Reformatio in pejus

Reformatio in pejus är en processrättslig princip som beskriver att en domstol vid överklagande inte får döma den part som klagat till en allvarligare rättsföljd än den dom som överklagats. Syftet är att en part inte ska förlora på att få saken prövad än en gång om domen anses felaktig.

Detta latinska uttryck betyder ungefär "ingen förändring till det sämre får ske".

I brottmål innebär detta att den tilltalade inte kan dömas till ett hårdare straff om endast han eller hon överklagar. Principen gäller inte om åklagaren också överklagar domen eller ensam väljer att överklaga domen. Principen är fastslagen i 51 kap 25 § st 1.

I tvistemål innebär det i en fullgörelsetalan att svaranden om han ensam klagat inte kan dömas att utge mer än han eller hon förpliktats att utge i underinstans.