ÖM 11312-26
Kvarstad enligt 15 kap. 1 § rättegångsbalken i mål om ersättning enligt 32 kap. miljöbalken. Enligt Bryssel I-förordningen är domar meddelade i en av EU:s medlemsstater verkställbara i andra medlemsstater utan krav på verkställbarhetsprövning, inbegripet möjligheten att vidta säkerhetsåtgärder. Den omständigheten att svarandena planerade att flytta till en annan EU-medlemsstat (Tyskland) och hade vidtagit åtgärder som utgjorde ett normalt led i förberedelsen att flytta utomlands gav inte stöd för antagandet att det skulle föreligga en konkret s.k. sabotagerisk. Eftersom det brast i en av förutsättningarna för att förordna om kvarstad har MÖD upphävt MMD:s kvarstadsbeslut. Under sådana förhållanden saknades det skäl för MÖD att ta ställning till om kärandena hade visat sannolika skäl för sin fordran. Även fråga om ersättning för rättegångskostnader i MÖD.
SVEA HOVRÄTT PROTOKOLL Aktbilaga 17 2026-07-21 Mål nr ÖM 11312-26 060307 Föredragning i Stockholm
RÄTTEN Hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg och hovrättsråden Karin Wistrand, referent, Margaretha Gistorp samt Jonas Högström FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRARE Föredraganden Harry Hodzic PARTER Klagande 1. L.H. 2. N.H.
Ombud för 1 och 2: H.L. och J.S. Motpart
1M-L.A. 2. J.C.
Ombud för 1 och 2: H.N. och C.H.
SAKEN Kvarstad
SVEA HOVRÄTT PROTOKOLL ÖM 11312-26
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, beslut 2026-07-09 i mål nr M 2656-26
Mark- och miljödomstolen förordnade i beslut den 9 juli 2026 om kvarstad på så mycket av L.H.s och N.H.s egendom att ett belopp om 715 321 kr kan utmätas. Kvarstaden ska enligt beslutet i första hand avse lös egendom eller likvida medel (bankkonton) upp till kvarstadsbeloppet, och endast i andra hand fast egendom.
Mark- och miljööverdomstolen har den 15 juli 2026 med anledning av överklagande av L.H. och N.H. meddelat prövningstillstånd och förordnat att beslutet om kvarstad tills vidare inte får verkställas (inhibition).
L.H. och N.H. har i första hand yrkat att kvarstadsbeslutet ska upphävas och i andra hand att kvarstadsbeloppet ska sättas ner till 1 000 kr eller det lägre belopp som Markoch miljööverdomstolen finner skäligt. De har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 102 812 kr avseende ombudsarvode, dock att de i första hand är av uppfattningen att det är mark- och miljödomstolen som vid målets slutliga avgörande ska ta ställning till kostnaderna i Mark- och miljööverdomstolen. De har anfört att M-L.A. och J.C. inte har visat sannolika skäl för sin påstådda fordran och att det inte heller skäligen kan befaras att L.H. och N.H. genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala en eventuell skuld, vid bifall till käromålet. De har också ifrågasatt att den ställda säkerheten är tillräcklig och att kvarstad är en proportionerlig åtgärd. De har till utveckling härav anfört i huvudsak följande.
L.H. och N.H. svarar inte för entreprenörens arbete. M-L.A. och J.C. har inte rätt till skadestånd med stöd av 32 kap. miljöbalken. Entreprenören har utfört ett enklare uppdrag i form av klippning av buskar och röjning av sly, fällning av ekar, utkörning av ris samt dikning på deras fastighet. Entreprenören kom visserligen att röja bort viss växtlighet även på M-L.A.s och J.C.s fastighet men det var fråga om sly och buskar, inte träd. Inte heller har marken försumpats av entreprenörens arbete. Det uppdrag som entreprenören har utfört
SVEA HOVRÄTT PROTOKOLL ÖM 11312-26
har varit av tillfällig art och kan inte betraktas som en verksamhet i den mening som avses i 32 kap. miljöbalken. Den påstådda skadan har inte heller uppkommit i verksamhetens omgivning på det sätt som krävs för att miljöbalkens ersättningsbestämmelser ska bli tillämpliga; trädskadan som ersättningsyrkandet grundas på avser avverkning på M-L.A.s och J.C.s fastighet. Beräkningsgrunden för den påstådda trädskadan saknar därtill rättslig förankring. Markskadan (försumpningen) är i och för sig en störningstyp som omfattas av 32 kap. 3 § miljöbalken men det är inte fråga om skada som verksamhet på en fastighet orsakat i sin omgivning. M-L.A. och J.C. har således inte gjort sannolikt att de kommer att vinna målet eller att det föreligger sannolika skäl för den påstådda skadeståndsfordringen.
