om medelsanvisning m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 inom industridepartementets verksamhetsområde
Regeringens proposition
1978/79: 43
om medelsanvisning m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 inom industridepartementets verksamhetsområde;
beslutad den 2 november 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar OLA ULLSTEN
ERIK HUSS
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås åtgärder inom industridepartementets område, vilka förutsätter beslut av riksdagen före årsskiftet 1978-1979. På tilläggsbudget I till statsbudgeten för innevarande år begärs anslag med 100,1 milj. kr.. varav 30,1 milj. kr. på driftbudgeten för uppehållande av driften vid Eisers anläggningar i Norsjö och Sollefteå. På kapitalbudgeten föreslås 70 milj. kr. bli anvisade som ett lån till Facit AB i samband med åtagande att fortsätta verksamheten vid Järnförädlings anläggningar i Hälleforsnäs.
Vidare föreslås att statlig garanti enligt förordningen (1977:387) om investeringsgaranti skall kunna lämnas även under år 1979 och att vissa svenska åtaganden på rymdområdet skall godkännas.
1 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 43
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1978-11-02
Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus. Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson. Enlund, Lindahl. Winther, De Geer, Blix, Cars, Gubriel Romanus, Tham, Bondestam
Föredragande: statsråden Huss och Wirtén
Proposition om medelsanvisning m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 inom industridepartementets verksamhetsområde
Statsrådet Huss anför.
Riksdagen fastställde under riksmötet 1977/78 statsbudgeten för budgetåret 1978/79. Tidigare denna dag har regeringen beslutat förelägga riksdagen en gemensam proposition om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79. Härutöver har inom industridepartementets verksamhetsområde beretts ett antal frågor som nära hänger samman med tilläggs-
budgeten och som är av den arten att möjlighet bör föreligga för riksdagen att fatta beslut före årsskiftet 1978- 1979. Dessa frågor bör nu föreläggas riksdagen i en särskild proposition.
Statsråden Huss och Wirtén anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas I underprotokollen för industridepartementet.
Statsrådet Huss anför.
Med hänvisning till vad jag och statsrådet Wirtén har anfört hemställer jag att regeringen i en proposition förelår riksdagen att antaga de förslag
som vi har lagt fram.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra-
gandena har lagt fram.
Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 och 2.
Bilaga I
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssuammanträde
1978-11-02
Föredragande: statsrådet Huss
Anmälan till proposition om medelsanvisning m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 inom industridepartementets verksam-
hetsområde.
DRIFTBUDGETEN
FJORTONDE HUVUDTITELN
B. Industri m. m.
Beviljande av statliga investeringsgarantier. Våren 1977 bedömdes det angeläget att företagen i det aktuella konjunkturtäget stimulerades att tidigarelägga vissa investeringar. För att uppnå detta infördes ett system med statliga garantier för lån till angelägna industriprojekt (prop. 1976/77:95, NU 1976/77: 35, rskr 1976/77: 279). Regeringen har meddelat bestämmelser härom i förordningen (1977: 387) om investeringsgarantier (ändrad senast 1977: 1125).
Garanti kan beviljas företag för finansiering av investeringar i byggnad, maskin eller annan liknande utrustning som är ägnad att öka företagets
produktionskapacitet eller tillföra företaget effektivare teknik. Lämnas garanti för lån till investering får garanti lämnas även för lån som finansierar till investeringen knutet behov av rörelsekapital. Garanti får lämnas
intill 40 Zz av det totala lånebehovet. Kostnaden för investeringen skall
uppgä till minst 5 milj. kr. Garanti får i allmänhet beviljas endast för lån med högst 10 års löptid. Om särskilda skäl föreligger, får garanti lämnas för
lån med längre löptid, dock högst I5 år. Garantin skall avse den del av lånebeloppet som ligger mellan 60 och 100247 av lånebeloppet. För den del av lånet som omfattas av garanti skall ställas den säkerhet som kan krävas med hänsyn till lånesökandens ekonomiska ställning och behov av ekono-
misk rörelsefrihet. Garanti fär lämnas för lån i affärsbank, sparbank, föreningsbank, bankägt finansieringsföretag som bedriver leasing, Sveri-
ges Investeringsbank AB eller annan svensk kreditinrättning som statens industriverk godkänner. Eftersom det gäller att i minsta möjliga mån belasta företagens likviditet. beviljas garanti endast om anstånd med amor-
tering för lånet har medgivits under utbyggnadstiden, dock högst tre är. Garanttåtagandet omfattar även upplupen ränta om anstånd med räntebetaälningen ges. Som villkor för garantin gäller bl. u. att de maskiner och annan utrustning som ingår i investeringen i allt väsentligt beställs senast den 31 december 1978 och att anläggningsarbetet påbörjas senast denna dag. Ansökan om investeringspgaranti skall ges im till statens industriverk som i allmänhet också beslutar i ärendet. När det gäller ärenden av större vikt
skall industriverket med eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet
ull regeringen för beslut.
