NJA 1997 s. 125

Genom dom d 29 mars 1996 dömdes M.B. av Norrköpings TR för flera brott till fängelse två år. I domen anmärktes att M.B. anhållits d 22 febr 1996 och häktats d 23 febr 1996 samt att hon sistnämnda dag påbörjat verkställigheten av ett tidigare ådömt fängelsestraff om fyra månader. TR:n förordnade vidare att M.B. omedelbart skulle träda i häkte om hon frigavs från pågående straffverkställighet innan domen i ansvarsdelen vann laga kraft. M.B. överklagade domen.

M.B. blev villkorligt frigiven d 11 maj 1996 och trädde då omedelbart i häkte. Göta HovR bestämde i dom d 29 maj 1996 påföljden till fängelse ett år sex månader och förordnade att straffet till en tid av 18 dagar skulle anses verkställt i anstalt.

Riksåklagaren ansökte om resning till förmån för M.B.. M.B. delgavs ansökan men avhördes inte.

Ärendet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Alvsing, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Riksåklagaren har till stöd för ansökan anfört följande. I fall som det förevarande skall avräkning för frihetsberövande ske för tiden fram till och med dagen för häktningsbeslutet (se justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1977/78 s 60). Avräkning skall därför göras för frihetsberövande under d 23 febr 1996. Sådan avräkning har inte skett. Underlåtenheten är uppenbart stridande mot lag.

På av Riksåklagaren anförda skäl skall resning beviljas i målet och avräkning ske med ytterligare en dag. Förutsättning att omedelbart ändra beslutet föreligger.

HD beviljar enligt 58 kap 2 § 5 RB den sökta resningen.

HD ändrar på det sätt Göta HovR:s beslut, intaget i dom d 29 maj 1996, DB 5080, att HD förordnar att det av HovR:n bestämda fängelsestraffet till en tid av 19 dagar skall anses verkställt i anstalt.

HD (JustR:n Vängby, Gregow, Lars K Beckman, Nyström, referent, och Svensson) fattade följande slutliga beslut: enligt 19 § 1 st lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m m räknas strafftiden, när den dömde är häktad, från den dag då domen får verkställas. För det fängelsestraff M.B. började avtjäna d 23 febr 1996 räknas därför d 24 febr som den första dagen av strafftiden.

Enligt 33 kap 5 § 1 st BrB skall, om någon dömts till fängelse på viss tid och den dömde med anledning av misstanke om brott, som har prövats genom dom i målet, har varit berövad friheten som anhållen eller häktad under en sammanhängande tid av minst 24 timmar, tiden för frihetsberövandet, till den del därunder inte samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken fängelsestraffet verkställts i anstalt.

I det mål vari HovR:n meddelade dom d 29 maj 1996 var M.B. frihetsberövad såsom anhållen och häktad d 22 - d 23 febr 1996. Eftersom verkställigheten av det tidigare ådömda straffet påbörjades d 23 febr, undergick hon rent faktiskt straffverkställighet denna dag. Med hänsyn till att d 23 febr inte medräknas vid beräkning av tiden för straffverkställigheten bör emellertid den dagen - trots ordalagen i 33 kap 5 § 1 st BrB - anses som tid under vilken fängelsestraffet enligt HovR:ns dom d 29 maj 1996 verkställts i anstalt. Avräkning för nämnda dag har inte skett i HovR:ns dom.

Trots att det inte kan direkt utläsas av lydelsen av avräkningsregeln i 33 kap 5 § 1 st BrB att avräkning skall ske i ett fall som det förevarande, får förutsättningar för resning anses föreligga.

HD beviljar enligt 58 kap 2 § 5 RB den sökta resningen och ändrar med stöd av 58 kap 7 § 1 st andra meningen RB på det sätt HovR:ns i dom d 29 maj 1996, DB 5080, intagna beslut, att HD förordnar att det av HovR:n bestämda fängelsestraffet skall till en tid av 19 dagar anses verkställt i anstalt.

HD:s beslut meddelades d 6 mars 1997 (mål nr Ö 638/97).