och tillämpa nya tekniska lösningar. Flera

olika lösningar har prövats under senare år, bl.a. för att skapa s.k. smarta

hem där olika apparater kan kommunicera med varandra i ett internt nät-

verk, automatiska övervakningstjänster, möten mellan patienter och vård-

personal på distans samt tillgång till egenvårdsstöd. Användning av de

nya tjänsterna kan exempelvis leda till ökade möjligheter till själv-

ständighet och frihet för individen genom möjligheter att bo kvar hemma

och själv utföra egenvård. För den fortsatta utvecklingen av vård och

omsorg för äldre bedöms äldres tillgång till IT-baserad information vara

en nyckelfråga. Andra viktiga utvecklingsområden är IT-baserade former

för kompetensutveckling för personal och logistikstöd för planering och

uppföljning av verksamheterna.

IT och funktionshinder

Inom IT utvecklas nya hjälpmedel som möjliggör ökad delaktighet för

kvinnor och män med funktionshinder. Dessa hjälpmedel kan ge per-

soner med funktionshinder möjligheten att självständigt kunna utföra

saker som är självklara för andra, att läsa, skriva, göra sig förstådd eller

förstå andra, delta i utbildning eller sköta ett arbete. En synskadad person

kan t.ex. läsa all datalagrad information med hjälp av konstgjort tal eller

punktskrift.

Tillgången till datorbaserade hjälpmedel har medfört nya möjligheter i

vardag, arbete och utbildning för många personer med funktionshinder.

Volymerna av de IT-hjälpmedel som tillhandahålls som personliga

hjälpmedel är dock ännu så länge begränsade. Regelverken för förskriv-

ning av datorbaserade hjälpmedel kan skilja sig markant åt mellan sjuk-

vårdshuvudmännen. För att personer med funktionshinder i högre ut-

sträckning skall kunna dra nytta av teknikens landvinningar föreslår

LSS- och hjälpmedelsutredningen i betänkandet Hjälpmedel (SOU

2004:83) några åtgärdsområden. Utredningens förslag bereds för när-

varande inom Regeringskansliet.

Ökad IT-användning inom socialtjänstens område

Inom socialtjänstens verksamheter är själva myndighetsutövningen av

avgörande betydelse. Möjligheterna att på ett säkert sätt förmedla känslig

information mellan olika aktörer och för den enskilde att ta del av och

följa en process som innehåller personliga uppgifter är minst lika

Prop. 2004/05:175

88

intressanta för en person som har en e-journal som för en person som

ansöker om ekonomiskt bistånd, hemtjänst eller personlig assistent.

10.4.3

Kvalitetsregister, metodstöd och informationsförsörjning

Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör vidmakthålla och utveckla

sitt stöd till kommunerna vad gäller utvecklingen av Internetbaserade

kvalitetssäkringsregister, metodstöd och informationsförsörjning inom

socialtjänsten, eftersom detta är av central betydelse för verksamhetens

kvalitet.

Skälen för regeringens bedömning: Samverkan och kommunikation

är av central betydelse i socialtjänstens verksamhet och för kunskaps-

utvecklingen inom socialtjänstområdet. Inom ramen för Socialstyrelsens

arbete med nationellt stöd för en kunskapsutveckling inom socialtjänsten

har en strategisk grund för att utveckla ett nationellt system för att han-

tera informationsförsörjning inom socialtjänstområdet skapats. Försöks-

verksamheter har prövats enligt två olika modeller för informationsför-

sörjning, den ena baserad på professionens behov i vardagen (Social-

tjänstverktyget) och den andra inriktad på att förmedla aktuell forskning

på ett lättillgängligt sätt (SocialVetenskap, www.socialvetenskap.se).

Grunden har lagts för ett system för att hantera såväl kommunikation

som information (Socialtjänstportalen). Institutet för utveckling av

metoder i socialt arbete (IMS) vid Socialstyrelsen arbetar vidare med att

implementera verktygen inom flera regioner i Sverige.

En viktig orsak till att en ökad IT-användning påverkar kvaliteten i

socialtjänstens verksamheter är den ökade internationaliseringen. Utbyte

av erfarenheter och kunskap mellan länderna sker i dag i allt större ut-

sträckning och kräver utvecklade tekniska metoder. Inom ramen för

Östersjöstaternas råd finns en särskild enhet som ägnar sig åt frågor som

rör utsatta barn, Working Group for Cooperation on Children at Risk

(WGCC). WGCC använder ett särskilt IT-verktyg för att underlätta

utbytet av erfarenheter och information mellan länderna. Bl.a. har webb-

sidan Child Centre (www.childcentre.info) etablerats. Här publiceras

studier och forskning, relevant lagstiftning på området, rapporter från

konferenser som rör utsatta barn samt information om insatser som vidtas

i de olika länderna. Det finns även möjlighet att chatta med experter.

Regeringen anser att det är viktigt att IMS och Socialstyrelsen även

fortsättningsvis bistår kommunerna med stöd och fortsätter att utveckla

olika former för nationella system för informationsförsörjning, metod-

stöd och kvalitetsregister för socialtjänstverksamheterna.

Prop. 2004/05:175

89

10.4.4

Verksamhetsutveckling och kompetensförsörjning

Regeringens bedömning: Ökad IT-användning som ett led i verksam-

hetsutvecklingen är nödvändig för kompetensförsörjningen inom social-

tjänsten.

Skälen för regeringens bedömning: Framtidens omsorg om äldre och

verksamheter för personer med funktionshinder kommer att ställas inför

stora utmaningar. Effektivitet, samverkan, kommunikation och använd-

ning av ny teknik kommer att spela en avgörande betydelse för hur väl

utmaningarna kan mötas av de anställda inom vård och omsorg. För

medborgarna kommer tillgängligheten att vara av avgörande betydelse

för hur kvaliteten i vården och omsorgen värderas.

Med oförändrad sysselsättningsgrad bedömer kommunerna att de be-

höver rekrytera ett stort antal vårdbiträden, undersköterskor och sjuk-

sköterskor under de närmaste åren fram till 2010. Skälen är bland annat

ökade vårdbehov till följd av ett ökat antal äldre i höga åldrar och på

grund av stora pensionsavgångar. Regeringen lämnade i juli 2002 ett

uppdrag till nio myndigheter (Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljö-

verket, Högskoleverket, Integrationsverket, Migrationsverket, Myndig-

heten för kvalificerad yrkesutbildning, Riksförsäkringsverket, Skolverket

och Socialstyrelsen) att utarbeta en plan för kompetensförsörjningen

inom kommunernas vård och omsorg om äldre och personer med funk-

tionshinder. I rapporten Investera nu! redovisade myndigheterna förslag

till en handlingsplan som innehåller mål och åtgärder för att stödja

investeringar i bättre arbetsmiljö och kompetens. Myndigheterna identi-

fierade några nyckelområden för kompetensförsörjningen och några av

dessa har enligt regeringens mening bäring på IT-utvecklingen och en

ökad IT-användning inom socialtjänstens verksamheter.

Inom ramen för regeringens satsning på kvalitetsutveckling inom vår-

den och omsorgen om äldre, Kompetensstegen (S 2004:10), har ökad IT-

användning som ett led i verksamhetsutvecklingen särskilt uppmärk-

sammats. Under åren 2005–2007 avsätts drygt en miljard kronor till sats-

ningen. Det är viktigt att systemen är både användar- och brukaran-

passade för mesta möjliga effektivitet.

10.5 Folkhälsopolitik

10.5.1 Bakgrund

Ansvaret för genomförandet av den nationella folkhälsopolitiken vilar på

ett stort antal politikområden. Nedan nämns några exempel på åtgärder

som vidtagits inom IT-området som främjar folkhälsan.

Regeringens program för utveckling av 24-timmarsmyndigheten inne-

håller bland annat mål om tillgänglighet och kvalitet. 24-timmars-

myndigheten, med ökad service och tillgänglighet för befolkningen,

skapar ökade förutsättningar för ökad delaktighet och ökat inflytande i

samhället – några av de mest grundläggande förutsättningarna för folk-

hälsan och som också utgör ett särskilt målområde för folkhälsopolitiken.

Bestämningsfaktorerna – de faktorer som orsakar hälsa och ohälsa –

för detta målområde är tillgänglighet, delaktighet och inflytande. Till-

Prop. 2004/05:175

90

gänglighet i samhället handlar om att ta bort de hinder som finns så att

alla människor, oavsett funktionshinder eller andra omständigheter, kan

vara delaktiga och ha möjlighet till inflytande. Delaktighet handlar om att

varje människa skall kunna ta del av olika arenor i samhällets offentliga

sfär och inflytande handlar om medborgarens möjlighet att påverka på

olika nivåer i samhället. Här kan informationstekniken både vara till

nytta och hinder beroende på hur den utformas.

10.5.2

Mål för IT-användning inom folkhälsoområdet

Det föreslagna målet för informationssamhället, ligger väl i linje med

målet för folkhälsopolitiken, att skapa samhälleliga förutsättningar för en

god hälsa på lika villkor för hela befolkningen, som slogs fast i propo-

sitionen (2002/03:35) Mål för folkhälsan. Detsamma gäller målsätt-

ningen för 24-timmarsmyndigheten.

I Mål för folkhälsan identifierade man också elva målområden för det

samlade folkhälsoarbetet. Målområdena innefattar alla de faktorer i sam-

hällsorganisationen och människors livsvillkor och levnadsvanor som

bidrar till hälsa och ohälsa, de så kallade bestämningsfaktorerna för

hälsan.

Folkhälsopolitiken är, som nämnts ovan, sektorsövergripande och

innefattar också IT-politiken.

IT-politiken spelar en viktig roll inom flera av målområdena för folk-

hälsan. IT är det centrala arbetsverktyget för upprätthållandet av data om

befolkningens hälsa och sociala förhållanden, såväl nationellt som inter-

nationellt. Exempelvis är samtliga hälsodataregister datoriserade. Nedan

listas några exempel som visar på vilket sätt IT-politiken påverkar och

kommer att påverka bestämningsfaktorerna för hälsan inom de elva mål-

områdena.

Målområde 1 Delaktighet och inflytande i samhället

Delaktighet och inflytande i samhället är en av de mest grundläggande

förutsättningarna för folkhälsan. I den gränslösa IT-världen kan männi-

skor kommunicera lättare och därmed öka sin delaktighet i och sitt in-

flytande på samhället. Baksidan av myntet är att effekten kan vara den

rakt motsatta för de grupper i samhället som varken har tillgång till eller

förmår utnyttja tekniken. Regeringens fortsatta strävan att göra informa-

tionstekniken tillgänglig för alla i samhället, oavsett kön, ålder, funk-

tionshinder, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet, är en gemensam

strävan och en viktig del i genomförandet av det nationella målet för

folkhälsopolitiken.

Målområde 2 Ekonomisk och social trygghet

Ekonomisk och social trygghet är en fundamental förutsättning för folk-

hälsan. Arbetets värde för folkhälsan uppmärksammas allt mer. Ett arbete

ger inte bara inkomster till försörjningen utan har också stor betydelse för

möjligheterna att vara delaktig i samhället och att utveckla relationer till

andra människor. Arbetslöshet och utanförskap är en riskfaktor för

Prop. 2004/05:175

91

ohälsa för alla. IT-utvecklingen skapar arbetstillfällen och kan också

bidra till att skapa en flexiblare arbetssituation. Flexibla arbetsformer,

som exempelvis distansarbete, kan göra det möjligt för personer som

varit sjukskrivna att tidigare kunna återvända till arbetet. Anpassningen

av IT-produkter för att de skall vara tillgängliga för alla öppnar också

ytterligare möjligheter på arbetsmarknaden för personer med funktions-

nedsättning eller språksvårigheter.

Målområde 3 Trygga och goda uppväxtvillkor

Trygga och goda uppväxtvillkor är avgörande för barns och ungdomars

hälsa och för folkhälsan på lång sikt. Barn och ungdomar är en grupp

som använder bland annat Internet i stor utsträckning vilket ger dem till-

gång till stora mängder information och därmed också har möjlighet till

ökad delaktighet i samhällsutvecklingen. Det ställer emellertid också

krav på att samhället skyddar barn och ungdomar från skadligt innehåll

på Internet eller i andra nya informationsbärande medier. Det finns också

en mycket stark koppling mellan barns uppväxtvillkor och vuxnas eko-

nomiska och sociala trygghet, delaktighet och inflytande i samhället.

Satsningen på IT-utvecklingen i skolan spelar en viktig roll för folk-

hälsan. IT tillhandahåller pedagogiska verktyg och gör det möjligt att i

enlighet med läroplanen utveckla undervisningen mot ett mer elevaktivt

arbetssätt, som stärker elevens förmåga till eget kunskapssökande,

kritiskt värderande och eget ställningstagande.

Målområde 4 Ökad hälsa i arbetslivet

Ett bra arbetsliv med väl fungerande arbetsvillkor minskar den arbets-

relaterade ohälsan och bidrar till en allmänt förbättrad folkhälsa samt

minskar de sociala skillnaderna i ohälsa. Informationstekniken förändrar

sättet att arbeta. Det skapar nya arbetstillfällen och möjlighet till nya

arbetssätt och arbetsorganisationer. IT skapar förutsättningar för en flexi-

bel arbetsorganisation som gör det möjligt att utföra arbetet utan att vara

bunden i tid och rum och där individen känner trygghet och tillfreds-

ställelse och därmed har bättre möjlighet att bibehålla en god hälsa.

Målområde 5 Säkra och sunda miljöer och produkter

Säkra och sunda miljöer och produkter är ett centralt målområde för

folkhälsan. Det är av avgörande betydelse för folkhälsan att samhällets

skydds- och kontrollfunktioner upprätthålls på en kvalificerad nivå och

förbättras när våra kunskaper om sambanden mellan miljö, skador och

folkhälsa ökar. Miljöbalkens krav skall givetvis gälla vid införandet av

ny teknik. Det är också angeläget att den ömsesidiga kopplingen mellan

miljöfaktorer och hälsa uppmärksammas i det förebyggande arbetet.

Forskning och kunskapsspridning är angelägen när det gäller nya sjuk-

domsdiagnoser, till exempel elkänslighet. Ny teknik som kommer

människor nära, är ofta förknippad med oro för eventuell hälsopåverkan.

Det är viktigt att denna oro tas på allvar och får konsekvenser för det

Prop. 2004/05:175

92

fortsatta arbetet och att IT-utbyggnaden sker på ett sätt som inte medför

att människors hälsa sätts på spel.

Målområde 6 En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvården har stor betydelse för den långsiktiga hälsout-

vecklingen genom sin specifika kompetens, sin auktoritet, breda kunskap

och stora kontaktyta gentemot befolkningen. Ett hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande perspektiv skall genomsyra hela hälso- och sjuk-

vården och vara en självklar del av vård och behandling. Den långsiktiga

satsning som pågår för att med hjälp av IT-stöd utveckla och förnya

hälso- och sjukvården syftar bland annat till att stärka patientens ställ-

ning. Regeringen vill därmed förbättra vårdens tillgänglighet och öka

patientens inflytande och delaktighet, vilket är helt i linje med det natio-

nella målet för folkhälsopolitiken. Bland annat pågår arbete med att ut-

veckla informationssystem för patientinformation. Ur ett folkhälsoper-

spektiv är det centralt att detta system innefattar information, inte bara

om behandling, utan också om hur man förebygger ohälsa och skador.

Målområde 7-11 Gott skydd mot smittspridning, Trygg och säker sexualitet

och en god reproduktiv hälsa, Ökad fysisk aktivitet, Goda matvanor och

säkra livsmedel samt Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt

från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet

spelande

Målområde 7–11 handlar om så kallade levnadsvanor. Inom dessa områ-

den har IT-utvecklingen skapat och ständigt skapar nya viktiga informa-

tions- och kommunikationskanaler. Exempel på hur IT har används för

informations- och kommunikationsinsatser rörande hälsofrämjande

levnadsvanor återfinns i bilaga 17.

11 Effektiv

statsförvaltning

11.1

IT inom Finansdepartementets område

En av de IT-relaterade frågorna på Finansdepartementets område är ut-

vecklingen av IT-användningen i offentlig förvaltning. Målen för detta

har fastslagits i regeringens proposition Statlig förvaltning i medbor-

garnas tjänst (prop. 1997/98:136) och som sedan utvecklades i reger-

ingens handlingsprogram En förvaltning i demokratins tjänst. Utgångs-

punkten för programmet är att förenkla och förbättra samhällsservicen till

medborgare och företag. Arbetet inom detta område bidrar till att ut-

veckla och effektivisera en sammanhållen förvaltning.

Prop. 2004/05:175

93

Delmål 1 Kvalitet

11.2

Utveckling av IT-användning i offentlig förvaltning

I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)

gjorde regeringen bedömningen att den statliga förvaltningen borde vara

ett föredöme som aktiv användare av IT i den egna verksamheten och i

samverkan med företag och medborgare. Utvecklingen av en förvaltning

som är elektroniskt tillgänglig för informationshämtande och ärendehan-

tering skulle därför stimuleras. Utgångspunkten för denna bedömning var

ovan angivna proposition och handlingsprogram.

Regeringens mål med det arbete som sammanfattas i begreppet

24-timmarsmyndigheten utvecklades vidare i regeringens skrivelse

Regeringens förvaltningspolitik (skr. 2000/01:151, s. 32). Där framgår att

syftet med arbetet är att förenkla och förbättra samhällsservicen till med-

borgare och företag. Enligt skrivelsen skall tillgången till service vara

oberoende av tid och plats, kontakterna med myndigheterna göras

enklare och kvaliteten i servicen förbättras. Regeringen framhöll vidare

att en utveckling mot 24-timmarsmyndigheten kräver resurser i form av

investeringar i strukturering av information och i informationsteknik.

I skrivelsen framhåller regeringen IT som ett kraftfullt verktyg för att

modernisera den offentliga förvaltningen och förbättra servicen till med-

borgarna och företag. Tekniken skall användas för att öka medborgarnas

insyn och möjligheter att följa handläggningen och lämna synpunkter i

enskilda ärenden. Samtidigt är det viktigt att elektroniska tjänster utfor-

mas och tillhandahålls på ett sådant sätt att de inte utestänger grupper av

medborgare och företagare. Samhällsservicen måste även fortsättningsvis

göras tillgänglig på olika sätt, t.ex. genom personliga möten, brev, tele-

fonservice och TV.

Det är emellertid uppenbart att informationstekniken är ett kraftfullt

redskap för ökad tillgänglighet, öppenhet, insyn och effektivitet i den

offentliga förvaltningen. Därför måste målet för varje myndighet vara att

all information och service som med bibehållen eller ökad effektivitet,

såväl ekonomisk som organisatorisk, kan tillhandahållas elektroniskt

också skall tillhandahållas så.

Som ett led i utvecklingen gav regeringen i juni 2001 Statskontoret i

uppdrag att, i bred samverkan med övriga statliga myndigheter och i

kontakt med företrädare för kommuner, landsting och andra aktörer av

betydelse för denna utveckling, stimulera och stödja utvecklingen av

24-timmarsmyndigheten genom att tillsammans med myndigheterna

utveckla och tillhandahålla metoder, vägledningar och avtal samt initiera

och genomföra samverkansprojekt (dnr Ju2000/2368F och 2001/4270F).

Uppdraget sträckte sig över två år.

En redovisning av uppdraget lämnades i rapporten Samverkande

24-timmarsmyndigheter – Sammanhållen elektronisk förvaltning (Stats-

kontoret 2003:18). Av rapporten framgår att utvecklingen av 24-timmars-

myndigheten har inneburit att större delen av den offentliga förvaltningen

i dag är tillgänglig på Internet och att allmänheten använder sig av denna

kanal i sin kontakt med offentlig förvaltning. I den bemärkelsen är

24-timmarsmyndigheten etablerad. Om man däremot utgår ifrån visionen

att hela den offentliga förvaltningen skall ses som en samverkande enhet

Prop. 2004/05:175

94

som organiserar sin verksamhet efter medborgarnas och företagens

behov och att all service – där det är möjligt – skall tillhandahållas

elektroniskt, är utvecklingen inte mer än påbörjad.

Utvecklingen av elektronisk förvaltning har tills i dag skett inom

ramen för varje enskild myndighet. En viktig förutsättning för att uppnå

regeringens mål för en effektiv och öppen förvaltning är att utvecklings-

arbetet sker samordnat och i samverkan mellan de offentliga myndig-

heterna samt mellan myndigheter och medborgare respektive företag.

En annan viktig förutsättning för en ökad användning av elektroniska

dokument är att den elektroniska överföringen av dokument och medde-

landen är säker. Regeringen uppdrog därför i mars 2000 och i december

2000 åt Riksskatteverket (dnr Ju2000/517/F och Ju2000/439) att i sam-

verkan med Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket samt

Statskontoret dels utreda och lämna förslag om hur ansvaret för utfär-

dande och administration av certifikat och elektroniska signaturer bör

organiseras i statsförvaltningen, dels att

– utarbeta allmänna riktlinjer och gemensamma rutiner för certifikat-

hanteringen inom statsförvaltningen,

– samordna statsförvaltningens krav och behov inför upphandling och

avrop av certifikat och tillhörande tjänster för elektronisk identifiering

och elektroniska signaturer,

– samordna de myndighetsgemensamma tjänster som krävs för en väl

fungerande infrastruktur för användningen av elektroniska signaturer i

statlig verksamhet, samt

– svara för information och vägledning till myndigheterna i dessa

frågor.

Statskontoret har i dag ansvaret för att upphandla tjänster för elektro-

nisk identifiering samt kontroll av elektroniska signaturer. Den första

upphandlingen var klar i november 2001 och resulterade i ramavtal, som

myndigheterna hade möjlighet att använda sig av för att tillgodose sina

behov av säkerhetslösningar. Hösten 2004 slöt Statskontoret nya ram-

avtal som gäller fram till och med juni 2006. Ramavtalen omfattar bl.a.

tjänster i samband med personlig e-legitimation, e-legitimation för myn-

dighetens elektroniska stämpel och tjänstelegitimation. Ramavtal har

tecknats med Föreningssparbanken AB, Nordea Bank AB, Steria AB,

Svenska Handelsbanken AB och TeliaSonera Sverige AB.

Regeringen beslutade också i januari 2002 att Regeringskansliet

departementsvis skulle se över gällande formkrav i lagar och förord-

ningar och överväga behovet av förändringar i syfte att undanröja

onödiga hinder för elektronisk kommunikation och elektronisk doku-

ment- och ärendehantering (dnr Ju 2002/462). För att samordna arbetet

inrättades inom Regeringskansliet en arbetsgrupp vilken antog namnet

FORMEL-gruppen. Denna avlämnade sin rapport Formel – Formkrav

och elektronisk kommunikation (Ds 2003:29). Rapporten har remiss-

behandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

I sammanhanget bör även nämnas portalen Sverige.se samt länsstyrel-

sernas användning av IT i samverkan med andra myndigheter nämnas.

Dessa beskrivs närmare i bilaga 17, avsnittet Exempel på IT-användning

inom offentliga sektorn.

Prop. 2004/05:175

95

Aktuella åtgärder

Nedan beskrivs några exempel på initiativ som vidtagits efter det att

regeringen fastställt handlingsprogrammet för förvaltningspolitiken.

Service och samverkan VISAM

En ökad IT-användning gör det möjligt att utforma nya servicelösningar

och interna organisationsformer i den offentliga verksamheten. För att

pröva dessa nya möjligheter har Statskontoret, Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS), Centrala studistödsnämnden (CSN), Försäkringskassan, Skatte-

verket och Tullverket fått regeringens uppdrag att gemensamt utveckla

och pröva nya former för lokal service- och produktionssamverkan.

Arbetet genomförs i regionala samverkansprojekt inom Skåne, Västra

Götalands, Västerbottens och Norrbottens län (dnr Fi 2003/123).

Under hösten 2004 påbörjades, inom ramen för uppdraget, 15 olika

delprojekt. I Skåne pågår t.ex. projekt som syftar till att förenkla och

samordna flyktingars och invandrares kontakter med myndigheterna. I

Västra Götaland sker bl.a. en kartläggning av gemensamma behov av

kompetens och tjänster där det finns möjligheter till samutnyttjande och

samverkan mellan myndigheterna. I Norrbotten och Västerbotten är

projekten inriktade på att genom myndighetssamverkan behålla och

utveckla offentlig service i glesbygdskommuner. Myndigheterna skall

redovisa resultatet av det gemensamma utvecklingsprojektet senast den

1 september 2005.

Delegationen för utveckling av offentliga e-tjänster

Som ett led i regeringens satsningar för att stimulera utvecklingen och

användningen av elektroniska tjänster i offentlig sektor tillsatte reger-

ingen under hösten 2003 en delegation för utveckling av offentliga

e-tjänster (dnr Fi 2003/3566). Delegationen, som tagit namnet

24-timmarsdelegationen, har som övergripande mål för sitt arbete att

vara pådrivande i utvecklingen och användandet av sådana elektroniska

tjänster inom offentlig verksamhet som kan skapa mervärde för medbor-

gare och företag. Syftet är att förbättra och effektivisera offentlig verk-

samhet, öka tillgängligheten till viktig samhällsservice, underlätta med-

borgarnas insyn och delaktighet i offentliga beslutsprocesser samt

stimulera näringslivets konkurrenskraft. Delegationen består av före-

trädare för stat, kommun och landsting, näringsliv och forskningssektorn.

I april 2004 överlämnades ett första delbetänkande – E-tjänster för alla

(SOU 2004:56) – med en lägesbeskrivning av förekomsten av e-tjänster

inom den offentliga sektorn. Delbetänkandet innefattar även förslag till

insatser som kan bidra till att öka användningen och utbudet av

e-tjänster.

I februari 2005 lämnade 24-timmarsdelegationen lägesrapporten

E-legitimation för säkra e-tjänster (dnr Fi 2005/825). I rapporten förordar

delegationen e-legitimationen som en gemensam säkerhetslösning för

e-tjänster inom den offentliga sektorn.

Prop. 2004/05:175

96

Nämnden för elektronisk förvaltning

För att ytterligare stimulera utvecklingen av 24-timmarsmyndigheten och

i syfte att stödja informationsutbytet mellan myndigheter och enskilda

beslutade regeringen under hösten 2003 förordningen (2003:770) om

statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte (dnr Fi

2003/5890). Nämnden för elektronisk förvaltning (e-nämnden) inrättades

den 1 januari 2004 och har till uppgift att stödja utvecklingen av ett

säkert och effektivt elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter

samt mellan myndigheter och enskilda. Detta skall bl.a. ske genom att

nämnden beslutar om de standarder eller liknande krav som skall vara

gemensamma för det elektroniska informationsutbytet för myndigheter

under regeringen. Nämnden har möjlighet att utfärda såväl föreskrifter

som rekommendationer i form av riktlinjer och vägledningar. Under

2004 och våren 2005 har e-nämnden fastställt fyra vägledningar.

Den första vägledningen, 24-timmarswebben, skall vara till stöd för

myndigheternas utveckling av sina webbplatser. Syftet är att så många

användare som möjligt, oberoende av egenskaper och förmågor, skall

kunna söka och läsa information samt enkelt och effektivt kunna utföra

ärenden via webbplatsen.

Två vägledningar gäller myndigheternas användning av e-legitimatio-

ner och elektroniska underskrifter. En grundläggande vägledning gäller

rutiner och säkerhetskrav vid myndigheternas användning av e-legitima-

tioner. En vägledning syftar till att samordna myndigheternas gränssnitt

så att medborgaren känner igen sig i olika myndigheters tjänster.

Vägledningen syftar också till att tydliggöra juridiskt relevanta punkter i

processen, så att de elektroniska tjänsterna stämmer överens med de för-

valtningsrättsliga kraven.

Slutligen har nämnden fastställt riktlinjer för standardmeddelanden.

Riktlinjernas syfte är att stödja den samordnade utvecklingsprocess som

behövs för informationsutbyte via konceptet för standardmeddelanden.

Riktlinjerna är avsedda att tillämpas vid införande av eller modernisering

av befintligt elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter och

med andra externa parter.

Uppföljning av 24-timmarsmyndighetens utveckling

Regeringen anser att det är av stor vikt att få en redovisning av vilka

effekter som utvecklingen mot 24-timmarsmyndigheten genererar. I

samband med detta behövs också en analys av de faktorer som är av

avgörande betydelse för en effektiv utveckling. Regeringen gav därför, i

september 2004, Statskontoret i uppdrag att utarbeta ett system för

återkommande uppföljning av 24-timmarsmyndigheten med utgångs-

punkt i de mål som regeringen fastlagt (dnr Fi 2004/3904). I uppdraget

ingick att göra fallstudier och lyfta fram ett antal e-tjänster eller

24-timmarsprojekt som genererat nytta och som därmed kan illustrera

potentialen med 24-timmarsmyndigheten. Vidare skulle Statskontoret

identifiera omständigheter som varit avgörande för utvecklingen av

24-timmarsmyndigheten.

Statskontoret redovisade rapporten Service, öppenhet och effektivitet

(Statskontoret 2004:13) den 31 maj 2005. Av rapporten framgår att

Prop. 2004/05:175

97

moderniseringen av den offentliga förvaltningen pågått en längre tid.

Samtidigt befinner sig förvaltningen nu i ett brytningsskede där den

traditionella förvaltningen successivt går över till en modern förvaltning

som är sammanhållen och kundorienterad och som tillvaratar de möjlig-

heter som informationsteknikens utveckling erbjuder. Utvecklingen har

emellertid enligt Statskontoret varit spretig, liksom uppföljningarna av

densamma.

Den modell för en mer systematisk uppföljning av utvecklingen mot en

modern förvaltning som Statskontoret presenterat syftar främst till att

stärka regeringens möjligheter att följa och styra utvecklingen men kan

även användas som ett stöd i förändringsarbetet hos den enskilda myn-

digheten. I sin rapport har myndigheten valt att, till skillnad från många

tidigare arbeten inom 24-timmarsmyndigheten, vidga ramarna och

presenterar en modell med utgångspunkt i bilden av en modern förvalt-

ning som är en sammanhållen och öppen förvaltning i kontinuerlig ut-

veckling som sätter medborgare och företag i centrum och som skapar

värde genom hög service och tillgänglighet, god kommunikation och hög

effektivitet. Modellen omfattar både så kallade värdeskapare – det vill

säga de delar av verksamheten som myndigheten arbetar inom i sin

utveckling – och det skapade värdet inom de tre områdena service,

effektivitet och öppenhet.

Rapporten innefattar även förslag till åtgärder. Dessa är bl.a. att öka de

centrala aktörernas samsyn, öka användningen av gemensamma

lösningar, fortsätta arbetet med anpassningar av lagar och regler och att

införa nämnda modell som ett återrapporteringskrav i regleringsbreven.

Länsstyrelsernas arbete med 24-timmarsmyndigheten

Länsstyrelserna driver sedan några år tillbaka IT-frågorna som ett viktigt

verktyg för utvecklingen av verksamheten. En länsstyrelsegemensam

satsning på en teknisk plattform har gjorts för att kunna erbjuda vissa

tjänster till medborgare och företag via Internet. Länsstyrelserna fick i

januari 2005 i uppdrag att fortsätta detta arbete. För 2005 är målsätt-

ningen bl.a. att tjänster inom områdena yrkestrafik, körkort, stiftelser och

väktare skall kunna erbjudas via länsstyrelsernas webbplatser.

Stabsmyndigheterna

Regeringens stabsmyndigheter Statskontoret, Ekonomistyrningsverket

och Statens kvalitets- och kompetensråd arbetar fortlöpande med att

utveckla stödfunktioner och vägledningar till stöd för myndigheternas

utveckling av verksamheten. Statens kvalitets- och kompetensråd har på

regeringens uppdrag tagit fram en vägledning för myndigheters dialog

med sina brukare. Syftet med vägledningen är att stödja statliga myndig-

heters arbete med att utveckla sina tjänster. Utgångspunkten är att statliga

myndigheter skall föra en dialog med sina brukare för att utveckla verk-

samhetens kvalitet och effektivitet. Dialogen ger myndigheten underlag

för att utforma sina tjänster så att största möjliga nytta skapas. Statens

kvalitets- och kompetensråd har också fått i uppdrag att efter samråd med

Kungliga biblioteket, Nämnden för elektronisk förvaltning, Riksarkivet,

Prop. 2004/05:175

98

Statskontoret och Uppsala universitet utveckla ett förslag till hur en för

statsförvaltningen gemensam webbaserad söktjänst för statliga myndig-

heters rapporter och skrifter skall kunna möjliggöras. I uppdraget ingår

även att ge förslag på standarder, struktur, flöden, arkitektur, val av

taxonomier och en ansvarsfördelning mellan myndigheter. För- och

nackdelar med förslagen skall beskrivas liksom vilka eventuella fråge-

ställningar som kan behöva utredas ytterligare. I uppdraget ingår att sam-

råda med ett urval av myndigheter som har en omfattande publicering av

rapporter. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2005.

Ett annat intressant exempel på stödfunktion är den av Statskontoret

egeninitierade studie om den potential som ligger i elektronisk ärende-

hantering. Statskontoret genomförde under 2004 en intervjustudie som

belyser 34 ärenden vid 19 myndigheter där varje ärende analyserats

utifrån de moment som ingår. Syftet med studien var att få en uppfattning

om den eventuella effektiviseringspotential inom den offentliga förvalt-

ningen som finns att hämta hem genom ett utökat införande av

automatiserad elektronisk ärendehantering, ibland även benämnt

automatberedning. Den bedömning Statskontoret gjort är att det finns en

stor outnyttjad potential kvar för inre effektivisering av förvaltningen

genom ökat införande av automatiserad ärendehantering.

Ökad användning av informationen från offentlig sektor

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november

2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn

skall vara genomfört den 1 juli 2005. Direktivet skall förenkla för med-

borgare och företag att få tillgång till offentlig information i såväl

Sverige som övriga EU-länder. Ett viktigt syfte med direktivet är att öka

tillväxten i den europeiska informationssektorn. Direktivet ligger i linje

med svenska strävanden mot ökad öppenhet och tillgänglighet i

förvaltningen. Direktivet är ett komplement till förverkligandet av

24-timmarsmyndigheten och omfattas av handlingsplanen e-Europa 2002

– Ett informationssamhälle för alla och stöder de ambitioner om

förbättrad service och insyn m.m. som ligger bakom dessa satsningar,

t.ex. portalen sverige.se och andra åtgärder, vilka också syftar till att

modernisera och effektivisera den offentliga verksamheten och dess

samspel med medborgare och näringsliv.

Regeringen ser för närvarande över vilka regler och riktlinjer som kan

behöva anpassas till direktivet. Frågan kommer även att utvecklas i

regeringens framtida arbete med en strategi för att underlätta tillgänglig-

heten till elektronisk samhällsinformation från offentlig sektor. (Se även

avsnitt 15.11 och 14.7.3). Anslagsfinansierad information blir i stort sett

gratis. Principerna bör dock vara desamma oavsett hur informationen

förmedlas (digitalt, analogt, papper). Offentlig information skall ha ett

pris om det är motiverat, exempelvis utifrån ett kostnadstäcknings-

perspektiv eller för att förhindra en överkonsumtion m.m.. Det finns i

dag myndigheter som är helt avgiftsfinansierade och vars huvudsakliga

uppgift är att tillhandahålla högkvalitativ information och informations-

tjänster. Det är inte aktuellt att ändra denna verksamhets finansierings-

form. Vidare bör en beskrivning göras av hur andra länder inom EU valt

att utforma sin prissättningspolicy inom ramen för de nya EG-direktiven.

Prop. 2004/05:175

99

11.3

Ökat elektroniskt informationsutbyte mot

förmånsfusk

2002 års reform

Efter förslag i propositionen Ökat informationsutbyte mellan arbetslös-

hetsförsäkringen, socialförsäkringen och studiestödet (prop.

2000/01:129) beslutade riksdagen (bet. 2001/02:KU3, rskr. 2001/02:18)

ett antal lagändringar, som trädde i kraft den 1 juli 2002, och som möj-

liggjorde ett ökat utbyte av information i elektronisk form mellan nuva-

rande Försäkringskassan, CSN, länsarbetsnämnderna och arbetslöshets-

kassorna.

Skälen för 2002 års reform var att förbättra kontrollen av statliga

medel, effektivisera ärendehanteringen och förbättra servicen för den en-

skilde.

Felaktiga utbetalningar kan ofta effektivt förhindras genom ett utökat

elektroniskt informationsutbyte. Det är inte enbart s.k. dubbla utbetal-

ningar (en person uppbär felaktigt två eller flera förmåner samtidigt) som

på detta sätt kan förhindras. Felaktiga utbetalningar kan bero på brist-

fälligheter i ärendehanteringen, på att uppgifter som utbyts i olika system

inte är jämförbara eller på att den enskilde oavsiktligt lämnat oriktiga

uppgifter. Felaktiga utbetalningar kan också bero på att en omständighet

inträffat i ett annat system utan att det är fråga om utbetalning av en

annan förmån eller att uppgifter som en gång lämnats inte uppdateras

kontinuerligt.

Statsmakternas krav på en effektiv ärendehantering har fått till följd att

myndigheter och andra organ som hanterar statliga medel har ett ökat

behov av att på ett rationellt och enkelt sätt inhämta nödvändiga upp-

gifter såväl från den enskilde som från andra. Utvecklingen av elektro-

niska tjänster över Internet har i det sammanhanget öppnat nya möjlig-

heter att förenkla ärendehanteringen. Utvecklingen går mot ärende-

hanteringssystem där alla handlingar i ett ärende skall kunna hanteras

och lagras elektroniskt. Ett ökat elektroniskt informationsutbyte leder till

att resurser som i dag tas i anspråk för rutinärenden kan frigöras för andra

angelägna arbetsuppgifter.

För den enskilde kan det vara en fördel att själv slippa ombesörja att

myndigheter eller arbetslöshetskassor har en fullständig utredning i

ärendet och att uppgifterna kontinuerligt uppdateras så att besluts-

underlaget vid varje tidpunkt är aktuellt. Med ett ökat elektroniskt infor-

mationsutbyte kan handläggningstiderna minskas och beslut om skilda

förmåner fattas snabbare. Servicen till den enskilde kan därigenom för-

bättras.

Den tekniska utvecklingen har medfört att det i dag finns förutsätt-

ningar att på ett tekniskt säkert sätt överföra s.k. skiktad information, dvs.

särskilt utvalda uppgifter. Det elektroniska informationsutbytet avser

endast sådana uppgifter som mottagaren av informationen behöver för att

fatta ett korrekt beslut i ärendet. Informationsutbytet avser i princip

endast uppgifter om att en ansökan eller anmälan lämnats in, vilken för-

mån som har beslutats, omfattningen av denna samt utbetalat belopp.

Prop. 2004/05:175

100

Uppföljningar av 2002 års reform om elektroniskt informationsutbyte

För att genomdriva reformen har regeringen i regleringsbrev alltsedan

2003 lämnat uppdrag till de berörda myndigheterna att redovisa vilka

åtgärder de vidtagit för att det av statsmakterna önskade informations-

utbytet skulle komma till stånd. Av de senaste redovisningarna, som har

kommit in till Regeringskansliet, framgår följande.

Försäkringskassan har i en rapport från mars 2005 uppgivit att det

elektroniska informationsutbytet mellan Försäkringskassan och arbets-

löshetskassorna i form av en särskild frågerutin har varit i drift sedan i

slutet av november 2003. All information förmedlas i realtid mellan

handläggningssystemen och den genomsnittliga svarstiden är ca 2 sek-

under per kontrollfråga. En preliminär bedömning visar att andelen

dubbelutbetalningar mellan socialförsäkringssystemet och arbetslöshets-

systemet kan ha minskat med upp till 50 procent sedan systemet tagits i

bruk. Servicen för de enskilda har förbättrats genom att beslutsunder-

lagen blivit mer välunderbyggda, vilket lett till att antalet komplette-

ringar har minskat.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) angav i en rapport

från den 1 november 2004 att sedan januari 2004 ingår samtliga arbets-

löshetskassor i informationsutbytet med Försäkringskassan och CSN.

Informationsutbytet sker dels genom automatiska kontroller, dels genom

en manuell kontroll via direktåtkomst till vissa register. Detta innebär att

korrekta uppgifter erhålls och färre kompletteringar behöver göras, vilket

medför att handläggningstiderna minskar. Den manuella kontrollen har

medfört en effektivare ärendehantering, förbättrad service till den en-

skilde och ökad rättssäkerhet då beslut redan från början fattas utifrån ett

korrekt underlag. Arbetet fortsätter inom projektet med att ytterligare

förbättra och förfina informationsutbytet. Under våren 2005 kommer den

automatiska kontrollen även att omfatta föräldrapenning, ett ersättnings-

slag som inte ingår i dagens kontroll.

CSN har i en redovisning från den 28 april 2005 angivit att genom den

rutin som utvecklats kan arbetslöshetskassornas handläggare genom

direktåtkomst få svar på om en viss sökande lämnat in en ansökan om

studiestöd och vilken period ansökan eller beviljat stöd avser. Det görs

också automatiska kontroller genom att insända anspråk på arbetslöshets-

ersättning jämförs med utbetalat studiestöd. Antalet dubbla utbetalningar

mellan arbetslöshetsersättningen och studiestödet har minskat och beho-

vet av underlag från handläggare på arbetslöshetskassorna har minskat

eftersom de själva genom direktåtkomst kan hämta aktuella uppgifter

från CSN.

Under hösten 2004 inleddes ett arbete på Finansdepartementet för att

undersöka om det finns anledning att utöka det elektroniska infor-

mationsutbytet. Arbetet resulterade i en promemoria i vilken ett antal

behov av informationsutbyten har tagits upp (dnr Fi 2005/701).

Kommunernas socialtjänst har behov av att i socialbidragsärenden få

tillgång till uppgifter från det befintliga informationsutbytet. Vidare bör

ett elektroniskt informationsutbyte kunna etableras mellan Försäkrings-

kassan och Migrationsverket. Länsstyrelserna bör kunna få förbättrade

möjligheter att kontrollera lämnade uppgifter vid handläggning av löne-

garantiärenden. Skatteverket bör kunna få direktåtkomst till vissa upp-

Prop. 2004/05:175

101

gifter i det befintliga informationsutbytet. Vidare finns ett behov av att

Skatteverket i ökad utsträckning lämnar ut vissa uppgifter till andra

myndigheter. Slutligen bör man kunna överväga möjligheten att låta

myndigheter lämna uppgifter på eget initiativ till andra myndigheter vid

misstanke om bidragsfusk.

Promemorian remitterades den 7 februari 2005 till berörda myndig-

heter i avsikt att få synpunkter och ytterligare förslag på informations-

utbyte. Remissinstanserna har instämt i att de behov som tas upp i

promemorian föreligger. Vidare har instanserna tagit upp ytterligare om-

råden där de menar att behov av elektroniska informationsutbyten före-

ligger.

Inom Regeringskansliet bereds frågan om tillsättande av en utredning

om utökat elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter.

Samordning

11.4

De förvaltningspolitiska målen för en sammanhållen

förvaltning

11.4.1 24-timmarsmyndigheten

Regeringens bedömning: Arbetet med att utveckla och effektivisera en

sammanhållen förvaltning bör förstärkas. Bland annat bör specifikationer

för gemensamma grundfunktioner utarbetas och samverkan inom för-

valtningen förstärkas.

ITPS rapport: Institutet anser att regeringen skall vara tydligare i sina

prioriteringar och mål mot 24-timmarsmyndigheten samt formulera

målen så att de är mät- och uppföljningsbara. Regeringen bör också lära

av andras erfarenheter, värna om de medborgare som riskerar att stå

utanför informationssamhället samt stimulera och främja utvecklingen

inom den offentliga sektorn genom att stärka samarbetet inom den-

samma. Vidare bör regeringen samarbeta med den privata sektorn och

verka internationellt.

Remissinstanserna: Av de instanser som yttrat sig om 24-timmars-

myndigheten pekar flera på behovet av tydligare styrning av utveck-

lingen och myndigheternas arbete inom området. Statskontoret delar

ITPS uppfattning att det åtminstone för de närmaste åren behövs

politiska riktlinjer för hur staten kan stödja den omvandling av verksam-

heter, processer och strukturer som behövs inom olika politikområden för

att det skall bli möjligt att ta till vara de fördelar som den moderna

informationsteknologin ger. Socialstyrelsen pekar på att den hetero-

genitet som de olika kommunala och regionala lösningarna innebär vad

bl.a. avser teknikval försvårar att näten i framtiden kopplas samman.

Socialstyrelsen menar att detta understryker vikten av att skyndsamt

verka för en nationell infrastruktur inom IT-området. Skatteverket under-

stryker behovet av att arkivfrågorna löses om trovärdigheten hos den

elektroniska förvaltningen skall stärkas.

Riksrevisionens rapport: I rapporten Vem styr den elektroniska för-

valtningen (RiR2004:19) har Riksrevisionen granskat regeringens och

Prop. 2004/05:175

102

myndigheternas arbete med att införa elektronisk förvaltning. Gransk-

ningen bygger på tio fallstudier och omfattar både myndigheter och

departement. Riksrevisionen konstaterar att reformen har fått begränsat

genomslag hos samtliga granskade myndigheter och att det finns allvar-

liga brister i förutsättningarna för införandet av elektronisk förvaltning,

vilket drabbat såväl medborgare och företag som myndigheterna själva. I

rapporten rekommenderas regeringen att tydligare ange vad som för-

väntas av myndigheter och att anpassa målen och tidsplanerna efter

myndigheternas skilda förutsättningar. Regeringen bör också skapa

tydligare legala förutsättningar för myndigheternas arbete med den

elektroniska förvaltningen, exempelvis beträffande e-posthantering och

digital arkivering samt påskynda arbetet med att så långt möjligt undan-

röja existerande legala hinder för införandet av e-tjänster. Riksrevisionen

föreslår också att regeringen förbättrar sin information till riksdagen, sär-

skilt om konkreta resultat som uppnåtts, exempelvis vilken potential det

finns för att förbättra servicen till medborgare och företag och vilken

potential det finns för att höja förvaltningens kostnadseffektivitet.

Rapporterna visar framför allt att det finns ett stort behov av mer och tyd-

ligare information om hur regeringen avser att uppnå sitt mål med

förvaltningens användning av informationsteknik, både inom förvalt-

ningen och till medborgarna.

Skälen för regeringens bedömning: Samhället genomgår stora för-

ändringar. Under början av 2000-talet kommer stora pensionsavgångar

att ställa krav på samhällets och förvaltningens förmåga att anpassa sig

till nya förutsättningar. Allt färre yrkesverksamma skall tillhandahålla en

bra service för fler, men med begränsade resurser. Rörligheten av arbets-

kraft, kapital och marknader ökar kraftigt. För näringslivet innebär det ett

större behov av en effektiv och väl fungerande förvaltning som lätt kan

anpassa sig till nya krav och förutsättningar. Samtidigt förväntar sig den

enskilde medborgaren att förvaltningen svarar mot den tillgänglighet,

interaktion och samverkan som samhället i övrigt erbjuder. För många är

det i dag självklart att tjänster och varor är tillgängliga oberoende av

kontorstider och geografisk belägenhet. För att kunna tillhandahålla en

god samhällsservice som svarar mot medborgarnas och företagens krav,

krävs effektivisering och förnyelse av den offentliga förvaltningen. I

Statskontorets rapport Samverkande 24-timmarsmyndigheter – samman-

hållen elektronisk förvaltning (2003:18), är en av slutsatserna att det fort-

satta utvecklingsarbetet kräver mer av samverkan inom den offentliga

förvaltningen och en bred uppslutning kring gemensamma mål, en

bedömning som regeringen delar. Den fortsatta utvecklingen kräver

också en närmare samverkan kring grundläggande processer eller ären-

desystem som är gemensamma inom den offentlig förvaltning.

Syftet med skrivelsen Regeringens förvaltningspolitik och det förvalt-

ningspolitiska handlingsprogrammet var att anpassa den offentliga för-

valtningen till nya förutsättningar och ny teknik. Regeringens mål sam-

manfattades i begreppet 24-timmarsmyndigheten och innebär att till-

gången till service skall vara oberoende av tid och plats, medborgarnas

och företagens kontakter med myndigheterna skall göras enklare och

kvaliteten i servicen skall förbättras. I Riksrevisionens och ITPS

rapporter framkommer många synpunkter och förslag till åtgärder för att

påskynda utvecklingen av 24-timmarsmyndigheten. En del åtgärder har

Prop. 2004/05:175

103

redan vidtagits och beskrivs under avsnitt 11.2. Arbetet har emellertid på

vissa områden gått långsamt och det finns fortfarande mycket kvar att

göra för att uppnå den effektivitet och tillgänglighet som regeringen satt

som mål. I denna proposition behandlas endast åtgärder som syftar till att

inom förvaltningen skapa gemensamma grundfunktioner och ökad sam-

verkan. Beträffande övriga nödvändiga åtgärder avser regeringen att

återkomma i andra sammanhang.

Informationstekniken skapar nya möjligheter och förutsättningar som

bör utnyttjas i moderniseringen av den offentliga förvaltningen. Det bör

understrykas att utvecklingen av en elektronisk förvaltning inte kan ses

skild från övrig utveckling och modernisering av offentlig förvaltning.

Styrningen av denna skiljer sig inte från övrig styrning av myndig-

heternas verksamhetsutveckling. Det som emellertid skiljer denna ut-

veckling från annan verksamhetsutveckling är att förutsättningarna för att

kunna utnyttja informationsteknikens fulla potential kräver ett större mått

av samverkan både tekniskt och organisatoriskt inom förvaltningen och i

förvaltningens relationer med den privata sektorn. För att uppnå en

effektiv användning av informationstekniken är det också viktigt att

medborgare och företag upplever nyttan av de förändringar som förvalt-

ningen genomgår. Det är därför viktigt att det förs en dialog mellan

brukarna av förvaltningens tjänster och myndigheterna.

Inom Sveriges kommuner och landsting förekommer flera projekt som

syftar till att utveckla gemensamma former för användningen av infor-

mationsteknik. I kommuners strävan att utveckla verksamheten med IT

efter lokala och regionala förutsättningar och behov kan tre olika ansatser

urskiljas.

– Mindre kommuner i glesbygd börjar nu i allt högre grad dela på tek-

niska grundfunktioner och stödsystem för verksamheten. Detta ger förut-

sättningar att skapa gemensam verksamhet inom ett antal områden.

Denna typ av interkommunal samverkan har möjliggjorts av bredbands-

utbyggnaden och ökar.

– Ett ökande antal, framför allt större kommuner, utarbetar strategier

och lösningar för att med IT utveckla ett sammanhållet informationsstöd

för hela den egna organisationen. Målet är att skapa en informations-

hantering som medger att information i administration och kärnverk-

samhet blir tillgänglig när och där den behövs, även om den kommer från

en annan förvaltning eller från extern organisation.

