Klagorätt

Beskrivning saknas!

Rättsfall78

MÖD 2000:43: Närboendes talerätt mot tillsynsmyndighets beslut att inte ingripa enligt miljöskyddslagen och miljöbalken-----Sakägare (närboende) har rätt att överklaga beslut från tillsynsmyndighet om att inte ingripa mot miljöfarlig verksamhet som berör honom (”0-beslut”).
MÖD 2012:48: Miljöorganisationers rätt att överklaga ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att ett beslut i ett anmälningsärende enligt miljöbalken är ett sådant beslut som omfattas av artikel 9.3 i den s.k. Århuskonventionen och som därmed ska kunna bli föremål för prövning. Domstolen har med stöd av EU-domstolens dom i mål nr C-240/09 ansett att en tolkning av 16 kap. 13 § miljöbalken som stämmer överens med både artikel 9.3 och unionsrätten ska göras. Eftersom målet även innefattat en fråga om tillstånd enligt Natura 2000-reglerna har det vid en sådan tolkning varit möjligt att se det överklagade beslutet som ett beslut som omfattas av 16 kap. 13 §. Naturskyddsföreningen har därmed konstaterats ha rätt att överklaga det aktuella beslutet.
MÖD 2008:33: Talerätt för att överklaga strandskyddsdispens ----- En kommunal nämnd beviljade en sökande strandskyddsdispens. En arrendator på samma fastighet överklagade beslutet varvid länsstyrelsen upphävde dispensen. Sökanden och den kommunala nämnden överklagade beslutet till miljödomstolen som avslog överklagandena. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att arrendatorn inte gjort gällande att den beviljade dispensen skulle medföra att han skulle hindras att nyttja de rättigheter som tillkom honom genom arrende eller fiskerätt och att han inte heller visat att han på något annat sätt var berörd av beslutet om strandskyddsdispens. MÖD fann därför att arrendatorn inte hade rätt att överklaga nämndens beslut till länsstyrelsen. Vidare fann MÖD att nämnden inte hade rätt att överklaga länsstyrelsens beslut till miljödomstolen eftersom det inte gick emot de allmänna intressen som kommunen har att företräda. MÖD upphävde underinstansernas avgöranden och fastställde nämndens beslut.
MÖD 2007:6: Avvisat överklagande-----Efter anmälan om samråd beträffande en skidanläggning beslutade länsstyrelsen att godta utförandet. Miljödomstolen avvisade överklaganden från ett antal närboende, som ville att skidanläggningen inte skulle få byggas. Miljööverdomstolen uppmärksammade att fyra av klagandena ägde fastigheter som enligt antagen och laga kraftvunnen detaljplan skulle komma att ingå i den planerade skidanläggningen och meddelade prövningstillstånd för dessa. Miljööverdomstolen konstaterade sedan att ett beslut efter en anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken inte i sig skapar några rättigheter för anmälaren och därmed inte har någon faktisk effekt gentemot klagandena. Miljööverdomstolen avslog därför överklagandena.
MÖD 2000:4: Närboendes talerätt enligt miljöskyddslagen-----Miljööverdomstolen fann att sakägare kan överklaga beslut eller dom om tillstånd trots att denne inte fört talan i underinstans. I mål som avgörs i Miljööverdomstolen enligt förfarandereglerna i rättegångsbalken kan en juridisk person (ideell förening) inte vara ombud för sakägare.
MÖD 2011:46: Enskilds rätt att överklaga länsstyrelses beslut att inte begära återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet ----- En länsstyrelse beslutade att inte vidta åtgärder med anledning av en enskild persons begäran om återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Då den enskilde överklagade länsstyrelsens beslut, avvisades överklagandet av miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att om en enskild är berörd och beslutet har gått vederbörande emot, har han eller hon rätt att överklaga ett beslut av en myndighet att inte ansöka om återkallelse eller omprövning enligt 24 kap. miljöbalken. Avvisningsbeslutet undanröjdes därför och målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för förnyad behandling.
MÖD 2004:34: Talerätt för enskild sakägare i fråga som avser kompensationsåtgärder för skador på allmänt fiske enligt vattenlagen.-----Miljööverdomstolen har i ett mål om kompensationsåtgärder för skada på allmänt fiske enligt 1918 års vattenlag (ÄVL) uttalat att bestämmelsen i 35 kap. 1 mom. ÄVL uttömmande reglerar frågan om rätten att föra talan för allmänna intressen, dvs. Kammarkollegiet och berörd kommun. Talan från en samfällighetsförening och enskilda har avvisats.
MÖD 2000:50: Talerätt vid omprövning av villkor enligt äldre vattenlagen-----Vid omprövning av fiskeförbud enligt äldre vattenlagen är fastighetsägare vars vattenområde låg på avsevärt avstånd från förbudsområdet, som föreslogs minska, inte sakägare och har följaktligen inte rätt till ersättning för rättegångskostnader enligt 20 kap. vattenlagen.