En garantiram på 1000 milj. kr. har fastställts. Garantisystemet har ännu
inte kommit att utnyttjas i någon större utsträckning. Det totala utnyttjandet av garantiramen ligger ännu under 100 milj. kr. Behovet av utbyggnadsinvesteringar kommer att växa. Jag förordar därför att det nämnda villkoret för investeringsgarantier vad avser den tidpunkt då beställning av maskiner och annan utrustning och påbörjande av
anläggningsarbetet senast måste ske, flyttas fram till den 31 december 1979. Nuvarande regler bör i huvudsak gälla också i fortsättningen. Under
år 1979 bör det då vara möjligt att utvärdera garantisystemet. Räntevillkoren m. m. för lån mot investeringsgaranti bör dock framdeles i huvudsak anknytas till vad som enligt förordningen (1978: 507) om industrigarantilån gäller för sådana lån. Bl.a. kommer därmed en garantiavgift att utgå för att täcka statens kostnader för administration och för förluster på grund av infriade garantiåtaganden. Liksom vad som gäller för industrigarantilån bör ärende om investeringsgaranti, som inte direkt tas upp av regeringen, prövas av statens industriverk. Garantiramen beräknar jag oförändrad till 1000 milj. kr., inkl. de garantier som har lämnats under 1977 och 1978. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att medge att statlig garanti för lån till investeringar fär beviljas under år 1979 i enlighet med vad jag har förordat.
F. Teknisk utveckling m. m.
F 4. Europeiskt rymdsamarbete m. m. I statsbudgeten för budgetåret 1978/
79 har under denna rubrik anvisats ett förslagsanslag av 50 840 000 kr. Riksdagen har är 1974 godkänt (prop. 1974:1 bil. 15 s. 161, NU 1974:7, rskr 1974:81) att Sverige enligt ett år 1973 ingånget avtal deltar i ett telesatellitprogram inom det europeiska rymdorganet (European Space Agency, ESA). Programmets mål är att till början av 1980-talet utveckla ett satellitbaserat system för långdistanstelefoni och TV-distribution. Programmet innehåller tre faser av vilka de två första nu i huvudsak har
genomförts. Efter en inledande studiefas har under den andra fasen en försökssatellit byggts och skjutits upp. Av de beräknade kostnaderna för Sveriges deltagande på ca 91 milj. kr. återstår för fas tre ca 52 milj. kr. i 1971 års priser, vilket motsvarar ca 99 milj. kr. i 1977 års priser.
Omfattningen av programmets fas tre har diskuterats ingående bland ESA:s medlemsländer. Vid ESA:s rädsmöte på ministernivå den 14—15 februari 1977 antogs en deklaration som angav att den tredje fasen skulle omfatta dels en utökning av projektet för sjöfartssatelliter (MAROTS-B), dels ett projekt för utveckling av ett europeiskt system för telesatellitkommunikation (ECS), dels ett projekt för utveckling av en tung satellitplatt-
form (H-SAT), dels ett program för system- och teknologistudier inom
telesatellitomrädet (ASTP). Denna deklaration stöddes av bl.a. Sverige. Deklarationen innebar dock ingen slutlig överenskommelse.
Inom ESA har nu enighet nåtts om hur man skall gå vidare med den tredje fasen. Man har sälunda enats om att endast ECS-projektet skall hänföras till det tidigare nämnda telesatellitavtalet, medan övriga delar av
fas tre formellt skall behandlas som nya projekt utanför detta avtal.
Kostnaderna för Sveriges deltagande i MAROTS-B, ECS, en studie av H-SAT-projektet samt ASTP beräknas till ca 38 milj. kr. i 1977 års priser. Härutöver tillkommer kostnader för en utbruten del av ECS-projektet avseende samarbete med de europeiska televerkens kommande samarbetsorgan för telesatellitdrift (EUTELSAT) samt för att genomföra H-
SAT-projektet efter det att studien av projektet har avslutats. Samtliga
dessa kostnader beräknas kunna rymmas inom de nämnda återstående ca 99 milj. kr. Anslagsbelasiningen för innevarande budgetår beräknas inte öka I jämförelse med vad som tidigare har angivits.
Jag finner det väsentligt att Sverige medverkar i dessa projekt och förordar att riksdagens godkännande inhämtas för Sveriges deltagande i utökningen av sjöfartssatellitprojektet, studien av projektet för en tung sateltitplattform och programmet för system- och teknologistudier inom telesatellitområdet vad avser de ekonomiska åtaganden som Sverige härigenom ikläder sig. I fråga om ett eventuellt svenskt deltagande i genomförandet av H-SAT-projektet avser jag att vid annat tillfälle återkomma med förslag till regeringen efter utvärdering av förstudien.
