med vissa förslag på tullområdet

Regeringens proposition

1980/81:159

med vissa förslag på tullområdet;

beslutad den 19 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

STAFFAN BURENSTAM LINDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m. så att den blir tillämplig inte bara med avseende på nu gällande frihandelsavtal mellan Sverige och främmande länder utan även med avseende på framtida liknande avtal.

Vidare föreslås en ändring i tulltaxan (1977: 975) beträffande plastkassar samt att oraffinerade vegetabiliska fetter och feta oljor fortsatt skall vara tullfria intill den 1 juli 1984.

I Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 159

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962: 120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

dels att I a $ skall upphöra att gälla,

dels att 1 och 5 §§ skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

1 8!

Har någon i deklaration, certifi- Den som i ursprungsintyg eller kat eller annan handling, som hos annan handling, som åberopas till myndighet inom eller utom riket el- bevis för vinnande av förmånsbeler hos auktoriserad handelskam- handling i främmande stat enligt mare åberopas till bevis för vin- frihandelsavtal mellan Sverige och nande av områdesbehandling som sådan stat eller sammanslutning av uvses i konventionen angående stater, uppsåtligen lämnat oriktig upprättandet av Europeiska frihan- uppgift ägnad att leda till förmånsdelssammanslutningen, uppsåtli- behandling, döms till böter eller gen lämnat oriktig uppgift, ägnad fängelse i högst ett år. Till samma att vid införsel av vara i annan stat straff döms den som i samband än Sverige inom sammanslutning- med ansökan om varucertifikat ens område leda till frihet från tull uppsåtligen lämnat oriktig uppgift eller unnan motsvarande avgift el- ägnad att leda till förmånsbehandler till att för låg tull eller avgift ling samt den som tillhandahållit en uttages, dömes till böter eller fäng- åberopad handling med vetskap else i högst ett år. Detsamma gäller om att den innehåller sådan oriktig om den som tillhandahållit den åbe- uppgift. Är brottet att anse som ropade handlingen med vetskap om grovt döms till fängelse i högst två att den innehåller sådan oriktig år.

uppgift. Är brott som nu sagts

grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Begår någon av grov oaktsamhet Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i första stycket sägs, gärning som uvses i första stycket, dömes till böter. döms ull böter.

Är brott som avses i denna para- Är brott som avses i denna paragraf ringa, skall ej till straff dömas. graf att anse som ringu, döms ej till

ansvar.

ta $r

Har någon i samband med sökande av vurucertifikat, som avses i Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska — gemenskapen = eller med Europeiska kol- och stålgemenskapen jämte dess medlems-

! Senaste lydelse 1966: 638. ? Senaste lydelse 1972: 798.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stater, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift. ägnad att leda till förmånsbehandling enligt avialen, dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Har uppgift som avses i första stycket lämnats av grov oaktsamhet, dömes till böter

Är brott som avses i denna paragraf ringa, skall ej till straff dömas.

Konungen meddelar de närmare Regeringen meddelar närmare föreskrifter som må erfordras om = föreskrifter om förundersökning röförundersökning rörande brott mot rande brott mot denna lag. denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

tl Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 159

Försl ag till

Lag om ändring i lagen (1977: 975) med tulltaxa

Härigenom föreskrivs att 42 kap. lagen (1977:975) med tulltaxa! skall ha nedan angivna lydelse.

42 kap. Lädervaror; sadelmakeriarbeten; reseffekter, handväskor och liknande artiklar; varor av tarmar

Anmärkningar

I. Detta kapitel omfattar ej:

a. steril kirurgisk katgut och liknande sterilt suturmaterial (nr 30.05);

b. beklädnadsartiklar och tillbehör till kläder (med undantag av handskar), fodrade med pälsskinn eller konstgjord päls eller med beklädnad

av pälsskinn eller konstgjord päls på utsidan. ej utgörande endast besättning (nr 43.03 eller 43.04):

. nätkassar enligt elfte avd.: AA . artiklar hänförliga till 64 kap.:;

ÅM . huvudbonader och delar därtill, hänförliga till 65 kap.; nr piskor, ridspön och andra artiklar enligt nr 66.02; RQ . strängar, skinn till trummor och liknande instrument samt andra delar till musikinstrument (nr 92.10); . möbler och delar till möbler (94 kap.): Hi . artiklar hänförliga till 97 kap. (t. ex. leksaker, spel och sportartiklar):