MÖD 2013:43: Avvisning av överklagande ----- Efter det att grannar (ej rågrannar) överklagat ett bygglovsbeslut avvisade länsstyrelsen överklagandet. Mark- och miljödomstolen undanröjde beslutet och visade målet åter till länsstyrelsen för ny handläggning, eftersom domstolen ansåg att grannarna hade rätt att överklaga. Bygglovssökande överklagade till Mark- och miljööverdomstolen som har avvisat överklagandet. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att mark- och miljödomstolens dom, trots den lämnade fullföljdshänvisningen, inte innehållit avgörande av någon fråga som inverkar på målets utgång och därför inte fick överklagas.
MÖD 2005:8: Anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för uppförande av en radiomast; nu fråga om avvisning av överklagande-----Efter anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken förbjöd länsstyrelsen uppförandet av en radiomast, varefter miljödomstolen upphävde förbudet. Miljödomstolens dom överklagades av en enskild person. Miljööverdomstolen avvisade överklagandet eftersom prövningen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken tar sikte på skyddet av naturmiljön, som är ett allmänt intresse, och rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse normalt sett inte tillkommer en enskild klagande.
MÖD 2004:79: Tillstånd enligt miljöbalken till befintlig och utökad produktion av formalin vid bolagets anläggningar i Perstorps kommun.-----Sökande av tillstånd till miljöfarlig produktion har i sin ansökan redovisat bl.a. på vilket sätt och i vilken omfattning transporter av råvaror till produktionsanläggningen kommer att utföras. Miljööverdomstolen har funnit att det sålunda skett en tydlig redovisning och att det valda transportsättet får antas ge lägsta utsläpp till luft i anläggningens närområde. Ett villkor avseende transportplan skulle därför inte fylla någon funktion. Även fråga om talerätt.
MÖD 2014:7: Kommunal nämnds klagorätt i mål om bygglov ----- Mark- och miljödomstol har upphävt miljö- och samhällbyggnadsnämndens beslut att bevilja tidsbegränsat bygglov. Enbart nämnden har överklagat mark- och miljödomstolens avgörande. Domen har ansetts gå nämnden emot och nämnden har därför rätt att överklaga domen till Mark- och miljööverdomstolen.
MÖD 2012:17: Klagorätt ----- Ett av producenter bildat materialbolag för insamling av returpapper begärde att kommunen skulle ingripa mot ett konkurrerande bolag. Kommunen beslutade att inte vidta någon åtgärd. Materialbolaget överklagade men ansågs inte ha klagorätt med hänsyn till att materialbolag inte har tillerkänts några rättigheter eller skyldigheter enligt förordningen om producentansvar för returpapper och därmed inte har ett sådant av rättsordningen erkänt intresse som kunde grunda talerätt i det aktuella tillsynsärendet.
MÖD 2012:51: Klagorätt ----- Kommunen hade på initiativ av en fastighetsägare beslutat att anta en detaljplan som rörde dennes fastighet. Efter överklagande av granne upphävde mark- och miljödomstolen detaljplanen. Kommunen och fastighetsägaren överklagade mark- och miljödomstolens dom till Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det endast är kommunen som har befogenhet att anta planer och som ensam avgör om och vid vilken tidpunkt planläggning ska ske. Fastighetsägaren har inte någon i plan- och bygglagstiftningen grundad rättighet att få till stånd en detaljplan avseende den egna fastigheten. Beslutet att upphäva planen kunde därmed inte anses angå fastighetsägaren på ett sådant sätt att denne hade rätt att överklaga domen. Överklagandet avvisades därför.
NJA 2017 s. 421: En markägare har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut att anta detaljplan avseende första etappen av en väg, när det står klart att vägen i nästa etapp kommer att gå över hans fastighet.
MÖD 2005:72: Ansökan om lagligförklaring av kraftverk och regleringsdamm m.m.-----Vid fastställande av ersättning för rättegångskostnader fann miljödomstolen att vissa fastighetsägare som yttrat sig över ansökan inte var sakägare, men tillerkände dem ändå ersättning för rättegångskostnader, eftersom de varit oförhindrade att i sakägarfrågan framlägga utredningar och synpunkter. Miljööverdomstolen konstaterade att fastighetsägarna inte var sakägare och att det därför saknades laga grund för att förplikta sökanden att ersätta deras rättegångskostnader i miljödomstolen liksom i Miljööverdomstolen.
MÖD 2006:66: Talerätt avseende överklagande av en vindkraftpark-----En klagande hade som grund för sin talerätt i ett överklagande åberopat att landskapsbilden skulle störas om vindkraftparken kom till stånd. Den klagandes bostad låg minst två kilometer från vindkraftverken. Miljööverdomstolen ansåg inte att den klagande var berörd av verksamheten på ett sådant sätt att hon hade rätt att överklaga domen trots att verken kunde ses från fastigheten. Överklagandet avvisades.
MÖD 2004:55: Rätt att överklaga beslut om tillstånd enligt landskapsskyddsförordnande -----Miljööverdomstolen har avvisat ett överklagande från en enskild (granne) i ett mål rörande strandskydd och landskapsbildsförordnande.