Det är i målet ostridigt att L.H. och N.H. avser att flytta till Tyskland, vilket de varit öppna med. De har ännu inte flyttat, utan är alltjämt bosatta i Sverige. De har ännu inte lyckats sälja sin fastighet. Försäljningsprocessen inleddes redan våren 2025 och en uppdaterad försäljningsannons kommer troligen att läggas upp någon gång vecka 33.
L.H. och N.H. är ostraffade, har inga skulder hos Kronofogdemyndigheten och har sådan god ekonomi att de kan betala den påstådda skadeståndsfordringen om de skulle åläggas sådan skyldighet. De har för övrigt en ansvarsförsäkring omfattande skadeståndsskyldighet.
En individuell bedömning av den s.k. sabotagerisken måste grundas på konkreta omständigheter knutna till L.H.s och N.H.s situation, utöver det enda faktum att de framöver skulle kunna befinna sig i ett annat EU-land. Några sådana konkreta omständigheter finns inte. Enligt förordning (EU) nr 1215/2012 – Bryssel Iförordningen – ska en dom som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbar där, vara direkt verkställbar i andra medlemsstater utan att det krävs något särskilt förfarande för verkställbarhetsförklaring. Detta innebär att en svensk dom behandlas som om den hade meddelats i Tyskland. Några svårigheter att få en dom verkställd i Tyskland ska således inte anses föreligga och det är i vart fall inte visat att så skulle vara fallet.
SVEA HOVRÄTT PROTOKOLL ÖM 11312-26
L.H.s och N.H.s agerande i förhållande till länsstyrelsen i samband med att de tog ner ekar på sin fastighet har inte varit felaktigt. De har åtföljt föreläggandet att ekstockar skulle läggas upp på fastigheten. Deras agerande i detta avseende utvisar inte någon sabotagerisk.
Den säkerhet på 150 000 kr som M-L.A. och J.C. ställt motsvarar endast drygt 20 procent av det yrkade skadeståndet och kan inte anses betryggande för att täcka de potentiella skador som kan uppstå till följd av kvarstadsbeslutet. Kvarstad på likvida medel överstigande 700 000 kr innebär att deras möjligheter att förvärva en ny fastighet i Tyskland försvåras eftersom deras fastighet ännu inte är såld. De kan därmed bli tvungna att hyra såväl bostad som stallplatser i Tyskland. Även bankgarantins villkor att krav måste framställas inom 90 dagar från lagakraftvunnen dom får anses för kort för att hinna utreda och kvantifiera komplexa förmögenhetsskador.
M-L.A. och J.C. har motsatt sig att kvarstadsbeslutet upphävs och yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 55 875 kr avseende ombudsarvode, dock att de inte haft någon erinran mot att frågan om rättegångskostnader prövas i mark- och miljödomstolen i samband med målets slutliga avgörande. De har anfört i huvudsak följande.
L.H.s och N.H.s invändningar i sakfrågan är ogrundade. Genom att se till den samlade verksamheten och dess syfte, den totala avverkningens påverkan på hydrologin, det strikta ansvaret för markskador och L.H.s och N.H.s underlåtenhet att följa lagstadgade samrådsregler, står det klart att sannolikheten för att M-L.A.s och J.C.s talan kommer att bifallas är mycket hög. Ersättning kan utgå med stöd av 32 kap. miljöbalken eftersom verksamheten i detta fall inte är den enskilda handlingen att fälla ett träd utan det samlade projekt som L.H. och N.H. har initierat på sin fastighet i syfte att restaurera en betesvall. Denna verksamhet innefattar en omfattande avverkning och markarbeten, vilket har orsakat skada i omgivningen, nämligen på M-L.A.s och J.C.s
SVEA HOVRÄTT PROTOKOLL ÖM 11312-26
fastighet. Den olovliga trädfällningen och den efterföljande försumpningen är två oskiljaktiga konsekvenser av en och samma verksamhet.
Även om en dom är verkställbar i Tyskland innebär verkställighet i ett annat land objektivt sett ett försvårande. Risken för utlandsflytt är inte teoretisk då L.H. och N.H. har vidtagit konkreta åtgärder för att förbereda en permanent flytt genom försäljning av bohag, införskaffande av veterinärintyg för hästarnas utlandsresa och försäljning av deras fastighet. De har försökt hemlighålla uppgifter om utlandsflytten genom att ta bort inlägg på sociala medier rörande veterinärintygen. Därtill har de enligt uppgift vidtagit åtgärder för att avstycka fastigheten i tre tomter, varav två redan ska vara sålda. Sabotagerisken grundas dock inte enbart på flytten utomlands. L.H.s och N.H.s förhållningssätt gentemot länsstyrelsen har varit klandervärt. De har lämnat felaktiga uppgifter till länsstyrelsen och agerat i strid med myndighetens uppmaningar, vilket visar på en ovilja att följa regler och ta ansvar. Länsstyrelsens föreläggande förenades med vite vilket också visar ett beteendemönster av att endast agera under tvång och att vara beredd att ignorera regler tills en sanktion blir oundviklig. Detta mönster förstärks av att de synes ha undandragit sig delgivning av stämningsansökan i målet.