– Större kommuner samverkar med mindre kommuner i regionen

genom att ”gå före” i utvecklingen att skapa en elektronisk förvaltning

och att erbjuda de mindre kommunerna att ta del av den större kom-

munens tekniska plattform.

Inom landstingen genomförs ett antal nationella och regionala sam-

verkans- och utvecklingsprojekt. Samordningen sker huvudsakligen ge-

nom Carelink som är en intresseförening där kommuner, landsting och

privata vårdföretag inbjuds att bli medlemmar och vars huvuduppgift är

att vara en länk och samordnare mellan dessa aktörer för att initiera och

stimulera gemensamma aktiviteter och samarbete av en effektiv använd-

ning av IT. Exempel på Carelinks projekt är Sjunet och SITHS, vilka är

system som syftar till att vård- och omsorgsinformation skall kunna över-

föras säkert elektroniskt. Ett annat aktuellt samverkansprojekt är att ut-

veckla en nationell patientöversikt som syftar till att göra det smidigare

Prop. 2004/05:175

104

för vårdgivare att föra över och ta del av patientinformation (se av-

snitt 10.2.2). Inom kommunerna finns ett arbete under den s.k. Sam-

bruksplattformen. Plattformen är ett samarbetsprojekt mellan ett trettiotal

kommuner som syftar till att bl.a. utveckla gemensamma basfunktioner

och tekniska plattformar inom kommunernas olika verksamhetsområden.

Alla dessa ansatser är exempel på ett långsiktigt utvecklingsarbete,

definierat efter lokala och regionala förutsättningar utifrån analyser av

arbetsprocesser och informationsflöden. Detta skapar förutsättningar för

kommunerna att utefter lokala och regionala förutsättningar nå de natio-

nella målen och att använda de gemensamma grundfunktioner och stan-

darder som nu tar form.

Utvecklingsarbetet skall ha som syfte att offentlig service och tjänster

skall vara oberoende av tid och plats, kontakterna med myndigheterna

skall göras enklare och kvaliteten i servicen skall förbättras. Flera åtgär-

der i denna riktning har, som beskrivits ovan, redan vidtagits. Arbetet

med att utveckla och effektivisera den sammanhållna förvaltningen

måste emellertid förstärkas. För att till fullo kunna utnyttja modern tek-

nik för utveckling och effektivisering av verksamheten och servicen till

medborgare och företag krävs att det utarbetas vissa för förvaltningen

gemensamma grundfunktioner. Vidare fordras bättre samverkan inom

den offentliga förvaltningen.

11.4.2 Gemensamma

grundfunktioner

Regeringens mål för den offentliga servicen och ärendehanteringen är att

den skall vara öppen och tillgänglig samt tillhandahållas på ett säkert

sätt. Målet innebär också att tillgången till servicen skall vara oberoende

av tid och plats, att kontakterna med myndigheterna skall göras enklare

och att kvaliteten skall förbättras. Det förutsätter att det inom varje myn-

dighet finns rutiner och system som möjliggör en sådan hantering.

Inom förvaltningen hanteras dagligen en stor mängd ärenden av många

olika slag, av vilka många är rutinärenden som återkommer mer eller

mindre i samma form hos alla myndigheter. Exempel på gemensamma

rutiner är diarieföring av inkommande och utgående post, fakturering,

beställning av material och ansökningar.

För att skapa förutsättningar och underlätta utvecklingen av en sam-

manhållen förvaltning som utformar sina tjänster med utgångspunkt från

medborgares och företagares behov av enkelhet och tillgänglighet måste

det finnas grundfunktioner och specifikationer som är gemensamma

inom hela förvaltningen. Detta blir särskilt viktigt när det gäller utveck-

lingen av elektroniska tjänster. Sådana grundfunktioner syftar till att

säkerställa exempelvis säker, interoperabel kommunikation, förenklat

informationsutbyte eller att offentlig information är sökbar.

I takt med att den offentliga förvaltningen utvecklas till att bli mer

integrerad ökar också kraven på att system och rutiner fungerar till-

sammans. Det innebär att vissa typer av grundfunktioner måste utvecklas

gemensamt och i form av öppna och gemensamma standarder. För att

kunna säkerställa gemensamma grundfunktioner behövs ett tydligare

centralt ansvar för att utarbeta grunderna och specifikationerna för ut-

vecklingen av system och rutiner för dessa funktioner. Det gäller särskilt

Prop. 2004/05:175

105

sådana grundfunktioner som har nationell räckvidd. De grunder och

specifikationer som skall tas fram syftar till att öka den elektroniska

samordningen (interoperabiliteten) mellan förvaltningens enheter och

överbrygga de skillnader som i dag finns inom den offentliga förvalt-

ningen och som framgår av avsnitt 6.7 finns mellan kommunerna. Att

grundfunktioner skall vara gemensamma innebär emellertid inte att alla

myndigheter inom hela landet måste ha samma system eller samma

programvara, det viktiga är att systemen är öppna och kan kommunicera

med övriga system inom och utom förvaltningen. Det förutsätter att all

utveckling och integrering av olika verksamheters system leder till öppna

och kommunicerande system med standardiserade och gemensamma

gränssnitt. Systemen bör vara interoperabla och stödja utvecklingen av

en sammanhållen och samverkande förvaltning. Sådan standardisering

möjliggör även samtidig användning av konkurrerande men interoperabla

applikationer och därmed större frihet vid upphandlingen av system som

uppfyller valda grundfunktioner.

Regeringen bedömer det därför vara väsentligt att system och rutiner

som stöder gemensamma grundfunktioner utarbetas. Nämnden för elek-

tronisk förvaltning har påbörjat detta arbete genom ovan nämnda väg-

ledningar. Detta arbete bör emellertid förstärkas. Regeringen avser därför

att i samband med den pågående stabsöversynen ge den nya myndigheten

för förvaltningsutveckling i uppdrag att utarbeta nödvändiga föreskrifter

och vägledningar. Myndigheten bör även få till uppgift att följa hur för-

valtningen tillämpar gällande vägledningar och föreskrifter och hur det

påverkar utvecklingen och integrationen inom densamma. Om det visar

sig att utvecklingen inom den offentliga förvaltningen fortsätter att upp-

visa stora skillnader, kan det bli aktuellt att ytterligare skärpa styrningen

och kraven.

Arbetet med att ta fram nödvändiga föreskrifter och vägledningar bör

ske i samråd med kommuner och landsting och i dialog med marknadens

aktörer. När det gäller samrådets former bör den ansvariga myndigheten

beakta att förutsättningarna vad gäller utveckling och lösningar på IT-

området varierar, t.ex. mellan stora och små kommuner och statliga

myndigheter. Den ansvariga myndigheten bör därför inhämta synpunkter

från ett brett urval av kommuner och landsting och statliga myndigheter.

11.4.3

Samverkan inom offentlig förvaltning

För att i framtiden kunna erbjuda medborgare och företag en offentlig

service som är tillgänglig och av hög kvalitet förutsätts att den offentliga

förvaltningen utökar sin samverkan på strategiskt viktiga områden vid

utvecklingen av offentlig förvaltning och då bl.a. vid användningen av

informationsteknik. Det finns redan i dag exempel på områden där myn-

digheter samverkar och där resultatet inneburit förenklade rutiner och

effektivare och bättre service till medborgare. Ökad samverkan behövs

också lokalt och regionalt. Den offentliga servicen måste hela tiden

sträva efter att bli bättre och kostnadseffektivare. Regeringen har därför

gett Skatteverket, AMS, CSN, Försäkringskassan, Tullverket och Stats-

kontoret ett gemensamt uppdrag att finna nya former för lokal service-

samverkan. Det har mellan dessa parter startats regionala samverkans-

Prop. 2004/05:175

106

projekt i Skåne, Västra Götaland, Västerbottens och Norrbottens län där

också kommuner och landsting deltar. Även många kommuner och

landsting samverkar i dag när det gäller att finna bättre IT-lösningar och

att minska kostnaderna för IT-användningen. Det handlar dels om ut-

vecklingen av gemensamma grundfunktioner, dels om att dela på tek-

niska grundfunktioner, t.ex. i form av att dela på IT-organisation.

I dag har Statskontoret i uppdrag att lägga grunden för samverkan

mellan stat, kommun och landsting. Vid sidan av Statskontoret finns

också Nämnden för elektronisk förvaltning (e-nämnden) och Delega-

tionen för främjande av elektroniska tjänster (24-timmarsdelegationen).

Dessa har till vissa delar överlappande uppgifter.

Av budgetpropositionen för 2005 framgår att regeringen avsåg renodla

verksamhet som i dag utförs av Statskontoret, Ekonomistyrningsverket

och Statens kvalitets- och kompetensråd.

Regeringen beslutade i juni 2005 om direktiv till en utredning med

syfte att förbereda och bilda en ny förvaltningspolitisk myndighet. För-

slaget innebär bl.a. att e-nämnden och den s.k. 24-timmarsdelegationen

övergår till den nya myndigheten och att Statens kvalitets- och kom-

petensråd avvecklas och övergår till den nya myndigheten.

Den förvaltningspolitiska myndigheten kommer att få uppgifter av

bred och övergripande karaktär för att kunna bistå regeringen med att

realisera de förvaltningspolitiska målen och på ett strategiskt sätt driva

arbetet med att utveckla och förnya förvaltningen. Behovet av en mer

sammanhållen statsförvaltning bottnar i viljan att öka nyttan för med-

borgare och företag och viljan att vara mer effektiv med samma resurser.

Den nya myndigheten skall också inom ramen för sitt uppdrag fortsätta

samarbetet med kommuner och landsting i likhet med 24-timmarsdelega-

tionen arbete.

12

Utbildning, forskning, kultur och medier

12.1

IT inom Utbildnings- och kulturdepartementets

område

Inom Utbildnings- och kulturdepartementets område finns många IT-

relaterade frågor. Till de viktigaste hör insatser för att höja IT-kompeten-

sen hos de yrkesverksamma inom utbildningsområdet samt att beakta

informationssamhällets kompetenskrav i direktiv om framtida revide-

ringar av kurs- och läroplaner. Dessa insatser bidrar till att uppfylla det i

denna proposition föreslagna delmålet om kvalitet. För att främja sam-

ordning har s.k. ABM-samarbeten (arkiv, bibliotek och museer) inrättats.

Vidare har Statens skolverk och Myndigheten för skolutveckling vissa

uppdrag för uppföljning och samverkan. Dessa insatser bidrar till att upp-

fylla regeringens bedömning om förbättrad samordning. Till uppfyllelse

av delmålet tillgänglighet och säkerhet bidrar arbetet med att inrätta en

väl fungerande IT-infrastruktur för forskning. Till uppfyllelse av detta

mål bidrar också elektroniskt distribuerade tidningar och digitala radio-

och TV-sändningar.

Prop. 2004/05:175

107

Delmål 1 Kvalitet

12.2

IT i skolan

Under åren 1999–2003 var regeringens särskilda satsning på IT i skolan

genom delegationen för IT i skolan (ITiS) den naturliga utgångspunkten

för kompetensutveckling och IT-arbetet i skolan. Satsningen omfattade

ca 70 000 lärare, som bl.a. fick en dator som ett personligt arbetsverktyg.

Samtliga lärare och elever fick egna e-postadresser och skolornas anslut-

ningar till Internet förbättrades. Utvärderingen av ITiS visade att sats-

ningen gav avsedd effekt och uppskattades av skolans personal.

Den 1 mars 2003 bildades Myndigheten för skolutveckling (MSU).

MSU skall ansvara för att ta till vara, utveckla och sprida erfarenheter

från ITiS och stödja kommuner, lärare och skolledare i IT-arbetet. MSU

fick även i uppdrag att ta över ett nätverksbaserat resurscentrum för

läromedier. Centrumet driver flera samarbetsprojekt avseende informa-

tionsteknik, pedagogik och skolutveckling. Projekten syftar bl.a. till att

ge eleverna ett källkritiskt förhållningssätt och metoder för att använda

nya medier som verktyg för eget skapande och lärande. I detta samman-

hang kan skolbiblioteken utgöra ett viktigt stöd för elever och personal.

I syfte att utveckla distansutbildning och flexibelt lärande för vuxna

bildades den 1 januari 2002 myndigheten Nationellt centrum för flexibelt

lärande (CFL). CFL skall utgöra ett nationellt resurscentrum för flexibelt

lärande för kommunal vuxenutbildning och folkbildning. CFL anpassar

befintliga kurser och utvecklar nya IT-baserade kurser inom gymnasial

vuxenutbildning samt IT-baserade läromedel för vuxna studerande som

har teckenspråk som första språk.

12.2.1

IT i styrdokument för skolan

Regeringens bedömning: Målen i läro- och kursplaner återspeglar inte

helt och hållet de kompetenskrav som informationssamhället ställer.

Dessa kompetenskrav bör beaktas vid en framtida revidering av läro- och

kursplaner.

Skälen för regeringens bedömning: Utbildningspolitiken syftar dels

till att erbjuda varje individ möjlighet att lära och utvecklas efter sina

förutsättningar oberoende av sociala, ekonomiska och geografiska för-

hållanden, dels till att möta samhällets och arbetsmarknadens behov av

utbildade medborgare och kompetent arbetskraft. Regeringen anser att

det är viktigt att den som lämnar utbildningssystemet har goda kunskaper

i informationshantering, kommunikation och informationsgranskning.

Detta bidrar till att målen för skolan uppfylls. Informationstekniken kan

bidra till utvecklingen av arbetsformer och verksamhet, skapa effektivitet

samt ge större variation och nya möjligheter för lärande samtidigt som

tillgängligheten till utbildning ökar t.ex. med hjälp av distansutbildning

eller för elever med särskilda behov eller funktionshinder. Detta är sär-

skilt viktigt ur ett likvärdighetsperspektiv.

I morgondagens samhälle kommer goda kunskaper i informations-

teknik att vara nödvändiga för varje individ och för samhällets tillväxt.

Prop. 2004/05:175

108

Detta ställer krav på en hög digital- och mediekompetens hos lärare och

elever. Det kan exempelvis omfatta elevens intresse, attityd, säkerhets-

medvetande och förmåga att på ett säkert sätt använda lämpliga digitala

informations- och kommunikationsverktyg för att söka, lagra, samman-

ställa och kritiskt värdera information, samt att prestera resultat, skapa ny

kunskap och kommunicera med andra som en aktiv medborgare i sam-

hället. Detta återspeglas inte helt och hållet i de mål som framgår av läro-

och kursplaner.

Regeringen förutsätter att de ovannämnda kompetenskraven vägs in i

den pågående revidering av gymnasieskolans kursplaner som regeringen

gett Statens skolverk (Skolverket) i uppdrag att genomföra med anled-

ning av de förändringar i gymnasieskolan som förslås i regeringens pro-

position Kunskap och kvalitet – elva steg för utveckling av gymnasie-

skolan (prop. 2003/04:140). Regeringen avser också att beakta kraven i

framtida revideringar av läro- och kursplaner.

12.2.2 Kompetens

Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling och Natio-

nellt centrum för flexibelt lärande bör ges i uppdrag att, inom ramen för

sina utvecklingsuppdrag och i samverkan, bygga upp resurser för kom-

petensutveckling av lärare med hjälp av digitala resurser samt att på

Internet sammanställa och presentera pedagogiska texter och forsknings-

resultat inom IT och arkiv över lärobjekt.

Skälen för regeringens bedömning: Tillgången till och användningen

av IT har utvecklats relativt väl under åren efter ITiS i grundskolan och

gymnasieskolan. Utvärderingar och rapporter från ITiS och Stiftelsen för

kunskap och kompetens (KK-stiftelsen) bekräftar denna bild och pekar

på att det även fortsättningsvis är angeläget att stimulera IT-användning i

skolan. Regeringen bedömer dock att ytterligare insatser för att utveckla

IT-användningen i hela skolväsendet är nödvändiga.

I syfte att öka skolors möjligheter att med stöd av IT nå de fastställda

kunskapsmålen bör staten ge fortsatt stöd till framför allt pedagogisk

personal. Användning av IT i skolan ställer nya krav på skolans personal.

För att fullt ut kunna möta ändrade kompetenskrav måste den pedago-

giska personalen i skolan själv vara kunnig och kontinuerligt ta del av de

nya möjligheter som informationstekniken ger. Det finns ett stort behov

av kompetensutveckling samtidigt som resurserna är begränsade. Digi-

tala resurser utformade för flexibelt lärande, t.ex. självstudiematerial, kan

på ett kostnadseffektivt sätt ge lärarna IT-kompetens.

En förutsättning för lärarnas kompetensutveckling är att skolan på ett

enkelt sätt kan få information om och ta del av pedagogiska texter och

forskningsresultat om bl.a. användning av IT i skolan. Lärarna saknar i

dag en heltäckande och enkel tillgång till pedagogiska texter och forsk-

ningsresultat eftersom informationen finns spridd på många olika aktörer.

Ett specifikt utvecklingsområde inom det flexibla lärandet är behovet

av och tillgången till digitala läromedel. Ett lärobjekt, t.ex. en animation

kan sammanfogas med t.ex. artiklar och instuderingsfrågor, för att på så

sätt skapa en avgränsad modul i en lärprocess. Digitala lärobjekt ger

Prop. 2004/05:175

109

lärare och elever möjligheter att själva utveckla innehållet i lärandet. De

digitala lärobjekten måste dock produceras utifrån gemensamma

standarder. Det finns i dag relativt få lärobjekt och andra digitala resurser

tillgängliga för skolans ämnen.

En uppbyggnad av utbudet av digitala lärobjekt behövs. Uppbygg-

naden skall ske på ett marknadsmässigt och kvalitetssäkrat sätt och utan

att snedvrida en fungerande marknad. Regeringen bedömer att insatser

skall riktas mot att skapa tjänster i form av portaler som ger överblick

över och information om material som finns hos många olika aktörer och

informationslämnare.

Myndigheten för skolutveckling (MSU) har ett nationellt uppdrag att

främja kompetensutveckling av personal inom skolväsendet samt för-

skoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. Centrum för flexibelt

lärande har vidare regeringens uppdrag att utveckla metoder och pedago-

gik för distansutbildning samt att på olika sätt stödja kommunerna i fråga

om distansutbildning och flexibelt lärande för vuxna. De båda myndig-

heterna bör ges i uppdrag att i samverkan bygga upp resurser för kom-

petensutveckling av lärare med hjälp av digitala komponentbaserade mo-

duler.

CFL och MSU bör även få i uppdrag att på Internet sammanställa och

presentera pedagogiska texter och forskningsresultat inom IT och arkiv

över lärobjekt.

12.2.3 Samarbete

med

näringslivet

Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling bör, inom

ramen för sitt utvecklingsuppdrag, få i uppdrag att utforma ett stöd för

samarbete mellan offentliga och privata aktörer (PPP-samarbete).

Skälen för regeringens bedömning: Samarbete i s.k. public private

partnerships (PPP-samarbete) där offentliga och privata aktörer sam-

verkar är ett intressant och viktigt sätt att skapa nytt innehåll och nya

tjänster för skolan. Området IT i skolan lämpar sig väl för sådant sam-

arbete, bl.a. eftersom IT-användning som stöd för lärandet skapar nya

behov inom skolan och kan skapa nya marknader. Samverkan måste

dock ske på skolans villkor och resultaten bör göras tillgängliga för hela

skolväsendet. Vid sponsring eller annat kommersiellt samarbete bör för-

siktighet iakttas. Samverkan får inte utformas så att den innehåller mot-

prestationer eller på annat sätt kan påverka undervisningen i strid med

skolans styrdokument. Ren sponsring av skolor bör inte tillåtas. I ett

nationellt perspektiv är det viktigt att sträva efter att samverkansavtal inte

träffas enbart med en kommersiell part. Regeringen vill särskilt peka på

att PPP-samarbeten måste utformas inom ramen för lagen (1992:1528)

om offentlig upphandling. För att säkerställa hållbara tekniska lösningar

anser regeringen också att denna typ av samarbetsavtal bör bygga på

öppna standarder. Även initiativ som bygger på öppen källkod bör upp-

muntras. (För förklaring till öppen källkod se avsnitt 15.22.3.)

Förutsättningarna för att kommunerna skall kunna teckna bra sam-

arbetsavtal är att det finns goda kunskaper om teknikutvecklingen och

vilken typ av tjänster som behövs. Regeringen anser att det finns behov

Prop. 2004/05:175

110

av ett stöd för PPP-samverkan. MSU bör ges i uppdrag att utforma ett

sådant stöd. I stödet bör ingå att utforma riktlinjer för hur samverkan på

lokal nivå kan utformas. Stödet bör också fokusera på nationella initiativ

till samverkan så att resultaten kan tillhandahållas för hela skolväsendet.

Samordning

12.2.4

Uppföljning och utvärdering av IT-användningen

Regeringens bedömning: Statens skolverk bör ges i uppdrag att utreda

behovet av en förbättrad uppföljning av IT-användning och IT-kompe-

tens i förskola, skola och vuxenutbildning.

Skälen för regeringens bedömning: Insatser behöver göras för att ut-

veckla nya mått och indikatorer som mäter t.ex. IT-kompetensen samt

kvaliteten och nyttan i IT-användningen i förskola, skola och vuxenut-

bildningen. En utgångspunkt bör vara att ett uppföljnings- och utvärde-

ringssystem utformas så att det också skall kunna användas i ett lokalt

utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund avser regeringen att i reglerings-

brev för Skolverket lämna uppdrag om att utreda behovet av en förbätt-

rad uppföljning av IT-användning och IT-kompetens i förskola, skola

och vuxenutbildning.

Även fristående skolor och huvudmän omfattades av ITiS kompetens-

utvecklingssatsning. Detta skedde genom samverkan med kommunen.

De tjänster som i huvudsak avses i avsnitt om kompetens och skoldatanät

(avsnitt 12.2.2 och 12.2.5) är "öppna tjänster" med huvudsyftet att de

skall kunna nås och användas av alla.

Klyftor i såväl tillgång som kunskap bör följas upp och om möjligt

motverkas.

12.2.5

Svenska skoldatanätet

Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling bör även i

framtiden ha ansvaret för det svenska skoldatanätet. Myndigheter och

intressenter bör samverka om hur IT kan användas i skolan.

Skälen för regeringens bedömning: Det svenska skoldatanätet syftar

primärt till att stödja IT-användningen i skolorna och att tillsammans

med det nätverksbaserade nationella resurscentrumet för läromedier bidra

till lärarnas kompetensutveckling. Syftet är att lärarna skall kunna stödja

sina elever i att producera egna läromedel, ge dem ett källkritiskt för-

hållningssätt och metoder för att använda nya medier som verktyg för

eget lärande. Syftet är också att stärka och skydda barn och unga i det

nya informationssamhället.

Regeringen bedömer dock att Skoldatanätet bör utvecklas till en portal

och huvudsakligen mäkla resurser, dvs. fungera som ett fönster genom

vilket relevant innehåll producerat av andra görs tillgängligt. Denna

portal kan omfatta resurser för kompetensutveckling inom IT, tillgång till

digitala resurser för lärande samt andra verktyg och tjänster för lärare

Prop. 2004/05:175

111

som syftar till att underlätta och variera arbetet. Portalen kan även

erbjuda vägledning till inspirationsmaterial och forskningsresultat. En

annan viktig uppgift bör vara att utveckla verktyg för värdering av källor,

bl.a. på Internet, samt verka för en säkrare användning av Internet. Myn-

digheten för skolutveckling bör även i framtiden ha ansvaret för skol-

datanätet och för det ovannämnda arbetet. Myndigheter och intressenter

bör samverka om hur IT kan användas i skolan.

Regeringen anser att samverkan mellan skolmyndigheterna, Myndig-

heten för skolutveckling och Nationellt centrum för flexibelt lärande, är

viktig för att öka IT-användningen i skolan och inom vuxenutbildning

samt folkbildning. Det är viktigt att myndigheternas uppdrag inom om-

rådet samordnas och att det finns en samlad information om insatserna.

12.2.6

En mjuk infrastruktur

Regeringens bedömning: Myndigheten för skolutveckling bör, inom

ramen för sitt utvecklingsuppdrag, ha en pådrivande och stödjande roll i

utvecklingen av gemensamma standarder inom området.

Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste åren har det

inom utbildningsområdet bedrivits ett arbete med att utveckla en mjuk

infrastruktur. Myndigheten för skolutveckling (MSU) lämnade den

31 december 2003 en rapport med förslag till en strategi för det framtida

arbetet. I arbetet med den mjuka infrastrukturen ingår bl.a. att utarbeta

öppna standarder och rekommendationer som skapar förutsättningar för

en rationell informationshantering.

Flera myndigheter och organisationer har deltagit i detta arbete som

har samordnats av MSU. Arbetet har resulterat i ett antal tjänster t.ex.

Sveriges Utbildningsradios mediebibliotek, kompetensutvecklingsnavet,

som har utvecklats i samverkan mellan MSU och Lärarnas riksförbund

samt Notnavet, som drivs i samverkan mellan Myndigheten för skol-

utveckling och Skolverket. Utveckling pågår inom flera områden bl.a.

avseende skolans styrdokument. Vidare samverkar MSU också med

Skolverket, Arbetsmarknadsstyrelsen och Verket för högskoleservice be-

träffande den samlade utbildningsinformationen. Standarder och rekom-

mendationer på detta område utvecklas i samverkan med såväl interna-

tionella som nationella standardiseringsorgan. Samarbetet sker också

inom ramen för Europeiska skoldatanätet.

Regeringen bedömer att gemensamma standarder för informations-

märkning och utbyte av information mellan tekniska system är viktiga

för möjligheterna att utnyttja de fördelar som tekniken erbjuder. Därmed

säkras en likvärdig tillgång till digitala resurser över hela landet, vilka

också kan användas oberoende av den enskilda skolan och kommunens

val av teknisk infrastruktur. Myndigheten för skolutveckling bör ha en

pådrivande och stödjande roll i utvecklingen av gemensamma standarder

inom utbildningsområdet.

Prop. 2004/05:175

112

Delmål 1 Kvalitet

12.3

IT i förskolan

Förskolan har som uppdrag att lägga grunden för ett livslångt lärande och

ge en god omsorg och pedagogisk stimulans samt bidra till goda upp-

växtvillkor. Med utgångspunkt i detta anser regeringen att de positiva

möjligheter som IT medför bör erbjudas redan inom förskolan i enlighet

med förskolans läroplan (Lpfö 98). IT-användningen i förskolan är

begränsad i förhållande till det övriga skolväsendet. Regeringen gör

bedömningen att den snabba teknikutvecklingen ställer krav på kom-

petenshöjande åtgärder för personalen i förskolan. Med ett kritiskt

reflekterande förhållningssätt skall personalen kunna använda IT i den

pedagogiska verksamheten utifrån barnens behov och förutsättningar.

Regeringen vill därför framhålla att statsbidrag kan lämnas för sådana

åtgärder enligt förordningen (2001:161) om statsbidrag för kvalitets-

säkrande åtgärder inom förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg till

kommuner som tillämpar maxtaxa.

12.4 IT

och

ungdomar

Att ha grundläggande kunskaper i informationsteknikens användning är

nödvändigt i dagens samhälle. Det är viktigt att skolan och lärandet kan

möta dessa krav.

En av ungdomspolitikens främsta uppgifter är att minska skillnaderna

inom ungdomsgruppen avseende möjligheterna till delaktighet. Den

ökade IT-användningen i skolan har t.ex. bidragit till att skillnaderna i

IT-användande mellan olika ungdomsgrupper minskat. Det ligger också i

linje med EU:s nya samarbete på ungdomsområdet där medlemsländerna

har antagit gemensamma mål för de prioriterade områdena. IT kan locka

ungdomar att i större utsträckning ta del av samhälleliga och demokra-

tiska processer. Det är därför viktigt att pröva nya former för delaktighet.

Här kan t.ex. nämnas att Utbildnings- och kulturdepartementet vid

beredningen av den ungdomspolitiska propositionen, Makt att bestämma

– rätt till välfärd (prop. 2004/05:2), prövade en ny och alternativ metod

för att få in synpunkter med hjälp av Internet. Projektet kallades för Tyck

till och målgruppen var ungdomar och särskilt de ungdomar som inte var

engagerade i någon ungdomsorganisation. Bedömningen av detta projekt

var att man fick goda erfarenheter och metoden kommer att utvecklas

ytterligare.

I Sverige har 88 procent av ungdomar mellan 15–19 år tillgång till

Internet och de mest aktiva användarna är i åldersgruppen 16–24 år.

Detta innebär att användandet av datorer och de möjligheter som detta

erbjuder tar en betydelsefull plats i ungdomars vardagsliv.

I Ungdomsstyrelsens rapport (Arenor för alla – en studie om ungas

kultur- och fritidsvanor, Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:1) visas bland

annat hur ungdomars användning av informationsteknik har förändrats

från 1996 till 2002. Under dessa år har sysselsättningar som att surfa,

söka information, hämta musik och spel på Internet, skicka sms och

skicka e-post ökat kraftigt för gruppen 16-åringar. Även i åldersgruppen

Prop. 2004/05:175

113

22-åringar utgör dessa aktiviteter en betydande del av deras vardag. Jäm-

fört med 16-åringarna skickar 22-åringarna oftare e-post och sms samt

söker information på nätet medan 16-åringarna surfar mer på nätet och

spelar mer data- och TV-spel. IT-användningen varierar såväl i ett köns-

perspektiv som i ett geografiskt perspektiv. Generellt kan det utifrån

rapporten sägas att flickor använder datorer i mindre utsträckning än

pojkar (se även avsnitt 15.7 samt bilaga 1 och 17 om skillnader mellan

könen i IT-användning).

Regeringen anser att det finns ett behov av en ökad kunskap om ungas

nätkulturer. Många ungdomar är mycket aktiva IT-användare antingen i

grupp eller enskilt. Jämförelser bör göras med ungdomars förhållande till

informationsteknik i andra länder samt jämförelser med utvecklingen av

den svenska nätkulturen med övriga länder. Särskilt angeläget är att öka

kunskapen om vilka risker som finns när ungdomar kommunicerar via

nätet och hur sådana risker kan undvikas. Ekonomiska risker som före-

ligger vid spel via nätet, t.ex. pokerspel, samt vid nätinköp är ett annat

område där mer kunskap behövs. Vidare bör utvecklas nya sätt för att i

högre grad skydda barn och ungdomar från pornografiskt innehåll och

våldskildringar i samband med deras IT-användning. Universitet och

högskolor har en viktig roll i att utöka forskningen inom området ung-

domar och IT.

12.5

IT och vuxnas lärande

Kunskap behövs för att alla skall kunna ta del av det ökade utbud av

möjligheter som IT-utvecklingen innebär. Det är därför viktigt med en

bred IT-kompetens hos medborgarna när det gäller t.ex. informations-

sökning, myndighetskontakter och konsumtion. Lika viktigt är att det

finns IT-kompetens för yrkeslivet som stärker den enskilde arbets-

tagarens möjligheter att anpassa sig till strukturomvandlingar i ett alltmer

föränderligt arbetsliv.

Denna kunskap måste i en allt större utsträckning förvärvas i anslut-

ning till arbetet. Digitala resurser utformade för flexibelt lärande, t.ex.

självstudiematerial, kan på ett effektivt sätt möta ett sådant behov.

Nationellt centrum för flexibelt lärande har i detta avseende en strategisk

roll att utveckla stöd för flexibla studieformer som möter individens

önskemål, behov och förutsättningar.

Allt sedan försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning

startade hösten 1996 har andelen utbildningar med inriktning mot IT

varit stor. De flesta utbildningar är 2-åriga. Den nära kopplingen till

företagen vid planering och genomförande av utbildningarna ger förut-

sättningar att förändra utbudet efter behov. Myndigheten för kvalificerad

yrkesutbildning redovisar utbildningsutbudet inom kategorin ”IT, multi-

media och grafisk industri”. Ett 50-tal olika utbildningar inom området

erbjuds under 2005.

En beskrivning av lokala lärcentra finns i bilaga 17 IT-användning och

IT-utbildning i avsnittet Exempel på IT-användning i offentliga sektorn.

Prop. 2004/05:175

114

12.6

Universitet och högskola

12.6.1 Lärarutbildningen

Regeringens bedömning: Informationsteknikens ställning inom

lärarutbildningen bör stärkas.

Skälen för regeringens bedömning: I propositionen En förnyad lärar-

utbildning (prop. 1999/2000:135) framhåller regeringen att lärarutbild-

ningen bör vara ett föredöme när det gäller användningen av IT och att

IT bör vara ett viktigt inslag för pedagogisk förnyelse och som

administrativt hjälpmedel. Utvecklingen inom t.ex. upplevelseindustrin

ger nya möjligheter men ställer också nya krav på förmågan att presen-

tera undervisningsmaterialet.

IT-användningen inom lärarutbildningen bör enligt nämnda proposi-

tion relateras brett bl.a. till informationsbearbetning, källkritik, juridik,

etik och skapande verksamhet. Enligt KK-stiftelsens rapport ”Lärar-

studerande och IT” (2004) är hälften av lärarstudenterna ganska nöjda

eller mycket nöjda med sin utbildning, men endast 10 procent är nöjda

med kunskaperna de fått om hur IT kan användas i det framtida yrket.

Instiutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) konstaterar bl.a. i sin

rapport att bilden av hur IT används i lärarutbildningen, precis som inom

utbildningar i den övriga högskolan, är komplex och ojämn. Utmärkta

pedagogiska insatser samt genomtänkta och väl genomförda strategier

blandas med ointresse för att utnyttja informationsteknikens pedagogiska

potential. Enligt examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen

(1993:100) skall studenter på lärarutbildningar kunna använda informa-

tionsteknik i den pedagogiska utvecklingen och inse betydelsen av mass-

mediers roll för denna. Det är följaktligen centralt att lärarutbildare är väl

förtrogna med informationsteknikens för- och nackdelar. KK-stiftelsen

initierar en satsning som syftar till att under den kommande 10-års-

perioden stärka IT i lärarutbildningen. Denna satsning är mycket värde-

full. Regeringen följer noga utvecklingen på området.

Satsningen på ett Sveriges nätuniversitet presenterades i propositionen

den Öppna Högskolan (prop. 2001/02:15) och var en del av regeringens

åtgärder för att bl.a. göra högre utbildning mer tillgänglig i tid och rum.

Satsningen beskrivs närmare i bilaga 17 IT-användning och IT-utbild-

ning, i avsnittet Exempel på IT-användning i offentliga sektorn.

12.7

Åtgärder och insatser inom forskningspolitiken

12.7.1

Kungliga biblioteket och Statens ljud- och bildarkiv

Kungliga biblioteket (KB) är Sveriges nationalbibliotek och Statens ljud-

och bildarkiv (SLBA) Sveriges nationalarkiv för ljud och rörliga bilder.

Verksamheten baseras huvudsakligen på bestämmelser i lagen

(1993:1392) om pliktleverans, t.ex. av tryckt material. Lagen reglerar

skyldighet att till KB eller SLBA lämna pliktexemplar av dokument.

Digitalt, distansöverfört material omfattas dock inte av pliktexemplars-

lagen.

Prop. 2004/05:175

115

Fri spridning av vetenskapliga artiklar på nätet, s.k. open access,

väcker allt större internationellt stöd, särskilt vad gäller tillgången till

forskningsresultat som finansieras med statliga medel. Open access

bygger bl.a. på att lärosäten verkar för att de egna forskarnas artiklar och

liknande läggs ut i öppna arkiv. KB och lärosätena har påbörjat ett sam-

arbete för att bygga upp och samordna sådana öppna arkiv.

I syfte att inrätta ett nätbibliotek arbetar KB med en nätbaserad biblio-

teksportal. Vidare har en jourhavande bibliotekarie inrättats, av KB i

samarbete med Myndigheten för Sveriges nätuniversitet, för att ge stu-

denter tillgång till bibliotekarier under kvällstid och helger. Vid KB har

även ett sekretariat för ABM-samarbete (arkiv, bibliotek och museer) in-

rättats. Den digitala tekniken är på väg att ersätta den analoga på nästan

alla ljud- och bildområden och nya medier, såsom Internet och andra

nätverk, kommer med största sannolikhet att öka sina roller som distri-

butionskanaler. SLBA bedriver bl.a. ett utvecklingsprojekt av ett digitalt

audiovisuellt arkiv som möjliggör digital masslagring och långsiktigt

bevarande. Myndigheten har även lanserat tjänsten Journal digital som

tillgängliggör delar av SF:s Journalfilmer på nätet. Myndigheterna är

båda aktiva i det s.k. ABM-samarbetet (arkiv, bibliotek och museer).

I propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) av-

handlas KB:s och SLBA:s verksamheter och arbetsformer, bl.a. mot bak-

grund av de senaste decenniernas omfattande tekniska förändringar. I

propositionen föreslås SLBA tillföras 5 miljoner kronor i permanent

anslagsförstärkning fr.o.m 2006 för att SLBA skall kunna möta den

tekniska utvecklingen och möjliggöra egen insamling av material. Likaså

bör 10 miljoner kronor fördelas till ljud- och bildarkivet under vardera

2006 och 2007 för överföring av insamlat material från public service-

sändningar i analog form till ny teknik. Regeringen avser att återkomma i

frågan om förändringar i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av doku-

ment för att omfatta s.k. distansöverfört, digitalt material.

Delmål 2 Hållbar tillväxt

12.7.2 Forskning

inom

IT

Högkvalitativ forskning och utveckling inom IT-området är viktigt i

dagens globala samhälle och för vår framtid. Staten har ett särskilt ansvar

för finansiering av grundforskning där frågeställningarna bestäms av

forskarna. Staten stödjer även forskning som har sin upprinnelse i kun-

skapsbehov som finns i näringslivet och det övriga samhället. Teknisk

forskning utgår ofta från ett problem eller ett behov som kräver en lös-

ning. I samband med framväxten av IT-forskning har användning av tek-

niken blivit ett viktigt forskningsområde. Det finns emellertid fortfarande

relativt lite forskning kring hur människor uppfattar ny teknik och hur

användandet skiljer sig mellan olika grupper i samhället. Intressanta om-

råden är forskning på hur IT kan ge en bättre miljö och användas för att

minska IT-klyftan nationellt och globalt.

Skärningslinjen mellan t.ex. informationsteknik och medicin utgör ett

exempel på tvär- och mångvetenskap där forskningen utvecklas i sym-

bios mellan två områden. Exempel där IT-forskning kan stödja medi-

Prop. 2004/05:175

116

cinsk behandling kan vara inom hemsjukvården där IT-baserade lös-

ningar kan ge förutsättningar för vård på distans.

Dagens tekniska forskning är inriktad på så väl grundforskning som på

tekniska tillämpningar. Teknisk utveckling kring mjukvara för ökad

användarvänlighet och forskning kring sociala aspekter på IT-utveck-

lingen vad gäller ekonomi, språk, psykologi, kultur, etik, jämställdhet,

integration och andra konsekvenser finansieras huvudsakligen av offent-

liga medel.

Vetenskapsrådet och Verket för innovationssystem (Vinnova) är, vid

sidan av universitet och högskolor de största statliga finansiärerna av

teknisk forskning. Vetenskapsrådet ansvarar för grundforskningen medan

Vinnova ansvarar för mer tillämpad forskning, däribland inom IT-områ-

det. Regeringen anvisade i propositionen Forskning och förnyelse (prop.

2000/2001:3, bet. 2000/01:UbU6, rskr. 2000/01:98) 120 miljoner kronor

till IT-forskning för åren 2001–2003. I propositionen Forskning för ett

bättre liv (prop. 2004/05:80) tillförs ytterligare medel. Sammantaget till-

förs Vetenskapsrådet mer än 1 miljard kronor åren 2005–2008 bl.a. för

teknikvetenskaplig forskning. Vinnova tillförs 575 miljoner kronor för

bl.a. teknisk forskning och FoU-program. Den behovsmotiverade forsk-

ningen som bland annat finansieras genom Vinnova beskrivs utförligare i

avsnitt 15.5.

Förutom de statliga anslag som ges till forskning inom området till-

delas ca 80 miljoner kronor för strategisk forskning inom mikro-

elektronik från Stiftelsen för strategisk forskning (SSF). Även KK-stiftel-

sen finansierar IT-relaterade projekt.

Ett samspel mellan universitet, högskolor, landsting, industriforsk-

ningsinstitut och näringsliv är viktigt för att tillvarata innovationer och

tekniska nyheter. Detta är speciellt relevant inom IT-relaterad forskning

som inkluderar forskning inom olika områden som täcker allt från mate-

rialforskning och elektronik till mjukvaruutveckling.

Regeringen gjorde vidare bedömningen att lärosätena bör utarbeta

handlingsplaner för arbetet med kommersialisering och inom ramen för

den allmänna resursförstärkningen till lärosätena avsätta medel för

arbetet med kommersialisering. Vidare fördelades ett kapitaltillskott om-

fattande 60 miljoner kronor till holdingbolagen vid lärosätena och reger-

ingen klargjorde sin intention att tillsätta en förhandlare med uppgift att

föreslå en struktur för en effektivare holdingbolagsverksamhet. Reger-

ingen har sedan tidigare tillsatt en utredning för att se över de juridiska

konsekvenserna av att avskaffa det s.k. lärarundantaget (dir. 2004:106).

Ytterligare insatser för kommersialisering av forskning redovisas i

avsnitt 15.5.

Inom EU:s sjätte ramprogram för forskning och utveckling finns ett

särprogram för informationsteknik. För programmet är 3 625 miljoner

euro avsatta åren 2002–2006. Utav dessa har hittills ca 3 procent för-

delats till svenska forskargrupper. Detta är något under genomsnittet i

fråga om totalkostnad och bidrag, vilket även var fallet i det femte ram-

programmet.

Prop. 2004/05:175

117

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

12.7.3

IT och forskningens infrastruktur

Staten finansierar Sunet via Vetenskapsrådet och med avgifter från

universitet och högskolor. Sunet har byggt ett datakommunikationsnät,

GigaSunet, som förser alla landets lärosäten med datakommunikation för

forskning och utbildning, även de allra mest krävande bandbredds-

behoven. Sunet ingår även i ett nordiskt nätverk, Nordunet som förbinder

de nordiska länderna med övriga Europa och med USA. Från Stockholm

(Kungliga Tekniska högskolan) länkar Nordunet till det europeiska

höghastighetsnätet, Géant och till USA med en förbindelse till det

amerikanska forskningsnätet och en till det vanliga Internet.

Överföringskapaciteten skall inte vara den begränsande faktorn för

forskning och utveckling. Redan i dag kräver vissa utvecklingsprojekt

högre kapacitet än vad marknaden kan erbjuda. I syfte att tillgodose

dessa framtida behov planerar Sunet kontinuerligt för långsiktiga kapa-

citetsökningar. Efter GigaSunet planerar Sunets framtidsgrupp för ett

fiberoptiskt hybridnät.

Framtidens forskning ställer ökade krav på det svenska universitets-

datornätet. På flera universitet pågår utvecklingsarbete av GRID-base-

rade beräkningssystem. En enskild användare (eller högskola) kan med

denna teknik använda andras datorer uppkopplade på Internet för att

utöka sin egen beräkningskapacitet och i gengäld upplåta egen processor-

kraft då den inte används. Några databasprojekt för forskningsändamål

beskrivs i bilaga 17 IT-användning och IT-utbildning i avsnittet Exempel

på IT-användning i offentliga sektorn.

Delmål 1 Kvalitet

12.8 IT

och

kultur

IT-användningen inom kulturområdet

IT förändrar förutsättningarna och skapar nya möjligheter för att till-

gängliggöra både traditionell och nyskapande kultur. Användningen av

IT har inom flera delar av kulturområdet blivit central både som verktyg

och hjälpmedel för rent konstnärlig verksamhet, men även som en inte-

grerad del i själva konsten.

Myndigheter och institutioner verkar i dag för ökad tillgänglighet till

kultur och kulturarv genom satsningar på digital teknik. Det kan röra sig

om såväl effektivare administration som digitalisering av museiföremål,

tillgänglighet till dokument och bilder i offentliga arkiv eller på folk-

biblioteken.

Regeringen konstaterar att IT-användningen inom kulturområdet är

både omfattande och innovativ. Informationsteknik i olika former med-

verkar till att uppfylla de kulturpolitiska målen, såsom att öka tillgäng-

ligheten till kulturarvet, öka mångfalden inom kulturlivet samt att ge

ökad möjlighet för den enskilde att aktivt delta i och ta del av kultur-

områdets olika verksamheter.

Prop. 2004/05:175

118

Den svenska skolan ligger långt framme när det gäller att utnyttja

informationstekniken. Dock saknas ofta kunskap om möjligheterna att

använda IT som ett redskap i kreativa och estetiska lärprocesser.

Mediepedagogik är ett gemensamt område för kultur och utbildning, ett

område av stort intresse för framtiden.

Regeringen ser möjligheter till samordningsvinster inom olika delar av

kulturområdet när det handlar om IT-användning.

Arkiv

Myndigheters och andra institutioners arkiv är en del av det nationella

kulturarvet. Under senare år har det internationella arbetet intensifierats

kring frågor som rör kultur och IT, bl.a. digitalisering av kulturarvet.

Riksarkivet är en viktig aktör i det svenska arbetet på detta område, bl.a.

inom ramen för EU-samarbetet och den internationella arkivorganisa-

tionen ICA:s olika kommittéer.

Genom bl.a. digitalisering av register och förteckningar skapas ökad

sökbarhet i arkivmaterialet och därmed förbättras tillgänglighet och

insynsmöjlighet. I propositionen 2004/05:124 gör regeringen bl.a.

bedömningen att Riksarkivet och landsarkiven bör fortsätta sitt aktiva

arbete inom digitaliseringsområdet. Arkivmyndigheterna bör på olika sätt

delta i och samarbeta med bl.a. andra arkiv- och arkivbildande myndig-

heter när det gäller frågor om långsiktigt bevarande och tillhandahållande

av digital information. Riksarkivet driver i samarbete med Luleå tekniska

universitet och Bodens kommun ett sådant projekt som syftar till att ut-

veckla lösningar för långsiktigt digitalt bevarande.

Samordning

Arbetsgrupp inom IT och kultur

Regeringens IT-politiska strategigrupp har identifierat IT och kultur som

särskilt viktigt i arbetet med det övergripande arbetet med IT. Därför

startades under hösten 2004 en särskild arbetsgrupp inom Regerings-

kansliet med fokus på frågor som rör IT och kultur där även frågor om IT

och medier berörs. Arbetsgruppen består av representanter från Utbild-

nings- och kulturdepartementet, Näringsdepartementet samt från ett brett

spektrum av kultur- och kulturarvssektorerna.

Arkiv, bibliotek och museisamarbete (ABM)

Kultursektorn innehåller många IT-tillämpningar, varav några beskrivs i

bilaga 17, IT-användning och IT-bildning, i avsnittet Exempel på IT-

användning i offentliga sektorn.

Ett antal myndigheter och institutioner under Utbildnings- och kultur-

departementets ansvarsområde deltar i dag i s.k. ABM-samarbeten

(Arkiv, Bibliotek och Museum). ABM syftar till att knyta samman olika

verksamheter genom tvärgående projekt och att utnyttja tillgängliga

resurser effektivt och ändamålsenligt. Statens kulturråd, Kungliga biblio-

teket, Riksarkivet, Nationalmuseum och Riksantikvarieämbetet har

Prop. 2004/05:175

119

etablerat ett ABM-centrum som bl.a. särskilt skall stimulera utvecklingen

av digitalisering och tillgängliggörande hos de olika kulturarvsinstitu-

tionerna i Sverige. Regeringen anser att ABM-samarbete kan spela en

stor roll när det handlar om att öka tillgängligheten till kulturarvet. Fler

människor kommer i och med ett väl utvecklat ABM-samarbete, att få

ökad tillgång till kulturarvsinstitutionernas samlingar.

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

12.9 IT

och

massmedier

Massmedier spelar en central roll i det moderna samhället. De förser oss

med nyheter, information, kultur och underhållning. Genom massme-

dierna kan vi följa samhällsdebatten och även själva delta i debatten om

viktiga frågor.

Mediepolitiken syftar bl.a. till att värna mångfald och tillgänglighet.

Ett viktigt demokratiskt krav är att alla som bor i Sverige har tillgång till

ett allsidigt utbud av radio och television (prop. 2000/01:1 s. 107).

Digitaliseringen innebär att förutsättningarna för medierna förändras.

Allt fler medieföretag väljer att publicera sig även på nätet. Under 2004

hade 106 av landets 165 dagstidningar en nätpublikation (Svensk Dags-

press 2004). Internet blir ett allt viktigare medium för TV-bolagen.

Information om programmen och kanalen publiceras på nätet. Dessutom

väljer många programföretag att lägga ut delar av utbudet på sin webb-

plats, antingen i form av webbsändningar eller nedladdningsbara filer. På

radiosidan finns ett stort antal kanaler som bedriver sändningsverksamhet

på nätet där musik är det dominerande utbudet.

I och med att Internet har fått ökad betydelse för massmedier har

grundlagsskyddet för yttrandefriheten på nätet utvidgats. Tidigare har

endast webbsidor som tillhandahållits av s.k. massmedieföretag fått

samma grundlagsskydd för yttrandefriheten som tidningar, television och

radio. Från och med den 1 januari 2003 kan även andra än mass-

medieföretag få grundlagsskydd för sina webbsidor. (Se bilaga 15

Reglering, myndigheter och EU:s IT-politiska samarbete).

12.9.1

Teknikutvecklingen och digitaliseringen

Teknikutvecklingen och digitaliseringen, inte minst framväxten av nya

Internettjänster, har medfört att gränserna mellan olika medieformer har

blivit mindre skarpa. Denna utveckling mot ökad konvergens innebär

bl.a. att massmedieföretag kan publicera sitt innehåll på flera olika sätt.

Exempelvis kan innehållet i papperstidningar publiceras elektroniskt på

nätet osv. För individen innebär tekniken och digitaliseringen delvis nya

sätt att förhålla sig till medierna. Internet ersätter ibland traditionella

medier som källa till information. Internet ger också individen nya

möjligheter att kommunicera genom exempelvis debattsidor och s.k.

bloggar. Tillgänglig statistik visar dessutom att Internetanvändare ägnar

något mindre tid åt radio och television samt morgontidning än vad icke-

användaren gör (Mediesverige 2004 Statistik och analys).