MÖD 2005:48: Närboendes talerätt mot tillsynsbeslut gällande motorsportbana----- Tillsynsmyndigheten hade godkänt anläggande och drift av en endurobana. Ett antal närboende ansågs inte ha rätt att överklaga beslutet. Miljööverdomstolen fann däremot att boende på ett avstånd om 800-1000 meter från banan, vars fastigheter även låg nära en tillfartsväg till området, var sakägare.
MÖD 2006:22: Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken-----Miljööverdomstolen fann att en villaägarförening inte omfattades av 16 kap. 13 § miljöbalken. Föreningen hade visserligen inskrivet i sina stadgar att tillvarata naturskydds- och miljöintressen men då föreningen inte kunde visa att den i sin kontinuerliga verksamhet ägnat sig åt detta ändamål avslogs överklagandet.
MÖD 2009:15: Tillstånd att uppföra ett vilthägn ----- Ett tillstånd att uppföra ett vilthägn enligt 12 kap. 11 § miljöbalken har inte ansetts kunna förenas med villkor för att minska buller från den verksamhet som planeras inom vilthägnet - kronhjortsuppfödning, då syftet med tillståndsplikten enligt lagens förarbeten är begränsat till att bevara möjligheten för allmänheten att färdas fritt i naturen och att skydda naturmiljön. De närboende som jämte tillståndshavaren överklagat länsstyrelsens beslut borde därtill inte ha getts rätt att föra talan i målet.
NJA 2015 s. 976: Rätt för gruvföretag att överklaga beslut om detaljplan.
MÖD 2001:29: Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt miljöbalken -----Eftersom reglerna om strandskydd syftar till att tillvarata allmänna intressen får en granne inte överklaga beslut om strandskyddsdispens.
MÖD 2004:56: Fråga om rätt att överklaga beslut av Finsk-svenska gränsälvskommissionen.
MÖD 2016:5: Miljöorganisations klagorätt enligt 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900). ----- Ett beslut att upphäva en detaljplan för vindkraftverk inom ett vattenområde i Kattegatt har inte ansetts medföra betydande miljöpåverkan eftersom konsekvensen av upphävandet var att området blev oreglerat. En miljöorganisation har därför saknat klagorätt.
MÖD 2000:49: Begäran om ingripande för omlokalisering av verksamhet-----Enskilda personer (grannar) kan inte ansöka om omprövning enligt 24 kap. miljöbalken utan är istället hänvisade till att påkalla de berörda myndigheternas uppmärksamhet (Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen). Ett beslut av en sådan myndighet att inte göra ansökan om omprövning kan inte överklagas av grannarna.
MÖD 2007:35: Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken ----- En sameby hade inte rätt att föra talan mot ett beslut om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken då beslutet i sig inte innebar någon rätt att förfoga över marken för att uppföra en vindmätningsmast.
MÖD 2015:8: Enskilds rätt att överklaga ----- Mark- och miljööverdomstolen har vid en prövning av enskilds rätt att överklaga ett beslut med anledning av en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 miljöbalken och om tillstånd enligt ett förordande om landskapsbildsskydd tolkat 16 kap. 12 § miljöbalken på ett sätt som innebär att ägaren av den fastighet som berörs av beslutet har haft rätt att överklaga detta. Bedömningen av klagorätten har bl.a. gjorts mot bakgrund av Århuskonventionens krav på en effektiv tillgång till rättslig prövning.
MÖD 2004:54: Länsstyrelses talerätt vid beslut om dispens från strandskydd-----En länsstyrelse hade beviljat en privatperson dispens från strandskyddsbestämmelserna. Naturvårdsverket överklagade till miljödomstolen, som ändrade beslutet. Privatpersonen och länsstyrelsen överklagade miljödomstolens dom med yrkande om att dispensen skulle beviljas. Miljööverdomstolen avvisade länsstyrelsens överklagande då myndigheten inte kunde anses ha rätt att överklaga domen i den aktuella situationen.
MÖD 2003:24: Omprövning av villkor avseende verksamhet vid en flygplats; nu fråga om rätt att överklaga-----Miljödomstolens dom överklagades av en flygföreningen och ett oljebolag som ansåg att avgörandet gått dem emot genom införandet av ett villkor om återföringssystem för flygbränsle. Miljööverdomstolen fann att en förutsättning för att få klaga var att man utsattes för en skada eller en olägenhet som skulle vara en följd av den miljöfarliga verksamhet som avsågs i tillståndet. Den skada som föreningen och oljebolaget skulle drabbas av ansågs inte vara av den arten och deras överklaganden avvisades därför.
MÖD 2008:28: Rätt att överklaga ett tillstånd till en gruppstation för vindkraft i Kattegatt ----- Sveriges Fiskares Riksförbund har inte ansetts ha rätt att överklaga ett tillstånd till en vindkraftanläggning.