Riksdagen har är 1974 godkänt (prop. 1974:2 bil. 7. NU 1974:1, rskr 1974: 30) ett år 1973 ingänget avtal om ett härraketprojekt (Ariane) inom ESA. Avtalet innebär att Sverige deltar i ett projekt vars mäl är att till år 1980 utveckla en bärraket som kan sända upp en last på ca 950 kg i rymden. Syftet med projektet är att göra Europa kommersiellt och politiskt oberoende, när det gäller utformning och uppskjutning av olika tillämpningssatelliter. Den statliga franska rymdorganisationen, som är ansvarig för
projektet, har engagerat bl. a. Saab-Scania och Volvo Flygmotor i utveck-
Jlingsarbetet. Den första provskjutningen beräknas ske under år 1979.
Vid det tidigare nämnda rådsmötet i februari 1977 antogs en deklaration
om en fortsättning av Ariane-projektet med en produktionsfas. Denna deklaration stöddes av Sverige men innebar liksom deklarationen om telesatellitprogrammets tredje fas ingen slutlig överenskommelse.
Inom ESA har nu beslut fattats att produktionsfasen av Ariane skall genomföras och regler har utformats för deltagarländernas ätaganden. Innebörden är att fem raketer skall produceras under åren 1981-1983. Tre av dessa kommer att användas och betalas i huvudsak inom ramen för de tillimpningsprogram som ESA bedriver i egen regi, en kommer att användas och betalas av Frankrike för ett fjärranalyssatellitprojekt medan den femte raketen utgör en reserv som förskottsvis t. v. skall betalas av de länder som deltar i produktionen av Ariane.
Priset för uppskjutningen av de tre raketer som skall användas inom ramen för ESA:s tillämpningsprogram har satts sä att det motsvarar ca 754 av produktionskostnaden. Återstående kostnad skall täckas av de länder som deltar i produktionen av Ariane i förhållande till varje lands andel av industrikontrakten för produktionen. Sveriges andel beräknas preliminärt till 2,85 22. Reservraketen betalas som jag nyss nämnde förskottsvis t.v. av de länder som deltar i produktionen. Den totala kostnaden för Sveriges del beräknas uppgå till ca 11 milj. kr. i 1977 års priser. För
innevarande budgetår beräknas anslagsbelastningen till följd av produktionsfasen av Ariune öka med ca 3,2 milj. kr. utöver vad som tidigare har
angivits.
Jag finner det väsentligt att Sverige deltar i produktionen av Ariane och
förordar att riksdagens godkännande inhämtas vad avser de ekonomiska
ätaganden som Sverige härigenom ikläder sig.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1975/76: 100 bil. 15 s. 251, NU 1975/76: 55, rskr 1975/76: 329) bidrar Sverige via ESA till underhållet av den franska raketbusen Kourou i Guyana. Genom att upprätthålla denna säkerställs tillgäng till en uppskjutningsplats för Arianeraketen. En förutsättning för riksdagens beslut var att det svenska bidraget t. o. m. år 1980 skulle kompenseras av besparingar inom andra delar av det europeiska rymdsamarbetet och inte innebära någon extra belastning av förevarande
anslag. I framtiden kommer dock vissa merkostnader att uppstå. Preliminärt beräknas dessa bli ca 9 milj. kr. i 1977 års priser under åren 1981—-
1983. Detta är väsentligt mindre än vad som ursprungligen förutsågs. Inom regeringskansliet pågår vidare överväganden om sädan besparing som kan
uppkomma genom utträde ur flygtrafikkontrollprogrammet. Jag avser att i
ett annat sammanhang äterkomma till denna fråga.
Jag förordar att riksdagens godkännande inhämtas för Sveriges bidrag
till underhållet av raketbasen Kourou.
Vid det nämnda ministermötet i februari 1977 antogs slutligen en dekla-
ration om ett fjärranalyssatellitprogram. Sverige förklarade sig därvid berett att stödja ett europeiskt program med det allmänna innehåll som förelåg i ett franskt förslug benämnt SPOT (Satellite Probatoire d'Observa-
tion de la Terre). Enighet om projektet kunde dock inte nås inom ESA varför Frankrike beslöt att själv genomföra projektet.
Sedermera har Frankrike erbjudit Sverige att delta i projektet. Under våren och sommaren är 1978 har förhandlingar förts mellan de båda länderna. Avtal om ett samarbete har nu träffats. Detta samarbete ersätter för Sveriges del deltagande i det planerade europeiska fjärranalysprogrammet. Överenskommelsen, som delvis är av förtrolig karaktär, har i huvudsak följarde innebörd.
