Återbetalningsskyldighet utan yrkande
Hovrätten har inte ansetts ha utrymme att självmant pröva tingsrättens beslut om återbetalningsskyldighet av kostnaden för försvararen till nackdel för den tilltalade när det inte skett någon ändring av själva saken.
Sökord Rättegångskostnad · Försvararkostnad · Reformatio in pejus · Återbetalningsskyldighet
Östersunds tingsrätt
Tingsrätten (ordförande t.f. rådmannen Sara Edvardsson) dömde den 15 januari 2024 S.V. för narkotikabrott och ringa narkotikabrott till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 3 månader ha dömts ut. Tingsrätten förordnade att kostnaden för S.V:s försvarare, 25 474 kr, skulle med hänsyn till S.V:s ekonomiska förhållanden stanna på staten.
Hovrätten för Nedre Norrland
Hovrätten för Nedre
S.V. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hon skulle frikännas från åtalet för narkotikabrott.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättsråden Julia Nilsson och Susanna Landström samt tf. hovrättsassessor Camilla Mogemark) anförde i dom den 4 september 2024 följande.
Hovrättens domskäl
Hovrätten gör samma bedömningar som tingsrätten i fråga om skuld, straffmätning och påföljdval. Tingsrättens dom i dessa delar ska därmed fastställas.
S.V:s ekonomiska förhållanden är sådana att hon ska återbetala en viss del av försvararkostnaderna i tingsrätt och i hovrätt.
Hovrättens domslut
Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att S.V. ska återbetala 7 600 kr till staten av kostnaden för försvararen i tingsrätten.
I övrigt gäller tingsrättens domslut.
Högsta domstolen
S.V. överklagade och yrkade att HD skulle upphäva hovrättens beslut om att hon skulle återbetala delar av kostnaden för försvararen i tingsrätten.
Justitiekanslern överlämnade målet till HD:s bedömning.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Cornelia Edblad, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Skäl
Bakgrund
Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s skäl.
Frågan i målet
Punkten 5 motsvarar i huvudsak punkten 5 i HD:s skäl.
Den tilltalades kostnadsansvar
Punkterna 6–12 motsvarar i huvudsak punkterna 6–9 i HD:s skäl.
Högre rätts prövning av lägre rätts beslut
Punkterna 13 och 14 motsvarar i huvudsak punkterna 10–13 i HD:s skäl.
15Regleringen av den tilltalades skyldighet att ersätta staten för det som har betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare bygger på att bedömningen ska göras från det ekonomiska underlag som föreligger i samband med att målet avgörs. Om hovrätten, utifrån det ekonomiska underlag som den tilltalade har presenterat, bedömer att den tilltalade är skyldig att återbetala försvararkostnad och tingsrätten förordnat att sådan kostnad ska stanna på staten, ska hovrätten därför självmant pröva om återbetalningsskyldigheten sett till totalkostnaden i instanserna uppgår till ett belopp som ligger inom eller överstiger försvararkostnaden i hovrätten. Så gäller även om hovrätten inte gjort någon ändrad bedömning i fråga om skuld eller påföljd (jfr NJA 2017 s. 61).
16För det fall återbetalningsskyldigheten uppgår till ett högre belopp än försvararkostnaden i hovrätten uppkommer frågan om hovrätten, utan yrkande härom, kan ändra tingsrättens förordnade om kostnadsansvar i sådan mån som krävs för att återbetalningsskyldigheten i instanserna ska uppgå till den procentsats som ska tillämpas i högre rätt.
Övriga utgångspunkter
17Av 51 kap. 25 § RB följer att en hovrätt inte med anledning av den tilltalades överklagande får döma till en påföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande än den som tingsrätten dömt till (förbudet mot reformatio in pejus).
18Förbudet mot reformatio in pejus har införts för att skapa trygghet för den tilltalade. I förarbetena har anförts att om en ändring till den tilltalades nackdel är motiverad bör det ankomma på åklagaren att ta initiativ till det och ändringen bör inte bli beroende av att den tilltalade använder ett rättsmedel som tillkommit i hans eller hennes intresse. (Jfr NJA II 1943 s. 1 s. 674).