. knappar (inbegripet kragknappar, manschettknappar, tryckknappar

o.d.) samt ämnen och delar till sådana artiklar, hänförliga till nr 98.01 eller 71 kap. 1: 1. Flaskor, borstar, saxar och andra föremål, som är avsedda för och anges till förtullning gemensamt med reseffekter, necessärer eller liknande artiklar, tulltaxeras tillsammans med dessa artiklar. 2. Uttrycket ”beklädnadsartiklar och tillbehör till kläder” i nr 42.03

skall anses tillämpligt för bl.a. handskar (inbegripet idrottshandskar),

förkläden och andra skyddskläder, hängslen, bälten, sabelkoppel och

armband, inbegripet urarmband.

42.01 Sadelmakeriarbeten (t.ex. sadlar, seldon, halsband, draglinor och knäskydd) av alla slags material och för alla slägS djur ...sssssooeoosesrrresss ess ss res sne ns 6,4 7 42.02 Reseffekter (t. ex. koffertar, resväskor, hattaskar, nattsäckar och ryggsäckar), shoppingväskor, handväskor, skolväskor, portföljer, plånböcker, portmonnäer,

necessärer, verktygsväskor, tobakspungar samt fodral,

etuier och askar (för t.ex. vapen, musikinstrument. kikare, smycken, flaskor, kragar, skodon eller borstar) och liknande förvaringspersedlar, av läder, konstläder, vulkanfiber, plast (i form av plattor, duk eller folier),

papp eller textilvara:

ÅA. handväskOr sossosesoseseesresessssss ses essens 990 dock högst 550:—- per

100 kg

! Senaste lydelse av 42 kap. 1979:1185.

B. bärkassar av plastfölie =.soosssssssss ser rr r rar aa 12.796 C. Add sosse eee reser se rer ere rs ere rr ere rer rer res 97

42.03 Beklädnadsartiklar och tillbehör till kläder, av läder

eller konstläder:

42.04 Varor av läder eller konstläder, av sådana slag som

användes i maskiner, apparater eller mekaniska red-

42.06¶Varor tillverkade av tarmar, guldstlagarhinna, blåsor

eller SENOT mosoorseeererserer rr rr es er rr er ere rr bss fri

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Förslag till

Lag om tullfrihet under viss tid för oraffinerade vegetabiliska fetter och feta oljor

Härigenom föreskrivs att tull enligt lagen (1977:975) med tulltaxa inte skall utgå vid import av oraffinerade vegetabiliska fetter och feta oljor, ur tulltaxenr 15.07 C. I samt tulltaxenr 15.07 C. 2.a., under tiden den 1 juli 1981—den 30 juni 1984.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Proposition med vissa förslag på tullområdet

1¶Lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration

I handeln mellan medlemsländerna i Europeiska frihandelssammanslutningen, EFTA, och mellan Sverige och medlemsländerna i Europeiska gemenskaperna, EG, gäller för flertalet industrivaror tullfrihet eller lägre

tull än för varor från andra länder. Eftersom dessa tullförmåner endast

gäller varor som enligt vissa kriterier har s. k. ursprung inom frihandelsområdet erfordras särskilda regler för hur detta ursprung skall styrkas inför tullmyndigheten. :

De grundläggande bestämmelserna rörande områdesbehandling och kriterier för varors ursprung finns för EFTA:s del i bilaga B till EFTAkonventionen (se bilaga 2 till frihandelsförordningen (1977: 1194)) och för

handein mellan Sverige och EG i protokoll 3 till avtalet mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen, EEC, (se kungörelsen (1972: 698) om avtalet mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen). Bestämmelserna om ursprungsregler i EEC-avtalet är även tillämpliga på avtalet mellan Sverige och Europeiska kol- och stålgemenskapen, CECA, (se kungörelsen (1973:898) om Sveriges CECA-avtal). Bestämmelserna,

som numera är i sak desamma i EFTA-konventionen och i de båda EG-

avtalen, reglerar också vilken bevisning som skall företes för tullmyndigheten för att styrka att förutsättningar för förmånsbehandling föreligger för

den särskilda varan.