Prop. 2004/05:175

120

En digitaliserad biografverksamhet, s.k. e-bio, ger på sikt helt nya

möjligheter att ge orter utanför storstadsområdena tillgång till ett brett

utbud av kvalitetsfilm. Riksdagen har den 10 mars 2005 (bet. 2004/05:

KrU4, rskr. 2004/05:172) beslutat att tillkännage att regeringen bör över-

väga och föreslå åtgärder som kan stödja och underlätta en teknikneutral

utbyggnad av e-bio i landet.

Digitaliseringen av biograferna framstår som löftesrik, men är likväl

inte problemfri. Den nya tekniken är alltjämt förenad med mycket höga

initiala investeringskostnader. Det finns i dag också en osäkerhet bl.a.

kring vilka internationella teknik- och säkerhetsstandarder som kommer

att gälla för distribution och visning av digital biograffilm. I departe-

mentspromemorian Inriktning på filmpolitiken från 2006 (Ds 2005:8)

föreslås att Stiftelsen Svenska Filminstitutet bör få i uppdrag att bevaka

den digitala biografutvecklingen och att utarbeta en plan för hur den kan

främjas i hela landet på ett kostnadseffektivt och långsiktigt hållbart sätt.

Regeringen kommer att återkomma med förslag i höstens filmpolitiska

proposition.

Teknikutvecklingen och digitaliseringen kan vidare innebära att medie-

marknaden påverkas på flera olika sätt. Konkurrensen mellan olika

medieföretag kan t.ex. gynnas genom att nya alternativa metoder skapas

för att tillhandahålla tjänster och varor och genom att fler aktörer ger sig

in på marknaden. Utvecklingen kan å andra sidan också leda till ökad

ägarkoncentration till följd av företagsförvärv, fusioner eller olika former

av samarbeten mellan företag. Om enskilda ägare eller grupper av ägare

får en dominerande ställning i företag som kontrollerar massmedier med

stor genomslagskraft kan det finnas en risk för en minskad mångfald i

opinionsbildningen.

Inom EU pågår sedan flera år tillbaka förberedelser för en eventuell

revidering av EU:s lagstiftning inom medieområdet, det s.k. TV-direk-

tivet (rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning

av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra

författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television ändrat

genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni

1997). Den ökande konvergensen inom medieområdet har lett till

diskussioner om behovet av att utöka direktivets räckvidd till att inklu-

dera också nya audiovisuella tjänster. Enligt de idéer som presenterats

överväger kommissionen möjligheten av ett graderat direktiv med vissa

grundläggande regler för alla audiovisuella tjänster riktade till allmän-

heten och mera specifika regler för TV-sändningar med hänsyn till

mediets särskilda genomslagskraft. Den analys kommissionen gör verkar

alltså utgå från att konvergensutvecklingen har medfört ökat behov av

innehållsreglering för nya tjänster och att det finns ett fortsatt behov av

specifika regler för TV-mediet.

12.9.2 Elektroniskt

distribuerade dagstidningar

Presstöd i form av s.k. driftsstöd kan ges till elektroniskt distribuerade

dagstidningar på samma villkor som för papperstidningar. Som kon-

staterades i konvergensutredningen (SOU 1999:55) medför de särskilda

Prop. 2004/05:175

121

krav som skall vara uppfyllda för erhållande av stöd emellertid tillämp-

ningsproblem för nättidningarna.

I oktober 2004 tillsattes en pressutredning (dir. 2004:137). Av direk-

tiven framgår det att det under de tio år som gått sedan den förra press-

utredningen har skett stora förändringar på den svenska mediemarknaden

bl.a. till följd av teknikutvecklingen och framväxten av kommersiell

radio och television. Det är en av anledningarna till att utredningen bl.a.

fått i uppdrag att analysera möjligheterna för elektroniskt distribuerade

dagstidningar att få presstöd. Utredningen lämnar sitt slutbetänkande i

november 2005.

12.9.3

Digitala radio- och TV-sändningar

Riksdagen beslutade våren 1997 (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:KrU17,

rskr. 1996/97:178) att sändningar av digital marksänd television skall

inledas på ett begränsat antal orter i Sverige. Efter riksdagens beslut

(bl.a. prop. 2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196) kommer

digitala TV-sändningar att byggas ut i hela landet samtidigt som de

analoga sändningarna läggs ned etappvis med slutdatum den 1 februari

2008. Enligt riksdagens beslut (prop. 2003/04:118, bet. 2003/04:KU24,

rskr. 2003/04:231) skall minst 99,8 procent av befolkningen kunna ta

emot de digitala sändningarna från Sveriges Television (SVT) och

Utbildningsradion (UR), dvs. dessa sändningar skall ha samma räckvidd

som de analoga sändningarna. Minst 98 procent av befolkningen bör

kunna ta emot digitala marksändningar från ytterligare minst en frek-

venskanal. Övergången till digital teknik möjliggör bl.a. bättre kvalitet på

ljud och bild och lägre sändningskostnader. En kommission med uppgift

att förbereda övergången från analoga till digitala marksändningar har

tillkallats. Kommissionen, som har antagit namnet Digital-TV-kom-

missionen, skall bl.a. lägga fram en plan för när de analoga marksänd-

ningarna skall upphöra i olika områden samt planera och samordna

information till allmänheten om omläggningen. Digital-TV-kom-

missionen presenterade hösten 2004 ett förslag för den första etappen av

övergången. Regeringen beslutade i december 2004 i enlighet med

kommissionens förslag att den första etappen av övergången skall inledas

hösten 2005 och omfatta sändarna i Gävle, Motala och Visby. En plan

för de fortsatta etapperna av övergången lämnades till regeringen den

20 april 2005 (dnr U2005/4152/Me). Enligt kommissionens förslag skall

de analoga sändningarna upphöra under ytterligare fyra etapper under

2006 och 2007. Regeringen fattade den 22 juni 2005 beslut om tids-

planen för övergången. Tidsplanen följer i princip kommissionens för-

slag.

I delbetänkandet Must carry (SOU 2003:109) har Radio- och TV-

lagsutredningen lagt fram förslag om vilken skyldighet innehavare av

elektroniska kommunikationsnät skall ha att vidaresända TV-program

efter det att de analoga marksändningarna har upphört. Regeringen läm-

nade förslag till riksdagen om vidaresändningsskyldighet i kabelnät

(prop. 2004/05:105). Riksdagen beslutade i maj 2005 i enlighet med

regeringens förslag (bet 2004/05.KU26, rskr. 2004/05:252). Radio- och

TV-lagsutredningen har även lagt fram delbetänkandet Nytt regelverk för

Prop. 2004/05:175

122

marksänd digital-TV (SOU 2004:39). I betänkandet föreslås nya regler

för tillståndsgivning till programföretag och operatörsföretag i det digi-

tala marknätet.

I februari 2004 överlämnade vidare Digitalradiokommittén betänkan-

det Digital Radio (SOU 2004:16) med en samlad analys av den digitala

radions framtidsförutsättningar och förslag på en etappvis utveckling av

den digitala marksända radion (DAB). Kommittén anser att digitali-

seringen av radion bör fortsätta, men att det för närvarande inte går att

ange någon tidpunkt för när de analoga ljudradiosändningarna kan

upphöra. Betänkandet har remissbehandlats och frågan om digital radio

bereds inom Regeringskansliet.

Förtroende

12.9.4

Att skydda barn från skadligt innehåll

Medieutbudet är i dag tillgängligt via en mängd olika distributions-

kanaler. När utbudet ökar i omfattning förändras förutsättningarna för

tillsynen av innehållet. Vedertagna metoder för att skydda barn, såsom

senare sändningstid i TV, försvagas i och med utvecklingen av nya

medier och de nya interaktiva möjligheterna.

Medierådet (tidigare Våldsskildringsrådet [U1990:03]) arbetar särskilt

med barns och ungas användning av rörliga bildmedier inklusive Inter-

net. Syftet med rådets verksamhet är att minska riskerna för skadlig

mediepåverkan på barn och unga, och rådet skall ägna våldsskildringar

och pornografi särskild uppmärksamhet. Medierådet har under flera år

deltagit i SAFT (Safety Awareness, Facts and Tools), ett informations-

och utbildningsprojekt för en säkrare användning av Internet bland barn

och ungdomar. Institutioner i fem länder har deltagit i projektet som

finansierats av EU:s handlingsplan för en säkrare användning av Internet

(se även bilaga 15). Medierådet har nyligen, tillsammans med Myndig-

heten för skolutveckling, beviljats EU-medel till ett nytt projekt för ett

svenskt center för säkrare Internetanvändning bland barn och unga. Se

även avsnitt 15.21, Förtroende för IT.

FN:s barnrättskommitté har i samband med behandlingen av Sveriges

tredje rapport om förverkligandet av konventionen om barnets rättigheter

i Sverige uppmärksammat frågan om att skydda barn från visst innehåll

på bl.a. Internet.

13

Konsument och jordbruk

13.1

IT inom Jordbruksdepartementets område

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att ta fram

en ny konsumentpolitisk strategi som skall gälla fr.o.m. 2006. I den kon-

sumentpolitiska proposition som regeringen avser att lämna till riksdagen

under 2005 kommer förslag att lämnas om att ersätta de befintliga fem

konsumentpolitiska målen med ett samlande mål för hela politikområdet.

Prop. 2004/05:175

123

Regeringen kommer även att införa nya delmål för det konsument-

politiska arbetet.

Allmänhetens förtroende för elektronisk kommunikation och IT, lik-

som den kommersiella pressen på barn och unga vid deras användning av

elektronisk kommunikation, är områden som prioriteras. Insatser inom

konsumentpolitiken, t.ex. i form av internationellt samarbete för att mot-

verka skräppost, kan bidra till ett ökat förtroende för IT och Internet.

Arbetet med att motverka modemkapningar bidrar till att uppfylla

delmålet om en tillgänglig och säker IT-infrastruktur. Modemkapning,

och regeringens arbete med att stärka konsumentskyddet i samband med

detta, behandlas under avsnitt 7.

Förtroende för IT

13.2 Konsumentpolitiska

mål

I departementspromemorian Den framtida konsumentpolitiken – Ett

underlag till en ny konsumentpolitisk strategi 2006 (Ds 2004:51) redo-

visas förslag till en ny konsumentpolitik. I promemorian föreslås ett nytt

konsumentpolitiskt mål: Trygga konsumenter med makt agerar för väl-

färd och hållbar utveckling. Promemorian har remitterats och förslagen

bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen avser att åter-

komma till riksdagen inom kort med en proposition med förslag till

konsumentpolitiska mål.

De mål som hittills styrt konsumentpolitiken (prop. 2000/01:135, bet.

2001/02:LU, rskr. 2001/02:51) innehåller inget särskilt mål för IT, men

flera av målen rör IT-området. Mot bakgrund av de senaste årens utveck-

ling kan här särskilt nämnas säkerhetsmålet.

I takt med att elektroniska kommunikationstjänster utvecklas och

används i allt större utsträckning av allmänheten uppkommer nya hot och

problem för konsumenter. Skräppost och modemkapningar är bara några

exempel på oseriösa metoder som drabbat konsumenter vid elektronisk

kommunikation. Åtgärder för att konsumenter tryggt och säkert skall

kunna använda elektroniska kommunikationstjänster i IT-samhället kan

hänföras under det konsumentpolitiska säkerhetsmålet.

Den snabba tekniska utvecklingen medför att konsumentfrågorna på

IT-området kräver kontinuerlig bevakning för att en hög nivå av kon-

sumentskydd skall kunna upprätthållas. För att säkerställa allmänhetens

förtroende för elektronisk kommunikation och IT som sådan är detta ett

område som prioriteras i konsumentpolitiken.

13.2.1 E-handel

Ur ett konsumentpolitiskt perspektiv har e-handel flera fördelar. E-handel

kan bidra till ökad konkurrens till nytta för konsumenterna genom ökat

utbud, lägre priser och bättre tillgänglighet till varor, tjänster och pro-

duktinformation för t.ex. boende i glesbygd och rörelsehindrade.

E-handel kan således stärka konsumenternas makt på marknaden genom

tillgång till information och ett större och billigare utbud. Det finns dock

Prop. 2004/05:175

124

fortfarande många konsumenter som saknar förtroende för e-handel.

Bristande kännedom och kunskap om det konsumentskyddande regel-

verket vid e-handel (lagen [2002:562] om elektronisk handel och andra

informationssamhällets tjänster m.fl., se bilaga 15) hos såväl konsu-

menter som näringsidkare, kan vara en orsak. Oro för säkerheten vid

betalning, utebliven leverans och tillförlitligheten i den information som

lämnas om en produkt kan vara andra orsaker. Även hot som skräppost

och modemkapningar kan bidra till bristande konsumentförtroende för

e-handel.

Regeringen anser att det är viktigt att stärka konsumenternas förtro-

ende för e-handel och avser att återkomma till riksdagen i denna fråga i

den konsumentpolitiska proposition som lämnas inom kort.

En lokal konsumentvägledning av hög kvalitet är en förutsättning för

en framgångsrik konsumentpolitik. Den lokala konsumentvägledningens

uppgift är att hjälpa dem som behöver ett extra stöd för att hävda sig som

konsumenter inför ett köp eller när något skall reklameras. Det före-

byggande arbetet med att sprida information om bl.a. lagar och regler till

allmänheten är en lika viktig del av konsumentvägledningens arbete. Det

kan förväntas att fler och fler konsumenter kommer att behöva allt mer

stöd kring den mångfald av elektroniska kommunikationstjänster som

finns och som kommer att utvecklas i framtiden. Detta gäller särskilt de

grupper som redan i dag ligger efter i IT-användning. Konsumentverket

skall ges uppdraget att genomföra särskilda informationsinsatser för kon-

sumentvägledarna rörande IT-frågor (se avsnitt 15.21). E-handel ur

offentlig sektors perspektiv utvecklas under avsnitt 15.9 och ur små och

medelstora företags perspektiv under avsnitt 15.10.

13.2.2

Reklam riktad mot barn och unga

Den ökade användningen av Internet och mobiltelefoni har bidragit till

att barn och unga utsätts för en ständigt ökande kommersiell press.

Exempelvis har marknadsföringen på Internet ofta barn och unga som

målgrupp. Även utbudet av mobila innehållstjänster riktar sig i hög grad

till barn och unga. Samtidigt som den kommersiella pressen ökar kan det

konstateras att skyddet för minderåriga vid elektronisk kommunikation

brister i flera avseenden. De nordiska konsumentombudsmännen har

uppmärksammat att inhämtande av minderårigas personuppgifter sker i

allt större utsträckning på Internet, ofta mot belöning i form av tillhanda-

hållande av spel. Det har också uppmärksammats att dold reklam, t.ex. i

form av underhållning, används i allt högre grad på Internet för att på-

verka barn och unga. Vidare har man uppmärksammat att minderåriga

ofta behandlas som vuxna avtalspartner vid e-handel, vilket innebär att

föräldrarnas godkännande inte efterfrågas eller är lätt för barnen att

kringgå.

Barn och unga är en utsatt grupp vid elektroniska kommunikationer

och e-handel. Det är särskilt viktigt att det integritetsskydd som minder-

åriga bör ha i kommersiella sammanhang upprätthålls vid elektronisk

kommunikation eftersom minderåriga inte inser konsekvenserna av att

lämna ut sina personuppgifter och är särskilt sårbara om uppgifterna

missbrukas. Likaså är det viktigt att upprätthålla principen att reklam

Prop. 2004/05:175

125

skall hållas i sär från annat innehåll vid elektronisk kommunikation.

Missbruk av barnens utsatta ställning riskerar att undergräva barnens och

deras föräldrars förtroende för elektronisk kommunikation och e-handel.

I detta sammanhang kan också nämnas projektet FLICKA som initie-

rats av regeringen med syftet bl.a. att stödja unga flickor och pojkar att

själva skapa motkrafter och få till stånd en diskussion om reklamens och

de kommersiella krafternas påverkan av deras bild av sig själva och

varandra. En central del i kampanjen har varit webbplatsen,

www.flicka.gov.se, som fungerat som ett forum för interaktivitet och

engagemang. Material som har producerats, såsom en mediekritisk guide,

en retuschkampanj m.m. har funnits att ladda ner från webbplatsen.

13.2.3 Skräppost

Skräppost har antagit oroväckande proportioner och är i dag ett av de

största problemen på Internet. Det finns risk för att skräpposten och de

problem den medför undergräver konsumenternas förtroende för Internet

och elektronisk kommunikation.

Sedan den 1 april 2004 är det enligt marknadsföringslagen (1995:450)

förbjudet att sända e-postreklam, liksom reklam via sms och mms, till

fysiska personer, om inte personen i förväg har gett sitt samtycke. Ett

liknande förbud finns inom hela EU. Vidare krävs att det finns en giltig

avsändaradress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att mark-

nadsföringen skall upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring till

juridiska personer.

Åtgärder mot skräppost måste också inriktas på tekniska lösningar och

självreglering inom näringslivet samt ökad konsumentmedvetenhet.

Regeringen har särskilt uppmärksammat den internationella dimen-

sionen av skräppostproblemet och svenska regeringsföreträdare deltar

aktivt i olika multilaterala fora för att hitta lösningar på internationell

nivå. Särskild prioritet ges åt OECD:s arbete mot skräppost. Det inter-

nationella samarbetet syftar främst till att få länderna utanför EU att

aktivt verka mot skräppost, men också att se till att reglerna verkligen

följs.

Regeringen ser allvarligt på den utveckling skräppostproblemet haft

och de konsekvenser det riskerar att få. Att bekämpa spridningen av

skräppost skall vara en prioriterad fråga. Regeringen avser att återkomma

i frågan i den konsumentpolitiska propositionen.

IT-användning

Det finns många exempel på IT-användning inom Jordbruks-

departementets ansvarsområden. Ett antal av dessa beskrivs i bilaga 17,

IT-användning och IT-utbildning, i avsnittet Exempel på IT-användning i

offentlig sektor.

Prop. 2004/05:175

126

14 Hållbar

utveckling

14.1

IT inom Miljö- och samhällsdepartements område

Inom Miljö- och samhällsdepartementets område ligger frågor som rör

inordnandet av IT-utrustning i ett hållbart kretslopp, IT-lösningar som

bidrar till en minskad miljöbelastning samt IT som ett verktyg i miljö-

arbetet. Arbetet inom dessa områden bidrar till att uppfylla delmålet om

hållbar tillväxt.

14.2

Forum för IT och miljö

I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)

angav regeringen att ekologisk hållbar utveckling skulle vara ett av

inriktningsmålen för IT-politiken. För att ta ett mer samlat grepp kring

dessa frågor beslutade regeringen att inrätta ett särskilt Forum för IT och

miljö (M2001/4935/Kn), som arbetade fram till 2003. Till forumet knöts

representanter från departement, myndigheter, näringsliv, organisationer

och forskningsinstitut. Forumet genomförde flera workshops, varav en

om s.k. Virtuell mobilitet: flexibla arbetsformer, virtuella möten & IT

som hjälpmedel inom hemvård och en annan om Den intelligenta staden

– IT och miljö i transport och bebyggelse. Resultatet presenterades i

rapporten IT-lösningar för en hållbar utveckling – sammanställning av

förslag från workshops inom Forum IT och Miljö. Sammanfattningsvis

kan sägas att forumet identifierade ett antal generella insatser med bäring

på IT och med en stor potential för minskad miljöpåverkan, däribland

teknikupphandling, offentlig upphandling, branschöverenskommelser

samt översyn av det ekonomiska ramverket. Några av dessa insatser

redovisas nedan.

Sedan 2005 finns en särskild arbetsgrupp med fokus på IT och miljö

för att bistå den IT-politiska strategigruppen i dess arbete. En viktig del i

gruppens arbete blir att ta fram en nationell strategi för området IT och

miljö samt att ta till vara erfarenheter från Forum för IT och miljö.

Delmål 2 Hållbar tillväxt

14.3

Inordna IT-utrustning i ett hållbart kretslopp

Antalet IT-produkter växer snabbt och allt fler komponenter integreras i

den utrustning som konsumenter använder sig av dagligen, vilket är av-

görande för en bedömning av produkternas miljöpåverkan ur ett livs-

cykelperspektiv. Regeringen kommer fortsatt att verka för att minska

energiförbrukningen och miljöpåverkan från dessa produkter. Politiken

kommer därför att inriktas på att få fram varor och tjänster som leder till

minsta möjliga negativa påverkan i varje led under produkternas livs-

cykel. Produkterna bör vara material- och energieffektiva och förberedda

för återanvändning och återvinning samtidigt som de så långt det är möj-

ligt inte innehåller eller kräver användning av ämnen som kan ge

negativa effekter på människors hälsa eller på miljön. Detta är i linje med

Prop. 2004/05:175

127

riksdagens och regeringens miljökvalitetsmål för en Giftfri miljö (prop.

2000/01:65).

14.3.1 Produktregler

Sverige har varit pådrivande för ett antal EG-direktiv som bl.a. berör

utfasning av farliga ämnen och kemikalier i nytillverkad elektronik, krav

på energianvändningen i sådana produkter samt krav på att producenter

skall bekosta omhändertagandet av dessa produkter när de en dag blir

avfall. Det senare torde innebära att producenterna utformar produkter på

ett sådant sätt att dessa enkelt och till en låg kostnad kan återanvändas

och återvinnas.

Producentansvar

Sverige har haft ett reglerat producentansvar för elektriska och elektro-

niska produkter sedan 2001. Genom Europaparlamentets och rådets

direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av

eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, det s.k. WEEE-

direktivet, införs producentansvar inom hela EU. De nya reglerna i

Sverige kring producentansvaret, som är en följd av direktivet, träder i

kraft den 13 augusti 2005. Producent är den som tillverkar och säljer

elektriska och elektroniska produkter eller yrkesmässigt för in och säljer

sådana produkter i Sverige. En stor förändring är att det blir ett indivi-

duellt producentansvar, vilket innebär att varje producent är ansvarig för

sina egna produkter. På så sätt finns en koppling mellan design,

produktion och återvinning av produkterna och därmed en drivkraft för

mer miljöanpassade produkter.

Innehåll av farliga ämnen i elektronik

Innehåll av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter regleras

genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den

27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen

i elektriska och elektroniska produkter, det s.k. RoHS-direktivet. I Sve-

rige finns sedan tidigare bestämmelser för reglering av kadmium, kvick-

silver, tungmetaller och andra ämnen i produkter. Direktivet är dock på

flera punkter mer långtgående än de svenska bestämmelserna. Enligt

direktivet får elektriska och elektroniska produkter från den 1 juli 2006

inte innehålla bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom och flamskydds-

medel PBB och PBDE.

I början av 2005 lade kommissionen fram ett förslag om att undanta

det bromerade flamskyddsmedlet dekaBDE i RoHS-direktivet. Sverige

(regeringen) har agerat kraftfullt för att förbudet för dekaBDE skall kvar-

stå i direktivet.

Regeringen arbetar för att det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri

miljö skall nås vilket bl.a. innebär att nyproducerade varor så långt det är

möjligt skall vara fria från långlivade, bioackumulerade, cancerfram-

kallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen samt

kvicksilver, kadmium och bly. Utvecklingen av EU:s nya kemikalie-

Prop. 2004/05:175

128

lagstiftning är en mycket viktig del för att detta skall kunna uppnås. För-

siktighetsprincipen och produktvalsprincipen är viktiga verktyg för att

fasa ut farliga ämnen i elektronik. Möjligheten att införa nationella

begränsningar för innehåll av farliga ämnen bör utnyttjas där det är

motiverat ur hälso- och miljösynpunkt.

Strålning

Den ökande användningen av telekommunikation och IT medför att

allmänheten exponeras allt mer för ickejoniserande strålning i form av

elektromagnetiska fält. På grundval av riktlinjer från den internationella

strålskyddskommissionen för ickejoniserande strålning (ICNIRP) har EU

givit ut rekommendationer om högsta tillåtna gränsvärden för exponering

av elektromagnetiska fält, som har införts i Sverige i form av allmänna

råd från Statens strålskyddsinstitut (SSI). Den samlade bilden som forsk-

ningen inom området ger är att högfrekventa elektromagnetiska fält

(EMF) inte leder till skadliga hälsoeffekter så länge gränsvärdena iakttas.

Ny kunskap kan dock medföra att riskbedömningen behöver omprövas.

På regeringens uppdrag har SSI sett över hur informationen till all-

mänheten om strålning från mobiltelefoni kan ökas. SSI har bl.a. infor-

merat om olika sätt att minska exponeringen vid användande av mobil-

telefoner. Tillsammans med andra centrala myndigheter har SSI startat

ett utbildningsprogram om mobiltelefoni riktat främst till kommunala

handläggare och politiker. SSI har även tagit initiativ till att förbättra

dialogen mellan olika berörda parter och genomlysningen av frågor som

rör mobiltelefoni och EMF. SSI ser tillsammans med berörda myndig-

heter över hur informationstexter om strålning från mobiltelefoner kan

utformas samt diskuterar med mobiltelebranschen hur informationen bäst

distribueras till konsumenterna.

Regeringen gav den 21 april 2005 Statskontoret i uppdrag att utvärdera

utfallet av den senaste upphandlingens informationssatsningar beträf-

fande deklarerade SAR-värden och dess effekter på val av mobiltelefon

bland de avropande myndigheterna samt att redogöra för erfarenheter av

en sådan satsning. Statskontoret skall vidare i samband med den nu på-

gående upphandlingens avslutande och i samråd med SSI och andra be-

rörda myndigheter informera de avropande myndigheterna om hälso- och

miljöegenskaper hos de mobiltelefoner som omfattas av avtalet för att

myndigheterna i sin tur skall kunna informera sina anställda. Vidare skall

Statskontoret utreda möjligheterna och de rättsliga förutsättningarna för

att inför den kommande upphandlingen av mobila terminaler upphandla

enbart lågstrålande mobiltelefoner som uppfyller bestämda miljö- och

hälsokrav.

Med enkla medel kan onödig exponering av elektromagnetiska fält

från mobiltelefoner minskas genom att t.ex. handsfree används. För

övriga tillämpningar av radiofrekventa fält är exponeringarna enligt SSI:s

bedömning så låga att några riskhanteringsåtgärder inte behövs utöver de

allmänna råden för allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält.

Ett miljöövervakningsprogram håller på att tas fram för att kunna följa

utvecklingen av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält över

tiden. Regelbundet återkommande mätningar kommer att göras i olika

miljöer, både inomhus och utomhus, i olika geografiska områden och för

Prop. 2004/05:175

129

olika frekvenser. Ett detaljerat program beräknas vara klart under hösten

2005.

Ekodesign av energiförbrukande produkter

Genom det föreslagna direktivet om upprättande av ram för att fastställa

krav på ekodesign för energianvändande produkter, kommer EU-gemen-

samma produktkrav på bland annat IT-produkter att möjliggöras. Direk-

tivet omfattar inte transportmedel för människor och varor.

Syftet är att uppnå en hög skyddsnivå för miljön genom att förbättra de

energiförbrukande produkternas resurseffektivitet, och i förlängningen en

sund ekonomisk verksamhet och hållbar utveckling samt bidra till för-

sörjningstryggheten för energi. Man vill genom förslaget prioritera de av

produktens miljöaspekter som kan påverkas på ett hållbart sätt i pro-

duktens design. Detta skall också göras genom att integrera livscykel-

tänkandet i designfasen.

Förslaget innebär i sig inte några nya rättsliga förpliktelser för produ-

center, utan möjlighet att t.ex. ställa krav på produktens energian-

vändning, eventuella utsläpp eller förbrukning av material och resurser i

samband med tillverkning eller drift av produkten. Krav kan ställas på

produkter, eller där det är lämpligt, hela produktgrupper. De produkter

som uppfyller dessa krav skall märkas med CE-märkning.

14.3.2

Miljökrav vid offentlig upphandling av bl.a. IT-produkter

Offentliga sektorn bör föregå med gott exempel när det gäller att ställa

miljökrav vid offentlig upphandling, genom att ställa tydliga krav på bl.a.

IT-produkters miljö- och energiprestanda. Miljöanpassad offentlig upp-

handling är ett mycket viktigt verktyg i arbetet med att styra samhället

mot en långsiktigt hållbar utveckling. I regeringsförklaringen från 2000

fastställs att miljön skall beaktas vid all offentlig upphandling.

Enligt regeringens uppfattning bör den offentliga sektorn i ökad om-

fattning ställa miljökrav vid upphandling. Det bör också vara hög nivå på

de miljökrav som ställs så att det är de miljömässigt bästa produkterna

som upphandlas.

Statskontoret är en viktig aktör vad gäller utvecklingen mot mer miljö-

anpassade IT-produkter inom offentlig upphandling eftersom myndig-

heten tecknar ramavtal på IT-området. Myndigheten bör kontinuerligt

öka miljökraven vid upphandling av ramavtal.

Regeringen tillsatte en delegation för ekologiskt hållbar upphandling

1998. Delegationen genomförde bl.a. landsomfattande utbildningar och

utvecklade ett Internetbaserat verktyg för ekologiskt hållbar upphandling

(EKU-verktyget). Verktyget ger upphandlaren hjälp att formulera rele-

vanta miljökrav för olika produkter på ett sådant sätt att reglerna för

offentlig upphandling tillgodoses samtidigt som miljönytta premieras.

AB Svenska Miljöstyrningsrådet har sedan 2003 i uppdrag att admini-

strera och utveckla EKU-verktyget. Just nu pågår ett arbete med att

sprida kunskap om miljöpåverkan av varor och tjänster samt uppbyggnad

av och informationsspridning om EKU-verktyget.

Prop. 2004/05:175

130

Sverige har drivit på arbetet med möjligheterna att ta miljöhänsyn vid

offentlig upphandling i samband med omarbetningen av EG:s upphand-

lingsdirektiv. Direktiven om offentlig upphandling förtydligar möjlig-

heterna att ställa miljökrav. En utredning, Upphandlingsutredningen

2004 (dir. 2005:39), har tillsatts i Sverige för att se över hur lagen om

offentlig upphandling (LOU) bör ändras för att införliva de nya EG-

reglerna. Utredningen lämnade ett delbetänkande i mars 2005 (SOU

2005:22), Nya upphandlingsregler. Slutbetänkandet skall lämnas i januari

2006. Enligt tilläggsdirektiv skall utredaren utöver de analyser som legat

till grund för förslagen i delbetänkandet göra en fördjupad analys av

möjligheten att införa bestämmelser som innebär att den upphandlande

enheten bör ställa miljökrav eller sociala krav.

En studie från Naturvårdsverket, Miljöanpassad offentlig upphandling

– en enkätstudie 2004, visar att utvecklingen mot en mer miljöanpassad

upphandling går långsamt och att kunskapsbrist är en viktig orsak till

detta. EG-kommissionen har uppmanat medlemsländerna att utarbeta

nationella handlingsplaner för att stärka arbetet med miljöanpassning av

den offentliga upphandlingen. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att

tillsammans med andra berörda aktörer utarbeta ett underlag till en sådan

handlingsplan, som regeringen skall anta under 2006. Uppdraget skall

redovisas till regeringen den 1 december 2005.

Handlingsplanen kommer att bli väsentlig för att identifiera hinder och

möjligheter och ge förslag till stärkta åtgärder för att öka den miljö-

anpassade offentliga upphandlingen. Handlingsplanen skall innehålla be-

dömningar av det aktuella läget och mål för de kommande tre åren. Den

skall även innehålla åtgärder för att nå målen samt vara anpassad för

olika målgrupper. IT produkter är en av flera berörda produktgrupper.

Regeringen anser att det är viktigt att Miljöstyrningsrådet, som admini-

strerar EKU-verktyget, får ett långsiktigt stöd och resurser för att säkra

kontinuitet i arbetet. För 2005 har verksamheten tillförts tre miljoner

kronor. Kommunerna, landstingen och näringslivet medverkar i dag

aktivt i arbetet med att utarbeta kriterier för olika varugrupper i upp-

handlingsarbetet som ingår i EKU-verktyget.

14.4

IT-lösningar som bidrar till en minskad

miljöbelastning

Det finns ett antal sektorer där IT bedöms kunna bidra till en minskad

miljöbelastning. Två av dessa sektorer är transporter och byggande. IT

har också skapat förutsättningar för distansarbete och därmed en minsk-

ning i antalet fysiska resor till och från arbetsplatsen eller att resor till

möte på annan ort ersätts med video- eller webbaserade möten. Dessa

möjligheter väntas öka kraftigt framöver.

14.4.1 Transporter

Miljöpåverkan från transportsektorn är ett av de största miljöproblemen.

Möjligheten till förbättringar och effektiviseringar är mycket stor. Det

kan leda till en minskad ökning av antalet godstransporter och därmed

Prop. 2004/05:175

131

också minskade utsläpp från godstransporterna. IT är inte bara ett sätt att

minska transporter utan också ett sätt att göra transporterna säkrare.

Väl utvecklade IT-verktyg är en förutsättning för att samverkan mellan

olika transportslag skall kunna bidra till utveckling av effektivare och

miljömässigt mer hållbara transportlösningar. Här krävs en helhetssyn

som bara kan utvecklas i dialog mellan berörda trafikverk. För att detta

skall åstadkommas krävs att trafikverken gemensamt utvecklar en trafik-

slagsövergripande helhetssyn.

IT kan användas som en resurs för att stärka trafikslagsövergripande

prioriteringar av det transportsätt eller de alternativ till transporter som

bäst bidrar till en hållbar utveckling Detta sker också inom projektet

KombiTIF, som genomförs av Banverket tillsammans med trafikverken,

i syfte att nå en ökad kundanpassning av respektive trafikverks tjänster

liksom av den samlade tjänsten.

14.4.2

Dialogen om Framtida handel

Projektet Framtida handel är en helt ny typ av samverkan mellan företag,

kommuner, regioner och regeringen med syfte att åstadkomma en hållbar

utveckling av handeln med dagligvaror. Aktörerna har tillsammans utfor-

mat mål för arbetet samt träffat en överenskommelse om att vidta ett

antal konkreta åtgärder.

I Framtida handel ingår aktörer från flera delar av dagligvarukedjan:

producenter, handel, transportörer och konsumenter. Målet är att minska

miljöpåverkan i alla led.

I en överenskommelse från november 2003 mellan de deltagande aktö-

rerna har dessa enats om att gemensamt arbeta för att främja en hållbar

handel med dagligvaror och att verka för att genomföra konkreta insatser

preciserade i ett åtagandedokument. Bland de konkreta insatser som

ingår återfinns verksamhet kring e-handel och intelligenta transport-

system, ITS, dvs. tekniker för effektivare transportlösningar

.

Naturvårdsverket bör fortsatt verka för att möjligheten att använda

IT-hjälpmedel beaktas i de lösningar och förslag som diskuteras och

arbetas fram inom ramen för dialogprojektet Framtida handel.

14.5

Bostäder och byggande

14.5.1 Intelligenta

husfunktioner

Sektorn bostäder, service m.m. svarar för 40 procent av utsläppen av

koldioxid och för ungefär samma andel av landets totala energianvänd-

ning. I en rapport från det lokala Investeringsprogrammet i Stockholms

stad från GreenIT AB identifieras ett femtiotal intelligenta husfunktioner

samt system för bostadsfastigheter, varav många (ca 30) bedöms ha en

beaktansvärd miljöpotential. De funktioner som bedöms ha störst miljö-

potential är sådana som effektiviserar energianvändningen, t.ex. styr- och

reglersystem för användning av el, vatten och ventilation. IT-baserade

lösningar har redan kommit till användning för att kontinuerligt kon-

trollera bl.a. vatten- och lufttemperaturer samt kvantiteter. Detta i syfte

Prop. 2004/05:175

132

att effektivisera användningen av energi men också för att snabbt kunna

registrera och avhjälpa fel och brister.

Enligt Energimyndigheten är anledningen till att intelligenta husfunk-

tioner inte tillämpas i den utsträckning det är tekniskt möjligt, i huvudsak

inte bristen på tekniska lösningar. Problemet är i stället att de tekniska

lösningarna inte efterfrågas. Detta kan bero på att tekniken är dyr, svår

att använda, bristande kunskap eller andra faktorer. Energimyndigheten

driver i dagsläget ett flertal projekt som syftar till att öka användningen

av energieffektiv teknik i bebyggelsen

Energimyndighetens arbete för att genom teknikupphandlingar stimu-

lera utveckling och öka marknadsintroduktion av energieffektiv teknik

bidrar också till att främja nya IT-baserade lösningar inom bebyggelsen.

Även de kommunala energirådgivarna kan bidra med informations- och

rådgivningsinsatser för att främja användningen av ny och befintlig

IT-baserad energieffektiv teknik.

14.5.2 ByggaBo-dialogen

Regeringens bedömning: Inom ramen för den pågående ”ByggaBo-

dialogen” bör en redovisning göras av på vilket sätt och i vilken

omfattning IT-baserade lösningar kommer till användning i de skilda

projekten, som övergripande bl.a. skall effektivisera energianvändningen.

Skälen för regeringens bedömning: Aktörerna (regeringen samt ett

antal företag, kommuner, myndigheter och verk) i ByggaBo har under-

tecknat en överenskommelse som bl. a. innebär ett åtagande att verka för

ett hållbart samhällsbyggande och effektiv användning av resurser.

Frågan hur man skall bygga och förvalta i framtiden inrymmer ställ-

ningstaganden kring IT-baserade lösningar under bl.a. en byggnads hela

livscykel. Regeringen gör därför bedömningen att en redovisning bör ske

av de IT-baserade lösningarna som kommer till användning i de skilda

projekten, vilka är resultat av de ingångna avtalen mellan regeringen och

de olika aktörerna.

14.5.3

Statliga byggherrars användning av IT

Regeringens bedömning: Statens fastighetsverk bör ges i uppdrag att

redovisa förutsättningarna för hur användningen av IT i planerings- och

byggprocessen kan öka hos statliga byggherrar, i syfte att minska den

totala belastningen på miljön, samt utvärdera effekterna av den ökade

IT-användningen.

Skälen för regeringens bedömning: Statens Fastighetsverk har som

mål att vara en föregångare när det gäller miljöarbete inom sitt verksam-

hetsområde. Regeringen anser det viktigt att statliga byggherrar förmås

att öka användningen av IT i planerings- och byggprocessen för att där-

med minska den totala miljöbelastningen. Regeringen avser därför att

uppdra åt Statens fastighetsverk att redovisa förutsättningarna för en

ökad användning av IT i planerings- och byggprocessen hos statliga

Prop. 2004/05:175

133

byggherrar (Samverkansforum för Statliga Byggherrar). Goda erfaren-

heter går att hämta från Hammarby Sjöstad i Stockholm där man bl.a.

genom användning av ett logistikcenter för samordning av transporter har

kunnat minska miljöbelastningen och skapa mervärde hos byggherrar

genom bättre uppfyllelse av tidsplaner, bättre materialhantering,

minskade köer och utsläpp och minskat buller.

14.6 Flexibla

arbetsformer

14.6.1

Uppföljning av flexibla arbetsformer och effekterna på

miljön

Regeringens bedömning: En studie bör genomföras för att kartlägga

utvecklingen av flexibla arbetsformer vid statliga myndigheter. Studien

bör särskilt belysa vilka miljöeffekter de nya arbetsformerna har. Förslag

till rutiner och indikatorer för regeringens fortsatta uppföljning på

området bör lämnas.

Skälen för regeringens bedömning: IT erbjuder möjligheter att arbeta

och bo på sätt som tidigare inte varit möjligt. Möjligheterna till flexibla

arbetsformer är stora och IT har i allt högre grad ersatt fysiska resor och

möten. Antalet personer som distansarbetar eller utnyttjar olika IT-base-

rade hjälpmedel för kommunikation har ökat kraftigt. Flexibla arbets-

former kan leda till positiva miljöeffekter när det gäller minskade arbets-

resor, ett över dygnet jämnare resande och ett minskat behov av upp-

värmd kontorsyta. Väl utformade kan de nya arbetsformerna utgöra en

direkt ekonomisk och tidsmässig besparing för arbetstagaren, en ekono-

misk besparing för arbetsgivaren och en miljövinst för samhället. Det bör

utredas om möjligheterna till distansarbete kan ökas i glesbygden genom

s.k. företagshotell. Uppdrag lämnas till Nutek.

Stat, kommuner och landsting har möjlighet att agera som föredöme

och utgöra goda exempel när det gäller flexibla arbetsformer. Flera stat-

liga myndigheter har redan utvecklat avtal som möjliggör distansarbete.

Erfarenheterna av distansarbete och andra flexibla arbetsformer bör

kartläggas och spridas bland andra myndigheter och företag. Kartlägg-

ningen bör beakta vad flexibla arbetsformer innebär för anställda, arbets-

givare och för samhället i stort, förekomsten av policy och avtal och hur

dessa utnyttjas samt vilka miljöeffekter de nya arbetsformerna bedöms ha

haft. Många myndigheter gör både ekonomiska besparingar och miljö-

vinster när det gäller resandet genom att använda olika former av IT, t.ex.

videokonferenser. Möjligheterna att öka dessa effekter bör tas tillvara

ytterligare och av flera.

För att samhällets olika aktörer skall kunna få en tydligare bild av de

miljörelaterade effekterna av flexibla arbetsformer är det viktigt att rele-

vant data och annan information som belyser utvecklingen tas fram och

presenteras kontinuerligt. Sådana uppföljningar bör belysa förändringar

som beror på ökad användning av flexibla arbetsformer och som har be-

tydelse för miljön. Det kan exempelvis handla om minskat antal arbets-

resor och utnyttjad kontorsyta. Eventuella andra effekter t.ex förändrade

bosättningsmönster bör också belysas. Regeringen anser därför att det är

Prop. 2004/05:175

134

angeläget att de faktiska miljömässiga effekterna av flexibla arbetsformer

löpande avrapporteras till regeringen och att rutiner utvecklas för detta.

Berörda myndigheter för uppdraget att kartlägga flexibla arbetsformer i

statliga myndigheter och lämna förslag till den fortsatta uppföljningen av

miljöeffekterna är bl.a. Arbetsmiljöverket, Statens institut för kommuni-

kationsanalys, Energimyndigheten, Boverket och Naturvårdsverket.

Delmål 1 Kvalitet

14.7

IT som ett verktyg i miljöarbetet

14.7.1 Informationsinfrastrukturen

Regeringens bedömning: Lantmäteriverket bör ges ett nationellt sam-

ordningsansvar för produktion, samverkan och utveckling inom området

grundläggande geografisk information och fastighetsinformation.

Skälen för regeringens bedömning

Geografisk information och fastighetsinformation är en viktig del av

samhällets informationsinfrastruktur. Den grundläggande informationen

har stor betydelse bl.a. inom den offentliga sektorn, forsknings- och ut-

bildningsväsendet, de areella näringarna, konsult- och tjänstesektorn,

fastighets- och försäkringsområdet och inom bankväsendet. Tillgång till

informationen har därmed stor betydelse bl.a. för statsförvaltningen,

samhällsplaneringen och näringslivets utveckling. Den bidrar till en ökad

sysselsättning och tillväxt bl.a. inom områdena teknik- och informations-

försörjning. Informationen har betydelse för effektivisering av olika

verksamheter och bidrar till att höja kvaliteten i beslutsunderlag.

Liksom regeringen tidigare framförde i 2000 års IT-proposition är det

av vikt att, till stöd för samhällets informationsförsörjning, utforma en

väl fungerande infrastruktur som ger hög tillgänglighet till basinforma-

tion och som verkar tillväxtbefrämjande. Ett exempel är de centrala re-

gistren över fastigheter, byggnader och grundläggande geografiska data.

Ett mål bör vara att skapa en effektiv nationell infrastruktur för geogra-

fisk information och fastighetsinformation, där informationen registreras

på det lämpligaste stället och där en användare inte behöver söka och

anpassa information från olika källor. Det finns även ett stort behov av en

nationell strategi för hur infrastrukturen för geografisk information och

fastighetsinformation skall utvecklas för att främja användning och

vidareförädling. Många myndigheter ingår i den krets som bidrar eller

kan bidra till en nationell infrastruktur för geografisk information och

fastighetsinformation. Viktiga aktörer utöver Lantmäteriverket är t.ex.

SMHI, Sveriges geologiska undersökning, Naturvårdsverket, Vägverket,

Statens geotekniska institut, Skatteverket, Sjöfartsverket, Banverket,

Riksantikvarieämbetet, SCB, kommuner och länsstyrelser. Behovet av

samordning och samverkan mellan aktörer inom området geografisk

information och fastighetsinformation ökar i takt med att spridningen och

användningen av informationen ökar.

Behovet av en väl fungerande infrastruktur aktualiseras ytterligare

genom initiativ inom EU. Kommissionen har föreslagit ett ramdirektiv

Prop. 2004/05:175

135

för upprättande av en infrastruktur för geografisk information i gemen-

skapen, Inspire, KOM (2004) 516, med syftet att bl.a. stödja EU:s

miljöarbete. Kommissionen konstaterar i sin motivering till förslaget att

”Det behövs politiska åtgärder för att minska dubbelarbete vid datain-

samling och för att stödja och främja harmonisering, bred spridning och

användning av data”. Genom ramdirektivet väntas förutsättningarna för

att genomföra de miljöpolitiska mål som EU har satt upp för t.ex. vatten-

kvalitet, markanvändning och buller förbättras. En framtida utvidgning

till användning inom andra sektorer som jordbruk, transport och energi är

också

möjlig.

Förslaget är utformat så att befintliga geografiska data skall kunna ut-

nyttjas på bästa möjliga sätt genom krav på dokumentation av vilka data

som finns, krav på harmonisering och på införande av tjänster för att

söka och ladda ner data, vilket gör geografiska data mer tillgängliga.

Regeringen avser att, i linje med det förslag som lämnats av Lant-

mäteriutredningen (SOU 2003:111) och som vunnit ett brett stöd vid

remissbehandlingen, ge Lantmäteriverket ett uttalat nationellt samord-

ningsansvar för produktion, samverkan och utveckling inom området

geografisk information och fastighetsinformation.

Konsekvenser

Kostnaderna för den verksamhet som samordningsansvaret medför skall

rymmas inom ramen för myndighetens nuvarande finansiering och med-

för inget behov av ökade anslag. Verksamheten bedöms redan i ett

kortare tidsperspektiv kunna medföra betydande samordningsvinster

både för producenter och för användare av den grundläggande informa-

tionen.

14.7.2

Ökad användning av digital information om geografi,

fastigheter och miljö

Regeringens bedömning: Användningen av digital geografisk informa-

tion, fastighetsinformation, miljödata och geografisk informationsteknik

bör ökas och breddas, bl.a. genom ökad samverkan mellan myndig-

heterna och med den privata sektorn.

Skälen för regeringens bedömning: Analyser i geografiska infor-

mationssystem (GIS) är grundläggande för verksamhet inom bl.a. miljö-,

jordbruks- och transportsektorn samt för försvaret. GIS bidrar också till

en mer rationell hantering av ärenden i olika verksamheter. Geografisk

information av god kvalitet är grunden för utveckling av mobila tjänster

som positionering, navigering, mätning m.m. Mer intelligenta transporter

förutsätter också en väl utvecklad användning av avancerade GIS-verk-

tyg. De viktigaste tillämpningsområdena för geografisk information i dag

finns inom planering, projektering, kartproduktion, miljövård, tekniska

försörjningssystem, fastigheter, trafik och transport samt vatten och

hydrografi. I relativt stor omfattning används geografisk information

inom skogs- och jordbruk, räddningstjänst, undervisning, sport, turism,

geologi och hälsovård.

Prop. 2004/05:175

136

Tillgången till geografisk information, tematiska data, flygbilder och

satellitdata är även viktigt för miljöarbetet och kan på många sätt vara ett

stöd för insatser för att åstadkomma ett hållbart samhälle. Satellit-

bildsområdet, inkl. fjärranalys, ger möjlighet att övervaka förändringar

över tiden. Detta framgår bl.a. av den redovisning av ett regerings-

uppdrag som Rymdstyrelsen m.fl. myndigheter lämnat rörande en natio-

nell försörjning med satellitbilder, och som nu bereds i Regerings-

kansliet. Databasen Corine som redovisar landtäcket i Europa, och den

särskilda variant för svenska förhållanden som tagits fram, har sin

främsta användning inom miljöområdet och visar på den potential som

finns inom fjärranalysområdet. Geografiska data och geografiska infor-

mationssystem är också viktiga instrument för att ta fram indikatorer för

den miljöövervakning som bedrivs av kommuner, länsstyrelser och

centrala verk. Databaser med fastighets- och geografisk information har

också stor betydelse för genomförandet av vattendirektivet.

Användningen av geografiska informationssystem har sedan slutet av

1980-talet ökat med ca 30 procent per år, enligt Utvecklingsrådet för

Landskapsinformation (ULI). Den senaste undersökningen indikerar att

detta expansionsmönster består. Data tillhandahålls framför allt av

offentliga aktörer såsom Lantmäteriverket, kommunerna, länsstyrelser,

Vägverket, SCB, SGU, SMHI och Skatteverket. De datamängder som

nyttjas mest är adresser, data om skyddade områden, marktäckedata,

fastighetsdata, djupdata i vatten, data om jordarter och data om av-

rinningsområden.

En breddad och ökad användning av digital geografisk information och

av fastighetsinformation utgör enligt regeringens mening ett viktigt

instrument i en tillväxtbefrämjande förnyelse av IT-politiken och för ett

effektivt miljöarbete. En god informationsförsörjning och ökad använd-

ning av geografisk informationsteknik för uppföljning av miljömålen

innebär krav på en väsentligt ökad samverkan mellan många myndig-

heter. En sådan samverkan är också viktig för att rationalisera informa-

tionshanteringen. En ökad samverkan, nationellt och internationellt,

aktualiseras också vid ett genomförande av det ovan redovisade förslaget

till ramdirektiv för Inspire.

Utvecklingen av geografisk informationsteknik är en nyckelfaktor för

ett effektivt miljöarbete. Regeringens tidigare satsningar inom området,

som t.ex. den breda nationella StartGIS-utbildningen, har bidragit till att

öka kunskapen om och användningen av geografisk informationsteknik.

Användningen av digital geografisk information, fastighetsinformation,

miljödata och geografisk informationsteknik bör därför ökas och breddas,

bl.a. genom ökad samverkan mellan myndigheterna som verkar inom

området och med den privata sektorn.

Prop. 2004/05:175

137

14.7.3

Lantmäteriverkets grundläggande information

Regeringens bedömning: Användningen inom alla samhällssektorer av

Lantmäteriverkets grundläggande information bör stimuleras för att ge

största möjliga samhällsekonomiska nyttoeffekter av de stora offentliga

investeringarna i verksamheten. Prissättningen av framför allt den

geografiska informationen bör ses över.