MÖD 2015:24: Klagorätt i mål om anmälan avseende bristfälligt utförd besiktning av ventilationssystem ----- En funktionskontrollant genomförde en obligatorisk ventilationskontroll i en fastighet efter det att fastighetsägaren förelagts därom av samhällsbyggnadsnämnden (nämnden). Protokollet från besiktningen lämnades in till nämnden som beslutade att inte initiera vidare tillsynsärende enligt plan- och bygglagen ([2010:900], PBL) och därmed avskrev ärendet från vidare handläggning. Anmälaren i ärendet och tillika en hyresgäst i den aktuella fastigheten överklagade nämndens beslut. Länsstyrelsen avvisade överklagandet eftersom den fann att klaganden inte kunde anses vara sakägare i ärendet. Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen som instämde i länsstyrelsens bedömning och därmed avslog överklagandet. -
MÖD 2007:26: Klagan över domvilla-----Några sakägare hade fört talan i länsstyrelsen och där fått bifall genom att ett bolags ansökan om att få uppföra vindkraftverk avslogs. Bolaget överklagade och miljödomstolen ändrade länsstyrelsens beslut och meddelade tillstånd. Hos Miljööverdomstolen (MÖD) ansökte en av sakägarna om återställande av försutten tid. MÖD fann att miljödomstolen borde ha låtit berörda sakägare få tillfälle att yttra sig över bolagets överklagande till miljödomstolen eftersom de kunde anses bli berörda av ett beviljat tillstånd. Domvilla ansågs ha förekommit. Miljödomstolens dom upphävdes och återförvisades för erforderlig behandling.
MÖD 2010:4: Klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd ----- Frågan i målet rörde om en vägförening hade rätt att överklaga ett beslut att medge en granne strandskyddsdispens för en brygga och en sjöbod. Både vägföreningen och den sökande hävdade äganderätt till marken som uppstått genom strandförskjutning. Eftersom nämndens beslut att medge strandskyddsdispens inte gav sökanden någon formell rätt att vidta åtgärder på området påverkade beslutet, varken direkt eller indirekt, vägföreningens rättsliga ställning. Enligt Miljööverdomstolen hade vägföreningen inte heller visat att den beviljade dispensen på annat sätt inskränkte föreningens rätt att utnyttja sin fastighet eller de rättigheter som är knutna till fastigheten på det sätt som har krävts i praxis. Vägföreningens överklagande borde därför ha avvisats av miljödomstolen.
MÖD 2013:7: Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk m.m. inom område med förordnande om landskapsbildsskydd ---- Ett vindkraftverk skulle uppföras i ett område som omfattas av ett förordnande om landskapsbildsskydd meddelat enligt naturvårdslagen. Enligt naturvårdslagen krävdes inte ett tillstånd enligt förordnandet om en tillåtlighetsprövning istället skedde enligt miljöskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen fann, i likhet med mark- och miljödomstolen, att tillåtligheten av ett vindkraftverk som är anmälningspliktigt enligt 9 kap. miljöbalken prövas inom ramen för anmälningsärendet och att prövningen motsvarar en tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen, som konstaterade att något särskilt tillstånd enligt förordnandet om landskapsbildsskydd därmed inte krävs, fastställde mark- och miljödomstolens dom.
MÖD 2004:31: Avvisat överklagande-----Enligt förvaltningsrättslig praxis på miljöskyddsområdet har närboende ansetts ha rätt att överklaga ett beslut genom vilket deras anmälan till tillsynsmyndigheten inte har föranlett något ingripande mot störande verksamhet.
MÖD 2002:82: Tillstånd till utökad verksamhet vid ett avfallsvärmeverk; nu fråga om talerätt-----Tre personer, boende 2,6, 3,1 resp. 4,8 km från värmeverket, fick överklaga ett tillstånd till verksamheten då Miljööverdomstolen bedömde att de i vart fall berördes av luftföroreningarna från anläggningen.
MÖD 2017:26: Klagorätt beträffande detaljplan ----- En kommun antog detaljplan för utbyggnad av befintlig marina. En fastighetsägareförening, som ägde en fastighet vid inloppet till viken där marinan finns, ansågs av mark- och miljödomstolen inte berättigad att överklaga kommunens antagandebeslut. Föreningens fastighet gränsade inte till planområdet. MÖD fann dock att detaljplanen kommer innebära en påtagligt ökad båttrafik vid föreningens fastighet och antagandebeslutet ansågs därför angå föreningen i den mening som avses i 22 § förvaltningslagen. Mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut undanröjdes och målet återförvisades dit för fortsatt handläggning.
RH 2011:39: Part, som fått fullt bifall till sina yrkanden i tingsrätten, har i ärende om överflyttning av barn enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn tillåtits att överklaga med ett nytt yrkande om att barnen skulle hämtas genom polismyndighetens försorg.
MÖD 2007:53: Talerätt för granne med obebyggd tomt ----- En person som ägde en fastighet 1 km från ett bolags anläggningar överklagade bolagets tillstånd till förbränningsanläggning. Hans fastighet var obebyggd men taxerad som småhusmark och omfattades enligt hans uppgift av en stadsplan enligt vilken det fanns en byggrätt. Miljödomstolens dom ansågs mot denna bakgrund angå honom på ett sådant sätt att han hade rätt att överklaga domen. Miljööverdomstolen avslog yrkandet om avvisning.
MÖD 2005:11: Avvisad ansökan om lagligförklaring av två pirar-----Ett servitutsavtal har ansetts ge sådan rådighet över ett vattenområde att en ansökan om lagligförklaring skall kunna prövas.