Om L.H.s och N.H.s möjlighet att genomföra sitt fastighetsköp i Tyskland är beroende av att köpeskillingen från den svenska fastigheten omedelbart blir tillgänglig bevisar det att dessa medel är avsedda att direkt föras ut ur landet och därmed omedelbart undandras och göras oåtkomliga för verkställighet i Sverige. Det visar också att deras påstående om i övrigt god ekonomi är ifrågasättbart.
En eventuell skada för L.H. och N.H. på grund av kvarstaden täcks av den ställda säkerheten om 150 000 kr, som är fullt rimlig i förhållande till praxis.
SVEA HOVRÄTT PROTOKOLL ÖM 11312-26
Efter föredragning fattar Mark- och miljööverdomstolen följande
BESLUT (att meddelas 2026-07-21)
1Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens beslut om kvarstad.
2Mark- och miljööverdomstolen förpliktar M-L.A. och J.C. att betala ersättning för L.H.s och N.H.s rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 102 812 kr, avseende ombudsarvode, och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för detta beslut till dess betalning sker.
Instans
Skälen för beslutet
En förutsättning för att förordna om kvarstad är, utöver att sökanden måste visa sannolika skäl för sin fordran, att det skäligen kan befaras att motparten genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala skulden (se 15 kap. 1 § rättegångsbalken).
L.H. och N.H. har vidgått att de planerar att flytta till Tyskland. Av artikel 39 och 40 i Bryssel I-förordningen framgår att domar meddelade i en av EU:s medlemsstater är verkställbara i andra medlemsstater utan krav på verkställbarhetsprövning, inbegripet möjligheten att vidta säkerhetsåtgärder. Det saknas därmed skäl att anta att en svensk dom på betalningsskyldighet är svårare att verkställa i Tyskland än i Sverige. Det faktum att M-L.A. och J.C. kan komma att möta verkställighetssvårigheter utomlands utgör inte i sig en sabotageåtgärd (se Westberg, Det provisoriska rättsskyddet i tvistemål, Bok 3, Juristförlaget i Lund, 2004, s. 247).
Att sälja bohag i Sverige och införskaffa veterinärintyg för att möjliggöra flytt av djur till Tyskland utgör ett normalt led i förberedelsen av en flytt utomlands. Inte heller detta utgör sabotageåtgärder. Förfarandet ger inte stöd för antagandet att det skulle föreligga en konkret sabotagerisk. (Se NJA 2007 s. 690.)
SVEA HOVRÄTT PROTOKOLL ÖM 11312-26
De uppgifter som L.H. muntligen lämnat i samband med länsstyrelsens tillsynsbesök med anledning av de nedtagna ekarna är endast kortfattat återgivna i länsstyrelsens beslut och visar inte att L.H. medvetet har försökt att vilseleda länsstyrelsen. Av beslutet framgår att länsstyrelsen vid tillsynsbesöket informerade L.H. om att hon borde avvakta med att frakta bort stockarna från de nedtagna ekarna, men det utvisar inte att det vid den tidpunkten fanns någon uttalad skyldighet för L.H. eller N.H. att ha kvar stockarna på fastigheten.
Varken det faktum att L.H. eller N.H. planerar att flytta till Tyskland och har vidtagit åtgärder för att realisera denna flytt eller deras agerande i förhållande till länsstyrelsen i samband med att de tog ner ekar på sin fastighet eller de övriga anmärk-ningar som M-L.A. och J.C. har riktat mot deras agerande innebär var för sig eller sammantaget att det skäligen kan befaras att L.H. eller N.H. genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt skulle undandra sig att betala skulden.
Eftersom det brister i en av förutsättningarna för att förordna om kvarstad ska markoch miljödomstolens kvarstadsbeslut upphävas. Det saknas då skäl för Mark- och miljööverdomstolen att ta ställning till om M-L.A. och J.C. visat sannolika skäl för sin fordran.
Av 18 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken följer att frågan om rättegångskostnaderna i Mark- och miljööverdomstolen ska bedömas här, även om dessa kostnader också kan komma att beaktas vid den slutliga fördelningen av kostnaderna i målet (se NJA 2016 s. 87). Med hänsyn till utgången av Mark- och miljööverdomstolens prövning ska M-L.A. och J.C. betala ersättning för L.H.s och N.H.s rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen. Det yrkade beloppet är skäligt.
SVEA HOVRÄTT PROTOKOLL ÖM 11312-26 HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga A Överklagande senast 2026-08-18 Harry Hodzic Protokollet uppvisat/CLSU