Projektet syftar till att vid slutet av år 1983 sända upp en fjärranalyssatellit utrustad med riktbara instrument för framställning av säväl färgbilder som svartvita bilder med stor detaljrikedom. Projektet beräknas totalt kosta ca 700 miljoner franska franes inkl. markstationer m. m. och uppsändning.
Sveriges bidrag skall omfatta industriella leveranser i form av datorn för satellitens övervakning och styrning (den s.k. omborddatorn), markutrustning för mottagning av satellitdata vid raketskjutfältet Esrange i Kiruna samt andel av kostnaderna för uppskjutning. För Sverige beräknas kostnaderna till 30 milj. kr. i 1977 ärs priser fördelade på ären 1978-1982. För innevarande budgetår beräknas detta leda till att anslagsbelastningen ökar med ca 4 milj. kr. utöver vad som tidigare har angivits.
Ett svenskt deltagande i SPOT-projektet innebär flera fördelar. Svensk rymdindustri ges möjlighet till en framskjuten position i Europa när det gäller omborddatorer för rymdfarkoster. Sådana datorer väntas få allt större betydelse i framtiden. Vidare förbättras möjligheterna att även på längre sikt bedriva en rationell verksamhet vid Esrange. Förutom att fungera som mottagningsstation för fjärranalysdata är det sannolikt att Esrange kommer att fungera även som en av kontrollstationerna för
SPOT-satelliten. Härutöver garanteras Sverige inte bara snabb och smidig tillgång till bilder utan får som delfinansiär av systemet också rätt att
programmera satelliten och därigenom under viss tid styra datainsamlingen efter svenska behov. Detta ger Sverige speciella möjligheter att utnyttja fjärranalystekniken. Ett svenskt deltagande i SPOT-projektet scr jag mot denna bakgrund som både önsk värt och fördelaktigt.
Jag förordar därför att Sveriges deltagande i fjärranalyssatellitprojektet SPOT enligt avtalet underställs riksdagen för godkännande vad avser de
ekonomiska åtaganden som Sverige härigenom ikläder sig. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att godkänna, såvitt avser de ekonomiska ätaganden som staten
ikläder sig,
1. att Sverige deltar i utökningen av sjöfartssatellitprojektet, stu-
dien av projektet för en tung satellitplattform och programmet
för system- och teknologistudier inom telesatellitområdet,
tJ . utt Sverige deltar i produktionen av bärraketen Ariane,
3. att Sverige bidrar till underhållet av raketbasen Kourou.
4. att Sverige deltar i fjärranalyssatellitprojektet SPOT enligt avta-
let den 23 oktober 1978 med franska regeringen.
G. Statsägda företag
G 5. Medelstillskott till Statsföretag AB. Något anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret 1978/79.
År 1973 träffades ett avtal mellan svenska staten och Eiser Invest AB, numera Rang Invest AB, som innebar att staten förvärvade hälften av aktierna I AB Eiser för en köpeskilling av 45 milj. kr. (prop. 1973: 170 bil. HA NU 1973: 71, rskr 1973: 384). Förvärvet ingick som ett led i de statliga åtgärder som vidtogs för att Eiser skulle förlägga en planerad utvidgning av
sin verksamhet till Sverige i stället för till utlandet. Genom det statliga
engagemanget i Eiser kunde tillverkning etableras i bl. a. Sollefteå och Kramfors. En förutsättning för dessa etableringar var omfattande statligt regionalpolitiskt stöd.
Under hösten 1976 aviserade Eiser en kraftig minskning av antalet anställda vid Norrlandsfabrikerna. För att skapa förutsättningar för fortsatt drift vid fabrikerna i Kramfors och Sollefteå beviljades Eiser ett
statligt avskrivningslån på 9 milj. kr. (prop. 1976/77:58, AU 1976/77:15,
I enlighet med riksdagens beslut våren 1978 bildades en statlig tekokoncern (prop. 1977/78:73, NU 1977/78:41, rskr 1977/78: 172). Moderbolag i koncernen är AB Eiser som är ett helägt dotterbolag till Statsföretag AB. Verksamheten vid de konkursdrabbade bolagen Algot Johansson AB och Algots Nord AB övertogs den 1 januari 1978 av ett nytt bolag, Algots AB, som från samma dag ingår i den statliga tekokoncernen.
Innebörden i den av riksdagen antagna målsättningen för Eiser är att koncernen efter en tvåårig omstruktureringsperiod senast år 1980 skall ha uppnått noll-resultat. Som ett led i denna omstrukturering har Eiser beslutat att avveckla all verksamhet i Norrland från den 1 januari 1979.