Såväl enligt EG-avtalen som enligt EFTA-konventionen gäller numera

som huvudregel att en varas ursprung eller rätt till förmånsbehandling skall

styrkas genom ett ursprungsintyg (varucertifikat EUR. 1 eller blankett

EUR. 2).

Varucertifikat EUR. 1 utfärdas av tullmyndigheten i exportlandet efter skriftlig ansökan av exportören. Eftersom certifikatet utgör bevis vid till-

lämpningen av reglerna om förmånsbehandling ankommer det på tullmyndigheten i exportlandet att vidta nödvändiga åtgärder för undersökning av varornas ursprung och för att kontrollera övriga uppgifter i certifikatet.

I vissa fall får en förenklad procedur tillämpas för utfärdande av varucertifikat EUR. 1. Tullmyndigheten i exportlandet kan därvid lämna tillstånd

till exportörer, som bedriver ofta förekommande export och som lämnar nödvändiga garantier för kontrollen av varornas ursprung, att själva utfär-

da varucertifikat EUR.1.

Blankett EUR. 2, som utfärdas av exportören själv, får användas för

varusändningar som innehåller enbart ursprungsvaror understigande visst

värde.

Ursprungsintygen företes sedan för tullmyndigheten i importlandet, dvs.

i annat land än Sverige, för att där leda till förmånsbehandling.

Slutligen föreskrivs enligt såväl EG-avtalen som EFTA-konventionen att den som upprättar eller låter upprätta handling innehållande oriktiga

uppgifter i syfte att erhålla förmånsbehandling för en vara skall träffas av påföljd.

De straffbestämmelser som förutsätts i EFTA-konventionen och i Sveri-

ges avtal med EG finns för Sveriges del i lugen (1962:120) om straff i vissa

fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m.

Lagen innehåller f.n. två straffbestämmelser. I 1§ föreskrivs straff för den som i deklaration, certifikat eller annan handling som inom eller utom riket åberopas till bevis för vinnande av tullfrihet eller tullättnad enligt EFTA-konventionen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till tullfrihet eller

tullättnad vid införsel till annat EFTA-land än Sverige. I 1a§8 föreskrivs

straff för den som i samband med ansökan om varucertifikat som avses i

Sveriges avtal med EEC eller CECA lämnat oriktig uppgift ägnad att leda

till förmånsbehandling enligt dessa avtal.

Den bristande överensstämmelsen mellan de båda bestämmelserna i

fråga om när brottet fullbordas är föranledd av de skillnader som tidigare förelåg beträffande proceduren för att styrka varors ursprung. Således

krävs f.n. enligt t$ att den oriktiga handlingen faktiskt åberopas för

vinnande av förmånsbehandling medan enligt 1a§ redan den som i sam-

band med ansökan hos svensk tullmyndighet om varucertifikat lämnat oriktig uppgift kan straffas.

Sedan reglerna i EFTA-konventionen och i Sveriges avtal med EG

harmoniserats så att proceduren och de handlingar och formulär som skall

användas för att styrka en varas ursprung nu är i sak desamma obervende av om EFTA-konventionen eller Sveriges avtal med EG tillämpas saknas

anledning att bibehålla två för de olika avtalen anpassade straffbestäm-

melser.

Utöver de frihandelsavtal, för vilka nu redogjorts, har Sverige anslutit

sig till ytterligare ett sådant avtal, nämligen avtalet rörande handeln mellan EFTA-länderna och Spanien (se förordningen (1980:448) om tullnedsättning med anledning av avtalet mellan EFTA-tländerna och Spanien, m. m.). Detta avtal innehåller bestämmelser rörande förmånsbehandling och ursprung samt om påföljd för den som upprättar eller låter upprätta oriktig

handiing för vinnande av förmånsbehandling, vilka i princip överensstäm-

mer med motsvarande bestämmelser i Sveriges avtal med EG och i EFTAkonventionen. Avtalet trädde i kraft den I maj 1980.

Lagen (1962: 120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m. föreskriver dock inte straff för den som upprättar en oriktig handling för att vinna förmånsbehandling enligt just detta avtal. Lagens straffbestämmelser behöver därför kompletteras i detta hänseende.

Generaltullstyrelsen har med anledning av avtalet mellan EFTA-länderna och Spanien avgivit förslag till de lagändringar i fråga om straff för oriktig ursprungsdeklaration som avtalet föranleder.