Skälen för regeringens bedömning: Lantmäteriverkets fastighets-

information och geografiska information är en viktig del av samhällets

informationsinfrastruktur. Som framgår av avsnitt 14.7.1 har den grund-

läggande informationen stor betydelse inom många samhällssektorer. I

uppbyggnaden av ett kunskaps- och informationssamhälle är informa-

tionen en viktig förutsättning för förverkligandet av de tre dimensionerna

i en hållbar utveckling, dvs. den miljömässiga, sociala och den

ekonomiska.

IT-kommissionen pekar i sin slutrapport Digitala tjänster – hur då?

(SOU 2003:35) samt i rapporten Breddtjänster – ett nytt skede i IT-politi-

ken (SOU 2002:51) också på den digitala geografiska informationens

betydelse för tjänsteutvecklingen.

Lantmäteriutredningen (SOU 2003:111) bedömde att prissättning på

grundläggande geografisk information fortsatt bör grundas på att använ-

dare utöver en ren uttagskostnad också skall betala en del av övriga kost-

nader för informationen, t.ex. ajourhållningen av databaser. Utredningen

menade att principen har inneburit en ökad användning av informationen

och även andra positiva effekter, bl.a. en långsiktig stabil finansiering.

Utredningen föreslog dock att priserna på strategiskt valda delar av den

geografiska informationen skulle sänkas betydligt för att stimulera en

ökad användning av informationen.

Regeringen delar Lantmäteriutredningens bedömning (SOU 2003:111)

att prissättningen på Lantmäteriverkets grundläggande information på-

verkar en för olika verksamheter optimal tillgång till geografisk informa-

tion och fastighetsinformation och medför att möjliga effektivitets- och

kvalitetsvinster inte uppnås.

Om priset är för högt kan det leda till att presumtiva användare av

Lantmäteriverkets information i stället väljer att använda information av

lägre kvalitet och sämre aktualitet. Det förekommer att myndigheter och

företag bygger upp egna databaser. Detta leder både till en suboptimering

av samhällets resurser och till att beslut m.m. fattas på grundval av

information som inte är kvalitetssäkrad.

Företagandet inom området geografisk informationsteknik och mark-

nadens utveckling skulle främjas om kostnaderna var lägre. De under-

sökningar som gjorts i samband med Europaparlamentets och rådets

direktiv om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från

den offentliga sektorn (2003/98/EG) visar också att priset på informa-

tionen är avgörande för en ökad användning och utveckling av informa-

tionstjänster (se även avsnitt 11.2 och 15.11). Prissättningen påverkar

även allmänhetens användning av information, bl.a. via Internet. Reger-

ingen kommer därför att ytterligare se över prissättningen av Lantmäteri-

verkets grundläggande information.

Prop. 2004/05:175

138

15

Kommunikationer, arbetsmarknad och

arbetsliv m.m.

15.1

IT inom Näringsdepartementets område

IT under delmålet kvalitet

Det är ett uttryck för kvalitet att informationssamhällets tjänster når alla.

Särskilda insatser behövs för att öka IT-användningen hos vissa grupper,

bl.a. genom projektet Bredband för funktionshindrade.

IT under delmålet tillväxt

I syfte att öka jämställdheten inom IT-branschen utarbetas en handlings-

plan. E-handel och e-legitimationer är viktiga medel för att uppfylla

målet om tillväxt. Staten bör därför gynna användningen av e-handel och

e-legitimationer, stimulera konkurrens mellan aktörer och undanröja

infrastrukturella, marknadsmässiga och konkurrensmässiga hinder. I

syfte att öka små och medelstora företags

produktivitet och konkurrens-

kraft avser regeringen att ge Nutek i uppdrag att med bidrag och andra

medel stödja kompetensutvecklingen i sådana företag.

IT under delmålet tillgänglighet och säkerhet

Arbetet med informationssäkerhet är fortsatt viktigt; särskilt det inter-

nationella samarbetet genom EU, Enisa, OECD osv. Erfarenheterna från

Sveriges IT-incidentcentrums (Sitic) arbete visar att det internationella

arbetet i en svensk funktion för IT-incidenter bör förstärkas. En strategi

för ett säkrare Internet i Sverige bör utformas.

En lag om nationella toppdomäner för Sverige på Internet föreslås.

Vidare föreslås ändringar i ledningsrättslagen (1973:1144) rörande led-

ningsrätt för kanalisation.

En generell IT-politisk riktlinje om användning av Banverkets och

Vägverkets IT-infrastruktur utarbetas för att stimulera ökad tillgänglig-

het. Tillgängligheten till fysisk IT-infrastruktur bör utredas. Den långsik-

tiga strategin för radiospektrumanvändning bör vara att alla skall få

tillgång till radiotjänster, att uppnå teknikneutralitet, att använda har-

moniserade frekvensband samt att främja innovation och utveckling med

beaktande av hälsoaspekter. Samhällets behov av det frekvensutrymme

som frigörs i samband med att de analoga markbundna TV-sändningarna

upphör bör utredas. Det är viktigt att befintlig och nytillkommande infra-

struktur för utbyggnad av tredje generationens mobila system sam-

utnyttjas i största möjliga utsträckning. Regeringen redovisar vidare sin

avsikt att utreda möjligheterna att nå nödnummer (112). Dessa åtgärder

sammantaget bidrar till att uppfylla delmålet om tillgänglighet och säker-

het.

Prop. 2004/05:175

139

Ökat förtroende för IT

En av de viktigaste insatserna för att öka förtroende för IT är de åtgärder

som görs för att skydda barn t.ex. mot att på olika sätt utnyttjas via

Internet. En annan viktig insats är Konsumentverkets uppdrag att genom-

föra särskilda utbildningsinsatser för konsumentvägledare.

Utvecklad samordning

Regeringen avser att låta utföra en särskild utredning av möjligheterna

till ökad samverkan i utvecklingen av en gemensam infrastruktur inom

den offentliga sektorn. Uppdrag ges i syfte att främja utvecklingen av

öppen programvara och öppna standarder inom offentlig sektor.

Delmål 1 Kvalitet

15.2

Ökad IT-användning hos vissa grupper

15.2.1

Ökad delaktighet för äldre och personer med funktions-

hinder

Regeringens bedömning: Särskilda åtgärder bör vidtas för att öka

delaktigheten för personer med funktionshinder. Post- och tele-

styrelsen (PTS) bör ges i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen

fortsätta arbetet med en servicecentral för dövblinda och synskadade

personer. PTS bör fortsätta försöken med mobila bredbandstjänster för

personer med funktionshinder.

Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) bör fortsätta att driva

och utveckla digitala talböcker och försök med strömmande läsning

för att öka tillgången till dokument och litteratur via Internet för

personer med synskador eller andra funktionshinder. TPB bör utreda

möjligheterna till ett nationellt digitalt distributionssystem för

personer med läshandikapp.

PTS rapport Bredband för personer med funktionshinder – Redo-

visning av försöksverksamhet: Förslagen överensstämmer delvis med

regeringens bedömning. Rapporten innehåller en redovisning av försöks-

verksamheten Bredband för personer med funktionshinder som avisera-

des i 2000 års IT-proposition. I rapporten föreslår PTS bland annat en

fortsatt försöksverksamhet med servicecentral för dövblinda och syn-

skadade. Myndigheten föreslår även att Talboks- och punktskrifts-

biblioteket (TPB) skall få i uppdrag att fortsätta drift och utveckling av

digitala talböcker och försök med strömmande läsning. TPB bör även ges

i uppdrag att utveckla ett nationellt digitalt distributionssystem. Slutligen

föreslår PTS att Arbetsmarknadsverket och Försäkringskassan ges i upp-

drag att utveckla distansvägledning i sina respektive verksamheter. PTS

behandlar även frågan om distribution av digitala talböcker och vilka

regler som gäller för detta enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk. PTS anför att upphovsrättslagen

begränsar tillämpningen av digitalt distribuerade talböcker. PTS vill se

Prop. 2004/05:175

140

lättnader i upphovsrättslagen som möjliggör att högskolestudenter med

läshandikapp själva hämtar sin litteratur från talboksarkivet och föreslår

att en sådan lättnad ses över.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen, TPB, Statens institut för särskilt

utbildningsstöd (SISUS), Handikappombudsmannen (HO) m.fl. är posi-

tiva till förslagen.

Skälen för regeringens bedömning: Internetbaserade tjänster och

Internetbaserad service blir allt vanligare. Denna utveckling förutsätter i

allt större utsträckning att man inte bara har tillgång till en dator och

Internet utan också är förhållandevis hemmastadd i en tekniskt avancerad

miljö. Vidare måste miljön uppfylla vissa grundkrav för att t.ex. syn-

skadade skall kunna tillgodogöra sig innehållet på en webbsida med hjälp

av talsyntes eller andra hjälpmedel. Om dessa grundvillkor inte kan upp-

fyllas, riskerar vissa grupper att stängas ute.

Den IT-politiska inriktningen i 2000 års IT-proposition innebar att IT

skulle användas på ett sådant sätt i vardagen och arbetslivet att indivi-

dernas välfärd tryggas samt att IT skulle vara ett redskap för att höja ut-

satta gruppers livskvalitet. IT kan nå ut överallt där enskilda individer

behöver tekniken och kan anpassas till de särskilda krav som gäller för

att utsatta grupper skall nås. Det kan exempelvis vara fråga om att äldre

skall kunna bo kvar hemma, underlätta boende i glesbygd, förbättra möj-

ligheterna för telemedicin och ge stöd och arbetsmarknadstillträde åt

personer med funktionshinder. Denna fastslagna inriktning gäller även

fortsättningsvis för politiken för IT-samhället.

Datorer eller exempelvis mobiltelefoner kan med kompletterande

utrustning ibland användas som eller ersätta hjälpmedel på en rad

områden. Så kan t.ex. synskadade personer med hjälp av datorn söka och

behandla information samt få den presenterad på ett tillgängligt sätt

genom syntetiskt tal eller punktskrift. Datorn kan också användas för

mottagning och uppläsning av taltidningar och talböcker samt för bild-

eller texttelefoni.

Som visats i PTS projekt Mobil videokommunikation för döva och

Tolken på fickan, öppnar t.ex. videokommunikation via mobiltelefon nya

möjligheter för hörselskadade och döva personer. Detsamma gäller sms-

tjänstens genomslag. Bildtelefoni bör inte bara fungera inom Sverige

utan också för svenskar som befinner sig utomlands.

Till följd av regeringens proposition om Åtgärder för att bredda och

utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125), fick

Hjälpmedelsinstitutet (dåvarande Handikappinstitutet) i uppdrag att utar-

beta ett förslag till handlingsprogram med inriktning mot IT och personer

med funktionshinder och äldre. Handlingsprogrammet genomfördes

under åren 1998–2002 och hade som övergripande syfte att förbättra

nyttan av och tillgången till IT för dessa grupper. Allmänna arvsfonden

finansierade flera satsningar på IT och funktionshinder inom ramen för

handlingsprogrammet. Ett trettiotal projekt beviljades också medel från

Vinnova och Hjälpmedelsinstitutet för forskning och utveckling av IT

som stöd vid tal-, språk- och kommunikationssvårigheter.

PTS har i sin rapport visat att bredband kan skapa stora möjligheter för

personer med funktionshinder. Regeringen avser att ge PTS i uppdrag att,

i samråd med Socialstyrelsen, fortsätta arbetet med en servicecentral för

dövblinda och synskadade personer. Servicecentralen svarar på frågor i

Prop. 2004/05:175

141

den synskadades närmiljö som annars kräver hjälp av t.ex. en assistent.

En styrbar kamera kan ge bilder hos servicecentralen som därmed på

distans kan lösa vissa problem för den synskadade.

PTS bör även fortsätta försöken med mobila bredbandstjänster för per-

soner med funktionshinder, såsom projektet Tolken i fickan, som möjlig-

gör bl.a. teckentolkning via mobiltelefon.

TPB bör fortsätta att driva och utveckla tjänsten att tillhandahålla

digitala talböcker och försök med strömmande läsning för att öka till-

gången till dokument och litteratur via Internet för personer med syn-

skador eller andra funktionshinder. Regeringen ser också positivt på att

TPB utreder förutsättningarna för ett nationellt digitalt distributions-

system för andra typer av medier (talböcker, taltidningar, läromedel

osv.).

PTS försöksverksamhet har också omfattat ett projekt om arbets-

vägledning på distans. Syftet med arbetsvägledning på distans är att

underlätta för gruppen arbetssökande med funktionshinder att snabbare

få kontakt med specialister på Arbetsförmedlingen för att därigenom öka

deras möjligheter att erhålla ett arbete. Motsvarande distansvägledning

skulle kunna användas även inom Försäkringskassan och andra verksam-

heter där expertis behöver konsulteras. Regeringen är positiv till att

Arbetsmarknadsverket och Försäkringskassan utifrån sina sektorsansvar

utvecklar denna typ av distansvägledning eftersom den ökar tillgänglig-

heten till myndigheternas tjänster och service för personer med funk-

tionshinder.

Som redovisas i avsnitt 7 beslutade regeringen den 10 mars 2005

propositionen Upphovsrätten i informationssamhället – genomförande av

direktiv 2001/29/EG. I propositionen föreslås bl.a. omfattande ändringar

av den inskränkning i upphovsrättslagen som möjliggör framställning av

talböcker (17 §). Förslaget i denna del innebär bl.a. att de bibliotek och

organisationer som har tillstånd från regeringen kommer att få framställa

och digitalt överföra, t.ex. via Internet, talböcker till personer med funk-

tionshinder. Detta kan t.ex. ske genom att det bibliotek eller den organi-

sation som har ett talbokstillstånd låter personer med funktionshinder

ladda ner talböcker från en databas. Databasen får förstås endast vara

tillgänglig för personer med funktionshinder. I de fall en person med

funktionshinder får behålla ett exemplar av talboken kommer upphovs-

mannen enligt förslaget att ha rätt till ersättning. Lagändringarna föreslås

träda i kraft den 1 juli 2005. Detta innebär att när lagändringarna beslu-

tats av riksdagen och trätt i kraft kommer PTS förslag i denna del att ha

tillgodosetts.

I syfte att främja utvecklingsprojekt med inriktning på IT-användning

för funktionshindrade avser regeringen att återkomma i budgetpropo-

sitionen för 2006 med fråga om ändring av ändamålet för anslaget 37:2

Ersättning för särskilda tjänster till funktionshindrade.

Hjälpmedelsutredningen

I takt med att teknikutvecklingen går framåt förändras förutsättningarna

bl.a. på hjälpmedelsområdet. LSS- och hjälpmedelsutredningen

(S 2001:06) har i sitt betänkande Hjälpmedel (SOU 2004:83) presenterat

Prop. 2004/05:175

142

en rad förslag med anledning av detta. Förslagen bereds för närvarande

inom Regeringskansliet.

IT för studerande med funktionshinder

Personer med funktionshinder har genom de senaste årens utveckling av

IT fått nya och bättre möjligheter till aktivt deltagande såväl i studier

som inom yrkeslivet. Avseende utvecklingen av talsyntesprogram har

Specialpedagogiska institutet en framskjuten position, eftersom institutet

kan bedriva och medverka i specialpedagogisk utvecklingsverksamhet.

Ett viktigt område för funktionshindrade är tillgången till läromedel. IT

kan med fördel användas för att producera interaktiva teckenspråkiga

läromedel. Interaktiviteten i dessa läromedel har hittills varit mycket be-

gränsad eftersom produktionen huvudsakligen skett i VHS-format. I dag

finns teknik och metoder för att, utan större ekonomiska investeringar

eller mycket djupa tekniska specialkunskaper, producera interaktiva

läromedel på cd-rom och Internet.

Regeringen har därför inrättat ett läromedelsråd vid Specialpeda-

gogiska institutet som skall främja utveckling, anpassning, framställning

och distribution av läromedel för barn, ungdomar och vuxna med funk-

tionshinder. Rådet har fått regeringens uppdrag att intensifiera samarbetet

med Talboks- och punktskriftsbiblioteket för att öka tillgången till läro-

medel för personer med läshandikapp. Uppdraget skall redovisas i sam-

band med årsredovisningen för 2005.

Vidare har Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) i samarbete

med bl.a. Specialpedagogiska institutet regeringens uppdrag att utveckla

särskilt anpassade läromedel för döva personer med teckenspråk som

första språk.

IT som arbetshjälpmedel

Inom ramen för utgiftsområde 13 förfogar Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS) över anslaget 22:4 Särskilda insatser för arbetshandikappade

som bl.a. får användas för att utveckla ny teknik och datorbaserade

arbetshjälpmedel åt personer med funktionshinder. Inledningsvis högst-

bestämde regeringen beloppet för verksamheten till 10 miljoner kronor

per år. Senare har AMS själva fått bedöma medelsstorleken för verksam-

heten.

Samma anslag får användas för stöd till hjälpmedel och särskilda

anordningar på arbetsplatsen med högst 50 000 kronor per år som får

lämnas till vardera arbetsgivaren och arbetstagaren för att underlätta för

en arbetshandikappad person i en anställning. Sådant bidrag kan natur-

ligtvis också avse olika hjälpmedel på IT-området.

Fram till 2005 har AMS medverkat till att ca 5000 datorstödda arbets-

platser installerats i hela landet. Ofta upptäcks under den arbetslivs-

inriktade rehabiliteringen behovet av ett kompensatoriskt stöd för en per-

son med funktionshinder i en tänkt arbetssituation. Inte sällan rör det sig

om rent nytänkande för att lösa ett uppkommet problem. Tillsammans

med den arbetssökande söker man lösningar för att undanröja svårig-

heterna. Framför allt är det viktigt att den tilltänkta lösningen har stor

Prop. 2004/05:175

143

generalitet så att den helt eller delvis kan användas till många personer.

Innebär lösningen att helt nytt yrkesområde öppnas för personer med

funktionshinder äger den hög prioritet. Den praktiska utvecklingen sker

ofta i samverkan med Försäkringskassan som också har vissa medel till

sitt förfogande och därmed kan bidra till kostnaderna.

IT och äldre

Regeringen har tidigare genom Nationell handlingsplan för äldrepolitiken

(prop. 1997/98:113) bl.a. satsat medel för att öka IT-användningen bland

äldre. Bland annat fick pensionärsorganisationerna stimulansmedel för

att genomföra IT-utbildningar för äldre.

Teknikutvecklingen behöver på ett bättre sätt än i dag komma äldre

människor till del. Bilden av äldre personer som passiva mottagare av

teknik som är rädda för ny teknik eller rent av offer för ny teknik mot-

verkar innovationsprocesser och utveckling. Äldre människor och deras

behov av teknik behöver göras synliga. Äldre människor behöver bli mer

delaktiga i processerna för att deras kunskaper och erfarenheter skall

komma fram och påverka utvecklingen av ny teknik.

15.2.2

Design för alla

Ett utvecklingsområde med stor tillväxtpotential är s.k. design för alla,

dvs. produkter, tjänster och miljöer skall utformas så att de kan användas

av största möjliga krets av användare, oavsett kön, ålder, funktionshinder

och kulturell bakgrund. Under 2004 och 2005 har det nationella till-

gänglighetscentret vid Handikappombudsmannen målet att sprida kon-

ceptet design för alla. Dessa uppgifter kommer från och med den

1 januari 2006 att övertas av den nya Myndigheten för handikappsam-

ordning. Ytterligare ett arbete inom detta område bedrivs bland annat av

Hjälpmedelsinstitutet som koordinator för den svenska delen av nät-

verket Design för Alla (EdeAN). Internationella riktlinjer för en tillgäng-

lig webb har utfärdats av WAI (Web Accessibility Initiative). I Sverige

har detta följts upp på bland annat genom en vägledning beslutad av

Nämnden för elektronisk förvaltning (Vägledning för 24-timmars-

webben 2.0). Statskontoret ställer krav på design för alla inom ramen för

inköpssamordningen av IT-upphandlingen. Alla statliga myndigheter har

en skyldighet enligt förordningen (2001:526) om de statliga myndig-

heternas ansvar för genomförandet av handikappolitiken att särskilt verka

för att deras lokaler, verksamhet och information är tillgängliga för

personer med funktionshinder.

15.2.3

Förmån av lånedatorer

Reglerna om skattefrihet för förmån av lånedator tillämpades första

gången vid 1999 års taxering. I sak innebär reglerna att skattskyldig som

för privat bruk använder en dator som tillhandahållits av arbetsgivaren,

inte blir beskattad för denna förmån.

Prop. 2004/05:175

144

Det har genomförts flera utredningar som studerat lånedatorsystemet,

däribland av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS, En lärande IT-

politik för tillväxt och välfärd, 2003). ITPS har gjort en jämförelse med

de andra nordiska länderna. Jämförelsen ledde till slutsatsen att andelen

av befolkningen som har någon dator i hemmet skulle ha varit

10 procentenheter lägre om det inte hade funnits något lånedatorsystem.

Det framhålls även i rapporten att en översyn är lämplig då effekterna

av systemet kan klinga av i takt med att spridningen blivit mycket större

och att kostnaderna för staten i form av uteblivna skatteintäkter är avse-

värda. Vidare pekar ITPS på behovet av att överväga om inte en del

grupper som stått utanför systemet också borde få något stöd.

Tidigare studier på detta område har bl.a. genomförts av IT-kommis-

sionen (Personaldatorer – en utvärdering av arbetsmarknadseffekter,

2002) och LO (Om klyftor i informationssamhället, 2001).

Den primära anledningen till att förmån av lånedator sedan 1998 är

skattefri är de gränsdragningsproblem som uppstod i den praktiska

tillämpningen av de dåvarande skattereglerna. Emellertid har reglerna

inte bara betydelse ur ett rent skatterättsligt perspektiv utan även på en

rad andra områden som har samband med det IT-politiska målet.

Statskontoret har på uppdrag av regeringen gjort en översyn av

reglerna om skattefrihet för förmån av lånedator. En rapport om låne-

datorsystemet lämnades den 15 juni 2005 och utgör ett underlag för det

fortsatta arbetet för att nå grupper som inte omfattas av lånedator-

systemet. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

15.3

IT i arbetslivet

IT-användningen i arbetslivet ökar

I dag är nästan all produktion och produktionsteknik på ett eller annat

sätt förknippad med IT. I många yrken är användningen av datoriserad

utrustning en självklarhet. Enligt 2003 års arbetsmiljöundersökning var

bland den sysselsatta befolkningen andelen datoranvändare detta år

72 procent. För det stora flertalet innebär datoranvändning också att man

arbetar vid bildskärm. Andelen som arbetar vid bildskärm har ökat mar-

kant för både kvinnor och män under perioden 1989–2003. Utvecklingen

beskrivs närmare i bilaga 17.

Den ökande användningen av IT har medfört genomgripande föränd-

ringar beträffande arbetsinnehåll och arbetsmiljö. IT kan bidra till en

flexiblare arbetsorganisation och möjliggöra ett större mått av själv-

bestämmande för arbetstagarna genom friare arbetsformer i både tid och

rum.

Den ökande IT-användningen kan också ofta medföra förbättringar i

fråga om den fysiska arbetsmiljön. Samtidigt kan teknikens användning

leda till nya problem. Arbete med datorer och bildskärm är vanligtvis

arbeten som är stillasittande, med få inslag av rörliga moment. Även nya

psykosociala problem kan uppstå.

Prop. 2004/05:175

145

Skyddsaspekterna måste beaktas

Det är viktigt att den ökande IT-användningen följs upp och beforskas ur

arbetsmiljösynpunkt. Vid Arbetslivsinstitutet drivs flera projekt som

undersöker effekterna av IT, t.ex. projekt om utvecklingen av risk- och

hälsofaktorer relaterade till datoranvändningen.

Lagstiftningen måste spegla utvecklingen och ge nödvändigt skydd

och riktlinjer för IT-användningen ur arbetsmiljösynpunkt. Arbetsmiljö-

lagen (1977:1160) ger de allmänna bestämmelserna med avseende på

arbetsmiljöns utformning och vilka åtgärder som skall vidtas för att före-

bygga och åtgärda arbetsmiljöproblem. Lagen kompletteras av före-

skrifter från Arbetsmiljöverket. Vad gäller IT-användning finns före-

skrifter om arbete vid bildskärm (AFS 1998:5) som behandlar såväl

datorarbetsplatsens fysiska utformning som hur arbetet är organiserat.

Här kan också nämnas föreskrifterna om belastningsergonomi (AFS

1998:1) enligt vilka arbetsgivaren skall se till att arbete som t.ex. är en-

sidigt upprepat normalt inte förekommer. Vidare skall arbetsgivaren se

till att arbetstagaren har sådana möjligheter att påverka det egna arbetet

att tillräcklig rörelsevariation kan åstadkommas.

IT-kommissionen föreslog i en skrivelse till regeringen den

28 maj 2003 utbildningsinsatser för en bättre arbetsmiljö vid användning

av IT i arbetslivet. Betydelsen av förbättrade arbetsmiljökunskaper hos

både dem som utformar och använder IT kommer att beaktas vid

regeringens överväganden om utbildningsinsatser inom ramen för arbetet

för bättre hälsa i arbetslivet.

Personlig integritet

En viktig aspekt på IT-användningen är dess konsekvenser för den per-

sonliga integriteten. Genom teknikutvecklingen förändras möjligheterna

till och behoven av kontroll. Den av regeringen tillsatta utredningen om

personlig integritet i arbetslivet lämnade 2002 betänkandet Personlig

integritet i arbetslivet (SOU 2002:18). Utredningen framhöll att det

saknas ett heltäckande skydd i lagstiftningen av arbetstagares integritet.

För att åtgärda detta föreslogs en särskild lag om skydd för personlig

integritet i arbetslivet. Tillämpningsområdet för lagen, som avsågs kom-

plettera personuppgiftslagen i fråga om förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetstagare, föreslogs vara arbetsgivares dokumenterade behandling

av arbetstagares och arbetssökandes personuppgifter. Lagförslaget inne-

höll bl.a. bestämmelser om begränsningar av arbetsgivares möjligheter

att ta del av arbetstagares privata e-post eller andra privata elektroniska

uppgifter.

Betänkandet har remissbehandlats. Många remissinstanser höll med

om att det finns behov av lagstiftning om personlig integritet i arbets-

livet. Många av dessa hade emellertid synpunkter på lagförslagets

tillämpningsområde och utformning. Samtidigt har det inom EU under

flera år diskuterats behovet av gemensamma EG-regler i fråga om per-

sonlig integritet i arbetslivet. Kommissionen har i enlighet med EG-för-

draget konsulterat arbetsmarknadens parter på EU-nivå om ett initiativ

avseende skydd av arbetstagares personuppgifter. Det kunde emellertid

konstateras att parterna inte var eniga om att inleda förhandlingar om ett

Prop. 2004/05:175

146

europaavtal i frågan. Konsultationsförfarandet avslutades i början av

2003. Därefter har kommissionen fortsatt arbetet med att överväga ett

initiativ på området. Något förslag har emellertid ännu inte lämnats.

15.4

Användning av IT inom transportsystemet

IT och annan ny teknik är redan i dag ett naturligt verktyg för att genom

bättre trafikledning öka kapaciteten och säkerheten samt minska trans-

porter och miljöpåverkan vid de kollektiva transportsystemen inom fly-

get, sjöfarten och järnvägen. Av olika anledningar har utvecklingen inom

vägtransportsystemet inte kommit lika långt, även om avancerade trafik-

ledningssystem finns även där. Det har t.ex. inte varit lika enkelt att ställa

säkerhetskrav på det individuella vägtransportsystemet som på de kollek-

tiva transportsystemen.

Sverige ligger längst fram inom många områden när det gäller att

utnyttja IT för att lösa angelägna transportproblem eller i övrigt att

utveckla transportsystemet. Det kan gälla utvecklingen av digitala kartor

eller införande av tekniskt stöd att hålla hastigheten (ISA). Inom ramen

för forskningsprogrammen IVSS och Gröna bilen utvecklas teknik för

ökad säkerhet och bättre miljöanpassning. Enligt regeringens innova-

tionsstrategi skall möjligheterna att använda IT inom transportområdet

utvecklas. Det kan gälla t.ex. exploatering av digitala kartor (Nationell

digital vägdatabas, NVDB), elektroniskt chip på körkort, positionerings-

system (Galileo) m.m.

Vägverket har på uppdrag av regeringen utvecklat vägtrafiklednings-

system i storstäderna. En utvärdering som Vägverket har gjort visar att

vägtrafikledningen i storstäder kan förbättras. För att nå önskad trafik-

effekt behöver informationskanalerna till trafikanterna förbättras och

utökas.

Informationstjänster har en stor betydelse för att öka effektiviteten i

transportsystemet speciellt där flera transportslag ingår. Inom ramen för

projektet KombiTIF, som genomförs av Banverket tillsammans med tra-

fikverken, har man påbörjat ett sådant arbete. Det är av stor vikt att

arbetet fortgår för att på så vis nå en ökad kundanpassning såväl av

respektive trafikverks tjänster som den samlade tjänsten.

Det finns ett behov av att utveckla ny teknik och nya tillämpningar för

att kunna få system som löser angelägna trafiksäkerhetsproblem. Exem-

pel på sådana tekniska lösningar är utrustning och system som stödjer

hastighetsanpassning i förhållande till högsta tillåtna hastighet, nykter

körning, bilbältesanvändning, rätt avstånd till framförvarande bil och

som ger information om dåligt väglag, oskyddade trafikanter etc. Myn-

digheterna bör nu intensifiera samverkan med industrin i syfte att stödja

denna utveckling.

Utveckling och införande av IT i trafiken kräver i hög grad en

europeisk samverkan. Det gäller både för att vidga marknaden för olika

produkter och tjänster men också för att systemen inte skall hindra den

fria rörligheten. Det är därför angeläget att Sverige aktivt medverkar i

olika fora för att påverka och utbyta erfarenheter.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition om

en framtida transportpolitik.

Prop. 2004/05:175

147

Delmål 2 Hållbar tillväxt

15.5

En innovativ utveckling och användning av IT

Sverige är en framstående IT-nation och det är angeläget att befästa vår

ställning och flytta fram positionerna ytterligare. Det är viktigt för såväl

näringslivets utveckling och konkurrenskraft och därmed för Sveriges

tillväxt liksom för människors livskvalitet och delaktighet i samhälls-

utvecklingen. Informations- och kommunikationstekniska varor och

tjänster är en viktig del av Sveriges ekonomi. IT är ett effektivt verktyg

för förbättrad produktivitet och integrationen av IT i produkter är ett

konkurrensmedel. Många varor och tjänster som inte traditionellt upp-

fattas som IT-produkter har i dag ett mycket högt IT-innehåll. Exempel-

vis har värdet i en modern Volvo uppskattats bestå till 60 procent av IT

och elektronik.

Sommaren 2004 presenterade utbildnings- och näringsministrarna

skriften Innovativa Sverige – en strategi för tilllväxt genom förnyelse (Ds

2004:36). Innovationsstrategin handlar om det långsiktiga tillväxtarbetet

och anger en inriktning på de kommande årens arbete med att skapa ett

starkt innovationsklimat i hela landet. Genom en rad åtgärder och genom

mer samverkan mellan politikområden, forskning, näringsliv och offent-

lig sektor skall Sveriges innovativa förmåga stärkas. Strategin är inriktad

på fyra prioriterade områden för åtgärder och satsningar: kunskapsbas för

innovation, innovativt näringsliv, innovativa offentliga investeringar och

innovativa människor. IT:s betydelse för innovation och tillväxt är ett

genomgående tema i strategin. Strategin pekar på att verksamhet baserad

på ny teknik och ny kunskap har stor betydelse för att skapa fler arbets-

tillfällen och ökat förädlingsvärde. Strategin framhåller också att IT är en

viktig förändringskraft som bör utnyttjas i strategiska och samlade sats-

ningar inom till exempel vård, omsorg och offentlig förvaltning. Den

svenska infrastrukturen och kompetensen inom IT ger stora möjligheter

till effektivisering inom offentlig sektor och utveckling av affärsmöjlig-

heter på globala marknader. Det kan också vara en drivkraft för tjänste-

utveckling för den privata marknaden.

I regeringsförklaringen 2004 pekade statsministern på att några av Sve-

riges största företag verkar i branscher där investeringar i forskning och

utveckling (FoU) är helt avgörande för internationell framgång. Över-

läggningar med sex branscher, viktiga för sysselsättning och tillväxt i

Sverige aviserades. Dessa tillväxtsamtal är viktiga delar dels i genom-

förandet av innovationsstrategin, dels i regeringens näringspolitiska sats-

ning. I april 2005 mötte infrastrukturminister Ulrica Messing och

näringsminister Thomas Östros representanter för företag och fackliga

organisationer inom IT- och telekomindustrin. Samtalet som fördes

underströk betydelsen av att prioritera och fokusera på de områden Sve-

rige kan vara bäst inom. Mötet var enigt i att Sverige måste utveckla och

befästa sin ledande position inom IT- och telekomområdet. Bilden av

Sverige som ett framgångsrikt IT- och innovationsland måste dessutom

spridas så att Sverige ses som ett attraktivt land för samarbeten och inve-

steringar. Nytta med IT-användning blev ett centralt tema i diskussionen.

Där betonades vikten av att höja IT-användningen i hela näringslivet.

Staten ansågs ha ett ansvar för att höja småföretagens IT-användning.

Prop. 2004/05:175

148

Deltagarna ansåg att offentlig sektor måste utvecklas och bli mer strate-

gisk som beställare för att utveckla företagandet i Sverige. Behovet av

IT-kompetens kommer fortsätta att vara stort, och ungdomars intresse för

IT-relaterade utbildningar måste öka. Ett centralt tema i diskussionen var

FoU och innovation. En stark forskningsverksamhet vid universitet och

högskolor, inom näringslivet och i samverkan dem emellan ansågs vara

av stor vikt för att behålla Sveriges ledande position. Svenska företag och

institutioners deltagande i EU:s forskningsprogram måste dessutom öka.

15.5.1 Behovsmotiverad

IT-forskning

Forskning och utveckling är ett viktigt konkurrensmedel och driver fram

innovationer inom såväl specialiserade IT-företag som de svenska bas-

industrierna. Regeringens IT-politiska strategigrupp har pekat på vikten

av forskningssatsningar med mer fokus på behovsmotiverad forskning.

Svenska företags FoU-investeringar uppgick totalt till drygt

71 miljarder kronor 2003. El- och optikprodukter är den produktgrupp

företagen spenderar störst andel FoU på. År 2003 investerade företagen

22,1 miljarder kronor på FoU inom el- och optikprodukter. Det är en

minskning med hela 21 procent sedan 2001. Kostnaderna för program-

varurelaterad FoU uppgick 2003 till omkring 16 miljarder kronor, en

minskning med 25 procent jämfört med 2001 mätt i fasta priser. FoU

inom programvaruområdet utförs främst inom industrin för el- och optik-

produkter. Företagen investerade även drygt 2,2 miljarder kronor i FoU

kring IT-tjänster.

Vinnova finansierar behovsmotiverad IT-forskning. Under 2003 för-

delade Vinnova drygt 240 miljoner kronor till FoU inom information-

teknik och knappt 61 miljoner kronor till FoU inom tjänster och IT-

användning.

Vinnova har på regeringens uppdrag tagit fram en strategi för området

IT-användning och tillämpning för att stärka svenskt näringsliv,

Nationell strategi för FoU inom området tillämpning av informations-

teknik (Vinnova Policy VP 2002:5, dnr N2002/12353/ITFoU). Visionen

är att sammanhållna och effektiva FoU-insatser inom tillämpning och an-

vändning av IT skall bidra till hållbar tillväxt genom att öka den interna-

tionella konkurrenskraften inom näringslivet och inom forskningsinstitut

och högskolor samt den offentliga verksamhetens effektivitet. I strategin

prioriteras tre tillväxtområden: industriell IT, IT för privata och offent-

liga tjänster samt möjliggörande tekniker. Regeringen tillförde 2004

Vinnova 100 miljoner kronor för att förstärka den tillämpade industri-

forskningen inom IT- och telekomområdet. I detta ingår satsningar med

inriktning mot nano- och mikroelektronik och internationellt samarbete

för att stärka ett strategiskt svenskt deltagande inom IT- och telekom-

området, stöd till utvecklings- och testmiljöer av IT-baserade tjänster och

utveckling av plattformar kopplade till teknik med hög överföringskapa-

citet, bl.a. bredbandsteknik och 3G, samt stöd för kommersialisering av

forskningsresultat i anslutning till detta.

Staten har ett intresse av att möjliggöra att forsknings- och utveck-

lingsprojekt kan bedrivas på den absoluta kunskaps- och teknikfronten i

nära samverkan mellan näringsliv, högskolor och forskningsinstitut.

Prop. 2004/05:175

149

Mycket forskning och utveckling bedrivs vid de tekniska högskolorna

runt om i landet.

Vetenskapsrådet har en viktig roll som finansiär av grundläggande

forskning av hög kvalitet inom området. Genom den forskningspolitiska

propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) tillfördes

ytterligare medel till forskning. Vetenskapsrådet tillförs mer än 1 miljard

kronor åren 2005–2008, främst till satsningar på medicinsk och teknik-

vetenskaplig forskning, liksom horisontella insatser som starka forsk-

ningsmiljöer, anställningar för unga forskare och forskarskolor. Fördel-

ningen av stöd till starka forskningsmiljöer är en konkurrensutsatt pröv-

ning och avgörs genom principen om vetenskaplig kvalitet.

Vinnova tillförs 575 miljoner kronor under perioden för teknisk forsk-

ning, FoU-program i samverkan med näringslivet samt till horisontella

insatser som starka forsknings- och innovationsmiljöer, anställningar för

unga forskare och forskarskolor. Strategiska program baserade på teknik-

områden eller branscher är goda redskap för att stimulera samverkan och

kunskapsöverföring mellan akademi och näringsliv. Utvecklingen av

sådana program sker bäst gemensamt och i samverkan mellan de olika

aktörerna. Erfarenheterna av FoU-program som finansieras gemensamt

av staten och näringslivet för att stödja forskning och samverkan mellan

olika aktörer inom t.ex. fordonsbranschen har varit goda. Mot bakgrund

av detta gjorde regeringen i den forskningspolitiska propositionen

bedömningen att Vinnova bör tilldelas 120 miljoner under perioden

2005–2008 för FoU-samverkan med näringslivet. Utöver medlen för

FoU-program i samverkan med näringslivet tillfördes Vinnova också

180 miljoner för ökat stöd till teknisk forskning, och 60 miljoner för

långsiktigt stöd till internationellt ledande forskningsmiljöer för samma

period.

Det är regeringens bedömning att ledande miljöer inom IT-relaterad

forskning kan dra nytta av de nya medlen till starka forsknings- och

innovationsmiljöer.

Regeringen har dessutom redan beslutat om att inrätta program inom

områden med stark anknytning till IT, nämligen fordonstelematik och

produktionsteknik med inriktning på fordonsindustrin.

Behovet av ökade satsningar på gemensamma forskningsprogram har

diskuterats inom ramen för de ovan redovisade tillväxtsamtalen med IT-

och telekombranschen. I den forskningspolitiska propositionen avise-

rades att regeringen, som ett resultat av de branschvisa samtalen med

näringslivet, avser uppdra åt Vinnova att, i en interaktiv process med

näringslivet och andra aktörer, utveckla samarbetsprogram med närings-

livet och inkomma med förslag till regeringen på sådana program.

Regeringen avser således att återkomma med ett sådant uppdrag när

samtliga samtal är genomförda.

I avsnitt 12 beskrivs åtgärder och insatser inom Utbildnings- och

kulturdepartementets ansvarsområde för att stödja forskning inom IT.

15.5.2

Forskningsinstitutet inom IT-området

Vid sidan om universitet och högskola bedrivs forskning och utveckling

inom IT-sektorn också vid industriforskningsinstitut. Staten är genom

Prop. 2004/05:175

150

holdingbolaget Ireco Holding AB delägare i flera institut. Av dessa har

flera en tydlig IT-profil. Acreo är störst med en omsättning på

200 miljoner kronor. Verksamheten är inriktad mot mikroelektronik och

optik och man driver bl.a. ett bredbandsprojekt i Hudiksvall med inrikt-

ning på öppna nätlösningar. Swedish Institute of Computer Science

(SICS) är tillsammans med St. Anna och Viktoriainstituten framstående

inom IT-användning. SICS omsatte 2004 ca 80 miljoner. Instituten inom

IT-området finansierades under 2004 med ca 80 miljoner kronor i natio-

nella forskningsprojekt och med knappt 40 miljoner kronor i EU-projekt.

Under perioden 2003-2005 genomgår industriforskningsinstituten en om-

strukturering med syfte att de skall bli starkare och internationellt kon-

kurrenskraftigare. KK-stiftelsens engagemang i instituten genom sitt del-

ägarskap i Ireco Holding AB har varit väsentligt för att omstrukture-

ringen kunnat genomföras. I den struktur om fyra institutsgrupperingar

som nu slutförs är en inriktad mot IT-sektorn. Sedan en ny instituts-

struktur kommit på plats under 2005 har regeringen i forskningsproposi-

tionen föreslagit en kraftig förstärkning av institutens tillgång till medel

för långsiktig strategisk utveckling för 2007 och 2008. Syftet med för-

stärkningen är bland annat att stärka institutens samverkan med lärosäten

och näringsliv, stödja deltagande i EU-projekt och stärka deras förmåga

att stödja kunskapsutvecklingen i små och medelstora företag. Från 2008

kommer 210 miljoner kronor att fördelas till instituten årligen. Reger-

ingen förhandlar också med KK-stiftelsen om ett fortsatt engagemang i

instituten.

15.5.3

Tekniköverföring och kommersialisering av

forskningsresultat

Utöver satsningar som är direkt IT-relaterade är insatser för att öka kon-

kurrenskraften i svenskt näringsliv genom FoU viktiga även för IT-före-

tagen. Det gäller särskilt insatser för att förbättra kommersialisering av

forskningsresultat och insatser för att förbättra kunskapsöverföringen

mellan högskolor, institut, offentlig sektor och näringslivet. Lärosätenas

betydelse för näringslivet kan öka genom stärkt fokus på kommersiali-

sering av forskningsresultat, mer utvecklat samarbete med näringslivet

och forskningsinstitut och genom att ytterligare stimulera och ta till vara

lokala och regionala styrkor. Det finns en rad insatser som är inriktade

särskilt mot att stärka den svenska IT- och telekomsektorns konkurrens-

kraft genom att förbättra kunskapsöverföring mellan akademi och

näringsliv, bl.a. genom satsningar på testbäddar. Det finns också många

teknikparker och inkubatorer som är huvudsakligen inriktade på IT-

sektorn. Dessa stödfunktioner spelar en stor roll för de nya IT-företagens

förutsättningar genom att ge rådgivning och i vissa fall även sådd-

finansiering. Det är dock viktigt att denna verksamhet och dessa miljöer

uppstår och utnyttjar befintliga marknadslösningar och sker i dialog med

marknadens aktörer.

Regeringen menar att det är viktigt att stärka kommersialisering av

forskningsresultat och tekniköverföring inom alla teknikområden. I den

forskningspolitiska propositionen, Forskning för ett bättre liv (prop.

2004/05:80), presenterade regeringen därför en rad åtgärder som syftar

Prop. 2004/05:175

151

till att förbättra kunskapsöverföringen mellan högskolor, institut, offent-

lig sektor och näringsliv. Betydelsen av kommersialisering av forsk-

ningsresultat från den akademiska forskningen betonas även i den IT-

politiska strategigruppens slutrapport (dnr N2005/3372/ITFoU), där

frågan tagits upp inom ramen för den arbetsgrupp som arbetat för en

stärkt IT- och telekomsektor.

Regeringen beslutade i februari 2005 att satsa närmare två miljarder

kronor under en tioårsperiod för att stärka förutsättningarna för kommer-

sialisering av forskningsresultat och innovationer. Satsningen ökar till-

gången på riskkapital för de företag som befinner sig i skärningspunkten

mellan idé och färdig produkt. Tillsammans med de sju Teknikbro-

stiftelserna och Industrifonden bildar staten det gemensamma moder-

bolaget Innovationsbron AB. Resultatet blir en nationell koncern med

regionala dotterbolag i Luleå, Umeå, Uppsala, Stockholm, Linköping,

Göteborg och Lund. Satsningen förstärks ytterligare av att Vinnova har

åtagit sig att lägga in den pågående inkubatorfinansieringen och att utöka

detta åtagande till 50 miljoner kronor per år under 10 år.

Genom forskningspropositionen tillförs Vinnova ytterligare

60 miljoner kronor för perioden 2005–2008 att fördela till starka forsk-

nings- och innovationsmiljöer. Vinnova har redan erfarenhet av fram-

gångsrika sådana miljöer, t.ex. kompetenscentrum och Vinn Excellence

Center. Dessa miljöer, s.k. centrumbildningar, bygger på geografiskt

samlokaliserade starka forsknings- och innovationsmiljöer gemensamt

finansierade av Vinnova, lärosäten och deltagande företag och har visat

sig vara mycket framgångsrika för kunskaps- och tekniköverföring

mellan aktörerna. Flera sådana centrum har bedrivits inom IT-området,

t.ex. avseende användarorienterad IT-design och integrerade styr- och

informationssystem. Ytterligare insatser för att stärka lärosätenas kom-

mersialisering redovisas i avsnitt 12.

15.5.4 Internationellt

samarbete

inom forskning och industriell

utveckling

Sveriges position som framstående IT-land bör utnyttjas för att stärka

internationellt samarbete inom forskning och industriell utveckling. Här

finns ett flertal möjligheter på såväl nordisk, europeisk som global nivå.

Vid det nyligen genomförda toppmötet mellan regerings- och industri-

företrädare från Sverige och Finland behandlades bl.a. samarbete inom

IT-telekomområdet. Vinnova bedriver tillsammans med sin finska mot-

svarighet Tekes ett gemensamt program, Excite, inom telekomområdet.

En förlängning av programmet planeras där även Norge deltar.

Väsentliga satsningar på IT-forskning genomförs inom ramen för EU:s

ramprogram för forskning. IT är ett av de högst prioriterade forsknings-

områdena inom EU och det svenska deltagandet i ramprogrammet har

hittills varit bra. I planeringen för det sjunde ramprogrammet som skall

löpa mellan 2007-2013 har Sverige intagit en aktiv roll på IT-området.

Särskilt gäller detta de s.k. teknikplattformar där industrin, bl.a. inom

mobil kommunikation, formulerar den forskningsagenda de finner mest

angelägen.

Prop. 2004/05:175

152

Regeringen arbetar också för att etablera samarbeten inom IT-områden

med länder utanför EU. Flera initiativ har tagits för att etablera samarbete

med Japan. På sikt kan det bli aktuellt med andra samarbeten.

15.6 Kampanjen

Välj

IT

Regeringens bedömning: För att på lång sikt främja tillgången på

kompetens inom IT-området bör medel avsättas för den nationella

kampanjen Välj IT, riktad till gymnasieelever, för att stimulera

intresset för IT-relaterade utbildningar.

Skälen för regeringens bedömning: Tillgången till högskoleutbildad

arbetskraft är av avgörande betydelse för IT-branschen som nu börjar

återhämta sig från de senaste årens finansiella nedgång. Antalet antag-

ningar och examina från IT-utbildningar har varierat över åren eftersom

studenter är lyhörda för förändringar på arbetsmarknaden. Antalet

antagna har minskat med 40 procent från toppåret 2000/01 (från 11 500

studerande till 7 300 studerande 2003/04). Hösten 2004 talade fler och

fler initierade om en vändning och branschen såg ljusare på framtiden.

Dessa tongångar avspeglas också i aktuella prognoser som ger uttryck för

en försiktig ökning av efterfrågan på personal med kunskap och kompe-

tens inom IT samt ett ökat behov av personal på lång sikt. Ansökningarna

till utbildningsområdet data inför hösten 2005 visar åter en viss uppgång.

Regeringen anser att det är viktigt att denna utveckling fortsätter och

stödjer därför projektet Välj IT med totalt 500 000 kronor. Syftet är att

stimulera intresset för IT-utbildningar. I regeringens tillväxtsamtal med

IT- och telekomsektorn framkom också behovet av att öka ungdomars

intresse för IT-relaterade utbildningar.

Projektet startades 2003 och är utformat som en kampanj riktad till

gymnasieelever för att informera om och öka intresset för IT-relaterade

högskoleutbildningar. Kampanjen har brett stöd bland de tekniska hög-

skolorna i landet. Projektet som regeringen stödjer med särskilda medel

finansieras i övrigt av Blekinge Tekniska Högskola och 14 högskolor

med IT-utbildningar. För 2005 beräknas en total kostnad om

2,16 miljoner kronor.

15.7

Jämställdhet i IT-branschen

Regeringens bedömning: En handlingsplan bör utarbetas med åtgärder

för att öka jämställdheten i IT-branschen. Vidare bör ett mentorskaps-

projekt genomföras med syfte att öka jämställdheten på ledande befatt-

ningar med fokus på IT- och telekombranschen

.

JämIT:s förslag (SOU 2000:58 Jämställdhet och IT): Överens-

stämmer delvis med regeringens bedömning. I betänkandet konstateras

att IT-sektorn i allt väsentligt leds och domineras av män och att klyftan

mellan kvinnors och mäns möjligheter till inflytande över IT-utveck-

lingen vidgas. Utredningen föreslår bl.a. en förändrad pedagogik i

Prop. 2004/05:175

153

utbildningen på alla nivåer, inklusive lärarhögskolan, samt en översyn av

lagstiftningen för att öka jämställdheten på ledande poster för att

avskaffa dagens informella de facto-kvotering av män.

Remissinstanserna: Många remissinstanser anser att de frågor som tas

upp i utredningen är angelägna och att det är viktigt med åtgärder som

leder till en bestående förändring. Länsstyrelsen i Uppsala, Västra

Götalands och Västernorrlands län menar att lagstiftning är ett trubbigt

instrument som kan ge negativa effekter, såsom att kvinnor inte väljs på

grund av sin kompetens, vilket framhålls av Länsstyrelserna i Uppsala,

Västra Götalands och Västernorrlands län. Industriförbundet, Svenska

Arbetsgivareföreningen och branschorganisationen IT-Företagen avvisar

könskvotering och menar att bättre metoder är opinionsbildning och kun-

skapsutveckling. Riksrevisionsverket kan inte finna att JämIT anger några

skäl till varför just lagstiftningsvägen skulle vara den rätta, och till-

sammans med bland andra Länsstyrelsen i Gotlands respektive

Östergötlands län menar man att dessa problem inte heller är bransch-

specifika. Umeå universitet och Kungliga Tekniska högskolan efterlyser

ytterligare forskning och analys av hur den dolda maktprocessen kvoterar

män och utesluter kvinnor. Arbetslivsinstitutet och Tjänstemännens

Centralorganisation förordar att särskilda satsningar såsom sök-

kommittéer inrättas, som får i uppdrag att identifiera kvinnliga för att

åstadkomma bredd i styrelserna. Länsstyrelsen i Skåne län anser att det

behövs andra åtgärder såsom mentorskapprogram, nätverksbyggande,

opinionsbildning m.m. Göteborgs universitet och Länsstyrelsen i Stock-

holms län betonar vikten av att jämställdheten inom branschen följs upp.