I skrivelse den 13 april 1978 till regeringen har AB Eiser framhållit bl. a. följande. Fisers styrelse har beslutat att inleda förhandlingar enligt lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet med berörda personalorgani-
sationer för att sedermera kunna efter varsel och uppsägningar minska
koncernens personal med ca 800 personer. Reduceringen av personal
avses ske så att bl.a. Algots enheter i Skellefteå, Norsjö och IT.ycksele liksom Eisers enheter i Kramfors och Sollefteå läggs ned.
Eiser framhåller vidare att företaget är berett att ta upp diskussioner
med regeringen om de åtgärder som kan behöva vidtas för att mildra
effekten av företagets beslut att lägga ned all verksamhet i Norrland.
På grund av den uppkomna situationen uppdrog regeringen den 27 april 1978 åt Eiser att, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, till regeringen lämna offert rörande kostnaderna för att under viss begränsad tid upprätthälla driften vid koncernens anläggningar i Norsjö och Sollefteä.
I en skrivelse den 22 juni 1978 till regeringen lämnade Statsföretag och
Eiser den begärda offerten. Kostnaderna i offerten är beräknade med
utgångspunkt i att sysselsättningsnivän i Norsjö och Sollefteå skall vara oförändrad under den tid som offerten omfattar. Storleken på det statliga bidrag som behövs för att uppnå detta mäl har räknats fram genom att totalkostnaderna för drift vid de två fabrikerna minskats med de beräknade försäljningsintäkterna för tillverkade produkter.
Vid Norsjöenheten avser koncernen att tillverka jeans. Driftsunderskot-
tet för att under ett och ett halvt resp. två år upprätthålla driften på nuvarande sysselsättningsnivå, 118 anställda, har av Eiser beräknats till 1543 resp. 21,1 milj. kr.
Driftsunderskottet för att under ett och ett halvt resp. två år sysselsätta 90 personer i Sollefteä med att tillverka barnpyjamas har av Eiser beräknats till 13,8 resp. 18,6 milj. kr.
Jag vill erinra om att beräkningarna av driftsunderskotten är osäkra med hänsyn till väntade försäljningsintäkter. De belopp som har angivits får betraktas som högsta tänkbara. I det fall driftsresultatet blir bättre än vad som har beräknats av Eiser skall överskottet betalas in till statsverket. Jag bedömer att sysselsättningsläget, särskilt för kvinnor, på de berörda orterna är sådant att det är ett samhällsintresse i rådande konjunkturläge att verksamheten drivs vidare med statligt stöd. Jag vill understryka att syftet med stödet i första hand är att ge rådrum för att söka åstadkomma varaktig sysselsättning för de berörda I en verksamhet som kan bedrivas lönsamt. Avsikten är sälunda inte att ge täckning för driftsunderskott i verksamhet som kan uppstä efter den 1 juh 1980. Jag förordar att statligt stöd lämnas under högst ett och ett halvt år. Denna tid bör vara tillräcklig för att ge nödvändigt rädrum för att få fram annan sysselsättning till de berörda orterna. Stödet bör uppgå till högst de belopp som har angivits i offerten, nämligen sammanlagt 29,1 milj. kr. Medlen bör lämnas till Statsföretag för att användas för angivet ändamål.
Statsföretag har I skrivelse den 26 september 1978 till regeringen förklarat sig berett, att om staten ställer 1 milj. kr. till förfogande, under två år undersöka möjligheten att till Norsjö och Sollefteå förlägga annan produktion. |
Om Statsföretag under tiden den 1 januari 1979—-den 1 juli 1980 lyckas förlägga annan verksamhet till Norsjö och Sollefteå, har företaget begärt att få utnyttja viss del av de medel som kan komma att ställas till förfogande genom offerten för att starta sådan ny verksamhet. Statsföretag har föreslagit att varje anställd som övergår från konfektionsenheterna i Norsjö och Sollefteå till den nya verksamheten skall få ta med sig den del
av det offererade beloppet som faller på den anställde för den resterande
tidsperiod offerten gäller.
Jag finner det angeläget att ersättningssysselsättning tillförs de berörda orterna. Enligt min mening innebär Statsföretags förslag en ändamålsenlig
användning av de angivna medlen. Jag förordar därför utt 1 milj. kr.
anvisas och får användas på det sätt som Statsföretag har angivit.
Sammanlagt bör alltså under ett särskilt reservationsanslag benämnt
Medelstillskott till Statsföretag AB anvisas (29.1 + 1.0 =) 30,1 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Medelstillskott till Statsföretag AB på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsan-
slag av 30 100 000 kr.
