NJA 2011 not 3

Den 9:e. 3. (T 5322-10) S-Å.D. mot Justitiekanslern angående skadestånd.

S-Å.D. yrkade att HD skulle förplikta staten att betala skadestånd till honom. Som grund för yrkandet anförde han att Hovrätten för Västra Sverige gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid myndighetsutövning genom att inte meddela prövningstillstånd i hovrättens mål T 3927-05.

HD, dom. Domskäl. Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

De fel och försummelser av hovrättens ledamöter som S-Å.D. gjort gällande avser rättstillämpningen i det tvistemål som ligger till grund för hans talan. När det gäller rätts- och bevisfrågor räcker det emellertid inte för skadeståndsansvar att en domstol gjort en bedömning som kan ifrågasättas. Endast uppenbart oriktiga bedömningar kan betraktas som skadeståndsgrundande. (Se bl.a. NJA 1994 s. 194 och NJA 2003 s. 527.)

HD finner att S-Å.D:s skadeståndstalan är uppenbart ogrundad. Dom i målet kan därför meddelas utan att stämning utfärdas (42 kap. 5 § 1 st., 53 kap. 1 § och 57 kap. 1 § RB).