Generaltullstyrelsen erinrar samtidigt om att påföljdsreglerna i EFTAkonventionen, i Sveriges avtal med EG och i avtalet mellan EFTA-län-

derna och Spanien numera är i sak desamma. Påföljdsreglerna innebär att var och en som upprättar eller låter upprätta en handling innehållande oriktiga uppgifter i syfte att erhålla förmånsbehandling för en vara skall träffas av påföljd.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till att reglerna om hur en varas ursprung skall styrkas nu är likartade i de olika avtalen föreslår generaltull-

styrelsen att brottsbeskrivningen utformas i en enda paragraf som täcker

alla avtalen och som också kan tillämpas på liknande avtal som kan komma

att ingås i framtiden.

Generaltullstyrelsen föreslår därför alt i fråga om lagen (1962: 120) om straff för oriktig ursprungsdeklaration Ia upphävs och I$ ges följande ändrade tydelse.

8¶Den som i varucertifikat eller annan handling, som åberopas till bevis för vinnande av förmånsbehandling i främmande stat enligt frihandetsavtal mellan Sverige och denna stat eller sammanslutning av stater, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift, ägnad att leda till förmånsbehandling, dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller om den som tillhandahållit den åberopade handlingen med vetskap om att den innehåller sådan

oriktig uppgift. Är brottet att anse som grovt, dömes till fängelse i högst två år. . Begår någon av grov oaktsamhet gärning som avses i första stycket,

dömes till böter.

Är brott som avses i denna paragraf att anse som ringa. dömes cj till

ansvar.

Jag ansluter mig i princip till generaltullstyrelsens förslag. Lagens straff-

bestämmelser bör således ändras så att de blir tillämpliga även på det

nytillkomna avtalet mellan EFTA-länderna och Spanien. Samtidigt bör

bestämmelserna ges en sådan generell utformning att de kan tillämpas även

på andra liknande avtal som kan komma att ingås.

Med hänsyn till att EFTA-konventionens och EG-avtalens regler för hur

en varas ursprung skall styrkas inte tängre skiljer sig från varandra finns inte av det skälet anledning att bibehålla två olika straffbestämmelser.

Dessa kan således inrymmas i en enda paragraf och 1a§ undvaras.

Den nya straffbestämmelsen måste dock utformas så att den också täcker de olika procedurer som numera kan komma ifråga i samband med

styrkandet av en varas ursprung. Detta aktualiserar frågan om när brottet fullbordas. Enligt nuvarande 1§ krävs härför, vilket också dåvarande departementschefen anförde i prop. 1962:92, s 17 b, att den oriktiga

handlingen faktiskt åberopas, dvs. att den når den till vilken den är riktad, i

normalfallet således den utländska tullmyndigheten. Även ett åberopande inom Sverige av en oriktig uppgift i en deklaration för att erhålla ett ur-

sprungscertifikat avsågs dock enligt uttalande i nämnda proposition falla in

under I $. Enligt I a$ däremot straffas den som i samband med sökande av

varucertifikat uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling. | Denna skillnad i fråga om när brottet fullbordas har alltjämt visst fog

med hänsyn till de olika procedurerna för att styrka en varas ursprung.

Ursprungsintyg upprättas således numera antingen genom att tullmyndighet efter ansökan utfärdar ett varucertifikat EUR. I på grundval av de

uppgifter som sökanden lämnar eller, i de fall då den förenklade proce-

duren tillämpas eller varorna understiger visst värde, genom att exportören själv upprättar ursprungsintyget.

Beträffande tidpunkten för brottets fullbordan bör någon ändring ti [förhållande till vad som redan nu gäller inte göras i detta sammanhang. Den

som i samband med ansökan om ett varucertifikat EUR. I lämnar oriktiga

uppgifter till den svenska tullmyndigheten bör således — såsom f.n. —

alltjämt kunna straffas redan härför. Däremot bör i de fall då exportören

själv upprättar ursprungsintyget för straffbarhet krävas bl.a. att handlingen verkligen åberopas. Vad jag nu har sagt föranleder att ett tillägg görs till generaltullstyrelsens lagförslag av innebörd att redan den som i samband

med ansökan om varucertifikat EUR. I lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling döms till straff. I övrigt tillgodoser generaltullstyrelsens förslag väl vad jag har anfört

rörande de lagändringar som erfordras för att göra straffbestämmelserna generellt tillämpliga och för att anpassa dem till de faktiska bevisförfaran-

den som numera gäller.