Bilaga 2
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssummanträde
1978-11-02
Föredragande: statsrådet Wirtén
Anmälan till proposition om medelsanvisning m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 inom industridepartementets verksamhetsområde
KAPITALBUDGETEN
V. FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD
00. Lån till Facit AB. Något anslag för detta ändamål finns inte upptaget i stalsbudgeten för budgetåret 1978/79.
AB Järnförädling (Järnförädling) är ett gjuteriföretag som har bedrivit
verksamhet i Hälleforsnäs i Flens kommun, Västervik och Eskilstuna. I
början av 1970-talet råkade företaget ut för ekonomiska problem. som blev särskilt allvarliga under ären 1974—1975. Vid utgången av år 1975 hade företaget ca 1290 anställda, varav ca 890 i Hälleforsnäs, ca 220 i Västervik och ca 175 i Eskilstuna. Den dåvarande ägaren presenterade år 1975 en rekonstruktionsplan som innebar bl. a omfattande investeringar. För att investeringarna skulle kunna genomföras beviljade regeringen företaget ett lokaliseringslån på 8 milj. kr. samtidigt som Sveriges Investeringsbank AB beviljade kredit med lika stort belopp. Samtidigt tillkom nya ägare genom att Beijerinvest AB (Beijerinvest) förvärvade en minoritetsandel av företagets aktier i mars 1975. Senare samma år blev Beijerinvest majoritetsägare.
ringslän på totalt 17 milj. kr. och statliga garantier för län på 3 milj. kr.
Den rekonstruktionsplan som hade gjorts upp för Järnförädling innan Beijerinvest övertog företaget visade sig snart vara orealistisk. Förlusten är 1975 blev ca 20 milj. kr. och år 1976 ca 50 milj. kr. Sedan detta hade framstått klart under våren 1976 tillsattes inom företaget en utredningsgrupp med representanter för bl. a. de anställda, kommunen och länsmyndigheterna. Gruppen presenterade under hösten samma är en ny rekon-
struktionsplan. Planen innebar att Järnförädlings arbetsställen i Västervik
och Eskilstuna skulle läggas ned, att företagets totala personal skulle reduceras från drygt 1000 till ca 600 anställda samt att ytterligare investe-
ringar på ca 12 milj. kr. skulle genomföras. Kapitalbehovet för dessa
investeringar tillsammans med beräknade förluster under åren 1977— 1979
beräknades komma att uppgå ull sammanlagt 60 milj. kr., som Beijerinvest förklarade sig berett att skjuta till.
Under vären 1977 framkom att inte heller den senare rekonstruktionsplanen skulle kunna hållas. Beijerinvests ledning tog i juni 1977 kontakt
med dåvarande chefen för industridepartementet och meddelade att bolaget ämnade inleda förhandlingar med de anställda om varsel om uppsäg-
ning av Järnförädlings hela personal. Bolagets avsikt var att lägga ned
verksamheten inom loppet av ca ett halvt år. Beijerinvest motiverade sitt
1975 hade skjutit till medel och gjort åtaganden gentemot dotterbolaget med ca 120 milj. kr. och att Beijerinvest saknade möjlighet att ge ytterligare
ekonomiska tillskott utan att äventyra koncernens existens. Bolaget var
dock berett att fullfölja de åtaganden om ekonomiskt tillskott som hade gjörts i samband med att rekonstruktionsplanen år 1976 antogs.
Järnförädling, som i juni 1977 hade ca 900 anställda, varav ca 700 i Hälleforsnäs. var den helt dominerande arbetsgivaren på orten. Hälleforsnäs framtida existens var beroende av att företagets verksamhet kunde fortsätta i någon form. Den förre chefen för industridepartementet sökte därför ästadkomma rådrum för att ullfålle skulle ges att undersöka olika
alternativ för fortsatt drift i Hälleforsnäs. Efter överläggningar mellan
honom och Beijerinvest beslöt bolaget i juni 1977 att det planerade varslet
skulle uppskjutas tre månader till den 30 september 1977. För att göra detta
uppskov möjligt beviljade regeringen företaget statlig garanti för län på 10 milj. kr., vilket svarade mot två tredjedelar av de beräknade driftsförlusterna under uppskovsperioden. och lokaliseringslän på 2 milj. kr. för att finansiera slutförandet av päbörjade investeringar. Dessa skulle annars ha avbrutits.
Under rådrumsperioden inriktades ansträngningarna på att undersöka förutsättningarna för att något annat gjuteriföretag skulle överta verksamheten i Hälleforsnäs. Kontakt togs med de större gjuteriföretagen i landet liksom med sådana större verkstadsföretag som är betydande avnämare av
järngjutgods. Intresset för att överta Järnförädling visade sig dock vara mycket svagt. I slutet av rådrumsperioden meddelade AB Överums bruk (Överum) som är ett dotterbolag till Facit AB (Facit) inom Electroluxkoncernen, att Överum var berett att överväga att ta över Järnförädlings verksamhet. En förutsättning var dock att Överum först fick tillfälle att närmare utreda förutsättningarna för en strukturomvandling som förutom det egna gjuteriet i Överum omfattade även Järnförädlings gjuteri i Hälleforsnäs.