MÖD 2007:17: Tillsyn enligt 11 kap. miljöbalken; nu fråga om rättegångsfel----- Miljöorganisationers rätt att överklaga domar och beslut med stöd av 16 kap. 13 § miljöbalken har inte ansetts omfatta tillsynsbeslut.
MÖD 2013:32: Klagorätt i mål om tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken ----- Enskilda sakägare har inte ansetts ha rätt att överklaga länsstyrelsens beslut att ge tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (Natura 2000-tillstånd).
NJA 2017 s. 3: Begreppet kända sakägare i 9 kap. 41 b § plan- och bygglagen omfattar även berörd bostadsrättshavare. Det meddelande som kungörs enligt 9 kap. 41 a § rörande ett beslut om beviljat bygglov ska därför skickas också till sådan bostadsrättshavare.
MÖD 2017:13: Klagorätt i mål om bygglov ----- En byggnadsnämnd hade gett bygglov för hotell- och fritidshusanläggning med stugor på tre olika fastigheter belägna intill varandra. En fastighetsägare som klagat till MÖD ägde en fastighet som inte gränsade till men var belägen relativt nära de fastigheter som byggloven avsåg. MÖD har funnit, med hänsyn till omfattningen och utformningen av anläggningen på de tre fastigheterna och anläggningsens belägenhet i nära grannskap till klagandens fastighet, att samtliga tre bygglovsbesluten angick klaganden på ett sådant sätt att han hade rätt att överklaga besluten. - Även fråga om bygglovens förenlighet med detaljplan.
MÖD 2009:11: Ideell förenings rätt att överklaga ----- En förening hade 277 privatpersoner och 20 föreningar som medlemmar. Flera av de anslutna föreningarna hade ensamma över 2000 medlemmar. Av föreningens stadga framgick att en privatperson som är medlem i en ansluten förening tillika är medlem i föreningen. Kravet i 16 kap. 13 § miljöbalken avseende att antalet medlemmarna skall vara lägst 2000 för att få överklaga, har föreningen inte ansetts uppfylla. Då föreningen inte heller hade rätt att överklaga som sakägare avvisade Miljööverdomstolen överklagandet.
MÖD 2017:5: Klagorätt ----- En länsstyrelse överklagade en annan länsstyrelses beslut att godkänna ett ingivet kontrollprogram. Mark- och miljödomstolen avvisade överklagandet. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att beslutet, varigenom det ingivna kontrollprogrammet godkändes, inte kan anses utgöra ett led i tillståndsprövningen och att det därför inte omfattas av bestämmelsen om talerätt i 22 kap. 6 § miljöbalken. Någon annan bestämmelse som uttryckligen ger länsstyrelsen rätt att överklaga beslutet finns inte och länsstyrelsen kan därför inte tillerkännas klagorätt enligt 16 kap. 12 § första stycket 4 miljöbalken. Det har inte heller framkommit att beslutet angår länsstyrelsen i den mening som avses i 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken. Det var därför rätt av mark- och miljödomstolen att avvisa överklagandet.
MÖD 2011:44: Klagorätt i mål om strandskyddsdispens ----- Ägare av berörd fastighet har inte ansetts ha klagorätt i mål om strandskyddsdispens.
RH 2000:58: Hovrätten har efter klagan över domvilla undanröjt kronofogdemyndighets utslag och förordnat att ny handläggning skall äga rum vid kronofogdemyndigheten. Hovrätten har funnit att dess beslut får överklagas.
MÖD 2001:7: Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen-----Beslut om strandskyddsdispens får endast överklagas av den som äger den direkt berörda marken och av den som har nyttjanderätt eller annan särskild rätt till denna. Däremot är en granne inte behörig att överklaga beslutet. De allmänna intressen som bestämmelserna skyddar bevakas av Naturvårdsverket. Miljööverdomstolen avvisade grannens överklagande.
MÖD 2001:9: Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken-----Inledningsvis framhöll Miljööverdomstolen (MÖD) att talerätten inte var begränsad till det geografiska område som en föreningens stadgar i förekommande fall anger. I aktuellt mål handlade det om en förenings rätt att överklaga ett beslut i ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. MÖD fann att då klagorätten var begränsad till beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt miljöbalken innefattade detta inte en rätt för en förening att överklaga ett beslut i en tillsynsfråga. Föreningens överklagande avslogs.
RH 2006:51: En bank har inte ansetts ha klagorätt i ärende avseende utmätning av en gäldenärs innestående medel på ett av bankens konton.
NJA 2014 s. 445: Den som i ett s.k. granneyttrande har godkänt en lovpliktig åtgärd enligt plan- och bygglagen har på grund av detta inte förlorat sin klagorätt för det fall lov beviljas. Godkännandet har ansetts kunna återtas i mark- och miljödomstolen.