Därutöver innebär styrelsens förslag också en redaktionell modernisering av lagtexten i 1§ som inte medför ändringar i sak och som jag i huvudsak kan godta.

Slutligen bör i 5§ göras vissa rent redaktionella ändringar, varvid bl. a.

ordet ”Konungen” byts ut mot ”Regeringen”.

2¶Omklassificering av plastkassar i tulltaxan samt tullfrihet för vegetabiliska fetter och feta oljor

Tulltaxan är utformad i överensstämmelse med konventionen den 15 december 1950 angående nomenklatur för klassificering av varor i tulltarif-

ferna. Rådet för samarbete på tullområdet (Customs Co-operation Council — CCO) har i juni 1980 beslutat att bärkassar av plastfolie skall klassificeras enligt nr 42.02 i CCC-nomenklaturen. Sådana kassar har i Sverige

hittills hänförts till nr 39.07 B i tulltaxan med en värdetull av [. n. 12.776.

En klassificering av nämnda plastkassar enligt tulltaxenr 42.02 skulle med oförändrad lydelse av tulltaxan medföra en sänkning av tullsatsen till

996 av värdet. Generaltullstyrelsen har mot bakgrund härav inhämtat yttrande från kommerskollegium. Kollegiet har hört vissa näringslivsorganisationer. I likhet med generaltullstyrelsen anser kollegiet och flertalet

Organisationer att den ändrade klassificeringen av bärkassar av plastfolie inte bör leda till ändring av tullsatsen. I tulltaxan bör därför en ändring

genomföras så att en ny underposition införs för bärkassar av plastfolie under tulltaxenr 42.02 med samma tullsats som för varor under tulltaxenr 39.07 B. Även jag finner att ändringen bör göras.

Jag vill i detta sammanhang även ta upp frågan om fortsatt tullfrihet för oraffinerade vegetabiliska fetter och feta oljor. I samband med att tull-

skydd infördes år 1973 för tillverkning av margarin och vissa vegetabiliska

oljeprodukter beslöts att tullen på oraffinerade (råa) fetter och feta oljor

skulle träda i kraft först den 1 juli 1975, när en väsentlig utbyggnad av den svenska fettvaruindustrins kapacitet för pressning av olja beräknades vara

klar. Sedan utbyggnaden hade blivit försenad beslöts att införandet av tull

på oraffinerade vegetabiliska fetter och feta oljor skulle ske den 1 juli 1976 (fr prop. 1975:77, SKkU 29, rskr 187) och efter ytterligare försening först den 1 juli 1978 (jfr prop. 1975/76: 195, SkU 59, rskr 295). Då den åsyftade utbyggnaden vid sistnämnda tidpunkt ännu ej kommit till stånd beslöts att införandet av tull på ifrågavarande produkter skulle anstå till den 1 juli

1981 (fr prop. 1977/78:160, SkU SI, rskr 160), vilket föreskrivs i lagen

(1978: 261) om tullfrihet under viss tid för oraffinerade vegetabiliska fetter och feta oljor.

AB Karlshamn Oljeprodukter har i skrivelse till handelsdepartementet den 23 januari 1981 anfört att den planerade utbyggnaden av kapaciteten ännu ej genomförts. Bolaget har därför inget att erinra mot fortsatt tullfrihet under ytterligare en treårsperiod för oraffinerade vegetabiliska fetter

och feta oljor. Jag förordar därför att införandet av tull på dessa produkter får anstå till den I juli 1984.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats förslag till :

I. lag om ändring i lagen (1962: 120) om :straff i vissa fall för oriktig

ursprungsdeklaration m. m.

ND lag om ändring i lagen (1977: 975) med tulltaxa

3. lag om tullfrihet under viss tid för oraffinerade vegetabiliska fetter

och feta oljor.

Lagförslagen är så tekniskt okomplicerade och även i övrigt av sådan enkel beskaffenhet att jag inte anser det vara motiverat att höra lagrådet.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de upprättade lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981