19Den tilltalades skyldighet att återbetala kostnaden för försvarare enligt 31 kap. 1 § RB är inte en brottspåföljd eller särskild rättsverkan av brott. Återbetalningsskyldigheten har dock ett nära samband med utgången i ansvarsfrågan. Det utgör ett förutsättning för kostnadsansvar att den tilltalade döms för brottet. Vid avgränsning av återbetalningsskyldigheten ska hänsyn tas till den påföljd som den tilltalade döms till på så sätt att påföljden och återbetalningsskyldigheten tillsammans utgör en från olika synpunkter lämplig reaktion på brottet (se p. 12 ovan).
20De överväganden som ligger bakom förbudet mot att döma till en svårare påföljd, främst att den tilltalade inte ska behöva avhålla sig från ett kanske befogat överklagande på grund av risken för att bli sämre ställd, får anses ha bäring även på den tilltalades skyldighet att återbetala försvararkostnad till staten. Jämlikt grunderna för 51 kap. 25 § RB får det därför anses föreligga hinder mot att besluta om en mer omfattande återbetalningsskyldighet för kostnader i tingsrätten än tingsrätten förordnat om på den tilltalades egen talan. Detta hindrar inte att tillämpning av begränsningsregeln i 31 kap. 1 § tredje stycket RB vid avgränsning av återbetalningsskyldigheten i högre rätt ska göras utifrån totalkostnaden i instanserna (jfr p. 15 ovan).
Bedömningen i detta fall
21Hovrätten har, med ändring av tingsrättens förordnande om att kostnaden för försvarare ska stanna på staten, beslutat att S.V. ska återbetala del av försvararkostnaden i tingsrätten.
22Endast S.V. har överklagat tingsrättens dom. Jämlikt grunderna för 51 kap. 25 § RB möter därför hinder mot att ålägga S.V. återbetalningsskyldighet för försvararkostnad i tingsrätten. Hovrättens förordnande om att S.V. ska återbetala viss del av kostnaden för försvarare i tingsrätten ska därför upphävas.
HD:s avgörande
Se HD:s beslut.
HD:s beslut
HD (justitieråden Stefan Johansson, Agneta Bäcklund, referent, Anders Perklev, Katrin Hollunger Wågnert och Erik Sjöman) meddelade den 28 maj 2026 följande beslut.
Skäl
Bakgrund
1S.V. dömdes av tingsrätten för narkotikabrott och ringa narkotikabrott till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst.
2Hon uppgav vid tingsrättens huvudförhandling att hon inte hade någon underhållsskyldighet och att hennes inkomst uppgick till 12 000 kr efter skatt. Tingsrätten beslutade att kostnaden för hennes offentlige försvarare, drygt 25 000 kr, skulle stanna på staten.
3S.V. överklagade domen och yrkade ändring beträffande skuld och påföljd. Hon uppgav i hovrätten att hennes personliga förhållanden hade ändrats sedan tingsrättens dom på så sätt att arbetsinkomsten minskat något. Målet avgjordes utan huvudförhandling.
4Hovrätten har ändrat tingsrättens dom endast på det sättet att S.V. har förpliktats att till staten återbetala 7 600 kr av kostnaden för försvararen i tingsrätten.
Frågan i målet
5Frågan är om det fanns utrymme för hovrätten att – utan yrkande – ändra tingsrättens beslut om att kostnaden för försvararen skulle stanna på staten.
Den tilltalades ersättningsansvar för försvararkostnad
6Om den tilltalade döms för brottet ska han eller hon ersätta staten för det som har betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare. Den tilltalades betalningsansvar bestäms med utgångspunkt från hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden. (Se 31 kap. 1 § första och tredje styckena RB i paragrafens lydelse före den 1 mars 2024, SFS 2022:1532.)
7Det belopp som den tilltalade ska betala får dock sättas ned eller efterges, om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden (se 31 kap. 1 § fjärde stycket enligt SFS 2022:1532).
8Rätten ska självmant pröva om en kostnad, som enligt rättens beslut ska utgå av allmänna medel, ska återbetalas av den tilltalade eller av annan eller ska stanna på staten (se 31 kap. 9 §). Skyldigheten att ersätta rättegångskostnad i högre rätt ska bestämmas med hänsyn till rättegången där (se 31 kap. 10 § i dess lydelse före den 1 mars 2024, SFS 1990:443).
9Regleringen om den tilltalades skyldighet att ersätta rättegångskostnader är alltså kopplad till utgången i själva saken och syftet är att återbetalningsskyldigheten ska anpassas till hans eller hennes ekonomiska förhållanden.