MÖD 2017:6: Klagorätt ----- En byggnadsnämnd har inte ansetts ha rätt att överklaga en länsstyrelses beslut att ändra nämndens avskrivningsbeslut. Länsstyrelsens beslut angick nämnden, men det gick inte nämnden emot eftersom det inte innebar en begränsning av nämndens möjlighet att bevaka de intressen som nämnden har att bevaka enligt plan- och bygglagstiftningen.
MÖD 2000:25: Tillstånd att leda bort grundvatten för byggande av planfri korsning mellan järnväg och väg-----Boende inom grundvattenbortledningens influensområde har ansetts berättigade att överklaga ett tillstånd trots att de endast åberopat allmänna intressen mot företaget. Miljööverdomstolen godtog att tillståndet gjorts beroende av att detaljplan skulle fastställas i efterhand i huvudsaklig överensstämmelse med den ansökta järnvägssträckningen. Däremot ansågs det vara rättegångsfel att miljödomstol hade meddelat tillståndet utan att göra en bedömning av den samhällsekonomiska nyttan av företaget, trots att förutsättningarna om särskild prövning enligt 3 kap. 6 § vattenlagen inte var för handen. Rättegångsfelet hade emellertid inte inverkat på målets utgång och tillståndet fastställdes.
MÖD 2000:44: Grannes talerätt mot tillsynsmyndighets beslut att inte ingripa enligt vattenlagen-----Sakägare (granne) har rätt att överklaga beslut från tillsynsmyndighet om att inte ingripa mot vattenföretag som berör honom ("0-beslut").
MÖD 2003:19: Förbud att utan tillstånd uppföra vindkraftverk; nu fråga om talerätt -----En anmälan om uppförande av vindkraftverk föranledde ingen åtgärd från miljönämnden (ett s.k. 0-beslut). En granne klagade till länsstyrelsen och miljödomstolen, varav den sistnämnda undanröjde nämndens beslut och förbjöd uppförandet av vindkraftverket. Nämnden överklagade och fråga uppkom om dess talerätt. Miljööverdomstolen fann att enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen blev miljönämnden part i samband med att målet överklagades till miljödomstolen och genom domen har nämndens beslut upphävts. Miljödomstolens avgörande ansågs därmed ha gått nämnden emot i den mening som avses i 16 kap. 12 § 1 st. 1 miljöbalken (jfr RÅ 1999 not. 17) och nämnden hade därför rätt att överklaga miljödomstolens dom.
MÖD 2015:5: Klagorätt ----- Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) fann att organisationen med miljöprövningsdelegationer inom vissa länsstyrelser inte utgör något hinder för en länsstyrelse att i syfte att tillvarata allmänna intressen överklaga ett beslut meddelat av
MÖD 2000:54: Naturvårdsverkets talerätt enligt miljöbalken-----En ändring av produktionen som lässtyrelsen och miljödomstolen bedömt vara icke tillståndspliktig fann Miljööverdomstolen inte kunna överklagas av Naturvårdsverket.
MÖD 2008:45: Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken ----- En förening kunde enligt sina stadgar anta riks- och lokalorganisationer som medlemmar. Organisationerna skulle vara juridiska personer. Föreningen hade två medlemmar, som båda var föreningar och juridiska personer. Därigenom uppfyllde inte föreningen kravet för talerätt som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken om lägst 2000 medlemmar. Av förarbetena framgår att föreningen ska vara en personsammanslutning och inte en föreningssammanslutning.
MÖD 2004:25: Föreläggande att ansöka om tillstånd för tågtransport av flygbränsle -----Bygg- och miljönämnden i Tierps kommun hade förelagt Banverket att söka tillstånd för tågtransporter av flygbränsle på vissa tågsträckor. Miljödomstolen upphävde föreläggandet med hänvisning till att det vid en tillståndsprövning skall göras en samlad bedömning av de olägenheter som järnvägen ger upphov till, inte enbart dem som härrör från tåg som transporterar flygbränsle. Den avgränsning som nämnden gjort i föreläggandet är därför inte lämplig från prövningssynpunkt. Miljööverdomstolen instämde i denna bedömning. Även fråga om förenings rätt att föra talan samt om den som företräder föreningen kan anses vara sakägare.
MÖD 2006:23: Avvisat överklagande-----Efter anmälan om samråd för utbyggnad av en småbåtshamn beslutade länsstyrelsen att vattenföretaget kunde utföras utan föregående tillståndsprövning enligt 11 kap. miljöbalken. Miljödomstolen avvisade överklaganden från ett antal innehavare av båtplatsservitut som ansåg att deras enskilda intressen påverkades och att tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken borde sökas. Miljööverdomstolen fann att båtplatsservituten skulle påverkas av vattenföretaget. Länsstyrelsens beslut ansågs därför ha sådana faktiska rättsverkningar att det var överklagbart och klagandena därigenom berörda av beslutet på ett sådant sätt att de hade talerätt. Målet återförvisades till miljödomstolen för prövning i sak.