Efter nya överläggningar mellan förre chefen för industridepartementet
och Beijerinvest i slutet av september 1977 säkrades den fortsatta driften vid Järnförädling till den 31 mars 1978. Beijerinvest fullföljde sina ekono-
miska åtaganden enligt 1976 ärs rekonstruktionsplan. Under perioden den I oktober 1977—den 31 mars 1978 beviljade regeringen Järnförädling statliga garantier för län på sammanlagt 18916 000 kr. för vilka regeringen senare har beslutat efterge statens rätt. Staten har på så sätt kommit att svara för driftsförlusterna i Järnförädling under den förlängda rådrumsperioden. På liknande sätt hade regeringen i september 1977 beslutat att efterge stalens rätt i fråga om de statliga garantier för lån sumt lokaliseringslån. tillsammans 15 milj. kr.. som hade krävts för att täcka en del av
driftsförlusten och slutföra päbörjade investeringar under perioden t.o.m.
den 30 september 1977. I budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78: 100 bil. 17 s. 99) har anmälts att en del av det stöd som regeringen hade beviljat enligt kungörelsen (1960: 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd. hantverk och småindustri inte helt hade stämt överens med de av statsmakterna antagna grunderna för detta kreditstöd. Konstitutionsutskottet har granskat regeringens handläggning av dessa ärenden och därvid inte funnit anledning att göra nägot särskilt uttalande. Riksdagen har inte vidtagit nägon åtgärd med anledning av utskottets granskning (KU 1977/78:35, rskr 1977/78:318). Vidare bör i sammanhanget nämnas att regeringen under hösten 1977 beviljude ett annat företag inom Beijerkoncernen. Cruw-
ford Door AB, ett lokaliseringslån på ca 7.7 milj. kr. i samband med investeringar i Göteborgsregionen.
Under den förlängda rädrumsperioden genomförde Järnförädlings styrelse en ingäende utredning om förutsättningarna för en fortsalt gjuteriverksamhet i Hälleforsnäs. I styrelsen ingick representanter bl.a. för Överum och industridepartementet. I utredningsarbetet dehog även en expert från statens industriverk. Utredningens resultat visade att förutsättningar förelåg för en framtida företagsekonomiskt bärkraftig verksamhet
innefattade något eller nägra andra gjuterier. En förutsättning var att personalen minskades till ca 430 personer och att vissa kompletterande investeringar genomfördes.
Mot denna bakgrund inleddes under februari 1978 överläggningar mellan förre chefen för industridepartementet och ledningen för Electroluxkoncernen. Överläggningarna avsåg att klarlägga vilka statliga åtaganden som var nödvändiga för att skapa förutsättningar för att Överum skulle överta Järnförädling. För att göra en rekonstruktion möjlig inledde vidare Järnför-
ädling en offentlig ackordsförhandling, vilken ledde fram till att de opriori-
terade fordringsägarna i Järnförädling accepterade ett erbjudande om ackord om 25596, Därigenom möjliggjordes en överenskommelse mellan Överum och Järnförädling som innebar att det förra bolaget kunde övertaga det senare företagets tillgångar i form av fastigheter, maskiner och
inventarier på villkor som man var eniga om, förutsatt att staten var beredd
på summanlagt cirka 13,4 milj. kr. Jag avser att i annat sammanhang
äterkomrna till regeringen med förslag i denna fråga.
I slutet av maj 1978 uppnåddes enighet mellan förre chefen för industridepartementet och ledningen för Electrolux om det statliga stöd som var
nödvändigt för att Överum omedelbart skulle överta ansvaret för verksamheten i Hälleforsnäs. Överläggningarna ledde fram till följande uppgörelse.
Överum utfäster sig att driva fortsatt verksamhet vid Järnförädlings anläggningar i Hälleforsnäs med en sysselsättning som motsvarar ca 350
helårsanställda eller ca 430 personer under en period av minst fem år. Vid
beräkning av sysselsättningen skall Överum äga rätt att i viss begränsad
omfattning räkna sig tillgodo även sådan ökning av sysselsättningen som kan komma att ske vid andra företag inom Electroluxkoncernen som är belägna inom Flens kommun. Electroluxkoncernen skall vidare, i anslut-
ning till den strukturomvandling som erfordras beträffande den övertagna
verksamheten i Hälleforsnäs, svara för investeringar om 25—30 milj. kr..
varav huvudparten i Hälleforsnäs och I övrigt sådan verksumhet som har
direkt betydelse för verksamheten i Hälleforsnäs.
