Avräkning

Legaldefinitioner 4

1 kap. 4 § TSFS 2020:1

avräkning: beräkningar som reglerar ekonomiska förhållanden mellan beställningscentralen och dess anslutna tillståndshavare för taxitrafik

1 kap. 3 § TSFS 2020:2

avräkning: beräkningar som reglerar ekonomiska förhållanden mellan beställningscentralen och dess anslutna tillståndshavare för taxitrafik

Punkt 6 Förslag till avgörande i mål C-168/11

Jag kommer nedan att beskriva i detalj hur denna metod fungerar, såsom den har genomförts i praktiken av den tyska lagstiftaren. I allmänhet fungerar dock avräkningssystemet på följande sätt. Beskattningsunderlaget beräknas i hemviststaten med beaktande av den skattskyldiges samtliga inkomster, inklusive utländska inkomster. Därefter beräknas den skatt som ska betalas, enligt nationell rätt, med avseende på hela det nyss angivna beskattningsunderlaget. Denna teoretiska skatt minskas därefter genom att den skatt som har betalats i utlandet avräknas från denna (avräkning). I praktiken medges den skattskyldige ett skattetillgodohavande, vilket syftar till att kompensera för den omständigheten att skatt redan har betalats i utlandet på de inkomster som uppburits där. Storleken på skattetillgodohavandet, enligt artikel 23 B i OECD:s modellavtal, motsvarar i princip den skatt som har betalats i utlandet, men får inte överstiga den skatt som skulle ha betalats på de utländska inkomsterna enligt skattelagstiftningen i hemviststaten. I synnerhet föreskrivs följande i artikel 23 B i OECD:s modellavtal, i den del som är av intresse här: Om person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst ... som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i den andra avtalsslutande staten, skall den förstnämnda staten: från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra stat; … Avräkningsbeloppet skall emellertid inte ... överstiga den del av inkomstskatten ..., beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst ... som får beskattas i denna andra stat. …”

Punkt 95 T-146/04

Beträffande frågan om vilken av artiklarna 16.2, 27.3 och 27.4 i FID-bestämmelserna som är en specialbestämmelse, anger förstainstansrätten att det i den sistnämnda artikeln anges vilket förfarande som skall tillämpas i fall där det föreskrivs att återbetalning skall ske (avräkning), avseende ersättning som skall betalas till en ledamot för att denne skall kunna utöva sitt uppdrag som folkvald ändamålsenligt, varvid det skall säkerställas att denne faktiskt kan utöva sitt mandat. Av denna anledning föreskrivs ett antal garantier avseende förfarandet och i sak (föregående samråd med kvestorerna, beslutsbefogenhet som getts till ett kollektivt organ, i detta fall presidiet, skydd för att ledamoten skall kunna utöva sitt mandat ändamålsenligt och för att institutionen skall fungera väl, och slutligen föregående hörande av den berörde ledamoten). Eftersom denna bestämmelse avser en viss metod för återbetalning av en eller flera ersättningar som har betalats ut på felaktiga grunder, skall den anses utgöra lex specialis i förhållande till artiklarna 16.2 och 27.3 i FID-bestämmelserna, vilket för övrigt är orsaken till att den har placerats efter sistnämnda punkt.