MÖD 2012:47: Miljöorganisationers rätt att överklaga ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att ett beslut om föreläggande om skyddsåtgärder som meddelats med stöd av miljöbalken är ett sådant beslut som omfattas av artikel 9.3 i den s.k. Århuskonventionen och som därmed ska kunna bli föremål för prövning. Domstolen har med stöd av EU-domstolens dom i mål nr C-240/09 ansett att en tolkning av 16 kap. 13 § miljöbalken som stämmer överens med både artikel 9.3 och unionsrätten ska göras. Eftersom målet även innefattat en fråga om dispens från artskyddsförordningen har det vid en sådan tolkning varit möjligt att se det överklagade beslutet som ett beslut som omfattas av 16 kap. 13 §. Naturskyddsföreningen har därmed konstaterats ha rätt att överklaga det aktuella beslutet.
MÖD 2014:51: Klagorätt ----- Mark- och miljödomstolen lämnade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för uppförande av en ny bro över Göta älv. Tillståndet överklagades av Sjöfartsverket, två föreningar, flera verksamhetsutövare tillika ägare av fastigheter belägna längs Göta älv och Vänern samt flera kommuner belägna längs Vänern. Mark- och miljööverdomstolen avvisade Sjöfartsverkets överklagande då myndigheten inte är en sådan myndighet som får föra talan enlig 22 kap. 6 § miljöbalken. Även föreningarnas överklaganden avvisades då de inte ansågs uppfylla kraven 16 kap. 13 § miljöbalken. Beträffande verksamhetsutövarna fann domstolen att även om den tillståndssökta bron kan ha inverkan på det framtida nyttjandet av Göta älv för sjöfart och i förlängningen på de verksamheter som verksamhetsutövarna bedriver, är denna inverkan inte av den beskaffenhet att den ska ses som en skada eller ett intrång i de fastigheter som verksamhetsutövarna äger. Verksamhetsutövarnas överklaganden avvisades därmed. Däremot ansågs kommunerna har rätt att överklaga då tillgången till farleden Göta älv är att se som ett sådant allmänt intresse som kommunerna får tillvarata enligt 16 kap. 12 § och 22 kap. 6 § miljöbalken.
MÖD 2004:80: Tillstånd enligt miljöbalken till befintlig och utökad produktion av pentaerytriol (penta) vid bolagets anläggning i Perstorps kommun-----I samband med tillstånd till miljöfarlig produktion har fråga uppkommit om tillståndet skall förenas med villkor för transporter till och från produktionsanläggningen. Miljööverdomstolen har funnit att omfattningen av transporterna, vilka huvudsakligen sker med lastbil, kan motivera åtgärder för att motverka utsläppen till luft i anläggningens närområde. För att det skall gå att ta ställning till behovet och möjligheten av att föreskriva villkor för transporterna har domstolen föreskrivit att det under en prövotid skall utföras en utredning angående transporternas miljöpåverkan och möjligheterna att minska denna påverkan. Även fråga om talerätt.
MÖD 2000:7: Överklagande av beslut om ersättning för rättegångskostnader enligt miljöbalken-----Miljööverdomstolen har funnit att i mål enligt miljöbalken kan, i likhet med vad som gäller enligt rättegångsbalkens regler, beslut om fördelning av rättegångskostnader enbart överklagas inom den tidsfrist som gäller för ordinärt överklagande. Anslutningsöverklagande med avseende endast på sådant beslut är alltså inte tillåtet.
RH 2002:8: En oprioriterad borgenär i en konkurs, där de utdelningsbara medlen förslog endast till betalning av vissa prioriterade borgenärers fordringar, har ansetts inte ha rätt att överklaga ett beslut om arvode till konkursförvaltaren.
MÖD 2005:46: Närboendes talerätt mot tillsynsbeslut gällande motorsportbana----- Tillsynsmyndigheten hade godkänt anläggande och drift av en knattecrossbana. Ett antal närboende ansågs inte ha rätt att överklaga beslutet. Miljööverdomstolen fann däremot att boende på ett avstånd om 800-1000 meter från banan, vars fastigheter även låg nära en tillfartsväg till området, var sakägare.
MÖD 2003:18: En kommuns rätt att överklaga-----Ett länsstyrelsebeslut i ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § miljöbalken överklagades av en kommun. Överklagandet avvisades av miljödomstolen. Miljööverdomstolen fann dock att kommuner tillerkänts klagorätt i praxis enligt naturvårdslagen med hänvisning till att naturvården är såväl en statlig som en kommunal angelägenhet. Eftersom någon ändring därvidlag inte varit avsedd genom införandet av miljöbalken medgavs kommunen klagorätt. Särskilt yttrande.
MÖD 2012:22: Kommunal nämnds klagorätt i mål om bygglov ----- Mark- och miljödomstolen har upphävt en miljö- och byggnadsnämnds beslut att bevilja bygglov. Nämnden har haft ställning som motpart i målet. Domen har ansetts gå nämnden emot och nämnden har därför haft rätt att överklaga domen till Mark- och miljööverdomstolen.
MÖD 2017:11: Avvisning av överklagande ----- En kommunal nämnd beslutade att lämna klagomål på buller utan ytterligare åtgärd. Sedan mark- och miljödomstolen upphävt nämndens beslut och återförvisat ärendet till nämnden för fortsatt handläggning, överklagade nämnden domstolens avgörande. Mark- och miljööverdomstolen har inte ansett att nämnden haft rätt att överklaga avgörandet. Mark- och miljödomstolens avgörande angick nämnden, men det gick inte nämnden emot på ett sätt som gav nämnden rätt att överklaga. Överklagandet har därför avvisats.