Hovrättens möjligheter att självmant pröva tingsrättens beslut om återbetalningsskyldighet
10Huvudprincipen för hovrättsprocessen är att hovrätten ska pröva endast de frågor som har överklagats dit. Bestämmelserna i 31 kap. RB innehåller inte något undantag från den principen.
11I rättstillämpningen har dock vissa avsteg gjorts. Hovrätten ska utan yrkande pröva frågor om skyldighet att återbetala kostnader i tingsrätten om de har anknytning till en ändrad bedömning av själva saken. Det gäller oavsett om bedömningen medför att hovrätten frikänner den tilltalade eller att den som har frikänts i tingsrätten fälls till ansvar i hovrätten (se NJA 1955 s. 549 och NJA 2007 s. 529).
12Av rättsfallet NJA 2007 s. 529 följer vidare att hovrätten har möjlighet att i vissa fall pröva frågan om den tilltalade ska befrias från återbetalningsskyldighet för kostnad för försvarare i tingsrätten oavsett om något sådant yrkande har framställts och utan att någon ändrad bedömning i skuldfrågan har skett. HD hänvisar till sambandet mellan utgången i påföljdsfrågan och bedömningen av den tilltalades återbetalningsskyldighet samt att rätten vid prövning av frågan om jämkning eller eftergift ska beakta att den tilltalade inte åläggs en återbetalningsskyldighet som kan försvåra återanpassningen i samhället. I sådana fall då påföljden ändras på ett sätt som kan ha betydelse för återbetalningsskyldigheten ansågs det därför finnas ett utrymme för hovrätten att självmant pröva om den tilltalade bör befrias från en sådan skyldighet.
13Av rättsfallet ”Återbetalningsskyldighet och ändrade förhållanden” NJA 2017 s. 61 kan utläsas att hovrätten, med utgångspunkt från den information som finns där om den tilltalades ekonomiska förhållanden, kan pröva den tilltalades återbetalningsskyldighet för kostnaden i tingsrätten i vissa fall. När utrymmet för återbetalningsskyldighet enligt bestämmelserna i 31 kap. 1 §, till följd av ändringar i den tilltalades personliga och ekonomiska förhållanden, är lägre än vad som följer av tingsrättens beslut, får hovrätten på eget initiativ ändra tingsrättens beslut så att den samlade återbetalningsskyldigheten uppgår till den procentsats av kostnaderna som ska tillämpas med hänsyn till de nya förhållandena.
14Hovrätten har alltså en möjlighet att självmant pröva återbetalningsskyldigheten – utöver i sådana fall då själva saken ändras – i de situationer då ändrade förhållanden leder till slutsatsen att den tilltalade i tingsrätten ålagts en betalningsskyldighet som enligt lag eller på grund av andra särskilda omständigheter är alltför betungande. Av 2007 och 2017 års avgöranden följer dock att hovrätten inte regelmässigt ska behöva efterforska om det finns skäl att ändra tingsrättens beslut.
15En ordning som innebär att hovrätten självmant kan ändra tingsrättens beslut till den tilltalades nackdel, utan att någon ändring har skett av själva saken, skulle föra alltför långt. Det skulle i praktiken innebära att hovrätten alltid skulle ha möjlighet, och skyldighet, att pröva tingsrättens beslut om återbetalningsskyldighet. Det skulle också i de fall överklagande skett endast till den tilltalades förmån vara oförenligt med de principer som ligger till grund för straffprocessrätten och som kommer till uttryck i bestämmelserna om reformatio in pejus i 51 kap. 25 och 25 a §§ RB.
16Slutsatsen är alltså att hovrätten inte självmant kan pröva tingsrättens beslut om återbetalningsskyldighet till nackdel för den tilltalade när det inte har skett någon ändring av själva saken.
Bedömningen i detta fall
17Det är endast S.V. som har överklagat tingsrättens dom. Det har därför inte funnits utrymme för hovrätten att självmant pröva tingsrättens beslut om återbetalningsskyldighet.
18Hovrättens beslut om att S.V. ska återbetala viss del av kostnaden för försvararen i tingsrätten ska därför upphävas.
HD:s avgörande
HD upphäver hovrättens beslut om att S.V. till staten ska återbetala 7 600 kr av kostnaden för försvararen i tingsrätten.