Staten förutsätts bevilja Facit ett räntefritt avskrivningslån på 70 milj. kr. Ändamålet med lånet är att ge Överum ett tillskott av nödvändigt rörelsekapital och täcka uppkommande drifts- och omstruktureringskost-
nader i den övertagna rörelsen. Under förutsättning att Överum uppfyller sina förpliktelser skall staten skriva av sin fordran på Facit med en femtedel av det totala lånebeloppet eller 14 milj. kr. per den 31 december under
vart och ett av ären 1978-1982. Skulle det faktiskt konstaterade driftunderskottet av rörelsen något år befinnas vara större än 14 milj. kr. kan
avskrivningsbeloppet göras större. dock inte större än det faktiska driftun-
derskottet för ifrågavarande är, förutsatt att det utestående lånebeloppet
förslär för detta.
Överums fortsatta drift av verksamheten i Hälleforsnäs förutsätter en
minskning med ca 160 personer av den personal som i slutet av maj 1978
var anställd i Järnförädling. Kostnaderna för denna personal fr.o.m. 1
april 1978 och t.o.m. varsel-/uppsägningstidens utgång skall av staten tillskjutas Järnförädling och inte till någon del belasta Överum. Jag avser att I annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.
Electrolux har vidare lovat undersöka förutsättningarna för att på tolv av de orter där koncernen bedriver verksamhet och vilka efter diskussion
med den förre chefen för industridepartementet har konstaterats vara av speciellt intresse från regional- och sysselsättningspolitisk synpunkt, söka
påskynda genomförande av investeringar i maskiner och byggnader upp till ett belopp av maximalt 75 milj. kr. under det kommande året. I den mån genomförande av de diskuterade investeringarna kommer att aktualiseras under innevarande budgetår, avser jag att föreslå regeringen
att regionalpolitiskt stöd lämnas för dem enligt förordningen (1970: 180) om statligt regionalpolitiskt stöd. Maximal kan för de nämnda investeringarna
beviljas lokaliseringsstöd med 50 milj. kr.. varav högst ca 16 milj. kr. i lokaliseringsbidrag och resten i form av lokaliseringslån. Det ankommer på regeringen att besluta om sådant stöd.
Med hänsyn till vad som hade framkommit i samband med de nyss nämnda överläggningarna med Electrolux, vill jag upplysa om att jag avser att I annat sammanhang föreslå regeringen att staten skall avstå frän att ställa krav på återbetalning av vissa lån och bidrag som har utgivits av staten i samband med att Electrolux övertog Facits verksamhet i Göteborg. Strömstad och Malmö. Även i denna fråga ankommer det på regeringen att besluta.
För egen del vill jag anföra följande.
En sädan uppgörelse som jag nu har redogjort för betraktar jag som tillfredsställande från samhällets synpunkt av främst två skäl. För det första sker härigenom en nödvändig strukturanpassning genom samordningen av gjuterierna i Hälleforsnäs och Överum. Efter de stora ansträngningar som hittills har gjorts för att genom betydande investeringar modernisera Järnförädlings anläggningar och göra dem fullt konkurrenskraftiga. anses företaget vara det modernaste av landets tre aducerjärnsgjuterier. Det finns därför goda skäl att räkna med att den nya gjuterienhet som nu skapas på sikt skall bli fullt konkurrenskraftig. För det andra räddas sysselsättningen på orten Hälleforsnäs, vilket jag betraktar som mycket betydelsefullt från regional- och sysselsättningspoliuisk synpunkt. Jag vill i
sammanhanget vidare stryka under att Järnförädling saknade förutsätt-
ningar för att på egen hand fullfölja det pågående rekonstruktionsarbetet
på ett sådant sätt att företaget kunde bli företagsekonomiskt lönsamt inom överskädlig framtid.
Jag förordar därför att Facit beviljas ett avskrivningslån på 70 milj. kr. på It huvudsak de villkor som jag nyss har redogjort för. De innebär bl. a. att staten i sumband med beslut om årliga avskrivningar av lånet kommer
att tillförsäkras möjlighet att övervaka att Facit uppfyller sina åtaganden.
Det bör ankomma på regeringen att besluta om den närmare utformningen av villkoren för länet.
1 avvaktan på alt beslut om det nyss nämnda avskrivningslänet skall fattas har regeringen i juni 1978 beviljat Facit statlig garanti för ett lån på 10 milj. kr. Om avskrivningslånet beviljas skall lånet mot statlig garanti återbetalas av Facit när avskrivningslånet betalas ut.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemstiäller jag att regeringen föreslår riksdagen
att tll Län till Facit AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 70 000000 kr.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978