Flera remissinstanser understryker att utvecklingen måste analyseras och

att regeringen måste vara pådrivande för att få till stånd ett informations-

samhälle för alla.

Skälen för regeringens bedömning: Den utredning som redovisas,

JämIT (SOU 2000:58), lämnades redan 2000. Regeringen följer dock

utvecklingen på detta område och gör bedömningen att situationen inom

IT-sektorn inte har förändrats i någon större utsträckning. Fortfarande

2005 är IT-sektorn en sektor som i mycket hög grad leds och domineras

av män. Enligt JämIT:s kartläggning (SOU 2001:44) av könsfördel-

ningen i de börsnoterade bolagens styrelser och ledningsgrupper består

dessa till 96 respektive 94 procent av män. Av SCB:s rapport På tal om

kvinnor och män från 2004 framgår att bland 300 studerade börsnoterade

företag fanns fyra företag med kvinnliga vd:ar, och inget av dessa fyra

företag var verksamma inom IT- och telekombranschen. Dessutom finns

det betydande löneskillnader mellan kvinnor och män inom IT-relaterade

yrken, både i privat och offentlig sektor. Detta gör att bedömningarna

som gjordes i samband med JämIT alltjämt är relevanta.

I utbildningar på IT-områden råder också en sned könsfördelning där

män är i klar majoritet, detta enligt statistik från bl.a. SCB och Hög-

skoleverket. Regeringen har under flera år gjort omfattande insatser för

att öka såväl pojkars som flickors intresse för matematik och teknik, bl.a.

genom NOT-projektet som var ett flerårigt projekt i samverkan mellan

Skolverket, Myndigheten för skolutveckling samt Högskoleverket.

Projektet avslutades i december 2003. Några andra exempel på insatser

som gjorts är IT-politiska strategigruppens stöd till den s.k. IT-boken

samt kampanjen Välj IT, i syfte att ge ungdomar en mer rättvisande och

Prop. 2004/05:175

154

positiv bild av vad olika IT-yrken kan innebära. Myndigheten för skol-

utveckling har fått i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för hur myn-

dighetens arbete med barns, elevers och vuxnas intresse för teknik bättre

kan tas tillvara och utvecklas. Här står lärarna i fokus för de insatser som

genomförs och ett genusperspektiv skall genomsyra arbetet.

Jämställdhet är ett prioriterat område i Sverige. Det övergripande målet

för svensk jämställdhetspolitik är ett samhälle där kvinnor och män har

samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga om-

råden i livet. Jämställdhetsintegrering som en strategi innebär att beslut

inom alla områden skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom

jämställdhet mellan kvinnor och män skapas där beslut fattas, resurser

fördelas och normer skapas måste jämställdhetsperspektivet ständigt

finnas med på de olika nivåerna.

Regeringen bedömer att en handlingsplan bör utarbetas med åtgärder

för att öka jämställdheten i IT-branschen. Det finns i dag ett antal s.k.

teknikkluster i Sverige som lämpar sig mycket väl för analyser avseende

jämställdhet i IT-branschen. Analysen av könsfördelningen och vilka

positioner som män respektive kvinnor har i företagen kan utgå från en

studie av företagen i ett sådant teknikkluster. Handlingsplanen bör lyfta

fram exempel på åtgärder och initiativ som leder till ett ökat antal

kvinnor i företagen och på ledande poster. Ett exempel på en sådan

åtgärd som bör finnas med i handlingsplanen är s.k. sökkommittéer. Sök-

kommittéer är en väg att systematiskt lyfta fram kvinnor som kandidater

till olika befattningar inom näringslivet. Ett annat verktyg är mentorskap

som också bör belysas. Mentorskap kan innebära att i projektform arbeta

för att stimulera kvinnor till chefskap, ledande positioner och nätverk.

Handlingsplanen bör även ange hur jämställdheten i branschen skall

följas upp fortsättningsvis.

Vidare bedömer regeringen att ett nytt mentorskapsprojekt med fokus

på IT- och telekombranschen bör utformas utifrån de erfarenheter som

gjorts i det tidigare genomförda Women to the top-projektet.

Inom Regeringskansliet bereds direktiv till en utredning rörande

kvinnors representation i företagsstyrelser. Enligt uppdragsbeskrivningen

ska utredaren lämna förslag på bolagsrättsliga regler som säkerställer att

minst 40 procent av styrelseledamöterna i stora aktiebolag är av vardera

könet.

15.8 E-legitimationer

Regeringens bedömning:

E-legitimationer är en del av infrastrukturen,

som i huvudsak bör utvecklas av marknadens aktörer. Statens roll bör

vara att gynna användningen av e-legitimationer, stimulera konkurrens

mellan utfärdare av sådana legitimationer och att undanröja infra-

strukturella, marknadsmässiga och konkurrensmässiga hinder.

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

E-legitimationerna är en säkerhetslösning för kommunikation som

bygger på elektroniska signaturer (underskrifter). E-legitimationerna är

en tillämpning av sådana signaturer.

Prop. 2004/05:175

155

I regeringens proposition Ett informationssamhälle för alla (prop.

1999/2000:86) fastslogs att bl.a. elektroniska signaturer skulle utvecklas

och göras allmänt tillgängliga i samhället så att förutsättningarna för

elektronisk kommunikation och elektronisk handel ökas. Vidare avsåg

regeringen att identifiera legala hinder mot användningen av elektroniska

signaturer. Regeringen följer för närvarande såväl det nationella som det

internationella arbete som pågår för att etablera säkra och enkla elektro-

niska signaturer och deras motsvarighet i elektroniska legitimationer.

Förutom det nationella arbetet med att ändra lagar och regelverk kompli-

ceras arbetet av avsaknaden av internationella standarder på området

Genom lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer,

som trädde i kraft 2001, genomfördes Europaparlamentets och rådets

direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskaps-

ramverk för elektroniska signaturer. Lagen gäller sådana certifikat-

utfärdare som är etablerade i Sverige och utfärdar kvalificerade certifikat

till allmänheten. EG-direktivet syftade till att standardisera säkerhets-

lösningar som e-signaturer och e-legitimationer inom gemenskapen.

Denna effekt kom emellertid inte att uppnås i Sverige, bl.a. på grund av

att de kvalificerade certifikaten kan komma att medföra skadestånds-

ansvar för utfärdaren, och p.g.a. kostnaden för att utfärda legitimatio-

nerna.

Regeringen har områdesvis inventerat och identifierat ett flertal om-

råden där formkrav hindrat ersättandet av den traditionella hanteringen

av fysiska dokument med elektronisk kommunikation. Flera myndigheter

har under de senaste åren infört rutiner som gör det möjligt för allmän-

heten att ge in ansökningar elektroniskt. Självdeklarationer, begäran om

föräldraersättning, tulldeklarationer och betalning av arbetsgivaravgift är

exempel på förfaranden som kan ske elektroniskt. Gemensamt för dessa

förfaranden är att det krävs någon form av verifiering av vem som är

avsändare samt verifiering av innehållet i det avsändaren skickar. För

detta ändamål används elektroniska signaturer.

I 2000 års IT-proposition aviserade regeringen initiativ till stimulans

och ökad utbredning av användningen av ny säkerhetsteknik. Regeringen

uppdrog i december 2000 åt Riksskatteverket att under ett inlednings-

skede ha ett sammanhållande ansvar för administrationen av certifikat för

elektronisk identifiering och elektroniska signaturer inom statsförvalt-

ningen. I samverkan med Riksförsäkringsverket, Patent- och registre-

ringsverket och Statskontoret utarbetade Skatteverket inom projektet

SAMSET vägledningar för elektronisk identifiering, underskrift samt

metoder för att förse myndigheters handlingar med ett slags elektronisk

stämpel med mera. Statskontoret genomförde, i samverkan med

SAMSET, en ramavtalsupphandling av tjänster för elektronisk identi-

fiering och kontroll av elektroniska underskrifter. Genom dessa ramavtal

svarar leverantörerna helt för att förse medborgarna med elektronisk

legitimation av tillräcklig kvalitet och för att kontrollera riktigheten varje

gång en myndighet vill identifiera en användare som söker kontakt elek-

troniskt eller kontrollera en elektronisk underskrift.

Den 1 januari 2004 inrättades Nämnden för elektronisk förvaltning

(e-nämnden). Nämndens uppgift är att stödja utvecklingen av ett säkert

och effektivt elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter och

mellan myndigheter och enskilda. Nämnden har antagit ett antal av de

Prop. 2004/05:175

156

grundläggande vägledningar för myndigheternas användning av elektro-

nisk identifikation och elektroniska underskrifter som Skatteverket utar-

betat inom SAMSET-projektet.

Post- och telestyrelsen (PTS) har på regeringens uppdrag gjort en

undersökning om elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet

i Sverige. Undersökningen visar att det för närvarande framförallt är

banker och myndigheter som erbjuder konsumenter e-tjänster som kräver

elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet. Användningen

av Internetbank är utbredd, men i övrigt är användandet begränsat. En

ökad användning bland konsumenter förutsätter fler e-tjänster som kräver

elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet. Det är även

viktigt att öka kunskapen om de tjänster och lösningar som finns.

Majoriteten av svenska företag har enligt PTS någon form av lösning

för autentisering i företagets IT-system. Den vanligaste lösningen är an-

vändarnamn och statiska lösenord. Det är framförallt mindre företag som

helt saknar lösningar för autentisering. Drygt tio procent av företagen

använder certifikatlösningar i sina interna IT-system, företrädesvis större

företag. En tredjedel av företagen använder elektroniska signaturer.

Enligt undersökningen är även användningen inom EU begränsad. Det

är framförallt banker och myndigheter som erbjuder tjänster som kräver

elektronisk identifiering, autentisering och oavvislighet.

Behovet av ökad användning

Det finns en stor potential för utveckling av nya tjänster och produkter

baserade på e-legitimationer i såväl myndigheter, kommuner och lands-

ting samt näringsliv. Därför bör staten på olika sätt gynna en ökad

användning av e-legitimationer. Utvecklingen av olika e-legitimationer

bör dock ske i marknadens regi. Statens roll bör vara att gynna använd-

ningen av e-legitimationer, stimulera konkurrens mellan utfärdare och att

undanröja infrastrukturella, marknadsmässiga och konkurrensmässiga

hinder. Genom att efterfråga e-legitimationer kan staten stimulera denna

marknad.

Den offentliga sektorn hade under vintern 2003–2004 mer än tre och

en halv miljoner unika besökare under en tremånadersperiod på sina

webbsidor. Det motsvarar ca två tredjedelar av alla aktiva Internet-

användare. Många av besökarna använder de tjänster som erbjuds. För att

offentliga aktörer skall kunna erbjuda e-tjänster behövs bland annat lös-

ningar för elektronisk identifiering och signering. I kommunerna har

e-legitimationerna inte haft samma genomslag. I många fall har små

kommuner inte ansett sig haft råd med sådana tjänster.

För att säkra en dynamisk utveckling av informationssamhällets säker-

hetslösningar, samt för att gynna konkurrens och kostnadseffektivitet i

säkerhetslösningarna bör staten verka för att det etableras teknikneutrala

standarder för elektroniska signaturer inom offentlig sektor. Detta hänger

samman med behovet av gemensamma grundfunktioner som behandlas i

avsnitt Förvaltningspolitiska mål för en sammanhållen förvaltning (11.4).

Säkerhetskraven i tjänster eller produkter som förutsätter elektroniska

signaturer bör vara rimliga i förhållande till riskerna. Att säker-

hetslösningen varierar efter tjänstens och informationens karaktär medför

ett brett register av säkerhetslösningar. Lösningar som är anpassade till

Prop. 2004/05:175

157

tjänstens behov av säkerhet ger möjlighet till fortsatt utveckling och ökad

användning. Sådana säkerhetslösningar har också goda förutsättningar att

bli kostnadseffektiva.

15.9

Elektronisk handel och upphandling i offentlig sektor

Regeringens bedömning:

Staten bör vara pådrivande så att tillväxt-

potentialen i e-handel och offentlig upphandling utnyttjas fullt ut. Myn-

digheterna bör genom att utveckla en kostnadseffektiv användning av

e-handel främja att e-handeln ökar.

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

Elektronisk handel (e-handel) inbegriper alla situationer där parter ut-

växlar affärsinformation via olika former av elektronisk kommunikation

och där minst en part har ett ekonomiskt intresse av kommunikationen.

Ett annat vanligt förekommande begrepp är elektroniska affärer

(e-affärer). Begreppet används till vardags som substitut till e-handel,

men används även i en vidare definition som inbegriper mer än själva

affärssituationen, t.ex. administrativa funktioner som elektroniska kata-

loger, orderhantering och transportlogistik. Med elektronisk offentlig

upphandling (e-upphandling) avses den del av offentlig sektors e-handel

som regleras av lagen om offentlig upphandling.

I den förra IT-propositionen (prop. 1999/2000:86) lyfte regeringen

fram elektronisk handel som ett medel för tillväxt och fastslog avsikten

att ta en mer aktiv roll vad gäller elektronisk handel i den offentliga

sektorn, och då särskilt elektronisk upphandling (e-upphandling). Den

offentliga sektorn har en viktig roll som föregångare och gott exempel

inom e-handel.

Statskontoret visar i en undersökning (Att främja offentlig elektronisk

handel, Statskontoret 2004:104) att användningen av elektronisk upp-

handling i statliga myndigheter ännu inte har kommit så långt som man

trodde för fem år sedan. Av samtliga statliga myndigheter hade 15 infört

e-handel 2003 och ytterligare sju myndigheter drev, vid tiden för under-

sökningen, pilotprojekt inom området. De e-handelstillämpningar som

existerar i statliga myndigheter är skanning av pappersfakturor, elektro-

niska avrop eller beställningar och mottagning av elektroniska fakturor.

Av de myndigheter som startat med e-handel eller driver pilotprojekt

avsåg hälften att utöka e-handeln till fler varu- och tjänsteområden.

Majoriteten av de statliga myndigheterna har således ännu inte infört IT

som stöd för inköps- och fakturaprocesserna. Andelen myndigheter som

svarade att de inte heller hade konkreta planer på att införa e-handel

uppgick till 76 procent. Många myndigheter uppgav dock att de på sikt

kan vara betjänta av stöd för att införa och bedriva e-handel. De

efterfrågade bl.a. möjligheten att kunna attestera fakturor elektroniskt,

stöd vid upphandling av e-handelssystem, t.ex. i form av centrala upp-

handlingar av e-handelssystem, samt stöd för verksamhetsutveckling.

Prop. 2004/05:175

158

Regeringen gav i juli 2003 Statskontoret i uppdrag att mellan åren

2003–2006 arbeta för en ökad användning av offentlig elektronisk

handel. Statskontoret skall bl.a. följa utvecklingen av den offentliga

användningen av elektronisk handel i samarbete med Sveriges

kommuner och landsting. Statskontoret skall utifrån sitt ansvar för den

statliga inköpssamordningen även föreslå och möjliggöra förändringar

som gynnar en ökad kostnadseffektiv användning av elektronisk

upphandling, där en särskild hänsyn skall tas till små och medelstora

företags möjligheter att delta i upphandlingen. Vidare skall Statskontoret

leda en arbetsgrupp för att sprida information om de nya upphandlings-

direktiven i de delar som berör elektronisk upphandling. Målgruppen är

företrädare för offentlig sektor, varu- och tjänsteleverantörer samt

IT-leverantörer. Arbetsgruppen skall bl.a. ha till uppgift att ta fram

underlag till den nationella plan för att införa elektronisk offentlig

upphandling som medlemsstaterna skall förbereda i enlighet med kom-

missionens handlingsplan den 21 oktober 2004, Action plan for the

implementation of the legal framework for electronic public procure-

ment. Uppdraget skall redovisas till regeringen i februari 2007.

Statskontoret har utarbetat ett handlingsprogram för ökad offentlig

e-upphandling. Arbetet har bl.a. resulterat i en kalkylmodell som kan

användas för att beräkna nyttan av e-inköp och e-fakturering inför beslut

att köpa in IT-system för ändamålen, ramavtal som verktyg för att stödja

offentlig upphandling, åtgärder för ökad kunskap och e-upphandlings-

kompetensen hos stat, kommun och landsting, bl.a. genom etablerande av

ett e-upphandlingsnätverk samt utvecklingsarbete för att ta fram öppna

standarder för elektronisk affärskommunikation.

Statskontoret har vidare deltagit i det internationella standardiserings-

organet CEN/ISSS workshoparbete runt e-upphandling samt deltar i det

europeiska arbetet Interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska

e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och med-

borgare vars syfte är att ur teknisk synvinkel möjliggöra elektronisk

offentlig upphandling mellan medlemsstaterna.

Post- och telestyrelsen (PTS) lämnade i februari 2004 en rapport om

e-betaltjänster. Rapporten innehåller en beskrivning av drivkrafter och

hinder för ökad användning av e-betaltjänster samt förslag till möjliga

åtgärder. Användningen av e-betaltjänster är i likhet med e-handeln fort-

farande förhållandevis liten. E-handelsföretags val av e-betaltjänster

baseras på egna behov och konsumenters vanor och önskemål. Bland de

tio största svenska webbutikerna är de vanligaste betalningsmedlen

kundkort, direktbetalning och elektronisk plånbok i fallande ordning. De

myndigheter som tar betalt via webben accepterar kort- och direkt-

betalning.

Ekonomistyrningsverket (ESV) har under 2005 påbörjat en utredning

om elektronisk fakturering, dels inom staten och dels mellan staten och

externa leverantörer.

Förutsättningar för e-handel

Det finns en potential till effektivisering med hjälp av IT i såväl små och

medelstora företag som i offentlig sektor. Den offentliga sektorn står

inför stora utmaningar under de kommande åren. Medvetna medborgare

Prop. 2004/05:175

159

kommer att ställa ökade krav på effektiv samhällsservice som kommer

att behöva balanseras mot stora besparingskrav. Service och besluts-

processer som leder till ökad intern effektivitet och förbättrad kommuni-

kation mellan myndigheten och medborgare respektive företag är något

som de flesta myndigheter aktivt strävare efter. De administrativa

processerna och handläggningen av olika ärenden sysselsätter ett stort

antal anställda inom offentlig verksamhet i dag. Dessa processer utgör

ofta basen till en väl fungerande samhällsservice och framtidens utman-

ingar ställer krav på att de kan utföras mer rationellt.

Ökad användning av IT inbegriper automatiskt en omvärdering och i

många fall en omstrukturering av verksamheten i många organisationer.

En ökad användning av e-handel kommer även att innebära att nya yrkes-

grupper kommer i kontakt med IT. Framför allt gäller detta inom

kommuner och landsting. Detta ställer även krav på utbildningsinsatser

av användarna.

Drivkrafter för e-handel

Drivkrafterna för e-handel i statliga myndigheter är enligt Statskontorets

undersökning möjligheten att effektivisera och att fokusera på kärnverk-

samheten. Myndigheter med erfarenhet av e-handel formulerar för-

tjänster med e-handel som att faktureringstiderna förkortas vid e-handel,

bättre priser, enklare ekonomistyrning, förbättrad kontroll och förbättrade

och enklare beställningar. Även i kommunerna ser man stora effektivi-

seringsmöjligheter. Nyttoeffekterna uppges vara ökad prismedvetenhet,

kortare hanteringstid för fakturor, och bättre uppföljning av inköp. Enligt

Sveriges kommuner och landstings undersökning av e-handel i kom-

muner har 108 kommuner infört IT som stöd för inköps- och faktura-

processerna. Av dessa har 80 kommuner infört elektronisk handel i

någon form.

I debatten framförs att en ökad e-handel kan minska det totala tran-

sportarbetet i samhället. Genom användning av forskningsresultat från

studier på IT:s påverkan på transporter kan effekter av ökad IT-använd-

ning mätas. Det är angeläget att sådana studier följs upp.

Hinder för en väl fungerande e-handel

I en skrivelse till regeringen påpekade Sveriges kommuner och landsting

i december 2004 att det fortfarande återstår en rad åtgärder för att ut-

veckla användningen av e-handel i sektorn. Kommunerna upplever brist

på resurser (både ekonomiska och personella) som det främsta hindret för

e-handel. Man anser att de knappa resurser som finns behöver kon-

centreras på kärnverksamheten i den kommunala verksamheten, snarare

än på investeringar i IT-system.

Alltför många små och medelstora företag saknar, enligt kommunerna,

kunskap och incitament för att införa elektronisk handel. Eftersom kom-

munerna är beställare av mycket entreprenadarbeten utförda av sådana

företag, är det viktigt att småföretagarna har tillräcklig upphandlings-

kompetens. Behovet av upphandlingskunskaper kommer att öka bl.a.

p.g.a. nya europeiska upphandlingsdirektiv.

Prop. 2004/05:175

160

Vidare efterlyser man en tydligare samordning av IT-frågor från

statens sida. Man anser att ärenden om e-handel, småföretagande och

e-upphandling bland myndigheter, kommuner och landsting behöver

samordnas utifrån de behov som finns, och inte utifrån den departe-

mentala arbetsindelningen i Regeringskansliet.

Det finns infrastrukturella brister som hämmar e-handeln. Kommu-

nerna påpekar behovet av ökat svenskt deltagande i internationella

standardiseringsfora. Där kan t.ex. standarder för IT-infrastruktur ut-

vecklas ytterligare. Man betonar t.ex. behovet av ökade satsningar kring

frågor om användning av elektroniska signaturer och en långsiktigt håll-

bar elektronisk arkivering.

PTS redovisar även ett antal hinder för en ökad användning av e-betal-

tjänster och e-handel. Dessa kan huvudsakligen grupperas under tillit och

säkerhet, informationsbrist samt avsaknad av standarder och ringa sam-

arbete. Problem kan vara bristande säkerhet i vissa e-betaltjänster, eller

de omständigheter som råder kring betalningen, tex ett lågt säkerhets-

medvetande hos användaren.

Enligt PTS präglas marknaden för e-betalningar av stora och domine-

rande aktörer som äger infrastrukturen för större och mindre betalningar.

Samarbete med dessa är nödvändigt för aktörer i beroendeställning (t.ex.

mindre e-betaltjänsteföretag och e-handelsföretag). Ett utvecklat samar-

bete de stora aktörerna sinsemellan, kring bl.a. standarder, är angeläget

för att minska administrativ och teknisk komplexitet med minskade kost-

nader som följd. Detta skulle öka incitamenten att gå över till e-betal-

tjänster för såväl e-handelsföretag som konsumenter.

Önskemål om åtgärder för ökad användning av e-handel

E-handel bör enligt Sveriges kommuner och landsting ses i ett infra-

strukturellt perspektiv. Samma förfaranden och rutiner bör så långt som

möjligt kunna användas både för affärer mellan företag och för offentliga

organs upphandlingar och inköp från privata företag. Man anser att staten

har ett särskilt ansvar för att skapa en god infrastruktur för e-handel. För-

bundet föreslår en rad insatser för att åstadkomma en sådan god infra-

struktur. Bland annat efterfrågar man utbildnings- och informations-

insatser riktade till små och medelstora företag, med anledning av

kommande nya regelverk för upphandling 2006. Vidare efterfrågas i

skrivelsen en samordning i Regeringskansliet av frågor kring elektronisk

offentlig upphandling. Enligt skrivelsen bör hög prioritet ges åt arbetet

med att åstadkomma en hållbar, säker elektronisk långtidsarkivering.

Sveriges kommuner och landsting föreslår också att en etablerad standard

för elektroniska fakturor i kommunerna även skall användas i statliga

myndigheter. Man anser även att det är viktigt att Sverige i större ut-

sträckning än i dag deltar i standardiseringsarbetet på europeisk och glo-

bal nivå.

PTS redovisar i sin rapport möjliga insatser för att stimulera e-handel

och e-betalningar från statens sida inom främst tre områden: att staten går

före som en aktiv användare, att staten följer utvecklingen och att infor-

mera inom de områden som faller inom respektive myndighets sektors-

område.

Prop. 2004/05:175

161

EG-direktiv inom området offentlig upphandling

I mars 2004 antog Europaparlamentet och rådet nya direktiv inom områ-

det offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.

Enligt direktiven får all kommunikation och allt informationsutbyte efter

den upphandlande enhetens eget val ske med elektroniska medel.

Regeringen har tillsatt en utredare (dir. 2004:47) som skall lämna förslag

till hur direktiven skall genomföras i svensk rätt. Utredningen har antagit

namnet Upphandlingsutredningen 2004. Utredningen har i mars 2005

överlämnat ett delbetänkande, Nya upphandlingsregler 2005 (SOU

2005:22). Den nya svenska lagstiftningen för området offentlig upp-

handling planeras träda ikraft under 2006.

De nya direktiven innehåller flera ändringar och tillägg jämfört med de

nu gällande reglerna. Bl.a. syftar regeländringarna till att myndigheterna

skall kunna begära att anbud lämnas på elektronisk väg. De förändrade

reglerna kommer även att innebära att myndigheterna har möjlighet att

använda sig av elektroniska auktioner i vissa fall, samt s.k. dynamiska

inköpssystem. Reglerna är inte obligatoriska att genomföra i nationell

lagstiftning. Medlemsstaterna kan således välja att avstå från att införa

dem. Regeringen har gett Upphandlingsutredningen 2004 tilläggsdirektiv

(dir. 2005:39), där bl.a. dessa frågor skall behandlas. Uppdraget skall

redovisas i januari 2006.

En genomförandekommitté under kommissionen, Rådgivande kom-

mittén för offentlig upphandling, har bildat en arbetsgrupp som skall

arbeta med frågor som rör elektronisk upphandling i syfte att stödja

medlemsstaterna med att implementera de nya direktiven.

Nordiskt samarbete

Under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet togs en

e-handelsstrategi för Norden fram och presenterades i mars 2004. Stra-

tegin betonar betydelsen av att synliggöra nyttan med e-handel för kon-

sumenter. Vidare tar strategin upp konsumenternas förtroende för

e-handel, företagens

IT- och e-handelskompetens, standardisering och

interoperabilitet samt statens roll som förebild. Många marknader är i

dag snarare nordiska än svenska, varför enhetliga förutsättningar för

e-handel skulle kunna bidra till ökad effektivitet i många branscher.

Regeringens arbete går väl i linje med de områden som tas upp i

strategin. Exempelvis har PTS fått i uppdrag att informera Internet-

användare, både konsumenter, små och medelstora företag och myndig-

heter, om säkerhetsfrågor för att därigenom stärka tilltron till Internet

som redskap i exempelvis handeln. På kompetensområdet har Nutek

drivit projektet

IT.SME, ett program som syftar till att öka IT-kunskapen

bland små företag.

Efter danskt initiativ har frågan om en nordiskt standardiserad

e-faktura kommit upp i syfte att enhetliggöra den tekniska infra-

strukturen.

Prop. 2004/05:175

162

Små företag och offentlig upphandling

Nutek kommer under 2005 att redovisa en analys av i vilken utsträckning

små företag upplever särskilda problem att delta i offentliga upp-

handlingar i Sverige samt ge förslag till hur små företag skall ges bättre

möjligheter att delta i offentliga upphandlingar. Behovet av förstärkning

av företagens kompetens i dessa avseenden behandlas i avsnitt 15.10.

15.10

IT-kompetens i små och medelstora företag

Regeringens bedömning:

Ekonomiskt stöd till IT-kompetensutveckling

i små och medelstora företag bör ges för att öka företagens användning

av e-handel i syfte att öka konkurrenskraft, innovationer och tillväxt.

Nutek:s rapport Handlingskraft med IT: Överensstämmer med

regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att sats-

ningen på IT-kompetens i små och medelstora företag är positiv.

Länsstyrelsen delar Nutek:s förslag att rikta insatserna till motiverade

företag och att insatserna skall vara nära knutna till företagens behov och

affärsnytta. Man stödjer även förslaget i det att bidraget skall vara

marknadskompletterande så att den etablerade marknaden för IT-tjänster

inte störs. Länsstyrelsen i Värmlands län tycker att den föreslagna

ansökningsprocessen riskerar att bli alltför komplicerad, och att tröskel-

effekter därför kan uppstå. Man argumenterar därför för alternativa

urvalsprocesser. Länsstyrelsen i Halland ser positivt på förslaget. Man

betonar vikten av att stödet skall vara öppet för regionala lösningar och

flexibelt för att kunna svara mot regionala behov. Man anser vidare att

programmet skall ha en tydlig koppling till de regionala högskolorna och

universiteten. Föreningen Svenskt Näringsliv konstaterar att frågan om

hur små och medelstora företag kan utvecklas i den internationella

konkurrensen är fundamental för Sveriges framtid och tillväxt. Det är

därför synnerligen angeläget att staten stödjer insatser för denna ut-

veckling. Man betonar betydelsen av att insatserna görs med ett tydligt

syfte, i detta fall tillväxt, och inte regionalpolitiska eller andra syften.

Föreningen Svenskt Näringsliv anser vidare att de särskilda medel på

30 miljoner kronor som förslaget innebär motsvarar en alltför blygsam

ambitionsnivå. Företagarna föreslår att IT-säkerhet ges en högre

prioritering än det förslag Nutek lämnat. I övrigt anser man att förslaget

väl överensstämmer med de mindre företagens behov på IT-området.

Man ser de mindre företagens interaktion med stat och kommun, rörande

e-betalningar och upphandling som särskilt angelägna. Dataföreningen

anser att initiativet är synnerligen viktigt och att de mindre företagen i

landet förmås satsa mer pengar på IT för ökad konkurrenskraft och

effektivitet. IT Jämtlands län välkomnar förslaget. Man menar emellertid

att bidraget är för litet, och förespråkar därför en statlig insats på minst

100 miljoner kronor av särskilda medel, så att investeringsramen totalt

kan uppgå till 300 miljoner kronor.

Skälen för regeringens bedömning: Det finns en gemensam nytta i

att fler använder IT. Det blir enklare att kommunicera och interagera om

informationstekniken är spridd. Den stora förtjänsten i teknikens pro-

Prop. 2004/05:175

163

duktivitets- och kvalitetsvinster kan realiseras först då informations-

samhället inbegriper det stora flertalet. Bristande kompetens är fort-

farande ett stort hinder för en ökad användning av IT. Detta gäller

särskilt mindre företag med otillräckliga resurser att öka sin IT-kompe-

tens och att skaffa modern IT-utrustning. Inventeringen av de små och

medelstora företagens kunskaper och användning av IT visar att det även

för små företag finns effektiviseringsvinster att göra med IT. En ökad

användning av IT kan bidra till innovationer och tillväxt och många små

företag upplever en ökad affärsnytta med IT-användning. Men för det

lilla företaget är den initiala investeringskostnaden för sådana effektivi-

seringar i många fall för stor. De har behov av ytterligare kunskaper på

området.

Småföretagen (företag med 0–49 anställda) utgör 99 procent av alla

företag i Sverige. 42 procent av arbetskraften i den privata sektorn

arbetar i dessa företag. Småföretagen står för en stor del av tillväxtpoten-

tialen i näringslivet och deras betydelse för ekonomin förväntas öka.

Därför är det viktigt att IT-kompetensen i små och även medelstora

företag (50–249 anställda) ökar.

Regeringens bedömning är därför att ekonomiskt stöd till IT-kom-

petensutveckling i små och medelstora företag bör ges för att öka kon-

kurrenskraft, innovationer och tillväxt.

Regeringen har tidigare satsat på insatser inom kompetensutveckling,

småföretagande och användning av IT. Nutek har utvärderat de tidigare

satsningarna, ITSME och RegIT och erfarenheterna visar bl.a. att huru-

vida stödet knyts an till företagets verksamhet tycks vara avgörande för

hur lyckad insatsen blir. En annan erfarenhet är att lokalt förankrade

projekt har mer genomslagskraft än regionala projekt eller projekt utan

geografiskt fokus.

Att öka de mindre företagens IT-kompetens kan anses särskilt viktigt

mot bakgrund av de nya direktiven om offentlig upphandling som skall

implementeras i svensk lagstiftning senast 2006. De nya reglerna tillåter

upphandlande enheter att kräva att anbuden lämnas på elektronisk väg.

Detta skulle kunna underlätta och effektivisera anbudslämnande, men för

de företag utan nödvändig IT-kompetens kan detta i stället bli ett hinder

mot att deltaga i offentlig upphandling.

Nutek har på regeringens uppdrag redovisat ett förslag om hur

IT-kompetensen skall öka i små och medelstora företag i rapporten HIT–

Handlingskraft med IT (dnr N2004/8374/ITFoU) där tidigare erfaren-

heter tagits tillvara. Det övergripande syftet med programförslaget är att

öka affärsmöjligheterna och konkurrenskraften hos små och medelstora

företag genom användningen av IT som hjälpmedel för att uppnå tillväxt.

Programmet skall främja en IT-strategisk kompetens hos små och

medelstora företag. Det innebär att hjälpa småföretagen analysera och

finna de affärsprocesser där användningen av IT kan skapa mervärde för

företaget och finna var verksamheten kan effektiviseras. Programmet

riktar sig i första hand till sådana företag som redan i dag har insikt i och

förståelse för användande av IT i verksamheten. Bidraget bör gå till

företag som har ambitionen att växa, som har en relativt hög IT-mognad

och som är motiverade att ta till sig e-handelshantering som en del av

företagets affärsstrategi. Programmet skall genom bidrag och andra

medel stödja företag som utvecklat eller vill utveckla IT-strategisk

Prop. 2004/05:175

164

kompetens och främja genomförande av strategiska IT-lösningar. Pro-

grammet har även en bred ambition av mer folkbildande karaktär för små

och ensamföretag.

Regeringen avser att ge Nutek i uppdrag att stödja små och medelstora

företag genom det ovan beskrivna programmet. Regeringens avsikt är att

totalt 30 miljoner kronor, fördelat under en femårsperiod, avsätts för

detta ändamål. Ytterligare 70 miljoner kronor i planerad omslutning

bedöms kunna finansieras av regionala medel och från företagen själva.

15.11

Vidareutnyttjande av information från den offentliga

sektorn

Informationstekniken och den alltjämt växande användningen av denna

har skapat helt nya möjligheter att hämta information från olika håll och

att sammanställa och förädla informationen så att nya produkter och

tjänster kan skapas. Offentlig information, t.ex. geografiska uppgifter (se

avsnitt 14.7.3), näringslivsinformation och trafikinformation, är en viktig

ekonomisk resurs. Den utgör utgångsmaterial för nya digitala produkter

och tjänster. Information som redan finns i den offentliga sektorn kan

därför bli en viktig faktor för nya mobila tillämpningar och för den

digitala, kunskapsbaserade ekonomin. Offentlig information kan därmed

också starkt bidra till tillväxt, konkurrenskraft och fler arbetstillfällen.

Vikten av användning av information från offentliga myndigheter

behandlas mer ingående i IT-kommissionens skrifter Breddtjänster – ett

nytt skede i IT-politiken (SOU 2002:51) och Digitala tjänster – hur då?

(SOU 2003:55).

Såväl i 1996 som 2000 års IT-propositioner framhölls vikten av att till

stöd för samhällets informationsförsörjning utforma en väl fungerande

infrastruktur som ger hög tillgänglighet till basinformation och som

verkar tillväxtbefrämjande. Detta blir än viktigare och bl.a. dessa

utgångspunkter har varit vägledande i Sveriges deltagande i förhand-

lingarna kring Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av

den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den

offentliga sektorn, som syftar till att åstadkomma en harmonisering av

bestämmelserna för vidareutnyttjande av information från den offentliga

sektorn inom Europeiska unionen. Det utgör en del i fullföljandet av

Lissabonstrategin och handlingsprogrammet e-Europa 2005 och de

intentioner om bland annat tillväxt, kunskapsbaserad infrastruktur och

kunskapsbaserade tjänster som dessa ger uttryck för. Se mer om direk-

tivet i avsnitt 11.2. Utöver vad som där sägs avser regeringen också att

rikta informationsinsatser till företagen i syfte att förmå dem att till fullo

ta tillvara direktivets möjligheter.

Prop. 2004/05:175

165

15.12 IP-telefoni

m.m.

15.12.1 IP-telefoni

Regeringens bedömning: Utvecklingen av IP-telefoni bör följas noga.

Post- och telestyrelsen får i uppdrag att utreda möjligheten att nå nöd-

nummer 112.

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

Allt fler av samhällets traditionella tjänster överförs över s.k. paketför-

medlande nät baserat på Internetprotokollet (IP). Ett exempel är IP-tele-

foni. Det är telefoni som använder IP-baserade nät, såväl det publika

Internet som privata IP-nät. Utformningen av IP-telefonin kan skilja sig

åt beroende på leverantör.

IP-telefoni har under de senaste åren utvecklats från en tjänst för större

företag och datorintresserade privatpersoner, till en tjänst som för slut-

användaren nästan helt och hållet liknar vanlig telefoni.

Enligt Post- och telestyrelsens (PTS) bedömningar använder ungefär

tusen svenska företag IP-telefonitjänster som erbjuds av operatörer.

Dessutom är intresset stort bland företag för interna telefonilösningar

baserade på Internetprotokollet, något som gör företagen mindre bero-

ende av de telefonitjänster som teleoperatörerna erbjuder. För företagen

är fördelen att samma nät kan användas för både tal och dataöverföring,

vilket kan innebära minskade utgifter för administration, inköp och drift

av nät.

Också bland privatpersoner växer intresset. Enligt uppgifter från PTS

har sedan halvårsskiftet 2003 antalet abonnenter tredubblats, från 20 000

abonnenter i juni 2003 till 56 000 i juni 2004.

Drivkraften för att använda IP-telefoni är främst lägre kostnader för

kunden. Detta gäller framför allt trafikkostnaderna för internationella

samtal men även kostnaderna för abonnemang och andra grundavgifter

blir lägre. Denna utveckling påverkas av att konkurrensen på marknaden

för internationella samtal generellt blir allt hårdare med lägre priser som

följd.

Under senare tid har marknaden för fast telefoni kommit in i en ny fas

på grund av framför allt två företeelser. Dels har PTS fattat beslut om att

TeliaSonera Sverige AB skall erbjuda en återförsäljartjänst för telefoni-

abonnemang till andra operatörer, dels har IP-telefoni blivit en kommer-

siell produkt som erbjuds via alternativa accessnät (dvs. abonnemang hos

TeliaSonera Sverige AB behövs inte) såsom kabel-tv-nät och datanät

(LAN) men även via existerande kopparnät för traditionell telefoni. Detta

ger flera operatörer möjlighet att ta ett helhetsansvar för kundens behov

av telefoni. Därigenom kan operatören erbjuda kunden paketlösningar,

t.ex. ”Triple Play” dvs. en paketlösning som innehåller de tre tjänsterna

Internet, telefoni och television tillsammans. Ytterligare exempel är de så

kallade fritidsabonnemangen där minutavgiften helt eller delvis slopats

och ersatts av en fast avgift. Så kallad bundling eller paketering av flera

tjänster kan dock leda till konkurrensproblem och en minskad valfrihet

Prop. 2004/05:175

166

hos kunden som kanske vill välja TV- och telefonileverantör oberoende

av Internetoperatör.

Genom IP-tekniken kan operatören utnyttja tillgänglig nätkapacitet på

ett bättre sätt än vid traditionell kretskopplad kommunikation. Genom att

en och samma teknik används för all slags kommunikation uppnås skal-

fördelar vad gäller såväl anskaffning av utrustning som kompetens,

underhåll och utveckling av infrastruktur och tjänster. Utvecklingen

beskrivs mer utförligt i bilaga 18.

IP-kommunikation har den stora fördelen att vid skador i nätverk diri-

geras trafiken automatiskt om till alternativa vägar om sådana finns.

IP-nät är relativt enkla och billiga att bygga upp. I ett IP-nät är det

relativt enkelt att använda telefonitjänsten och numret från olika platser,

t.ex. vid upprättandet av en temporär krisledningscentral, om det finns

tillgång till Internet. Taltrafik som baseras på IP kräver bandbredd endast

då man talar och kan kodas så att man hushållar med bandbredden, vilket

inte är möjligt för kretskopplad telefoni. Det går enkelt att utveckla

tilläggstjänster som kan användas vid kriser, t.ex. alarmeringsfunktioner

ut till terminalerna.

Vid ett lokalt strömavbrott fungerar i de flesta fall en traditionell krets-

kopplad fast telefon, eftersom den strömförsörjs från lokalstationen via

samma ledning som överför samtalstrafiken. Vid IP-telefoni saknas

denna typ av strömförsörjning. Det måste därför finnas lokal strömför-

sörjning till terminalen för att tjänsten skall fungera vid lokala ström-

avbrott. Lokalstationer för kretskopplad telefoni har ofta reservkraft

vilket gör att både accessnät och telefoner kan förses med ström under en

viss tid. Andra accessnät som används för uppkoppling mot Internet och

därmed för tjänster såsom t.ex. IP-telefoni, är däremot inte lika väl ut-

vecklade för reservkraftsförsörjning, t.ex. lokala fastighetsnät.

Vid vissa former av IP-telefoni vet operatören inte var abonnenten be-

finner sig. Då finns ingen möjlighet att dirigera nödsamtalet till närmaste

alarmeringscentral och det finns heller ingen möjlighet för SOS Alarm

AB att lokalisera den nödställde. Det pågår arbete, bland annat inom

standardiseringsorganisationerna, för att finna tekniska lösningar

gällande dirigering och positionering av nödsamtal vid denna typ av

IP-telefoni.

Enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK) är den som till-

handahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster skyldig att låta sin abon-

nent behålla sitt telefonnummer när denne byter till en annan tjänste-

leverantör. I LEK avses med telefonitjänst en elektronisk kommunika-

tionstjänst som innebär möjlighet att ringa upp eller ta emot samtal via

ett eller flera nummer inom en nationell eller internationell nummerplan,

inklusive nödsamtal. Med nödsamtal avses samtal till samhällets alarme-

ringstjänst via ett nummer inom fastställd nummerplan för telefoni.

Endast i de fall en IP-telefonitjänst utgör en telefonitjänst enligt defini-

tionen i LEK gäller skyldigheten att låta abonnenten behålla sitt telefon-

nummer vid byte av tjänsteleverantör. Möjligheten för abonnenten att

kräva att få behålla sitt telefonnummer är därför beroende av hur den

aktuella tjänsten är utformad.

Angrepp på Internettjänster, t.ex. IP-telefoni, kan bestå av belastnings-

attacker, avlyssning och förvanskning av information, datavirus,

datamaskar eller trojaner. Alla sårbarheter som finns när det gäller Inter-

Prop. 2004/05:175

167

net gäller även för IP-telefoni. Konstruktionen av IP-telefonitjänsten och

om den är krypterad eller ej avgör huruvida samtalen kan avlyssnas.

Avlyssning av traditionell telefoni är enklare att genomföra men

begränsas av tillgången till telestationerna och åtkomst till telenätet. I och

med att näten konvergerar och att all slags trafik går i samma fysiska nät

och använder samma logiska förmedlingsteknik (dvs. IP), kan sårbar-

heten därför öka för angrepp och störningar

Behov av utredning

Sammantaget utgör den utökade valmöjligheten ett starkt förändrings-

tryck på hela marknaden för fast telefoni. I dag förmedlas den största

delen av den fasta telefonin med analog teknik genom accessnätet, dvs.

den sista biten av nätet fram till kunden. Övergången till IP-telefoni skall

ses som en övergång till förmedling av telefoni via olika accessnät och

via många olika IP-telefonitjänsteleverantörer. Detta ligger i linje med att

i stort sett alla elektroniska kommunikationstjänster blir IP-baserade. De

erbjudanden som finns i dag om IP-telefoni kan ses som början till denna

migrering. Detta ger upphov till nya möjligheter och potentiellt stora för-

ändringar på marknaden för fasta telefonitjänster.

Utvecklingen kan främja konkurrensen på marknaden samt ge ökad

valfrihet och lägre priser för användarna. Regeringen ser därför positivt

på denna utveckling. Emellertid kan det ifrågasättas om begränsningarna

vad gäller strömförsörjning, möjligheten att dirigera och lokalisera nöd-

samtal, möjligheten för användarna att få behålla sitt telefonnummer vid

byte av leverantör samt frågor relaterade till säkerheten utgör ett pro-

blem. Flera av dessa begränsningar gäller givetvis också Internetrela-

terade tjänster överlag, men med hänsyn till den betydelse IP-telefonin

förväntas få avser regeringen att noga följa utvecklingen på området.

Regeringen anser att möjligheten för användaren att nå nödnummer 112

bör utredas och att Post- och telestyrelsen bör få i uppdrag att göra detta.

15.12.2 ENUM

Standardiseringsorganisationen för Internet, IETF, har specificerat funk-

tionen ENUM som översätter vanliga telefonnummer till Internetdomän-

namn. Detta möjliggör att vanliga telefonnummer kan användas på Inter-

net och andra IP-baserade kommunikationsnät. Översättningen sker

enligt en viss struktur motsvarande telefonnumrets form. ENUM kan

bl.a. påskynda konvergensen mellan t.ex. det vanliga telefonnätet och

Internet och underlätta olika former av kommunikation, även om använ-

darens vanliga telefonnummer är den enda identitet som ursprungligen är

känd.

Huvud- och toppdomänerna i domännamnen i det här fallet är de av

Internet Architecture Board (IAB) beslutade e164.arpa. De ENUM-

domännamn som fås genom översättningen används sedan i det vanliga

domännamnssystemet (DNS), adresseringssystemet för Internet. En

utförligare beskrivning av Internetadressering och DNS återfinns i

avsnitt 16.1.

Prop. 2004/05:175

168

Regeringen har tidigare gjort bedömningen (prop. 2002/03:110) att

ENUM kan komma att utvecklas till en samhällsviktig funktion som

ytterligare driver konvergensen mellan de olika typerna av nät. PTS har

därför på uppdrag av regeringen genomfört ett nationellt försök med

ENUM. Uppdraget har redovisats till regeringen den 22 december 2004.

PTS föreslår bl.a. att ENUM skall införas och drivas i kommersiella

former. PTS anser att ett permanent införande av ENUM skulle möjlig-

göra en teknikutveckling inom området för elektronisk kommunikation

som kan leda till en förbättrad konkurrens mellan olika aktörer, till nytta

för slutkunden genom ökat urval och lägre priser.

Frågan om ENUM:s permanenta införande bereds för närvarande i

Regeringskansliet. PTS slutrapport om ENUM har skickats ut på remiss

med sista svarsdatum den 15 september 2005.

15.13

IT i den skogsbaserade sektorn

Regeringen stödjer en teknisk plattform i EU:s 7:e ramprogram med

visioner fram till 2030. Teknikplattformar är ett av instrumenten i EU:s

sju ramprogram för forskning. Plattformarna skall fokusera och kraft-

samla Europas resurser på några utvalda strategiskt viktiga tekniska om-

råden. Varje plattform skall samla olika aktörer – företag, forsknings-

organisationer, myndigheter, konsumenter m. fl. – som skall ta fram

gemensamma strategier för utveckling, genomförande och användning av

teknikerna. Skogsbaserad industri är temat för en plattform. Utveck-

lingen och utnyttjandet av IT i kombination med en teknikplattform är

mycket viktig för konkurrenskraften för den skogsbaserade sektorn i

Sverige.

IT är en förutsättning för produktion, tjänster och service inom den

skogsbaserade sektorn. IT utnyttjas i dag i produktionen speciellt i sam-

band med processkontroll, automation samt ekonomistyrning. Ökad

användning av IT kan ge ökad sysselsättning och export. Detta gäller

t.ex. för tjänster och tekniska underleverantörer till pappers- och trä-

industrin och områdena bioenergi, skogsturism och kemi. IT-användning

inom dessa områden kan ge förbättrad logistik och hållbar utveckling.

Forskning kring dessa användningsområden kan i ett senare skede bidra

till framtagande av möjliga exportvaror. Det är viktigt med säkra IT-

tjänster inom tyngre basnäringar där de ekonomiska följdverkningarna av

intrång, virus, elavbrott etc. oftast blir avsevärda. Skogsbaserade företag

återfinns oftast i glesbygd och landsbygd och är därför beroende av

effektiv och säker IT-infrastruktur.

Utveckling av IT i kombination med forskning och utveckling om hur

man bör hushålla med skog, mark och vatten, kan skapa goda förutsätt-

ningar för en hållbar utveckling av basnäringarna. Standardiseringen

samt utvecklingen av geografiska informationssystem (GIS) för beskriv-

ningen av skogen ur ett landskapsperspektiv görs av Sveriges lantbruks-

universitet (SLU), Skogsbrukets forskningsinstitut (Skogsforsk), Skogs-

brukets datacentral (SDC) och Skogsvårdsorganisationen. Samråd mellan

nämnda organisationer, myndigheter och privata aktörer behandlar

IT-användningen av ny teknik och ny metodik inom skogsbruket. Det är

en teknisk utmaning att utveckla teknik som kan spåra härkomsten av

Prop. 2004/05:175

169

råvaran i olika skogsindustriella produkter genom hela logistikkedjan

från skog till konsument. Skälet till detta är att råvaran sönderdelas från

träd till trä eller fiber och sprids i allt mindre delar. Skogsbaserad sektor

har erfarenheter av mobila IT-tjänster och GIS som bör kunna utnyttjas i

detta sammanhang.

Enligt flera rapporter omsätts inte forsknings- och utvecklingsresultat

hos företagen inom sektorn i den omfattning som skulle vara möjlig. Rätt

utnyttjad IT skulle kunna öka hastigheten i informationsspridningen av

forskningsresultat och kunskaper till och från det omgivande samhället.

Nätverk och dialoger mellan beslutsfattare, företagare och samhälls-

medborgare med koppling till den skogbaserade sektorn på olika nivåer

internationellt och nationellt bör kunna förbättras med IT. Sveriges

mångåriga satsning på IT bör generera fler utvecklingsprojekt och ge

ökad tillväxt i form av nya produkter och tjänster inom skogsbaserad

sektor.

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

15.14 Informationssäkerhetspolitik

15.14.1

Övergripande om informationssäkerhetspolitiken

I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)

angavs att regler och system på IT-området bör vara sådana att de skapar

förtroende genom att vara säkra, förutsägbara, teknikneutrala, interna-

tionella och skydda individens integritet. Vidare prioriterades tre områ-

den inom informationssäkerhetsarbetet: skydd mot informationsopera-

tioner, ett säkrare Internet samt elektroniska signaturer och annan säker-

hetsteknik.

Under hösten 2001 och våren 2002 redogjorde regeringen för en stra-

tegisk inriktning på arbetet och en ansvarsfördelning mellan myndigheter

som arbetar med informationssäkerhetsfrågor, bl.a. i propositionen Sam-

hällets säkerhet och beredskap (prop. 2001/02:158, bet. 2001/02:FöU10,

rskr. 2001/02:261). Den övergripande strategin presenterades på följande

sätt:

Målet bör vara att upprätthålla en hög informationssäkerhet i hela

samhället som innebär att man skall kunna förhindra eller hantera

störningar i samhällsviktig verksamhet. Strategin för att uppnå detta mål

bör liksom övrig krishantering i samhället utgå från ansvarsprincipen,

likhetsprincipen och närhetsprincipen.

Principiellt gäller att den som ansvarar för informationsbehandlings-

system även ansvarar för att systemet har den säkerhet som krävs för att

systemet skall fungera tillfredsställande. En viktig roll för staten är därför

att se till hela samhällets behov av informationssäkerhet och vidta de

åtgärder som rimligen inte kan åvila den enskilda systemägaren.

För att förhindra allvarliga informationsattacker mot Sverige bör

underrättelse- och säkerhetstjänstens arbete förstärkas.

Regeringen aviserade även i den sistnämnda propositionen inrättandet

av fyra verksamhetsområden i syfte att förbättra informationssäkerheten.

Dessa var omvärldsanalys (Krisberedskapsmyndigheten), hantering av

uppgifter om IT-incidenter (Post- och telestyrelsen), teknikkompetens

Prop. 2004/05:175

170

(Försvarets radioanstalt), samt ett system för evaluering och certifiering

(Försvarets materielverk).

Regeringen tillsatte i juli 2002 en utredning angående vissa frågor om

informationssäkerheten i samhället (dir. 2002:103, Infosäkutredningen)

samt tilläggsdirektiv i februari 2003 (dir.

2003:29) april 2004

(dir. 2004:46) och i april 2005 (dir. 2005:53). Enligt direktiven skall bl.a.

förslag presenteras om hur den nationella strategin för infor-

mationssäkerhetsarbetet bör utvecklas samt hur Sveriges engagemang i

det nationella arbetet inom informationssäkerhetsområdet skall utformas.

Infosäkutredningen har redovisat uppdraget i tre delbetänkanden, Sig-

nalskydd (SOU 2003:27), Informationssäkerhet i Sverige och internatio-

nellt – en översikt (SOU

2004:32) samt Säker information

(SOU 2005:42) med förslag till en nationell strategi på informations-

säkerhetsområdet. Utredningen lämnar ett slutbetänkande den

9 september 2005. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen

i dessa frågor.

15.14.2 Internationellt

arbete

Allmänt

Informationssäkerhetsfrågorna är starkt beroende av internationell sam-

ordning. Samarbete är en förutsättning för informationssäkerhetspolitiken

bl.a. på grund av Internets gränsöverskridande natur. Arbetet sker i en

rad organisationer inom både den privata och offentliga sektorn.

Europeiska unionen

Sverige förde upp frågan om informationssäkerhet på EU:s dagordning

under det svenska ordförandeskapet. I Europeiska rådets slutsatser från

mötet i Stockholm den 23–24 mars 2001 framgick det att rådet tillsam-

mans med kommissionen skulle utarbeta en övergripande strategi för

säkerheten när det gäller elektroniska nätverk tillsammans med praktiska

åtgärder för genomförande.

Kommissionens meddelande (Nät- och informationssäkerhet: förslag

till en europeisk strategi) följdes av två rådsresolutioner om informa-

tionssäkerhet. I den första resolutionen (9799/01) konstaterar rådet att

samordningen av informationssäkerheten inom de tre olika pelarna måste

ses över. Den andra resolutionen från januari 2002 (15440/01) innehåller

vissa uppgifter för medlemsstaterna och kommissionen vilka syftar till att

förbättra nät- och informationssäkerheten på gemenskapsnivå. Reger-

ingen gav sin syn på resolutionerna i propositionen Samhällets säkerhet

och beredskap (prop. 2001/02:158).

Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet

Sedan den 14 mars 2004 är Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 460/2004 av den 10 mars 2004 om inrättandet av den europeiska

byrån för nät- och informationssäkerhet (eng. European Network and

Information Security Agency, Enisa) i kraft. Byrån skall bli ett expert-

Prop. 2004/05:175

171

och kompetenscentrum för informationssäkerhetsfrågor och skall öka

gemenskapens och medlemsstaternas, och därigenom även näringslivets,

förmåga att förebygga, åtgärda och lösa problem som rör nät- och infor-

mationssäkerhet. Byrån skall huvudsakligen ge råd och stöd till kommis-

sionen och medlemsstaterna. I förordningen återspeglas flera frågor som

bl.a. Sverige har fört fram. Det gäller t.ex. att den skall ha en bred syn på

informationssäkerhet och en stark representation för medlemsstaterna.

OECD

Inom OECD-samarbetet antogs nya riktlinjer om informationssäkerhet

den 25 juli 2002 (OECD Guidelines for the Security of Information Sys-

tems and Networks: Towards a Culture of Security). Riktlinjerna har

översatts till svenska: OECD:s riktlinjer för säkerheten i informations-

system och nät – på väg mot en säkerhetskultur.

Nordiska rådet

Inom ramen för det svenska ordförandeskapet 2003 för Nordiska minis-

terrådet för informationsteknik tog Sverige initiativ till ett projekt kring

elektroniska signaturers interoperabilitet i Norden.

Förenta nationerna

I december 2003 hölls första fasen av världstoppmötet om informations-

samhället (World Summit on the Information Society, WSIS) i Genève. I

den handlingsplan som antogs uppmanades bl.a. FN:s generalsekreterare

att bilda en arbetsgrupp för att särskilt utreda frågor kring förvaltningen

av Internet inför den andra fasen av toppmötet, som äger rum den 16–18

november 2005 i Tunisien.

15.14.3

Ett robust Internet i Sverige

Regeringens bedömning: Frågan om ett säkrare Internet bör priori-

teras. Statens möjligheter att följa utvecklingen av Internet bör för-

bättras. En strategi för ett säkrare Internet i Sverige bör utformas.

Skälen för regeringens bedömning: Internet har kommit att bli en

betydelsefull bärare av många tjänster inte bara e-post, Internetbanker

och e-förvaltning utan också för styrning och övervakning inom t.ex.

energi- och transportsektorerna. Näringslivets och den offentliga sektorns

användning av elektroniska tjänster m.m. som effektiva affärsverktyg är

beroende av en stabil infrastruktur. Det är därför viktigt att Internet orga-

niseras och förvaltas på ett väl fungerande och tillförlitligt sätt. Samtidigt

är Internets uppbyggnad i grunden robust och har stora möjligheter att

kunna fungera även under svåra förhållanden och vid störningar i tele-

kommunikationerna.

Från och med den 1 juli 2005 har lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation ändrats så att möjligheterna för tillsynsmyndigheten att

Prop. 2004/05:175

172

vidta åtgärder för god säkerhet och funktion har utvidgats (bet.

2004/05:TU17, rskr. 2004/05:201).

Ändringen innebär att nuvarande bestämmelse om att den som tillhan-

dahåller en allmänt tillgänglig fast telefonitjänst skall uppfylla rimliga

krav på bl.a. god funktion och säkerhet, utvidgas till att gälla även annat

än telefoni till fast nätanslutningspunkt som mobil telefoni och andra

allmänt tillgängliga kommunikationstjänster.

Trafikutskottet motiverade ändringen med bl.a. att väl fungerande och

driftsäkra kommunikationer har en avgörande betydelse i krissituationer

vilket gäller såväl de fasta som mobila telefonnäten. Den ökade använd-

ningen av Internet för viktiga ändamål för enskilda, företag, myndigheter

och organisationer innebär också att infrastrukturen för Internet på annat

sätt än via telefonledningar har kommit att få en allt större betydelse för

att uppnå ett säkert kommunikationssystem. Regeringen delar denna be-

dömning men anser att ytterligare arbete inom området behövs.

Sverige kan inte på egen hand säkerställa en tillförlitlig drift av Inter-

net. Politiken för ett robust Internet bör därför syfta till att, tillsammans

med andra Internetintressenter såväl inom landet som utomlands skapa

underlag för och vidta de åtgärder som är möjliga i Sverige. Politiken

syftar också till att ta fram information och underlag för bedömning av

Internets robusthet i andra avseenden.

För att underlätta och tydliggöra det fortsatta arbetet inom området bör

en strategi formuleras. Regeringen återkommer i avsnitt 15.15 om detta.

Det står också klart att domännamnssystemet är av stor betydelse för

Internet. I avsnitt 16 föreslås en lag för toppdomäner för Sverige på

Internet.

15.14.4 Sveriges

IT-incidentcentrum

Regeringens bedömning: I det fortsatta arbetet med en funktion för

IT-incidentrapportering bör den internationella rollen stärkas och

balansen mellan informationsspridning och rapportering ses över.

Skälen för regeringens bedömning: Post- och telestyrelsen (PTS)

utredde 1999–2000 på regeringens uppdrag förutsättningarna för att

inrätta en särskild funktion för IT-incidenthantering. En IT-

incidenthanteringsfunktion syftar till att motverka angrepp på IT-system.

Efter en sammanvägning av Sårbarhetsutredningens betänkande och

regeringens proposition Samhällets sårbarhet och beredskap (prop.

2001/02:158) fick PTS i maj 2002 i uppdrag av regeringen att inrätta en

rikscentral för IT-incidentrapportering. PTS har redovisat arbetet i

rapporten Uppbyggnaden av Sveriges IT-incidentcentrum (dnr

N2002/5443/ITFoU).

Sedan den 1 januari 2003 är Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic) i drift.

Centrumet har som främsta uppgift att stödja samhället i arbetet med

skydd mot IT-incidenter genom att inrätta ett system för informations-

utbyte om IT-incidenter mellan samhällets organisationer och Sitic. Sitic

skall snabbt kunna sprida information i samhället om nya problem som

kan störa IT-system. Att lämna information och råd om förebyggande

åtgärder ingår också i uppdraget. Slutligen skall Sitic sammanställa och

Prop. 2004/05:175

173

ge ut statistik som underlag för kontinuerliga förbättringar i det före-

byggande arbetet. Sitic bidrar även till bl.a. det arbete om ett robust

Internet i Sverige som PTS har fått i uppdrag att genomföra och mycket

av faktainnehållet i PTS webbplats om säkerhet på Internet och en tjänst

som testar säkerhet i datorer.

En ändring i sekretesslagen (1980:100) som trädde i kraft den 1 juli

2004 ökar möjligheterna för Sitic att få in rapporter om IT-incidenter,

eftersom Sitic nu kan sekretessbelägga rapporter som bedöms känsliga.

I dagsläget har Sitic såväl personal som juridiska och tekniska resurser

för att arbeta med hela samhället, dvs. myndigheter, kommuner, lands-

ting och privata företag.

Sitic har nära relationer med övriga europeiska statliga CERT-organi-

sationer (Computer Emergency Response Teams) samt fungerande

gränssnitt mot liknande svenska, europeiska och globala organisationer.

Sitic arbetar främst med att samla in, värdera, filtrera och publicera

information på svenska om sårbarheter i IT-system. Detta är särskilt vik-

tigt för små och medelstora organisationer som inte själva har tillräcklig

omvärldsbevakning utan ofta bara använder information från Sitic. Sitic:s

material kan sägas komma från en oberoende källa och kompletterar det

som kommer från andra organisationer. Viss information härrör direkt

från det internationella CERT-samarbetet och är inte tillgänglig från de

kommersiella aktörerna. Sitic publicerar information om sårbarheter i

sina s.k. särskilda råd och blixtmeddelanden. Då tar man hänsyn till hur

spridda vissa produkter är i Sverige och hur allvarlig en sårbarhet är.

Informationen görs tillgängliga främst via Sitic:s webbplats och är kost-

nadsfri. Med informationen kan intressenterna förebygga incidenter och

därigenom få en stabilare drift och spara pengar.

De mätningar som har gjorts på Sitic:s webbplats visar att besöken

ökar. Första kvartalet 2005 besöktes Sitic:s webbplats i genomsnitt

1243 gånger per dag – en ökning med över 70 procent sedan första kvar-

talet 2004. Användningsmönstret pekar på att webbplatsen i stor ut-

sträckning används av personer som arbetar med informationssäkerhet,

snarare än privatpersoner.

IT-incidentrapporter tas emot på flera sätt, bl.a. via Sitic:s webbplats.

Under Sitic:s arbete har det visat sig att den viktigaste rollen är

omvärldsbevakning och informationsspridning. Få sårbarheter upptäcks

genom att intressenter rapporterar till Sitic, medan många är intresserade

att ta del av Sitic:s varningar och råd. De delar av uppdraget för Sitic som

rör IT-incidentrapportering och statistik bör därför omformuleras.

Sitic:s arbete har visat att CERT-utvecklingen i hög grad drivs av inter-

nationellt samarbete. Därför bör det internationella CERT-samarbetet

stärkas.

Infosäkutredningen (se avsnitt 15.4.1) har i uppdrag att se över Sitic:s

roll och utvärdera funktionen för IT-incidentrapportering. Utredningen

skall lämna ett slutbetänkande den 9 september 2005. Därefter avser

regeringen återkomma i denna fråga.

Prop. 2004/05:175

174

15.14.5

Information till användare

Det avgörande informationssäkerhetsarbetet kan oftast bara göras av IT-

användare själva, t.ex. hushåll, företag, myndigheter och andra organisa-

tioner, genom att de ökar säkerheten i de egna systemen. På marknaden

finns en god tillgång av produkter och tjänster inom området.

PTS har regeringens uppdrag att sammanställa information om säker-

het vid Internetanvändning. Informationen vänder sig till hushåll, små

och medelstora företag och organisationer samt små och medelstora

myndigheter. Informationen behandlar bland annat teknisk information,

risker, sårbarhet, skador och hur dessa kan lindras samt möjligheter och

risker med e-transaktioner.

PTS säkerhetsinformation till Internetanvändare har nått ut genom en

webbplats (www.pts.se/internetsakerhet) och en interaktiv utbildning

samt informationsmaterial, som lanserades i början av november 2003.

Sedan april 2005 är det också möjligt att genom en ny webbtjänst testa

säkerheten på en hemdator. I april 2005 gjordes 30 000 besök på webb-

platsen och under den första månaden genomfördes över 100 000 säker-

hetstester.

15.15

Strategi för ett säkrare Internet i Sverige

15.15.1

Mål och avgränsning

Regeringens bedömning: Målet för en strategi för ett säkrare Internet

i Sverige bör vara att säkerställa kritiska funktioner i Internets infra-

struktur.

Strategin bör inriktas på fysisk och logisk infrastruktur samt på

information, kunskapsutveckling och internationellt arbete.

PTS rapport Strategi för att säkra Internets infrastruktur: Målet

för strategin är enligt Post- och telestyrelsens (PTS) förslag att den skall

bidra till att långsiktigt säkerställa kritiska funktioner i Internets

infrastruktur som vid bortfall kan medföra omfattande störningar eller

avbrott som försvårar eller förhindrar användning av Internet för stora

grupper av enskilda användare eller för viktiga företag, myndigheter och

organisationer.

För att nå ett säkrare Internet i Sverige anser PTS att det är strategiskt

viktigt för staten att kunna påverka och följa upp kraven på tillhanda-

hållare av de funktioner som är centrala för Internets funktion. Det är

även viktigt att uppnå högre säkerhet för de två mest kritiska funktio-

nerna för att Internet skall fungera, nämligen domännamnssystemet

(DNS) och trafikutbytet mellan operatörer. Utöver detta arbete är det

viktigt att planera för eventuella allvarliga störningar och katastrofer.

Det är enligt rapporten även viktigt att nå en högre kunskapsnivå och

medvetenhet om säkerhet på Internet hos Internetanvändare för att kunna

nå ett säkrare Internet. Medvetenhet är ett första steg mot att få till stånd

en attityd- och kulturförändring i samhället när det gäller användarens

skydd av sin miljö och sitt beteende vid Internetanvändning.

För att nå ett säkrare Internet är det dessutom enligt PTS viktigt att

förutsättningarna finns för ett samordnat svenskt agerande i interna-

Prop. 2004/05:175

175

tionella forum på Internetsäkerhetsområdet. Nationell och internationell

samverkan är även viktigt för att kunna hantera kommande IT-incidenter.

Att fortsätta det pågående arbetet för att öka motståndskraften mot

störningar som påverkar de fysiska delarna av Internets infrastruktur är

också av vikt. PTS menar att de investeringar som staten hittills genom-

fört har inneburit att många av de mest vitala delarna av Internets infra-

struktur har ett gott fysiskt skydd. PTS anser slutligen att det är viktigt att

samordnade satsningar görs från statens sida när det gäller forskning

inom informationssäkerhet med avseende på Internet för att få störst

utväxling på satsade resurser.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till försla-

gen i rapporten eller lämnar dem utan erinran. Statskontoret och Data-

inspektionen pekar på vikten av standarder. Konsumentverket anser att

för stort ansvar för säkerheten läggs på användarna. Flera remissinstanser

vill ha tydligare ansvarsfördelning (Krisberedskapsmyndigheten,

Banverket och Föreningen Svenskt Näringsliv). Ericsson Sverige AB

anser att logisk säkerhet borde vara högst prioriterat, sedan ökat

säkerhetsmedvetande. SIG Security föreslår att en kommitté tillsätts för

att göra en ny Internetutredning.

Skälen för regeringens bedömning

Inledning

Regeringen agerar för att främja och utveckla användningen av Internet

och prioriterar särskilt frågan om ett säkrare Internet. Internet har kommit

att bli en betydelsefull bärare av många viktiga tjänster såsom e-post,

Internetbanker och e-förvaltning. Internet används också i flera sam-

hällsviktiga system. E-handelns utveckling som ett effektivt affärsverk-

tyg är beroende av en stabil infrastruktur. Det är därför viktigt att Internet

organiseras och förvaltas på ett väl fungerande och tillförlitligt sätt och

att ansvarsfördelningen är tydlig.

Regeringen verkar också för en internationalisering av ansvar och

befogenheter över centrala funktioner för Internet. Regeringen har arbetat

aktivt för detta i Governmental Advisory Committee (GAC), den mellan-

statliga rådgivande kommittén till Internet Corporation for Assigned

Names and Numbers (ICANN) och inom World Summit on Information

Society (WSIS).

Vad är Internet?

Det första nätverket, som använde nätverkstekniken Internet Protocol

(IP) för kommunikation mellan olika datorer, bildades 1969 mellan tre

universitet och ett institut i USA och kan sägas vara Internets ursprung.

Under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet anslöts allt fler

nätverk vilket bidrog till det som vi i dag kallar Internet. I och med att

domännamnssystemet (DNS) introducerades under 1980-talet för att

underlätta adresseringen och World Wide Web-tekniken i början på

1990-talet med användarvänligt gränssnitt, skedde en explosionsartad

utveckling av antalet anslutna datorer. I dag består Internet av ett stort

Prop. 2004/05:175

176

antal sammanlänkade nätverk världen över och används praktiskt taget i

alla delar av samhället (se vidare avsnitt 16.1).

Beroendet av Internet ökar

Samhället blir allt mer beroende av säker och fungerande kommunikation

över Internet. I februari 2003 konstaterade PTS, efter att ha intervjuat

flera stora organisationer, att samhällets beroende av Internet inte var så

stort att ett avbrott skulle få allvarliga konsekvenser, men att beroendet

ökade. Sedan dess har två år gått och Internet är i dag ibland verksam-

hetskritiskt för delar av näringslivet. Krisberedskapsmyndigheten gjorde

bedömningen 2004 att ”de flesta samhällskritiska verksamheter är

beroende av ett fungerande Internet, varför Internet i sig borde klassi-

ficeras som en kritisk infrastruktur”. En del företag baserar hela sin

verksamhet på Internet. Internet används dessutom bl.a. som infrastruktur

för styrning av processer inom industrin. Även den offentliga sektorn har

ökat sitt Internetberoende bl.a. i och med satsningar på självbetjänings-

tjänster och 24-timmarsmyndigheter. En mycket stor del av de betal-

ningar som allmänheten gör sker via Internet under de fem sista dagarna

varje månad. För många svenskar utgör Internet en viktig informations-

kanal vid t.ex. stora nyhetshändelser.

Flera tillämpningar i samma nät

En tydlig utveckling i dag är att tjänster som telefoni, webbplatser, radio

och television i allt högre grad använder samma fysiska infrastruktur

med trafiken baserad på IP. Konvergensen äger rum för såväl nät,

tjänster, apparater som marknader. Angående konvergens, se även bilaga

18 IT-marknad och IT-infrastruktur.

Internet har i dag en stor mängd användare och de mest populära

tillämpningarna är e-post, sökning och hämtning av information, inter-

aktiva e-tjänster, fildelning och interaktiva spel. Ytterligare en tillämp-

ning, som är på frammarsch, är IP-telefoni (se avsnitt 15.12).

Avgränsning

En strategi för ett säkrare Internet bör vara inriktad mot att säkerställa

Internets infrastruktur. Strategin bör däremot inte omfatta åtgärder som

användare måste vidta för att säkra information som skickas över Internet

genom t.ex. kryptering, säker identifiering eller åtgärder mot störande

verksamhet som inte direkt utgör hot mot Internets infrastruktur. Strate-

gin bör dock omfatta åtgärder för att informera användarna så att dessa

inte utsätter sig för onödiga risker och skyddar sin miljö för att inte

utgöra ett hot mot Internets infrastruktur.

Mål

Även om Internet i grunden är ett robust system för elektronisk kommu-

nikation går det inte att en gång för alla lösa de säkerhetsproblem som

finns på Internet. Därför är det enligt regeringen angeläget att ha ett lång-

Prop. 2004/05:175

177

siktigt arbete för att följa, främja och, där det är lämpligt, påverka säker-

hetsarbetet.

Målet för en strategi för ett säkrare Internet i Sverige bör vara att

säkerställa kritiska funktioner i Internets infrastruktur. Kritiska funktio-

ner är sådana som om de inte upprätthålls ger omfattande störningar eller

avbrott och på så sätt försvårar eller förhindrar användning av Internet

för stora grupper av enskilda användare eller för viktiga företag, myndig-

heter och organisationer. Med upprätthålls avses att funktionen går att

använda med förväntat resultat och godtagbar kvalitet.

Strategin bör inriktas på fysisk och logisk infrastruktur samt på infor-

mation, kunskapsutveckling och internationellt arbete.

Några roller faller naturligt på regeringen och staten, t.ex. att företräda

Sverige i internationella organisationer eller lagstiftningsfrågor. Andra

avgörande frågor måste ske i samverkan med den privata sektorn.

15.15.2

Fysisk och logisk infrastruktur

Regeringens bedömning: Arbetet med att öka motståndskraften mot

störningar som påverkar de fysiska och logiska delarna av Internets

infrastruktur bör fortsätta, särskilt i fråga om de två mest kritiska

funktionerna för att Internet skall fungera, domännamnssystemet och

trafikutbytet mellan operatörer.

Arbetet med att tillhandahålla och främja användningen av en

robust tid distribuerad via Internet i Sverige bör fortsätta och utvecklas

vidare.

Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

bedömning.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna ställer sig

bakom rapportens förslag.

Skälen för regeringens bedömning

Vad ingår i Internets infrastruktur?

Med Internets infrastruktur avses alla fysiska komponenter och logiska

system som tillsammans möjliggör överföring av information mellan

användare, vilka kan utgöras av enskilda personer, företag, offentlig för-

valtning, organisationer och tillhandahållare av tjänster. Internet delar

således infrastruktur med andra slag av elektronisk kommunikation. Den

grundläggande uppgiften för Internets infrastruktur är att föra över olika

former av information till nytta för användarna.

Viktigt att skydda infrastrukturen

I takt med att samhälle blivit alltmer beroende av ett fungerande Internet

har även sårbarheter hos Internet och dess tillämpningar utnyttjats och

exponerats vid bland annat överbelastnings- och intrångsattacker, fysiska

avbrott och spridning av bl.a. datavirus, datamaskar och trojaner. Många

av dessa företeelser utgör i dag hot mot användarnas förtroende för Inter-

Prop. 2004/05:175

178

net som effektivt kommunikations- och transaktionsmedium, men efter-

som en fungerande infrastruktur är en förutsättning för tillämpningar som

e-post, webb och IP-telefoni bör arbetet för ett säkrare Internet utgå från

infrastrukturen.

Internet som sådant bedöms till sin natur vara en relativt feltolerant

infrastruktur mot störningar av tillgängligheten genom mångfalden av

förbindelser tillsammans med dynamiken i IP-protokollet. Det finns dock

en risk att den generella skyddsnivån inte höjs, särskilt hos hem-

användarna, i samma takt som riskerna ökar och kraven på säkerhet höjs.

Internet och dess tillämpningar är i dag en viktig faktor i samhälls-

utvecklingen och utslagning av vitala delar av Internet kan få svåra kon-

sekvenser.

De leverantörer som ansvarar för driften av den grundläggande infra-

strukturen har, tillsammans med de operatörer som tillhandahåller

tjänster på nätet, ansvar för att skydda sina delar av infrastrukturen mot

störande eller förstörande angrepp riktade mot infrastrukturen. Kvali-

teten, säkerheten och kapaciteten för de funktioner som är gemensamma

för infrastrukturen avgörs utifrån operatörernas kommersiella över-

väganden, dvs. kundernas krav, på en konkurrerande marknad.

Krav på säkerhet på en kommersiell marknad

Många olika faktorer påverkar de krav som måste ställas på säkerheten i

Internets infrastruktur. De frågor som aktörer inom Internets infrastruktur

måste kunna besvara för att leverera efterfrågade tjänster med tillfreds-

ställande tillgänglighet och kvalitet gäller överföringen (t.ex. volym,

snabbhet, säkerhet och ekonomi), reservkapacitet, alternativa förbin-

delser, konsekvenser av ett avbrott m.m.

Det är av stor vikt att säkra den fysiska överföringen (i nät, kopplings-

punkter och annan utrustning) så att den hela tiden fungerar i enlighet

med ställda krav. Dessutom måste också åtgärder vidtas mot att obehö-

riga personer får möjlighet att störa funktioner i infrastrukturen samt att

avlyssna eller förändra information under överföring.

Fysiska skydd

Den fysiska infrastrukturen, såsom kablar, radioutrustning, växlar och

routrar, är exponerad för mekanisk påverkan och är av mer eller mindre

statisk natur. Det kan vara t.ex. trådbundna nät (koppar, fiber och radio),

utrustning för trafikutbyte, vägvals- och domännamnssystemet.

Att fysiskt skydda hela nätet är en näst intill omöjlig uppgift, främst på

grund av nätets omfattning. Dock måste antalet svaga punkter minimeras,

genom analys och åtgärder vid utbyggnad och utveckling.

Lokaler och system är utsatta för ett antal externa och interna hot och

risker. Framförallt är Internet mycket sårbart för avbrott i elförsörj-

ningen, men även för avbrott i försörjningen av värme och kyla för ut-

rustningen. Därutöver är kablar och andra delar av Internets infrastruktur

sårbara för yttre påverkan, medveten eller omedveten, t.ex. sabotage eller

att kablar grävs av.

Prop. 2004/05:175

179

Kopplingspunkter, dvs. punkter där flera operatörers nät kopplas sam-

man, är sårbara för t.ex. fysisk åverkan med omfattande konsekvenser

vid avbrott så till vida att utbyte av trafik mellan operatörer inte kan ske

och därmed resulterar i minskad tillgänglighet till stora delar av Internet.

Ett vanligt problem är att kablar skadas vid grävning eller annan åver-

kan. Om en sådan skada drabbar regionala eller nationella delar av nätet

skall omkopplingar i idealfallet kunna ske så snabbt att endast en mindre

andel användare berörs. Avbrott i lokala förbindelser där redundans ofta

saknas, får ofta konsekvenser för en mindre andel abonnenter.

Eftersom möjligheterna att skydda nätets alla delar mot fysiska

angrepp är begränsade bör det, i så stor utsträckning som möjligt, finnas

redundans för utrustning och förbindelser. För att öka redundansen på

nationell nivå bör kabel inte dras längs samma stråk som andra större

nätägares ledningar.

De fysiska skyddsåtgärder som hittills vidtagits med anledning av

samhällets behov vid svåra påfrestningar och höjd beredskap har främst

varit inriktade mot telekommunikationer. Eftersom även Internet nyttjar

dessa förbindelser har satsningarna även inneburit förbättrat skydd för

delar av Internets infrastruktur. Under de senaste tio åren har staten ge-

nomfört stora investeringar för att förlägga viktiga växlar och centrala

delar av transmissionsnät och styrsystem i skyddade utrymmen i form av

bergrum. Detta gällde inledningsvis främst TeliaSonera Sverige AB:s nät

för fast telefoni men har efterhand utvidgats till att omfatta även andra

operatörer och system för mobiltelefoni. I dag finns ett stort antal tele-

och Internetoperatörer i de bergrum som staten har investerat i. Även

andra åtgärder har vidtagits för att minska sårbarheten och öka robust-

heten bl.a. förstärkning av reservkraften och utbyggnad av redundanta

linjer för att minska bredbandsnätens sårbarhet.

Delar av utrustningen som är kritisk för Internets infrastruktur, såsom

de nationella knutpunkterna för utbyte av Internettrafik mellan opera-

törer, är förlagda i bergrum med ett gott fysiskt skydd med reservkraft för

långvarig drift.

Regeringen bedömer att de åtgärder som hittills har vidtagits har lett

till ökad säkerhet för Internet i Sverige. Det är angeläget att fortsätta det

arbetet i samarbete med t.ex. operatörerna så att det följer utvecklingen

och användningen av elektroniska kommunikationer i samhället. Även

om arbetet i huvudsak görs av PTS måste andra myndigheter beakta sina

delar inom det egna ansvarsområdet.

Logiskt skydd

Den logiska infrastrukturen såsom protokoll, operativsystem och

tillämpningar för växlar och routrar är exponerad för intrång, överbelast-

ning och manipulation och är dynamisk till sin karaktär, dvs. kan i många

fall enkelt ändras även på avstånd via nätet. De viktigaste delarna i den

logiska infrastrukturen är regler eller protokoll med hjälp av vilka elek-

tronisk kommunikation i Internet sker, t.ex. routing- och växlings-

funktioner för styrning av trafik mellan operatörer och inom en operatörs

nät. Programmen som används, t.ex. DNS, är också viktiga, men också

stödfunktioner för drift, övervakning och kundtjänster ingår i den logiska

infrastrukturen.

Prop. 2004/05:175

180

Då utvecklingen inom området går snabbt och i huvudsak sker genom

internationell utveckling av t.ex. nya standarder och program på mark-

naden anser regeringen att den huvudsakliga uppgiften för staten är att

följa utvecklingen för att hålla sig informerad och ha underlag för t.ex.

tillsynsarbete och information.

Domännamnssystemet (DNS)

För adressering på Internet används ett internationellt hierarkiskt domän-

namnssystem (DNS). Utan tillgång till DNS försvåras eller omöjliggörs

användningen av Internet. Utan DNS kan inte en angiven webbadress i

webbläsarens URL-fält översättas till de IP-adresser som Internet an-

vänder för att styra trafiken till rätt ställe.

Även domännamnen i DNS är hierarkiskt uppbyggda, där den högsta

angivna nivån kallas toppdomän. Toppdomänerna delas upp i nationella

toppdomäner, såsom se, och generiska toppdomäner, såsom com. I

avsnitt 16 föreslås en ny lag om nationella toppdomäner för Sverige på

Internet. Den nya lagen syftar till en säker och effektiv administration av

nationella toppdomäner för Sverige (f.n. endast se) och till att möjliggöra

statlig insyn i och tillsyn över administrationen.

Falsk DNS-information kan orsaka att trafik styrs fel vilket kan på-

verka användarna så att t.ex. e-post och e-handelstransaktioner inte fun-

gerar. Det är således viktigt att säkerställa att informationen i DNS

kommer från rätt källa. Det har hittills inte funnits något sätt i DNS att

verifiera vem som har registrerat DNS-information, vilket leder till att

det är lätt att registrera falsk information och t.ex. utge sig för att vara

någon annan än den man egentligen är. Onormal belastning på DNS som

orsakas av att frågeställare ställer upprepade frågor i stor mängd till DNS

kan leda till att en normal DNS-tjänst inte kan upprätthållas.

Då utvecklingen inom området i huvudsak sker genom internationell

utveckling av t.ex. nya standarder och program på marknaden anser

regeringen att den huvudsakliga uppgiften för staten är att följa utveck-

lingen för att hålla sig informerad och ha underlag för t.ex. tillsynsarbete

och information. Frågor kring DNS behandlas i flera internationella

forum där regeringen och myndigheter har en naturlig roll, t.ex. inom

ICANN, OECD och inom EU.

Trafikutbytet mellan Internetoperatörer

Det som gör att Internet överhuvudtaget är det globala nätverk det är, är

att trafik kan flyta mellan olika Internetoperatörers nät. Detta genomförs i

knutpunkter genom ett protokoll som kallas Border Gateway Protocol

(BGP). I dagens Internettopologi, där mängder av operatörer genom BGP

förenas i ett komplicerat logiskt nätverk, krävs också mycket information

för att göra bra vägval. Protokollet BGP har utvecklats för att stödja

routing (vägval) genom en kedja av autonoma system (AS), där ett AS

kan utgöras av en operatörs nät eller ett större företags nät.

Genom felaktig BGP-routinginformation kan trafik exempelvis styras

till ett nät som inte har de påstådda nätadresserna, vilket medför att

Prop. 2004/05:175

181

användare inte når fram till sökt webbplats eller att e-post inte kommer

fram.

Sannolikheten för att hot skall realiseras mot BGP-routrar bedöms som

relativt liten, men konsekvenserna kan bli mycket svåra i särskilda fall

och medföra att Internet blir mer eller mindre otillgängligt. BGP är kom-

plext och få har kompetens att i illvilligt syfte störa BGP-trafiken. Där-

emot kan misstag och insiders orsaka omfattande störningar.

Då utvecklingen inom området i huvudsak sker genom internationell

utveckling av t.ex. nya standarder och program på marknaden anser

regeringen att den huvudsakliga uppgiften för staten är att följa utveck-

lingen för att hålla sig informerad och ha underlag för t.ex. tillsynsarbete

och information. Det är också möjligt för myndigheterna att t.ex. stödja

förberedelser och övningar som normalt sett kanske inte skulle utföras av

marknadens aktörer för att minska risken för och lindra konsekvenserna

av störningar i Internet.

Robust och spårbar tid med hög precision

Att tid (Universal Time Coordinated, UTC) är tillgänglig och sprids på

ett stabilt sätt i Sverige är viktigt. Funktionaliteten i elektroniska kom-

munikationsnät och moderna lösningar i IT-system är beroende av till-

gång till korrekt och säker tid. Ofta krävs att olika delar av dessa kom-

munikationsnät och IT-system är inbördes synkroniserade. I annat fall

kan ett informationsutbyte gå fel. Det kan också vara av stor vikt att alla

inblandade system har tillgång till samma tidsangivelse.

Tillgång till korrekt och spårbar tid är mycket viktigt t.ex. vid tids-

stämpling av olika typer av information, från skrivdatum i filer till elek-

troniska signaturer, krypteringsnycklar och poster i loggdatabaser för

uppföljning, t.ex. vid spårning av IT-incidenter. Tidssignalens kvalitet

och noggrannhet kan ha ett stort värde i säkerhetshänseende.

Ofta hämtar användare tid från utländska gratistjänster på Internet,

alternativt från GPS-systemet eller andra internationella källor. Sådana

källor finns i stor mångfald, ofta med okänd robusthet mot störningar.

Gemensamt för dessa är att förhållandet till riksmätsplatsen UTC är mer

eller mindre okänt, dvs. kopplingen eller spårbarheten till UTC är inte

säkerställd. För användare med särskilt höga säkerhetskrav bör hämtning

av tid skyddas med säkerhetsfunktionerna i Network Time Protocol

(NTP), vilket möjliggör upptäckt av manipulerad eller förfalskad tidsin-

formation.

Tillgång till en säker och internationellt spårbar tidhållning i Sverige

med mycket hög och väl dokumenterad kvalitet är därvid en viktig

gemensam resurs som staten bör tillhandahålla (i likhet med vad som

gäller för tillhandahållande av mätnormaler och distribution av andra

fysikaliska mätstorheter, t.ex. massa, längd, volym, tryck, el, temperatur

och strålning).

I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)

föreslogs att tidhållningen för den svenska delen av Internet bör till-

handahållas med spårbarhet från riksmätplatsen för tid och frekvens vid

helstatliga AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) i Borås

och i deras regi. Den internationella spårbarheten vad gäller tidhållningen

i Sverige är SP:s representation av UTC benämnd UTC (SP).

Prop. 2004/05:175

182

Med stöd från KK-stiftelsen och i samverkan med företaget Svensk

teleutveckling och produktinnovation AB (Stupi) har SP i slutet av

1990-talet byggt upp kompetens och system inom området. SP har bland

annat byggt tidhållningssystem och ansvarar för tidhållningen i en infra-

struktur där de nationella knutpunkterna för Internet i Stockholm, Göte-

borg och Malmö är försedda med gruppklocksystem och därtill hörande

tidsservrar.

Inom ramarna för regeringens uppdrag att öka robustheten i de elek-

troniska kommunikationsnäten har PTS beslutat om ett antal åtgärder vid

riksmätplatsen för tid och frekvens vid SP.

Arbetet med att tillhandahålla och främja användningen av en robust

tid distribuerad via Internet i Sverige bör fortsätta och utvecklas vidare.

Det bör undersökas hur man kan främja en utökad användning av säker

och spårbar tid, t.ex. för samhällsviktiga aktörer.

15.15.3 Information,

kunskapsutveckling och internationellt

arbete

Regeringens bedömning: Internetanvändarna bör göras medvetna om

de risker de utsätter sig för samt hur dessa risker kan minimeras.

För att bidra till ett säkrare Internet i Sverige bör staten vara en

kunnig beställare, kravställare och användare av program och utrust-

ning för Internettjänster. Kunskapsutveckling avseende Internets infra-

struktur bör främjas i ett bredare sammanhang rörande informations-

säkerhet.

Samordningen av det svenska agerandet i internationella forum bör

utvecklas.

Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

bedömning.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna ställer sig

bakom rapportens förslag.

Skälen för regeringens bedömning

Användarnas ansvar

Ansvaret för säkerheten är delat mellan flera olika aktörer och även

användarna har ett ansvar för säkerheten i sin miljö och sitt beteende på

Internet. Med användare avses enskilda personer, juridiska personer och

offentlig förvaltning.

I dag erbjuds allt snabbare anslutningar till Internet vilket kan innebära

att användare som inte har kunskap om de risker som finns på Internet

har tillgång till allt kraftfullare plattformar som en angripare kan utgå

från när det gäller attacker, spridning av skräppost m.m. Problemet här är

att det inte är enbart användarens säkerhet som påverkas utan hela nät-

verket. Antalet kapade datorer (som någon kan fjärrstyra efter att ha

installerat ett program, ofta genom datamaskar) hos hemanvändare ökar

drastiskt. Om var och en av dessa har tillgång till en flerfaldigt snabbare

Internetanslutning jämfört med för bara något eller några år sedan är

Prop. 2004/05:175

183

säkerhetsrisken inte längre begränsad till den enskilde användaren – de

kapade datorerna kan utnyttjas för t.ex. överbelastningsattacker och

skräppostspridning.

Informationsbehovet till hemanvändare är stort. Det finns även anled-

ning att följa hur ansvarsfördelningen påverkar säkerheten, t.ex. vad

gäller operatörernas möjligheter och skyldigheter att på olika sätt vidta

förebyggande åtgärder för att begränsa omfattande risker för kommuni-

kationsnätets säkerhet.

Användares beteende på Internet

Alla som använder Internet på något sätt är en del av Internet och

påverkar säkerheten på Internet. Internetanvändarna i Sverige är en

mycket stor och heterogen grupp som inkluderar allt från hemanvändaren

till det stora företaget eller myndigheten.

För att nå ett säkrare Internet måste användares medvetande om och

attityd till säkerhet på Internet förbättras. Ett av de största hoten mot

Internet i dag är bristande säkerhet i användares miljöer. Datorer som

inte är skyddade kan tas över och fjärrstyras och därmed utnyttjas som

plattformar för överbelastnings- och störningsattacker mot bland annat

kritiska delar av Internets infrastruktur. Detta innebär inte enbart en risk

för den enskilde användarens integritet eller egendom, utan även för

Internets funktion i stort. Stora nät av kapade datorer kan användas för

överbelastningsattacker mot kritiska delar i Internets infrastruktur vilket

kan få konsekvenser för Internetanvändare världen över. Det är därför

viktigt att alla Internetanvändare tar ansvar för sitt beteende på Internet

och säkerheten i sin egen miljö. Men de säkerhetsproblem som finns i

dag är komplexa och för att användarna inte skall utsätta sig för onödiga

risker och för att de skall kunna säkra sin egen miljö krävs ofta en om-

fattande förståelse och kunskap.

Staten kan inte ta ansvaret för enskilda användares säkerhet. Ett stort

ansvar åvilar dem som utvecklar och säljer produkter och tjänster inom

IT-området. Här har det skett en positiv utveckling. Användarnas ansvar

för sin egen IT-användning kvarstår samtidigt som IT-miljön blir alltmer

komplex.

Det finns anledning att tro att det även framöver kommer att vara svårt

att ha tillräcklig kunskap om de säkerhetsåtgärder som behövs. Reger-

ingen anser därför att det fortsatt krävs arbete kring frågor om informa-

tion och medvetenhet hos Internetanvändare. Dessa frågor har bland

annat InfoSäkutredningen i uppdrag att belysa, ett slutbetänkande skall

lämnas till regeringen den 9 september 2005.

Kravställare på Internettjänster

I dag efterfrågar kravställare av Internettjänster ofta låga priser och tar

inte i så stor utsträckning hänsyn till faktorer som kvalitet och säkerhet.

Eftersom Internetoperatörer i dag inte kan konkurrera med säkerhet på

grund av bristande efterfrågan kan operatörernas kostnader för satsningar

på säkerhet bli svåra att räkna hem.

Prop. 2004/05:175

184

Internet kan drabbas av många problem som gör att användare i form

av företag och myndigheter som erbjuder tjänster via Internet kan bli

isolerade från Internet. Det kan röra sig om bland annat kabelbrott, stör-

ningar i elkraftsförsörjningen och problem hos olika operatörer på såväl

fysisk som logisk nivå. Förutom sin roll som användare har företag och

myndigheter som erbjuder tjänster till hemanvändare via Internet en

viktig roll som kravställare vid upphandling av Internetanslutningar och

system.

För att efterfrågad skyddsnivå skall uppnås är det väsentligt att större

företag och myndigheter har beställarkompetens, vilket är avgörande för

att organisationen i sin avtalssituation med operatörer vet vilka krav som

skall ställas.

Staten bör vara en kunnig beställare, kravställare och användare av

program och utrustning för Internettjänster. Det kan bidra till ett säkrare

Internet i Sverige.

Fortsatt kunskapsutveckling

Den forskning som i dag pågår inom informationssäkerhetsområdet i

Sverige är i huvudsak koncentrerad till akademiska aktörer eller aktörer

med tätt samarbete med universitet och högskolor. Samarbete mellan

näringsliv och högskolevärlden sker t.ex. genom gemensamma projekt. I

Sverige finns även exempel på framstående kommersiella aktörer som

arbetar med avancerad forskning och utveckling inom informations-

säkerhetsområdet. Finansieringen av informationssäkerhetsforskningen i

Sverige är spridd över ett antal olika finansiärer, inkluderande myndig-

heter, stiftelser, företag och utländska aktörer.

Samordningen och helhetssynen inom informationssäkerhetsforsk-

ningen kan utvecklas. Dessa frågor har bland annat InfoSäkutredningen i

uppdrag att belysa. I ett betänkande lyfter utredningen fram forsknings-

frågorna, bl.a. vikten av samverkan mellan privat och offentlig sektor.

Regeringen anser att det är viktigt att främja kunskapsutvecklingen om

Internets infrastruktur speciellt i ett bredare sammanhang rörande infor-

mationssäkerhet.

Internationell och nationell samverkan

Internets funktion ligger i högre utsträckning utanför Sveriges kontroll än

vad som är fallet för andra infrastrukturer och ansvaret är fördelat på

många olika aktörer såväl nationellt som internationellt. Dessa omstän-

digheter kräver samverkan, såväl nationellt som internationellt, för att ett

säkerhetsarbete gällande Internet skall bli framgångsrikt.

Ett arbete som är mycket väsentligt för Internets säkerhet är den inter-

nationella förvaltningen av Internet. Arbete med Internetsäkerhet sker

inom ramen för flera olika organ, bl.a. ICANN, IETF, FN, ITU, EU och

OECD. Flera olika svenska aktörer representerar Sverige och svenska

ståndpunkter i dessa olika organ och forum.

Samverkan krävs även för att kunna möta IT-incidenter som sker inom

och utom landet. Här har Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic) en viktig

Prop. 2004/05:175

185

roll att samarbeta med motsvarande organisationer i andra länder och

med svenska operatörer.

Utöver en internationell samverkan behövs även en omfattande natio-

nell samverkan. Mycket arbete sker i dag genom samverkan mellan de

olika aktörerna i Internetsverige. En viktig kategori aktörer i denna sam-

verkan är Internetoperatörerna.

Regeringens bedömning är att samordningen av det svenska agerandet

i internationella forum bör utvecklas. Den privata sektorn bör involveras

i detta arbete.

15.16 Bredband

15.16.1

Samordning av statlig infrastruktur

Regeringens bedömning: Vägverket och Banverket, som har egen

infrastruktur lämplig att använda vid utbyggnad av IT-infrastruktur med

hög överföringskapacitet, bör särskilt beakta delmål 3 om tillgänglighet.

Vägverket och Banverket bör årligen redovisa hur de har levt upp till

målet.

Utredningens förslag (SOU 2003:78 Bredbandsnät i hela landet):

Överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Utredningen före-

slog att det i Banverkets och Vägverkets instruktioner klargörs att upp-

låtelse av kanalisationsutrymme till operatörer, som vill anlägga all-

männa kommunikationsnät enligt lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation, är en del av deras verksamhet. Förfrågningar från mark-

nadens operatörer bör endast nekas om det fysiska kanalisations-

utrymmet redan är fullt utnyttjat eller om närvaron av utomståendes led-

ningar negativt kan inverka på det statliga företagets kärnverksamhet, i

synnerhet avseende funktion, säkerhet och kvalitet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positivt inställda till

förslaget att utarbeta en övergripande riktlinje som innebär att statliga

verk och statligt ägda bolag skall verka i den anda och riktning som IT-

propositionen anger. Flertalet remissinstanser är även positivt inställda

till att statliga bolag och verk bör upplåta sin infrastruktur såsom väg-

bankar, banvallar master m.m. till operatörer som vill anlägga allmänna

kommunikationsnät. Några remissinstanser, Vägverket, Sika, Vinnova,

Svenska Stadsnätsföreningen, II-stiftelsen, TeliaSonera Sverige AB och

Canal+, påpekar att detta måste ske på ett konkurrensneutralt sätt så att

konkurrensen inte snedvrids. Banverket och Vägverket anger att en förut-

sättning för att kunna upplåta utrymme för kanalisation är att verken

självständigt får avgöra om och på vilka villkor detta skall ske.

Skälen för regeringens bedömning: Banverket och Vägverket har en

infrastruktur i banvallar och vägbankar m.m. som kan vara lämplig att

utnyttja till kanalisationsutrymme.

Vägverket upplåter i dag utrymme i den infrastruktur som verket för-

valtar till olika operatörer som vill anlägga optokabel. Enligt Vägverket

tillmötesgår verket praktiskt taget undantagslöst sådana förfrågningar.

Även Banverket upplåter i dag kanalisationsutrymme när det är fysiskt

genomförbart och inte inverkar menligt på järnvägens funktion, säkerhet

Prop. 2004/05:175

186

och kvalitet. Sådana upplåtelser görs emellertid i ytterst liten omfattning

på grund av den negativa inverkan som sådan verksamhet kan ha på

järnvägens funktion, säkerhet och kvalitet.

Regeringen anser att upplåtelse av kanalisationsutrymme i statligt ägd

infrastruktur kan bidra till en snabbare bredbandsutbyggnad. Regeringen

anser dock att en viktig utgångspunkt när statliga myndigheter upplåter

kanalisationsutrymme, är att sådan verksamhet inte skall inverka negativt

på deras kärnverksamhet, i synnerhet med avseende på funktion, säkerhet

och kvalitet, och att upplåtelserna sker på affärsmässiga villkor. Myndig-

heten måste därför självständigt få avgöra när och på vilket sätt utrymmet

kan användas för andra ändamål än de som det ursprungligen var avsett

för.

Vägverket och Banverket bör redovisa vilka åtgärder som vidtagits för

att uppfylla målet om att en effektiv och säker fysisk IT-infrastruktur

skall finnas tillgänglig i alla delar av landet. Vidare bör Vägverket och

Banverket årligen lämna övergripande redovisning om förfrågningar från

operatörer om att nyttja verkens infrastruktur för att dra fram ledningar

eller anlägga radioantenner.

Flera statliga bolag förfogar över infrastruktur, som är möjlig att

använda för utbyggnad av IT-infrastruktur. Teracom AB och Vatten-

fallsbolagen har infrastruktur i form av master m.m. som kan vara

lämplig att utnyttja till kanalisationsutrymme. I bolagsordningarna för

Teracom AB och de lokala Vattenfallsbolagen finns inga hinder för att de

marknadsför och tillhandahåller kanalisationsutrymme för IT-infra-

struktur med hög överföringskapacitet. Redan i dag tillhandahåller

Teracom AB och de lokala Vattenfallsbolagen kanalisationsutrymme för

IT-infrastruktur.

Regeringen anser att upplåtelse av kanalisationsutrymme i statligt ägd

infrastruktur även i bolag kan bidra till en snabbare bredbandsutbyggnad.

Regeringen anser dock att en viktig utgångspunkt också när statliga

bolag upplåter kanalisationsutrymme, är att sådan verksamhet inte skall

inverka negativt på deras kärnverksamhet, i synnerhet med avseende på

funktion, säkerhet och kvalitet och att upplåtelserna sker på affärs-

mässiga villkor. Bolaget måste därför självständigt få avgöra när och på

vilket sätt utrymmet kan användas för andra ändamål än de som det ur-

sprungligen var avsett för.

Flertalet av de statliga bolagen verkar på affärsmässiga grunder och

skall följaktligen ta hänsyn till de villkor som följer av detta. Inom ramen

för kravet på affärsmässighet bör dessa statligt ägda bolag vara före-

dömen när det gäller IT-politikens inriktning mot ökad tillgänglighet.

Statligt ägda bolag rapporterar om sin verksamhet genom årsrapporter

och delårsrapporter. En öppen och professionell rapportering är en del av

regeringens ägarpolicy.

Prop. 2004/05:175

187

15.16.2

Bättre tillgång till nät

Regeringens bedömning: Tillgängligheten till fysisk infrastruktur bör

utredas.

Skälen för regeringens bedömning

Tillgång till redan befintlig infrastruktur

Även om det finns en väl utbyggd infrastruktur kan det finnas hinder i

form av prissättning, såväl mot slutanvändare som mot operatörer, tek-

niska krav och andra villkor, exklusivitetsavtal och andra inlåsnings-

effekter. Tillgänglighet är en av förutsättningarna för att enskilda och

myndigheter skall få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kom-

munikationer och största möjliga utbyte vad gäller urval, pris och

kvalitet, vilket är målet för den nya lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation (LEK).

Trafikutskottet har i sitt betänkande IT och elektroniska kommunika-

tioner (2004/05:TU9) uttalat att vartefter utbyggnaden av IT-infrastruktur

fortskrider har frågan om öppenhet i näten fått ökad aktualitet.

Ökad tillgänglighet till nät och tjänster uppnås om näten upplåtes till

alla på skäliga och icke-diskriminerande villkor. Detta kan innebära olika

lösningar beroende på vilken teknik som används och vilken nätnivå som

avses, dvs. kanalisation, ledning, transmission, IP-nivå eller tjänster.

Andra exempel på tillgänglighet gäller tjänster via Internet. Brister i till-

gänglighet till tjänster kan orsakas dels av att tjänsten är bunden till en

viss Internetoperatör, dels av krav gällande uppkopplingen.

Det kopparbaserade accessnätet är i många fall fortfarande det enda

alternativet för de flesta användare för att få tillgång till elektroniska

tjänster. Ägaren till det kopparbaserade accessnätet, TeliaSonera Sverige

AB, har ålagts särskilda skyldigheter enligt LEK avseende tillträdet till

accessnätet med tillhörande installationer. Det förekommer dock klago-

mål mot TeliaSonera Sverige AB från andra operatörer att de hindras

tillträde till accessnätet.

Bredbandsnät inom en stad eller en kommun, som vanligtvis ägs av

kommunen eller kommunala bolag, kallas ofta stadsnät. Dessa nät har

under senare år byggts ut och innebär ytterligare en möjlighet för använ-

darna att få tillgång till elektroniska tjänster. Dessa nät har olika grad av

öppenhet och aktörerna som driver näten har olika affärsmodeller, något

som påverkar tillgängligheten till näten.

Även fastighetsägarnas syn på öppenhet påverkar slutkundernas valfri-

het. Fastighetsägarnas agerande och val påverkar hyresgästernas möjlig-

het till öppet nät. En fastighetsägare kan exempelvis tillåta alla Internet-

operatörer att konkurrera om kunder på det operatörsneutrala nätet i

bostadsområdet.

Post- och telestyrelsen (PTS) har som tillsynsmyndighet enligt LEK,

som trädde i kraft den 25 juli 2003, fått möjlighet att ålägga marknads-

dominanter skyldigheter för att främja konkurrensen. Myndigheten har

fattat ett antal beslut i dessa frågor.

Regeringen har tidigare gett PTS i uppdrag att studera utvecklingen av

konkurrensen i accessnätet. Myndigheten skall bl.a. redovisa en läges-

rapport över marknadsutvecklingen avseende tillträde till accessnätet

inklusive en redovisning av om vidtagna tillsynsåtgärder ger avsedd

Prop. 2004/05:175

188

effekt och leder till en förbättrad konkurrenssituation på denna marknad.

Det är av stor vikt att tillsynsmyndigheten fortsätter sitt arbete på områ-

det och att LEK tillämpas korrekt och fattade beslut efterlevs och får

effekt.

Exempel på andra accessnät än TeliaSonera Sverige AB:s koppar-

baserade nät är kabel-TV-nät och fibernät. För dessa finns för närvarande

inga krav på tillgänglighet för andra operatörer. Avtal med kabel-tv-

operatörer har ofta inneburit långa bindningstider som i praktiken betytt

en monopolställning för operatören avseende kabel-tv-tjänster. Avtals-

tider på 25 år har varit vanligt. Den ledande operatören av bredband via

fiber, Bredbandsbolaget, har 3–5 års ensamrätt att leverera sina tjänster i

anslutna fastighetsnät.

Olika operatörers och tjänsteleverantörers möjlighet att leverera sina

tjänster är avgörande för att regeringens IT-politiska mål skall kunna

uppnås. Det är därför viktigt att belysa vilka hinder som föreligger för

tillgänglighet till elektroniska kommunikationsnät genom att låta tillsätta

en utredare.

15.17

Beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation

Regeringens bedömning: Regeringen avser att följa utvecklingen

beträffande överklaganden av beslut enligt lagen (2003:389) om elektro-

nisk kommunikation noga. En utredning bör tillsättas för att utreda och

lämna förslag till åtgärder som, med beaktande av rättssäkerhetsaspekter,

kan effektivisera beslutsprocessen och korta tiden fram till dess att beslut

enligt lagen vinner laga kraft. Utredningen bör ske i samverkan med den

avstämning med analys av myndighetsorganisationen inom området för

elektronisk kommunikation som regeringen avser att låta utföra under

andra halvåret 2005.

Skälen för regeringens bedömning: En av de viktigaste föränd-

ringarna i och med att lagen om elektronisk kommunikation (LEK)

ersatte telelagen är att vissa av de skyldigheter som tidigare framgick

direkt av lagen nu skall följa av enskilda beslut av tillsynsmyndigheten

Post- och telestyrelsen (PTS). Syftet med förändringen, som grundar sig

på EG-direktiv (se bilaga 15), är att konkurrensrelaterade åtgärder skall

vidtas i enskilda fall först efter det att ett behov konstaterats. Detta ger en

mer flexibel reglering där tillsynsmyndigheten, efter en analys av kon-

kurrenssituationen på de delmarknader som definierats som relevanta,

kan ålägga skyldigheter för de aktörer som bedöms ha ett betydande

marknadsinflytande, utan att tynga hela sektorn med överreglering.

Enligt de bakomliggande EG-direktiven måste regleringsmyndighetens

beslut kunna överklagas. En effekt av LEK blir därför att en del av de

skyldigheter som tidigare följt direkt av telelagen nu är möjliga att över-

klaga.

Andra beslut som PTS fattar med stöd av LEK är bland annat beslut

om tvistlösning, föreläggande och förbud, beslut om tillstånd att använda

radiosändare och återkallelse eller ändring av tillståndsvillkor.

De flesta av PTS beslut kan överklagas till länsrätten. Besluten gäller

omedelbart, även om de överklagats, om inte annat har bestämts. Dom-

Prop. 2004/05:175

189

stolen kan besluta att beslutet tills vidare inte skall verkställas

(inhibition).

Enligt uppgifter från Domstolsverket mer än fördubblades antalet mål

avseende beslut av PTS mellan 2003 och 2004 till länsrätten och

kammarrätten (från 24 till 50 till länsrätten, från 9 till 21 till kammar-

rätten) medan mål till regeringsrätten ökade från 2 till 10 under samma

tidsperiod. Under första tertialet 2005 har det inkommit 22 mål till läns-

rätten, 6 mål till kammarrätten och 3 mål till regeringsrätten. Enligt upp-

gift från PTS är för närvarande ca 60 beslut av myndigheten föremål för

domstolsprövning.

PTS skall enligt LEK fortlöpande fastställa relevanta marknader och

analysera konkurrenssituationen, varvid företag med betydande infly-

tande skall identifieras och beslut fattas om särskilda skyldigheter skall

införas eller upphävas. Enligt förarbetena till LEK bör en sådan analys

lämpligen ske årligen. Därtill kommer sannolikt nya beslut att fattas av

PTS avseende bland annat förelägganden och tvistlösningar.

Enligt Regelutredningen (SOU 2005:4) är problemen på telemark-

naden dels att antalet ärenden är stort och växande, dels att handlägg-

ningstiderna i domstolarna är långa. Regelutredningen anser att många

överklagade beslut och långa tider för ärendena att bli slutligt avgjorda i

domstol sammantaget innebär en reell risk för att den konkurrens-

skapande regleringen blir ineffektiv eller så fördröjd att det får konse-

kvenser för den långsiktiga utvecklingen på marknaden. Regelutred-

ningen identifierar vidare några tänkbara orsaker till den långa tidsspillan

som kan förekomma från det att PTS meddelar beslut till att PTS beslut

vunnit laga kraft. Utredningen föreslår att regeringen bör tillsätta en

utredning för att utreda och lämna förslag till åtgärder som, med beak-

tande av rättssäkerhetsapekter, kan effektivisera förfarandet och korta

tiden fram till dess att PTS beslut efter överklagande vinner laga kraft.

Ett av de främsta medlen för att uppnå målen med LEK är att skapa

förutsättningar för en effektiv konkurrens utan snedvridningar eller

begränsningar. Regeringen följer därför noga att regleringen är ända-

målsenlig och främjar stabila och förutsebara marknadsförhållanden. Det

bör undersökas om beslut av regleringsmyndigheten överklagas i större

utsträckning i Sverige än i andra länder inom EU och om så är fallet,

orsaken till detta. En analys bör göras av om beslutsprocessen enligt

LEK kan effektiviseras och om förfarandet för att få till stånd

lagakraftvunna beslut uppfyller rimliga krav på snabbhet. Även om

huvudregeln är att PTS beslut gäller omedelbart, kan den omständigheten

att det tar lång tid innan beslut vinner laga kraft öka osäkerheten för

marknadens aktörer, vilket kan påverka investeringsbenägenheten

negativt, och innebära konsekvenser för den långsiktiga utvecklingen på

marknaden. Det är viktigt både att det å ena sidan finns ett förfarande

som garanterar att de beslut som fattas enligt LEK är genomarbetade, av

god kvalitet och innebär rimliga och ändamålsenliga krav på

operatörerna samt å andra sidan att de vinner laga kraft inom rimlig tid.

Det bör därför klargöras i vilken omfattning besluten överklagas och

skälen till detta. Utredningen skall således utreda och lämna förslag till

åtgärder som, med beaktande av rättssäkerhetsaspekter, kan effektivisera

beslutsprocessen enligt LEK och korta tiden fram till dess att beslut

enligt lagen vinner laga kraft. Utredningen bör ske i samverkan med den

Prop. 2004/05:175

190

avstämning med analys av myndighetsorganisationen inom området för

elektronisk kommunikation som regeringen avser att låta utföra under

andra halvåret 2005.

15.18 Radiospektrumpolitik

15.18.1 Bakgrund

Eftersom radiovågornas utbredning inte slutar vid nationsgränserna och

många tjänster används i flera länder finns ett stort behov av interna-

tionell samverkan för frekvensallokering och frekvensplanering. Globalt

är den viktigaste organisationen den internationella teleunionen, ITU. Av

särskild betydelse är det internationella radioreglementet, RR.

För arbetet i Europa är den viktigaste organisationen den europeiska

sammanslutningen av post- och teleförvaltningar, CEPT.

Ett samarbete angående radiospektrumanvändningen sker även inom

EU. Som ram för samarbetet finns sedan 2002 Europaparlamentets och

rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för

radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen, radiospektrum-

beslutet. Radiospektrumanvändningen berörs också av EG-direktiven

inom området för elektronisk kommunikation (se bilaga 15). Av

artikel 8.2 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den

7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunika-

tionsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) framgår exempelvis

att de nationella regleringsmyndigheterna skall främja konkurrens vid

tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunika-

tionstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster och därvid bl.a.

främja en effektiv användning och säkerställa en ändamålsenlig förvalt-

ning av radiofrekvenser.

I samband med ikraftträdande av radiospektrumbeslutet etablerades

radiospektrumkommittén och kommissionens rådgivande grupp för

radiospektrumpolitik (Europaparlamentets och rådets beslut nr

676/2002/EG).

Europeiska unionens råd uppmanade på sitt möte 9–10 december 2004

medlemsstaterna bl.a. att ge spektrumförvaltningen en inriktning som

stödjer ökad konkurrenskraft och skapa en miljö som bidrar till att radio-

utrustning och radiotillämpningar införs och används i hela Europa, sam-

tidigt som mål av allmänt intresse beaktas.

Som följd av bestämmelser i regeringsformen och yttrandefrihets-

grundlagen till skydd för den fria åsiktsbildningen fordrar föreskrifter om

fördelning av frekvensutrymmet lagform i Sverige. De grundläggande

faktorer som skall ligga till grund för beslut att bevilja tillstånd att

använda radiosändare anges i lagen (2003:389) om elektronisk kommu-

nikation. Som intern vägledning för Post- och telestyrelsen utfärdar

myndigheten allmänna råd om en grundläggande frekvensplan för landet.

Frekvensplanen är inte bindande.

Prop. 2004/05:175

191

15.18.2

Grunden för den långsiktiga radiospektrumpolitiken

Regeringens bedömning: Den positiva inriktningen vid tillstånds-

givning, tillgång för alla till radiotjänster, möjligheten att främja inno-

vation och utveckling samt beaktande av individens och näringslivets

behov bör ligga till grund för den långsiktiga strategin för radiospekt-

rumpolitik vid internationellt deltagande.

Skälen för regeringens bedömning

Tillståndgivning

För att Sverige skall kunna fortsätta att vara en framgångsrik IT-nation

behöver den långsiktiga radiospektrumpolitiken i det internationella

arbetet bli tydligare. Post- och telestyrelsens bedömningar som till-

ståndsmyndighet avseende radioanvändning kan omfatta tillstånd för

tiotals år. Dessa bedömningar skall dock inte sammanblandas med den

långsiktiga radiospektrumpolitiken för det internationella arbetet.

I syfte att utveckla en framtida strategi för tilldelning av tillstånd har

Post- och telestyrelsen startat en dialog med berörda aktörer. Detta arbete

bör fortsätta för att samhällets alla behov skall kunna behandlas på ett

tillfredsställande sätt.

Den svenska långsiktiga radiospektrumpolitiken vid internationellt

deltagande bygger på ett flertal grundfaktorer vilka beskrivs nedan.

Den positiva inriktningen

Enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) gäller

principen om positiv inriktning vid ansökningar om tillstånd att använda

radiosändare. Detta innebär att tillstånd skall meddelas om något hinder

inte föreligger. Principen är av betydelse för den fria åsiktsbildningen.

Samtidigt har tillståndsmyndigheten möjligheter att ta hänsyn till andra

intressen vid frekvenstilldelningen, t.ex. samhällsekonomiska aspekter

eller den övergripande samhällsnyttan av en viss radioanvändning. För-

svarsmakten, Försvarets radioanstalt och till viss del Försvarets materiel-

verk samt Polisen omfattas inte av tillståndsplikten.

En effektiv användning av radiofrekvensspektrum gynnar inte bara IT-

området. Det finns behov av radiokommunikation till olika rörliga enhe-

ter inom många områden t.ex. inom vården eller försvaret. Här kan

exempelvis det nya radiokommunikationssystemet för skydds- och

säkerhetsmyndigheterna Rakel nämnas (se avsnitt 9.4). Inom transport-

området finns t.ex. positioneringssystem som Galileo (se avsnitt 15.4).

Radio och televison tillhör våra viktigaste massmedier och spelar även en

betydelsefull roll för att förmedla information vid t.ex. olyckshändelser

och naturkatastrofer. Hela samhället är också beroende av väl fungerande

mobiltelenät som även de kan vara till hjälp vid olyckshändelser och

naturkatastrofer. I vissa fall kan det också vara nödvändigt att försvåra

radioanvändningen när möjligheterna till användningen utnyttjas för

otillåtna ändamål (vilket t.ex. uppmärksammats inom kriminalvården).

Det är viktigt att behoven av radiofrekvenser hos olika sektorer och

intressen i samhället kan tillgodoses i rimlig omfattning. I en situation

när ökad radiokommunikation kan leda till frekvensbrist är det angeläget

Prop. 2004/05:175

192

att tillstånd beviljas om radioanvändningen utgör en effektiv användning

av frekvensutrymmet. Det är enligt LEK tillståndsmyndigheten som

måste göra de rimliga överväganden som erfordras mellan samhälls-

nyttan och nödvändigheten av olika konkurrerande radioanvändare (prop.

2002/03:110, s. 136). För att använda radiosändare för utsändningar som

kräver tillstånd enligt annan lag, t.ex. radio- och TV-sändningar till

allmänheten, krävs även att ett sådant tillstånd föreligger.

Vid internationellt deltagande bör Sverige agera för att tillståndmyn-

digheten fortsatt skall ha möjlighet till den positiva inriktningen vid till-

ståndansökningar, samtidigt som en rimlig avvägning för samhällsnyttig

verksamhet kan göras.

Tillgång för alla

Det har sedan länge ansetts vara av stor nytta för Sverige att så många

som möjligt har tillgång till samhällsnyttiga radiotjänster, t.ex. mobiltele-

system, vilket kräver god geografisk och befolkningsmässig radio-

täckning. Enligt de villkor som gäller för radio- och TV-sändningar i

allmänhetens tjänst skall sändningar från marknät vara tillgängliga för

minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen. Riksdagen har be-

slutat att de digitala TV-sändningarna skall ha samma räckvidd som

företagens analoga sändningar. Minst 98 procent av befolkningen bör

enligt samma beslut kunna ta emot digitala marksändningar från ytter-

liggare en frekvenskanal.

Det är viktigt att alla ges möjlighet att använda de tjänster som täck-

ningen avser och att tillgängligheten till sådana tjänster ökar. Ett stort

täckningsområde har inget värde i sig om inte både individer, företag och

andra organisationer kan ansluta sig. En väl fungerande konkurrens och

ett ökat tjänsteutbud som leder till pressade priser bidrar till en fortsatt

positiv utveckling. Det är vidare eftersträvansvärt att de tjänster som ut-

vecklas och erbjuds är utformade så att de kan användas av funktions-

hindrade, oavsett om tjänsterna erbjuds via radio eller via tråd.

Den konvergens som sker och ett framtida utbud av likartade mobil-,

fast- och rundradiolösningar kan eventuellt göra att det kommer att bli

svårt för konsumenterna att få en bra överblick över det utbud av tjänster

och tekniker som finns. Regeringen anser att detta bör beaktas i Post- och

telestyrelsens och Konsumentverkets fortsatta arbete.

Radiosändningar kan avlyssnas av alla som har rätt mottagarutrustning

då etern är fri att avlyssna. Det är därför viktigt att säkerhetslösningar

som används vid överföring med radio är bra och tillförlitliga för att till-

tron skall bestå.

Främja innovation och utveckling

Kritik har framförts att den europeiska fördelningen av frekvensspektrum

inte främjar innovation och snabb utveckling (Analysys Consulting m.fl

2004) och att detta måste åtgärdas. Nödvändigheten att stärka den

”experimentella användningen” av radiospektrum för att bl.a. främja

innovationer har påtalats ett flertal gånger under senare tid inom det

europeiska samarbetet. Europeiska unionens råd har t.ex. framhållit vik-

Prop. 2004/05:175

193

ten av att bidra till en innovations- och FoU-vänlig miljö, särskilt genom

att främja provning och tillstånd för experimentell radiospektrum-

användning.

Regeringen menar att nya innovationer på ett enkelt sätt bör kunna få

tillgång till frekvenser, t.ex. genom försökstillstånd. Sverige bör genom

detta kunna fungera som testområde men samtidigt måste den utveckling

beaktas som sker i omvärlden. Sverige bör därigenom få kunskap som

kan avsättas till kommersiella tillämpningar.

Det är inte bara under försöksperioder som innovation bör premieras.

Nya frekvensspektrumanvändare har sedan länge anpassat sig efter redan

befintliga användare. Fortsättningsvis bör även beaktas de möjligheter

som nya innovativa tillämpningar kan tillföra samhället även om det på-

verkar redan etablerade strukturer.

Teknik som optimerar den energi, strålning, som utsänds är en positiv

utveckling. Framtidens radioanvändning står inför en stor omvälvning.

Förutom införande av digital-TV påverkar vidareutvecklingen av andra-

handshandel med spektrum, den ökande konvergensen av olika tjänster

och tjänsteplattformar, samt ny teknik som bredbandsradio (UWB Ultra

Wideband) etc. de krav som kan ställas på fördelning av spektrum.

Regeringen följer utvecklingen på området noga.

Individens och näringslivets framtida behov

Utvecklingen av konsumentprodukter inom radioområdet är snabb, vilket

kan påverka behovet av radiofrekvenser. Nya områden för radioan-

vändning uppkommer för att effektivisera verksamheten, minska kost-

nader och förbättra kontrollmöjligheter inom t.ex. transportsektorn och

skogsnäringen. Det kan avse direkta beställningar från arbetsfältet, eller

att ritningar distribueras elektroniskt direkt till arbetsplatsen. Detta gör

det angeläget att tillstånd att använda radiosändare kan tilldelas snabbt

för att inte hindra utvecklingen och möjligheten att tillgodose de behov

som uppkommer för både konsumenter och näringslivet.

Vidare är det önskvärt att utrustning får cirkulera fritt, åtminstone inom

Europa. För att uppnå detta är en god förutsättning harmoniserade fre-

kvensband inom EU och hela CEPT. Alternativet är att produkterna till-

delas olika frekvenser i olika länder, vilket medför risk för störningar om

produkten används i ett annat land än det avsedda. När det gäller kon-

sumentprodukter, som sprids lätt över gränserna, är det av särskild vikt

att harmoniserade frekvensband finns tillgängliga över hela världen.

Arbetet med harmonisering av frekvensband inom EU och CEPT är vik-

tigt för en positiv utveckling inom området. Detta gäller särskilt i fall där

ett stort konsumentintresse uppstår.

Påverkan på individen

I och med de möjligheter som radio ger för mobila lösningar och nya

tjänster kommer det att bli fler källor som genererar radiostrålning på

ytterst små nivåer. Det kan röra sig om t.ex. mobiltelefoner, mikrovågs-

ugnar, trådlösa nätverk för datatillämpningar, alarm, biltullar och hjälp-

medel för funktionshindrade.

Prop. 2004/05:175

194

Påverkan på individen som relateras till strålning beskrivs i

avsnitt 14.3.

Konkurrens på lika villkor

Det är viktigt för utvecklingen av tjänster som tillhandahålls via radio att

dessa kan konkurrera på jämförbara villkor med tjänster som tillhanda-

hålls via trådbundna lösningar. Teknikneutralitet bör i allmänhet efter-

strävas inom området för radiokommunikation, t.ex. vid fördelningen av

frekvenser. Ingen särskilt standard bör således föreskrivas. Detta för-

hindrar inlåsningseffekter och möjliggör att nya tekniker och tjänster

snabbt kan komma in på marknaden.

De olika tjänsterna, vare sig de sker fast, mobilt, terrestert (marksänt)

eller via satellit, smälter dessutom alltmer samman, konvergerar, när det

gäller tjänstetillhandahållandet. För att olika tjänster skall kunna kon-

vergera kan det vara bra att möjligheter för tillståndsinnehavare att

utnyttja tillstånden för flera områden som t.ex. ges för både mobilt och

fast. En viktig aspekt är att tjänsterna kommer allmänheten till del på ett

snabbt och ekonomiskt sätt. Mål inom andra politikområden, som de

mediepolitiska målen, måste dock samtidigt vägas in.

15.18.3

Användning av frekvensutrymmet för analoga

TV-sändningar

Regeringens bedömning: Samhällets behov, önskemål och möjliga

användningar av det frekvensutrymme som frigörs i samband med att de

analoga markbundna TV-sändningarna upphör bör utredas.

Skälen för regeringens bedömning: Samhällets beroende av elektro-

niska kommunikationer ökar såväl när det gäller datakommunikation och

telefoni som för radio- och TV-sändningar till allmänheten. Den mark-

sända televisionen skall övergå från analog till digital teknik. De digitala

TV-sändningarna skall byggas ut etappvis och ersätta de analoga TV-

sändningarna med slutdatum den 1 februari 2008. Detta beskrivs närmare

i avsnitt 12.9.

När de analoga TV-sändningarna successivt upphör kommer det

frekvensutrymme som i dag används för analog marksänd television att

frigöras. Det är viktigt att frekvensspektrumet, som är en begränsad

naturresurs, används på ett effektivt sätt. Det krävs en strategi för hur det

frigjorda frekvensutrymmet på bästa sätt skall kunna tas tillvara. Reger-

ingen avser därför att lämna ett uppdrag att utreda vad de frekvenser som

frigörs i samband med att de analoga markbundna TV-sändningarna

upphör kan användas till. Syftet bör vara att samhället på ett så effektivt

sätt som möjligt skall kunna tillgodogöra sig det frigjorda frekvens-

utrymmet för utveckling av befintliga och nya tjänster. I uppdraget bör

ingå att se över samhällets behov, önskemål och möjliga användningar av

det frigjorda frekvensutrymmet.

Prop. 2004/05:175

195

15.18.4

Svenskt internationellt deltagande

Det svenska deltagandet skall återspegla regeringens vilja avseende jäm-

ställdhet i de svenska internationella delegationerna. Detta gäller såväl

representanter från myndigheter som näringslivet. Även representanter

för näringslivet skall kunna företräda Sverige i delegationerna.

Post- och telestyrelsen (PTS) har i sin rapport Internationellt arbete

(PTS-ER-2005:6) beskrivit sitt arbete för en jämn könsfördelning i

svenska delegationer enligt regeringsuppdrag. Rapporten visar att det

inom vissa områden råder en mycket sned fördelning av män och kvinnor

bland deltagarna på internationella möten för Sveriges räkning. Enligt

regeringens mening bör denna ojämna könsfördelning minska i fram-

tiden. En jämn könsfördelning i svenska delegationer så väl från myn-

digheter som näringsliv bör eftersträvas.

15.19 Samlokalisering

i

master

Regeringens bedömning: Utbyggnaden av nät för elektronisk

kommunikation bör ske så att befintlig och nytillkommande infra-

struktur samutnyttjas i största möjliga utsträckning utan att kon-

kurrensen snedvrids.

Skälen för regeringens bedömning

Utvecklingen på marknaden

Post- och telestyrelsen (PTS) har på regeringens uppdrag analyserat

utvecklingen av utbyggnaden av den tredje generationens mobila system.

PTS har i samband med avrapporteringen uttryckt att bestämmelsen i

4 kap. 14 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK), som

bl.a. kan framtvinga mastdelning utifrån miljöhänsyn, bör ses över.

Samlokalisering kan också åläggas av konkurrensskäl (4 kap. 8 § LEK).

Samlokalisering bör i första hand komma till stånd genom frivilliga

överenskommelser. Det finns dock starka indikationer på att samloka-

lisering i master på frivillig grund mellan samtliga mobiloperatörer i dag

inte kommer till stånd i önskvärd omfattning.

PTS hade i mars 2005 tagit emot 11 ansökningar om samlokalisering.

Därefter har i nio fall frivilliga överenskommelser om samlokalisering

träffats eller förhandlingar om samlokalisering påbörjats mellan parterna.

PTS har således endast haft anledning att tillämpa bestämmelsen i

4 kap.14 § LEK i två fall. I båda fallen beslutade PTS att den operatör

som ägde masten behövde kunna disponera eventuellt kvarvarande

utrymme i masten för egen verksamhet samt att lagen inte gav utrymme

att förplikta samlokalisering. Ett av ärendena överklagades till länsrätten

som konstaterade i dom den 1 juni 2004 att en operatör, med den

nuvarande lagstiftningen, även har rätt att för sin egen räkning reservera

ett rimligt förväntat framtida behov av kapacitet och att den eventuellt

kvarvarande kapaciteten i den aktuella masten därmed inte kunde anses

tillgänglig. Länsrätten delade därmed PTS bedömning.

Prop. 2004/05:175

196

Däremot har antalet frivilliga avtal om samlokalisering ökat något

sedan bestämmelsen trädde i kraft. Inget åläggande av samlokalisering av

konkurrensskäl har hittills gjorts av PTS.

En samlokaliseringsskyldighet kan bli aktuell då det finns en operatör

som disponerar en mast i ett område och en annan operatör ansöker hos

PTS om att den förste operatören skall förpliktas att tillhandahålla sam-

lokalisering. Den operatör som upplåter utrymme i masten har rätt till

marknadsmässig ersättning. Ett typexempel på när ett åläggande skulle

vara aktuellt är när en operatör inte har några genomförbara alternativ,

t.ex. genom att bygglov för att uppföra en mast inte har erhållits.

Erfarenheter visar att bygglovsärenden i viss utsträckning har bordlagts

eller av annan anledning inte behandlats i tid i flera kommuner, vilket har

komplicerat tillämpningen.

Behov av översyn

Uppförandet av flera parallella nät, med tillhörande utrustning, kan med-

föra problem i förhållande till andra intressen, exempelvis kraven på

hållbar utveckling och kraven vid natur- och miljöutnyttjande. Under de

kommande åren förväntas utbyggnaden av elektroniska kommunikations-

nät, inklusive master, att öka.

En särskild utredare har fått i uppdrag att undersöka behovet av änd-

rade regler för samlokalisering av master m.m. som ingår i allmänna

kommunikationsnät för elektronisk kommunikation (Dir.2005:16).

Arbetet skall bedrivas mot bakgrund av den tekniska, miljömässiga och

marknadsmässiga utvecklingen som sker inom området samt de rätts-

akter som är tillämpliga, bland annat LEK och plan- och bygglagen

(1987:10).

Utredaren skall redovisa dels hur samlokalisering i master kommer till

stånd i dag på den svenska marknaden respektive hur samlokalisering

fungerar i andra länder, dels hur ändamålsenliga regler och tillämpning är

utifrån miljöhänsyn och målet om en väl fungerande konkurrens. Utre-

daren skall vidare göra en bedömning av i vilken mån ändrade regler kan

påverka den samhällsekonomiska effektiviteten. Utredaren skall utarbeta

de författningsförslag som övervägandena ger anledning till. Uppdraget

skall redovisas till regeringen senast den 1 november 2005.

Den 1

augusti 2004 trädde vissa ändringar i ledningsrättslagen

(1973:1144) i kraft som har ökat förutsättningarna till samlokalisering.

Enligt en ny 11 a § är det numera möjligt för en ledningsrättshavare att få

befogenhet till s.k. andrahandsupplåtelse. Genom en sådan upplåtelse kan

en annan operatör ges rätt att exempelvis sätta upp antenn, teknikbod och

ledningar för en basstation inom det område som upplåtits för den först-

nämndes anläggningar. Detta får göras utan medgivande från mark-

ägaren.

I sitt slutbetänkande Ledningsrätt (SOU 2004:7) föreslog 2002 års

ledningsrättsutredning bl.a. att det skulle bli möjligt att upplåta lednings-

rätt även i vissa typer av lös egendom, exempelvis master. Efter prövning

skulle detta även kunna göras mot bestridande av anläggningens ägare.

Utredningens slutbetänkande har remissbehandlats. Ärendet bereds för

närvarande inom Regeringskansliet. Avsikten är att förslaget skall be-

handlas i en särskild proposition tidigast under 2006.

Prop. 2004/05:175

197

PTS har fått i uppdrag av regeringen att göra det möjligt för allmän-

heten att via myndighetens webbplats ta del av uppgifter om basstations-

sändare för allmänt tillgänglig mobiltelefoni i myndighetens frekvens-

och tillståndsregister. Härigenom blir informationen lättare tillgänglig än

vad den är i dag. Med hänsyn till allmänhetens stora intresse att på ett

enkelt sätt få tillgång till uppgifter om basstationer för mobiltelefoni

anser regeringen att det är angeläget att driftsätta denna funktion på PTS

webbplats.

15.20

Stormen 8–9 januari 2005

En svår storm drabbade södra och mellersta Sverige den 8–9 januari

2005. Den påverkade många funktioner i samhället, bl.a. blev över en

kvarts miljon abonnenter utan telefonförbindelse. Både den fasta och

mobila telefonin påverkades. Stora områden i södra och mellersta

Sverige drabbades. Radio- och TV-sändningarna fungerade emellertid i

stort sett utan avbrott.

Det främsta skälet till att de elektroniska kommunikationerna slutade

fungera vid stormen var att elförsörjningen inte längre fungerade. Tele-

stationer och mobilradiobasstationer behöver elförsörjning för att kunna

förmedla trafiken i näten. Stormen medförde förstörda teleledningar,

master och utrustning. Stormfällda träd försvårade även det intensiva

reparationsarbete som följde.

Post- och telestyrelsen (PTS) följde löpande arbetet efter stormen.

Läget redovisades i lägesrapporter till Regeringskansliet och Krisbered-

skapsmyndigheten. PTS inkom också med en rapport som beskrev kon-

sekvenserna av stormen och vilka förebyggande åtgärder som vidtagits

av myndigheten innan stormen. PTS har även innan stormen bedrivit ett

omfattande arbete för att förbättra robustheten i de elektroniska kom-

munikationsnäten. Under 2004 har PTS t.ex. investerat i 300 reservelverk

som bidrar till driftsäkerheten i kommunikationsnäten vid elavbrott.

Genom en ändring i lagen om elektronisk kommunikation (bet.

2004/05:TU17, rskr. 2004/05:201, SFS 2005:240) omfattas från och med

den 1 juli 2005 alla allmänna kommunikationsnät- och tjänster av de krav

på god funktion och teknisk säkerhet jämte uthållighet och tillgänglighet

vid extraordinära händelser i fredstid, som tidigare endast gällde för det

fasta telenätet. Genom lagändringen kommer kravet på robusthet alltså

även att omfatta t.ex. mobiltelefonnäten.

Elektroniska kommunikationsnät är i dag en mycket viktig infra-

struktur och det är av stor vikt att denna fungerar i krissituationer.

Ändringarna i lagen om elektronisk kommunikation kommer att bidra till

detta. Det är betydelsefullt att erfarenheterna som stormen inneburit tas

till vara och regeringen har därför för avsikt att återkomma till dessa

frågor i en särskild proposition om samhällets säkerhet.

Prop. 2004/05:175

198

Förtroende

15.21 Förtroendeskapande

insatser

m.m.

15.21.1 Allmänt

Regeringens bedömning: Begreppet tillit inom politiken för informa-

tionssamhället bör ersättas dels av begreppet förtroende, dels av be-

greppet informationssäkerhet. Konsumentverket bör ges i uppdrag att

genomföra särskilda informationsinsatser för konsumentvägledarna om

IT-frågor.

ITPS rapport: Överensstämmer delvis med regeringens bedömning.

ITPS konstaterar bland annat att de statliga åtgärderna inom området

hittills främst syftat till en förbättrad informationssäkerhet och att skydda

integriteten. ITPS konstaterar även att tillitsbegreppet inte är definierat

och därför svårtolkat och svårt att knyta till utvärderings- och uppfölj-

ningsarbete. Begreppet bör därför enligt rapporten preciseras om det fort-

sättningsvis skall användas i IT-politiken.

Konsultrapporten Tillit till IT (CEPRO): Överensstämmer delvis

med regeringens bedömning. I rapporten konstateras bland annat att tillit

inte bara är en teknisk fråga utan även inbegriper en subjektiv bedömning

som kan vara avgörande för enskildas användning av IT. Tillit i denna

bredare betydelse måste enligt CEPRO finnas med i IT-politiken.

Åtgärder för att stimulera användning bör avse både de objektiva för-

hållandena som påverkar tilliten, t.ex. informationssäkerhet, likväl som

individens subjektiva upplevelser. Vissa grupper har särskilda behov av

extra stöd, exempelvis barn och ungdomar samt äldre. I rapporten före-

slås bland annat särskilda informationsinsatser för kommunala konsu-

mentvägledare och biblioteken, uppdrag till Konsumentverket att utar-

beta standardavtal samt satsningar på barn och ungdomars IT-använd-

ning genom skolan.

Remissinstanserna: Flera av instanserna, bl.a. Post- och telestyrelsen,

Krisberedskapsmyndigheten,

Konsumentverket,

Glesbygdsverket,

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet instämmer i att

begreppet tillit är otydligt och behöver preciseras närmare. Göteborgs

stad tillägger att man bör skilja mellan tilliten till tekniken och tilliten till

innehållet och att det finns behov av källkritik och kritiskt tänkande

avseende innehållet.

Bland andra Konsumentverket, Föreningen Svenskt Näringsliv, BITOS

etiska råd och Microsoft menar att en precisering och uppdelning av

begreppet är önskvärt och att med tillit även skall avses subjektiv tillit.

Statskontoret och Informationssäkerhetsutredningen anför att informa-

tionssäkerheten bör ingå i begreppet tillit. IT-Företagen anför att be-

greppet skall ha ett brett perspektiv.

Skälen för regeringens bedömning

Begreppet förtroende

Begreppet tillit användes som rubrik för ett av de tre prioriterade områ-

dena i förra IT-propositionen och var en samlingsbeteckning för alla de

Prop. 2004/05:175

199

förtroendeskapande åtgärder, inklusive informationssäkerhet, som ansågs

behövas för att IT skulle kunna användas. Insatserna i detta avseende bör

fortsätta, men begreppet tillit bör bytas ut. Skälet är att användaren bör

ha en kritisk och självständig hållning till tekniken vilket kan motiveras

av de brister som IT och Internet har, t.ex. riskerna för ofrivillig expone-

ring av material som kan vara skadligt för barn. Regeringens politik

handlar inte om att skapa en blind tilltro till IT och Internet hos använ-

darna. I stället bör begreppet förtroende användas som en markering av

att ett rationellt förhållningssätt bör råda, med en bedömning av mediets

förtjänster såväl som dess brister. Begreppet tillit som en grundpelare

inom IT-politiken utgår därför och ersätts dels av begreppet förtroende,

för att tydligare omfatta enskildas subjektiva inställning, och dels av

begreppet informationssäkerhet.

Exempel på företeelser som kan minska förtroendet för Internet är den

sexualisering som förekommer på vissa webbsidor, vanligen kommer-

siella sådana. Företeelserna behandlades vid en hearing 2004 (se rapport

från hearingen, Sexualiseringen av det offentliga rummet, 12 maj 2004,

utgiven av Regeringskansliet) och berörde motsvarande tendenser även i

andra medier. Vid hearingen framhölls riskerna med pornografins alltmer

framträdande roll, särskilt för ungdomar som växer upp med Internet.

Av SCB:s undersökning Privatpersoners användning av datorer och

Internet 2003 framgår att ca 15 procent av alla Internetanvändare aldrig

använde Internet för att handla eftersom de var oroliga att lämna ut per-

sonliga uppgifter. En lika stor andel av Internetanvändarna angav att de

inte handlade över Internet eftersom de var oroliga att lämna ut kredit-

kortsnummer. Andra orsaker var oro för att inte få varan eller inte kunna

returnera den och oro för att inte kunna få rättelse vid klagomål. I dessa

indikatorer på brist på förtroende framgår inga skillnader mellan könen

eller mellan olika åldrar.

Åtgärder för att öka förtroendet

Det kan förväntas att fler och fler konsumenter kommer att behöva allt

mer stöd rörande IT-frågor. Konsumentverket bör ges uppdraget att

genomföra särskilda informationsinsatser för konsumentvägledarna inom

detta område (se även avsnitt 13). För att förbättra förtroendet för IT och

Internet har regeringen vidtagit en rad åtgärder både nationellt och inter-

nationellt. Det är dock viktigt att framhålla att det primära arbetet med att

stärka förtroendet för IT görs inom myndigheter och organisationer.

Några exempel på dessa är, utöver dem som omnämns nedan, Myndig-

heten för skolutveckling, Statskontoret, Datainspektionen, Brottsföre-

byggande rådet, 24-timmarsdelegationen och Rikskriminalpolisen. Även

det internationella arbetet för att förhindra exempelvis skräppost (spam)

är av största vikt.

Regeringen avser vidare att återkomma till riksdagen inom kort med en

proposition med förslag till konsumentpolitiska mål. Detta beskrivs

närmare i avsnitt 13.

På uppdrag av regeringen har en särskild utredare nyligen föreslagit

lagändringar som syftar till att stärka konsumentskyddet vid s.k. modem-

kapning. Delbetänkandet är remitterat och förslagen bereds för närvar-

ande i Regeringskansliet. Se även avsnitt 7.

Prop. 2004/05:175

200

Konsumentverket och Post- och telestyrelsen arbetar sedan länge med

förtroendeskapande åtgärder. Här kan exempelvis nämnas programmet

tptest som kan användas för att mäta bandbredd på Internetanslutningar,

information om hur man undviker modemkapning och oönskad

e-postreklam, råd om informationssäkerhet osv. PTS har också varit en

av initiativtagarna till kampanjen Surfa lugnt, i maj 2005.

Även marknadens aktörer arbetar på olika sätt för att stärka förtroendet

för IT och Internet. Här kan särskilt nämnas Branschföreningen för inne-

hålls- och tjänsteleverantörer på onlinemarknaden i Sverige, BitoS och

deras Etiska råd samt branschorganisationen IT-Företagen, bl.a. genom

organisationernas deltagande i SAFT-projektet (se avsnitt 12.9.4). BitoS

arbetar bland annat genom att fastställa gemensamma värderingsgrunder

och rutiner för att hantera anmälningar om opassande innehåll.

15.21.2

Skydd för barns integritet och mot barnpornografi och

annan brottslighet på Internet

Bakgrund

I Trafikutskottets betänkande IT och elektroniska kommunikationer

(bet. 2004/05:TU9) framhåller utskottet det betydelsefulla arbete som

genomförts när det gäller att skydda barns integritet när de använder

Internet. Utskottet nämner i betänkandet ett antal viktiga åtgärder för att

skydda barns integritet när de använder Internet. Det avser informa-

tionsinsatser med bl.a. råd till barn och ungdomar samt till föräldrarna.

Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på området

och utgår ifrån att detta arbete vidareutvecklas och att ytterligare initiativ

tas när så anses påkallat.

Utskottet lyfter också fram frågan om barnpornografi på nätet. Ut-

skottet utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen av barnpornografi på

nätet mycket noga och vidtar erforderliga åtgärder för att kraftfullt

markera riksdagens och regeringens tydliga avståndstagande från detta.

Regeringen bör också pröva om det är möjligt att förmå Internetopera-

törerna att ta initiativ i enlighet med vad som bl.a. skett i Storbritannien

och Norge. Utskottet hänvisar därvid till att bl.a. Storbritanniens största

Internetoperatör British Telecom sedan sommaren 2004 blockerar webb-

platser med barnpornografi. Även i Norge blockerar de största Internet-

operatörerna webbplatser med barnpornografi. Utskottet förutsätter att

regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av utveck-

lingen och vilka initiativ som planeras på området.

Vidare har, som tidigare nämnts, också FN:s barnrättskommitté upp-

märksammat frågan om att skydda barn från visst innehåll på Internet (se

avsnitt 12.9.4).

Lagstiftning

Frågan om vilka lagar som gäller för innehåll på Internet är delvis kom-

plex, eftersom Internet inte utgör ett medium i sig, utan snarare ett forum

som kan utnyttjas för olika medier. Allmänna bestämmelser i lagar och

andra författningar är i många fall tillämpliga. Skillnaderna mellan

Prop. 2004/05:175

201

informationssamhällets tjänster och andra tjänster har dock i vissa fall

föranlett särskild reglering. Varje användning av nätet måste därför be-

dömas för sig. När det gäller själva överföringen av information finns

särskilda bestämmelser till skydd för integriteten i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation. Bestämmelserna innebär i princip ett förbud

för andra än de kommunicerande parterna att avlyssna eller på annat sätt

behandla uppgifter som avser ett elektroniskt meddelande utöver vad

som erfordras för att överföra informationen.

När det gäller information som hålls tillgänglig på en webbplats gäller

att det som är olagligt i andra medier också är olagligt på Internet. Tryck-

och yttrandefrihetsrättslig grundlagsreglering kan gälla för visst material

och brottsbalkens straffbestämmelser för annat material. Enligt grund-

lagarna får någon förhandsgranskning av webbplatser inte förekomma,

men åtal kan väckas i efterhand för exempelvis hets mot folkgrupp.

Barnpornografibrott är straffbart enligt brottsbalken. I sammanhanget

kan nämnas att regeringen avser att besluta om direktiv till en utredning

som skall se över lagstiftningen mot barnpornografi.

Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-

lagen) innebär bl.a. att den som tillhandahåller en elektronisk anslags-

tavla (Bulletin Board System, BBS) skall ha sådan uppsikt över tjänsten

”som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen

av verksamheten”. BBS-lagen innebär alltså inte någon allmän övervak-

ningsskyldighet utan endast skyldighet att hålla en viss uppsikt.

Tillhandahållaren har en straffbelagd skyldighet att ta bort meddelanden

vars innehåll utgör t.ex. barnpornografi eller hets mot folkgrupp.

Lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informations-

samhällets tjänster (e-handelslagen) innehåller bestämmelser om viss

ansvarsfrihet för tjänsteleverantörer som fungerar som mellanhänder,

dvs. som bara överför eller lagrar information som lämnats av andra. De

får dömas till ansvar för brott som avser innehållet i informationen endast

om brottet begåtts uppsåtligen.

Självreglering

I samband med att e-handelslagen infördes bedömde regeringen att det

inte skulle införas särskilda förfaranderegler för när en tjänsteleverantör,

som lagrar information åt andra, skall vara skyldig att avlägsna informa-

tion eller göra den oåtkomlig.

Allmänheten kan givetvis tipsa polisen eller använda så kallade

tipslinjer. Ett exempel på en sådan i Sverige är den tipslinje som ECPAT

Sverige (End Child Prostitution, Child Pornography, and Trafficking in

Children for Sexual Purposes) är ansvarig för när det gäller barn-

pornografi. ECPAT Sverige är en ideell förening som arbetar med att

förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel: barnprostitution,

barnpornografi, människohandel och barnsexturism. BitoS, stöder arbetet

med tipslinjen. Flera Internetleverantörer har också s.k. missbruksavdel-

ningar dit abonnenterna kan rapportera misstänkt olagligt material som

de funnit på Internet. I maj 2005 anordnade den IT-politiska strategi-

gruppen en hearing om Internetoperatörernas ansvar för trafiken i näten.

Den allmänna bedömningen vid hearingen var att nuvarande lagstiftning

Prop. 2004/05:175

202

är ändamålsenlig, men att det finns ett behov av samverkan mellan

operatörerna.

Vidare har Stiftelsen för Internetinfrastruktur (II-stiftelsen) undersökt

intresset för att bilda ett branschorgan för prövning av god sed och han-

delsbruk på Internet.

Det har gjorts försök att finna tekniska lösningar för att hindra barn

från att ta del av visst material på Internet. Den vanligaste tekniken är

filtrering, via särskilda program som laddas ned på datorn, som levereras

av mjukvaruföretag och som abonnenten betalar för. De största sök-

tjänsterna har i sina sökfunktioner normalt blockering av information

som tillhandahållaren av söktjänsten anser vara skadlig, speciellt i deras

sökningar efter bilder. Denna blockering måste aktivt slås av. Sökkrite-

rierna utformas av söktjänsttillhandahållaren, med de värderingar dessa

har, enligt de etiska regler som gäller där tillhandahållaren av söktjänsten

finns.

Medierådet

Medierådet (U 1990:03) arbetar särskilt med barns och ungas användning

av rörliga bildmedier inklusive Internet (se även avsnitt 12.9.4). Syftet

med rådets verksamhet är att minska riskerna för skadlig mediepåverkan

på barn och unga. Rådet skall bl.a. genom konstruktiva och kontinuerliga

kontakter driva på mediebranschernas självreglering. Rådet skall också

delta i internationellt arbete med dessa frågor.

Samarbete kring bekämpning av visst skadligt innehåll

Inom Rikskriminalpolisen finns en särskild grupp som arbetar med barn-

pornografibrott. Denna grupp har ett nära samarbete med den ideella

organisationen ECPAT Sverige.

På initiativ av ECPAT bjöd Post- och telestyrelsen tillsammans med

Rikskriminalpolisen och Medierådet nyligen in de största svenska Inter-

netoperatörerna till en diskussion om blockeringsmöjligheter av webb-

platser som innehåller barnpornografi. Bland annat presenterades

utländska erfarenheter. En metod som man använt sig av i Norge bygger

på en avtalslösning och innebär att polisen lämnar uppgifter till Internet-

operatörerna om illegala nätadresser, det vill säga kommersiella webb-

platser med barnpornografi. Internetoperatörerna kan då blockera

åtkomsten till dessa nätadresser. Nu pågår ett arbete, som IT-Företagen

samordnar, med att få till stånd avtal mellan operatörerna och Rikskrimi-

nalpolisen, efter förebild från Norge, om hur man skall gå till väga för att

blockera webbplatser med barnpornografiskt innehåll. Några operatörer

har redan ingått avtal med Rikskriminalpolisen om detta. Lösningen

bygger på att polisen underrättar operatören om adresser som innehåller

barnpornografi, varefter operatören använder ett filter som gör att den

som försöker gå in på en webbsida med sådant innehåll stoppas genom

en spärr. Operatörerna avser att börja tillämpa detta inom kort.

Prop. 2004/05:175

203

Slutsats

Det är viktigt att de hot mot barns integritet som förekommer på Internet

tas på största allvar och att barnpornografibrott, bedrägeri och andra brott

som begås med hjälp av Internet tas på samma allvar som brott som

begås med andra medel. Datavirus och skräppost (s.k. spam) m.m. måste

bekämpas kraftfullt.

Den befintliga lagstiftningen kan användas mot dessa brott och förete-

elser på Internet. Det skall liksom i andra fall vara en uppgift för polis

och åklagare att utreda och bekämpa brott. Samverkan mellan Internet-

operatörerna och polisen bör som utgångspunkt ske enligt gängse förfa-

rande då misstanke om brott uppstått. En utökad samverkan mellan bran-

schens aktörer och myndigheterna med beaktande av yttrandefrihets-

rättsliga principer kan dock i vissa fall förhindra brottslig verksamhet på

ett mer effektivt sätt. Sådana möjligheter bör tas till vara. Uppgiften för

Internetoperatörerna får dock inte utformas på ett sådant sätt som kan

innebära ett hot mot den personliga integriteten eller komma i konflikt

med yttrandefriheten.

Samordning

15.22 Standardisering

och

terminologi

15.22.1 Standardisering

Regeringens bedömning: En samlad svensk överblick över det interna-

tionella standardiseringsarbetet på IT-området bör eftersträvas liksom en

samordning av de svenska insatserna i detta arbete. Deltagandet från

myndigheterna kan behöva förstärkas.

Skälen för regeringens bedömning

Sverige har för närvarande små möjligheter att påverka de strategiska

prioriteringarna i det internationella arbetet med IT-standardisering, eller

att bevaka om aspekter som kan beröra svenska intressen behandlas.

Skälen till detta är följande

− standardiseringen inom IT-området bedrivs i många olika internatio-

nella forum,

− den traditionella formen med nationell representation har övergivits

till förmån för direkt medverkan från intressenterna,

− de svenska standardiseringsorganen medverkar därför inte i arbetet

med att föra ut kunskap om standardiseringsinitiativen till svenska

intressenter,

− inget svenskt organ har ansvar för nationella samordningar bland

intressenterna,

− inget svenskt organ har full överblick över arbetet,

− remissförfarande på nationell basis tillämpas inte.

Det sistnämnda är särskilt bekymmersamt eftersom ett stort antal sam-

hällssektorer är involverade i arbetet och praktisk taget alla sektorer är

berörda. Regeringen överväger därför hur den svenska medverkan i stan-

Prop. 2004/05:175

204

dardiseringen på IT-området kan organiseras så att svenska intressen hos

såväl näringsliv som myndigheter kan tillgodoses.

Standardiseringen och dess internationella organisation

Avsikten med standarder är att förenkla och förbilliga tillverkning,

handel och annan samverkan. Standarder är privaträttsliga dokument för

frivillig användning av marknadens aktörer men de kan även av lag-

stiftaren anges som exempel på en tillfredsställande lösning eller till och

med upphöjas till lag. Utmärkande för den reguljära standardiseringen är

att arbetet bedrivs öppet, att alla har möjlighet att delta, att standar-

diseringsorganen själva är opartiska i förhållande till intressenterna och

att innehållet i standarderna i princip inte skall vara immaterialrättsligt

skyddat. Man brukar allmänt benämna en standard som tas fram på detta

sätt som öppen. Reguljär standardisering bedrivs i de erkända, globala

organen International Organization for Standardization

(

ISO

)

och

International Electrotechnical Commission (IEC

)

och de europeiska

organen Comité Européen de Normalisation (CEN), Comité Europénne

de Normalisation Electrotechnique (CENELEC) och European Tele-

communications Standards Institute (ETSI). Medlemmar i dessa organ är

de nationella standardiseringsorganen, inom vilka det även bedrivs viss

nationell standardisering. Standardiseringsarbete bedrivs även i flera

mellanstatliga organ, t.ex. vissa FN-organ och Internationella teleunionen

(ITU). Medverkan i arbetet är i dessa fall i regel förbehållet medlems-

staternas regeringar.

Standardiseringsarbete bedrivs också i specialorgan för olika sektorer,

t.ex. inom Internet Engineering Task Force (IETF) och inom 3rd

Generation Partnership Project (3GPP) avseende mobiltelefoni.

I många fall har starka företag eller företagsgrupper i kraft av sitt

genomslag på marknaden lyckats få sina egna standarder att bli norm på

marknaden, t.ex. kassettbandet, cd-skivan eller Windows.

Den svenska standardiseringen

I Sverige bedrivs den reguljära standardiseringen i tre organ, Swedish

Standards Institute (SIS), Svenska elektriska kommissionen (SEK) och

Informationstekniska standardiseringen (ITS). SIS representerar Sverige i

den globala standardiseringen inom ISO, och i det europeiska arbetet i

CEN. På samma sätt representerar SEK Sverige i IEC, och i CENELEC

medan ITS verkar i ITU och ETSI. Genom att delta i det nationella stan-

dardiseringsarbetet kan svenska företag och svenska myndigheter

påverka standarderna såväl globalt som inom den gemensamma, europe-

iska marknaden.

Staten och Föreningen Svenskt Näringsliv har gemensamt huvud-

mannaskap för den svenska standardiseringsorganisationen. Sedan några

år kanaliseras huvudmannaskapet genom Sveriges standardiseringsråd

(SSR).

De svenska standardiseringsorganens roll har förändrats från att tidi-

gare ha varit forum för utarbetande av svensk standard till att alltmer

vara de svenska representanterna i det globala och europeiska arbetet.

Prop. 2004/05:175

205

Huvuddelen av ny svensk standard har sitt ursprung i europeiskt eller

globalt arbete.

Den svenska standardiseringsorganisationen har sedan länge ett upp-

drag, och ett ansvar för, att samla och samverka med de svenska intres-

senter som vill påverka den reguljära standardiseringen inom ISO och

CEN. Detta internationellt inriktade arbete har givit organisationen ett

mycket omfattande internationellt kontaktnät.

På IT-området har organisationen en god kompetens, erfarenhet och

förmåga att samordna europeiska standardiseringsinitiativ med svenska

intressenters behov.

Standarder och normgivning

Europeiska gemenskapen (EG) utvecklade under 1980-talet, inför den

inre marknadens genomförande, en särskild metod att använda standarder

i teknisk lagstiftning, främst på produktsäkerhetsområdet. Metoden, den

s.k. nya metoden, innebär att EG endast fastställer kortfattade väsentliga

krav i lagstiftningen. Detaljerna återfinns i europeiska standarder som

utarbetats på särskilt uppdrag från kommissionen. Varor som tillverkats i

enlighet med sådan standard anses uppfylla de tvingande kraven men

industrin kan välja att inte tillverka enligt standard men måste då på

annat sätt visa att man uppfyller de tvingande kraven. Denna metod

används i EG-direktiven för bl.a. teleterminaler, medicinsk-teknisk

utrustning, elsäkerhet och radiostörningar. Med den nya metoden fick

kommissionen ett instrument att ge uppdrag till de europeiska standardi-

seringsorganen. Kommissionen har givit standardiseringsuppdrag utanför

områden som är föremål för tvingande lagstiftning t.ex. på IT-området.

Aktuellt just nu är handlingsplanen för standardisering inom ramen för

e-Europa (e-Europe Standardisation Action Plan). Genom sina krav på

öppenhet för deltagande och insyn samt fastställda procedurer, med bl.a.

remissförfaranden och omröstning bland de nationella organen, upplever

industrin ofta den erkända standardiseringen som långsam och ineffektiv.

Framväxten av specialiserade organ såsom Internet Engineering Task

Force (IETF) är ett utslag av detta. Vidare kan de reguljära standardi-

seringsorganen erbjuda arbete i s.k. workshops som är öppna för alla

intresserade parter att medverka direkt – man frångår således den natio-

nella representationen. Om man i en sådan workshop kommer överens

om en specifikation kan denna publiceras som den är som en CEN

Workshop Agreement - CWA. Den får då inte formell status som en

europeisk standard. Man kan också välja att när det tekniska arbetet är

färdigt låta dokumentet genomgå den formella processen med omröst-

ning bland de nationella standardiseringsorganen efter remissomgång.

Dokumentet får då status av Europeisk standard. Arbetet inom ramen för

e-Europe Standards Action Plan bedrivs i workshops i CEN.

Den semantiska standardiseringen

Standarder för informationsutbyte handlar ofta om teknik för säkerhet,

kommunikation och kodning. I dag bygger sådan teknik på Internet och

XML. Den tekniska standardiseringen är viktig för samhällets infra-

Prop. 2004/05:175

206

struktur men det är ändå standardiseringen av språket (semantiken) som

kommer att bli avgörande för utvecklingen av e-samhället. Den seman-

tiska standardiseringen pågår redan i dag. Den sker ofta sektorsvis och

utan någon tanke på samordning av terminologi och specifikationer för

datautbyte. Genom att integrera satsningar på terminologiutveckling med

satsningar på att göra samhällets information tillgänglig för utveckling av

nya tjänster inom samhälle och näringsliv skulle mycket dubbelarbete

kunna undvikas. Den svenska kompetensen inom terminologiområdet

skulle därigenom kunna bidra till att öka kvaliteten på standarder för

elektroniska tjänster och annan digital samverkan och till att samordna

utvecklingen inom olika samhällssektorer.

15.22.2 Terminologi

Regeringens bedömning: En central termbank, en rikstermbank, bör

byggas upp för att säkerställa tillgång till och en god kvalitet på svenska

termer. Svenska termer och uttryck bör utvecklas och fler termgrupper

inom olika fackområden inrättas. I myndigheternas språkvårdsarbete bör

det ingå ett ansvar för begreppsbildning inom det egna verksamhets-

området.

Språkkommitténs förslag (SOU 2002:27 Mål i mun): Åtgärder skall

vidtas för att säkerställa att svenska termer och uttryck kan skapas inom

alla de områden där vi vill kunna använda svenskan. Terminologiarbete

bör integreras i de satsningar som görs på s.k. mjuk infrastruktur inom

IT-området. Varje statlig myndighet skall ges ett tydligt ansvar för sitt

språkvårdsarbete vilket också skall inkludera terminologiarbete, t.ex.

genom mål i regleringsbrev och krav på återrapportering

Remissinstanserna: Flera remissinstanser som Svenska optiksäll-

skapet, Biotermgruppen, Vetenskapsakademien, Terminologicentrum

(TNC) har synpunkter på resursfördelning till termgrupperna men stöder

kommitténs bedömning att nybildandet av termgrupper är av stor bety-

delse. Enligt TNC bör termgrupperna inte betraktas som fristående aktö-

rer vid sidan av TNC eftersom TNC medverkar i en eller annan roll i

samtliga grupper. Remissinstanserna är positiva till att statliga myndig-

heter ges ett tydligare ansvar för sitt språkvårdsarbete. Frågan om att

myndigheternas begreppsansvar skall regleras i deras instruktioner har

fått uttryckligt stöd av Arbetsmiljöverket. Övriga remissinstanser betonar

allmänt vikten av ett aktivt terminologiarbete och att samordning av ter-

minologiarbete kommer till stånd.

Skälen för regeringens bedömning

Informationstekniken och inte minst Internet har inneburit stora föränd-

ringar av hur vi kommunicerar och utbyter information. Fokus kommer

alltmer att ligga på informationsinnehåll och på att göra informationen

tillgänglig för nya tjänster och funktioner. Informationen måste kunna

publiceras i många olika medier (plattformar) samtidigt och den måste

vara maskinläsbar. Väldefinierade termer är också nödvändiga, om olika

typer av verksamheter och affärsprocesser skall kunna dra nytta av tekni-

Prop. 2004/05:175

207

ken. En konsekvent hantering av bl.a. terminologi höjer informations-

kvaliteten.

Väl fungerande terminologi krävs inom alla fackområden om det skall

vara möjligt att utnyttja det moderna samhällets snabba informations-

flöde och kommunikationsmöjligheter. Terminologiarbete bidrar till ett

väl fungerande språk inom samhällets alla områden och ökar effektivi-

teten inom och mellan olika specialistområden. En snabb samhälls-

utveckling kräver ett konstant arbete med att skapa och tillgängliggöra

överenskomna terminologier inom allt fler områden. Enkel åtkomst av

termer via Internet i en rikstermbank stöder en sådan utveckling.

Att ha överenskomna och entydiga definitioner på begrepp med stor

spridning underlättar även kommunikationen mellan medborgare och

myndigheter och sammanfaller därför med regeringens strävan sedan

många år att etablera en förvaltningskultur som fokuserar på medbor-

garnas behov. Terminologiarbete bör därför vara en integrerad del i de

satsningar som görs för ökad IT-användning.

Termdatabaser bör samlas i en rikstermbank

Uppbyggnaden av en central termbank, en rikstermbank, är väsentlig för

tillgången till och kvalitetssäkring av svenska termer. En bra utformad

och kvalitetssäkrad termbank blir på sikt ett effektivt verktyg för fack-

experter, medier, företag, myndigheter, universitet och högskolor samt

översättare, som snabbt kan behöva få tillgång till aktuell svensk termi-

nologi, samt för utvecklingen av nya IT-tjänster. Utöver Mål i mun som

redovisats ovan har Terminologicentrum (TNC) också genomfört utred-

ningen Terminologisk infrastruktur i Sverige där man framhåller behovet

av en rikstermbank och ett terminologisamordnarprogram,

dnr N2003/3987/ITFoU. Utredningen har behandlats vid en hearing och

slutsatserna därifrån överensstämmer med regeringens bedömning. Även

Statskontoret föreslår i rapporten Semantisk interoperabilitet, kartlägg-

ning och rekommendationer (Statskontorets PM 2005:118) inrättande av

en öppen termkatalog på Internet samt att terminologisamordnings-

uppdrag ges till utsedda myndigheter.

Rikstermbanken bör huvudsakligen spegla den svenska begrepps-

världen men bör för den skull inte enbart innehålla svenska termer. För

att den skall kunna fungera på det sätt som beskrivits krävs även att mot-

svarigheter på främmande språk ingår i termbanken, och då inte bara

motsvarigheter på engelska och andra vanliga främmande språk utan

även på olika invandrarspråk och de officiella minoritetsspråken.

Ofta är terminologiarbetet behovsstyrt från olika fackområden. Den

verksamhet som TNC bedriver är främst att bidra till att kommunika-

tionen inom ett fackområde och mellan olika fackområden fungerar

effektivt och smidigt. Behovet av nya uttryck i allmänspråket ökar också

ständigt, inte minst genom EU-medlemskapet.

Genom ett informellt samarbete mellan språkvårds- och terminologi-

organen remitteras i dag frågor om termer och uttryck, och gemensamma

rekommendationer kan på så sätt skapas och spridas. En tydligare och

resursstarkare organisation för att inhämta synpunkter på, dokumentera

och sprida sådana rekommendationer kan dock behövas.

Prop. 2004/05:175

208

TNC har stor erfarenhet av termbanksuppbyggnad, eftersom

strukturering av terminologisk information gjorts vid TNC redan från

dess start (1941). Efter det att språkkommittén lämnade sitt betänkande

har TNC genom en enkät kartlagt vilka terminologiska resurser som

finns i form av ordlistor, termbanker etc. Kartläggningen visar att mycket

material redan finns, men att det också finns ett stort behov av ytterligare

terminologiskt arbete, t.ex. saknas det särskilda tjänster och särskilda

resurser för terminologiarbete. Också nya initiativ tas just nu och det i

sammanhang som har att göra med utvecklingen av 24-timmarsmyndig-

heten där elektroniska standarddokument för förenklat informations-

utbyte behövs. Man talar i sammanhanget om nödvändigheten av en

semantisk interoperabilitet. De starka internationella drivkrafterna för en

semantisk webb visar också på behovet av att bygga upp en entydig

gemensam begreppsapparat. På den svenska myndighetssidan arbetar för

närvarande bl.a. Skolverket, Försäkringskassan, Skatteverket med ett

antal centrala termer som behöver få tydliga definitioner – annars

kommer det elektroniska utbytet eller den semantiska interoperabiliteten

inte att fungera. Även inom Försvarets forskningsinstitut (FOI) finns

strävanden mot en försvarsgemensam termbank. Scania har en

webbaserad plattform för flerspråkig terminologi inom fordonsdomänen

som är åtkomlig för alla medarbetare i Sverige och utomlands.

Termgrupper bör inrättas på fler områden

De termgrupper som finns i dag är brett sammansatta, och arbetssättet för

grupperna är i stort sett lika: Aktuella termer samlas in och begreppen

bakom reds ut. Rekommendationer ges om hur termerna bör användas.

Inom dataområdet och bioteknikområdet har det ofta handlat om att före-

slå svenska termmotsvarigheter till engelska termer, eftersom många be-

grepp har sitt ursprung i engelskan inom just dessa områden. Varje term-

grupp har en egen webbplats som man kan länka sig till från TNC:s.

Rekommendationerna sprids via webbplatsen och i många fall har de fått

stor genomslagskraft.

I dag finns det fem termgrupper som alla är knutna till TNC och drivs

med TNC:s medverkan. Regeringen anser att den modell med term-

grupper inom olika fackområden som i dag tillämpas är flexibel och

ändamålsenlig. Däremot kan det behövas särskilda stödinsatser till TNC

för att modellen skall kunna spridas till andra fackområden som också

har behov av begreppsprecisering och samordning

Regeringen anser att det i språkvårdsarbetet också bör ingå ett ansvar

för termer och begrepp inom myndigheternas egna verksamhetsområden.

Från och med 2005 har t.ex. Socialstyrelsens ansvar utökats till att nor-

mera användningen av nationella termer och begrepp samt att ta fram en

enhetlig informationsstruktur inom hälso- och sjukvård och omsorg (se

även 10.2.1). Detta är också ett exempel på terminologi från ett nationellt

viktigt delområde som passar i en rikstermbank.

Regeringen överväger om myndigheternas ansvar för detta behöver

regleras på annat sätt än vad som gäller för det övriga språkvårdsarbetet.

Samverkan mellan myndigheter är också nödvändig så att terminologin

inom ett fackområde blir enhetlig.

Prop. 2004/05:175

209

15.22.3

Öppen programvara och öppna standarder i offentlig

förvaltning

Regeringens bedömning: Användningen av öppna standarder och öppna

programvaror bör främjas och utvecklingen på området för öppna

programvaror och öppen källkod bör löpande följas upp. Myndigheternas

användningsområden för sådana produkter bör utvärderas. För- och

nackdelar för offentlig förvaltning med att använda öppna programvaror

samt lämpliga handlingslinjer för Sverige inför arbetet inom EU

angående användning av öppna programvaror bör utredas.

ITPS rapport: Incitamenten för myndigheterna att samverka måste bli

större. Offentlig förvaltning måste bli en bättre användare av IT.

Remissinstanserna: IT-Företagen anser att regeringen bör verka för

ett fortsatt arbete för teknikneutralitet och öppna standarder inom

programvaruområdet och försöka tydliggöra begreppen avseende öppen

och kommersiell programvara.

IT-kommissionens slutrapport: Vinnova och Statskontoret bör ges i

uppdrag att utforma ett program för metodutveckling och förnyelse av

digitala utvecklingsarbetet i förvaltning och näringsliv. Programmet bör

utformas i kontakt med ett nytt institut för den digitala tjänsteutveck-

lingens teori och praktik.

Remissinstanserna: Statskontoret anser att uppgiften till stora delar

redan ligger inom de olika aktörernas uppdrag. Myndigheten för skolut-

veckling förespråkar en ökad användning av s.k. öppen källkod i utveck-

lingsarbete inom offentlig sektor, eftersom redan existerande program-

vara baserad på öppen källkod ofta både är modulärt uppbyggd och kon-

form mot olika öppna standarder. Öppen källkod möjliggör också ett ökat

samnyttjande av resultat mellan myndigheter utan hinder i form av

proprietära lösningar.

Skälen för regeringens bedömning

Öppna standarder

Nya programvaror använder ofta öppna standarder. För IT-användare kan

det vara av stor betydelse att även dataformat, protokoll och användar-

gränssnitt är öppna. Med öppen standard avses en standard som i princip

är möjlig för alla att ta del av och använda, som utvecklas i en allmänt

accepterad och öppen miljö, som tas fram enligt en konsensusmodell

samt offentliggörs, förvaltas och underhålls.

Öppen programvara och öppen källkod

Med öppen programvara avses programvara där källkoden är fritt till-

gänglig och där programmet fritt får användas, undersökas, förändras,

kopieras och distribueras av alla. En annan term som används i detta

sammanhang är fri programvara. Genom att källkoden kan ändras kan

man rätta eventuella fel i programmet eller förbättra det eller göra

anpassningar till den egna verksamheten. Öppen programvara behöver

dock inte vara kostnadsfri och omfattas i allmänhet också av licensregler.

Prop. 2004/05:175

210

Även programvaror som endast får användas enligt licensavtal anses som

öppna så länge källkoden blir tillgänglig för licensinnehavaren. För att

erhålla flexibla och verksamhetsanpassade programvaror krävs dessutom

programvaruutveckling och underhåll, som också genererar kostnader.

Motsatsen till öppna programvaror är proprietära programvaror,

vilket innebär att ovannämnda rättigheter är förbehållna någon (leveran-

törsberoende). Vissa program finns tillgängliga för alla utan kostnad men

är ändå proprietära.

Öppen källkod innebär att källkoden till ett dataprogram är tillgänglig

att läsa och modifiera för den som vill. Genom att det är möjligt för alla

programmerare att göra ändringar utvecklas programmen. Sådana änd-

ringar görs normalt tillgängliga för den ursprunglige upphovsmannen,

som då kan göra dem till en del av en ny officiell version. Detta är

grundidén med öppen källkod.

Det finns i dag ett mycket stort antal program som är öppna. Det mest

kända projektet baserat på öppen programvara är Linux, som är ett

operativsystem. Ett stort antal öppna programvaror är relaterade till den

öppna Internet-strukturen, men det finns också öppna kontorsprogram.

Den internationella utvecklingen

Öppen programvara har under senare år börjat få ett visst genomslag i

Europa och vissa andra delar av världen. Inom EU har arbete med öppen

programvara behandlats i handlingsplanen e-Europa och inom ramen för

programmet Interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska e-förvalt-

ningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare

(IDABC), för att underlätta kommunikationen mellan förvaltningarna i

medlemsstaterna inom EU. Användningen av öppen programvara går

inom EU ibland under förkortningen FLOSS (Free/Libre Open Source

Software). Särskilda projekt kring detta har bedrivits inom ramen för IST

(Information Society Technology).

Handlingsplanen e-Europa 2005 tar i flera avseenden upp frågan om

öppna programvaror. Studier har gjorts inom e-Europa över hur

besparingar kan göras på IT-området med hjälp av öppna programvaror.

Även säkerhetsaspekter är av intresse i detta sammanhang. Allmänheten

skall kunna ha förtroende för att myndigheter behandlar uppgifter på

föreskrivet sätt och att uppgifterna inte riskerar att läcka ut genom någon

”bakdörr” i ett dataprogram som en konsekvens av att källkoden inte är

känd för myndigheten och myndigheten därför saknar möjlighet att kon-

trollera säkerheten. Ett ytterligare argument för användning av öppna

programvaror är att arkivering, som i princip skall kunna ske för all

framtid, fordrar öppna programvaror och öppna standarder för att kunna

genomföras i praktiken. Därigenom kan öppna programvaror och öppna

standarder bli viktiga för att kunna genomföra elektronisk ärendehan-

tering fullt ut i förvaltningarna.

Modinis är ett finansiellt stödprogram som kompletterar de nationella

insatserna för att omvandla Europa till en kunskapsbaserad ekonomi. I

Modinis arbetsprogram 2005 ingår att utföra en studie om öppna

programvarors betydelse för utvecklingen av informationssamhället.

Kommissionen har i ett meddelande om e-förvaltningens roll fram-

hållit att tillhandahållandet av offentliga tjänster i Europa fortfarande ofta

Prop. 2004/05:175

211

är ganska fragmenterat vilket innebär att medborgare inte kan vända sig

till en instans och få hjälp utan måste söka hjälp på många platser, såväl

när det är fråga om fysiska platser som på webben. (Se kommissionens

meddelande (KOM(2003)567) den 26 september 2003). Kommissionen

konstaterar att företag och medborgare skulle ha stor nytta av offentliga

tjänster som tillhandahålls utan avbrott oavsett antalet administrativa

system eller förvaltningar som är involverade. Kommissionen anger

också att öppna standarder kan medverka till sådan integration på teknisk

nivå, samt att erfarenhetsutbyte mellan förvaltningarna om bruket av

öppna standarder och öppen källkod bör främjas genom relevanta EU-

program.

Inom IDABC finns ett observatorium för frågor om öppen källkod.

IDABC har i november 2003 tagit fram en vägledning som stöd för för-

valtningarnas övergång till program med öppen källkod. Inom ramen för

IDABC-programmet pågår även arbetet med att öka interoperabiliteten

för all-europeiska tjänster inom e-förvaltningen. I detta arbete ser man

bl.a. på möjligheterna att främja användningen av öppna program med

format som möjliggör utväxling av dokument utan att skapa beroende av

en programvarutillverkare.

Inför det fortsatta arbetet med e-Europa har kommissionen i ett

meddelande (KOM(2004)757) den 19 november 2004 angående ut-

maningar för det europeiska informationssamhället efter 2005, tagit upp

frågor om interoperabilitet. Kommissionen menar att det finns ett ökande

behov av att göra tillämpningar som bygger på informationsteknik kom-

patibla. Kommissionen konstaterar att standarder och interoperabilitet i

allmänhet utvecklas och väljs ut av marknadens aktörer men att det på

några områden som är av särskilt allmänt intresse kan vara nödvändigt att

kräva att öppna standarder används.

I många länder inom EU och även globalt pågår ett stort antal projekt

som innebär att offentliga förvaltningar går över till att använda öppna

programvaror i stället för leverantörsberoende programvaror. Exempel är

att städerna München och Paris infört användning av öppna program-

varor i stor skala i sina förvaltningar. Även i våra nordiska grannländer

har omfattande studier och projekt kring öppna programvaror i förvalt-

ningar gjorts. Tillämpningar av öppen programvara i offentlig förvaltning

finns även i Sverige, bl.a. hos Premiepensionsmyndigheten (PPM).

Användningen i offentlig förvaltning

Enligt en kartläggning från Statskontoret är den offentliga förvaltningen i

Sverige inte någon stor användare av öppen programvara (Öppen

programvara, 2003:8). Statskontoret har arbetat fram en upphandlings-

policy för programvara avseende öppna standarder och öppen program-

vara (GD-beslut 2004-03-09, nr 26) samt genomfört upphandlingar av

ramavtal som omfattar öppna programvaror av olika slag.

Regeringen bedömer att användning av öppna programvaror och öppna

standarder kan vara ett sätt för offentlig sektor att minska kostnaderna för

IT-användning och beroendet av proprietära programvaror. Program-

varutillverkningen domineras i dag inom vissa områden av stora till-

verkare med avsevärd marknadsmakt som till stor del orsakas av s.k. nät-

verksfördelar. Användningen av öppna programvaror och öppna stan-

Prop. 2004/05:175

212

darder ökar möjligheterna att integrera olika datasystem med varandra.

Möjligheten att underlätta integrering av nya system genom att använda

öppna standarder bör vara av intresse för den offentliga sektorn överlag.

En ökad användning av öppna programvaror och öppna standarder bör

därför också främja konkurrensen på programvaruområdet.

Användning av öppna programvaror bör dessutom kunna vara ett sätt

att främja utvecklingen av elektronisk ärendehantering genom att säker-

ställa tillgänglighet för alla utan krav på att allmänheten har tillgång till

viss proprietär programvara, förbättrad säkerhet genom att myndigheten

får full kännedom om programvaran och förbättrade möjligheter för

arkivering. När det gäller möjligheterna till ökad säkerhet genom känne-

dom om källkoder bör det dock framhållas att en sådan säkerhetskontroll

av programvaror kan vara en alltför stor uppgift för en enskild myndighet

att utföra. Myndigheterna kan därför vara betjänta av samordnade upp-

handlingar i sådana avseenden. Dessutom måste den säkerhetsnivå som

är nödvändig för en verksamhet givetvis styra vilka säkerhetsåtgärder

som kan anses påkallade.

Statskontorets arbete avseende öppna programvaror bör följas upp. Det

behövs kunskap om för- och nackdelar med att använda öppna program-

varor i den offentliga förvaltningen samt en analys av kostnaderna. Ett

uppdrag skall därför lämnas att utreda dessa frågor. Därvid skall prak-

tiska tillämpningar av sådana programvaror i offentlig förvaltning i Sve-

rige och utomlands studeras särskilt samt lämpliga handlingslinjer för

Sverige inför arbetet inom EU angående användning av öppna program-

varor pekas ut.

Enligt regeringen bör utvecklingen på området för öppna programvaror

och öppen källkod följas upp och det bör utvärderas vilka användnings-

områden för sådana produkter som kan finnas hos myndigheterna. Man

bör även stimulera användningen av öppna standarder genom att använda

gemensamma grundfunktioner. För en kostnadseffektiv IT-användning

inom offentlig sektor bör fokus läggas på funktionella krav. Proprietära

system bör vid upphandling ställas mot öppna lösningar. Den offentliga

sektorn bör alltid överväga de möjligheter som kan finnas i att använda

öppna standarder och öppna programvaror i samband med att kraven för

en offentlig upphandling ställs upp eller vid en utvärdering av anbuden.

Genom att stimulera framtagandet av gemensamma grundfunktioner vill

regeringen bidra till denna utveckling, se avsnitt 11.4.2.

16

Lag om nationella toppdomäner för Sverige

på Internet

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet

16.1 Bakgrund

16.1.1

Kommunikation på Internet

Datorer och annan utrustning kan kopplas ihop för att utbyta information.

En grupp av datorer som kopplas samman genom att använda en gemen-

Prop. 2004/05:175

213

sam nätteknik bildar ett nät. Internet är ett globalt världsomspännande

datanät som bildats genom att man länkat samman många mindre nät. De

olika nät som sammantaget utgör Internet ägs och förvaltas av olika

organisationer.

Alla datorer som är kopplade till Internet kan utbyta information med

alla andra datorer på Internet genom att näten är paketförmedlande och

samtliga använder Internetprotokollet (”Internet Protocol”, IP) för för-

medlingen. Det innebär att den information som skall sändas delas upp i

ett antal datapaket. Noder i nätet (routrar) avgör vid varje förgrenings-

punkt vägvalet för ett paket, baserat på ett antal olika kriterier. Noderna

är sammankopplade med varandra och förbindelserna mellan dem kan ha

olika kapacitet och varierande belastning.

Varje paket tilldelas en adress och kan därmed hitta fram till mottaga-

ren genom Internets otaliga nätverk. Vilka nätverk paketet använder har

bl.a. att göra med vilken Internetoperatör som används och trafikbelast-

ningen i nätet. Valen styrs genom det logiska vägvalssystemet (routing-

systemet) som består av datorer med program för vägval mellan olika

nät. Om det visar sig att någon del av nätet inte släpper fram paketet, tar

det en annan väg fram till mottagaren. Poängen med detta system är att

paketen hittar fram till rätt mottagare oavsett vilken väg de tar. De olika

paketen behöver inte ens ta samma väg.

16.1.2 Protokollen

TCP/IP

För att kommunikationen skall fungera använder datorerna olika gemen-

samma standarder. Dessa brukar benämnas protokoll och namnet på de

två mest grundläggande protokoll som används vid Internetkommunika-

tion är ”Transmission Control Protocol” (TCP) och Internetprotokollet

(IP). Som en samlingsbeteckning på dessa två protokoll och en rad andra

med liknande funktion används ofta TCP/IP. TCP är protokollet som

delar upp och sätter samman information.

När någon skickar t.ex. e-post kommer dennes dator att med hjälp av

TCP dela upp meddelandet i paket. Därefter förses paketen med sekvens-

nummer och meddelanden som möjliggör felsökning. Sedan tar IP över

och ser till att paketen kommer fram till rätt mottagare. Väl framme tas

paketen emot av en dator som med hjälp av TCP sätter samman dem till

ett helt meddelande. Samtidigt kontrolleras att inga fel begåtts.

För att information skall kunna sändas på detta sätt mellan datorerna

krävs att varje ansluten dator tilldelas en unik adress så att informationen

hittar fram. Adresserna utgörs av nummer som varje dator tilldelas.

Dessa numeriska adresser används av det ovan nämnda Internet-

protokollet (IP) och kallas därför IP-adresser. IP-adresserna är på grund

av deras uppbyggnad svåra att komma ihåg. För att göra Internet använ-

darvänligt finns därför s.k. domännamn kopplade till IP-adresserna.

Domännamnen fungerar som kännetecken för IP-adresserna.

16.1.3 Domännamnssystemet (DNS)

För att göra det möjligt för en dator att översätta domännamn till IP-

adresser finns ett stödsystem i Internet som kallas domännamnssystemet

Prop. 2004/05:175

214

(DNS). Domännamnssystemet håller reda på de olika adresserna och

översätter domännamn till IP-adresser och tvärt om. Till en och samma

IP-adress kan höra flera domännamn. Domännamnssystemet är hierar-

kiskt uppbyggt och organiserat i en upp och nedvänd trädstruktur. På

högsta nivån hålls trädet samman av dess rot. På rotnivån kontrolleras

vilka toppdomäner som ingår i domännamnsträdet.

Det finns i dag ca 250 olika toppdomäner. Toppdomänerna kan delas

upp i två grupper; nationella toppdomäner (country code top level

domain ccTLD), vilka för närvarande i huvudsak motsvarar landskoder

enligt standarden ISO 3166-1, t.ex. se, de och no, och generiska toppdo-

mäner (generic top level domains gTLD), som com, net och org. De

nationella toppdomänerna kan även avse delar av en nation eller en större

region t.ex. ax för Åland och eu för Europeiska unionen.

Domännamnen återspeglar domännamnssystemets hierarkiska upp-

byggnad och har en toppdomän som sista synbara led. Till vänster om

toppdomänen anges en eller flera underdomäner, Second-Level Domain

(SLD), varav den närmast under toppdomänen brukar kallas huvuddo-

män. Domännamnet ”www.naring.regeringen.se” tillhör exempelvis

toppdomänen se och har underdomänerna regeringen och naring, där

huvuddomänen utgörs av regeringen. Den översta nivån, roten, finns

allra sist men behöver inte anges.

En fördel med domännamnssystemet är att avsändaren av ett medde-

lande som skall skickas exempelvis från en dator i Förenta staterna till en

mottagande dator i Sverige inte behöver veta var den mottagande datorn

befinner sig. Information om var den mottagande datorn finns framgår av

IP-adressen som erhållits i domännamnssystemet och som används för att

rätt väg skall kunna väljas i de routrar som passeras på vägen till slut-

destinationen.

En server är en dator med ett datorprogram som tillhandahåller gemen-

samma servicefunktioner i ett datornät. De servrar som hanterar domän-

namnsinformation brukar benämnas DNS-servrar eller namnsservrar.

Om den eftersökta adressen är webbplatsen för Institutionen för nume-

risk analys och datalogi på Kungliga Tekniska högskolan (KTH),

www.nada.kth.se, går processen till på följande sätt. Domännamnet slutar

på se och den första frågan ställs till roten, som har adressinformation om

namnservrar för se-domänen, till vilken en hänvisning sker. Därefter

upprepas samma fråga till någon av namnserverarna för se-domänen som

vet var huvuddomänen kth.se finns och svarar med en hänvisning till

denna. Återigen upprepas samma fråga, nu till namnservern för domänen

kth.se som kan hänvisa till underdomänen nada.kth.se. Slutligen kan

denna server ge IP-adressen till den mottagande servern där institu-

tionens webbplats finns. Hela systemet bygger således på att de olika

namnservrarna hänvisar till nästa server nedåt i hierarkin.

För att ett meddelande skall komma fram måste det med andra ord

finnas ett antal namnservrar som kan sköta vidarehänvisningen. Systemet

är därför sårbart så till vida att det är beroende av att namnservrarna

fungerar. Om domännamnssystemet skulle vara otillgängligt finns

visserligen en möjlighet att använda IP-adresser direkt, i stället för

domännamn, men t.ex. vissa vanliga e-postprotokoll fungerar inte utan

domännamnssystemet.

Prop. 2004/05:175

215

Ett sätt att öka driftsäkerheten och förbättra kommunikationen är att se

till att det finns flera namnservrar på samma nivå i hierarkin med kopie-

rad – speglande – information. Om någon av servrarna skulle sluta fun-

gera finns därmed alternativ som kan användas i stället.

Den server som informationen kopieras från brukar kallas masterserver

eller auktoritativ server. De servrar som har kopierad information brukar

kallas slavservrar. Som exempel kan nämnas att det finns åtta slavservrar

avseende DNS-information för den svenska toppdomänen se.

En stor fördel med det hierarkiska systemet är att ingen av de inblan-

dade servrarna behöver ha mer information än att de kan hänvisa till den

namnserver som antingen kan hänvisa vidare i sin tur eller ge den slutliga

sökta IP-adressen som svar. De olika DNS-databaserna som ingår i det

globalt distribuerade domännamnssystemet, behöver endast innehålla

information om sin del av Internet och blir därför inte ohanterligt stora

och otympliga. En förutsättning för att allt skall fungera är dock att de

olika servrarna har rätt information om vilken server som hänvisning

skall ske till. Den som har ansvaret för en namnserver måste dessutom

veta vem som skall kontaktas om det uppstår några frågor kring ett

domännamn. Hanteringen av kontaktinformation är därför en central

uppgift i ett domännamnssystem. Denna kontaktinformation finns ofta i

en särskild databas på varje nivå och kallas vanligen ”whois”. Det är

mycket angeläget att det finns fasta rutiner för hur informationen skall

inhämtas för att det inte skall uppstå driftstörningar.

Den som ansvarar för rotzonen, dvs. den databas som innehåller in-

formation om toppdomäner i domännamnssystemet, måste göra en änd-

ring av informationen i rotzonen om en toppdomän tillkommer eller tas

bort. Vanligen måste även ändring ske i rotzonen i samband med byte av

den som ansvarar för hanteringen av en toppdomän. Om exempelvis

ansvaret för hanteringen av den svenska toppdomänen se skulle flyttas på

ett sådant sätt att namnservrarna för se flyttas till andra IP-nät, kräver en

sådan omdelegering att informationen i rotzonen ändras. Ett sådant byte

av IP-adresser, s.k. ompekning, kräver godkännande från Förenta

staternas handelsdepartement, se vidare avsnitt 16.1.4.

16.1.4

Aktörer på Internet och i domännamnssystemet

Internets utveckling

Utvecklingen av embryot till Internet finansierades under 1960-talet av

Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA), en organisation

för finansiering av forskning under Förenta staternas försvarsdeparte-

ment. Det första nätet som byggde på paketförmedling fick namnet

ARPANET. Syftet med ARPANET var att skapa ett nät som var obero-

ende av underliggande nättyper och som skulle vara så robust att det

kunde fungera även om flera knutpunkter skulle slås ut av kärnvapen.

Arkitekturen och protokollen som ännu i dag används för Internet fick

sin huvudsakliga utformning under 1977–1979. Internet kan sägas ha

börjat omkring 1980 när DARPA började använda kommunikations-

protokollen TCP/IP i de datorer som var anslutna till dess forskningsnät.

Användningen av tekniken tog då fart, framförallt i universitets- och

forskningsmiljöer. När www-tekniken (World Wide Web) utvecklades i

Prop. 2004/05:175

216

början av 1990-talet spreds användningen av Internet ytterligare och

kommersiell användning och tjänster växte snabbt fram. Tekniken möj-

liggjorde en lättillgänglig presentation av all den information som fanns

på Internet och gjorde det möjligt för användare utan teknisk kunskap att

använda Internet. I dag bygger allt mer av samhällets tjänster och

näringslivets verksamhet på Internet.

Vem bestämmer över Internet och domännamnssystemet?

En mängd olika aktörer samverkar för att få Internet att fungera. Något

enskilt ansvarigt organ kan inte pekas ut, utan ansvaret är fördelat på ett

sätt där varje aktör vanligen ansvarar för ett begränsat antal funktioner.

Av tradition har Förenta staterna en stor roll i driften av Internet. Detta

har sin naturliga förklaring i att Internet utvecklades i Förenta staterna.

Det adresseringssystem på Internet som utgör grunden för domän-

namnssystemet utvecklades av bl.a. Jon Postel. Till följd av detta var det

Jon Postel som ursprungligen kom att delegera, dvs. ge i uppdrag att

hantera, såväl de nationella som de generiska toppdomänerna. Jon Postel

koordinerade de listor över bl.a. toppdomäner, IP-adresser och andra tek-

niska parametrar som behövdes för Internet. Dessa listor gjordes allmänt

tillgängliga genom Jon Postels arbetsgivare Information Science Institute

vid University of Southern California på uppdrag av DARPA. Förvalt-

ningen av dessa listor kom att benämnas Internet Assigned Numbers

Authority (IANA). IANA, i praktiken Jon Postel, samordnade alltså

toppdomäner och delade ut IP-adressblock. När antalet registrerade

domännamn ökade som en följd av bl.a. införandet av www-tekniken

blev behovet av en mer stabil hantering av systemet uppenbar.

I juni 1997 föreslog den dåvarande amerikanske presidenten Bill

Clinton att domännamnssystemet skulle privatiseras. Förenta staternas

handelsdepartement lade fram en s.k. grönbok där det föreslogs att en ny

privaträttslig organisation skulle bildas för att bl.a. införa konkurrens i

fråga om registreringar av domännamn och att utarbeta regler för att lösa

tvister om domännamn. Under 1998 inledde handelsdepartementet en

process för att överföra ansvaret för utdelning av IP-adresser, domän-

namn och unika protokollparametrar från handelsdepartementet till den

nybildade organisationen Internet Corporation for Assigned Names and

Numbers (ICANN). Avsikten var alltså att ICANN skulle ta över de

uppgifter som Jon Postel (IANA) ditintills utfört. IANA används alltjämt

som beteckning på en funktion som utförs av ICANN.

ICANN är en privaträttslig icke-vinstdrivande organisation med säte i

Kalifornien. Till sin hjälp har ICANN ett antal stödgrupper och råd-

givande kommittéer. Kommittéerna har ingen rätt att själva företräda

ICANN. Den kommitté som är av störst betydelse ur ett statligt perspek-

tiv är Governmental Advisory Committee (GAC), som är en mellan-

statlig rådgivande kommitté. GAC har till uppgift att bevaka och ge råd i

ICANN:s verksamhet i den mån verksamheten berör de nationella

regeringarnas angelägenheter. Organisation är öppen för samtliga rege-

ringar och har cirka 100 länder och ett tiotal mellanstatliga organisationer

som medlemmar.

Ledamöterna i ICANN:s styrelse utses av organisationens olika stöd-

grupper och rådgivande kommittéer. Styrelsen består av 15 röstberätti-

Prop. 2004/05:175

217

gade ledamöter, vilket inkluderar organisationens verkställande direktör.

Dessutom finns i styrelsen sex observatörer utan rösträtt. GAC innehar

en av observatörsplatserna.

ICANN:s arbete sker utifrån en överenskommelse (Memorandum of

Understanding) med Förenta staternas handelsdepartement. Enligt över-

enskommelsen skall en gradvis överföring göras av ansvaret för utdel-

ning av IP-adresser, domännamn och unika protokollparametrar från

handelsdepartementet till ICANN. Överenskommelsen har förlängts vid

ett flertal tillfällen och gäller nu till september 2006. Såväl handels-

departementet som ICANN har uppgivit att överenskommelsen inte skall

förlängas efter detta datum utan att ICANN därefter skall ansvara för

frågorna självständigt.

Handelsdepartementet har alltså fortfarande tillsyn över de funktioner

som anges ovan. I praktiken innebär detta t.ex. att handelsdepartementet

på förslag från ICANN granskar och godkänner alla ändringar i den

översta hierarkin i domännamnssystemet. Varje ändring av t.ex. namn-

servrar för en nationell toppdomän godkänns av handelsdepartementet

innan ändringen genomförs. Förenta staterna har därför ett fortsatt

mycket stort inflytande över Internet, något som kritiserats av flera

länder, bl.a. under första fasen av FN:s världstoppmöte om informations-

samhället (WSIS) som hölls i december 2003 (se avsnitt 5.2 och 8.4).

Vem bestämmer över nationella toppdomäner?

Som angivits i avsnittet ovan ansvarade en enskild individ, Jon Postel,

för delegeringen av nationella toppdomäner fram till 1998. Jon Postel

använde sig av den internationella standarden för landskoder ISO 3166-1

för att avgöra vilka nationella toppdomäner som skulle finnas. Vid en

genomgång av hur de ursprungliga delegationerna av nationella topp-

domäner gått till kan man konstatera att dessa följt ungefärligen samma

mönster. Jon Postel har kontaktat någon med teknisk kompetens inom

universitetsvärlden som fått i uppdrag att administrera landets topp-

domän.

Den verksamhet som bedrevs i anledning av delegeringen krävde i de

flesta fall inte någon större organisation och kunde drivas med begrän-

sade tekniska resurser. Vad man närmare kom överens om i samband

med de ursprungliga delegeringarna av de nationella toppdomänerna är

vanligen svårt att rekonstruera. Skriftlig dokumentation saknas i många

fall. Även om dokumentation saknas kan delegeringen av en nationell

toppdomän uttryckas som en överenskommelse om vem som skall

ansvara för administrationen av toppdomänen i den region som domänen

avser.

Jon Postel dokumenterade vissa principer för delegering av nationella

toppdomäner i dokumentet RFC 1591 (1994). Ett RFC-dokument inne-

håller Internetrelaterade standarder. Publicering av olika standarder i

skilda ämnen har skett sedan slutet av 1960-talet. Dokument av detta slag

publiceras av Internet Engineering Task Force (IETF), en organisation

som bl.a. anordnar diskussioner kring olika frågor som rör Internet. IETF

är organiserat på ett sätt som möjliggör att samtliga intresserade kan delta

i arbetet. ICANN har i viss mån moderniserat RFC 1591 genom sitt

dokument Internet Coordinated Policy-1 (ICP-1).

Prop. 2004/05:175

218

Om administratören av en toppdomän skall ändras görs en ansökan hos

ICANN. ICANN säkerställer att ansökan kommer från en behörig part

och innehåller korrekt information. Därefter överlämnas ansökan till För-

enta staternas handelsdepartement som granskar att ansökan handlagts på

korrekt sätt. Även om det inte är en regering som gör ansökan är den

nation som toppdomänen gäller involverad i förfarandet på så sätt att

ICANN regelmässigt verifierar att ändringen av administratör har reger-

ingens stöd. När handelsdepartementet godkänt ansökan sänds den till

Verisign Inc., ett privat amerikanskt företag, som för in ändringen i den

s.k. zonfilen för roten, dvs. den datafil som innehåller information för

den högsta nivån i domännamnssystemet.

Systemet innebär att en stats möjligheter att påverka valet av en ny

administratör av en toppdomän ofta är begränsad och att samförstånd

vanligen krävs mellan den befintliga administratören, staten och den till-

tänkta nya administratören.

Internet i Sverige

Det första svenska nätverket, SUNET (Swedish University Network),

anslöts till Internet under den senare delen av 1980-talet. Men redan

dessförinnan var Sverige anslutet till Internet genom en modemkoppling

till nätet EUnet. Den ursprungliga delegationen av toppdomänen se, som

skedde under 1985, följde det under avsnitt 16.1.4 beskrivna mönstret, då

uppdraget att registrera domännamn under toppdomänen gick till en

person vid KTH.

Det första domännamnet registrerades 1985. Från mitten av 1990-talet

och framåt ökade antalet ansökningar om registrering av domännamn

under toppdomänen och det blev ogörligt för en person att ensam hantera

ansökningarna. Hösten 1997 bildades därför Stiftelsen för Inter-

netinfrastruktur (II-stiftelsen) som tog över ansvaret för toppdomänen.

För detta ändamål har stiftelsen bildat ett aktiebolag, NIC-SE Network

Information Centre Sweden Aktiebolag (NIC-SE), som har till uppgift att

sköta den dagliga driften och administrationen av toppdomänen. NIC-SE

ägs i sin helhet av II-stiftelsen.

Den som vill registrera ett domännamn under se-domänen skall ge in

en ansökan till NIC-SE via ett av bolagets ombud. Dessa finns angivna

på en ombudslista som finns tillgänglig på NIC-SE:s webbplats

www.nic.se. Ombuden tillhandahåller ansökningsblanketter, information

om de regler som gäller för att få ett domännamn registrerat och om den

avgift som tas ut vid ansökan om registrering. Därefter tas också en års-

avgift ut under den tid som domännamnet är registrerat under domänen.

Ombuden vidarebefordrar ansökningarna till NIC-SE. Efter det att

ansökningarna prövats meddelar NIC-SE ombudet om ansökan beviljats.

Detta sker genom ett automatiserat förfarande. Det åligger därefter

ombuden att vidarebefordra beskedet till den som ansökt om ett domän-

namn.

Också ombuden tar ut en avgift i samband med ansökan. Detta innebär

att den reella kostnaden för ett domännamn kan variera beroende på

vilket ombud som använts.

Som en del av administrationen av domänen sköter NIC-SE original-

databasen för toppdomänen. Databasen finns på en server hos bolaget

Prop. 2004/05:175

219

och används inte i sig för adressöversättning. I stället kopieras databasen

regelbundet till en driftserver som kallas namnserver eller masterserver,

varifrån databasen i sin tur kopieras till ett antal s.k. slavservrar. Det är

dessa servrar och den nämnda masterservern som utnyttjas för adress-

översättning vid kommunikation på Internet.

Staten har hittills inte tagit del i administrationen av toppdomänen.

Den 17 september 1998 beslutade regeringen att tillkalla en särskild

utredare med uppdrag att kartlägga och utvärdera den befintliga

organisationen för tilldelning och registrering av domännamn med

avseende på funktion, tillgänglighet och prissättning samt insyn och

ansvarsfrågor. Utredaren hade också att analysera behovet av bestämmel-

ser om tvistlösning beträffande tilldelade domännamn. Därtill skulle

utredaren se över frågor rörande statens ansvar för toppdomänen se. I

denna fråga skulle tonvikten ligga på om staten borde tilldelas befogen-

het att utöva tillsyn över hanteringen av domännamn och i förekom-

mande fall lämna förslag på hur en sådan tillsynsverksamhet skulle ut-

formas.

Utredningen, som antog namnet Domännamnsutredningen, konstate-

rade i sitt betänkande (SOU 2000:30) att den svenska toppdomänen

fungerade utmärkt, men att systemet brast i legitimitet och att det sak-

nades möjligheter till insyn från det allmänna. Utredaren föreslog bl.a. att

uppdraget att hantera toppdomänen skulle formaliseras genom ett

uppdragsavtal mellan regeringen och domänadministratören II-stiftelsen.

För att ytterligare öka hanteringens legitimitet föreslogs också att

regeringen skulle utse två ordinarie styrelseledamöter och en suppleant i

II-stiftelsens styrelse. Härigenom skulle förutsättningar skapas för att

kunna stärka konsument- och användarintressen.

Betänkandet remitterades. Remissyttrandena och en sammanställning

över dessa finns tillgänglig hos Näringsdepartementet (dnr

N2000/3093/ITFoU). Betänkandet har inte lett till någon regeringsåtgärd.

16.1.5

GAC:s principer för nationella toppdomäner

I avsnitt 16.1.4 ovan beskrivs den mellanstatliga rådgivande kommittén

GAC. GAC antog den 23 februari 2000 principer för delegering och

administration av nationella toppdomäner. Dessa reviderades den 5 april

2005 (se bilaga 3).

Syftet med GAC-principerna är enligt uppdateringen i den reviderade

versionen att ange ett generellt ramverk för förhållandet mellan

nationella regeringen, administratören av den nationella toppdomänen

och ICANN. Det slås fast att Internets namnssystem är en offentlig

nyttighet i den meningen att dess funktioner måste administ