MÖD 2014:30: Miljöorganisationers rätt att överklaga ----- Länsstyrelsen har i egenskap av tillsynsmyndighet beslutat att inte vidta några åtgärder med anledning av en begäran från Älvräddarnas Samorganisation. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att beslutet att inte ingripa är ett sådant beslut som omfattas av artikel 9.3 i den s.k. Århuskonventionen och som därmed ska kunna bli föremål för rättslig prövning. Domstolen har i enlighet med i domen redovisad praxis ansett att 16 kap. 13 § miljöbalken ska tolkas på ett sätt som stämmer överens med både artikel 9.3 i konventionen och unionsrätten. Eftersom målet även innefattat en fråga om tillstånd till vattenverksamhet har det vid en sådan tolkning varit möjligt att se det överklagade beslutet som ett beslut som omfattas av 16 kap. 13 §. Älvräddarnas samorganisation har därmed konstaterats ha rätt att överklaga det aktuella beslutet.
MÖD 2012:23: Kommunal nämnds klagorätt i mål om bygglov ----- Mark- och miljödomstolen har fastställt länsstyrelsens beslut att upphäva en samhällsbyggnadsnämnds beslut att bevilja bygglov. Nämnden har haft ställning som motpart i målet. Domen har ansetts gå nämnden emot och nämnden har därför haft rätt att överklaga domen till Mark- och miljööverdomstolen.
MÖD 2015:17: Fråga om miljöorganisationers klagorätt ----- En miljönämnd beslutade att godta en anmälan om anläggande och drift av tre vindkraftverk och förelade verksamhetsutövaren att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Mark- och miljööverdomstolen har funnit dels att Ornitologiska Klubben Örebro, som överklagat nämndens beslut, är en sådan miljöorganisation som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken, dels att nämndens beslut omfattas av artikel 9.3 i Århuskonventionen och att 16 kap. 13 § miljöbalken, i likhet med domstolens tidigare praxis, därmed ska tolkas konventionsenligt. Då det vid prövningen uppkommit frågor som aktualiserat en tillämpning av bestämmelserna i artskyddsförordningen och därmed också en bedömning av frågan om artskyddsdispens har nämndens beslut ansetts omfattas av 16 kap. 13 § miljöbalken. Ornitologiska Klubben Örebro har därmed tillerkänts rätt att överklaga nämndens beslut.
MÖD 2003:56: Tillstånd till muddring m.m. för farleder till hamn; nu fråga om talerätt-----Ett tillstånd till muddringar m.m. i infarten till en hamn överklagades av tre lokalföreningar till Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), en lokal naturskyddsförening och en granne som bodde mellan 1 och 2 km från arbetsområdet. Sökanden yrkade i Miljööverdomstolen (MÖD) att överklagandena från dessa skulle avvisas. I MÖD övertogs emellertid den lokala föreningens talan av SOF, vilket godtogs. Däremot avvisades den lokala naturskyddsföreningen eftersom den inte fyllde kraven i 16 kap. 13 § miljöbalken. Likaså avvisades grannens överklagande eftersom denne inte ansågs bo i så nära anslutning till verksamhetsområdet (1-2 km) att det förelåg risk för att utsättas för olägenheter på sätt som medförde rätt att föra talan i målet. Skiljaktig mening om grannens talerätt.
MÖD 2009:6: Ideell förenings rätt att överklaga ----- En krets av Svenska Naturskyddsföreningen hade överklagat ett tillstånd till verksamheten vid ett avloppsreningsverk. Kretsen saknade det antal medlemmar som erfordras enligt 16 kap.13 § miljöbalken. Efter överklagandetiden utgång ingav Naturskyddsföreningen i samma län (länsförbundet) en fullmakt för ordföranden i kretsen att som medlem i länsförbundet föra dess talan i målet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att länsförbundet inte hade överklagat miljödomstolens dom. Kretsens undertecknande av överklagandet var inte heller så utformat att det kunde uppfattas som ett överklagande för länsförbundets räkning. I stadgarna angavs tydligt att krets, länsförbund och riksförening var för sig var juridiska personer med eget ansvar. MÖD fann att Naturskyddsföreningens krets var ensam klagande i målet och avvisade kretsens överklagande.
MÖD 2019:6: Tillsyn enligt miljöbalken ----- Klagomål på buller från vindkraftverk. Mark- och miljödomstolen bedömde att föreskrivet försiktighetsmått för buller riskerade att överskridas på fastigheter vars ägare inte hade framfört klagomål, och återförvisade ärendet till tillsynsmyndigheten. Mark- och miljööverdomstolen fann dock att eventuella störningar på andra fastigheter än klagandens, s.k. tredjemansintressen, inte bör beaktas av överprövande instans i tillsynsärenden.
NJA 2019 s. 15: En åklagare har inte någon självständig rätt att överklaga ett beslut att inte förordna målsägandebiträde.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator