Algodlingen

Mark- och miljööverdomstolen

2Flera ägare till fastigheter i området nära stranden, däribland B.C., överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att Blue Fields ansökan skulle avslås. Mark- och miljööverdomstolen avvisade överklagandena och angav bland annat att klagandena inte kunde anses berörda av den tillståndsgivna verksamheten på sådant sätt att de har klagorätt (jfr 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken).

3B.C. har överklagat Mark- och miljööverdomstolens beslut och anfört bland annat följande. Algodlingen kommer att vara lokaliserad till just den plats som han och andra boende vid Bua strand använder för rekreation. Odlingen kommer att hindra användning av området för sådana ändamål. Vidare kommer anläggningen att störa honom och andra boende i området på grund av de belysningsanordningar som kommer att finnas. Anläggningen kommer även att påverka landskapsbilden på ett negativt sätt

och riskera att Bua strand förlorar sin unika ursprungliga karaktär. Fastigheterna vid Bua strand kommer att minska i värde till följd av algodlingen. Platsen är dessutom olämplig för odling av alger, eftersom det finns skadliga ämnen i vattnet.

4B.C. har åberopat bland annat kartbilder, fotografier, vittnesattester, nyhetsartiklar och branschriktlinjer samt ett e-postmeddelande från en fastighetsmäklare angående algodlingens påverkan på värdet av en fastighet som tillhör en av de boende i området.

Frågan i Högsta domstolen

5Frågan i Högsta domstolen är om tillståndsdomen angår B.C. på ett sådant sätt att han har rätt att överklaga den.

Klagorätt i mål enligt miljöbalken

6En dom om tillstånd till vattenverksamhet får överklagas av den som domen angår, alltså den som är sakägare, om avgörandet har gått honom eller henne emot (se 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken).

7Som sakägare räknas var och en som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet genom den verksamhet som tillståndet avser, om risken för skada eller olägenhet gäller ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se ”Taggen Vindpark” NJA 2012 s. 921 p. 6 med vidare hänvisningar).

8En förutsättning för att en enskild ska betraktas som sakägare är alltså att han eller hon berörs av den tillståndsgivna verksamheten på ett mer konkret sätt. Det måste med andra ord finnas ett beaktansvärt enskilt intresse som är hänförligt till honom eller henne. Allmänna intressen kan inte ensamt ligga till grund för enskildas klagorätt. En anknytning som vilar

endast på allemansrättslig grund är inte tillräcklig för att sådan klagorätt ska föreligga. (Jfr prop. 1997/98:45 Del 1 s. 485 f.)

9Vid bedömningen av om risken för skada eller olägenhet är sådan att en enskild får ställning som sakägare måste det beaktas hur omfattande skadan eller olägenheten kan komma att bli. Då kan exempelvis typen av störning och avståndet till den tillståndsgivna verksamheten ha betydelse. En omständighet som typiskt sett bör föranleda att den enskilde ska betraktas som sakägare är att värdet på hans eller hennes fastighet påverkas på ett märkbart sätt till följd av verksamheten. Omständigheter som däremot normalt inte är tillräckliga för att klagorätt ska föreligga är att den tillståndsgivna verksamheten riskerar att begränsa det fria synfältet över havet eller påverka landskapsbilden negativt. (Jfr ”Småbåtshamnen” NJA 2004 s. 590 I, ”Vågbrytaren” NJA 2004 s. 590 II och ”Taggen Vindpark” p. 16.)

10Bestämmelserna om klagorätt i miljömål ska tolkas och tillämpas i ljuset av Århuskonventionen och det s.k. MKB-direktivet. Ett övergripande syfte med de reglerna är att allmänheten ska ges rätt att delta i beslutsprocesser som kan inverka på miljön. Miljöbalkens bestämmelse om enskildas klagorätt i 16 kap. 12 § första stycket 1 har ansetts ligga väl i linje med dessa regler (se ”Taggen Vindpark” p. 12).

Bedömningen i detta fall

11B.C. har ingen särskild rätt till det vattenområde där algodlingen är planerad att ligga. Det han har anfört angående rekreation får därför anses ta sikte på att han med stöd av allemansrätten vill kunna nyttja området för

sådana ändamål. Även om algodlingen riskerar att försämra B.C.s möjligheter till rekreation inom vattenområdet på det sätt som han har anfört kan en anknytning som endast vilar på allemansrättslig grund inte innebära att han har ställning som sakägare (jfr p. 8).

12I de handlingar som har legat till grund för mark- och miljödomstolens dom anges att algodlingen kommer att ha sjösäkerhetsmärken försedda med bland annat solcellsdriven belysning. Handlingarna i målet ger inte stöd för att belysningen riskerar att orsaka sådana olägenheter för B.C. att han har ställning som sakägare. Utredningen ger inte heller stöd för att värdet på B.C.s fastighet kommer att påverkas på ett märkbart sätt till följd av algodlingen.

13Det som B.C. har anfört angående påverkan på landskapsbilden och att området kommer att förlora sin ursprungliga karaktär är inte heller sådana olägenheter som gör att han ska betraktas som sakägare (jfr p. 9).

14Invändningen att den aktuella platsen är olämplig för algodling på grund av skadliga ämnen i vattnet tar sikte på ett intresse som inte är hänförligt till B.C. själv. Det är alltså fråga om ett allmänt intresse, och ett sådant kan inte i sig innebära att han har klagorätt (jfr p. 8).

15Inte heller det som B.C. har anfört i övrigt innebär att han ska betraktas som sakägare. B.C. har alltså inte haft rätt att överklaga markoch miljödomstolens dom. Hans överklagande av Mark- och miljööverdomstolens beslut om avvisning ska därför avslås.

I avgörandet har deltagit justitieråden Anders Eka, Cecilia Renfors, Johan Danelius (referent), Margareta Brattström och Erik Lindberg. Föredragande har varit justitiesekreteraren Benjamin Bergström.